# ID: svediakorp-per1461
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,928
# sentences: 1,422
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 34 LÖRDAGEN (817).
PRENUMERATIONSPRIS IDUN IDUNS KR.
PRAKTUPPLAGA UTGIFNINGSTID: PR Å R: •&gt; 6: HVARJE MODETIDN.
MED PL.
» 5: IDUNS MODETIDN.
UTAN PL.
» 3: 23 REDAKTÖR OCH FRITHIOF LÖRDAG.
8 IDUNS DEN TRÄFFAS AUGUSTI KL. 2 — 3.
15:DE BYRÅ: UTGIFVARE: HELLBERG SÄKRAST 1902.
17 EXPEDITIONEN LÖSNUMMERPRIS: 10 ÖRE.
REDAKTIONSSEKH.
: JOHAN NORDLING.
KOMMISSION ARER BRYGGAREGATAN REDAKTIONEN A L L M.
T E L.
6147.
KL. KL. 17.
ANTAGAS 10 — 4 DELES 9 — 5.
R I K S 16 46 ÖFVER HELA SÄRSKILDT LANDET FÖRMÅNL.
PÅ ALL- VILLKOR.
STOCKHOLM IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
TILL IDUNS REDAKTION.
.
SUOMIS SKALD.
Sanremo den 6 aug.
1902.
EN AF FINLANDS FINASTE LYRI- KER, den på svenskt tungomål dik- tande skalden Emil von Qvanten, in- gick den 22 dennes i sitt 75:te år.
I likhet med Runeberg, Topelius och Franzén har hans lyra förmått ge uttryck åt de sub- tilaste känslostämningar, klädda i en språk- skrud, som lämnar intet öfrigt att önska i fråga om välklang och formsmidighet.
Högst förtjust och smickrad öfver att ännu på gamla dagar vinna inträde i Iduns evigt unga skönhetsvärld, inställer jag mig, enligt eder önskan, härmed in effigie.
Bilden är tagen i dolce Napoli vid Vesuvens fot.
Gärna ville jag äfven, såsom ni så vänligt föreslagit, låta porträttet åtföljas af en liten beskrifning öfver det sköna Sanremo, där jag och min hustru nu bo.
Åtskilligt funnes ju att härifrån omtala, såsom skyddsmuren af höga alper, som ute- stänger alla kalla nordliga vindar; den härligt rena, vårligt ljufva luften; blommorna i mar- ker och trädgårdar under alla årstider; kon- trasten mellan det brokiga främlingslifvet under » vintern » och tomheten under somma- ren, då nästan alla hoteller äro stängda och till och med kuskarne med sina hästar och åkdon emigrerat till andra orter; m. m. m. m.
Mest känd bland hans dikter, för att inte säga allkänd, är » Suomis sång » till Packis ' härliga musik.
Emil von Qvanten, som föddes i Björne- borg, blef student i Helsingfors 1846, företog några år senare af hälsoskäl en resa till Kap- landet och Ostindien, bosatte sig därefter i Stockholm, hvarest han blef svensk undersåte och medarbetare i hufvudstadspressen.
Hans poetiska originalproduktion omfattar tre volymer, hvaraf den sista, » Nya och gamla dikter », utkom år 1880.
Det soliga skönhetslandet söder om alperna har sedan länge tillbaka utgjort den nu grå- nade och årsälle skaldens hemvist.
Där vid de mångbesjungna medelhafsböljorna och vid gammal konsts och kulturs evigt föryngrande källsprång tillbringar han nu sitt lifs efter- år tillsammans med sin maka, den äfven som författarinna bekanta signaturen Turdus Me- rula.
Då Idun för ett par veckor tillbaka skriftligen hänvände sig till skalden och an- höll om hans porträtt, med anledning af födelsedagen, hade vi glädjen att jämte bilden EMIL VON QVANTEN.
mottaga följande älshvärda rader, typiska för den blide sångarens personlighet och som vi tillåta oss att här in extenso anföra.
Men jag måste låta allt detta vara.
Jag är nämligen nyss återkommen från Nizza, där jag undergått ett par veckors elektricitets- kur, efter hvilken jag ännu känner mig så genomblixtrad och skakad, att jag knappt förmår hålla pennan i handen.
I stället för den lilla skildring, jag ej kan åstadkomma, sänder jag eder några vykort från Sanremo.
Måhända kunna de intressera Idunkretsen.
De många hvalfbågarne, man ser på ett af korten, ha till ändamål att hindra husen från att störta mot hvarandra vid jordbäfningar.
På ett annat framställes en del af den gamla staden.
På ett tredje » GAMLA STADEN&gt; SANREMO STRANDPROMENADEN ÅRG.
I SANREMO.
I
IDUN 538 1902 — AFTON.
Kom, du, o, sångens gud, och stäm min själ, som strängarna jag stämmer på min luta!
Jag aftonsoln vill säga mitt farväl — den glans, som guldbelägger nu min ruta.
Se, fjärdarna i stilla aftonglöd, hör, sista susningen i skogens toppar — den första hviskningen om natt och död bland hagens björkar, åkerns valmoknoppar.
Men än mot stranden löjan lekfullt slår, och vikens spegel bryts af gyllne ringar, tills Venus, silfverblek, på himlen står, och nattens fågel lyfter tysta vingar.
SOMMARKVÄLLAR.
STÄMNINGAR AF ELISARETH I. GATUPARTI FRAN SANREMO.
ses stora promenaden nere vid hafsstranden, planterad med palmer och oleandrar.
I det lilla huset i bildens midt med de två gafvelfönstren bor jag.
Nedanför min balkong vajar palmen och blommar just nu oleandern, och bakom dem utbreder sig det » svafvelblå » Medelhafvet.
Ibland om morgnarne, när luften är riktigt genomskinligt klar, framträder vid södra syn- randen en skarpt tandad blå strimma.
Det är Korsika, Napoleon I:s födelseö.
Tankarne föras då tillbaka till ungdomsdagarne, när jag sväfvade kring hafven till södra Afrika, Arra- kan och Siarn i östra Indien och därifrån, på återvägen, till S:t Helena, Napoleons dödsö.
Ack, att den hulda Idun ville sända mig ett af sina föryngrande äpplen!
Men kanske skulle det bara förfaras under vägen.
Och så är tullen här i Italien så orimligt hög.
Hembärande min hyllning åt gudinnan, tecknar jag med utmärkt högaktning mig eder förbundne EMIL TVÅ DIKTER AF V. QVANTEN.
DANIEL FALL- STRÖM.
HVITA SYRENER.
I, hvita, doftande syrener — hvar gång jag ser er, strålande i blom i kvällens dagg, som öfver grenen fäller i tårar junikvällens rikedom, mitt hjärta gråter.
Hvarför?
— Jag vill säga, att all den oskuld, hvilken finns hos er, jag KUYLENSTIERNA.
en gång drömt och drömmer än få äga.
I storstadslifvets bittra kamp och gråt, där allting dör, som ej har barnets sinne — syrener, hvita, lysen på min stråt, liksom ett vackert, bortglömdt barndomsminne!
S O M A T O S E » MIN tankes tanke ene du er mit hjertes förste jeg elsker dig som intet jeg elsker dig, jeg elsker dig i tid du er vorden, kjserlighed, her paa jorden, og evighed.
.
.
» sjöng hon, och den gamla sången med sina ständigt unga ord gled i veka, innerliga toner ut i trädgårdens skymning.
Rosorna blommade, både de stolta la France- rosorna på sina smärta stammar, den fina, blekskära the bride, tearosen och de åldriga, små lustiga bukettrosorna, hvilka så gärna breda ut sig till yppiga buskager.
Den unga fru Elsa sjöng och de flesta af herrgårdens gäster sutto i salongen eller på verandan för att lyssna till denna klangfulla, varma röst.
Det var j u deras egen lilla Elsa, som kommit hem till alla de gamla släk- tingarna för att hälsa på, och hon hade varit som vild af glädje de första dagarna öfver att återse barndomshemmet.
Löjtnanten måste följa med från buske till buske för att smaka på krusbären.
Hon såg upp till honom m e d en skimrande lycka i blicken, och bäst det var låg hennes arm smekande varm om hans hals.
» Min — min egen, » hviskade hon ibland, blygt, men så trosvisst.
Hon hade aldrig haft så mycket som skuggan af en sorg, och hon kunde knappt fatta, lilla Elsa, att det fanns svek och kärlekslöshet i lifvet.
I fjorton dagar hade de varit hos » de gamla », och hon hade träffat alla kusinerna, Signe förstås med, den allra käraste lekkamraten och vännen.
Signe och löjtnanten blefvo snart förtroliga, och Elsa jublade: Gösta måste j u hålla af dem hon höll af.
Signe hade varit misstrogen i början, men Elsa hade lett sitt allra soli- gaste leende och försäkrat, att Gösta inte skulle kunna motstå en sådan raring.
» Säg fnling! » » Du ful, Signe, m e d dina ögon. » » D u vet, jag är en vildfågel; ingen har någonsin riktigt brytt sig om mig.
» Än jag då? » » Du — du håller af alla.
.
.
» När Elsa slutat sjunga, såg hon sig om.
Gösta, den ende, hon sjungit för, fanns där icke.
A, han svärmade väl ute i trädgården och hörde därifrån, hur hon jublade sin kär- lek.
Erkandt bästa Hon kysste ett par gamla fastrar i förbi- farten och sprang lätt och mjukt ned i den stora, lummiga trädgården, där hon lekt kurra gömma så många gånger.
A, sådana gömställen där fanns!
Hon rik- tigt fråssade i minnet däraf.
När hon hann ned till ruddammen och ej än sett den hon sökte, tänkte hon ropa, men häjdade sig.
Det var roligare att tyst smyga sig i hans famn.
Han satt kanske i kaprifoliebersån och drömde o m den juniafton för tre år sedan, då han frågat.
.
.
och hon s v a r a t.
.
.
och de sedan hand i hand kommit in i salongen, där de fått en öppen famn och ett: » Gud välsigne er, barn! » Signe hade ej varit där den sommaren, det var Elsas enda missräkning, men det var dock bara en liten, liten svart prick i allt solljuset.
Nu hade hon Gösta och nu hade hon Signe, och nu — nu var det härligt att lefva.
Hon samlade ihop sin hvita klädning och sprang snedt öfver gräsplanen.
Vid ett af de knotiga äppleträden stannade hon ett ögon- blick och såg efter, om det skulle bli så många astrakaner, som det brukade.
A, en sådan luft!
Bara blått, blått och så rent, att hon nästan kände lust att knäppa ihop händerna och niga djupt, som när hon var en liten flicka och kom in i koret, må- ladt å la stjärnhimmel.
Men nu tyst, tyst fram till bersån.
Två röster därinne!
A, Gösta och Signe, nu skulle hon skrämma dem duktigt!
Ett tag i grenen där.
» Titt-uut! » Grenen for hastigt tillbaka och sekunden därpå stod Elsa midt i bersån.
» Sitter ni här och pratar? » Hon kröp upp i Göstas knä.
» H v a d du ser het ut, Signe! » » Ja, Gösta och jag ha haft allvarliga saker att af handla; du kom lagom att af sluta all- varet — lilla Sol-Elsa. » Hon reste sig, nickade och gick.
Gösta lade armen om sin hustrus lif.
» Du lilla barn, » sade han vekt, » du har bestäm dt ingen aning o m all den längtan en sådan här sommarkväll föder. » » Längtan?
— Jag har j u dig. » Han svarade intet, tryckte endast den unga, mjuka gestalten tätt intill sig och den sorg- bundenhet, som låg öfver hans drag, dolde han genom att luta hufvudet mot hennes skuldra.
Kaprifolierna doftade sitt varma språk, sommaraftonens stillhet smekte med sin lugna harmoni.
Elsa strök sakta öfver den älska- des hår.
» Du — min sommar.
.
.
mitt lif », hviska- de hon.
När man gladt tagit godnatt af hvarandra i den vida stenhällen, där de friska rösterna En jämförelse.
En stockholmsläkare skrif- ver: » Sedan mer än ett år tillbaka använder jag i min praktik och till dagligt bruk i hemmet » Antisep- tisk AZYMOL » och har funnit att detta preparat så- som gurgelvatten och till tvättning och omslag på sår o. a. tillfälliga yttre skador är af stort värde samt att ingen af de i handeln förekommande af mig försökta aseptinsorter ens tillnärmelsevis kun- na komma i jämförelse med Antiseptisk Azymol. » Till hudens förskönande och vård är utan gensägelse F. Pauli ' s prisbelönta BALSAM-TVÅL den bästa och angenämaste.
Den innehåller de för huden mest välgörande balsamer.
F. Pauli ' s Balsamtvål säljes i parfym- och speceriaffärer m. m. krafthöjningsmedel.
Ökar aptiten i hög grad.
Erhålles på apotek.
— 539 — och de muntra skratten ekade, var det två, som ännu ej tycktes tänka på hvila.
Gösta och Signe.
» Jag trodde, du skulle komma, » sade hon stilla.
Hon gick långsamt fram i lindalléns tempelhvalf.
Han kom i bredd med henne.
» Förlåt mig, » bad han.
» Jag var från mina sinnen.
.
.
det var en stämning.
.
.
e n.
. » » En obehaglig dröm, » sade hon, » lyckligtvis väckte verkligheten — Elsa — dig i tid. » » Är du ond på m i g?
» » För att du tänkte kyssa stackars fula Signe?
N e j, men jag är glad, att ditt med- lidande blef häjdadt, ty annat var det ej. » » Och d u?
» Hon stod tyst ett ögonblick, så räckte hon honom handen: » Det — det gör mig godt att kunna be dig bli min vän, att få bli din som jag är Elsas.
Godnatt. » De gingo åt skilda håll.
Hon satt länge i kaprifoliebersån och tänkte, tänkte i still- heten.
Slutligen reste hon sig, och med den tårade blicken riktad mot det fridfulla land- skapet, där blommorna sofvo sin korta sömn, hviskade h o n: » Och Herren vill jag lofva, att aldrig för min skull det sucka skall så tungt uti skogen. » Hon visste knappt, hvarför just de orden kommo för henne, men hon upprepade dem gång på gång, medan läpparna skälfde af en- samhetens ångest.
INDIVIDUALISM I KLÄDEDRÄKTEN.
ET FINNES knappast ett begrepp, ett ord, så förkättradt som » mode ».
Man ser så gärna i allt modernt nytt något afbrytande, excentriskt, som vill störa oss i våra kära vanor eller — ovanor, vare sig ' det gäller vår klädsel, våra möbler och husgeråd eller vårt allmänna åskådningssätt.
De flesta människor — icke minst våra så väl manliga som kvinnliga » beklädnads- artister » (ordet behöfver väl nu mer ingen ursäkt) — se i » modet » en nästan hemlighetsfull makt, som måste åtlydas, ehuru ofta motvilligt.
Man vill » vara sig själf », men man vågar ej excentriskt » bryta af » mot sin omgiming.
Det är den gamla striden mellan personligheten och härmningsbegä- ret.
Man tycks ej fatta, att allt modärnt — hur det än framträder: i skrift, i bild, i lefvande mo- dell eller annorlunda — endast är förslag af en- skilda individer, ofta med förmåga, men ej alltid, att suggerera, göra sig åtlydda.
I vår tid med sin massfabrikation och lifliga konkurrens har onekligen » modet » i fråga om vår beklädnad och våra prydnadsföremål missbrukats af driftiga köp- män och fabrikanter, mindre samvetsgranna för- läggare af underhaltiga modepublikationer (ehuru ofta med briljant utstyrsel).
D Detta har, särskildt i Tyskland, framkallat en reaktion i individualistisk och konstnärlig rikt- ning mot dessa öfverdrifter, företrädesvis i den kvinnliga dräkten.
Den har utgått från konstnär- ligt håll — utöfvande konstnärer lifligt intresserade för allt konstnärligt handtverk.
De flesta af dem hafva förut arbetat för den konstslöjd, som syss- lar med möbler och öfriga hemmets prydnadsföre- mål, och nu söka de draga klädedräkten inom kretsen för sina konstnärliga sträfvanden.
På den s. k.
» skräddaredagen » i Krefeld i augusti forti- det år fanns en specialutställning ' af » modärna damdräkter efter konstnärliga utkast ».
Den hade tillkommit på initiativ af direktören för Kaiser- Wilhelmsmuséet därstädes och blef mycket upp- märksammad af fackmän, refererades utförligt i facktidningar, men äfven i också här lästa konst- och konstslöjdtidskrifter.
— Henry van de Veide från Bryssel, en konstnär, som skapat en all.
deles ny stil inom arkitektur, möbelindustri och för prydnadsföremål, höll vid mötet ett föredrag, illustreradt af de utställda damdräkter, hvartill han för bestämda damer enligt deras önsknin- gar gjort utkast.
Vid deras utförande hade konst- när och damskräddare arbetat hand i hand.
— En illustrerad utställningskatalog, utarbetad af konstnärens hustru, utdelades.
— I föredraget be- tonade konstnären först den rätt, konsten har att befatta sig med klädedräkten, här speciellt dam- dräkten.
Då konstnärerna inskränkte sig till att blott framkalla » det sköna » på taflor, i statyer och monument, förbisågo de sin verkliga uppgift, ty de försummade därvid vidsträckta områden, som äro lika växlande och fruktbara som lifvet själft.
Då de gåfvo handtverket föredömen, följde de den primitiva människans verksamhetssätt, hvilken, se- dan hon sörjt för föda, först bygger sig en hydda, sedan, för att vinna cn hustru, smyckar sig och slutligen med kläder skyddar sig för väder och vind.
Så har den nuvarande renässansen af de använda konsterna först befattat sig med arkitek- tur, sedan med möbler, husgeråd och prydnads- föremål, och först nu sist med klädedräkten.
Ut- ställningen i Krefeld var det första steget på den nya vägen.
Utom det rent konstnärliga syftet vore meningen med denna att gifva damdräkten mera varaktighet liksom den manliga.
Man be- fattade sig ' därför endast med dräkter, förfärdigade af damskräddare, af godt arbete och af godt ma- terial.
— Första angreppet mot det alltför växlande » modet » gjordes i Tyskland med » reformdräkten » (omkring 1885), men denna rörelse, helt och hållet hygienisk, förbisåg det estetiska.
Den hade bort framträda som ett nytt » mode » liksom den nu mo- därna engelska och amerikanska damdräkten — » tailormode » —, hvilket goda » mode » konstnärerna nu sökt tillgodogöra sig.
Emellertid har » reform- dräkten » i väsentlig mån minskat korsettens ty- ranni.
— Hvilken är den kvinnliga dräktens upp- gift?
— Att skydda mot köld och männens lystna blickar (tyskt pryderi?)
— Därmed af ses ej, att kvinnans kropp skall systematiskt » döljas.
Det osedliga ligger däri, att efter smodets » påbud än den, än den af kroppens delar exponeras.
Kläd- naden bör tvärtom icke dölja det för kroppen egen- domliga, personliga.
— Till sist framställde konst- nären två frågor: » Inom hvilka gränser har all mänheten rätt att vänta, att han för hvarje dam gör utkast till en särskild toalett? » och: » Skola i framtiden alla våra damer kläda sig lika, såsom ännu är fallet i många trakter? » — Motsatsen mellan dessa två frågor var endast skenbar, — Vid högtidliga tillfällen borde dräkten vara lika.
Hvardagsdräkten däremot olikartad.
Nu för tiden vore den stora mängdens klädsel afskyvärd.
I Zeeland, i Scheveningen, i några trakter af West- falen och i Oberbayern vore den likformiga na- tionaldräkten tilltalande.
Dock voro dessa dräk- ter ej i och för sig vackra, men verkade i massa.
Så — påstod konstnären — var äfven fallet med den svarta fracken för män: » Den, ehuru i och för sig ej vacker, gjorde åsynen af högtidsklädda män behagligare än af damer^?
). » Damer borde, således också vänja sig vid » en tvångstoalett! » Våra festliga samkväm skulle vinna mer i värdig- het, om ej våra damer där med de af växlande mode gifna medlen täflade med hvarandra i lyxu- ösa dräkter.
Äfven om det kunde invändas, att en dräkt för högtider ej kunde passa alla, så där- till toge ju ej heller » modet » hänsyn.
Hvarför skulle ej då en » högtids uniform » förtjäna beak- tande.
— Detta vore likväl framtidsmusik.
Nu hade konstnärerna endast att lämna det önskade biträdet åt hvarje dam, som begärde en för hen- nes personlighet tilltalande dräkt.
Detta var dock endast ett öfvergångsstadium.
Snart skulle damer- na själfva kunna göra detta och umbära vår hjälp ».
— — Så långt van de Veide.
— Äfven andra konstnärer deltogo i utställningen t. ex. A. Mohr- butter, som mer sökte bygga på af modet redan gifna former och förnämligast gjort utkast i prin- sessklädningsstil, Ii.
Riemersclmeid, som exponerade en dräkt af violgrått ylle, föga tilltalande, närmast liknande en släpande nattrock och med ett otref- ligt slag öfver bröstet, knäppt med en knapp, in.
fl., m. fl.
— — Denna första utställning i Krefeld af » konstnärliga damdräkter » har i år fått efter- följare.
På » den internationella konstutställningen i Dresden » i dess konstslöjdsafdelning finnas några modeller till damdräkter » nach Kunstlerentwiirfen », en del i prinsessklädningsstil, en del mer när- mande sig den engelskt-amerikanska » tailormode » - formen.
— Det råder således i Tyskland ett lifligt intresse för denna reform af damdräkten.
— Här i Stockholm har man äfven i vår fått se några prof på en mer individualistisk dräkt, kanske mer hygieniskt, då den, lös kring midjan, uppehälles endast af axlarne, än estetiskt tilltalande.
— — Äfven torde i detta sammanhang böra omtalas, att man inom konstnärliga, literära och musikkonst- närliga kretsar i Berlin börjat arbeta för en » konst- närlig manlig reformdräkt. » En känd målare — detta meddelande är ur andra hand, en korrespon- dens till New-York Herald, i texten försedd med bilder — vid namn Herman Widmer har bildat en dräktreformförening i Berlin.
En kommitté har utarbetat ett förslag till dräkt: en kort rock eller jacka, närmast lik en tysk husaruniform, som sluter till i lifvet, har på ryggen, » för att angifva ryggradens behagliga böjning » längsgående snör- makeriarbete, och byxor, tätt åsittande, vidare nedom knäet med knappar nedtill efter yttersöm- IDUN 1902 | Kungl.
Hofboktryckeriet | I Iduns Tryckeri Aktiebolag!
i i 1 7 Bryggaregatan 17 Åffärcfrunl / SÅSOM AKTIER, OBLIGATIONER, l PRIS- I I HHQLOMJBFT KURANTER, CIRKULÄR, PLAKAT, AFFISCHER, E E •••••HniEnEB FAKTUROR, RÄKNINGAR M.
M.
M.
M.
E E FÖRSTKLASSIGT i ARBETE BILLIGA I PRISERI [E marne, allt i ljusa färger.
Föreningen har satt sig i förbindelse med konstnärsföreningar i hela Europa för att infordra nya utkast.
— Man är således äf- ven i Amerika intresserad för » en individualistisk dräktreform », och detta tar sig där uttryck i stun- dom ganska starka former såsom i detta citat ur » Chicago Times-Horald: » Mycket talas om tenden- sen hos de modärna » ringarne » att förstöra män- niskans » individualitet. » Men här är något, som kan reducera all manlig personlighet till en mo- dejournals enformighet.
Dess krig mot » individu- alitet » är evigt och hänsynslöst.
Låt en person hafva djärfhetcn att föreslå en knapp mer på sin rock än » modejournalen » påbjuder och han utsat- tes för den hotande faran att behandlas som idiot.
Hans skräddare lyfter sina händer i stum förfäran.
— Men individualitetens dag för den manliga dräk- ten måste komma.
Den dag kommer, när alla de manliga individer, du möter på State-stroet, ej bära samma hattar och ej skäras efter samma mönster.
En vill ha ' mer knappar än en annan, och hans byxor måste passa den egna personliga formen på hans ben.
Några få skräddare måste slås ihjäl för att vinna detta, men » individualis- men » måste till sist segra!
— — — Oaktadt det lifliga intresset, torde vi väl ej för lång tid få se någon » konstnärlig reform » af den inanliga dräkten segra.
Hvad den kvinnliga däre- mot beträffar, torde dessa sträfvanden ej alldeles böra förbises.
Som vanligt torde det rätta här ligga midt emellan de bägge ytterligheterna: den konstnärliga individualismen och » mode » - öfverdrif- terna.
Kanske är den nu modärna » tailor-mode » - med sin något manliga prägel — allt mer fullkomnad i form, färg, material och arbete — framtidens bästa reformdräkt. » S.
F L B.
drakten Iduns nya adress.
Från sina gamla lokaler har IDUNS TRYCKERI- AKTIEBOLAG, hvilket som bekant omfattar ej blott TIDNINGEN IDUN med dess redaktions- och expeditionslokaler, utan ock IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI med alla dess olika afdel- ningar: bok-, tidnings- och accidenstryckeri, litograflska och kemigrafiska anstalter, stereo- typgjuteri och bokbinderi jämte kontorslokaler rn.
m., nu inflyttat i sitt eget, för ändamålet särskildt nyuppförda hus vid BRYGGAREGATAN 17, andra huset från Vasagatan, alldeles nere vid järnvägen.
Iduns konstnärliga färgtrycksrepro- duktion af Carl Larssons akvarell » Titt-ut », utförd å vår litografiska anstalt i 17 färger i origina- lets storlek 55 x 38 cm., är nu färdig och er- hålles af våra läsare från Iduns expedition, Bryggaregatan 17, Stockholm, till det utomordent- ligt billiga priset af 3 kr., inramade exemplar 8 kr.
Angående rekvisitions- och försändnings- betingelser se det närmare tillkännagifvandet i Idun n:r 3 3!
IDUN 1902 540 GREFVE NILS EN POSSES GODS VRETEN HERREGÅRDSFEST.
E GAMLA HERREGÅRDARNE i Sveriges bygder med sina hvita murar stickande upp ur ärevördiga parkers löfmassor, sina sty- rande husbönder, som oftast tillhöra vårt lands bästa familjer, sina tjänarskaror och sitt idoga arbete — det är de, som utgöra vår landsbygds märg och skänka lif åt våra landskap, där städerna ligga ur synhåll.
Och på dessa gårdar, hvarest led efter led ur samma familj odlat den ärfda jorden, vuxit, åldrats och dött inom gårdens hvita murar, som gömma ett stycke af landets historia, fostras merendels en arbetarbefolkning af det äkta, hemkära och tro- fasta slaget.
De älska sina husbönder som de älska sitt arbete, de växa fast vid gården och dess tradi- tioner, och mellan arbetsgifvare och arbetare upp- står därigenom ett patriarkaliskt förhållande, vac- kert att se och väl värdt att taga till föredöme af en modern tid, som med sina aftalsbrott och revolterande tendenser håller på att förlora käns- lan för arbetets helgd.
Ett nytt exempel på nämnda sympatiska för- hållande mellan husbonde och tjänare har nyligen gifvits genom den vackra hödtidlighet, hvilken i dessa dagar ägt rum å grefve Nils Posses gods Vreten i Västergötland och som vi satts i tillfälle att äfven i bild referera.
Ur Nya Dagl.
Allehandas skildring af den an- slående festen tillåta vi oss citera nedanstående som text till illustrationerna.
Vreten äges och bebos af grefve Nils Posse, därjämte ägare till de angränsande godsen Ljung- hem och Dala.
För jämt 50 år sedan flyttade hans fader, grefve Gösta Posse, med sin grefvinna, född von Essen, till Vreten, sedan de den 6 aug.
firat sitt bröllop.
Det var sina aflidna föräldrars guldbröllopsdag, som nuvarande ägaren af Vreten ville fira, och den blef äfven högtidlighållen på ett enastående och i hög grad värdigt och anslåen- de sätt.
Redan vid ett flyktigt besök på Vreten kan man näppeligen undgå att lägga märke till det synnerligen goda och hjärtliga förhållande, som synes vara rådande mellan husbondefolk och tjänare.
Grefven betraktar sina underhafvande D I VÄSTERGÖTLAND.
som idel goda medhjälpare och kamrater i arbetet till gemensamt bästa.
De stå därför på den bästa fot med hvarandra.
Tjänarne äro sin husbonde varmt tillgifna och han lämnar all möda ospard att sörja för deras trefnad.
Därför är det också ganska sällsynt, att en tjänare flyttar från gården, och man torde på få ställen anträffa en så talrik kår af i ordets rätta bemärkelse » gamla trotjänare » som där.
Där finnas ännu gamla arbetare, som voro i tjänst på godset redan vid bröllopsdagen för 50 år sedan, och ett antal af 30 å 40 tjänste- år är där något helt vanligt.
försummat tillfället.
Komminister Bergstrand höll med ledning af Predikarebokens 4:e kap, v. 8 — 10, en för tillfället lämpad betraktelse, hvarefter lands- höfding Sjöcrona framträdde i koret för att för- rätta medaljutdelningen.
Landshöfdingen höll först ett tal, hvari han er- inrade om de missförhållanden, som i våra dagar förefinnas i fråga om arbetsaftalet och dess helgd.
Våra lagar vore på detta område bristfälliga, och öfver hufvud taget vore lagparagrafer maktlösa för skapande af ett verkligt godt samförstånd mellan arbetsgifvare och arbetstagare.
Det vore därför så mycket mera glädjande att någon gång anträffa ett dylikt förhållande, så sällsynt i våra dagar.
Men att det här på Vreten vore till fin- nandes, därpå utgjorde dagens festlighet ett väl- taligt bevis.
Följde så själfva medaljutdelningen, hvilken tog en rundlig tid.
De 77 medaljörerna uppropades och framträdde den ene efter den andre.
Det var gamla böjda och grånade gubbar och unga kraft- fulla män om hvarandra, som landshöfdingen de- korerade med medaljen för långvarig och trogen tjänst.
De gamla veteranerna fingo sina heders- tecken att bäras i band kring halsen — de blefvo så att säga kommendörer — de yngre mottogo medaljen på bröstet.
Det var åldersskillnaden, som därigenom markerades, äran var densamma för alla, och alla, yngre som äldre, mottogo med samma heder diplomet, arbetarens adelsbref.
Nio guldmedaljer utdelades, och bland de me- daljerade befunno sig fyra gamla trotjänarinnor.
Sina föräldrars guld- bröllopsdag ville nu grefve Posse fira genom att till dessa sina tro- tjänare offentligen gif- va ett synligt veder- mäle för deras välför- hållande.
Han hade därför till den dagen förlagt utdelningen af medaljer till ej mindre än 77 underhafvande på sina gods, hvilkas tjänsteårstal varierade mellan 55 och 15 år — i sanning imponerande siffror i dessa dagar med ständigt pågåen- de slitningar och stri- der mellan arbetsgif- MIDDAGEN PA GÅRDSPLANEN.
vare och arbetare.
Men till denna gamla väst- götabygd tyckas ej sådana där moderna ström- När efter den högtidliga akten i kyrkan gäster ningar ännu ha hittat vägen, och dock äro män- och medaljörer med värdfolket i spetsen återvände niskorna synbarligen lyckliga och nöjda trots till gården, mottogos de af gårdens egen mässings- denna » kulturella brist ».
sextett, som sedan vid middagen och under efter- middagens lopp flitigt lät höra hvad den förmådde '.
Vid 2-tiden inleddes festligheten med guds- Och det måste till deras berömmelse sägas, att tjänst i Vretens vackra, i gårdens park uppförda de unga musikanterna spelade ypperligt och rönte kyrka.
berättigadt bifall.
Det är sällan man vid en 1- Det med unga björkar prydda templet var till maj-demonstration här i Stockholm får höra en trängsel fylldt med högtidsklädd allmoge, när fackföreningsmusikkår prestera något jämförligt, grefven med grefvinnan och de inbjudna gästerna och repertoaren var också synnerligen rikhaltig infunno sig.
Det var naturligtvis allmän fridag och väl vald.
på de grefliga godsen, och befolkningen hade ej • DE 77 MEDALJÖRERNA PÅ VRETEN.
(p.
A. ERIKSÉN, SKÖFDE, FOTO.)
— 541 — IDUN Efter middagen, som serverades å gårdspla- nen vid sittande bord för öfver 200 personer och åskådades af en ännu större människo- skara från när och fjär- ran, spredo sig festdel- tagame i parken, där kaffe serverades och pro grammet bjöd på en hel del nummer till nytta och nöje.
D:r Ruben G:son Berg höll med känd ungdomlig verve ett af åhörarne lifligt senteradt föredrag, be- handlande spridda epi- soder ur Västergötlands äldre historia, och vissån- garen August Zackrisson väckte stormande mun- terhet med sina i kostym utförda bondvisor och » paschasor ».
somliga försäkrade, att de verkligen gjorde det.
Men hvad vi däremot alla sågo tydligt, när han utpekade det för oss, var ett mörkt naket skär, som låg midt framför oss blott några stenkast från stranden.
Det är L o s k ä r e t, » upplyste han, » och på isen mellan detta skär och Grisslehamn var det som D ö b e 1 n tog afsked af den svenska arméen, när han fört den öfver från Åland.
Och snart därpå kom K u 1- n e f f efter med sina kosacker; och Kulneffs stuga skall jag sedan visa er. » Men solen sjönk så småningom bakom de FRÅN DE PÅGÅENDE SOMMARKURSERNA I STOCKHOLM.
DEN TILL GRIPSHOLM.
UTFÄR- FOTO FÖR IDUN AF A. HLOMBERG.
1.
GRUPP AF DELTAGARE PÅ GRIPSHOLMS BORGGÅRD.
2.
» GAL- I IVANGOROD skuggande parkträden, och festen led mot sitt slut.
Månget lefve för husbondefolket höjdes med kraft och öfvertygelse, och en af skollärarne i orten arrangerad kvartett höjde stämningen med sina sånger.
Så sköt med ett hväsande ljud en raket upp mot himlahvalfvet såsom förebud till det fyr- verkeri, som bildade afslutningen på dagens fest och af åskådarne hälsades med oförställd förtjus- ning.
Sent på kvällen förde ett extratåg de mera långväga gästerna tillbaka till Stenstorp.
Festen hade förmodligen hos alla kvarlämnat det bästa intryck, och med trygghet kan man spå, att hos dagens hjältar, medaljörerna, denna deras heders- dag kommer att utgöra ett bestående minne för lifvet.
Det kunde man tydligt läsa i deras tro- hjärtade ansikten.
EN LUSTFÄRD TILL GRISSLEHAMN.
RERÄTTAD AF N.
P. ÖDMAN.
N O. SLUT TB.
FÖKEG.
N:R. ATJCLÉR erbjöd sig nu att bli vår ciceron, och så, sedan vi blifvit inbjudna att vid vår återkomst dricka ett glas saft, satte vi oss i marsch, o ' ch snart voro vi inne i den Eng- strömska parken, som låg alldeles sida vid sida med Nauclérs trädgård.
Vi passerade icke ge- nom den förbjudna grinden, utan genom en li- ten grind direkt från nämnda trädgård.
Parken var mycket vacker och omväxlande med sin ÅR 1581 TAGNA KANONERNA, TAGAS I BETRAK- TANDE PÅ DEN YTTRE BORGGÅRDEN.
LÄSER.
TEN » OCH &gt;SUGGAN », DE TVÄNNE AF PONTUS DE LA GARDIE FORTS. 1902 yppiga växtlighet och sina små dalsänkor och höjder och, som vi snart funno, äfven rätt vid- sträckt.
Vår vänlige ledare förde oss natur- ligtvis direkt till utsiktsberget, därvid i för- bigående utpekande för oss vid hafsstranden Alb.
Engströms badhus och kanot, som båda hade ett visst — hvad skall jag säga?
— sorglöst artistiskt utseende.
Utsiktsberget var en väl- dig grå bergklint alldeles invid stranden, vis- serligen ej mycket hög, men med kraftiga och djärfva konturer och därför rätt » malerich ».
När vi nått dess topp, stodo vi med ens, som genom ett trollslag, inför en stor hänförande utsikt af det blå hafvet, ännu mycket vid- sträcktare än den vi haft från Nauclérs veran- da, och jag undrar sannerligen ej på att folk vill komma hit för att se det.
Hafvet låg öppet i oändlighet åt både öster, norr och söder, och sommarsolen göt sitt skimrande guld öfver det, och långt däruti lifvades den stora taflan af hvita segel och bolmande ångare.
Längst bort vid den i underliga luftbildningar hägran- de östra horisonten kunde vi med blotta ögat urskilja en liten strimma, som Nauclér utpe- kade som det tre mil aflägsna Signildsskär; och då han sade, att vi bortom detta, något till vänster, alltså nästan uppe i luften, kunde ge- nom kikaren se en svag strimma af själfva Å l a n d, så försökte vi se äfven den, och 4.
PROFESSOR V 3.
D:R LOOSTRÖM FÖRE- LECHE, SOMMARKURSERNAS UPP- HOFSMAN OCH LEDARE.
Nu som adltid när jag hör Döbelns namn nämnas kände jag mig varm om hjärtat, ty Dö- beln har varit min hjälte, allt sedan jag i min ungdom första gången läste Runebergs gri- pande skildring af hans personlighet och af hans bragd vid Jutas; och jag må läsa denna hundra gånger, så blir jag alltid lika gripen.
Ja, hvilken svensk man med hjärta för fosterlandet och med beundran för själfuppoffrande mannamod är icke färdig att göra samma bekännelse?
Och nu såg jag återigen i tankarne min hjälte här ute på isen, bjudande afsked åt sina soldater, sedan han efter under af tapperhet måst lämna detta kära Finland, för hvars räddning han hade velat ge sitt hjärteblod.
Jag tänkte på, hvad en sådan man som han måtte ha känt i en sådan stund.
Ära öfver hans minne!
Den tid skall kanske snart stunda, då Sverige behöfver sådana män som Döbeln.
Gud gifve, att de då ej måtte fattas oss.
— — — — Detta Döbelns afsked af sina soldater på isan utanför Grisslehamn torde många ha min- dre reda på än afskedet i Umeå.
Jag vill därför erinra om, att, då det i Umeå var resterna af den f i n s k a armén som han aftackade och hemförlofvade i det mycket berömda afskeds- tal, som ännu finnes bevaradt, så var det i Grisslehamn resterna af den s v e n s k a arméen
IDUN 1902 KANONBERGET — I GRISSLEHAMN.
som han sade ett sista afsked.
Det förra skedde icke förr än på hösten 1809 (närmare bestämdt d.
8 oktober), det senare redan på våren sam- ma år — och det är om detta tidigare tillfälle det här är fråga.
Det var den 17 mars som Döbeln lyckatjsf föra sina utmattade skaror, 3,500 man, i land vid Grisslehamn efter en vågsam och af ryssarne ständigt oroad marsch öfver det tillfrusna hafvet från Åland.
Och det lär ha varit nu han på isen mellan Grissle- hamni och Loskäret hemförlofvade sitt ut- tröttade folk som befann sig i det bedröfligaste tillstånd.
Kulneff, som snart därefter anlände med sina kosacker och husarer, ' lär ha haft i uppdrag att utforska huru det förhöll sig med kustförsvaret på detta håll, enär den stora ryska armén tänkt komma efter samma väg för att tåga mot Stockholm.
Hur det nu var, så blef denna ryska plan afstyrd genom en krigslist af Döbeln, som förklarade, att den svenska regerin- gen nu ville sluta fred, men blott på det villkor att » ingen ryss satte foten på Sveriges jord ».
Och så hände det sig, att Kulneff efter endast ett dygns inkvartering i Grisslehamn drog sig på högre order tillbaka öfver isen under af- vaktan på underhandlingarnas början.
Till denna Kuhieffs korta påhälsning i Grissle- hamn skall jag återkomma längre ned i sam- manhang med skildringen af det besök vi gjor- de i » Kulneffs stuga ».
Och låt oss nu återvända till utsiktsberget i Albert Engströms park.
Jag talade här ofvan så mycket om hvad vi sågo f r å n detta berg; att jag glömde omtala hvad vi sågo p å själfva berget, alldeles invid oss.
Men nu kommer jag till detta.
Det var en väldig k a n o n, och äf- ven den har sin historia, som icke är utan intresse.
» Det var med denna kanon », berättade Nauc- lér, » som man på den tiden, då finska och ryska posten gick öfver Grisslehamn, sköt dundrande skott i tjocka, när postjakten väntades, för att på detta sätt visa den vägen. » » Och postmästarn, » fortsatte han, » hade sin ämbetsbostad i just det gamla stenhuset som jag nu äger och bebor, fast jag fiffat upp det en smula.
Och som han på samma gång var ' kommendant ' i Grisslehamn, så var det natur- ligtvis hans soldater som skötte kanonen. » Vi togo nu denna i närmare betraktande.
Den var af verkliga jättedimensioner, vi mätte den och funno den vara nära 12 fot lång och af 542 — en tjocklek i proportion, och den hvilade på en likaledes jättelik lavett med fyra hjul.
Den ägdes naturligtvis förr af svenska staten, och vi funno af en inskription, att den var gjuten vid Åkers styckebruk.
Nu är den enskild egendom, men den äges icke af Albert Engström, ehuru denne visserligen ibland disponerar den i fantasien och i » Strix » till närgångna lustresandes för- jagande, utan den har två andra ägare.
Själfva kanonen äges nämligen af brukspatron Gove- nius (förut på Ortala bruk) och lavetten af handlanden Vidberg i Grisslehamn; och då de väl näppeligen ha något bruk för den, så ha de hedersmännen troligen blifvit sams om att låta den stå där som ett gammalt minne för evärdeliga tider.
Efter denna stora kanon, som, sedd från landsidan och parken, skarpt framträder i strandlandskapets konturer och ger ett säreget drag åt själfva berget, kallas nu detta allmänt för » k a n o n b e r g e te.
Då vi nu här uppe äfven vände oss om åt parken till, sågo vi högt uppe bland träden på andra sidan om dalsänkan en skymt af Albert Engströms villa, som med taket och ett litet vindsfönster sköt upp öfver den täta löfmassan.
Från detta fönster har såle- des Albert Engström ett vackert » tittute öfver det stora hafvet.
Han lär nu ha bestämt sig för att använda det där vindsrummet som atelier, och det är väl då att hoppas, att hans fantasi genom den vackra anblicken från dess fönster•- skall höja sig öfver » kolingarnes » låga värld och börja skapa mera tilltalande bilder.
Däruppe på branten sågo vi äfven en hög mast, riggad som masten af en jakt, med vimpel, tåg- virke och gaffel, skjuta upp till en be- tydlig höjd öfver de omgifvande träden.
Den lär ha uppsatts af förre ägaren till stället, sjökapten Lindström, som sedan han slagit sig i ro på landbacken, tyckte om att på detta sätt påminnas på gamla dagar om sitt kära sjömansyrke.
Masten pryder sin plats i det vackra strandlandskapet, och synes nog också långt ut på hafvet, där främ- mande sjöfolk torde undra öfver en fartygsmast så högt uppe på land.
Från » kanonberget » tågade vi snart ned igen och fortsatte vår vandring genom parken, be- undrande dess yppighet.
Den är egentligen icke hvad man skulle kalla hyfsad och fin i modern mening, den är, om jag så får säga, » en okam- mad skönhet med utslaget hår » — men en skönhet är den i alla fall.
På en lång omväg d. v. s. på behörigt af stånd från själfva den Engströmska bostaden, som vi kringgingo unge- fär som » katten kring en het gröt » — anlände vi slutligen till den förbjudna grinden på an- dra sidan, just genom den vackra allé med öfverhängande träd, som vi sågo framför oss när vi stodo och kikade.
Engströms gårdsplan åt detta håll stod nu tom.
Hade vi i detta ögon- blick fått sikte på honom själf igen, så hade vi nog begagnat tillfället att buga oss och tacka för det vackra vi fått se.
I alla händelser skulle » Strix » denna gång genom sin kikare ha fått skåda idel skinande och belåtna ansikten.
Vi tågade nu återigen upp till Nauclérs tref- liga bostad med honom själf i spetsen och funno p å verandan åt hafvet ett dukadt bord med saft och vatten och rikligt dopp, väntande på oss, och bredvid bordet värdinnan själf leende och vänlig — och vi voro nu efter den långa pro- menaden mycket tacksamma för undfägnaden, men skynda på måste vi, ty den bestämda ti- den för båtens afgång, half 6, var i det när- maste inne, och ändå hade vi » Kulneffs stuga » kvar, som vår vänlige värd erbjudit sig att visa oss.
Alltså, efter hastigt intagna förfriskningar och ett litet kort festtal till herr och fru Nauclér, » KULNEFFS STUGA » I GRISSLEHAMN.
åtföljdt af ett hurrarop för dem båda, tågade vi bort, fortfarande under den förres ledning.
Vi följde nu stora vägen tillbaka genom Grissle- hamn, men hade knappt gått mer än ett sten- kast, då han svängde af med oss in på en sidoväg .till vänster, som ledde till en del af Grisslehamn, där det var godt om små trefliga stugor, och här hade vi ej gått långt, då han stannade utanför en liten röd stuga på vänster hand med ett staket och en grind framför.
» Detta är Kulneffs stuga, » sade han, » här bodde han, när han var i Grisslehamn med sina kosacker », — och då vi nu alla trädde in ge- nom grinden, kom i detsamma en ung kvinna oss till mötes från en annan, något större stuga, som låg inne på samma gård.
Nauclér presente- rade henne som » fru Hagsten », och hon erbjöd sig nu att stå oss till tjänst.
Vi följde henne in öfver den lilla förstubron •, — som, i förbigående sagdt, tillbyggts i en senare tid — och trädde så in i ett kök och därifrån i en liten kammare till höger.
Detta var Kulneffs sofrum, här hade han, enligt vår ledsagarinnas uppgift, » bott i fyra dagar » * tillsammans med en annan rysk officer, och här hade han på en ruta i rummets enda fönster inristat sitt namn meå en diamantring.
Denna ruta fanns länge kvar orörd, ända in på 1860-talet, men då togs den bort såsom » gammal och ful », på samma gång som de andra gamla rutorna, och ersattes men en ny — utan att husets ägare hade en tanke på Kulneffrutans historiska värde.
När man sedan gjorde detta klart för honom, vardt han mycket ledsen öfver sitt oförstånd.
En gods- ägare, herr Beckman på Sladdarön, gammal skärgårdsbo, som i sin ungdom mycket vista- des i Grisslehamn, har meddelat mig efter vårt besök på platsen, att han ännu 1861 såg rutan med namnet i godt behåll.
På samma sätt som det snart därpå gick med rutan, gick det äfven, ehuru .åtskilliga år senare, med en bild af Kulneff, som hans rumskamrat, den andre ryske officeren, ritat med rödkrita på väggtapeten.
Den hade dock funnits kvar ännu på 1880-talet.
Stugan, som enligt fru Hagstens uppgift bygg- des år 1800, ägdes, då Kulneff bodde där, sade hon, af en postiljon Johan Jakob Nyström, som var farfars far till henne själf.
Och i för- bigående må för det säregna i saken tilläggas, hvad hon i detta sammanhang meddelade, näml.
att efter honom ägdes stugan af hennes farfar, som också var en postiljon och också hette Johan Jakob Nyström, och efter denne af hen- nes f a r, en tredje Johan Jakob Nyström, likaledes postiljon.
I sanning rätt egendomligt eller hur?
Alla tre voro de naturligtvis landt- postiljoner.
De som förde posten till sjös, kal- lades aldrig postiljoner.
Nåväl, hon berättade för oss, att hennes far- far, som ännu lefde, när hon var liten, talat om för henne, att han, som vid Kulneffs besök * Här har, som man ser, tiden svällt ut något i sägnen, ty, såsom ur säker historisk källa förut uppgifvits, var det endast ett dygn Kulneff och hans kosacker stannade i Grisslehamn.
— 543 — var en 10-årig gosse, fick ibland en vänlig klapp på hufvudet af Kulneff, och att hans små syskon fingo gunga på hans knän, och att i vaggan hos den minste lade han en silfverrubel.
Genom sådan vänlighet blef den ryske kossack- öfversten, så fiende han var och så barsk han såg ut i sitt vilda skägg, mycket populär i Grisslehamn under sin korta visit där.
Äfven betalade han ordentligt både logis och förtäring.
Men försiktig var han, då han ju visste, att han var i ett fiendeland med ingrodt hat mot ryssar- ne.
Så hade han t. ex., då kaffe kokats i stugan åt honom och hans närmaste män, » stuckit ned en silfvernål i kitteln för att prof va om kaffet var förgiftad! »; och när han funnit, att så ej var fallet, hade han med ett vänligt småleende klappat värdinnan på axeln.
Ett annat exempel på rysk misstanke i sam- ma riktning har berättats mig af den förut åbe- ropade hr B. på Sladdarön och må här gärna meddelas på samma gång.
Denna berättelse ly- der s å: När ryssen kom på isen öfver till Grissle- hamn, så flydde hela befolkningen utom en vid namn Nyberg.
Denne gick fienden till mö- tes med en kanna brännvin för att traktera med.
Ryssarne gjorde honom intet ondt, men, när han räckte dem brännvinet, blef han befalld att först själf ta en sup däraf för att bevisa, att det ej var förgiftadt, och när de så funno, att Nyberg mådde lika bra efter supen som före den, läto de sig hans brännvin väl smaka, så långt det räckte.
Och så togo de in i stugorna, men de gjorae intet ondt, så att den skrämda befolkningen kom snart tillbaka.
— Denna his- toria har för min sagesmans hustru berättats af en dotter till Nyberg själf.
Äfven fru Hagsten i Kulneffsstugan förtäljde efter farfaderns uppgifter, att kossackerna under sin korta vistelse i Grisslehamn ströfvat myc- ket omkring i omnejden och tittat in i stugorna här och hvar, utan att dock ofreda någon, men att de själfva däremot ofta blifvit ofredade af stora skaror af — v a r g a r, » ty sådana var det då för tiden godt o m i trakten », hade far- far sagt.
Naturligtvis sågo vi oss nu med intresse om- kring i den gamla stugan, där den af Runeberg besjungne, populäre kossacköfversten en gång bott, och där han lämnat så många sägner efter sig; men något särskildt minne efter ho- nom fanns där nu icke mer att se.
Icke ens något af det gamla bohaget från hans tid fanns kvar; allt var, liksom rutan och väggbilden, försvunnet och ersatt af annat.
Kulneffs och hans kossackers besök hörde för Grisslehamnarne, såsom man kan förstå af det föregående, ej till de mörkaste bilderna från finska krigets dagar.
Mörkare voro andra.
Så t. ex. hände ofta på den tiden, att man ute på isen hittade hälft ihjälfrusna, uthungrade, i trasor höljda landtvärnssoldater, eller plockade upp redan kallnade lik af sådana, som dödats af den förföljande fienden eller af nöd och utmatt- ning.
Emot sådant var ryssbesöket nästan ett ljust minne.
Och så togo vi då efter ett kort uppehåll af- sked af son-sons-dottern till Kulneffs värd och anträdde återfärden till den väntande » Karl elfva ».
Blott patron Axelin stannade några minu- ter efter oss för att fotografera stugan.
* Vår vänlige vägvisare, disponenten Nauclér, följde fortfarande med oss, och under denna vandring fick jag af honom nya upplysningar både om det forna och det nuvarande Grissle- hamn i den mån vi på återvägen passerade stäl- len, som föranledde nya frågor å min sida.
Det är med stöd dels af dessa upplysningar dels af andra, erhållna efteråt af gamla f. d. Grisslehamnsbor, som jag är i tillfälle att yt- terligare meddela följande detaljer om denna märkliga ort.
Såsom redan af det föregående antydts, var Grisslehamn förr i tiden en mycket viktigare plats, än det är nu.
När dess större betydelse egentligen började, d. v. s. när denna kustort började att vara brännpunkten för öfverfartstra- fiken och postgången till och från Finland, är jag icke tillfälle att upplysa, men troligen var det flere århundraden tillbaka.
Huru som helst så är det visst, att Grisslehamn i förra århundradet hade en lång glansperiod, som icke afbröts förr än finska posten, vid slutet af 1870-talet, upphörde att ta vägen öfver Åland till Grisslehamn och i dess ställe började gå öfver Hangö direkt till Stockholm, och ungefär sam- tidigt därmed (eller något tidigare) äfven mili- tärkommenderingen indrogs.
Af gamla personer, som tillbragte sin barn- dom och ungdom på 1850- och 1860-talen i Grisslehamn, har jag hört, att då för tiden rådde där en liflig rörelse.
Då fanns där bland annat ett » stort värdshus », som var beläget på Albert Engströms nuvarande mark alldeles invid hans villa, dominerande den vida utsikten öfver hafvet.
Detta värdshus var ständigt fullt af resande, som skulle öfver till Finland eller som anländt därifrån.
Men det var långt ifrån tillräckligt, ' så att många resande äfven fingo • lof att inlogera sig i stugorna rundt omkring.
Stundom lågo här t. ex. hela skaror af båtsmän och sjömän under väntan att på ett eller an- nat sätt komma öfver till Åland.
Med Åland var för öfrigt en ständig liflig handelsförbin- delse.
Åländingarne upphandlade i Grisslehamn sina varor och förde själfva med sig till försäljning hela föror af smörbyttor, äggkor- gar och späcktunnor m. m.
Om sommaren kommo de seglande i sina båtar och fartyg, om vintern, när den var sträng, kommo de kö- rande på isen i » långa banon&gt;.
Men i senare fallet gällde det att raska på, ty den färden var icke utan sina faror.
Lifligast lär rörelsen i Grisslehamn ha varit under det engelsk-fransk-ryska kriget på 1850- talet — särskildt under belägringen af Ålands fästning Bomarsund.
Då var det äfven som i Grisslehamn anlades en af rikets allra första telegrafstationer.
Ja, den var en af de t r e första i riket, har det sagts mig.
De två andra voro Stockholm och Upsala.
Och i Grissle- hamn ansågs stationen så viktig under kriget, att den blef ett slags skola för en mängd tele- grafelever, som successivt ditsändes för att inöfvas.
.
Bland den ström af finnar, som förr i värl- den togo vägen till Sverige öfver Åland och Grisslehamn, befunno sig stundom äfven poli- tiska flyktingar.
Så styrde äfven den på sin tid bekante finske studenten och sedan svenske litteratören Carl Wetterhoff sin kosa den vä- gen, då han för ett djärft politiskt tal mot Ryssland nödgats ta till flykten för att slippa Sibirien.
Bekant är berättelsen om, att han skulle ha kommit öfver på ett finskt fartyg gömd i en tunna.
Huru det förhåller sig med sanningen af denna berättelse, vet jag icke, men hvad som enligt min sagesman, en fru L., lär vara alldeles sannt, är, att han blef buren i en hampsäck från fartyget upp till hennes mormor, en prästänka från Singön, som då hade handel i Grisslehamn, och sedan på nat- ten i hemlighet af henne utsläppt för att resa med landsvägsskjuts till Stockholm.
Detta sked- de mot slutet af 1850-talet.
Fru L., som då var en liten flicka, säger sig aldrig glömma den natten med dess vakande, dess hemlighetsfulla spring och samtal och så skjutsen på gården midt i natten.
Men det var naturligtvis icke blott politiska flyktingar, som smugglades öfver Grisslehamn, där var framför allt ett lifligt smugglande af IDUN 1902 handelsvaror, så att tullförvaltaren på stället och hans personal hade på den tiden ett trä- get göra.
Nauclér utpekade för oss under åter- vägen den i närheten af hans egen bostad, men närmare sjön belägna, ännu tjänstgörande gam- la tullbyggnaden, hvaraf vi dock från vägen knappt sågo mer än taket, enär en höjd skymde resten.
Den mest bekante tullförvaltare, som där haft sin verksamhet, torde vara Gustaf Elias U n o n i u s, känd för sina intressanta » Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika », som utkommo 1861 — 1862.
Han, som efter skiftande öden i hemlandet först på den militära, så på den kamerala banan, reste öf- ver till Amerika och där, sedan han någon tid varit » farmare », studerade till präst och såsom sådan under en följd af år tjänstgjorde i Anglo-amerikanska kyrkan, blef några år efter sin återkomst till Sverige utnämnd (1863) till tullförvaltare i sin barndomsbygd Grisslehamn, där äfven hans far hade varit tullförvaltare på sin tid.
Unonius pensionerades 1888 och lefver ännu, 92-årig, på Hacksta gård under Fånö, hans svärson brukspatron Hugo Tamms egen- dom.
Som redan nämnts, hade Grisslehamn en be- vakningskommendering på 25 man, som sam- tidigt utgjorde en korporalskola eller åtmin- stone efterhand till en sådan förändrades.
Hvar- je kommendering låg där i 4 månaders tid och aflöstes så af en ny.
Närmaste befälet öfver den hade en löjtnant.
Men öfver honom åter fanns på platsen en » k o m m e n d a n t » med majors rang, som, såsom redan i det föregående nämnts, tillika var p o s t m ä s t a r e och såsom sådan re- siderade i posthuset, disponenten Nauclérs nu- varande bostad, där han till på köpet måste vara g ä s t g i f v a r e, ehuru, hvad herbergerandet af resande beträffar, detta mest sköttes genom utackordering i stugorna; och torde han väl ha varit den enda gästgifvare i riket med m a j o r s rang, heder och värdighet.
Bland dessa mångsysslande » kommendanter » i Griss- lehamn bevaras ännu med vördnad minnet af en viss baron Oxenstjerna, som fanns där på 1850-talet och gjorde sig i hög grad älskad af befolkningen på grund af sin hjälpsamhet mot fattiga och sjuka.
Särskildt de senare besökte han flitigt, vårdade dem och ordinerade för dem.
Minnet af en annan » kommendant » från längre tid tillbaka, näml.
från krigets dagar 1808 —.
1809, lefver också kvar hos folket, men af en helt annan anledning, näml.
en af uteslutande komisk art. En gång då Ålandsbönder kommo öfverseglande med ryska fångar, så rymde han hals ölfver hufvud, i den tro att det var fien- den.
Man skyndade efter honom och fann ho- nom halfvägs till Upsala.
Postföringen till Åland bestreds på 1850-ta- let af flottans folk, och voro för ändamålet 1 skeppare, 2 konstaplar och 16 båtsmän, utgö- rande tillsammans tre båtlag, kommenderade till Grisslehamn.
Sedermera, på 1860- och 1870- talen, bestreds postföringen af civila båtsmän.
Under seglationstiden användes smärre jakter, under vintertiden båtar, som drogos på isen.
Mången gång fick då en och annan af karlarne sig en dopp, nedramlande i någon dold isrem- na.
Att då midt ute på Ålands haf under t. ex. en snöstorm göra ombyte af kläder, om man n. b. hade några med sig för ändamålet, var nog inte så roligt; det sved minsann i skinnet.
Ej så få raska karlar omkommo ock under dessa färder, ja, till och med hela båtlag.
Mycket opraktisk i ett visst af seende var också post- föringen på denna båtfärdernas tid.
Svenskar- na togo icke med sig post tillbaka till Åland, och Åländingarne » vice versa ».
Sålunda hände det ofta, att båtar samtidigt afgingo från sam- ma plats till samma håll, den ena förande post,
IDUN 544 1902 den andra återvändande tomhändt efter afläm- nandet af post.
En rörande historia, som berättats mig, må här på tal om postföringen och dess faror till sist inflyta.
Ett stycke från landsvägen vid Grisslehamn ligger ett berg, som fått namn af » Jan Matts-berget » och detta af följande an- ledning.
Hustrun till en postmatros med nam- net Jan Mattsson plägade, då hon hemväntade sin man från Åland, gå upp på toppen af detta berg för att hålla utkik efter farkosten och hade hvarje gång med sig en stor sten hvar- med hon anlade ett trappsteg, till dess hon så småningom hade byggt ett slags primitiv sten- trappa ända upp till bergets krön.
Och där- uppe inrättade hon sedan af sten och torf ett b ö n e a l t a r e, där hon vid hvarje besök på berget knäböjde i bön för sin man.
» Jag min- som landshöfding Krasmer, enligt Gluntarne, var för Upsala.
Ja, hon hade rent af byggnads- vurm, och hennes söner följde hennes exem- pel.
Badhuset med väderkvarnsvingar är, bland mycket annat, deras verk.
Men bland de aflidna märkliga Grisslehamns- personligheter, som där ännu lefva i godt minne hos folket, bör framför allt ej glömmas själfva » Grisslehamnskungen », den förut redan i för- bigående omnämnde sjökaptenen August Lind- ström, Albert Engströms företrädare på » tro- nen », d. v. s. på Grisslehamns förnämsta och vackraste plats.
Han gjorde sig känd både ge- nom sina många smakfulla och originella an- ordningar på sitt vackert belägna ställe och genom sin gästfrihet.
Den nuvarande » Grissle- hamnskungen », ehuru långt öfverträffande den förre i originalitet och begåfning, påminner dock te man allmänt var en förståndig idé, men förslaget strandade dock, måhända af ekono- miska skäl, till skada för Grisslehamn, som icke ägde någon annan hamn än den lilla fyrkantiga, med stenkajer omgifna » sump », som på sin tid byggdes åt postjakterna nedanför tullhuset, och som ännu existerar.
Under så dåliga hamn- förhållanden förstår man, att Grisslehamn en- dast har - närheten till Åland och Finland att att tacka för, att så mycken sjötrafik förr tog denna väg.
Det nuvarande Grisslehamn är, hvad folk- mängd och rörelse beträffar, en liten obetydlig plats och torde väl näppeligen upplefva någon ny glansperiod.
Folkmängdssiffran är blott om- kring 70, flertalet af männen fattiga arbetare och fiskare.
Det mest lönande fisket lär vara ål- och laxfiske.
Den förut nämnda, vid in- [KRÖNINGSAKTEN I LONDON: ÄRKEBISKOPKN TILL nes, » skrifver min sagesman herr Beckman, » än- nu det prydliga skick hvari denna plats be- fann sig 1861 — 63, vid hvilken tid den rara gumman afled ».
Hon fick således ej upplefva den tryggare postföring som infördes 1870, då posten till och från Grisslehamn ändtligen bör- jade fortskaffas per ångbåt.
Båten hette » Po- stiljonen », välbekant på sin tid, och den fort- for att gå ända till 1880.
Den nyare anord- ningen med ångbåtspost öfver Hangö till Stock- holm hade då redan tagit sin början.
Min nyss nämnde sagesman omtalar äfven från samma tid en annan kvinna, som på helt an- dra grunder af mera materiel art bevaras i aktadt minne i Grisslehamn.
Hon hette » Brita Stina », och hennes betydelse bestod däri, att hon uppförde en mängd byggningar och gjorde en mängd anläggningar, så att hon kan sägas ha varit för Grisslehamn ungefär detsamma AP CANTERBURY VÄNSTER KRÖNER DROTTNINGEN PÅ EN KONUNG EDVARD VII 1 WESTMINSTER AliKEY.
SIDOTRON.
för öfrigt i sitt från folket afskiljda lif mera om » Kejsaren af Kina ».
På återvägen till ångbåtsbryggan passerade vi ånyo den lilla obetydliga insjö, som jag i det föregånde omnämnde.
Vi fingo nu veta, att den hette » Lillsjön » och att den kanal eller rännil, som från denna utgår och som vi pas- serade på en landvägsbro, gräfts för att sätta den i förbindelse med hafvet, till föga nytta för öfrigt, ehuru meningen var att därmed för- skaffa Grisslehamn en ny båthamn.
Hade däre- mot ett förslag af en major Malmerfelt, som på sin tid var kommendant på platsen, gått igenom, så hade Grisslehamn fått en stor och duglig hamn.
Han väckte nämligen förslag om att, dels i strategiskt intresse dels i sjöfartens, genomgräfva näset mellan hafsviken och Onö- viken (inloppet från skärgårdssidan).
Detta tyck- loppet anlagda » slipen », som tillhör » Koltran- sportaktiebolaget » i Stockholm, hvars verkstäl- lande direktör just är disponenten Nauclér, sys- selsätter 25 k 30 arbetare.
Om somrarna be- sökes Grisslehamn af omkring 70 ä 80 bad- gäster, mest från Stockholm, och de tyckas alla trifvas godt på detta tysta och natursköna ställe.
Platsen ligger dock väl mycket afsides, med ringa kommunikationer.
Lång väg har folket också till kyrkan (Wäddö kyrka), icke mindre än 6 fjärdingsväg, så att denna väl härifrån knappt besökes annat än vid - de stora högtiderna.
Förr i världen under Grisslehamns glanspe- riod hade man åtminstone l ö j t n a n t e r n a s obligatoriska gudstjänst hvarje söndag för soldaterna i kasernen, där äfven andra då kunde få vara med.
Och sedan, när kommenderingen indragits, höll f. d. prästmannen, tullförvaltaren
IDUN 545 Unonius gudstjänst i den gamla kasernsalen, så länge han bodde kvar på platsen, — och ätt han skötte predikantbefattningen ännu bättre och uppbyggligare än löjtnanterna, lider väl intet tvifvel.
Ja, en gammal Grisslehamnsbo har sagt, att man trängdes i den lilla salen för att höra honom.
* Och nu bara några ord till afslutning af denna långa skildring, ty den måste dock få ett slut, liksom själfva färden i verkligheten fick det.
» Carl elfva » låg med ångan uppe och vän- tade otåligt på oss, när vi ändtligen anlände till den lilla bryggan; och då nu här jämte vännen Nauclér äfven några andra sommar- gäster i Grisslehamn, anförvandter till ett par af lustfararne, infunnit sig, så höjdes, så snart NORDISKA TU ' OR DISKA JÄRNVÄGSMANNAMÖTET, en länk i kedjan af de många kongresser, som under innevarande sommar afhållits i hufvudstaden, är JÄRNVÄGSMANNAMÖTETS vi kommit ombord och kaptenen kommenderat » loss akter! », ett lefve och ett fyrfaldigt hurra för både Nauclér och hela Grisslehamn, hvilket genast besvarades af den förstnämnde med ett lefve och ett fyrfaldigt hurra för Öregrund, och så ångade vi i väg i den vackra sommar- aftonen och anlände efter en treflig färd åter till Öregrunds kaj, alla belåtna med vår vack- ra och intressanta Grisslehamnstur — ja, jag för min del s å belåten, att jag beslöt skildra den i tryck i Idun.
UR manteln, vidtog kröningsceremonien.
Ärkebisko- pen trädde framför altaret, tog kronan i handen, och ställde den därefter tillbaka under uttalandet af bönen: » O Gud, rättfärdighetens och sanningens krona, vi bönfalla dig, välsigna och invig denna din tjänare Edvard, vår konung. » När dessa ord förklingat, hämtades kronan från altaret af biskoparne, assisterade af öfriga kyrkliga dignitärer, och räcktes till ärkebiskopen, som långsamt mottog densamma med båda hän- derna och satte den på konungens hufvud.
I samma ögonblick upplystes hela templet af oräkneliga ljuslågor, pärerna och härolderna satte på sig sina hufvudbonader, » God sawe the Ring » sjöngs af den församlade mängden, medan utan- för luften fylldes af klockringning och kanonsalut.
DAGSKRÖNIKAN.
P R Å N KRÖNINGEN I LONDON meddela vi i * dagsnumret en bild, framställande det ögon- blick då ärkebiskopen af Canterbury fäster kronan på konung Edvards hufvud.
Då regalierna öfver- bringats till konungen och han ifört sig krönings- DELTAGARE VID SALTSJÖBADEN.
A.
1902 » Mälardrottningen », efter ritning af Victor Andrén, modellerad af hr A. Olsson och utförd af firman C.
G. Hallberg.
Vi lämna i dagens n:r en afbild- ning af det vackra konstverket.
HAN, SOM GICK SITT FOLK.
FORTS. FRÅN FÖRF.G.
TILLBAKA TILL AF MARI MIHI.
N:R.
D ETTA gjorde att alla hade reda på hvaran- dras skräpvråar och futtigheter.
Då buro alla sitt hjärta på tungan.
De vände sig ut och tri till den grad samvetsgrant, att de inte lämnade någon den allra minsta gömma sluten i sitt inre, där en välvillig nästa kunde hoppas inne- slutet något starkt eller stort eller skönt.
BLOMBERG FOTO. '
nu ett minne endast, men ett minne, som helt visst skall länge kvarlefva hos deltagarne.
Det var för Skandinavien viktiga kommunika- tionsfrågor, som afhandlades, medan samtidigt angenäma bekantskaper knötos och rekreerande utflykter i hufvudstadens omgifningar företogos.
Vi meddela i dagsnumret en gruppbild af del- tagarna med deras damer, samlade till frukostmid- dag å Saltsjöbadens restaurant.
Flertalet a f dem voro lidelsefulla esteter.
De refvo sina hår när det gällde plyschramar, Makartsbuketter eller valnötsmöbler.
Och Hugo Stadius fick småningom klart för sig att deras våningar därhemma uteslutande voro möblerade med scharlakansröda gungstolar, prerafaeliter och Böklins Todes-Insel.
S.
S.
S:s MALARREGATTA.
K.
Svenska Segelsällskapet anordnar i slutet af denna vecka en tre dagars regatta med kappsegling inåt Mälaren, hvarvid lysande fester förberedas i Västerås, Eskilstuna m. fl.
platser.
Vi torde i nästa nummer bli i tillfälle närmare återkomma till denna osedvanliga täfling, hvarvid en mängd dyrbara pris komma att utdelas.
Bland dessa må särskildt nämnas det konstnärliga jubileumspris, som, med anledning af h. m:t konungens första deltagande i sällskapets expeditioner för 50 år sedan, skänkts af ett konsortium.
Det utgöres af en / s meter hög statyett i silfver, framställande Ibland satte de sig i en båt eller på en bergsknalle och dyrkade naturen.
De talade med honom om förtoningar, regndis och malvafär- gade stämningar tills han inte orkade följa med dem längre, utan stack händerna i byxfickorna, sköt in hakan och molteg under antagande af en min af dyster insiktsfullhet.
Och då månskenet lät masterna af de i hamnen förtöjda båtarna kasta skarpa slagskuggor på land, berättade de honom att dessa i sin djärfva elegans påminde om ett penseldrag af Z o m.
Då de sutto vid frukosten, ropade de till hvar- TT " l
IDUN 1902 — 546 — andra från de skilda borden: kära vänner, hvad skola vi taga oss före i dag?
— Ty de voro afgjordt rädda för den dag som förestod.
Och den som kunde lista ut det bekvämaste sättet att klubba ihjäl tiden, honom höllo de för den förste ibland sig, tills han reste sina färde.
Men sedan bespottade de honom och kallade honom en dagdrifvare och en lätting.
Och så denna fasa för ensamheten!
En bad- gäst, som kom dit och gick solo en vecka, togo de för en originell vettvilling eller en kontinental ficktjuf.
Och de förtalade honom med full hals ända tills han dragits in i trans- dansen och blifvit såsom en af dem.
Då för- läto de honom hans öfverträdelser och skänkte honom sina förtroenden i hopp att få hans egna i utbyte.
— De voro rysligt besynnerliga.
De skilda kotterierna bekrigade hvarandra som fientliga indianstammar.
Och ägde man i det ena lägret någon varelse, hvilken på minsta sätt kunde inrangeras som ryktbarhet, voro de lika svartsjuka om henne som moldavitiska hospo- darer.
Men när Hugo Stadius såg omkring sig dstta dyrbara, dåraktiga världslif, dessa skalliga, fli- nande salongsartister och dessa gaminaktigt upp- sluppna damer, hvilka sade de allra lustigaste små entydigheter, då tänkte han med tacksamhet på de tysta skogarne där nordpå.
Och han fick en förnimmelse af att det kanske ändå ej var här han skulle funnit henne sådan han en gång tänkt sitt lifs käresta med hennes barnsliga tan- kar, hennes fasta vilja, hennes få ord och hen- nes en smula stela skönhet.
» Nåja, » tänkte han, » både svärfar och svär- mor ge nog med sig.
Inte kan jag vara på något annat ställe än där jag blifvit ställd.
Inte kunna de ge sig till att plantera en fura i en blomkruka. » Nej, Lizzie trodde inte heller att det kunde komma i fråga, utan att allt nog skulle taga den riktning de önskade.
Och för resten höll hon fast vid att det inte särdeles betydde huru det var, bara det var Hugo och hon.
— Så skrat- tade de bort alla dumma all vars tankar.
En förlofning, som eklateras vid en badort väc- ker alltid en viss uppmärksamhet.
Ty om också hvarenda en flirtar och sjåpar sig så mycket som helst, är det dock mera ovanligt att det blir allvar af leken.
Allmänna meningen var att jägmästare Sta- dius haft en oförskämd tur — fröknarna Va- lentin påstodo till och med att hans framgång varit oförtjänt alldenstund de hört att någon annan hört att någon annan hört att n ai gång skulle hafva varit kär i en flicka någon- stans i Östergötland eller hvar det nu var.
Hvad detta ägde för samband med att hans nuvarande förlofning skulle betraktas som en lycka, till hvilken han ingen rätt hade, är nog svårt att inse, men det får stå för fröknarna Valentins räkning.
De skakade sina hufvuden och kallade Lizzie för det stackars förblindade barnet.
Ett ord för resten om fröknarna Valentin.
Ty de höra till badortens trägnaste sommarfåglar och ingenting, som passerar, eller snarare, aldrig passerar undgår deras uppmärksamhet och, hvad värre är, deras hviskningsvis utkolporte- rade omdömen.
Det besynnerliga med fröknarna Valentin är att de endast åldrades till en viss tid.
Sedan blefvo de med hvarje år oafbrutet yngre, blefvo sannskyldiga yrhättor, kammade sig ä la Cléo och kostymerade sig på basarerna som neapo- litanska fiskareflickor.
När Hugo Stadius fick se dem, hade denna förändring ytterligare utvecklats för att nå kul- men.
Nu hade de tagit steget fullt ut, hade börjat från början och blifvit barn på nytt där de sutto på societetshusets veranda, kroniskt Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat förordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker närverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla d e l a r.
JCBILEUMSPRISET GATTA ».
VER VID K.
S.
S.
S:S » MÄLARRE- &gt;MÄLARDROTTNINGEN », STATYETT I SILF- EFTER RITNING AF V. ANDRÉN, FIRMAN C.
G.
UTFÖRD HOS HALLBERG.
lallande om blommiga nättelduksklädningar och värdigt afböjda giftermålsanbud.
La resignation, c ' est la derniere religion.
På landbacken hade Hugo och Lizzie det täm- ligen kvistigt med att rädda sig undan sitt lar- mande kotteri — det myckna talet om att ny- förlofvade äro så odrägliga för sin omgifning tål nog vid en smula jämkning, ty ofta är det omgifningen som aldrig låter dem vara i fred.
Men de hade ju hafvet rundt omkring sig.
Och då det ej gälde fiske, utan då hon för glada vindar fick ila fram öfver de blå böljorna, hvilka lyfte båten på sina kraftiga ryggar för att låta den i hisnande fart och med skum om bogen skjuta ned i en vågdal, då älskade Lizzie hafvet.
Då förstod hon, att det fanns en kärlek till det blida och ljufva, det trefna och hvardagsvanda, det med sippor kransade, men en annan till det vågsamma och vanskliga, till det bistra och kräfvande.
Hon sade till honom huru hon kände det, och han nickade som man nickar åt ett barn, hvil- ket förtror en hvar de bästa smultronställena finnas.
Men han utvecklade aldrig hennes små funderingar, byggda ej vidare på hennes kort- hus.
Han besatt den ordnjugghet och den oför- måga att följa andras tankesprång, hvilket mer SANATOGEN än annat kännetecknar dem, som vuxit upp och mognat i ensamhet.
De skulle gifta sig till våren, var det be- stämdt, och Lizzie räknade redan veckorna, fast höstblommorna ännu knappast börjat knoppas.
Han talade med henne om barndomen och om Mosjöholm, huru han vuxit upp mest som en vilde, huru gården sålts och hemmet splitt- rats efter faderns död.
Men när så Mosjöholm gått honom ur händerna, hade han beslutat sig för jägmästarebanan.
Ty bandet med skogarna kunde han ju inte bryta — » nej, det kunde jag ju aldrig bryta, » kom det mera omedvetet, ty han var knappast säker på sig själf längre och det förflutnas konturer begynte slöas.
Allting, det som varit och det som var, flöt tillsammans och blef till overklighet.
Och då han åratal därefter i minnet genomgick de där veckorna, föreföll det honom som hade han inte varit med själf, utan läst det i en bok eller sett det på andra sidan rampen.
Ibland fann han att svärfar nog kunde ha rätt ändå.
Hvad tjänade det till att bråka och släpa ut sig, när det så litet behöfdes.
Världen var ju full med folk och kunde nog reda sig hans armar förutan.
Han fick något af lotus- ätarens ödsliga lycksalighet öfver sig.
Det var så skönt att lägga ihop ögonen, att höra Lizzies stämma och känna brisen från väster.
Men gubben Wilén fröjdades i sitt hjärta åt allt detta.
Han betraktade Hugo med något af segrarens öfvermod och med något af den star- kes förakt.
Han hade aldrig ett ögonblick tvif- lat på utgången, och han såg huru Hugo msd hvarje gången dag förlorade något af sig själf, huru han allt fastare fjättrades i sin lyckas hulda garn.
En morgon råkade Hugo kasta en blick i en tidning och fann en notis o m att kvicksilfret redan en natt ramlat under nollpunkten i Hir- vasvaara.
Och dagen därpå fick han ett bref från sin vän provinsialläkaren.
» Den kommande vintern ger nog ej den sista efter i virkesomsättning, » skref denne.
Efterfrå- gan på den utländska marknaden tenderar af- gjordt till hausse.
Följaktligen slappes den hyperboreiske Barrabam lös, och beten blir mera obegränsad än vanligt.
Fartygen börja lägga upp inom en månad och skogsfolket gör sig redan i ordning att draga från kusten upp mot landet.
Men ännu stå dina storstöflar tom- ma! » * » » Jag upprepar ännu en gång att det är ett kapitalt misstag!
Och jag begriper bara inte huru det kunnat blifva till ett slags dogm här- nere att man ej skulle kunna flotta björk.
Man fäller den om våren, medan safven är rikast och låter den ligga oaflöfvad — märk v ä l " oaflöfvad — öfver sommaren.
Då dunstar saf- ven bort genom bladen och virket torkar.
Se- dan kvistas det andligen på hösten och flottas påföljande vår.
— Det är hela knepet, min bäste grosshandlare, alldeles hela konsten! » Nu var jägmästare Stadius riktigt i farten.
Han hade gjort bekantskap med en Göteborgs- grossör i trä, en medlem af de ortodoxa trakt- huggarnes brödraskap.
Han hade ju inte talat med någon skolad trämänniska på veckotal.
Siff- ror, frakter och tumtal välde ur honomo så att han hvarken hörde eller såg.
» Nej, han såg alldeles ingenting tills Lizzie plötsligt stod framför honom.
» Men, Hugo då !.
.. » Utan att tänka därpå gjorde han en af värj ande rörelse åt henne.
Så steg han upp och bjöd henne armen.
» Grosshandlaren ser att min fästmö enleverar mig.
Hoppas att vi få fortsätta i afton. » » Att du verkligen kan tycka att sådant där är något att disputera om, Hugo.
Jag tycker sna- Prospekt sändas gratis och franco genom General- agenturen Josephson &amp; Reteike, Göteborg.
Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer T i l l v e r k a r e: B a n a r * C: », Berlin S.
O.
— 547 — rare du borde vara belåten med att allt det där är förbi nu. » » Allt det där förbi n u!
— Men, mitt kära barn, det är ju mitt yrke, min lifsgärning.
I framtiden skall du nog få erfara att jag måste ströfva omkring emellanåt hela dagar i sko- garna eller vid flottningsplatserna.
Och Ull mid- dagen äro vi nog ofta så illa tvungna att se någon af de där träknopparna.
För resten äro de inte så farliga som de se ut. » » Men då vi bli gifta behöfver du väl ändå aldrig gå omkring i skogarna.
För då skall du ju blifva chef för det där bolaget, som pappa brukar yra om. » » Ja, det var ju så sant det.
Nåja, det blir ju så mycket trefligare för dig.
— Hvart be- hagar hennes nåd egentligen föra sin lydiga slaf? » » Jag tänkte vi skulle gå till S:t Eriks park.
Där brukar man då åtminstone få vara i fred en smula.
Tycker du inte som jag att det är bra sällan vi få vara riktigt för oss själfva? » » Ack, det hinna vi nog med, då vi blifvit gifta, må du tro.
De flesta förlofvade sägas ledsna på hvarandra, innan de hinna dit.
— Så mycket bättre för oss, när ej så är fallet. » » Ja, men, ser du, jag tycker ä n d å.
.
.
» Ja, hon kunde alldeles inte få fram hvad hon tyckte.
Dels var det alldeles för mycket, dels visste hon det knappast själf.
Ibland hade hon en förnimmelse af att de eklaterat för tidigt.
Hon hade ständigt drömt om en hemlig förlofning med alla dess förtjusande små lis- tigheter, med ett meningslöst ord, sagdt åt alla, men förstådt af en, med en blomma bruten från någon särskild buske, med en dans, som man hellre satt öfver än gaf någon annan.
Hon tyckte nästan att det hade gått för lätt för dem.
De hade inte haft några svårig- heter att bekämpa, några hinder att öfvervin- na.
De hade ju knappast någon enda liten hem- lighet för sig själfva — ja, och detta var ändå det värsta af allt att de aldrig kunde säga: » minns du » till hvarandra, att de ej hade något land fjärran från världen, dit endast de visste vägen.
Hon kom att tänka på Bibo.
Hon förstod att det måtte varit med en oändlig ömhet han en gång älskat, att den kärlek, som gripit och bru- tit honom, måste varit en följd af de ljusblåaste galenskaper och den mest innerliga och öd- mjuka dyrkan.
Hon var nyfiken på hans histo- ria, så mycket emra som hon visste att hon aldrig skulle få lyfta på den allra minsta lilla flik däraf.
Ty ingen kunde bevara en hemlighet som han — det var därför folk öfveröste honom med förtroenden.
Hon visste att han var ving- bruten, och att då han ofta slog omkring sig med dristig cynism, så skedde det för att freda sig från medlidsamma handtryckningar.
Så gingo de vägen framåt, Hugo och hon, sä- gande hvarandra de mest förbindliga småsaker, hvilka egentligen inte intresserade någon af dem det bittersta.
Plötsligt utbrast Lizzie, då de stodo vid Kol- dinukorset däruppe på klipporna: » Om jag kastade mig i sjön härifrån, skulle du då ge dig efter och draga upp mig? » » Snälla vän, du skrämmer mig!
— Hvarifrån får du sådana där drastiska funderingar? » » Svara mig, skulle du.
.
.
» » Nå men, huru kan du väl tvifla på det? » Lizzie sänkte hufvudet.
— Huru kan du väl tvifla på det.
— Det lät så konversationsmäs- sigt matt det d ä r.
.
.
» » O, du tänker bara på ditt Norrland — jag ser det, jag ser det på dina ögon, då dina tan- kar gå dit.
Jag är svartsjuk på det där lan- det.
Du måste låta mig veta någonting om det.
Du måste berätta om de fräsande forsarna, så att det går kalla kårar öfver ryggen på mig och om de djupa skogarna, så att jag blir mörk- rädd och vill gömma mig hos dig — hos dig, Hugo, då! » Och jägmästare Stadius bjöd till att be- skrifva det för henne, han försökte till den grad energiskt, att han blef fysiskt trött.
Men hans skildring var sådan som om en yrkesatlet tvun- gits att måla en tafla.
Han borstade på med hela färglådan så godt han kunde.
Men han kunde inte alls.
Nej, aldrig gick det att tala om skogarna så som han ville.
Han visste inte rätt själf hvar- för han älskade dem eller åtminstone kunde han ej göra reda därför.
Utan då han kom in på det där kapitlet, rörde det sig mest om dimen- sioner o c h standard och blåmärkning.
Det blef trä i stället för träd.
Därför var det honom ej ovälkommet, då de hux flux öfverföllos af en larmande hop ur deras eget kotteri.
De ämnade sig ut till Tåud- den för att titta på stormen — lotsbåten hade nyss kryssat ut till cn holländsk koff — och de drogo de nyförlofvade med sig.
Det var ståtligt att se, huru de skilda vå- gorna vandrade mot land, huru de rullade ihop sig i en klargrön skumhöljd båge med ett dån, i hvilket gevärssalvor skulle druknat.
Så stör- tade de till anfall mot granitklipporna, legion på legion, för att splittras i bränningar och pis- kas sönder till maktlös fradga.
Man tog märke på, huru långt skummet nådde fram och fattade posto ett par tum in- nanför gränsen för att nästa ögonblick se vatt- net rasa alldeles invid ens fötter utan att hinna längre.
I bland hände det likvisst att där kom ett vågberg, väldigare än de vanliga.
Då gälde det, att snabbt retirera.
Men för det mesta blef det ej tid därtill.
Och man stod plötsligt till knäna i bränningens sista ansträngnig, hvil- ken visserligen saknade kraft att krossa, men som åtminstone grundligt vätte ned.
Så att då det blef tid att vända åter hem till middagen, var hela sällskapet mer eller mindre saltvatt- nadt.
— Men, som Flo Leighton flämtade, där hono öfvermodigt skrattande ilade fram och till- baka på de blanka, hala klipporna: — » det finnes ingenting mera uppåt än att dansa vis- a-vis mot ett haf i vrede! » Man talade om aftonens konsert, om förra veckans basar, om morgondagens kappsegling, om lifvet och om döden.
Den norske diktarens entonigt dofva stämma sköt upp öfver sorlet och efter vanligheten lät han sina o rd falla ett och ett som när man droppar vademecum i vatten.
» Ser de, döden, hvis end den bydes i sin gru- soms te form, er alligevel att fortrakke foor det lykkeligeste Liv.
Thi for mensken.
.
.
» Där bet Bibo tvärt af såsom han alltid gjorde när Gulliksen kom stickande med sina benrang- elrier.
» Prato, sade han, » så länge det inte gör ondt någonstans och så man har några vissna sedlar i västfickan, så går det nog. » » Bravo! » instämde friherrinnan von Brinck och klappade sina nästan alldeles genomskin- liga händer, » bravo, det där är just min lilla filosofi.
Aldrig hänga läpp och aldrig blåsa ut ljusen för sig. » Hon hade ett sätt att skrika, skratta och hosta på en gång, hvilket helt enkelt biografie- rade henne.
Hon hade de framskridet lungsik- tiges ohejdade lefnadslust och öfverspända gläd- tigbet; hon hade hållit på att dö i sex år näs- tan utan att veta af det själf.
— De bröstsjuke äro dödens söndagsbarn.
Och Louse von Brinck med sin skarpt begränsande rodnad, hvilken näs- tan föreföll rödkritad, med sin glänsande heta blick och med sin näsduk, som hon alltid myc- ket hastigt stoppat ner sedan hon fört den mot munnen, var visserligen den lyckligaste i sällskapet.
IDUN 1902 | Förnämsta tvättmedel 1 E äro och förblifva dock vid finare tvätt = HYLINS E k o n o m i - T v å I E och v i d gröfre tvätt (byk) HYLINS | Prima Tvätt-Tvål | Så gick då middagen, och äfven kvällen lyc- kades man göra kol på, tack vare en gasterande operasopran.
Efter supén satt man som van- ligt länge uppe och sprakade vid kaffet.
Hugo Stadius hade fiskat upp sin förlorade trämänniskka.
De knöto samvetsgrant ihop sin rådplägning, där den blifvit afklippt och fyrade på med sin sakkunskap och sina principer.
Lizzie bjöd till att skämta med de andra.
Men i sitt inre kände hon hela förödmjukelsens bit- terhet uti att stå så alldeles utanför något som låg honom så nära om hjärtat.
Slutligen blef hon utledsen på alltihop och reste sig.
» Hugo, jag känner mig en smula trött och vill gå hem. » Han såg förströdt upp på henne.
» Du får verkligen ursäkta mig, om jag ej gör dig sällskap.
— Ser du, jag har en massa saker att göra upp med grosshandlare Sten- strup.
— Men Bibo följer dig bestämdt — Bibo, han har ingenting annat att göra, han ... » De sista orden sades i en likgiltigt gäckande ton och med höjd röst, så att de uppfattades af allesamman.
Han, som ingenting annat hade att göra hörde dem också.
Men han var doppad i Styx för länge, läng ' e sedan.
Han upplät ej sin mun till att parera nålstynget, han ryckte inte ens på axlarna.
Det var så med honom att man nästan fick hålla honom större räkning för hvad han inte sade, än för hvad han sade.
Han bara reste sig och bjöd Lizzie armen.
» Bibo, » sade hon med tonlöst trött röst, när han hjälpte henne på med kappan, » Bibo, svep om mig väl.
Det blåser så kallt i kväll. » Det är nog så, att det allra mesta af det som är något bevändt med har kommit till genom tänkande, aldrig på diskussioner, då man bril- jerar med fraser och fakta, icke ens två och två emellan, då man vanligen söker leta sig fram till sympati, utan just därigenom att en del besynnerligt folk — mestadels orakade tys- kar — satt sig för sig själfva och riktigt storm- funderat.
Men man tänker aldrig riktigt med andakt, utom då man röker.
En filosof som hatar to- bak, biter sig i tummen.
Utan nikotin hade al- drig Viktor Bydberg hunnit dit han steg.
Det säges med sanning att tobak är skadligt för hälsan.
Men på sistone blifver ji allting så.
Och hvad betyder det väl att vi andas tyngre, blott vi komma målet närmare.
Nu är det att märka, att piprökning förhåller sig till allt annat tobaksbruk ungefär som schack till räfspel.
Det finnes ett ennerligare samband emllan det tända och det tändande hufvudet än skaftet.
Det ligger ett helt lif tecknadt i en pipa — från de första raska blossen till de yttersta tröga dragen, då det surrar i bottnen och det blir beskt och mödosamt att gå vidare.
— Och de sista tobaksstjälkarna sedan, som man aldrig riktigt lyckats göra kol af.
Tror du att han lig-
IDUN 19U2 548 ger där alldeles för roskull, länsmannen, som han heter på fackspråket?
Nej du, inte sätter han sig på tvären bara för roskull, inte.
Han ligger där och vittnar om att det ändå fin- nes något, som aldrig ger sig, som aldrig resig- nerar och som aldrig tar reson, som bålet ej kan bränna, som blir äldre än sig själf, blir runan på stenen.
— Och (röken, sedan, den vackra blå röken, som stiger upp och ringlar bort i lifvets enahanda grå — den vackra blå rö- ken.
.
.
som skilde honom från kålfjäriln och liguster- häcken.
» Stackars sate, » tänkte jägmästare Stadius, » han vill tillbaka till sitt folk och han för- står inte hvad det är som spärrar vägen för honom dit. » Så föste han försiktigt den vingade varelsen till det andra fönstret, det öppnade, och i hvi- nande fart sköt getingen ut i solskenet, tvänne munner socker och en erfarenhet rikare än han inkommit.
Hugo Stadius hade just stigit upp från fru- kostbordet.
Han tände en pipa och satte sig att fundera.
Så tog han en turlist.a, bläddrade i fåvitsko fram och tillbaka, slängde bort den och satte sig att stirra genom det öppnade fön- stret.
Men Hugo Stadius tog sin hatt, höll den ett ögonblick i handen, medan han funderade.
Han kände sig alldeles som under skoltiden, då det gälde att på lördagsmiddagen visa upp en an- märkning för den stränge fadern.
— Det steg, som m å s t e tagas är alltid tungt.
Bäst det var kom där en geting insusande, surrade dristigt ett par slag mellan väggarna, dunsade mot en trymå och ett par blanka kake- lugnsluckor, fick så syn på strösockerskålen och slukade hastigt en mun.
Jum, j u m!
Det sma- kade bättre än klöfversöta, ja, verkligen mycket bättre!
Och så rände han ännu en gång gadden i det - ljufliga hvita.
Skulle han skrifva — nej, det vore fegt.
Det finnes intet sämre sätt att meddela sig på än skriftligen.
Ett par ord räcka vanligen mycket längre än ett vidlyftigt utlåtande, och en enda liten handtryckning k a n vara bättre än alla världens bläckiga bref.
HVAD VAR DET?
Han blef både arg och rädd.
Han flög upp och ned, fram och tillbaka.
Så stannade han och gick.
— Besynnerligt, högst besynnerligt!
— Det var ju ridikylt, men han promenerade på alldeles bara luften precis lika stadigt som på en logvägg, medan en kålfjäril sorglöst flad- drade sex tum ifrån honom utan att det fanns någon van till att sticka henne.
Sinnet rann på honom och han började åter att i lössläppt raseri surra upp och ned, upp och ned utan möjlighet att kunna lösa den genomskinliga gåta, flöjten », som efterföljts af » Lohengrin ».
Att hr Forsell engagerats att från den 15 sep- tember uppträda under ett par månaders tid är en underrättelse, som säkerligen kommer att glädja en hvar musikvän, liksom man ock borde kunna hoppas att detta engagement blir stadigvarande äfven för framtiden.
" TkAMERNAS MUSIKBLAD N:R 15 — 16 (dubbel- * - * nummer för augusti månad), utgifvet af fru Ellen Sandels, har utkommit och innehåller ej mindre än sju kompositioner, nämligen Andante ur » Skapelsen » af Haydn, » Skördefesten », för fyra händer, op. 112 n:r 9, af Ludvig Schytte, » Som- marflirt », polka-francaise, arr.
för » D.
M. » af Gurli, Romance af H. Adolphi, » Scéne de Ballet », op. 42 n:r 2, af Géza Horwåih, » Till paraden », kaval- lerimarsch, op. 327 n:r 55, af Carl Bohm samt » Venjerka », rysk dans af Chvatjeba.
Textafdel- ningen innehåller en intressant uppsats om Franz Liszt i Rom, » Gryning och solnedgång », behand- lande tonsättaren Felix Mendelssohn-Bartholdis och skalden Goethes förhållande till hvarandra, &gt;Pastejpojken », en biografisk episod om en be- römd italiensk sångare m. m. Utgifvarinnan af Damernas Musikblad, fru Ellen Sandels, vistas för närvarande i utlandet i ändamål att med musikförläggare och komposi- törer knyta förbindelser, som kunna blifva af nytta för Musikbladet.
Hon återkommer i början af september.
» Låt oss göra ett par slag i parken.
Det är något jag ville tala med farbror om. » » Hjärtans gärna, kära bror, hjärtans gärna. » Nej men, Hugo, det är då sannerligen något riktigt på tok med dig i dag! » ' - 5^ - V V * ^ V T&gt; ^ K Ö K S Ä L M A N A C K TEATERN har denna vecka börjat sitt K UNGL.
nya spelar med uppförandet af Mozarts » Troll- Så tog han på sig hatten och gick ned i socie- tetshuset för att söka någon.
Han fick ej rätt på henne, men gubben Wilén satt i tidningsrum- met och gladde sig åt börsnoteringarna.
» Vet farbror hvar Lizzie håller till? » » Ja, hon är hemma.
Hon kände sig en smula krasslig och gick och lade sig en stund — men du är visst inte riktigt kurant du heller, tror jag.
— Vet du af att Liarydsaktierna stiga?
Det är inte illa, du.
— När jag kom.
öfver dem för elfva år sedan, ville folk knappast hafva dem till skänks. » Men älskade han socker, så älskade han i alla fall solskenet ännu högre, och så bar det af mot fönstret igen — dung, d u n g!
.
.
.
Hvad var det » Ja, det är nog så.
• — Det är — » och så kas- tade han sig handlöst midt i saken.
De promenerade en halftimme tillsammans.
(Ports.)
5R 5K ^ &gt; ?• ^C- " 2?
&gt;V ^ ^ " V- " &gt;V i strimlor och rullade Redigerad af Första i salt och pep- Öfver.
i maghinnan samt brynes Petits-choux (f. 6 pers.).
3 del.
RECEPT: i smöret.
Den spädes därefter med grädd- vatten, 106 gr. smör, 2 tsk.
socker, mjölken.
Locket hålles väl tillslutet un- 106 gr. hvefcemjöl, 3 ägg.
F ä r s e r a d g ä d d a (f. 6 pers.).
1,4 der stekningen, hvartill åtgår omkr. 1 Till fyllning: 3 del: tjock gräd- kg.
gädda (600 gr.) skrapad t fiskkött.
I UPS A LA.
tim.
Såsen vispas emellanåt för att ej de.
300 gr. smör, 40 gr. hvetemjöl, 6 del.
(föreståndarinna: fröken I d a N o r r b y.)
skära sig.
Då lefvern är stekt, bortta- B e r e d n i n g: Vatten, smör och soc- grädde, 4 ägg, 1 msk.
salt, en half tsk.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR hvitpeppar, (socker), 1 ägg till pensling, ges maghinnan; lefvern skares i tunna ker få koka upp, mjölet ivispas, och skifvor och upplägges på karott.
Såsen smeten får koka, tills den släpper pan- VECKAN 2 4 - 3 0 AUG.
1902.
2 msk.
stötta skorpor, 2 msk.
smör.
beredes enligt allmänna regler för såser nan.
Då mesta hettan afgått, iröras B e r e d n i n g: Gäddan fjällas ochupp- Söndag: Vindsorsoppa; färserad och hälles öfver lefvern.
äggulorna, en i sänder.
Sist nedskäras skäres i ryggen, skinnet afflås försik- gä:lda med kväf^sås; stekt kyckling med Oxrullader (f. 6 pers.).
1 kg.
benfritt de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
salader; klaxbarskonipott med grädde.
tigt, och köttet jämte benet och inälf- Skinnet hopsys med innanlår, 1 o 1 hälft hg.
späck, 1 liten På väl rengjorda och smorda plåtar läg- M å n d a g: Stekt gödkalflefver med vorna utskäras.
msk.
salfc, 1 tsk.
stött h vitpeppar, 2 ges med en matsked sfcora klickar af potatis och lingon; äppelmos med mjölk.
blessyrsöm, hvaxvid en liten öppning msk.
smör, 1 msk.
mjöl, 1 lit.
bul- smeten.
Kakorna gräddas i god ugns- lämnas uppe vid hufvudet.
Fiskköt- T i s d a g: Oxrullader med potatis; pe- värme; ugnsluckan bör ej öppnas förrän tet skrapas (intet ben får medfölja) jong eller vatten.
tits-choux med grädde och sylt- B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en efter 10 min.
Då bakelserna kallnat, O n s d a g: Vegcfcarian.sk morotspnré: och drifves jämte smöret tre gånger genom köttkvarn, hvarefter det stötes duk, doppad i hett vatten.
Det skares skares ett lock i dem och de fyllas kromgädda med potatis.
i tunna skifvor, som bultas och beläg- med någon kräm eller vispad grädde.
T o r s d a g: Rimmad t firkött med stuf- i stenmortel, tills massan är fin och FÖR HUSLIG vade morötter; filmjölk.
Fredag: Qxsvanssoppa; med grädde.
EKONOMI sammanhängande.
I ett fat blandas gas med tunna, kryddade späckskifvor, S t u f v a d e m o r ö t t e r (f. 6 per- hoprullas och omlindas hård t på tvänne soner).
1 kg.
morötter, 1 half msk.
äppelkaka äggulorna, mjölet, grädden och kryddor- na; när det är väl omrördt, inarbetas ställen.
De nedläggas tätt intill hvar- smör, 2 msk.
mjöl, vatten, 4 msk.
hac- mat sked vis af den stötta fisken.
Färsen strös med mjölet och brynas Öfver stark kad persilja, socker och salt.
arbetas därefter omkr. 1 tim., dä de andra i en smörbestruken OVALIN, patenteradt äggkonserve- ringsmedel.
Föreståndarinnan för Fackskolan för huslig ekonomi i Upsala, fröken Ida Norrby, intygar den 31 januari 1902, att of ägg, som i början af ok- tober 1901 konserverats med Ovalin, hvitan godt kunnat slås upp till skum samt att äggen för öfrigt i likhet med färska ägg kunde användas såväl till förvaring som stefcning och löskok- ning (förvaringstid 4 månader).
Lektorn vid Ultuna Landtbruksin- slitut Hr E. Peterson, intygar, att ägg som konserverats med Ovalin och förvarals 1 ar och S dagar vid prof visat sig lika med färska ägg såväl till smak, lukt och utseende, samt att efter kokningen intet spår af det använda konserveringsmedlet kunde upptäckas.
AKTIEBOLAGET OVALIN, UPSALA.
Partiförsäljning genom Henrik Gahns Aseptin Amykos Aktiebolag, Upsala &amp; Stockholm.
kastrull, be- B e r e d n i n g: Morötterna skrapas och Rulladerna tvättas, skäras i ungefär 5 cm.
långa skäras.
Färsen afprofvas och fylles ge- spädas därefter med den kokande vät- och 1 cm.
breda strimlor.
Smöret smäl- nom korfhorn i det förut beredda skin- skan och få sakta steka med tätt slu- tes i en kastrull, morötterna fräsas häri, till härdt skum slagna ägghviborna ned- värme Nytt, " «V ^ ^ V L ö r d a g: Köttbullar med POTATIS; ny- kas därefter tätt med späcket, skuret gas högt på karott, och såsen hälles af det frästa brödet och äppelmoset.
ponsoppa.
par, Mindas FACKSKOLAN ^ under net.
(Fisken far ej fyllas för full, ge- tande lock, nom den uppslagna omskakning.
till dess de vid profning mleli få ej brynas, och mjölet strös öfver.
sväller med vispkvist kännas möra.
De upplag- Vattnet tillsättes, och morötterna få färsen, och fisken spricker lätt).
Gäd- få koka, tills de äro mjuka.
Strax innan ägghvitan dan penslas därefter med ägg, beströs de med persiljan.
stötta skorpor och stekes i ugn omkr. en half tim.
Serveras med kräft- eller hummersås.
Stekt soner).
gÖdkalf lef ver 1 kalflefver, 1 hg.
(£.
6 per- späck, en msk.
salfc, en fjärdedels tsk.
hvitpsppar, lmaghinria, 2 msk.
s^nör 4 kkpr.
grädd- mjölk.
Sås: 1 half msk.
smör, 1 msk.
mjöl, lefversås, 2 msk.
rifven mesost, salt, Göteborgs Kexfabriks Pistage Wafers REKOMMENDERAS SPECIELT!
hvitpeppar, socker.
äro färdiga, ilägges den hackade Stufningen afsmakas och ser- veras.
Äppelkaka femöres lit.
(f. kryddbröd 6 pers.).
(ej för färskt), 2 Brödet rifves samt frä- ses i 2 tredjedelar af smöret.
skalas, skäras i bitar Äpplena och kokas till- sammans med sockre t och litet vatten till- mos.
En form eller gjutpanna smÖr- FIR Vega.
i vatten 1 fjärdedels tim,, späc- skorporna, och i denna lägges hvarftals tvättas i flockar.
tig half Kakan ugns värme tim. hvarfvet skall vara insattes att gräddas Uppstjälpes med socker samt fördeladt i medelmåt- omkr. och 1 öfverströs serveras med grädde eller vaniljsås.
L Ä K A R E R Å D JJLNHVAR AF IDUNS LÄSARINNOR ÄGER ATT Å DENNA AF DELNING ERHÅLLA FRIA LÄKARRÅD.
FÖRFRÅGNINGAR INSÄNDAS TILL REDAKTIONEN MED PÅSKRIFT: » TILL IDUNS LÄKARE ».
SIF.
1) Se svar till Besvärad i n:r 5.
2) Oss veterligt intet att göra.
3) Nej, men.
märkena bruka dock väsentligt minskas med tiden.
NEMESIS.
1) Nej.
2) Se svar till Selma här nedan.
3) Ja, svar till Götha i n:r 14.
4) Ja, troligen.
SELMA.
Se svar till Z — A i n:r 1 och till Lady S. i n:r 4.
N — S.
N — S.
Nej, det finnes icke; följ emellertid noga föreskrifterna för &amp; j 2) i l l 9.
B.
A.
D.
1) Kallvattenkurer; Hjo, Mösseberg, Nybro, Söderköping, Söder- telge m. fl.
2) I hemmet torde ni lämpligast fortsätta med dessa duscher.
3) Nej.
Ä !B.
FREJA-MAGASINET SPECIALAFFÄR NR DAMARTIKLAR STOCKHOLM 3 msk.
stötta skorpor.
Beredning: sista utom med resten af smöret, äpplen, 2 kkpr.
socker, 2 hg.
smör, jes med smör och beströs med de stötta Lef vem och Det sista hvarfvet belägges dess- 1 tjugu- och Beredning: bröd.
FÖRSJLUNIRCSLOIUER: 18 HUMLEGÅRDSGATAN 29 DROTTNINGGATAN 18 29 KONTOR ICI LAGER: 18 HUMLEGÅRDSGATAN 18
- 549 B ' » RA FÖRTJÄNST på V y - och il- lustr.
Brefkort.
In- sänd något af ne- danstående belopp till John Fröberg, Finspong, erhållas 20 sorterade kort till 60 öre, 50 sorterade kort till kr.
1,10 och 100 sorterade kort till kr.
2, —, 500 sorterade kort kr.
9, —, 1000 sorterade kort kr.
1 7, —, samt dessutom prof- ver å Visitkort m. rn.
däraf, särskildt lif-, brand och sjö- försäkring?
I utlandet lär det finnas sådana tidningar.
Intresserad.
N: r 414.
Kan någon gifva mig upplys- ning om något välkändt - sänginstitut i Paris, där man ej allenast får under- visning i sång, utan äfven i plastik, scenvana m. m.
1 En (kanske) blifvande diva.
N:r 415.
Kan någon upplysa mig om hvarest jag- kan få köpa mjölkstereli- seringsapparaten » Sanitär », Kellgrens (bergs?)
patent.
Maja-Lena.
N:r 416.
Hvad äro villkoren för att blifva antagen såsom elev vid diakoniss- anstalten i Stockholm?
Hvilken ålder?
Till hvilken skall jag skrifva för att erhålla prospekt?
Ida.
OROLIG, 25 AR.
Se svar till Ckr i n:r 6 och till Lady S. i n:r 4.
N: r 417.
Vill någon upplysa mig, om OLGA R.
Se svar till I.
B.
1) i na: det finnes någon gammal konstnär, som 5.
Viktigt är dock att därjämte söka målat Öfver ämnet » Pyramus och Thisbe, utforska och behandla den inre orsak, och I sä fall huru och när?
som därvid förefinnes.
Brålandatös.
D:r — d.
gärna önskade att komma bort några N: r 418.
Jag är en ung flicka, som månader eller något år.
Kan någon gifva mig upplysning på någon skola, an- stalt eller dylikt, som jag på nämnda tid kunde genomgå, och möjligen få någon nytta af, ifall jag vid mognare kommer att ingå i missionens ~fi] NHVAR AF IDUNS LÄSARINNOR ÄGER ATT Å ålder DENNA AFDELNING FRAMSTÄLLA FÖRFRÅGNIN- » Ö ».
GAR RÖRANDE HUSLIGA ELLER ANDRA ANGELÄGEN- tjänst.
HETER TILL BESVARANDE AF LÄSEKRETSEN.
ÄRO FRÅ N:r 419.
Hvilka kunskaper I musik GORNA AF DEN ART, ATT DE RÄTTELIGEN HÖRA fordras för att komma in vid Musika- HEMMA I ANNONSAFDELNINGEN, INTAGAS DE liska Akademien 1 Huru lång är kur- DOCK ICKE.
sen, och hvad kostar den?
N:r 410.
Vill någon upplysa oss om, Tutti.
huru vinfläckar uttagas på hvitt ylle?
N:r 420.
Hvem har byggt Borgholms Hildur och Agda.
slott?
Hvilket år?
Hvilka voro de för- N:r 411.
Vid begagnandet af ylle när- sta herrarna till Borgholms slott?
Yes.
mast kroppen har jag ådragit mig en N:r 421.
I Harald Wieselgrens » I kläda, som fortfar, fastän yllet IÖr länge sedan är aflagdt.
För litet att gamla dagar och i våra » står vid mi- besvära doktor med.
Vore tacksam för mearunan öfver Intendenten och ballet- kompositören August Beurnonville, död ett enkelt medel.
i Köpenhamn 1879, att han var gift Skånska.
N:r 412.
Finnes i Göteborg någon kurs med Helena Håkansson från Landskrona.
i linnesömnad, motsvarande Karin Ug- Finnes någon, som kan ge några upp- lysningar huruvida några släktingar till nérs i Stockholm 1 henne ännu bygga och bo i sistnämnda Ung husmoder.
N: r 413.
Finnes det någon svensk stad?
tidning för försäkringsverksamhet, hvari- Landskronit.
genom man kan erhålla kännedom om N ': r 422.
Kan någon säga, om Malin teori och praxis I de olika grenarna ödman, som skrifver bl.
a. i Allers fa- FRÅGOR - 1DUN 1902 hvarefter man med denna lapp tvättar handskfingret frän spetsen och nedå&gt; Lappen bör ofta doppas om och gnidas mot tvålen, och man bör ej för länge tvätta med samma ställe på lappen, utan byta om, ty all smuts stannar däri.
Ku- lörta handskar förlora litet i färgen, där man måste gnida mycket.
Karla Bonne.
N: r 280.
Kantens skofabrik, adress Panten, tillverkar och försäljer sant- daler.
Endast fotens längd behöfver såsom mått uppgifvas.
Olga.
NT:r 284.
Goda pepparkakor: 1 tredje- dels lit.
sirap kokas och tillsättes med 1 tredjedels lit.
skirat smör; då sirapen är ljum, rör man I 4 äggulor, 20 gram sötmandel, 10 gr. bittermandel och 2 milj-journal, är släkt till lektor A.
P. teskedar pottaska; nejlikor och kard- Ödman?
Har han gifyit ut någon bok?
mummor tillsättas efter smak.
Welleda, Har han skrifvit under prerodongen, — Karin kanske har Zetter strands och i så fall hvilken?
kokbok eller kan få låna den af Undrande.
någon.
Däri stå » små bruna peppar- kakor » utmärkt beskrifna.
Era kakor » falla ner » därför att ni öppnar ugns- luckan för snart.
Gör man det, så lyc- kas man aldrig få riktiga pepparkakor, hivlken beskrifning man än begagnar.
JJJNHVAR AF IDUNS LÄSARINNOR UPPMANAS Låt luckan vara stängd så länge som LIFIIGT ATT TIU INBÖRDES NYTTA I MÅN AJ möjligt.
Låt hellre en kant på plåten FÖRMÅGA BESVARA INSÄNDA FRÅGOR.
SVAREN stå tom, än att riskera att få alla INSÄNDAS TILL REDAKTIONEN, OCH ANGIFVES ALL TID TYDLIGT NUMMER Å DEN FRÅGA DE GÄLLA.
platta.
Frun i stugan.
AT DE TRE AF VÅRA LÄSARINNOR, SOM UNDER ÅRETS LOPP TILLFYLLESTGÖRANDE BESVARAT DET STÖR- N: r 284.
Här har Karin ett par be- STA ANTAL FRÅGOR, KOMMA VI SOM EN UPP skrifningar pä utmärkt goda pepparka- MUNTRAN ALT VID DESS SLUT UTDELA TRE PRIS, kor: HVARTDERA BESTÅENDE AF 25 KRONOR.
FÖRDEN 1) 3 deciliter (1 kvarter) brun sirap SKULL BÖR EN HVAR, SOM INSÄNDER SVAR, ALLTID kokas upp med ' 213 gram (ett hälft UNDERTECKNA MED SAMMA SIGNATUR.
skålpund) brunt pudersocker och 2 mat- N:r 278.
Låt bli att använda salu- skedar finskurna pomeransskal.
Köres brin till håret.
Att tvätta hufvudet tills det svalnat, hvarefter iblandas 5 hvar fjortonde dag är tillräckligt.
Trösta äggulor, som vispats med 5 matskedar er för öfrigt, det är ej alls fult med söt grädde, 8 a 9 matskedar smält smör grått hår, det är värre om det blir (213 gr.), 1 tesked stötta nejlikor, 2 grönt, såsom det händer ibland, då de tsk.
- kanel, 2 tsk.
kryddpeppar, 2 tsk.
mycket utpuffade » hårmedlcn » anlitas.
ingefära, 12 gram I en sup brännvin Olga.
upplöst pottaska samt 850 gram (2 skål- ' N: r 279.
Har man bensin, behöfva pund) godt hvetemjöl, hvaraf något läm- handskarna blott dränkas däri för att nas till utbakning.
Då degen är väl bli rena.
Men eljes kunna ljusa hand- blandad, ställes den I kallt rum att » stel- skar och förnämligast hvita tvättas pä na minst ett dygn.
Ej för sval ugn så sätt, att man antingen påtager dem vid gräddningen.
en i sänder eller ook pa särskildt gjord 2) 4 hela ägg vispas med 75 gr. (18 handskpinne uppträder ett finger I sän- ort) socker, därefter ihälles 3 del.
(1 der, doppar en yllelapp förut I söt mjölk kv.j brun sirap, litet mjölk, 6 skedar och gnider den sedan mot silkestvål, smält smör, så litet mjöl och 2 strukna SVÄR LEDIG ANNONSPLATS!
teskedar i brännvin upplöst pottaska, sist mjöl.
Pomerarjsskal, nejlikor, kanel.
3) 425 gr. brun sirap, 258 gr. (60 ort) smält smör, en half tekopp puder- socker, 2 ägg, 2 tsk .. natron, 1 vinglas konjak, en half tsk.
ingefära, 1 tsk.
hvitpeppar, 1 tsk.
nejlikor, 1 o. 1 half tsk.
kanel, 10 st. kaidemummor, 2 rifna pomeransskal, hvetemjöl som till en hård deg.
Olga.
N:r 287.
Någon har förut i Idnn be- svarat en fråga angående dessa öron- trummor, och förklarat dem ej göra ringaste nytta.
Vänd er till en skick- lig läkare, doktorerna Håkansson eller Setterblad i Stockholm, så får ni på- litliga råd angående den apparat ni lämpligen bör använda.
N:r 287.
Ni tyckes ej hafva adresse- rat brefvet riktigt.
Adressen är som följer: The Nicholson institute, Long- cott, Gunnersburg, London, W.
D:r N:s Örontrummor hafva gjort stor nytta i många fall af dÖfhet.
WeUeda.
— Vänd er till S. Sommer, Kurfurst- strasse 109, III etage Berlin " W. eller till The i nternational aural Clinic 596 La Salle Ave, Chicago III U.
S.
A.
N:r 289.
Helst bör ni genomgå Dra- matiska teaterns elevskola, n. b. om ni ej saknar » gnistan », ty medelmåttor fin- nas I mängd och måste testämdt känna sig bra otillfredsställda med sig själfva och den bana de valt.
Naturligtvis kan ni äfven få privata lektioner I de- klamationskonst — fru Anna-Lisa Hvas- BEGÄR MÖNSTER NYASTE SIDENTYGER FÖR BRUD-, SÄLL- SKAPS- OCH PROMENADTOALETTER, af vårt garanterade solida siden från 9 0 öre till 13 kronor pr meter.
K ö p svart Siden!
S U N D S V A L L S DOKTOR J.IRVEDSONS KARS L E N S K I L D A B A N K I SJUKGYMNASTIK, MASSAGE OCH PEDAGOGI S KONGL.
K GYMNASTI K MEDGIFVANDE MEDF Ö R ENLI G T MAJ: T S 2 A KUNGSTRÄDGÅRDSGATAN 2 A.
SAMMA E, NS BÖRJ RÄTTIGHET SOM EN KURS VID KOMPET GYMNASTI SKA OCH CENTRAL- IN E STI R, SEPT.
TUTET.
KURSEN 2- Å RI G A R DEN 15 PROSPEKT ADR.
PÅ ST BEGÄRAN GENOM D:R J. AR- TANDLÄKARE 4 PROC, VEDSON, | SPARKASSERÄNTA R ÖMSBORG, ST O CKHOLM.
17 KARLAVÄGEN 17.
J O H N V. L I N D H - H Y G R E L L, Praktiserar under sommarmånaderna vid Furusund.
Allm.
Tel. (Sjöquist Toalettmedel.
Till att hålla huden, håret och tänderna rena och friska är Salubrin det bästa me- T A N D L Ä K A R E del, det är giftfritt och verkar uppfriskande Riks 4591.
5463. samt har en särskild förmåga att intränga till sjukdomshärdar och antiseptiskt på- Rådfrågning 2 — 3.
verka dem.
Oafbrutet vinner Salubrin allt större an- vändning i samma mån som det blir kändl och köpare icke åtnöja sig med att försöka underhaltiga och skadliga efterapningar.
Efterse därför uppfinnaren fil.
doktor P. Håkanssons namn å etiketterna och läs Träffas kl. 10 — 2 och ' ^ö — V26 e. m. bruksanvisningen.
Plomb, och insättning af artificiella tänder.
Min nästa (ett-åriga) Salubrin tillhandahålles i parfym-, spe- ceri- och färgaffärer.
Partilager hos 6 STUREGATAN 6.
ALLM.
TANDLÄK.
ELIAS WIDFOND 25 REGERINGSGATAN 25.
KURS FÖR DAMER 1 MASSAGE K &amp; C:O, STOCKHOLM.
OCH SJUKGYMNASTI börjar 1 okt.
(N:r 29 Regeringsgatan).
När- mare genom prospekt.
Adress från 1 sept.
till 30 april: Stock- holm, Saltsjöbaden.
Från 1 maj till 31 augusti: Carlsbad, Böhmen.
GEIJER Specialitet: äfven kulörta och hvita.
DIREKT TT TILL PRI VATA TUUFRI FRANKO SCHWEIZER &amp; CO., LUZERN (SCHWEIZ) — SIDEN-EXPORT.
— BALIS SYLTBURKAR MED METALLOCK MORGON- OCH AFTONTIDNING, OCH GUMMIRING OBSERVERA STOCKHOLMS DAG- ABSOLUT LUFTTÄTA.
BLADS RIKHALTIGA, LÄTTLÄSTA, ILLUSTRERADE Vi sälja i Sverige utvalda sidentygerna och sända de till bostaden.
och Stockholms Dagblad 2 liters pr st. kr.
1: — 1 ».
.
.
0: 70 Vs ».
.
.
0: 55 packade 1 duss.
i lådan af hvarje storlek.
Sändes som efterkraf eller postförskott från GÖTEBORGS BOSÄTTNINGSMAGASIN, P R E N U M E R E R A Å 44 ÖSTRA HAMNGATAN 44, GÖTEBORG.
Barngarderoben S O N D A G S N U M M E R.
man A R V A H G O S BÄST S - K O BIL S LIG T AST Y M E R NO D:R EMIL KLEEN.
AXEL JOHANSSON, REGERINGSGAT.
65 STOCKHOLM.
ALLA MÖDRARS OVÄRDERLIGA SKATT OCH EN STOR DUBBELSIDIG MÖN- HJÄLPREDA, DAMHÅRARBETEN.
STERBI L AGA.
PERUKER, BENOR, FLÄTOR, LIN- SÅ ETT HUN- KAR M. FLE M.
RA I ARBET TUSENTAL.
INSÄND HÅRPROF LÄS OCH ER FÅS MÄRK I A FRÅN DRATAL I L LUSTRATI O NER ERHÅLLAS E N AT T VÄLJ A PÅ.
OBS.
VI AF ALLA EKMÖBL DE BÄST SI FRU GNERA E.
EJ MALMBERG, POSTPAKET MED ' HÅR '.
HERR OCH EKMÖBELFABRI 58 KLARABERGSGAT.
58.
BEGÄR PRISKURANT K.
EN I NYKÖPING.
och från daste åren till vuxen ålder, och åt som utkommer en gång följdt af för bättre frunt.
i Hflig stad, I S. Sverige.
i månaden med ett 8-sidigt num Präktigt lager, utmärkt läge (25-årig på mer, innehållande bortåt Pris för hälft år platsen), stor burgen kundkrets, äfven pa öfver allt som landet.
Kontanter fordras.
Svar till » Nu hör till barnens dräkt, från de spä- genast », Iduns exp.
Kr.
1:60.
Begär illustr.
priskurant.
Finare affär att öfvertaga
IDUN 1902 Örebro mycket fina!
ser-Engelbrekt har gifvit sådana, likaså fru Hedvig Winter-lljelm, Karnmakare- gatan 41.
Ni kan ju genom någon tids undervisning utröna och få bedömdt era anlag.
En fröken Svensson har i Stockholm för ett par år sedan Öppnat ett privat institut för utbildande af elever, hvilka sedan önska gå in vid teatern.
Före- drar ni att genast gå in vid » Drama- tens » elevskola, bör ni vända er till intendenten Nils Personne, som lämnar alla upplysningar.
Olga.
N:r 290.
En utmärkt beskriming på förfarandet vid fåglars uppstoppning fin- nes införd i Sv.
Jägarförb.
Nya tidskrifts sjuttonde årgång af år 1879, sid. 148.
Ögon af glas brukar man erhålla hos någon konservator, t. ex. Joh.
Sund- berg, Grefturegatan 24 c?, Stockholm^ m. fl.
Dock är svårt att lära sig stoppa efter beskrifning.
Man vill då gärna fästa benen för lågt och få skuld- rorna for höga m. m.
I stället för den farliga arseniksåpan säges en sats af .100 gram glycerin, 4 gr. salpeter och 4 gr. kolsyradt kali vara verksam såsom konserveringsmedel.
Nalle.
N: r 292.
Det är väl bäst att ni vän- der er till någon större, välkänd sy- atelier, så t. ex. fröken Lundins, Tun- borgs, fru Nicodemus, fru Öras m. fl.
Olga.
N: r 293.
De, som äro behäftade med denna åkomma, måste lefva regelmässigt, dricka mycket vatten och äta fruki; helst syrliga äpplen; de böra undvika — 550 feta, rökta, starkt ' salta födoämnen samt spirituösa drycker.
För Öfrigt bör man ej söka fördrifva dylika utslag för häf- tigt och med våldsamma kurer, ty far- liga följdsjukdomar kunna då uppstä.
Till invärtes bruk begagnas med fördel te af qyasved (dulcamara).
Man tager 12 gr. qvasvedsstjälkar till 1 lit, vatten; af detta te dricker man ett par kop- par morgon och afton.
Welleda.
— Albin Lenhardtssons Stomatol.
N:r 308.
Ni kan icke anses vara för gammal, önskar man en fullständig ut- bildning, varar kursen 2 år.
Welleda, BAR- SYLT- KONSERV- BURKAR N: r 309.
Fröken Svenssons elevskola öppnades för undervisning för 2 år till- baka.
Vänd er till vederbörande direkt, som ^u är trätta personen att lämna till- förlitliga upplysningar och uppgifter.
Olga.
N:r 310.
Vänd er till sällskapets billigast hos Den bästa för N:r 293.
Mot reformar; 1 tredjedels sekreterare.
ort svafvel^yrad zinkoxid, 2-tiondels ort tändernas, munnens o. hudens vård Aktiebolaget Olga.
blysocker blandas med destilleradt vat- N:r 311.
Ni torde behöfva tydligare H.
Maj:t K o n u n g e n s ten.
Härmed tvättas reformarne 4 a 5 &amp; Fagerström, formulera er fråga för svars erhållande.
B r i s i n g Hofleverantör.
gånger om dagen.
Olga.
2 4 Begeringsgatan 2 4 Olga.
N:r 312.
Ja, hvad slags karameller me- STOCKHOLM.
nar ni, mån tro 1 Se här några recept!
N:r 294.
För urtvättandet af fläckar adress: Bertels Musikinstrimentfabrik, 71 850 gram kros^ocker lägga,s i kokande på kläde användes mestadels bensin.
" Regeringsgatan, Stockholm.
vatten, hvarvid 1 o. 1 half matsked ät- N:r 314.
Badfråga läkare, eljes är Welleda.
tika ihälles.
Blandningen skall till en nog bäst ni låter den behålla sin plats.
Welleda.
N:r 294.
Mot trämask, ty det är väl början koka raskt, därefter sakta, och N:r 301.
I Stockholm finnes bland an- Olga.
sådan ni menar, (de lämna ett fint — Strö litet kalk på vårtan ett par mjölaktigt stoft i de små hål de föror- dra en Kindergarten n: r 33 Nybrogatan, under tiden skuramas noga, så att intet saka i träet) är bäst att med en liten hvilken förestås af - fröken Anna Ek- skum stannar vid kanterna på pannan.
gånger dagligen, så försvinner hon efter Med en sked tager man af blandningen hand.
Olga.
gummispruta först blåsa bort allt damm lund.
N:r 307.
Ja.
och doppar den i kallt vatten, om det Welleda.
och » trämjöl » ur hålen och sedan penlsa då hårdnar och kännes skört, är det N:r 315.
En fru Sofie Andersen Olga, med outspädd benzin.
Denna proce- N:r 302.
Orden » Famna lifvet som färdigt.
Alltsammans slås då på ett från Köpenhamn har innevarande år en dur får naturligtvis upprepas några gån- en fager saga » o. s.
I. v. stå i » Afton- flat stenfat eller en smord plåt; då det andra gång besökt de flesta af Sveri- ger.
svalaat något, hänges det på en krok ges städer och lämnat undervisning i stämning » af Aug.
Körling.
Fläckar på ljusa tyger borttagas så- dragés och tänjes ut, tills det blir hvitt konsttvätt.
Ni kan kanske få lära af Frun i stugan.
lunda: rundt kring fläcken strös ett N:r 303.
Försök de färgtvåler, hvilka och glänsande.
När man sedan fått någon, af hennes elever.
I Stockholm kan lager af rent potatismjöl, på själfva form af stänger, klippas dessa i bitar.
ni kanske få lära det hos Folckers, om fläcken hälles litet benzin (skall vara användas af konsttvätterskan fru Sophie Smak kan tillsättas med essencer eller ni hör efter.
så rikligt med mjöl, attdet förhindrar Andersen.
ELjes är nog bäst att låta fruktsafter.
Kan färgas rödt med några Olga.
benzinen att lämna en ring efter sig färga dem.
droppar karmin.
N:r 317.
Följande böcker rekommende- Olga.
på tyget).
Härefter gnider man med 2) Chokladkarameller: 425 gr. socker ras: Sebastian Kneipp: » Min vattenkur »; N:r 304.
Om Jenny sänder sin adress en lapp, helst af samma tyg, tills fläc- ken försvinner, mjölet borstas därefter till S.
A.
S. Länged, kan orden till kokas med litet vatten, när det synes » Så skolen I lefva »; » Mitt testamente till blåsigt, tillsättes rifven choklad — pan- friska och sjuka)).
L. Fleury: » Vatten- den omnämnda sången erhållas.
af.
Mindre svåra fläckar, t. o. m. små nan lyftes af elden, hvarefter man vis- läkekonsten ».
S.
A.
S. flottfläckar, försvinna genom gnidning Welleda.
N:r 305.
Tvätta händerna ofta med par eller rör i massan, men åt sidan med en ren lapp och varmt potatismjöl, N: r 320.
De årliga kurserna äro tvän- som ofta ombytes.
Först kan.
man alltid kallt vatten Cafkok på salviablad bra) i pannan, tills det blir som en ej för försöka med kallt vatten (och litet ocn doppa aem seaan ni omsorgsmlit tjock gröt.
Hälles då i små pappers- ne: vårkursen, som börjar den 1 maj, och lådor, där det får stelna, hvarefter höstkursen, som börjar den 1 november.
tvål, om färgen ej är ömtålig), dock ej torkat dem i hvetekli.
nian skär med en skarp knif.
Skaffa er Anmälnings tiden till höstkursen Utgår Olga.
för flottfläckar.
for öfrigt konditor Grafströms yrkes- med juli månad.
Hänvänd er för upp- — Att gnida händerna med svafvel- Olga.
lysningars erhållande till föreståndarin- blomma (piil veriserad t svafvel) skall vara handbok.
N:r 295.
Ni har icke rättighet där- ett lika säkert som oskadligt medel.
nan för » Röda korsets » sjukhem, fröken Olga, till, önskar ni antaga er moders till- N:r 313.
Naturligtvis fordras en lång Fanny v. Otter, (adress: 66, Kammakare- Welleda.
namn, måste ni först göra anmälan N:r 30G.
Det enda, som kan göras, tid bortåt stor försiktighet, både med gatan, Stockholm).
därom och erhålla vederbörligt tillstånd.
är att borsta tänderna omsorgsfullt mor- afseende å diet rörel er o. s. v. Jag Welleda.
Welleda.
— Elev, som antages vid Röda korset gon och kväll med en ej alltför mjuk vet personer, hvilka icke haft ringaste N:r 296.
Vänd er till någon antikva- tandborste.
Därvid kan ni bogagna er men af en dylik operation många år betalar vid inträdet 200 kronor, då fri risk bokhandel, exempelvis till Svante tandläkare Kocks » Florilina », som är efteråt.
Om läkare föreskrifver och till- bostad, vivre och läkarevård m. m. er- Grips antikvariat i Stockholm (57 Drott- ett ganska godt tandpulver.
Saknas råder operation, bör ni naturligtvis följa hålles.
Efter genomgången halfårskurs ning-gatan).
Måhända får ni 20 a 25 detta pulver, kan man 3 gånger i vec- rådet, så vida ni ej vill utsätta er för kan hon antagas i Röda korsets tjänst kronor för boken i fråga, kan vid borstningen använda fälld krita.
oupphörliga recidiv, som alltid äro att och erhålla samma förmåner jämte lön.
anse såsom ödesdigra.
Olga.
Se i Öfrigt mitt svar å frågan n: r 108 N: r 297.
Ni kan använda följande Welleda,
I D U N 1902 — 551 — En insekt, rätt farlig, fast litet han väger.
2, 3, 1, 7 = dokument, (Utdrag.)
TTNDERTECKNAD har sedan maj 1901 Ett tillstånd i sömnen, som svart är att IDUNS KUNGL H0FB0K1 RYCKERI 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 = köksväxt.
FYRTORNETS V * i praktiken användt 3 från Henrikssons rekommenderar sin känna.
Tekniska Fabrik i Örebro utgångna diete- 4 K O N S E R V E R tiska preparater, benämnda Dynamol, Ste- Parfym ifrån Indien — vällukt att b.änna.
3+C GULDMEDALJ iGEFLE 1901 ANSTALT fanos samt Kraft- och Närsaltchokolad.
Det Hvad gjorde vår fältvakt när fienden kom?
L I T O G R A F I S K A ÖNSAKER: B O K S T A F S F O R A N D R I N G S förra, Dynamol, afsedt för barn under 9 Hvad kan man i kvarnen, hvars vingar sno C H RO MO PLAN SCH ER o Sockerärtskidor.
Spenat, månader, visade sig särdeles välgörande vid Ärter.
Haricots vertsm.m.
om?
GÅTOR.
oordningar i matsmältningsverktygen.
Så- AKVARELLTRYCK o o o FISKKONSERVER: väl vid förstoppning, så vanlig hos barn, Hur kallas den gård, där söt mjölk separeras ' SKYLTAR, PORTRÄTT o o Fiskbullar.
Inkom makrill.
som af en eller annan anledning icke äro Inkokt ål.
F.3kpudding mm.
i tillfälle att få den na:urligaste födan, mo- Hvari vill man se sina taflor placeras?
KARTOR och VETENSKAP- Med B ett mansnamn, med D en viss kläs *; KÖTTKONSERVER,° o dersmjölken, som äfven vid de, mest som- Nu kan jag nog ej mera småord beskrifva LIGA ARBETEN o o o o människor, med X ett mansnamn.
VILLEBRÅD.
FÅGEL &amp; martid uppträdande diareerna, visade sig Sök nu blott att riktiga lösningar gifva!
Dynamol fort återställa tarmens normala BREFKORT I FÄRGTHYCK SOPPOR o o o o o verksamhet och gifva vackra, jämna och RA.
REKOMMENDERAS!
samt alla slags VÄRDEPAP- lagom ofta återkommande afföringar.
Med D en dryck, med L ett näringsämne Fullständig priskuran!
nos Hrr PER och AFFÄRSTRYCK o Skellefteå den 10 januari 1902.
Delikatesshandlande i Btock- H. Wilh Sjögren, Praktiserande läkare holm.
Göteborg &amp;.
landsorten.
ORDGÅTA.
3.
Fortsättning följer i nästa n:r.
F Ö R S T K L A S S I G T Med R en siad, med N hvad som brukar Dynamol till salu å alla apotek.
Af följande bokstäfver och stafvelser bil- finnas i allmänna parker.
das nio ord: verb i tredje person, 7) fångstmedel, 8) hvad i (n:r 22 af Idun för innevarande år, som ab, ar, ce, der, dd, e, gk, k, ka, kar, nap, linjalen bör vara, 9) hur fästmannens afsked 4. utförligt redogör för villkoren.
Närmare o, o, opp, p, r, ro, ru, se, ska, sin, t, tap, ARITMOREM.
var, 10) känsla af illvilja.
Med I ett djur, med o ett förstörelseverk- får ni veta genom prospekter, som till- äg.
Orden äro: 1) del af en servis, 2) båt- R. o N. tyg- handahållas af förestånderskan för nämn- förare, 3) finnes i tunnan, 4) skarpt i sma- 6, 4, S, 2 - fluidum, da sjukhem.
5. ken, 5) kärl, 6) mansnamn, 7) träd, 8) hund- 5, 6, 2, 7 = tygsort, Olga.
LÖSNINGAR Med K en högtid, med E ett tiggareemblem namn, 9) likör. '
2, 3, 5, 6, 1 = stad, Äro orden rätt funna, så bilda deras be 1, 2, 6, 7 = finnes i köket, MAX.
T I L L T I D S F O R D R I F V E T I N: R 33. gynnelse- och slutbokstäfver benämningen 8, 2, 6.
7 = oxe, T I D S F O R D R I F CHARADEN: Po-lis.
på tvänne rotfrukter- fågel, s, 6, 2, 3 LÄNKGÅTAN: Örebro: ö ör öre-Ebro-bro- OLGA.
1, 2, 6, 4, 3 = på kyrktornet).
LOGOGRYF.
GEOGRAFISKA GÅTAN: EleonoraDuse Säg, känner du sagans förtrollande slott, FYLLNADSGATA.
- Esaias Tegnér: 1) E be, 2) Lemnos, 3) Som fordom i södern har skimrat och strålat Elba, 4) Obi, 5) Nevada, 6) Olympos, 7) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 Dess fägring en skald i sin diktning har Roohfort, 8) Adige.
9) Danzig, 10) Unden, målat, 11) Saöne 12) Eider.
X X X Dess minnen och sagor han skildra förmått, FYRKANTEN: 1) Leka, 2) Ebal, 8) karm, Med byggnad, statyer, som mästarne prisa.
X X X X 4) Alma.
De skänkt af sitt snille i fullaste mått DIAMANTGÅTAN: 1) P, 2) rem.
3j ri- X X En konstart, som alla tider förstått.
X X gel, 4) Pegasus, 5) mesar, 6) lur, 7) s.
Af bokstäfver åtta vårt ord lar bestå.
Lät se nu hvad småord man däraf kan få!
X X X X X BOKSTA FSGÅTAN: Danmark, dank.
Karomarrädinna, X Pro primo vi finna två trädslag däri.
De bokstäfver, som inträffa i de marke- stad i Schweiz, 15) däraf göres möbler.
16) Hvad kallar man morgonstund i poesi?
B R E F L Ä D Ä En motsats till dåligt, hur nämna vi ordet?
rade rutorna, skola, när gåtan är rätt löst, bvad ni kommer att göra öfver denna gåta, Ett djur vi som stek få serverad pä bordet.
bilda namnet på en af ungdom mycket läst 17) gör allt lefvande.
När rågen är tröskad, hvad lämnar han bok.
Orden skola läsas uppifrån och ned.
Man får använda följande stafvelser och Bokstäfverna omflyttas så, att de som in EXPEDITIONENS BREFLÅDA: falla i hjulringen bilda namnet på ett djur 1) mansnamn, 2) slagfält, 3) kvinnonamn, bokstäfver: kvar?
" 20 år », Hudiksvall, torde ins.
GO öre.
da, se, es, st, ma, vä, to, is, ka, re, li, och de som infalla i ekrarne och den i mid- ^GODT HUMÖR ».
Backe 2 kr.
pr gän ?.
Det största af nöjen, som ungdomen har?
4) hvad en man bör vara 5) kvinnonamn, » SÖRMLÄNDSKA », Vingåker 2 ' 20 pr gäng.
Hur kännes väl hoflrappan först att bestiga?
6) hvad man värderar på vintern, 7) stad i ju, be, ba, al, un, an, vid, d, ter, a, an.
r, ten infallande, alla dessa senare lästa ut- k, i, e, r, me, ur, s, ter, min, bu, ter, s, öl, ifrån till midten, bilda: 1) gammal vikt, 2) &gt;E.
/ v. », Vingåker.
180 pr gang Ett kraftprof att känna, och dock kunna Frankrike, 8) matnyttigt.
9) värmande, 10) ORDENTLIG ", Sjöbo, insänd ytteiligare 90 I, ta, r, sel, rot, dra, das, r. djur, 3) frukt, 4) ett ord som ofta inflyter i öre.
förekommer i Iduns gätafdelning, U) rymd- tiga.
» M A D A M E ».
Kil, torde ins.
2.10. ämbetsbetyg, 5) hvad lillan var, 6) tyskt Två kroppsdelar sedan, som människan äger.
mått, 12) god diyck, 13) har elefanten, 14)
552 IDUN 1902 £3 \ &gt;arta S n b e n t ^ g e r Pelleriris Margarin är bäst!
S P A f ^ från 59 öre pr meter, äfvenså siden af alla slag, i hvitt och kulört, till brud-, sällskaps- &amp; promenadtoaletter i största urval försändes från Zurichs äldsta sidenhus.
E.
Spinner &amp; C:ie, Zurich| direkt från fabriken franko och tullfritt till hemmet.
Rekvirera A profver.
(fSrrJ.
Zlirrei^s sidenfabrik, grundl.
1825).
Bankaktjebolaget Rikstelefon 1 7 ».
Stockholm — Öfre Norrland, 66 10.
6 Drottninggatan 6.
Hushållsräkning 4 %.
Kassafack till 15, 20, 25 kronor.
411m.
telefon: 8 63, 47 S6, 47 16.
Ö G O f i E j ^!
Å m r ä n c i d ä r f ö r alltid.
FABRIKSMARK Barnängens Skrif- &amp; o Goplebläck med dess milda, behagliga och för ögonen alldeles oskadliga färg I OBS.t Juryns l:sta Guldmedalj i Llibeck 1895.
Guldmedalj 1 Bruxelles 1897.
Det enda bläck, som erhöll Guldmedalj 1 Stockholm 1897. l:a Guldmedalj på Världsutställningen iJParis1900.
OBS.
Det enda icke franska bläck, som erhöll så högt pris.
rami 4 p r o c Nordiska 1 r ä n t a.
1 Röda Rabattmärken. '
Röda E n s k i l d a Att vid Finnes hos brr specerihandlande.
| 2,000,000 (GRAUDAD 1SSO), Erik Dahlbergsgat.
2, Göteborg.
S V E N S K A Höstterminen börjar den 5 septem ber 1902.
Vid läroanstalten emottagas såväl kvinn liga som manliga elever af hvarje samhälls ställning och utan afscende pa ålder eller förkunskaper.
Grundlig och fullständig undervis, ning i dubbla italienska bokhåileriet.
handelsräkning, skönskrifnlng, rund.
skrift, sten .gran, maskinskrifning, svenska, tyska, franska och engelska språken.
Ämnena äro valfria.
Skolan är äfven behjälplig, att så vidt möjligt är, anskaffa platser åt sina elever.
Nya hufvudburser börja den 18 sept.
den 3 och 17 okt.
och den 1 nov.
Bref besvaras med omgående och pro- spekt kostnadsfritt på begäran.
Göteborg i augusti 1902.
KARL O. LINDEBERG, skolans föreståndare.
Fanfasimöbler, rikhalt.
urval i forn- nord.
stil.
Fullst.
rumsmöblemang ut- föras i alla olika variationer efter or- der.
Mod.
mönster Begär prisuppgifter från 7 4 Röda TIDAHOLM (Försäljningsmag.
Beridarebansg.
27, Sthlm.)
BILLIGAST I SVERIGE.
Vy.
och genrekort från 2 kr.
pr 100 st. Profsändningar om 25 st. utsökt fina vy- och genrekort samt mina pris- kuranter med omkring 800 ill., erhållas mot insändande af 60 öre i sparmärken.
Passa tillfället.
O. W.
WALLSTRÖM, Lucksta Capsuloids D r o t t n i n g g a t a n Rabattmärken!
Röda A.
B.
7 4.
Rabattmärken!
För H u s m ö d ar i * o B ä s t, e l e g a n t a s t, Prenumerera m: © m i närmaste postkontor eller genast bokhandel för 2:dra kvartalet o m Ni vill erhålla vårt lands innehålls- rikaste modetidning Prenumerationspriset är för kvartal å plansch- upplagan endast k r.
1 1.50, å den andra Fageratröm Lektyr.
Ett antal äldre årgångar realiseras till be tydligt nedsatta priser och erbjuda för dem som förut ej äga desamma, en billig, om växlande och lärorik lektyr.
Mot insän dande af nedannämnda belopp till JExpedi- M A L M Ö B E S T lionen af Idun, Stockholm, erhålles in- om Sverige portofritt: [dun 1892 2: 25 [dun 1893 (n:r 1 felas) 2: 25 [dun 1895 (julnumret oberäknadt) 2: 50 [dun 1896 (d:o d:o) 2: 50 Idun 1897 (d:o d:o) 3: — [dun 1898 (med julnumret) 3: — [dun 1899 (n:r 92 och julnumret slut) 3: — [dun 1901 (med julnumret) 4: 50 Iduns julnummer 1894 0: 20 Iduns julnummer 1898 0: 50 Barngarderoben 1901 (12 n:r) 1: 75 Kamraten 1894 (n:r 19 felas) 1: 25 hushållsbruk — äfven i 5 Kamraten 1897 (• 18 &gt;) 1: 25 Kamraten 1901 _ 2: — i g, originalpåsar med bruksanvisning.
JExp.
af Idun.
P A T E N T $jf Kemiska Laboratorium.
Ett ofelbart och oskadligt medel för att hindra blondt hår att mörkna samt för att göra redan mörknadt hår ånyo blondt eller för att förvandla rödt och brunt hår till präktigt guldblondt.
Sändes i flaskor om Vs liter mot efter kraf eller insändande af 2 kronor.
Bruks anvisning medföljer.
•t w ©: I n g a 3 g r å a rt&gt; * t tx » TT B a n y u l s Trilles.
Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommen- deradt af många hrr läkare.
Pris pr butelj kr.
3,50 hos H Ö G S T E D T &amp; C:o, Stockholm, 32 Regeringsgatan.
L ä m p l i g t h å r.
D o n a l d s Håråterställare.
- Ej att förblanda med hårfärg, skadar icke hyn och kan brukas dagligen, stärker hår- rötterna, återgifver åt håret sin naturliga färg, gifver håret vacker glans.
Finnes i Kortvaruaffären Vestra Storgatan 10, Jönköping.
B För H u s m ö d r a r upplagan e n d a s t proc.
AUSEOLIN ©: s s Iduns Modetidning.
4 från m o d e r n a s t är Tidaholms ITRUHS AKTIEBOLAG, R A B A T T M Ä R K E S fält f ö r v e r s a m h e t s - u n g a flickor!
Till in st. arbetsår antagas några lärarinneelever i Kindergaiten, Kom- mendörsgatan 25, Stockholm.
Ansök- ningar åtföljda af skol- och läkarebe- tyg sändas till Föreståndarinnan.
Be- tyg erhålles.
© krona.
- t j F G u l d m e d a l j i ö e f l e 1 9 0 1 Bästa Syltsoeker.
Tanto F^tkross salu h o s d e flesta Herrar och Landsorten.
Specerihandlande u t m ä r k t g r a f i s k (illustrationstryck, litografi k o n s t ocb kemigrafiska reproduktioner) tillerkändes I D U N S K U N Q L.
H O F B O K T R Y C K E R I (H u s h å l l s - S o c k e r) i $ fr Capsuloids Capsuloids den angenämaste form af hastigt blodbil dande järnmedicin (omsorgsfullt preparerade af friskt oxblod) och i förhållande till resul- tatet också den allra billigaste formen.
TILL CAPSUTOID COMPANU.
Den 2 maj 1902.
För omkring ett år sedan var jag mycket blek, kände mig alltid trött och led rätt mycket af hufvudvärk, då jag var stadd i hastig tillväxt.
Jag tog då in 5 askar Cap- suloids och är nu rödblommig och befinner mig i alla afseenden utmärkt väl.
Astrid Oisen, 41, St. Kongensgade, Köpenhamn.
Capsuloids erhållas &amp; alla apotek é kr 8,50 pr ask.
Enda fabrik Capoulolif Com- f i n n e s t i l l pany, 31 Snow Hill.
London Stockholm k Rlkstel.
44 83.
Allm.
Tel. 60 41.
Rekommenderar 30 väl möblerade rum elektrisk belysning och nutidens alla be- kvämligheter.
Betjening möter vid alla tåg.
lyckats En mångfald nya varor ha inkommit, däribland Svenska handväfda hellinne Borddukar, Servietter och Handdukar, Svenska Trådgardiner, Yllegardiner, G ö t e b o r g s H a n d e l s s k o l a, Sängtäcken, Ylle- och Plyschdukar, Korkmattor, Möbler m. m. m. m. GOTEBORGS OCH VÄXTRA SVERIAFS FÖRNÄMSTA Besök ofta vår utställning och Ni skall finna sanningen af ofvanstående.
OCH MEST AVLITADE LLANDELSTÄROIERK, n 37 Klarabergs gatan.
37 Knut m ä r k e n | äro utlämnade.
a Pallas Hotell Rabattmärken!
vinna den ärade allmänhetens förtroende för vårt svenska företag därom vittna bäst de uttryck af förvåning och belåtenhet, som dagligen fällas om våra varors utom- b u t e l j e r ordentliga värde.
Vår utställning i Stockholm och våra filialer i landsorten ha re- dan besökts af mellan 60,000 och 70,000 personer.
Praktiska Husmödrar ha ock insett våra R ö d a R a b a t t m ä r k e r s ö f v e r - l ä g s n a v ä r d e, hvilket framgår bland annat däraf, att redan nu omkring lonténsVazlaok af vi B Brunkebergstorg 12.
Sparkasseränta 1 L ö ö t e b o r g s Drottninggatan 102 A n v ä n d, TIDWHOLMIT B r i k e t t e r.
C o k e s.
H u s h å l l s k o l.
STOCKHOLMS INTFCKNINGS-GARANTI-AKTIEBOLAGS från BJÖRCKS Antikv.
BRAND- och DYRKFRIA R e k v i r e r a Bokhandel i Stockholm den nya katalogen öfver F Ö R V A R I N G S H V A L F nya romaner och andra intressanta böcker, (öppna alla söckendagar kl. k 10 — 4) som säljas till ' / », H, ' U och Vs-del af bok- lådsprisen.
Sändes gratis och franco.
Obs.!
Innehållande c:a 1,650 st. skåpfack.
Ärlig hyra för fack, beroende af storleken Godt tillfälle att förvärfva ett litet fint bi- ifrån 15 kronor.
Testamenten, gåfvobref och dylika handlingar emottagas till för bliotek till extra billigt pris!
varing; äfvenledes emottagas värdepapper 1 öppet förvar.
Hornsgatan 52.
L a e k n i n g Axithracit.
Kreditbanken Drottninggatan Mynttorget 4 etableradt i Stockholm 1880. fr fr f fr &amp;
