# ID: svediakorp-per1474
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,698
# sentences: 1,399
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


L Ö R D A G E N D E N 15 N O V E M B E R 1902.
N:R 4 6 (8 2 9).
PRENUMERATIONSPRIS IDUN PR KR.
Å R: 6: IDUNS PRAKTUPPLAGA IDUNS MODETIDN.
PL.
» 5 IDUNS M O D E T I D N.
UTAN PL.
» 3 R E D A K T Ö R UTGIFNINGSTID: HVARJE LÖRDAG.
R Y R Å: UTGIFVARE: 17 TRÄFFAS SÄKRAST KL. 10 ÖRE.
REDAKTIONSSEKR.
: JOHAN KL. 17.
10 — 4 ANTAGAS DELES Ö F V E R H E L A L A N D E T PÅ A L L - SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
2 — 3.
EXPEDITIONEN LÖSNUMMERPRIS: KOMMISSIONARER BRYGGAREGATAN REDAKTIONEN » KED O C H FRITHIOF HELLBERG 15:DE ÅRG.
KL. 9 5.
N O R D L I N G.
A L L M.
T E L.
6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6 STOCKHOLM IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
gången slå sig på branschen — endast männen med de stora kapitalen och män, som insågo och till fullo kände sitt lands nationalekonomiska re- surser och behof och jämväl utlandets.
Ty det gällde att tänka merkantilt i stort den gången, gällde att ha en verklig handelsvetenskaplig bild- ning, att tänka på eget bevåg och icke som nu blott balansera mellan raden af färdigliggande offerter och beräkningar.
Bröderna Röhss togo exempelvis, med egna fartyg, hem hela laster af kolonialvaror — storartade företag i sitt slag, när det gick månader åt, den tiden, till fraktningen, och de flesta inte rätt g ärna på förhand kunde gissa sig till, i hvilket pris resp. varor stodo eller kunde komma att stå.
Men icke blott en beaktansvärd del af Sveriges import gick genom firman » Wilh.
Röhss &amp; Co:s » händer, den hjälpte äfven, med sin kännedom om det svenska upplandets, särskildt Norrlands resurser, väsent- ligt till med att draga fram i ljuset mängden af värderika råvaror i landet samt att sedan förmedla dem till utlandet.
Ja, firman ägde äfven väldiga skogar ända så långt bort som i Finland samt PMava stora ångsåg invid Björneborg ' därsamma- städes, och i Norrland är August Röhss ännu i dag stor delägare i Skönviks riksbekanta trävaru- aktiebolag.
I Bergslagerna invid Persberg till- hörde Gammelkroppa stora, nu sålda järnbruk fir- man — en annan af våra stora exportgrenar, som bröderna Röhss således hjälpt till att göra frukt- bärande.
Ahlafors bomullsspinneri vid Nohl uppåt Götaälfven är vidare inom textilindustrien ännu i firmans besittning o. s. v., o. s. v. - - AUGUST ROHSS.
ETT MILLIONÄRSHUS I GÖTEBORG.
NAMNEN UNDER P O R T R Ä T T E N här- ofvan tillhöra, det vet hvar man, en af dessa högt aktade köpmannafamil- jer i handelsstaden vid Göta älf, hvilka genom sin soliditet och den storartade räck- vidden af sina många donationer förstått att med rätta kring det Göteborgska handelsstån- det gjnta den nimbus, som städse följer rike- domen, när den vet att som här para sig med upplysthet samt ett aldrig svikande gentle- mannaskap och intresse för allmänna och kul- turella ting.
Inom den Röhss ' ka familjen äro dessa egen- skaper samt kärleken till hemstaden och dess institutioner — om möjligt — starkare rot- fästa än inom någon annan af nu mera kända Göteborgsfamiljer.
Så var det — väl- bekant — inte längesedan som brodern till den härofvan porträtterade, Wilhelm Böhss d. y., hugfäste minnet af sin bortgång genom en imponerande milliondonation till Göteborgs stad för » höjande af dess handel, kommunika- tioner och sjöfart » samt genom den icke min- dre frikostiga gåfVan af det nödvändiga kapi- talet för ett » Konstslöjds- och industrimuseum » i Göteborg.
Icke långt efteråt hade man — föregående höst — att notera den storartade skänken af 350 tusen kr., hvilken den ännu i lifvet varande.
brodern, August Böhss, gaf till Göteborgs unga, hoppfullt spirande högskola FRU CAROLINA RÖHSS, FÖDD ZACKAU.
i och för upprättandet af de tvänne nya pro- fessurerna i sociologi och historia därstädes e t c, etc. På så vis har köpmanna- och brödra- paret Röhss städse under årens lopp supplerat hvarann — i det hvardagliga köpmannaarbetet, i månhet om sin stad och o m det allmänna, men framför allt: i månhet om höjandet af sitt eget stånd, handelsståndet, hvars stigande betydelse för fäderneslandets lyckliga framåt- skridande de framför allt lärt sig känna.
Men så ha de också, bröderna Röhss, midt under det mest kritiska och växlingsrika nydaningsske- det uti vår ekonomi och vårt samhällslif haft en utsikt öfver vårt lands näringar, öfver dess spi- rande hjälpkällor och öfver helheten af våra ex- port- och importförhållanden, som varit få förunnad.
De ha ägt en helhetsöfverblick, som ensam för- klarar den solida, exklusiva, rent handelspatrieiska anda, som med en frihet från allt uppkomlingsspråk städse legat öfver alla de äldre Göteborgska han- delshusen och hvilken kunnat drifva dem till sådana handlingar af allmänanda som dem, hvarför de gjort sig kända, detta ofta till stark motsats emot den öfriga handeln i riket, hvilken, rörande sig jämförelsevis i smått, allt för ofta präglats af för låga, för ensidiga, för specialiserade synpunkter.
När nämligen bröderna Röhss på midten af 50-talet gjorde sina lärospån — fadern, Wilhelm Röhss d. ä., hade redan förut på 30-talet grundat en stor förmögenhet jämte den handelsrörelse, hvilken bröderna sedan från och med år 1860 fortsatte gemensamt under firman » Wilhelm Röhss &amp; C:o&gt; — då, den tiden, var grosshandeln något helt annat än hvad den är nu med sina täta för- bindelser, telegramväxlingar, börsnoteringar och gräshoppssvärmen af agenter, hvilka resa mellan de olika landen.
Hvem som helst kunde inte den Detta i korthet för att belysa den Röhss ' ka firmans vidtgrenade merkantila intressen och försänkningar samt dess djupt ingripande be- tydelse för vår industriella utveckling i dess största allmänhet — under det gångna half- seklet.
* När det därför, med kännedom om denna den Röhss ' ka firmans stora betydelse, härför- liden lästes i den dagliga Göteborgspressen, att den gamla, högt aktade firman ämnade upphöra samt att densamma nu, efter den ene broderns frånfälle, skulle, hufvudsakligast i form af bankirrörelse, komma att hädanefter fortgå enbart i den kvarlefvande, August Böhss, namn.
.
.
hvad var naturligare än att » I d u n », sin plikt likmätigt, skulle skynda att upp- söka den vördnadsvärde köpmannaåldringen för att göra skyldig honnör för honom efter slutadt dagsarbete.
Redan exteriören af den åldrige millionärens bostad, skuggad af trädplanteringar, vid Gö- teborgs förnämsta gata, Kungsportsavenyen, gaf det intryck, som sedan under hela besöket skulle nita sig in än fastare.
Huset, inredt efter engelskt maner och afsedt hufvudsak- ligast för en familj — så länge Wilh.
Röhss lefde, bebodde denne våningen öfver brodern och har också sedan efterträdts af andra släk- tingar — de bekväma trapporna, parkettera- de, men eljes utan någon prydnad, den genom-
IDUN 1902 gedigna, soignerade, men likväl öfverallt mo- dererade lyxen utan alltför många » bibelots » i denna våning, som alltigenom röjde den praktiske mannen, hvilken framförallt » vill ha det bekvämt » hemma hos sig, samt slut- ligen — den grånade, patriarkaliske ägaren själf, hvilken med den mest vinnande enkel- het ställde sig till disposition, endast helt diskret dröjande vid att » måhända alltför mycket eloger ströddes kring hans person ».
.
allt sammanlagdt befästade endast detta in- tryck af handelspatricier utaf renaste vatten, en soliditet utan minsta spår till uppkomlings- prål, hvilket intryck redan från början slog oss till mötes vid första beröringen med denne den främste af nu lefvande Göteborgsmillio- närer.
Lägger man härtill den utpräglade misstro, som besjälar den gamle köpmanspatriarken gentemot en yngre och modernare affärsvärlds opålitlighet och ofta väl stora nonchalance ifråga o m inedlen, dess » jobberi » o. d.
— detta är en af hufvudanledningarne till att den gamle beslutat inskränka sin direkta affärsverksamhet — blir det en lätt att för- stå, huru det hos dessa ensamma millionärer kan bli ett sådant hjärtebehof att blott » gifva », » skänka bort », för att de liksom i sin mån skola få afge en bortgående köpmannaaristo- kratis protest mot våra dagars tilltagande affärsegoism och — cynism.
En annan af de anledningar, som förmått August Röhss att nedlägga sin och broderns gamla firma, är också den af broderns från- fälle, hvilken lär ha synnerligen djupt gripit den kvarlefvande.
Detta dödsfall förmådde äfven den gamle att nedlägga eller frånträda sina många andra mandater, i stadsfullmäktige och uti öfriga institutioner här i samhället, där han varit en verksam medlem och grun- dare, såsom exempelvis beträffande » Träd- gårdsföreningen », » Museum », » Arbetarförenin- gen », » Svea », etc. etc. Gift sedan ett par år tillbaka med fru Carolina Röhss, f. Zackau, tillbringar den vör- dade åldringen numera största delen af vint- rarne samman med sin intagande maka utom- lands, speciellt i Schweiz.
I år lär dock kosan komma att utsträckas till Italien, R o m m. fl.
platser.
Bland större donationer, utom den i upp- satsens början nämnda, har grossh.
Aug.
Röhss skänkt bl.
a. till: Skolan för Minda och döfva i Venersborg 30 tusen kr., till Nationalmusei ombyggnad 50 tusen kr., till Ålderdomshemmet i Göteborg 37 tusen kr.
samt nu senast till inköpsfond för Konstindustrimuseum i Göteborg den storartade summan af 900 aktier i Bergs- lagernas järnvägar (nom.
180 tusen kr.)
etc. etc.
Han har äfven som bekant skänkt till Nationalmuseum i Stockholm den kända stora duken af Nils Forsberg: » En hjältes död » samt till Göteborgs museum den monumentala » Gustaf Adolf vid Liitzen » och en » Akrobat- familj » af densamme; desslikes till samma museum » En åskby » af den store engelske målaren Turner m. m., m. m.
Det senaste den gamle i donationsväg haft glädje af är underhållet af vår enda egypto- logiska tidskrift » Sphinx », utgifvare prof. Piehl i Uppsala, hvilken icke skulle kunnat utkomma, därest icke Aug.
Röhss trädt hjälpande till med 1,200 kr.
om året, ända tills riksdagen med stundande år beslutit att öfvertaga kost- naderna för densamma.
Samma har varit förhållandet med Uppsaladocenten Lennart Kjellbergs i år företagna gräfningar efter ett grekiskt tempel vid Smyrna; de ha ensamma underhållits af A.
Röhss, liksom han nu i nödens tid ej heller glömt vårt nordligaste Norrland, där han två gånger bidragit till Torneå- — 734 — dalens folkhögskola med 1 tusen kr.
samt till nybyggnader åt eleverna nu senast med 7 tusen kr.
Heder åt en sådan lifsverksamhet!
X.
JUNGFRU BLOND OCH JUNGFRU BRUNETT.
J UNGFRU Blond och jungfru Brunett dansa med fingret på kjolen.
Så höstklar är luften och lätt, lätt, lätt, lätt som den svingande jungfrurnas klingande glädje i solen.
Se p å!
Nu höja de sig, nu böja de sig, och ögonen lysa och flätorna slå och kinden har heta fläckar — men långt öfver ängens gulnade vall står rymden kall, och nakna stå träd och häckar.
0 jungfrur, hvi dansen I än och sjungen och skratten?
Det faller en stjärna igen, och snart kommer natten.
Den kommer som tjufven, när ingen ser och ingen ber.
Som en rofFågelssvärm slår den ner och förmörkar vägar o c h vatten.
Jungfru Blond och jungfru Brunett stanna förskrämda i dansen.
Hur hemskt blef allting med ett 1 den sista döende glansen.
Det hvisslar i vinden och smyger på tå och skrattar i ris och dungar.
De stackars jungfrurna små skälfva som fågelungar.
Och hvita i kinden, med flätor som slå, slå, slå, rusa de hemåt båda.
Härute är villor och våda, men hemma är världen en spiselvrå och mor den enda i världen.
Hon sitter så tyst och tvinnar och snor och stirrar frysande I TJÄNARINNEFRÅGAN.
GOA REDAKSJON!
Jag skulle skrifvit förr, om jag trott mej te ' t men det har jag inte förrän i dag gjort, när vi, Doktorns Agusta, Kamrerns Ida å jag läste i Idun hur vänlitt Redaksjon sva- rade » Tjänarinna » i Breflådan (fast hon måtte sagt presiss desamma som A.
G. så hon inte feck sitt tryckt), och då tänkte vi att vi gärna kunde försök säja vår tanke me '.
Värre än att det kommer i den där Papperskorgen di jämt talar om, kan de ' väl allri bli.
Si det ä ' så att vi ä ' tri flicker som bor i samma hus och vi prinumrerar på Idun te- sammans, och vi får säja vi tycker rektitt bra om den i allmänhet, men vi Me ' lessna häromda ' n öfver den där » Gamla mor » (fast hon då i dag feck efter noter åf den rara fru A.
G.)
och vi ville så gärna säja ett par ord m e ' om dehär, o m Redaksjon tycker de ' passar sej?
Derför skriver vi nu, det vill säja, ja ' skriver och di andra säjer hur di vill ha ' t.
För det första ville vi då säja att ett sånt hem (månntro det ä ' sitt eget » Gamla mor » be- skrifver?)
där » en bildad flickslinka utan kon- troll får husera i di fina eleganta rummen » och » dänga igen dörrarna etter sej så det ekar », om hon bler o n d; där herrskapet vill nöja sej me ' att » utan eftertanke dagligen inmundiga hvad » — ja, den der utländskan begriper vi inte, men hon menar förstås hvad smörja som helst, tillredd af en » ohyfsad köksbjörn »; där de små barnen utan tillsyn » lämnas i händerna på en halfvuxen okunnig flicksnärta och där det får » grälas så hög- ljudt i köket, att det stör herrskapet inne i våningen », ett tocket hem betackar sig nog or- dentlitt tjänstefolk för.
Att en fru som inte valar sig att si till hvarsken städning, mat- lagning eller barnskötsel inte får annat än » slinker » och » snärter » ä ' välan inte undlittl och i ett sån ' t hem lär inte heller den värsta studentfröken — ja, om hon så vore professor te på köpet, reda opp ' et, de ' säjer j a ' Amanda Blomström!
De ä ' inte så ' na hem en ska ' dra fram när en vill reda ut tjänstefolksfrågan, för då bör- jar en i galen ända och bara trasslar te ' et.
För det är väl ändån hennes mening, » gamla mors », att visa att den bästa fru, o m hon vill bju ' te allri så, inte kan få godt folk, därför att » pigorna » ä ' så uschliga hvarenda kotte!
Det ä ' nog sant, å det säjer vi ofta, Ida, Augusta å ja ', att nog finnes det mycke pa- trask bland tjänstefolket nu för tiden, det kommer j u folk båd likt och olikt opp te Stockholm och många ä ' det som bli fördärf- vade bara genom di dåliga platserna di från början får, men att ta oss allihop i en klump och skämma ut oss som hon gör det, ä ' skamlitt vet Redaksjon!
A säkert ä ' då att en matmor som talar och tänker på de ' viset in i de lysande glöden på härden.
Hvilket vända?
AZYMOL, De gömma sitt hjärta hos m o r och kyssa den gamlas händer, och timmarna rinna o c h kvällen blir stor, det rasslar i brasans bränder.
Men ute som troll på tå munvatten » Den man an- jag gjort med har varit uteslutande angenäm och vill jag särskildt framhålla dess utomordentligt angenäma och uppfriskande smak samt dess förmåga att i någon mån upplösa fett- och slemartade beläggningar å tänder och slemhinna; och uppfyller AZYMOL de fordringar man ställer på ett det bästa munvatten och kan sålunda med allt skäl rekommenderas.
Stockholm den 2 2 N o v.
1900. det mumlande mörkret skrider: Semr %k — ni käraste jungfrur små, Bo BERGMAN.
Welin, legitimerad tandläkare, Lärare vid Karolinska institutets Tandläkareinstitution.
jag tar er väl hvad det l i d e r.
.
.
MELLINS FOOD bör bekantskap OBS.!
A Z Y M O L är det bästa till dagligt bruk för munnens vård, mot smitta, för sårbehandling, reformar, finnar, ekzem, hudutslag.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
= = =: Finnes på Apoteken samt hos Specerihandlarne.
P R O F g r a t i s o c h f r a n c o från Axel Lennstrand, GEFLE.
= ^ = =
— allri i verlden får goda tjänare, för hon kan inte hanskas me ' dom, och i de ' ligger nog hela sjukan med hennes erfarenheter åf di » otäcka pigorna ».
— Stackars mänska, de ' ä ' rektitt synd om ' na, så hon måtte ha ' t!
Vill Redaksjon vara snäll och be henne att hon nästa år så här dags talar o m hur hon har haft med sina husfröknar, köksfröknar och barnfröknar • — ja ' tänker det blir ett helt regemente med alla vaktombytena!
Fråga henne också från de hundra tusen » obildade » tjänarinnorna som, o m hennes ny- modigheter med di där » bildade » lyckas, blir utan arbete, hvar hon tänker göra af oss.
Till fabrikerna vill inte gärna vi hyggliga flickor ge oss; och det kan väl ändån inte vara hennes mening att vi ska ' tynga på våra fattiga hem eller gå omkring och svälta, dom, som inte arbetet i lagård och hönshus och på åker och äng räcker te!
Kunde j a ' sen få adressen på fru A.
G.
till den 24:de april vore ja ' mycke glad, för si mitt herrskap ska flytta till England, och dit vill jag inte följa med.
— Ja ' har annars vatt här i 5 år och min fru å ja ' har kom- mit godt öfverens, fast ja ' har lugg och sva- jig hatt och fästman — han ä ' ändån typo- graf — och fast jag tycker det är roligt att gå på tiatern och på typografkånsärerna och ba- lerna me ', när de ' bjuds, och fast jag nog ibland har kunnat slänga te ' ett ord i hastigheten, och jag te på köpet tror att frun gärna skulle vilja ha ' mej lite anlessare i de där fallena — hon är rätt allvarsam själf, men hon ä ' också klok och g o ', och sir öfver m e ' h v a d hon tycker ä ' felaktigt, för si hon förstår att ja ' därtill både kan och vill arbeta och göra mitt bästa, när det gäller tjänsten.
Och när jag för min del känner att hon tänker på mej som en mänska och sir att hon vill mej väl, fäster jag mig inte v e ' hvad som iblann har kunnat vara lite si och så med henne också — fel har en allihop — och det ä ' med rik- tig saknad j a ' lämnar det här huset!
Men kunne ja ' nu få en så ' n matmor som fru A.
G.
skulle ja ' känna mej lugn.
Ja ' ska säja Redaksjon de ' ä ' inte så näpet att byta plats.
Det ä ' ändån liksom ett lotteri, det kan inte hjälpas, och lika mycke ' för tjä- nare som för herrskap.
Högaktningsfullt AMANDA BLOMSTRÖM.
SYND män kunna begå är att låta D EN en STÖRSTA kvinna känna sin vanmakt; hänsyn och skonsamhet skola stå vakt kring henne, medlidan- de vara hennes förebedjare, och hennes svaghet blifva en skranka mot lidelsernas råa våld!
Bry- ten I ned denna, o, då finns det ej längre några gränser på jorden, alla gå om hvarandra som djur.
B.
FÖR BJÖRNSON.
SENT.
» T T V A D VILL detta säga, har du ej ännu JL JL börjat kläda dig?
— och vagnen, som strax är här! » Hon stod framför honom, klädd i baldräkt och m e d ett uttryck af otålighet i det vackra ansiktet.
» Men hvad går åt dig, » fortsatte hon, i det hon såg upp och blef varse mannens all- vårliga och sorgsna utseende, » d u ser j u ut, som om den värsta olycka inträffat. » » Jag känner mig äfven djupt bedröfvad, » svarade han.
» För en liten stund sedan fick jag ett bref, som underrättar mig om att den kära gamla tant Maria, hon, som du vet, vårdat mig under största delen af min barn- dom, rätt allvarsamt insjuknat och därför, Svenska IDUN 1902 735 — käraste Sigrid, kan jag naturligtvis ej fara på balen i afton.
Du skulle väl ej, » fortsatte han tvekande, » äfven vilja stanna h e m m a?
» » O, Edvard, hur kan du begära något sådant!
Du vet j u huru mycket jag gladt mig åt denna bal » — hon var färdig att brista i gråt — » o m du hölle riktigt af mig, så kunde du aldrig vilja att jag skulle afstå från detta nöje för en gammal gummas skull, som jag ju knappast känner och till på köpet, då jag nu är färdig och klädd i min nya klädning, som verkligen är förtjusande, tycker du ej det? » och hon vände sig rundt omkring fram- för honom med en på en gång smekande och kokett åtbörd.
» Kära Sigrid, » sade han mildt, » hur kan du vara så barnslig.
Försök dock nu för en gång att tänka allvarligt och glömma dig själf och då skall du nog förstå, huru det kännes för mig att se, att min hustru ej så mycket deltager med mig, att hon för min skull vill afstå från något sådant som en bal.
Hvad mig själf beträffar, så kan jag ej följa med dig, därtill känner jag mig allt för be- dröfvad. » » Men, Edvard, hur kan du vilja göra mig så ledsen.
Du vet nog, att jag ej på långt när har så roligt, om du ej är med. » Hon lade armen smekande om hans hals.
» O m så är, så stanna hemma i kväll, » bad han vekt.
» Ja, älskade lilla Sigrid, äfven o m ej tant Marias sjukdom hade kommit, så hade jag i alla fall varit nödsakad att förr eller senare tala allvarligt med dig och säga dig, att jag ej längre kan vara så mycket borta och ute i sällskapslifvet.
D u vet ju, att jag har mitt ganska ansträngande arbete och jag finner mer och mer att det är omöjligt att sköta detta ordentligt, och på samma gång föra det lif, som vi nu en tid bortåt varit med om.
Min spänstighet till både kropp och själ går förlorad.
D u vet nog huru gärna jag vill uppfylla dina önskningar, men här- vidlag kan jag det ej, och — för öfrigt, tror du ej, min älskling, att du själf, vårt hem och framför allt vårt lilla barn skulle vinna på, o m du mera ägnade dig åt hemmet?
Skulle du ej kunna trifvas med att sitta inne Los mig om kvällarne, under det jag arbetar?
De aftnar vi äro ensamma hemma, äro åt- minstone mina lyckligaste. » » Jag tycker verkligen att det är du, som är egoistisk och ej kan sätta dig in i mina känslor, » utbröt hon häftigt.
» Så länge man är ung, skall man väl hafva litet roligt!
Tids nog blir man gammal och då kan man j u vara lycklig på det sätt du föreslår.
Hvad nu hemmet och lille Sixten angår, så vet du mycket väl, att ingen kan bättre se efter bådadera än gamla Anna.
För öfrigt, vill du ej följa med mig bort, så får du själf bära följderna, ty nog komma människor att prata och tycka det vara besynnerligt, o m du låter mig allt som oftast vara ute ensam.
Men, nu är vagnen här.
Jag hoppas, » tillade hon, » att du nog kommer på förståndigare tankar tills i morgon.
Icke kan du väl ändå på all- var begära allt det af din lilla hustru, som du nu sagt. » Hon gick fram till honom, men han sköt henne sakta ifrån sig.
» Nej, jag finner nog att jag ej får begära mycket af dig, » sade han bittert.
Hon såg förvånad på honom, som om hon ämnat fråga hvad han menade, men så k o m hon ihåg, att vagnen väntade och hon gick hastigt ut ur rummet.
Kort därefter hörde han vagnen rulla bort.
Han kastade sig ned på soffan och begrof ansiktet i sina händer.
Hur var det möjligt, att Sigrid kunde vara så ytlig, ja, rent af hjärtlös!
K o m p o s i t i o n s l i n n e f a b r i k e n s välkän- da tillverkningar af Kragar, Manschetter och Bröstveck för Herrar, Damer och Gossar, hvita och kulörta, rekommenderas.
OBS.!
Ingen tvätt och I parti från Riks- 38 33. strykning.
Kungl.
Hofboktryckeriet | Iduns Tryckeri Aktiebolag!
17 AffärctrVPlf HlldlOHybK •amnm — i — Bryggaregatan 8 8 0 17 m ^ Aktier, Obligationer, Pris- kuranter, Cirkulär, Plakat, Affischer, Fakturor, Räkningar m. m. m. rn.
FÖRSTKLASSIGT!
ARBETES BILLIGA PRISERI •IIIIIIIIIIII Nog hade han redan under deras korta förlofningstid allt emellanåt känt liksom ett stygn i hjärtat, då hennes tanklöshet mer än vanligt framträdde, men hon var j u så ung och han hoppades så säkert, att allt skulle blifva annorlunda, då han fått henne helt under sitt inflytande.
Hennes föräldrahem hade j u på intet sätt varit ägnadt att upp- odla det goda, som säkerligen slumrade hos henne, men då hon såg, huru innerligt han älskade henne, var det j u omöjligt att hon ej skulle vilja rätta sig efter hans önskningar.
Och huru hade han ej älskat henne, uppoffrat sig för henne, uppgifvit sin smak för ett lugnt och stilla lif, allt i förhoppning, att hon så småningom skulle blifva förståndigare och allvarligare.
Då, sedan deras lilla barn kom, ja, då måste allt j u blifva annorlunda, men det hade ej så blifvit.
Sigrid öfverlämnade sina plikter som mor åt en annan och sedan var det nästan som om hennes nöjeslystnad ökats, i stället för tvärt o m.
Och nu — ja, nu kände han som o m han uppvaknat från en dröm och med ens såg han verkligheten framför sig.
Den hustru, han ännu så innerligt älskade, stod plötsligt framför honom sådan hon var — en tom, innehållslös docka, som för glitter och flärd sålde sitt högsta goda i världen: ett lyckligt hem och sin makes kärlek.
Han ryckte till — hans kärlek — ja, ty huru länge skulle den väl hålla ut och hurudant skulle deras samlif sedan blifva?
— En mörk förtviflan bemäktigade sig honom och han skakade som af frossa.
» Vill inte häradshöfdingen komma och se på lille Sixten?
Han har just nu badat och ligger och skrattar och ser så för innerligt rar ut, » hördes gamla Annas röst borta ifrån dörren.
Den snälla gumman!
Hon hade bestämdt anat hur ensam och sorgsen han kände sig i kväll.
» Tack, kära Anna, jag kommer ge- nast, » svarade han, i det han reste sig upp.
Ja här, här var j u räddningen från för- tviflan!
Hans käre lille gosse!
För honom ville han hädanefter lefva, för honom och för sitt arbete.
Och m e d tiden skulle väl äfven Sigrid blifva förståndigare och då kunde ju deras lif blifva åtminstone drägligt.
Med dessa tankar sökte han trösta sig, men det ville ej lyckas.
Det var som om något inom honom dött och han kände sig med ens så gammal och trött.
Z.
A — R.
BERIKTIGANDE.
TlILL FÖLJD af ett misstag kom i Iduns före- gående nummer som rubrik öfver en af no- tiserna angående våra textila utställningar att sättas » Aktiebolaget Svensk hemslöjd », bör vara: jFöreningen för svensk hemslöjd ».
Säljes i alla välsorterade Manufaktur- &amp; Herrekiperingsaffärer.
Svenska Kompositionslinnefabriken Allm.
16893.
FRESK &amp; ÅKERBLOM.
STOCKHOLM.
— 736 — I D U N 1902 i marmor.
Eljes är det mindre vanligt att en bildhuggare själf utför detta mödosamma arbete, hvilket oftast öfverlämnas åt italienska handtverksbildhuggare, som med punkterings- maskinens tillhjälp i den hårda marmorn åter- gifva konstnärens modell.
Att denna proce- dur kan vara ödesdiger nog för konstverket, som därigenom lätt förlorar något af original- skissens friskhet och charme, ligger nära till hands.
Hr E. kallar själf denna behandling för en konstverkets degradering och låter sig städse angeläget vara att personligen hugga ut sina verk ur den hårda stenen.
Men nu var det om uppfinnaren Hugo Elm- qvist vi skulle tala!
Redan för ett tiotal år tillbaka hade han börjat se på den s. k. konstgjutningen, d. ä. konstverks gjutande i metall, med kritiska blickar.
Han fann, att de hittills brukade metoderna för ett konstverks framställande i brons ej vore nog betryggande, ej med till- räcklig pietet öfversatte konstnärens tanke från leran till metallen *.
HUGO ELMQVIST NINGSMODELL RETCCHERANDE ENLIGT SIN NYA EN UTSMALT- UPPFINNING.
K O N S T N Ä R OCH U P P F I N N A R E.
B LAND V Å R A konstnärsmän af mejseln intager skulptören Hugo Elmqvist ett framstående rum genom sin förmåga af ka- raktäristisk formgifning och sundt verklighets- sinne.
Son af det fantasifulla Blekingsfolket, tillbragte han sina barnaår i Ronneby, hvarest han från sitt elfte år arbetade i faderns snic- kareverkstad.
Intresset låg dock aldrig egent- ligen åt hyfveln, och när dagens arbete var slut, började fantasien syssla med mekaniska problem eller stickeln letades fram och det blef träsnideri utaf till långt inpå nätterna.
Ar 1881 kom den då tjuguårige Elmqvist upp till Stockholm för att arbeta som orna- mentsbildhuggare, under hvilken tid han stu- derade vid Tekniska skolan och eröfrade flere belöningar.
A r 1888 antogs han som elev vid Konstakademien, hvars kungliga medalj tillföll honom 1892.
Följande år fick han akademiens utomordentliga erkännande för statyn » Ålderdomen » och 1894 dess resesti- pendium.
A f stipendietiden tillbragte - han ett år i Italien och två år i Paris.
Ett af hans märkligare skulpturala konst- verk är hans i dagsnumret af bildade » Gry- n i n g », som fanns utställdt härstädes för ett par år sedan och inköptes af Nationalmuseum.
Det har tillkommit under konstnärens vistelse i Italien, där han varit bosatt sedan flere år tillbaka och hvarest han delat sin tid mellan ren konstutöfning och fullföljandet af en epok- görande uppfinnarbragd, som länge upptagit hans experimentslystna ande och om hvilken strax skall talas.
F. n. befinner sig hr E. i Stockholm för att hugga sin af staten förvärfvade » Gryning » FLICKA FRAN ILE DE BATZ.
Han begynte därför 1893 med teoretiska studier i konstgjutning, hvilka studier fort- sattes till 1897, då, efter stipendietidens slut, de praktiska experimenten började: först med galvanoplastik, som dock snart visade sig olämplig, därefter med helformningsprincipen såsom varande den enda " dugande.
Experi- menten fortgingo under i det närmaste fem år, endast då och då afbrutna af något min- dre skulpturarbete för att hålla humöret uppe.
VAS.
kat till det lyckliga Det väsentligaste af dessa experiment äro utförda i Villa Randi- nelli på Fiesolehöj- den utanför Florenz och äro nu tillända, krönta med en fram- gång, långt större än man vågat hoppas.
En präktig kvinna till hustru såsom stöd och hjälp och den roman- tiskt sköna, fantasien eldande trakt, hvari experimenten utförts, ha kraftigt medver- arbetsresultatet.
Beträffande konstgjutning i metall har man i alla tider sträfvat efter att få det gjutna konstföremålet så framställdt, att man så mycket som möjligt undgår efterarbete å det samma i metallen och detta af två skäl För det första är det vid sådant efterarbete icke möjligt att med någon konstskicklighet eller med något verktyg åstadkomma det le- kande lif å ytan på ' konstföremålet, som en känsligt modellerande konstnärs hand utan möda — så att säga på köpet — åstad- kommer i ett mjukt modellerbart material, och för det andra är arbete i metall vida mer tidsödande än modellering i ett dy- likt.
För att ernå detta har man att följa två distinkt skil- da principer, det är Mndstycksformning å fast modell, och hel- formning å modell, af- sedd att utsmältas.
HUGO ELMQVIST » BLÄCKFISKEN », DEKORATIVT BLÄCKHORN I BRONS.
Bindstycksformning är hittills det mest an- vända sättet för konstgjutning i brons, silfver eller andra hårdsmälta metaller och är ett arbete, som fordrar mycken yrkesskicklighet och personlig valör i arbetet.
Den till öfver- föring i metall afsedda modellen styckas van- ligen i lämpliga delar, hvilka sedan formas in hvar för sig i af sand bestående bindstyc- ken, som anbringas på modellen, det ena bred- vid det andra, till dess modellen är täckt rundt om, hvarefter en tvådelad kappa göres utomkring bindstyckena.
Sedan aftagas såväl kappan som bindstyckena från modellen och dessa senare inläggas åter på sina respektive platser i kappan.
Så skall kärna ingjutas i den sålunda från modellen befriade negativa formen, kappan och bindstyckena åter tagas i sär för att befria kärnämnet, som nu har modellens form och volym, detta afskäras rundt om så mycket som det blifvande gjut- godsets tjocklek, bindstyckena ännu en gång inläggas på sina platser i kappan och stiftas fast vid denna, formen och kärnan torkas, läggas ihop och metallen ingjutas.
Allt detta må nu verkställas med den största möjliga skicklighet, alltid återstår dock efter gjutnin- gen mycket arbete å metallen med samman- sättning af konstföremålets olika delar, bort- skaffande af gjutgraderna m. m.
Den andra principen eller helformning å modell, afsedd att utsmältas, är till sin teori ojämförligt mycket enklare, men teori och praktik äro nu tyvärr en gång icke alldeles SYSSELSATT ATT HUGGA » GRYNINGEN » I MARMOR.
IDUN 1902 — 737 — FÖRBEREDELSE TILL DRABBNING OMBORD PA detsamma.
Så också här!
Indier, kineser, japaner, greker, italienare och fransmän ha sedan urminnes tider arbetat på systemets fullkomnande, men ända hittills har resultatet allt för mycket varit beroende af » Guds för- syn » och man har fått lappa, mejsla, fila och ciselera de i helform gjutna konstföre- målen i nästan lika hög grad som vid bind- stycksformning.
Då svårigheterna att komma till exakta resultat vid helformning genom att lappa på det gamla visat sig allt för stora, har nu vår konstnär uppfunnit ett helt och hållet nytt system, som icke allenast förenklar procedu- ren, utan ock lämnar de bästa tänkbara ar- betsresultat.
Det för utsmältningsmodellen förut använda hårda, för vanlig modellering ohandterliga materialet har blifvit ersatt med en mjuk och för modellering i hög grad tjän- lig massa, som dessutom är lätt utsmältbar ur gjutformen.
Arbetet har därigenom betyd- ligt förenklats, så till exempel kan konstnären vid små konstföremål, som för sin gjutning i metall icke fordra formkärna, äfvensom re- liefer och dylikt, modellera sitt arbete direkt i den nämnda massan och därefter utan vi- dare åstadkomma den helform, i hvilken den slutliga gjutningen verkställes.
Fördelen här- af är lätt att inse.
Oafsedt att man besparar sig framställningen af särskild utsmältnings- modell, som förut alltid vid helformning varit nödvändigt, bibehålles i ett sålunda gjutet konstföremål det artistiska arbetets hela ur- SUNTÄLTET STRÄCKES.
sprungliga friskhet.
— Men äfven vid sådana större konstföremål, hvilka för sin gjut- ning fordra formkär- na, kommer man nu ojämförligt mycket enklare till målet.
Därtill har konstnären den fördelen, att han själf kan retuchera den af mjukt model- lerbart material be- stående utsmältnings- modellen, hvilken se- dan blir exakt åter- gifven i metallen så- dan den lämnat konst- närens händer.
De patenter på den nya epokgörande gj ut- ningsmetod, som hr » DRISTIGHETEN ».
E. i dessa dagar ut- tagit i de flesta kul- turländer, omfatta äfven en af honom uppfun- nen modellmassa för utsmältningsmodellen liksom en af honom särskildt konstruerad ugn för gjutformarnas preparering.
BOGVATTNET Den största betydelsen af detta nya hel- formningssystem för konstgjutning ligger allt- så i den säkerhet, hvarmed man kan räkna på ett godt resultat.
Denna förutan skulle » GÖTA » SALUTERAR » DRISTIGHETEN ».
det betyda föga, om man uppnått en del för- enklingar i själfva proceduren, ty ingen konst- när skulle vara lättsinnig nog att äfventyra sin unika modell till utsmältning, o m han icke kunde vara absolut säker o m att erhålla en fullkomligt motsvarande af metall.
Denna säkerhet i förening med det förenk- VID FORCERINGEN.
lade tillvägagångssättet gör det äfven möj- ligt att ernå en hittills oanad prisbillighet för de reproducerade konstföremålen.
Och det är väl att hoppas, att de som älska att pryda sina hem med konstföremål i metall och som af ekonomiska eller andra skäl icke kunna skaffa sig unika sådana, hellre skaffa sig en på fullkomligaste sätt åstadkommen reproduktion i exempelvis äkta brons än en mer eller mindre simpel imitation, om de kunna erhålla den förra för någorlunda lika pris som den senare.
Af de i dagsnumret återgifna konstföre- målen, hvilka framställts i enlighet med hr E:s nyuppfunna metod, påpeka vi särskildt den lilla vasen, hvars utsmyckning med in- sekter och murgrönsblad tillkommit så, att själfva naturföremålen fästats på vasen, hvar- efter formmassan gjutits öfver desamma — ett intressant uppslag till en enkel, men öfver- raskande effektfull framställning af de mest omväxlande, delikata små prydnadspjäser pas- sande för hemmen.
PARAD PÅ HALFDÄCK.
1DUN 1902 T — 738 — R E M Å N A D E R SOM E L D A R E PÅ » DRISTIGHETEN ».
FÖR IDUN AF TORE SCHUBERT.
FORTS. FR. FÖREG.
N:R.
(Se illustrationerna å föreg.
sida.)
U NDER RESAN ned till Karlskrona fingo vi nu för första gången göra bekantskap med Dristighetens eldrum och eldverktyg, och denna första bekantskap var mindre angenäm.
Ehuru farten ej var så stor, rådde i mellersta eld- rummet en mycket stark hetta, och fastän de flesta af oss varit eldare förut, voro vi dock ovana vid dessa förhållanden.
Det var ej så mycket arbete som på en civilbåt, i all synnerhet som vi voro minst tre gånger så många eldare per vakt, än hvad som brukas på vanliga båtar; men arbetet är så mycket obehagligare, då man tränges och ej kan ma- növrera slaggspetten fritt.
Hvad som ej hel- ler bidrog att öka trefnaden, var det nät af rör, som befann sig öfver våra hufvuden.
På dessa rör finnas nämligen många otäta skarf- var, från hvilka då och då brännheta droppar falla.
Dessa droppar förorsaka visserligen ej några brännsår, men det är synnerligen ret- samt att arbeta under sådan » takdropp ».
Hvad som väckte min förvåning var, att eld- verktygen voro mindre lämpliga.
Slaggspetten t. ex. äro på långt när ej så tjocka, som ett sådant spett bör vara och är på vanliga bå- tar, och de böja sig som en pisksnärt i me- delmåttig fyr.
Resan till Karlskrona varade lyckligtvis ej länge, blott omkring ett och ett hälft dygn, och tidigt en morgon ankrade vi i Bollösund i närheten af nämnda stad.
Beväringsöfnin- garna bedrefvos nu efter ett särskildt schema, innefattande dels arbete, dels instruktion och dels allmän exercis på däck.
Hvarje tisdag gingo vi ut till sjöss, och en del öfningar så- som skjutning med kanongevär och torped- skjutning förekommo.
V i eldare hade då ar- bete hela dagen i eldrummen.
Allt eftersom tiden framskred indrogs exercis och instruk- tion för eldarne mer och mer och ersattes med » arbete i egen yrkesgren ».
V i gingo nu oftare ut på öfningar, hvarunder torped- skjutning förekom.
Torpeder utskjutas van- ligen med cordit, men under dessa öfningar försökte man att i stället använda nobelkrut.
Det är mycket intressant att åse torpedskjut- ningar.
Då skottet brunnit af, ser man tor- peden som en stor blank fisk lämna fartyg- sidan, beskrifvande en liten kurva, i det den först går ut i riktning af komposanten af den hastighet den fått af skottet och farty- gets hastighet, men styres genast af gyro- skopet i rätt kurs och går ut i en bana full- komligt paralell med torpedtubens riktning.
Målet utgöres antingen af förankrade flaggor eller af två bojar, på ett visst afstånd från hvarandra fastade vid en lina, som dragés af [iiiiiiiiiiini ni Lifförsäkrings-Aktiebolaget STOCKHOLM.
1 9 0 1: Utdelningen till aktieägarne: kr.
„ De lifförsäkrades vinst: „ 30,000: — 501,516: — eller mer än 16 gånger utdeln.
till aktieägarne.
N y lif f ö r s ä k r i n g s s u m m a u n d e r lOOl: kronor 13,076,984 kronor.
en ångslup.
O m skottet var träff eller ej, afgöres genom att iakttaga, huruvida det streck af bubblor, som markerar torpedens bana, faller emellan bojarna eller ej.
När torpeden gått ut sin bana, styr den upp till ytan, och man ser den plötsligt hoppa upp ur vattnet och sedan lägga sig och flyta, hvar- vid en acetylenlåga automatiskt tändes, så att torpeden lätt kan återfinnas.
En ångslup bergar torpeden så fort som möjligt och bog- serar den tillbaka till fartyget, hvarefter den uppvindas och nedstufvas i torpedrummet.
Under hela första månaden fingo beväring- arna ej en enda gång landpermission, men för att tillgodose våra behof infunno sig en mängd gummor hvarje afton ombord och drefvo handel framme på backen.
Plötsligt blef dock denna handel afbruten, ty befälet hade fått höra, att en smittosam sjukdom ut- brutit någonstädes i land, och all kommuni- kation med folket på de närgränsande öarna förbjöds.
Handeln fortsattes naturligtvis ändå fastän ej fullt så obehindradt som förut, ty varorna måste nu hissas upp med snören ge- nom ankarklysen eller kastas upp på däcket.
Emellertid fick befälet på något sätt reda på, att oloflig handel idkades, och en af befälet kom ned på backen, just då en båt med fyra gummor och en liten pojke befann sig tätt invid Dristighetens bog.
Han befallde dem att ögonblickligen ro bort, men gummorna ansågo sig ej behöfva lyda order.
De hota- des då m e d att få en ångslup efter sig, men gummorna gåfvo endast skämtsamma svar, hvilka i hög grad roade besättningen, som till större delen samlat sig på backen för att åhöra nämnda befäls ordstrid med de i detta hänseende vida öfverlägsna madamerna.
Or- der gafs emellertid åt styrbords ångslup att taga fast i gummornas båt och bogsera den långt ut till hafs till straff för deras oför- skämdhet.
Man kan tänka sig hvilken scen- förändring ångslupens uppträdande förorsakade.
Gummorna betogos af den våldsammaste för- skräckelse, då de sågo ångslupen komma emot sig, besatt med bistra gastar, hvilka m e d långa båtshakar stodo redo att hugga fast i deras lilla båt.
» G o ' a herrn, vi ska ' ro vår väg, » skreko d e; men nu var det för sent.
Gummorna fingo emellertid förtviflans krafter.
Deras skrik genljödo vida omkring allt under det de sökte undkomma genom att hastigt svänga undan, just när ångslupen styrde ned på dem, så att denna af farten for långt för- bi.
Gummornas krafter voro dock snart ut- tömda, ty de voro j u ej fullt så öfvade i sjö- krig som matroserna, och hade troligen aldrig förr slagits med så många karlar på en gång.
Kronans folk afgick sålunda slut- ligen med segern.
Båtens fånglina blef fast- bunden i ångslupens akter, och så bar det af med svindlande fart.
De stackars gummorna knäföllo i båten, skreko och gräto, men för- gäfves.
Den lilla båten reste sig på aktern, och två riktiga vingar af skum sprutade upp på båda sidor, och rätt ut till hafs gick fär- den.
Ur denna hopplösa belägenhet rädda- des emellertid gummorna genom den lilla gos- sens företagsamhet.
Denne kapade nämligen fånglinan tätt intill roddbåtens reling, och nya försök gjordes att komma undan.
Men ångslupen slog back, svängde och skulle just åter skjuta ned på sitt värnlösa byte, då or- der k o m från chefen, att jakten skulle upp- höra.
Man kan tänka sig, hvad Dristighetens besättning hade roligt.
Ja, detta var faktiskt den mest roande krigsöfning jag bevittnat under min tid vid flottan, synd bara att det skulle vara så ovärdiga föremål för vårt käcka sjöfolks tapperhet.
(Forts.) KONTURER UR L I F V E T AF MARIA RIECK-MULLER.
VI.
FRÅN HUNGERSNÖDENS L A N D.
D E BREDA älfvarne gå skummande och uppsvällda af veckors regn.
Där det ej bryter sig och hvitnar i fors, mörknar vattnet till djupaste svart.
Det bär sorgens färger, speglande som aldrig förr ett land märkt af en hand, som intet s k o n a r.
.
.
När skymningen faller tung och grå, stiga hvita dimmor öfver ådalen, och tusentals ringlande band af hvitt, växande töcken följa de svällande bäckarnes väg genom marker och tysta s k o g a r.
.
.
Tysta se män och kvinnor, huru frostdim- morna tränga- sig upp mot gårdarna.
Skälf- vande af kyla och hopplös förtviflan gå de hvar och en till sitt efter slutadt dagsarbete.
Vid kvällsvarden säga man och hustru intet till hvarandra, men de veta hvarandras tan- kar.
Och de tänka på detsamma i alla gårdar och stugor — de tänka på detsamma stora och små.
Under det böljande hvita täcket där ute skola åkrar och ängar slutas i ett famntag till döds, och, när det gryr mot morgon, ligger allt, som den under regn och köld svunna sommaren sparat, med svartbrända spår af den hand, som ej känner förbarmande.
— Fros- tens insegel, som varslar o m svält och vin- terlång nöd.
.
.
Uppe i fjällbyn ligga gårdarna i tät klunga, och de odlade markerna gränsa för det mesta intill hvarandra.
Det är så här uppöfver, att köld och mör- ker råda nog länge för att människorna skola känna sig tryggare nära hvarandra.
Och i en sådan där liten fjällby äro de alla som ett folk.
Äro tiderna goda, glädjas de tillsammans, och det ligger sång och hojtande i luften.
Men drabbas någon ibland dem af nöd och olycka, lägger sig tungsinnet öfver de andra också för någon tid, och de tänka: — nästa gång är kanske turen min — — — — — Nu har turen kommit till dem alla på en gång, och upp till fjällbyn nå rykten, som säga, att ingen vidt omkring är sparad.
Alla äro de slagna af förstörelsens hand, och blek nöd står för dörren till hvar gård i deras fagra land — — — — — — — — Vid bron till största hemmansgården där i byn har nyss en skjuts stannat.
Det är hus- bonden själf, Mikael Mikaelsson, som kommit tillbaka från en färd till kyrkbyn.
Sedan han ställt ifrån sig ett par näfver- kontar på brosteget, leder han hästen bort till brunnen och vattnar honom.
Han ser trött och bekymrad ut — Mikael Mikaelsson • — där han sitter på brokaret och ser på, huru svartmärren dricker i djupa drag.
Han tänker på, huru fet och blänkande svart den hästen varit ända tills nu i höst; — nu kunna alla refbenen räknas, och håret står ruggigt och sträft efter sidorna.
Och han säger, medan han fyller på vattenämbaret: — » ja ja, drick du, vatten finns det g o d råd på — men snart nu så är sista fodertappen din slut, stackare. » Och när mor långsamt kommer fram emot dem öfver gårdsplanen, ser hon genast, att färden nedöfver ej haft stor nytta med sig.
Han börjar spänna ifrån och säger med af- brott: » Det ä ' likadant öfverallt.
.
.
och de fattiga mjölpåsar j a g fått med m i g.
.
.
fick betalas
— 739 — dyrt den här gången — det ä ' slut m e d krediten nu för Mikael Mikaelsson också. » » Hvad ska ' en göra med alla dem, som fått löfte om en handräckning då, » kommer det tungt från mor, » Lars Johans och Israels änka — och döf-Petter och alla de andra, som k o m m a i kväll, och som ha ' det än värre? » » Det blir som vi tälts vid — att slakta Lyckros och Kulla som s n a r a s t.
.
.
8e ' n få vi se, hvem som kommer i turen. » » G u d hjälpe! » suckar mor och ser m e d en underligt stel blick mot det lilla fyrkantiga föjesfönstret.
Hon tänker på sina rosiga, hemfödda kossor, som nu i veckor fått reda sig med half kost.
Det blir likvisst svårast af allt att gå där inne en dag mellan de tomma båsen och ej längre höra det otåliga ramandet vid mjölkningstid.
.
.
Det blefve ej att härda u t.
.
.
och tystnaden här på gården måtte visst blifva som att gå och vänta på sin egen d ö d.
.
.
Mor smög sig in i ladugårds- porten, där hon satte sig på mjölkpallen och grät ... Och medan skymningen breder sig tung och grå öfver vattendränkta åkrar, där kölden redan blandat issörja i diken och polar, synes ett tiotal män och kvinnor närma sig Mikael Mikaelssons gård.
Det är de fattigaste i byalaget — • de, som redan slaktat sin enda ko, och börjat mala bark till bröd.
Deras släpande, trötta gång blir raskare och anletsdragen lifvas af obe- stämda förhoppningar, när de hunnit stor- bondgårdens grind.
— Här skola de få råd och hjälp, tänka de — och säkerligen någon skäppa mjöl också för närmaste tiden, nu — då Mikael Mikaelsson själf varit ute och färdats.
Men öfver gården hvilar en osedvanlig still- het och björkvedsbrasan är ännu ej tänd, fastän det lider mot aftonvardstid.
.
.
Månne husbond ' ej kommit hem ännu — och kanske han har ett tungt lass att köra ifrån kyrkbyn i kväll?
De sätta sig alla ned på förstugubron och speja utåt vägen, lyss- nande i andlös väntan.
I stallporten står Mikael Mikaelsson rådlös och grufvar sig för att denna kväll behöfva tala med dem Det har redan mörknat mot natten innan åter gruppen af kvinnor och män synes ute på hemmansgårdens förstugubro.
De gå lång- samt, trots kölden, som fryser framträngande tårar till is, och tysta gå de vägen fram.
Det som behöfde sägas var sagdt där inne i storstugan, och de tröstens ord, som Mikael Mikaelsson kommit med, var j u ingenting säkert, endast hvad han hört där nere af prästen — ett löst ord.
Att det nog skulle komma hjälp från hela Sveriges land nu, då de fått veta, huru det stod till här.
— Men hvem vet, huru långt den hjälpen kunde räcka — när den skulle nå fram till dem och deras fattiga by, vore det kanske redan slut med dem alla — — — — — — — Och under trycket af hopplös ångest för- mådde de knappast känna tacksamhet mot Mikael, när han delade med sig af det mjöl, han fört m e d hem och lofvade dem stycken af den stundande storslakten.
Deras tankar gå m o t den kommande vin- tern och de känna, medan de gå hemåt i den kalla, stjärnlösa höstnatten, som hade förintelsens d o m blifvit fälld öfver dem och öfver deras land.
* Kall höstsol lyste öfver ådalen och blänkte som hvasst stål i stugornas fönsterrutor och landsvägarnas frusna kärrspår.
Ute på sänka ängar och myrar, där den tidiga kölden alldeles gjort slut på alla skörde- folkets försök att slå och bärga en halfrutten skörd, stack här och där gulgrått gräs upp öfver isen.
Uppe i fjällen hade snöstormarne dragit fram tidigt detta år och de buktande hvita linierna lyste i solen som kammar af stelnade jättevågor — silfvervågor — — — Det är underligt med landet häruppe.
Huru hårdt det än härjas och tuktas af fattigdom och nöd, ligger dock ständigt öfver det en sällsam glans och makt — färgernas glädje och formernas styrka — likt den borne furste- sonens diadem och purpur.
IDUN 1902 E Kongl.
Hofleverantör, Sthlm.
E E Fabrik, Engros- och Detaljförsäljning af E E Torra och Oljerifna E \ E * Vidt i socknen hade sports, att det fanns hopp o m hjälp för den värsta nöden — den j EMÄLJFÄRGER, GLÄSURER E Materiel E Denna glädje kan blifva lik jublande sång utan ord i solens envåldstid.
När storm och oväder draga fram, är det väldigheters strid på lif och död.
.
.
Men folket, som lefver af- skildt här uppe, har blifvit sådant, att glädjen tar det emot utan förundran och stora ord, — sorgen gräfver sig in i sinnet stundom så att förståndet viker — men ej heller den åstadkommer vidlyftigt ordande — — Och denna dag med blek höstsol, som läg- ger markernas frusna armod i skarpt ljus, har lockat två unga människobarn till vandring upp efter säterstigen.
De hafva länge gått hand i hand, och vid stättan, där de kunna se hela bygden under sig och vidt om i blånande dis, sätta de sig ned.
Nu, då slagorna ej hafva något att tröska, och allt annat höstarbete afstannat, kan äfven ungt folk gå hvart de vilja, utan att hus- bondfolket tänker på, att de ödsla med tiden.
Det kan nästan blifva till en lättnad att ej ständigt behöfva se omkring sig alla dem, som man skall dela den knappa kosten med.
Och de två vid stättan tänkte nu minst på, att någon kunde fråga efter dem.
.
.
Länge sutto de tysta och sågo ut öfver ådalen, där röken från stugorna blandade sig med älfvens växande dimmor.
Till slut sade han lågt: — » Så bli ' vi väl nödda till att inte k o m m a i lag nu på ett par år än v ä l.
.
.
Det blir ingen hjälp för det, Hanna. » » Det blir väl inte det — tänker jag — och nu far du. » » Jaa, först jag får betyget far jag neröfver — ni ä ' många nog o m födan. » De se ej på hvarandra.
Det är som om de ej vågade det, och det dröjer en stund, innan någon af dem åter säger något.
Tungt och dröjande höres hon slutligen säga: » Det kunde nog vara bra att få följa med och söka tjänst söderut, nu, då allt hvad en sparat blifvit oppätet — men jag kan i n f gå från mor heller och låta ' na förgås ensam. » » Ja, det ä ' i n f värdt att en grundar längre.
Och ' det första jag tjänar något, skickar jag dej en slant, Hanna. » Nu såg han på henne, och de båda unga ansiktena lyste upp för ett kort ögonblick.
Visst var det svårt och bittert att ej få gå till prästen vid jultid,, som ämnadt varit, och att se, huru allt hopsparadt gick åt för att man ej skulle svälta ihjäl — men de fingo endast börja om på nytt, så skulle väl prästen läsa öfver dem till slut en gång.
» Och skulle vi i n f få råkas ensamma mer, » fortsatte han, » så adjö, flickan min, nu, och var trogen, och var vid godt m o d!
» Han drog henne hastigt intill sig, och hon hviskade i halfkväfda ord ett farväl m e d löften o m tro och tålamod.
.
.
När solen hade dalat bakom fjället, och luften låg tung af violett töcken, sågos två gå med långsamma, dröjande steg ned efter säter- stigen — hand i hand.
FÄRGER, för och E FERNISSOR.
Konstmålare.
Ritmateriel för arkitekter och maskinritare.
KEMIKALIER, \ och \ Parfymer, DROGER, E [E FÖRBANDS- \ SJ U K V Å R D S - A R T I K L A R.
Smink och Tvålar m. m.
\ E närmaste, som stod invid stugudörren och grinade med hungerns håliga, blåbleka an- letsdrag.
Goda människor ville hjälpa, man skulle få mjöl att blanda med halmen och barken, och den svartfläckiga potatisen, som ej ens svinen kunde äta, skulle ersättas med frisk, g o d.
Häraf k o m sig, att kyrkbacken var full af folk, och de, som ej fått rum i kyrkan denna välsignade söndag, kommo i spridda grupper efter vägen för att höra nytt.
De hade kom- mit långväga ifrån denna helg, och de, som ej längre ägde häst att åka efter, hade gått flere mil — förstås med många uppehåll — ty, när man lefvat på nödårskost, förmår man ej stort.
Det var länge sedan kyrkbyn varit så besökt, och under sista tiden hade prästen haft lätt att räkna sitt kyrkfolk.
Han hade med en blandning af undran och vemod sett, huru den bittraste nöd kan hålla människor borta från den gemensamma andakten — han var ung, prästen.
Och han såg, huru kroppens tärande hungerkänsla nästan kunde tillintetgöra själens behof af näring, där den ej rent af gjorde sinnet hårdt och förbittradt.
Själf hade j u äfven han under denna nö- dens tid fått pröfva på mången försakelse, och det var nu med innerligaste glädje han såg sin hjord så fulltaligt samlad.
Och när guds- tjänsten var slut, dröjde han ej med att gifva dem visshet om det, som han nu kände måste gälla mer för dem än något annat.
När det var sagdt, och de fått veta, att hjälp skulle komma — snar hjälp — då var det med ens som o m all den dofva hopplös- heten — instängd och behärskad under måna- der — fått makt att bryta sig fram, och den lilla fjällmarkskyrkans hvalf fylldes af gråt från kvinnor och män, som ej fällt tårar se- dan de voro barn — annat än i lönligaste ensamhet.
Men där ute på kyrkbacken, när de alla kommit ut, och det ännu närmare började talas o m alla nya möjligheter och förhopp- ningar, syntes en liten utmärglad, böjd gubbe gå från den ena gruppen till den andra, under det han än skrattade, på ett underligt, gäckan- de sätt, än talade för sig själf, afbrutet och utan reda.
.
.
Det var gamle Träsked-Per.
Han hade varit med under det förra, svåra nödåret, då hust- run och hans två små barn dukade under af um- bäranden.
Sedan dess hade han varit konstig och utan hem — hade försörjt sig med att gå från bygd till bygd och sälja träskedar — och nu, när hungersnöd åter började, hade han blifvit fullkomligt sinnesrubbad.
När kyrkfolket så småningom började gå hvar till sitt, och endast ett fåtal var kvar där uppe på backen för att i det längsta kunna snappa upp något af det samtal, som fördes mellan prästen och ett par af bönderna i kommunalnämnden, syntes äfven Per närma sig dem.
IDUN — 740 1902 • D:R SVEN HEDIN HALLER INFÖR GEOGRAFISKA SÄLLSKAPET I Sedan han en stund stått stilla och lyss- nat, började han på en gång tala högt och skrikande, under det han svängde och slog ut med armarna i ett slags extas: » Ni blinda och dumma, » ropade han, » som förlita er på de rika.
.
.
Visst få ni hjälp, ni som hungra, och era barn, som förgås af nöd — men hvad hjälpa smulor — hvad kan det bli åt tusen och åter tusen.
» Jag är inte tokig, jag, längre; jag har varit hungrig så länge nu, att jag blifvit klok igen.
Och jag kommer därifrån, där de rika bo — jag har varit i staden, jag — det var inte länge se ' n — och jag har sett, att det är bara smulorna, som falla från den rike man- nens bord.
De veta vår nöd och lefva kräs- liga vid fulla fat.
Och det står skrifvet: gå bort och sälj allt det du har och gif de fattiga. » Här tystnade han, och armarna föllo ned maktlösa, under det hvit fragga stod omkring munnen.
Han sjönk ned på marken — med- vetslös.
Rundt om.
stodo alla förskräckta och upp- rörda, tills prästen och ett par af karlarne fingo honom inburen i närmaste stuga.
Det underligt vilda talet hade nedstämt dem, fastän det j u endast var en stackars I VETENSKAPSAKADEMIENS HÖRSAL CENTRALASIEN.
TECKNING FÖR IDUN AF HJ.
DET FÖRSTA FOREDRAGET OM SIN SENASTE EXPEDITION ENEROTH.
tosings galna prat.
Men denna stämning räckte dock ej länge.
De ville och kunde ej tvina på, att deras pröfning nu var slut.
Denna välsignade dag hade det blifvit dem sagdt af prästen i Guds eget hus, och de hade nu fått en trygg visshet om, att människorna äro barmhärtiga liksom Gud är barmhärtig.
förandet af en synnerligen intressant novell » Fru Gerdas hemlighet » af G u s t a f af Geijerstam.
Men länge efter det den sista gruppen af fattiga uthungrade kyrkbesökare lämnat backen där uppe, stod prästen kvar, försänkt i djupa tankar.
Han såg ut öfver den vida bygden, där nu allt — af frost och vatten fördärfvadt — låg gömdt under hvit, mjuk snö, och han tänkte: » Hvar finns väl den, som säljer ens hälften af hvad han äger och gifver de fattiga? » Berättelsen tillhör en af den berömde för- fattarens tidigare novellsamlingar » Kampen om kärlek », hvilken publicerades i bokform för ett antal år sedan, men som då trycktes i en mycket begränsad upplaga och i följd däraf ej trängde till en större allmänhet.
Skildringarna besitta emellertid ett så högt litterärt värde och äro jämväl af så intresse- väckande natur, att Iduns utgifvare ej tvekat att efter öfverenskommelse med författaren införlifva desamma med tidningens roman- bibliotek.
De öfriga tre af samlingens novel- ler komma att offentliggöras under loppet af nästa år.
IDUNS FÖLJETONG.
V i äro öfvertygade, att vår publik med glädje skall tillgodogöra sig dessa skildringar af en af vårt lands bästa och mest lästa förf.
i närvarande tid.
RED.
S EDAN NU Sigrid Elmblads berättelse » Fru grefvinnan » afslutats, begynner i den detta nummer åtföljande romanbilagan in- AF IDTJN.
— 741 — IDUN 1902 som befinna sig pä slätten mellan de nuva- rande byarne Dainoh och Mesched Mader i Suleiman verkligen äro återstoderna af Cyrus ' hufvudstad och af den förste storkonungens graf.
Flore lärda män — och i synnerhet de kammarlärde, som aldrig varit på platsen för sinajforskningar, tyckes det mig — hafva förnekat.
detta och förlagt Pasargada?
på ett helt annat ställe, där nu inga ruiner finnas.
Jag kan, ehuru jag besökt platsen, ej göra något inlägg i frågan, men det synes för min af föga lärdom fördunklade syn, att de, som i dessa mi- ner vilja se Pasar- g a d ä 3, sitta inne med den förnuftigaste åsik- ten.
UR D A G S K R Ö N I K A N.
ÖVEN HEDINS FÄRD.
Vår ryktbare upptäckts- ^ resande d:r Sven Hedin höll härom kvällen i Vetenskapsakademien inför ledamöterna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi samt i närvaro af konungen, prinsessan Ingeborg, prin- sarne Carl och Eugen, excellenserna Boström och Lagerheim m. fl.
ett intressant föredrag om sin äfventyrsfyllda och för den vetenskapliga forsk- ningen betydelsefulla resa g enom Ostturke- stan och Tibet.
Genom en af våra tecknare ha vi lyckats för våra läsare fram- ställa en bild af den märkliga sammankom- sten, vid hvilken d:r H. blef föremål för en utomordentlig hyllning såväl från sin konungs sida som ock från de - Af själfva staden ATORDISKA KOMPA- 4&gt; NIETS textilutställ- återstår nu ej syn- ning, under ledning af nerligen mycket, och SVEA LIFGARDES MINNESFEST UTANFÖR GUSTAF ADOLFS-KYRKAN TILL FIRANDE AF GUSTAF ADOLFS fru Tyra Grafström, öpp- det är rätt svårt för MINNET DEN 6 NOVEMBER.
FOTO AF A. BLOMBERG.
nades för några dagar den ej ruinlärde att af sedan i sina nyinredda lokaler vid Regwing-sgatan.
Vi meddela i dags- C Y R U S G R A F V I I) P A S A R G A D; E S hvad som återstår konstruera upp en bild af numret en afbildning af lokalens präktiga hall, Cyrus ' stad.
Men söder om själfva stadsrui- hvilken, anordnad af arkitekten Boberg och för- RUINER.
nerna ligger, omgifven af en nutida persisk sedd med ypperligt takljus, liknar en museisal.
lerbys skräpiga begrafningsplats, den väldiga EDAN Alexander, macedoniern, bränt Per- sepolis konungapalats, tågade han till Pasargadae, ifrig att se Cyrus ', den förste stor- konungens, graf.
Men då han ankom till den af Darius Codomannus öfvergifna konungasta- den, fann han Cyrusgrafven plundrad på sitt innehåll, som dels var bortfördt, dels sönder- brutet och kringkastadt.
Alexander lät gripa magerna, som haft vakt öfver graf ven, och underkasta dem tortyr för att få upphofsman- nen till denna plundring i sina händer, men lyckades ej förmå magerna att bekänna.
Här- efter lät han så godt sig göra lät återställa grafven i dess forna skick och där insätta hvad som kunde återfinnas af den forne stor- konungens kvarlefvor.
Så berätta de flesta af de gamla historieskrifvarne; det är endast en GRAF UTANFÖR PASARGADiE.
CYRUS GRAF.
af dem, som påstår, att Alexander själf låtit uppbryta storkonungens sarkofag för att mätta grafbyggnaden glänsande ljusgul.
För de nu- Utställningen har denna gång vuxit in äfven sin nyfikenhet.
Under nyare tider har det tida perserna har Cyrus föga betydelse, och på andra områden så att densamma, jämte textil- rådt olika meningar om, huruvida de ruiner, därför har här som på så många andra stäl- alster, innefattat gamla konstmöbler, konstglas, keramik m. m., som det len Salomo Ifatt bära skulle taga allt för stort ansvaret eller äran utrymme att här speci- för byggnaden.
Hvar- ficera.
je från forntida dar Bland de textila al- härrörande storverk i stren märktes ett grönt dörrförhänge med frost- islams länder tillskrif- bitna kålblad som mo- vas i allmänhet Salo- tiv.
Det var en förtju- mo, men man får ej sande och till hela sin hållning själfständig förstå detta så, som komposition, vittnande skulle det vara den om fint natursinne och gamle judakonungen högt utvecklad smak.
det är fråga o m.
En Såväl detta arbete som en hörnsoffa med lösa moslim skulle säker- dynor, lysande af vår- ligen med harm till- blommor i smakfullt bakavisa det påstå- grupperade knippen, endet, att Suleiman äro utförda efter kom- positioner af fröken varit en jehudi.
Nej, Annie Frykholm.
en rättroende moslim För öfrigt funnos var han, men när han goda arbeten af Nils lefde vet ingen.
Det Lundström och fröken är emellertid ej Salo- Starck m. fl.
rao själf, utan hans hedersvärda mamma, som ligger begrafven IDUNS KONSTNÄRLIGA här i Pasargada?, där- af namnet Mesched REPRODUKTION Mader i Suleiman, som af Carl Larssons akva- från grafven öfverflyt- rell » Titt-ut », finnes tats till hela byn.
Sa- fortfarande att t i l l s a.
lomo har byggt Baal- NORDISKA KOMPANIETS HOSTUTSTALLNING AF TEXTILALSTER UNDER LEDNING AF FRU TYRA GRAFSTRÖM.
bek, han har i förening FOTO AF A.
BLOMBERG.
S
IÖUN 1902 — 742 — med Dschinni — andarne — byggt Tudrnur, ja, han har till och m e d byggt en moské utan- för Jerusalem.
Men här i Persien, där man har en egen nationalhjälte, den outslitlige Rustem, delar han med denne äran att räk- nas som allt störts upphofsman.
En af våra bilder visar, hur den förste stor- konungens graf ter sig nu i våra dagar.
Själf va den trånga graf kammaren där uppe i höjden står nu tom och öde, troligen sedan de tider, då araberna störtade Sassanidriket öfver ända; pelarne, som fordom omgifvit byggnaden, åt- minstone på två sidor, äro kullstörtade, och den plats, där det nära nog oförstörbara ljus- gula minnesmärket står, företer en bedröfligare, skräpigare anblick till och med än hvad isla- mitiska begrafningsplatser alltid göra.
Men om man gör sig möda att klättra upp för de rätt besvärliga trapporna, så skall visserligen den tomma, trånga, smutsiga grafkammaren ej bjuda någon ersättning för denna möda, men så mycket mer utsikten öfver Pasargadses af den slingrande Polvar vattnade slätt.
O m den döde storkonungens ande häruppifrån kun- nat betrakta sin hufvudstad, hade han haft skäl att vara stolt öfver sitt verk.
Pasarga- dses vidsträckta, fruktbara slätt är på alla sidor omgifven och skyddad af fullständigt oöfver- stigliga berg.
Praktiskt taget finnes endast två tillträden till densamma.
Det norrut öfver Dai noh, som redan ligger på slätten, till Khaneh Kergun, och söderut de öfver Sivend till Persepolis förande passen, genom hvilka den bullersamma Polvar slingrar sig fram.
Graf- byggnaden ligger strax framför mynningen af det södra passet och har väl därför varit be- lägen utanför själfva staden, hvars stomme bildades af palats, tempel och citadell, stic- kande upp som öar ur det haf af folkets ler- hyddor, af trädgårdar och odlade fält, som fyllde hela slätten.
T y så måste vi väl tänka oss Pasargadffi liksom alla andra af dessa det gamla Asiens städer: icke en enda samman- sluten stad, utan grupper af små städer och odlade fält, som höllos tillsammans inom de skyddande murarne, ett slags landstad, där folkets konungar trängde sig tillsammans i grupper kring de kungliga palatsen.
Sådana städer voro Babylon och Ninive, sådana äro till viss grad ännu i våra dagar de stora nordkinesiska städerna.
Det är bi- belns stad, där stadsinvånaren är åkerbru- K A R E - MUSTAFA.
REKVIEM.
D AGBARNE stilla löfven viken å öde ej icke doft mer hörs mina susar vind susar Vissnad Jubel i falnad kval ej funnit och själarnes häxdans ve önskningar hvila blomsterlycka, längre förtonat kamp eka, lund, purpurtid, grafvens har ej l ä n g r e rund, stillhet.
sommarns passionens älskogens lidelser leka, marken i höstens är svunnen skum.
snåren mot stum, falla, vågors i kalla, och ur kronors steg en bleka, står stigar ej v a t t r a r Djuren låt dallra naturen trycka, frid.
båda, funnit ro, drömmar ej i n e r v e r i höstens bo, stillhet.
tråda, Skog, som vatten och er jag i till lyfter i anden, slut den räck i den mellan i mina er sluta ett lif tänder, och panna, hvarinom hjärtat min vräker våndas strand, själen läker, strider, dödsvinds ljufva tanken lyckas i höstens stor, vådabrand, af t u n g a med och stillhet.
dvaldryck, svalka mig bor, ren som sinnens trän, knän, lustar fröjds sakta, händer, höstens den släck ande mina storm, min mig skänk nakna mina inga vissnar betrakta, gudomligt signar Tysta och ande, som som, mig vill på ångest till men berg andakt faller ber framför fläkt lider, bleka dräkt, stillhet!
FREDRIK NYCANDER.
E T T Ä K T E N S K A P S HISTORIA.
E F T E R ENGELSKA H.
AF KÄLLOR FÖR IDUN AF P.
D EN 24 MARS 1858 gifte sig i London Elisa Lynn, redan då författarinna till åtskilliga böcker och flitig journalist, med den fram- stående tecknaren och xylografen William James Linton.
Mrs Linton skref och sade sedermera, att in- gen af hennes lifs handlingar varit mer grundad på känslan af plikt, att aldrig önskan att tjäna andra fullkomligare tillbakaträngt tanken på det egna jaget, att mr Linton icke var henne från- stötande, men icke heller tilldragande, att hon var fullt medveten om, att hon bragte honom ett offer.
I sanning, man undrar om ett oförståndigare för- ståndsäktenskap någonsin ingåtts.
Mr Linton var fyrtiosex år, miss Lynn trettio- sex vid tiden för deras giftermål.
Han var änk- ling och hade sex barn.
Kombinationen är icke ovanlig, han och hans barn voro det i så mycket högre grad.
Han var en i många afseenden märk- lig man, konstnär, politiker och skald.
I denna hans sista egenskap hälsar honom Walter Savage Landor med en sonett, som börjar: ' Lauder of Milton, worthy of his land / Såsom politiker stod han i förbindelse med sådane män som Herzen och Mazzini.
Han redigerade tidningar, skref böcker, uppsatser och adresser.
Oaktadt denna mångsidighet nådde han stor skick- lighet i sitt egentliga yrke och rönte mycket er- kännande som konstnär.
Han bar långt okam- madt hår och föraktade löskragar.
Miss Lynn gjorde hans bekantskap, medan den första mrs Linton ännu lefde och besökte dem i deras hem Brantwood i Sjödistriktet, samma ställe som Ruskin sedermera köpte och byggde om.
Ge- mensamma vänner sammanförde dem.
Miss Lynn var och ansågs vid denna tid vara en arg radikal.
I en af Englands vackraste och vildaste trak- ter, i en trädgård, där maskrosorna värderades högre än odlade blommor, där träden hvarken tuktades eller beskuros och där trädgårdsmästa- ren antagits uteslutande för sina vackra ögons skull, låg detta Brantwood.
Där funnos ing ' a mat- tor, få stolar och tomma packlårar, där stolarne tröto, men dyrbara taflor och skisser, konstverk från 14-hundratalet, mörka af damm, och alla dessa kuriosa, som man finner i ett konstnärshem, upp- radade på groft tillyxade hyllor af omålad furu mot otapetserade, hvitrappade väggar.
I denna omgifning växte de Lintonska barnen upp.
De voro lika klädda, gossar och flickor, bredden på hattbanden utmärkte skillnaden mel- lan könen, de buro alla sitt hår i hängande loc- kar, t. o. m. den äldste gossen, som var fjorton år gammal.
Deras föda utgjordes af mjölk, bröd, grönsaker, hafremjöl och sirap.
Kött var öfver- flöd, sötsaker syndigt öfverflöd.
De voro vackra som änglar, gossarne skulle blifva stora konstnä- rer eller skalder, flickorna profetissor, några af dem mödrar för att uppehålla de utvaldas släkte.
Om mr Linton skrifver den blifvande mrs Linton många år senare: » Ingen som kände honom då, Röda Rabattmärken samlar nu hvarje praktisk artikel för hemmet.
kunde, oberoende af hans åsikter, undgå att älska och vörda hans personlighet.
Han hade ett full- komligt Kristusansikte.
Hans politiska öfverty- gelse var hans religion, han trodde, att en social revolution stod för dörren, efter hvilken krig skulle upphöra, det rätta intaga det för tillfället ända- målsenligas plats, frid, sanning och oskuld regera världen.
Hans teologiska trosbekännelse var en blandning af kristendom och panteism, han trodde på en personligt ingripande Guds Försyn, på san- ningens makt och det rättas oöfvervinnelighet. » Miss Lynn och den dåvarande mrs Linton blefvo goda vänner.
Då efter några år den se- nare angreps af en förfärlig sjukdom och låg hjälp- lös i månader före sin död, var det denna sin nya vän hon helst såg omkring sig och med den oe- gennytta, som var henne karaktäristisk, lämnade miss Lynn allt hvad hon hade för händer och kom dit för att vårda henne.
Hon blef icke endast den sjukas utan hela familjens goda ängel, hon icke blott tog hand om barnen, hon till stor del försörjde dem.
Det förstås nästan utan att sägas, att penningen i detta hus endast var en tillfällig gäst.
Men hvarken miss Lynn själf eller någon af familjen Linton ansåg hennes handlingssätt märkvärdigt eller berömvärdt.
Att den, som hade pengar, skulle dela med sig åt den, som inga hade, utgjorde en del af den Lintonska religio- nen, och de betraktade hvad hon gjorde för dem som en helt naturlig sak.
Innan den sjuka dog, anförtrodde hon sina barn åt miss Lynn, som icke fullt två år senare gifte sig med änklingen.
Hos hvarje kvinna finnes nedlagdt begäret att offra sig, och offrets storlek snarare eggar än af- skräcker.
Miss Lynn hade resignerat hoppet om kärlekslycka, om ett hem tillsammans med den man hon älskade.
Denne var en katolik — djupt religiös och sin kyrkas lydige son, kunde han icke gifta sig utan hennes samtycke.
Miss Lynn sökte fåfängt att låta sig omvändas.
Deras förhållande varade i många år, men vid hvarje nytt samman- träffande hade svalget mellan deras åsikter vid- gats.
Miss Lynn hade många fel, men hon var själfständig och älskade sanningen öfver allt.
Icke långt före hennes giftermål hade deras förhållande kommit till en åtgörande kris och deras vägar hade skilts.
Då den lycka hon åtrådde blifvit henne förmenad, tyckes hon hafva varit likgiltig för, om olyckan blef större eller mindre.
Möjlig- heten af att hon icke var vuxen den uppgift, hon förelagt sig, tyckes aldrig hafva fallit henne in.
Men längtan efter en kvinnas naturliga verksam- het, efter ett hem, barn och allt, som med dem följer, var säkerligen lika mycket som önskan att motsvara sin döda väns förtroende orsak till hen- nes giftermål.
Hon var i den ålder, då kvinnor företrädesvis begå dårskaper af denna art, och hennes dårskap var omgifven af själfförsakelsens gloria.
Ty mr Linton var.
henne icke personli- gen tilldragande, de egenskaper hon beundrade hos honom, voro dem man beundrar på afstånd hos en stor man.
Han däremot var förälskad.
En af deras ge- mensamma vänner skildrar den dåvarande miss Lynn sålunda: » Hon bar alltid glasögon, var nästan vacker och hade en viss stil öfver sig.
Linton, denne bohémien, var alldeles intagen af hennes — han brukar ett nästan oöfversättbart, men beteck- nande uttryck — fine ladyism. » Själfva detta ut- tryck låter oss skymta en af de klippor, på hvilka deras äktenskapliga lycka strandade.
Ett stort bevis på kärlek gaf han henne, då han lämnade sitt älskade land och flyttade till Lon- don.
I detta fall var hon obeveklig.
En af de mån- ga motsatserna i hennes karaktär var att hon förena- de en innerlig kärlek och förstående af naturen — hon var bl.
a. intresserad botanist — med en be- stämd motvilja för att bo på landet året om.
Hon sade, att Brantwood skulle blifva hennes graf.
Möjligen hoppades hon också att med ombyte af vistelseort det skulle blifva lättare för familjen Linton att börja ett nytt lif, det lif, som hon skulle bereda dem.
Smutsen, slarfvet, otrefnaden — idyl- lens mörka fläckar — på Brantwood voro henne outhärdliga.
Hon hyrde alltså ett hus i London och inredde det i enlighet med sina tillgångar.
Mr Linton lämnade henne fria händer, såg i själfva verket upp och tryggade sig till henne såsom till en i världsliga angelägenheter mer förfaren än han själf.
För öfrigt var det i regeln hon som beta- lade, Lintons tillgångar voro osäkra, ehuru han stundom förtjänade stora summor.
Barnen fingo nu vanliga kläder och flickorna en lärarinna, gos- sarne skickades i skola.
Mr Linton fogade sig.
Han var vid början af sitt äktenskap mycket med- görlig, men han såg på hela denna revolution med det medlidsamma löjet hos en, som förstår bättre.
Då man tänker sig denna familj, van vid den mest obundna frihet i hvad som då ansågs vara en ödemark omplanterad i ett fashionabelt kvar- ter i London och iförd civilisationens tvångströja, h u s m o d e r, t y p å detta sätt erhålles m å n g e n prydlig o c h nyttig S v e n s k a Rabattmärkes A k t.
Bol.
Drottninggatan 74, S t o c k h o l m.
Utställningar äfven i NORRKÖPING och SÖDERTELJE.
IDUN 1902 — 743 — gripes ens hjärta af medlidande.
Men Linton tred- skades, han lefde fortfarande sitt lif oklippt och utan löskrage, men barnen.
.
.
Likväl var mrs Linton en god mor för dem, och de älskade henne, liksom hon älskade dem.
Och till en början gick allt förträffligt.
Hon hade att afstyra deras konstnärliga försök på den nya matsalsskänken och svårigheter af samma art yppade sig utan tvifvel många.
Men mr.
Linton tycktes finna behag i ett ordnadt lif, i känslan af ekonomisk trygghet, af någon, som tog hand om honom.
Men, ack tyvärr, endast nyhetens behag.
Han återgick snart till sina gamla vanor och redan efter tre månader frågade sig mrs Linton, huru länge hon skulle kunna härda ut.
Det låter löjligt, men är ett faktum, att mr Lintons bristande punktlighet blef en af de orsa- ker, som omöjliggjorde deras samlif.
Då t. ex. middagen blifvit utsatt till kl. 6, infann han sig kl. 8, och han blef icke förargad, men djupt så- rad, om familjen satte sig till bords utan honom.
Hvad som kunde passera på Brantwood i de gamla förhållandena blef i London familjens ruin i alla möjliga bemärkelser.
Förebråelser retade honom, genom smicker och böner måste hans hustru förmå honom till, hvad hon betraktade som hans enkla skyldighet.
Han var tyst och inbunden, hon var ökänd för sitt våldsamma lynne.
Mr Linton var icke endast slarfvig, han föredrog slarf framför ordning, hans hustru var ett ordningsmönster.
Då hon reste i Italien, stoppade hon omsorgsfullt sina (hotellets) lakan, och det var hennes sorg att hon inte kunde få ta ' upp på sitt rum bordduken från table d ' höten för att med den göra sammaledes.
Hon var utomordentligt samvetsgrann i penninge- affärer.
Vid ett tillfälle — också i Italien — be- talade hon ut en stor summa för att befria en henne fullkomligt okänd landsmaninna från skuld.
Hon ville icke, att det där skulle sägas, att en engelska icke gjort rätt för sig.
Men hon kunde aldrig förmå mr Linton att för henne uppge sina skulder, inte för att han blygdes för dem eller ville dölja något för henne, inte heller af hals- starrighet, utan helt enkelt därför, att han inte förstod hvad det skulle tjäna till.
Förtänksamhet var för honom ett annat ord för misströstan till Försynen.
Han gaf åt ett ord- nadt hemlif ingen som helst betydelse.
» Saken » — han var republikan — var för honom allt.
Hvad som drog honom bort från det offentliga arbetet i mänsklighetens tjänst var ett ondt.
Från sin syn- punkt hade han kanske rätt.
Man kan endast upprepa hvad som förut blifvit sagdt, att sam- hällsförbättrare af hans art icke lämpa sig såsom familjefäder, i alla händelser lämpade han sig icke för sin dåvarande fru.
Om hon, då hon gifte sig, gaf vika för ett syndigt begär att offra sig, måste det medgifvas, att hon blef hårdt straffad.
Men å andra sidan var hon icke ensam om sin missräkning.
Mr Linton hade gift sig af kärlek, icke för att fylla en mission, men hade säkerligen i den intelligenta, intresserade författarinnan trott sig skola finna en god arbetskamrat.
Många år senare i Amerika beklagade han sig för en gam- mal vän öfver att mrs Linton icke hade den sanna » tron ».
» Hon var hänförd af Garibaldi, men hon var precis lika hänförd af lord Palmerston »!
Samme vän tillägger: » Detta var hvad han sade mig, men det fanns andra saker, som icke kunna nämnas. » Mrs Linton älskade sällskapslif.
Då hon flyt- tade till London, var hennes ärelystnad att skapa en litterär och konstnärlig salong.
Hon hade många förutsättningar, men företaget strandade på hvad som ytterligare bidrog att förbittra detta olyckliga äktenskap — makarnes olika sociala ställning.
Mrs Linton var demokrat och berömde sig af att äga vänner bland alla samhällsklasser; hon kysste sin husjungfru, hennes vänliga, förtroliga sätt gentemot personer i denna ställning skaffade henne ofta obehag och utsatte henne för missför- stånd, som då hon reste i Italien — hon tillbragte där flere år af sitt lif — med en ung väninna och allmänt betraktades och behandlades som dennas aflönade duenna.
Men hon var tillika en biskops dotterdotter.
Hon hade som ung flicka tvungit sig till sin fars samtycke att gå ut i världen och tjäna sitt bröd, hon hade umgåtts med alla slags människor, hon hade svultit i Paris, och i London hade hennes redaktör knutit näfven för ansiktet på henne.
Men hon hade aldrig med någon hand- ling i sitt lif förverkat sin sociala ställning, och hennes plats i samhället och hennes umgänges- krets voro i enlighet med hennes namn och släkt- förbindelser.
Till en början bländad af sin hustrus » fine la- dyism », återfick mr Linton sina ögons bruk.
Han fann hennes vänner » världsliga, lättsinniga och ogudaktiga », och han sade det åt dem.
Mrs Linton stod snart nästan isolerad och oklippta samhällsförbättrare öfversvämmade huset.
Då mr Linton var borta, som han ofta var, inkvarterade - han hos sin hustru dessa » arbetare för den goda saken ».
Efter fyra år, » hvart år förskräckligare än det föregående », voro mrs Lintons tillgångar i det närmaste uttömda, och då mr Linton ägnat sig åt politiken med försummande af mer inkomstbrin- gande sysselsättningar, måste familjen inskränka sig.
De togo en anspråkslösare bostad.
För ho- nom var detta en lättnad, för hans hustru ytter- ligare ett bevis på hennes lifs stora nederlag.
Efter två år flyttade han och barnen tillbaka till Brantwood.
Mrs Linton däremot stannade kvar i London.
Detta var icke skilsmässa i ordets van- liga bemärkelse.
Mrs Linton tillbragte sina som- rar på Brantwood, och hennes genom ökad ar- betstid ökade inkomster satte henne i tillfälle att pekuniärt understödja sin familj — hon upphörde i själfva verket aldrig härmed.
Men det verkliga bandet hade brustit.
Sommaren 1866 skrifver hon till en väninna: » Hvad skall jag säga dig om mig själf?
Ingenting som är roligt eller bra.
Och hvad lönar det att klaga.
Jag skulle kunna fylla hela arket med utgjutelser, men jag undrar om du skulle tycka lika mycket om mig före som efter.
Det tycks så hårdt, så okvinnligt af en hu- stru att icke känna sig fullkomligt lycklig till- sammans med sin man, synnerligast efter en lång skilsmässa och då mannen är så förälskad som min man ä r.
.
.
Men jag är inte lycklig här och jag skall aldrig mer blifva ett med familjen Lin- ton.
Det verkliga bandet är brustet.
De små trå- dar, som sammanhålla oss, betyda något blott emedan de äro så många.
Kärlek, ett hem, mo- derskap, allt detta är dödt för mig — skall aldrig återuppstå — och dock trånar jag efter kärlek, längtar efter ett hem. » Om arten af dessa små trådar ger oss hennes styfdotter mrs Mathers en föreställning, då hon skrifver: » Våren 1864 flyttade vi tillbaka till Brant- wood, men vår mor, för hvars arbete umgänget med människor var nödvändigt, hyrde sig rum i Russel Place.
Så länge vi stannade där, ända tills vår far flyttade till Amerika, tillbragte likväl hon sommarmånaderna hos oss.
Flere af hennes no- veller äro skrifna på Brantwood.
Vår äldsta sy- ster var vid denna tid tjugu år, och kunde myc- ket väl sköta hushållet, men vår mor var alltid redo att komma, då vi behöfde henne, t. ex. då någon var sjuk.
Jag minns hvilken trefnad det var, då hon kom, hur outtröttlig hon var i sin vård.
Hon hade en underbar, magnetisk kraft — det är omöjligt för mig att nog starkt uttrycka, hvilken sann mor hon var för oss alla.
Hon hade sina favoriter, men vi förstodo alla, hur hon be- mödade sig att dölja det och hur rättvis hon var.
Vår egen mors sjuklighet gjorde att vi fått myc- ket liten uppfostran innan hon tog vård om oss — säkerligen ingen lätt uppgift. » 1867 var mr Lintons ekonomiska ställning så- dan, att han måste flytta till Amerika.
Hans hu- stru hjälpte honom med hans skulder, barnen sat- tes tillsvidare i skola och voro under mrs Lin- tons vård.
Aret därpå hade han skaffat dem ett hem och frågan blef nu, om hon skulle stanna eller åtfölja dem.
Hon hade under de sista åren faktiskt varit gäst i sin mans hem, barnen hade dels vuxit upp, dels dragits undan hennes infly- tande.
Mr Linton hade uttryckligen sagt henne, att han fann den gamla uppfostringsmetoden — det var en metod — • bättre och mest i enlighet med hans önskningar.
Hon stannade och gick ut i striden mot kvinno- emancipationen.
Han lefde i Amerika samma lif som på Brantwood, omgifven af sina träsnitt och böcker, hvilka senare han själf tryckte och band.
De återsågo hvarandra aldrig.
Då mr Linton många år senare besökte Lon- don, öfverenskommo de att icke träffas.
Men de brefväxlade alltjämt.
Mr Layard, mrs Lintons biograf, från hvilken jag hämtat materialet till denna lilla uppsats, har gått till sitt värf med den samtida biografens all aktning värda grannlagenhetshänsyn.
Dess skugg- sida är en ofullständighet, som bl.
a. gör att de- ras äktenskaps historia i själfva verket endast blir de yttre konturerna af densamma.
Äfven dessa äro af intresse; likväl önskar man t. ex. af denna långa, vidlyftiga korrespondens mer än de två bref, som här nedan återgifvas.
Man önskar åt- minstone, att ett af dem vore från mrs Linton, man vill veta, hur hon besvarade dem, hvad de betydde för henne, om de drunknade i hennes öf- riga korrespondens (hon skref 1897 2,124 bref).
Det ena är skrifvet 1889, innan mr Linton si- sta gången lämnade London.
» Nu då jag reser, nöjd att vi icke hafva träf- fats, måste jag dock säga dig, att det har känts svårt för mig.
Jag ville än en gång tryckt dig till mitt hjärta, mina läppar mot dina.
Men skils- mässan hade blifvit alltför bitter.
Käraste, tro mig, jag skulle än en gång vilja sammanlänka våra lif, om jag trodde att det ginge.
Men i myc- |: FÖRNÄMSTA äro och förblifva TVÄTTMEDEL dock vid finare tvätt | i H Y L I N S E K O N O M \ och vid gröfre I - T V Å I t v ä t t (byk) \ H Y L I N S I P R I M A T V Ä T T - T V Å L J ket passade vi icke för hvarandra och om i vår kärleks första värme detta kunde skilja oss, skulle det inte göra det nu.
Jag skulle våga försöket, men det vore oklokt.
Hvilken lycka det är, att endast goda tankar äro mellan oss, att vi äro och alltid skola vara vänner.
Allt som kan intressera dig vill jag berätta, gör också du så.
Jag vill känna, att du är den enda, för hvilken jag kan öppna mitt hjärta, alltid viss om medkänsla.
Och nu farväl, alltjämt innerligt älskade.
Du älskar också mig!
Din gamle älskare ~W~.
J. Linton.- » Det tycks som om befriad från det dagliga lif- vets nötande hans kärlek bevarats varm och ren, som om han aldrig upphört att älska denna hu- stru, hvilken om hon också någon gång trodde sig älska honom, likväl aldrig gaf honom mer än re- flexen af den stora kärlek, hon förut gifvit en an- nan.
Tvärs öfver hafvet och på åratals afstånd tyckes allt för honom hafva tagit andra propor- tioner.
1892 tackar han henne för en bok om Irland, som hon nyss skrifvit, och utvecklar sina åsikter i frågan.
Han slutar: » Så att du drömmer om din gamle älskare.
Var icke alltsammans en dröm?
Min älskade!
— — — Det är nog för mig att ha ' ett hederligt namn och din kärlek, din stora, dyr- bara kärlek.
Jag tackar Gud för minnet!
Din gamle älskare, din sanne hängifne vän W. J. Linton. » Han var då åttio år.
Vid hans död fem år se- nare skref hans hustru till en vän: » Jag bar dock hans namn och han var min make, som en gång älskade mig och jag honom.
Han var en säll- synt begåfvad man och hans konversation högst förtjusande. » Hon dog i juni 1898.
- tfÖRSTA SVENDSENKONSERTEN å Kgl.
tea- " tern blef från början till slut en musikalisk högtid.
Det är en egen friskhet, käckhet och grace öfver allt hvad Svendsen skrifvit, något af trumpetfanfarer i vårluft, af forsande fjällvatten och lekande solsken öfver åsar och fjordar.
Och vare sig han leder åhöraren genom d-dur- symfoniens leende Arkadien, förtäljer om Zora- haydas längtan och kval eller i sina norska rapso- dier låter det norska kynnets egendomligheter strömma fram i sprudlande melodier och en orkest- ral fulländnings lysande klangkombinationer — aldrig upptäcker man någon brista i tonväfnaden, aldrig en ansträngd tanke eller en sökt form.
Samtliga numren fingo också af vårt förträffliga hofkapell ett inspireradt utförande under kompo- nistens egen ledning, och det var därför mer än skada, att publiken ej mangrant kommit tillstädes.
Men det är tyvärr fortfarande så, att en stor del af vårt musikaliska Stockholm endast äger parve- nyernas halfutbildade smak.
Bjud dem halfäkta konst, och de strömma till som flugor kring en sockerbit, men för den äkta konstens yttringar sakna de oftast både börs och uppfattning.
IDUN 1902 744 Beredning: Gäddan rensas, sköljes väl och gnides in med ättikan och saltet samt kokas sakta i kort spad.
När den är för Hemmet läses under rubrik kokt, tages den genast upp, skinnet afdra » Om hudens vård »: ges, alla ben borttagas, och fis-kköttet skares, Bland alla de medel, som re i tärningar.
Smör och mjöl sammanfräsas kommenderas för bevarande eller förbätt och påspädes med grädden samt fiskspad ande af hyn, anses boraxbenzoé " såsom till en tjock sås, som får koka 10 min.
Så- et bästa Mot finnig och oren hy är bästa medlet en längre tids begagnande sen afsmakas med kryddorna och citron af borax-benzoetvål —. » saften och afredes till sist med äggulorna.
Fiskköttet blandas därefter i såsen, och H E N R I K G A H N S stufningen upplägges i snäckor, öfvetströs med rifven ost och öfverst med stötta skor B o r a x - B e n z o é - T v å l por.
Snäckorna sättas in i ugn omkr. 10 omtyckt sedan många år, säljes i parfym- min.
för att få en vacker färg och serveras sedan genast.
&amp; tvålbodar m. fl.
I I d u n s — Den sättes in i god ugnsvärme, och då den är brynt päspädes vatten.
Den bör steka omkr. 30 — 40 min., hvarunder den då och då öfve öses med sin sås.
Den lägges upp o.
F r e j a - M a g a s i n e t pä serveringsfatet och garneras med persilja.
Såsen beredes enligt vanliga regler för Specialaffär nr Damartiklar såser.
H j ä l p r e d a Göteborgs Kexfabriks STOCKHOLM ping pong, FilSllJIIISSLIIILEl: L Ä K A R E R Å D II HUULiOÅH05G » T » K !• 29 OMOTTMlHeOATAM » Bästa Ett-öres K e x J / JNHVAB af Iduns läsarinnor äger (I att I T t l i c i LtGEB: å denna af delning erhålla fria läkarråd Förfrågningar insändas till redaktionen med IS MUMLEGÅROSGHTAN IB påskrift; » Till Iduns läkare ».
FÖRTVIFLAD, 23 Alt. l) Se svar till Bombeä la Fraise (f. 6 pers.) Tisdagssoppa (f. 6 pers.).
4 msk, Ckr i n:r 6.
2) Ingnid hvarje kväll I lit.
tjock grädde, 2 msk.
vanPjsocker, 1 pärlgryn, 2 lit.
spad af kokt fläsk, eller salt salfva af 1 gram chloretum amidohydrar- nan s. k. huskur mot den plågsamma sjukdomen kan rekommenderas2 K Ö K S Ä L M Ä N Ä C K kkp.
jordgubbssylt, (carmin) 15 blad gelatin, kött, U kålrot, 2 morötter, 1 palsternacka gy ri cum, 5 gram flytande paraffin, Lovisa.
fz msk smör.
1 bit selleri, V2 ht.
potatis, 1 msk.
mjöl, 6 och K) gram lanolin.
Tvätta hvarje N:r 543.
Beskrifning önskas å citron- morgon, med vanlig borsyrelösning.
Beredning: Grädden vispas till hårdt del.
mjölk, salt, hvilpeppar.
glace.
* Redigerad af skum.
Hälften daraf blandas med vanilj- Beredning: Grynen sköljas och sättas BLYGA EYA.
l) Nej, oss veterligt fin- Kajsa " Varg.
FACKSKOLAN FÖR HUSLIG EKONOMI sockret och fryses i glacemaskin.
Jordgub pä i det kalla spadet att koka nästan mjuka, nes dtet ej någon.
2) Nej, det är ej N: r 544.
Finnes någon fabrik som till- smärtsamt; märken uppstå högst säl- verkar fullt arsenikfria brusselmattor ' I barne passeras och blandas till den öfiiga hvarefter de ansade och i strimlor skurna lan.
3) Något smärtsam:, dock ej afse- I UPSALA.
grädden och blandningen färgeättes med Kan nian undersöka arsenikhalten i en (Föreståndarinna: fröken Ida Norrby.)
litet carmin.
Gelatinet spolas med kallt rotsakerna samt de i skifvor skurna potati- vä-rdt.
Obetydliga; märken uppstå, men divansniatta, utan att klippa sönder sarna läggas i.
Då dessa äro kokta, rede.- försvinna snart sä godt som fullständigtt FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR vatten, upplöses i litet helt vatten samt soppan af med mjölet, utrördt med den UNDRANDE GAMMAL FRÖKEN.
O- den, eller utan att den på annat sätt iröres.
En bombform beklädes med den kalla mjölken.
Soppan får därefter koka 10 mÖjligt att " besvara utan undersökning.
förstÖres 1 VECKAN 16-22 Nov.
1902 Greta.
frusna grädden, fylles med den skära krä- Sannolikt är väl, att det står i sam- Söndag: Consommé med vermiceller; men samt nedgräfves för att ytterligare min.
och afsmakas sedan.
N:r 545.
Hvilken potatissort är mest band med åderbråcken.
stufvad fisk i snäckor; stekt rensadel med frysa i is och salt.
Mellan krämen och Färsf ylld kolja (f. 6 pers).
IV2 kg- gifvande ä grand gottländsk jord, som OROLIG 21-ÅRING.
Efter all sanno- potatis och salader; bombe å la Fraise.
locket Iägg°s ett smöradt papper för att kolja (i en fisk), 1 msk.
salt, 1 tsk.
ättika, likhet beroende, såsom oftast är fallet, under .sommaren ofta lider af torka?
A. E — m.
Måndag; Smågrisar med potatis; krus- hindra vatten eller salt att tränga in 2 msk.
stötta skorpor, 2 msk.
smör, vatten på blodbrist.
Jämför svaret till Götha N:r 546.
Huru blekes linneväf på kor- bärssoppa.
Till färsen: 1 kkp.
stötta skorpor, 3 i n:r 14.
Tisdag: Ugnstekt refbensspjäll med ka- Äppelmaräng (f. 6 pers.).
8 stora msk.
hackad persilja, 1 hg.
hackad njurtalg, OERFAREN MOR.
Nej, om de blott taste tid, utan att taga skada?
Carin.
trinplommon; äppelmaräng med grädde.
goda äpplen, 1 — 2 msk.
smör, 1 kkp socker, 2 ägg, 2 kkp mjölk, salt, hvitpeppar.
ej tagas för varma (34 — 35 grad.).
N: r 547.
Hvar får man köpa frö Onsdag: Köttkroketter med cbampig- skal och saft af Va citron.
Sås: / msk.
smör, IV2 msk, mjöl, fisk- D:r — d. för flerårig vallmo?
Hvarken Tjäder nonsås; soppa pä blandad frukt.
Marängmassa: 2 små ägghvitor, 1 spad, buljong, salt, hvitpeppar.
eller Svenson har sådant upptaget i sin katalog.
Torsdag: Brynt hvitkålssoppa med hg.
socker.
Beredning: Fisken fiällas, Öppnas i Bloms term or.
frikadeller; gräddvåfflor med sylt.
Beredning: Äpplena skalas och läg ryggen, hvarefter ben och inälfvor borttagas F R Å G O R N:r 548.
Då nu landsvägarne äro sum- Fredag: Kokt, salt fårkött med brynta gas i en panna med smöret, sockret, citron- och fisken tvättas mycket väl samt gnides piga, kan ej velocipeden begagnas.
Har rötter; risgrynsvälling.
saften och det i tunna skifvor skurna ci- in med ättika och salt.
Till färsen blandas hört, att det lär finnas lands vägsdres- Lördag: Tisdagssoppa; fylld kolja med tronskalet.
Pannan skakas öfver elden, tills de torra ingredienserna tillsammans, äggen JjjNHVAR af Iduns läsarinnor äger siner att å och blefve tacksam för några väl- äpplena äro mjuka.
De läggas i en smord uppvispas med mjölken och tillsättas och denna afdelning framställa förfrågnin- potatis.
villiga upplysningar om dylika.
Hvar pajform, hvilken fylles dock endast till färsn arbetas väl samt fylles i koljan, hvil gar rörande husliga eller andra angelägen * kunna die fås, och till hvad pris?
Gå till besvarande af läsekretsen.
Äro RECEPT.
hälften.
Ägghvitorna vispas till hårdt skum, ken därefter igensys med blesyrsöm Koljan heter de frå jämförelsevis lätt äfven å sumpig gorna af den art, att de rätteligen höra väg de och uppför backar 1 Hur stor ha- sockret nedröres försiktigt och marängmas bör dock ej fyllas för mycket, emedan färsen hemma i annonsafdelningtn, intagas Stufvad fiski snäckor (f. 6 pers.).
stighet kan åvägabringas utan över- 1 kg.
gädda, 1 msk.
ättika, 1 tsk.
salt, IV2 san bredes öfver äpplena.
Pajformen in- sväller.
Den lägges ned i en med hälften dock icke.
ansträngning?
msk, smör.
3 msk.
mjöl, 3 del.
tunn grädde, sattes i svag ugnsvärme och får slå, tills af smöret smord långpanna och beströs med N; r 542.
Har någon försökt fru Tilli A. E — m.
fiskspad, 2 äggulor, salt, hvitpeppar, saften marängen är ljusgul.
Den serveras varm de stötta skorporna, hvarefter resten af smö- Groths ia,stmadekokt och funnit någon N:r 549.
Huru uppdragas gloxinior?
ret, fördeladt i små flockar lägges på fisken.
lindring däraf?
Eller månne någon an- af 1 citron, rifven ost, 1 msk.
stötta skorpor.
eller kall med vispad grädde.
Blomstermor.
i marknaden.
1 l f 1 1 2 Ett solidt, modernt sidentyg är den skönaste julgåfva!
Skrif till sidenexporthuset, Julen 1902.
S c h w e i z e r Omgående sändas och franko.
och tullfritt g direkt.
S t o r souper s i n a n y i n r e d d a alla dagar.
l o k a l e r JNNEJUTSTYRSLAR, — v i d — Regeringsgatan, b e s p a r i n g dande af ägg.
Aktiebolaget i h u s h å l l e t.
T H.
W I N B O R G &amp; C:o, Kongl.
Hofleverantör.
Märke (K a r l I H.
N y m a n s 1 jfvrfvwuj, IrikA gVAfnAosAfrÄR.)
1 17 B ä s t, E u s m ö d r a r e l e g a n t a s t, m o d e r n a s t är Iduns Modetidning.
P r e n u m e r e r a i närmaste postkontor eller g e n a s t bokhandel för 4:de kvartalet o m Ni vill erhålla vårt lands innehålls- rikaste modetidning.
Prenumerationspriset är för kvartal upplagan upplagan endaat e n d a s t k r.
1 l.SO, k r o n a.
a plansch- &amp; den andra NHWNGWTPin 17 / Å [BBT gauii » BOMULIS i vuEKLAtMrassas&amp;.
- i BffiEJBJU !Tf.R OCH PROFVER 5ÄKM3FRB1B2 &gt; F ö r För Sömmerskor Taffelrausik &amp; Kaffekonsert af Hjöm Salldén 6raf8tröm = till privata.
För Sömmerskor flyttat till rekommenderas.
Textilafdelning, h a r Ni erhåller det p r I alla välförsedda speceri- &amp; delikatessaffärer finnas nu Winborgs Kräm- &amp; Tärtptilver, hvaraf erhållas, om det användes enligt beskrifning, de deli- kataste tårtor, kakor, krämsåser m. m., allt utan använ- " American Bar " (Schweiz) och be- Luzern De tyger, som utvalts efter monsterna, Försäljning " Teater- Cbyra i franko.
våningen " = C; 0 gär mönster af svart, kulört eller hvitt sidentyg.
" Fest-s Kompaniets &amp; F ö r H u s m ö d r a r
— IDUN 1902 745 — KARS gTimmau TILL NÅGON TRÖST.
DE HA- MATHIAS.
DE EJ HELLER DENNA INVERKAN PÅ HENNES T^NDAST HOS JOHN FORTS. O. JSLUT FR. FÖRKG.
N:R.
•V FRÖBERG, FIN- NÅJA, MATHDAS VILLE EJ KOMMA OCRID SPONG, böra V y - och illust.
Brefkort köpas.
ÅSTAD — • HAN DROG SIG TILLBAKA, OCH ALLT SINNE, TY HON UTBRAST MED ALLTMER STI- GANDE BITTERHET: » JAJA, VISST HA VI HJÄLPT H VARANN, SÅ 1 GOIDT VI HA KUNNAT, MEN JUST DET, ATT JAG 10 st. 35 öre, 20 st.
BLEF TILLSVIDARE SOM FÖRUT, MEN VID NÄ- STA UPPSÄGNINGSTID BEGÄRDE HAN ATT FÅ 50 st. kr.
1,10, 100 FLYTTA.
DEN UNGE HUSBONDEN VAR NA I st. kr.
1,90, 200 st. kr.
3,70, SVÅR DILEMMA.
MATHIAS HADE NÄMLIGEN 500 st. kr.
8,50, 1000 st. kr.
UNDER ÅRENS LOPP SAMLAT EN JÄMFÖRELSEVIS 1 6, —; alla sorterade.
INSÄND STOR SPARPENNING INSATT PÅ RÄNTA I SÄ- BELOPPET.
Vid inköp af flyglar, pianinon och orglar EJ FICK VISA MIN ORO, DÅ HAN GAF SIG ERBJUDER UNDERTECKNAD SITT BITRÄDE gra- UT PÅ SJÖN I BÅDE STORM OCH MÖRKER tis ÅT ALLA DEM, SOM ABONNERA PÅ IBLAND ELLER MIN GLÄDJE, DÅ HAN VÄL- Damernas Musikblad OCH Idun.
INSTRUMENTEN AFPROFVAS OCH SAMVETS- BEHÅLLEN KOM TILLBAKA OCH ATT STÄNDIGT LÅTSAS, SOM VORE HAN BARA MIN GAMLA GRANT UTLÅTANDE LÄMNAS.
STOCKHOLM, KUNGSG.
13, I OKT.
1902.
DRÄNG, HAR VARIT MIG SÅ SVÅRT, SER FRUN.
KER BANKINRÄTTNING, INEMOT TRETUSEN KRO- ELLEN SANDELS, UTG. AF DAMERNAS MUSIKBLAD.
FÖRSTA ÅREN VÅGADE JAG KNAPPT TALA NOR, SOM HAN DELVIS FÖRSKAFFAT SIG GENOM TILL HONOM, DA VI VORO MED ANNAT FOLK, ATT BITRÄDA GRANNARNE MED SNICKRING FÖR JAG VAR RÄDD, DE SKULLE FÖRSTÅ, HUR OCH SMIDE.
ANDERS HADE VÄXT UPP UNDER ET STOD TILL MELLAN OSS. » HÄRTILL KUNDE X: R 550.
G-IF MI&lt;R ANVISNING PÅ NÅGRA FÖRESTÄLLNING ATT DENNA RIKEDOM EN GÅNG PÅ SÄTT OCH VIS LIADE DE NOG VARIT LYCK D - OCH TRYCKTE DEN.
SÄ SMÖG HON SIG FÖR- RÄTTER AF MAJSFLINGOR.
JFAG EJ SVARA NÅGOT, OCH NÅGRA ÖGONBLICK SKULLE BLI HANS, OCH NU MED ETT SLAG LIGA, SADE FARMORSGUMMAN, MEN HON SIKTIGT UT, FÖR ATT INGEN SKULLE MÄRKA., KAJSA VARG.
SUTTO VI BÅDA TYSTA, TILLS FARMORSGUM- SÅG HAN, HUR LÄTT DEN KUNDE GLIDA HONOM HADE EJ NÅGONSIN KUNNAT GÖRA SIG KVITT ATT HON VARIT INNE HOS » HERRSKAPET ».
MAN MERA FÖR SIG SJÄLF YTTRADE: UR HÄNDERNA.
KÄNSLAN AF ATT BÄRA, PÅ EN MEDVETEN DET VAR HÖG TID, TY FEM MINUTER SENARE • » MÅTTE JAG, INNAN JAG GÅR TILL RÄKEN- HÖRDES SLAMRET AF KOPPAR OCH FAT TILL- MEN PENGARNA MÅSTE STANNA VID GÅR- SYND.
S V Ä R DEN — MATHIAS SKULLE BINDAS KVAR — » ÄH, DENNA BÖRDA, DENNA BÖRDA! » NÄ- SKAP DÄRUPPE, RIKTIGT KUNNA FÖRLÅTA AN- KÄARIAGIFVA, ATT KAFFET VAR FÄRDIGT.
DOCK ICKE GENOM GIFTERMÅL MED MODERN, STAN KVED GUMMAN FRAM I DET HON PRES- DERS OCH HANS KVINNA, ALLT HVAD.
DE JAG VAR FEG NOG ATT ÅTER GÅ UT TILL DE JIJYS VA R AF IDANS LÄSARINNOR UPPMANA.
TY HON VAR ÄNNU EJ FÖR GAMMAL ATT FÅ SADE HÄNDERNA HÅRDT MOT HVARANDRA G, JORT MIG GAMLA, STACKARE. » SEDAN FÖR- ÖFRIGA.
BE GRA FNINGS GÄSTERNA.
JAG SKULLEI LIJIIGT ATT TILL INBÖRDES NYTTA I MÅN AJ ÖSTARF VINGAR.
ANDERS VAR EMELLERTID » HVAD DEN PINAT M IG.
MÅNGA GÅNGER SJÖNK HON ÅTER I TYSTNAD, EN TYSTNAD JU VARA DÄR FÖR ATT VISA, HUR GODA VÄN- FÖRMÅGA BESVARA INSÄNDA FRÅGOR.
BR SVAREN INSÄNDAS TILL REDAKTIONEN, OCH ANGIFVES ALL RÄTTE MANNEN ATT LÖSA KNUTEN PÅ ETT TÄNKTE JAG BEKÄNNA, ALLT FÖR PASTORN, SOM JAG AKTADE MIG ATT STÖRA, EMEDAN NER VI VORO, ÖSTERMANS OCH VI.
MEN TID TYDLIGT NUMMER Å DEN FRÅGA DE GÄLLA SIG SJÄLF FULLKOMLIGT TILLFREDSSTÄL- INTE TÖRNKVIST UTAN DEN RÄTTE FRAMME JAG VISSTE, ATT GUMMANS INRE STRÄFVADE MOR GRETAS KAFFE BLEF MIG BITTERT PÅ AT DE TRE AF VÅRA LÄSARINNOR, SOM FÖR UNDER ÅRETS LOPP TILLFYLLESTGÖRANDE BESVARAT LANDE DET SÄTT, STÖR GENOM ATT TILLFÖRSÄKRA BÅDE VID KYRKAN, MEN DET VILLE INTE MATHIAS.
ATT ÅTER KOMMA I JÄMVIKT.
JAG EN- TUNGAN.
JAG VET, ATT JAG TALADE OCH STA ANTAL FRÅGOR, KOMMA VI SOM EN UPP MUNTRAN ALT VID DESS SLUT UTDELA GUMMAN TRE PRIS, OCH MATHIAS HUSRUM OCH ALLT HAN BRUKADE SÄGA, ATT ANDERS ' OCH GRE- DAST STRÖK HENNES RYNKIGA HÄNDER HELT SVARADE, EHURU MIN) i JÄRNA EJ KUNDE HVARTDERA BESTÅENDE AF 25 KRONOR.
DER FÖRDEN AS LIFSUPPEHÄLLE TILL DÖDDAGAR — MOT TAS GUD FICK TAGA ANSVARET PÅ SIG.
SA.KTA OCH MILDT FÖR ATT HJÄLPA HENNE SLÄPPA TANKEN PÅ FARMORSGUMMANS BE- SKULL BÖR EN HVNR, SOM INSÄNDER SVAR, ALLTID RÄTTELSE.
UNDERTECKNA MED SAMMA SIGNATUR.
DET ATT MATHIAS GENOM TESTAMENTE IN- MEN JAG KGN.DE NOG, ATT HAN INTE HADE ATT KOMMA TILL RO.
NAR 495.
SKRIF TILL SVEA ARTHUR, NORR SATTE ANDERS ÖSTERMANS NYFÖDDE SON NÅGON RIKTIG MENING MED DE ORDEN, OCH SLUTLIGEN RESTE SIG FARMORSGUMMAN OCH DÅ HERR TÖRNKVIST GJORDE SIG I ORD- KÖPING, OCH UPPGII " TYDLIG ADRESS, SÅ JAN ERIK TILL SIN ENDE ARFVINGE.
» NI DÄRFÖR BLEF DET HELLER INTE LÄTTARE FÖR SADE MED SIN VANLIGA, LUGNA TON: NING ATT BÖRJA SITT FÖREDRAG GICK JAG SÄNDES ER ETT BEPRÖFVADT ' OCH FULLT TILL- GAMLA KUNNA JU BO I LILLA STUGAN, OCH MIG.
OCH NU FÅR JAG LEFVA MINA ÅTER- » JA.
KIU HAR JAG BERÄTTAT ALLT, S-OM BORT- OCH SATTE MIG PÅ EN TRÄSTUBBE BRED- FÖRLITLIGT MEDEL MOT FROST.
T TANNIN ÄR UTMÄRKT FÖR FROST OCH VI TAGA DEN ANDRA FÖR VAR DEL, » HADE STÅENDE DAGAR I ENSAMHET, FAST JAG HAR ÄR ATT SÄGA.
DET HAR LÄTTAT LITET.
JAG- VID GÄRDES GÅRDEN FÖR ATT FÅ TÄNKA I FÅS Å APOTEK.
INGNID DE AF FROSTEN AN- HAN SAGT.
NÅJA, DE VORO EJ MER ÄN BÅDE SON OCH SONSON, » TILLADE GUMMAN KUNDE EJ SÄGA DET ÅT NÅGON HÄRIFRÅN, RO.
DET VAR MIG NÄSTAN OFATTLIGT, ATT GRIPNA- DELARNA HVARJE KVÄLL, TILLS FRO- DENNE ANDERS ÖSTERMAN, SOM JAG NU SÅG MÄNNISKOR.
TESTAMANTET BLEF SKRIF VET.
EFTER ETT LITET UPPEHÅLL, OCH JAG KÄNDE, FÖRSTÅR FRUN. » STEN ÄR BORTA.
BÄST ÄR ATT INGNIDA OCH MATHIAS STANNADE KVAR.
HUR SAKNADEN SKÄLFDE UNDER ORDEN.
HON BAD MIG EJ ATT BEVARA SITT FÖR- FRAMFÖR MIG, KUNNAT LÅTA GIRIGHETEN FA DEN MED RENAD BOMULL.
AMELIE.
FRÅN DEN DAGEN TOG HAN EMELLERTID » NOG BLIR DET VÄL TOMT FÖR FARMORS- TROENDE, HON KÄNDE VÄL ATT JAG SKULLE SÅDAN MAKT ÖFVER SIG '.
GÅNG PÅ GÅNG N:R 08.
JA, I NÄRHETEN AF STOCKHOLM EJ EMOT ETT ÖRE AF SIN LÖN, MEN SIN DROGOS MINA BLICKAR TILL HANS BREDA, GUMMAN, ISYNNERHET FÖRSTA TIDEN, MEN GÖRA DET ÄNDÅ,.
VID (STJÄRNHOF FINNES EN GOSSKOLA SAMT GODMODIGA ANSIKTE MED DE LITET VATT- T J Ä N S T S K Ö T T E H A N SOM F Ö R U T.
DEN L I L L A » KOM S N A R T IGEN, F A R M O R, S Å S K O L A T Ä N K PÅ A L L A D E Å R NI F Å T T V A R A T I L L - VID LUNDSBERG, I NÄRHETEN AF KRISTINE- SUMMA, HAN BEHÖFDE TILL EXTRA KAFFE SAMMANS OCH PÅ ALLA DE GÄN GER FAR VI HAMN.
- TVÄ SPRÅKAS VID MERA, » SADE JAG, NIGA BLÅ ÖGONEN OCH DEN TRUBBIGA NÄSAN, OCH DET BLEF MIG ALLT MERA KLART, ATT FRYKDALSTÖS.
ÅT FARMORSGUMMAN OCH TOBAK ÅTI SIG MORSGUMMAN VARIT MATHIAS TILL STÖD » BARA VI TVÅ. » N: R 499.
DEN BOR FÖ C VARAS H ÄNG ANDE SJÄLF, FICK HAN LÄTT IHOP GENOM ATT OCH GLÄDJE, » SADE JAG, MERA FÖR ATT » TACK, » SVARADE GUMMAN ENKELT, OCH HAN SJÄLF EJ VARIT MEDVETEN OM, ATT I KALLT RUM.
RINGARNA BÖRA VARA LUFT- SÄLJA SINA LAGGKÄRL, OCH ÖSTERMAN FICK AFBRYTA TYSTNADEN ÄN FÖR JAG TRODDE JAG TYCKTE MIG SE ETT FUKTIGT SKIMMER I HAN DÖMT TYÄNNE MÄNNISKOS JALAR T I 11 TOMMA.
MÅNGÅRIG PINA, OCH OM MAN SAGT HONOM FRYKDALSTÖS.
SKÖTA AFFÄRERNA, SOM HAN VILLE.
MINA- ORD SKULLE KUNNA VARA DEN STAC- HENNES ÖGON, DÅ HON GREP MIN HAND Siden-blusar kr.
8.
Tandläkare A R V I D U N G, MifjiYcIcrirt NORRMALMSTORG 1, 2 TR. RÅDFRÅGNINGSTID 2-V23.
TEL. BRUNKEB.
106.
Tandläkare TILL HÖGRE PRIS — 4 METER I — PORTO- OCH TULLFRITT!
PROFVER OMGÅENDE; LIKASÅ AF SVART HVITT OCH KULÖRT » HENNEBERG-SIDEN » FRÅN 85 ÖRE TILL KR.
30: 85 PR METER.
John V. Lindh-Hygrell, G.Henneberg, 17 KARLAVÄGEN 17.
HÖRNET AF STUREGATAN OCH KARLAVÄGEN.
ALLM.
TEL. 130 57. tandläkare Morgon- och Aftontidning, Tillkännagifvande.
&lt;S] öqaist 6 STUREGATAN 6.
RIKS 4591.
ALLM.
5463.
RÅDFRÅGNING 2 — 3.
X &gt; t Jikflitif| V * •STÖ WHO t i * Härmed får undertecknad meddela en ärad allmänhet, att jag den 16 november 1 9 0 2 kommer att såsom innehafvare tillträda R e s t a u r a n t | HÄRSTÄDES.
Tandlåk.
Elias W i d f o n d 2 5 REGERINGSGATAN 2 5.
TRÄFFAS KL. 10 — 2 OCH » / &gt; 5 — ' / A 6 E.
M.
PLOMB, OCH INSÄTTNING AF ARTIFICIELLA TÄNDER.
Dagblad S i d e n - f a b r i k a n t (k.
o.
k. h o f l.)
Z i i r i c h H F l i o l x e A .. Stockholms Dag- blads rikhaltiga, lättlästa, illustrerade Söndagsnumm Vördsamt J Observera er.
PETTEJRSSOJST.
Sårfeber.
Doktor J.
I r v e d s o n s K o r s TILL ATT MOTVERKA svullnad, blodstock ning OCH inflammation VID FALL AF SÄR FÖLJD AF KROSS- OCH BRÄNNSKADOR M.
M.
OCH DÄRIGENOM HÄMMA sårfeber, värk OCH Pedagogisk gymnastik.
MEDFÖR ENLIGT KONGL.
MAJ:TS MEDGIFVANDE sveda ÄR FIL.
DOKTOR P. HÅKANSSONS SALU SAMMA KOMPETENS OCH RÄTTIGHETER, SOM EN BRIN ETT STÄNDIGT ANLITADT BEHANDLINGSMEDEL KURS VID GYMNASTISKA CENTRAL-INSTITUTET.
AF DEM, SOM ANVÄNDT DET ENLIGT BRUKSAN KURSEN 3-ÅRIG, BÖRJAR DEN 15 SEPT.
PROSPEKT PÅ BEGÄRAN GENOM D:R J. Ar- VISNINGEN ELLER ENLIGT AF LÄKARE FIFVEN FÖRE- SKRIFT.
vedson, ADR.
STRÖMSBORG, STOCKHOLM.
SALUBRIN TILLHANDAHÅLLES I PARFYM-, SPE Professor G. Cedersciiiöld CERI- OCH FÄRGAFFÄRER.
PARTILAGER HOS Geijer &amp; C:o, Stockholm.
BEHANDLAR MED egen massagemetod mag- OCH tarmsjukdomar, kvinnosjukdomar, kronisk snufva OCH svalgkatarr M.
M. ENGCLBREKTSG.
G.
TRÄFFAS HVARDAGAR 2 — I.
ALLM.
TEL. 18451. i Sjukgymnastik, Massage o c h (Husmödrar!
Damhårarbeten.
I Amerikanska Gummiaffären, Birger Jarls Passage, PepuScer, B ö n o r, Flätor, L ä n - k a r M.
M.
I TUSENTAL.
INSÄND HÅRPROF SÄ FINNAS EN HEL DEL PRAKTISKA ARTIK- ERHÅLLAS FLERA ARBETEN ATT VÄLJA PÅ.
OBS.
VI LAR FÖR EDRA SIGNERA EJ POSTPAKET MED ' Må. * '.
HERR OCH FRU E.
MALMBERG, 58 KLARABERGSGAT.
58 — E, Wallbergs Toaletfbindlar Husapotek — såKim • Varmvattenpåsar, Sköljapparater, Sprutor, Lavemangapparater, FÖR FRUNTIMMER.
ABSOLUT FRIA FRÅN BAKTERIER, F-LÄLSOBEVARANDE.
SNYGGHETSBEFORDRANDE GE- Isblåsor, Fingertutor, Bröstpumpar.
NOM SIN STORA UPPSUGNINGSFÖRMÄGA.
BILLIGA, TVÄTTBARA.
REKOMMENDERAS AF PROFESSOR Vidare finnas Dinappar, Barntröstar m. m. SALIN, DOKTOI WESTERMARK, DOKTOR ALIN M.
FL, ALLT AF GUMMI OCH HÖGSTA LÄKARE.
TILL SALU HOS NORDISKA KOMPANIET.
BIKUPAN OCH HÄLSOVÄNNENS AFFÄR.
KVALITÉ.
Kvinnans Rådgifvare En kortfattad, oumbärlig handbok i populär hälsovård / " - v MALMÖ * f ö r FLICKOR, HUSTRUR o e h MÖDRAR.
BEST EFTER DE BERÖMDA ARBETENA: DR BARNE ' S » ADVIGE TO A WIFE » (17 UPPL.)
OCH DR CARPENTER ' S » ADVIGE TO A MOTHER » (270:DE TUSENTALET) M. fl.
Ä P A T E N T ^ KÄLLOR BEARBETAD AF O. J£C.
T), MED FÖRORD AF MED.
DR ANTON NYSTRÖM.
UR FÖRORDET: FÖRSTUDIER, ATT BÖRJA MED EN FULLSTÄNDIG ETT ARBETE SOM I HÖG GRAD UPPFYLLER INBLICK I DE ALLMÄNNA VIL KOREN FÖR HÄL- DENNA FORDRAN, (PÅ POPULÄRA ARBETEN PÅ SANS BEVARANDE, OCH DÄRPÄ FRAMSTÄLLAS OMRÅDET) ÄR DEN KÄNDE SKRIFTSTÄLLAREN I ALLA DETALJER DEN KVINNLIGA ORGANISA- O. H. DUMRATHS BEARBETNING AF ETT PAR TIONENS LIFSVILKOR OCH SJUKLIGA FÖRETEEL- •StoraYfe^ ENGELSKA OCH ANDRA ARBETEN UNDER TI- SER, SLÄKTLIFVET, BARNETS LIFSVJLKOR M. TELN JCMNNANS M.
ÖFVERALLT JI ADYIFVAVE, SAMMA NOG- bok, s o m i n g e n GRANNHET I SKIL- SOM UNDERTECK- E n NAD GRANSKAT OCH DRINGARNA OCH FUNNIT ALLT IGE- k v i n n a k a n u n d v a r a!
SAMMA KLOKHET NOM GRUNDAD PA I DE LÄMNADE RÅ- fås — till hushållsbruk — äfven i 5 DEN NYARE VETENSKAPLIGA FORSKNINGEN, DEN.
JAG KAN DÄRFÖR EJ ANNAT ÄN TILL- SKRIFVET PÄ ETT JSÅ POPULÄRT SPRÄK OEH ÖNSKA ARBETET DEN SPRIDNING DET FÖRTJÄ- kg.
originalpåsar med bruksanvisning.
INNEHÅLLANDE SÅ VIKLIGA UPPLYSNINGAR NAR OCH FÖRUTSÄGA DE LYCKLIGASTE RESUL- OCH RÅD, ATT DET MÅSTE BETECKNAS SOM Tidaholms ETT AF DE YPPERSTA PÅ IFRÅGAVARANDE OM- TAT AF DESS LÄSNING.
STOCKHOLM I OKTOBER 1902.
Fantasimöbler RÅDE.
ENHVAR LÄSARE FÅR HÄR, UTAN ALLA ANTON NYSTRÖM, MED.
DOKTOR.
ARBETET, SOM LÄMNAR FUUSTÄNDIGA UPPLYSNINGAR PÅ ALLA TILL KVINNANS HYGIEN RIKHALT.
URVAL I BÖRANDE OMRÅDEN OCH ÄR EN NÄTT VOLYM PÅ ÖFVER 200 TÄTA SIDOR, KOSTAR PÅ GRUND FORNN.
STIL.
FULL- AF DEN STORA UPPLAGAN ENDAST KR.
1.
7 5 OCH LINNES I HVARJE BOKHANDEL.
KAN ST. RUMSMÖBLE- ÄFVEN REKVIRERAS DIREKT FRÅN DISTRIBUTÖREN, AKTIEBOLAGET.
VARIAS JIOKTRYCKERI, MANG UTFÖRAS I STOCKHOLM, MOT INSÄNDANDE AF BELOPPET PER POSTANVISNING ELLER I FRIMÄRKEN.
ALLA OLIKA VARIA- TIONER EFTER Enda billiga oeh fullständiga arbete på området!
DER.
MOD.
MÖNSTER.
BEGÄR PRISUPPGIFTER FRÅN TIDAHOLMS BRUKS AKTIEBOLAG, TIDAHOLM (FÖRSÄLJNINGSMAG.
BERIDAREBANSG.
27, STHLM.)
IDUN 1902 — 746 — • I Örebro Marie-Kex låg öst, och han svarade suckande öm- all den rara frukten de brukade få af som » Ja, käre Gud » och » tack, käre Gud ».
träden, som Mathias planterat och om Mor Greta, liten och tunn som hon var, båda andra, men äfven hon suckade.
Jag drog mig genast tillbaka för att ej störa dem.
Scenen gjorde ett obehagligt intryck på mig, antingen det nu var ut- trycket Gretas i östermans ansikte eller mor suck eller den andra kvinnans lugna uttryck eller kanske endast min UTMÄRKT FIN!
TILL TE OCH VIN!
(2) Albin Lenhardtssons stod vid spisen med ryggen vänd åt de gjort åt henne, och Jan Erik prisade Stomatol.
runno några ord fiskarbåten — men farmorsgumman satt H. ui (1 i största urval.
Billiga bestämda priser.
aldrig kunde fä höra nog och att jag Maj:t K o n u n g e n s Hoflöverantör.
Aktiebolaget funnit honom vara en blajnd de bästa och fridsammaste människor, jag någonsin, Brising &amp; Fagerström, lärt känna.
2 4 Några dlagar Luthers förklaring till nionde budet mig i minnet: eller under sken af lag och det, hade han helt visst ej förstått det.
rätt oss det tillägna.
Men hur skulle jag kunna hjälpa Jag blef glad att träffa farmorsgum- farmorsgumman!
Hur skulle jag kun- man utanför.
Hon tycktes, ovanligt nog, na skaffa henne frid!
Jag fick ej vänta att jag skulle tala vid henne, hvar- tillåta henne att lefva ensam midt för vi satte oss i min lilla berså och ibland de sina.
Det skulle blifva mitt sprakade om Mathias.
.
mål att förhindra det, och detta mål Ofta sutto vi idiär, jag i förtäckta måste vara uppnådt, innan sommaren samt Husgerådsartikiar henne sägande, att farmor nog berättat mig mycket om Mathias, men att jag och Porslinsserviser tyst och bara blinkade.
Jag nickade åt Den bästa för tändernas, munnens o. hudens vård.
egen misstro, som framkallade det, och Ögonblickligen de präktiga hyttor och baljor, som han Glas- senare då Regeringsgatan STOCKHOLM.
jag åter voro på tu man hand sökte jag mig, » svarade farmorsgumman litet vre- sigt, och så blef ej mer ordadt i saken den gången.
Så en dag på eftersommaren bjödo vi östermans att gästa hos oss.
Jag hade 2 4 farmor och förgäfres öfvertala henne att flytta öf- ver till Östermans.
Jag drog fram alla gor i vinter, » sade hon, och skymten skäl jag kunde finna på, men utan ver- af ett leende lyste upp hennes anlets- kan.
Plötsligt räckte jag henne mina drag.
händer öfver bordet och utbrast: » Tack! » sade jag ännu en gång.
Jag 1 alltsedan begravningsdagen känt det » Förlåt dem det, ty de veta icke hvad var så (glad, att jag tror jag skulle dansat som bure jag på en obetald skuld, hvil- de göra! » Gumman såg forskande på uppför backen, om icke civilisationen ken fordringsägaren väntade att få in- mig, och det såg ut, som om hon ej lagt hämsko på mina lemmar.
ord förande fridens och försoningens ta- friad.
Jag hade dukat ett prydligt mid- förstod mig, hvarför jag upprepade min Några Veckor efter detta flyttade vi svunnit hän.
åter till Stockholm, som med sitt jäk- Då ijag så satt och gladde mig åt mitt lan, och gumman måste alltid ge mig dagsbord under det stora äppleträdet, begäran men i förfluten tid: beslut och öfverlide, hur jag skulle kun- rätt, då jag därvid åberopade Mathias som stod framför våra fönster, och » Förlåt dem det, ty de visste icke tande lif undanträngde sommarens in- na satta det i verket, kände jag en liten ord och gärningar.
Stundom hände det, Amanda hade vinnlagt sig om att göra hvad de gjorde! » Men farmor hade för- tryck.
Men då julen var öfver och so- hand tränga sig fram under min arm.
att mor Greta tittade ut i dörren; hon maten riktigt smaklig.
Våra gäster gjor- stått mig blott allt för väl och gick len sände värmande strålar till jorden, undrade väl, hvad » frun » kunde ha att de lockså heder åt anrättningarna, och ifrån mig utan latt svara ett ord.
väcktes minnena till lif, och vi råd- » Hvad vill du, barnet mitt? » 1 berätta farmorsgumman allt.
Farmor, deras belåtenhet tog sig uttryck i en Hade jag varit för snar?
visst skall mamma sjunga, » och hade nog gärna gått sin väg då, om jag viss öppenhjärtighet.
Länge satt jag i förväntan att far- jag blandade min röst med de ungas, ej hindrat henne.
I stället ropade jag » Herrskapet har väl hört att vi fått morsgumman skulle komma tillbaka, men som sjöngo om hopp, om frid och på mor Greta, hämtade ut varmt kaffe, ärfva? » frågade österman, » ja egentligen då oron blef mig för stark, gick jag och medan hon njöt däraf, lät jag Jan Erik förstås. » tro.
— beslutsamt ned för backen och öppnade » Skall inte mamma sjunga med? » slogo om, hvar vi skulle slå ned våra » Jo, bopålar för kommande, sommar, i skär- På aftonen af denna Mathias dag gick henne veta, hvad vi talat om och hur solen ner istrålande och majestätisk bebå- roligt jag tyckte det var att få prata dande att äfven följande dag skulle bli bort en stund med faxmorsgumman.
1 Jo, det hade vi nog hört talas om.
sakta dörren till Mathias lilla rum, där » Ja, jag ej satt min fot alltsedan den dag, det är nära 7,000 kronor. » » Åh, då glömmer inte Jan Erik Mathias då Mathias flyttade därifrån.
Allt var gården eller inåt landet.
Då kom där från österman ett bref som lydde: » Ärade herrskapet!
Sedan vi nu byggt om stugan och in- En gång fördes talet på vintern, och under hela sitt lif.
Tänk, hvad han sig likt där inne, och på stolen bred- redt den med alla nutidens bekvämlig- frågade om gumman då ämnade fått knoga och spara för att få ihop vid sängen satt farmor med röda ögon.
heter, vilja vi först och främst fråga människohjärtan skulle bära frukt 1 bo ensam i sin stuga.
Jag förstod, att jag hade vunnit och våra goda vänner från i somras, om så mycket pengar! » Då jag följande dag steg in till öster- » Vi ville, att farmor skulle flytta öf- » Jaa, » svarade Jan Erik med ett ton- att jag nu kunde vara lugn för hennes herrskapet vill bo hos oss i år också.
Gamla farmor gick bort fridfullt och mans för att tacka dem, blef jag öfver- ver till oss, » sade mor Greta, » men hon fall som förrådde, att han förut ej sett återstående dagar.
raskad af den syn, som mötte mig.
An- är så envis, hon vill ha det kvar vid saken ur denna synpunkt.
» Tack, farmor! » sade jag endast och stilla i slutet af november och bad sär- klar och ljus.
Ack, att den äfven kunnat säga mig, att de frön jag ville så ut i jag ders Österman själf stod midt på golfvet det med sin arm omslutande fru Törnkvists » Ja, sparsam var han och otrolig till räckte henne mina händer, som hon med skildt hälsa frun.
Tecknar högaktnings fullt sig på allting, » någon förlägenhet slöt i sina.
gamla. » » Jag har ju fått min undantags stuga, att arbeta och förstå fylliga skuldror.
Hon talade något med och den skall ni väl inte ta ifrån sade österman, och mor Greta talade om » Ja, nu slipper han elda två stu- Anders österman. »
IDUN 1902 — 747 — En, utaf vår fason ju bäras får, B e r g Men då helt visst den får till näsan flytta, I D U N S K U N G L.
H O F B O K T R Y C K E R I rekommenderar sin yttrar om de svenska preparaten Dynamol Ej just till prydnad, men dess mer till nytta och Stefanos i sin nya förträffliga bok » Om Nu typer åtta har jag er att gifva, LITOGRAFISKA ANSTALT Ej mycket, som ni ser, kan döraf blifva.
Barnavård » följande: Hvad utaf kärleken symbol ju är.
CH ROMO PLAN SCH ER o » Analysen af preparaterna och deras blandningar visa på att här åtminstone Färg, som hvar planta uppå marken bär.
AKVARELLTRYCK o o o teoretiskt problemet att eftergöra kvinno Hvad, som just icke alltid framgång har.
SKYLTAR, PORTRÄTT o o mjölk fått en lycklig lösning.
I praktiken Hvad mamma sade till sin flicka, rar, KARTOR och VETENSKAP- tyckas äfven Dynamol och Stefanos stå sig Då söta tant kom artigt på besök.
LIGA ARBETEN o o o o alldeles förträffligt och segerrikt upptaga Hvad, som ju finns i spiseln i hvart kök.
BREFKORT I FÄRGTRYCK kampen med det utländska preparatet Mel- Ett tilltalsord, som här ej burskap fått.
samt alla slags VÄRDEPAP- lins Food. » Hvart gick väl han, som hade ute gått?
PER och AFFÄRSTRYCK o Dynamol och Stefanos till salu å de flesta En konung ibland fågelsläktets skara.
apotek samt i hvarje verkligt välsorterad Hvad uti världens tycke viktigt är.
R S T K L A S S I G T Personnamn, som rätt mången kvinna bär.
F Ö specerihandel.
Hvad uppå ironi plär tecken vara.
Och härmed slut och punkt för denna gång.
Vi svarade med omgående, att vi voro Ty enkel visa är ju sällan lång.
Medicine doktor ned i skärgården men tackade for det vänliga erbjudandet.
jag kunde icke CHARAD.
bo i en stuga, Uti mitt första kan du visdom finna, Men äfven mycken dårskap, det är visst.
ning, isynnerhet nu, då jag ej kunde Mitt andra bäras kan af man och kvinna, vara till glädje för farmorsgumman, Dock mest af dem, som lida nöd och brist.
Hon hade ju gått till den eviga fridens I hvarje tidning finner du mitt hela.
Nu har du gissat rätt, det kan ej fela.
rike, till Mathias.
uppbyggd för gamle Mathias sparpen- SMd öfver hans minne!
ELBB.
på Iduns Modetidning MOSAIK.
d s | t | Med Lil LÖSNINGAR TILL TIDSFÖRDRIFVET I N:R 45.
CHARADEN: Tal-ja.
ARITMOGRYFEN: Folkets kärlek min belöning: 1) f, 2) Adolf.
3) lilja, 4) höken, 5) Lysekil, 6) ett, 7) Leksand, 8) Söderkö- ping, 9) Nederländerna; 10) Amerika, 11) Finland, 12) Greta, 13) Turkiet, 14) Gud- mund, 16) i, 16) Skansen, 17) Hamburg, 18) Amsterdam, 19) Gotland, 20) Frövi, 21) Katrineholm, 22) Simbrishamn, 23) and, 24) g. BORTPLOCKNINGSGATAN: Bårder, årder, dåre, Are, rå, å. STAF VELSEGATAN: Qvarnström-En- gelbrekt: qväkare, Vatikanen, Augsburg, Robespierre, Neapel, Sanherib, Theodor, Roskilde, ödmjuk, Maria Stuart.
k.
Och skräddaren han tråcklar, Och skräddaren han syr; Af vårt med k, så får han mången göra.
Fast det hans tid försp ller Han mödan icke skyr; Han eljest skulle mera tyg förstöra.
5, 5, 7, 7, tända eld, 7) sådan är sköldpaddan i sina rörelser.
Begynnelse- och slutbokstäfverna bilda tvänne mansnamn.
HELENA.
n KONSONANTFÖRÄN- DRINGSGÅTA.
6, 8, 4, 9, 10 = element; 3, 6, 7 = förolyckadt skepp; 3, 2, 10, 6 = mynt; 6, 1, 4, 9, 10 = titel; 6, 7, 4 = fin egenskap; 7, 2, 3, 1, 9, 10 = är en fågel; Med p.
7, 6, 10, 2, 4 = farkost; En liten dunig fågel, l, 6, 3, 7 = plantering; T I D S F O R D R I F Som hoppar hit och dit 9, 5, 6 = kvinnonamn; Att skaffa sig för bordet några rätter.
6, 7, 8, 9, 3 = del af fartyg; LOGOGRYF.
Men stora mänskobarnet 7, 5, 6, 3, 4 = tidsbestämning; Ej älskar hans visit, Som prydnad finnas vi hos mången bildad 4, 2, 3, 1 = jordegendom; Och pä besöket föga värde sätter.
5, 6, 7, 9, 10 = hvad slumraren ej är; kvinna, Hos indianskan kan man oss ju också finna, 10, 6, 4, 8 = någonting mörklagdt; Ibland vi med daggdroppens tårglans glindra, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 = en man, på Med l. hvilkens vaksamhet man bör kunna lita Och stundom med rubinens strålglans tindra.
I skolan män det straffar.
Af en, som uppå fyra fötter går, XENIA.
I hemmet likaså, Prenumerera HJÄLTE.
VALDEMAR.
ARITMOREM.
4 K o n s e r v e r BXti '.
GULDMEDALJ i G E F LE 1901 RÖNSAKER: Sock er-ärtskidor, Spenat, Arter, Haricots vert » m.m. FISKKONSERVER: Fiskbullar.
Inkokt makrill.
Inkokt &amp;!, Fiskpudding m.m. KÖTTKONSERVER. » ° VILLEBRÅD.
FÅGEL &amp; SOPPOR o o o o o REKOMMENDERAS!
Fullständig priskurant hos Hrr Delikatesshandlande i Stock- holm.
Göteborg &amp; landsorten.
.
Den snurrar, snurrar, surrar, Så hurtig, lätt och flink, Och mycket skönt den fram för blicken trollar.
Ibland det blir ett stolsben, Ibland en leksakshink, Ibland små söta, söta runda bollar.
Signe, Herbert, Olof, Gatarina, Karl, Jo- han, Oskar, Nils, Mimmi.
Ur hvart och ett af ofvanstående namn tages en bokstaf, och af dessa bildas nam- net på en svensk stad.
ELINS.
F y r t o r n e t s Med v. NAMNGÅTA.
KLINE.
beslutna att ej den sommaren slå oss Nej, Ty stora obehag det med sig förer; Och den som dylikt idkar Han borde dock förstå, Att sådant ordningen i huset störer.
Henrik: Vidstående 17 smådelar skola samman fogas till en Iiksidig kvadrat med sju rut rader i bredd och lika många i höjd.
De ord som därigenom uppstå blifva följande 1) Satirisk dikt, 2) ett slags dans, 3) för- därflig dryck, 4) grefskap i England, 5) få- gelnäste, 6) nyttjades förr, när man ville B R E F I r Å D Ä EXPEDITIONENS » t90Sii, Eskilstuna.
» Lärarinna. » BREFLÅDA: 6.80 för 2 ggr.
3 kr.
pr gång.
T treflig prästgård får i hushållsgöromål bildad flicka, önskar plats p n bättre, ung, frisk och gladlynt flicka, I och väfnad kunnig, bildad flicka, god Barnfröken.
1 i god familj, hälst i Stock- • söker plats i aktad familj, att gå frun plats på nyåret.
Norra Inack-Byrån, Mä- kunnig och villig att med] husmodern del holm, för att undervisa i musik, vara be tillhanda, eller som hjälp och sällskap.
Är bjälplig vid läxläsning och deltaga i band kunnig i linnesöm, handarbeten, strykning stersamuelsgatan 62, Sthlm.
taga i alla husliga sysslor samt i barnens vård, erhåller genast plats i familj.
Prima arbeten.
Svar till » Marit », Stockh.-Tidn och andra husliga göromål.
Någon lön ön- nsamjungfru, verkligt snäll och villig och referenser kont.
14 L:a Nygatan, Sthlm, f. v. b. skas.
Svar till Fru Elin Areskog, Kalmar.
erfordras.
Svar till » Tjänste- 2 2 Fredsgatan 2 2.
kunnig i allt som hör till ett hems skö- man *, Kungsgård.
TTng flicka önskar plats som sällskap och TTng, glad, musik, flicka, kunnig och road S p a r k a s s e r ä n t a 4 p r o c.
tande — bättre flicka har företräde, då hon H hjälp i hushållet.
Villig biträda med V * af alla husliga göromål, önskar plats.
behandlas som medlem, önskas till familj skrifning.
Har genomgått 8-kIassigt läro Vid lön fästes mindre afseende.
Svar till i landsortsstad nu genast.
Vidare i bret EpMemisjuksköterske- verk och hushållsskola.
Svar till » 20 år » » Anspråkslös », Iduns exp.
märkt - Snäll och villig », Bergslags-Posten, Iduns exp.
Lindesberg.
tjänsten i Silbodals distrikt är till ansökan ledig T Tng, 20-årig flicka, som genomgått 8-klas o l m q v i s t s sigt läroverk, önskar plats att läsa med Sköterska antages för 3 år från den 1 jan, S j u k s k ö t e r s k a.
T god familj på landet i Södermanland, Sökande bör hafva fyllt 22 år, vara mindre barn.
Svar till » Läxläsning », Iduns Epidemisjuksköterskeplatsen i Visnums 1903. kunna unga flickor erhålla inackorde- exp.
a n d e l s i n s t i t u t distrikt (Värmland) är ledig den 1 januari frisk samt hafva tjänstgjort minst 6 måna- ring med eller utan önskan att deltaga i ' G Ö T E B O R G, är afgjordt 1903.
Lön: 500 kr.
pr är, jämte hyresbi ' der å större sjukhus och minst 1 månad å pn ung, bildad flicka^ önskar plats som och lära husliga göromål.
Adress Wreta Västra Sveriges största, full- drag eller fri bostad samt 25 öre för hvarje större epidemisjukhus.
Lön 500 kr.
för år; * ^ sällskap och hjälp åt äldre dam, eller gård, Alberga.
ständigaste och mest renom- tjänstgöringsdag.
Ansökningshandlingar, vid tjänstgöring fri kost, fria resor och 25 läsa med mindre barn.
Svar till » Plats merade handelsläroverk.
ställda till sjuksköterskenämnden, böra före öre i dagaflöning.
Ansökningshandlingar Iduns exp.
Ä större egend.
i Södermanland, natur- 1 8:de arbetsåret.
den I december detta år insändas till under torde snarast insändas till provinsialläka- LTuslig och prakt, bättre flicka, med fler skönt beläg.
vid saltsjön, hos aktad fa- tecknad, som meddelar vidare upplysningar ren A. Hyllengren.
Arjeng.
V4 årig vana i hushåll, önskar plats.
Kun- milj, där ungdom finnes, kunna unga flic- Herman Nilson, kor som önska lära hush.
erh.
god inack.
nig i enkl.
matl., bakn., linnesömn., och t. f. provinsialläkare, handarb.
Goda rek.
Svar till » Familje- från d.
15 jan.
Pris 60 kr.
pr man.
Prima adr.
: Värmlands Säby.
ref. Svar till » Godt hem », Jerna.
I I / f Q K fira kostar hvarje häfte af medlem », Norrköping p. r.
I O J UIC .Moster E m m a s väf- P L A T S S Ö K A N D E.
p n 30-årig bättre flicka, söker plats uti bok ».
1 häftet mattor, 2 häftet gardiner, familj, hälst på landet, att gå frun till promenad- och bruddräkter.
Utgifvarin- hända.
Är kunnig uti sömnad och finare nans adress Kuddby.
TTndervisningsv.
lärarinna önskar plats att handarbete samt alla husliga sysslor.
Svar mottager helinackorderingar alla tider på V läsa med mindre barn, äfven gossar till till » Pålitlig », Iduns exp.
året.
Pris kr.
3,75 pr dygn.
1 och 2 kl.
Kunnig i ljudm., språk och musik.
Utm.
betyg.
Svar till » K.
G. p n ung änka (efter tjänsteman) af finare p ö r en ung flicka, som skall genomgå Fr. familj, som är kunnig i allt som hörer * Cronius Hushållssk., önskas på nyåret Iduns exp.
L E D I G A P L A T S E R till ett stadshems skötande, har i 10 år TTng, bättre flicka, önskar plats i familj förestått eget hushåll, söker plats som vär- inackordering i en treflig, bildad familj.
^ eller affär i landsorten.
Har innehaft dinna hos äldre herre eller som sällskap åt Svar emotses af » L.&gt;, 23 Järnvägsgatan, dylik plats förut.
Svar märkt » 20 år 1902 äldre dam.
Svar torde godhetsfullt sändas Örebro.
p ö r lärarinnor samt för hushållskun.
bil Iduns exp.
under adress » Maja », Borgholm p. r.
* dade flickor finnas goda platser att söka Inanlmrrlorinff h e r r e e l l e r d a r a ' m o t t a - / " ^rdentlig, sparsam, bildad flicka söker T Tng dam, som med högsta betyg utgått llldbKUlUcIllEg; ges i stilla, allvarligt Nya Inackorderingsbyrän, Brunkebergsgat, ^ plats.
Kunnig i matlagning, bakning, M från Lundinska kursen, Handarb.
Vän- hem på landet.
Goda referenser gifvas och B. Sthlm.
Etab.
1887. sömnad, handarbeten m. m.
Svar till » Idog » ner och Giöbels, söker j ?lats i skola som önskas.
Svar till » 184 », Eskilstuna.
Iduns exp., f. v. b. Barnfröken, hllflarit ^illa.
hem i högländt, frisk lärarinna.
Svar till » Vårterminen 1903 », UllUdUlf trakt af Småland mottagas p l a t s Önskas af enkel, bildad flicka, kun, Iduns exp.
Ung, frisk, anspråkslös och med gladt lynne, som vill åta^a sig skötseln af tvänne Sedan Kronobergs läns landsting beslutat * i matlag., bak, söm, duglig, arbetsam, " pn bättre, anspråkslös flicka, som genom- ett par unga flickor som inackordering nu genast eller på nyåret.
Tillfälle att deltaga gossar om 4 och 2 ar i familj (i Stockholm) inom länet anställa fyra sjuksköterskor med plikttrogen.
Svar » Frisk, Glad », under adr, - gått hushållsskola med goda betyg, ön- i hushållet samt till lektioner i målning.
där hon skall anses som medlem, torde upp- stationer i Vexiö, Ljungby, Tingsryd och S. Gumaälii Annonsbyrå, Sthlm.
skar hushållerskeplats nu eller på nyåret Närmare genom » A.
A », Aneby p. r. gifva lönepretentioner och insända fotografi Lenhofda, kungöras härmed dessa platser Ti-t-ir * - f i J o l A s i önskar som ressällskap hos aktad änkeman eller ungherre.
Små i svar till » Endast barnskötsel », Iduns exp.
för ansökan lediga.
U l i y illl&gt;J£&lt;a biträdande vid till- pretentioner.
Svar till » 26 år », Iduns exp O A R I S.
Pension dans fam. franc.
Réfe- Förmånerna äro: årlig lön: 450 kronor fällen, medfölja någon familj eller äldre rences suédoises.
M:me Barré, 70 rue T Tng bildad flicka, som genomgått elemen- d ' Assas, quartier Luxembourg.
samt vid tjänstgöring i epidemisjukvård: dam till utlandet.
Svar till » S.
S. 22 år » Småskollärarinna, 50 öre i tjänstgöringspenningar och 1 krona under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm \ &lt; tarläroverk och handelsinstitut, önskar som genomgått elementarläroverk, får plats i kostpenningar om dagen samt fria resor.
plats i familj, för att biträda med under- i Strängnäs på landet den 15 januari 1903, att under- Vid annan tjänstgöring: utom allting fritt, Dildad, musikalisk, medelålders änkefru, visning i vaniiga skolämnen, skrif- och hus- Inackordering visa 2 barn på 8 och 9 år i samma kurs.
särskild ersättning.
Vilkoren för att kunna • godlynt och glad, samt praktisk och hållsgöromål.
På lön fästes mindre afse- kan erhållas på längre eller kortare tid i ett komfortabelt hem, till ett pris af 65 kr.
Fru E. Fåhrasus, Viks gård, Vadsbro.
ende.
Svar till » Sjukgymnast », Huddinge.
med utprägladt sinne för ett hems trefnad antagas äro: god frejd, god hälsa, tillräck- T7örsta nästkommande januari blifver plats liga kroppskrafter, godkända vitsord om söker verksamhet som husföreståndarninna T ärarinna önskar under vinterferierna pr månad (eget rum).
Ett godt bord, hvila och lugn.
Platsen, som ju är berömd för i aktningsvärdt bildadt hem, hälstdär barn ^ ledig i Hjulsjö för en genomgången sjuksköterskekurs vid läns- finnas, hvilka äro i saknad af moderlig * - * (omkr. 2 månader) mot fritt vivre plats sin naturskönhet, är också synnerligen lasaretts eller annan därmed jämförlig sjuk- vård.
i fam., att delt.
i husl.
sysslor och hand- Ekonomiskt välsituerad, fästes intet S j u k s k ö t e r s k a.
vårdsanstalt samt minst en månads tjänst- afseende å lön.
Svar till » Värdinna 29 », arb., eller ock undervisa minderåriga.
Svar lämplig som rekreationsort.
Adress: Fru Sophie Wikström, Strängnäs.
Den sökande skall vara fullt hemmastadd göring vid epidemisjukhus.
Getebergsängen, Göte- till » 1903 »; Motala.
i allt hvad till en sådan befattning hörer Platserna skola tillträdas den 1 januari Filialpostkontoret, borg p. r. hafva genomgått härför erforderliga kurser.
1903.
Ansökningar åtföljda af intyg om ng engelska, van lärarinna, söker plats N ä r v s j u k a.
Lön 500 kr.
per år jämte fri bostad och uppfyllda kompetensvilkor samt tjänstgö- / ^.enom » Gammal Mors » epistel i Idun frå- i familj eller skola.
Svar till » Engel- För ett fruntimmer, som kan vårdas i vedbrand.
Ansökningar och betyg insändas ringsbetyg insändas före den 1 nästkom- V * gar en^ bättre 29-årig flicka, om någon ska », Gumselii Annonsbyrå, Malmö.
privat heni, finnes tillfälle till god inackor- före 15 instundande december till Kom- mande december till Förste provinsialläka- aktad familj vill antaga henne som hus- Dildad, musikalisk och huslig flicka af god dering.
Mångårig vana.
Bästa referenser.
munalnämndens ordförande, adress ren G. Sjödahl.
Vexiö, som äfven medde- hållsbiträde för obestämd tid?
Svar till familj önskar plats.
Svar emotses sna- Närmare meddelar Hedvig Winberg, Vad- Hjulsjö.
lar närmare upplysningar.
G.
29 år », Iduns exp.
stena.
rast till » Elisabeth », Söderhamn.
Sundsvalls Enskilda Bank L i E H o Garlsviks Hotell, Rättvik, o 2 o L j o c h L&gt; U
S t o IDUN 1902 P a u l « p - a t 748 PELLERIRIS MARGARIN från 50 öre pr meter, äfvenså siden af alla slag, i hvitt och kulört, till brud-, sällskaps- &amp; promenadtoaletter i största urval försändes från Ziirichs äldsta sidenhus.
Svarta Snfcent^ger E.
S P I N N E R &amp; C: I E, ZURICHL direkt från fabriken franko och tullfritt till hemmet.
ÄR BÄST!
JFtekvirera profver.
===: (förr J. Zlirrer ' s sidenfabrik, grundl.
1 8 2 5).
All ja.
telefon: 8 68, 47 SS, 47 S6.
Rikstelefon: 1 79.
6610.
Bankaktiebolaget Stockholm — Öfre 6 Norrland, Drottninggatan 6.
Hushällsräkning I %.
Kassafack till 15, 20, 25 kronor.
B l a n d alla m u n v a t t e n niska utställningen på i Paris hygie- V A D E M E C U M DET ENDA, s o m e r h ö l l h ö g s t a GULDMEDALJ, i s i n e g e n s k a p tiseptiskt 0 1 9 0 2 var pris, af I N A MA ANODIN ".
neuralgie, hufvudvärk, migrän, tandvärk, snnfva m. m. Säljes å apotek i tuber å 1 krona.
L A R S i M O N T É N, är mm 4 p r o c För r ä n t a.
1 Kredifeanken Drottninggatan Mynttorget 4 Kul.
1 Drottninggatan Dukar och Filtarbeten i stort urval.
HOTEL F E N I X " RESFAURCMT § DAFÉ Bröllop, Baler och G R A N D 37 KLARABERGSGATAN 3 H O T E L o F Ö 5 » o c £ •o ra 03 O. - S .i to - w fe ' SS „ • G c g ca m &lt;S- INTECKNINGS-GARANTI-AKTIEBOLAGS och DYRKFR1A R V A R I N G S H V A L F (öppna alla söckendagar kl. Va 10 — 4) Innehållande c:a 1,650 st. skåpfack.
Ärlig hyra för fack, beroende af storleken, ifrån 15 kronor.
Testamenten, gäfvobref och dylika handlingar emottagas till för- varing; äfvenledes emottagas värdepapper i öppet förvar.
o SI Husqvarna Hushållsväg Middagar Allm.
tel. 167 80.
Riks 6622 Vördsammast.
AUG.
AJILFELDT.
7 L I K SnårlifVet La Bracieuse.
Delta så mycket omtyckta och för äldre, korpulenta personer rekommenderade snör- lif, som förut endast har funnits hos Hen- ric Labatt, finnes nu i stort lager hos undertecknad.
S n ö r l l f v e t tillsändes, om lifvidden uppgifves.
proc.
P A L L A S HOTELL REKOMMENDERAR TILL DEN ÄRADE ALLMÄNHETEN SITT NYA C a f é, B a r.
B u f f e t OCH B i l j a r d.
TAFFEL MUSIK HVARJE DAG I MATSALEN FRÅN KL. 5 — 7, 3 0 i INDISKA CAFÉET FRÅN KL. 8-11.
UNDER HÖST- OCH VINTERSÄSONGEN ÄRO PRISERNA PÅ DE RUM, SOM ICKE LIGGA ÅT STRÖMMEN, REDU CERADE.
B R A N D - Ag 4 Rikstel.
4 4 8 3.
Allm.
Tel. 6 0 4 1.
deras längdriktning.
Rekommenderar 30 väl möblerade rum, elektrisk belysning och nutidens alla be- Stomatoltandborsten.
En vanlig tandborste.
£ kvämligheter.
Betjening möter vid alla tåg.
Knut F&amp;geratröm.
Afstånden mellan de längre borsten äro afpassade efter tändernas bredd, hvarför S t o m a t o l t a n d b o r s t e n också äger förmåga att intränga mellan och rengöra tän- dernas beröringsytor, hvilka som bekant lättast angripas af tandröta.
ta ' Som skaftet är af celluloid tål detsamma ej hett vatten.
•i?
STOCKHOLMS Stockholms elegantaste och mest hemtref- liga festvåning samt enskilda salonger för mindre sällskap och sammanträden — r e k o m m e n d e r a s.
— ™= Beställningar å emottagas.
efter Borsta tänderna i broderi uppritade Brodérprn o. Brodérsilke i stort färg- sortiment.
102 Hornsnatan 5 2.
ANDBORSTEN böjd käkbågen.
Hvita Nordiska Sparkasseränta v S t o c k h o l m.
RA U II 1£ A B r i k e t t e r.
TO L, T Smärtstillande antisepticum; användes med fördel vid rheumatiska åkom- mor, C o k e s.
H u s h å l l s k o l.
STO I88O.
Brunkebergstorg 12.
» an- munvatten ».
MONTÉNS GÖTEBORGS ^ K N T F A X A C I I ENSKILDA B A N K i Stockholm etableradt E Ö T B T - E I X M e j e r i - E n d a s t O T (ä k t a R A T ^ (medregleringsskruf) bör finnas i hvarje hem.
Försäljes af alla välsorterade järn- handlare.
S K ÄR T J ^ L M a r g a r i n • när hvarje burk bär namnteckning är Drygast, F / NASTE MÄRKET En Ä.-B.
därför NI 1 LITEN?
Begagna osynliga * Skoelevatorn », som höjer 1 till 2 tum och utrotar liktornar.
Behagliga i alla skodon.
Tusentals sålda.
1 tum 1 kr., 2 tum 2 kr.
pr par.
Exp.
endast från Linköpings Korkfabrik.
1 hlÄti t r y c k.
billigast.
gros endast hos bolagets korrespondenter rör Sverige O T T O Stockholm.
D A H L S T R Ö M &amp; Co., FÅREJA-GAGASINET 29 Drottninggatan STOCKHOLM.
29, Capsuloids J 0 H.
L U N D S T R Ö M &amp; C:O. Capsuloids Stenkol, Cokes Capsuloids den angenämaste form af hastigt blodbil- dande järnmedicin (omsorgsfullt preparerade af friskt oxblod) och i förhållande till resul- tatet också den allra billigaste formen.
TILL CAPSULOID COMPANU.
Den 2 maj 1902.
För omkring etl år sedan var jag mycket blek, kände mig alltid trött och led rätt mycket af hufvudvärk, då jag var stadd i hastig tillväxt.
Jag tog då in 5 askar Cap- suloids och är nu rödblommig och befinner mig i alla afseenden utmärkt väl.
Astrid Oisen, 41, St. Kongensgade.
Köpenhamn Capsuloids erhållas å alla apotek ä kr.
2,50 pr ask.
Enda fabrik Capsuloid Com- pany, 31 Snow Hill, London.
Varumärke.
Undervisning i linnesömnad meddelas.
Hvarje kurs (pris 20 kr.)
onv fattar 1 mån.
2 tim.
dagl., 2 mån.
hvar- annan dag eller V2 mån.
4 tim. dagl.
Half kurs pris 12 kr.
KARIN EGNÉR, Styrmansgatan 21, 2 tr. Rikstel.
3530 A N T H R A C I T GARRÉ-BRIKETTER.
K Rlkst.
4 22 2 7 22 2 0 20 12 S 1 o n t o r: S k e p p s b r o n S t r a n d v ä g e n 2 2 5 P a r m m X t a r e g a t a n 1 Varumärke.
A. Tel. Profva 22 88 " Elefantens jästmjöl " Enastående fabrikat.
•fy Ensamförsäljare A.-B.
G. Marén &amp; C:o, Sthlm.
60 19 61 98
