# ID: svediakorp-per138
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,126
# sentences: 1,229
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika- Bremer- Forbundets medlemmar an- modas att med snaraste till byrin, 54 Drott- ninggatan, 7 tr., insanda &amp; ~ s - n f g i f t e r och premcnz e ~ c i t i o n s fgif ' ter.
u 1897.
2: da haft.
DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERMA INTRESSEN INNEHALL: L. D-n,, Fosterbarnsvasendet oeh barnavirden i aldre och nyare tid.
Armc6 ICmctsolli, Ur Orvar Odd.
Romantiskt sagospel i 5 ' akter.
Gerdn Meyerson, Nigra ogonblicksfotografier frin arbeterskornasvarld. '
L i t t e r a t u r: A-ZZ-q Lejowts unge af H a r o l d G o t z; 8-d, Briljant- smycket af Per Hallstriim; G. n., En lyckoriddare af H a r a l d Molander.
A.
S., F r i n 1897 Srs riksiiag.
.
Meddelanden f r h Fredrika-Bremer-Fo.rbtindet.
F r i n skilda h i l l.
----- - - _ ---.
_ -- - -.
.
--.
--.
-.
-.
--, ' _ _ Pris pr ' rg ' ng: Fi5r Fiirbundets medlemmar kr.
2: 50.
{F6r icke medlemmar 4: 00.
Fredrika-Bremer-Forbundets adr,: Drottninggatan 54,
Akta 1 - \ I ' 1 ' f;: 1 ~ ~!
~ l rd; n: rd~ .. t: rl - 1m1 iru \ ' lindt mot llrrr .tsral I,itzlri; n~s (.
' l~ !lodin i i .itq,r~ !i~t.
i - + I i k~ I klti.i: ~r.
Ira funnit i:: i * ~ i!
f ' ull?
~i ~uaht: I.: I ~: L ~ i t t iindu- 111ii1, w h k ~ i ~ (let l ~ i ~lerfiire ~ hns enhv: rr t i l l 1 1 ~ 1r; irtii t ~i~lic~minen- dwa.
. \ lllitl 1kll:; 11l: bJ 1w.
1. i.
I.
; 1.
/, itcngLerU, ppersoner Ihdman.
I ' ntlcrtct.kliirt1.
iolu w r i t Ile- bep J-ijf txt dt me- &gt; *, iir; itl at ' 1-11 111ii1ig.i v5rttOr: h: ~ r del mot liktornar, v n o m an \ - iirllla~i~l~t lit ' 4hllndin * vhtor, hudhitdnad frim A~otckilrcn Ilrrr Asel Lit- strli~n i F: rl1i11.
hlifvit frin dcm och nageltrhg.
+lt och hi ill^ bcfrind: hrnrfiire 09s.
allrid declna in- pi!
: c~u~r~iiuln~la 111tvlrL hos enhviir renistrerade etikett rom till (let biista rclil~i~~~ilenaler~~r.
garanti for varans akt- 3luttlI: ~ S Sykyrlto d.
27 aug.
COLLODIN.
tals hat.
F 6r kapif alisf er, sarskildt fruntimmer, liar det lange varit ett onskningsmkl a t t knnna ofverlamna vkrden af sina vardepapper och skotseln af sina affarer &amp; t nkgon person eller institution, som med absolilt sakerhet forenade pnnktligliet och noggmnnhet i ntforandet af det anfortrodda uppdraget iifvensom prisbillighet.
E n skdan institution a r Stockholms Ensliilda Banks Notariatafdelning (LICZa N2 / gntan 2 7, expeditionstid 70-4), son1 under garanti af Stockhol~ns E~iskiMa Bank Atager sig vird och forvaltning af enskilda personers ocll kassors vardepapper.
Exempel 1.
Om en person 110s Notariatafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger och tilll~ai~dah&amp;ller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen etlottningar af obligationer ocll nndsrrattar depo- nenten i god .-ti&amp; ifall en denne tillllorjg obligation blifvit utlottai, samt lamnar forslag till ny plczceriiig af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningnr deponeras 110s Notariatafdelningen updewattar ' Notariatafdelningen galdeniiren diirom a t t rantorna i in: teckningarna skola till afdelningen inbetalas, kvarefter de medel, som inflgta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva i sederborlig tid fomyade.
Om en 110s afdel- ningen deponerad inteckning genom underlkten fornyelse skulle forfalla, ersMter Stockliol~ns Enskilda Bank clarigenom uppkommen skada.
Fiirvaringsafgift: 50 ore for i r pr 1,000 kronor af deposi- tionens viirde, dock ej under tvk lcronor.
af ylle och boinull, Limegmn af Almedahls till fabrikspris, Kostymgarn, Mattvarp, CrBmefiirmadt Fisliegarn till Gardiner; Fiskredskapsgarn, Viifske- d w m: m., allt till hgsta prisef AXEL HINDERSONS Garnbod, Hotos * get 113.
Filial: G.6tgatan 18..
N y a Hush %llsskolan (for bildade flickor).
Grnndad 1881.
Forestkndarinna: Friikeir H. Cronius.
Npit.
~ u.
s ~ ~ l l s s ~ o A l ba a t salar n s Vestra Tradgardsgatan 19.
OBS.
!
Sarskild matsal for frnntimmer.
Hygieniska OBS.!
Skodon tillverkas for Herrar, Darner och Barnn Prisbelonta Driikt-Reformforeningen.
sf Skodon tillverkas afven efter modern fason.
.
Allt arbete utfiires noggrnlint ooh af htsta materiel.
Reparationer verkstallas val och pH bestamd utlofvad tid.
P.
G U S T.
P E T T E R S S U N, 52 Drottninggatan 52.
- Doktor Klarabergsgatan Maria Folkeson 52 A. Mottagningstid hvardagar 11-1.
Rikstelefon: 36 08.
~ f v e n f6rlossningar.
.
.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) Forsi %ljningslokaler: n e d m Botten, en, tud och tqw tr. upp STOCKHOLM.
Storsta la er i Norden I I Ob~mel) &amp;!
Genom direkta fikbindelser med in- och otlandets ftirniimsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvanniimda artiklar ~ W P .och B b1BSBgara an n k o n an- nan ach torde en hvar genom besok i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor latt blifra ofver- tygad om fordelen att hos mig ffla sina behof af dessa artiklar.
- --- -- -.
- - - - - - - - - - - -.
- -- OBSI AZZa zcndea * kJolnr tilEvedkade p&amp; e g e n fabv8k eftea * nyaste fhm8ka och tgpka inodeZZer.
Fosterbarnsvasendet ooh barnavgrden i aldre och nyare tid.
Det finnes vissa inissforh&amp;llanden ' i vtirt samfnndslif, som till trots for m5inniskokiirlel~ens~ det allmanna rattsbegreppets, ja lagstif t- ningens oafliitljga protester i hufvudsak Icvarstii nastan oforandmde genom tiderna, om an i den formildrade form, som betingas af en stigande civilisations fordringar.
Dit hora ovedersagligt de forhUan- den, som angii de viirnlosa varelser, hvilka f r h spiid Alder iiro i sak- nad af foriilclravilrd och foriildraskydd.
Det ligger i sakens natur att hvarje reform i hithorande fall ar svar att genomdrifva vare sig pil frivillighetens eller lagtvhgets vilg.
ena sidan ingripa dylika ' eformer sii ofta i den enskilde samh5illsmedlemmens frihet, i privat-, lifvets halgd, och B den andra aro de hjiilplosa individer, hvars in- tressen det narmast ror, sjalfva urstilndsatta att bevalza sin ratt, ej under darfor, saga vi, att missbruk och fordomar har iiro svhutrot- ligare $in annorstBcles.
Att frAgan iir en af mansklighetens viktigaste, darfor har innn emellertid sedan grhundraden icke varit blind, och sarslcildt i viir egen tid har en fiil-battrcnd barnavdrd blifvit en af dagens brannande spojsm&amp;l.
Den af regeringen tillsatta kornitin for att undersijka dessa forh&amp;mden i v&amp;rt land ar ett ojafaktigt vitnesbord for, att barnavhdens.
och fosterbarnsvasendets ordnande ligger viira lagstiftare varmt om hjartat.
Den kilrlek och varrne, hvarmed komiterade om- fattat sitt inaktpilliggande viirf, den sakkannedom och gmndlighet, hvarmed de tr&amp;gt till sjdfva karnan af sitt Bmne, iir en sBker borgen for att de forslag till hiifvande af ofvanberorda missforhiillanden, hvilka nu framlagts for regeringen, skola bringn friigan niirmare sin losning.
Att ingen kvinlig .sakl.runnig blifvit satt i tillfalle att deltaga i komit.6ns arbete, rnilste vi dock beklaga.
Kvinnor ha forr i v h t land vmit medleinmar i af Izungl.
maj: t tillsatta komitier, dii det gdlt utredande af fr %gor, som berora deras kons intressen.
Och hvilken frilga kan ligga kvinnan narmare an barnavilrden?
- E a r om nAgonsin borde en kvinnas erfmenhet och blick for praktiska detaljer
c varit af betydelse.
Vare detta sagdt utan att i minsta mtn viljn forringa viirdet af de manliga komitkmedlemmarnes arbete.
Det har som vi ofvan ptipekat, varit ledt af lilca mycken grundlighet som lefvande intresse.
Som ett ojafaktigt bevis diirfor framstk den skr&amp; DOIU bnma- viwlen och sarskildt fostei-ba1.
) 1st.dv-de) 1 i ii Edre och, i yare tid n, so111 af komiths ordforande, medicinalridet Rich.
Wamrinsky, nfigen ntgifvits som ett forarbete till komitkberiittelsen.
Det ar de spadn och v&amp;nlosa rn&amp;nniskovarelsernas gripande historia, s o n 11ii.r fram- stiilles i en samvetsgrann forsknings ldarn belysning.
Fijr sjalfva arunets utredning 15imnar wbetets rikedoin p i faktiska uppgifter ett fortraffligt material, pii samma glng det ur kulturhistorisk syn- punkt kan tillmatas en ej ringa betydelse.
Sjiilfra framstillniu- gen ik MUen i en liflig, tilltalande form och iiger ej den for ett komit6betankande vanliga torra och Simbetsmiissigo stilen, hvar- fore boken i dubbel bem8rkelse kan kallas intresseviickande och lisvard.
En kort redogorelse for dess innehlll iir dgrfor h8.r pB sin plats, s i mycket mer som vi i ett par fiiregaende mtiklar i foster- barnsfr5.ga.n, benaget meddelade af foreliggande arbetes forfattare, varit i tillfalle att visa, hvilken betydelse sgrskildt for krinnan vi anse hvarje reform inom dan offentliga barnavarden i vlrt land For£.
g h i inledningen till sitt arbete lHngt tillbaka i historien.
Han liter oss kasta en blick in i den af en historiker som Den varld utan k&amp;leks betecknade dunkla tidsfilder, som foregir Kristi fram- tradande p i jorden, d % det hjiilplosa, nyfodda barnets riirde ej ak- tsdes hogre an %en vanlig forbrukningsartikel, som lgaren (d. v. s. fadern) kunde e£ter godthnande behdlla, afyttra eller forstoran.
~ f v forntidens n hogst sttlende folk intaga i sin uppfattning af bar- nen och deras stallning i familjen en mycket lig sthndpunkt.
T. o. m. greker och romare, hvilkas konst och litteratur vacka v h beund- ran, hyste lnycket lAga tankar om barnens existensratt och om det r u d e som kunde tillmatas ett nybildadt manniskolif.
Upprorande &amp; o isynnerhet de omanskliga seder, sorn voro rl- dande i det gamla Rom, hvarom lamnas i all sin ohygglighet intres- santa detaljer.
De af fadern forkastade barnen utlades vanligen p i en viss oppen plats i niirheten a£ en pelare, som diiraf fick namnet Colzcmna lactaria (mjolkpelaren), dar hvar och en kunde om han st %
onsknde, utv9ja iit sig ett barn och antingen adoptera det eller upy- taga det till slaf.
Sorgligt var i.
sanning dessa arma .varelsers ode ..
De barn hvilka svulto ihjal eller sondersletos af vilda hundar, voro icke de salnst lottade.
Af dem som upptogos som fosterbarn blefvo m&amp;nga pA det grymmaste satt stympade af fosterforaldrarne for att sedermera shorn tiggare blifva for dessa en lonande inkomstkdla.
Under det tilltagnnde sedefordarfvet under kejsartiden och de allt skarpare framtradande klass-skiljaktigheterna med ty &amp; tfoljande fattig- dom tilltog i en forfarande grad oseden att utsatta barn, hvil1; a ofverlhnnades At slafveriet eller en annu grymmare framtid.
Och samma omansldiga forhiillanden voro r %dande i de under romarvaldet lydande provinserna.
De germccniska folken intaga dock i sedligt af- seende och i de forhiillanden, somn rora familjen och ba.rnen en un- dantagsstallning.
Att doda nyfodda barn ansiigs bland dem tvartom for en neslig handling.
Hvad vAra forfader, de gamla nordborna, betriiffar, veta vi, att fadern agde oinskrankt makt o h e r det nyf~dda barnet, &amp; t upptaga eller utsatta det.
Och forf.
gor i afseende harB den bemarkningen hurusom det iir ett ganska egendomligt sakforhAllande, att den lag- gifta hnstrun, som i norden, liksom hos alla germaniska stmmar, intager en mycket nktad stallning, hamidlag ej hade nAgot att saga.
Det vanliga skiilet till ntsattning var fattigdom, ehuru afven miss- Bildning eller svaghet hos det nyfodda bnrnet kunde vara anledning till att det ofverpfs afven af burgna foraldrar.
Dock torde detta slags basnnmord ej varik s&amp; allmant forekommande, s o ~ n de rHa se- derna 1Bta oss antaga.
Af de gamla sagorna framgk dessutom att det att upptnga fosterbcarn ansags for en bero~nlig gaming och att en fosterfaders stallning war hogt aktad.
SBlunda redogor forf., med st6d af sina forskningar i hafderna, for hvad vi i dubbel bemiirkelse ken knlla historien om mannisko- slaktets barndom, anda till tidpunkten for den rorelse, hvilken f r h s t af nllt skrifvit karleken till nastan, skydd for de svaga och viirnlosa pA sitt ban&amp; - kristendomen.
De ' n kristna larans fundamentdprincip: alla manniskors jamlik- het och.
broderskap gjorde sig gallande pb alla omrAden, icke minst i friga om dem som rorde barn och viirnlosa.
Kristendomens hela anda stred mot hedningarnas r i a plagseder: fostera-fdrifning, barna-,
mord och barnntsattrande.
Ti behofva endast 8, sager forf., &amp; er- lralla i vArt mime den kklek vAr religionsstiftare i ord som hand- ling bevisade de sm % for att genast inse oforenligheten af h ~ a r j e slags grymhet mot barn med hans liiras ratta efterfijljd.~ Det &amp; r dock ' latt att inse, att trots den kristna liirans fiire- skrifter, det skulle droja Arh~mdraden innan de osedel; som har be- rorts, alldeles utrotats.
~ f v e n i de lander diir kristendomen nntagits till stadsreligion triinger det kristna lsk~dnin~ssiittet blott lhgsamt igeaorn.
Men sB val den dmanna morakn som lagstiftningen hojer allt hogljnddare protester och staten borjar allt mer inse, att det iir dess plikt, ja med dess fordel forenligt att so rja for de nyfodda medborgare, hvillras foraldrm af arrnod eller andra orsa.ker aro nr- stbdsatta att vBrda sig om sin afkomma.
Sti uppstl de forsta Barnav&amp;v-dsanstalterna och hittebanzs7izuelz.
Kyrlran g h hiir i spetsen for refomen.
Under rnedeltiden Sir det isynnerhet de andliga mdnarna, som gor det till sin mission att taga fattiga, varnlosa och ijfvergifna under sitt hiign.
Den ralgijren- het som af och igenom de kpliliga institutionerna ntiifvas iir stor- artad.
I n5irheten af klostren och kyrkorna inrattades sarskilda an- stalter, s. k. orp7tanofrop7~ia, i hvilka ofrergifna barn erhijllo tillfd ligt skydd och underhill.
Ett bruk r a r Bfren rldande, att vid kj-rk- portarna uppsatta rnarmorskblar, i hvilka de modrar, aom sjRlfra icke kunde eller icke ville uppfostra sina barn fingo nedlagga desamma.
Dessa ~ h i t t e b a r n upptogos ~ och s t ~ l d e s under kyrlrans beskydd.
.
I Frankrike, Italien, Spanien, hksom iifrerhuhud i alla roman- ska lander foljdes i frlga om upptagancle af ohergifna barn i all- mkihet hittebarnshus-systemet; anglende detta systems innebord lam- nar oss forf.
en klar forestiillning.
r i d hittebarnshusen (det fiirsts af detta slag stiftades af Helgeandsorden 1188 i Xarseillo),, ha&amp; man pi % porten anbragt en glugg eller fonster, genom hvilket barnet Irunde instickas till portvakten, utan att modern eller den, som af- lamnnde barnet blef synlig.
8 P Sannolikt r a r; u, heter det ridare,)) denna anordning forsta borjan till den sedermera i rissa romanskn liinder s l vanliga vridcylinc7ern eller vridskdleir (le ' tour), en ranligen i anstttltens port anbragt skilfomig, invandigt madrasserad vrid- skifva, pB hvilken barnet lades, hvarefter skifran genom en sarskild anordning, under samtidig signal, wed sig ett halft hrarf, s i att barnet alltsg genast blef fordt, inom hus, utan att den som ditfiirt detsamma knnde synas.
Allt forskande efter barnens foraldrar rar for ofrigt vid strangt straff forbjudet.~
E t t stort a n t d dylika hittebarnshus anlades i sodra och mel- lersta Enropa, de flesta stiiende under kyrlcans ofverinseende.
Men redm mot slutet af ~nedeltiden synes dock, pii.
grund af den oerhordt stora dodligheten inom hittebarnhusen, man bo j a t ijfvergii till den iitgarden, att utackordera barnen till utomboende personer pii hitte- barnshusens bekostnad.
Det ifriigavarande systemet synes ej alls vunnit insteg i nor- den och ndgot verkligt hittebarnshus, liknnnde dem i sodern, har.
aldrig funnits i Sverige.
Familjebanden voro har namligen sedan ur- tildriga tider s % fasta, att modrai-na blott af yttersts tviing kunde for- ni&amp;s att for alltid skilja sig fr&amp;n sina barn.
Under medeltiden ar diirfore fosterbarnsvasendet i Sverjge hopblandadt med den allmanna fattigviirden, ehuru har som annorstades lcyrkan ingrep pA eft kraf- tjgt siitt.
.
Efter hvad forf.
pAvisar existerade redan under denna tid ensaint; Stockholm minst tre fattigviirdsanstalter, s. k. helgeands- bus, i hvilka vii,rnlosa sii val yngre som aldre fingo underhiill och v h d.
- Forst i en liingt .senare tid, .sedan fattigvhden ofverglitt friin kyrkan till det borgerliga samhallet, hafva sarskilda barnavkrdsan- stalter, oberoende af den allmanna fattigvhden., inrattats i vArt land.
, Historiken ofver fosterbarnsv5isendets vidare utveckling under nyare tid erbjuder m h g a intressanta detaljer, hvilka tyvarr det knnppa utrymmet endast tillAter oss att helt flyktigt Iserora.
Det i politiskt och religiost afseende sii betgdelsefulla tidsskede, som in$Ar lned reformationen, rnedforde iifven i socialt a.fseende stora omstort- ningar.
Sd ingar afven fosterbarns~r8sendets historia i en ny fas.
Ifriin en kyrkans frivilliga barmhartighetsiitgard blir vlirden oCh for- sorjandet af fora.1dralosa eller ofvergifna barn en de civila.
myndig heternas salc och lagbestiimmelserna ' rormde fosterbarns stiillning preoiseras allt mer.
Under reforlnationstidehvarfvets forsta skede sp&amp;ras dock hvad betraffar de viirnlosns och spadas intressen nappeligen nAgon foran- dring till det battre.
Alla brytningstider IcrBfva sina ofler.
SB efter- lef d e ~ under det upplosningstillstiind, som var en f oljd af de religiosa och politiska stridema, foga lagarna, donationer och nnderstod un- dandrogos barmhartighetsinr~ittningarna, kyrkor och kloster, berof- vade sin makt och sina tillghgar, upphorde att bekymra sig om barnaviirden.
Sarskildt Frankrikes historia friin 1500-talet erbjuder
i detta afseende taflor af forfiirande morker.
SPgon offentlig barn- asyl fanns icke liingre, .och hopar af nyfodda barn ntkastades pi % ga- torna.
Ensamt i Paris omkommo hundratals barn hligen pH detta satt.
Den Siaison de la coucke, en slags privnt barnasyl, dit de ut- lagda barnen ofversiindes af myndigheterna, hade blifvit en verklig afgrundsplats for de smd och gick i dagligt t d under beniimningen: mai is on de la mortw.
Det var mhiskovannen Vincent de Paul, som i Frankrike blef reformator inom barnavhden och p % visst satt inom hela den katolska varlden.
Han var upphofsman till det forsta Hopital des ewfccnts.
trozivds i Paris, hvilket, stiilldt under statsmyndigheternas kon- troll och ~mderhillet m r f staten, blef borjan till en rnangd barnasyler ofver hela landet.
Vissa bestammelser for dessa virdanstalter liro annu galande.
SA foreskrefs att darner tillhorande den af Vincent de Paul stiftade kvinnoforeningen Corlfidrie de In Charittl, skulle ut- ofva tillsyn sHval ofver de barn son1 vhdades i banlhemmen, som &amp; h e n ofver dem, hvilka frbn hemmet utackorderats till enskildrm fostermodrar.
Samma principer ' ' tillhpas iin i dag i ty att enligt forordningen i den lokal-komitk, hvilken t.illsiittes af prefekten i hvart departement for att kontrollera att lagens foreskrifter i hAga om fosterbarnen efterlefvas, tvenne familjemodrar skola hgii som med- lemmar.
Kvinnans insats i arbetet fijr barnavtrdens forbiittrande har sP.1edes w r i t tillerkand en stor betydelse afven i tider lPngt fore v %r egen.
Efter att ha f61jt fosterbarnsv~sehdet i Enropa under 16- och 1700- talen nppehfdler sig forf.
ntforligt vid de ssrskilda system i frbga om foraldralosa och ofvergifna bains underhill och vbrd, hvika i vdrt br- hundrade tillampats och annu tillHmpas i olika lander.
T ' i finna d k - af att hittebarnshus-systemet, med och ntan vridcylinder, bibehtdles hos de rornanska folken med mycken seghet, ja anda in i vdra dagar.
I Frankrike, diir en orovackande folkminskning satt landets national- ekonomer m h g a myror i hufvudet, formarkes ett allt storre intresse, en allt omrnare omvhrdnad f r h statens sida for de spada och varnlosa.
Fosterbarnsindustrien, som fPtt e c ofantlig utstrackning, ej minst i foljd af den inom den franska medelklassen gangse oseden att af bekvamlighetsskiil utackordera barnen under de forsta lefnads- h e n till fostermodrar pi % landet, s t t r under en mycket skarp kon- troll, och lagstiftningen omgiirdar i detta afseende sB viil myndig- heter som enskilda med ytterst bindande forordningar (den s. k. loi Roussel).
.
I England, Tyskland, liksoin i hvarje civiliseradt s a d d l e, for- markes en fortgAende rorelse framiit mot en genoingripande for- battring af fosterbarnsvasendet och d&amp;med sammanhangande forha- landen.
~ f v e n i v h t land blir omsorgen om de v&amp;nlosa barnen allt mer en statsangelagenhet.
Ej nog med att vhdanstalter kom- ma till stc %d, (redan 1766 ar det forsta reglementet for Stora Bum- 7tzcset utfardadt) det g U e r afven forbattrandet af de.
hygienislca forhwandena, vidtagande sf siidancl ttgiirder, som k u m a uppehiilla det spada manniskolifvet och hindra dodligheten bland barnen, afven-, sii inskrankandet af den fordarfbringande fosterbarnsindustrien.
Qenom att, pii satt som vi bar blott ' helt summariskt kunnat antyda, under forfattarens insiktsfulla ledning folja fosterbarnsv~sen- det under Brhundradenas lopp, skulle det v5il tyckas son1 om vid jamforelse med forna tiders morka taflor, viir egen tid endast er- bjode sidana af idel ljns.
Men den minsta lcannedom om bestiiende forhillanden, hvartill de allt for ofta i vtra tidningsspalter fore- kommande berattelserna om upprorande vanvtrd och misshandel af fosterbarn, lamna ett rikligt material, gifva vid handen, att allt h&amp;- vidlag saimerligen ej ar val bestdldt Bfven i v k a dagars upplysta samhallen.
Tidsenliga, af staten underhiillna monsteranstalter for upptagande .af spada varnlosn barn, sBdana a h e n vi kuima uppvisa flera, gora visserligen sitt till for f orbattrandet af barnavtrden, inen det fnktmn, att niigot a21nzant, af staten faststdlldt system i f d g n om fosterbarnsviirden icke existwar i Siterige visar tillfyllest, att en reg- lering af hithorande forhfdlanden for att satta en hamsko p&amp; den af- art af barnavtd, so&amp; s t beteclrnande benBmnes fosterbarnsindustri, iir hijgeligen af behofvet piknllad.
Det Br darfiire med stort intresse hvarje manniskovan mqtser fosterbarnskomit6ns forslag.
.
Efter hvad det har af oss refere~ade arbetet antyder, iir det ' i samarbetet nlellan stnten, kommunen och den enskilde som man hoppns finna en losning nf det invecklade prcjble- met hurn samhallet skall bereda ett verksamt skydd t t de varnlosa barnen.
For sattet huru .. detta samarbete - bast skall kunna ordnas, hoppas vi sed ' ermera med stod nf komitBns forslag blifvn i tillfae att redogors.
L. D-n.
Orvar Odd *).
Romantiskt sagospel i 5 akterm af Anna Nnutson.
Hufvuddrnge~z i skddespelet aro 7temtade w fonzsngntt: r 01-vm.
Odds saga&gt;.
Orvar, Ihgialds fosterson, siiger sig forakfu prdnrne oc11 endast forlita sig pb sin egem kruft oc7b sitt goda sc~ird.
Vulvaits spci- dona, som g&amp;r stick i staf med Iza~ts stolta sjiiZfka~zsla, kotwmer hoilo) ~r vbdslgg.
att tin vidare, i ord son2 7zandling, sokn trotsa ~lori~or~tas Tillika med sin fosterbroder ds) mnd drager Iznn sd ut pb Aiirtdg och vinner stort hjaltwykte.
Elt kvinms listiga ord och trolska gfifva for- m&amp; Aonom dock att skifa hug och, tvartentot tzord~) zamased, uraktlcitu att 7za~nnas sin fosterbroders dod.
udet 11timlnr sig emelles-tin genomt att tilZsky ?zda holrom an.
djtcpare forlz&amp;er, ii~t bittrnre erfnrenketer.
Sdsom md~zgprofliad 1nza92 konamer h m sb till larrd, diir kristen tro pre- dikas och havt, den djarfce fomekaren af fir ' dretzs gzcdar, biijer sig, f i r korset och dragel- sonz from pilgrim till net 7teliga Zmdet.
Etter w2d11ga- handa skvtelz harnnar haqt slutlige) ~ som lion z4ng i ett znii ktigt rike.
I s h iilders sena ro gripes han plotsligt c !f liit~gta~z efter fiide~wejorden och nomans makt eller Guds doln drnger honom oei) ~otst&amp;ndligt tillbnko till hemnets stmfid, diir volcam spcidom giir i fir1lbordn.a ock gijtig o m Blir svdrdsuan kdmpes bane.
Dd 71an kiiawer siiz dodsstzo~d mlktrs, sa.ger ha.12 sig dock ej ltesligen vilja do q f ortaagift zdan befu7ler s i m kanzpar att lygga ho~tom .ett b61.
Halt Bestiger bblet oclt med de wed slockrcande stamma utsngda orden: ~ K r i s t z ~ ur s tnitt ZijC, diinel~ iir n h ~ vinfiing D, slutar skbdespdet.
+) Sagospelet Orvar Odd, hvwur r i hiirmed delgifva vkra liisart * forsta akten, utmkixktes vid Svenska akademiens sista hiigtidviiag med hedersomniimnande, emedan, som det heter i akademiens motivering, dess sforfattare tydligen hdagdltgger noggrann kiinnedoin om fornsagorna samt formELga i behandling af sitt iirnne.~ Som utrymmet ej tillitsr ett htergifvande af stycket i sin helhet, ha vi trott oss bora forutskicka en af forf.
gjord kort sammanfattning a.f skPdespe1et.s i n n e h a.
Fbrsta aktea.
(I Norge.)
' (Ingialds gillestnga, praktigt smyclrad med skoldar och bonader.
Till venster hogsatet for hnsfadren, till hoger ett liknande for heders- 4Lsten.
Midt p i golfvet brinner stockelden.
Narmast dorren st&amp; biinkar ?or husets kvinnor och f r i n b&amp;da hogsiitena, langs stugvaggarne upp mot bakgrunden, stracka sig tvenne lhngbord, besatta med dryckeshorn.
NBgra tWnor lagga sista handen vid salens pylrtning.)
Forsla taman.
Har du lagt marke till, att Ingialds husfru g h med roda ogon och att fostersonen ej aktar pryda sig for gillet.
AncZra taman.
Lagt marke till - vid Orvars och Alofs ordskifte horde jag tydligt hur han sade: ((manar hon fram mig, sB satter jag skolden mellan h e m e och mig och hamra pB den skall jag tills orden stappln p % den ledas t u n g a.
~ Forsta tamzan.
Dn tror att han skulle vBga sB srniida volvan? '
Awika t2iman.
Hvad vggar ej han?
Du skulle sett honom i g h, d % han sprangde ofver brsddjupet, hiisten reste sig p 8 ' t v l ben, manen flog som en sky och ogonen sprutade eld.
Alof ropade: &gt;) rid omkring, ej mB du viga lifvet for ingenting)), men han sade pB sitt stolta sZitt: whvad man vlgar lifvet for blir alltid digon tingw.
Porsta tlimzan.
Sfidant tycke ha11 f i t vid den hasten!
Nar han tror sig obe- m&amp;kt jollrar hnn med honom som med ett barn, kallande honom: guldfase, blixtfot, vindlatt och jag vet inte hvad.
Det likar knappast en man af hans art.
Men tyst, jag hor fotsteg och roster!
Sannt iir ordstafvet: ~ n a r man talar om trollen, sB Go de i tunet.))
(Orvar, Ingiald och Alof i~trPda.
De sednare Pro hogtidsprydda, men den forre iir hhvardagskladd, har tofvigt h i r ooch pilkogret vhdslost hangande p i rygg.)
Olvar (stannas vid hijgsiitet i hvars bild- sirade pelare en af tiirnorna ifrigt soker bortgnida en fliick).
Fosterfader, hvad iir det for en gudabild, Oden, Tor eller Frey?
Ingialcl.
Frey, ser du viil,.
On ?ar.
Det var ju han som skankte bort sitt svard for en kvinnas skull?
Gor dig ej sB mycken moda, tirna, ej gnider du bort flacken.
,
Jag skall nog fB borb den.
Orvar.
DB gor du en dr&amp;pelig ghning, hvem vill blota till en gud, som icke &amp; ren?
(ser sig omkring i stugm): S&amp; r-iilprydt allt h a - inne, £ager bildvaf och blankfaja.de skoldar.
Det synes som skulle mcm vdkomna frajdstor hjalte eller praktkiir hofding, som skulle man prisa stord&amp;d och mannavett i stallet for ...
(afbryter tvgrt o ~ h rycker p&amp; axlame.)
As26f.
Grims son, gif dig till freds, hvem vet hvad miirkliga ting, volvan kommer att tiilja dig.
Fostermoder, du tror att jag tanker sporja, du tror att allt, hvad jag harom ordat endast varit tomt munvader.
dslof.
Fosterson, om du g i r undan henne, blir det dig en latt sak att st&amp; vid ditt ord.
Foga kanner du mig - jag skall visa dig, att jag kan handla som jag bor utan att fly.
Tro icke att jag amnar lopa till skogs, nej, stum sorn en gudabild skall jag sitta h %rinne i laget.
Nen ej hofves mig sporja efter frmtiden, ty den har jag i egen hand.
(tager en skold f r h vaggen, svanger den ofver hnfvndet och liter den sedan falla med sjungande brak).
Slik klang aktar jag hogre $in tandlos fjollas pladder!
Fosterson, i allt likar du mig utorn i ditt iifver~nodiga guds- forakt.
Dn tror blott pA dig sjdf.
Orvar.
Battre tro pO marg och senor an tomma skuggor.
Aslof.
E j m % I nu ordkastas.
Orvar, iin en glng beder jag dig, 18; gg an hofvisk d r W och visa dig fridare till sinnes.
Din b r h a d e skar- lakanskappa, ditt rmristade gullspann vill jag Eta hernta ...
Orvar.
Nej, battre vore om jag satte mig vid hiirden, f a d e vapnen och i a110 skickade mig som en triil.
Hl, det var just ett godt pA-
fund, hit tarnor, hit med stickor och ved, jag skaU skota om elden jag!
Bort med pilkoger, bort med ormbugtad armring ...
bkall jag hgrda ut huinne, sb in&amp;ste jag g&amp; ifrbn mig sjaf.
Ingiald.
Och volvan, som sett nornans viif, h e m e tror du dig kunna hugvilla!
Ol " Val " (kastar vkdslijst vapnen till twnor- na och tager plats framfor elden).
Se sii, nu kan hon komma nar som helst hon gitter.
moder, sag Asmund att han ej] %tsar niigot om.
Foster- Aslof.
E j synes det mig vnra godt rbd du foretnger, men m&amp; du skylla dig sjalf.
(g h, Atfoljd af t~rnorna). '
Fosterfader, du som tackar gudarne, har du nldrig tackat dem darfor, att du icke iir en tral.
Ifigiald.
Nej, jag har tnckat dern for hvad jag ar.
Men ddrig for hvad du icke ar.
Nb, det skulle forvisso blifva for mbnga tacksagelser, du skulle trotta ut dig och de goda gudarne med.
De slrulle hafva ett offer dkfor, att du ej iii- en triil, ett annat darfor att du ej ar en kvinna, ett tredje darfor att du ej ar en bjorn eller en ulf eller en kr %ka ... och s&amp; vidare ut i oiindlighet.
Tiden kunde ej racka till: svarden rostnde, bkern tufvades, mjodet surnade, kvinnorna vissnade - hela lifvet blef ett enda blotande.
Nej fosterfader; ratt gor du, som endast tackar for hvad du ar.
Kommer ditt svard att sticlca si bra som din tunga, sii blir du 8 vidtberomd.
Orvar Godt, och niir man prisar mitt namn, skall man saga: ~ v i i l synes att han haft en hugstor fosterfader, den unga ornen brBs p&amp; den gamla.
w Ingiald.
Slikt honungstal kom~ner dig siillan pii tungan.
Hvart vill du med dina lena ord?
orvar.
Foga forstk jag att u m g med ljufliga ord, men aldrig kom- mer mig nlgot pb tungan som ej forut varit i hj,&amp;rtat.
Underligt.
2ir dock, att jag nu, triilbijjd vid din fot, beder en friboren mans bbn: LBtom oss fara ut och forvikrfva oss ett namn!
I~giald.
Du beder ej blott for dig sjdf.
Ovvar.
Asmnnd och jag hnfva ingiitt fostbrodralag.
Ifigiald.
Hv&amp; st&amp; db eder hilg?
h f l l.
(pekar pii roken, som letar sig vlig genom rijlif inget 1.
Hvart g8r den?
I9zginld.
Ut i det vida, hogt mot Odins sal!
Orvar SB iir det med ungdomshigen, ut vill den, ut i det vida och dess mkl iix hogt.
Ingiald.
Vingslsne flaxa uppfit innas de aro fullv&amp;xta.
Snart skolen I f i profva dem.
Orvar.
Snart - jag vilntade att dn skulle shga nu.
Fosterfader, har du nigonsin varit s % ung som jag?
Yngre ... nar min fader taljde mig ett barkskepp och satte det i backen, grat jag diirfor att jag ej fick kasta mig efter och folja med etrommen.
Orvall.
(lyssnande).
Sesi, nu komrna de.
A£ seid och otyg stinker det l b g vag: ormtungor, ornhjiirnor, bolmort, kattblod, sot friin ail, offers tarmar, hu!
hvilken trolldryck de kokat ihop i natt.
Vh1 vore jag hugad, att upptriida i annan skepnad h triilens!
(Volvan intriider, foljd af s e i d m h och seidkvinnor.
Den form iir iblltdd en l&amp;ng klipa, kantad med svarta kattskinn.
Hufva och staf Pro omlindade med flackigt ormskinn.
Hennes fiilje blira alla luitna kipor och hufvor.
Alof och Asmund jamte tarnor och huskaslar fiilja strav cfter).
Hell och s d l dig Hleid!
Stor heder visar du mitt hus i dag.
(- 41of visar sp-nnan £ram till lilla hogslitet, tager stafven ur hen- nes hand, stiiller den mot hogsatespelaren och lBgger vecken af kattskinns- kitpan tillriitta.)
.
Vi Siro m h g a tr5ilar hiir i iva11.
(Huskarlwne se forundrade bort till honom och hviska emellan sig).
H leid.
Godt folk, tagen plats och ?&amp;ten mig fB ljud.
Sedan m l I framtrada en och en i sender.
Nej Ingiald, ror ej hornen, mjodets must f t ej fukta mina lappar forr an de klarligen talat, hvad jag fornummet under sistforflutna natten medan &amp; ngorna frln blodrod brygd omsvafvade mitt anne och galder fulla af fornvisdom ljodo fr&amp;n min mun.
(Alla taga plats, Ingiald och &amp; of i hogsatet, Asmund p&amp; n&amp;st&amp;ende I bank.
PPL tvubanken vid ena banken sitta Irvinnorna och bort&amp;t dorren till huskarlarne.
Volvan hojer sin staf ooh sjunger:) Framsynt iis volvan, Villig att varna, Villig att tyda Tidernas tecken.
H e m e h a r t vasen Tvingas att tjana.
om, som sig svingar, Orm, som sig smyger .Btlste till brygden Blodoff er bringa.
Storflglens hjarna Flanlmande fraste, Jordslickarns tunga krympte.
Kva-ttad Briidt ofver Bradden.
SvSimniade seiden, Dwrande .lappar Drucko hvar dropps.
Skarpsynta ogon Framtida synea Sigo d l slcimra.
Skslrphorda oron Nornornas rldslag Filma fornu.mmo.
(s8nker stfven).
Eom fram Ingiald och l&amp;t hora hvad dig veta lyster.
G k n a vill jag veta hurudan vinter vi fti i &amp; r. Miingen tor val tllsamt vanta p l att fjordens vatten skall bryta upp och folk borja nastan mala om, att de glomt hur gront
Ingiald.
Det b h d % en ling, snorik vinter.
Si, hur faller skorden ut?
Vidga ut din huskrets, bygg upp en ny lada bredvid den gamla, men forgat ej att den bor vara dubbelt s i stor.
Du sp %r goda dagar - md jag d5 gti langre fram i tiden.
Hwu m h g a skordar s k d jag berga, huru mdnga vintrar s k d jag upplefva?
Hleid.
Mycket lyster dig veta, riil s5g jag randningen i nornans vaf, men om jag raknade trsdarne var vii1 icke sg risst.
Dock hor, m h g e n sliord skall hvitncl pa din iker, hvarje lock skall hvitna p i din hjassa innan din lifsdag &amp; r all.
(Ingiald g h, Alof trlider fram).
A1 of.
Hleid, jag has endast en friga.
Hleid.
Men allt lagger du i dema sporjan!
Sannt, ty jag onskar veta om jag undgir det tyngsta jordeve.
Hleid.
Du undgh det ve, som skulle grama dig bittrast.
- 4lof (hiilsar och gk).
Ingialds husfru kunde ej hora nigot mera hugnesamt lin att hon fHr ljuta doden fore honom.
Froja skall fd ett offer af mig i morgon.
A s m d (triider fram).
Nar fh jag draga ut pti vikingatig?
Hleid.
Snarare an du tror, men icke snarare an du onskar.
Asmz (nd.
Det Eter godt ... ta.lj mig mitt ode an vidare.
0, " lX.W (half hiigt).
Du ar for god for den har leken.
Hleid.
Ingialds son, mycket ager du af hvad lifvet vanast skattar.
Blott tre ting, vill jag nu namna; en moders omhet, en faders rAd och vishet, en.
bjates vanskap.
Din h&amp;g Br blid och vansdl, men den.
stracker sig dock eftex ryktets blodiga bragd, och glads, ty du skall.
till fullo nB ditt m6.1.
Men nar ditt sv&amp;d mest fi-uktas mAste det.
ur domnad hand falla och n&amp; Lifvet fagrast leker for din syn, opp- nar sig din grafhog.
Nornan spann din trild i skiraste glans, men ioke blef den l@g. Ovua~.
Hvad spBr hon ...
Asmmds fall!
Asmud Val 1ika.r mig din sphdom, dn tiiljer mig att jag skall do, men du taljer mig desslikes att jag slrall lefva.
Orwar.
Sannt - lifvet och aran aro ett.
Ryktet, som aldrig dor stan- nar utanfor hogen, inen ej m % han hAlla det for sannt, som en volva pladdrar.
Hleid.
Ingialds son, lyster dig att frHgn n %got mera?
h ~ (med ~ halft d 16je).
Hvad taukte min fader, d&amp; han forsta gBngen tog mig i famn och skulle f&amp;Ua domen ofver mitt lif?
Hleid.
Du vill profva mig, Asmund.
Godt, din fader tankte att; du var en klen pilt, fogn artad ntt vFxa upp till fullgod kampe.
Ran hade ocksA redan beslutat¶ att dn skulle siittcls ut i vjldmarken till rof f6r ulf och raf, dB din spada hand Liksom hajdande grep efter hans arm.
Darvid skiftade han hug och sade: ~ l e f v a mB han, hurudan han all b1ir.n Minnes dm det Ingiald?
Incjiald.
J a g minnes det fdlval.
Hleid.
Asmnnd, tror du mig nu?
I Asmund.
Viil ser jag att dn h a kunskap om mycket.
@ &amp; Isar ooh g ~).
Hleid (reser sig, stiider sig tungt mot hogsatespelaren och blickar skarpt.
omkring).
' Man andas sA tungt hii&amp;nne, det mAste vixa brist pH lnft, trk 1 % npp dorren!
(~ e l i h p i Orvar, sorn ej ror sig ur flgcken).
A-1 ' de
blB rok i stugan eller iir det seidlngor, som annu hagra for min syn?
Nu skall volvan sporja, sporja med stickande spe.
..
Godt folk, I hafven d a hort talas om Tor, huru han kladde sig i brudelin och kvinnopynt och sokte gora sina hvassa blickar milda och sina hlrda hander lena och huru han l t kost vid dens bord, som han foraktade.
Hvarfor tron I, att hau s l handlade?
Det mlnde man v d veta, han ville Ptterfl sin hammare.
.
Hleid.
mest hkdprofvade, sitt mest fruktade vapen.
J a val.
SB milste han gora sig svag for att lter blifvs stark, Tor i kvinnobllider, med omkan kunde man le d&amp;Ht om man ej visste hvarkt det syftade.
Men kan nlgon saga mig hvad det hetyder, dQ en friboren man skickar sig som tral?
I tigen, ja volvan mb val fBfangt spijrja.
- Men hor db, det ar nigot kvafrande tun&amp; ofver stugan, oppna dorren tr81, jag befaller dig!
.
.
.AterfS, sitt Orvfll ' jreser sig upp och griper efter sitt undankastade vapen.)
Foga har du, kvinna, att befalla.
har.
ja.g mig dock for god att lyda dig.
Tore jag blott trtil, holl Hleid.
Orval., G r h s son, var stilla och jag vill tiilja hvad dig forestk.
o.) ' Var (lyfter en skijld frPn riiggen.1 Hvad mig foresttr vet du mindre an jag sjiilf.
Hleid.
Grip ej skolden att hamra pH, ty hora mlste du!
Djiirf ar din hug, bland btllde m h vill du blifva framst och rosande rykte vill du vinna.
q a r r a n vill du dmga och stordld vill du ofva.
Ditt unga blod sjuder sf trhgtans brand.
, Orvar.
Miirklig nyhet bldar du ...
Sannt, annu ar jag ej fastvuxen vid tufvoima pB Berurjoder.
meia.
Orvar, du foraktar gudarne, d l du ser deras bilder tanker dn p&amp; stock och sten och bjiirtmiiladt snidverke, men al&amp;ig p l Odin, som skankt ditt stolta, manliga sinn, aldrig pH Tor, som skankt din smidiga kraf t. Orva~ ..
Sannt - och jag sager det nu med hogt ljudande rost: jag tror icke pB dessa gudar, som man talt mig m9ste forgHa.
Men.
afven om jag trodde, ville jag ej blota.
Hvad jag f l t t utan bega- ran, mB jag vti.1 f B behhlla, det mb nu vara oxnr eller karfvar, soner eller tralar.
Hleid.
Hogt iir ditt tal, men mark mina ord: den tid skall komma d l du blir llgmald och ofvervunnen och faller i stoftet for gudar, hvillca du nu ej ens namna vet! "
Dina ord aktar jag ej mycket varda.
en volvas, for det andra en lrvinnas.
For det forsta iiro de Hleid.
Den tid skall komma, d % du for en lrvinnas skull andrar ditt hela sinn.
Orval .. Tig eller jag slungar skolden i din gamla trollskalle!
Hleid.
E j angslnr mig ditt hot, allt g l r dit odet hvalfver och manni- skan kan ej nndgB hvad henne forelagdt iir.
Men om jag nu nam- ner nlgot, som du varmt alskar och starkt hatar, vill du d l boja ditt sinne och saga: jag tror?
Nemn l Hleid.
Ditt sinne giir aldrig en smygvag och det hala, som slingrar sig undan eller fram ar dig en styggelse.
Mot bjornen g l r du med en kort khbba, men ur vagen springer du for e n orm.
Hyem gaf dig kunskap hgrom?
Hleid.
Du alskar den guldljuse gtngaren, som gnaggar dB du nalkas, som ser s l eldigt mot faran liksom alskade han den och som hastar fram i kapp med vindens il. "
orva9-.
Hvad fagert ar blir latt alskadt, du behofde e j koka seid for att tiilja inig det.
.
Hleid.
Grims son, sliksl ord gora dig foga gagn.
Den dunkla brygd.
har skankt mig ljus, ljus ofver ditt lifs ode.
Hor och glads: vidt-
berest s k d l du blifva, ditt iykte skall spridas frdn land till land och din vag ofver hafven liinge spixas af blod.
Vet dock - om du fore ofver 5in storre floder, bredare fjordar och vidare haf, s k a l du dock do i Berurjoder.
Mycket skall du med svardsegg vinna, men for sv&amp;d skall dn dock ej falls.
Giftig orm, som du hatar skall din bane varda och Faxe, som du iilskar skall dig till ofiird fijra.
o ~ a r (siitter skolden framfor sig och harnrar p&amp; den).
Tig kvinna eller jag svww ej for min g&amp;ning.
tunga Llr mig forhatligare an giftsviild orm.
Din falska PB dorren lned dig och hela ditt folje!
Ijzgiald (trader emellan).
Har rdder jag.
Owar.
Fosterfader, ratt har jag val ej att lasta din giirning, men det synes mig som kunde jag ej mer trifvas af ditt brod sedan seid kokats vid din h&amp;d.
Jag beder dig, ej sdsom nyss tralbojd i mull utan med hoglyftadt anne: Latom oss lamna Berurjoder!
I~zgiald.
MB det rustas till er affiird.
Du glader mig fosterfader.
(Hm g&amp;r niigra steg, men vilnder sig plWsligt mot Hleid liksom fattad af en ingrfvelse.)
Volva, viil lyster mig att visa det din spddom ej skall fyllas.
Gor det om du kan.
Orvar.
Nornans v 8, som du sH mycket pladdrm om, vill jag sonder- rifva med mitt svard.
Du sager att Faxe skall mig till ofiird fora., men innan dag gryr skall han ligga maktlos som en gudabild.
Grims son, nu tror du pB ndgot mera an pH dig sjalf.
Orvar.
Hleid.
En norna sager, nr ii~ri-n %kan ovetande tvinnar mad p i sitt e skall till slut sanna mina ord.
odes trld.
Hvad du nu ~ ~ o t s a l l d gor,
orvar (ler ijfverljudt).
Om jag trodde att en dod hast lrnnde blifva lnin bane, vore jag v51 f r i n vettet.
Hlezd .. - Du tror att en lefvande Iran det!
.
Orvar.
Volva, intet - tror jag, iqztet, hor du.
E j handlar jag for att undslippa, endast for att klarligen visa, att det ligger i min makt att sjalf bestamnla ofver mitt ode.
Hleid.
Det 5r redan bestamdt.
, * 0~ " ' U~ ') " (vsnder sig till Asnmnd.)
Posterbroder, hvarfor hiirda vi sB l h g e ut.
En sanning talde oss volvan, hiirinne kan man svhligen andas.
- Kom, viinnre ar det under himlahvalfvet, vanare nere vid fjorden: stjarnor, fullm&amp;ne och Hart sofvande vatten, tystnad och ljus hvart man ser b&amp;de ofvan och nedan.
Kom, kom, f r i n sotad &amp; s och nattrnork trollkonst, frAn gudar och logner och svikande ord.
Vi vilja r&amp;dsl&amp; om v&amp;r stun- dande fard.
(Fosterbrijderna g8.)
Bleid (lyfter stafven oc11 sjnnger.)
Manniskotunga Stolt du talar, E n gBng likval Stuln du blifver.
Mannislcoogn Stolt du blickar, En g h g likviil Skumt du blifver.
N5inniskosinne Hogt du hiifves, E n gang likviil Sanlct dn blifver.
Knn mot stormen S p h val spjarna?
Kan for frosten J3os sig freda?
Hogre lagar Lugnt de lyda, 0dmjukt bojda Och vissnade.
(Slut ph forsta akten.)
Nhgra CigonbllcksPotograflep frkn arbeterskornas varld.
Jmuaridagen iir kall och bister, snon faller i tiita flingor, blasten hviner om knutarna.
Skymningen faller pb, men inne i ar- betssalen sprida de elektrislra lamporna eft kl&amp; ljus.
Har skall man inte t h k a p % snon och kylan, h&amp;r iir det for vilrens och som- marena tid som det arbetas.
Vid de tvii lHnga borden, som lopa genom selen, sitta mellan 50 och .60 unga.
flickor sysselsatta med ett sy hdmhattar.
Hvar och en bar sin lilla i bordet fastgjorda symaskin, som drifves med elektricitet, hvw och en har sin modell att sy efter, sin stock af tra, p i hvilken hntten formas, sin stora jarnrulle - liknande en sy- maskinsspole - kring hvilken flatorna aro upplindade.
Hvita, svarta och kulorta hattar af en mangd olika former och storlekar iiro i arbete.
Diir sitter en liten ljus %icka, som ej ser nt aft varcb mer an en 16 h. IXon hiller pb med en hatt af enkla, hvita ffiitor.
Kul- len iir just fardig, liten och toppig, nu syr hon briittet, som skall vara stortJ med ett par djihfva bukter bak.
Den liua arbeterskans kinder gloda af ifver, flatorna lopa raskt och sgkert mellan hennes kvicka; fingrar, maskinen surrar, hatten blir storre och storre, inom ett par minuter iir den f&amp;dig.
DB stannas maskinen med ett litet tramp af foten, flatan klippes af och fastes for hand.
Bitten prof- vas pii siocken med en van rorelse, fBr en hastig bojning vid buck- lorna bak och lagges sedan till den hog af likadana hattar, s o u samma arbeteraka forut forftirdigat under dagen.
8 % borjar hon ge- nast en ny hatt, alltid genom ett par stygn for hand midt uppe pB kullen och s&amp; p % maskinen igen.
Om hon &amp; r riktigt flitig kan hon af denna enkla sort hinna anda till 70 hattar pb dagen och hon har annu icke arbetat mer an ett Ar i yrket.
Och denna vecka mlste hon vara forf~irligt flitig - siiger hon - ty det iir snart den 1: sta och hon mlste betala hyran for nasta mlnad, ty hennes far ligger sjuk och modern hinner aldrig komma ut och fortjlina nlgot, dB det iir 5 yngre syskon hemma.
~ F o r r a veckan fortjanade jag 8 kronor,
57 - den hiir skall det nog bli 102, sager hon, &gt;) om jag bara f h slippa ryggvarken, som brnkar komma pii mig, nar jag syr allt for ifrigt.
Men sB f&amp;r jag .val ligga till sangs p&amp; sondagen och d&amp; det nog ofver i g e n.
~ Och med ett energiskt tng i flatorna liiter hon hatten snurra rundt pB stocken.
Litet langre upp vid bordet sitter en jildre flicka, som begag- nar en annan sorts symaskin, en som syr utan stygn.
Hon har svarta, breda och mjuka engelska flator att arbeta af.
Det ar om- tAaliga flator, hon m h t e vara mycket noga, s&amp; ntt de ej gii sonder i kanten, och ej I&amp;ta maskinen gii for fort.
Hennes model1 iir stidan, a.tt knllarnn m h t e sys for sig och briitterna for sig for att sedan fastas tillsammans af montererskorna.
Hon arbetar lngnt och jamt utan fjask, kanske snarare en smula likgiltigt.
Det ser nastan ut som om hennes fingrar ginge af sig sjiilfva, som om hon ej behofde gora sig besviir att tiinka pB hvad hon gor.
Men s&amp; har hon ocksB hiillit pii att sy hattar i 11 Ar, dag nt och dag in; modellerna ha nog vaslat under Brens lopp, men arbetet har alltid k r i t det- samma.
En 15, 16 kronor.
kan hon fortjana i veckan, hon iir en af dem som sy fortsst.
&gt;Ja, det racker inte sB lBngt, nSir man slcall betala bade hyra och mat och ldader och ved och allt.
Om sommaren har fabriken ej sB mycket mbete, dB blir for- tjiinsten mindre.
Men s&amp; &amp; r ju zwbetet iclre s&amp; anstriingsnde heller och snyggt och trefligt ar det och endast hyggliga kam- rater fib: man, ty hvem som helst t a p s ej till arbeterska p&amp; hatt- fabriken.
SB inte Sir det v k d t man beklagar sig, battre kunde man ju ha, men samre ocksi.
Eller bur?,) v a d j ~ hon r till kamraten bred- vid, som syr kapotthattar af mycket sinala och finn inarinbliia flator.
Denna nickar blott till svar, v8gar ei se upp, det galler att fora flatorna riktigt jWt, s4 att de ej bukta sig.
Arbeterslran bredvid heme syr stora hvitn gosshattar, den nasta smA bruna reshattar eMer engelsk modell, sedan komma nggra soin sy roda och grona landshattar.
Forestiinderskan g %r omkring och ser till arbetet, ger ett r&amp;d hiir, en rattelse diir, delar ut flator och sybehor; springflickorna nystn upp flatorna p&amp; rullar, sopa upp skrap och @ all, b5il.n.
ut de fkdiga hattarna till prassning.
Alla hattar sys dock icke pB maskin.
I den s. k. monterings- salen aro afven omkring 60 arbeterskor sysselsatta.
Halfva antalet montera de maskinsydda hattarna, fasta kullar och bratten till-,.
sammans samt satta band pil, de enlrlzlre hattarna och gosshat- tarna.
Men de ofriga m-beterskorna, pH monteringssalen sy de finaste hattarna for hand.
Ibland tiUverka de fijrst en liten stomme af kar- kas, kring hvilken flatorna sedan sys, men ofta formas hatten p i fri hand efter modellen.
De skickligrtste arbeterskorna sy efter friin utlandet komna ritningar de forsta modellhattarna, efter hvilka t r i.
stockar sedan goras och som tjiina till monster for dem, som i den andra salen sy.
hattar pH maskin.
F r h £3 pB morgonen till 7 pB aftonen med 11 / 2 t i m e s mid- dagsrast arbetas det p l hattfabriken och for hvarje dag stapp1a.s nya tusenden af hattar i alla f&amp;ger och former upp p l hyllorna i de stora lagerrummen.
Och n&amp;r vAren kommer spridas dessa olika hattar landet rundt till alla de smB och stora iterforsiiljrtme i stiiderna och p % landsbygden.
PB hattfabriken tar man db itu rned flthattai-na, men pB dem &amp; r det hufvudsakligast min, som arbeta.
De arbeterskor, som ej kunna sysselsattas med att montera filthattar, fii under den tid strtihatt-tillverkningen st&amp; stilla, sokrt sig annat arbete eller - om de hafva rtid d&amp;rtill - hvila sig.
Det kan nog vara skont att en liten tid slippa sitta instiingd pti fabriken, men att gb miste om fortjansten &amp; r ofta bekymersmnt nog.
N u under vintersasongen iir det i alla fall fullt upp med arbete for bHde hnttsiimmemkor och montererskor.
DBr de sitta rid maski- nerna eller med vana fingrar sy for hand dessa olikfgrgade hat- tar i mer eller mindre konstiga fasoner, agna de kanske icke en tanke Ht den varma och ljusa &amp; stid, d l dessa hattar skola begagnas.
Hvem vet hvad de tanka pti och lgngta efter!
Kanske hlott efter att klockan s k d l bli sju pti kviillen, d l de fS stracka p l de stela benen, rata pB ryggarna och skynda ut i friska luften.
II.
H o s sattarinnorna.
Hvilken besynnerlig lukt!
Det ar trycksviirta ocb kaffe till- sammans, mest kage niistan, ty sddant kokas p i tre stallen i saleu.
Man behofver nog en liten t k ntt styrka sig med i kylan, helst de, som haft ofverarbete till kl. 3 i natt, men iindi miste horja satta W. 8 pB morgonen igen.
Det ' r s l tyst i salen, hvars nakna nedsvartade vaggar har och dar fitt sig nigra, ur illustrerade tidningar urklippta forfattarportratt till prydnad.
Balrom de hoga %regalernan s ' til och sitta sattarinnorna, nggm af den1 6x0 aldre Irvinnor, andra, soin aro elever, iiro helt unga.
I)) kasten)), soin s t k p i nregalerna)), liggn de olika typerna i. sina fack.
Niigra af sgttarinnorna hllla pfi med)) aflaggningw, d. v. s. de la-gga tillbaka forut uppsatta typer, med hvillza de sedan skola satta ett nytt arbete.
Det g b med en .ofantlig hastighet att kasta hvar och en af typerna i sitt fack, det forsta man mlste lam sig pil tryckeriet ar ju att Irunna finna hvarje typs plats utan att behofva soka den.
Och for en van sattarinna Lr aflaggningen nastan en liten hvila.
En elev, med ett blekt sorgset ansikte och pannan rynkad af anstriingning, hiller pi % att goka tyda den mycket sviirlasta stilen.
i det manuskript hon f l t t sig anfortrodt.
Den aldre sattarinnan.
dar bredvid, som lar henne, iil.
for ogonblicket alltfor upptagen af ett brldskande arbete for att ha tid att hjalpa henne, och s % rn %ste hon leta sig fram st % godt hon kan pB egen hand.
Langre.
frail1 i salen star buntmakersk ' ann - hon, som skall h8Ua reda pil alla stilsorterna, lagga in dem, nar de i * - o begagnade och liimna nt dem till sattarinnorna - rod och varm letar hon bland sina palzet, medan t v i sattarinnor, ifriga och otlliga, begiira den ena nnonpreille-stil 2, den andra.
, petit 2 och ~ I c o r p u B s.
Nu lzoinmer falztorn och fr6gar efter ett korrektur, som det Br rnycket briidtom- med.
, Om tio minuter, - sager sattarinnan --, %jag Iran inte jakta p % fortare Bn jag gar!))
Hennes blick ilar blixtsnabbt mellan texten och ~skeppetw, i hvilket)) s %ttningen~ stir, pfi hennes kinder brinna t v i roda flackar, heqnes hand slziilfver eilzellan&amp;t " och svetten n hon fiirdig, ett par)) om- piirlar p l hennes panna.
~ n d t l i ~ e blir brytningar~ blott och gossen, soin vantar vid prassen f %r satta in wkeppet B, dra ofver iued fihgvalsen och gora)) afdraget)).
som sedan slrickas ned till korrekturlaserskan.
Sattrwinnan torlrar sin.
heta panna och vander sig sedan till den elev, hon har bredvid sig.
Hon mlste se till att flickan arbetar, ty det iiz hon, som aflonar henne.
Hon ger heme 3 kronor i veckan och lhter heme sattzl p l det arbete hon sjalf filtt.
Hennes egen for- tjanst g&amp;r upp till en 18, 20 kronor i veckan, ofta stannar dot dock vid 15, 16, beroende pfi halsan och krafterna, s o u icke alltid Bro de basta.
,))
BDU f&amp;r allt raska pB litet *, silger hon till eleven.
%Den diir enkla ~brodstilens ar ju sA lgtt,.
vi mlste hinna slut detta i dag och snart &amp; r det middag!
s SB tar hon titer till sitt eget arbete.
Det ar en svbrlast, veten- skaplig afhandling; men hon 5ir van vid de mest olasliga stilar och satter latinet och tyskan, som hon inte fijrstb, ntan minsta svbighet.
~ A c k, om jag vore sQ skicklig som froken a d &amp;!
D suckar eleven.
.
) Jag iir visst inte skicklig, k k a barn.
J u langre man hlller pb, dess mindre tycker man att man kan, men ingen, soin ej iir litet inne i arbetet, forst&amp; att uppskatta det.
Jag har htiUit pi % i tjugo- tv8 Br nu, men har iinnu mycket att liira.
~TjugotvB br!
s Eleven ser hapen nt.
Sattarinnan smbler och d % ser hon helt ung ut, trots siua in- fallna kinder och det ofveranstrangda draget kring munnen.
sTiden g4.r fort, na.r man arbetam, sager hon, i det hon viin- der en sida af manuskriptet.
~ N e n niir jag larde inig, var det ej sB m h g a frnntirnmer, sora arbetade i yrket.
Xu borjar det bli all- deles for mbnga.
Sattarinnan pb andra sidan om regalen har foljt med samtalet.
)) Om vi ba.ra kunde fb lika mycket betalt som miinnen!))
fal- ler hon in.
DJa, det kunde nbgot varas, suckar en tredje.
Det ringer till middag.
Xedan sattarinnorna s a d a s i Gfre andan a£ salen och taga pb sig ytterkliiderna, fortsittn de det pi- borjade samtalsamnet.
sLika mgcket betalt som siittarne, det tror jag inte vore nb- gon fordels, menar en.
sFoljden skulle bli att vi blefve ntan arbete.
Om tryckerierna kunde fH en manlig siittare foi samma p i s som en kvinlig, skulle de naturligtvis hellre ta den manliga.~ ~Karlarna gro sB kitsliga !~ ropar en tjock, rodblommig flicka med ett hurtigt utseende.
sDe fR jn a d d det basta arbetet!
J a g skulle lika val som de kunna siitta:, accidensern, men f i r iate lof att forsoka en g h g!
Det &amp; r bara afundsjuka, det iir siikert !~ DNA, hvarfor kan du inte vara nojd med det arbete du har, du fortjanar ju ratt bra pH d e t?
~ %Man sknll inte vara niijd, man skall s t r a f ~ a framlt !&gt;&gt; - den tjocka sprang skrattande ner for trappan.
)) Deli g %r ett missnoje genom hela ~iirlden tycker jag,, sade en af de aldre sattarinnorna.
, Jag for min del fir sb riidd for alla foreningar och allt brHk.))
rH prnt!
Du iir gamma1 och konservativ, inen vi ~ r unga o och tro pH fmmtiden!
) &gt; Och darmed skildes man vid porten och hvar och en skyndade.
.
&amp; t sitt hA.11 for ntt lifa middag.
, a Det Br ett sorl i porten, ett stim i trapporna, ett ideligt gHende i dorrama.
Omkring 300 kvinnor, kontorspersonalen inberaknad, sysselsattas vid labriken och nu komma de alla ' att borja dagsarbetet.
Kolden ute har lockat fram rosor pH eljest bleka kinder, men fing- rarna $ire stelfrusna pH litet hvar och man m h t e tin8 upp d e n en smula, innan man kan b o j a a~betet.
Snart ar likvd den systematiskt ordnade tillverlrningen af stiirk- skjortor, chemisetter, kragar och manschetter i full gAng.
En man- lig tillskkare, bitradd af ett par flickor, som ordna tygstyckena, s k a till de olika rnodellerna efter triimallar, som fastskrufvas afver iinds till 130 pB hvarandra lagda tyglager, genoin hvilka den skarpa knif- ven fore; kraftigt och sakert, sorn genom ett enda stycke.
Sedan hoplaggas sammanhorande bitm a£ andra flickor, stZi~nplss af de tvR stiimplerskorna, som i oafbruten takt hela dagen Eta starnpelmnski- gerna smiilla upp och ner, och aarnmanbuntas till sist i dnssin.
Paketer om fem dussin i hvarje, af kragar, manschetter och skjortor i en miingd olika former och storlekar ligga ordnade i facken pB de hyllor, sorn fr&amp;n golf till tak klada tillskaringsri~nllnets vaggar, och triimallarne for de ofver hundra modellerna, som p&amp; en gBng ' in&amp;ste finnas i handeln, ligga likaledes ordnade och numrerade I de stora, ljusn sysalarna sitta sommerskorna vid sina inaski- ner, soin drifvas med Bnga.
Hvarje sommerska Br specinlist pb en viss del af tillverkningen och har, darigenom att hon i Bratal syssel- satt sig endnst med samma slags arbete, nppniltt en .hog grad af skicklighet inom sitt lilla omrHde.
Manschettsommerskorna sy 0ndas.t manschefier, kragsommerslrorna aldrig annat an kragar och trHckler- skorna, som vanda och tr&amp;ckla, hala standigt pA med detta.
Nog- grannhet.
och ihiirdighet fordras af dem alla for att .de olika artik- larna skola blifva ' precis sHdana soin de .skola vara, hela dussinen pH millimetern lika stora och lika val sydda.
-.
.
.
, '
En mangd olika symaskiner nnvindas, somliga, som endast sy efterstygn, andra, som pB ett utomordentligt ~ f i n t s a t t ~ kasta rispet pB manschett- och kragkanterna, innan dessa anda as in&amp;, och s i knapphtilsmaskinerna.
PB dem sys och klippas p i en g h g de allra.
vackraste knapphg, naturligtvis of antligt mycket f ortare an af den skickligastb knapphfilssommerska.
De fyra flickor,; om skiita knnapp- hBlsmaskinerna, ha ett riktigt trefligt gora, vore det barn inte, som allt annat fabriksarbete, sH forskriickligt enformigt och dessutom sd f oga inbringande.
Vid ett bord for sig sjiilfva sitta niigra arbeterskor, som icke gora annat an fasta tridarna efter maskinsomnaden.
Det g %r icke fort, och om fortjansten for detta libom for tricklingen kan gB upp till 6 kronor i veckan, iir det storartadt.
Sommerskorna fortjana mer, 8 A 10 kronor kunna deras veckopengar gH till, men i de flesta.
fall stannar det vid 7 kronor.
Sysalarna ar fabrikens ena afdelning.
Iden innan alla dessa skjortor, kragax och manschetter fii det prydliga utseende, som de hafva, n k vi kopa dem i bodarna, mdste de gB genom iinnu mtnga hiinder.
De foras till tvattstugan och nedlliggas i tviittmaskinerna - ett slags trdhdor, som snurra rundt och skaka klgderna i sip- ladder, tills de blifva hvita som sno.
.
D k p Q skoljas och blBnas de och nedliiggas i ncentrifugalmaski- nen,, i hvilken vattnet pressas ur dem genom lufttryck.
Tratter- slcan har endast att skota maskinen, lagga ner plaggen i dem och taga ut dem igen.
I starkningsrummen, dar en arbeterska starker kragar, en skjortor, en manschetter o. s. v., begagnas ocksd maskiner for att gnugga in stkkelsen, sB att allt blir lagom styft.
Arbeterskorna hiir, i sina rena bomullskliidningar och med bara armar, bilda liksom strykerskorna, en sardeles liflig tafla.
- I stryksalama k det rent och ljust.
Strykerskorna, en 40 ti 50 stycken, fora med schwung de heta och blanka jarnen ofver det hvita linnet, sii det ?ingar af det.
Se pB heme dar, som stryker manschetter!
Forst tar hon nBgra IBnga och kraftiga tag f r m och Ater, sedan glansas manschet- ten.
SB gores randen rundt orthing den med strykj&amp;nets kant, till sist rundas den inifrtln, synas noga och Iiigges slntligen i korgen till de forut fardiga.
Tun&amp; ar det, det ar sakert, att frBn morgon till b a l l st&amp; vid strykbradet.
&amp; !en det finns strykerskor, som stltt har i 10 i r pd
.
-, samma, plats och strukit t. e x kragar.
Kragar, lrragar i oandlighet, dussin pii dnssin och gross pB gross ha gBtt genom deras hander.
14 A 15 kronor Iran en god strykerska fortjann i veckan.
Ty sB snart veckoafl6ningen kommer upp till 8 lrron&amp;, hiijes den med en viss procent.
Det iir for att sporra arbeterskorna till flit, och flitiga aro de.
De flesta ge sig ej tid att hvila en ' minnt mer an de be- hofva for att s l h g a i sig kaffetiiren p % forlniddagen och middags- maten, soin de ha med sig.
Darute pB den Iiinga hallen bredvid strykugnama st&amp; deras krulror och pannor, som de varma sin mat i.
~ f v e n sommerslrorna viirma sin mat diir, det iir icke m&amp;nga af fabri- kens arbeterskor, som gB hem i middagsrasten.
Luft f i de ju morgon och kvall, mena de, och sB ar det ju bra att slippa slita p&amp; ytterkladerna.
Om de icke bli forfarligt tratta?
Jovisst!
Men n&amp;r man blir van att st&amp; hela dagen eller via ' det standiga~tillasittandet, kanns det icke sB phkostande, forsakra n0gra.
DJa, se vanan ar halfva naturen,, behiiftar en gamma1 grB- h h i g trbcklerska.
~ I n n a n jag kom bit for 23, fir sedan, hade jag tjanst och dB fick jag gti frBn morgon till kvall.
Nu sitter jag i stdlet.
Det kan vara lika bra det ena som det andra.
Visst ta krafterna af, sb att fortjksten blir mindre, men en fftr- knoga, sB lange en o r k a r.
~ ~ O c h se ' n kominer en pB fattighusetw, m u d a r en flicka, som har hufvudet ombundet med en sjal och ser ytterst t h d ut.
~ D e t blir bara e l a d e till sist och.
D Ron afslutar ej meningen, men bojer sig djupare ofver somnaden.
ForestBndaren, som varit i andra salen, niinuar sig.
&gt;&gt;Fabrilren ar den storsta i sitt slag i Sverigei), sager han, ~ o c h vBra artiklar m&amp;ste vara bftde billiga och val arbetade for att kunna tafla ~ n e d de utlandslza fabrikaten.
Nar folk koper sig en krage och ett pai manschetter, ibland till ofantligt billigt pris, ty det finns kragar for 2: 50 A 2 kr.
dussinet, kunna de no!
kritisera varan och vilja ha den s % bra och sB billig som mojligt, men inte forstft de hvilket arbete, som blifvit nedlagdt bara pft hvarenda krage och genom bur mBnga hander den mbste g&amp;, innan den blir fardig.
Inte kunna de gora sig en forestallning om hvilken noggrannhet och skicglighet det fordras for tillverkningen af dessa, synbart st % enkla artiklar.
D, Nej, inte tanka de p % hur sihnmerslran och strykerskan fft streta och arb ' eta for en ringa Ion!
&gt;).
.
. '
8 Sommerskan och strykerskan!
8 - foresthdaren rycker be- klagande pH adarna.
sJa, de fP vara tacksamma: att vi ge dem arbete!
Om vi stangde fabriken, hvad skulle de dfi ta sig ti113 Det rore inte sB latt for dern att f t en annm sysselsiittning.
De f t vma nojda.
Jag undrar just, om folk skulle vilja betala hogre pri- ser for rarorna for deras s k d l!
~ Gerda Xeyerson.
kejonets unge, Rutidsskildring i fyra akter af Harold Gote.
Dti man skall skrifva om denna bok, som ~ 2 1 egentligen ar en framstiillning af Asikter i dramatisk form snarare iin ett verkligt drama med n %gon sorts handling, stir man rerkligen i trekan hrar man skall borja.
Boken h v i d m namligen af en hop uppslag, den $ir som en ' passerad soppa, sammansatt af alla mojliga ingredienser - vi kunna val anvanda liknelsen, eftersom bokens hjalte sjalf kallar lifvet Ben tjock soppa8 - ett uppkok pti alla b o h h e n s srtmtals- h n e n.
Den ger intlyck af en fHgel, som flaxar hit och dit, dop- pande sin nabb i tin den ena an den andra grumliga vattonsamlingen utan att ge sig tid att stanna och piijla djopet eller den verkliga halten af niigon enda.
Det skall icke nekas att i boken hQr och hvar finnes en flakt af poesi, att man afven med en viss sympati forsth hur det jaser och sliter i unga hjai-tan och att replikerna ofta aro fyndiga - om ocks % icke alldeles s i mystiskt djupa som de tyckas pretendera att vara.
Men hvad fortjmter arbetet mojligen m t aga ur estetisk s p - punkt, &amp; r det tkikternn som h a iir hufvudsak, och det iir eMer dem arbetet miste bedomas - och fordomas.
Hvilka &amp; ro personerna i denna ~nutidsskildring~?
Som namdt, 5ir handlingen ingen, hvarfor det hela bast karakteriseras genom per- soneina.
En biskop, hvars blidhet 6fvergdr till fullkodig slapphet och som tycks vara alldeles renons p i en egen stbndpunkt.
En hustiu, biskopinnan, som bekanner att hon haft ett barn fore iikten- skapet med en man, som hon alls icke iilskade.
En ung flicka, hvilken utropar, att om hon i likhet med biskopinnan agde ett bsm,
skulle hon ~ s a t t a det p&amp; en piedestal och fira gndstjiinst i diss be- traktande~, pB samma gBng hon forklarar, att hon icke ens vill)) trampa pii det lagliga a.ktenskapet af fruktan att slnntsa sina skor D. '
E n tjugukrig yngling, som fAtt god uppfostran, som Br vid halsa och f d a krnfter och and&amp; sB utan allt mngdomsmod, att han misstrostar om lifvet och anser sig aldrig kunna fria till en lrvinna, emedan han ej tror sig kunna forsorja henne.
Och till slut en rektor, sorn skall fora de gammalmodiga Asikternas talan om dygd och heder, och hvilken forf.
lyckats p&amp; ett ganska listigt satt lrarrikern.
InnehAllet ar med f l ord foljande.
En ung bildhuggarinna, Saga., dotter till en den sfria Iz~rlekens apostel,, en efter hvad det phstBs forst efter doden som ett lejon inom litterntnren erkand fijr- fattare (daraf namnet ~Lejonets unge))), vistas som gast i biskops- huset ri en af vlra iildsta smBstadera for att utfora bestidlningen af en portrattbyst.
Det rBder ett idealiskt samforsttind mellan den i hog grad frisinnade biskopinnan, den forundransvkdt toleranta bisko- pen, deras fosterson Adil (biskopinnans barn fore aktenskapet, ett forhlllande som mannen lika litet sorn varlden i allmanhet tycks ha reda pa) och den unga, af alla konventionells fordomar och band fri- g-jorda konstniirinnan.
De unga tu iilska hvarandra, men som det synes hopplost i foljd af bedas ovissn-framtid.
Saga skall resa till Paris for att fullfolja sin konstnksbana; Adil, ett gryende litterart geni, skall ii sin sida nt i viillden for att utbilda sina rika journa- listiska anlag.
Sista aftonen af de ungas sammanvaro firas med ett sliidparti och bal.
De hemkomma sent pa natten, saga genomvAt efter en ofverdtidig f a d, under hvilken Adil kort ned med heme i en vak.
Bondersliten af oro och samvetskval, fruktande att foljdernn af hans dumdristighet skall medfora Sagas forkylning och dod, envisas Adil att vaka utanfor hennes dorr.
Saga, som ej tycks haft nlgot vidare men af det kalla badet, lBter Adil ej lange vaka ensam.
Hon kom- mer ut till honom och det blir en forklaring mellan de unga.
Han ser allting svart i svart, de mlste skiljns for evigt.
DB 5ir det Snga, sorn tar deras ode i sina hgnder.
Skola de skiljas, s&amp; vill hon lefva lifvet fullt pB ett par timmar.
, Jag vill ha fullt ut hvad sorn iir mitt!, sager hon.
&gt;) I mitt rum ar det varmt.
Kom!))
0ch med en hiipnadsvackande cynism hnr forf.
inlagt styckets enda, sorn ett hnfvudmoment i skiidespelet betonade handling i det sorn forsiggh mellan de unga under det ridiin 8r sankt mellan tredje och fjerde akten. '
', '
I sista akten &amp; r dlting lust och garnunan.
Biskopinnan 5ir fortjust ofver de ungas forening och sluter dem ofverlycklig i sina armar.
Nu vill Adil folja Saga till Paris.
Han, som fruktat for de wrysligt stora bosattningsmagasinen~ och dromt om att ~ b pd o en matta i oknenn med det enda hoga mdlet att sgom heme till en stam- modem, har nu inga betankligheter langre.
Det forefaller som om han tiinkte sig att ett ungt par kan undvara all lifvets nodtorft bara de icke iiro vigda.
Rusig af .k&amp;lekslycka fork1ma.r han, att till och med det ~ a t hungra t ihjal vid Sagas fotter vore ett n o j e ~.
Efter nggra formaningar nf biskogen till Adil att betiinka fader- skapets plikter, hvarp % Adil lika patetiskt som vist afger ett om en forundransv~ird mogenhet vitnande svar, reser det unga paret, Biskop- innan foljer dem till tAget, men biskopen han stBr i fonstret och viftar och valsignar deras affiird, och med de hadiskt forvrangda bibel- orden:, De kiira barnen!
Dan lyckligont &amp; r allting rent!, slutar skbdespelet.
Nar man bortser f r h att det i forsta akten fingras litet pb religionen, detta har dock ingenting med historien att gora, armat iin att biskopinnan f&amp; tillfdle att e r k h n a att hon ar en tviflerska, som aldrig satter sin fot i kyrkan och att om man begiirde att hon skulle ha d g r a h h s y n till sin mans iimhete, skulle det vara det- samma som att fordra hennes andliga sjiilfmord, om man som stlgdt bortser frBn detta uppslag, hvaraf ingenting blir, hvad &amp; r dd bokens hufvudsyfte?
Forf.
mhar sjdf i en ~forsvarsartikel D forklarat, ~ a t t hennes arbete ilr af pmaktisk-social art., ~ H o n vill stalla den frdgan under debatt, huruvida icke ett naturligt samlif mellan man och kvinna, uppburet af ideel hangifvenhet, men utan lagens band, skulle kunna vara samhalle och individer till nytta i stidlet fiir till s k a d a ~.
Hvad praktisk nytta de uya samhiillsordningar, forf.
d l ha genomforda skola medfora for stat och enskilda, diirom 1amna.r stycket ej ndgot svar.
Det enda man fiir kl&amp; for sig iir att forf.
ej i nya forbait~ade former for aktenskapet ser samhillets lycka, utan i fittnvarm a£ alla former.
Hvad frdgan om det naturliga s m - lifvet mellan man och kvinna betraffar, diirom ar forf.
tydlig nog.
Eor- dom har det varit brukligt att de fria forbindelsernas apostlar At~ninstone begagnat kiirleleken till motiv for laglosa foreningar mellan man och kvinna, man hw foreburit att troheten skulle vara battre garanterad,
om den ' Goye fullkomligt frivillig och obunden.
Men hur framstdlea det har?
Bislropinnan anser sig ha varit fBngen i - en gamma1 for- dom, dB hon blyges ofvei- sin forbindelse med,en man, ?om hon icke alskade; och Saga a ' stolt ofver att v a r a Adils rforstn iilsknrinna)), ett uttryck som tyclres bevisa, att hon redan p i fijr- hand inser, att den framtida troheten icke bor komma ined i be- rakningen.
SBdan ar halten af den ideela 7~tilzg@ven7wtY som forf.
hill Lejonets unge hafdar!
Af den idealitet, som adlar lrarleksforh~lan-.
det mellan man och kvinna icke ett s p h.
Det &amp; r for sinnligheten.
i dess mest oholjda form, som har pB ett vdtaligt satt plaideras, forf.
nlB aldrig s&amp; mycket i sina forklaringar soka bevisa mot- satsen.
. '
.Vid de af forf.
kursiuerade orden:)) Den lyckligom ar allting rent)), synbarligen menade ntt .innehUa sjdfva hufvudmaximen i boken, dess starkt betonade slutklam, vilja vi.
till sist droja.
ett ogon-, blick.
Det kan ju icke nekas att begreppet lyclra ar ytterst relativt.
Den ena satter sin lycka i ett, den nndra i ett, annnt.
De finnas sorn satta den i forvarfvandet af rikedom.
Om en sddan person genom nigon.
fiffig kupp lurar till sig en forrnogenhet och finner sin lycka i all den lyx denna forskaffar honom, &amp; r den personens be- teende rent?
Eller en annan finner sin lycka i ntsvafningar, han &amp; r en Don Juan med.
sina.
mtt tusen och he)), iir hans lif r&amp;t, trots det att han iir lycklig enligt sift satt att se?
Och ar det en manniska h r d i g t att satta sitt hogsta m a i jordislr lycka?
Om denna kunde vinnas helt, hvilket ar omojligt i denna osiilrerhetens och foriindringarnes, jay syndens varld, vore den det uppfostrande, hardande, hojande och utvecklande medel, sorn hlifves en miinniskosjiil?
&amp; - det icke under profningarna, under lidandet som vi lara, som ' vi vaxa for hogre ' och hogre upp- gifter?
Och om d e t sjalfviska begaret efter lycka blir det for- harskande, hvart taga d&amp; uppoffringar for storn idber, hiingifven- heten for ' plikter, ' som ofth kunna ' vara tunga; vagen?
H L I ~ skall den miinniska lefva, som blir ' nekad hvad hon anser for sitt lifs lycka, eller den, som i ungdomen blir lagd pb en m&amp;ngHrig sjuk- badd, om denna farliga 1&amp;a om)) lycka ha&amp;r illt annat n blir an-.
tagen? '
'.
*
68 Det talas nu och lases mycket om den storsta mojliga lycka At alla, och detta ar ju ett skont vittnesbord om vdrt Brhundrades framsteg i frihet och broderkarlek, men icke vinnes detta m a ppb sAdana upplosningens viigar, som dem ~Lejonets ungeb foreslk.
* 4: * Huru kortfattad v&amp;r redogorelse for bokens innehtll och ten- dens an ar, s k d det kanske synas lningen stisom alltfor m h g a ord spillda pA ett oviirdigt foremH1.
Men n&amp;r, efter hvad man erfar, Atskilliga miin och kvinnor lh-a finnas, hvilka anse ~Lejonets u n g e ~ som en hogst fortriifflig bok, under det andra se i arbetet nlgot t d i g e n oskyldigt, mHste man betrakta det som sin oafvisliga p l a t att genom blottandet af Atminstone nigra af arbetets betiinkliga sidor visa hvad det gAr for.
I Norge har f. n. en stark rorelse blifvit satt i gHng for att rensa litteraturen frAn afarter.
Tjugwex man af olika sdiillsstiillning hcafva gjort ett upprop till de fornamsta tidningarna om deras hjalp emot ohiilsosam och skadlig litteratur.
Den kiinde forfattaren Chri- stopher Bruun sager i en artikel, hvilken omtalar denna sak: wYi v %ga nog .pBstA, att det finns tusentals hem som sluta sig till oss i v&amp;r harm och i v h smtirtras.
Artikeln slutar med dessa ord, som vi skulle vilja anvanda afven pH foreliggande svenska arbete: DKU vanda vi oss till hela allmanheten.
Vi bedja alla goda man och kvinnor vma med om att soka hvar och en i sin krets bearbeta den allmanna opinionen diirhan, att ocksB beggfvade forfattare hafva att taga han- syn till sitt folks moral, till dess andliga hdsm.
A-El-e.
Per Hallstram: Briljantsmyckef och andra be- rlittelser.
Per Hdstrom blef med sin fjolHrsbok, En gamma1 historia, lned ens populiir.
Hans i host utkomna berattelsesamling synes af de tvA upplagorna och det allmiinna intresset att doma snarare h a h a okat dema popularitet, som det iir en tillfredsstiiUelse att konstatera.
Ty v ~ d e och omtyckthet st&amp; ej har, sisom ofta nog iir fallet i om- viindt forhuande.
, En gamma1 historim iir ett litet konstverk, som har sitt in- tresse ej endast i den illusoriskt.
traffade tidsfiirgen, de ypperliga
karakteristike~ %a, den diskreta humor, som genomstrommar teck- ningen.
Under allt detfa f~amtrader allt bestamdare konflikten mellan tvii lifsmakter - motsattningen mellan de blda ungas naiva lyckodrom och den hfirda nodvandigheten, representerad af den skeptiska, vkldserfarna gamla farmodern.
Idyllen f l r den forsta s k k a vtirfagringens hela tjuskraft och vemod - ingenting fir sii fint och latt som den, ingenting s % viirnlost gent emot frosten, som man k h e r mlste komma.
Samma grundstamning genoingAr, trots det fullkomligt olika i uppslag och handling, piirlan blnnd Per Hallstroms sista berattelser &gt;) I blii skogen w.
Men har ar tonen kraftigare, manniskolyckans bracklighet skildrad med an mer gripande intensitet, mot bakgrunden af den stora vilda naturen.
Forst ligger det idel sommarljus ofver skildringen.
Sater- idyllen, spunnen kring motivet af de enkla vall-lltarna, har hela stamningen af skogsensamhet och blB vidder, dar de enda ljud, som bryta tystnnden, aro skallornas ljud i fjarran och saterjantans lock- toner.
Mnrits)) liitarr, sorn i kviillen klinga ut iifver.
dalen till karestan llngt borta vid svedjelnndet, hgnnes s m l visor om barnet, fulla af modersstolthet och jubel hafva nilgot af den llnga sommar- dagens so1 ofver sig.
rMarit mad sin gladje fyllde hela rymdenw annu d l skogens ofriga s h g a r e tystnat.
Men smlningom forandras stalnningen ofver dikten.
Sommaren led, och naturen diiruppe fick en morkare skiftning.
Bjornen bojade synas till, skogen var ej saker langre fijr getter och lam.
Den aning om ofkd, som gripit &amp; wit db hon p l forsommaren forsta gtingen blicknde ut ofver de kalla b l l vidderna, kom nu tillbaka under mijrka ovaderskvtillar, d l hon satt vid elden, nled barnet p % sitt kna, och)) tankar vacktes ocb drefvos in mot djup i hennes inre, dem hon annars ej visste afw.
Och s % koinmer det skarande slutackordet, dB Marit offrm lifvet for att radda sitt barn undan de vilda mannen .friin skogen.
DB, i farnns ogonblick, tycker hon sig se ratt igenom allt det vilda och kalln i odemarken dar uppe - whennes lif ville det ha, det var inte sannt, att det varit vanligt forr, nar hon stod har, hennes lif ville det ha)) - De uttanjda reflexioner, som forsvaga slutintlycket af, En gamma1 historiaw, finnas icke har.
, I blB skogen)) ar, med sin enkla, storslagna tragik, ett litet masterverk.
I wBriljantsmyckets ar ocksB vfirlyckans forganglighet grund- temat.
Hiir ar det doden som hotm.
Gripande skildrar forfattaren, '
hur lifvets strbm slnlningoln ur solljuset glider in under dodens kalla slagskugga.
iUen det gor ett pinsamt intryclr, dB han sedan 19tter en leksak lp-t upp i detta morker och Anda in i dadsminuten hilla lifsillusionen vid malrt.
.
Ned undantag af &gt;&gt;Ett antikt portratt~, diir den g a d a damen -- farmodern i, En gammal historiap, fiirfinad - 5ir ypperligt skisserad, Siro de berattelser i sadingen, som hemta sina motiv ur de lagre: klassernas lif, de biista.
Den trohjiktade Kristin, som inte nanns stora sin blinde fastmans illusioner anglende h e n n e ~ utseende, Zir lika viil tecknad som den gamle- ~diktarenx, i den norrlhdska bondgA.rden, for hvars spelande fantasi tidningarnes torra berattelser bli till lefvande lif.
Och med hvilken medkansla foljer man icke den rrsbetsloses sista forsok att hilla sig uppe, innan han, genom- isad af kold och hunger, slutligen slapper taget och nedsjwker till tiggare.
Det 5ir en rnhgsidig och rikt nyanserad diktarnatur, sorn rojer sig i Per Hallstroms bergttelser.
Snart sagdt hvilken s t r h g han an anslar, vet han att framkalla motsvmande stiimning hos liisaren, kanske mindre diirfor att, ban ar en konstniir, van att viil afviiga, harmoniernn, an diirfor att han har sympati for allt det djupast manskliga.
- -- En Pyckoriddare.
8 ' - a.
Berattelse b i n 16005talet af HamZd NO- lander.
Stockholm 1896.
Lars Wivallius, hjalten i %En ly~ko~iddarer, ar ej en fingerad uta; n en verklig personlighet.
Hans mlnga och romantiska iifventyr aro ej heUer uppdiktade utan verkligen upplefvade, ehnrn de natur- ligtvis blifvit i nhgon m&amp;n romantiserade.
Till allra stiirsta delen are de hemtade ur hans egna anteckningar om sitt lif.
Wivallius var skald och ornniimnes i v h litteraturhistoria som den.
forniimste diktaren af viirldslig poesi under reforrnationstidehvd- vet.
Hans dikter blefvo aldrig samlade och utgifna af honom sjiilf, men de hafva lange lefvat p i folkets lippar.
KAgra: af hans visor finnas Sinnu: i behiill.
Drifven af sitt oroliga lynne och sin kiirlek till iifventyr lam- nade JVivdlius vid ornkring 20 h s Wder Sverige for att utomlands sokn lycka och.
winna esperienm.
Lyckan fann han ej, ty likn
fattig, som han lamnade hemlandet &amp; terkom han dit efter nBgra &amp; +s @.
vandringar.
.
Otaliga voro einellertid de afventyr han upplefde i frainmande land.
Btslzilliga af dem iiro skildrade i .En lyckokiddare)).
De iiro berattade med stor talang och aro i hog grad underhbllande.
NAgra af dem, hvilka berora forhSillandena i ' Tyskland.
under trettioBriga krigets tid iiro tillika af ' gnnskn stort kulturhistoriskt intr,esse.
Till dem bora bland annat hans afventyr i Wallensteins lager och ham deltagande i striderna iiellan svenskarna och de kejserliga omkring Pasewall&lt;.
Den episod i den lefnadsglada vagabondens lif, som lifligast tilltalar lasarens fantasi och viicker det storsta intresset, &amp; r utan tvif- vel hans giftermB1 med den unga och vackra Gertrud Grijg, enda dottern till en dryg och formogen adlig landtjunkare, TIIJulfY Grijp, herre till Bjorlreberga i SkAne.
Det iir ju ' ocksti ett amne, som sBr- deles v d passar for en romantisk skildring.
Med oforlilmelig veive och humor skildrar .forf.
den duhme hem ' tT7ulffs i i n d r e delilzata bemodanden att f B VlJivallius, eller, s ~ m han i BE^.
lyckoriddare)) Icallas; La~nritz Wemalt, till mBg, afvensoz hans fortjusning ntir hau ser sina bemodanden kronas med fraingkng.
Wiewnlt utgaf sig ham- ligen i Skane for att vara den svenske friherren Erik Gyllenstjkna., och herr Wulff trodde sig hafva fBtt en riktig guldfisk pB sin krok.
Den stolta jungfru Gertmd blef likdedes bedkmd ' af.
den foxegifna friherrens fina m a n h och spelaode kviclzhet och hon, ' soin gifvit tjugo friare lzorgen, svarade ntan betankande ja till hans frieri.
Giftermaet kom ocksb till st&amp;nd, men soin fistmannen ej kuude ducera klara papper, vigdes de mnga tu i heinlighet.
Sanriingens uppdagande och.
den formente friherrens forsvinnande lato diirefter ej lange vanta pi % sig.
.
Efter inBnga irrfarder, delh i Tysklnlid., dels i andra liinder samt nya .afventyr Bterviinde TVi&amp;walt ' till Sverige, men blef db i Stockholm gripen samt for inord och bedqgeri insatt i fangelse.
I&lt;ack och ofvermodig i mot- som medgi %ng. '
skamtar han lika ' gladt soh vanligt, trots det fortviflade i sin belagknhet, dB profossen ~och stads- tjiinarne binda och bortfora honom.
.
.
PB.
dettn kanske nBgot otillfredsstallande sgtt slutar roma.nen, lamnande liisaren.
: i oviss %et om huruvida hjiilten slutade sitt .lif i galgen .eller ej.
Men.
emedan TVie \ +alt verkligen ar eh ' historisk per- son, k ' an man mijjligen f &amp; sin nyfikenhet ' r ' ijrande hans vidare oden tillfredsstalld.
.Man kan t.
.ex.
i H. Schiicks litterati~rhistoria f B vet^., are- '. '
att han undslapp galgen, men fick sittrz i fhgelse i niigra &amp;, samt att meigneuren och auditorens herr Lars Wivallius lefde m h g a Br sedan ban blifvit fri ~ e utan j ett visst cmseende~, hvilket dock tycks vmit tiimligen ofortjiint.
Forf.
till, En lyckoriddare~ iir en berattare af stor talang.
Han skildrar hhdelserna s i lifhdlt och dramatiskt, att de draga forbi lasaren tydliga och fiistbnde som taflorna i ett panorama.
Och med samma liffullhet mdar han de mest olikartade scener: glada och ystra, hemska och gripande.
Det iir knappt mojligt att inbgga mera uppsluppen munterhet och, for att saga rent ut, mera grofkornig humor i en skildring iin forf.
gjort i beriittelserna om den festliga tillstiillning med hvilken herr Wulff firar den formente friherrens ankomst till Bjorkeberga samt om brollopskdaset i den smBlandska pr&amp;tg&amp;rden. '
Ej heUer skulle miinskligt elande kunna framstikllas p i eft mera HskHdligt satt an forf.
gjort i skildringarna af striderna om- kring Pasewalk 1630 och de skiindligheter, hvilka dgrunder fBrofva- des mot befolkningen af de kejserliga soldaterna.
Nan tycker till och med att Bsktidligheten har g h viil I k g t, ty den estetiska kans- lan rent af lider af de starka fZbrger och den nastan forfiirande realism med hvilken dessa dystra taflor iiro m %lade.
Stilen i de lifliga och p i m h g a stdlen kvicka och humoristiska dialogerna vittna %hen om forfattarens tekniska virtuositet som stilist.
En m h g d lustiga, gmmaldags uttryck och ordviindningar aro in- flatade dZbri med s % mycken talmg, att man emeUaniCf tror sig lasn en gamma1 kronika eller memoar frln 1600-tdet, blott sH mycket andrad,.
som varit nbdvandigt for att gora den begriplig fiir en nn- tida lasekrets.
Ej blott dialogen utan hela innehalet i boken vittnar om ett allvarligt och ihardigt studium af origjnalskrifter f r h det tidehvarf forf.
miilar, ty en fortrafilig tidsfkg ligger iifver de mHnga kultur- skildringarna.
Denna kraftiga tidsfiirg iir otvifvelaktigt en af bokens allra storsta fortjkster, ej blott f r h litterar synpunkt, utan afven diirfor, att den ger intresse afven At sidana scener - kroglif, slaga- mill p l landsvagarna, liigerlif m. m.
- Brilka i och for sig sjalfva i~1-0 foga tilltalande.
En stor del af de mtmga handlande personerna i nEn lycko- riddare, iiro af hogst tvetydig respektabilitet.
Men det iir ej med samhdlets battre ' element en afventyrare a£ Lauritz Wiemalts halt kommer i ngrmare beroring; hans viig gAr naturligtvis ej ofver lif- vets solljusa ' hojder, utan fastmer genom dess skugguppfyllda dalar.
Girtrud Grijp och hennes kusin Niels Kagg utgora dock ett undan- tag f r h den allmiinna regeln.
Sardeles komlskt och roligt fram- stdlda aro Wulff Grijp och hans sockenprast.
Den forres rAhet och ofvermod &amp; ena sidan, hans dumhet och xidskepelse A den andra gora honom till en figur af oofvertrafflig koruisk verkan; Bast skild- rad kir lyckoriddaren sjalf.
Den bild forf.
tecknat af honom ofverens- stammer forv&amp;nande v&amp;l med det omdijme H. Schiick filler om ho- nom i sin litteraturhistoria.
Kanske har forf.
i ett och annnt fall gjort honom mera sympatisk an den verkliga Wiewalt var ocb med den licentia poetica, som rued ratta tillkommer ' en romanforfattare, kastat ei$ poetiskt skimmer ofver vissa drag, hvilka i verkligheten tedde sig ' nllgot krassare.
Romanens Wiewalt tvekar n&amp;gon g h g vid begAendet af en d a i g handling, hvilket den verklige aldrig tycks hafva gjort.
Nen det iir blott sdlan forf.
l&amp;ter honom reflektern och dtiruti.
visar ban otvifvelaktigt fin takt, $ en Lauritz Wiewalt, som ena dagen h g r a d e sina synder, blott for att dagen d&amp;rp8 beg&amp; en ny lilghet, skulle vara en l&amp;ngt storre inoralisk styggelse an &amp; en sorglosn, lefnadslustign vagabond herr Nolander med sb mycken skick- lighet tecknat i)) En lyckoriddare)).
Herr Molanders bok iir otvifvelaktigt et /, konstverk, utarbetadt med stor omsorg och forberedt genom tydligen mycket gedigna och grundliga studier.
Som den redan sett sin andra npplaga, behofver man ej onska den en framghg den genom sin fina stil och gladzl humor ' sB va1 fortjanar.
G.
H. Frkn 1897 krs riksdag.
Antalet af de motioner, som blifvit .fradagda infor 1897 Ars riksdag, har varit mindre an foregsende &amp; r: emellertid finna vi bland dem tre, hvilka sarskildt berora kvinnans stallning i samhdlet.
.
I den ena af dessa motioner hade herr H a d n i Andra kam- maren foreslagit att riksdagen m&amp;tte beshta .ett tillagg till $j 26 mom. 1 i prestvalslagen af 26 okt.
1883 af foljande innehU1:.
.
Utan hinder af hvad htir ofvan i dettn moment Zir stadgadt om utofning af rostfatt, .m&amp;, i hiindelse.gift rost- ligande eller ombud for honom vid namnda upprop icke
liter sig afbora, den rostagnndes hustru, dHr hon vid npp- ropet sig anmaler, iiga att vid valet utofva mannens rost- ratt,.
st % framt hon iir vdilfriijdad, tillhor svenslca kyrkan och ej gjort.
anmalan om uttrade nr densainma.
Dfotiontiren pApekade, att gift kvinna till foljd af 1843 firs prestvalsforordning redm 8igt denna riittighet, hvilken blef henne frbtagen genom den nya prestvalslagen af 1883, formodligen genom dess anslutning till den grundsats, som uppbiir den kommunala rost- ratten.
Till foljd af daraf uppkomna olggenheter framlade Eongl.
Maj: t i n h r 1893 firs ky-komote ett forslag, upptagande ett tillagg, att upp % framstiillning af forsamlingen konungen mgtte, om han funne ortsforhA.llandena diirtill foranleda, forordna, att vid f orf all fiir mannen hnstrun m %tte aga utofva rostratt.
Qodkandt af kyrkornotet, ofverlamnades forslnget till riksdagen 1894, dar lagutskottet tillstyrkt detsamma.
Det gick ocksd igenoni i Forsta kammaren men fo11 daremot i den Andra., hufrudsakligen af den anledning, att man onskade en mera oinskriinkt och trogen Ater- g h g till den rattighet vid prestval, som gift kvinnn forr agde.
Frigan fortjbnde emellertid att iterupptagas, emedan den be- ror stora delar af v&amp; land, sAvfl skkrgbrden, dLir mannen ofta ej kunna bestamma ofver sin tidy liksom iifven de trakter, diir hns- faderna emigrerat.
Lagutskottet forklmade sig Zifven i iir ense med motiontirel~ om lhpligheten af ett stadgande, som Bt gift kvinna gtergifve den heme 4r 1883 frhtagna rattigheten, att i handelse af inannens friin- varo fa utofva hans rostratt.
Visserligen skulle ett sidant stadgande st5 utan inotsvarighet pA andra omrbden och icke ofverensstiimmn med reglerna for utiifvande af den ko~nrnunala rostratten, men dB det hiir g d d e en s&amp;, som baror de enskildes och fmiljernas and- liga intressen, och en riittighet, for hvars utofvande kvinnan mb an- ses lika .vii.l kvalificerad som mannen, samt hiirtill komme, att m m e n s och hustruns intressen p i detta omdde torde fb anses i regel ofver- ensstammande, fann utskottet i dessa sarskilda forhillanden tillriick- liga skiil for ett undantagsstadgmde siidant som det nu foreslagnu.
Utskottet kunde dock ej tillstyrka riksdagen att nu godkanna det af motionaren formulerade forslaget till lagbestammelse, helst kyrkomotet, som sammantrader forst 1S98, iifven borde horas, utan henlstallde utskottet, att riksdagen mtitte hos Kongl.
Naj: t nlzl~dlln om uta ?.betmde oclt .fi-amlliggavde af forslng till sAdan siwh-ing uti eller
tilliigg till.
lagen, angdende tillsattning af presterliga tjanstcr den 26 okt.
1883, att gift lcvinna md i den lutstrdck~zing, och luwi !er de villkoi., soih kwma Jin-nus lampliga och andmablsenliga, vid prestvnl lutofva sin frbqz- oal.ande mans, rostrlilt.
.
Begge.
kawa,rne bifollo ntan dislrussion lagutskottets .forslag .., Redan forra Aret hade i en i Andra kammaren vackt motion hr 0.
Persson i Bille5&amp;ckstorp hemstallt, att rilcsdagen rubtte besluta s&amp;dan anddng i.
15 kap. 2.
5 rattegingsbalken:,) de, son1 for andre~ m i tala och svara., slcola vara obeiylrtsde, redlige oeh forsthdige, miin&gt; - att hinder ej m&amp;tte i lagens ordalydelse finnas diirfor, att jamvd.
kvinna, som besute de i lagrummet omfijnniilde egenskaper, kunde for andra tala och svara.
.
Lagutskottet afstyrkte nlotionen pb den, grund, ntt foriindringen vore onodig!
eniir har liksom pB flera andra stallen i 1734 Bi-s lag ordet miin, uppenbart vore 1i.ktydigt rued personer, hvadan 1rvi.nnor oc1csB af flera domstolar tillitits att fora andras talan infor ratta.
Lagutskottets afstyrlcande inening bitraddes af Fijrsta kammnren., dB d&amp;ernot Andra kanimaren bifoll forslaget.
I Ar hade emellertid lir 0.
Persson, i Billebdckstolp sfor vinnande 21.f enighet i. rattskipningenl a ~ h i syfte.
atit bereda akvinnor ovillliorlig behorighet att infor domstiol.
uppti$da: s8som ratteg8ngsfullmiiktig~ Anyo fra~nlagt sitt forslag, att genorn borttagande af ordet man.
15 - kap. 2 8 ' riittegBnghbalken n ~ b t t e f&amp; foljande lydelse: ' -.
.
De, soin for andra in&amp; tala och svara, skolq varn oberyktade, &amp; lige, redlige och forstBndige. '
Lagutskottet, soin ej fnnnit slciil att frhgH sin foregbende br uttalade iisikt, att.
intet hinder enligt gUande l a g forefnnnes mot kvinnas upptrlid~nde sBsom r$ittegBn.gsombud, tillstyrkte dock i br niotioniirens forsla~,.
s e d b utsliottet erfarit, att donistolarnes praxis hihidlag vore vacklande, hvarigeqom kvinni verkligen piigon gang forviigrats.
att: fora andrrcs .talan, och dB genom ett fortydligsnde at: lagen en 6nslrviird enighet.
inom riittslcipningen kunde ern&amp;.
I Forsta, kammaren uppstod i nnledning a.f motionen en kortare diskussion, under hvilken hr 0lander uttalade dels sitt missnoje med sina tvifvel pB kvinnans de moderna e~nancipntionsstriifvanden~,~ ' deJs '.
.
.
.
.
advokatoriska formBga,.
Lagutslrottets ordforande, hr.
Hasselroi, ' p h i n d e om,.
att.
infor ',
m h g a domstolar kvinnan de facto redan agde den i frlga varande rattighet, som nu af lagen borde fullt tillerkiimnas heme.
Biskop Billing replikerade hr Olander i afseende pH ~kvinnans advokatoriska t a l a n g ~, som han ansdg mycket stor, &gt;) hvilket nog litet hvar af herrarna, t h k e r jag, fdtt erfare:,, tillade han.
Tala.ren a n d g detta oaktadt ej lampligt, att hon upptradde som rattegthgsombud.
Forslaget bifofis i Forsta kammaren och likaledes i den Andra utan diskussion.
- $ 3: * Den tredje af motionerna iir framstiiUd i Andra kammaren af hr Ja9zsso) ~ i Djurstitra och anh4Jler om skrifvelse till K. maj: t med begaran om utredning och forslag i frfiga om till hvilket belopp och under hvilka vjllkot statsbidrag till inom kommun anstdld examinerad barnmorskczs afloning m i kunna beviljas.
Vederborande utskott har, db detta shifves, annu ej framlagt sitt utltitande i frilgan, hvadan vi forst i ett kommande hiifte k u ~ a redogorn for densamma.
A.
S.
Meddelanden fr&amp;n Fredrika-Bremer- F ' 6rbundet.
Allm anna Stipendiefonden.
Till Vtirmlmds l~r1si9~sats i Fredrika-Bremer-Forbundets Allm&amp;nna Stipendiefond bar genom fm biskopinnan C. Rundgren Bherliimnats kr.
1,676.20, utgoramde behiillningen af ett genom lokalkomitbn i Varmland anordnat lotteri H diverse hmtimmersarbeten och mdra gilfvor.
DB nu Viirmlands insats uppniltt det enligt Forbundets regle- mente faststdlda beloppet for stipendieutdelningens borjan, kommer forsta stipendjet att inom l a e t utdelas ih 1898.
Enom Orebro kin har a v e n lokalkomitiin framglngsrikt arbetat pH samma satt som inom V m l a n d s l b for dstadkommandet a€ sin lansinsats.
Resultatet af komithns arbete skall bekantgijras sb slzart redogorelsen diirfor hunnit inkormna.
FrHn denna fond utdelas tvenne stipendier: ett A 400 samt ett h 500 kronor till ktjinezor, som studera medicin.
Ansokningar skola
innan 1 april innevarande &amp; r inslindas till Styrelseu for forva.ltning af Fredrika-Bremer-Forbundets stipendiefonder, Stocklholm Rattelse.
I foregfiende hafte af Dagny bade foljande tryckfel insmugit sig angBende Sodermanlands lans stipendium: st %r 180 kr., s k d l vara 270..
Frhn skilda hgll.
Sverhps allmanna kvinnoforening till djurens skydd h w i da garna utsandt ett upprop till Sveriges kvinnor ..
Detta behjhtansvarda upprop galler skydd for naturens skona fiigelviirld, hvilken till foljd af det utrotningskrig, som mot densamma pagfir, hotar att forsvinnn.
For att 6tminstone i vfirt .lnnd soka hajda denna grymma forfoljelse- mabi vadjas till de ' rattarilimde bland Sveriges kvinnor, att, sorn det heter i uppropet, aicke satta modets fordringar hogre an rattskansla och plikt,, genom att ~ k o p a uppstoppade f6glm oller fjadrar a£ sbdana fjlglar, hvilka icke for matnyttiga andamiil andock mest uppoffrm B. Afven mot andra W e r af djurpllgeri, for hvilka vfira smlffiglar falla offer, inlagges en liflig protest.
Listor d&amp;r de, som vilja for- binda sig att verka till fAglarnes skydd, kunna anteckna sig, till- - handahlilles af ofvannhnnda djurskyddsforenings styrelse.
Statsunderstod at hogre flickskolor.
K. m: t har fijr hvardera af h e n 1897, 1898 och 1899 ' tilldelat foljmde laroanstalter i Stock- holm statsunderstod: Wallinska flickskolan, Lyseum for fiickor, Soder- ~nalms hogre lkroanstalt for flickor, @ termalms hogre laroanstalt for flickor, Ateneum for flickor samt Ahlinska skolan hvardera 3,000 kr.
; Anna Sandstroms skola 2,000 kr.
samt Kungsholms elementar.
skola for flickor 1,700 kr.
Dessutom hafva 83 i landsortsstaderna befintliga hogre flick- skolor for samma tidrymd kommit i Atnjutmde af statsbidrag, vnrie- rande mellan det hogsta beloppet 3,000 och det Iagsta 500.
Som villkor for iitnjutande af understod fr %n det anslng pii 200,000 kr., som forra riksdagen beviljade hogre skolor for kvinlig ungdom, a, som bekant, faststlilldt, att skolan skall aga .minst fem klasser och aft kommunen eller enskild donator lgmna ett bidrag, motsvarande minst samma belopp som statsunderstodet.
Tv6nnb skolor, som meddela undervisning i. huslig ekonomi, ~stermalms hogre lloanstalt for flickor och Uddevalla elementarlko- verk, hafva erhfillit sarskildn understod af 500 kr.
hvardera.
Stipendier i t kvinliga medicine studerande.
Ka rolinska institu- tets l&amp;rarekollegium har med 200 kronor &amp; t hvardern tilldelat tre
stipendier af frohmama H. och A. Hiertas stipendiefond for kvinliga madicine studerande, ngmligen A t med.
kand.
Anna Ahlstrom, Ellen Sandelin och h a StecksBn.
Politisk rostratt i t kvinnor.
S b a l i engelska underhuset son1 vid den finska landtdagen stir frAgan om utstrackande af .den poli- tiska rostratten %hen for kvinnor i Ar pii dagordningen.
Afven om det ar foga sannolikhet for att ifrarne for denna betydelsefulla reform skola under den niirmaste framtiden lyckas genomdrifva densamma, vittnar f r k a n s stallande under debatt infor Europas lagstiftande for- samlingar om, att kvinnans rattmatiga kraf pP att afven med sin rost f B medverka i landets allrniima angeliigenheter, allt lner triinger in i folkmedvetandet.
I engelska underhuset har i andra lasningen motionen om r&amp;tt for kvinna, sorn uppfyller vissa betingelser, att rosta vid val till underhuset blifvit antagen med en aktningsbjudaude majoritet, 228 roster mot 157.
Motionen v h t a r emellertid p l tredje lasningen och att remitteras till ofverhuset, d&amp; den likaledes nnderkastas trenne lasnihgar, .innan dess ode blir afgjordt.
Det i bargarst+ndet inom den finska landtdagen inlamnade peti- tionsforslaget g %r ut pii att regeringen mdtte for nastkornmande stiinder fradaega proposition om sldan bindring af landtdagordningen, att &amp; t alla de kvimor i Finland, hvilka fylla de villkor, son8 grzazd- lagarna uppstalla for litwjtltade af vnlriitt, w2d gifms sa.
) wna .rostriitf som lit min.
I sa~nrnanhang med ofvanstaende erinra ri om att tihen vid svenska riksdagen politisk rostratt for kvinnor rarit fore.
Ar 1884 vackte 3 '.
T.
Borg i Andra karnmaren motion om r d r i ~ och val- barhet till Andra kammaren for kvinnor.
som i ofrigt inneha de nijdiga kvdifikationerna for valriitt och ralbmhet.
Forslaget afstyrktes af l~onstitutionsutskottet och forkastades af riksdagen, af Forsts kanl- maren utan vothring och af Andra med 53 roster mot 44.
Den rorelse, som f. n. inom hufvudstndens telefonistkir med hufvudsyfte att soka vinna.
forbattrade lonevillkor for dess medlemmar, befinner sig ilnnu i ett alltfor tidi ' gt skede for att vi skulle kunna uttala oss darom.
Som vi emeliertid med vaket intress ' e folja friigan i dess vidare ut- veckling ' skola ' vi i ett foljande n u m e r Aterkomma till densamma.
Schismen ' horn Allmanna telefonverket.
Fredrika-Bremer-Forbundets for kvinliga medicine studerande.
Tviinne stipendier utdelas for innevarande &amp; r, ett A kronor Fem hundra och ett &amp; kronor Fyra hundra.
Kompetent s6kande ar kvinna, son1 aflagt mediko- filosofisk eller medicine kandiclatexamen.
, nastkommande April insiindas till Styrelsen for forvaltning af Fre- drika-~remer-~orbundets stipendiefonder, Stock- holm, 54 Drottninggatan, samt Pltfoljas af betyg ofver Ans6kningar skola firre den 1 aflagda kunskaps- och examensprof samt prast- och lakare- betyg, agande sokande iogifva jilmvgl andra handlingar till stod fdr ansokningen.
Af tilldeladt s tipendium Kger stipendiat lyfta &amp; Fre- drika-Bremer-Forbundets byr8 ena hirlften den 31 Maj, andra haIften den 15 December. ' '
Stockholm i Februari 1897.
Styrelsen for fiirvaltning af Fredrika- Bremer- Forbundets s tipendie fonder.
Till Fredrika-Bremer-Filrbundet insanda bucker, (Forts. fih 1: a haft.)
H. Geber: G.
Reder, Af god familj.
- S.; lleae,zs, Johannsl af DomrBmy.
- Gr-.
Bjorlin, Fordomdags.
- IM.
Twain, Tom Sawyer som detelciiv.
- 111.
Langlet, Namma, tala om nilgot roligt!
- H. Bergh, Resan till varldens iinda.
Z.
] Bt~ggst~$m: AT.
v. Enge~tri) ' m, Praktisk vmok.
L. Hiikerberg: A.
Palm, Greta och Wanda.
- T72.
Hoker- berg, En saga om line Sven.
- S. Ijlc) zdepuist, Dikter.
Ao Johnson: A.
L.
0.
E., Den unge katoliken.
- C. Bjorck, Bjorkqvistarne.
- 0.
Wildermuth, Skolkamraterne m. m.
- N. Nut- llusius, Generalskans kammnrjungfru.
- B. iMiilllmusei2, Halhdia- nen.
- Flyktingen.
- Fria p&amp; narri.
- Niitter att kniicka.
- Det intressanta belggringsspelet.
- Sm&amp; iifventyr.
- Taflor f r h djnr- viirlden.
L O O B ~ ~ $ ~ I GO.
: I I H.
Frost, Wagnersagor.
Jo Wo LMving: E. Manyat, I kviilhkymningen.
Nordia &amp; Josephson: W. H.
G. Kingston, Tre sjakadetters miirkvardiga oden och iifventyr.
A.
L. Norman: P. Waldenstrom, Till bterland, h.
9-22.
- Ch.
Nerrnaqz, Smaherrskap fijr 50 fir sedan.
Po A. Norstedt &amp; $&amp;er: S.
1,-d Adlerspawe ock S. Leijm- hzcfvud, Fredrika Bremer, h: 6-8.
- A.
E. Bre7m, Djurens lif.
- Forkorti.
uppl.
af C. Cederstrom, h.
12.
- H. Lindgren, Sveriges vittra storhatstid.
Forra delen 11.
Gustaf 111: s tid och eftergustavi- anerna.
- L. Molesworth, En hemlighet.
- J.
z; on Hofsten, Bilder ur Danmstrks historia 111.
- H. Amlerson, Sordiska sagor I, 11.
- W. C. Brogger och N. Rolfsen, Frithiof Sansen 1861-1893.
- N. RolfSen, Sjomiin.
- Ur djwlifret i fr5immsnde lander.
- Pojkar.
E.
Fries,; Den svenska odlingens storman.
- R. Kipling, Djungelboken.
- C.
D. af TVirsdn, Cnder furor och cypresser.
-- C. Bildt, Anteckningar frfin Itdien.
- C.
0.
Xorde~zscnn, Krigar-) if.
--- liiiinnoforbundet for Sveriges sj~forsvcrr, Bilder ur ~$hnans- lifvet.
- R. Melander, PA lhgtnr.
- Vintergatan.
$.
IF Bichten.
: E. Nonzten, Talltrasten.
San~sona.
&amp; WalBin: A. Gripeitberg, Elisabeth Cady Stanton.
Seefig &amp; r Co.: Barnens julrosor 1896.
F. Skoglund: Bust Roest, Skiftande stamingar.
- E. Beshw, Fijr svenska barn. '
-
81 Svensk I f raretidning: Jultomten 1896.
- D: o praktupp - Turnmeliten 1896.
E. Tenow: E.
E.
Green, Det .gamla Gyve, Silfverbagnren.
- Stens och Annas laga.
slottets hedighet.
- sagor upptecknade af derns moder.
Wahlstriim $ Widstrand: H. Nyblonz, Fantasier.
- S. Nor- dmfalk, Godt bord.
- I.
Dal, Sagor.
C. v. Platen, Filatelistiska termer.
- P. Hallstriim, Briljantsmycket.
- H. Molander, En lycko- riddare.
- J. Bergnzan, PB klassisk mark.
Wettergren &amp; r Kerber: E. v. Koch, Lefnadslycks.
Frihet.
F. Chrysander, Maria, Jesu moder.
T. Holmberg, Friin skolsalen, foredrag och oppsatser.
G. W. Edhad: H. Rothrnan, Det praktiska arbetets betydelse.
Elwertsche Verlagsbuchhaadel ': 0.
Schenck, Viktor Rydberg.
J. Bois, L ' Eve nouvelle.
L.
Frank, Le tBmoignage de la femme.
- L ' Bpargne de la femme mariBe.
- Les salaires de la femme onvrihre.
- L a femme contre 1 ' alcool.
A.
C. Terisse, Notes et impressions A travers le sfBminisrne)).
-.
Ansf &amp; llning k h n beredas Kvinliga Triidgdk~dseleve~, som genomgiitt hogre flickskola, genom Fredrika-Bremer-Ftirbundets byr8, 54 Drottninggatan, Stockholm.
~ l e v e i, som farut niigot sysselsatt sig med trirdgiirdssktitsel, ega foretrade.
Predrika-Bremer-Porbundets byri, Stockholm, lemnar upplysningar anghende arbetsomrhden tillggngliga for kvinnor.
.
.
OBS!
BarnklBder.
Go&amp; tygea *!
hTya, smakf tc ZZa modeG Ee9 *!
BiZZiga p v i s e ~ ~!
IK.
N Y S T R ~ M.
%topa ~ ' attuggatrrn 3.
10 xo~.bro-Bazar~n B 0.
2 Sjukskoterskor med goda betyg ofver genomgihgna l&amp;rokurser och utofvad praktisk verksamhet Gnnas anmalda &amp; Fredrika-Bremer-For- bundets By&amp;, 54 Drottninggatan, 1 tr. A.llm.
Tel. 18 16..
.
hemstudier.
Ledning for hemstudier inom olika iimnen l~mnas af Fredrika- Bremer-Forbundet.
Anm&amp;lningar inottagas il Forbundets byrb.
Annonser far D A G N Y
lamnar.
Zit kvinnos rid och upplysningar i juridiska och ekonomiska angelagenhe ter.
Traffas &amp; forbundets byrg, 54 ' Drottninggatan, 1 tr. Onedagamm o c h ' ZGrdagar kg.
I / s 11-11 (Spis- f. maa.
och Knackebr6d .i mndhga o&amp;ika sorroter, o o f: u e ~ t 9 * i i f i 2 a v~Z~~nd17c.
I I: HEbERSPRlS och GULDMEDALJ ~ r u s d e n 1 9 4.
.
Bmnnscliweig.
1895.
Biseuits och C a k e s i %Zt bqby&amp;Z$gt Ugq ?e pris an, de zctZands7ca.
IC.
W, SCHUMAQHER.
3ioagl.
IIoflavmrurtiir:, Stockholm. '
17 Xo~rrwZun.dsyutom- 17..
.
de nyttigaste, och prydligaste saker man kan hafya i ett hem, saljas .a " Ingenior E.
A.
WIMANS Konlor och Specialyerkstad Rilcstel.
11.12..
.
.
.
.
La.strna7cal ' egutan 9, ' Stoclc1~olm,.
.
Allm.
tel: 73 66.
