# ID: svediakorp-per146
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,211
# sentences: 1,196
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ny foljd +: + I Arg.
Haft.
1 DAGNY T I D S K R I F T FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN ' CTGIFVEN A F FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET FREDRIKA-BREME.R-FORBUNDET, F O R E N I N G E M F O R V ~ ~ L G O R E N H E T E N O S RDNANDE OCH FORENINGEN REDAKY ' OR: - =.
H A N D A R B E T E T S VANNER LOTTEN DAHLGREN INNEHALL -:.
Anmiilnn af en ny foljcl af Dagng.
Till I5sareii!
: Under, hvillta foruls5llningar Its11 kvinnororelsen blifva ANNA SANDSTIZ~SM af verlilig betyclelse for kultnr och framitskridande?
AGDA MONTELI US: Val.gorenlietens d l och medel.
ALFHILD AGRELL: Flicknn som hacle sju hjartan.
Saga.
Litteratur: S-D, Antikrists mirdtler af Selma Lagerlaf; L.
I)., FrHn Norr- skenets land af Mathilda Roos.
Notiser frln bokmarknaden.
Foreuingsmeddelanden.
Frln skilda li ?i11.
F OP kapitalister, s i h k i l d t frantim&amp;er, har det liinge w r i t e t t onskningsm&amp;l a t t kunna ofverllmna virden af sina vardepapper och skiitseln af sina affarer i t nfigon person eller institution, son1 med absolnt sakerhet forenade punktligl~et ocli noggrannliet i utforandet a£ det anfortrodda uppdraget afvensom prisbillighet.
E n sadan institution a r Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning.
(I; $zZa iVj.jgatan 2 7, expeditionstid 10-4), som under garanti af Stockhol~ns EllskiIda Bonk &amp; tag&amp; sip vird oc11 forvaltning af enskilda personers och kassors vardepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- g e r ocll tillhalidahiller deponenten inflntna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen ntlottningar af obligationer och underrattar depo nenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit ntlottad, samt Iamnar forslag till ny pl~cering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteclrningar deponeras hos Notariatafdelningen anderrattar Notariatafdelningen galdenaren darom att rantorna &amp; in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, son1 inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notari~tafdelllingen a t t inteckningarne blifva i vederborlig tid fornyade.
Om en hos afdel.
ningen deponerad iateckning genom underliten fornyelse skulle forfalla, ersatter Stockliollns EnskiIda Rank darigenom uppkom~uen skada.
E ' iirvarhgsafgift: 50 ore for &amp; r pr 1,000 kronor af deposi- tionens varde, dock ej under tvfi kronor.
- + - - - N y a ~ush&amp;llsskola~n - (for bildade flickor).
Grundod 1881.
Fiiresthndarinna: Friiken 13.
Cronius.
Nya ~ u s ~ ~ l l s s k o l a M n a t s salar.
Vestra Tradghrdsgatan 19.
OBS.
!
Sarskild matsal for fruntiinmer.
lamnar ' I t kvinnos rid och.
upplysningar i juridiska och ekonomiska angelagenheter.
- Traffas &amp; forbundets byrg 54i Drottninggatan, 1 tr.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) Fors&amp;ljningslokaler: nedra botten, en, tvci och tg * e tr. upp STOCKHOLM.
Storsta lager i Norden Kulorta o, Svarta Ylleklad1Zi] lgstyger Kulorta oeh Svarta Sidentjy$ciT Schalar och Underkjolar m, m, - - - - - -.
.
- - - - Obsenera!
Genorn direkta fiirbindelser med in- och utlandets fornamsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannlimda artiklar battre och billigare an nigon an- nan ach torde, en hvar genom besiik i mina lokaler eller genonl reqvisition af profver och varor latt blifva iifver- tygad om fordelen att hos mig fglla s i m behof af dessa arti klar.
6 26.
Profver p i begaran R \ \ ' wtQn le \ etn 20 61 6i.
kostnadsfritt.
h \ \ ~ a R ' k~-~~let006, re1efDn
DAGNY / SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN
flnrncitan ctf en ny f64d af J) agny.
Ut vidgande af tidskriften.
Zill lasuren!
I u71a m l i ~ n i s o v e r med li$s7cra f t i pig jinncis ~rkec7clings- s~ziijligJ~eta *.
Ett fordag suttes i g&amp;ng gter en zypqj.ord pla12; mecZ til7Ji~edssttillelse se sti$tame att plamz cinner ankbcizg, at!
foretagel gdr frcwzdt i cle utstnkade fdroma 0~12 att .clet &amp; T f i ' &amp; ~.
AY lyc7~cts tilll~~nzpu sig en nllt fcistare sttillnily i~zona clet owrdde, c %r det ver7car.
Nen ' i. sjtivva frccnzyctnyen ligge~ en nzanivg till aft gd frctlndt, q ' f orblifvcc stiblnst$eszde.
Illizder foriscr ft ndete imes de olcade 7crcfcen, oc7r s&amp; &amp; Ices en 61zsk: ~is att bygga oidaare, oisserligen p&amp; cZen gcidci, goclcl, beprofocrde grzcnc7en, snen t f t w en ' ' dvidgctcz mdttsfock, med sftil.re ~iic7ccidd och enliyl e n v ~ c ~ s ~ ~ - ~ ~ c ~ c ~ c ad1etsp1nn.
Hvud 2 ' 7: htil " ~ l ~ l l?
&amp; d ' L ' ~&amp;Z ~ t 217: ti&amp;?
?zpc~ pd ~ 6 tids7W [ft r Dcipy.
~~vhvilken med (Or 1808 framtrader i en betydligt utvid-, gad form.
i Det 72ar oftcb i sumband meA FrecZrilcu-Brenrer-Forbz~~~zdets oygan hlif ' liit frclnd2 dllei, rrtt dess fornanzsta styrka ocA orscr lcen tiZZ.
(less framgdng h c i ~ 7egat daari, citd Dugny forhlif2; it trogen de ic7e ' er, sonz erltdllits i nrf efter dess fiil.eg&amp;n,qas.e, Tids7wYt fijr hernnzet.
(3 ~ 7 2 sanznza principr, dei 7cv2 ?12h ' qce sltiktets 7loja1zde, sonz t w i t cZr$fiadern till det litlwiira foretcig, som for 40 $9- secZan fo;.
forsta gdngen i adrt lci9zcZ upptog kvi1znofidgan till behmzdling 1: ett sars7cildt pressorym: Jrar Da,gny mzcZer de g&amp;zgna 22 dren, elle,.
allt sedan hon iifuertog clen zyygift, sonz Tids7crift f&amp; 7emnzet wed sb nzyc7u " en beronzmelse yfid ?fo (jt, gter basta, fhzilga so7d Iix ?fda.
M m onz grz~~zd$rilzc~3en, forblk densanma, forc7rar tideen nya.
utz.ec7ctade former, fiil.
c7ess fi-nmstallande.
Sd hnr, for Dngny zcnder &amp; ens Eopp allt ZiJligare franrstdtt medaetnwi ' et onz, att ett ~.
!f 7~incZren for ett ver7cligt, fi.~n1g&amp;ngwi7ct arbete i cle icZ4ers r ' janst, 91zcin iilzskat ' '
Dagny- skall som tillforene utgifvas af och vara organ for Fredrika- Bremer- Forbundet, hvars verksamhe t tidskriften skall ha fva.
till sin hu fvuduppgift at t f o ' lja, ' sdlznda f ortfcarccnde sli; r; cc irmz sd cidu Ketsctr uf ~ d r t land ' som mojligt rerlcce f6r en smcZ och Z u p utveckling c# arbdet f&amp; 7el; ilznccns I~ojande i)) .secZligt oeh i~ztelleI~ !uelt s4,rd som i socialt och elcolzolniskt iliinseenden.
I; &amp; art berecZa ticis7criften lillfiille cr f t 9ned stiilpre sa7ckl~nnedon~ elf 7cvidigt arhete, s&amp;ledes iifcelz clem) diil- bea Etcc alla o ?~z~dden .ForbtuzcZet iinnzc ej X; unnat g&amp;n 9 ~ z m - C L 6etydmzde inliigg, 72ar Dctgn ?~ triiclk i f~rbiwclclse, nzed .forejzinycir wed olika aeylcsa~1zhetsf6lt, oz&amp; metl idier ans7zt taw cle sig till Z ' orbunc7ets.
Ett pay ompdcZen, 7wmi kvbzligt cwbete i n g h sona ett vikligt elenzent, liro exempelvis cZds den praktis ka vat ' gorenhe ten och dels det kvinliga handarbe te t oelr kens ts / ojden.
D 8 cdrt h z d i ett liar lifs~cafl@cc f oreninga~ iiger c6rdiga wpresentanin for beda clesscc ~erksanihetsf iil, m 3 ti- ~ ge) z Foreningen for calgorenhetens orclnande och HciwZarBetcts .&amp;mer, skc~ll Dclg n y, cl8 clessu associa tioner hilt ills ej haft ndgon eges.
l~dliliation, cliiri de 7cu; mat j %anzZugga s i w dsikter; med &amp; 1898 afven vara organ for F h n i n g e n for valgorenhetens ordnande (F. V.
0.)
sam t for Foreningen handar6etets vanner.
slilI7~ildcc artiklur och medc ' lelrcmlen skolce dessa fore12ingcir liimrzcc zyp,gifter rorcide sin vwlisnmlrct ' sa&amp; d~ec7~lcc c7e princiyc~; som, liggcc, ti71 pwzcl for c7eras slrtif~cc&amp; ?elz.
.
Utonr b&amp;incllct1zc7et c f de timwn, sonz bdiugcts nf .cZe fore-, 12inpr.s.
syftefle,z,.
for 7 ~ ~ i 1.
7 Bngny ~ c.
iir orya92,.
$cdl tid; 7iyiften tigila f
s ~ u l t e r for alla de sporsmil, som berora kvinnans intressen inom hemmet och samhallet, darvid icke fvekande att opar- tiskt ldta skilda meningar och dsikter 7; omma till sin rut.
$ Elt otcidgcd pn-ogvnez fordrar oc7csZc stcrre zctrr~nmze.
Dagny utkommer darfor f r i n och med i r 1898 m i d 20 haften drlh~en om 28 ark, i stallet for med 8 haften om 16 ark.
1) essci 7~ijf (en s7; olc~ zifslincZas 2 ggr i. m&amp;9aa~7en med mdantcry fdi.
.1lz&amp;zacZe~9zci jzmi-s~ptemba; cZd endast ett 7@te ~~z&amp;~zcctlige~z 7commr
pris bjucles liisare 9 z, s7colc6, 7zoppcis vi, tilIforsti7cra Dag~z y en z; d- villiy u p ~ ~ ~ ~ z u n fidn t r a n ckras sida, 7zui17ca sedan lunge v&amp;r publi- batio~z 1.tikmt till sina lianner och gpnare, s a d fiiruarfva oss lzya sdcZa9za i vidstr.tic7cta 7cretscw, sdval i~zonz sonz zctonz e&amp;rt land, ellw iifvwallt d a, 7warest kvim.ofrdgmzs zdvecklin,g foirjes nzed imtresse ock synzpati.
I det vi.
sciledes anmliln en ny f3jd af vcir tidslc~ift, i enZig7~et nzeci!
den p h, vi hay o&amp;n i 7corta drag utvecldat, udga vi zittcda den fiirihoppningen, att clet ~zya skede, 7wari Dagny wecl 3898 ivztriider, s7ccill vara fiamngdngwi7ct sawt Biciraga att, fianzja c7e iclier, ffbi.
7wil7; a ttiZs7crI$teten yjort sig till ett sprd7cror inoh den scens7ca pressen.
Under hvilka forutsattningar kan kvinnororel- sen blifva af verklig betydelse for kultur och framiitskridande?
* ' Rvinnororelsen i Sverige befinner sig for narvnrande i en egendomlig situation.
Den har verkat ganska lange och ar ej mera en ung rorelse.
I sin ungdom var den sjalf forhoppningsflill och 1; a.mplysten och hade godt om bBde entkiastiska vanner och bittra fieader.
Nu har man ii ornse sidor blifvit lugnare.
Rorelsen har kommit till mogen Alder, till det stadium dB mnn stannnr och frii- gar: hvilka frukter, hvilka resultat kunna nppvisas?
Kvinnororelsen kan s-j langre gora anspriik pB den syrnpati CL van- och det ijfverseende, som ofta visas gent ' emot ungdomliga str ?f den, hgdanefter rniste den vara beredd pii en kritik, som domer efter fakta.
Men det a r af vikt, att denna Jrritik ej blott ofvas a£ i hvil- de utoinstBende, utan att den blir en allvarlig ~jaIfpriifni~zg, lren de arbetande lwinnoi-na sj&amp;lfva, a&amp; till ratta med sig och sitt arbete.
E n sBdan kritik behofver icke alls vara nedstammande, t y den ratta kritilren B r jn blott en hgnvianing p % ntt det finnes ett hiigre stadium, ett hiigre trappsteg i utvecklingen an det vi redan ha uppntltt.
Lade vi oss att sofvn pk det trappsteg, dar vi nu befinna qss, vnnnes ingen utveclrling.
D&amp; vore kvinnororelsen clod.
Sjalfkritiken a r teclcen till, att den Bnnn lefver.
Det ar till en sAdan sjalfprofning jag skulle vilja bidraga.
Ti11 mig sjiilf, lika nlycket som till ex a h, stidler jag den frigan: &amp;.
verkligen viir iqsats i det sociala arbetet sB stor som den borde vara?
Han sknll vara bra oriittvis for att neka, att det kvinliga nrbetet Iran nppvisa flera vackra resultat, men lika sakert iir att dessa kunde vsra storre, om kvinnan liade lart s ~ g att undvika vissa fel, hvilka annn vidlAda h e m e som arl~eterslra.
Det fornam- sta af dessa £el skulle jag vilja lralla dilettnntisnz.
Darmed menar jag en loslig stallning till arbetet, en viss skygghet for de l h g n t %lamodsprofvande forberedelserna och ett visst begar att kringgh -.
-- -- * Foredrag, h %llet vid Svenska kvinnornas natioadforbunds konferens i Stockholm 1897.
de storsta svhigheterna.
E j s l att forstfi, att det ej iifven bland oss skulle h n a s gedigna, goda arbeterskor, men mlnga barcz dennu priigel af ytlighet, af dilettantism.
Det iir inisstanken for dilettan- tism som gor, att mannen oftast tala om det kvinliga arbetet i eu s l nedllttande och s l ironiskt ofverseende ton.
Det som sb ofta fattas lrvinnan i hennes arbete, ar det so111 man inom konsten kallar Iconyosition, d. v. s. formigan att inordnn alla enskildheter under en strangt fasthBllen enhetstatdce.
Detaljerna kunna vars fortriiff- liga, men de falla isiir.
.
Det fattas oss lromposition o c l ~ s l i lifsgiirningen, i Icarakteren.
Den v5xer iclre npp p l samma natnrliga siitt som triidet skjutel.
fram nr sitt fro, alltid i en rilrtning, fastiin omsattxnde lifvets saf- ter i stam, grenar, blad och frukt - rjkedorn och omv %sling, men enhet.
Utan den enheten lran man bli en hygglig och aktnings- vard rniinniska, men ingen personlighet.
Nera stdl i arbete och vilja, en mera striing, mera lslassiskt klar priigel ofver det hela, det iir hvad vi kvinnor bora onska oss.
1Detta utesluter wlls icke den mj aka kvinligheten.
TXra gamls staum~odrwr, nog voro de mjulra, sanna kvinnor, dock stodo de starka i lifvets stormar, och nog hade do s t l l i karakteren, om oclrs&amp; stblet 110s dem inBngen g&amp;ng fick visa sig blott i resignation.
3fen af oss, nutidens lwiunor, fordras en mesa alrtiv Iwaft.
Biirifrin ledas &amp; ofver till den viktiga fr&amp;gm: skall verkligen kvinligheton kunna bibehBllas, niir Irvianan tar del i det yttre sam- hallsarbetet?
Tid efter annan hojas oroliga roster, som besvars denna fr&amp;a med ett dystert aej.
Vi kiinna ju alla vetenslcaps- mannens experiment att ~xppfoda dufvor rned kijtt for stt ntrona, huruvida de skulle byta natnr och forvandlns till roffBglczr.
a v a d hande?
Efter en tid krokte sig verkligen dufvaas nabb och fick en viss lilrhet med en Iiolrs.
Man Irommel: att tanks p&amp; denna er- farenhet, u8r det nu ofverallt i den civiliserade - viirlden frBgas med oro: lmrudan blir framtidens kvinns?
Icku: hvad kommer hon.
att, utr&amp;tta?
utan: hvad skall hon v a m?
Slrall dufvan bli hok?
Jn, det iir groblemet.
Skall hon bli en varelse, som best6.r till halften af logilr, till l~iilften af torr moral, en varelse, soin har forlorat allt det lynnets skiftande fargspel, alla de fina nganser, soin fordorn utgjorde det lrvinlign viisendets tjnsning?
Slrall ltvinnan, drifven nt i arbetskampen, h h d n a och styfna ocll lnista deu aadliga.
smidighet, den s p p a t i e n s geniditet, med h~dlcen hon fordom forstod de mest olil&lt;arta.de rniinskliga forhiillanden och diirfor lsunde hjalpa
och trosta som ingen man?
Skall hennes mjulra arm forvandlas till jclel senor?
Eller - Bnnn en anna.n mojlighet - slrall hon bli en varelse, som icke dyrkar n4gon annan g ~ l d an friheten, son1 lcastar bort sj8lfuppoffring och resignation sBsom utslitna fordomar, och soin ingar efter lyclra och njutning lika hiinsynslost som de hiinsyns- losaste bland miinnen, blott.
135 ett annu mera .motbjudande och os1ront siitt?
BBde i verkligheten och i litteratwen hafva abgra forebilder till dessn bBda slag af framtidskvinnor arbetat sig fram.
Men skulle n&amp;gon af dessa typer blifva hiirskande, db skulle sannerligen hel !~ Icvinnororelsen beteclma den odesdigraste tilll~diagBng i lrulturen.
Hve~n skall v k d a ' nllt det fina, det skona, det omtBliga i lifvet, om Irvinnsn blir for grof att gora det?
Allts %, det fordras absolut, att lrvinnan pB sarnrna gang hon 15ir sig att arbeta iner energislrt, ~ n e r intensivt och mer planmiissigt, behfiller alla de egenslrnper, soln med rgtta lrunns benamnas riled ordet lcvinlighet.
Htir f4.r ej vara ett enten-ellei:, utan ett bbde-och.
Det iir absolut nodviindigt for lrnlturens slcull, och det iir nodviin- digt ocksB for lrvi~~nosakeas slrull.
Tro aldrig, att en k h a n vinner seger och framgbng fiir niigon social nppgift son1 hon arbetar for, om hela hennes personlighet bar spfir af, att hon fijrbrntit sig inot det djupmte i sitt eget vgsen.
I det fallet ko~nrner hon att stota bort bide frBn sig sjalf, och frda den sak, soln hon kiimpar for.
De arbetimde kvinuorna vinna iuflytande ocb aktnjng i samma mBn som de visa sjg fortfarande vara kvinnor.
Det Br en sv&amp;r uppgift detta att forena den moderna arbe- tarens fonndga af initiativ och frisk arbetsgliidje med de fina.re kvinliga eqenskaperna.
Men den srziiste Iosas.
Ett nf medlen hiir- till iir att reforinera vArt satt att arbeta.
Vi mbste akta oss for att bli triilar, for att begrafva oss i arbetet, men vi sknlle vinna tid, om vi liirde oss att rwbeta mer energiskt.
Hellre arbetn intensivt i 5 timnlar och hvila i 2, iin arbeta ha1fsofvan.de i 7.
Att detta berijr gfveu den ekononlislra f ' rQgsn, kan ej fiirnelras.
.JLI siimre af- lijnadt ett mbete ar, ju mer befordrar det arbetsjfflrtet.
Oc11 i denua.
jiiktancle strid for tillvczron afnotes kvinligheten.
Att skaffa biittre afloning A t det lwinlign arbetet bor slltsii, Bfven frQn denna syn- punkt &amp; dt, vara en nf I-ivinnororeIsens fiirniirnsta uppgifter.
E t t ouudgiingligt villkor, for att lrvinnans arbete skall bli till viilsignelse iil., att lion vjd vaiet af arbete IAter sig bestanmas af.
sina i~zdiciduella nnlng.
Lbt oss betona ~individuella)), ty hvad de
allmant kvinliga anlagen betriiffa, s l iiro 11e oss tiimligen obekanta.
Hvad iir riickvidden af kvinnans intelligens?
Jfan definierar den si, och man definierar den ' s&amp;, men naturen ler och skickar upp 118 sktdeplatsen en begifvad kvinna, och se, pk h e m e passar defini- tionen icke in!
Det ar som om natr~ren ropade: giir om era defini- tioner, de aro for triinga!
Kvinnoarbetet kan ej riitta sig efter krinuans psykolagi, ntan psykologien kommer att vlxa fram ur kvinnoarbetet.
KI-innororel- sen har intet schema att g&amp; efter, inga g m d s traditioncr att fiiljit, inga tearier att tilliimpa, den bur blott en ledstjiirua - - - natnren, aldan hon talar i de individuella anlagen.
S&amp; inycket viktigare df att f ~ l j a denna enda ledstjiirna, ja, det iir en samvetssuk.
3I: tn slsulle namligen kunna pistit, att vi ha tvti slag af sanivete; det ena talar om v&amp;ra plikter som miinniskn, iiet anidra talar i budord, soiu galla blott for el&amp; ocli piminner om den alldeles siirskilda uppgift, som Bljgger hvar och en af oss s&amp;soni individ.
Xan frimjar det helas utveckling i samrna mdn som man erafaldigt och troget fiiljer.
iifven denna rest, individualitetens genius.
Och d m kitn icke fiira kvinnan in pB stdanu afvlgrtr, att hennes kvinlighet t a r skada: n: ~- tnren kan icke motsiiga sig sjiilf, icke slijsa s i, ntt llnn nedllgger anlag, som aro 5i.mnade att forkvafvas och a t t .endtist villa lidandc for den individ, som Bger dem.
Det bor saedes ej vara yttre anleriningar, flfanga eller modet fijr dagen, som a.ro bestiimmande vid n l e t af hanu, utan deu egna innersta kallelsen.
Naturligtvis tala vi e j hiir om de u ~ i n g a, soul af fattiadorn tviugas att antaga hrilkvt zrbete soin helst., om dcni galler det, att noden har ingen lag.
Xen har kvinnororelsen rerkligen skiinkt k ~ i n n a n st6rro per- sodig Zycka?
Denm frgga Sir icke liitt att besvara, men om ocksli s n r e t skulle bli nekande, Tore kvii~noriire !cen icke diirf6r rtbmd.
Denna rorelse liar uppkomrnit ur tvd riitter: dels familjelif- vets omgestaltning genom storindustrien, dels kvinnam liinge niirdu bellof af andlig atoeckliiy.
Detta behof Lade liinge glilurnat som elden under askau.
Det var fijr krinnilns riitt att vinna ntveckling, som k~innororelsens banbrytare gingo till kamp, fiir henncs riitt till arbete.
Ty hon fordrade arbete fiir att !runna utveckln sig.
E j fi; r tillfiillig f r a m g h g, ej for lycka kiiluyade hon, ty kunskaper och Mil- ning hoja ej ornedelbart kvinnans aktier i ~iirlden.
For den Imnskaps- rike, intelligente manuan ijppnas alla portar, ej s8 fBr kvixinan.
Tviir- tom: den intelligenta och knns1capsr.i ka kvinnan rnoter ofta ovilja, diir
, clen ytliga och okunniga roner tillmotesglende.
Och iindll, trots allt hvad de visste sjg forlora, trots tusen nppoffringar gingo de framllt clrifna af en oemotstllndljg lzraft.
Harigenom har kvinnorijrelsen visat sin inre slaktskap mecl a l h Icultmrrorelser, som fort rn&amp;nslzligheten franldt.
De hafva alla uppkommit sll, att (let hos vissa begdfvade individer viickts Bnsk- ningar och syften som mllste tillfredsst&amp;llss, Iiosta hvad det kosta ville.
Dessa indi.vider, de md nu hn varit uppt3ickare eller reforms- torer, ha oftare vunnit p6 sin lott lidande iin lycka.
8 % vidn nam- ligen man icke med lyclra oclzsA nienar gliidjen att spiinna nlla sina krafter i # en afgorande Iramp.
De ha kant att de drefvos fram af en hogre nlalrt, son1 stod balcom dem, men m8let r a r for dern dun- kelt.
Det gdler alltid om den historiska ntveclilingen, att vi foras fram sernot, ett ml1 f6rcloldt for oss.
a Men for efte&amp;rlden blef det snart klart, att om dessa forg&amp;ngsm&amp;n iclce l d e vnnnit nigot for egen del, s l hade det hela genom cleras strafraade lyfts till en hogre st %ndpunkt.
P % lilcnande siitt har oclrsli, kvinnororelsen gAtt fram8t nled kamp och lidnnde, och ratt nlAngc~ Bro dess offer.
Hvacl Br d i ml- let?
Det 1n8ste - att donla af de offer som gjorts - vara af ingripancle betydelse.
Men frsger man sig mecl ski&amp; Imn det d B verliligen yarn af s % stor betydelse for ntvecklingen; att en kvinna sattes vid en liontorspulpet eller vid en telegrafappmat, d5.r annars en man slrnlle ha suttit?
Nej, detta ar icke nog som lntl betrak- tadt.
Och i allmBnhet lnHste man siiga, att det kvinliga arbetet visserligen gjort en alrtningsvBrd insats i lrnltnmtveclrlingen, men sltt clen insatsen iclre iir sii stor, ntt den pll nllgot siitt gjol-t epok i s a m h ~ l e t s historia.
Det Iran dgrfor ej heller siigus hafva varit milet for ' lzellz rorelsen.
Nej, men kvinuororelsen ha: Bstad !rommit riHgot annat, nam ligen en genomgripande f oriindring af den allmiinn n nppf attningen af lrvinnans vasende.
Det har forst genom den g l t t in i allmanna meclvetandet, att kvinnun iir en fornuftig och lued mannen fnllkom- ligt lilsstalld varelse.
Hiirigenom komrner Izvinnans stiillning i d7cten- slapet att vasentljgen foriindras, och det ar detta som a.r det epok- gorande, och son1 iir clet egentliga res~~ltntet af l~vinnororelsen.
Ty aktenslrclpet ar dock, saga h a d nnan vill, lrvinnans viktigaste och rikaste lifsonirbcle.
Hitintills hade aktenskapet hojts i och genom 1-na.nuens z~tveclrling; i sainma m&amp;n ban blef rnindre brutal, blef hans nppfattning izf Bktenskapet mern Sidel.
Men det synes som om ut-. '
- veclrlingen 1x3 dennn vag icke kunde komma liingre, nu behofdes ett annat moment, det vczr lwinnan, sorn slrnlle hoja aktenskapet dHri- genom.
att hon I b d e siitta viirde pb sig sj3i.K Oc11 det har hon lart genom Irvinnororelsen.
Hon har lart att akta sin person for hogt for att skanka bort den uzot visshet om dagligt brod, och hon behofver det icke heller.
Ty genom de tillfdlen till sjiilfstiindigt arbete, som oppnats genom Irvinnororelsen, har iiktenslrapet fijr benne numera blifvit en frivillig salr, hvilket det - djnpare sedt - icke var forr.
ICvinnan stod icke fri i forhbllande till Bktensknpet .sb liinge hon visste, att hon som ogift utsatte sig bbde for socialt foralzt och for att lida nod.
D % hette det, n&amp;r den iclre iilslzade friaren kom:)) Jag inliste m j i alla fall gifta mig med n&amp;gon, hvar- for inte si3 garna med denne?))
Det 1; gger n&amp;got uppfostrande for mannen i inedvetandet att kvinnan iclre iir dldeles beroende af honom for att taga sig ut i ' viirlden, och vi kunua hoppas, att det gamla uttrycket: shan trlger sig en hustru)), a.llt, nler ekall vilm for det Sidlare: ~ h a n v.
i m e r sig en bnstrn.))
Till och med det annars visst icke gladjande f01-hBl- landet, att sb inH.nga lrvinnor i vHra dagar lefva ogifta, Iran kanske, s %sonl genomgi3ngsstadinm betraktadt, haf-ira sin betydelse, s i till ~ i d a sorn hkigenoin ytterligare Betonas, att Izvinnan iclze iir absolnt beroende a€ aktenskapet.
Men nu nler iin nkgonsin Br iilcteaslrapet ett problem.
Det har blifvit s v h r e, iner inveckladt an f ~ r r.
Problemet li~xru tvi, Bogt utvecklade nl~nniskor slrola arbeta och lefva tillsammans iir i sanning icke httlost.
Men.
pb san~nia gBng iilctenskapet blifvit svbrare, har det blifvit rikare, intensivare, fullare.
I samband med kvinnororelsen har den lrvinliga uppfostraiz blifvit allt gedignare, och den, bor satta lrvjnnnn i sttiad att biittre Eylla sin stiillniug som inaka och inoder.
I ett fall tror jag att inan redan nu kan se rika frnkter af lrvinnans hogre utveckling, nihnligen i mbnga moderns 1rvinno1-s siitt att utofva moderskallet.
Det hiinde ofta att forna tiders 1nodra.r oalrtadt all kiirlek och all sjBlsstyr1i.a icke kunde tillriick- gora sitt inflyta.de gdlmde, diirfor att de pB grund af bristande utveclding ej lmde nog ~ o f v e ~ t a g) ijfver) sina barn, de lrunde ej folja, forstk och Iseharslra dein p i sainwa siitt so111 nutidens mer sjiilf- stiindigt tiiulrande inodrar Irunna det.
0fver hnfvud taget &amp; r det kriteriet pk en sund kviunoriirelse, att den direkt eller indirekt verkar hiijande 115 liktenskapet.
Indi- dlct verka ii.fven de ogifta nrbetande Irvimornn - sb vi.da de nt-
ratta ett godt arbete - for dettrz mdl, i det den alrtning de for- varfva sig i det yttre samhiillsnrbetet iIiterfaller pii lrvinnorna i all- mauhet, siiledes ocl-is&amp; pii den gifta Irvinnan.
Den yttre likstalligheten skall fore rned sig den inre lilrstiilligheten - den i iiktenslzapet - hvilken Br den vilztigaste.
Dtrelct arbetas for detta miil, n5ir nmlzan friin sin nppfostran eller friin sitt foregiiende arhete medfor som hern- gift en rilz miinsklig utveckling.
Hiirigenorn skall hon gora iiktenslcapet bide rik.a,re pii lyclra - oclz fastare.
LBt oss betona fnstare, ty det.
borde vB1 falla af sig sjiilf, att en tankai~de och utvecklad kvinna forstdr det ansvar hon ikliider sig i och genom Blrtenskapet, och forstdr detts pii ett helt annat sBtt 5iu de outvecklade barn, son1 fordom leddes i. bmdstolen.
Till sist vill jag sanlmanfatta rnina piistAenden pd foljande satt.
Evinnoro~elsen blir forst dii af verklig betydelse for kultnr och framdtskridande, niir Bvinnan lart sjg arbeta mera iatensivt och planmiissigt, pb simina giing sow hon bibehhller sdla de mjnka och fina egenskaper, soin bete.cknas med ordet lzvinlighet.
Kvinnororelsen iir sund i samma mBn den direkt eller indirekt nrbetar p i att hoja alctenskapet.
Uppfyllas alla dessa villlror, blir kvinnoseken ej en lcvinnornas.
pxl * tikamp, ~ l t s n en for hela manskligheteu betydelsefull kulturro- relse.
Anrm Sc~~zrlstronz.
- Valgorenhetens mA1 och rnedel.
:;: I vdra dagar finnes det i de flesta, enropeisIra l$.nder en lag- stadgnd fattigviird.
U d e r seklernas g l n g har man s&amp; smhingom kornmit diirhiin, att af Irominunernas skattdragande medlemmw uttaxera bidrag till dem, som ej sjdfvn kunnlz forviirfva hvad till lifvets uppelldllnnde onndg8,agli.gen erfordras e: ller sakna vBrd och tnnderhal a£ mihoriga, pii clet att i ett samhiille, son1 vill kallas civilise- redt, ingen m i behofva forgiis.
Nera Bn det allra nodvandjgaste fdr dock ej pii detta siitt tilldelas niigon.
Hvad som d~rntofver kan goras for en nodlidsnde lnliste ske pii frivillighetens v&amp;g.
- -.
-.
.
- I ?iireclrag, hRllet vid Svenska Iwinnornas natio~ialforbunds kon- ferens i Stockholin 189 ' 7.
- &lt;+
Under inedeltiden fmns ingen stdan Btslrillnad; all fattigvkd var frivillig, och det var hufvudsakligen kyrkan s o ~ n forinedlade den I hospitalen mottogos de vrigfarande, virdsdes de sjnlra och bespi- sades alln utan Btslcillnad.
E t t dylikt tillvsgagliende alstrade helt nat~nrligt en vegaboncl-klass.
soin allt illera okades genoin gBfvor afven frBn enskilda.
FrBn kyrkans sida frawl~olls niiinligen for en ocli bvnr allmosegifvandets nodvrindighet, ej som en plikt mot en lidnnde niista, hvillrens ntid b o d e afhjiilpas, utnn som en griming, hvarjgenom Guds \ %lbel~ag fijrviirfvades.
Det Ynr gifvarens fordel, som i ' friiinstn rummet afstgs, giifvomottnga~.ens var af nnclerordnad betydelse.
Gamla trnditioner iiro, ' soln vi veta, sega och s t ar ilfven i detta afseende fallet.
Dennn vagabond-lrlass Br iinnn ej ntrotad, ty 110s iner itn en af oss &amp; iir sig denan lnedeltids~nppfnttning 5in i dag oinedvetet gdlande, och s&amp; liinge den lefver, komma de, som drags nytta dikaf, oclr att lefva.
DB inan \: id gsynen af en tigqare ger en nllinosa ntnn att iifverviiga, om den verkligen ken afhjiilpa den niid, man ser fSir sina iigon, hvad gor man dB annnt iin tillgodoser sin egen kiinsla, d.
TI.
s. ger for sin egen skull?
Just det, att inan genom den lilla, oftast oti.llr8clrliga gBfvsn kiinner sig lrittad och najd, visar, att den gnmla uppfattningen ej iir doit.
h e n om gHfvm sl~iille vsra stor nog fijr afhjBlpanc1e af det foregifna behofvet, sB vet man jn ej, om den gagnar mottagaren, man vet ej ens om den framkdlats at: en logn.
Men detta mses man sig ej behofva t h k a pli, ocli stundoin sriges det rent ut: * Visst kan det htinda att de lara mig, det inses jag nog, men det f k r bli deras ensak, jag vill inte saga nej)); ellel: ock: J a, det iir nog sant, att innn ej bor ge, ntan att veta hvad inan giir, men jag kan inte lBta bli att ge)).
Ordet vglgorenhet, soin jn i sjdfva verket 8r ett godt nttryck for den verksamhet, soin afser att hjiilpa andra, bar f t t t en sB stark fBrgning af det ga~nliz forest~lningssiittet, att ordet till de flestas inedvetande ijfverfor dlenast ' begreppet: gifvande af gBfvor = all- inoseutdelanda.
~r det &amp; got annat och mera soin menas, s&amp; till- liigges ofta sgraktisk)), iz8.got soin val egentligen borde ligga i ordet sja.lft.
Viilgorenheten bor dock ha en storre och adlare uppgift rin att flytta slanten ofver frlin den rikes pung till den fattiges hand.
Det sgnes vara pttagligt, att verklig bermhiirtighet mot en nodstalld iir att hjalpn honom ur det sorgliga liige, hvari han, med eller ntan))
, egen forskyllan, r&amp;at, ej k t hAUa lionom k r a r @ ri.
Det skulla vara omanslrligt att sgge till den so111 fallit:)) Ligg dar du ligger, hiir fir dn en bit mat sb att du ej m i sviilta ihjal&gt;).
Dock ar det just sii man handlar, d&amp; man lkter smA a111nosor droppa ned 115 tiggare; hva rje gAfva, stor eller liten, som gifves utan lrannedom o h forhbllandena och utan att nhgot.
b e s t h d t diirmed ' afses, iir son1 en blylrula lrastad i en sgck, som den fattige biir pB ryggen; hvarje knla a r helt liten, men tillsainmans lned (le mgnga andra, son1 ocksc ' l liiggns dit, gores s.3i.cken slutligen sh tung, ntt den drar den arme ned i gungflyn, pfi hvilken han balanserade sig fram.
Allmosor forsloa.
Den som tvekende racker ut sin hand efter $en forstn.
gifvan, gor det sedan for hvarje glng allt liittare, blir sminingoln van darviil och kan slutligen ej tankc pi % att existera ntan gifvor.
Man bor viil gifva och gifva rikligt, om man tror sig darnled knnna vctrnktigt gagna nAgon, men .man l~ijr hefva den verlrliga viil, vilja for en ocb lzvar, httr elandig Ilan Ein mA vara, att man ej diirfor att det ar s&amp;, pl ?igsamt att saga nej eller for att endast afhjalpa ogonbliclrets bellof, gor honoln till tiggare.
Att frysa och sviilta a r viil svbrt - vi lyckliga veta ej hw.
svbrt, det tir sant - men det ar nog iindi ej det varsta.
Det 3i.r viirre att tun for tun1.
forlora 1;; anslau af sitt.
rniinniskovarde, att kiinna sig blifvn parasit och ej se nlgon rn6jlighet att n5gonsin.
blifra annizt, och det &amp; I- kanske varst af allt, for i~ldividen sivSi.1 som for sainh8llet, om detto ej k k n s son1 en fijrnedring.
Den oberoeadets liii~1~1~2, S O I ~ iirr ett fritt folks hiirligaste skatt, den biir man vdrda sBsom sldnn iifven for judividen, ty den a r den mbktigaste clriffjiideni till kraftig hand- ling, och den forutan blir lifvet tnngt.
Det %r ej nog att ~i2ja en medmiinniska vL1 p B ett lamt, sjiilfviskt siitt, med en oreflelrterad kausla; forstgndet mfiste iifven tngas riled i riidslaget.
Man m8ste vara villig cttt ofha tid, nlodtl och omtadre s8vd som peagar, om man slrall h j ~ l p a riitt.
Det g8ller att fiil-st satta sig in i dens forhillanden, son1 bebofver hjiilpen.
.Detta blir dock i de storre stadernn med hvart Ar allt svirare: de rika och de fattiga bo i skilda hus, ja, i skildn stadsdelar.
De lromma ej 18ngl: e p % ett enkelt, naturligt siitt i be- raring med hvarandra, o ' ch den handrackning, som forr var s&amp; latt att gifva just i rtitta ogonblicket, dB rnkn som grannar lefde i hww- andras niirhet och kiinde till, ej allenast traktens slraplynne och resurser, ntan afven de enskildes forh&amp;llanden, den blir nu ett foretag, son1 fordrar tid och skarpsinnig ntredning.
Det iir ej nog att
kilnna den person, .soin bedt om hjiilp.
Vill man lyckas i sina fiirsiSlr att hjalpa, sB inBste inan afven lara kanna den oingifning i hvilken denne lefver; man m h t e taga hanvyn till hans familj, den lirets, i hvilken, han axbetar, och de forhBllenden,.
som d&amp;r gora sig giillaade, den forsainling och de foreningar han tillhor, hans frestel- ser och haus nojen stivli.1 s o u hans idealer, och framst af allt mgste man gora sig fortrogen ined hans karakter.
Hvad son1 verkar far- sliiande pd en, kan verka eggande pB en annan; men det mdste man fasthglla: ntt forb&amp;ttra nfigons yttre stallning under det man skadar hans karakter, det ej viilgorenhet.
Detta kan Eta ofverdrifvet, och det mlste jtl droja lange, innan man i h~rarje siirskildt fall lyckas komma ens tilln5irmelsevis sb ltingt, men i nllt detts bor man soka vinna klarhet, om.
man vill hj&amp;lpe~ riitt.
Ett trefvande i niorkret duger ej, om man skall .kunna verkligen uppn8, det som i hvarje fall bor vara milet, dit inan slml.1 str&amp;fva, ett m a, .till hvilket rna.11 blott genonl ihardigt, tdlmodigt arbete kan hinna: att gora sig sjalf sonb 7~jalpar-e ofverJlodig.
G&amp;or skola vara som kryclzor, hvjlka man s&amp;tter under dens armw som brutit ett ben, ej for att han sedan alltjiimt skall gB ined kryckor, ntan blott for att hAlla honom txppe tills skadan iir helad.
Det Br svBrt for .patienten att lagga bort dem, men lakaren inlste forst&amp;, nar sddant kan die, och dB obevelrligen tillse att det sker.
Ett sAdant den sanna bamhai: tighetens verk kan hvarlmn af den legala fattigvh-den eller nAgon forelling som siidan utforss, dartill erfordras det per-sodiga k~irlel ' saF6etet.
Men den enskilde Iycktis dock i allnx %nhet ej heller, shvida han star isolerad.
XRnga krafter m4ste samverka, framfornllt fii de gtminstone ej motverka hvera~dre.
Darfor iir ett rfidgorande med andra, som kiinna till den nodst~llde och mBhiinda fornt sokt hjiilpa, oundg&amp;ngligen nod- viindigt.
BIan &amp;]: ofta nlycliet benagen att tro, att ingen kHnner den, hvilkens bekyrnlner man gjort till sina, men on narmare gransk- ning sknl!
sii godt son1 alltid visa, att sB ej iir forhillandet.
Inom den behbfvandes egen lrrets f i b e s nog alltid niigon, som sdkt hjiilpa, och hvilkens rfid och npplysniiigsr man .i friiinsta rummet biir iuhemta.
&amp; Ien iifveil ntouz deima triingre lcretv skall man forvisno i. de flesta fall liunna f A v %rderilra anvisningar.
Att komnla i bero- ring med de ratta persoueroa, soin IrSinna forhillandena, att f B det stod och den ledning ' som b,ehBfves, 81: dock ' for den ensldde ej liitt.
Och finnes det svgrigheter for den soin ill hja.lpa, s l Br det ej nindre svbrt for &amp; en soin illfiste siika hjiilp att veta, hvart han slzall v ~ n d a sig.
For den ene soin for den nndre behofs det en motesplats, ett.
stalle, dit en livm vet att inan Iran g i for att okerliigga med andra, for att muntligen eller slrriftligen ge och frE upplysoingar, hiinvis- ningar och rid.
Till en sddan motesplats for nlla iir de: l.
centralbyrk a.innnd, som Foreningen for valgiirenheteiis ordanncle uppr#ttat i n: r 36 St. Xygatan i ' Stockholm.
.
Poreningen, hvillcens upggift 81. att vorlrn)) oberoende af reli- giosa och politislra menil~gsekil jaktighster)), bildades 1 SS9 pB initiativ: lf niigrn enskillla personer, hrillra inbjudih till ett mote fiir ofver- liiggniug om hvad soin skulle lcunnn goras for att ~ t g f j a tiggeriet, och huru arbete slrnlle 1; nnna lamnas i stiillet for allmosor.
En] &lt;omit8 utssgs for att L&amp;wbeta en plnn for en blifvsnde fiirening, och denra lzorniti: skulle iiga att ined sig ndjnngern lti~npliga perso- Iler.
Den friirnste bland dessa var ' ofverst8thdllarei-1 .i Stockholm, och snart 11og ofverliiinnades till honou af en far snken vasint jntresserad man 10,000 kr.
till o~~gauiscztionskostna.dernns bestridnnde.
Forarbetenn bedrefvos rned all i f ~ e s, sfi att seclaa samina host knnde npprop ntgR tiil u l l ~ ~ ~ i n h e t nit e n bilda e n fiireajng samt lokal fijr en centralbyrti forhyras, och i januari 1890 iigpnadea clunna for all1i1ii.11- heten.
I foreningen ingingo reclan under cle fi; rstn inBnaderna nar- ~ n a r e SO0 personer, a-f h ~ d l r a 13 vow stiftare, d. v. s. hnde betalt, 1,000 kr.
eller diirofoer, och 89 sthndi.ga ledamMer, d. v. s. hade erlagt en nfgift af iniuvt 200 1 ~.
ksnfgiften bestii~ncles till lninst ti kr., men de flesh betala vida inera.
Nu uppndr medleinmarnes nntnl till 2,042.
Dessa hnfva siit-t att genoin hiinvisning till Cen- t r s l b y r h f&amp; verlrst %lld utreclning rornncle hjiilpsokandes stiillning och erhblln medclelsnde om hvad soiu synes born gorns.
De forbinda sig B siu sidn elidast till att ej gifva Bt okanda, utan att taga reda pB f orhillmdena.
Till en p Aminnelse harom fiunas medlemsskyltar till ugps8ttning B dosrarne.
Efter uppgifter frSn den legala fattigvdrden om dess ~mder- stodstagare npplades ett register, son1 sedan, i den mill clessn vande sig till CentralbyrBn, utveclrlades till ett arlriv, diir en siirskild hand- ling rorande hvarje familj eller enskild hjiilpsolzande forvaras.
88-, -
dann hmdlingar finnas nu till ett ailtill a£ 9,600, reprcscnterande ~ninst 35,000 individer.
E n a. I&lt;.
slojdafbelning, for Iamnandc af somnad och st.ickning At personer, som af en eller annan anledni~~g hpfva svtrt ntt f; j arbete i den vanlign arbetsnxwlinaden, appriittades, och under fiirstn vintern sysselsattes diir Pfver 130 arljeterskor.
Dennn afdelnings verksamhet har alltjiimt foi-tsatts och ntrecklats, sft att ntbetalda: ~rbetslijner ett %r uppgingo till mer iin 10,000 kr.
och fiirsiiljnings- snminnn till ofver 84,000 kr.
De tillverkade sakerna fiirsiiljas till g8ugbara priser.
Den kanske viktigaste uppgiften for dennn p e n af F.
V. O.$) Br att hos cle al.i) etst,ag: mde inskiirpn ordning och noggrannhet vid arbetets utfbrandc.
Xer iin en, son~ fi-iin borjan var fullkomligt oran vid siimnad, har ntvecklats till en ordentlig och kunnig sommerska, hvarof I~ennes hem i allu nfseenden.
haft nytta.
Symaslriner utlinas Kt mtiuga, son^ 1; unn: ~ sknffa sig nrbete, men som ealmt moskin; mticgctu hor diirigenorn m t t ~ i stand att sjiilf s5 sii1: 9ningom fbrskaffn sig en sddnn.
Fijr nal~urande iiro 27 syiilaskiner ntldnade.
Foreningen forsokte visserligen under et,t &amp; r af stor arbetsliishet i hnfvndstnden att bfvertaga ett arhetshem fiir karlar, men detta kan betecknas slsom ej mots~arande fiirviintningarna och kostnadenla, ocb d B omsider arbetstillfiillena bijrjade blifrn rikligare och hemmet slledes ej liingre var hehofligt i sB hiig grad son1 fornt, upyhorde denna verksamhet.
- Under samlna tid anskaffadcs arbetsfortjiinst Kt fa~niljeftider genorn mal~adamslagning, skogshygge o. dyl., diirvid iif yen arbetsverktyg liimnades.
Arbet e, st adigvaranilo eller tillfiilligt.
5t s5riil man och kvin- ncr som n~inderBriga, hnr CentralbyrAn alltjiimt sokt att fijr- medla, och anlitas byran for dettn hdamfil riitt inycket af urbcts- gifrare b4de i Stockhol~n och i landsorten.
dfven under de 8r, da att arbetsbrjst riidde i Stockholm, nlijtte det likviil oftast ST-l~ighet farm&amp; arbetslosa att taga plats pii landet.
&amp; skilliga familjrr, soin ej langre tid Ixtt hiir, hafrn dock finyo forhjii1l: ts till fitst ansttill- ninz utorn Stockholm.
Dessnto~u har (let lyclrats C ' entralLyrfin aft fa ett riitt stort nntul halfr&amp;rta goesar nusttallldn pH landet, diir de antlngen f B I a a jordbrnlr eller n&amp;ot yrke.
Fi ' w att fd goda hem fit.
den1 liar betnlning under forsta tiden ' erlagts, tills ovanorna frln gatnn hnnnit bhrtarbetas och gossmna biirjat kunna gora niigon nyttn.
19 FZir niirvarande har F. V. 0. af olika orsaker 7 ' 7 barn inackor- cleinde ' i hem pb landet.
M %nga af dessa barn hafrtz, genom att de u p p ~ n x i t i osunda, ofverbefolkade bostiidei:, blifvit klenn och sjukliga ocb behofva framfor dlt kamlna ut i frisk lmft.
Andra hnfva, annu friska, tngits bort tr&amp;n hem, diir lungaot grassernr, for ett skyddas for srnltta, nnclrn 6ter hafva riiddats frBn grym vanv8rd eller annu viirre.
Hemmen, ' dar de inackorderats,.
8ro med den storsta ornsorg valda och inspekteras fr8.n Centrrtlbyriin eller af personer, corn bo i trakten och st&amp; i forbindelse med F. V. 0.
Sedan 1592 har F. V. 0.
.2ifven haft ett s. k. bhrnharberge, diir barn for en kortare tid intagns, antingen for att sjiilfva f&amp; nodig vKsd, t. es.
efter eli sjukdom, eller daifor ntt de af en eller nnnnn orsak bora pO nAgon tid afliigsnas ur sitt hem.
Detta hiirberge nppriitt ' ades af en enskild person, son1 for Bndarnidet donerade 40,000 lw., hvamf riintan slzall anviindas for hiirbeigets underhql.
PB viutern v5.rdas dar 1 0 1 2 hri&amp;ttingar, p&amp; so~nrnaren anda till 1 S ri 20, vanligen med syimerljgeh godt resultat.
Dylika harbergen hafva den stora fordelen, att barnen, utan att helt och hOllet tagas frdn foriildrnrna, kunnn vid tillfdlen, dii det siirskildt behofves, er- h5lla v5rcl och 13implig foda, och att, under tider af synnerligt Be.
tryck, f oriildrarnas borda lattas.
Under soinrwna beredes tillfiille for ett ratt storf, antal, slviil barn som vnsha, att vistas ndgon tid p&amp; lande ' t for halsans ' forbiitt- rnncle.
MAnga fijrhjiilpas iifven till badorter, om liikare anse &amp; idant nodviindigt, eller siittas i stgnd sltt pi % aunat.
siitt slrota sig efter f dreskrift.
Sedam man lyclrats oka en persons arbetskraft, g&amp;ller det att 18,ta denna kraft komma till aaviindning.
0iindl.ig.t m8nga kunna ej slraffa sig ndgon sysselsiittning, enledan de icke Ciitt ltira sig nAgot.
F. V. 0.
- som haft rikt tillfiille att erfars, hdru bristen pB lamp- liga yrkesekolor blifvit a.lltmera kannbar -- hjdper ratt ofts till I ~iroknrsers genorng&amp;ende, anskaff a]: verktyg, materinli.er o. d yl., som sgtter den behofvande i stind- att forsorja sig.
Stundom Br ett liilz det soin kan gagna en person mer iin 118got annat.
Om lbnet 15inmas forst efter samvetsgrlznn profning af ffi~: hUlanclem och om sm6, men regelbunclns, p % forhnnd bestgmda; d ' betalningar af detsamma fordras, %r det ett siitt att hjiilpa, som 11-linst af allt nedsiitter sjiilfkii~islan.
Men ett IOU .mtste; om det be~iljas, bellandlas som ett liin, ej som en gfifva, ty annars verkar det neddragando.
Erfirenheten af 1 h e n under F. V. 0 .. forsta t. '
-.
var ej uppmuntrande, men de seuare Bren ined dess mera skarptn li; outroll, hafva ej jiifvat of~ranstBende.
Under sista Bret utl8mnades 42 lBn ined 2,950 kr.
och Bterbetaladea 2,242 kr.
, Det nu nii~nndw visr7.r nigra af cle Btgii~: der som vidtagits fol.
att foi-biittra hj~lpbeholvancles stiillning.
Hvarje siirskildt fall xf betyclr profvas dock fiir sig.
Man forsolrer diirvid att komina till klar insilrt om hvad soin vgllat obestinclet, for att sedan, med be- raknande af de resnrser, soin den bjitlpsolrande och hans narmaste lmnna hafva, uppgora en plan for uppriittelsearbetet, clarvid en hvar, som har nBgot med den behofvande att gora eller k m vara d i g att bidraga pb ett eller annat siitt, fBr sin sarslrilda uppgift.
Besluten om hvad som bor gorns fattas vid sammantrtiden B Centrnlbyriin, dari representanter for de olika foreningar soin arbeta i den tralit.
d8r den hjalpsokaude bor, de1ta.p.
Utredningen 01-11 forhBllandena &amp; I: dessforinnan gjord af en)) besokare)), son1 afgifvit skriftlig rapport om hvad han inheintat gelloin besol: i hemlnet samt genoin samtal med anhoriga, arbetsgifvare och de personer, till.
hvillm den Bjiilp- sokande refererat 111. fl.
Besijknreu Br dessntom nlltid n &amp; r \ ~ ~ r a n d e rid.
sa.inimantriiden och lran liimna de rnuntliga upplysningar so * erfordras.
P i llonom beror nat~~rligtvis i hog grad, att sake11 frhu borjnn lroinmer in pB rBtt spBr.
I de flesta fall iir det dock flera af lromiths ledamoter, soin kanns till den hjalpsolrande; i alla Iiiin- delser Br denne kiind af lrretssekreteraren, som npptagit ansokningen.
om hjalp och s o n fijredrager fallet for Isomitdn.
Stockholnl gsr for nrbetet pB CentralbyrBu indeindt i fyra kret- sar, Bvar och en oinfattande en eller flern forsandingar.
Hvnrje krets forestis af en lrvinlig sekreterare nled ett bitrade och en be- sijlrare.
~ d s s a slrola fijrbereda allt for samlnantriidena och sedan utfora beslnten med hj3ilp af komitbus ofriga ledamoter.
Efter fijrsta fiiredragningen lran vanligen ej nBgon bestamd plan for upphjalpaudet utarbetas, sbvid~z .den Ifjiilpsolrande ej forut ar kiind, utan liimnas dB tillfiilligt uuderstod nledan ngrmare ntred- ning slrer.
Stundom lanlnas sBdant understijd sf inat och ved redan vid forsfa besoket, ty besolsaren har rBtt att hjiilpa genast, om behofvet p; likallar det.
Hvad nlsn forst solrer Bstadkon~ina Br ett eggande tzf sjalf-.
verksamheten.
Kan denna ej vaekckas eller frilnljas, sB iir ett upp- hjiilpande oinojligt.
ISlAngn.
hafva till foljd af allinose-systemet bli fvit s&amp; sloe &amp; h vana att lita pti andra, att allt eget initiativ synes d6dt eller iitininstone liggande i dvala.
Andra Bafvx nf motggngar och '
urnbaranden btifvit liksom doinnade ocll behofila en tid af hvila och understod for ett form4 resa sig.
Andra Ater - och rle aro natur- veta bBde hvad de vilja och kunna,.
ligtvis de Iiittlzste att hj8lpa fnstBn cle ej form8 att pB egen hand komina i giing.
Det ar egentligen enclnst i sist n~imnda fall soln CentralbyrBn sow, sddan k m hjdpa, a n n u s behofs alltid en personlig insats.
Det inflytancle pB deil I~jalgsiikande, som &amp; r af grundl5iggande betydelse och saecles frBmet m&amp;ste efterstriifves, Br det ytterst sv&amp;rt for by- I-&amp;M personal att kunna utofva, dB st8ndigt nya fall draga tankar och krafter bort ifrBn cle gamla, f6rut behandlade.
Centralbyrin hnr aunu ej i ' tillriicklig.grad fBtt den stdlnihg, som den egentli- gen iir afsedd att intaga, ' men s o n den v&amp;l sB smihingorn skall fB, d m niimligen att m r a fijreningsliinken Inellan personer, som vilja &amp; om niigot for w ~ d r a; att fijra s&amp;dann, soln kunna ge tid och arbete, tillsam~nans med dem som lcnnnn ge pengar.
ByrBn bor ej, som nu ofta fir fillet, aases skola ensam ntfora allt nrbetet.
NBgot sBdant iir omojligt, och d81: foi: blir oclrsQ inyclzet af det upprattelsearbete, so111 borde goras, ogjordt.
DB man planliigger en hjiililpande verksamhet fijr niigon, nlBste inan czlltict tags l~ansyn till fainiljen i dess helhet.
Man-m&amp; se till 3tt farniljabanden tilldragas, ej upplosas; en framling eller en fore- ujng k m e; j utan att s l r ~ d a Btagn s j g de.forpliktelser, sol11 n B r a xuhoriga BsidosSitta ..
Man 11or darfor e; i hjiilpa e n medlenl af en f i ~ l ~ B ~ B i l j som 01x1 Ilan vore oberoende af alla de ofriga, utan familien 11.18ste tagas soln enhet.
Detta forsvWrar a1: betet i. oerhord grad, men.
Lrott inot dennn regel ha-mnnr sig ovillliorligen.
Man 1nB niimligen v j inbilln sig, att man kan hjdpa utau att mBngcz veta Ciaro11-1, och tle 2itgiixder soin vidtagas inom en f a d j sprida sina verlrningar till hela grtmnskapet.
- Ner iin en soln arbetar bland de fattiga har stun- dom i d j upt inissnlod varit f iirdig att uppgifva allt snin~nans, diirfor att hvad soln gjorts endtat tyckts frnn~lralln aytt eliinde nf lilrnande art.
Det blir den noturl.iga fijljden, cl&amp;r, mail glommer individens saqhorighet med sin omgifniag.
Detta iir dock en svBr13ird kxa, som, vanligen endast erfarenlleten kan inskiirpa.
For att i nBgon 111411 !&amp;a den erfarenhet Centrnlbyrh vunnit nuder .nrbetet komnia ofriga med1emrna.1: i 1 ' - V. 0. till godo, har tid efter ailaan - vanligen tv8 B tre ghnger om Aret - t i y k t a Meddelanden)) lrringsiihdts.
Qenoln clem har i~len afven velat hslla inedlemmari~a i sainband med arbetet B bykdn, hvars bide framghg och n e d e ~ h g de born lranna och dela, saint velat frainh8lla de onslce-, - &lt;:
m a, hvartill man, under studerundet af problemet att Iijiilpa, Under det dagliga ordnandet fiir de I~jiilpbehiifrande inilivi- derna har man sokt fd inblick i arbetareklassens behof och rilllior oherhuhud taget och l&amp;ra kiinna, hvilka btgiirder som s p a s 1) iil.a ridtagas for att gagna det hela.
Hvad som db fiirsb framstiiller sig som onndgiingligen behofligt iir: battr-e bosliider fijr et.t pris, sow.
stCw i rimligt forhdllande till arbetarens inkomst er.
Hurudant skall heal- lifvet gestalts sig, och hurudan slrall barnens atreckling hiitlo i fpislit och moraliskt hanseende blifra, d l f amiljen nf nnrnsande fbrb a " 11 nil- den nastan tringas att hafra friindii~gar inneboendc?
Xtt i ett enda rum 6-8 personer - mlnga gAnger annu fleru - suinmaupaclsa~, att alla dessa mgste diir &amp; ta och sofra, se den ena fiichs ocli iitw andra do, iir ej ett lif miinnislcor viirdigt.
31un mil ej unilra p i, om dryckenskap och andra laster diir finna god jordmfin och lilcusii sjukdoisbacillerna.
31Anga dlligt afliinucie arhetare knona dock ej hafvn det annorlunda, db hymn medtuger iindu t.ill 40 04 UE helit deras inkomst.
)) Yalgorenhet~ iir ett ord, snm afskys af n l h g a Z~lanci t k 1 1 bgttro delen sf arbetsklausen, och det 81. inycket fiirklarligt, sg orizt som man oMa gar till riiga.
Kigon viElg,rijrenHet i ranIig meui~ig slzulle ej heller i afseende pfi bostiides biira giira sig giillunde, ocll clock \ - ore det verktig riilgorenhet och biista medlet a t t hjiilpa, oiu snyggs, ordentlip bostiider till slriilig hyra aiiorcliiades.
0111 i s; m- band diinued kooperativa fiiret ag h u d e friimjas, hviirigtwoiu a h - tareu finge goda rarer fiir liigre pris: in (let han nu fits betala fi ' r diiliga, s&amp; vore ett stort steg taget till fiihiittra~lde af haus ekono- miska stillniug.
I England har, som bekant, den koopemtiva riirel- sen, som forutstitter kontant betalning, tagit en oerhfird otveckling.
Iireditsystemet fRr diirigenorn bnnesiret, sparanmhet och ~8lrrii1$ \ befordras.
siit: Arbetarne hafva sjiilf~u pa ett i sanning l~cun~lransviirrit kiint, hvad de framst ' behiift, ocll fiirstiitt iatt helt och hAllct ntan yttse stod f4.
i g&amp;ng sjul; rkassor, nykterlietsfiireni~~gz~r och annai, so it^ iir till rerklig nytta.
Att giira hrati man luijjligen kiln fiir att jBlnna viigen for dem, ntt hjiilpa till at.t rbdja ocll lfita tlem s,jiilfv: l bygga ridare, ntt tillse det deras alrtningsviirda fiiretag npplunntra.
; och f B niidigt skydd, det iir hvad inan l) ol.de, irml detta f3refaller
m&amp;ngen for litet, lock&amp;de, ty han ' hay d&amp;.id ej deil l~ers&amp;diga till- fredsstB.llelsen, son ligger i ntt direkt ingripn och ntt.hesltydda nlgoo.
F&amp; tycka om att blifra beskyddade.
Den ena.
klassen har en ' s&amp; ytterst dankel forestallning oin den nndra.
Nan bedomer hvarandras stiihing p&amp; grund af sih egen syn pL tingen, under det man dock slrulle forsoka se ined den sndres ogon.
DLrfor vore det af synnerlig vikt,.
att klasierna komme i narmwe heroring lned hvarandra, och ' h v a j e fiirsok i den rilrtningen borde hiilsas ined gl8dje.
Broderlighetens ande, hvilken b; r den elide same liiromgstnren, oqi Inan vill gora nlgot for anclra, mA.c; te viickaz till lif.
Den &amp; all lara oss,)) hum " vi bast skola hjiilpa andra att lrnnna hjiilpa sig sj&amp;lfva&gt;), ty det Br dit vi skols striifva.
For att duga for en sldan uppgift, lmhiifs ' en stgndigt fort- gHelde uppfostrau wf oss sjdfva.
Medeltidsnppfattningen om 1611 och tack m l s t j utrotns, det iir slafsinne ocli egeii nytta, so~n d !ir lysa fram.
Hvnrken tack ellei: klmder fAr rnra af betydelse.
Man skall verka fi; r nndra, utnn tanke pA egen k&amp;la af tillfredi- stiillelse eller obehag, eudest drifven och ledd a£ 1~5i.rleIiens ande.
.
Agdn iI !lbntelizrs.
Flickan sorn hade sju hjikrtan.
Saga.
Det var en ghlg en fliclra soin hade sju 11j5irtan, men clet visste hon inte af.
Hon vissse bara, att n8r boil var glad i a r hon gla- dare Ln alla andri och nHr hon var ledsen xrar hon s l fiiyjsirligt ledsen, att hon tyckte sig barn p&amp; hundra mannislrors sorg.
Till sist beslot hon att rbclfr8.ga hiixan i slrogen, 11011 som vai- sA vis, att Bon hade sjglfvn ugglorna i skola.
Flickan satte p&amp; sig sin, g~~ldsorumade drglrt, sina piirlstickade sandaaler och lockade sitt lHnga, gyllene hi %!, ty, tiinlcte hon, som man ar Irladd blir man nog hadd - till och ined 110s trollen.
H&amp;snns koja var en rilrtig hiislroja, hopsatt nf idel benknotor och l4g djupt djupt inne i den srartaste trollskogen.
Viigen dit gick 6f; er tarnen 006 spntsign stenar, och niir flickan till sist kom fram, var hon s8 utinattsd, ntt 1loi knappt kunde st&amp;.
Hiisan s i g ryslig ut - soln en riktig sagoh8sa iignar odl
anstir.
Hon sutt hopkrupen vid en stockeld och ri; rde i en stor gryta, medan blodroda ufvar nnder hesa skri sakta flaxnde frail1 och Ater ofver hennes dodskallehufvnd.
D J a s l, du kom %nd % till sist!
:, lrrnsade hon.
.. Jlet var i san- ning inte for tidigt; jag ho11 pi % att ihte knnna hillil ihop mina knotor liingre!
Nen sA hur jag ocksB viintat pB dig i fern iiundrade Ar!!!
Det tyckte flickan var liemskt, efter lion visste, att gnbben vid polen bslra vriclit om jordaxeln 19 ganger sedan lion b l i f ~ i t f ~ d d, men sti tog hon mod till eig, neg s l vackert hon nlgonsin knnde och framforde sitt arende.
bJa, jay jag vet&gt;), sa hiisan, och aB linkade hon f r m till ett skSp och tog frsm on stor knif.
Nu foll flickan pA kna, kniippte ihop de liljehvita handenin.
och bad for sitt unga lif.
~ V a r inte durn&gt;&gt;, sniiste hiisan;; .nien manniskorna iiro alltitl dumme.
Ditt lif!
Ha ha ha!
Det iir cl_vi * barare fiir mig t i fijr dig.
Nen en triins a£ ditt gyllene htrir ocli ett mttt af ditt rosenriidii blod och en af dine sm&amp; s6te piirletiioder, det 141 jag Iia., Plickan var s i riidd, att hon i ~ t e vlgnde s5iga ett ord, o d i sB tog h h a n de tre bladen ur hennes skonhets luanu, men det s i hastigt och nSitt att flickan inte risade lninsta sp8r efter rdldet.
~ D e t var skont, ha hii h i i!
~ sade hiixan.
~ O c h nn ska ' dn fft hora: SDU har sju hjiirt&amp; i stiillet for ett - det ar en sviir 5kom1iia, men inte obotlig.
Ser du den har brnklon?
SBr jag ristat ses smfi kors i ditt finn hull med den, kan du ge hort dessa ses iifverfliidiga hjiirtan, om du bara finner niigon att ge den1 At.
Hii liii hii!
Xe11 lrasta bort dem f i r dn inte, ty d t dor d n pii fllick!
Ocli nu marscli med dig!
Jag har bridtom; jag ska ' gvra toalett!
:) Hoii sliipade ifrigt fram en stor spegel af kattgull, tiiinde snHlt det rosenriirla blodet, tryckte in den lilla piirletanclen i sin tandliisa 111~11 ocli bredde nt den gyllene triinsen p i sitt skalliga hufrud.
Och stras hlef hon lika ung och fager som flickan I~redvid henne.
Fornojdt tog hasan fram iinnu en spegel.
- JIen livad lion vidare gjorde, gaf sig icke flickan tid att se: sB ifrig var lion att, komma ut bland mhnislcor och f5 skankn bort s i m hjiirtan.
Utanfor trollskogen gick en landsvlig i milaliringa krokar.
Den fiiljde fliclran, sedan hon vKl hiimtat krafter vid en polhide biick, liinge, .liinge.
Till sist kom holi till ett stort hus - ett riirdshus - som l t g pK en hbjd.
Hit stiillde flickan kosan for ate f B hrila
~ i n a smB svullulzcle fotter, som redan hade hleminor.
PA troslceln till hnset stod vtirden, en dgst tjock man.
sKan dn betala?))
frigade llan k8rft.
)) Ja2, svnrncle stolt fliclcaa, ty 110x1 tiinkte pB alla sina hjartan.
I ~Brdshuset sta~lnade flickan i flera dagar, dels for att laga sin guldsommade klRdning, son1 fBtt refvo~: - och, dels darfor att: dla voro sB goda och vgnlign mot henne.
on ' tyckte sig vara bland idel viinner.
Niir hon till sist gjorde uppbrott stod hter var- den pa troslieli~, nu med ett l h g t papper i 11nn.den.
)) Kauslre ers hbga n&amp;d behagar betala?))
lir4gade han och bu- gnde sig iinda till jorden.
Blygt lade fliclran ett af sina hjBrtnn i hans ntstrackta hand.
~Hvacl nu!))
slrrelr viirden.
sEtt Iijiirtn!
Hvad slra ' jag med clet skriipet ntt gora!
Nej, hit med pengar, eljest - .- -.))
Pengar hade ju fliclran iaga, och s8 .togo de henries guldsom- made lrladning i pant och jagacle h e m e under spott och spe p i dbrren.
GrBbande flydde fliclran till slrogen i. hvnrs under hon m a r t gloincle in sorg.
Ng3: Icviillen koin somnacle hoa trgggt under stjiimehimlen, &amp; ter lycklig, Bter forhoppningsfull, ty, tanlrte llon;)) nlla mBn~lislror kunna viil iate vara 011rIa.))
Men hvnrt llou kom upprepades sanmn ' historia: alla ville ha peagar, ingen eada villo hn hennes hjiirtan.
- it en maste hon liimnn sitt piirlband, Bt en mnan sitt gyllene slriirp, Bt en tredje sin skinlrnnde sloja.
Den dagen det hiinde grat hon bittert, men s &amp; slog hon ut sitt gyllene h h, soin tgckte h e m e till fMtem: ~ och fortsntte vaa- dringen.
En d a g ' m o t t e hon iindtligen en soin var ~gocl)).
Det var en nng, vacker, litet rticlbrusig man, so111 kom f r h ett hus, fullt af glnda manniskor.
Hall slog a.rmen lcring henries lif, lcysste henne med vincloftande liippar och sode ntt hrln alskade henne.
Ja, till och med l~ennes blggt fra~nstriiclzta hjarta tog haa, for att strns cliirpb v8rdslost kasta det i smutsen.
Forfiirad flydde fliclcan, sedan hon likviil forst ur dyn ryclrt A t sig sin halft fortrampade gHfvn.
I dygn och dygn och dygn satt flickan still % och grgt ofver sitt staclcars nedsrnutsacle hjiirta - och son1 ingeuting renar och helm s&amp; s o n tA.rar, blef oclrsB hjartat hvczd det led lilsa skast och vackert s o n det \ w i t forr - bara litet rnindre kamsligt.
Men nu,
hade flickan blifvit radd.
stigar.
Hon siikte ensunihet ocli skuggiga SB liancle det sig att en ung kack student salutidigt begaf sig ut p&amp; resa.
Han, ikte till f o t s ~, ty lik de flesta soln vilja liim nlgot hiirdt.
bide h a m packning ocli bors till de latta.
.
En dag motte han en ung kvinnct i sliten Zlvit kliiduing, lilngt.
gyllene h l r och sorgsna, trotta ogon.
Hon rek riidd undan for honom.
Studenten, sorn Tar en riktig student, r a r oclssfi iimsint.
W I ~ I vi inte foljas tit vi t \ 78~, sade lian.
: Xi reses vB1 ocks8 for att ltira?))
)) Jag har inga pengar,, srarade flickan skyggt.
?U skrsttade studenten, sH det eknde i bergen.
%Pengar.
avem har pengar?
Hvem bryr sig om pengar!
r Leende och lgcklig och med tHrar i blicken lade an fiickan sin hand i hans och sH foljdes de A t nt i ridn rida varlden.
~ n d t l i g e n, efter Br, komlno de till den stora stad, diir stu- denten vnr hemma.
Flicknn hade beriittut honorn historicn om sin2 sju hjiirtan och fast studenten var en s l riktig student, att Iin.11 inte alls brydde sig om pengar - iinuu - sR l q d d e hnn sig sfi ruycket rner om rykte och Bra, och att flickan sknlle skaffn honoiil bBda delarna, det hade han foresatt sig.
Han fijrde heme till sitt lilla studentiurn, och siC satte han sig lied och skref en liird och lagorn obegriplig afhandling om, flickan nled sju h j i i r t m ~.
De f t w trapporna upp till vindskammaren mHste plbtslds redan efter tittra dagar, en sedan miingd liirda man fran norr och soder f r h kster ocli riister hade nott dem, for att taga ~hjHstfenomenet i ijgonsikte.
Sedm ntspann sig en forbittrad strid mellan cle liirde miinnen, j: ~, till sist blef den sb forbittrad, att den gode koiiungen i landet hlef trun- gen att skicka alln deras afhancUingar till utlandet for att f i hora hvad de l k d e yrofessorerna tliir sacle oln saken.
TTlicler tiden bodde flickan hos studenten och w r sb lycklig som man nog baru iir det i en saga.
Kanske r a r hon ullra lyckligclst vfver att lion hade alla sina sju IijHrtan krar, sB 11011 kunde iilska liononl sj~zclnb- belt lner iin hvad hvarje annan miinnisku 1x3 jorden kunde giira.
Att hon ocksk en gang i tideii brukat sorja for sju - det hade hou for l h g e sedan gloint af.
Id Till slut lcom utslaget frin utlandet.
De utlhdske ' professo- rerna forklnrade p&amp; tro och heder, att studenten var en friick be- dragare, som borde mista hufvu ' det i eua bot, men ' s o n han antag- ligen inte hade n8got llufvnd att mista, s&amp; foreslogo de,, a h han i st: &amp; llet skulle spkras in p l ett dkrhps.
Den gode kohungen blef mgkta; vred och forklarade, att sku- denten skulle mista bufvmdet, vare sig han hade nigot eller inte.
Studenten blef f o r t d a d, ty ingen hiller p l sitt hufvud mer an den s o ~ n inte h i r nkgot.
Men flickan slog armasna lcring hans hals och bad honorn inte vara ledsen.
Hon skulle radda honon~!
Hon] lade ju sins sex l$istan att ge bort - och - -.
Resteu hviskade hon.
Studenten blef sB glad ofves hvad hon sa ', att han tog och hni.
henne i agullstol~ dldeles ensam.
Dagen diirpi inbjod studenten hela den vetenskapliga viirlden att Bse en operation, son1 skulle bevisa att ha11 inte var nBgon be-, dsagare.
Lyckades inte operationen lcnude ju Bungen dltid ta nac1irei-1 af hononl sedan, on1 han sB faun for godt.
De larde mgnnen voro osams.
en he1 veclca, innan de bunde bes1ut.n sig om de skulle antaga bjudningen eller inte, men SO^ fallet vas S&amp; s~rdeles intressant sB svarade de js till sist.
Den gode Bungen, soln inte fnnn nQot sardeles noje i ntt gijsa sina undersgtar ett hufvud kortare, gsf oclisi sitt bifdl, och s&amp; info11 till sist den mdrldiga dageu.
Studenten had.e hgrt en stor srtl och diir pB en estrad satt flickan i en gamnal liinstol, blek och lned det gyllene hiret utslaget.
P i ett bord stodo sex flaskor fyllds riled sprit och bredvicl bordet stod studenten med en liten i~pgfalld gennkuif i handen.
De lgrde m8nnen uppgAfvo ett gny af forfiiran och sade, att nlgot sB ovetensl~apligt, son1 stt t a lifvet nf en mii.~mislra, med en pennlrnif ville de icke BslrAda.
Nen studenten log och ss ', att p a n - lnnifven inte nlls vlzr nhgon panalrnif, utau ett ntsokt fint, instrument - suppfunnet for tillfallet (&lt;.
S l stack hnn fliclcnn helt latt nti brostet.
&gt;&gt;Jag skiinlcer dig mitt forsta hjiirta)), hoislrade hon med str&amp; l a d e ogon, men s i sabta att endast 11an horde hvad hon sade.
Och stsaxt lBg i hans hand ett hjiirta, som han pB det mest setenskap- liga vis i viirlden lade i en nf spritbur1ca~a.
s Jag slziinlzer dig mitt m d r a.
hjiistaa, hvislrade flickan Siter, 0
lika sakta och lika omt - och s; i undan ffir unc ' ian, till {less haa tngit fram alla hennes sex ofverflocliga hjiirtan.
De k r d e iiskddarne blefro sd hiipua och sti fortjnsta, att de follo hvarandra om halsen och lrysstes, hrilket gnnn stdr upp- skrifvet i urlrunden, alla utom konungens ijfverste-Iiof-lif- och sjiils- rnedikus - som vid tanken p i de mojliga fiiljdema sd totalt tap- pade hufvudet, att han aldrig fann reda p i (let nler.
En framtidslnsn erbjod sig pii fliiclreii att bli st.ndentens fBrstc pennknifsputsai-e, och salens viirdinnu frr ' igade, om hon inte fick den iiran att till ett dyrbart mime b e h i h lians nids allra nadignste bysknapp, som blifvit tappad vid operationen.
Hvad den gode lcungen an&amp;, sr " l blef han sd glad iifrer att iute ha tagit hufvudet af stndenten, att hail skickade honom en llel dragkarm med ordnar och tog sig sjiilf en fridag.
Ran ocli Iieh hofvet holl Iznacklralas, och hnr roligt clet iir tror jag vi lit&amp; hvnr vetcz.
Drottningan skicliade studenten sin gilldvagli och:) ad hoiioiu presentera sin hustru pB hofvet, t y nu hade stu2enten gift sig med flickan, hviket viil var det rninsta hnn knode giira, uiir lion gjort llonom till en sb miikta beroind man.
oc.h Studenten som fick titel allrnhiigste-knnglig-11of-ge11er: bl-1- sj8ls-medilzus, skref en afhandling, som iifwrunttes pA alln, bAtltx IriEnda och okanda spr8lr.
Ran blef jnruld i 40O vetenskayliga salw fund ocli blef sH rik genonl en uationalsnl~skription, att han inte visste ndgot m n a t siitt att bli af med sina pengar iin att iita npp dein.
Den dieten bekom honom vd.
Han viiste och vaxte ocli snart var han sH stor, att han sAg aUn andra Bfrer ttseln.
DB hurrade folket och kallsde lioi~oin avdr store man,).
Pg flickan tiinkte ingen, herr allritliiigste-kn~lglig-lief-general- lif- oeh sjdsmedikusen allra minst.
Hon satt i en vdning, som vai * sll g r a m, att alltirig rar rtf guld och silfver och akta parlor - ocli nutm.ligtris v: ir hon tlti lycklig.
Men en dag, niir for detta herr stuclenten kolu hew, f m n Ilan lienne sitta dod med h~zfvudet omt t l ~ c k t ' mot den gcmla Iiinstole !~, som hon prompt velat fiira med sig friin vintlskam~narci~.
Studenten, soln blef mycket ledsen, tiinkte ocksH 1iigga Iiennes sjunde hjiirta i sprit for vetenskape~is slrnll:, - men den sskeli giclr inte for sig - ty lijiirtat var krossadt j smi sinuloi ..
Hur det hade ggtt till forstod ingen - och brylde sig heller ingen om, fallet var for vanligt. '
HOLI blef begrafd med den storsts pomp och st&amp;.
Herr allrahogste-lrnnglig-hof-generdlif- ocll sjalslifmedikuse !l &amp; te i processionen, kliicld i Irr~~sflorshatt och 1~1: usflorsketppa oc1-1 putsade onpphorligt n8snu med en nBschk .a.f kolsvart sicleli- sarge.
Gnldvagnen var ofverldiidd med krusflor och hiistarna hade ' breda sorglranter lrring hofvnrna.
Ja, l~unde folk dli iute se hnr djupt 11zl.n sorjcle, s8 var &amp; tminstone inte felet haus!
Men en fanns, scm fiillde heta, bittra t&amp;rar!
Samma ogonbliclr fliclran dog, foll 11 Sret f r&amp;n hiisans hufvotl och de sm&amp; piirletiinclerna yr Iiemes mun.
Hon Idef skmmpea, gammal, forf8rlig igen.
Stackass hiisa!
Hon hade orsak ntt grBta.
Mannislror med sjn hjgrtan fods bnra en hvart, feinhundrade fir.
Sok viil ilr - for den.
A l ~ / d d A.y reU. '
Eittera tur.
Alltikrists mirakler a£ n %lnm Lngerlgf.
De gan~la medeltidsst %derna tyclms utofva en stark dragninge- Izraft I ?&amp; Selma Lagedof.
Kungahiilla har inspirerat heme till en gripande dikt och af clen nu~araude staden, cleu sondagsstilla mi- staden vid itlfbriidden, har h o n g i f v i t en bedlrande slddring.
Och Visby sedan!
Den som lBst det Tineta-tifventyr, aom fiir nggot &amp; I- sedan stod i en jnllralender, har ej kunnxt mclgQ sti; ksnna, bar starkt den form hansestadea, med ruiner och trnlqgaflar ocli tc- rasser, fulla a£ guldriign bemiiktigat sig forfattasinnans fantasi.
Iiring eil medeltidsstad grupperar, sig oclisg Selma Lagerlijfd nyutkom ' na ber8ttelsecylrel; men den staden lipger ej vid ett dim- migt noidiskt haf.
Det Br en bergsstad vid Medelhafvet, iilrtn italiensk, rned tr&amp;nga, trappstegsvis uppstigande gr8ader.
ofver hvillri~ lrasta sig h+a.lfb&amp;gar i oiinclligl~et, gamls ofvergifna palats ' och klo- ster, pittoresl-it forfnll.
Den hade haft sin glansperiod pA norrman- nernas tid; af de pralztbyggnader, soln dB restes, ger forfattariunan e n ~lrildring, hvaru~.
jng ej ken neka rnig nojet att anfora foljande:)) Palzlzzo Qeracis svarta lavamurar uppfordes krjng en fyrkan- tig liten gBrd, som var idle1 stBlnning och h8rlighet.
En hog trappa, som gick fram under en vapenprydd Breport, forde npp till andrrz viiningen.
Ej ryndt om g&amp;rclen, men hiit och diir p i de mest ov8n- tade stallen uppl8to sig ~riigagarne ftir en liten pelarprydd loggia.
Murytorna voro ldiiclda med reliefplattor, med brolriga slzifvor af siciliansli: ~ ~ ~ n r ~ och n o lned r de C+eracislra baronern as vapenskoldal-.
Fonster fnnnos d5ir ocksB, mycket smB, men med pliilrtigt nrbetade Irarmar, vare sig de v ' oro runda rned ljusoppningar s&amp; smA, att de
kunde tackas af ett vinblad, eller aflCng2 och s l smala, ntt de ej sliippte fram mera ljus an en gardinspringa ...
Nu iir Geracis gdrd ett smntsigt hgl, son1 i n r ~ m m e r blde etsnc- stall och svinstia och honsgiird.
P b den hiiga trappan torkas trasor och reliefplattorna aro sonderhackade och iirriga.
:: Den lilla staden med de fijrfal.1na palateen har till bakgrund Xetna, och nbgot af det briljantast skrifna i hela bokcn iir skild- rjngen nf den maktigo vulkanen, 3Jongihell0, bergens berg.
Det iir saga p&amp; mga om de svarta vindlosa striimmarna, om bergcts tunilia nf guldtriid och mantel af plfbgelsfjiidrar, oln lavafiiltens grd kaktua, saracenen, och hvita mandeltriid, de bortrijfvnde pinsessorna.
Sist kommer sagnn om staden p t dnlbottnen, soln tog sinn hus pii nac- ken och flydde med dem for lavczstriimmen upp p l bergstopyen, diir de blefvo nedkastade litet huller om huller.
D c i ~ staden iir just Diamante, skddeplatsen for dutikrists mirakler.
Beriittelserna &amp; ro forlagda till niirrarande tid, och den Anti- krist., eom utfor underverken iir socialisinen, lirars rike iir wndast af denua varldens.
Men man laser dein ej med kiins1: l af att ha far sig en nutidsroman.
Deras hjaltar och hjlltinnor, de in5 tala socialism och planern jiirnviigar hur rnycket de vilja, aro dock om- gjutna af ett fnntasiens soltoclre~~, sorn sii att siiga lyfter dem ofver fast mark och gel.
dem sagogestalternus oberiiknelighet.
Det a r ej detaljerad sjiilsanalys ri begara af Selma Lsgerlbf.
SjSilfva hennes stil, hennes satt att infiklifra sig sjalf med sina diktadr!
personel-, se ~ n e d deras Bgon, skildra frGn deras stiindpunkt, visar, a t t det ej iir hiiri hennes styrka ligger.
Och dock, h ~ i r lefvande och fangslande iiro ej dessa barn af Diamante, siidana de framsti i ras- lande situationer, ljlixtlikt belysta af en handling eller ett ord, si att ksaren intuitivt forstlr deras sjiils fordoldaste djup!
Xed hvil- ket intresee foljer man dem ej, bildsnidaren och socialisten Gaetano, det fromma, stolta och hiingifna barnet Xicaela, munken fra Felice, E ' alco Falcone, rofvarhofdingen rned osinskuggan, alla de forbiskym tande gestalterna af det naira, f6r socialism ocli iifvertro lika mot- tagliga folket i Diamante!
.
Har nyanseri~gen brister, sB Siro fargerm i stallet sb mycket varmare och rilrare.
2Antikxists miraklcrs iir ffijga mer helgjuten romnn iin fiir- fattarinnans forstlingsarlete:.
&amp; sta Rerlings saga:).
Deu fiirbin- dande trLden ar visserligen hiir stark: tre och uiil funneu, men de kapitel, i hrilka den sammanknytes, rerka dock nlgot abstrakts och uppkonstruerade vid sidan af alla de liffulla legenderna.
Xan glom- rner liitt for dessas tjusning grnudtanken, den stora fregan om fiis- hiillandet mellan socialism och kristendom.
Hafvadintrycket af Selma Lagerliifs nya bok, liksom af hennes fijrst: ~, 5ir ocksd ett intryck n f lifsfnllhet ocli rikedorn.
Sicilien h: w biktat for h e m e sin sagoskatt, de smii kpkornas.
de gumla palat- sens.
de vilda l) ergsh&amp;lol~nas sagor, och hon iiser darm.
med Pulla liiinder, liksom fijrr nr de gamla vermlandska herrgbrdssiignernau onttiimliga grufva.
Och rned en konstniira siikra instinkt triiffar hon
hiir tonen liks vii.1, soin ntir det gallde hembygden.
Bnmdomsmin- nenns tjusning ~uppviiges hiir af det nyas och okiindas trollmakt, droinlandets till verklighet vordna l~iirljghet.
S -- d 0 rs FrAn Norrskenens land.
Sligrley oclt tiZkdmgelser, upgtecknacle af Mathilda Roos.
Det Br egeudomligt i hdlcen hog grad rnystiken, spelar in i v&amp;r ti&amp;, slutet af .1800-tnlets, diktuing.
Och denna dragniag mot det underbma, ofvernatnrliga, i ord som bild, hur mycket tydligare framstdir det ej mot den bakgrund af krass materialism, som for knappt mer an ett Brtionde sedan var.
forharskande inom litteratnr och 1Ion.st.
Nutidsknlturen har bjsrta skiftningar; det iir som om piindeln pR selcelslntets ml: genom brBda sviingningar ville bebBda att verlret mart ar utgBnget, att en ny tid tar vid.
~ l l $ lmr for- ' klara de slrarpa ofvergBngar, siirskildt inom dilctlconsten, soln v&amp; tid och vBrt land bevittnat?
Son1 sagdt, nu &amp; r det .mystiken, legenden, sa.gostamn.ingen, som hehiirskar litteratwen.
I foreliggande arbete af Mathilda Roos Q t e ~ finner mau Bfven sammn d r a p i n g mot det mystiska, som utmiirker sB mBnga n f nuticleas ' litterara alster.
Nen.
ha]: fB Btitminstoae legen- derna.
g811c2 for 11vad de 8x0, frBn folkets lllun utgBngna, genoi1-1 tidima f r b far till son fortplantade sagner, dar ofvernatnrliga.
malzter spela in i ~nliani.slrornas lif, men den symbolislza under- tonen, som ofta verkar sB f8rbrylla~ide pii liisaren och gel: nnled- ning till s&amp; ind.nga mot hvarsndrn stridande utlaggningar, diirifrc&amp;n iir Inan lycldigtvis forskouad.)
) F r h Nonskenei~s laad)) ntgor en lromplettering af forf.
i fjol utlromna fbh %ffliga norr1andsberg.ttelse ~~Helgsm~slrloclzall~~, eller, om nlan sB vill, nBgra kvarblifna Blad fr8n den studiebolr, nr hvilken taflorna i sistndinnda skildring blifvib sammanforda till ea helgjuten bild.
Ehniw be1cg1-unden, den .norr.Z8ndslc: z natcnren, Sr densamma, och lifvet bland det i all sin vildhet sB karalzteristislcs norrlandslra follret utgijr hnfvtxchno~nentet i .alla ber&amp;ttelserna, hafva dessa med hvarandra intet sammanhmg.
OfverdBdigt vii1 beriittacle Bro de dock hvar .och en af dessa sagner och tilldragelset-, med en sB lefvancle sanning, en sB natnrtrogen fzrglaggning ofver dem alla, at, man ej ett ogonblick drar i tvifvel, att de ej &amp; ro i.nh8mtade och uppteclrnade pd ort och stiille, och att de, efter att ha framsprungit u r follrets rilra fautusi, endast o ~ n k l ~ d i t s den for fo1.f.
egna stilistislrt.
fornlskona driilrten.
Att de samt.
och synnerligt h ' a ett vemodigt.
drag ofver sig iir ju gfven blott en Bterspegling sf den nnderligt.
dystrn ldggning i lynne och karalzter, - som ' ntmai.lrer innebyggarne i)) norrskeneus ltind~, liksonl den religiose~ grundtonea, den resonnans.
af v8ckeke, forsoning och npprattelse, som fornimmes i dein a h, iir ett uttryclc af forf .. egen 1ifsBslcBdning.
.
~ai&amp;igen oinfuttnr s ja beriittelser, do1 v 11&amp;mtade n FrAn den g: ~rnla Lenna1.1-bygclea&gt;), dels 18ngi.e) &gt;Norrnt)).
De flestn gc ' l tillbakn i tiden, hur l i q t siiges oss icke, men i detta ijfvertrons l a d, dHr forest&amp;llningea 011-1 att oadn ocll goda makter omedelbnrt, ingripa i m8nnis~roraas iiden iinnn lefver, s1sapn.s legender fort.
&gt;&gt;Kopparbdran i Sk&amp;clrberget&gt;&gt; fortdjer, hnra AtrA11 efter att vinna forborgade ekatter griper guhben Breiite och lroiizmer honorn att, under ialsttagande af llemliga t~: ollforinler, ~ i c l ett linttligt besok p A det llemslrn S l r ~ c l r b e ~ g e s t o h utgrundn hvar dess slratter ligga gomda.
Men sln.9c.lre11 griper hnnom midt m d e r besv2irjels.en och ban fly]., lned troll ocll s l r o g s f ~ i ~ ~ li&amp;larna -- ' eller Br det ~ g u d s - starn1na.n i Drentes l$rta)) soin g61: sig horcl? '
- springer for brin- nande lifvet for att riidda sin sjtil.
&gt;) Per P e r s o n i Hyla)) 8.r en gripaade o~nvB~~delsehistoria~ soin talar 0111 trots ocll vilda ogfiruingar, f~rf61: ande syndasliuld ocll ruelse, forsonande, af brottet, under ett ldngt Aiizgelselif ocll alutet af en lefnarl, iig~incl At forlsnnnande af Guds ord ocll predilcancle af biitt- ring blalid nl8nniskon.la .. Historjell om cleniin Chds vandrare &gt;&gt; oclz hans llemska foregbenden ii.i.2.
skildracl lued en verldig gripnncle lrrczft och stb.
lranslre i f r A p oin troheten i fol~clifsslsildriugen hogst blancl alle beriittelsernn i deune ssmliug.
I) &gt;En arger p o j l c ~ knstns 1lurnor11~ fiirsonailde slo ja ijfvei * de %-hen hBi.2.
ganska allvarliga tc~florna ur den fattige norrlandsbondei~s p ?i modor och umb3irandel-I.
sd rika lif.
Gubben 1SilAns, s o n i Bratal siitter sitt obevekliga &gt;&gt;Je a&amp;ger ne&gt;&gt; pB alla boner och She !-talningnr, att dotte: ~i sknll fb sin h: iiirtans kiir, 81. en fortriiff ligt tec: knnd bild.
Men Izr~srfor u p p r e p dem tillcz?
Hvar ocll en wf dessa Iserst- telser &amp; r priilrtigt skildrad, vnre sig de behandla niystiskzl &gt;) siigner&gt;&gt; eller ur verldigheten hiimtade tilldragelsen&gt;.
Vemodiga och dystra iiro de flesta, teadensen iir hos den1 alln skarpt marlre~.ad, men den for tidy folk och land karalrteristiska stiiilliiiugen hw.
forf.
m&amp;sterligt, fiitt fram, hvarfbr dessa Math.
Roos follrlifsh.ilder med sl&amp;l k ~ l n n a rBkans bland de yppe~.sta i sitt slag vAr litterntur har att ugpyisa.
.L.
D.))
)) Notiser frhn bokmarknaden.
Vintergatan.
Sanding skrifter pB vers och prosa: utgifven nf Sveriges forfattnrefijreuing.
li ' j %rde %rg.
.
~fvanstlende ovanligt vaclrra oclz intressanta publikation iimeh&amp;ller afven fijr 5.r IS97 en rilr samling utinlirlrtr~ bidrag af Sreriges - elles rattare nordens - forfattare: eftersorn Finlnnd iir sepreseiiteradt nf Karl A: Tavaststjeril~ ined en dilit: ~Visioniiren i. Visbyv.
Sa~nlingen inledes med ett priiktigt skrifvet stycke .Carl S I I v nf Harald Hjiirne, dari inan emellestid fbrg2Eves sbker eFter den etom konungens bild, me11 i stallet.
.
finne~: tankviirda reflexioner ang8ende historieslirifning och historiet ' orsk- ning.
Inom det, novellistislm gebitet Dterfinna vi namn st ' ldann som Per Hallstrom, Anna 3 %.
Roos, C.
E. Forsslund, Aug.
Bonileson, Math.
Malling, Georg Nordensvan och Sigrid Elmblad.
Uppsatser i socialn och estetiskn Binnen h a l % ~ n a t s a€ Ellen Key, Ado1.t ' Lindgren, Helle?
Linclgi-en, Cnrl af Geijesstam, L.
~osephson; poetiska bidrag nf G: S. Akerhjelm; Elleri Luadberg och Hugo Tigerskiold, och, for att e; j ofverhoppa nggon, m l till sist nkinnas en dramatiserad interior frill 1600-talet af ICnnt Michaelson samt en reseskiss ~ f r h midnattsolens Iandu af Gnstaf af G.eijerstam.
~Vintergahan, ai- en lilm stor grydnad for jnlbordet som en viixdefull till- okning i biblioteket, Iivarfor den till full0 gor slial for namnet: Sveriges fijrnii~msta julpnbl.ikation.
x Goclt bord.
I31t besk~: riS,tilzgsboh for hernnzet. '
Ny samling.
Denna andra sanlling af fru Nordenfalks forra Bret utkomna, v&amp;1 k h d a s. k. sbeskrifningsbolr,; framtrlder i sarnma ti ' lltalande dc11 psydliga utstyrsel sorn den fBreg&amp;ende.
Det ar duck en gamma1 e~farenhet, akt en efterskijrd s8llan blifver af sarnma goda kvalitet soin den m o p 6 frnkt, man fijrst ylocliar.
SB &amp; r irfven h5ir fallet och denna a n h p del forefaller att gifva, som det vill svnas, mindre verkligt praktiskt dbeprofvede?
anvis- ningar an den forsta.
I foretalet sages ju ock, att det f r a n s h koket i lnycket tagits till monster.
Detta markes redan p % anrattningarnas namn, men f r a m g h itfven af deras beskaffenhet och af de rnhnga dyrbara ' och hos oss mindre br&amp;liga ingredienser som anvandas.
Sgdan matlagning ' kan ej liin&amp;as Qt olBrda hiinder att utfiira efter iifven cie basta r k e p t, och fijr en skicklig kokerska bor det rnesta redan fornt vare belrant.
Tillsaminaas ntgora de b&amp;da delarna viss ' erligen icke en fnllstiindig liold~ok, och forf.
has pp % forhand reserverat sig mot alla a n s p ~ l k d a r p ~: nzen cle lilxin ?a och bijra rned fordel studeras aZ intresserade husinocisnr, h y i l l i ~ giirna ~ vilja bjnda nB n %got nytt vid ett i ofrigt godt borcl.
.
.
.La f r o n d e.
Zdr namnet PA ett storartadt publicistiskt foretag i Paris, i spetsen for lzvilket st8 endast kvinnor.
och som uteslutande skall llafva livinliga medarbetare.
Tidslrrifie~, som bar ofvansthende n %got ~ ~ e v o l u t i o lydande n~t nainn, liir enlellertid oppna sina spalter for alla,kvinliga talanger, f r h de mest konservativo till de radikalaste.
LitterBra, konst- narliga och politiska amnen skola behanaas i den nya revyn och naturligtvis: fijrst och sist kvinnofrhgan.
For ofrigt hvilar foretaget 110 en i hiig grad kapitalstarli grund, hvarfor redaktionen, i spetsen for hviliien stbs m: me Il~wanci de ValsBre, har alla skal att med en glad forhoppning om frnm- gBng se frmntiden tillmotes.
Foreningsmeddelanden.
1 Vid Fredrika-Brenller-Fiil-b~~ndets styrelses sammailkomst den 22 sistlidne november fattades beslnt angHende tidskriften D a g n ~ s om- organisation, enligt den i borjan nE detta l~iifte meddelade planen.
PA ett nytt styrelsesamrnantrade den 16 rlecember vddes till D a = y rednktris, den forutvarande redaktrisen, friikeu Lotten I) aliltyerz, samt till redaktions- sekreterare filosofie ksndidaten friiken Ii1ar.n Johnnson.
.
Till Fiii-bundets orzlb~ld i JiinkBping 11ar styrclsen utsett frn C. Beryelmer; fodd Almqvist, hvilken godhetsfullt iitagit sig detta uppdrag.
.
.f: Fredrika-Brenler-Forbt~iidets bokkomitd har i likhet med fiire- gQende Ar genomgtitt och afgifvit sitt ntlhande o h e r den fijr Barn- ocll ungdom afsedda litteratur, som ntkommit till jnlen 1897.
Resultatet af detts dsyga arbete har frainlagts i den utstallning a£ bocker.
sozn rarit ~ samt i tie tillgii,nglig for allm&amp;nheten 8, FUrbnndets b p i dagarna f i j jnl, a£ bokkoinith ntfii~idade boklistorna iifver den af dem genomsedda ocll bedoinda litterat~wen.
Under hiistens lopp har komitPn utnsbetat en fiirt~cknil~g ofver ett u r v k a£ under h e n s lopp granskade biickrr?
hvilka siirsliildt synts vikda att uppmiirksammas.
.
Foljande stipendier finnas till ansijkan lediga 110s Fredrika-Brerner- Ftirbnndets stipendiekonlitd i n n m den / 5 cli4wriari dettct tire: Fiir Stockholm 360 kr.
till elev r i d Hbgre liirarinneseminnrinm. '
F o r Siicler~nzarzlurzds lf7n 270 kr.
fijr genomgienda af tekuisk skola.
For ~atet~giitlarzcls liin 180 kr.
fiir utbildning till liirarinna i buslig ekonomi fijr folkskola.
Fiir Mal~nohns lun 130 kr.
fijr sj1zkv2rdskurs vid Sofiahemmet.
For 1kster.bottens liin 240 kr.
fiir sjukvArdwkurs vid Sabbatsberg.
Fiir Ver~mlands Z (2n 180 fir.
for utbildning till lararinna i huslig eko- nomi for folkskola.
For lri~istiurastads Zen 360 kr.
samt slutligen teenne stipenciier.
it hvartdera 300 fir .. att utdelas ntan hknsyn till sokandes hernort, niimligen det ena fiir hijgre utbildning i triidgdrdsskbtael, det andra for barnmorskeelev med eleinentnrskolebildning.
X Genom ordforanden fSr lokalkomit8n i Grebro frn Svedelins llar till drebro luns insats af Allrniinttu Stipendiefonciert ijfverliimnats kr.
50X: 42: och kolnmer med anledning hiiraf forsta stipendieutdelningen inom nBmnda IBn att tagn sin borjm fr. o. m.
1899 i r s bijrjan.
-
Under oktober och november 1897 har stipendieko~nitGns sekreterare hfllit tvenne foredrag ofver Fredrika-Bremer-Forbundet och dess stipendier niimnda orter infor inbjudna kretsar i Goteborg ooh Visby, hvarefter bildades lokalkomitder for Astadkommandet af lllnsstipendier.
Som ord- foranden for niimnda komitGer fungera i Goteborg och Bohus l&amp;n bi- skopinnan E. Rodhe och for Gotlands la11 landshofdingskan E. Poignant nied biskopinnan von Scheele son1 vice ordforande.
7: Till medlem af stipendiekomitGn har efter fru Wersall, som afflyttat f r h Stockholm, af forbundsstyrelsen invalts frillerrinnan Ebba Tamm, f. Tersmeden.
- FBreningen " Myrorna ", hvilkens verksamhet sedan ett par &amp; r varit forenad med F. V. 0. slojiafdelning, har nu vid julen, p % samma sgtt som hret forut, haft en forsiiljning, denna g %ng i sin bod vid Teater- gatan.
DBr har man fHtt ~illfalle att se, hur inycket som verkligen kan %strrhkommas af skenbarljgen viirdelijst skrap.
Utoin det att saker, bort- kastade shsoin onyttiga, siilunda blifvit till gagn, hafva flera personer ge- nonl detta arbete erhhllit en syssels$ittning, l.&amp;mpad efter klena lqafter och ringa formhga.
Fiireningen Handarbetets V a n n ~ r har genoin sominareas i mhnga afseenden vB1 afslatade utsta ' llning ~kominit i fiirbinclelse lned ?ram- stLende fackman uti olika land, hvilka i sina respektive ticiskrifter saint even i den dagliga pressen med intresse och sylnpeti skilclrat Foseniage~ls verksamnhet ..
Flere af dessa besokande framlingas hafva af rent prrzgtiskt intresse tagit.
detaljerad kDnnedom om foreningens yrogram oc1-1 arbets- metoder for att i sainbnnd ined skolor och museer inrltta liknande an- stal ter, lampade efter sina I ands f6rl18llanden 0011 behof.
I saminanhmig hiLrined ma niimnas, att Regierungs- und Bauratli herr C.
0.
Mtd~lke i Schleuwig den 23 novelnber i: Berlias Architecten-Verein hAllit ett fijredrag ofver hnsflit, till hvws illustrerande begarts och er- hhllits en stasre sawling fiirem51 ffrln IToreningen H. V. Denna utstiillning var den storsta svenska textilntstallning, s o ~ n hittills iigt rum i Berlin.
.
Handarbetets Viinners ~l~iistutstallning &amp; gde rum den 22-24 noveinber och var talrikt besijkt.
Dels for att utfora en del nya arbeten for denna utst&amp;llning: dels fiir att effektuersl de lnAnga bestllllningar, som ing %tt, har en liflig verksamhet under hela hosten inoin Foreningen varit rgdande.
Medarbetarediplom vid 1897 hrs lionst- ooh industriutst&amp;llning hafva p % forslag af Handarbetets Vlinners st,yrelse af utstllllningsjuryn tilldelats foljande inom foreningen arbetande personer: Minzmi 1361,-jeson Ann&amp; Margl-ethe Idartail- och Jenny Lindnnan, Stockholm, for ~lionstbroderi~; ton, Stockholm, for ~finske vikfnad *; Anncc Andersson, Bleliinge; .Bengta.
nlcin8~012, t ' A: 11,1,Ctx Pe~.sson och IZ ' litz Obely, Stockholm,.
for .gobelinsviif- .nader *; I f a n n u.
~ O ~ Z C ~ ~ S Stockholin, SOIE, for srodlakansviifnads; Mcwitas Arz~za ~Wuttsclotte~; Dalasne .och .l; lanrza Lur~sclotter, SkBne, fijr ~spetsknyppling~.
I-Iandarbetets VBnners arbeterskepris for t e t har sQsom er- k8nnande a € 20-Ligt fortjanstfullt arbete tilldelats en a € foreningens skick- liga viifverskor, 1 ' Iaizna Johansson.
En juristfrfiga.
Under det att deu a€ v&amp;r riksdag bifallna inotio- mil ang %ende rBtt for lrvinna att svara och tala infor dornstol, a n erh&amp;llit Fangl.
nzaj: ts sanktion, pBgk i andra lgnder en hiiftig strid for saimna mA1, och oherallt motes kvinnans striifvan att i detta afseende er11Alla lil~stallighet med mannen af motst %nd.
- I Finland har senaten afslagit sakfiirarbitriidet froken Anna .i %kessons dispensansijkan att npptriida som rBtteg %ngsombud.
I Frankrike har dess forsta kvinliga advokat, 1n: lle, Teame Chauvin, trots det att hon pB ett gliinsande satt forsvarade sin jwis doktors-at ' handling forviigrats ratt att aflagga advokateden.
I Ryss- land har froken Alexandroff kt ' vensti fQtt sin ansokan om att erh %lla ratt att ntijfva advokatyrket afslagen.
- Den tyska tidskriEten * Die Frauenbewe- g u n p, soln ined sekkannedom reclogijr for gBngen a % ofvanstbade lagsnaring i vart land snmt olnnilrnner froken Elsa Esohelsons kreerancle till juris doktor och utaiimnande till docent i civils&amp;tt, gar afven den reflexionen, att Sve- rige Br det forsta land i Europa, diir fragan om kvinaans riitt att b&amp;de studera och praktiskt utofva juristyrket pB ett tillfredsstiillande siitt b1i.f- vil; ' lost.
Tekniska htigskolan i Stocltholnl llar under hostterminen haft sin forsta kvinliga elev i frijken Agnes bI ' ~-ngnell, hvilken, efter att ha studernt vid ~ s t e r m a l l n s hogre laroverk Eiir flickor, nled hecler besthtt sin intrBdesesamen i oEvann %mnda hogskola, d&amp;r hon nu ntbildar sig for ar- kitektyrlset.
7: So111 fakultetsopponent fungerade docenten doktor Elsa Eschels- son sistl. 11 dec.
i Upsala p % en afhandling af jus.
kand., numere docen- ten i civilrBtt Tore Almdn,, Om aktion shsorn lnedel att Avagabringa aftals.
7: Ett p.~-i-i \ ratgynlnasiu~i fiir livinlig ungdom, i samband med Upsala ' enskilda liixoverlr for flickor, koinmer med denna termin att i Upsala iizriittas.
Till forestQndarinna d u f o r lir utsedd fil.
lic. froken Lydia - 1Vahlst: - ijm; dess: t ' ijrestlndare $ir fil.
lie.
Richard Steffen.
.
Till ett norslct kvinnosaksnliite inbjuder tidskrifteu Nylreade Norges kvinnor.
Tiden niir clettn inote skall.
iiga rum iiir knnu icke mtsntt, wentnelt torde det blifva nastlroni~nande v k vicl pingsttiden.
Till en dis- linssion anglende den liimpligaste tidpnnkten dBrf$r oppnar Nylceiide sina spalter.
t Foreningen for viilgorenhetens ordnande i Helsingfors,, bildad efter monstret af F: V. 0. i Stoclili~lln, hai: i da&amp;arna utslindt sin f,jih.de irsber8ttelse.
Dess verlisainhet har varit fordelad pB Centralbyr&amp;n, &amp; be tsforniedlingsbyrSLn sam t en tvii,ttinrattn .. ng: dar ~i lnedeltal 23 6, 25 personer pr veckan varit syssels ?tta.
Tijrsali i liten dials bar &amp; h e n under 5ret gjorts att lamna somnad och sticbning 5t kvinnor, soin ej 116 annat satt liull~lat f&amp; arbete.
StyrelseberBttelsen ornnhnner, att clet, fattigv %rdsregleinellte f6.r .Helsingfors ' stacl, som i k triidt i kraft, i iclce ovBsentlig inBn liom~nei: att omgestalta hela fattigvBrdssysten~et, i clet att den ~oppnan fattigv6rden i hog grad inuksiinlies eller att med andra ord understod h ~ f v ~ d s a l i l i g e n koll-~ina att liilnnas genoin den behofvandes intagande pQ stadens arbets- och fattigghd.
Styrelscn pBpekar nodviindigheten for stadens i n v h a r e att ej lAta fijrleda sig till.
ett kritililost understodjanrie sf alla dem som kom.ma, och begara hjiilp under klngan, att de ej kunna fB fattigunderstod annat Bn 115 det grymrna shtl:, att heminet uppbrytes, barnen ntackorderas och de sjglfva gB in pB arbetsglden.
Denna varaing iir.
nog hi5geligen n.E noden, ty naturligtvis liomlner tiggeriet att f % bkad .Fast.
Om lugn och beharsk- ning rPde: ksln man dock hoppas att genom den nu vidtagna 6tgiirdel-L ordning i f61: l~hllal~ldelm lioinlna att iiztrSida.
, Den legala, fattigv8rden bAr niimligen hj8lpa endast d %r serklig nod s t k fiir dbxreii och biista beviset, att sii I~&amp;ndelsen, gifves, .om a n h d e t om fattigghden mottages.
Att denim arbetsg8rd bor vara viil ininrtatad och hhllas i ett in %iinislrov&amp;rdigt sliick &amp; r nijdviindigt; ~notbjudande blir clen tindb alltid, ge.nom den bri- stalide frihet som vistelsen diiw medfor.
E n bestiLmd g r a m blir detta sett c i ~ a g e ~ inellan l det legala och det frivilliga fattigv&amp;rclsasbetet, son1 vi tro, till forrnsn for &amp; v&amp;l det elm som.
det ondra.
Att storre kraf blifva stlillda, p&amp; det senare Br klmt, men mera bor ock p l enskild viig knnna goras, ' dB de uttaserade fattigvkds- bidragen rned dl.
siikerliet komlna att efter nhgra Br betydligt minskas.
Noggrann utredning on1 forhBllandena blir tinnu mera nodvandig &amp; n forut, s % att lnan ej gijr sig skyldig till.
den grymheten att I %ta hem brytas npg diirfor att sjuldom eller annan ofijrv&amp;Ilad svlsighet frainkallnt nod, inen ej heller hindraizcle ingriper, dBr sbviil barnens som samlliillets b b t a for- drar att lagen har sin gBng.
Den late och drinkarea, soln utan tvelian beggr ett lrontnnt underst6cl, ' skall hellre 5in att g l i n p&amp; arbetsghrden arbeta och forsorja fnmiljen.
De fattiga skola in&amp; bgttre oclz fattigdomen niinskas, det Br erfarenheten frhn andra h %ll.
,
Till Fredrika-Bremer-Fhirbundet insand periodisk litteratur.
Svensk: Folkskolans barntidning n: r 24-39.
Helsovannen n: r 10-21.
Hemat n: r 7-12.
Idun n: r 23-50.
Jordemodern n: r 6-1 I.
Kyrklig tidslirifl n: r 6-IU.
Lasning for folket n: r 2-5.
Liisning for hemmet n: r 3-6.
L i n d a n: r I 1-22.
Mlnadsblad for I&lt;.
F. C.; \ I.
n: r 7 -- 12.
Nordisk tidskrift n: r 4-7.
Nya bokhandelstidningen n: r 23-5 I. Xya kyrkans tidning n: r 6-11.
Pedagogisk Lidskrift n: r 5- 10.
SecllighetsvHnnen n: r 4, 5, 2 ex..
Sliijdu~~dervis~~ingsbladet n: r 6-10.
Stntistisk tidskrift n: r 2, 3.
Svensk damlidning n: r 24-50.
Svensk lararetidning n: r 24-50.
Svensk niusiktidning n: r 13-19.
Svensk bokhandelstidliing n: r 25-5 I. l ' idskrift for Sveriges landsting 1892-97.
Verdandi n: r 4, 5.
Viola n: r 12-22.
Norsk: Ilusmoderen n: r 10-34.
IIusmotlerens Haandbiiger n: r I. Jloral n: r 2-7.
Nylxnde n: r 12-24, 1Cvinden og Samfundet n: r 6-11, 3 ex.
Tysk: Blatter des Badischen Frauenvereines n: r 12-23.
Deutsche Hausfrauenzeitung n: r 25-5 I.
Die Frauenbewegung n: r I 1-24.
Xeue l3ahnen n: r 12-24.
Engelsli: The The The ' he Charities Review n: r 3-9.
English woman ' s Review n: r 3-4.
Nursing Record n: r 451-507.
Woman ' s J o u r ~ ~ n n: r l 23-49.
Fransk: Bulletin bimestriel de In Soci6t6 pour l ' n&amp;lioration du sort cle In femme n: r 1-4.
Cahicrs FCministes n: r 1-8: X,n Fenline n: r 12-23.
Till Fredrika-Brerner-Forbuiidet insanda bocker., F. C. Askerberg: fierlr.
Whishaw, I Afrilzas vilclmarker.
F. &amp; G. Beijer: Fe.Zix Dahn, Frln Chimegnu.
- C. Nicse, Erika.
- Crnce A p i l a l; Robert Bruce.
- G.
A. He7ztJ1, Niir London brann.
.
Alb.
Bonnier: Anna Torrzstro~~t, Ur kvinnornns lif.
Stuclier.
- A [.
A ' oos, F r h Norrskenens land.
- M.
Adalliqg-, Fru Leonora, koomeili i 4 akter; Sliyttes 115 Munkeboda.
- Beckcrs viirlclshistorin.
- C a ~ ~ ~ i I; ' lmitmriorr, lle Populiir nstronomi.
- Cord Blink, Custaf Aclolf.
- Fritz fiztttr, F r h nnno tretton.
- M?
Cozficherorz-Amtrot, Kriget mellan Japan och] &lt;inn.
- Tyikto !ol- Rydlerx, Romerslia kejsnre i mnrmor.
- N i l s Erctllran / r, Erik Gustnf Geijer.
A [fi-ed Jensen, Slavin.
- %.
Ib$elz ' ns, Vinterlzv ?illar.
3: dje cykeln, h.
4 o. 5.
- flridGof lVn7zsen, Frmn ofver Polarhafve~.
- E: 7. hr ' it ' mtrom, 18 Hr i Sydafrika.
- E.
W s k r l e r g, Sveriges hjiiltar ocll ricklersm5n.
~ W a y n e A ' cid, GulclgrHfvare och inclinner.
Grnce Ac !tih77; En lnorlers Belorling.
- I,o~-ph~or~r, C., Fr8n T-Tellns.
Ybitzf 3 %- pebus, Sommnrsjo och vintersnti.
- Selma LagerLoJ Antikrists mirakler.
- Lekkamraten.
SnoRinpn 1897.
Fahlcrantz &amp; C: o: Leknmrr, Aforismer.
- fIorntio, Under sviirdet.
- C. B88th-IYolvtle~~, NPr sekle t vnr ungt.
Fosterlandsstiftelsens fiirlagsexpedition: U.
B. TIa~ltv~ar, I-Tvad jag hijrde och sag blancl lzntolikernn.
- E.
N.
R., Till hogt pis.
- E m i l flronzmel, Valdn berattelser.
Frideborg 1898.
A ?-ed Edershei / tr, Den heliga historien.
G. Weillrrecht, Ungdoms~iden.
G~fves clet en hiinmel pfi jorden?
- Bnrnens tidning 1897.
Johanna Spyri, Huru Tom blef lycklig.
Illvad mormors formaningar utrlittnde.
Den inuntrn vnllgossen.
- I-Ienriks ode o. - N.
Fries, Gyllene trHdnr.
B. Wadstronr, Ur minnet och da,gl~oken.
Korn $1.
s m i figlar 1898.
- Varde Ijus!
JolkSrfven.
- L.
S., Bilderbok.
C.
E. Fritzes I -.
Hofbokh.
: Edith C.
/ &lt;enyon, Johnnniterricldnren.
Mugo Geber: LodMo ' ok, Mngnus Smek.
- S.
Levrtt Ycczts, Chevalier rlJAuriac.
- Carl Szoilsky, Dilztcr.
- &amp; / I.
Lazglet, Rlnmina lala om n8got roligt.
- Cttrtis Y o d e, Familj en Ruthven.
- Rtcdyard K ' l i n g, Illnfvets hjiil tar.
Generalstabens litografiska nnstal t: c.
A. Ossbahr, I&lt;unglign Lifrust- kamniaren.
C.
&amp; E. Gernandt: Karl Petersin, Kalle Stark.
Hellen Lilz4) - en, Ung- donlens Poesiboli.
- I f i r l A.
T a v a s t s ~ e m n, Lille Karl.
I ' ele~za NJI- blom, Det var en gLng.
Olivc Schreinej; Drommar.
A.
U. BiBth, Icvadet om Skide.
Gullberg &amp; Hallberg: Bibeln eller Den I-Ielign Skrift.
Hiertas bokfiirlags-nktiebolag: S m a n IdTmmcr, Rfr Rutherfords Barn.
- - -, - ', - - - - - - - - - - -
Lars Hekerberg: I: Awriza I; l.oste ?-zds-,~eqerst ?-n " le, I~lofverl~lnclet 135 GammelgZrcI.
- Any I J u h, En sommnrl~juclning 11 % Sjovik.
- Elise Orzcsako, FrHn Nie~nens striiucler.
A. Johnson: MI ' S f3iu-riet Lieeche?
' - Stow, S d rlif \ w.
- Sm ?i tomtar.
- L.
S., I syskonriogen.
-- A.
L.
0.
E., Claudia.
- Slottsfrnl~ i Provence.
FiZip PmtCus, l3eatn Pnulus.
- Johanna Spyri, Gossen frHn 1,esngSrcIen.
- L.
S., Bnrnens n ynste l~ilclerl~olz.
- 7. fltrnhnrd Lu~r (isfro / n, I-lvacl slioln vi leka.
I ?.
A. Noi-stedt &amp; Sbner: I. / &lt; BoZilr, Luclvig Anzengruber.
-- A n m Iliutn- / \ ' etzim, Arbetsstugor fiir barn?
2 ex. - G. flang, Europeisk la~lturhistorin, - 7.
C. v. lo / ste / z, E ' rKn Hysslnncl.
- He (hCa A~z (icrson, Sngo- 1-7.
IzvYllar 110s Moster 1,ottn.
- SewZZ- We / zrr ' pZ,!, Vnclcrn svnrten.
- Ch.
IJe7-rmrlt, Sngor.
- C. Tanem, Hans iron Dornen, II=ronprinsens liaclett.
- Richn~-tz!
lifehnder, Sjoloft.
- Hedvig Lager (2i % Svnnte och hans hem.
- F7-ithiof Vintergatnh 1897, 4: cle Sirg: - Alm: .nack L7oZtng~m, Nyn clikter och tal.
for alla 1897.
Fr. 0.
N. Skogluncl: Sidney M r u k I vBr tids IifsfrHgor.
- JR.
17.
BOJJ, I h n - pen i Thessnlien.
- A.
T., Sjung med oss 34anima.
Svanbiiclt &amp; C: O: 7.
0.
1fuZtgmz, 0111 n~orclet pK Karl SIT.
- IVoMe~~ral-, K u r i ~ s n liistorier fr5n hlisornns tid.
.
\ Vahlstr61n &amp; Widstrand: A h - k Stem, Elise.
- RnfaeZ, En pnssionshistorn.
- IJ.
Aiejser, Urudsmy~liet.
- K 2.
PorssZtmd; Jungfr~~-Jnn.
- Ehz - I Z I; ~ ~ J - ~ Sngnn / I / / ~ ~ 0111 I Z, clen lilln lilln gumuimn.
Folsliolans Barntidning: J ~ l l i l ~ p p e l i.
Svcnsk L2raretidning: Jultomten I S ~ Y p, r i ~ l i t ~ ~ p l - q ~ Jultornten ".
1897.
- Turnmeliten 1897.
- ' - ~ n s l t i l d a slindningnr: C.
G. Berg~nan, Svedges ondcrvisningsviisen.
- Dns Schwcclisclie Unterrichtswesen.
- Forteclining ofver e n sdmling boclcer, \ rid undervisniligen i dc nllm.
1Yrovcrken och ulstiillcln vid I&lt;olist- och lncl~~striutstilln.
i Stoclrliolm 1897 - Forteckning, tifiler sve~lsk litterntur rijrancle ~~ppfostrnn 0cl1 uncler \ Gsniug, utstalldn vicl] &lt;onst- och Inclustri- utstiilln.
i Stockholm 1897.
- KedogBrelse for Stockhoims f0lli~k010r~ ut- st5llning snmt uts \ 5llningnrnn i folkskolehuset 1897.
- Folkskolornas 15r- jungebibliolel;, anorclnnclt af Ceutmlstyrelsen for Sveriges nllm.
f ~ l l i ~ l &lt; ~ l - liirnreforeiii ng I 897.
Uppr.
nf I / jnC11ta7- Berg.
- Cnrl Th. Adomer, Organisle liemi.
- Maria, Pnstorslrnn och Ter \ volatorp.
Filisk Kvinnoforenings all- nijinnyttign bibliotelz.
- i \ lIeclclelelser fra den Sknuclinaviske Somanclsmission - Il / / nrie A ' ittne?
; hIHclcl~enerziel~~~ng i Calcuth, utgivne nf 13.
~Vuts] Lo~-n.
uncl A ~ i i c l c l i e n ~ ~ o r s o r g - ~ ~ Marie ~ ~ g.
A ' asch / rr, Die Nothwendigkeit cler Ein- fiilirung \ .on Geseteeslzuncle nls ol~ligntorischer Lehrgegenstancl in Schulen.
I 11. hnv.
Fr&amp;n.
Fosterlands-Stiftelsens bokhandlare: Piirlags-Expedition hos alla Frideborg.
Folkkal ender for 1898 af Hemmet diirofvan elier En lycklig Older- dom.
En boli for de gamla af A.
Pastor B. Wadstram, med bidrag af flere forf attare.
Rikt illustrerad.
Kart.
1 kr., blotb.
1: 75.
Varde ljus.
Illnstrerad missionskalen- der for 1898 at ' missionsforest&amp;nda- ren,Docent A. Kolmodin, iued bidrag a£ flere forfattare.
Hiif ' t.
1 kr., lcart.
1: 25.
Den heliga historien af klfr.
Edersheim, .Teol.
ocll Fil.
D: r.
Andra delen.
Hiift.
1: 50.
- Hela verket nt.konimer under nastkommande Br i tillsammans 7 delar, h v a r d subskribenter erhBlla den 7: de delen gratis.
~ U t m tvelitm bcteckn: ~ vi clcttn, nrbete vari~ en ibf dc biistu vinster vLr teologisltn, littert~tur uuder senare tiden gj0rt.n VKvt Land.
~ E t t s f de yppcrstn, bok~~lstcr, soln dc senarc h e n s litterlira niurklisd haft: ~ t t bringa.~ 13.
Mr.
Valda beriittelser d Emil Frommel.
Haft.
1: 25, klotb.
2: 25.
Ur minnet ooh dagboken.
Anteckningar frBn gren 1848-1897 af Pastor B. Wadstrom.
- Forsta haftet med 48 portratt 0c11 illustrationer.
Haft.
1 l ~ r.
Arbetet; utkommer i 4 hliften.
Ungdomstiden - Herrens tid.
En bok for ynglingar af G. Weitbrecht, Pro- fessor i Stuttgart.
Haft.
2: 50: kart.
3 kr., klotb.
3: 50.
BerHttelser ur lifvet, valda af C.
0.
Rosenius.
Fors ta och andra hiif tena il 26 ore.
- Hela samlingen utkom- mer i 5 B 6 h&amp;ften L 25 ore.
H ~ a d jag hiirde och.
sag bland katoli- kerna.
NBgra reseilitryck af H.
B. Hammar.
Haft.
25 ore.
Till hagt pris.
Berattelse d E.
N.
R.
Haft.
20 ore.
Gyllene trbdar.
Berattelse at ' N.
Fries.
Haft.
60 ore, kart.
76 ore.
Om aktenskapet och valet af akta maka af Biskop Laache.
Haft.
60 ore, Moth.
1: 50.
Gifves det en himmel p i jorden?
af G. Weitbrecht.
Ofversattn.
af Kyrkoh.
li.
fIedCtz.
25 ore.
Oxenden, f. d. Bishop i Nontreal.
Haft.
50 ore.
Ditt barn lefvw.
En liten trostebok for foraldrar, sorn sorja ofver sina barns dod. '
Haft.
50 ore, klotb.
1: 25.
Barnens bilderbok med beriittelser af L, S. och utso: lit fina illustrationer samt en vacker titelplansch i farg- tryck.
1Kart.
75 ore.
Bibliotek for de unga, N: ris 84-87, af Spyri m. fl.
till pris 25 ore pr st. Ur lifvet.
Rerattelser for hemmet och sondagsskolan samlade af L.
S. Fjar- de serien iniiehBllande 8 hiiften.
N: ris 25-32 rned utsokt fina farg- trycksomslag.
Hela serien 1 kr.
SondagsskolberLttelser at ' L.
S.
Femte.
serien in.nehBllande 12 s m i skrif ter med illustrationer.
Hela serien 80 ore.
.
LiIla Barnbiblioteket.
Berattelser sam- lade af E.
S.
K.
Tredje serien inne- hhllande 6 haften med illustrhtioner B 10 ore eller 60 ijre for he1.a serien.
Barnens Tidning med ber,&amp;ttelser etc. och utsolrt fina illustrationer for 1897. inb.
2 kr.
~enom ' stillhet ooh hopp samt Jesus.
Kristus vbr Konung.
Utmarkt fina och vackra illustrerade poembocker.
i fiirgtryck rned text af L.
S. Hvar- d e ~ a h, 1 kr. '
' MUSIK.
Melodier till ord ur bibeln for en eller flera roster af Joel Blomquist.
Tvk ' hiiften h 50 ore pr hafte, Sjung fir de smh!
Ord och.
musik af E. E-t.
Pris 1 kr.
Till Herrens ara.
Andeliga shnger d L.
S.
In.
fl.
Satta i mnsik for en eller flera roster till orgel eller piano af Axel Jacobsson.
2 kr.
.
RBd lamnas i juridiska och ekonomiska frBgor.
Uppl y sningar lamnas angiende lih * oce~zstnl- ter och a ~ b e t s o m ~ d d tillgtingliga en for kvinnor.
Anmalningar mottagas till intrade i forbuudets 8 jzckkassa.
Afven personer som icke aro medlemmar af forbundet, kunna blifva delegare i densamma.
Anmalningar till deltagande i de af Fredrika- Bremer-Forbundet ordnade BelazstzccZie-kq6aaseaa mottagas.
- - -- - -.
By r %n mottager anmalningar af n y n lemrmzar.
qn ecZ- By rhn mottager prenumeration B ticZskgqif te92 Dagny.
Vasagatan 10, Stockholm.
[46865]
Spis- och Knackebr~d 2 nmbnga oZi7ca sorter, o i i f u e r t r a f i vliZsmu7c.
HEDERSkRlS och GULDMEDfiLJ Drosdoa 1994.
B r a ~ ~ ~ ~ s c l l w 1895. oig Biscuits o c h C a k e s I Torkapparat for tviitt i hemmen de nyffigaite och prydligaste saker man kan hafva i eft hem, siiljas 6 Ingenior E.
A, WIMANS Kontor och Specialverkstad Rikstel.
11 12.
Last9nu7curegcctan 9, StocJcltolm.
Allm.
tel. 73 56 .. rn i hygicn vicl I&lt;.
Kn.r.1.ola rnnrsten, Doccntcn i fiwna.kodynsini I&lt; vid Upsth 1Jniversitet; Hr 3I.Eltstrt~ncl.
W a d e m e c u m ofvertraf Ear i bak- teriediidande oeh bakterieharnniande formhga hvarje an.nat i handeln fore- kommande oskndligt mnn- o. tand- E n f l a ~ l r a W a d e m e ~ u innehhller m minst lilra stor bakteriediidande och
-,; I~~.=~ &amp; .r~.
mZua2nw e Z. Fiirbnniieta byrii iipprn 11 -- .t.
Rikstelefon 2 ' 7 62.
w!
?xRst aZ= 2 a s 4 Adresser: Fredrika- Bremer- Ferbunde t: Dro ttninggatah 54.
5 c Xllm.
tel. 48 16.
F. V. 0.
Centralbyrd: Stora ffygatan 36 Rikstelefon 15 41; - ....... -- Allm.
telefon 2 ' 7 15.
-.
.
-.
-.
.. --.
.
.
.
.
- - -.
Stockholm, Aftonbllrdete tryckeri, 169S.
