# ID: svediakorp-per1463
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 33,626
# sentences: 1,832
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:K LÖRDAGEN 3 6 (819).
PRENUMERATIONSPRIS IDUN -.
PR ÅR: K R.
6: — IDUNS PIUKTUPPLAGA » 8: — IDUNS MODETIDN M E D PL.
» 5: — IDUNS MODETIDN.
UTAN » 3: PL.
GINA B A C K S T R Ö M NÄR D R A M A - T I S K A TEA- TERN o m ett par eller kan- ske tre år flyttar sina penater från den trånga och otidsenliga, men lik- väl i mångt och mycket hemtrefliga lokalen vid Kungsträdgården till det nya konsttemplet v i d Nybroplan, kommer för- visso den smula tradi- tion, som dittills glömt sig kvar från de konst- närliga glansdagarna på Anders Lindebergs scen, att utplånas.
; Ä n n u finns det näm- ligen, trots allt, något - UTGIFNINGSTID: HVARJE LÖRDAG.
D E N 6 S E P T E M B E R 1902.
REDAKTÖR OCH FRITHIOF TRÄFFAS SÄKRAST B Y R Å: UTGIFVARE: HELLBERG K L.
2 — 3.
1 5: D E ÅHG.
17 REDAKTIONEN EXPEDITIONEN LÖSNUMMERPRIS: 10 Ö R E.
REDJIKTIONSSF.KR.
: JOHAN NORDLING.
A L L M.
T E L.
61 47. af den gamla goda scen- konsten i luften där- inne, ännu möter ögat det välbekanta prosce- niet, i hvilket tecknat sig gestalterna af Elise Hvasser, Axel Elmlund, paret Almlöf, Svante Hedin, fruarna Kin- mansson, Fåhrseus, Hart- mann m.
fl.
', medan de ännu kvarvarande af elitgardet, en Fredriks- son, en Personne, en Tekla Åhlander, fortfa- rande föra 1870- o c h 80-talens artistiska ru- nor m e d den äran.
Och när någon af dessa den gamla sko- lans artister fyller år och hjärtligt hyllas af publik o c h kamrater, är det som o m scenens fond höjde sig öfver en tablå och öppnade ut- KOMMISSION A R E R BRYGGAREGATAN 17.
K L.
10 — 4 KL. 9 ANTAGAS DELES 5.
RIKS 1 6 46 ÖFVER HELA SÄRSKILDT LANDET FÖRMÅNL.
PÅ ALL- VILLKOR.
STOCKHOLM IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
sikt till ett djupt perspektiv af minnen och pas- serade vägmärken i svensk scenkonsts historia.
Nu senast fyllde en af » dramatens » mycket använda kvinnliga artister, fröken Georgina Bäckström, 50 år, och samma afton spelade hon för 139:de gången baronessans roll i » Sällskap där man har tråkigt », en roll, som den aktade skådespelerskan utfört alltifrån det pjäsen första gången gafs p å denna scen och hvilken hon alltså spelat i ledet med de många lysande förmågor, som n u mestadels för alltid försvunnit bakom fälld ridå.
Sådant är ägnadt att framkalla en hel del både glada o c h vemodiga minnen hos teater- vännen.
Själf är det m e d glädje fröken B. blickar tillbaka på sina gångna teaterår, emedan det förunnats henne, som hon säger, att få arbeta med kamrater, hvilka varit stora i sin konst och af lif o c h själ hängifna densamma.
Hennes personliga anspråkslöshet — så säll- synt hos det nutida artistsläktet — kommer henne att se sin egen insats som skådespe- lerska i mycket mindre dimensioner än rätt- visst ä r; men en minnesgod publik och kritik veta i alla fall att värdesätta hennes solida och talangfulla arbete ef- ter förtjänst.
Man arbetar icke spår- löst, nar man som hon tills dato och så godt som v i d en och samma scen har ut- fört mellan två och trehun- dra roller i den klassiska och moderna reper- toaren och utfört de- samma så, att mån- ga af dem kraf- tigt inetsat sig i åskådarens minne.
Hurtighet pa- rad m e d fint skälm eri äro grundlinierna i hennes artisti- ska temperament, hvadan gossroller ej intaga den minst uppmärksammade platsen i hennes konstnär- liga registerbok.
Huru hjärt- ligt har ej publiken skrat- tat åt hennes friska » Ca- det » i » Fregattkapten » till exempel, där h o n för re- sten var förtjusande att se på i sin pojkdräkt.
Den här meddelade bilden af unge Cadet från snusboden jäf- FROKEN SOM BACKSTRÖM CADET J » FRE- GATTKAPTENEN ».
DAHLLÖF FOTO.
IDUN — 570 — 1902 var ej häller detta påstående.
Och det torde ifrågasättas, huruvida icke fröken B., då hon nu » på gamla dagar » spelar rollen, fortfarande är sig tämligen lik.
När hennes kamrat och chef, intendenten Nils Personne, efter föreställningens slut på hennes födelsedag öfverlämnade åt henne den vackra krans, hvilken som ram är afbildad kring hennes porträtt i Icluns dagsnumnier, yttrade han bland annat dessa ord: Vi bundit hop en krans af eternell — en bild utaf dig själf — af ros och lager, att dig en hjärtlig hyllning ge i kväll, då af din iörsta vår du afsked tager.
Och det var ingalunda något smicker.
Fem- tioåringen är fortfarande en ungdom, som ' nu begynner sin andra vår.
Värmd af den vän- skap och sympati, hvarom hennes halfsekels- dag bragte henne så vackra vittnesbörd, skall hon tvifvelsutan ännu i decennier fortfara att utöfva sin redbara konst, henne till heder och publiken till glädje!
Och först när konstnärinnan fyller de 75 åren, kan hon med sin friska lynnesart börja kalkylera, huruvida hon har nått en nog stad- gad ålder för att njuta sitt otium cum dignitate efter en väl använd arbetsdag.
ERNST HÖGMAN.
BALLAD.
D ET VAR KONGEN selv, som hende förte Frem til Ridder Einar Skjoldebrand, Og af Kongens egen Mund hun hörte; » Se det Bedste i mit hele Land!
Hun er Solen, hun er Morgenröden, For et Ord af hendes Stemmes Klang Vil jeg springe lige gladt i Döden, Som en Sommer jeg i Havet sprang! » Det er Dronningen på Slottets Tinde, Som i Aftenrödens Purpur står; Ned hun speider mod de grönne Linde Omkring Öen ved Hr Einars gård.
Og da Månen stiger over Skoven, Endnu hendes Öine tindre ned Som to Stjerner lysende fra Oven, Der på Bölgeskvalpets Vande gled.
Det er Ridder Einer selv, som sidder Under Linden på sin grönne Ö. Tankefuld den våbenklädte Ridder Stirrer ned i Sommernattens Sö.
Ser to Stjerner, som imod ham dirre Skjälvende i Bölgens svale Flod, Sälsomt dercs Glands hans Sind forvirre, Flammcr röre ved hans Hjerteblod.
Det var Kongen, som förstod at dölge Tårelös og stärk sin stumme Sorg, Aldrig lod han mörke Tankers Fölge Slorine Broen til sin Hjerteborg.
Ud til Kamp han drog i Morgenröden, Faner flagrede, Trompeter klang.
Og med hendes Navn han sprang i Döden, glad, som om i Havets Favn han sprang.
HELENA NYBLOM.
2 0 M A T O S E NÅGRA ORD RINNORNAS OM SMÅSKOLLÄRA- STÄLLNING.
HERR R E D A K T Ö R!
Då ni tagit till eder uppgift att verka för befrämjandet af kvinnornas berättigade in- tressen, hvilka ju för öfrigt, när allt kommer omkring, äro de samma som männens och hela samhällets, och då ni äfven en och an- nan gång i eder tidning välvilligt intagit in- lägg till förmån för småskollärarinnorna, vågar jag härmed vördsammast hemställa, huruvida ni ej skulle finna skäligt att ytterligare fram- hålla dessa kvinnors betryckta ställning samt nödvändigheten af en förbättring därutinnan.
Skulle mina ord anses lämpliga att kunna verka något godt i den riktning, som åsyftas, har jag naturligtvis ej något emot, att de komma till allmänhetens kännedom; men i hvilket fall som helst vore det nog önskvärdt, att kraftigare pennor än min användes för att föra fram den sak, hvarom fråga är.
Småskollärarinnorna kunna med skäl be- traktas såsom de förbisedda bland de förbi- sedda.
Och likväl känner jag för min del ingen klass af arbetande och själfförsörjande kvinnor, hvilkas ställning är så behjärtans- värd som deras.
Arbetet, som de utföra, är ett af de tyngsta kvinnoarbeten i det allmän- nas tjänst.
Därjämte är det såväl med af- seende på sin natur och inre halt som med afseende på sitt mål det viktigaste.
Det kan ej utföras mekaniskt och tanklöst.
Och det kräfver ej allenast goda kunskaper, uppmärk- samhet och tankereda vid utförandet, utan jämväl det varmaste intresse samt en orubb- lig och hjärtlig hängifvenhet.
Intet annat kvinnligt arbete i vårt land har heller en så stor omfattning.
Småskol- lärarinnorna utgöra en kår af mer än 8,000 kvinnor.
Hela landet från norr till söder är deras arbetsfält, hela det unga Sverige, lan- dets och folkets framtid och hopp, är vid sitt första utträde öfver hemmets tröskel föremål för deras arbete, deras undervisning och fostran.
På dessa kvinnor beror det i så väsentlig mån, om de frön, som nedläggas i våra barns hjärtan, skola så värmas af glädje och kär- lek, att de kunna spira och växa upp till här- lig gröda och skörd för kommande tider.
Inser man detta, måste man j u fordra myc- ket af småskollärarinnan, ja, fordra och ut- kräfva det bästa som finnes hos henne.
Ford- ringar vet man ju ock att ställa på henne.
Men underligt är det under sådana förhållan- den, att man så litet håller henne räkning för hvad hon uträttar.
Man borde ock be- sinna, att, om än en och annan människa förmår behålla sin entusiasm för höga och ädla syften under de mest bekymmersamma ma- teriella förhållanden, så är dock en sådan ut- hållighet långt ifrån en gåfva å t.
en hvar.
Dessutom har ingen, icke ens samhället, rätt att på någon framställa en dylik fordran på öfvermänsklig uppoffringsförmåga.
Man synes dock ha kommit därhän eller åtminstone vara på väg att komma dit i fråga om småskollärarinnan.
Man tyckes näm- ligen mena, att hon skall tåla vid hvilka för- sakelser som helst, utan att tröttna.
Hennes minimilön är 300 kr.
årligen jämte bostad och vedbrand, hvilka förmåner kunna ersättas med 50 kr.
Detta minimum förblir ock på de flesta ställen maximum.
Men huru är det väl möjligt i dessa dyra tider att lefva på en inkomst, som ej ens uppgår till en krona o m dagen?
En småskollärarinna ha.r dessutom vanligen skulder att betala.
Hennes lärokurs har kostat en hel del.
Och, när hon ändt- JSrMsLndt hasta, ligen genom skuldsättning sträfvat genom den och fått anställning, så kommer resan till hennes verksamhetsfält, hennes lilla utrust- ning och bosättning.
Ny skuldsättning så- ledes.
Huru skall hon nu kunna betala dessa skulder, när lönen ej räcker till mat, kläder och annat nödvändigt?
Har man rätt att handla på detta sätt?
Det klagas ofta öfver att andra kvinnor i allmän eller enskild tjänst ha det svårt.
Ej sällan ha de dock inkomster, som äro två ä tre gånger så stora som småskollärarinnans.
Hvarför är hon nästan alltid bortglömd?
Må alla, som arbeta, erhålla en bärgning, då de förtjäna en sådan!
Men må man blott ej glömma dem, hvilkas ställning är mest be- hjärtansvärd!
Småskollärarinnans rättsliga ställning är också mycket osäker och vansklig.
Då andra statens tjänare i allmänhet ej kunna utan tjänstefel och förutgången varning afskedas, så kan däremot hon uppsägas till afflyttning efter fyra månader, utan att ha gjort sig skyl- dig till något som helst fel.
Men, om ett tillfälle till befordran yppar sig för henne, så att hon erbjudes en förmånligare plats, håller man som oftast på uppsägningstiden, hvarvid tillfället till befordran går henne ur händerna.
På sådant sätt kan hon länge kvarhållas på en svår plats, utan att hon själf har någon som helst trygghet att få stanna kvar där, då hon kunde behöfva det.
I synnerhet vid inträffande sjuklighet eller tilltagande ålder, sedan hennes kraft är förbrukad, måste detta tillstånd för henne kännas hårdt och upp- rörande.
Det må emellertid vara med den rättsliga ställningen huru som helst.
Den ekonomiska är dock mest behjärtansvärd.
T y lifsuppe- hället är j u likväl det oundgängligaste för vår tillvaro.
Man får ej ställa för stora anspråk på de allmänna kassorna, heter det så ofta.
Skat- terna stiga till en svindlande höjd, så att medborgarne förmå snart ej bära dem.
Där- för är det nödvändigt, att man iakttager spar- samhet.
Ja, detta är ju sant.
Men låt oss då spara, där det bör och kan ske, och låt det, som är nödvändigt, först utgå, och framför allt: låt oss vara rättfärdiga mot de svaga och värn- lösa!
Att småskollärarinnorna blifvit så länge bortglömda och tillbakasatta, torde mycket be- ro därpå, att de haft så få förespråkare.
Där- för har ock den allmänna opinionen slagit döförat till.
Själfva ha de ej heller gjort buller af sig.
De ha utmärkt sig genom sin tysta offervillighet och genom en förnöjsam- het, som i våra dagar är så ovanlig, att den näppeligen i en sådan omfattning torde ha sitt motstycke.
Tyst och stilla ha de verkat i sitt kall, måhända under hemlig förbidan på bättre tider.
Sådana ha dock ej kommit, Hårets anfallande.
En läkare som sedan flera år i Stockholm behandlar specielt hudsjuk- domar, skriiver följande: » Af alla i handeln före- kommande medel, afsedda för behandling af de parasitära hudsjukdomar (seborrhé, mjäll o.
d.)
på hvilket hårefö affallande i de flesta fall beror, känner jag intet, som vid anstälda prof visat sig så verksamt och i så hög grad förtjänar användas som Azymolstimulus — —. » Vid London-utställ- ningen 1899 erhöll F. Pauli ' s Azymolstimulus guld- medalj såsom det bästa bårvatten.
Fin, hvit och fraiche blir hy och hud om man alltid tvättar sig med F. Pauli ' s AZYMOLTVÅL.
Tillverkas under läkarekontroll.
För ömtålig- hud är Azymoltvål bäst.
Mra.fthojningsm.edel.
Ökar aptiten i hög ===== grad.
Erhålles på apotek.
— ty genom lifsmedlens ständiga fördyrande har det blifvit allt värre och värre för dem.
Man har ej haft skäl att klaga öfver skol- arbetet.
Småskolan har vunnit en storartad omfattning och utveckling, tack vare den kär- lek, trohet och uthållighet, hvarmed lärarin- norna kunnat hålla ut under de ogynnsamma förhållandena.
Skall det kunna gå så i läng- den?
Eller skall man drifva det därhän, att småskollärarinnornas existens omöjliggöres?
Jag läste nyss i Idun, att en » praktisk » karl föreslog strejk för dåligt aflönade kvin- nor såsom ett lämpligt medel för erhållande af bättre villkor.
Ja, mångenstädes har j u det medlet blif vit användt.
Och lätt nog synes det vara för småskollärarinnorna att gå till strejk.
Deras ekonomiska ställning är så dålig, att de näppeligen kunde erhålla en sämre.
De äro ock både bildade och härdade nog för att kunna ägna sig åt mångahanda värf.
De- ras vanor äro äfvenledes sådana, att ansprå- ken ej behöfde ställas så högt.
Men månne det vore önskvärdt, att deras gärning, som synes mig i öfvervägande grad vara en kärlekstjänst, ett frivilligt offrande af själens bästa krafter för ett stort och ädelt mål, de ungas uppfostran och ledning, för- enades med eller uppginge i en kamp för ma- teriella förmåner, i hvilken alla de bästa för- utsättningarna för det bästa i uppfostrings- arbetet troligen skulle ohjälpligt gå förlorade?
Nej, n e j, menar jag.
Utan tvifvel kan dock just här föreligga en stor fara.
Det är mer än märkvärdigt, att småskollärarinnorna hittills ej synas ha tagit intryck af det sätt, som nästan öfver allt an- nars användes för att genom allehanda påtryck- ningsmedel drifva upp arbetslönerna och andra villkor för den materiella existensen.
Skola våra småskollärarinnor allt framgent kunna stå mot dylikt inflytande och bevara sin kärlek varm och ren för det höga kall, som blifvit dem anförtrodt, så är det en bju- dande nödvändighet, att deras ställning för- bättras, och att denna förbättring sker snart.
Härtill fordras nog, att den allmänna opinio- nen så kraftigt ställer sig på deras sida, att vederbörande finna sig böra bereda dem så- dana förmåner, som äro villkor för en anstän- dig bärgning.
JUSTUS.
I D U N S N Y A A D R E S S.
har nu inflyttat i sitt eget, för ändamålet särskildt nyuppförda hus vid BRYGGAREGATAN 1 7, andra huset från Vasaga- tan, alldeles nere vid järnvägen, där samtliga så- väl tidningens som tryckeriets byrå-, kontors- och arbetslokaler nu äro inrymda.
IDUNS E N G TRYCKERIAKTIEBOLAG E L S K A J DROTTNINGGATAN V I 7 2, A G 1 A TR. S IDUN — SOMMARKVÄLLAR.
STÄMNINGAR AF ELISABETH KLÄDER) » DU K Ä R A, R A R A V Ä N!
Nu först har det blifvit sol öfver mitt lif eller skall jag kalla det — en vacker sol- nedgång efter en rägnig och stormig dag.
Den behöfdes emellertid just sådan för att jag skulle skaffa mig tak öfver hufvudet och ej famla mållös och viljelös omkring ute på heden bland alla de många människorna.
Vi kvinnor ha i regeln så svårt att fatta det • beslutet, att i tid vika af in på en annan väg än den strömmen går och där därför trängseln är störst; kanske är det skälet till, att de svagaste af oss bli förtrampade.
Jag vet det inte, och jag är egentligen ej längre filosofiskt anlagd; jag är ideligen lyck- lig och — ehuru tyvärr endast per post — erbjuder jag dig att dela min glada stäm- ning.
Mina vänner kallade det utopier, roman- tiska hugskott o. s. v., när jag tog min egen väg och följde min egen smak.
Minns du, att ingen enda sade adjö, när vi flyttade från Stockholm, min lilla mamma och jag, utan » Välkomna igen! » och » A u revoir! » ljöd det hela linjen utefter.
Nu ha vi emellertid tillhört det lilla skån- ska municipalsamhället närmare ett år och lika länge har jag skött mitt hönseri och min trädgård.
Naturligtvis har jag blifvit otroligt landtlig, fått röd och litet grof hy och starka, bruna händer, men mamma brukar säga m i g: » Du ser mycket yngre ut nu, min lilla flicka, än när du var ung. » Och nu känner jag mig ung och stark och lif svärm.
Societén och stadslifvet skall man tvinga sig in i.
Naturen däremot ger omedel- bart och utan rangskillnad.
Det är för sent i afton att presentera dig för mina höns och mina två tuppar; den ena, » Ministern » kallar jag honom, är annars värd att se, när han m e d fina diplomatfjät spat- serar omkring i hönsgården och gör kur åt de små hönsfröknarha, af hvilka några äro riktigt » spanska ».
Pelle, den andra kaval- jeren i mitt befjädrade rike, är en bred och ganska trög skåning, men att blodet ändå är hetsigt nog, får man erfara, om man närmar sig hans favorithönor, en liten gråspräcklig och en stor smutsgul.
1902 BARN- KUYLENSTIERNA.
III.
I STÖRSTA URVAL HOS J I M. BENDIX) 1 6 REGERINGSGATAN OCH 5 STUREGATAN 1 6: I 5- en tafla jag sett en gång.
Angelus hette den och föreställde ett stort fält med mejad gröda.
Skördefolket föll på knä vid klockringning, » ängelns hälsning », som nådde dem i aftonens stillhet.
Och så känner jag det också, när jag lyss- nar till klockeklangen.
Alltsedan vi kommo hit, har den ringt helgsmål in i mitt sinne, och det vemod, som brukar gripa ens tankar, när solen går ned, har svunnit för ett tack- samt, kärnsundt: » I morgon är det en ny dag » — — — Anna såg upp från skrifningen vid ljudet af välkända steg, och hon nickade: » Tycker du jag höll på för länge, miitter- chen?
» » Nej, men vi ha fått främmande, barn. » &gt;Å!
, V i ha den härligaste matta af fint grönt, blomsterinväfdt gräs; den rullar jag mig ibland ned på, tänder en cigarrett, en svaghet, som sitter i från civilisationsperioden, och så ser jag ut öfver vidderna.
Det är alla dessa aftonens och solnedgån- gens färgskiftningar, jag aldrig kan se mig mätt p å; de äro mångfaldiga som lifvets skuggor och dagrar, de äro ljusa och mörka toner i naturens melodi, och när ett moln fördystrar det hela, är det, som anade man en brusten sträng.
» Jägmästarn. » » Nu igen, han måtte verkligen gå i friar- tankar, lilla mamma, men vi vill inte ha honom. » Anna log och lade ihop skrif portfölj en.
Gästen väntade naturligtvis nere på verandan, och deras lilla » pigesch » var väl inte hemma, efter modern kom upp.
» D u får i alla fall tala vid honom ensam, barn, han har bedt mig om det. » • » Jaså, j a, respekt för mannens önskningar, när de ej bli för positiva. » » Hur kan du skämta så muntert, du, som ändå är skapad för allt utom ensamheten? » » Jag är inte ensam, när jag har dig och mitt hem.
Det är hemlöshet, känslan af att gå husvill omkring, som skapar de s. k. för- nuftsäktenskapen.
» » Kanske, men gå nu — det duger inte.
.
.
» » Nej, det är inte godt, att mannen är al- lena.
» Hon kysste modern och gick med säker, värdigt stilla hållning ned till honom, som ville lyckliggöra henne med ett tämligen för- nött hjärta, åtskilliga par trasiga strumpor och ett boställe.
Hon tyckte, att han måste retncheras bort från hennes sommarkvällsidyll, där minnet var allt af erotik hon begärde, och där hennes lilla älskade, gråhåriga mamma fullt ut fyllde nuets kraf.
» God afton, förlåt, att jägmästarn fått vänta. » » Å, jag ber, fröken vet väl, hvad ordsprå- ket säger: Den, som väntar på något g o d t.
.
.
» » Kanske, jag är litet Thomas i det afse- endet. » Hon satt helt stilla och fullkomligt lugn midt emoö honom på den smala bänken, och hon kom plötsligt att tänka på, hur vackert det skulle bli, när vildvinet började rodna och glöda; där åt södersidan dröjde det nog ej så länge.
Om lördagsaftnarna sitta vi företrädesvis här uppe, vi två, och höra helgsmålsringnin- gen från den mångsekelgamla kyrkan dallra genom luften.
Och jag kommer då ofta ihåg » Det börjar mörkna tidigt nu, » sade han inledande.
» Ja, sommarn är snart slut.
Men jag glä- der mig åt hösten då.
Tänk september!
Det Åtskilliga tecken tyda ock på att den all- männa meningen skall blifva gynnsam för deras sak.
Inom hela landets folkskollärare- kår behandlas nu ett förslag till uttalande rörande en förbättring i deras ställning, hvil- ket förslag öfver allt vinner sympati och an- slutning.
Och på ett i Göteborg nyligen hållet, talrikt besökt skolmöte uttalade sig äfvenledes både präster och skolman varmt, för nödvändigheten af en väsentlig förbätt- ring såväl hvad den rättsliga som ekonomiska ställningen anginge, utan att • någon enda röst höjde sig däremot.
Frågans lösning måste j u dock ske i riks- dagen och vid konungens rådsbord.
Må det ej dröja länge, innan den sak, hvar- om nu är fråga, där blir tillbörligt uppmärk- sammad samt till skolans fromma och lärar- innornas hugnad afgjord!
571 Nej, hamnade jag nu ändå i hönsgården!
Förlåt, vännen m i n!
I tankarna sätter jag dig här bredvid mig på bänken under den stora hängbjörken, hvars hvita stam skimrar som beklädd med glän- sande atlas.
Ser du, den här platsen uppe på berget kallar jag för mitt tusculum, där har jag ett stadigt och stort arbetsbord, och när det som nu lider mot kvällen, kommer min lilla mamma upp och sätter sig här med sina patiencekort eller sina tankar.
I N E T, erbjuder för säsongen vackra nyheter i såväl MATTOR, MÖBELTYGER och GAR- DINER som ock JÄRNSÄNGAR.
Försäljning för AXEL BECKMANS välkända möbelfabriker i Norrköping.
— - 572 1DUN 1902 är en gyllene månad. » Hon af bröt sig själf otåligt.
Inte ville hon sitta här och tala » natur » med honom.
Det var då absolut tidsspillan.
» Mamma sade, att jägmästarn hade ett ärende. » moni förrättades den öfriga promotionen af kan- didater och magistrar.
Dagens simuppvisning var särdeles vacker och lyckad och förtjänade väl de lifliga applåder, som kommo den till del.
I samband med de fotografier från säsongens stora simfest, som i dagens nummer meddelas, » Ja — å, nog vet fröken — ni märkt.
.
.
» sare bilden af direktör O. Köhler, som alltsedan 1868 verkat som simlärare i Stockholm, och hvil- ken med skäl betecknats som vår främste måls- man för simundervisningen.
Olof Köhler är född 1846 i Tanums församling af Bohuslän.
Tidigt fick han höra bruset af väst- kustvåg, och däraf förskrifver sig måhända hans — nog har Hon skulle gärna velat torka bort de stora svettpärlorna, som framsipprade på hans panna, och hon tyckte plötsligt, att den fyrtioårige karlen blef till en liten skolgosse, hvilken FRÅN STOCKHOLMS SIMSÄLLSKAPS 75 - ÅRS-FEST.
1.
DIREKTÖR PROMOVERAS.
räknat fel på svarta taflan.
Skulle hon hjälpa honom sudda ut och ställa upp exemplet på annat sätt?
» När jägmästarn kom, » sade hon, utan att låtsa om hans ord, » höll j a g just på att skrifva till en god vän och berätta, att nu hade jag kommit till ro.
Jag hade kommit på den plats, jäg kunde fylla, och alla mina lyckodrömmar, all min kvinnliga ömhet sam- lade sig med solnedgångsstrålar omkring min mor, skref jag.
När jag blef afbruten, tänkte jag just tillägga: » Jag är glad öfver att en gång i ungdomens år ha fått ge mitt hjärta och mina tankar så helt åt en man, så att nu ingen längtan efter mera finnes; allt så- dant har ringts till griftero inom mig. » Jägmästarn stirrade på henne och så ut i den skymmande aftonen.
Slutligen sade han liksom långt borta: » Nej, jag skulle väl egentligen gå nu. » Hon förstod, att dessa minuter vuxit till timmar i hans en smula dufna hjärna, och hon kunde ej hjälpa, att hon tänkte på Pelle och den lilla gråspräckliga, fast därvidlag var utgången en annan.
Jägmästarn reste sig.
Han såg ut, som o m han hade glömt eller tappat något, och Anna tänkte, att det var faciten; därför blef talet feluträknadt.
5.
O. PÅ KÖHLER.
2 TALET ÅSKÅDARPLATSEN.
FÖR JURELMAGISTRARNE.
A. HLOMBERG Så snart hon sagt sitt » adjö » och » välkom- men åter » samt sett honom utom grinden, sprang hon upp till modern.
» Du och jag, » sade hon entusiastiskt, » bara, bara du och j a g!
» EN I MÄRKESDAG FÖR SIMSPORTEN HUFVUDSTADEN.
DEN 26 AUG., Stockholms simsällskaps 75:e års- högtidsdag, högtidlighölls med jubelmagisterpro- motion och simfest i Stockholms stads bad- och siminrättning.
Närvarande voro bl.
a amiral Lagerberg, pa- stor primarius Håhl, kyrkoherde Eklund, f. d. rek- tor Y. Sahlin, folkskoleinspektör Bergman m. fl.
För öfrigt kan tilläggas, att damerna som vanligt vid dylika tillfällen voro i majoritet.
Högtiden började med ett af amiral Lagerberg utbragt lefve för konungen, hvarpå häradshöfding Eurenius höll högtidstalet och redogjorde för Stockholms simsällskaps verksamhet alltsedan det för 7 5 år sedan bildades.
På samma gång be- gagnade talaren tillfället att uttala ett varmt tack till siminrättningens mångårige och energiske chef, direktör O. Köhler, som så kraftigt bidragit till sällskapets framgång och simsportens höjande i vårt land.
Talaren vände sig äfven till jubelmagistrarne med ett litet anförande, hvarpå de med gröna sidenband försedda eklöfskransarne framtogos och utdelades till jubelmagistrarne.
Efter denna cere- 3.
GRUPP AF FLICKOR.
4.
GOSSARNE FOTO.
kärlek till hafvet.
kr 1868 promoverades han till simmagister i Göteborg, tjänstgjorde som extra ordinarie lärare vid hufvudstadens folkskolor och aflade praktiskt undervisningsprof i Uppsala i maj 1890.
Redan 1883 frånträdde han dock sin verksam- het som folkskollärare samt blef efter den fram- stående C.
H. Liedbeck gymnastikinstruktör vid Stockholms folkskolor.
Dir. Köhler erhöll vid sin af gång därifrån en storartad hedersgåfva från lä- rare och lärarinnor vid Stockholms folkskolor.
Framför allt har dock dir. Köhler ägnat sig åt simkonstens utveckling bland det unga Stockholm.
Hans humana, tilltalande och godmodiga väsen har gjort honom synnerligen populär och afhållen särskildt bland de unga.
men äfven af alla, med hvilka han kommit i beröring.
Iduns k o n s t n ä r l i g a reproduktion af Carl Larssons akvarell » Titt-ut », utförd i 17 färger i originalets storlek 55 x 38 cm., är nu färdig och erhålles af våra läsare direkt från Iduns expedition, Bryggaregatan 17, Stock- holm, till det utomordentligt billiga priset af 3 kr., inramade exemplar 8 kr., hvartill kommer 1 kr.
för emballage till landsorten.
Rekviren- ter från Finland å » Titt-ut » å 3 kr.
måste äfven insända 1 krona till paketporto.
- » H O N, SOM G J O R D E D E T.
.
.
» A NNU LEFVER nog i lifligt minne det upprörda efterspelet till den sorgligt ryktbara distansridten vid Gefle i våras.
Det goda för framtiden torde dock denna händelse och dess följder ha fört med sig, att något upprepande af det djurplågeri, som vid nämn- da ridt ägde rum, ej bör kunna ifrågakomma, och ej minst inom officerskretsar har allmänt beklagats, hvad vid detta tillfälle det missrik- tade nitet förbröt.
Sedan nu den häftiga meningsstridens böljor lagt sig, är det Idun ett nöje, att kunna villfara en från många håll uttalad önskan och här nedan presentera den sympatiska bilden af den varmhjärtade unga dam, som kanske mer än någon annan bidrog att väcka till lif den opinionsstorm, som den gången rensade luften och kom fjäl- len att falla från vederbörandes ögon.
Här- om skrifver till oss en insändarinna från Gefle så som följer: &gt;Ou est la femme »?
Ja, den frågan i varieran- de former hörde man ideligen upprepas man och man emellan under dagarna närmast efter den sorgligt ryktbara distansridten i Gefle i april in- nevarande år.
Där hade nämligen i en af plats- tidningarna synts en af ädel harm genomandad, insänd artikel, i hvilken af allt att döma en varm- hjärtad kvinna tog till orda mot det grymma djur- plågeri, som vid det nämnda tillfället hade utöf- vats.
Så småningom hörde man namnet hviskas i förtroende, och snart var det en offentlig hem- lighet, att författarinnan var fröken Hilma Söder- berg-, hvilkens bild här meddelas.
Född och uppfostrad på landet — i Sundborn i Dalarne, där hennes far varit landtbrukare, in- nan han med sin familj flyttade till Gefle — äger fröken S. ett för djuren synnerligen ömmande sinne, som helt naturligt skulle känna sig upp- rördt till sitt innersta af att se » våra stumma vän- ner » så plågade.
» Jag älskar hästen mer än nå- got annat djur&gt;, hette det i den ofvannämnda ar- tikeln, och dessa författarinnans känslor tilläto henne ej att stanna vid blotta ord.
Men för att beifra saken fordrades bevis, och sedan fröken S. delvis själf samlat dem i byg- derna, for hon upp till Stockholm till den gamle riksdag ' sveteranen S.
A. Hedin.
Det var ett mo- digt beslut — och det lyckades.
Hr Hedin tog saken om hand.
Följden blef, som bekant, direk- tör E. Wavrinskys med fleres interpellation till krigsministern samt däraf följande förordningar.
I ett bref till insändarinnan af dessa rader skrifver fröken Söderberg: — — — » äran för att saken blef af så stor vikt att den behandlades såväl i riksdag som regering tillkommer endast hr A. Hedin, till hvilken jag i min nöd vände mig, då jag såg att alla vederbörande försökte tiga ihjäl eländet.
Om nu dylikt djurplågeri för- hindras för framtiden, så är förtjänsten hr Hedins och ingen annans. » Medgifves gärna!
Men med kännedom om hr Hedins vidtomfattande politiska verksamhet och hans svaga hälsa är lätt inse, att han helt visst ej förmått ägna tillbörlig uppmärksamhet åt sa- ken, i synnerhet under den synnerligen kritiska period, som då rådde i riksdagen, för så vidt han ej från början blifvit så väl underrättad.
Och nu till sist, bästa fröken Söderberg, hoppas jag, att ni ursäktar, det jag så bär utan ert med- gifvande presenterar er för Iduns läsekrets, jag- ej i ert bref kan finna något rimligt skäl där- emot.
Ni skrifver: » Jag får nog försöka uträtta något mer här i världen först, innan jag- förtjänar 573 HILMA SÖDERBERG.
1902 komma i Idun. » Därtill hop- pas jag dock innerligt att dessa rader ej blifva ett hin- der, utan fastmer en till- skyndan att allt framgent ägna edra krafter åt be- kämpandet af våld och ty- ranni, i hvilka former de än uppträda.
— a — n — d.
F RÅN MONTPAR- NASSE OCH MONTMARTRE.
ATE- LIERINTERIÖRERAF EDVARD STJERN- STRÖM.
L IKSOM VETENSKA- PERNAS och de bok- liga studiernas alumner hafva sitt Quartier Latin, så hafva här i Paris äf- ven artisterna, de må nu föra penseln eller mejseln, sina tvänne exklusiva kvar- ter: Montparnasse och Montmartre. '
De inhemska konstnä- rerna tyckas med förkär- lek hafva utvalt det sist- nämnda, de främmande, i synnerhet skandinaverna, det förra.
Oss veterligt hafva vi för närvarande endast trenne C A R L J.
E L D H I SIN A T E L I E R I P A R I S.
ALBIN FOTO.
svenska konstnärsstudios trakter af Stockholms söder, med sina trappor, där uppe på Montmartre: herrarne Forsbergs, sina små öfver afgrunden sväfvande kojor, far och son, samt professor Wahlbergs.
sina » hängande trädgårdar » erinrande om en Det är dock något oegentligt att betrakta SemiramisM Om Montmartre är mera pitto- Montmartre i sin helhet som ett konstnärs- reskt, så är däremot Montparnasse mera kom- kvarter, ty det är endast » La Butte », trakten fortabelt, en fullkomligt modern stadsdel, så kring Sacré-Coeur-kyrkan, som kan betraktas väl till planläggning som byggnadssätt.
som ett sådant.
Denna del påminner rätt mycket om vissa - FRÖKEN IDUN ANNA NORDLOW-BJORK FOTO.
Äfven artisterna själfva förete en ganska väsentlig skillnad, till sitt yttre.
Den gamla, af en Murger skildrade, af en Gavarni teck- nade, artisttypen, med sina väldiga hattar, sitt långa hår, sina sammetsjackor och vida pantalonger träffar man endast på Montmartre, ehuru de äfven här blifva allt mera sällsynta.
Den tiden är förbi, då det ansågs nödvändigt att artisten skulle vara en bohemien, och lika litet som man för att anses som ett snille måste vara mer eller mindre galen, lika litet är det nödigt för en konstnär att vara mer eller mindre excentrisk i sin klädsel.
Vi svenskar tror jag dock aldrig skattat åt dessa extravaganser i toalettväg.
Vidare skulle jag tro, att man arbetar mera i Montparnasse, roar sig mera på Montmartre.
Ett bevis för detta mitt påstående skulle jag hafva i den mängd af nöjesetablissement, alla dessa » cabarets artistiques », musikhallar, småteatrar och danslokaler, på hvilka detta senare kvarter öfverflödar.
Dock äro pre- stationerna å största delen af dessa lokaler lika litet konstnärliga, som det artistiska ele- mentet bland publiken skulle vara öfvervä- gande.
Detta torde oftast representeras af några déclasserade modeller och publiken för öfrigt vara lika kosmopolitisk här som öfver allt annorstädes i Paris.
Men det var ej härom jag ville tala!
Det har roat mig att besöka några af våra konstidkande landsmän hemma i deras ateli- erer, och i förhoppning att mina intryck från
— IDUN 1902 574 — der årens lopp lyckades j a g lägga ihop ett litet kapital, o c h m e d detta begaf j a g m i g för sju år sedan, på vinst o c h förlust, hit till Paris.
Jag har tagit några lektioner för pro- fessor Injalbert, o c h så har j a g under en tid studerat anatomi i Ecole des beaux arts.
Det är allt.
dessa visiter skola hafva sitt intresse för Iduns läsare, vill j a g här återgifva några.
Jag ber dock att starkt få betona, att här ej blir fråga o m någon konstkritik.
Därtill anser j a g m i g långt ifrån kompetent.
O m j a g någon gång dristar m i g att uttala en åsikt, så är detta endast min individuella, beroende måhända på en oodlad, kanske allt för nykter smak.
Nej, det är » artisten hemma hos sig », » L / artiste intime », o m j a g så får säga, som skall bli föremål för m i n skildring.
Jag börjar då m e d SKULPTÖREN C.
J. ELDH.
Egendomen n:r 70 bis rue Nötre Dame des Champs utgöres af en stor byggnadskomplex, nästan uteslutande upptagen af herrar artister.
Ehuru gammal bekant m e d herr Eldh, var det dock första gången j a g en morgon för ett par dagar sedan gjorde ett besök i hans hem.
Efter att hafva passerat en förgård och en bred korridor, k o m j a g in i en liten förtju- sande trädgård.
Trädgård torde kanske vara ett oegentligt uttryck o m en anläggning, där det hvarken finnes träd eller b l o m m o r!
Det var egentligen ej annat än en vanlig liten bakgård, m e n där murarne voro öfver- dragna af den mest yppiga murgröna, bakom hvars löfverk m a n skymtade konstnärliga fri- ser, basreliefer och statyer, allt af mycket gammal datum.
Midt på den stensatta går- den en gräsmatta, stor s o m ett mindre mat- bord, och på denna en liten fontän, i hvars bäcken några guldfiskar summo.
Nästan dold af löfverket upptäcka vi till sist entréen till ateliern.
Trots anslaget: » Entrez sans frapper » äro vi dock n o g dis- kreta att knacka, ty när man besöker en skulptör, kan m a n aldrig vara säker på att ej komma midt under en » pose », och kän- nande herr Eldhs genre, vilja vi ej riskera något dylikt!
» FÖRLÅTELSE », GRUPP A F C.
J. ELDH.
en absint?
Ni äro så fördärfvade där borta på ' högra sidan ' (af Seinen), men det oaktadt anser ni oss artister här i Montparnasse som riktiga barbarer.
Så t. ex. skrifver ' Volmar ' i ett af sina bref, att det väckte hans förvå- ning att bruket af manchetter och krage var så pass allmänt kändt här bland oss artister!
Han har antagligen att emotse ett sorgligt slut, o m han någon gång vågar sig h i t!
— Medan j a g är borta, kan du göra en okulär besiktning af min atelier. » Så gjorde j a g ock.
Jag fann densamma hög, rymlig o c h ljus.
P å statif, bord o c h hyllor: statyer, statyetter, stadier, utkast o c h reproduktioner i lera och gips.
På väggarne taflor, mest porträtt, samt en gammal indisk schal.
Tvänne af rummets hörn voro af- stängda m e d skärmar, det ena utgjorde ar- tistens sängkammare, det andra modellens klädloge.
Största uppmärksamheten ådrager sig en kopia af artistens första, större arbete, » Lin- nea » (se bilden), staty i marmor, köpt af frö- ken Eva Bonnier i Stockholm, samt af henne bestämd som gåfva till någon af statens sam- lingar.
Originalet jämte en annan grupp, Vi funno emellertid den unge konstnären ensam.
— » Välkommen, min bror, du har äfven den i marmor, benämnd » Douleur » (en moder med sitt döda barn) hafva i år utställts tur, eller rättare sagdt j a g, ty hade du kom- å härvarande salong och belönats med medalj.
mit en timme senare, hade j a g varit ute.
K l.
Vidare se vi en pendant till » Linnea » b e - 12 skall j a g nämligen upp i ' Grand Palais ' nämnd » Daggkåpa », beställd af en fransk och hämta min m e d a l j, o c h i afton reser j a g konstälskare att utföras i marmor.
hem till Dannemora! » (Par bleu, han talade Så en annan grupp » Douleur d ' une m é r e », så ogeneradt om denna resa till det lilla sven- med ungefär samma motiv som » Douleur », ska grufsamhället, som o m det endast gällt en staty » Förtvinan », utställd i konstnärsför- en färd » å 1 ' imperiale » till St. Dénis eller bundet i Stockholm 1899, samt en » E v a », ut- Versailles!)
» Och n u, » fortsatte han, » vill förd i brons.
» Innocence » i marmor, utställd du skrifva litet o m m i g i I d u n?
Detta gläder och belönad m e d mention honorable på 1900 mig, mest för min gamla mors skull, ehuru års parissalong.
jag uppriktigt sagdt ej förstår hvad du skall få att skrifva o m.
För resten tror j a g att Men herr Eldhs konst går ej uteslutande Idun redan en gång förut välvilligt omnämnt i den seriösa genren.
V i upptäcka äfven prof mig, det var utställningsåret i Stockholm 1897, af mera humoristiskt kynne.
och så har vännen ' Volmar ' skrifvit ett par En » marchand d ' habits » är en lika natur- gånger om m i g i Svenska Dagbladet.
trogen som rolig bild af denna säregna pari- siska gatutyp och en annan, » modellen före » Men nu först skall jag springa ut och hämta posen » (se bilden), är af utmärkt verkan.
Flic- en butelj malaga, eller kanske du föredrager kan är tydligen en nybörjare, och h o n före- faller ännu en smula generad.
Man tycker sig nästan höra e t t: » Inte n o g n u?
» D e n LIFFÖRSÄKRINGS-AKTIEBOLAGET gamla svenska bondgumman (artistens mor) är ock en af de saker, som slå mest an på oss.
STOCKHOLM.
E: 1 9 0 1: U t d e l n i n g e n till a k t i e ä g a r n e: kr.
,.
D e lifförsäkrades vinst: „ 30,000: — = 501,516: — I ELLER MER ÄN 16 GÅNGER UTDELN.
TILL AKTIEÄGARNE.
: [N Y LIFfÖRSÄKRIII£:SSU.RRIRAA UNDER LOOL: KRONOR 1 3, 0 7 6, 9 8 4 KRONOR.
= I Men nu kommer vår värd tillbaka m e d malagan, o c h sedan vi fyllt våra glas, berättar han som följer: » Jag är född 1873 i Dannemora.
Mina föräldrar, som ännu lefva, äro arbetsfolk.
V i d 13 års ålder måste j a g själf ut och tjäna mitt bröd.
Mina bokliga studier inskränka sig till folkskolans och mina i konst äro nästan lika elementära.
» Jag har gått i Tekniska skolan i Stockholm.
Under restaureringen af Uppsala domkyrka arbetade j a g som ornamentsbildhuggare.
Un- » Jag har nu kommit så långt, att j a g inser de brister, som vidlåda mina hittills utförda arbeten, och det är vackert så.
Men j a g har haft tur o c h lyckats få sälja ej så litet, o c h nu först kan j a g tänka på att få studera min konst.
Antagligen kommer j a g att tillbringa vintern i Italien.
Hittills har j a g m e d un- dantag af en kortare vistelse i Belgien o c h Holland samt ett par besök i Sverige hela tiden uppehållit m i g här i Paris.
» Med undantag af fröken Bonniers Linnea, h. m:t konungens byst i härvarande legations- hotell samt ett par mindre saker i brons, äfven köpta af h. m:t, ha alla mina arbeten sålts till fransmän.
» För en tid sedan hade j a g ett anbud, öfver hvilket j a g känner m i g stolt, ehuru j a g till följd af ekonomiska skäl måste afböja det.
Det gällde nämligen en madonnabild i mar- mor för hufvudkyrkan i Toulouse.
Den skulle hålla 2, 5 meter i höjd, men den summa, som man hopsamlat för att betala ett dylikt konst- verk, uppgick till endast 5,000 francs, unge- fär hälften af hvad j a g skulle kunna göra det för.
» Mina utmärkelser?
D e inskränka sig till tvänne » mention honorable » från tvänne föregående års salonger här, samt nu i år medalj.
Det är j u ej så vidlyftigt, men som du kanske vet ligger nästan största äran uti att få utställa.
» Erkännande h e m m a?
Jo, j a g är medlem af Konstnärsförbundet, den utmärkelse j a g kan- ske sätter största värdet p å!
» Hvilket af mina arbeten j a g själf sätter främst?
T j a, det kanske är mitt sista, s o m jag just i dagarne fått färdigt — här skall du få se. » Han förde m i g till ett hörn af rummet till ett statif, och efter att hafva aflägsnat de våta dukarne från den ännu ej torkade leran visade han m i g den grupp, som här finnes särskildt afbildad, och s o m konstnären be- nämnt » Pardon ».
Motivet är hämtadt från den gamla, m e n så ofta upprepade historien o m en » förlorad dotter », som sent omsider återkommer till modershemmet o c h finner modersfamnen allt- jämt öppen.
Hufvudfigurens, moderns (tyd- ligen artistens egen) drag, m e d sitt uttryck af på samma gång smärta, glädje och hopp syntes oss utmärkt väl återgifna.
Flickans nacke är bra, m a n ser på de sam- mandragna musklerna, att hon gråter spas- modiskt, däremot förefaller oss hennes hand mindre lyckligt placerad där uppe på moderns hufvudkläde.
Denna grupp, som redan är be- ställd, skall utföras i mörk ek, ett tämligen originellt materiel, som dock onekligen här vid- lag kommer att göra sig bättre än brons.
Men tiden lider och den blifvande medal- jören börjar att borsta sin frack, hvarför vi bjuda farväl.
Herr Eldh kommer att stanna ungefär en månad hemma i Sverige, dels i sitt hem, dels i Stockholm, där han har åtskilligt arbete.
V i skulle haft lust att tala litet o m herr E. ej blott som artist, utan som medborgare, och om de sympatier han äger inom svenska kolo- nien här, men detta hör strängt taget ej hit, utan inskränker j a g mig att här å vännernas i Paris vägnar hälsa h o n o m ett a bientöt.
Paris sommaren 1 9 0 2.
— 575 H URULEDES GJORDE NINGAR.
AF MARCUS MED LARSON SINA PEN- OCKSÅ E T T B I D R A G T I L L VÅR KONSTHISTORIA AF D CHICOT.
Å DEN PÅ sin tid så ryktbare målaren Mar- dis Larson lämnade Petersburg och for till världsutställningen i London 1862, hade han i Ryssland sålt taflor för 18,000 kr.
och i Eng- land afyttrat för 11,000 kr.
genom kommissionärer.
Dock stod han redan 1863 på Londons gator, själf bjudande ut sina taflor, och dog utfattig hos en åkare den 25 januari 1864.
Huru detta egentligen gått till, har ingen kun- nat eller försökt klargöra.
För att i någon mån lyfta slöjan öfver detta finansiella dunkel, vill jag här anföra en historia, för längesen lämnad mig af en bland själfva deltagarne däri.
Jag skall blott anhålla att få berätta den på mitt sätt, eme- dan den värde kaptenens egen framställning af saken var skäligen torftig.
Så här låter då hi- storien.
Det var anno 1862 och en ovanligt vacker sommardag, åtminstone för att vara i London.
Två medelålders män vandrade långsamt fram längs kajen i Westindiadockan.
Det var ej svårt för en cockney * att se, hurusom dessa trygga och betänksamma karlar nog inte voro några in- födingar.
Denna observation gjordes också af en mager herre med pipskägg och mustascher, hvars ögon spejade omkring oroligt, men skarpt, medan han kom promenerande från motsatt håll.
Under det han närmade sig, betraktade han deras något gammalmodiga » bonjourer », de svarta sidenvä- starna, hvaröfver hängde dessa af dalkullor fabri- cerade klockkedjor af fruntimmershår, hvilka alla plikttrogna sjömän den tiden fingo som minnen af sina kärestor, och de något brunstekta » stor- marna », som sutto betydligt » akterstagade » på de solbrända hufvudena.
» Det där är ett par svenska kofferdiskeppare, det syns då på riggen », mumlade den magre.
» Dom ska vi preja an. » Partierna möttes.
Den magre herrn tog af sig hatten och ropade ogeneradt och muntert: &gt;Ni är ett par landsmän, kan jag se!
? » » Nej, vi ä sjömän ä vi », svarade den äldste af kaptenerna, i det han synbarligen ville fortsätta sin väg utan vidare.
Saken var den, att sjökaptenerna i allmänhet ännu den tiden icke voro de världsmän de numera blifvit, utan egentligen blott avancerade, tämligen råa matroser, som hyste ett inrotadt misstroende mot hvarje främling, som gjorde min af närmande i de stora hamnstäderna utomlands.
Detta misstro- ende hade djupa rötter, alstrade af en hop fruk- tansvärda historier om sjömän, som lockats bort till farliga hålor, som skulle finnas här och där i de gamla hamnarna, där man på något mystiskt sätt plundrade eller rent af lät dem försvinna.
Ingen » fullbefaren » svensk sjöman var främmande för denna hemska tradition och isynnerhet voro de på sin vakt emot alla » förkorade » * * svenskar, som de misstänkte vara agenter för sådana här farliga ställen.
De bägg ' e kaptenerna, som ansågo sig vara riktigt erfarna förståsigpåare, betraktade därför främlingen, som så där frankt sökte tränga sig på dem, med misstänksamma, att ej säga oblida ög ' on.
Visserligen var " han snyggt, ja, nästan elegant klädd, men riktigt slipade » Bauernfänger » bruka också inte uppträda i paltor, det visste de nog.
Men dem skulle han inte lura.
Främlingen lät dem emellertid icke passera utan vidare, hvilket ytterligare väckte deras miss- tro.
De skulle nog vara på sin vakt.
» Förlåt mig », började främlingen åter, » ä, inte herrarne sjökaptener? » &gt; Jo, det stämmer », svarade den äldste, som tyck- tes vilja föra ordet.
» Ja, jag kunde tycka det.
Mitt namn är Lar- son, » förklarade främlingen med stark tonvikt på namnet.
» Jaså », svarade kaptenen torrt.
Den magre herrn gaf honom en hvass blick.
» Det är inte bara ' jaså ' det, — Marcus Larson, förstår ni. » » Känner ingen med det namnet. » » Målaren, vet jag, » tillade främlingen med ef- tertryck.
» Så, att herrn är målare.
Ja, inte har jag nå- got jobb för er.
Vi måla allt ombord själfva.
Så- vida du inte har något arbete hos dig? » frågade kaptenen sin tystlåtne kamrat.
Denne blott ska- kade på hufvudet.
* Infödd Londonbo.
* * Förvridning af » Verkhert ».
— Främling ' ens ögon flammade upp och en mörk rodnad spred sig hastigt öfver det magra ansiktet.
» Ha ni verkligen den fräckheten att tro, att jag skulle vilja höra mig för att få måla edra usla skutor, jag, Marcus Larson, den berömde måla- ren? » utropade han ilsket.
» Marcusa mig ' hit och marcusa mig- dit! » skrek kaptenen, som också fattade humör.
» Jag kän- ner bara till Markus, aposteln, i Nya testamentet och honom måtte herrn väl inte vara heller, så styf herrn än låter. » » Vill ni verkligen försöka inbilla mig, att ni inte alls hört talas om Marcus Larson, den store målaren? » utropade den besynnerlige främlin- gen, i det han slog sig för bröstet med en stor gest.
» Annamma mig jag det har », svarade kapte- nen, betraktande sin kamrat med en min som om det vore tid att gå ifrån den där galningen.
» Inte jag heller », instämde denne, som dock icke ville vara så oartig att utan vidare lämna en landsman.
» Och ändå ha tidningarna stått fulla om mig de senare å r e n.
.
.
Då måtte ni aldrig ha läst några tidningar heller? » » Jo, jag håller då Norrlands-Bladet, » försäk- rade den äldste kaptenen.
» Men man står inte ut med att läsa allt i tidningarna heller. » » Ja, är det inte det jag alltid har sagt, att svenskarne ä ena dålmånsar allihop, som inte in- tressera sig för konst det bittersta!
Om ni vore svenska matroser, skulle jag inte säga något.
Men här stå tvänne ordentliga svenska sjökapte- ner, som inte ens till namnet känna sitt eget lands förnämste målare. » » Måla mig hit och måla mig dit, » skrek otåligt den äldste kaptenen, som för öfrigt hette Hedlund, förande skeppet » Condoren » från Gäfle.
» Det måtte väl inte vara hela världen att vara målare.
Jag känner bara en hemma, som kommit sig för så pass, att han har egen gård, men så har han också gnott som en hästigel. » Marcus Larson — ty det var verkligen den märkvärdige artisten själf, som stod där på kajen — betraktade den värde kaptenen med ett ut- tryck af det obeskrifligaste förakt.
Så rätade han på sig, knäppte upp den lätta sommaröfverrocken och pekade på en vasastjärna, som satt fästad i promenadrockens knapphål.
» Tror ni, kapten, att en vanlig plankstrykaro får en sådan här? » frå- gade han i öfverlägsen ton.
» En orden, » mumlade de bägge kaptenerna med en plötslig vördnad i sina väderbitna ansik- ten.
» Ja, vasaorden, kungliga vasaorden.
Nu tror jag ni börja ana, hvad jag är för en man till slut, » utbrast Larson, synbarligen i hög grad nju- tande af öfvertag-et.
Och han kunde häfva sig med skäl, ty de bägge skepparne voro bland de mest naiva varelser beträffande ordnar.
Sådana hade de endast skå- dat på borgmästaren och ett ofantligt rikt kom- merseråd i sin fädernestad, där dessa varit de stör- sta matadorerna.
» Då har väl herrn gjort nån ' altartafla, kan jag- förstå, » menade kapten Hedlund, som nog inte kunde komma längre på konstens tinnar.
» Altartafla? » utropade Larson med ett öfver- modigt hånlöje.
» Aldrig tecken ditåt, inte så myc- ket som en madonna, mina herrar. » » Då kan jag inte begripa, hur herrn har kom- mit sig så upp, att herrn fått sig en orden.
Det ska vara stora kaxar, det.
Att nå ' n kan få tocket för bara måleri, det kan jag då inte förstå. » Och kapten Wesström.
den andre skepparen från Gäfle, instämde nickande i detta för deras horisont tvär- säkra axiom.
» Som jag hör, ha herrarne tydligen ingen aning om konst, » anmärkte Larson öfverlägset.
» Kanske det här kan öfvertyga herrarne därom bättre och tydligare. » Och i detsamma tog han upp en grabbnäfve guldpund ur byxfickan, där de lågo lösa.
Kaptenernas ögon lyste af förvåning och be- undran.
Detta argument förstodo de sig på.
Så mycket pangar och så vårdslöst behandlade!
Den karlen måtte simma i guld.
Marcus Larson log.
Han hade förbluffat dem och det var just hvad han åsyftade både i kon- sten och lifvet.
Han njöt däraf.
Det smekte denna himlastormande fåfänga, som var den in- nersta driffjädern till alla hans ansträngningar både i godt och ondt, som gjorde honom till en » meteor, hvilken lyste, bländade och gick i kvaf ».
Kaptenerna stodo där och stirrade på guldet, som glänste så vackert i solskenet.
» Ja, » fortsatte Larson, » det här är bara en liten del af hvad jag fått för en enda tafla. » &gt;Åh, kan så ' nt vara möjligt? » undrade kapten Wesström förvånad.
» Jo bevars; men så finns det inte en på mil- lionen, som kan göra hvad jag kan göra med - - IDUN 1902 dessa mina händer och ögon. » förklarade Marcus Larson stolt, i det han åter stoppade ned guldmyn- ten.
» Jag var en kväll ute och åkte i trakten af en stor atelier, jag byggt mig i Småland.
Jag hade ett par bekanta med mig och vi stannade uppe på en höjd för att riktigt njuta af det vackra månskenet.
» Det är verkligen ett af de härliga- ste månsken jag någonsin skådat! » utbrast den ene af bekantingarne.
Jaa, sa jag, det är det visst, men jag ska måla ett ändå grannare i mor- gon och jag gjorde det. » » Herrn gjorde väl så tusan heller! » utbrast kap- ten Hedlund.
» Vår Herre tar herrn väl ändå inte lofven af. » Målaren såg trotsigt på honom.
» Vår Herre, » upprepade han, » ja, det förstås.
Naturen är det högsta, dit vi kunna komma och därhän sträfva vi ju ' alla.
Men det finns vissa penslar, som kunna frambringa större effekter än naturen och det finns ögon, som se naturen på annat sätt än van- liga ögon.
Dock, här är inte platsen att stå och orera om sådant.
Om herrarne inte ha något däremot, skall jag be att få se herrarna på en liten middag, så kunna vi ju tala om konsten i allsköns lugn och ro, » bifogade Larson artigt.
Misstroendet å kaptenernas sida var nu visser- ligen försvunnet, men på gammalt bondemanér krusade de i det längsta för att taga emot denna alldeles oväntade inbjudning.
Marcus Larson höll dock styft på det trefliga i landsmanskapet och hade för öfrigt en så skarp öfning i att persva- dera, att kaptenerna gåfvo med sig, isynnerhet som de hyste en viss svaghet för ordensstjärnan.
Att få komma i sällskap med ordensprydt folk hade de aldrig drömt om.
De tre herrarne fortsatte tillsammans läng re in i själfva staden, där Marcus Larson stannade vid en större restaurant, dit han bjöd dem inträda.
Stället var fullt med gäster och man hörde från alla sidor de mest olika språk framtränga i ett genomgående surr, medan det osade af såser och kål från köken.
Målaren rynkade näsan och sade till om en flaska champagne, till de omkringsit- tandes häpnad.
» Ja, glo ni! » fräste han åt den gapande mäng- den.
» Man får lof att ha någonting uppfriskande i den här mörjan », tillade han åt sina gäster.
» För öfrigt dricker jag ingenting annat än vin, det är den enda ädla dryck man numera kan få.
An- nars förfalskas ju allting af de rackare fabrikan- terne. » Kaptenerna läto sig väl smaka.
Det var min- sann inte många gånger de smakat på den frad- gande drufvan, men så hade de heller aldrig va- rit tillsammans med någon dekorerad, hvilket slags folk de höllo för helt annat än vanliga död- lige.
Snart var buteljen expedierad.
Larson drack lika fort och eldigt som han målade.
Och den som gaf sig i lag med honom, fick inte bara smutta.
Det gick i botten med en gång.
Men nu såg han olustig ut.
» Det är för odräg- ligt att sitta här i ett sådant os och sådant Ba- belslarm, » sade han plötsligt, sedan han betalat och kastat en half krona till drickspengar åt ky- paren.
» Om herrarne vilja som jag, så lämna vi den här stora staden och fara ut någonstans vid Themsen.
Jag ska låna en guide och titta efter något lämpligt lokus. » Han fick af den tjänstvillige kyparen en sådan där vanlig handbok för resande på tyska, det enda utländska språk han någorlunda kunde, och bläddrade en stund däri.
Till slut utropade han med lifvad min: » Jag har det, jag har det!
Vi fara ut till Windsor, en liten gammal stad, bekant för sina många krogar förr i världen.
Fördöme mig finnes inte där också värdshuset The Gartcr (Strumpebandet), där den tjocke John Falstaff fyllde sin väldiga mage.
Jag minns honom från » Muntra fruarna i Windsor », en stilig pjäs af Shakspeare *.
Och där finnes Windsor Castle, det kungliga slottet med många konstskatter och myc- ket annat.
Ja, dit fara vi.
Där finnes frisk luft och alltid är det väl någon bra krog kvar ännu, skola vi hoppas.
Det är bara att fara ned till Great-Western-station och sätta sig i en kupé och om en stund äro vi framme.
Det är blott en liten bit dit.
Hela historien betalar naturligtvis jag. » - Kaptenerna kunde inte emotstå en så generös inbjudning.
För öfrigt hade de anslagit dagen till hvad sjömännen kalia en » landgångsdag » och de kunde så gärna fara ut till det riktiga landet som att gå i det rökiga London en så vacker dag.
(Forts.) o * Marcus Larson var stor beundrare af Shak- speare och Byron, hvilken senare han kallade » Byrån ».
F R Å N 1.
UTSIKT STOCKHOLM.
D E ÖFVER 3.
METERS-LOPPET.
TER.
S T O R A A L L M Ä N N A IDROTTSPLATSEN GRUPP 6.
AF S V E N S K A PRISTAGAREN HVITA M E D BLÅ 9.
I D R O T T S T Ä F L I N G A R N A JÖNKÖPING FUNKTIONÄRER FÖRSTE JÖNKÖPINGSLAGET MED OCH I I RAKGRUNDEN.
IDROTTSMÄN.
SPJUTKASTNING STJÄRNA.
START TILL 8.
4.
E.
FÖRSTE 2.
FÖRSTE LEMMING, (E.
V I D J Ö N K Ö P I N G DICKSONSKA PRISTAGAREN GÖTEBORG.
EKBERG, STHLM) 10,000-METERS-LÖPNINGEN.
(N:R 30 — 3T AUGUSTI.
VANDRINGSPOKALEN I STAFSPRÅNG 7.
(3 I M.
FOTBOLLSLAGEN.
OCH ANDRE 30 FÖRSTE (E.
F O T O FOTLÖPNING 40 CM.
DET K.
I D U N EN SKANDIN.
SEGRANDE SAMUELSON, PRISTAGAREN F Ö R Å A F ENGELSK REKORD) H O F F O T O G R A F MIL.
B. SÖDERSTRÖM, GÖTEBORGSLAGET GÖTEBORG) HELLSTRÖM, PRISTAGARNE STHLM 1 H. ERÖFRADES I RANDIGA H O L M.
AF K. HELLSTRÖM, STOCKHOLM.
BLÅ GÅNGTÄFLING OCH PÅ GULA 5,000 5.
100- DRÄK- METER.
— 577 — FRÅN STATSRÅDENS NORRLANDSRESA.
2.
UR MOTE MED STATSRÅDET DAGSKRÖNIKAN.
TUITTIOTVÅ ÅK fyllde i förra veckan förre fran- •v * ske konsuln härstädes Eugene Thiébaut.
Konsul T., eljes bosatt i Paris, har under sommaren vi- stats hos sin son, lega- tionsrådet Thiébaut i Clarens i Schewiz.
Den gamle är vid sin höga ålder ovanligt kry och intresserar sig lifligt för allt, som rör Sverige, vid hvilket land mån- ga vänskapsband ännu knyta honom.
Minnes- goda vänner härstädes sände honom ock på födelsedagen sina väl- gångsönskningar.
En i hufvudstaden allbekant trio under 70- och 80- talen utgjordes af vi- comte Soto Major, ryska statsrådet Mollerius och E U G E N E TH1EBAUT.
konsul Thiébaut, födda resp. 1812, 1811 och 1810.
Den sistnämnde är nu som bekant den ende kvarlefvande af de tre.
QTATSRADEN PA NORRLANDSRESA.
För nå- ^ gon tid sedan meddelades i dagspressen, att två af vår regerings medlemmar, nämligen statsråden Odelberg och Westring, befunno sig på resa i öfre Norrland för att däruppe i Sveriges framtids- land göra sig underrättade om ställningar och för- hållanden och besöka en del bergsindustriella an- läggningar.
I färden ingick äfven ett besök i Kiruna, hvarest landshöfding Bergström, som genom sin energi, sin klara uppfattning af befolkningens kraf och sitt personligen sympatiska väsen blifvit en af länets populäraste män, sammankallat inbyg- garne för att afhandla en del för Kiruna samhälle viktiga frågor.
Mötet hölls i Folkets hus i Kiruna under lands- höfding Bergströms ordförandeskap, och efter sam- mankomstens slut togs utanför byggnaden den gruppbild af mötesdeltagarne, som vi, i förvissning om densammas intresse för en större publik pä grund af mötets sociala innebörd, här meddela.
Den ärade fotografen, hvilken själf är en af de odlingsdriftiga krafterna i det nya samhället ofvan polcirkeln, beledsagade bilden med följande rader, som vi tillåta oss anföra här nedan.
» Mötet räknade 300 å 350 personer, och längst upp i salen märkes bland hedersgästerna bägge statsråden, expeditionschefen Bennich samt dispo- nenten, geologen Hjalmar Lundholm, hvilka samt- liga tydligt synas i gruppens centrum.
Mötet var föranstaltadt af landshöfding Carl Johan Bergström, hvilken visat ett synnerligt stort intresse för detta samhälles bestånd och utveck- KIRUNA STADSPLANS ODELBERG.
3.
IDUN INNEBYGGARE STATSRÅDET I FOLKETS " WESTRING.
BORG ling samt tidt och tätt hedrat oss med sitt besök.
Sammankomsten hade tillkommit för att låta in- byggarne ge uttryck åt sina önskningar beträffan- de behofvet af allmänna byggnader, såsom kyrka, skolor, sjukhus, polisstation o. d., samt gatornas iståndsättande och dränering; därjämte huruvida det kunde anses gagneligt låta den som så önska- de och kunde få till fullo inlösa sina tomter och erhålla fastighetsbref därå, innan alla byggnads- skyldigheter, i enlighet med den ursprungliga för- ordningens fordringar, voro fullföljda.
Alla frågorna framlades och dryftades högt och otvunget, och att vår landshöfding rätt uppfattat desamma, har han redan visat oss; att han också kommer att göra det framdeles, därom äro vi fast öfvertvgade. » STORARTAD APPARATSAL har Allmänna E N telefonbolaget i Stockholm låtit inreda i sin nybyggnad, n:r 28 Malmskillnadsgatan, och bringa vi i dag en bild från den nya salen, sådan den i ALLMANNA TELEFONBOLAGETS NYA HUS I MESCH 1.
KIRUNA.
LANDSHÖFDING 1902 BERGSTRÖM.
FOTO.
sitt fullfärdiga skick ter sig.
Apparatsalen, som har en längd af 33V meter och en bredd af 11 / m., är tillräcklig för 20,000 abonnenter.
— Vid in- kopplingen användes ett nytt, för telefonisterna synnerligen bekvämt system, i det en liten elek- trisk lampa blir glödande vid påringningen, hvar- på telefonisten kopplar in i hålet ofvanför lampan i fråga, som därefter slocknar.
Den nya apparatsalen, som torde vara utan motstycke i hela världen, har kostat en million kronor.
1 2 2] \ TYA ELEMENTARSKOLAN FÖR FLICKOR he- - L ' ter en ny tidsenlig flickskola i Stockholm, 25 Kommendörsgatan.
Föreståndarinnan, fil.
doktor Anna Ahlström, som genom studier och resor — nu senast till England, Tyskland och Frankrike — väl satt sig in i de olika detaljerna af sitt kall, ämnar göra allt för att ernå ett fullgodt resultat.
I samband med denna skola upprättas ett särskildt privatgymnasium med mål att förbereda flickor APPARATSAL.
A. BLOMBERG FOTO.
IDUN 1902 — 578 — till studentexamens afläggande på kortast möjliga tid, docJc utan ö feer ansträngning.
Detta gymnasium påpekas särskildt för den kvinnliga ungdom, som i landsorten genomgått högre flickskola och ön- skar aflägga mogenhetsexamen.
Se annons i da- gens nummer.
H A L L O N OCH GCETHE.
O - M JAG BE SKRIFVER allt så noga som möjligt, bör det bli naturtroget.
Öfverskriften är lite underlig; men que faire?
Det är ju inte någon paradox.
Eller hur?
Hvad som härefter följer är, uppriktigt sagdt, en familjeinteriör inom ramen af en prästgårds interiör och exteriör.
Hör!
Majken är en af de älskligaste systrar som jag känner inom det älskligaste hem jag vet inom vårt dyra land.
Storgården — Karl-Erik-Forsslunds — är bara skräp bredvid denna gård.
Försiktigt- vis utelämnas dess namn; ty annars blefve den öfverfull af turister, och vi äro oss själfva så innerligen nog.
Vackert?
Nå, tänka sig en augustidag mot klockan 3, när solen skiner bakom molnsjalarna lagom varmt och lagom ljust!
Majken sitter i barnkammaren — vårt rum — och slår i väfven.
Hon är 18 år, rund som en rofva och mjukhårig som en silkes- docka.
(Jag är hvarken så ung eller så fager, men får gå an.)
Majken väfver efter moster Emmas väfbok och med Handarbetets vänners glansgarn.
Det skall bli serveringsduk.
Och Maj- ken är så flitig, att hon sitter i väfven en minut efter slutad middag.
Men nu, du goda barn, blir du störd, ty jag, Inga, ropar dig: » Hallona!
Hallona! » » Har du sett till dem, eller har mamma befallt oss? » frågar Majken skeptiskt.
» Ack du, det är nödvändigt; där är lysande rödt och många fallfärdiga.
Låt oss skynda, innan mamma befaller! » » Kanske det. » Sakta klifver Majken, och med en suck, ur väfven.
» Allons donc, enfants, pour la patrask! » Vi ta i skåpet af husets porslin två tallrikar och två stora fat.
Som hjältar gå vi mot vårt öde: här är hallon, svarta vinbär, krusbär och åter hallon, alla dagar.
Förbi krasse-land och solrosor skynda de snälla flickorna ned bak brygghuset.
Här stå fyra rader bäriga, risiga hallonbuskar och tjugu på raden.
Den som har allra minsta erfarenhet vet hvad detta betyder.
Vi plocka och bocka, bocka och plocka under två fulla timmar, och samtalet är stilla som ett sommarväder under molnsjalar.
Likväl komma vi hvarann så innerligt nära.
Vår hallonplockning är strängt systematisk; en buske i sender, en rad i sender; när Majken tar rygg- sidan af busken, så tar jag framsidan.
Nu ringer kaffeklockan.
Flickorna skola in.
Ett par buskar till — så äro vi redo.
Med tyst välbehag knoga vi fram under hallonkarotternas tyngd — och sätta ned vår ljufva börda » bakom huset ».
(Skam den, som inte genast förstår, att » huset » är prästgården och » bakom huset » är den finaste eftermiddagssittsalong!
Väggen är vild- vinsklädd, och utsikten är körsbärsträdet, blad- gruppen, öbacken och kanalen.)
Familjekaffet begicks därinne, under samvaro med ett hälft tjog syskon och mamma.
Så ut igen » bakom huset ».
» Vet du hvad? » sa Majken.
» Det är dubbelt så roligt att arbeta, när mamma inte befallt. » » Tja tyvärr! » » Det är besynnerligt frestande, att säga ' jag vill icke ', när modren ber en arbeta i vingården. » » Jaa.
Det är som om vi vore släkt till de vanartiga gossarna i förra söndagens text.
Den ena sade: Jag vill icke.
Sedan ångrar man sig visserligen; m e n.
.
.
» » Man skall ' döda sitt jag hela dagen ' såsom slumsystern i Idun (Se n:r 31 för i år!).
Det har m a n d å tillfälle till äfven i denna lugna hydda. » » Åhja; farligt är det inte ändå.
Här sitta vi ostörda och göra vårt ideliga val.
Utvälja det goda till kompott, och förkasta det onda till saft. » » Nu är detta snart öfver, och sedan — gissa hvad? » » Det var inte svårt.
Naturligtvis läsa Wahl. » » Just det.
Jag ska ' koka kompotten, och du läser. » » Man rår inte för att man är så allmänbildad. » Sanningen var, att vi höllo på med Goethes » Die Wahlverwandtschaften » som nöjeslektyr i sommartid.
Vi ha bokskåpet fullt af gammalt klassiskt litterärt.
Hvarför då köpa nya godtköps- romaner?
En engelsk missbok ha vi slukat, men tyckte sedan, att tiden kunde bättre användas.
o Verksammaste vuxna Majken och jag och Goethe hade länge varit vän- ner.
Kunde jag inte skrika mig hes, medan hon smällde i väfven?
Ändå måste hon ha föreläsning.
Endast få minuter lät hon mig fålla på min näs- duk.
Det var ju inte hälften så viktigt som hennes väfduk, förstås!
Förlåt det abrupta i mitt skrifsätt!
Syftet med denna verklighetsbild är att föreslå många Iduns läsarinnor att följa exemplet.
Tag Goethe med ut till spiseln!
Där stod Majken och skummade kompott, och jag satt på diskbordet med » Wahlverwandtschaf- ten ».
Gamla Anna gick stum och vänlig och stökade.
Hon kan inte tyska • Majken och jag voro riktigt tacksamma, att den store Gcethes alla fula &gt;förhållanden » i det klassiska verket voro obegripliga för Anna.
Ja, hur skulle hon uppfatta Edvard och Ottilia m.
fl.?
Men Majken och jag, snälla, förståndiga, — och i grund konservativa — vi njuta af Goethes granna språk och förakta djupt de omoraliska personerna!
Trots Ellen K e y!
Och hallonen äro färdigkokta; dagen är slut.
En väl använd dag!
och barn.
och Med läkare-auktoriteter.
kroppsbyggnadens alla mest styrkande näringsmedel glänsande Stärker delar.
resultat förordadt närverna och för af förhöjer INGA.
» DE FÖRBISEDDA ».
SVAR TILL » ANN.
Y ».
M ED GLÄDJE och intresse har jag tagit del af de uttalanden, hvilka med anledning af det spörsmål, som jag under ofvanstående rubrik bragt å bane, varit synliga i Idun, och ber jag att härmed till redaktionen få frambära mitt hjärtliga tack för dess beredvillighet att öppna sina spalter för denna diskussion.
I sigmaturen Ann.
Y:s uppsats förekomma dock några punkter, hvilka jag önskar bemöta, enär desamma för dem, som möjligen icke läst min egen uppsats, äro alldeles vilseledande, beträffande min ståndpunkt i dessa hänseenden.
Ann.
Y. talar om de 40,000 kronor, som skulle erfordras för ett hem för endast tolf hyresgäster och hvilka oerhörda summor, som skulle behöfvas för att » alla de förbisedda skulle erhålla dylika hem ».
Härpå vill jag svara, att jag i detta sam- manhang icke talat om någon som helst exakt summa.
De 40,000 kronorna äro uppställda af sign. Cecil i n:r 30, såsom slutsumma för de be- räkningar hon gör, beräkningar, som äro grun- dade pä andra förutsättningar än mina, såsom hvar och en själf kan öfvertyga sig om vid en jäm- förelse mellan våra uppsatser.
Och härmed äro vi också inne på den sidan af frågan, som tycks väcka Ann.
Y:s allra största ogillande, nämligen det inkräktande på den per- sonliga friheten och själfständigheten, som ett så- dant hem ovillkorligen skulle utöfva.
Häri ger jag Ann.
Y. fullkomligt rätt, om nämligen det- samma skulle vara af den beskaffenhet, som hon fram konstruerar.
Men på det starkaste vill jag betona, att något sådant på intet vis varit min mening och jag kan ej fatta, hur man kan få fram något sådant ur min artikel.
Ingen kan hysa större afsky för allt hvad inrättning, allt som stöter på kasern heter, än De förbiseddas förf.
Hvad jag tagit till orda för är, att de kvinnor, som tillhöra ofvan nämnda kategori, skulle få hyra enskildt eller deladt rum till ett lägre pris än hvad hyresvärdinnorna anse skäligt.
Visserligen har jag framhållit önskvärdheten af ett gemen- samt läs- och samkvämsrum, men aldrig hvarken tänkt mig eller talat om några gemensamma mål- tider, utan att de på stället boende skulle, som förut, intaga sina middagar » ute », men att för dem, som så önskade, skulle genom kök och däri lämpliga anordningar beredas tillfälle att själfva tillreda sin frukost och kväll.
Att en förestånderska eller värdinna eller hvad man vill kalla henne skulle finnas på platsen är ju gifvet, men därmed är icke sagdt att hon där- för skulle äga något slags moderlig myndighet öfver hyresgästerna, som Ann.
Y. tyckes antaga.
Någon annan kontroll än den själfkontroll, som hvarje sedligt ren, med känsla för sitt människo- värde och sitt sociala anseende, ställer på sig själf skulle där ej förekomma.
En annan miss- uppfattning — för öfrigt gemensam för samtliga insändare, är att hyresgästerna endast skulle ut- göras af unga flickor.
Min mening har i stället varit, att ingen åldersgräns skulle uppställas mel- lan yngre och äldre arbetande kvinnor, ty bland de sistnämnda finnas många själfförsörjerskor in- om den i min artikel omnämnda grupp II, hvilka äro i lika stort behof af billiga bostäder som de unga.
I likhet med » En af de många ensamma » i n:r 31 af Idun anser äfven jag, att det vore för- SANATOGEN delaktigast att direkt få hyra af husvärden, men som vi veta är det mycket ondt om smålägen- heter, och hvilken byggherre skulle väl vilja bygga hus med särskildt prisbilliga bostäder för fattiga, arbetande kvinnor?!
Ann.
Y. talar också om obehaget af att i ett sådant där inrättningshem nödgas vara omgifven af andras möbler.
Men hvad har då den, som hyr möbleradt rum eller inackorderar sig annat att fröjda sig åt?
Och såväl det ena som det andra tycks likväl Ann.
Y. vara att föredraga.
Tror hon då, att den själf ständighet, som hon med all rätt sätter så högt, verkligen är så särdeles stor på sådana ställen?
Nej, såväl i » möbleradt rum » som på inackorderingsstället får hyresgästen ofta nog känna sig sorgligt ofri.
Slutklämmen i Ann.
Y:s artikel och som hela hennes bevisförning tyckes gå ut på, är att fram- hålla, hur mycket bättre det skulle vara, om de arbetande kvinnorna själfva bildade gemensamma hem.
Skulle det verkligen det?
Jag är då för min del på det lifligaste öfvertygad om, att ett sådant hem blefve ändå otrefligare och tillvaron där långt ofriare och osjälfständigare, åtminstone för — låt oss säga de fridsamma, än till och med det inrättningshem, som Ann.
Y. i likhet med mig finner så afskräckande.
Låt oss blott tänka oss t. ex. sex kvinnor = sex viljor = sex förestånderskor!
Hu då!
Och så » den äldre, förståndiga jungfrun » till, som nog, därom kan man vara viss, ville ha sitt ord med i laget!
Ann.
Y. föreslår, att » flickorna » skulle tura om att förestå hushållet, men är hon själf husmoder — hvilket man kan antaga att hon är, efter hon erbjuder sig att hjälpa flickorna med att uppgöra kostnadsförslag för ett dylikt hem — så vet hon också hvilken tid, hvilket arbete och hvilken om- sorg kräfvas af den, som skall förestå ett hus, men i min artikel har jag påvisat, att den tid, som den själfförsörjande kvinnan har öfrig från det arbete, hvarpå hon skall lefva, är så knappt tillmätt, att hon ej skulle få någon till öfvers för dessa bestyr, helst som hon ju ock behöfver hämta frisk luft och laga sina kläder.
Och så till sist — det viktigaste af allt — pen- ningefrågan.
För så vidt jag icke missförstått Ånn.
Y. är det äfven de lägst aflönade kvinnorna — om några andra talar jag inte alls i min artikel — som hon tillråder att bilda gemensamma hem, hvartill möbler, husgeråd och köksattiralj skulle anskaffas på så småningom hopsparda medel!
Jag skulle vara färdig fråga, om Ann.
Y. verkligen läst min uppsats, då jag ju däri med nakna fakta, med siffror, som tala ett oförtydbart språk till fullo klargjort, att de lägst aflönade kvinnorna inte kunna göra några som helst besparingar, för så vidt de inte skola ge sig ut att tigga till klä- der och föda.
Men Ann.
Y. påstår, att äfven den » fattigaste på så sätt kan förvärfva sig ett eget hem — ja, till sist skaffa sig en egen liten våning, hafva en egen tjänarinna och lefva som en drottning i sitt eget lilla rike » (!)
Tänk, om Ann.
Y. genom de kostnadsförslag hon lofvat ställa till » de förbiseddas » förfogande kunde förhjälpa dem till en sådan härlighet, hvad de då skulle blifva henne innerligt tacksamma!
Sedan ofvanstående skrifvits har ännu ett in- lägg i diskussionen gjorts af » Prenumerant » i n:r 33, hvilken af allt att döma tror sig därmed ha fört densamma in i det enda riktiga spåret.
Det är ju mycket välvilligt af herr » Prenumerant » att vilja » lägga sig ombord » med det, som » men- lösheten och opraktiskheten utfunderat », men månne han icke något öfverskattar sin förmåga, då han så naivt utbrister: » Jag märker, att det behöfs en karl att reda saken litet bättre ».
Man får åtminstone den uppfattningen, sedan man ta- git notis om den utredningen.
Vi kunna dock ej ytterligare upptaga Iduns spalter med ett längre bemötande af densamma, hur frestande detta än kunde vara.
Att det bästa och riktigaste vore, att alla ar- betsgifvare betalade alla sina biträden en lön, som satte dem i stånd att lefva som människor utan tärande umbäranden, är väl något som hvarje aldrig så litet tänkande människa för länge se- dan insett, men tills detta sker, torde det icke vara otillbörligt att något göres till lindring och lättnad för dem, som hafva det sämst ställdt.
De medel herr Prenumerant föreslår, såsom strejk och opinionstryck på principalerna, synas verkligen allt för » opraktiska » för att ens kunna tagas på all- var i dessa konkurrensens tider.
Likaså förefaller det något problematiskt, huru, om fruarna beta- lade sina barnfrölenar och sömmerskor bättre, detta skulle kunna inverka på kontoristers och öfriga med dem i min artikel omnämnda likställda kvin- nors lönevillkor!
Men herr Prenumerant kan kan- ske reda upp den saken.
STEFFEN.
Prospekt sändas agenturen Josephson Erhalles gratis och franco &amp; Göteborg.
Retelke, å alla apotek och Tillverkare: B t n w * genom General- kemikalieaffärer C: », Berlin S. O.
— TfN AF DE MÅNGA s. k. förbisedda, beder att på alla sina medsystrars vägnar på detta sätt få tacka » Prenumerant » för hans förstån- diga inlägg i vår fråga.
Ni tyckes helt ha träffat hufvudet på spiken genom edert sunda förslag till våra arbetsgifvare, nämligen att de skola och måste förmås att ordent- ligt och mera samvetsgrant betala sina kvinnliga biträden, hvilka få slita ut sin ungdom med ett träget, ansträngande arbete, och hafva då icke högre aflöning, än att de med knapp nöd kunna existera, samt icke med största sparsamhet lyckas lägga af några kronor årligen, för ålderdomens allt annat än ljusa dagar.
Någon fackförening och strejk lär nog ej vara lätt att åstadkomma, enär det finnes 100-tal platssökande som vid ett sådant tillfälle gärna nappa på kroken, blott för att erhålla en plats, om än med aldrig så ringa lön.
Dessa föreslagna s. k. hem för de förbisedda, huru långt skulle ett eller ett par sådana förslå för den stora mängd, som är i behof däraf?
Allmänna tillskott skulle uppehålla dem, åt- minstone de första åren, men — arbetsgifvarne äro fritagne.
Nej, gör ett upprop i de större tid- ningarne till våra arbetsgifvare, att de alla ena sig om att förbättra våra små villkor, och vi skola blifva eder innerligt tacksamma därför.
EN SOLBARNET GÅLI.
SKILDRING AF A AF D E MÄNGA.
LAPPMARKS- AIDA.
NDERS-PARTA boförde från hafskusten till fjälls.
Det var den tid på året då videt bar silfvergrå häng en och orren spann sina första spel.
Sameerna) slogo läger under en jättefura på Ibäckheden — medan Lars-Enar getade re- narna i lafskogen.
Anders-Parta och hans gumma Maja-Brita sutto knäböjda vid kaffeelden — och rådgjorde hur de skulle ställa det med nejtan ' - ') Gåli hvilken låg orkeslös i atjan i den kyliga mid- natten.
Det blixtrade om deras krithvita tandrad när de talade.
Deras ögon voro onda och rinnan- de af skarp vårluft — deras ansikten och näfvar garfvade af sol.
Maja-Brita kastade gång efter annan ett oroligt öga på sin nejta, hvilken låg flämtande och redlös i feber.
Genom det skira aprilmörkrct och det röda eldglmdret kunde hon se hurusom hennes blick sugit sig fast vid enstaka stjärnor som blinkade genom granriset.
Lappmor förstod, att hon ännu kom ihåg sitt » atje mien ») Nu närmades ljudet af knäppande klöfvar och skällors klink.
Dagen rann upp mellan mörka granar och ljusare tallar.
Snart vimlade snön af grenig hornskog — och Enars locklåt vaggades af ekot mellan bärgkläpparne.
Maja-Brita band upp » annarne » och rände till skogs för att samla dragrenarna, hvilka spändes för atjorna tills rajan blef fulltalig.
Lapphnsbonden var tung af natt- vak och brännvin.
Han sysslade hälst vid eldstaden med att fylla järnpipan af doftande Norgesblad eller vaka öfver kaffekitteln.
När Enar kom fram till eldstaden löste han sin töm från bältet, hvar- med han svängde fast sjuklingen — emedan han visste att hon inte orkade hålla sig kvar i atjan under forslingen.
Därpå axlade han spjutet och rände före renarna, men hans lockton lät ansträngd och full af vemod.
Anders-Parta gled af ned öfver dalen mot Granåkerbyn, hvilken låg en fjärndel vestanför.
Där fanns ett svenskbygge afsides från den öfriga byklungan — där lappfamiljer brukade logera under boflyttningen.
Där skulle lappfar leja kost för nejtan tills hon blef fri sjuk- domen.
- l 3 I spetsen af rajan gick lappmor med tömmen om den största renen, den hon ledde i band, en grann renoxe med mörkbrunt blänkande hår — och en hornkrona, hvilkens benverk glänste.som fernissadt — med tjugutals flikade spiror.
Öfver ryggen föll betslet piydt med brokiga klädesfran- sar.
Gåli åkte i första pulkan, så att lappmor kunde hålla uppsikt öfver henne.
Detta var tredje nattresan som gjordes i oföret.
Snön klabbade.
Solen gick upp öfver grantoppar- ne och gjorde dem skinande gula.
Lappmor joj- kade sin rouole) och kände sig glad åt våren.
Hon frågade inte efter att hennes knän skälfde — och hennes underkolt var våt af svett.
Klöfsprakandet och klockspelet gaf henne hopp och ihärdighet.
Lappmor såg tillbaka mot atjan hvarifrån den röda mösstoppen lyste fram.
» Gåli, makktes rojeso?
) » ropade hon.
Gåli hade ej tid till svar.
Hon hostade och lallade sitt » atje mien » — den enda bön hon lärt.
l 6 5 *) lapparna.)
hur mar du.
-) flickan.
3) fader vår.
579 — Först när solen nått middagshöjden hade sa- meerna uppnått svensknybygget.
Gåli låg redan under fallen och lappfolket sutto kring spisen med rykande snuggor.
Svenskfolket lofvade ta vård om Gåli — och gjorde sig till att krusa för lappen — emedan de bruka köpa slaktrenar af honom vid höstflyttningen.
Drängen Enar satt nedhukad på huggkubben och såg öfver golfvet mot bädden där Gåli slängde hufvudet i yrsel.
Hans ögon blefvo svarta och tiggande.
— Aldrig, aldrig, tänkte han — hade de fått henne att stanna här — om hon vetat om hon varit tillräknelig — — Så snart klabbsnön hårdnat till skare frampå kvällen samlades renarna i klunga, hvarefter hun- darna satte flocken i rörelse.
Från byn togo de sig ' ut som en gråbrun långdragen rem, hvilken fållade träskisen.
En och annan renkalf blef liggande i rentraflet — uttröttad och tillspillogifven.
När Gåli första gången slog upp ögonen feber- fri — funderade hon om drömmarna kvarstannat i hennes hufvud — eller om vitrerna tagit henne till sitt berg.
Mot för granhvalf och stjärnprickig himmel omgafs hon af gulhvita väggstockar där rinnkådan kysst af solen glittrade som bergskri- stall — och där björnmossan låg nyindrifven i saten — så färsk, att skogsdoft gick ut ifrån den.
Bädden omsvärmades af en hop barbenta ungar med tofviga linluggar och smutstjocka, nyfikna ansikten.
Jan Pers mor gick fram till sjuklingen och berättade hvarför hon blifvit kvar vid gården.
Gåli hörde förundrad på.
Hon mindes ingenting af de sista dagssorgerna — tyckte blott, att hon sofvit bort några dygn — för att vakna i ett fängelse.
Mor gick fram till spiseln där vällinggrytan bubblade.
Ungarna skockades kring spisen med träskedar och tråg i knäna medan de målade tunnbrödet i smulor — och slefvade vällingen i tråg- och spilkummar.
Kornmjölsdoften gick om- kring i stugan och kittlade Gålis mun.
Botten- skvätten östes i en liten vriskål hvilken mor pla- cerade på fälltäcket.
Efter några skedblad be- fanns skålen tom — innan Gåli ens blifvit half- mätt, men tordes inte tigga mer — utan blef sittande med skålen mellan näfvarna — och stirra- de ängsligt i det grunda kärlet.
En af den bar- fota unghopen smög sig inpå henne, nafsade skålen ifrån henne — och stack den under mjölkskåpet — där den stod odiskad målmellan.
— Här får jag nog svälta ihjäl — tänkte nejtan och grät en tyst stump.
„ Vårdagarna kröpo förbi i dryg långsamhet.
Årstiden blef kall och solfattig.
Lofskogen stod svart till midsommardagen — på skuggiga ställen låg snön kvar, men göken ropade från solbergen.
Jan ' Pers folket höll hm i skogen stor tid af dagen där de bärgade laf och aspsaf till foder åt nödlidande boskap, medan Gåli låg ensam inne och lyddes till barfotatrampet af de lekande bar- nen på lejdan.
Hon rådbråkade sin kropp för att komma upp, men seg ihop — och föll.
Genom dörrgläntan silade solen gulliga golfstrimmor — därute ropade nykomna svalor hyitt — bäckar och forsar löpte utför branterna i hvittgrönt skum — i denna bygdens fågelbur och forskupa buros hundratals ljud genom smågen till de glesa ådals- stugorna.
Genom fönstergluggen uppmärksamma- de Gåli hurusom molntapparna likt hvitlockiga lamm sprungo unnan sunnan mot norr.
Om hon bara fått följa dem på dess flinka seglats raka vägen hem till atjes ') kåta vid foten af Solåiwe!
Gåli trängtade och bad till » storpappan » däruppe 1 — eller Jurubel, som hon benämnde honom på lapska, men stördes af annalkande steg.
Lill-Janne — gårdsfolkets äldste — kom fram till gården och gaf nejtan stora kakor af ljusgredelin gran- kåda — och stoppade fallen kring hennes axlar.
Hans hår var vildt och buckligt, men gult som en ung näckros — och hans ögon speglade solar — tyckte Gåli.
Hade det inte varit för den grå skjortan — och de trasiga byxorna — skulle hon trott .honom vara hennes skyddsengel.
» Ä du mycke sjuk? » sporde han.
Gåli hostade ifrån sig — och drog ut ett säfligt sn-ä-ji-ä. » » Åt sommarn ' då ja ' far åt getarskogen ska ja ' nopp snottren åt de '.
Far och mor ä ' som fatti nu — men he bli no ' bätter då » Äppla » bär — och vi få nånting borta årsväxta » — fortfor gossen.
Lillnejtan spillde några tårar på barnklädet — ty vänligheten grep henne.
Då blef lill-Janne förlägen — sög tummen hvit — och gömde sig i spisvrån där han satt på lur tills nejtan blef torr- ögd igen.
Nu berättade nejtan, att hon var lappföding från Solåiwe, där snön låg kvar öfver somrarna ") sång.
4) pappas.
IDUN 1902 | Förnämsta tvättmedel I E | äro och förblifva dock vid finare tvätt HYLINS = I Ekonomi-Tvål: och vid gröfre tvätt (byk) I HYLINS | Prima Tvätt-Tvål [— och där solen var uppe hela natten öfver mid- sommar.
Att fjälldalarna buro manshögt gräs — och marken dukades af vildblomster — eller ren- mossa och björnstut.
Atje hade kragats med björ- nar — han.
En gång såg han fem björnar sola sig på myren.
Han laddade sin lobössa och kläm- de till ett skott på den närmaste bjässen.
Skottet träffade.
Bamsen stöp och kamraterna flydde.
En annan gång motades han af Nalle på en gran- mor.
Geväret hängde i kåtan.
Af vapen fanns ej annat än spjutstafven.
Nalle satte sig vid lappens fötter — grinade på tänderna och tuggade fradga så det duggade om atjen.
Lapp och björn ögon- växlade.
Spjutstafven låg på lur.
Röda minuter för atje de där.
Men bamsen tröttnade — steg helt oförmodadt upp och lufsade bort — — Det meriga af historien orkade inte Gåli med.
Men gossen hade hört nog och lifvades åt äfven- tyren.
Den natten försökte lill-Janne inte blunda för vikingadrömmarnas skull En söndagskväll under björklöpningen kom Nils Ersa från byn till gården med en stopskagg-e under armen.
Jan ' Pers mor tog i sitt hjärta far- väl af helgdagslugnet — nu förstod hon hur dagen skulle sluta.
.
.
Till en början förhöllos männen olycksbådande kontanta, men med suparne inblandades nya tvi- ster i samtalet, hvilka slutade med kragnapp eller svarta eder.
Barnen kröpo upp på grytbänken — så nära mor de kunde — under det hvarje bra- skande råhet inympade sitt gift i mottagliga barna- sinnen.
Mor, med de många små, hon som läng- tade efter kyrkklockor — efter psalmer och frid och gudstjänst — lyfte treåringen på ryggen — den minsta i famnen — gick till skogs och göm- de sig.
Lill-Janne stannade ensam kvar hos Gåli. "
Så snart Nils Ersa fick syn på lappnejtan, rag- lade han framåt g ' olfvet och knöt näfven emot henne — hvarefter han utfor i hotelser och för- bannelser öfver lappfolket.
Ett språk som hans var otrvckbart och kom den affallna näfven på fallen att skälfva och skaka.
Men Gåli Parta hviskade med hjärta och mun sitt » fader vår » och barnens vän beskyddade henne.
Lill-Janne som hade reda på hur den svensken tjufskjutit renar — hur han lönnkrögat för att muta sig till renkött af sameerna — och mycket mer — smög på tå till stolen där kaggen låg — fick den i näfven — luffade utför åbacken och slungade kärilet i strömmen, hvarefter han kröp ihop under loggolfvet där han satt och svalt ett rundt dygn.
Solen hälsade på genom de glasrutor som pe- kade mot öster i Jan ' Pers nybygge.
Far hade rott ut lagnbåten till fiske — mor sysslade med mjölktrågen inomhus.
Lill-Janne begagnade sig af tillfället — larfvade på tå uppför lejdan — in- till stugan till mor och tiggde fil.
Mor blef hjär- tans glad åt pojken — hon som plågats af don gissningen att Lajsforsen slutit honom i famn.
Lill-Janne förtäljde hur han gjort gvaföl på fyllan och försäkrade: » Aldri ska ja ' sup me ' full då ja ' bli stor! » » Gu ' gifve ' » önskade mor och välsignade sin goss '.
Nu fick Janne fil så mycket han orkade — han fick blajok * och kornbröd och mesgröt.
Den dag som Janne fått läska sin glupska pojkmage till botten låg förvisso utom minnet.
Och det att han inte gaf sig tid att knäppa sina magra händer till bordsbön rådde glädjen för.
Mor och syskon gingo bort till fäbodarna så ätaren blef ensam.
Då tassade han fram till sjuk- lägret.
Gåli sof.
Solen smekte hennes hår och svalorna flögo skvattrande kring stugan.
*) En slags fjällfisk.
IDUN 580 1902 Nu skulle Gåli få äta sig mätt en gång — och gossen väckte henne.
Sedan hon gnuggat sig klar i ögonen, hviskade Gåli, att hon drömt sig hem på renvallen — där var lusteligt och grannt — så nu måste hon fara.
Och Janne hviskade tillbaka: » Då följ ' ja ' me '. » » Men först ska vi äta oss mätt ' » — tyckte han.
Så tömde de filtråget och stoppade blajoken obe- nad i munnen.
Därefter klädde och skodde sig Gåli, hvarefter de skyndade öfver vallen ned till båthuset.
Gång efter annan blickade Janne mot stugan med det fjälliga pärttaket — och de solgula fönstergluggar- na.
Bruset från forsen och aspskogen gick i mörk botten mot taltrastens ljusa lock — och ladusva- lans pladder från hinkflöjeln.
Gåli satte sig på båtkrämpan — Janne till årorna.
Båten vaggade utför vågen.
— Windeln vidgade yta ju högre de hunno.
Skog och myrar blinkade förbi vid strän- derna.
Från nordsidans myrtrakt hördes ljud af huckrande orrar — medan södra strandens löfdal besjöngs af gök och småfågel.
Frampå dagen bedarrade sydosten.
Windeln låg i blå jättespegel med violetta, svarta, gröna eller gredelina berg på stup i vattnet — en färgstark Lapplandstafla i veka och kärfva kulörer — sådana dagrarna bli häruppe eftersom solen sänker.
» Nu ha vi bara några mil kvar » — utropade Janne och fällde åran.
» Men forsarna! » anmärkte Gåli och lyddes till forsmullret som växte i kraft.
» Ja dem ja », inföll pojken modlös.
Båten var gliden framom en starrklädd udde hvarifrån Kyrk- fjället — det första — blef synligt.
Toppen låg hvitklädd i snö — dess midt och fot hvasst blå i skuggan.
» Si där, » ropade Gåli, » bakom högsta fjälltop- pen ligger Solåiwe.
Sunnerst i Tjånkadalen ha vi sommarkåtan. » Janne vardt storglad — och Gåli jojkade sin soligaste wuok.
» Lys ' ä ' int på kåtan? » sporde Janne.
» Nää.
Vi ha tre mil kvar, men ro ' i lan ' du så gå vi! » Så drogo de båten på torrån och begynte gå- endet öfver rödmossiga myror — genom snårig dvärgbjörk — uppför bergkobbar och björnmorar.
Till sist när Gåli kände, att det var ute med henne — kastade hon sig framstupa i mossan — och spottade blod.
Jannes ögon svartnade af skrämsel.
» Nu ger du sjuk Gåli, » sade han.
» Nää, » kom svaret halfhviskande och skyggt.
» Men ja ' ork inf gå länger. » » Ja ' ska bära dej. » Så lyfte han henne på sin hvassa pojkrygg — stapplade några alnar — och föll.
Beste sig ånyo — stapplade — och föll.
Men Gåli tålde inte forslingen heller — och så blefvo de ligg-ande i grantjockan — på öde landet utan resekost.
Genom en glugg i granriset tittade Soiåiwes röda hätta — fjärran som ett moln — men lockande fagert.
Gåli som såg det hviskade: » Be ' — be ' att ja ' få komma dit — innan Ja ' ä ' visst sjuk — Janne. » Där hon frusit — svultit och slitit ondt — dit längtade hon.
— — — Men gossen bara ropade: » Dö inf!
Dö inf! » Och tårarna dallrade som daggdroppar i ögon- fransen.
Men när han såg hur dödlik hon var — och hörde andedragens rossel — knäppte han händer och ropade så högt att Osaflydjet kastade ljudet tillbaka — förlängde det och upplöste det i skallande snyft och dallring: » Gulla, söta Gud få Gåli lefva! » Dock — innan midnattens sol flyttats till österns fjäll — låg Janne — vikingen — ensam med liket.
Från skogen ekade björnens grofva hvissling, från vänster fräste Windelforsen — ka- stade skummet i flingskurar högt i luften — knäckte timmer som spånlappar — duggade strän- dernas starr och blomgårdar.
Janne låg hvit och skälfvande i mossgropen, men samma- natt skic- kade vår Herre en flyttarekarl till stället, hvilken snörde liket på mesen — och skaffade Janne till rätta.
Men alla som känna honom påstå att hans förstånd tagit skada den natten.
* I Tjånkaträskets kåta vänta lappfar och lapp- mor ännu sin nejta.
Och vänta få de.
V FVEN SVENSKA TEATERN har nu öppnat sin säsong.
Direktör Ranft synes numera efter köpenhamnskt mönster ämna kreera söndagarne till Kungl.
H of boktryckeriet | Iduns Tryckeri Aktiebolag!
1 7 Bryggaregatan 17 såsom Aktier, Obligationer, Pris- kuranter, Cirkulär, Plakat, Affischer, Fakturor, Räkningar m. m. m. m.
FÖRSTKLASSIGT ARBETE!
BILLIGA PRISERI premiéredagar — » Mamsell Angot » på » Vasan » den ena veckan, » Nihilisten » på » Svenskan » nu den andra!
— och framgång tycks allt fortfaran- de vilja följa detta vårt söndagsbarn bland tea- terdirektörer.
Den dramatiska bearbetning af Sa- vages allbekanta äfventyrsroman » Två fruar », som på affischen går under benämningen » Nihilisten », befanns vara verkställd med en obestridlig sce- nisk savoir faire, som åt den tacksamma publi- ken inom ramen af 5 akter och 3 timmar koncen- trerade det görligt mesta af romanens vidlyftiga och spännande intrig.
Utförandet var också i sitt slag förträffligt — särskildt briljerade fru Valdman som den sköna, hemlighetsfulla nihi- listskan, hr Barcklind gaf som den chevalereske amerikanske öfversten ett nytt prof på en karak- täriseringsförmåga, som snarast borde få mätas på vida större och konstnärligare uppgifter, och hr Backström förlänade åt den fruktade hof- och polisreptilen baron Friedrich all önskvärd relief.
Uppsättningen var äfven vällyckad, första aktens kontinentala bangårdshall och fjärde aktens guld- skimrande balsalong i polisministerns palats rik- tigt effektfulla.
Allt som allt var salongens för- tjusta stämning lika lätt förklarlig som söndags- publiksmänsklig — ja, förresten torde den godt hålla en tids hvardagsslitning ock, så visst vi alla i grunden äro ena stora söndagsbarn hela veckan Lördag: Jenny Linds soppa; blod- stekas i het panna.
; i flottet brynas se- väl och rimsaltas.
Anjovisen rensas och Siljan.
Det delade hönset lägges ofvan- plättar med lingonsylt.
dan lefverskifvorna.
När de äro brynta, uTbenas.
Af anjovisen, brödet, mjölken på-, och litet af såsen hälles öfver.
påhälles vattnet, och lefvern får sakta och kryddorna göres en färs, med hvil- Den öfriga såsen serveras i särskild sås- RECEPT: steka 1 half tim., eller tills den kännes ken sillen fylles.
Den vändes därefter skål.
Redigerad af mör.
Den lägges upp på fat, fläskskif- 1 mjölet och lägges i en med flottyren FACKSKOLAN FÖR HUSLIG EKONOMI Tomatpuré (f. 6 pers.).
3 sylt- vorna läggas däromkring, och såsen hål- smord panna och stekes sakta i ugnen lökar, 2 msk.
smör, 2 kkp.
tomater, 2 les öfver.
I UPSALA.
eller på spisen 1 half tim. Stekes L Ä K A R E R Å D (Föreståndarinna: fröken Ida Norrby.)
Ht.
(bulj ong, 2 msk.
tapiokagryn, salt.
Risgrynsgröt med äpplen (f. den i ugn, behöfver den vändas.
Ser- hvitpeppar, 1 — 2 msk.
sherry eller ma- 6 pers.).
1 o. 1 half kkp.
risgryn, 2 lit.
veras med korintsås.
JjjNHVAR af Iduns läsarinnor äger att FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR deira.
å denna af delning erhålla fria läkarrå Vatten, 1 o. 1 half lit.
färska eller 1 VECKAN 7 — 13 SEPT.
1902.
Beredning: Lökarna brynas lätt i o. 1 half hg.
torkade äpplen, 1-1 o. Hönsfrikassé med ris (f. 6 Förfrågningar insändas till redaktionen m pers.).
2 unghöns, 1 msk.
ättika, 1 o. påskrift?
» Till Iduns läkare ».
Söndag-: Tomatpuré; kokt makrill smöret och de groft skurna tomatema half kkp.
krossocker, 1 half tsk.
salt.
half lit.
vatten, 1 half portug.
lök, salt, LIDANDE 52-ÅRIG KVINNA, l) Pu- med holländsk sås; lamkotletter med (färska eller konserverade; tillsättas jäm- Beredning: Risgrynen sköljas i 2 lagerblad, 2 nejlikor.
dra flere gånger dagligen med ett pul- blomkål: delikatpudding med grädde.
te 1 half liter af buljongen, och allt- ljumt vatten.
Vattnet kokas upp; ris- f v e i r af lika delar talk och rismjöl, för- Måndag: Pilan på lam; körsbärs- sammans får koka.
omkring 20 min., grynen, de skalade och i klyftor skurna Till såsen: 1 msk.
smör, 2 msk.
satt med 3 proc.
carbolsyra.
Så länge hvarefter moset passeras.
Resten af bul- äpplena samt sockret läggas i, och grö- mjöl, 4 kkp.
hönsbuljong, 1 del.
tjock eder kroniska katarr fortfar, finnes emel- soppa.
lertid ej något » verksamt » medel.
2) Tisdag: Lefverbiff med potatis; ris- jongen kokas med tapiokagrynen, hvil- ten får koka omkr. 2 tim. Afsmakas och grädde, och 2 äggulor.
Ris: 1 o. 1 half kkp.
karolinaris- Nej; intet kan eller bör göras.
!kja sedan frånsilas, så att buljongen en- serveras.
grynsgröt med äpplen.
KÖRTELSJUKA.
Körtlarna kunna va- Onsdag: Stekt, färsfylld sill med dast är simmig; det passerade moset Användes torkade äpplen, sköljas dessa gryn, 2 o. 1 half lit.
vatten, 2 tsk.
ra ans vällda af flere olika orsaker (af- salt.
öres genom läkareundersökning), och på ilägges, och soppan får ett uppkok och läggas i blöt några tim., innan de potatis; makaronivälling.
denna orsak beror ju sedan hvad som Till garnering: 1 knippa per- samt afsmakas med kryddorna och vi- Torsdag-: Kalf kotletter med ärter; bör göras, och om det är botbart.
koka *.
I stället för risgryn kunna kross- silja.
net. '
Serveras med croutons.
sviskonsoppa med grädde.
BEKYMRAD.
Ja, i brist på annat.
gryn användas.
Beredning: Hönsen plockas och VIOLET.
Se svar till Maj 2) i n:r Fredag: Hönsfrikassé med ris; soc- Lamkotletter (f. G pers.).
18 Stekt färs fy] ld sill (f. G pers).
svedas, vingar och ben huggas af.
De 9.
En dylik diet passar både för ert kerkaka med äppelmos och grädde.
kotletter, 1 msk.
salt.
1 tsk.
hvitpep- G färska sillar, 12 anjovisar, 1 kkp.
öppnas, tagas ur, sköljas mycket väl hjärta och er blodbrist bättre än den, par, 3 msk.
smör, 1 Kalf lit .buljong stötta skorpor, 1 half kkp.
mjölk, salt.
och torkas och gnidas in- och utvändigt ni nu antagligen för.
UNG MOR.
Iakttag föreskrifterna för eller vatten.
peppar (socker), 1 half kkp.
groft råg- med ättikan, utspädd med litet vatten.
Eva i n:r 5 och jämför svaret till ID Beredning: Kotletterna huggas, mjöl, 3 msk.
flottyr till stekni ug.
O v a l i n, Hönsen skäras därefter i vackra styc- ;) i nj:r 5. äggkonserve- putsas och bultas ett sia?
på hvarje Beredning: Sillen sköljes, öppna.s ken, - och kokas i 1 o. 1 half lit.
vatten, LÄRARINNA 32 ÅR.
I ett fall sådant Nytt, patenteradt ringsmedel.
detta, hvarken kunna eller vilja vi sida.
De peppras ocvh saltas samt bry- i ryggen, inälfvor och ryggbonct bort- skummas väl, då det kokat upp, hvar- som Föreståndarinnan för Fackskolan yttra oss eller gifva råd.
Bäst vore ju, för huslig ekonomi i Upsala, fröken nas i smöret, buljongen pispädes, och tages, hvarefter sillen sköljes, torkas efter kryddorna tillsättas.
Siyckena ta- om ni hade tillfälle att rådfråga un- Ida Norrby, intygar den 31 januari kotletterna få sakta, steka färdiga under gas upp, allt eftersom de kännas möra 1902, att af ägg, som i början af ok- tober 1901 konserverats med Ovalin, 5 — 10 min.
gmjiuiiiii iipwiniBiniBB — a — •• och hållas varma i vattenbad.
Höns- hvitan godt kunnat slås upp till skum Kotletterna kunna, äfven kokas i flot- skrofvet kokas, tills buljongen kännes samt att äggen för öfrigt i likhet med färska ägg kunde användas såväl till tyr, men måste då först paneras.
kraftig i smaken, hvarefter den silas förvaring som steknin^ och löskok- och skummas.
ning (förvaringstid 4 månader).
Lefverbiff (f. G pers.).
8 hg-, ox- Lektorn vid Ultuna Landtbruksin- lefver, 3 hg.
fläsk, 1 msk.
salt, 1 half Smör och mjöl sammanfräsas, bul- Specialaffär rar Damartiklar stitut Hr E. Peterson, intygar, att ägg som konserverats med Ovalin och tsk.
hvitpeppar, 3 msk.
mjöl, 2 - 3 kkp.
jongen tillsatte?, och såsen får koka 10 förvarats 1 år och 3 dagar vid prof vatten.
STOCKHOLM min., hvarefter den afredes med äggn visat sig lika med färska ägg såväl till smak, lukt och utseende, samt loma och grädden.
Beredning: Lefvern tvätt-as och får FORSRJHlHCSlOULEll: att efter kokningen intet spår uf det ligga i vatten 1 kvarts tim.
Den tor- Risgrynen sköljas i ljumt vatten, sät- använda konserveringsmedlet kunde 18 HUMLEGARDSGATAN 18 upptäckas.
kas därefter väl, och hinnorna tagas tas på i kokande och saltadt vatten 29 DROTTNINGGATAN 2 » Aktiebolaget OVALIN, Upsala.
bort.
Lefvern skares i skifvor, dessa och få koka, tills de äro mjuka.
De Partiförsäljning genom Henrik (Jahns vändas i en blandning- af mjöl, salt och omröras då och då med gaffel.
Det KONTO!
ICI LAGER: Aseptin Amykos Aktiebola;;, Bästa smörgåskex!
18 HUMLEGARDSGATAN 18 kokta riset lägges upp på.
serverings ' hvitpeppar.
Fläsket skrapas, svalen tages Upsala &amp; Stockholm.
a) fatet och garneras med den friska per bort, och fläsket skares i skifvor samt K Ö K S Ä L M A N A C K 1 - 4 Nyhet!
Göteborgs Kexfabriks Cream Craekers.
AB.
Freja-Magasinet
- 581 IDUN 19tfe gå för sjukvård i hem?
Huru långva- litet borax användes till ingnidning re- rig är kursen?
Hvad kostar den?
k ommenderas.
Azymolstimulus lär äf- Vn.
v e n vara bra.
Akta eder i öfrigt för N: r 436.
Kan någon saga mig, huru » h årmedel ».
jag skal tillaga goda omeletter?
Kan Olga.
jag tillaga dem i vanlig stekpanna och — Det bästa hårväxtmedel, som fin- hur?
nas, äro regelbundna tvättningar.
Tvätta Frun vid sjön.
hufvudet minst en gäng i veckan med N:r 437.
Hvilken är den bästa i ä ggula och ful komligt rent vatten.
Blir Ledig annonsplats!
bokhandeln förekommande bok för att på h året torrt, ingnides dagen efter tvätt- egen hand lära sig engelska språket?
n i ngen litet kinapomada eller vanlig Torborg.
h å rolja.
N:r 438.
Hvad fordran för att blifva Wel eda.
inspektor vid ett gods?
Är det någon N: r 355.
Se mitt svar till n: r 354. fördel att hafva tagit studentexamen?
Olga.
Incertus.
— Se mitt svar n: r 354.
— Orsa- John k Frö N: r 439.
Huru skal jag baka godt k e r n a till h å r e t s a f f a l a n d e äro många och något universalbotemedel finnes icke.
berg, Finspong.
bä a s ff t e a - o v c i h s?
matbröd på billigaste och Endast i säl synta fall hjälper lokal be- Frun vid sjön.
andling (massage, ingnidningar o. s. v.J.
: r 440.
Kan någon säga mig, ko o mmit bland Venedigs skönheter, h lian utan måste söka förbättra kroppens bo all- r - tåt.
Hon hade smålett emot honom derlifsläkare i Stockholm eller annor s - a N n a t o r i e t H e r m s d o r f i n v i d B e r l i n h a r a tt tro d - et blonda håret var ett » mod » m, änna tillsotillstånd genom bad, gy o m städes.
c h hviskat: » mon cher ami, ni är g o d t a n s e e n d e s a m t h u r u v i d a d e t ä r n a s t i k, l u f t o m b y t e o c h e n l ä m p l i g o c som en tid följdes, men sedan, dä det HANNA P.
Föga eller intet att göra att man har större utsikter att b m ig h inte likgiltig, er elegans och er s t r ä n g l e f n a d s o r d n i n g i öfrigt.
S ä r s k i l d ö r j a d e bli a l m ä n t i n o m a l l a k l a s s e r Tvä,tta ilere gånger om dagen med ligt, v a n - botas där än t. ex. i Kaxlsbad?
— Hvar åter öfvergafs.
Venedigs förnäm u a ppmärksamhet bör ägnas magen, ty kvicka konversation förtjusa mig, jag ... » lig borsyrelösning.
e ä j u fc m- är doktor v. Noorden läkare?
d H vilk e a s å a m r s u t t o u n d e r f ö r m i d d a g s t i m m a r n, länge matsmältningen är dålig s e å l er aibröt hon och log på nytt, i det TJUGOFEMÅRIG.
1) Helt säkert h a lä d n or g te re r lämpa sig annars bäst för iklädda sin schiavorietta (kamkappa) fö o r c a s h iggår på ett mindre tillfredsstäl- bug.
Däremot torde ni, om ni en b so r ckersjuka?
solana (ett slags halmhatt utan ku la l n e de sätt, är ingen förbättring att en fin rodnad som en sky flög öfver tid framåt låter en läkare, som ha D i a b e t i k e r.
n e t n a.
— Hårets tidiga ' grånande en k n a e n s täcka ansikte.
Hvad ville hon ed ändamåle t at t s kydda hyn vä m tillfälle se och undersöka eder, leda N:r 441.
Finns i Sverige någon m k t u ro - dels på att håret vanvårdats h sä rs tta det fritt däröfver hängande b h e å t j j i u l ä k g li g a?
Det fick han inte veta, ty er behandling, kunna bli väsentligt (för bätt- kvinnor^ i trädgårdsskötsel, och u u g n d o m e n, d e l s p å e n s v a g e l l e r s g om r e t f ö r s o l e n s s t r å l a r] p å s i n a b a l k o n - re.
2) Kan naturligtvis också afgö h r v a il s ka utsikter har man efter gen g o e m t y s sagdt, han vaknade.
- k r o p p s k o n s t i t u t i o n.
D e n f ö r ä n d r i n g i r e l l e r p ä t a k e n i o l s k e n e t.
S e blott genom undersökning.
3) Atropin Han ringde.
v ä t s o r n a, s o m h a r till följ d h å r e t s h ä r n å g r a r e c e p t e r å h a r v a t t e n, h v i l k a verkar åtminstone tillfällig förbättrin g g å; ngen kurs?
M.
R därvid lära användts: 1J 6 uns gr s å v n a a rt nde, kan äfven orsakas af svåra n bugande kammartjänare inträdde, erhäl es dock blott på läkares recept.
själslidanden och andlig öfveransträng b - ä E svafvel, 2 marker alun, (alun de fecciaj, ande en liten visitbricka.
TACKSAM 20 ÅR.
Intet att göra; en 4 uns honung blandas och desti n lle in ra g s.
.
I fall kroppens al a funktioner » r E förbättring ' af er blodbrist eller nerv- å t e r k u n n a b r i n g a s a t t f ö r s i g g å p å et rs t Nåd ringde? » H u f v u d e t b ä d d a s d ä r m e d, p å s t r ö s litet svaghet skul e dock sannolikt åtmin- svafvel, hål es i solen.
2) 3 uns ce no - rmalt sätt, återkommer med hälsan » Ja.
— Hvad har du där ?&gt;: SVAR stone minska obehaget.
får ammarherren tog ett vapenprydt bref taurea, 1 uns sepia, 1 uus diuga e n n t, fö, 1 rbättrad hårväxt och håret åter K ELLEN.
1) Ja, naturligtvis.
2) Nej in n, gl 6 ans, sin forna färg och sin från sm b i- rickan, bröt det och se!
Det uns gummi arabicum, 1 mark a s lu men ni bör gärna därjämte i dietvä f dighet.
u n s s v a f v e l p u l v e r.
D e t t a s k a l g i f v a V AB af Iduns läsarinnor uppmanat iakttaga föreskrifterna för Eva i nar JjjNH att till inbördes i a ra r må den insända s. k. guldfär nytta gen.
3) 3 m ker vin it Svaren - aj Wel eda.
befanns vara en inbjudning att till- 5.
3) och 4).
Båda delania vore no lifiigt g besvara ranksdekokt, en halt m frågor.
a och rk ingefä angifves blan- bringa några dagar på nyåret hos en nyttiga.
5) Hvad som i så fall b förmåga ör insändas till redaktionen, all das, efte å r 8 den dagar, fråga kokas därefte de r ihop g al vän, hofjägmästaren Björnfelt, iakttagas i dietväg, finner ni i svare tid t At de tydligt nummer gälla till e n t r e d j e d e l.
S e d a n h u f v u d e t t v ä t - MMARHERRENS NYA p a å mm tre af tillfyllestgörande våra tat läsårninor, till Jetta.
1) i n:r 6.
6) Nej, de årets t bör lopp dennes gård nära Stockholm.
Kam- s, bäddades det härmed besvarat o som upphör K - A un&lt;let det stor ni absolut undvika.
7) Nej, blott sy r n p - ligt komma och uts ittes för vi solen.
Det fö R r en e O - CK.
EN KULTURHISTO- marherren hoppade högt upp.
Där skul e frågor, som upp tom af er al männa, klenhet.
8} sta Nej antal att f a l l e r b e s v ä r l i g t, m e n n i ä r k a n s k e ej vid dess slut utdela tre prix, Atonien är, äfven den, blott en f muntran ö l j d R I S K SKISS AF M.
H. han ovil korligen träffa Marianne, hon beståeade rädd för bes af v insänder äret 25 och s kronor.
olhettan, so svar, m Förren af ett symptom af er al männa ne tivartdera rv- och fru Björnfelt voro de bästa vänin- skull bör en hvir, som alttid m a n i n o m p a r e n t e s s a g d t, i s o m m a r svaghet (och blodbrist).
underteckna med samma signatur.
E n d e c e m b e r m o r g o n i n å d e n s å r 1 o 7 r 43 och den moderlösa Marianne bru- n t y c k e s d å f ö r g ä f v e s l ä n g t a e f t e r.
D:r — d.
N:r 352.
Bny er ej om de så mycket Olga.
vaknade kammarherren, välborne herr kade tillbri nga långa tider hos hof-: r 354.
Försök en tid med Tric D op a h n e ie - l Tilas ur den angenämaste jä d g rö mästarns.
Låtl se!
Gaf ej bref- utpuf ade hårfärgningsmedlen, hvad d r e o N n ela s, s säljes af herr Rud.
Jansson, l^n^^ft^pa^länge^ Stads- än månde heta.
För ro skul med d I^^sömnen had v e et någon antydan?
Jo ... » min herr å r n d - en, Stockholm.
Tvättningar 1 a fram 2 gycklats för honom här en beskrifuing på- huru venc g t g i å a n bilden af b d r e o n FRÅGOR der skal veta, att min kära hustrus naden, då en blandning af skorna.
fordom färgade sitt här elle litet r ger bor i ax må användes till ingnidning, vackra och pikanta Marianne Stiern g - oda väninna, vår sköna Marianne, kom- ble m kt ig e det i solen.
Det anses näm l i g e n N:r 4.35.
Skul e någon vilja saga n hvilken kurs är lämpligast att ge u o m - era säkert, att in^a blondiner 1 före ä - ggula, lika mycket grönsapa oc s h petz, för hvilken han svärmat en me t r id t i 11 os s redan mel an jul och.
iFVERRASKA EDER SJÄLF- V A!
Insänd något af nedanstående be- lopp, erhållas V y - och illust.
Brefkort.
20 sorte- rade kort 60 öre, 50 sorterade kort 1 kr.
10 öre, 100 sorte rade kort 2 kr., 500 sorterade kort 9 kr., 1000 sorterade kort 17 kr., samt dessutom prof ver å Visitkort m. m.
K ö p s v a r t Begär mönster af vårt garanterade solida siden från 90 öre till 13 kronor pr meter.
Specialitet: Nyaste sidentyger för brud-, säll- skaps- och promenadtoaletter, äfven kulörta och hvita.
Vi sälja i Sverige direkt till privata och sända de utvalda sidentygerna tullfritt och franko till bostaden.
S i d e n!
Schweizer &amp; Co., Luzern (Schweiz).
— Siden-Export.
— ö o t e J. ånedsons Surs i Sjukgymnastik, Massage ocäi P olytekniskt Institut * John V. Lindh-Hygrell, Pedagogisk gymnastik.
Friedberg 17 Karlavägen 17. m e d f ö r e n l i g t k o n g l m a j: t s m e d g i f v a n d e s k am a vid ko G m y p ete n n a s stisk o a ch C r e ä n tt t i r g a h l-I e n te s r t, itu s t o e m en ram kostnadsfritt.
Pröfnings-kommissar.
u K rs m m t. Prog u r s e n 2 - a r i g, b ö r j a r d e n 1 5 s e p t.
gandläkare (Sjöquist gär s a b n org, gen: r.
J- Ar- Sturegatan 4591.
546 v 3 e.
P d r s o o sp n e, kt ad p r. å St b rö e m S o t m ockho D lm Tandläkare I.
I n d u s t r i - A k a d e m i för maskin- elektro-byggnads-ingeniörer byggmästare.
v i d F r a n k f u r t a.
Praktiserar under s o m m a r m å n a d e r n a Furusund.
A l l m.
T e l.
6 6.
Riks Allm.
Tandläk.
Elias Widfond 25 Regeringsgatan 25.
10 — 2 5 — * 2 / 6 Fil.
B:r P. Håkanssons aiuori För användes af alla, som lärt känna det, O kurs för damer i massage såsom det bästa medel och sjukgymnastik: m ot ytt v oc d h or, in sår, flamm ationer tan till dvä fö r lj k d, a f re ä å rk s e k r a bölder, rosen, d b r å c k, h ä m o r r o j d e r o c h halssjukdomar m. m.
B D:r Emil Kleen.
Det förnämsta toalettmedel och B det pålitligaste hårmedel.
o Kurser i massage och Om ingssätten ik ä am å in l d g e e s n e o.
lik d a en an h v v ä a n r d je n flaska me f d ö fö r ljan o d l C / 3 e a sjukgymnastik.
b n e A s d k r i f n ä t n varnas mot efterapningar af Begä l r egit p.
ro s s ju p k e g k y t!
m M e s d t,.
S k t a n k d h.
olm A., M fa ä b S s r - a l m ik lu a b e in t h.
eten n a o c r t i l h a es i parfym-, spe- ter-Samuelsgatan 64.
Al m. tel 667. ceri- och färgaf n ä d re a r h.
ål P &amp; C:o, Stockholm.
artilager hos Geijer Vasa Kinderpten, Damhårarbeten.
p a n rm ds in ga t.
24, — V as 1 a 8 6 Peruker, Benor, Flätor, Län- U H ös l ä t e ln en b ot ö ta rj g a a r II.
s to d r a sd g a l. g T e kl. n el.
d.
— s f. e 6 p 8 m t.
.
F An m i n g a r m 1 1 1 2.
Prospekt på begäran.
' Hår '.
Träffas kl. och / j l II.
Teknikum skola) vid 2 — 3.
Rådfrågning M. e. m Kjell- berg, kar m.
m.
i tusental.
Insänd harprof så erhållas flera arbeten att välja på.
O b s.
V i signera ej postpaket m e d Herr och F r u E.
M A L M B E R G, 58 Klarabergsgat.
58.
HILDA TROILI.
m a s k i n och elektrotek- niker.
4 kurser.
Iduns Modetidning.
&gt;T3 O: * n C / 3 O: 3 Prenumerera genast B i närmaste postkontor eller bokhandel för 2:dra kvartalet om Ni vill erhålla vårt lands innehålls- rikaste modetidning.
Prenumerationspriset är för kvartal å plansch- upplagan endast kr.
1.50, å den andra O upplagan endast 1 krona.
ör j H u s m ö d r a r är Min nästa (ett-äriga) SpecialpriskuranÉ (mellan-fack- Bast, elegantast, modergast P l o m b, och insättning af artificiella tänder.
börjar 1 okt.
(N: r 29 Regeringsgatan).
N ä r - mare genom prospekt.
Adress från 1 sept.
till 30 a p r i l: Stock- holm, Saltsjöbaden.
F r å n 1 m a j till 31 a u g u s t i: Carlsbad, B ö h m e n.
för och 6 a k a d e m i s k a kurser.
H u s m ö d r a r Klädningstyger nu utkommen och sändes på begä- ran gratis och franko.
Nordiska Kompaniet STOCKHOLM.
Jerusalems- — _staken den sjuannade af mässing, Originellaste och finaste present vid alla tillfällen.
H o s de flesta järnhand- lare.
Sändes äfven, v ä l em- b a l l e r a d, f r a n k o, mot 15 kronor postför- s k o t t direkt från fabrikanterna HEDLUND &amp; Co., Eskilstuna.
IDUN 1902 — 582 — Och — hur sade du — garderoben?
Ja.
Det blef en nöt att knäcka för s B krä A d ' R - den må ses till. » d å r e n.
* * * * » Nådig herrn har sin röda sidenro åtomatol- ck, SYLT- sin blå sidenrock, sina gula byxor, sina ar i ordning för kammarherrens svarta byxor, spetsar och krås ... » * * * Tandpulver, lan A d l s lt res v KONSERV- a.
Den sökta ledigheten från » Ja, ja, jag vet.
Men allt det da h o f t j ä n s t e n h a d e a l c m å d i g s t blifvit b e |ä r i ju egentligen för middagar och assem- viljad och gamle Ol e hade fullt upp B U R K A R bléer, men har jag väl en elegant för.
a ed att få sin herres gar- middagsdräkt? » ^.^^Tandpasfa, de tt rob gör i a pr m billigast hos y d ligaste skick.
Allt var klart » Visst.
Ers Nåd kan använda den e t t p a r d a g a r f ö r e n y å r s a f t o n — s å Aktiebolaget röda rocken som mäster Bruhn gjorde.
utan när som på kostymen från mäster Lind I &amp; Fagerström, er- Utmärkt fin!
Till Te och Vin!
ut. » den ser Ers Nåd högst reputerlig H.
M:t Konungens Hofleverantör.
stedt.
Omsider instäl de sig den eft Brising l ä n g t a d e m a n n e n a f s a x e n i k a m m a r h e r » Hm.
Kanske.
Dock har den an- rens förmak.
Kammarherre Tilas hade 24 Regeringsgatan 24 vändts ganska mycket. » Tilas teg ett h t ela dagen varit mycket nervös.
Han bl - ick och funderade.
Det gäl de sig hafva köpt » 10 alnar blommcnid nyår och stannar huru länge hon ögon ön va a r r- till ytterlighet svag för sitt u j t u - st ut som en parisare!
Den mås k l ä d e, T o c h 1 h a l f a l n a r b l å t t tt m v a isa Marianne sin goda smak i skar.
M n i herr bror skal ej försu a m än e m nd t e och skul e hel re förlorat m y d c- ras. » allt, därför fick ingenting sparas.
m De o t sin, 4 och 1 half alnar felp s k e s e a sig ... » » D t g o d t ä n v i s s h e t e n o m sitt s t a d - et lutcr si ' r no^r göra, » sade skr - de anseende som en b.f de e d le ch f en utgift till, och baron Tila k s nappar och mera tillbehör », al tsam » Ah, den cliarmanta flickan! ...
b O a r e g a l e g a n n -, glad vid tanken att ovädret m m a n s u p p g å e n d e till e n s u m m a a f 4 1 6 ty f ck ö t d e et?
ej om utgifter i onödan, men min dröm, är inte den en vink a n l i g e n kunde ga öfver.
» Tillåt mig ö t a s t e m ä n i S t o c k h o l m.
O c h n u s k u l e daler sin 16 Öre kopparmynt.
Det va d r etta ju sättas på prof inför Mariann m gäl de att visa sig till Naturligtvis reser jag, det är afgjo fö r ä r d r d t e.
l de f t ör nu j u k a s t fråga när herr baron reser. » e, i n t e s å l i t e t » m e n s å s k u l e d e t o c k s å järtas dam, måste plån- M n i elegans, min konversation, sad b e oken sitta sitt em " h » I m orgon klockan tre. » s o m h a n v e r k l i g e n ä l s k a d e s å m y c k e t bli ruhn en hel kostym.
Hvarpå tyget h s a k n ic s - modejournalshjärta det tillät.
an.
Och mäster B hon i drömmen.
ja, det är mig var en skicklig e s l k (Forts.) o r - amför trymån i sängkammaren se äddare, men vore kades till mäster Lindstedt, dit bar F delice att säga de unga damerna in v te ack m - äster Lindste r d n e n, i k l ä d d s i n r ö d a r o c k, k o m f ö r öredraga?
ra artigheter och det är a.l mänt T kändt inrade sig, t att at e t tt f p i e T as i färd med att beskåda sin a e t r t taga mått.
Den röda rocken s v t b - lig il a ar vänn att mitt sätt och min klädsel icke till ilas hon e o r m å t figur.
Han drog i ärmarne på TIDSFORDRIF h a g a d e b a r o n e n s y n n e r l i g e n o c h d e n.
högeligen berömt den se- lämna, mycket öfrigt att önska.
M e n, s i n n y a ock, drog ihop den öfver ares i konstfärdighet, flera af de ung y a dräkten borde sys » al deles lijk b a röstet, jä r m låt se, hur långt ha vi kommit n i k n a kade, slätade och blef så till f a c o n, w i d d o c h l ä n g d ».
M ä s t e r m mar u j nkrarne hade vändt sig till månaden — jo, om åtta dar är hon jul- CHARAD.
a l d e l e s u t o m sig.
Skräddaren stod bred- L i n d s t e d t v a r a n g e l ä g e n a t t v i s a d e n och fått riktiga underverk af afton, jag måste se till att allt är eleg i o a m v i d, d a r r a d e o c h s v e t t a d e s.
V å r t första griper helt behändigt ta rockar.
Han beslöt sig fö n r ye, förnäma kunden sina insikter i » Men — mon Dien!
hvad är väl Det rof, som ordning.
Några dagars ledighet kan denn n ägar n ' s lystnad väckt; y r k e t o c h f r å g a d e v ö r d s a m l i g e n o m i c k e jag nog utverka.
Och sedan, min hulda e.
V å r t andra följer s o m en lisa d e t t a?
J a g s e r j u u t s o m e t t s p e k - er s r ina baronen behagade den nya kos y- P å oron, när den längre räckt; Marianne, sedan .. » Baronen småskrat- Först måste han göra besök hos h t a k l, e n a r l c g u i n!
T r o r h a n a t t j a g m e n sjdå e f t e r d e t n y a f r a n s k a m o d e t.
Uti värt tredje kan man laga a e n- kammarherre örnklo, kammar k u tade för sig själf af förnöjelse.
fournissörer för att se på tyger.
B H j a n- resa bort med en sådan rock!
S ången fin och smaklig rätt; els o m ännen Grewesmuhl samt Siwert k o a å c r d h Han hade stigit upp ur sängen d c h n er räcker ju inte till.
.
.
den är V å å u r r t - m hela e lja Silfverlås och andra ville _m De m — ja, det får m an räkna H a b i c h s b r u k a d e h a m y c k e t a t t v ä gick fram och åter öfver golfvet, ta- Baronen var helt upplifvad.
H t ya ... sade jag honom inte att de B n land döfningsmedlen, i ätt och slätt.
ic a k n e höra talas om annat än de väx n lande halfhögt.
Betjänten stod med lät kammartjänaren kläda sig och fra sk ka moderna.
Och naturligtvis sk u u l e l e vara af lika snitt med min röda?
e a n t r t o s n RITT.
öppen mun o~h uppnäsan mot ta k e t, i i r b T i l a s i c k e s t å e f t e r s i n a v ä n n e h r. an galen? » ar timmar därefter finna vi honom i stirrande på sin husbonde.
Tian var p » Förlåt, nådig herr baron, men herr LOGOGRYF.
Grewesmuhls bod, artigt betjänad af Den ädle baronen hade hufvudet fullt gammal i tjänsten och vågade tillåta b a r ih on op behagade önska att den skul e Det döljes en kraft, d e n n e.
S å u t s t r ä c k t e h a n p r o m e n a d e n m e d t a n k a r p å M a r i a n n e o c h r ö r d e sig tala utan att vara ropad vid till nam n.
ert et Habichs och flera an v tar a S i f w - h e n n e m e d v i d a r o c k a r, l å n g a v ä s, efter nya franska modet .. » Förunderligt stor, » Förlåt, ämnar Ers Nåd resa?
d D å, Öfveral t mottagen med böjda fra r n r a y g - s k a m o d e r o c h allt m ö j l i g t, s å » A at h t!
— dumma karl, kan han U in ti e hafsdjupets väg.
skal jag väl se om garderoben?
&gt;; gar och lofsånger öfver sin egen o h ch an svarade tämligen obestämdt.
L än ik d a å göra den så att den passar?
F M ra e n d - rytmiska slag, nas förträfflighet.
Snart, fann h an ed den röda han bar, men ändå sk f a rans modet.
m k..
ja visst!
Nu ser jag Med glittrande lek, » Så, du är kvar?
Ja visst, res v a aror ja.
Örebro Marie-Kex äga förmåga att rena tänderna samt bevara deras blanka naturliga utse- ende att angripa e m a l j e n.
I STOCKHOLM.
Hushållerska- Sundsvalls Föreståndarinna Stockholms Siden * blusar kr.
a: f å r i h ö s t p er la re ts p a å tt la fö n re d s e tå h e u shå l e k t an h E n s k i l d a B a n k till r!
ide — orto 8 - 5 och r 5 om end svart e b n s r am ung e h t. bä D n sö n hvitt hög o r c e h p k r u is lört — » He 4 nn m ebe e r t g e - S n » fr p ån öre tullfritt!
till kr.
P 2 ro 0 fv: e 8 pr gå m et e e; r. likas 2 å A af K ö v a r a n a n s p r å k s l ö s t t r e l a d e s n fl d i s u n g s t r ä d g å r d s g a t a n 2 A.
c i r k a 3 0 å r.
S v a r m e d f o t o g r a f i, r e f e r Dagblad G, Henneberg, Siden-fabrikant (k. o. k.
hofl.)
Ziirich s S a v m t l ö n e a n s p r å k till » S.
S.
1 9 0 2 &gt; u n d e r enska T / elegrambyråns Annonsafd., Stock- Sparkasseränta proc e a n po k i a n r 4 n, an so, m erh ön h, f. v. b. sk a visn in in tr g ä a d r e till på äfv t la e v k e, b lig a a n om å l - o ä a lm Morgon- och Aftontidning.
a n e l e v p t s e r d e h n - Anderssons Musikskola.
vända sig till Farmaceutiska föreningens En barnkär, snäll.
Observera Stockholms Dag Richard p o la ch tsby o r n ä s, Stockholm.
o p r a den tlig m flic ed ka sk få ö r tseln plat a s f 1 4 n ov å.
f g ö o r ss a a t r t.
H ö s t e r m i n e n b ö rja r 1 d 2 e — n 2 20 och sep t.
6 An e. mä m lnin.
gsd M aga r t: agn T in isd g a s g en fö d r en sko 1 l 6 till s m gen da d g e a n r 1 fr. 7 s o. ept.
m kl. 5 — o t t i d a n kl. 2 — 3 e.
m blads rikhaltiga, lättlästa, d I a la mötande utlofvas.
Svar med rekom., f.
den 20 sept.
Richard Anderssons mottagning: onsdagar o E ch nfä lö rg r adt tapetpapper.
t b o e g kl. iliale V r 2 — fin k n S e. m; illustrerade p. åla r d.
r. e och löneanspråk märkt » M.
S. » G F as å Söder, Östermalm samt öfre Norrmalm.
i fri n y a k v a l i t é e r o c h f ä r g e r s a m t b a n d m rofkarta mot Städerska till England.
Sondasysnummer.
10 ser öre i s m p o o d r e t r o n.
a mönster.
No P r r köping En stark och frisk städerska med g Nya e l e m e n t a r s k o l a n för flickor b y oc f h v ilj an i a, E k n a g n land st.
rax Sva fä r m god sv e fs e t k n g r sk am e ä d de p b s l e a t t a Surs uti klädsömnad a i f t o r o c h f o t o g r a f i s ä n d a s till » S t r k Kommendörsgatan, Stockholm.
för bildade kvinnor börjar omkr. den l:sta Ful ständ 25 till England », Iduns exp., Stockholm.
i g t ele ä m en a ta r s lä tä ro l v e a rk sa t m t el a tre o å c r h ig b g e y m n a s e ial in ie e.
tod S e m å an k v l ä a n ss d e a r s.
.
D e ro ^ö g r en lä in s n or a, fin ä n a en s så god fö t r om r n b ä s t a l ä r a r e k r a f t e r r o n d.
R a i o n p r ö f v a d m r P f T ild as r f t a lic r k ö r k fv y h e u ri s n h p å s la b l s t v s k e r u spekt på begäran.
Höst erminen börjar 18 sept.
Inträdespr Fil.
öfning D ar ok fr. o. m.
1 s e p t.
b a d e o å N a I n a c k o r d g å tor.
Brunkebergsgat.
3 B. Stblm.
Etabl.
18 n 8 Östermalms matlagn.-skola t ?n f r i s k o c h a n s p r å k s l ö s f l i c k a, s o m L i n é g a t a n 1 8, t tr. E l e v e r m o t t a g a s.
K u r - b ö r f i n n a s i h v a r j e å n ta y g b a örja s r ig 2 am ä t d 3 essu tim mar v s ara un fr d u e n rvis v n sen 3 mån.
Prospekt sändes på - beg S äran.
o c k h o l m s S a m g y m n a s i u m.
å t e, s t o m t h e m.
sä u l sk e a l p er oc 1 h o h i hu h r ål e s t ä, n e d r e h er p » l E a Middagsservering 2 — 5.
k jä t. lp om sv s a s ål till Nytt treklassigt gymnasium för manliga och kvinnliga elever.
Försäljes af alla välsorterade n R a n s l a p. r. järnhandlare.
Åt föräldrar Tulegatan 33.
(Obs.!
Snedt emot B.
Bealläroverket.)
T - I s u te s m h a a a lan s d ök s i fö V r äs e t n ngr 2 e L a t i n - o c h r e a l i n i e r.
S m å k l a s s e r.
S k i c k l i g a f a c k l ä r a r e.
P r a k t i s k a m e e to r d er spiran n t l.
er p L å s ö k e rå t e k e s r a g u m ö p tla p n g d y l e v e r fr. o. m.
4: e k l a s s e n s s t å n d p u n k t s a m t k o m p l e t t a n t e r o c h r e s e r v o f i c s a n ä s t a o k n e a n s p t o r d e i f v, och målsmän, E te in r fr g a a m ot h ta v g a a rd s. ag In ack (u or to d m ering ma i nd lä ra r) efa 1 m ilje 1 r e. om m be.
sör å jes.
S A n m ä lnin gar Hög o r c e h R fö e i r a fr l ä å r g o - å h e v s a.
rjäm te r v till ore » E ö g n o s » k, lig I t dun fo s tog e ra f p i.
meds a ä s n å å ho å jjåå&amp;iåiå d h v i l k a ö n s k a s ä n d a u n g a d a m e r till n - n r a r a g a r 2 — t o c k h o l m s v e r k s S v a x s C k a a rrels Sch p w ei s z io, n rekom.
familj.
Quinch 2 e u 0 n o d c e h rtecknade.
en en å k r e, l, so a m nspr ä å r kslö v s ill flicka, ej var u nd b er eh t jä j m i n.
v ä g fr. s t a d e n N e u c h å t e l P r i s p ty r sk. O. G.
A. Hahr, - pm g u i g a t t a gLEGÅNTA ylSlTKORT m J. Lindquist.
m å n.
7 0 kr.
, i n b e r ä k n.
f r a n s k, e n g.
, ö i tse ö l friga och hu t s il h sy å n ba s ital.
R e e fle f. etc. fr. f V.
id d.
e ele g v e e n r.
i Stockholm de la e lt d a s ga s d k en l L ss ö y s a s f lo 1 r 2, t 0 re e k rh å r l n e sa r m Göteb l o e r k g t,.
G a r p t 1 o k t o b e r.
n r.
Adjunkt vid H.
Real äroverket.
Fil.
D:r, Lärare vid H.
Real äroverket (Neuchåtel).
resa.
Svar före den 10 september, till » T IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYGKER t I eman », Mora p. r.
T * lit få e r t fint I ö a r nd u th n e g m, flic h o a s m äld r k e.
g en sa t m hem fr meddelas ba h r a n fv, a som på att gru m nd ed a f lja van ej f k y c o d s v å r t f ö en m un en v -.
oc t. h » E ve n db m l r i a g d sk o r lu n in d n er a v.
isn in id g a, re af m v e a d n delas och Ar in ti t l r i e e r s v s a e ckra jacquardmönster och varma, rika färger, realiseras en del stufvar i olika g o h lf s s a k u ti r a j n in ia g g.
fru.
icke V.
att S k ä e r l » n, ing p. sa r. l ä a r V i C r i s n a n ta c n 1 fr 0 iher a.
na 1 tr. T, bo fr r ö b k o e rg n A. pp K öhler o.
rr Refe r g e u i e n gd t tu l l s s g c g r.
1 1 6 4,, r S l to e c r k n h fr o ö lm ke.
n Estrid Ra R a e p, pe N, län N or e r r till det oerhördt bil iga priset af: I öteb e o tt rgs lit Lärarinna.
e s t fad an språks g l e ö n s o t m hem i tse u en G finnes o a fö r r in u n d t d k e a l n h r t ä n 3: d e l s e p l a t s l e d i g f ö r e n l ä r a e f l i c k a m e d g o d a s k o l k u n s k a p e r, a t t u n d LEDIGA PLATSER per m e e t a er lisa m ot en förs fo k r o tg ft å sl r ikvi e d nda e s l t er en efter k k o r r a t f. tid.
Uppgif den längd och de färger som U v i s a o c h l ä s a l ä x o r n a m e d e n 9 å r s R t i o n o m n å u t bÖ b r it ja i lä m rov t ö a fve k rs la ä s lt s nin sa g m önskas, så G s O ke T r LA ex N pe D dit S ion S g O en C a K st. ER Ti S lls A k L rif T: ADE FÅRKÖTT, r r ä r tj d a e c d e h rke ty t ö s s fv k e l r: s en ö e n r b a g g u e v e r r a nan s te o r da och nlat h u r shå a l s t b iträ n d u en s e s L f m i k n n a e - l an ö e f t e r f ö ä n s t o s k o m m e l.
Kerstin Sundbaum, s f l e s e t ö g, v e t e r i n ä r k o n t r o l e r a d Tidafors t, v e r k l i g t d e l i k a Yllefabrik, t, s ä l j e s i f j ä r d i n g a r Molkoxn.
ä 2 5 k r.
f r å n A k t i o l a t ed » b C et.
yg W e.
l e N r. » re L fer e e r n je s.
er insän s d e a S to a ck Visby O E sla rd k e t r e n r a i o e c x h ped K n s serv b e r n ik, o V sb s S n v - a a r r ast m till m k h ar o e lm ga s t.
N 48 y.
a Förmedlingsbyrå, Kam B x S p.!
ort O ie o ra i fa d rd i n in y g.
de ingå.
STUDENTER, 2 1 Brunnsgatan 28, Stockholm.
Carl Stenberg, okt.
J.
M A L M, K a r l a v ä g e n 1 B, n. b.
Husqvama Köt qvarn v. ANNA AHLSTRÖM, o A. Rönne.
AJ Villa Rafa-Cressier, Li M: l l e F, Quinche Cressier Privat å Af Kidderminstermattor undervisning försenad utveckling ndertecknad, elev i Konservatori- ets pianoklass, undervisningsvan, mottager några pianoelever.
Referenser: Frök.
Thegerström.
Brunkebergstorg, 2 Tel. Brunkeb.
520.
Bryggaregatan 17 STOCKHOLM.
i 9 0 centimeters bredd 9 17 tr. i 180 » • kronor - » 1: 9 5, 90 o
— 583 UTDRAG.
(FORTS, FRÅN FÖREGÅENDE N:R.)
STEFANOS, AFSEDT FÖR BARN EFTER 9 MÅNADER, R ANVÄNDTS I OMKRING 5 FALL OCH VISAR SIG •SKILDT VARA ETT GODT NÄRINGSMEDEL OCH ENLEDES REGLERANDE DE TRÖGA AFFÖRINGARNE.
R BARN ÖFVER 2 ÄR, SVAGA MÖDRAR SAMT IVALESCENTER AF HVARJE ÄLDER HAR KRAFT- \ NÄRSALLCHOKLAD MED FORDEL ANVÄNDTS I SYNES SÄRDELES VÄL FYLLA EN PLATS BLAND FÖR DYLIKA FALL SÅ VÄL BEHÖFLIGA BEN- OCH &gt;DBILDANDE, PÅ SAMMA GÅNG LÄTT SMÄLT- RÅ NÄRINGSMEDLEN, SKELLEFTEÅ DEN 10 JANUARI 1902.
NAMN PÅ NÅGONS SNÄLLA MAMMA.
NAMN PÄ NÅGONS PAPPA OCK.
STUNDENS HVILA FÖR DEN TRÖTTA.
HVAD SOM FINNS PÅ KJOL OCH ROCK.
FÖR EN RANKVÄXT LITEN STÖTTA.
HVAD EN SNICKARE FÅR GÖRA OCH EN SMED VISST LIKASÅ.
HVAD KAN HARMONIN FÖRSTORA MELLAN SÅTA VÄNNER, TVÅ.
GRÄS OCH BLOMSTER, BÅDA TORRA.
HVAD SOM RÄKNAS KAN TILL MAT.
HVAD TILL ILLDÅD LÄTT KAN SPORRA.
KLIMPAR I ETT JÄTTEFAT.
R H.
W I L H.
SJÖGREN, PRAKTISERANDE LÄKARE.
DFVANNÄMNDA TRE PREPARAT TILLVERKAS AF NRIKSSONS TEKNISKA FABRIK I ÖREBRO OCH NAS TILL SALU Å ALLA APOTEK OCH HOS VÄL- LRNERADE SPEEERISTER.
KONTROLLANT: STADSKEMISTEN D:R D.
S. CTOR.
DEN FÄNGSLAR VÅR HÅG.
DÄR KUSTEN DEN SKÖLJER VI BYGGA VÄRT BO UNDER SOMMARENS DAR, MEN OCKSÅ I NÖDFALL, IFALL MAN SÄ KAN, TILL EN BADORT MAN FAR.
OCH JUST NU EN SÅDAN — EN STAD I VÅRT LAND — VI TAGA SOM MÅL, OCH GIFVA TILL VÄGKOST SMÅ NÖTTER, IFALL MAN KNÄCKA DEM TÅL.
HVAD EN GAMMAL GISTEN BÅT MAN FÅR GÖRA FÖR BESTÄNDIGT.
VARELSE SOM JÄMT ÄR VÄT.
HVAD SOM FÅNGAR LJUD BEHÄNDIGT.
VATTEN SOM BLAND STENAR GÅR.
UTAF ARETS TOLF, EN MANAD.
HVAD DET LILLA BARNET FÅR AF SIN MOR.
EN MODER, LÅNAD.
HVAD SOM GER ÅT TAFLAN DJUP.
SA ÄR FLICKAN, KARAMELLEN.
NÅGONTING UPPÅ EN SLUP.
HUR DE VORO, REFBENSPJELLEN.
NÅGOT, SOM FÖR DEN DET GÖR, VERKAR HÄMMANDE PÅ TALET.
HVAD EN DRIFVA SNART FÖRSTÖR.
HVAD MAN FICK VID BISKOPSVALET.
UTI KROPPEN EN KANAL, OCH EN LEM UPPÅ DENSAMMA.
ÅRSTID SOM KAN VARA SVAL.
MOR 1 2 3 4 5 1 2 3 4 5 2 3 4 5 7 3 4 9 10 1 4 5 10 1 5 7 1 1 KRIGISKA OCH RIKA MINNEN — IDUNS KUNGLH0FB0K1 RYCKERI MER ETT ADJEKTIV, SOM LÄTT I FINNEN.
REKOMMENDERAR SIN LITOGRAFISKA ANSTALT CH RO MO PLAN SCH ER AKVARELLTRYCK 7 O KARTOR o c h VETENSKAP- LIGA ARBETEN O O O O BREFKORT I FÄRGTRYCK s a m t a l l a s l a g s VÄRDEPAP- PER F Ö 6 ° o O o SKYLTAR, PORTRÄTT O BKITA.
TRIANGEL.
IDUN 1902 R o c h AFFÄRSTRYCK O S T K L A S S I G T TOREBOR = JÄRNVÄGSSTATION; GRÄNA — FINNAS PÅ LANDET; LUIGT MALD — FALSKT GLITTER; GRINITOÖ MYNT.
BEGYNNELSEBOKSTÄVERNA BETECKNA BRÄNNANDE FRÅGA.
BORTPLOCKNINGSGÅTA.
ÄNNU EN BOKSTAF FÄ VI STRYKA, MEN HVEM?
— DET ÄR EN HEMLIGHET.
VI FÅ EN BOSTAD, SOM MEST ÄGES UTAF DE RIKA, SOM MAN VET, OCH NÄR VI SE ' N HA KVAR BLOTT FYRA, FÄ VI EN MAN, SOM VET ATT STYRA.
Fyrtornets 4 konserver SZZJ GULOMEOALJ ICEFLE 1901 GRÖNSAKER: SOCKD-ÄRTSKIDOR-, SPENAT, ÄRTER, HARICOTS VERTS M.M, FISKKONSERVER: FISKBULLAR.
INKOKT MAKRILL.
INKOKT ÅL.
F S.
KPUDDTNG M.M. KÖTTKONSERVER, &lt;&gt; VILLEBRÅD.
FÅGEL &amp; SOPPOR " O ° REKOMMENDERAS!
FULLSTÄNDIG PNAKURANT HOS HRR DELIKATESSHANDLANDE I STOCK- HOLM.
GÖTEBORG &amp; LANDSORTEN.
0 HVAD SOM ALLT RENT I VÄRLDEN HATAR — SOM MOTSATS TILL SITT EGET JAG — VI FÅ, OM ÄN EN GÅNG VI GÖRA UR VÅRT FÖRRÅD ETT LITET DRAG.
EN BOKSTAF ULL VI PETA BORT OCH FÄ EN FRU AF SIMPEL SORT.
0 0 0 OCH DEN FÖRTROLLANDE ORMTJUSERSKAN NELLYS HISKLIGA ÖDE PÄ VAXALA TORG UNDER UPSALA » DISTING » HAR BEREDT OSS SJÄLFVA DEN RIKASTE UPPBYGGELSE, HVILKEN VI GÄRNA VIL] E DELA MED HELA VÅR LÄSEKRETS.
DEN DJÄRFVA SEN- SUALISM, MED HVILKEN NI MÅLAR DE KÄRLEKS- MÄTTADE SCENERNA I SKÖN NELLYS MARKNADS- TÄLT, KOMMER OSS DOCK ATT FRUKTA, DET ALLT FÖR MÅNGA BLAND VÅRA LÄSARE — IFALL VI IN- FÖRDE DEM I DENNA KRETS AF STUDENTIKOST LÄTTSINNE, KVINNLIGA FÖRFÖRELSEKONSTER, DAN- SANDE KROKODILER OCH CAFFEINBERUSADE BOA- ORMAR — SKULLE GÖRA LIKSOM DE GODA PRO- LÖSNINGAR FESSORERNA I EDER » VERKLIGHETSSKILDRING », HVILKA » RISTE SINA LÄRDA HUFVUDEN TILL TYST TILL TIDSFÖRDRIFVET I N: R 35.
OPPOSITION, DÄR DE GINGO TILL ELLER FRÅN UNI- VERSITETET ».
SÅVÄL NI SOM VI MÅSTE DÄRFÖR CHARADEN: E-RIK.
TYVÄRR LÅTA OSS ÄTNÖJA MED DENNA BETYGELSE MOSAIKEN: HVITPEPPAR-KARDEMUMMA AF VÅR OGRUMLADE BEUNDRAN FÖR ORIGINALI- TETEN I EN FÖRFATTARBEGAFNING, SOM LOFVAR 1) HÄNGBJÖRK, 2) VENEZUELA, 3) IMPERATOR.
ALLT OCH REDAN HALLER SÄ MYCKET.
GLÖM 4) TADELVÄRD, 5) PLÅGOANDE, 6) ENGELHOLM, INTE BORT OSS, UNGE MAN, HÄRNÄST NI GER ER 7) PARAGUACU, 8) PETROLEUM, 9) ALUMINIUM, UT PÅ DEN VITTRA KRIGSSTIGEN!
MEN ÄNNU ÄRO VI EJ NÖJDA, EN SISTA BOKSTAF SPRINGA FÅR; MED PATOS VI FÖRNÖJDT DEN ROPA, ATT DET ÄR SLUT, MAN NU FÖRSTÅR.
SÄ VÄL DET VAR — DEN VAR SÅ DUM DEN LÅNGA GÅTAN AF ER HM!
FRÅN BARNDOMSLEKARNE VI MINNAS MÅHÄNDA EN — JA, SÄRSKILDT EN — HVARMED MAN ALDRIG FICK SIG ROA, 7 1| SÅVIDA ICKE SOLEN SKEN.
EN MULEN DAG DEN BLEF OMÖJLIG, SIFFRORNA UIBYTAS MOT BOKSLÄFVER, HVILKA OCH LEKEN, DEN VAR GANSKA LÖJLIG.
OM DE ÄRO RÄTT FUNNA, GIFVA FÖLJANDE BE- VÅR GAMLA DADDA SATT SÅ FLITIG TECKNINGAR: 10) ROTVÄLSKA.
STYX.
OMOGNAD TALANG — SOM MÅHÄNDA OCH STICKA ' STRUMPOR ELLER SPANN, 1) GEOGRAFISKT NAMN, VOKALFÖRÄNDRINGSGÅTAN: LADA, KAN MOGNA.
DET NU SÄNDA VERKAR ALLT FÖR MEN HÄFTIGT SPRATT HON UPP FIÅN STOLEN GJORDT », FÖR ATT ICKE SÄGA » EFTERGJORDT ».
2) TYGSORT, LEDA, LIDA, LODA, LYDA, LÅDA, LÖDA.
VÄLJ ETT ENKLARE, NATURLIGARE, PERSONLIGARE VID ATT EN STJÄRNA PLÖTSLIGT BRANN 3) DIAKONISSANSTALT, VÄXTAR1TMOREMET: VILDPERSILJAN: ÄMNE L PÅ HENNES ÖGON ELLER PANNA PATIENTE.
VI HA GJORT FÖRFRÅGNINGAR ENLIGT 4) HVAD EN TECKNARE BÖR KUNNA, LIND, A L, A P E L, ASPVIDE, EN, V I L D V I N — L I L J A, OCH KOM DEN GAMLA ATT OSS BANNA.
ANGIFNA ADRESSEN, MEN DÄR VET MAN HVAR- 5) KVINNONAMN, RESEDA, SIPPA, — DILL, SELLERI, SPARRIS, — KEN AF NÅGOT SJUKHUS ELLER NÅGON FÖRESTÅN- 6) DJUR, LIN, LINS, RIS, SENAP, RAPS.
DARINNA.
NÄRMARE UPPLYSNINGAR MÅSTE ALLT- VÅRT HUFVUDORD VI NU HA LÅNAT 7) BOKSTAF.
BOKSTAFSGÅTAN: PRESTO: TULPAN, SUL SÅ LÄMNAS, INNAN VI KUNNA GÖRA NÄGOT VI- DARE ÄT SAKEN.
F R Å N D E N N A M U N T R A B A R N D O M S L E K, VAL A.
TAN, LASTEN, STENAR, STATER, SÖTARE.
STOIKA.
SKÄRFVOR — MÄHÄNDA AF ÄKTA SOM » GAMLA BARN&gt; NOG OCKSÅ MINNAS, GODS, MEN DOCK ENDAST OBRUKBARA SKÄRFVOR!
FAST MÅNGA ANDRA MINNEN SVEK.
HAL / DAN MEDELMÅTTIG, ROLF ROLA,ND.
BÄTTRE!
OMKASTNINGSGÅTA.
DEN MINNESKRANS SOM BARNEN BINDA, INGENDERA DOCK STARK NOG FÖR HÅRDA KON- K U RRENSEN I IDUNS SPALTER!
AF B L Å F Ö R R G Ä T - M I G - E J D E L I N D A.
BOKSTÄFVERNA I NEDANSTÅENDE 8 ORD OM- B R E F L Ä D Ä JOHAN FRIDTIOF.
VÄLSKRIFNING B; RÄTT- KASTAS, SÅ ATT LIKA MÅNGA NYA ORD UPPSTÅ.
SKRIFNING BC; VERSSKRIFNING C E-T.
EN BOKSTAF TA VI BORT OCH BILDA GLANESOR = DEL AF SVERIGE; » O, SPÖRJ DITT ÖDE EJ.
SKALDINNA, REDAKTIONENS BREFLÅDA:.
ETT UTTRYCKSFULLT OCH PRÄKTIGT ORD, GRÖN RUDE = BADORT; SOM VANDRAR IDUNSSTIGEN VARM SOM TOLKAR HUR VI GÄRNA NÄMNA KAMISLA = LÄKEMEDEL; HVAD LÄNGTAR DU?
ATT EVIGT SOMNA HAGBARD.
ER SÄLLSPORDT FANTASISTARKA I SKÖTET AF EN FRUKTAD BARM? » HÄR UPPE I VÅR HÖGA NORD, IKILDRING AF DEN FÖRTRÄFFLIGE DOKTOR GRANES KANELBERTA = HELGEDOM; 6 8 TJILDAD, PRAKTISK, ORDENTLIG FLICKA, KUNNIG ENGLAND TAPISSERISTER!
I N B R O T T S F Ö R S Ä K R A O C H LÄS DETTA!
LJ I MATLAGNING, BAK, SÖMNAD, HANDARB.
O B S.
ATT FÖRESTÅ ETT UNGKARLSHEM (SVENSKT) GELSK PROVINSSTAD SÖKES FÖR TILLTRÄDE NU UNG, BÄTTRE FLICKA, MED SKICKLIGHET OCH M, M., ÖNSKAR PLATS.
SVAR » IDOG », IDUNS EN UNG, BÄTTRE FLICKA, ÖNSKAR SIG PLATS V A N A I A L L T H V A D T I L L T A P I S S E R I B R A N S C H E N HÖ- EXP.
F. V. B.
SOM UPPASSERSKA ELLER KASSAPLATS PÅRESTAU- O L Y C K S F A L L - F Ö R S Ä K R I N G S - LER SENARE, ETT YNGRE ELLER MEDELÅLDERS BIL- IDT FRUNTIMMER MED BEHAGLIGT, VINNANDE RER, ÖNSKAR TILL HÖSTEN PLATS.
GODA REK.
OILDAD FLICKA, KUNNIG I ALLA HUSHÅLLSBESTYR R, ANT ELLER PÅ .KONDITORI.
SVAR GENAST TILL AKTIEBOLAGET • TT.
SÖKANDE BÖR VARA MUSIKALISK, HAFVA SVAR FÖRE 15 SEPTEMBER TILL » SONJA », LIN- U SÖMNAD M.
M., MUSIKALISK, FRISK, GLAD- SKRIFKUNNIG » ÖREBRO P.
R.
K Ö P I N G P.
R.
INNEDOM OM ENGELSKA SPRÅKET SAMT EKO- LYNT, ÖNSKAR PLATS.
SVAR » PRAKTISK OCH ILNIT ILIRTRA SOM GENOMGÅTT FACKSKOLAN S K A N D I N A V I E N) MISK, OCH ÄR ÄFVEN GOD KÄNNEDOM OM DLATS SOM HUSFÖRESTÅNDARINNA ÖNSKAR ÄLDRE DUGLIG », IDUNS EXP.
LLICKD „ EKONOMI I UP- STOCKHOLM.
— STIFTADT 1886.
MSKA SPRÅKET SYNNERLIGEN ÖNSKVÄRD.
TJÄ- FLICKA, KOMPETENT ATT MED ORDNINGSSINNE SALA ÖNSKAR I HÖST EN BRA PLATS.
SVAR » G.
IRE HÅLLES.
REFERENSER ÖNSKAS OCH LEMNAS.
OCH SPARSAMHET FÖRESLÅ ETT HUSHÅLL.
GODA T ÄRARINNA, MYCKET SPRÅKSKICKLIG, MUSIKA- K. », HÖRBY P.
R. LISK, UNDERVISNINGSVAN, SÖKER PLATS GEN.
TFÖRLIGT SVAR, HELST ÅTFÖLJDT AF FOTOGRAFI OCH REK.
SVAR TILL » A.
1902 », IDUNS EXP.
F. V. B TNVID GÖTA ELF, NÄRA JÄRNVÄGSSTATION, UNGE- ED UPPGIFT PÄ LÖNEANSPRÅK, TORDE SÄNDAS TJNG BILDAD FLICKA ÖNSKAR PLATS SOM HJÄLP STOCKHOLMS NYA FÖRMEDLINGSBYRÅ, KAM- * FÄR EN TIMMES JÄRNVÄGSRESA FR. GÖTEBORG, MAKAREGATAN 48.
G IFVES TILLFÄLLE TILL INACKORDERING I ETT EN- [\ » SWEDISH HOME », UNDER ADR.
S. GUMAS ^ ÅT HUSMODER, ELLER SOM BARNFRÖKEN K ELT HEM.
PRIS 40 KR.
PR MÅNAD.
SVAR TILL ANNONSBYRÅ STOCKHOLM.
F A M I L J Ö N S K A R P L A T S T I L L H Ö S T E N.
ÄR K U N N I G SVAR TILL » FAMILJEMEDLEM 17 ÅR », VEXIÖP.R » E I ALLA HUSHÅLLSGÖROMÅL SAMT VAN ATT HAND NKELT HEM », ELFÄNGEN.
MATS FINNES FÖR BILDAD DAM AF GOD FAMILJ OQ-ÅRIG ANSPRÅKSLÖS FLICKA, ÖNSKAR NU EL LEDA STÖRRE BARN.
SVAR T.
» S.
L » IDUNS EXP OMKRING 30 ÅR, ATT SÅSOM VÄRDINNA FÖRE LER TILL HÖSTEN PLATS, DÄR TILLFÄLLE GIFVE S S ÖKES AF 28-ÅRIG FLICKA, ÄFVEN KUNNIG I BOK- T ÄRARINNA, ENERGISK, ENKEL, UNDERVISNINGS- P O R EN SKOLFLICKA ÖNSKAS INACKOR- Å OGIFT OFFICERS HEM PÅLANDET SVAR JÄMTE ATT FÅ LÄRA MATLAGNING, SAMT DELTAGA I ALLA FÖRING.
HANDARBETSSKOLA GENOMGÅNGEN.
SVAR DERING I ETT GODT BEM PÅ LANDET, DÄR T ' OGRAFI, REFERENSER OCH ANSPRÅK TORDE SÄN INOMHUS FÖREKOMMANDE GÖROMÅL SVAR MED TILL » SMÅ ANSPRÅK 1902 », IDUNS EXP.
F. V. B.
* - VAN I SKOLÄMNEN, SPRÅK, MUSIK, SÖKER UNDERVISNING ERHÅLLES I VANLIGA SKOLÄMNEN PLATS.
SVAR » BARNVÄN », UNDER ADR.
S. GU- IS TILL » K.
M. P. », VISBY P.
R.
O C H MUSIK.
SVAR TILL » SKOLFLICKA », DALARÖ SNARASTE TILL » TACKSAM », ESKILSTUNA P.
R. MAELII ANNONSBYRÅ, STHLM.
VÄRDINNEPLATS P.
R.
9A-ÅRIG KASSÖRSKA * F GOD FAMILJ, ÖNSK T M A T L A G N, BAK, SÖM F U L L T K U N N I G B I L D A D LÄRARINNA.
Ö N S K A S I A K T A D T HEM A F 30-ÅRIG B I L D A D DAM.
~ * PLATSOMBYTE, PÅ KONTOR, I KASSA ELLER " DÄTTRE, OBEROENDE FRUNTIMMER, ÖNSKAR IN- UNDERVISNING ÖNSKAS FÖR EN GOSSE TILL 1 I ETT HEM SOM HJÄLP MED SKRIFG-ÖROMÅL.
GODA REF. SVAR FILL » MUSIK », VIMMERBYP.
R.
* FLICKA SÖKER PLATS.
ORDNINGSVAN, SPARSAM, ACKORDERING OCH VERKSAMHET SOM VÄR-: H 2 KL. ELEMENTARLÄROV.
OCH FÖR EN FLICKA HANDARBETE M.
M.
PRÄKTIG HANDSTIL.
SVAR TTNG FLICKA, SOM GENOMGÅTT SMÅSKOLELÄRA- PLIKTTROGEN.
SVAR » GLAD, HURTIG », UNDER ADR.
DINNA.
SVAR MÄRKT » HEM », KRAMPEN.
S. GUMAELII ANNONSBYRÅ, STHLM.
11 3 OCH 4 KL.
DITO.
SVAR SNARAST TILL » C.
MÄRKT » ORDENTLIG », SJÖBO P- R.
^ RINNESEMINARIUM, ÖNSKAR PLATS, I FAMILJ I N A C KORDERING ÖNSKAR ETL BÄTTRE FRUNTIMMER ÖGANÄS P.
R.
TT LÄSA MED MINDERÅRIGA BARN.
ÄR ÄFVEN " TFN BÄTTRE FLICKA, VAN ATT SKÖTA HUSHALL ' * • I ETT GODT OCH VÄNLIFT HEM.
KUNDE NÅGON MUSIKALISK FLICKA, ÖNSKAR PLPTS I FA A ^ ÖNSKAR PLATS SOM VÄRDINNA HOS UNGHERRE FÖRESTÅNDARINNA FÖR EN MATHÅLLNING FÖR TTNG, V I L L I G A T T G Ä F R U N T I L L H A N D A.
S N A R T S V A R VERKSAMHET ERHÅLLAS TILLIKA VORE ÖNSKYÄRDT.
^ MILJ, SOM SÄLLSKAP OCH H I ALP ÄR VILLIG HERRAR (SAMT FÖR EVENTUELT SKOLKÖK) SÖ D MOTSES TACKSAMT AF » MAJA », P.
R. MALM- ELLER I FINARE FAMILJ, DÄR HUSMODER FINNES SVAR FILL » H S. », KRAMPEN.
ELTAGA I FÖREFALLANDE GÖROMÅL PÅ LÖN FÄ E SVAR TILL » PÅLITLIG ' X. », IDUNS EXP.
F. V. B 3S SÖKANDE BÖR VARA PÅLITLIG OCH ORDENT S KÖPING.
T E S E J A F S E E N D E.
S V A R T I L L » VILLIG », MARIE £ SAMT SKICKLIG I ENKEL MATLAGNING.
BÖR (LOD INACKORDERING I BÄTTRE HEM ÖNSKAS AF TFN UNG FLICKA SÖKER PLATS SOM SKRIFBITRÄDE PN m u s i k a l i s k f l i c k a AF GOD FAMILJ, NÅ- RSTÅ ATT GÖRA INKÖP OCH FÖRA BOK DÄRÖFVER STAD P.
R.
FLICKA I 10:DE KLASSEN, SOM ÄR VILLIG GOT KUUNIG I MATL.
OCH HUSLIGA GÖROMÅL, ÖN 300 KR., RUM MED MÖBLER OCH FRITT ^5TL I R L O N T C L / O ÖNSKAR PLATS SOM LÄ- ELLER SÄLLSKAP ELLER HJÄLP I FAMILJ ELLER ÖNSKAR NU ELLER FRAMDELES KOMMA I FAMILJ HJÄLPA BARN MED LÄXLÄSNING.
SVAR TORDE ^VRE.
BETYG OCH REKOMMENDATIONER (OM V) T U U C M L Ö J \ A RARINNA FOR TVÅ ELLER HOS ENSAMT FRUNTIMMER.
SVAR TILL » B — A SOM BITRÄDE OCH SÄLLSKAP.
SVAR TILL » LISA », SNARAST SÄNDAS TILL » 16-ÅRING » UNDER ADR.
S. EXP.
F. V. B IÖJLIGT FOTOGRAFI) SÄNDES TILL STYRELSEN FÖR HÖGST TRE BARN, I TREFLIG FAMILJ I SVERIGE EL IDUNS - GUMAELII ANNONSBYRÅ, STOCKHOLM.
IDUNS EXP.
ULCANS SKOL- OCH BIBLIOTEKSHUS, TIDA- LER TYSKLAND.
SVAR TORDE BEN.
SÄNDAS TILL T) LATS SÅSOM HUSFÖRESTÅNDARINNA I ETT ENK INACKORDERING ' OLM.
» S.
P. », UPSALA P.
R.
* ~ LARE HEM, SÖKES AF NYLIGEN BLIFVEN ÄNKA TFN BILDAD FLICKA SOM GENOMGÅTT 8-KLASSIGT 41 ÅR GAMMAL.
FINNES BARN, KAN HJÄLP MED • * - LÄROVERK SÖKER TILL HÖSTEN PLATS SOM LÄ- FÖR HERRAR OCH DAMER, SÅVÄL FÖR HELT ÅR SOM TFILL NÅGON GOD FAMILJ I HÖST FÖR FRITT VIVRE RARINNA I GOD FAMILJ.
UTMÄRKTA REKOMMEN MÅNAD, KAN ERHÅLLAS I FRISK TRAKT AF SMÅ- L Ä X L Ä S N I N G LEMNAS, E N Ä R D E N S Ö K A N D E G E MOTTAGA UNG NORRLÄNDSKA, SOM ÄR VILLIG DATIONER FRÅN FÖREGÅENDE PLATSER.
UNDERVI- LAND.
UNDERVISNING ERHÅLLES FÖR FLICKOR I DELTAGA I INOM HEMMET FÖREKOMMANDE GÖRO NOMGÄTT 8-KLASSIGT LÄROVERK FÖR FLICKOR I SAR I VANLIGA SKOLÄMNEN, SPRÅK OCH MUSIK HUSHÅLL, HANDARBETEN, KONSTVÄFNAD, SPRÅK STÖRRE STAD GOD HANDSTIL KAN ÄFVEN PRESTE- MÅL?
S V A R T I L L » G O D T HUMÖR », BACKE.
SVAR TILL » A.
S. », ÖREBRO P.
R.
P L A T S S Ö K A N D E.
OCH MUSIK M.
M.
VIDARE MEDDELAR FRU RAS.
SVAR TILL » TIDE », WESTERVIK P.
R.
H. WADELL, WRIGSTAD.
PN 20 ÅRS SKÅNSKA, ENKEL OCH ANSPRÅKSLÖS.
VÄRDINNEPLATS I STILLA OCH GODT HEM SÖKER PLATS I GOD FAMILJ, DÄR BARN FINNAS E n k e l, a n s p r å k s l ö s flicka, ÖNSKAS AF UNG, BÄTTRE FLICKA, I AKTAD T UNG ATT FÅ DELTAGA I ALLA HUSLIGA GÖROMÅL.
SÖK.
I NATURSKÖN TRAKT MED VACKRA PROMENADER ALLMOGEFLICKA,) M GENOMGÅTT 7 KL. ELEMENTARLÄROVERK OCH KARLSHEM.
SVAR TILL &gt; E. E. », LINKÖPING P- R BAR GENOMGÅTT EN KURS I KLÄDSÖMNAD, KAN VID SJÖ I SÖDERMANLAND, ERBIUDES INACKOR- NDER 2 ÄR HAFT PLATS SOM GUVERNANT, DÄR ÄFVEN VARA BEHJÄLPLIG MED SKRIFGÖROMÅL.
NM ARBETSAM, STARK OCH FRISK, ÖNSKAR PLATS ATT DERING FÖR ÅR ELLER MÅNAD.
NÄRMARE UPP- RIDERVISNING MEDDELATS I 1 OCH 2 KL.
KURS, T T NDER VISNINGSVAN LÄRARINNA SÅ ÖNSKAS.
SVAR TACKSAMT TILL » 20 ÅRS SKÅN- GÅ FRUN TILLHANDA FÖR ATT LÄRA SKÖTA ETT LANDT L - YSNINGAR MEDDELAS AF FRU PAULINE SCHALIN, ISKAR PLATS FÖR INSTUNDANDE LÄSÅR UNDER- ^ SOM GENOMGÅTT HÖGRE SEMINARIUM, ÖN HUSHÅLL.
STÖRSTA VIGT FÄSTES VID EN I ALLO 50 STUREGATAN, N.
B., STOCKHOLM.
ISNING I PIANOSPELNING MEDDELAS.
ÄR VIL- SKAR TILL HÖSTEN PLATS.
UNDERVISAR EJ I MU- SKA », IDUNS EXP.
MODERLIG HANDLEDNING OCH ATT BLI FVA UPPTAGEN I KARTRITNINC G, OM SÅ ÖNSKAS, DELLAGA I HUSHÅLLSGÖRO- SIK.
NÄRMARE UPPLVSNINEAR ERHÅLLAS § SOM MEDLEM AF FAMILJEN.
MINDRE AFGIFTKAN TNACKORDERINGAR EMOLTAGAS ALLA ÅRS- LÅL.
GODA REKOMMENDATIONER.
SVAR TILL FREDR.
BREMER-FÖRBUNDETS BYRÅ, STOCKHOLM ÖNSKAS ANSTÄLLN.
AF UNG, ANSPR., BILD.
DAM MÖJLIE-EN EWÄGGAS.
BENÄGET SVAR SNARAST TILL * • TIDER Å DET VACKRA HERRESÄTET KARLSHNLT.
UNDER MÄRKET » X.
Y. Z. ».
T.
31G », P.
R. CHRISTIANSTAD, SOM M.
VACKRA BETYG GENOMG.
KURS.
GOD » H.
K.
1883 », UPSALA P.
R.
MODERATA PRISER.
ADR.
MOTALA VERKSTAD.
H A N D S T I L.
KUNNIG I FINARE H A N D A R B.
S V A R Unj », h u s l i g flicka, INACKORDERING I GODT HEM I STÖRRE STAD KAN " DARIS.
FAMILLE FRANCAISE REEOIT QUELQUES OFFICERS-ÄNKA, OMKRING 30 ÅR, SÖKER TILL » FLIT », VIMMERBY P.
R.
-?
VÄRDINNEPLATS HOS AKTAD ÄNKLING ELLER ÖNSKAR FÖR ATT LÄRA HUSHÅLLET, MOT FRITT VIVRE OQ-ÅRIG, UNDERVISNINGSVAN, FRISK, GLAD FLICKA I HÖST ERHÅLLAS FÖR TVÄNNE UNGA FLICKOR, * - PENSIÖNNAIRES DESIRANT APPRENDRE LE FRAN- P L A T S Å L A N D T E G E N D O M, B Ä L S T S Ö D R A SVERIGE.
A L T - T DELTAGA I HUSHÅLL SAMT LÄRA KONSTSLÖJD, CAIS.
RÉFÉRENCES: M:ME ANCKER, NÉE UGGLA, IDRE UNGKARL.
GODA REF. SVAR TILL » OFFI- HAR VARIT UTRIKES OCB TALAR FMANDE FRANSKA ^ FRÄN GODT HEM ÖNSKAR NU GENAST ANSTÄL ^RSÄNKA », TDUNS EXP.
VÄFNAD M.
M.
TILLFÄLLE TILL SPRÅK- OCH MU- 75 SIBYLLEGATAN, STOCKHOLM, MRLLELJUNGQVIST, OCH ENGELSKA.
SVAR TILL » T.
H. » UNDER ADR.
NING SOM LÄRARINNA ELLER SOM SÄLLSKAP ÄT SIKLEKTIONER.
MODERLIG OMVÅRDNAD, JÄMN- MUNKSJÖ, JÖNKÖPING.
S. GUMAELII ANNONSBYRÅ, STOCKHOLM.
DAM.
GODA REKOMMENDATIONER FRÅN FÖREGÅ- ÅRIGT SÄLLSKAP, MODERAT PRIS.
BÄSTA REFEREN- M:ME LEHMAN.
7 RUE SCHEFFER.
UNG FLICKA, RM GENOMGÅTT GYM LASTISKT INSTITUT, ÖNSKAR OTUDENTSKA, MED VACKRA BETYG, ÖNSKAR TILL ENDE PLATSER.
SVAR TILL » A. », FRITSLA.
SER GIFVAS OCH ÖNSKAS.
SVAR INNAN 1 OKT.
PSIRIC KOMFORTABEL FAMILJEPENSION HOS LATS.
ÄR ÄFVEN VILLIG ATT DELTAGA I HUSHÅLLS- HÖSTEN NLATS SNM GUVERNANT ELLER LÄRA- / ' ILAD OCH VÄNLIG BÄTTRE FLICKA, ÖNSKAR PLATS TILL » NYTTA OCH NÖJ« », IDUNS EXP., STOCKH.
RDLLUI EN FRANSK FRU.
M:ME BARRÉ, 70 IIROMÅL.
SVAR TILL » GENAST 4874- » UNDER ADR.
RINNA I SKOLA.
GODA REFERENSER.
SVAR EMOT- I GOD FAMILJ SOM FRUNS HJÄLPREDA OCH RUE D ' ASSAS.
SVENSKA REFERENSER.
.
GUMSELII ANNONSBYRÅ, STOCKHOLM.
SES TACKSAMT UNDER ADRESS » LATINLINIEN B », SÄLLSKAP.
KUNNIG I HANDARB.
OCH HUSL.
GÖ- aying guests received in comfor- NYLAND P.
R. ROMÅL.
SVAR TILL » IDA », KARLSKRONA P.
R. NFÖDD^ ENGELSKA, SOM VISFATS I SVERIGE ETT t a b l e, refined h o m e in Enpland.
PAR ÅR, ÖNSKAR PLATS I FAMILJ FÖR ATT UN- TZUNNIGA VÄRDINNOR, LÄRARINNOR, SÄLLSKAPSD., " X / TOT FRITT VIVRE ÖNSKAR 30-ÅRIG HUSLIGT BILD.
FÖRMEDLAR GODA INACKORDERINGAR I STADEN H i g h e s t r e c o m m e n d a t i o n s.
2 G u i n e a s OCH PÅ LANDET.
LÄMNAR ANVISNING Å MÖB- ERVISA I SITT MODERSMÅL.
VIDARE MEDDELAR AFFÄRS- OCH HUSHÅLLSBITR., BARNFRÖKNAR, DAM PLAFS I BILDADT HEM.
NÅGOT MU- LERADE RUM.
ANSKAFFAR PLATSER ÅT ALLA SLAGS w e e k l y.
Mrs TAYLOR, ' ROSTINNAN BJÖRKMAN, KUNGSTENSGATAN 27 ANSKAFFAS SRENOM NORRA INACK.-BYRÅN, MÄS- SIKKUNNIG.
GODA REF. SVAR TILL » GODT HEM » Hazelmere, K VINNLIGA PLATSSÖKANDE, SEDAN BETYGSAFSKRIF- TI.
STOCKHOLM.
TER-SAMUELSG.
F&gt;2, STHLM.
VIMMERBY P.
R. Reading.
TER OCH INSKRIFNINGSAFGIFT LÄMNATS, F Ö R H U S L I O Plats i tapisseriaffär 25-årig flicka, bildad och af god I J J V N FXBIoms Byrå7KiäräbergsgT35^ P
IDUN 1902 — 584 från 50 öre pr meter, äfvenså siden af alla slag, i hvitt och kulört, till brud-, sällskaps- &amp; promenadtoaletter i största urval försändes från Zurichs äldsta sidenhus.
Pélleriris Margarin direkt från fabriken franko och tullfritt till hemmet.
är bäst!
Rekvirera SPARA E.
S p i n n e r &amp; C:ie, profver.
* LLM.
TELEFON.- 8 88, 47 SS, 47 86.
ÖGOfiEH!
RIKSTELEFON:!
7 ».
66 10.
A N V Ä N D DÄRFÖR ALLTID 1^ Barnängens Skrif- &amp; Copie&amp;läck| ^ med dess milda, behagliga och för ögonen alldeles oskadliga OBS.!
Juryns Guldmedalj 1 Bruxelles 1897.
Det enda bläck, som erhöll Guldmedalj 1 Stockholm Guldmedalj på etableradt i Stockholm 1 8 8 0.
| 1897.
Världsutställningen iJParis1900.
l: a OBS.
D e t enda icke franska bläck, s o m erhöll så | högt pris.
" Monténs Anodin ".
A n t h r a c i t • HUSHÅLLSKOL.
STOCKHOLMS BRIKETTER.
COKES.
Bankaktiebolaget STOCKHOLM — ÖFRE NORRLANC 6 Drottninggatan 6.
HUSHÅLLSRÄKNING 4 %.
KASSAFACK TILL 15, 20, 25 KRONOR.
A k ä « L H » i » G färg!
l: s t a G u l d m e d a l j I L U b e c k 1895.
Zunch (FÖRR J. ZIIRREI^S SIDENFABRIK, GRUNDL.
1825).
Göteborgs Enskilda Baui BRUNKEBERGSTORG 12.
Sparkasseränta 4 proc INTECKNINGS-GARANTI-AKTIEBIOLAGS BRAND- och DYRKFRIA Pallas Hotell 3 7 Klarabergsgatan 3^ Smärtstillande antisepticum; användes med fördel vid rheumatiska åkom- (ÖPPNA ALLA SÖCKENDAGAR KL. l 10 — 4) mor, neuralgie, hufvudvärk, migrän, tandvärk, snufva m. m.
INNEHÅLLANDE C:A 1,650 ST. SKÅPFACK.
ÄRLIG HYRA FÖR FACK, BEROENDE AF STORLEKEN, RIKSTEL.
4 4 83.
ALLM.
TEL. 60 4 1.
IFRÅN 15 KRONOR.
TESTAMENTEN, GÅFVOBREF OCH DYLIKA HANDLINGAR EMOTTAGAS TILL FÖR- REKOMMENDERAR 30 VÄL MÖBLERADE RUR Säljes å apotek i tuber a 1 krona.
ELEKTRISK BELYSNING OCH NUTIDENS ALLA B F Ö R V A R 1 N G S H V A L F 1 L A R S M O N T É N, VARING; ÄFVENLEDES EMOTTAGAS VÄRDEPAPPER I ÖPPET FÖRVAR.
STOCKHOLM.
ANSTALT, GÖTEBORG, BEHANDLAR ALLT TILL HERR-, DAM- OCH BARN-GARDEROBEN HÖRANDE, SAMT AR.DRA I ETT HEM IÖREKOMMANDE PERSEDLAR, SÅSOM DUKAR, TÄCKEN, FILTAR, PORTIERER, MÖBEL OCH ANDRA TYGER M.
M. BENKOSTYMER LAGAS M.
M OM SÄ ÖNSLZAS.
EGET SKRÄDDERI.
INSÄNDEN DIREKT ELIER TILL OMBUD EDRA PLAGG, SOM TVÄTTAS KEMISKT, FÅRGAS M.
M.
FORT, VÄL OCH BILLIGT TIDSEMST ', NY METOD.
OBS.
I ENDA ANSTALT T SVERIGE, HVILKEN SOM SPEOIALITÉ UTESLUTANDE ARBETAR MED KEMISK TVÄTT OCH KONSTFÖRENING.
lonténsVaxlack 1 Drottninggatan 1 Mynttorget 4 Drottninggatan 102 Finnes hos hrr specerlhandlande.
Hornsgatan 52.
(EK 135 CM.)
Bord 45 kr.
(RUNDT 35 KR.)
Hylla 10 kr.
FRAKTFRITT FRÄN Orgel- och Pianolabrik.
BÄST OCH BILLIGAST 1 R ' AN A X E L J O H A N S S O N, Stockholm.
BEGÄR ILLUSTR.
PRISKURANT.
(ÄRLIG TILLVERKNING 1,4-00 INSTRUMENT) TicUholms Fantasimöbler Ö S T L I N D &amp; A L M Q U I S T, ARVIKA.
STOCKHOLM, GÖTEBORG, " VASAGATAN 50.
VESTRA HAMNG.
18.
RIKHALT.
URVAL I] FORNN.
STIL.
FULL- ST. RUMSMÖBLE MANG UTFÖRAS I ALLA OLIKA VARIA- TIONER EFTER OR DER.
MOD.
m ö n s t e r.
BEGÄR PRISUPPGIFTER FRÅN Bruks Soffa 40 kr.
Gust, Flinta NORDENS STÖRSTA G O S S - K O S T Y M E R F&amp;gerström Flintas nya garnifyr!
LUNDBY SKÖNFÄRGERI OCH KEM.
TVÄTT- fflliil A N V Ä N D, vid 4 proc.
ränta.
Laekning af buteljer Nordiska Sredittianfcen Tidaholms KVÄMLIGHETER.
BETJENING MÖTER VID ALLA TA Knut K N E I P ^VATTENBAD M. m. ELEK.
LIUSB.
HETLUFTSB.
(FR. 10O°C).
SANDBAD Regeringsjjat.
6 5 z A.kHebolay f MALMÖ, BALTZARGATAN 10.
FIRMAN, SOM IN- OCH UTRIKES ERHÅLLIT GULDMEDALJER FÖR ORGLAR, ÄR DEN ENDA SVEN- SKA FIRMA, SOM VID FÖRSTAJTÄFLAN ERHÅLLIT HÖGSTA PRIS, GULDMEDALJ, FÖR FLYGLAR OCH PIANINON.
INSTRUM.
REK.
AF HRR MUSICI RICH.
ANDERSSON, HALLSTRÖM, HENNEBERG, HÄGG, LILJE- FORS, LINDSTRÖM, LUNDBERG, NORDQVIST, SJÖGREN, STENHAMMAR, ZELTERQUIST M. II.
Tidalioim, (FÖRSÄLJNINGSMAG.
BERIDAREBANSG.
27, STHLM.)
ö &amp; C:o. Stenkol, C o k e s L G &gt; A n t h r a c i t BANYULS TRILLES.
VARUMÄRKE.
ETT APTITGIFVANDE, MAGSTÄRKANDE VIN, AFSEDT FÖR KONVALESCENTER OCH SVAGA PERSONER I ALLMÄNHET.
REKOMMEN- DERADT AF MÅNGA HRR LÄKARE.
PRIS PR BUTELJ KR.
3,50 HOS SnörlifVet La Gracieuse.
DETTA SÅ MYCKET OMTYCKTA OCH FÖR ÄLDRE, KORPULENTA PERSONER REKOMMENDERADE SNÖR- LIF, SOM FÖRUT ENDAST HAR FUNNITS HOS HEN- RIC LABATT, finnes NU I STORT lagar HOS UNDERTECKNAD.
SNÖRLIFVET TILLSÄNDES, OM LIFVIDDEN UPPGIFVES.
Rlkst.
H Ö G S T E D T &amp; C:o, 4 27 STOCKHOLM, 3 2 REGERINGSGATAN.
22 20 20 12 Garré-BriKetter.
VARUMÄRKE.
K O N T O R: 22 Skeppsbron 22 5 Strandvägen 5 1 PanmnXtaregatan 1 A. Tel. 22 88 60 19 61 98 &lt;gre] * - &lt;g£agastnet, 29 D r o t t n i n g g a t a n 2 9, T r ä n e Kvinnliga Slöjdskola, SOM ÅTNJUTER UNDERSTÖD AF STATEN OCH KI STIANSTADS LÄNS HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP, BEL GEN I NÄRHETEN AF OVESHOLMS STATION Å KI STIANSTAD — ESLÖFS JÄRNVÄG, BÖRJAR SIN 23:D ÄTTA MÅNADERS LÄROKURS DEN LISTA NÄSTKOI MANDE NOVEMBER.
UNDERVISNING MEDDELAS UTI KONST- 0 (SLÄTVÄFNAD, TILLSKÄRNING OCH SYNING AF KL DER, LINNESÖMNAD, TVÄTT OCH STRYKNING, FÖ BANDSLÄRA OCH FINARE HANDARBETEN.
FÖRESTÅNDARINNA FÖR SKOLAN ÄR FRÖLBE EBBA THAM.
AFGIFTEN FÖR KURSEN UTGÅR MED 25 KRONO ANMÄLNINGAR EMOTTAGAS OCH NÄRMARE UP LYSNINGAR MEDDELAS AF: GREFVINNAN L.
H MILTON, OVESHOLM, KYRKOHERDE P.
ÖSTE GREN, TRÄNE, OCH HERR N. SJÖDAHL, VEN STAD.
SAMTLIGAS.
POSTADRESS OVESHOLM.
STYRELSEN.
STOCKHOLM.
CAPSULOIDS CAPSULOIDS CAPSULOIDS DEN ANGENÄMASTE FORM AF HASTIGT BLODBIL DANDE JÄRNMEDICIN (OMSORGSFULLT PREPARERADE AF FRISKT OXBLOD) OCH I FÖRHÅLLANDE TILL RESUL TÅTET OCKSÅ DEN ALLRA BILLIGASTE FORMEN.
MALMÖ % BEST &amp; &amp; PATENT f jf Till Capsuloid Companu.
DEN 2 MAJ 1902.
FÖR OMKRING ETT ÅR SEDAN VAR JAG MYCKET BLEK, KÄNDE MIG ALLTID TRÖTT OCH LED RÄTT MYCKET AF HUFVUDVÄRK, DÅ JAG VAR STADD I HASTIG TILLVÄXT.
JAG TOG DÄ M 5 ASKAR CAP- SULOIDS OCH ÄR NU RÖDBLOMMIG OCH BEFINNER MIG I ALLA AFSEENDEN UTMÄRKT VÄL.
ASTRID OISEN, 41, ST. KONGENSGADE, KÖPENHAMN.
CAPSULOIDS ERHÅLLAS Å ALLA APOTEK Ä K ?.
2,50 PR ASK.
ENDA FABRIK CAPAULOID COM.
p n n y 31 SNOW HILL, LONDON fås — till hushål sbruk — äfven I 5 kg.
originalpåsar med bruksanvisning, Guldmedalj i Gefle 1901£ för fr utmärkt grafisk konst fr (ILLUSTRATIONSTRYCH, LITOGRAFI OCH KEMIGRAFISKA REPRODUKTIONER) tillerkändes fr fr fr IDUNS KUNQL.HOFBOKTRVCKERI j j t LÄS OCH M Ä R K I AF ALLA EKMÖBLER FÅS DE BÄSTA FRÅN EKMÖBELFABRIKEN 1 NYKÖPING.
BEGÄR PRISKURANT.
