# ID: svediakorp-per137
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,464
# sentences: 932
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika- Bremer- Forbundets rnedlemmar an- rnodas att med snaraste till byr6n, 54 Drott- ninggatan, I tr., insanda $ r s - n f i f t e r och p r e m c m e r a t i o n s a f g i t e r.
P 1897.
1: ta haft.
DAGNY TlDSKRlFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN L ~ d i a Wah,L.stviina, F r, e d r i k a B r e m e r: Studie med anledning a f S. s L-d Adlersparres och Sigrid Leijonhufvuds biografi ofver Fre- drika Bremer.
E &amp; h dmeem, Hjalphustrun.
Skiss.
Litteratur: A. li-dt, HelgsmHlsklockan a f Mathilda Roos; L.
D., Fantasier a f Helena Nyblom; AS * %, Anteckningar fr %n Italien a f e n svensk diplomat.
- E t t Pr i Italien.
Resekronika u r bref o c h skissbocker, upptecknade a f Gustaf Lindgren.
En kvinna i fattigvArdsstyrelse.
E n draktreform.
Meddelanden frHn Fredrika-Bremer-Fiirbundet.
F r h skilda hHll.
Pris pr Hsg ' ng: F6r F6rbundets medlernrnar kr.
2: 50. i&amp;e, medlemmar 4: 00.
Fredrika-Bremer-Forbundets adr,: Drot tninggatan 54,
SY enska Dr ' akt reformforeningens Unde&amp;liida -.
i K.
M. Lundbergs Bosittningsmagasin och Almedahls Fabriks Firsdiljningsmagasin - - - - - - -- - - - V &amp; r a underkl&amp;der- 1) vu genialiske doktor Lrthnlcrtn i Dr~sclen.
~.
e f o m a t o r p i dietens ocll ldiladnads£r&amp;gan~ omrhde, t ' ramh8ller sit- son1 en grwliiflordran att v i r a kleder m$ste lemns fri passage db alltc de iirnnen: aom.
genom hndela .at ' siinhas, d. a. kliiderna ~ &amp; t e vnm ge~iomtriingliga.
3fen dlir- jeulte Imr hall f~uinit, n t t en ~mderdragt af glle, the11 ti&amp; den susom t. ex. den Jeger$ka i viss r n k m o t s e a r dmna fordran, likafullt iir helsoskadlig, emedan den retar Imdtw och nerrsystemet.
I dew stiille har han uppfunnit (leu s. k. Refornrbomallen, som har trikhdretens -- ah i ' ijrdelar nr an nagon af dess olsgenheter.
V&amp;€nadens losa.
t r: i n l i I~esknff enhet miijliggor en god hadntdanut - geno~n ning, or11 swt.ten uppsnges och afdunstar, u t m, att uiigon afkplniug af l n d e n eger rmn.
Reformbomllllen iSr det basta skyddmnt fiirkylning.
Den verkar mycket lugnancte ~a nervsystemet och hgrdar i hiig grad mot ain- nesrorelser.
En aiman fordt.1.
so111 reformbomullsdr~ten har franlfor ylledrggten.
b e s t b deri, att den fijrra, emedan den it-lie krymper id trditt, strdse be- \ - arar sin genomtriinglighet.
meden iifveu den b@t behandlade fl1etvac.t alltid filtar sig ll&amp;got.
Slutligen iiro .43-1.e hbllbcrr.het nch.
* Mrr * ep~.i.~biIIi~jt~et ekonolniska fiiretrihtcn 110s Ke.foi * mbolilullsdrsgten, hvilka icke hijra under- skntt as.
S. RERENDT, J: &amp; &amp;?
C: O Kongl.
Hoflwerantor Stockholm.
24 1) rottainggntan 24.
OBS!
Rikstel.
1G ' 3ti.
Allm.
tel. 45 iti.
Yriwlim9 * ajcter~ ock qc.aZltkprofu~ * sctndas pK begdrran * INTPO: Siiljes hos Ymfym- oc A X E L L I T S T E ~) ~ IIduvt6 &amp;
F OP kapita.lister, sarskildt fruntiinmer, 11ar det llnge varit ett onskningsinOt1 a t t kunna ijfverlamna vHrden af sina vardepapper ocli skotseln at ' sina affarer kt nkgon person eller institution, som med absoht siikerliet fijrenade pnnktlighet och noggrannhet i utforandet af det anfortrodda uppdraget afvensom prisbillighet.
E n s %dan institution ar Stocl~holms Enslrilda Ranks Notariatafdelning (L i C z c c ATygatam 2 7, expeditionstid 70-41, so111 under g a k n t i af Stockliol~ns EnskiIda Bank Htager sig vbrd ocli forvaltning af enskilda personers och kassors vardepapper.
Exelnpel 1.
* Om en person 110s Notariatafdelllingell deponerar obligationer, inknsserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger och tillhalidalibller deponenten inflntna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen ntlottningar aE obligatioiler ocli underrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tilllibrig obligation blifvit utlottad, saint 18innar forslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
0111 inteckningar deponeras 110s Notariatafdelningen underrattar N ~ t a r i a t a f d e l n i n ~ e giildenaren n darom a t t riintorna $, in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, 11varefte1- de medel, som inflytnz, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva i vederborlig tid fornyade.
Om en 110s afdel- aingen deponerad inteckning genom nnclerlbten fornyelse skulle forfalla, ersiitter Stockholr~s Enskildt~ Rtl~tk darigenom nppkolmrlen skada.
Fiirvnringsrtfgift: 50 ore fiir Hr pr 1,000 kronor af deposi- tionens varde, dock ej under tvH kronor.
af ylle och bolnull, Linnegarn i f Almedalds till fabrilispris, Kostgmgsrn, Mattvarp, CsBmefargadt Fiskegarn till Gardiner; Fiskredskapsgasn, Vafske- dar m. m., allt till liigste priser AXEL HINDERSONS Garnbod.
~ y (for ~ bildnde a ush&amp;llsskolan flickor).
Grnndad 1881.
Forestbndarinna: Friiken H. Cronius.
N y a EEus~~llssl+olans Matsalar Vestra Tradgardsgatan 19.
OBS.
!
Sarskild nlatsal for fruntimmer.
Hygieniska OBS.
Skodon tillverkas for Herrar; Darner och Baro Prisbelonto af Driikt-Reformforeu.iu~en.
!
Skodon tillverkas Bfven efter modern fason. "
Allt nrbete atfiires noggrnrnlt och n.f blista materiel.
' w Reparationer verkstallas val och pb bestamd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottninggatan 52.
Sjukkassa.
liifven pemoneo *, son$ ic7i: e hhqo rnedlenmvr af- Lf16rbsm.det, ksr,nma AZ4f: un detegcwe i rle~~~samnn~cx.
.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) Fors&amp;ljningslokaler: ne&amp;a botten, tvd och t9le tr. upp e92, STOCKHOLM.
Storsta laaer i Norden Iilulorta o, Svarta Yllekliidningstyger Kulorta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattkladningstyger Schalar och Underkjolar m, m, Obser~era!
Genom direkta forbindelser med in- och utlandets forniimsta fabrikanter kan jag erbjnda 1 ofvannamda artiklar battre och billigare I n nigon an- nan och torde en hvar genoln besok i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor latt blifva ofver- tygad om fordelen att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.
_ _ - -.
__ __ 0BS.r AlZn zcniUerk.joZc~~ * t$ZZverkade p$ egem fubv-ik efter nyaete fra ' y18ka och @ eka modellem-.
DAGNY I TIDSKRIFT SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN UTGIPVEN Ab STOCKHOLM AFTONRI,ADETS AKTIEBOLAGS TRYCKERI 1897.
Fredrika Bremer.
Nigra studier med anledning af S. L-d Adlersparres och Sigrid Leijonhufvuds biografi ofver Fredrika Bremer.
.
MAhanda hafva f i delar af den annu iamforelsevis nya och obearbetade psylcologiska vetenskayen i allmanhet blifvit s i nonchn- la&amp; och tvi3rs$ikert behandlade som frignn om kvinnans sjiilslif.
Till de miinga hithorande pistienden, hvilka tinnu tarfqa be- kraftelse, kan iifven rakna.s det, att lrvinnan har storre intresse for det personliga, det konkretn, det praktiska, an for abstrakt och teo- retisk verksamhet, hvilken diirfor borde liimnai A t mannen ensam.
Men om detta verkligen 3ir forhillandet, s i vore det Atniinstone helt naturligt; ty den, som fhtt rollen af passiv islcidare sig tilldelad, kanner sig i allmiinhet liknojdare for en salr, an den verksamme deltagaren.
Icke iil.
det underligt, om kvinnorna gaspa ofver af- handlingar, som de ddrig fktt liigga hand vid annat 8n i egenskap af renslu.ifvrw: e. Detto giiller till stor del iin i dag; bur ' mycket mera a i be- triiff ' ande en tid, som mtestangde kvinnan fr %n rnyndighet och hogre bildning!
~ e b t o storre vordnad kiinner man ocks8.
filr en sidan kvinna som Fr. Bremer, hvars brinnande intresse det vary som trots nlla svgrigheter dref h e m e ut pi % npptiiclctsfiird genom Loyolas npp- byggelseskrifter och Hegels filosofi, genom Minnesotas indinnterritorier och Jndeens oknar.
Niist den rena viljan var just detta outtodiga intresse hennes origineilaste, lifskraftigaste egenskap, den som gjort henne till en af sitt lands mest frarnstilende personligheter.
1~1: en s i mycket storre skada ocks8, att denna brinnande vet- girighet, hvilken koln h e m e att som barn operera sina dockor for i t t se, om de hade blod, och som sesdiolring dref h e m e att stanga in sig i ett kloster for att ntransaka lcatolicismens makt ofver sinnena, icke ens fick tillfredsstallas genom en s i pass omsorgsfull uppfostran, som kommer en af viira dagars skolflickor till del.
Ehuru den .un- dervisning Fr. Bremer fick sdcerligen var biittre an vnnligt den tiden, med dess ofverflod p i liirobocker &gt;) for fruntimmer),, klagar hon bfver en okunnighet, som hon tillskrifver nden syndarakning, den.
stora, som biir till ofverskrift f i ~ ~ n t i m e r s u p p f o s t r a och n ~ som ~ g a f ytliga talanger, moraliska sentenser i hufvudet och fbfanga i hjartat.
r, Stort iner &amp; n lefvande spriik, historia och geografi 15ir den bokliga undervisningen icke heller ha meddelat.
Och den rese, som familjen 1821, dii Fredrika var 20 &amp; .r, foretog genom Tyskland, Schweiz och Frankrike, kunde icke medfora spnerligt resultat, inpackad som man satt i tgckvagn och med en gammal knarrig fars argusogon ofver sig.
I ett bref f r h den tiden berattar Fredrika, h w hon vid i s p e n af de miinga bockerna i Gottingens bibliotek ~ g j o r t stora iigon, gapat, ropat k o r s!
~ - ~ H a d e man dristat ijppna en bok, s5 skull0 kanske professorn ha erinrat om, att i denna; samling icke fanns nlgon ' kok- b o k ' ~ - Evilken behgllning for v %r litteratur, om den lifliga, vakne unga flickan rcu (n. b. efter en grundlig intellektuell uppfostran) fAtt tillfalle till de rika iakttagelser i frammande lander, som fiirst nam 30 &amp; r senare kommo pb hennes lott!
Hennes ungdom skulle nog ha sijjt for, att icke den naiva friskheten, som nn utgiir fiirnimsta behaget i hennes reseskildringar, giitt forlorad p i grund af stiirre kritikformiga.
- Men ett s l ypperligt tillfiille bterkom aldrig.
h n n titta dystra fangelseir i ett grKkallt f a d j e l i f pb en odslig gammal herrgird, da.r dagarna gingo med snigelfart och de med barnslig otfilighet vantade shiindelserna&gt;) alldeles uteblefro.
Och niir s&amp; b~wcn Bppnades, kunde fageln icke genast anviinda sina ofors6kt.a vingar.
Diir kom l h g a tider " af frivillig tillbakadragenhet, hvarunder Geijer forgafves sokte f A heme ut genorn sina hurtiga ord med anledning af en ifrtigasatt resa till Paris: wdn har 6gon i skallen, n ~ t t j n dem!
,: Bristen pi % grandlig elementfir bildning knnde icke heller er- sattas genom den tyska nyrornantikens half-filosofiska speknlittioner, som hon efter faderns dod och under sitt fiirsta upptradande pb for- fattarebanan (1829) kom i beroring med (Herder, Fr. r. Schlegel m.
fl.)
Kom sii bekmtskapen med den klussiskt och filosofiskt bil- dade Boklin.
: ') Redan vid deras forsta sammantriiff ande beklagar sig Fredrika ofver, att hon tycker sig vara sorn aett spildt ax pi vagen; om det skall bortplockas af flglarna under himmelen eller nigonsttides f&amp; rotfaste, beror pb en tillfallighetw, dB sadiillet i frbga om bildning mest iif~erlQter kvinnorna A t sig sjdfra .. +) Sedan biografien.
s. 84. talat om 13: s illagister1) roulotion lt3.20.
alimnes, s. 111, hans ~filosofiska! / rn (lro / lafha1idli11gm.
IX ' M, hvilket natur- ligtvis iir en felaktig benhming pi % denim mcommrntatio acadetuica~.
soln han sjiilf pA titelbladet kallar denna dispntatiox;.
Rorande ar ocksl den fortjusning, hvarmed hon efter sin ling.
ornyndighetstid, delvis tillbragt uuder bide andlig och lelrainlig svalt, nu ' hlingifver sig 6t det studium af Plato, hvari hennes liirare hand- leder henne.
Hungerperioden hade dock varit for ling, for att nlgra.
vare sig muntliga eller skriftliga friigelektioner sknlle hafva kunnat, gora henne till en i intellektuelt afseende sjalfstiindig och kritisk personlighet.
Hvad som iner an alla bocker, rner an Schelling och Hegel, Eddan och Beckers vSirldshistoria hidragit ' till Fredrika Bremers utveckling, var den ovanliga inangd af framstlende personlig- heter, med hvillra hon kom i beroring: FranzBn, Brinluuan, Geijer, Fahlcrantz, Sodermark, Qv~ll.nstriim, Lindblad, Jenny Lind m. fl.
Till och med i Norge har hon tidigt haft forsankningar inom den litteriira varlden, s l de blda fienderna, Wergeland och TVelhaven, som just d i befunno sig i striden om)) Norges Dzeming~).
Retydelsefullast for Fr. Bremers utveckling blef dock den.
TJppsala-lwets, som under denna den svenska vitterhetens gyllene tid brukade sarnlns fredagsaftnar i ofverstinnan Silfverstolpes salong till liisning och litterara samtal.
Det vetenskaplign detaljarbetet, speciali- seringen hade denna tid Bnnu icke hnnnit utveclclas i en grad, som kunde bli hotande for tankeutbytet mellan beglfvade illsin och kvinnor.
&amp; m u fanns godt om autodidnlrter p6 bLda hhllen, och ett jgktande, nivellerancle skollif hade annu icke hunnit i fortid utrota de allmiinna intressena.
Herrar och damer forde vidlyftiga brefvaxlingar med hvmandra i de hjartligaste ordalag om religione ens och moralens grund- snnningar och dar fanns fullt upp med viinskapsfi~rh~landen af idee ' l och alskviird natw.
Den nutidn generationen kastar ofta i pessi- mistiska stunder liingtansfnlla blicksr tillbaka till detta si fiiga blaserade s8llskapslif, att motstycke till det, soin i Berlin grupperade sig kring Rahel Varnhagen.
Och medgifvas mtiste, att den forefaller idyllisk nog denna krets, dar galda bokmalar firade nainnsdagar med verser och utkladningar som naiva barn, dar Geijer ritade Varmla.nds-skisser vid ofverstinnan Silfverstolpes formaksbord, Atterbom rldbrbkade engelska .i sin fortjusning ofver Moore och Byron, sol11 han nyligen gjort be- lrantskap med; och den blide Torneros fick hvila ut efter alla de kriarattningm, under hvilka adjunkten i latin d l for tiden dignade, - for att sedan efter hemkomsten p i kvallen analysera upp sina minu- tiosa iakttagelser ' i nlgot af de linga, dagboksartade bref, som i, sitt ljusa, milda)) Schongeisterei forvarfvat lionom namn af Sveriges Jean Paul.
Det var en tid, dii miinnen, for att begagna en kand)),)).
-
forfattarinnas drgpliga uttryck,, annu voro starka nog fiir att kunna tillfits sig att rara v e k a ~.
Dock!
- frbsedt, att denna tid nog, liksom den gustavianska, vanligen blifvit skildrad af personer, som betraktat den lned nHgot af sminnets illnsionr, - bor man besinna, att hvad som diiruti mest frapperar oss, mera skapades af de aldre lin af ~mgdomen.
hvilken dfi lika vd soin nu torde varit mera road af!
) flirt:) 5in af litteriira samtal.
Och hellre ar att sucka ofver cltt s den gamla, goda tiden, flytt, borde vi soks a t t i uj7a former ingjnta det biista af dess innehlill, soxrl i sjiilfva verket oforgangligt.
Ty den verlcliga indiridualiteten, den verkliga beglfningen skall nog alltid veta att skafEx sig innerligare beroring med sina sjalsfrbder, an den som formedlas genom telefon och akndemiska disputationer.
Nen viil behiif \ - tl 1-i for en allsidig nt- veckling zbf det litteriira samlifvet godt om stctrka, originella, d-ji~pt bildade kvinnor, som ha nog inre rikedom att knnn,?
: vanta, tills ung- domen ledsnat vid rreaktionens Eva-:, - skaldeidealet med dess intet- sagande leende, -- och sjalf tackar den, fiir ntt de icke af en till- fiilig.
opinjonsvind ldtit sig forytligas.
Dylika kvinnor hade ocksl sina motsvwrigheter fordomdags, bland dem just ofverstinnan S., srdr fru af do goda ogonen:), som Fr. Bremer kallat benne, och som af heme blifvit forevigad i ett synnerligen sjdfnllt portratt, en sannskyldig illustration till 3Iichel Angelos bek ' mta pHstHende, att sadla krinnor Bldras sent D.
Samina h som Fredrika larde k h n a henne, 1837, blef hon afven bekant b e d dfivarmde professor Fahlcrantz, hvnrs ~bfromhet och sjiilsenkel- bet)) genast intogo henne, under det hon ~innerligen roades rtf h a m ordlekar B.
s Knder bans behagliga tyranni tillbragte familjen Bre- mer foljande iir en vecka i Uppsala, hvarom E ' redrika sedan skrifver: DSH muntert och fritt siillskapslif h w jag ingenstades varjt med om.
Mycken godbet och vHlvilja fingo ~i njuta af pd alla hiill, doto du- skap plutonvis ined sjutton grs flickor och sjuttio iirs gtullmor och kande oss dessntom helt dzc med professorer och studenter.
' Bror ' Tihnros, ' bror ' Atterbom, ' &amp; or ' Bergfalk, ' bror ' Fahlcrmtz ville springa af sig sjalf ofver Iappama.
Tacker sPng fingo vi hora bade natt och dag och fingo njuta af konversation och miirkvardigheter, mer man kunde val smdta., Nest, k b d e sig dock Fredrika dragen till Geijer, och det fr ett talande vittnesbiird om arten af hennes personlighet, att han varit en af hennes sllra fortroligaste vanner.
Redogijrelsen for deras ran- skap 11or till biografiens intressantaste partier och stiiller Geijers
stormtade gestalt i delvis ny belysning, xedcl, s o n han har ' Blir, ~ n e d en kvinnas finn blick for detaljer.
Eftor denna korta ofversilct a.f det forsta skeclet i Fredrika Bromers ntveckling - en aaningstid, soin kan anses ha riickt ott godt stycke in p l 40-talet - kan det vars tid att saga nlgot om hennes egensknper soin f~rfattarinua, hvilka med niidviindighet frmu- gB nf det foregliende.
Hon var for inycket etiskt anlagd, for lnycket principiniinnis ' lra, for att hennes fautasi sknlle ha lzunnat rr5ikn till ntt foxinli henue gliimma sig sjalf och gli upp i sina personligheter sli mycket som fordras af den akta konstniixen Och n.u hade 6det placerat hame just i en tid, dii fantasien.
betydde allt inom slconlitteraturen och verklighetsskildringen, realismen annu l l g i linda!
For denna verlr- lighetsslddring hade Fredrika Bremer de.
] nest utpriiglade nnlag, och hade hon lefvnt nlgrn htionden senare,: innan vi annu drnulr- nnt i syrnbolism, skulle hennes fina observationsfornllign nf detaljer, hennes lekande, alskvaxda humor hafva brntit soin valgorande sol- strBlar gonom ssnnningskrafvetsa nyktra, nlgot kyliga dagslljus.
SLI drefs hon i stdlet a£ tidsriktningens ofversvinneliit spekulativa str6lu in pfi ett oinr %de, dar hon sorn konstnar nldrig kunde blifva heminw- stadd.
Foljden blef, att det ilfven i hennes biittre romaner f i k e s stdlen, p i hvilka hennes egna ord om en af de tidigare novellelma kunna.
tillampas att de a simina i en s i s af t g r a r ~.
Dylilra stdlen taga sig desto barocknre ut i jiirnforelse ined sBdana s m l piirlor nf humor som t. es.
skildringen af forh3illandet mellan presidenten och mnmsell Ronnqvist i presidente ens dottrara eller af ofverstinnau i D Famil jen H. i, som midt under intrycket af den mest tragislia kris i sitt lif f6rmi.r allvmligt grala pb koksan, som gIomt slcilja kotlettraden f r h bringan - en sitnation, som ovilllzorligen pbminner om den fortriiffliga episoden i Gosta Berlings saga, dar Melchior Sin- clairs maka blifvit instiingd i sknfferiet af sin brutale inan och midt i sin bedrofvelse auviinder tiden till att ordna syltbuikar pB hyllorna.
Dylika scener tyda pA, ntt ' om Fredrilza Bremer endast tagit mod till sig att lBta sina narmaste manliga vanner t. es.
Boklin, Fald- cratz ' eller Geijer sitta model1 for herrarna i sina roinnner-, skulle dessa ha.
burit samina priigel af lif, som nu ar fallet med frokeu Greta i)) Nina?
och frolren Sophia i 2En dagbok)), hyilka annu i dag forml intressera lasaren.
I stiillet fbr att nu hennes pnssio- nerade bofnatorer verka likn orimliga som Bruno i ' ~Grannarnau '
och hennes dygdige hjaltar lika sentimentalt abstrakta som den adle, lnngsiktige Yngve Frej (!)
Nordin i)) Herthan!
For att icke tala om den beskedlige unge presten i)) Hemmet a, som pd sin lidelse- fulla bon)) dyra Louise, f h jag kalla dig min?, f&amp;r till svar ett sedesamt:)) basta Jacobi, g l och tala vid mina foraldrar}) och - lyder utan att s i inycket som beggra en k p s!
Gingo vdra fbr- aldrars frierier verkligen till p i det sattet?
- Hade ddtidens recen- senter forstiltt att tillrackligt pipeka dylika brister i hennes bijcker, iir det mojligt, att vi af Fredrika Bremer fiitt en forfattarinna, hvars formfiga svarat till hennes stora rykte.
Xen BoMin hade nog i allmanhet riitt i, att de icke ~hittade h e m e hemmas, att de icke fbr- stodo hvad s o n var hennes styrka, ~ d e iikta t flamliindska i toclmin- gen af det hvardagliga~, sasom han kallar det, sldant det framtra- der i den lilla norska ' idyllen, Strid och frid;): Susanna, tronande pQ mjolkkaret med korfven till spirn, glrdshandens liberala leben lassen, niir skitoria s l i ned i ham trHg, rattan, som tittar ned ur takrannan.
I sjglfva verket var hennes konstniirliga ntveckling sA forsenad, att den ' aldrig hann nigon verklig bloinning, och det gick som hon sjalf i en vemodets stund forespitt: nnar jag f i r mera ordning, mera klarhet, d i Br kanske min smula eld fiirkolnad.
Ack, jag blef val endast amnnd till en skiss, som aldrig blir fnllfiirdig, en bon utan amen., Dock, - pB ett olllrdde v w hon, sdsom ocksd biograferna pH- pekat, anmad att bli fullfardig, helgjnten mer iin de flesta, - p % det enda omride, som p % hennes tid gaf fidlt utrynl~ne fiir en enkel, konlrret verklighetsskildring: brefstilen och reseskildringen i bref- form.
Har skola &amp; nnu kommande generationer med tacksarnhet Icunna saga ja och amen till hvad hon skrifvit.
Och sarskildt stgvi i tacksamhetsskuld till hennes biografer, som framtagit sddana iikts piidor, som finnas i det konkretaste och personligaste af d l t, som flutit ur hennes penna: brefven till Boklin.
Hiirvidlag har hon sjlilf varit fnllt medveten om sin foriniga; man mlste ge henne ratt i de naiva orden: ~ I n g e n karlhmd, om den iin tillhorde en Plato eller Cicero eller sjalfve apostlen Paulus, kan forandra frnntimmers- bref eller uttryck utan att vanstalla d e n)) Hiir fick den utan niigrcc halnmande band skaff a sig uttryck, ~denntl, nnderligs bildnings- drift, denna karlek till konsten och betraktelsen, s o n tar i ccnsprHk hela miinniskan eller motad ligger inom h e m e som e,tt samvetskval.))
Har forekoinma skildringar sB lefvande som den af det zgamla paret i Rtromstad, &gt;) soin hade glomt sig sjalf kvar ett haift drhundrado
xedanom vAr niirvarande tid.
Vi kallade dem vArt, Faubourg S: t Germain)).
Dar laste man Lettres P h v i e n n e s; Oeuvres de Thomas] &amp; go v k k a r t inbundna p&amp; divansbordet, dar drack man svngt tbvatten kl. .half 6, gamle herrn gick med pudrad peruk, cacherad stAngpiska och lmastoflar, berattade anekdoter om Versailles, Voltaire etc. och talade .alltid p l artigaste fransyska till sin nAgot dofva fnl, som hade glomt, ntt hon med &amp; - en blifvit gamma1 och kliidde sig med ungdoms an- apr&amp;k)).
Eller ssdana st %tliga teckningar som den i saknadens, friskhet nedskrifna karakteristiken ofver den nyss aflidna gref- vinnan Sommerhjelm, dai- ssjalfva stilen tagit intryck af den .aAidnas karnfulla 2 storsvenskhet)) och fhtt nhgot af 1600- - talets egendoinliga blandning af k&amp;f kraft och enkel, trohjartad innerlighet: ~ H o n var en fru i sitt hus, sB som f B iiro det, ined rgaininaldags kraft och g a m a l d a g s giistfrihet, och ansAgs af alla dar som en forsyn.
Af godsets underhahande kallades hon ' herr gref- &amp; m a J.
Och hon var a&amp;.
For grannar och bekanta var hon en kostelig fru, och hennes skamt och hennes allvarliga ord citerades med samma noje.
Men hvad rikedom hon hade i sitt hjiirta, i sitt goda, rediga hufvud, ' det vet allena kanske den van, som 11on ute- slntsnde kallade sin.
.
.
Och nu bars hon ut ur sitt hus, stuin i. den svarta kistan, genom a l l h af dunkla granax, under dodspsallners .sang.
Kring likvagnen, dragen af hennes fyra hvita vagnshastar, flockacle en brolcig rnangd.~ - - - Det ligger ofver dennn skildring nigot af samina stilla, niistan manliga undergifvenhet, som tagit sig ett s&amp; gripande uttryck i den aldsta svenska psalm vi aga:)) ty clagen han ar dock aldrig s t 1 8 n g ~ etc. - Hnr misslyckad ar icke i jiirnforelse harmed teckningen af den gamle karolinen general Herkules i)) Syskonlif)), med hvilken hon dock pAtagligen velat Astad- kornma nlgot lilmaride!
I: Det har fornt pApekats, att biografien saknar ofverskAdlighet i f rtga oin framstiillningen af Fredrika Bremer slsom romanf orf atta- rinna.
Detta galler icke skildringen af hennes sociala och filantro- piska verksamhet, en skildring, som iir synnerligen v l l ufford och kuappt behofver kompletteras genom ntgra ofversikter.
Det var egeatligen Amerilca-resan, som gaf h e m e iinpulserna till praktiskt arbete p l detta omrAde, om ocksH en stark onskan att bli sjuksko- terska flera giinger under 1830-talet dylrer upp i hennes bref och endast stafjas genom Boklins och grefvinnan Sommerhjelms enstan- diga afr %dan f r l n ett den tiden sA oerhordt och v %gsaint steg.
Hon
behgrskades hiirvid af sin djupa medkansla for allt lidande, frmn- kallad genom den IAnga profningsticlen i fiiriildrahemmet, d l hon funnit frid och ro under besok hos sjnka och fattiga bland g o d d s underhafvande.
Den gamla iilsklingsid$n ntmynnar under h e r i l r a - resan i hennes dax forvarfvnde intresse fiir kvinliga liikarestudier; sjtilf hade hon d i for Iangesedan insett, att Ite~r~tes lakmekall, upp- giften att triista och lindra, bast kunde utofras genom fortsatt fiir- fattaresk.ap.
Ifen for detta iindnmii.1 behofde hon ocks % djupare insikt i den lidande miinsklighetens behof, iln hvnd hennes egen erfarenhet kunde skanka henne, och sB drefs hon allt mer att upp- miirksamma de soeiala och politiska striifvandena.
~Syskonlifn u~tgiir det forsta forsoket att i s h i f t framlaggn resultatet af dessa studier.
Det blef otympligt nog; salcert hax ingen af F ' redriha Bremers roma- ner s i inisslyckats som dennn hybrid raf sociala utopier och skiin- litters form.
For ett offeutligt uttalande i politiskrr frftgor aktade hon sig tills vidnre.
Hon nojer sig h5i.r uled att helt privat gora sina iakt- tagelser rorande Ca.rl Johans skuggradsla fijr liberalis~neri och nttrycka sin glHdje ofver Qeijers och Richerts striifvanden.
Den dag, cli representationsfrigan afgjordes, 1844, satt hon p&amp; riddarhufiet b i n kl. half 9 p&amp; morgonen till T p i aftonen, ~ m g c k e t road, men mindre uppbyggd2.
Det skadade h e m e icke heller att vlnt.a med offentligt upptriidande hiirvidlag.
Xtir hon sedermera efter sina, resor med ett iigonvittnes erfarenhet uttalar sig om t. ex. Forenta staternas forfattning och Tnrkiets framtidsutsikter, sker det i ord, som af rik egen tid icke kunna.
jiifvas.
Hfven hennes fosterlandskiinsla, hennes forsta och sistn kiirlek, som hon kallade den, blir genom resorna nllt mer djup och medveten, p i samma gtng den ofvergick frRn - banla- t r o n s ~ mera benndrande stdndpunkt till en kritisk, mdngen g h g be- kylnrad blick p l svenska forhillanden.
:: &amp; t bli nftgonting fiir Sverige * hnde v h t foremil for hennes barndoms biin, och r e d i i ~ 1844 kunde Svenska akademien, dB den tillerkande h e ~ sin e stora guldmedalj, forklara, att hon ~beframjat den svenska vitterhetens narunknnnighet i friimmande land 2.
Erf arenheterna under hennes resor bekraftade i rikt mitt detta utlitande.
Det ar forklarligt, om hon v a r benagen att stmdom se utliindska fiirhlllanden lit&amp; r i l optimistiskt, sii firad och hyllad son1 hon ofrerallt blef pH gmnd af sina redan tidigt till flern sprlk ofversatta backer.
Antagligen bar ingen svensk hvarken fiire eller efter h e m e stfttt i lifligare beroring an hon med allt hvad sanltidens kulturlander haft ypperst i frlga.
.
1 om rykte och intelligens.
I Kopenhswn var H. C. Andersen hennes odmjuke ciceron; Martensen lat hhene forst af alla, ark for ark lasa och kritisera manuskriptet till sin dogmatik, som dB 1Bg under tryck- ning; 0rsted uppsokte henne, gaf henne sina skrifter och diskuterade ined henne personlighetsprincipen och naturlagarna; med Cirundtvig talar hon skandinavism, nordisk inytologi och kristendom; hos Inge- inann p l Soro vistas hon i 14 dnr o. s. v. I Amerika.
liir hou personligen IrSinnn Longfellow, Lowell och Emerson.
Under nBgra manaders vistelse i England blir hon god van med Ringsley; i Schweiz liir hon.
naturligtvis kanna S h e t a n och Merle DJAubign6, i Belgien blir hon knllad till audiens hos konung Loopold, soul sager sig ha last alla henues skrifter och som under ett tre ' timmars sam- tal pB franska och engelska framstiiller for henne sitt regeringssystem och anbefaller h e m e att tago kannedom om Belgiens sttader.
Cavoor disk~~terade med heme italiensk politik, och lofvar, att framtiden s k d l medfora lika arfsratt for Pi6monts kvinnor; hennes 1Braga audienfi hos plfven 8~ W n d.
Son1 naturligt var, skarptes genom hennes utlandska resor blicken for hemlandets fel och fortjiinster.
DB hon vid ~arldsut.st~11- ningeu.
i London 1861 marker hur litet Sverige hade att bjuda 119, tr8star hon sig i ord, som ha .ptfallande slakttycke med de moderna striifvandena ntt gora det basta mojliga af for handen varande na- tionella egendomligheter: aMed svensken har det ingen fara - ndr det giiller; det veta vi alla och varlden med.
Nen han har ett slags - f&amp;r jag sBga - gudomlig oform8ga att fora till torgs, att puffs sig och sitt, som icke %r att Mandras - ord, som i viss man erinra om Hoidenstams betonnnde af svenskarnes reserverade, aristokra- tiska lynne.
Bid hemkomsten strax darpB f i r hon elnellertid intet gladt in- tryck af forhkllandena i Sverige, som hon nnser i lif och franzBt- skridande ej ens l c ~ ~ n n tiifla a nled Danmark och Norge.
Kunde Sverige bibehUla eller utveckla en stark och storartad individualitet, skild frBn andra folkslags, sB onskar hon intet hogre: ngarna slrulle jag se det sofva under snomanteln som Vnlan, ovilligt att vakna, blott det vid uppvaknandet kunde sjunga ett nytt Volospa~.
Men hon finner den gamla ingifvelsen borta.
NBgot tringt och sjiilfviskt, forsoffadt i dngens nod eller njntning 1Bg lrvafvande ofver hufvud- .staden, och hon kiinde det sviirt att uthSirda hemma.
Tio Br senare, vid hemkomsten frdn resorna i.
G a d s viirlden, vnr intrycket ett nnnat, troligen icke blott p i grnnd af Sveriges rika.
.
inre utveckling under 50-tdet, utan sakert afven dafor, att h o ~ ofta kannt sig besviken i sina forvantningar p5 friimmande lander- Hon hade sett betydligh mera nu, tin dB hon i ungdomlig entl~siasrn skildrade den uppspirande amerikanska republiken, pb hvilken man dB annu knnde tillknpa Turgenjews traffande ord om ungdomen, att hemligheten af dess tjusning icke ligger i dess formiiga att utfora allting, utan i dess formBga att t ~ sig o kunna gora det.
Af Schweiz hade hon fAtt samma intryck af kalkborgerlighet som moderna rese- slcildrare.
Hon saknar bredd, stora Bsikter och fritt andrum, k a m e r sig ~inkliimd~ midt i allt andligt lif och materielt .vdst&amp;nd.
Hennes konstnarligt mUande jamforelse mellan Pa.ris 1821, smutsens, den oblyga lastens och den ohajdade lyxens hemvist, * ett stort melodra- matiskt skBdespe1, som kom den unga betraktaren att p&amp; en gang skratta och grAta~, - och Paris 1856, det andra kajsardomets stela, prosaislca hufvudstad, diir man forskonat boulevarderna och sopat bort fattigdom och snusk till utkanterna, hvarest nattfjiirilarnas dans- nojen hollos under polisbevakning, - denna jiimforelse utfaller icke afgjordt till formh for det senare.
I Italien bevarar hon visserligen ett hopp om mojligheten af katolicismens phyttfodelse, men betraf- fmde piifvedomet kanner hon sig lika desillusionernd som den unge.
abbkn i Zolas ~ l - t o m ~ Hennes.
tvb-ilriga: vistelse i Grekland hade slutligen gifvit henne tillrackligt tillfiille att inse ohillbarheten af dess diivarande politiska forhbllanden.
Ned desto rikare hopp gtertog hon nu i stalet den sociala och filantropiska verksamheten i hemlandet, hvartill Amerika-resnn gifvit f orsta impulsen.
*:: Intresset for sociala friigor var hos Fredrika Bremer gzbllaulalt nog.
Hon berattar sjiilf, hur hon vid 1 5 B.rs Alder gdtt ned i koket och predikat jhnlikhet for kokspersonalen - som inte ville tro henne.
~Kokerskan, fodd despot ofver kokspigm, blott log och menade, att jag icke var M o k ~.
- 1846 vid nbgra och 40 i r s Alder kvarstod Bnnu hoppet om forbr ring ens mojlighet, om ocksd studiet af so- cidistiska forfattare och af Tocquevilles, La dkmocratie en Amkriquew gjort heme allt mera kritisk mot sociala utopier.
Nbgra bland dessa,.
sdsom Fouriers teori om arbetmekolonier, tyckes hon i ~Syskonlif~ ha ~skrifvit ifrfin sigr~.
Rasten forsvann i Amerika, i synnerhet.
under besoket i en falanstSir i New Jersey.
~ H e l l r e ville jag lefva i en backstuga p&amp; Sveriges kalaste gristensberg ensam med mig sjiilf pB vatten och brod (och potatis, som jag sjdf skulle koka)
an i en falarrstiix i fetaste jordmBn och midt ibland medborgare och medborgminnor afven s % hyggliga som dessa h5ir9, utbrister Fredrika Brelner fortviflad.
Aldrig f&amp;r man dock storre aktning for hennes sunda for- stAnd $in vid anblicken af hennes stallning till slaf-frBgan, som vid denna tid borjade bli sow mest brannande.
Efter den jamforelsevis IAngvariga vistelsen i sydstaterna och pB Cuba, underskrifver hon visserligen de skildringar af slafveriet, som forekomma i Onkel Toms stuga, men kritiserar skarpt bokens ofverdrifna forhoppingar om negerrasens fraintid.
Hon anser, att negrerna alltid skola forblifva underlagsna i afseende p&amp; intellektuell formBga, och att emancipation fore uppfostran skulle vara en sager ruin for bade den hvita och den, svarta befolkningen i sydstaterna.
Och visst ar, att hennes hanforelse fijr sydstaternas tropiska skonhet och poetiska lif, i trots af 9 slaf veriets f orbannelse B, skulle varit omojlig for en frBn pietism och dogmatisk trhgsinthet mindre frigjord natur.
Att hon dock alltid arligt och oforskrackk uttalade sin forkastelsedom ofver slaf- systemet behofver va1,har icke pipekas.
Det var emellertid forst vistelsen i England 1851, som skaf- fade Fredrika Bremer en sjalfstandig.
Bsikt i den sociala frtigan.
Detta skedde under studiet p&amp; ort och stalle af Manchesters och Bir- mingham~ arbetareassociationer, dem hon betraktade sBsom monster for problemets lijsning och sBsom en borgen for Englands fredliga utveckling, helst rorelsen hiix till stor del omhandertagits af de hogre klasserna och ofta framtradde i den kristliga socialismens form.
Det enda nya som tiden tyckes henne ha att bjuda pB, iir just)) dessanya ' ffireningar af de gamla bildningselementena, d. v. s. associations- rorelsen, som satter arbetame i s t h d ntt hjalpa sig sjalfva.
Hen i s m m a mAn som den sociala frAgan numera framtrader pA dagordningen i stallet for den politiska, som var 1700-talets mest brannande, i samma mAn mAste ocksti kvinnornas insats i kultur- arbetet f&amp; en betydelse, vidn ofverstigande den, som de hade under forra Arhundradet, dB deras politislra verksamhet, inskrankt till en liten krets af de hogsta klassernas Icvinnor, ofta framtGadde s&amp;som en vrAngbild nf mannens.
Och for att h n n a komma i f r h detta sidoinflytande, denna ~kjortelvag)), som alltid utgjort mannens harm, mAste kvinnornas inflytande utofvas smed Guds nAde)), rued den offentliga, obestridliga auktoritet, som gifves af en grundlig bildning, en djupare individuell utveckling, sddan vi annu tyvarr icke hafva ctllt for godt om. '
.
Tidigt har Fredrika Breiner ocksi bii j a t fatta kvinnans bety- delse i den sociala frigan.
Redan p i 1840-talet fraruhiiller hon sfi- soin en lifsfr&amp;.ga vikten af natt vacka det moderliga i samhlillet till ntt klart fatta sig sjalf och sin kallelse i dess ridstracktaste mening~, ~ a t t f l moraliskt och intellehelt starkare iniidrars.
I borjan holl hon dock strangt p l teorien om en allt omfattunde dualism mellan kiinen - hade t. o. m. svHrt att gb in p i Kristi liira, om det jor- d i s h och ovasentliga i denna skillnad - och fruktade, att kvin- n m s r6strlltt skulle gora mannen for heme till hrad den garnla tanten hos Washington Irving ksllade sthe opposite sex,.
Det iir ett stort steg mellan denna litet iingsliga stindpnnkt, s o n hon intog 1838, och hennes isikter pb 1850-talet, d i tron p i kvinnans uppgift slsom mecl borgarinna, ansrarjg inf iir sam- hiillet, lag till grund for hennes arbete i sb miinga foreningar och imiittningar, dem 4 1 - saintid glomt att siitta i farbindelse med Fredrika Bremers namn, - en stilla viilsignelserik rerksamhet, som alltfor snart f0rbisd.g~ under det alhanna anskriot ofver Hertha.
Och dock ligger ingen frarligare princip till grund for dennes hok, an den, som uttalas i Boklins ord: raK~innan behofver ndgot fastare an hittills skett inlenmas i samhallsordningen.
- - Just detta, att ett formynderskap ofrer heme fortfarande anses nodigt och nyttigt, vittnar om, aft samhiillet icke inser sin egentliga be- stiimmelse och kristendomens id&amp; a t t af hvarje sin lem skapa en yersonlig ande, ett myndigt barn i huset.
Krinnasn iir icke under- tryckt, men hon ar undantriingd~.
Slidant var i sjalfva verket hela Fredrika Bremers program i kvinnofrhgan.
Intet pocksnde pB rattigheter, som genom mannen sknlle hafva blifrit kvinnan berofvade; - dartill hade hon stltt be- gifvade man allt for nara.
Hennes forniimsta drifkraft var helt enkelt insikten om, att samhiillet under nuvarande forhAllanden icke har den nytta af kvinnan, som det horde ha.
Karmast gallde hen- nes strafvanden, s&amp;dana de framtrada i Hertha, de hBgre klassernas kvinnor.
M.ed oforvillad blick hall hon sig till det omrlde, d i r hon sjiilf Far bast hemmastadd och hvarifrh ocksi reformerna i krinno- friigan bora utgi, for sB vidt de indste ha kapitsl och hildning ha.kom sig slsom stod i kampen fiir hiijaudet af arbetare-kvinnornas villkor Hvad Hertha betraffar, - detta unpdomligt oppositionella arbete.
af en femtiofyrabring - sb har Fredrika Bremer sjiilf kallab det ~fiirsts grijdan af Nya varldens anda, follniild lned srenska fiirh8llanden~.
ijfrer- allt finner man ocksi spir af Amerika-resen; hoken iir flerstiides r i k t i e
15 w modern)) och lasbar i. sin faktiska, konkreta, sakliga ton.
Bvilket na- tiwligtvis oclrsB gor, att de sentimentala bitarna taga sig sB mycket i~nderligme ut.
Huru sorn helst ar Hertha ett duktigt arbete, ur knlturhistorisk synpunkt mest lasvard af alla Fredrika Bremers romaner och i Hsikter betydligt foxe sin tid.
V&amp;r tids ungdom har skal att vara forf.
taclrsam, f6r att hon genom denna modiga ' bok uppofiade sin popularitet for begaret att siiga sin samtid en bitter sanning. '
Huru olikartade de bddn senare slredena af ~ r e d r i k a Bremers lefnad an m&amp; vara sinsemellan - genom dem begge g&amp;r dock som en understrorn hennes vmma religiositet och hennes vanskap for Bo&amp;, hvilka momenter for ofrigt st&amp; i nara sa~nband med hvar- andr a.
Hvad hennes)) teologiska system, a n g h, sB vilja vi h a ej iigna nBgon pundligare anders6kning dsirBt.
Men man maste h8lla h e m e ~ %lrning for hennes varrna karlek till protestantismen, hennes framsynta uppfattning af liiran om Gnds rike sdsom den centralaste nf alla dogmer och hennes lutherskt fria stiillning till bibeln.
De teologislia teoriema ha dock p i det hala taget i i k e sB stor betydelse for Fredrika Bremers religiosa lif, som man skulle kunna tro pB gmnd af den stora roll de spela i brefvaslingen med Boklin.
Hennes varma, prsktislra f r o d e t och den trofasta viinskapen mellan dem biida draga snart nppmarksamheten fr&amp;n de for en modern laszlre ofta ratt ofruktbara kvasi-teologiska resonnemangernn.
Man mBste rent af lagga band pB sig for att icke brista ut i sin&amp; hymner vid en djupnre inblick i denna vanskapsforbindelse, sB helt mansklig i sina tidigare, onndvilrliga ansatser till erotik och sB mBttful1 i sin s6nare glada, innerliga fortrolighet.
%n idyll iir det, detta forhH1- lnnde mellan, den isolerade landtprasten, som endast genom sina bocker och sin viininna st&amp; i forbindelse rued den stora, vida viirl- dens brusande lif D, och henne, den varldsberyktade, vidtberesta, icke sR.
litet aristokratiskt anlagds f arf attarinnan.
Och det markligaste iir, att man alls iclre kanner sig besviken darfor, att icke denna, ljlrsom andra prastgArdsidyller, slutar med giftem %l,.
M m f&amp;r tvart- om det intrycket, att de bBda just under for handen varande omsttin- dikheter kunde vara hvarandra soin mest gagneliga.
E t t sallsynt viinpar voro de visserligen.
E n oforfalskad barn- n ' atur, som Fredrilca Bremer till sitt hjiirtelif alltjiimt forblef, full af humoi och entusiasm, frihetslangtan och optimism, foreter hennes.
,
lefnad en standig variation p i det enkla temat:,) glad och god skzlll miinniskan vara, rnedan hon vantar dodens.
Och hvilken nobless bodde ej i Per Boklins stilla, inbtvanda natur med sitt itjupa veten- skaplign intresse och sin friska, manliga uppfattning af d i e E ' reiheit eines Christermenschen !~ Nan kiinner sig stiirkt af ntt ha fbtt bliclra.
in i detta forhiillande af skHr poesi och innerlig fromhct, och det blir hadanefter omojligt att betrakta Fredrika Bremer a m a t: f i ljuset f r h detta hennes allra heligaste.
Dock - bilden haltar: det.
allra heligaste i Israels tempel var ett morkt rum, och siikert strdlar ~Herrens hiirlighets Harare friin ett miinniskolif, sgdant sonl hennes, iignadt it hans tjiimt, an fordom frHn fiirbundsarken, som den gam- mal-judiska tron betraktade som Jehovas boning!
Och icke blir totalintrycket mindre ljust, nar man betrdctar hennes sjiilslif mot den morkn bakgrunden af D dodsshwggans dal B af sjalfmordstankens afgrund, d %r hon redan i sin tidigare umg- dom blickat in, n&amp;a fortrogen med lidandets hemligheter.
Det ar en valsignelse for den svenska kvinnosaken iitt kmna r&amp;na sina anor friin en person, hvars karakter st % hiller profret vid den skarpaste grranskning, och soul i hela sift lif s&amp; forverkligat den kristna humanismens i d h.
JIera, &amp; I en George Sands ~geniali- ska erotik~ eller en Stuart Mills adla agnosticism skulle hafva kun- nat gora, bar Fredrika Bremer utriittat for oss genom sitt outtrott- liga intresse, sitt okufliga mod och sin viljas renhet.
Darfijr hokes det kvinnorna af en yngre generation att, med tack fiir dot fiirflntna och med hoppfullhet for framtiden, fortsiittia hennes verk i den fosterlandska kulturens tjanst och, slsom hon, soka P blifvit nftgon- ting for Sverigeo.
.
Lgdia Wak1strB)) t.
Sedan flera %r tillbaka i n h n e r hon sig regelbundet hvarjc lordag i v&amp;rt hem.
Hon h w s t i d i g t sett likadan ut, liten och bojd, hvarken gamma1 eller ung, ansiktet mera fult iin vackert med sin uppnasa, sin grgdaskiga hy och sin breda, tandlosa mun.
H h e t i=ir af en obestamd brungul f a g, alltid tofvigt och ovhdadt, d&amp;r det
sticker fram.
under bon$ssjdetten, ogonen sml, gr&amp;bl&amp; och lungsiktigt klara.
Ron ar alltid Madd i detsamma - en rutig bom- ullskjol och diirofver ett stort, hvitt stad-forklade af oblekt do- mestik, samt en brun, luggsliten kofta.
Men det ar ocks&amp; p&amp; nl- got annat man alltid kanner igen h e m e - denna skrallande: torra hosta, son1 hors redan n&amp;r hon kornmer i trappan klockan Atta; pH morgonen, som genljuder i rummen eller koket hela dagen, och som ger elro i forstugan; nar hon klockan &amp; tta p&amp; lrvallen lamar.
oss efter sitt dagsarbete, for ntt .nasta dag.fortsatta p l samma satt hos n&amp;gon annan ' och s&amp; alltjamt i en kretsghg.
Hennes gorom&amp;l aro att hjiilpa till vid %storstadningarw, dessa.
revolutionsda&amp;r, dB hela hemmet ar i upylosningstillstlnd, och husets herre och &amp; Ma man funderar pB slrilsmassa, frAn sin kiira halft, men resignertir sig med att g&amp; och ata middng p&amp; kdlaren, och d l hu- sets ofriga m e d l e m a r p&amp; ett eller annat siitt rymma faltet eller stiinga in sig i n&amp;gon vrfi,.
dit forstorelse-andan ej annu hunnit intranga. "
Hjiilphustruns gorom&amp;l iiro i fra~nsta rummet att sopa mattor,.
piska mobler, tvatta fonster, skura kok, skafferi och forstugan - allt s&amp;dant s o n man iir for radd om sina egna jungfrurs halsa och krafter for att 1&amp;ta dem gora.
Men midt igenom piskandet, skurandot eller det lifsfarliga balan- serandet pi % ett halfrostigt fonsterbratte hors densnm~na skrdlande, sonderslitande hostan, soln en standigt Aterkommande refrgng om den fattigas tunga arbetsok.
Hon klagar i allrnanhet iclm, och dar lases ingen fortviflan i hennes ansiktsuttryck, endast s m m a oforiinderliga tunga, reflelrtions-.
losa undergifvenhet for en lott, som ej kan tankas annorlunda.
Emel-.
Ian&amp;t hAller hon handen under det viirkande brostet, riitar sin rygg och drar ett par djnpcz snckar, men sB borjar hon Ater p&amp; igen, liksbm ett uppdraget u n e r k, som mAste gH och g&amp; till dess det full- gjo1.t sin 1 2 t i m a r s arbetsdag.
Och hvarfor mHste hon striifva s&amp;,.
hvarfor Iran hon ingen dag f H hvila ja, t. o. m, iingslas, om hon en och ' annan dag ar utan arbete?
Naturligtvis diirfor att hon iir.
olyckligt gift med en man som super och som lange g&amp;tt utan arbete ..
Hon slrall forsorja dem alla, man, barn, en gamind Inor och s i g sjalf - det &amp; I: diirfor urverket mAste g&amp;, gB - till dess det en dag- stannar for alltid.
En dag, medan hon satt och sorplede i sig den fjarde eller femte kaaekoppen - w de fattigas enda trijst w, saga mina jungfrur - slog- jag ~ n i g i samspr&amp;lr med henne.
Hon hade hostat s&amp; forfarligt den ' ' I '
r.
dagen och jag bade lofvat laga en dekokt At henne, som hon skulle taga med sig hem och dricka.
~ S o f i skulle g i till en doktor, och bli riktigt!
skott och hvila en tidy % sade jag.
Hennes mun drog sig till ett snedt leende ofver det enfaldiga i mitt forslag.
~ H u r kan frijken tro nigot s h t -- into kau jag g; i till nkn doktor, i inte skulle det hjiilpa, niir jag jiiiut rnliste vara i drag och kyla.
w %Men k m Sofis man db inte hjiilpn henne - han ~nitte val kunna f&amp; n&amp;got arbete?, Hon ryckte p&amp; d a m e och stoppade en bit sockor i muunen i det hon hallde kaffet pa fatet och h a c k en klumk.
~Hcllz)), svaxade hon dbefter med en ton af djuipt fijrakt,:; ban fortjiinar inte sii mycke som ett ore, utom h %ndelsevis n l n gdng extra, h e j, s&amp; har jag det inte stiilldt for mej.))
, Men s&amp; gor sig d i a£ med karlen) utbrast jag indignerad, ss8 has hon Btminstone inte honom att dragas med.
SHtt honom p: i Grubbens garde.
w Hon lat handen med det rykande katfefatet sjunbu och gaf mig en forebr&amp;ende blick.
.Till Grubbens garde?
Bnej, inte sii liinge jag leher, &amp; kmr arbeta, s&amp; kornmer inte min man dit, sH usel han an ii - men so- dan f&amp;r han v&amp;l se - niir jag inte fins ..:, %NB sB 1Bt skilja sig vid Bonom lagligt och ordentligt - s5 behofver hon inte forsorja honom.
8 k t e r sjonk hnnden med M e t, som just skulle faras till munnen, och &amp; ter fick jag en forebrfiende blick.
BH det tror fraken, att vi vill ha sHnt trassel i askamdal.?
Anej, illa a det, men.
nog hbller vi ihop, ii en bit mat kan jag vU alltic!
skaff a stackarn.
w Ron tog b n u en bit socker och drnck en klunk.
sD % hfiller val Sofi gndi af sin man, efter hon inte ill skiljas vid honom pH nAgot s a t t ~, fortfor jag, intresserad af att taga reda pi, om diir 3fig n&amp;got outgrundligt kanslodjup i denna kvinnas natur, - som trots mannens superi, ja hugg och slag, iindock ej rille l h m a honom %t ham ode.
Sofi s t g allrarligt betanksam ut.
aNeej, inte h&amp;ller jag fif en, i n t e ~ svarade, hon lbngsamt, ahvad a det for en uselhet att hHlla Af - han som drackit opp hela v&amp;rt.
bo, s t nar son1.
p % nQgra trasor, t som ibland s t oregerlig, att neqi, vet froJI: en, det.
vore barna Q jag mliste IQna hus hos grannas all * for mycket begiirdt.))
, Men ahvarfor i himlens namn.
nthardar hon d t med allt detta?,.
.
i~tbrast jag otQligt,)) hvarfor kor hon inte ut honom ?w ~Neej, for si bland oss salnre folk hkller en ju and&amp; ut, nar ban il nykter, ban glad i bssna, &amp; glad i mej med ki: resten, t han ii ju and&amp; min man, Q han li, inte samre an mQngn mdra.
Men om v h Herre ville ta honoin - si, det vore en annan sak - dB sknlle ett stort bekymmer lgttas for m i g.
~ Jag mliste erkiinna - for mig sjiilf, att jag stod infor i n af klir- lekens dller pliktens psykologiska gttor, som jag ej maktade losa.
Mina blickar folle pQ de tvB, tjoclra slata ringar, .som Sofi ' bar pQ venstra handens ringfinger.
rAro de d&amp;r r i n g m e g n l d?
~ frQgade jag.
rDe h i i r?
~ Hon strickte fram sin lznotiga, roda hand med ringnrne pS.
sNeej - di har ii bara skrap, men nlir vi gifte oss, hade jag t v t ringar af akta guld - 18 karat.
a Ron sade s18] carats med en visa stolthet.
.sNt, hvart togo de vggen dA?))
fortsatte jag mitt interviewmde.
)) Di gick, forstbs!))
sGick - hvart gick cle ?~ ~ r t ~ a jag d e och spiirrade upp ogonen a.f f ijrdning.
BPI panten, forstQs,)) svarade Sofi, med en ton.
af medlidsainhet, ofver min okunnighet i pant-teminologien.
)) Det var ' det forstn, (let som var lgttast at+ nndvma, sen kom d l t annat - for vi hade ett vackert bo, fast en del var p&amp; afbetalning.))
DNA, men n&amp; ni gifte er, var Sofi riktigt kiir i Anderson:?))
Ett svagt skimmer flog ofver hennes ansikte och glindrade till i hennes figon.
Rennes blick moth iclre miu, iian den s&amp;g liingre bort, liksom u t ofver rlnn och tic1 till en ljm htigring frBn ett lange sedan forflutet.
, Ja, frijken,)) sade hon stilla,,) det nekar jag inte for, eljes hade jag vii1 inte liimnat min goda plats hos mitt snalla hiirskap., Hon satte ifr&amp;n sig lmffelropp o.ch fat, reste sig, neg, tackade for kaffet, torkade ' sig om rnunnen med handens afvigsida och tog diir- efter fatt p t sopkvasten for att fortsatta med stiidningen.
.
Pt jlilaftons middag bruka barnen kommn och heluta hemei sedan hon hjdpt oss litet pB forfniddagen.
De Bro tre flickor och en gosse I$.
fern iir, den yngste.
De iiro l~ychet ' snyggt och bra -
kladda, det mesta ha de fAtt i hus, dar Sofi g i r i hjalp, och hon har en stor f o r d g a att stalla med kladerna, sii att det b k bra och trefligt.
SB kormno de ocksB denna sista julafton, nppstrackta och h a, for att hemta mor och nhgra smii gbfvor, som vi gjort i ordning fit dem.
Modersgladje och modersstolthet upplysa Sofis annars tunga drag, ehuru hon hela tiden deras besok varar, uppmuntrar dem med formaningar och rattelser i strang, snaf ton.
D S sii, ~ Amanda, vet du inte skiims, stig opp mar froken talar med dej - Tala sB att det hors och se folk i synen, Lovisa - HLU dej pA mattan, s % rtt du inte smutsar ner golfvet, Xarthe, o. s. T-.
Sofi r a r mycket stolt ofver sin ende son Sven, ehuru hon fiir- sokte att se likgiltig ut.
~ K o m haul och Bocka dej for froken, S v e n, ~ hon gaf honom en knuff i ryggen.
D S froken, ~ kladerna har han fitt i en skydds- forming och kangorna af sin sondagsskolefroken.~ Sven, en liten h u b b i g parfvel med ett trefligt utseende, pigga, lifliga ogon och leende mun, stallde sig f r d o r mig, bredbent och jovialisk och lat mig besk %da honom i all hans glans, soln till och med strackte sig anda till en hvit nasduk med rod bird, som stack upp a r en liten ficka pii karajen.
Sofis ogon tind~ade och lyste, men hon behiirskade sig for att inte se alltfiir stolt och glad ut.
Sven tog upp sin niisduk och dijk ner med nasen i den, i det, han frustade som en hast.
Men d l mr hans uppfostrande lnamlna ge- nast tillreds och ryclcte nisdnken frtin honom.
~Skiims du inte, pojke, att smutsa ner niisduken!
- brad tror du vilr Herre har gett dej fingrar till om inte ftir att begagna dom - gA bort i ' spisvrln.
D - Sven utforde manovern enligt kommando med s a m n kgcka och lifvade u p p s p och blef sedan torkad am nasan med mors d a w g a forkliide.
Sofi hade pii morgonen berattat, att mamen varit whygglig)) ml- der en he1 vecka och att de tillsalnman~ spnrat litet pangur, sii att de kunde bereda barnen en glad jnlafton.
Anderson skulle gH och skaffa dem en gran, och hos oss skulle de fb ljns och glitter utt satta i den.
Det skulle bli en julafton stidan s o n de inte haft p6 m h g a gr, med risgrynsgrot och Bpplen och smt girifvor.
DNA, hade pappa giitt efter granen, niir ni gick heuifrin ?&gt;, friigade jag.
Den Udsta flickan kastade en skygg blick p i modern men ingen svarade.
, WB, svara froken - hade pappa g i t t h?
~)) Pappa?
Nej, han ligger hemma dodfnll~, svarade en a£ flickorna i forargad .ton och s1et.i sin vante.
DB, s i g jag for forsta glngen Sofis troga resignation gifva vika - hon sjonlr ned pB, en st01 och brnst i vildsain grit.
g:;: * I dag &amp; r det &amp; ter)) storstiidnings.
Ute ar det bister vinter- kyla, men jag har stlngt in lnig i mitt rum langst in i vAningen,- diir en flalnmande brasa h&amp;ller inig varm.
J a g har p&amp; det bestam- daste tillkiinnngifvet, att jag icke sticker nasan ut i de nndra rum- men, forriin alla fonster och dorrar stangts och det eldats i alla knkelngnar.
J a g har ingen lust att utsatta mig for snufva, for att inte tala oil1 allvarligare.
forkylningar.
Plijtsligt sjunker boken ner i mitt knii, d&amp; jag ligger makligt tttstrackt pA chaiselon&amp;m.
Ifrin salen dilrute h6rs Sofis hosta, s&amp; ih3lande och skr&amp;llande och dessemellan med ett ljud, soin holle hon p i att lrviifvas.
Ron har ocksi p$ morgonen sagt, att hon spottar blod och har en stickande sin&amp;ta i ryggen.
J a g satter fingrmna i mina oron, jag vill inte hora det, det pinar mig, forargar och angs- In]: mig - men genom dnbbla dorrar och ofverrostaple piskandet af] nobler och skurandet ' af golf triinger det dock in till mig, dar dnbbla fonster, tjocka mattor ocb tunga draperier skydda inig fr&amp;n minsta flakt af drag.
Och dar ljuder i mitt inre en rost pB salnma g i n g mildt forebriende och oinutligt fordrande:)) Dzc s k d iilskn din niista son % ' dig sjiilJ ' ~.
Litteratur.
Helgsm&amp;lsklo~kan.
Skildring frin Norrlyd af Mathilda ' I ' venne delar.
- Det kan ntan tvifvel betraktas som en epok inom v i r svenska litteratur att tv&amp; sldana arbeten under hosten gifvits ut, som Molanders s En lyclroriddwe D och Mathilda l3oos ', s Helgsmilsklockan~), bida under romanens form agande ett lrulturhistoriskt innehill, bida vitt- nande om allvarliga forstudier och samvetsgrann utarbetning.
He3gsmiilskloclran iir en detaljerad beskrifning p&amp; en Norrlands- soclcen, sidan den var i borjan a£ detta &amp; rhundrade och sidan den, ty varr, i iningt och mycket annu iir, en beskrifning af s l gripande san- Roos.
ning hvad folklifvet och follrlynaet betriiffar, att Inan siillstn i bokel: traffar pH ett fall, d a ~ forfattarinnan lttit mut-a sig att infora niigot af sina egna Bskidningar eller en senare tids ntgot mildare nppfatt- ning, iifven db man skulle kunna tycka att sidant skulle fiir heme slsom estetiker varit mycket frestande.
Striingt konsekvent liter hon handelserna utveclda sig enligt allmogenaturens forutsiittningar.
aldrig tilEter hon ett modernt eller sentimentalt drag insuiyga sig i skildringen.
Nib- till exempel den unga vackra Narit sBg sin fiisc- man Jutta Olle ligga drucken och redlos p l golfvet efter en vild orgie, sB sprang hon visserligen ut i natten iit kyrkm till liksoui for att f i lnft, men d l t brad hon sade Tar: ~ T v i, tocke ' stigg tiglr och niigon protest mot farbindelsen kom icke i frtiga, kuappast nog i hennes tankar.
Forf.
har med beundransvard trohet formgtt skildw det norrlandska folklynnets kiirfhet: eurisheten, ordkargheten ovir butterheten l ena sidan och H den mdra mojligheternn till en stark och trofast tillgifvenhet.
Hon har uppfattat hhur litet och ringa uzo- tivet kan vara till lifsllng osii.mja, som exempelvis i den ypperliga teckningen af ~honspojken~~, som ej forr iin pt!
dodsbiidden kunde ftir- Eta sin svigerslca,, att hon en g&amp;ng j hans ungdom icke gaf honox ~Bexells plister D.
Likaledes ' fortrafflig iir framstiillningen af Xarits ltingsamt skeende forvandling och hennes underhandlingar med saluvetet, iinda till dess brottets fullbordan blir liksonl en fis id8 bos heme.
HOE fHr ingen ro forr iin det ar gjordt, och (let Ar ett djnpt uppfattarlt psykOlogiskt drag, att nar en enda tauke komuer at.t bebiirska dessa osammansatta naturer, s&amp; tar den fdlkomligt herraviildet ijfver helr deras inre.
Sannt det ock, att det ar hon sonl blir ifrigast och rnodigast nar det g U e r utforandet, att det blir hon snm eggar ho- nom, d % han tvekar.
Vnckert har forf.
tecknat pastorns sista besok hos Erik i fin- gelset, .fore dennee omviindelse, niir han redan var diimd till doden.
Gripmde iiro hans ord: DDn har lidit skeppsbrott, Erik, och det finus for dig ingen jordisk riiddning mer.
Det iir barn en endn sak d~ numera duger till: ait 011: salig !~ Boken vimlar af fina jakttagelser af gsykologiskt slHende sali- ning.
Presten, soln g k frimodig och scark i Guds = \ n t h h a f t bland for&amp; och lonnmordsfaror, viss om att Chds iinglar vaka iifrer honom, men %om blir svag i andan som ett barn, CIA han utan @ .re ors&amp; .fattas a£ den forestiillningen, att han skall fiirlora sin Narga- reta och f &amp; kampa hLrdt i bonen, innan han BterfAr sin sinnesjamn-
vikt.
Den morske, hurtige och muntre 18nsmiu Rapp, som njuter a£ jakten efter lonnkrogarne och.
som kommer som en upplifvande fore- teelse midt ibland allt elandet.
Han satter verkligen liksom litet mod i sjiilfva lasaren, dii denne nBstan tvekar, om han skall v&amp;ga sig in i de grasliga - beskrifningarne pH.
idryckeslagen och slagsmfilen.
Men mellan all denna miinniskornas vildhet talar naturen sitt hogtidliga, allvarsamma, hanforande sprBk, och det ar i de taflor mr.
natursce- nerierna kring Lennans striinder eller i de tystn skogarne under glodande s o ~ ~ ~ m a r d a g e a l l r e ~ kalla, ljusa vinternatter, dem forf.
med m~starhand upprullar, s o ~ n man f8r liksom andas ut friin det hemsha m8nskliga eliindet.
Sarskildt borde kanske p&amp;pekas med hvilken ofverliigsen teknik forf.
funnit ord att skildra de f asansfulla scenerierna nr folklifvets nattsidor, och bur va.1 hon satt sig in i allm.ogesprA1ilrets enkla, osmyc- kade, p i sak gbende uttryckssiitt, sB val, att Inan nastan njuter af att marlra ett talande fritt f r h allt det viilnppfostrade, trottande, koqventionella sminket, ett talande, diir orden verkligen framstalla tanken.
Ty betecknande iir, att n&amp; folhet talar &amp; r det i allmanhet for att rent nt uttryckn sin, enkla mening;.
Nar man clet icke vill, dB tiger man.
Nigra mer eller mindre appstyltsde Iranslontgjutelser existera i regeln icke.
Hvad man om boken sknlle vilja anmarka ar, att exposen ta- git.
fi3r stort utryrnme.
Presentationen af slla dessa gubbar och gummor hade.
kunnat, till arbetets gagn, mycket koncenti: erats s&amp; att sjdfva ' lronflikten, dfter (let nu and&amp; ar en roman, fiitt hufvud- ntryminet och hufvudrollen.
I detta fall hnr mojligen forfattarinnans kulturhistoriska intresse niigot inkraktat p&amp; den estetiska jhhvikten.
Men sHdant det ftireligger, detta inom svenska litteraturen enast8- ende verk, iir det en heder blde for forfattarinnan och for vBrt lands prosadiktning.
-, - I .. K- (It.
Fant asier.
Fyra berattelser af Hclem 1Zblonz .. ~Fantasier)) ha egentligen ingen hemortsratt pb jorden i v&amp;r nyktra, prosaiska tid.
De finna har tyviirr sii siillan nlgon varaktig stad och i fru Nybloms berattelse drifvas .- precis som den stnckars &gt;&gt;Gladjen ?&gt; - att ssnart Bterviinda till sin riitta hemvist: Olympens gYl !lene salar.
Icke desto mindre karma vi det dltid som en flaht friin en renare sfer, dB nBgon ai dessa gudaborna vasen gastar ' v h poesifattiga va.rld, och om vi ocksA Siro alltfor tunga och jordbnndna fijr.
ntt helt.
k w n a folja deras hoga flykt, iiro vi bHde glada och smickrade &amp; t besoket.
Fru Nybloms ~ F a n t a s i e r hora ~ till dessa elyseiska fliiktar, som soka jaga bort for en stund det grd, hvardagstunga dam, som lagrat sig ofver v h a sinnen.
Att den metod hon anviindt for denna poetiska luftning lyckas vinna popularitet vBga vi dock knappast hoppas.
Den allegoriska formen 5ir ej tidens.
Nutidsmiinniskan vill kunna miita upp allt, diktverk s % viil som bohagsartiklar, med tumstock och pas- sare, och db det, med nHgot s % luftigt och obestiimbart som fantasi- &amp; ter i allegorisk dr&amp;t ej gkna lPlter sig giira, stiir hon infer deln tveksam, undrande och - beklagligt nog - ofta sd helt och halet likgiltig.
Vi f % lagga detta till tidens stora forlustkonto, men det Br icke for ty en obestridlig sa.ming.
Fru Nybloms allegoriska beriittelser iiro alla sprungna ur en rik diktarnaturs poetiska uppfattning a£ lifvets foreteelser.
Yi f % folja ~Gladjens lustfiird~, som sti foga fortjii.nar detta namn, ty, missforstidd och forhetnad, bortstott af manniskorna, skyndar sig Gliidjen snart att skudda jordens stoft af sine fotter och att iiter taga sin tillflykt till sin gudaboning Elysium.
S i maas ~Sorgens flykt)) Manniskorna ha i sin ' fivitskhet fo jagat Gliidien frdn jor- den, nu iir det skuggan af Sorgens stora svarta ringar, som sveper ofver viirlden, spridande skrack och olycka.
vanvett, sjukdom och dod ofver allt lefvande.
Hen ~Kiirlekens - randring) &gt; beggnner.
I hennes spir spira gras och blommor, solen lyser Rter, hopp, lycka och gllidje vakna, och niir Kiirleken efter lyktad fiiird lyfter sina \ - ingar till flykt vilja manniskorna ej sliippa henne.
I sin blinda ifver att hhda heme kvdr gripa de efter den s o n stdr dem nibmast, en maka, en dotter, en moder, och hvar och en tror sig i sina kuaste fasthHlla just den gudasanda Kikleken, hvars vandring spridt s&amp; lnycken viil- signelse ofver jorden.
I berattel~en %Primen som fick tystnaden att talar iir det knn- ske nigot svirare att folja syrubolikens ariadnetrid.
Den leder oss viil in i labyrinten, men icke diirur.
Prinsen, trott p l viirldslifvets stoj och larm, uttrilkad af tomheten och ytligheten i hofvets salar, flyr ifrAn alltsarumans och drar ensam in i naturens och tystnadens rike.
Diir finner han, efter 1 h g t letande, drottningen i detta rike, Tystnaden sjiilf, underskon, men stum, med forseglade lappar.
D&amp; prinsen till sist, fijrt-criflad ofver att ej kunna tyda det stumqt sprik, som talar ur Tystnadens gitfulla iigon, besviir heme att yppa sin hemlighet for honom, iman han soker erig hrila i dijden, brpter hon.
.
sina liippars insegel och talar - men, s % sakta att ingen utom prin- sen knnde hora detn.
Han blik som forvandlad, iterfir sitt lifsmod * och vander tillbaka till varlden.
Nu vill han ~ b o r j a l e f v a ~, ty nu &gt;vet han hvad Tystnaden tanker ~ 6 % -.
Ja, prinsen vet det - f8rf.
siikert ocl~s % - men vi, vi st;, diir sannerligen lika kloka.
Sprirket i dessa beriittelser iir poetiskt och fitngslonde.
~ f v e n bokens yttre utstyrsel ar tilldragande och den fina teckningen p i olnslaget fortjiinnr en sarskild mention.
Om arbetet i sin helhet kan man ined fnllt fog siiga: att det &amp; r vackra tankar, kladda i en vacker driikt.
L. Antec kningar M n Italien n. af qc svensk diplomat.
Stock- holm 1896.
Porfattaren, som f. n. ar svensk-norsk minister i Rom, anfor i den tilliignan till sina soner, hvarmed han inleder sin bok, ett be- kant yttrande af Heine, att det p i denna jord ic ' lze gifves n %got trgkigare iin att liisa en italiensk res&amp;kildriig - utom kanske att slrrifva den.
Han forklarar dock, att det senare icke slagit in p i ho~iom, och tiilfogar den Gnskan, att det f h a icke &amp; %tte blifva fal- let ~ e d ham liisme.
Vi iiro forvissade, att hvclsje lasare af dessa ~cbnteckningar f r h Italien, skall lned oss betyga, att Heines yttrande iclre heller till sin form del Bga nBgon tilliimpning pii desamma.
Det gamla klassiskn landet dragar annu med underlig makt hvarje sinne, som iilskar fornticlens ~ninnen och konstens miisterverk, och den, som vill i sina tanlrar gora farden dit, kan icke f B ett mera 1Sirorikt sii11- skap iin denna fint bildade svenske diplomat.
Forfattaren behandlar i sarskildn kapitel nlgra orter, hvilka ieke hijra till de stora stiiderna, men hvilka dock iiro bland de mest i~~tressevackande pB grund af cle historiskw.
~njnnen, sorn vid dem iiro fiistade, niimligen Terracina, ~alestrina jarnte 0levan0,- Subiaco, Avag- ni, Bssisi, Monte Cassino jiimte dquino ' och Ponte Corvo, Loreto och Ravenna.
Lefvande och BskBdligt skildrns forfattaxens besok p % cle olikn platserna.
Ran iir en god iakttagare af nntur och folklif (politiken iir, stisom n a t d i g t iir, utesluten).
Mera sysslar dock bo- ken, sBsom i tilliignan anmiirkes, ined det fijrflutnn an med det nar- wrrande.
Forfattaren &amp; I.= oclrsi i sBdant hanseende l %ngt battre ru- stad iin reseskilclrare i allmiinhet.
Hail ar iclre blott en historislrt belast man, utan iifven en sjdfstandig historislr forskare.
Han har nr itdienska arkivs giknmor framdragit Atskilliga ' svenska minnen
och meddelat d e n i svensk historisk tidskrift och annorstiides.
I) r historiskn skildringar, hvarmed han underhbller lasaren, medan ha^ for honom odcring bland forflu~tna tiders minnesmiirken, vittna ock&amp; ofverllllt om en sjalfstgndig uppfattning, som icke nojer sig med att okritiskt plockn ihop notiser nr andras verk.
Lifliga och lniilancle ilro dessa skildringar alltid; aldrig trottas lfisaren af ett lingtrfidigt upprepande af f dzta.
Det iir minnen f r i n rnycket olika tider och af mycket olikn art, som forfattaren upprudlar, och han st8r icke framfor dem blott som den kritiske forskaren utrm Bfven soln den kiinnande miinniskan.
Bland de i n h g a dystrn bilder f r t n den inorka medeltiden, hvilka han framstiiller, bilder, som tala om otyglad vftldsalnhet och 14 egoism, framstrAla dock tvb Ijusa gestalter, Benedictus af Suu-cia, tiet \ - ester- liindska Idostervasendets fader, och Francesco af Assisi, fattigdomen * och odmjukhetens apostel.
Vid teckningen af desse b5da blir fiir- fattaxen v m n om hjktnt.
Ha11 siiger bland annat p A tal 0111 tier store Thomas af Aquino, att denne trots den beundran ha11 aftvinger oss, icke rorer v i r t hjiirta sB som 13enedictns eller Frnncesco af As- sisi.
De ha ej skrifvit mycket, men de ha kastat ofver ~iirlden el: dlt famnande k&amp;leks rika piirlor.
Ti g r i i f ~ a npp doin nr seklernah p u s, ur fordomarnas dy, uu dogmatikens irrgtngar och binda hop dem till ett radband att diixwed bedja boner om odmjukhet.
och sjiilf- forsakelsew.
De kapitel, som handla om de orter, som \ .arit sl; tcle- platsen for dessa b&amp;da mans rerksamhet, khbiaco, bIonto (lassino ocil Assisi, iiro enligt anmiilarens mening bokens glauspunlrter.
&amp; fven nlgrn svenska ininnen har fiirfattaron fltt tillfiillc att inflata.
Lifligt beskriher han den iifventyrliga pilgrimsfiird, solu dell heliga Birgitta jiiilote sin dotter Katarina fiiretog till Assisi.
Ej inin- dre lifligt skildras de besok, hvilka en annan svensk kvinna, drotf- ning Kristina, aflade, dels pB samma stfille, dels pH en annazl vali- fartsort, Loreto.
Effektfull iir kontrasten mellan desm t v i t y p r fr8n slrilda tidsadrar, 5 ena sidan en representant for medeltidena askes och spiritualism, &amp; andra sidan for senrenaissansens riirldslig- het och praktlystnad.
For den.
skona konsten har fijrfattaren ett varint intresse.
Huru mycket han iin fr8nkiinner sig fackinsikt i detta stycke, iirt.i ham omdomen alltid nf viirde sdsonl kouimanclc frdn en intelligent iakttagare, som iirligt siiger ut sin mening.
Han fiir ofta anledning till en nggot ironiskt fargnd k h g a n 6fver att hans tycken i c k ~ stiiiilina ofverens ined de stora auktoriteternas in0111 konsthistorie~:.
Hans historiska sinne rojer sig iifven hiir i en lycklig formBga att rued sympati satta sig in i en forfluten tids forhiillanden och bedoma afven dess konstniirliga produktioner ined-.
beaktande nf de forutsatt-.
ningar, under hvillra de tillkommo.
SBlunda forsvarar han varmt och valtaligt och,.
sBsom det synes anmdilaren, pB goda-&amp;under de niigot styfva och enformiga mosaiker, som smycka .vaggarne i kyrkor i Ravenna.
Verket prydes af flere vackra fotogl: afiska bilder, nHgra bland dem utforda af forfattaren.
sjalf.
Det &amp; r helt s&amp;&amp;t en liflig ijnskan hos alla bokens liisare, att far- fattaren mBtte satta dem i tillfiille att taga kannedom om annu flere bland hans anteckningar vid de besok han gjort eller kommer att gora vid historiens ininnesvfirdar i Italien.
.
J S: i:: i: at6 &amp; r i Italien.
Resekronika ur bref och skissbocker upp- tecknade a.f Gtlstaf Lindgren.
Stockholm 1896.
Bolren utgor, s&amp;som titeln angifver, en lwonika om den studie- resa, som forfattaren, en ung arkitelrt, foretagit i Italien.
Han har ganska fullstandigt besokt alla de platser, som aga storre intresse for konstngren och konstforskaren, och ger nu allmiinheten del af sina goranden och lBtanden, sina intryck och reflesioner.
Hah har rest med vaken blick och varmt intresse for konst och folldif., E o n rojer iifven i mindre vanlig grad bBde vilja och formiiga att histo- rirrkt for sig farldara hvad han sett.
Han f6lj.e; hiirrid ofta Taines ledning, men goda iakttagelser och reflexioner, s o h iiro forfattarens egna, mota jiimviil oftn.
Anmiilaren &amp; r nu ~risserligen af den mening, att forfattaren dB och dii lBtit forleda sig till konst&amp;ktioner, sfisom t. ex. i den for ofrigt sinnrika paralellen emellan Venezias luft och dagrar % ena sidan och vissa egenheter i dess konst B den andra, men hiirom kan jn tvistas.
Forfattarens stil iir ledig och angeniim.
Det finnes nBgot af Italiens bBde viirme och farg i hans framstiillningssiitt.
Icke dat minst viirdefnlla i boken iiro de vackra prof ur forfattarens skiss- bok, som dB och dB meddelas.
Bolzen kan ~ n e d skiil rekommenderas s5som en b %de larorik och behaglig lasning for den, som.
onslrar skaffa sig kannedom om Italiens konstskatter, natur och folklif.
S *:!:.
8
En kvinna i fattigv&amp;dsstyrelse.
&lt; + Det iir i &amp; r forsta g h g e n lagen om kvinnans riitt att viiljab till meillem i fattigvirdsstyrelse vunnit tillihnpning i viir hufvndstad.
Till medlem af den styrelse, som handhafver Klara fiirsrunlings fattig- vhd, h w namligen fattigviirdsniirnnden invalt froken Illatitddu UZfspame.
PB s a m a g h g hufvudstaden Br att lyckijnska att ha vunnit en inom den praktiska fattigvhden s % erfaren och dn- gande kraft som £roken Ulfsparre, hvilken under minga &amp; r varit kiind inom sin forsamling som de olyckligas och behohandes viin, m b t e vi hdsa detta invd med den tillfredsst.
: &amp; llelse, som hvarje nytt steg mot kvinnans tilltrade till den kommunala forvaltningen miste framkalla.
Kvinnans begBfning och naturell synes sB oafvisligt iignad just for den st af offentlig verksamhet, som kommer under rubrik: fattigviird, att det synes oforklarligt att st % miinga och liingu debatter behoft foras, sB m4nga bevis frarnkastas, s l manga motskal veder- l e g a s innan motsthdet brutits.
&amp; 1889 utfgrdades den lag enligt hvilken kvima knnde viiljns till medlem af s k o l ~ fattigviirdsstyrelse ~, och fattigubrds~ta~) a " itd.
Inou.
skolstyrelsen vann, som bekant, denna forordning sB godt som omedel- bar tillampning i det samma iir hiir i Stockholin en krinna inraldecl till medlem i skolstyrelse.
Nu rakna de flesta af huhdstadens forsamlingar en kvinlig skolr&amp;dsleda.mot.
Fijr s t ridt det g ~ l l d e huf- vudstaden gjorde man sig dock inom fattigvbdsfiirvaltningen ej brldt- om att tillampa den nya lagen.
Dagny hat under de senaste h e n flere giinger behmdlat der.
p i sin losning s B lange viintande frAgan: kvinnan och den offentliga fattig&amp;den.
V h a mest kompetents auktoriteter inom facket ha dilr- om vid ' sldda tillfallen tagit till orda.
Siirskildt erinra vi om der!
utforliga redogorelsen for ett disk~zssionsmote d.
21 nov.
18 ' 34 i hate1 Continental, anordnadt a£ Fredrika-Bremer-Forbundet?
for behand- ling af s kvinnans inviiljande i hufvudstadens f attip8rdsstyrelsor 2).
Inledarens, grefve H. Hamiltons anforande, hvilket in extenso gter- gafs, innef attade alla de synpumkter, som for reforlnens genomforande voro att beakta.
Han f r d o l l darvid bl.
a. huru penningfiirrdtning, fondplacering och endra ekonomiska frHgor ej horde till den egentligtz vkrdm af de fattiga.
Enligt forfattning och instruktioner iir kon- trollen ofver de forberedande wdersokningarne, tillsynen af under-
' stodstagarne fattigvtdsstyrelsens fomarnsta uppgift.
Och i dessa den offentliga fattigvkdens viktigaste uppgifter finnes det rikaste oph mest tacksamma verksamhetsfalt just.
for kvin~zo, * na.
De viktiga in- satser Icvinnan skulle kunna gora exernpelvis i nrbetet for barnav6,r- den, for v k a fattighns, forsor; jningsinrattningar, barnhem och upp- fostringsanstalter k ~ n d e enl. tnl.
ej nog uppskattas.
Tal.
sl ntade sitt lifliga och ofvertygande foredrag, till hvilket vi hanvisa, (Dagny: 1894, haft.
8,) med att som sin ofvertygelsa forklma, att det blott be- hofdes ~ a t en t enda mcm i fattigvedsnamnden oppet uttalnde sig for reformen, for att isen skulle brytas och lniilet vinnasb.
Dennn forutsagelse ' hnr nu, tvii iir efter det den uttalades, ggtt i f ullbordan.
Med en kvinnas invaljapde i en huf vudstadsf orsamlings fattigvkdsstyrelse &amp; r forsta steget mot milet taget.
Ty att vAra andrn forsadingar skola folja esemplet iir viir vissa forhoppning.
Att Irans- Ian af ntt arbeta under ansvar och med visshet om att aga en rost af afgorande betydelse, ar en sporre soin skarper intresset, gor ar- betet lattare och mera tillfredsstallande ntt utfora, har intygats af kvinnor med fleriirig erfarenhet inom det legal8 arbetet.
Att s a m a kanslor skola besjiila de kvinnor, som fii taga del i och ha en afgo- rande rost i den offentliga fattigvArden, det behofves ingen ofver- skattning af vHrt kons fortjanster for att med sakerhet kunna forutse.
En draktreform.
Den sedan ett tiotal af Ar tillbaka hos oss verkande Drakt- reformforer~ingen,~ hvars nitiska och vardefulla arbete for forbattrandet af den kvinliga IcladedriLti~rten sii ofta motmbet ats af allniii,nhetens likgiltighet eller fordomsfulla fasthiillnnde vid gamla vanor, har dock, tack vare energin och dugligheten hos sina medlemmar, att uppvisa en och annan segix for den goda salren.
Flere af foreningens mo- deller hafva vunnit erkhnande, jrt, hvad mer iir, fiitt en betydlig spridning och anvandnipg, sarskildt giiller Cetta den nya modellen pL underldader.
I afseende pii den yttre drgkten har den regeln foljts att ej uppstalla nHgra f r h det gangse modet afvikande fore- skrifter.
Denna regel har Draktreformforeningen nu i viss wiin fr&amp;n- giitt.
Det galler dock ej nHgot nytt mod, nHgon forbattrad reformdrdrt eller nkgot dylikt, utan det ar mot de f r h sHva1 hygienisk, prnktisk soin.
estetisk synpunkt oliimpliga Gnga pvonrenadkjolama Inan giitt i harnad.
,
Inbj udningen till det diskussionsmo te, dar Driiktref ormf iireningen ville stglla denna frlga under offentlig debatt, vary utom af forenin- gen, undertecknad af vii.ra tre praktisersnde kvinliga liikare: frok- narna Widerstrom, Andersson och Folkesson, hrarforutom sBdana n m n som professorerna Ahqvist, Berg, Salin och Tornpen, h ~ i l k a afven marktes bland inbjndarne, voro ett ojafaktigt bevis for, att den skenbart mindre betydande frggan af kompetenta auktoritettv tilles- kandes en ej ringa vikt.
Detta framgick iifven af de bbda moten, som med nggra fb dagars rnellanrm 116110s i och for d i s h ~ t e ~ a n d e a.f t den nra driikt- reformen: B promenadkl~dningamas af kortunde::, det ena i Liilcaresiill- skapets lokal d.
15 jan., det andra i Hbtel Continentals stora s d.
bdda under d: r Edv.
Laurents ordfijrundeskap.
3liitena roro till triingsel besolrta af en for saken ytterst intresserad pnblik.
Af inledarinnans, h i k e n Gerda Cederbloms, enkla, pP sak 69- ende anforande vilja vi meddela foljande: Tnl.
hn.mhiill do IU- hygie- nisk, praktisk och ekonomisk, ja estetisk synpnnkt stora fiirdelar.
som en forkortad hvardags- och promenaddriikt masto rnedfora.
i t den praktiska sidan af saken behofde ej m5inga ord an~iindns, d t oliimp- ligheten och olagenheterna af att t. es.
i regnvgder bcgagna en ling kjol ej kunde krafva mlnga bevis.
JIen hvad som kanske ej all2 taga i betraktande iir den hygieniska synpmikten, ej %lla tiinka.
pP1 det for hdsan skadliga, som ligger i spridandet af det smit.tofiil.ande dam som Bstadkommes vid afborstningen af etD pliigg, smn kornmit i beroring med gatms smuts.
E n promenadkjol, afkolkd ~ n e d 1 0 it 15 cent., skulle dessutom gora bararinnan sd myAcet frinre i sina rorelser, sii mycket mindre beroende af viiderleks- och riiplagsforhiil- lnnden och tillfijra henne, genom att nnderliitta njutandet d prome- nader i fria luften i alla viider och vid alla irstider, ett tillskott af halsa och lefnadsmod, som ej nog kunde uppslcattas.
Siirskildt giiude detta den kvinliga ungdomen och vore ctt I~eakta i en tid, dA anemi och lefnadstrotthet hos IS och 20-gringar voro sg ranliga.
Den roll, som en lamplig och bekriim drakt, hrilken oj lade hinder i riigen for kroppens £ria rorelser, hiirvidlag spelade vore i hijgdta grad riktig.
Hviken betydelse en reform af vgr kliidedrakt., siidan s o n den gsyfta.de, innebwe, siirskildt for den mbetmde kvinnan, framhiills iif- ven pA ett valtaligt och ofvertygande siitt.
For de koimor, som dag-.
ligen vid en bestamd tidy utan afseende I&gt;&amp; vaderleken, mlste begifva sig till sitt arbete, exempelvis liirarinnor, bitraden i affarer, kassor
31 \ eller ~lylilii;, och af hvillrn clot stora flertalel; lefva i mycket smA om- standigheter, framstiilla sig, forutoin andra ur praktisk och hygienisk synpunkt beaktansviirda skal, afven de ekonomiska, i ty att en for- kortad arbuts- och promenaddrakt blir billigare sBsom ny, billigare att unclerhfilla och ~j8mforligt mycket varaktigare.
&amp; !en dB man 1cn.appast Iran .v&amp;nta, att en reform s o ~ n afviker fr %n ett gangse bruk, skall vinua anslutning om den ej gBr uppifrBn och nedBt, stalldes till cle tongifvande inom vbrt sauihalle en uppmaning att foregb mecl ett Iiirorikt eesmpel; Den estetislm sidan af salren, den dar inled.
ansbg den mest siirba~:: ~ pnnkten ligga, bemottes afven ined det argumentet, som v d ingen torde kunne jafva, att en kort, ren kladningsfdl afven ur skon.- hetshiinsya ar att fo~~edraga framfor den obekviilua och oskona, lyft- nings, som enligt vedertaget mod nu anvandes vid promenader, och ofta med mycket dgigt resultat, for att soka skydda drakten for ga- tans vata och dam.
Den dislrussion, som foljde pB frok.
Cederbloms inledningsord vw niycket liflig och anslot sig i httfvudsak till inledarinnans anfo- ~: aude.
De viktignste jnlaggen voro de som gjordes ur balsosynpunlrt af flerazaf v5ra ansedda lakare.
Sarskildt forjanar cloktor Karolina Widerstroins anforande att framhiillas.
I synnerhet bevisnde den sist- niimnda hurn slradljgt v&amp;ta lzjolkanter, fuktiga kangsknft in m. in -- verlrade p&amp; organismen.
Den orenlighet, som med; kladerna medf6 res frdn gntan innehdller desst~toin farliga rnikrober, sorn lmnne for- orsaka sbrfeber, for att icke tala om den fruktansviirda tuberkulosen.
Har gdler icke att hvar individ sv.mar for sig sjalf, man fBr afveu bara ansvaret for sina ntirmclstes h8lsa.
Resutatet af dessa, reform- not en)), vid hvillza, som ofta.ar fal- let vid offentliga diskussioner, en och annan talare visade benagen- het att ofverskrida sjalfva ii~~inets rbinarken, var uttdandet af en for- kastelsedoiii: !not de 1Bnga proinenaddrakterna och antagnndet af en we solution^ om ' _deras forkortande ined minst 10 cent.
frkn marken, en reform, soin det hvarken fordras mycket mod eller stor sjalfofver- vinnelse for att anslnta sig till, hvarfore det iir ntt hoppas, att det ini- tiativ som Dralrtreforrnforeningen har tagit skall kronas med £ram- ghg-
Meddelanden fP&amp;n Fredrika-Bremer- Fbrbundet.
Allmgnna Stipendiefonden. '
Till ansokan hafva genom stipendiekomith foljancle stiyendior annonsernts: For elev vid folkskoleliie-ne-i~me-se~zti~tariz~)) ~ 36O kronor (Stockholms stads stipendium); For elev wid lzog?
* e Z t i r n r i l z) l e - s e ~) t i 1.
3 kronor (fritt 00 stiyeridium).
Fbr studerande vid 1; totds eller I,$ysrrZcr.
zutitversitet XI0 Irror~or (fritt stipendium); For utbildning till vlifrArarb~tn vi (7 Haudwbetets T %II ~ e r s rd f - skola IS0 kronor (Mnlmohus l&amp;ns stipendimn?
; For utbildning till barnn2orska for k v i m a rued ele~weuttcrskole- bildviing I S 0 kronor (Kristjanstads lans stipendinm); For utbildning af ldra&amp;rzn i huslig eko~lomi fur .folliskoln IS0 kronor (Ostergotlands lans stipendium); For sjzckv&amp;rdsk~rs v i a Sabbatsberg 640 kronor (1 ' esterbottens lans stipendium); For genomgdende af teknisk skola IS0 kronor (Sodermanlmds liins stipendium).
Ansokningar skola vara insanda innan 15 februari ItW7 till Genom ordforanden for lokalkomith i Kopparbergs l&amp;n Fru Landshofdingskan Dlinna von Oelreich, har till lanets insats i 811- mknna stipendiefonden ofverl8mnats ett t w e n kkro~or.
Frhn skilda hhlL Sverhes forsfa kvinlba farmaceuf a r froken 3If rtn Bugusta Elisabet Leth, som den 22 jm. aflade fa.nnacie studioasamen vid farmaceutiska institutet.
Froken Leth; som genomglitt sin eleflid A apoteket i Karlshamn, iir fodd i Jemshog i Blekinge 1877.
Ned anledning af ofvanstfiende eri111.a vi om, att enligt kungl.
kungiirelse af den 1 2 juni 1591 meddelats ratt for kvinna att antagas till elev B apotek ssmt att efter d a g d a prof erhglla enahanda riittigheter s o u tillkomma madig farmaceut.
Utmarkelse af Svenska akademien.
Wi Eikademiens senaste hogtidsdag har i framsta ruinmet med hedersomnamnande froken Ama Kiwtsons prosadikt,)) Orvar Odd, romantiskt sagospel i 5 a k t e r ~, blifvit utmiirkt.
Den kvinliga handaslojdens beframjande.
Som en omedelbar foljd af det af ' forrn riksdagen beviljade anslaget af 90,000 kr.
till wndervis~zing i kvinlig sliijd via folkskolor~za, kan man med gladje nn- teckna ett i skildn delar af vert land framtradande stagradt intresso for det soin angilr kvinnans praktiska ntbildning.
Ett bevis for detta intresse har Gafleborgs landsting idagalagt genoin bekostande af pecln- gogiska l&amp;-okzwser i kvidig Ihanclasliijd, hvilka kurser med stor snslut- ning sf deltagarinnor pigitt i Gafle och Ljusdal den .8 - 16 jan.
Kursen i Gafle afslots med foredrag af slojdinspektrisen froken Hulda Lundin bfver amnet: D Systematisk undervisning i kvinlig slojd, belyst inedelst ~nodeller frin Stockholms folksholor P.
lnbjudning till det sjette allmanna fh ' ckskolemotet i Sundsvall har nn utfiirdats.
Till mote$, som tager sin borjan den 12 ' niistko1mnande juni, hn inbjudits forestindare och forestindminnor, l k a r e och Iararinnor vid Sveriges hogre flickskolor, afvensorn medleminar af siidana sko- lors styrerser samt skolornas inspektorer och lakare.
Centralkolnith for mitet bestir af foljande per&amp;ner, hvilka undertecknat inbjudnin- gen: Karin Brundell, G. W. Bucht, Lilly Engstrom, Ellen Fries, Anna Sandstrom, Eugene Schwartz, Karolina Sjalander och Hanna Sjoberg.
Forestindamn for Ostermalms hogre laroanstalt for flickor E. Schwartz kommer att fungera som motets ordforande.
Reformen inom fosterbarnsvise; ~det.
Som ett formbete tiU det komitt5forslag, hvilket inom niGgra veckor kommer att framlaggas for regeringen af den komith, som tillsatts for att undersoka fosterbarnens forhalande i v b t land, har komiths ordf. medecinalrgdet R.
9.
Wawrinsky utgifvit.
.
en s&amp;deles sakrik och for frigans, belysande.
viktig broschyr med titeln: %Om barnavhden och skskildt fosterbarns- vhden i iildre och nyare tid)).
Ned anslutning till de artiklar i fosterbarnsfrigan, sorn Dagny for ett par &amp; r sedan haft tillf %lle med- dela, skola vi framdeles ilterkomma till en redogorelse for det in- tressanta arbetet.
Samkvam for arbeterskor, eller foreningen BS.
F. A,,, kallar sig, enligt ett tryckt &gt;) rneddelandea, som tillsandts oss, ett litet siill- skap, som sedan tre h tillbaka verkat i vHr hufvudstad.
Den lilla f oreningen, som borj at under mycket blygsarnma f orhillanden och i liten skala, has det vackra andamilet, att Sgenom anordnandet af aftonsamkvlin for fabriksflickor bereda dessa en nyttig forstroelse efter deras enforrniga och anstrangande arbete jamte tillfalle till bil- dadt siillskap&gt;).
Foreningen, i spetsen for hvjlken st&amp; nigra for v h a arbetande systrar varmt intresserade personer, verkar inom Kungsholms fi~rsnlnling, som bekant ett af hufvudstadens mest be-.
tydnnde fabriksdistrikt, och har haft gliidjen ntt se sina striifrantlen kronas lned det basta resultat.
Foreningen disponernr nu ofver egen lokd, d5ir.
samkvain ined foredrag, musik och annan bildande och roande underhwning flere gbnger anordnas under rinterns lo pp, all- tid med det lifligaste intresse olvfattade af de nnga fabriksflickornn sjiilfva.
Antalet sf dem, som onska delttrga i dessa enlrln fester 21 % iif ven i standigt tilltagande.
Den id&amp;, som Ligger till grund for ofvanstiiende forenings verk- samhet, strafvmdet att dstikomna en sammanslutning af kvimor ur skilda samha.llsklasser, Lr fiir visso icke uy, och i flei-a delar af rbr hnfvudstad och inom olika 1u: etsar arbetas for samma behjiirtansviirda syfte, men det ar oss en gladje att knnna oinnilmna hvarje nytt steg frainit i ienna riktning.
Kvinden og Samfundef.
Dansk fiindesamf nnds f iirtjiinstf ulln organ, har pb 254rsdagen af ssnmfundets stiftelse, den 1 ?5 dec.
1 S %i, utgifvit ett Fest~zumzer med omviixlande innehiill.
En dterblick pH foreningens historia h e n 1871-1896, iihensk en ininnesteckning af den for ~ a n r n a r k i kvinnororelse betydelsefulla forfattarinnm Pauline Worm, l h n a s af froken Kirstine Frederiksen.
Poebiska och novell- istiska bidrag sarnt portriitt af nigra kvinnosakens rner fra~nstdende personligheter utfylla fijr iifrigt det innehilllsrika hiiftet.
Till Fredrika-Bremer-Forbundet insLd periodisk litteratur, Nordislc tidslzrift, 1896 n: r 1-7.
- Statistisk ticlskrift, IS96 n: r 2, 3.
- Kyrklig tidskrift, IS96 n: r 5 -- 12.
- Liisning for - ' hemmet, 1896 n: r 3-45.
- Lilsning fiir folhet, 1896 n: r 2-4.
Hemiit, 1896 n: r 6-3.0.
- HemiGt mecl bilaga, ' 1897 n: r .l.
- BIiGnadsblad for K.
P.
U.
M., 1896 n: r 6-12; 18 !37 n: r 1.
- Peda- gogisls, tidskrift, 1396 a:]: 4-6, S-10.
- Svensk larnretidning, 1.896 n: r 22-53; 189.7 n: r 1, 2.
- ' Verdandi, 3.896 n.: r 3-6.
- De svenska landsmiilen, n: r 66, 57.
- Slojdundervisningsbladet, 1896 n: r 6-12.
- Nordens espositionstidnin.g, .I1596 n.: r 1-4.
- Helso- viinnen, 1896 n: r 8-20.
--- Jordemodern, 1896 n: r 4-10.
-- Sed- lighetsviinnen, 1896 n: r 4, 2 es.
- Moral, 1896 xi:]: 4-8.
- Svenslc bokhandelstidning, 1896 n: r 22-52; 1897 1 ~ 1: 1-4.
- Nya bok- l~andelsti.dningen, 1 S96 n.: r 1-62; 189 ' 7 n: r 1 4.
-- Svensk musik- tidning, 1896 n: r 11-19; 1897 n: r I., 2.
- Skogvaktaren, 1896 a: r 4.
- Tidning for Tradg %rdsodlme, 1896 n: r 1; I S9i n: r 1 A.
-- Viola, 1896 n: r 1 -- 22; 1897 n: r 2.
- Nyrt, lryilcans tidning, 1896 - Idun, 1896 n: r 22-52; 189.7 n:]: 1-3.
- Svensk n: r 6-12.
Damtidning, 1896 n: r 22-52; 1897 n: r 1-3.
- Kalmaten, 1896 n: r 13-24.
- Folkskolans Istmtidning, 1896 n: r 22-42; 189 ' 7 n: r 1 -- 3.
-- Linnha, 1896 n: r 11 -- 24; 1897 n: r 1.
- Nutid, 1896 n: r 6-12; 1897 n: r 1.
- Finsk Tidskxift, 1896 n: r 5-12.
- Nylsende, 1896 n.: r 11-22; 1897 n: r 2.
- Ihinden og samfundet, 1896 n: r 6 -- 12; 1897 n: r 1.
- Hatter des Badischen Frauen- vereines, 1896 n: r 11-24; 1897 n: r 1, 2.
- Dentsche Hansfmuen- zeitmlg, 1896 n: r 22-52; 1897 XI- 1 -- 4.
- Nene Bahnen, 1896 1.89 ' 7 n: r 1, 2.
- Die Frauenbewegnng, 1896 n: x n: r 11-24.; 10-24; 1897 n: r 1, 2.
- Dies Blatt geh.ort cler Hausfrau!, 1896 - Lend a Hand, 1896 n: r 1-12.
- The English n: r 12-16.
Woman ' s Review, ' 1896 n: r 3, 4; 1897 n: r 1.
- The Nursing Record, lS96 n: r 428-467; 1897 11: r 453 -- 460.
- The Nurse ' s Joun~al, 1896 n: r 23, 24.
- The Review of Reviews, 1896 n: r 4-14; 1897 n: r 1.
- .- The Woman ' s Journal, 1896 n:]: 28-52; 1897 n: r 1.
-- La Femme, 1896 n: r 1 1-24; 18 % n: r 1, 2.
- La Revue fhiniste, 1896 n: r 9 - 13.
- Le Magazine In.ternationa1, 1896 n: r 7-9; 1.897 n: r 1.
Till Fredrika-Bremer-Forbundet insanda bocker, F. C. Askerberg: W. H.
G. I.&amp;,gston, Pii Alnazonflodens striinder.
- Sjorofvaren pA Bfedelhafvet.
- H.
K.
H.
Prinsens A.
B.
C.
Bok.
F. &amp; 6:.
Heiier: P.
H. Hwrtett, Ilillal~.
- - Le Sugc, (iil Rlas ' at ' Santillnnn iifwntyr.
-- .J.
&amp; rnvdi ?z, Fln forsvi~nnen skolpojke.
- -.
F. W. FUIP ' NI *, Gosskolan i St. TVinifrcd.
-- F. Otto, Ny samling af folksagor.
-- A.
W.
och I ?.
TV.
I,7deIs~ ' iird, Sreriges konungaliingd N: r 1.
- Rum, F14in skogarna ocIi fjtillen.
- Tusen och en dag.
- I ~ och ~ seger.
p Alb.
Ronirier: J.
(: en~aatit-Clai,~e, Hella och mdra historier om kvinuor.
- I ?.
H. B~is.r~sft, E n atielstlnnl 1x3 1700-talct.
.
- Tv: j smd pilgrimel *.
- 17 % ikldli~zg, Eremitagcidyllei~.
- Jf.
Roos, Skepy, son1 fosgWs i stormen.
-- Helgs~$lsklockan.
-- H. Hqfberg.
Genolr~ Sveriges byygder.
- 0.
IF '.
A h ~ l C4nstaf, IYasn.
- h '.
Douglas- Wiggilt, T v i smB hemlosa.
- V, R! / dberg, Yap~nsmeden.
-- Friby- taren pB Ostersjiin.
- (J '.
BBli,27i, Karl och Sigismn~d - F. Retcter, Lifvet p i landet.
- 8.
Topeli~s, Vinterkviillar.
h.
1 -- 4.
- - 0.
Adel- berg, Pelle Rnygg och barnen i Snaslici) y.
- 15.
Iirdebetou, Fbgla- lit.
- .L R. Blourrdelle, Skatksokarna eller skeppet i iiknen.
- G. Sch-oder -, PWO Blakkran.
- L.
Ha r1sso ?~-2ia1-7~ol,w, Fru Lillr son1 ungmo, maka och moder.
- Lekkamrateu.
- Lilla miilaren i barn- lrammaren .. - Sniifl ingaiz I Mi.
62.
8 ' %eliais: R.
H.
D m a .Er, L ' G ' i r fiir om masten.
- H. Renlozo, RIennislzoogut nled biorgan.
- D. Rallstrii) rr, ITr Gustaf Yasas saga.
- Elsns ranner.
- Smdfolk p i resa.
- Den glade ryttaren.
- P$i.rgl %dan.
- T7Ar egen Pdlle.
- Earo och hans viin- ner.
- E n iingiitsfiird.
FahPcranfz &amp; Con: C. BBbtk-Holmberg, Kampen fiir och elnot negerslafveriet.
- G. af Geijerstaw, Mina pojkar.
Fosterlandsstiftelsells f6rlagsexpedition: E. Rcers, Horn- fit.
- E. Schrill, Frkn Rysslmds stepper.
- A. Rosdit, Smftplock i t barnen.
- H.
K., Ur svenska folklifvet, h.
4.
- L.
S., Barnens bilderbok, h.
5.
- Vilda djur i sitt hemland.
- TTr djurvblden.
- Pb iingen.
- Solskeasdngar.
- Smb taflor for sinbtt folk.
- Under ferierna.
- &amp; I. Roos, Zelofhads dottrar.
- Karin Holm.
- E. Leslie, Strid och seger.
- E. Promnel, VBra hogtider.
- Q.
B., TJr sjii- larnes lif.
- K G-.
Wa,gnerm, Den kristna kvinnans stillning och uppgift.
- Trohet i tjenandet och trohetens lon.
- J. Spyri, I sii- ker v k d.
- Nybssiingen.
- Josef, som rille bli mekanilrer.
-- Evy, Lilla Ingrid och hennes indiska vlin.
- A. Lzmdberg, nDet bRsta af allta.
- Korn At itmb fiiglar, 31 irg.
-- Tarde ljus.
- Gainla skolkainrater och deras oden.
- Galerslafren.
- Baronen oeh d l - gossen.
- Pastorns Hanna.
C.
E. Fritze: Tawte Cissy, Drijmsagor och beriittelser.
-- 0.
W. u.
How, FrAn Magdeburgs forstoring in.
rn.
- R. Jfidehotlat1t7, Det gamla slottet.
- C.
TI '.
Elmslie, Lavenders prestghd.
j Specialitet: DamportrBtter.
Sjukskoterskor inecl gocla betyg tifver genomgA~~gna laroknrser uch.
utofvad praktisk verksamhet finnas aimalcla FredrhBremer-F6r- bundets Byr&amp;, 54 Drottninggstan, 1 tr. A h.
Tel. 48 16.
Fredrika-Bremer-Fijrbundets hemstudier.
Ledning fo~: hernst~.~cljer inom olika, iimnen lamnas af Fredrilra- Bremer-Forbnndet '.
Anmalnjngar mottagas B Forbnndets byr8.
Annonser far DAGN Y upptagas af frb ' ken Imge6org B e r g e t r o m, 37, % Osterma / msgatan 37.
Stycken ur Davids Psalmer.
" Mlippmannen ".
Jlelodier for en eller fiera roster ined ackoml~agaement for pianoforto eller orgelharrnoni~m af Joe2 Blomqvi~t.
lnb.
7: 50.
En studie efter bibell1 a f JlatJ~ ilda Boo *.
Hlift.
PO ore.
FRIDlXE3RG-, &gt;h-iitttllsc!
a.f Er * r~st Rrer * s.
Haft.
1: 50.
Folkkalender far 1897, sm&amp; fnalal; KO 1.n Krlstlig barnkalender fiip 1897.
HBft.
1: 25, kart.
1: 50.
Den heIiga historieu, af ALfiaeiZ EcZe1wJhe2t ?#., Tel. ocil Fil.
Dolrtor.
Frin ' &amp; Idens sh~ebe till Israels utvandring ur Egypten.
Haft,.
1: 50.
Hemligheten att b l i f t a O C f ' iirblilta ~ lycklig, af Pastor IY.
PTa7.er.
Haft.
50 ore.
Ur sjalarnes lif.
Blad ur dagboken och minnet, af G.
B. H.aft.
1 In.
Under SOrgen.
XAgra drag nr en faders erfarenhet vid ett barns d ~ d, af Felix Btwger ?.e~~.
HBft.
50 ore.
Den kristna Mnnans stkhing 0eh uppgift.
Ett ord till gifta och ogifta kvinnor d K.
Wagne~ -- Ckoberr.
Haft.
25 ore.
Zelophads Dottrar.
kvinnofrggan char bibeln Ell studie BOOS.
at ' BlutJ~il~Zc~ Haft .. 25 ore.
K A,EU: N: =O&amp; @ I &amp; E n berettelse for rnodrar af Mathilda ROOS.
Hiift.
20 ijre.
F -, - $A .-,- +J V J A 83Jo Urriittelst.
frill Hegeuott fiirfoljvlst~iia a€ Brraorwr fieslie.
Hiift.
riO iirr, kart.
80 iirt !.
Bareens Bilderbok inrd berattelser fijr de slud at ' L.
S.
Femte bokeu.
1111).
75 iire.
De fiirrKaende ~,~c,pnla 1-4 fillllaE afveu att tillgb.
SrnAplock At Barnen at ' A r t m ~ ~ o s k r t.
Xed illustrationrr af Jenny NystrGm-Stoopendal.
~ a i t?
; 3.
i i w.
iub. '
1 kr.
Bibliotek far de unga: h a ny a herattelser ti11 p i s 10.
15.
20 O C ' 15 ~ iire pr atyck.
S: d a X-X3.
I d l a - Bambiblioteket.
Beriittelsrr sainlade af E.
5.
K Andrn seriea, innehlkllande hiiftena i-pl, med illustrationera 10 ore llliftc!
rller 60 iire yr serie.
U ' B LIE ?.VETe Berat tttlsci f6r hemmet oc.1.i siiudags- skolan, salnlade af L.
S.
Tredje scrien.
innehilllande S hiif- ten.
X r i s 17-24 lned ntsiikt fins fiirg- trycksoawlag.
Hela sarirri 1 kr.
Ybggsprkk i silfvertryck yP illustr~rad kartong i flera olika for- mat oc.11 miinster f r h 10 iire till 1 kr.
pr st.
Jurist lamnar it kvinnoz!
r %d och upplysningar i juridiska och ekonomiska, angelagenheter.
Traffas forbundets by&amp; 54 (Drottninggatan, 1 tr, Onsdngm * och Ziindagm * 7d.
l / a 11-11 f. m., S~ i s och - Knackebrod i m&amp;.nga oZi7ca sorter, oiifoeitvaffligu vaZunm7c.
A i B~; nn~~scllwoig 1895.
Drosdea ?94.
Biseuits och C a k e s.
Alla slags verktyg for laderplastik siiljas billigast hos ' PER FROM, Stockholm.
ORS.!
26 RIiie$emm8ani~e18g&amp;t~n ' Y1 .. 26.
Sirxtw, knifvlrr och sFridskor slipas.
.
B ~ s sorterade t lager d SybehBr och Hvita Spetsar &amp; Galoner Butiker: expedieras frmko ph hngbht eller jernvgg.
- Stockholm, AftonMndets tryckeri, 1897.
