# ID: svediakorp-per134
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,536
# sentences: 915
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


7: te haft.
1896.
DAGNY.
.
Lfjd$cc ' Wahlström,, Fredrika Bremer.
Ett biografiskt verk.
.
.
Lottm DahZpm, Den internati~n~ella .kvinnokongressen i Berlin.
I t Gijrarb BjO1.7cmar~, Ur trenne skaldinnors diktverk.
Öfvers.
JiI; L., Något om Englands sjukskoterskor.
Litteratur: L.
N., Hella och andra berättelser om kvinnor af J a n e, G e r n a n d t - C l a i n e; L.
D .., Skepp, som, förgås i stormen af Math.
R o o s; L. Ern, Med eller ' .mot ' sin .natur af M a r g a r e t a; L.
D., .Skiftande.
stamningar af RUS,^ R o e s t; L.
D., Lefaads- lycka.
.
.
.
.
- Fribet af E b b a von Kock.
-.
Gerda Jfe? / él.son, ' Stockholms elevhem.
Meddelanden från Fredrika-Bremer-Förbundet.
Från, skilda håll. '
.
-- Pris pr " gång: För Förbundets medlemmar kr.
2: 50. iFör medlemmar 00. icke 4: Fredrika-Bremer-Förbundets adr,: Drottninggatan 54.
.
- Fröken Kristine Dahls rationella Underkläder siisom Chemisettcr, Bröstband, delade Kjolar m. m. samt Syenska Dräktreformforeningens Underkläder i K.
M. Lundbergs Bosattningsmagasin och Almedahls Fabriks Försäljningsmagasin 2 2 ~ t o r b g r l i o W r i n k 8 n STOCKHOLM.
Wimans Fotogenkamin i ny, prydlig utstyrsel, synnerligt oiiitpkt, nyttig i niistau nlla hem, hög viirmeeffelrt och den allra Iiittaste skö kel.
Fullkomligt osfri, Iivarföre ingen afledning behafves; men man kan h&amp;r nflecla gaserna., .o111 mau sh vill, ~ l t a u fijr1ust i viirme!
PV %$: 20 h *.
Fotogén: it@ug 1 B 1 ' 1, öre i tiiniuell.
OBS.!
Kaminen %r ock eu siirdeles liiniplig iiamnsclagsg: i£va, julklapp eller dylikt i fall der den beliijfs!
- Anvihibar alla Grstider l Ses i verksamhet i utstAllningsfönstret 9 Liistwfircckcaregc~tn.r~.
Rikstel.
1.1 12.
E.
A.
W I M A - N.
Allin.
te].
73 56.
En Önskan uppfylld!
Hiirii ofta hör maii icke persoiier i 1mdsoi.ten.
u t r o p: » O.
den som visste, hvart man sliulle vtipdn sig för att i Stockliolrn f&amp; ett uppdrag iitriittaat ordeiit- ligt och billig t?, Försök Espeditioiis- och Tiirist-Byr5n Regeringsgatan 16, egare Fil.
Doktor Oscar S v a h.
J ?ackbildaclc: bitradeii.
Stirskildt för inköps- o d i hyresafdelningarile en förest&amp;iicinriiine med inångkig fack- erfarenhet.
Oinbesiirjer iidcöp och andra iippdrag till och fr8n utlandet, anskaffar riiiil In.
ni.
OrdeiitJig, snabb och billig cspedition.
I 1 N.
T .YG: Undertecknade som anvandt Herr Axel ~ i t s t r ö i h s Collodin mot liktornar och kylknölar, hu funnit medlet fullt niotsvara sitt anda- TiZlfÖrZitligaste m t l och kunna det derföre hos enhirar till det biista rekommen- O C ~ af dcra.
Amai den 3 niaj! %6.
1.
6 '.
Geijer.
d. L.yunple~p, personer lt8dmap.
Undcrtecknacl, soin varit be- beprafvadt me- sviirud af cn miingd har del mot liktornar, genom i~nvantlandet nf vzrtor .~oii8dins virtor, hudhardnad f r h Apot.ekaren Herr Axel Lit- ströin I Falun, blifvit f r h dein och nageltring.
hel t och htllrt befriad; hvarföre Obs.
alltid .denna in- jug omniiuixidu incdel hos enhvar registrerade etikett som till det.
biista rckomiuendertw.
garanti, for varans f kt- Motala &amp; Nykyrlre d.
27 aug.
het.
1886.
Augu~t Axdn, Handlundc.
Akta COLLODIN.
tals Tusen- SKljes hos l ' aïfyin- och Bokhandlare i flaskor B 60 &amp; * e och I Ic~ona.
Franko mot 1 7cr.
?O öre.
A X E ' L L I T S T R ~ M Falun.
,
F ö r kapitalister, sarskildt fruntiinmer, liar det lange varit ett önskniiigsmål att kiinna öfverlamna vården af sina värdepapper och skötseln af sina affärer åt iiagon person eller institiition, som med.
absolut sakerliet förenade piiiiktligliet ocli noggraiinliet i utförandet af det anförtrodda uppdraget afvensoin prisbilligliet.
En sadaii institiition ar Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (LilZa N y g a t a n 2 7, expeditionstid 70-4), so111 iiiider garanti af Stockliolriis Eiislrilda Rniik åtager sig vård ocli förvaltning af enskilda personers ocli kassors värdepapper.
Exeinpel 1.
Om en person hos Notariatafdelningen deponerar obligatioiie~, inkasserar Notariataf delningen vid förfallotiderna kiipon - ger och tillliaiidahåller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Xotariatafdeliiiilgeii iitlottningar af obligationer och iiiiderrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt laiiiiiar förslag till ny plnceriiig af det ledigblifria kapitalet.
Exempel 2.
Oin inteckningar deponeras Iios Notariatafdelningen iinderrattai.
Notariatafdelningen galdenaren d5iroiii att rantorna a in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, livarefter de inedel, son1 .inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteclrningarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Oin en 110s afdel- ningen cl&amp;poiierad inteckning genom iinderliten förnyelse skulle förfalla, ersiitter Stockholins Eiiskililn Bank därigenom nppkomrneii skada.
E ' örvnriiigsrilfgift: 6 0 öre för hr pr 1,000 kronor af deposi- tioileiis varde, dock ej under två kronor.
Laderplastik.
Alla slags verktyg för läderplastik säljas billigast hos PER FROM, St ockholrn.
26 J!
!etersanau.eZegatam 26.
OBS.!
Saxur och kiiifvnr sliptls.
0th Pianolektion gifvss %E mudertecknad: elev d fru Dina Eclling och fröken Sipid heim-Gyllensköld.
!Praffas 12-2.
Hoinmendörsgetnii 39.
Carl- Anqaa Å felat.
Sjuksköterskor med g o d a.
b e t y g öfver genomgångna larokiirser och ntöfvad praktisk verksamhet finnas a n m ä l d a å, Fredrika-Bremer-För- bundets B y r å, 54 Drottninggatan, 1 tr. Allm.
Tel. 48 16.
Sjukkassa.
Afven personer, som icke ar0 medzemmav a f E1örbundet, 7mcnna óZifva delegare i d e n s m m a.
,
Aug.
nusson (etablerad 1860) Försälji~ingslolraler: n e d ~ a Tzottoz, en, tvdi och t ~ tr. e upp Största lager i. Norden Kulörta o, Svarta Yllekladningstyger Kulörta och ' Svarta Sidentyger ~omnlls-~vättliläd12in~s~ Schalar och Underlzjolar m. m.
0bseru er a!
* enom direkta förbindelser med in- och utlandets förnäinsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannärnda artiklar bättre och billioare än någon an- nan 6c.h torde en livar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor lätt blifva öfvep tygad om fördelen att hos mig fylla sina beliof af desia artiklar.
Riks-re~efOn 6 26 e ~ 2O e f j ~ ~ h ~ Profver på begaran,,kvy;;;;; ~~ !ip kostnadsfritt.
a \ \ mn OBS. '
AZZn undemmkJoZtw t.iUlvemmku&amp;ep&amp; egen f abr$k efter n g a s t e framekn och tyeka mnodeZZe~ *.
J
Fredrika Brerner.
Ett biografiskt verk.
a S. L-d Adlersparre och Sigrid Leijonhufvud: Isiredrika Bremer.
Biogr~fish slzidie.
2 c.
P.
A. Norstedt 8i Söllers förlag 1896.
Förhillaizdena inom vår bokmarknad äro icke alltid agilade att ingifva sardeles hög tanke om allmhhetens litterära smak.
Ännu finnas dock, vi äro öfvertygade därom, m&amp;nga svenska hem, dar of vanstiiende, sällsynt gedigna, och intressanta lef- nadsteckning kommer att betraktas som julens största till- dragelse.
Och den ar värd att så halsas, för så, vidt den i föryngrad skepnad, i evighetsgestalt frammanar eu person- lighet, som mer än de flesta sveiiska författare med ung- domlig friskhet sökt föra en flakt af evigheteus lif in i de svenska hemmen.
Mycket i de skrifter, dar Frcdrika Bremer nedlagt sin lifsgärning, ar.
redan för en senare generations ögon förbleknadt; hennes egen personlighet framtrader dar- emot, tack vare biografien, s&amp; klart aftecknande sig mot bsk- grunden af sin egen tid, att man tycker sig igenkänna en gammal god vän, som man nyligen skakat hand med.
Härtill bidrager också i sin mån den rikhaltiga portratt- samling, hvarmed arbetet prydes och som till allra största delen förskrifver sig från Fr. Bremers egen hand.
Intres- santast bland dessa äro naturligtvis porträtten af Geijer, Tegnér, Franzén, Lindblad, Jenny Lind m. fl.
af tidens be- römda personligheter, soin hörde till hennes vän krets.
Äfven under sina resor passade Fr. Bremer på att fylla sin ritportfölj, och man far sidunda i biografien göra bekant- skap med dragen af hennes många världsberömda ?u.tlalzdsTca vänner, Andersen, Martensen, Örsted, Oehlenschlager, Inge- mann, Longfellow in.
fl.
Slrnda blott, att utrymmet tyckes
Pin förbjudit införandet af portratter afven f r i n resorna i Gamla världen.
Eller skulle Fr. Bremer vid den tiden redan ha nedlag t sitt ritstif t?
Hvad dispositionen af arbetet aiigar, s i synes den ha tagit mera hiinsyn till sidantalet an till de olika skedena i Fr. Bremers lif.
Skulle afdelandet ha berott på de sist- nämnds, s&amp; hade det varit enklast att satta gränsen vid 1848, då hennes mera konstnärliga verksamhet ar slut, då de sociala intressena och längtan efter beröring me6 mäniiiskor ha kommit till fullt genombrott och drifva henne ut på resor.
Von &amp; vanten har i sin ypperliga uppsats om Fr. Bremer i Nordisk farniljebok pointerat denna grans och framställt s Sy skonlif P såsom betecknande öfvergången.
Visserligen iir det så, att äfven de mest sorganiskar periodindelningm måste förefalla mekaniska inför den miinskliga utvecklingen, som på intet område vet af något sprang.
Och det kvan- titativa förhållandet mellan försts och andra bandet i ena bok ar en formsak, som har sin egentliga betydelse för symmetrien p&amp; v&amp;ra bokhyllor, ' en symmetri som kunde ha ansetts mer %n lofligt tillspillogifven, om ett sarskildt band hade ägnats M en jämförelsevis sk kort tidrymd som de sista B7 &amp; ren af Fr. Bremers lif.
Och likväl slculle en siidan indelning kanske ha kunnat göras, utan att förhallandet mellan de biida delarna blifsit allt för oproportionerligt.
Som det nu ar, ha, de ymniga utdragen ur brefväxlingen med B6klin under 30- och 40- talen p&amp; sina stillen gjort skildringen väl uttinjd; medan däremot de sista häftena med deras korta repetitionskurs ur de tryckta resebeskrifningarna ofta förefalls allt för summa- riska.
Ingen kan förneka den ofantliga betydelsen af dema brefväxling.
Det %r ju framför allt den, som axtt boken i stånd att låta Fr. Bremers inre utveckling framtriida i kla- rare belysning, %n hvad niigonsin förut varit fallet, och das- igenom gjort; arbetet epokgörande för uppfattningen af hennes personlighet.
Men profbitarna därur skulle ha kunnat sam- mandragas utan fara för fullstiindigheten, om de har och dar frsmtradt mera refererande %n i form af direkta, citat.
Det sålunda i täxten utlämnade kunde i stillet rikligare iiin nu varit fallet h d v a influtit i bihanget, reine Fundgrube des Wissens~, dit de djupast intresserade alltid med glädje
skola vända sig.
Framställningen hade härigenom blifvit lättlästare för den stora, icke religionsfilosofiskt anlagda läse.
kretsen, mera jiimn, mera helgjnten och sammanhängande, i stallet för att den.
nu stundom ter sig såsom strödda, mkngen gång nästan nosynliga länkarn mellan de långa citaten.
Hvad iter den senare, om jag så får s ä p sociala delen af Fr. Bremers lefilad angår, den som var ägnad å t resor, l~vinnosaksstrafvanden och filantropisk verksamhet, s i finnes visserligen i hennes reseskildringar ett jämförelsevis lätt till- gaiigligt material f ör kännedom en härom.
Knappast får inan dock antaga dessa 30-40 &amp; r gamla, vidlyftiga arbeten vara sh allmiint lästa, att icke ett ännu nämnare ingående på detta skede i Fr. Bremers lif mycket v51 hade kunnat lhta försvara sig.
Detta desto mer, som hennes davaraiide verlisamhet varit den för vår tid mest fruktbärande och dar- för ocksi den för iiiitidsmanniskor mest intresseväckande.
Redan hennes brefstil under detta senare skede tyder på en starkare öfverging från abstrakt till konkret, och den nng- clom, som niimera endast i litteraturhistoriskt iiltxesse likgiltigt drar igenom en af hennes romaner,, sliall säkerligeii kanna sig ganska vaken och uppkryad under likningen om den.
gainla damens besök i negerp1antagern.a på Cuba, henues halsbrytande vandring öfver glaciererna vid Chamounix eller ridt från Jerusalem till Jericho - att nu icke nämna hen- nes dispyt med Pio Nono själf.
Äfven den beröring frilierinnan Adlersparre hade med Fr. Bremer de sista aren af danuas lefnad, har utan tvifvel lëmnat ett stoff, som hade bort liixnnat tillgodogöras mer än som im varit fallet.
Mr Thomas ' och miss Howitts skildrin- gar i all ära - men de kiinna dock icke uppväga intresset af biografens egna iakttagelser.
Och dock letar mrni för- gafves efter något meddelande om det intryck den åldriga författarinnan gjort på sin unga efterträderska i kvinnosaks- arbetet.
Är det en öfverdrifven blygsam het.
som hindrat Esselde från att göra sin egen personlighet fullt gällande i det arbete, som var henne en glädje vid slutet af hennes välsignelserika lefnad?
I allmanbet får min genom hela boken mer än skiiligt vore leta efter henne själf.
Objekti- vitet är en forträfflig sak, men den förväxlas allt för ofta. '
, med en förfatlxares fullständiga tillbakatiiadande bakom sitt verk, - ett sätt att leka kurragömma med läsaren, som för öfrigt aldrig riktigt lyckas, enar förf: s mening andå alltid måste framträda i sammanstallningen af materialet.
Mången g h g kan ett direkt uttalande snarare gagno objektiviteten.
Förf.
sätter därigenom 15saren i stånd att lättare värja sig mot alla slags försök till påtvingande af en sjalfstandig tiskåclning, som haii hvarken kan eller bör beröfva sig och som i den s. k.
~objektivaw, blott och bart refererande frainställningen allt för lätt kan insmugglas utan att rnau märker det.
Med den onödiga fiulrtan för w subjektivitet », som man här och dar tycker sig kunna spåra i biografien, samman- hänger kanske den egentligen i första delen framträdande kortfattade resuméer, bristen p&amp; öfversiktliga fram~tä~llningar, som slrulle ha kunnat underlätta bemödandet att bilda sig ett eget omdöme så väl om de olika utvecklingsskedena i Fr. Bremers lif som om hennes personlighet i sin helhet.
J u rikme material, ju större öfverflod på detaljer, desto större är också faran att icke se skogen för bara tran; desto mer längtanr man efter hållpunkter vid vägen, dar man k m stanna och göra sig reda för resultatet af de hopade in- trycken.
Har saknar man sarslrildt en sammanfattande; ter- blick på Fr. Bremers verksamhet som romailförfattarinna.
Visserligen har val denna %studie » aldrig varit iimnad att fylla krafvet på en särskild litteraturhistorisk monografi ~ f v e r detta ämne.
Men den grundlighet, hvarmed de sam- tida recensionernas omdömen om romanerna tillvaratagits, kan icke ersatta värdet af förf: s egen närmare motivering till den för öfrigt alldeles riktiga satsen, att Er.
Bremcrs största betydelse ej låg i hennes koiistnärsskap.
Harvidlag torde den nu tämligen rigoröst iakttagna kronologiska ord- ningen mycket väl ha kunnat tåla vid att maka å t sig en smula för ' hänsynen till en mera sanimanhangande framstall- ning af s j älfva a9met.
(Se exempelvis redogörelserna f ör utarbetandet af D Nina » och för kritiken daraf, hvilka egent- ligen ' borde ha ståkt på, samma stalle, trots den mellanlig- gande tiden.)
Härmed är naturligtvis icke sagdt, att boken alldeles saknar dylilrn öfversikter och återblickar.
Kapitlen om Bök-
lins skolverl~samhet, om Pr.
Breiilers bibelstudier i Norge och niistan hela den seiiare delen af boken visa bäst, hvgd hennes biografer i den viigeii kunnat åstadlxom~na.
Men i ett följande häfte torde jag få ytterligare tillfälle att åter-.
komme till de intryck arbetet gifver.
U Det ar icke utan en viss tvekan jag nedslsrifvit dessa, soin det kan synas mången, nigot docerande a.ninärkninga, ' mot ett arbete, som öfverallt vittnar om djupgående studier och måste blifva en värdef~~ll kalla för kommande litteratur- historisk forskning rörande förra halfseklet.
Kritiken har dock icke berott på bristande blick för de stora svårigheter, dem softingeii af ett öfverflöda.ncle rikt material epbjuder.
Den bör endast betraktas sasom ett uttryck för de kraf på fullkomlighet, dem man vågar sätta på ett arbete af denna.
betydenhet.
Att förtjänsterna äro ö f v e r ~ a ~ n d har e, jag redan an- tydt.
I kärleksfull pietet, shdan man kan vänta af deii, som stått Fr. Bremer så nära som Esselde, ar arbetet ut- fördt, men ingen okritisk beundran ställer sig skymmande i vägen och gör liisaren misstiiiilrsarn.
Stilen &amp; r enkel och värdig, utau att någonsin falla in i falsk patos.
Det är en hvila att f&amp; dröja vid en sådan bok som denim, där formen aldrig frångår sin bestämmelse att vara ett lydigt, tillbaka- trädande redskap för uppfattiiingeii af innehållet.
Viktor Rydberg talar n&amp;gonstiides i &gt; V m i a ~ oin, må,l- ningar.
som förlora prägeln af konstverk, darför att de &gt;vinka p&amp; Bskiidaren~ och därigenom ockra pi, publikens dåliga smak Vi ha tyvärr icke sh oudt om moderna litte- raturalster, som erbjuda analogier hartill i sina försök att genom häjdlöst koketterande med språkets alla medel draga uppmärksamheten fr&amp;a ett torftigt innehlll till en glittrande.
form.
Försök, som på svei~ska taga sig lika barockt ut, som.
Karl X11 skulle göra i rococoporträtternas apparat med fransk hofvarja, silkesstriunpor och det frivola leendet it la Voltaire!
Allt jonglera~ide med vart enkla, starka, germanskt rattframma språk, alla virtuosmässiga försök att låta det
smyga sig efter neii genial nervositets fint nyanserade s t ä a - ningar,, som slagorden lyda, verka i grunden lika löjligt - eller tragiskt - som Gustaf 111: s försök att iiitvinga det lilla Gripsholmshofvet i Ludvig XHV: s pompösa etikett.
För denna s&amp; osndligt banala och lättlurade fin-de- siecle-smak med dess jäkt efter patalogiska fenomen och dimmiga djupheter i den högre opsykologiena skall Fr. Bremers biogra$ med sin flärdlösa stil säkerligen icke före- falla tillräckligt n genial » eller raffinerad.
A andra sidan skall kanske den bild, som har skänkes oss af den lilla modiga kvinnan i all hennes glödande sanningskarlek och djarfva frisinthet verka främmande p i juste-milieu-stiud- punktens och kompromissernas smiikloka manniskor.
Blen nej - hon skall bestamdt lyckas värma upp afven dem med sitt goda, soliga leende.
I lifret var det hennes lycka att sprida glädje omkring sig; tack vare biografien skall deii lyckan varda henne beskärd ännu lingt efter sedan hemes egna arbeten upphört atk läsas.
Eller nar skola sådana ord förlora sin tjuskra-ft, som de, hvarmed hon en stilla vinter- afton den l l dec.
18 3 6 karakteriserat sin grundstiimning:, Sedan jag blifvit ensam, drog jag upp gardinen till fön- stret i mitt rum, och dar ute var inånsken, och jordens snö- klädde gestalter och himmelens stjiirnor och skyar stoiio lugna och förklarade.
Då uppgick inom mig stark liiinslaii af lifvets rikedom, och jag kiliiböjde i glädje och tackade Gud, att han var så, stor, så, rik, så mäktig, att människans fatfigdorn och vanmakt betydde så litet; att haii öfverskylde den med sin härlighet, och att det ord, som vanstiilldes p&amp; mins stammande lappar, hade och sknlle finna tusende biittre tolkar o?
Lyrlitr T6d 7strö11t.
Den internationella kvinnokongressen i Berlin.
II.
I en föregående uppsats hm jag sökt i allwniinna drag teclma den internationella kvinnolrongressens yttre fysiognomi, samt den första l~ongressdagens konturer, framställda i största möjliga förlrork iiing.
För att fullst %ndiga den skildring, jag gifvit mig in på, torde en öfversilct af äfven de öfriga dagarnas innehåll vara nödviindig, skulle jag ock d %rmed sthtta mina läsares tålamod alltfor mycket p5 prof. Att jag skall genomgå alla de till öfver ett hundratal iipp- gbende föredrag, som Irongressprograinmet innehöll, behöfver dock - ingen befarn.
* it skolfrågor var på denna kongress liimnadt ett stort ut- ryinme.
Så va1 den primära som den högre undervisningen var föreinål för långa och många utläggningar.
Kanske ingen gång under kongressens lopp gjorde sig tysknrnes förkarlek för teoretise- rande sh mycket gällande som under dessa åt pedagogiska ämnen anslagna dagar.
Afven åt frågor af rent paktis] = art vissts de tyska tdsrinnornn gärna att förlana, hvad de Inallsde, » ein Hainch der idealitet^, hvillret ibland nog bidrog att leda uppmärksamheten något bort från själfva ämnet.
Det Fröbelska systemet, särskildt dess betydelse för kvinnan, hade en vältalig föresprAkerslca i frn Henriette Goldsc7tnzidt frAn Leip- zig, en vacker gmnmal fru med håret ordnadt i små Irorkskrufsloclrar på hvardera sidan om hiifvudet, en af de f % lrvinnosaliens veteraner, soin kvinnokongressen hade att uppvisa.
Innebörden i hennes före- drag låg i en till den tyska Izvinnan i patetiska ordalag ställd upp- iilaning » att aftjäna sin värnplikt genom att ägna Atminstone n %got.
r0i af sin ungdom åt utöfvandet af en ' ~indergärtnerins ' kall.
s Utom tyska talarinnor hade man under dessa slcolfrågornas dagar tillfälle att höra sådana af så väl engelsk soin fransk och rysk nationalitet.
Ofver » kvinnan och konststudiet » talade den berömda tyska minlarinnan fru Hermine z m z Preuschen-Telnzmz.
Hon betonade med mycken skarpa, hvilken hämsko på den kvinliga utvecklingen, hvilken orättfärdighet det lag diiri, att, soin fallet var i Tyskland, stänga.
offentliga konstanstalter för kvinnan.
Alla enskilda konstskolor voro, som tal.
uttryckte sig, endast » Pflantzschulen des Dilettantismush.
För den sanna konstbildningen vore det ett oeftergifligt villkor att kvinnor och min arbetade tillsammans, ty, och häri kulminerade tal.
fordran på likstallighet: » geniet vore sannerligen ej biindet vid nggot visst kön. » Hiix i d det anmärkas, att ingen gång under kongressens lopp riktades så skarpa, för att ej säga bittra uttalanden mot bestående missf örh ållaaden, som clå frågan om den högre kvinnobildningen kom på tal.
Nan kan saga, att den tyska kvinnan slAr sig niistan till blods mot de skrankor, som en Bhdnackad fördom, orgrdig den ugp- lysta tyska nationen, rest mot hvarje intrång på hvad mannen be- traktar som sitt utesliitande område, det konstnärliga och det veten- skapliga.
Och &amp; t detta för den tyska kvinnan, hvars intelligens ocE andliga förmögenheter va1 kan sagas stå i jämnhöjd med nationens utveckling för öfrigt, skall vara en bitter kalk att tömma, fattar maii lätt.
Upprepade ganger hörde man uttalanden i denna anda.
Ganska triiffande visste ocksh en tal.
att bemöta det så ofta upprepade talet 0111, satt den skönasfe uppgiften för kvinnan stod att finna vid den husliga hardem, nämligen med det obestridliga argumentet: » att nar nöden så högljndt Mappar på dörren, som hvad fallet ar i Tyskland, där det finnes en million mer kvinnor ä.n man, 6.r det ej fråga om hvad som ter sig skönast. » El.
doktor fröken li (itAe ScAirmacAe).
talade af egen erfarenhet om, af hvilken vikt det för kvinnan vore, att hon gemensamt med mannen finge idka vetenskapliga stiidier vid högskolorna; för en verkligt FamgQngsrik utveckling af kviunosalren vore detta ett h ~ f r ~ d ~ i l l ty, li~~ menade, tal., » den som vill lösa kvinnofrågan.
utan mannen &amp; r mycket viilmenande, men för visso mycket blind)).
- Af de många utländskor, som i ifrågayarande ämnen läto höra sig, u t m i k t e sig de amerikanska föreliiserskorna genom de ljusa taflor de upprullade från sitt heinland, där, som bekant, sedan lång tid tillbaka inga hinder finnas för kvinnans fria tilliignande af alla vetandets skatter.
Huruvida grundligheten af den lärdom, som alla dessa Förenta staternas tusenden af kvinliga doctors:), masters 2 och » bachelors- of arts » sitta inne med, star i förhållande till det stora antalet, lamnar jag dock dai.h&amp;n.
Nen om de dagar af kongressen, soiu jag nu i största korthet genoingått, förnämligast togos i anspråk af iimnen, som lika val och
många ännii bättre varit pi % sin plats vid ett slroln~öte.
eller pedago- gisk konfei~ens, ingrep den tredje kongressdagen SA att saga mer direkt i * själfva kärnpunkten af kvinnofrågan, nämligen dess förhål- lande till den sociala frågan.
Det ämne, som afhandlades rörde kropps- arbeterskornas ställning - » die Fïau in Haudel, Industrie und Ge- w e r b e ~ soin, föredragningslistan lydde.
Ehuru, som jag reclan~anmiirlrt, kongressen på det oiilsorgsfull.aste sökt iitesluta från sitt program allt som tydde på parti, .vare sig af politisk eller religiös innebörd, var &amp; et just vid denna saii~inarilromst, som den episod af stnrk partifärg, på hvilken jag i min föregående uppsats h&amp;nsyfta.t, kom att utspelas.
Sessionen öppnades ined ett föredrag af fru Schlesi~~.yer-Eck- stein från Wien öfver en arbeterske-enqiiete i den österrikiska huf- viidstaden, föranstaltad och verkställd af sallskapet för etisk lr~iltur därstädes.
Med en af medkänsla vibrerande stämina lämnade tal.
en ur egen erfarenhet hemtad skildring af det elronomiska tryck, under hvilket hennes landsmaninnor af den arbetande klassen lefm, ett tryck, som dar måste te sig än ohyggligare %n t. ex. hos oss, och soin i hundra fall mot ett för till fysisk och moralisk ruin.
Det var med ett ord en tafla af gripande verkan tal.
upprullade och som gjorde ett djupt intryck på de närvaraiide.
- En del andra tal.
behandlade ' samma Syflnerligen in.tressanta voro de a m e, fast LW olika synpiinkte !.
upplysningar, som lämnades öfver sömmerskors och kvinliga bodbi- trädens förhållanden i Berlin, där de i kolosszll skala bedrifna kapp- och konfektionsafiäresna sysselsiitta tusentals abeterslror, tyvikr har soin öfverallt för en högst otillräcklig lön.
Som ~ ~ r s k i l d betnngande t för arbeterskan frainhölls det i tyska rj.lzshufvndstaden mer Bn annor- städes vedertagna s-ystemet af s. Ii.
saisong-anställningar.
Till föredragen af denna art anslöt sig äfven ett, som i pro- grammet betecknats med: » Die Arljejterinnenfrage &gt;): Frnn Lily Braun, Berlin.
Det var en elegant, aristokratkk företeelse, som nu besteg talarestolen .. Desto större blef förvaningen, d&amp; nian under föredra- gets fortgång fick lrlart för sig hvad andas barn tal.
var.
Hon förklarade nandigen helt öppet, att hon hyllade socialdemokratiska åsikter; hon hade nämligen funnit, att Iminnan tillhörande detta parti, i pol ' itiskt afseende vore långt mognare an de)) borgerliga 1rv: innoma~ eller intelligenspartiet, hvilka neddragit » die Frauenfrage » till en » Dahenfrage », vid hvilken endast en luinpen lrlassegoisin gjorde sig gällande.
Efter att ha gisslat den borgerliga lrvinnorörelsens dilet- tantism samt utslungat några hånande ord om ömkligheten i den kvinliga iirelystnad, som satte all sin diktan och traktan i förvärf-
vandet af en doktorshatt eller ett uuirersitetsdiplom, inbjöd tal.
kon- gressen att följande afton bevista en ~T701ksrers~liing », där kvinnor inom arbeterskornas egen sfer, skulle iitveckla kvinnofrfigans ratta innebörd.
Detta för stunden och platsen föga lämpade anförande och för öfrigt högst obehöriga utfall mot kongressen, vä&amp;te natiirligtris ofantligt uppseende.
Starka hyschningar förnummos.
Bifallsyttrin- garna vore dock öfvervägande, hvilket endast kan förklaras därined, att en stor del af församlingen ej fattat föredragets andemening, ja, många af framlingasna ej ens ordalydelsen däraf, och att dessa, trogna sin vana, applåderat för sällskaps skull.
Troligt ä r ock, att tal.
redan på förhand försäkrat sig om en claqiie bland sina meningsfriinder.
Ett så iinikt.
tillfälle att få bevista ett riktigt sociitlistmöte kunde inan emellertid ej låta gå sig ur kinderna.
Också skyndade en stor del af de utländska kongressmedleiummna att eftorkomma den i så tvifvelaktig afsikt utfardade inbjudningen; jag bland dem.
Det var dock ej utan, att man fick mottaga varningar för att inlåta sig på ett så vågsamt företag.
Infödda berlinare skakade betank- samt p % hufvudet.
För dem föreföll blotta namnet på den stadsdel, d&amp; detta möte skulle aga rum, eller I1riedrichshain, Berlins East- end, skräckinjagande nog.
Första intrycket af denna s. k. folkförsamling var eiuellertiii ej alls skräckinjagande.
I en ofantlig, briljant upplyst sal, som vii1 kunde rymma bort&amp; en 3,000 personer, sutto, bord rid bord, så tatt, som det, agrna rar möjligt, af utseende att döma idel fredliga med- borgare och medborgarinnor vid sida ölseidlar.
Ctefter salens ena lång- viigg höjde sig amfiteatraliskt en rymlig estrad, tydligen afsedd för ~ari8t8- och konserttillställningar.
Liingst fram på denna estrad hade » bestyrelsen D, endast bestående af kvinliga medlemmar, tagit plats.
Blot detta mörkklädda » kvinnoregemente * afstucko ganska bjärt ett par uniformerade manspersoner, placerade på en i ögonen fallande plats nä-rmast komit8damernas bord.
Dessa unifor~nklädda herrar voro, efter hvad man Ack höra, en högre polistjiinsteman och hans sekre- terare, tillstädes för att vid förkommande anledning upplösa mötet.
En sådan anledning förekom icke naturligtvis, ehuru jag tycker det vill en polismans tjocka hud till för att kunna tåla alla de hugg, som f r h talarestolen måttades mot myndigheter i allmkihet, * die Polizei- Behörden ins besonders.
n Nu skred man till förhandlingarna.
Ordet liimnades åt fru Zetkivz från Stuttgart, utg. af den socialdemokratiska krinnotidskriften
229 a)) Die C+leichheiti&gt;.
Att beskrifva det intryck, sim denna tal.
gjorde på oss; vid socinlistföredrag i allmiinhet ovana friimlingai:, trotsai- min förmåga, ty hur beskrifva det obeskrifliga?
Möjligen Iran man .göra sig en föreställning om fru Zetkins uppträdande, då jag niim- ner, att vedernainnet » hyenan », hvarmed hon gemenligen betecknas, var fullkomligt karakteriserande.
Det fanns ej ett spår af kvinlig mjukhet, kvinligt behag eller 1rvinli.ghet af .. hvacl olag det vara månde hos denna förespråkerslra af sitt köns rattigheter.
Det låg dock, vill jag tro, mer i ton, satt och åthafvor än i sjalfva orden, ehuru dessa naturligtvis voro ampra nog.
Sanningen att saga vm det ej så lätt att f &amp; något verkligt sainmanhang ur denna ordström, nej fors, som i viil en timmes tid med aldrig minskadt raseri från estraden sprutades ned öfver åhörarne.
Det långa talets korta mening gick, som man väl kan tanka sig, ut på att utslunga ett anateina öfver idas Kapitals, rdas Kapi- tal »,, das Kapital », hvillret ord uttalades med en betoning, hvars frenetiska våldsamhet skulle vara omöjlig att återge.
Vidare föll tal.
ned öfver de bättre lottade klassernas » Schmutzkonkurrens~, öfver det kortsynta, småsinnade, dilettantinassiga i de borgerliga kvinnornas sträfvanden.
En sammnnslutning mellan dessa, de bor- gerliga kvinnorna och de proletariska, vore outförbar.
Under det de förra, till hvillra rdcnas den s. k. intelligensen, enligt tal., i främsta rummet fordra sainma rattigheter till förvärf som mannen, således st&amp; som konkurrenter i strid mot honom, kampar den proletariska kvinnan, icke mot mannen, utan i gemenskap med mannen af hennes egen klass, emot det kapitalägande samhallet.
I denna klass-strid &amp; r politisk likstal- lighet mellan könen ett af hufvudvillkoren.
Den strid, soin social- demokratien utkampm &amp; r en Iriilt~vkamp i ordets skönaste bemirkelse.
Att den proletariskra kvinnan star midt i denna strid, räknar hon som sin förnämsta ara.
Tal.
slutade med förklaringen, att om an en hel » polis-allmakts sattes i rörelse emot dem, skulle de för hela viirlden utropa: » Ihr hemmt uns wohl, doch Ihr bezwingt uns nicht!))
Sedan den första talarinnan bokstafligen vas uttalad, hon måste af ren utmattning till slut sätta sig ner, uppträdde ytterligare tre sociddemolrratiska talarinnor.
Ehuru dessas uppträdande ej var s % passioneradt och hätskt som den förstas, var innebörden af deras anförande detsainma: ett förnekande af all samhörighet mellan deras och den borgerliga lrvinnorörelsens intressen, hvars hela mål den proleta- riska kvinnan föraktade.
Den socialistiska kvinnoföreningen hade därför nfslagit inbjudningen att deltaga i den borgerliga Irvinnokongressen, I,
.
då intet samarbete, intet samförståud iilellan s % heterogena element vore tankbart.
Att arbeterskorna det oaktadt ej hållit sig för goda att under falsk föreviiudning skaffa en af sina ledarinnor tilltriide till den af dem så föraktade borgerliga Irongressen, ochY att denna, de socialistiskn idkernas förfiikterska, uttalat skymfande ord mot dem, som så gastv&amp;nligt och fördomsfritt stillt sin talarstol till hennes f ijrfognnde, diironl niimndes naturligtvis intet.
Ganska in&amp;k.ligt var att iakttaga pblikens hillning vid detta socialist-möte.
Af deu våldsanihet hvai~ued stridsropen fran talar- stolen utsluugades, hade ~i väntat att de skulle verka som den tän- dande gnistan pii en tunna h u t.
3Ien icke alls.
Xed ett &gt;gam r i c h t i g ~, » das ist recht », &gt;so ist es », hörde man de omlu.ingsittande helt lungt bekrôfta niigon iner anmiirliningsriird sanning i föredraget.
Blott d&amp; ett något kraftigare tillmiile riktades mot, die burgerliche Frauen)), h~illzas hela verksamhet i den socialistiska vågskålen blifvit vägd och befunnen för liitt, brast en bifallsstorm lös.
Afvenså mot- togs de ofta förekommande hiinfulla anspelningarna på kongressen med högljudda bravorop och slrrattsnlfvor.
Men i det hela förhöll sig församlingen helt sansad och passiv, ja i sjiilfva verket still- s a m a r e iin lcvinnornas generalförsamling i rådhiissalen, dar man minsann ej brukade spara på högljudda yttringar vare sig af bifall eller ogillande.
Sedan de nyss anförda tallarinnorna slutat, förklarades ordet fritt och en diskussion vidtog, hvari motstandame uppmanades att deltaga.
En och annan af kongressens främmande m e d l e m a r upp- trädde nu.
Nen dessa anslöto sig mer eller mindre till de socialistiska åsikterna, bland dessa den ofvannômndn fru Schlesinger-Eckstein från Wien; hon gaf dock sitt fulla erkônnande åt betydelsen af den bildade kvinnans strafvanden för förbättrandet af arbeterskans stall- ning.
Att däremot ingen B Gegner » å t l ~ d d e uppmaningen att triida fram, faller af sig s j u.
I en församling som denna var det ju lätt att förutse, att hvarje förfiiktande aE andra idéer än dem, som gingo i social-demolwatisk anda, skulle drunkna i ett haf af hån och hviss- l ingar.
Emellbrtid kunde ej kvinnokongressen-låta den utkastade hand- sken ligga.
Dartill hade förolämpningen från de radikales hall rarit alltför stor, utmaningen alltför tydlig.
E t t par dagar efter ofvan beslrrifna möte erbjöds också för kongressen ett osökt tillfalle att
bemöta de fbot densa~nma utslungade beskyllningarna.
Utom de ordinarie sammantradena med föredrag, höllos n$digen siirskildn sektionssamznanlco~nster med diskiissioner, till hvilka allmänheten, st- ledes afven andra an lrongressmedleiumar, agde tilltriide.
Man hade såliinda under veclians lopp i sektionerna diskiiterat h n e n s&amp;dana som: D draktrefonnen D, ~sedlighetsfrAgan&gt;, wpedagogislra frågor)) m. fl.
Fredagens seletionssam1nantr~c1e var agnadt åt &gt; arbetare-frtigan D. Wa- turligtvis hade social-demokraterna ej försinininat tillfallet att rycka in med sina basta hjälptrupper; inen man vm viil rustad att taga emot dem.
Diskussionen inleddes af fru Jeannette Schwerin med ett aii- förande öfver frBgan: » På hvillza sociala arbetsfiilt kunna kvinnor nr alla sainh~llsklasser förena sig till ett gemensamt arbete? » In- ledarinnan yavisade, hurusom en dylik sammanslutning på en hel del områden vore, ej endast möjlig, utan afven redan genomförts.
Med lika mycken kraft som hofsamhet bemötte hon den a.£ det social- demokratislra partiets ledarinna mot de borgerliga riktade utmaningen: » Ni hiimiila oss väl, men ni betvinga oss ej D.
Den borgerliga Icvinno- rörelsen hade icke, ville icke betvinga någon.
' hots socialdeinokra- ternas förnekande af all samhörighet s l d e den borgerliga kvinnan oförtrutet verka för, att &amp; j blott kvinnan af hennes egen klass, utan afven arbeterskan, ja alla kvinnor, vunne en st2isllning, öfverens- stämmande ined deras allmanmanskliga riittigheter.
Det V W en ytterst liflig dislrussion, som följde på denna inled- ning.
De socialdemokratiska talarinnor, som uppträdde i främsta ledet, voro natwligtvis de, som vid föreggende tillfallen på ett s&amp; eklatant satt dokumenterat sig som sitt partis före~pra~lcerskor: den förnämt öfverliigsna, hånfulla fru Braun och den alltid lika omoti- veradt hiitska och passionerade fru Zetkin.
Dessa tal.
försmadde emellertid att närmare ingå på de olika punkter, som inledarinnan till klargörande af frågan preciserat.
Dämmot förnekade de på samma hänsynslösa satt all socid betydelse hos den borgerliga livinno- rörelsen.
Densainma hade t. es.
ej vågat att i likhet med social- demokraterna upptaga kvinnans politiska jamnlilrhet på sitt program.
Alla reformer den lyckats genomföra voro halfmesurer, hvnrined den proletnrislca kvinnan ej kunde ltita sig nöja.
Dessa och dylika beskyllningar l~mnades emellertid ej obe- svarade.
Fröken Gripenberg gaf en vaclzer och vardig framstall- ning af förhållandena i Finland, diir kvinnor af arbetsklassen på eget initiativ anslutit sig till den ur de bildade kvinnornas midt ut-
gångna kvinnosaksföreningen.
Liknande exempel frin den tyslra arbetarevärlden framdrogos afven af andra t d.
Med mycket skarp- sinne och slagfärdighet replikerade den unga juristen, fröken Anita Augspurg, motpartiets piståenden, pivisande ohtillbarheten och eu, sidigheten i det sociddemokratiska ikkidningssiittet, &amp; dant det blifvit frainställdt af b u Zetl~in.
Det var dock isynnerhet inledarinnan af diskussionen, frii Schwc- rin, som genom sin fina takt visste att gifl-a mijtet en afslutniiig, som trots de skarpa hugg, som fallit å ömse sidor, fråntog striden en del af dess bitterhet, och kom t. o. in.
rnotsthdarne att eftertt erkiinna, att de blifvit hyggligt och viil bemötta.
Hvad hon sade, det satt på hvillcet hon talade, skall ej lätt glömmas af de narvarande.
Med allvar och mildhet, de vapen hvamed en kvinna alltid kommer längst, hemställde tal.
till de närvarande socialisterna, hvad väl (le skulle sagt, om en kvinna ur det borgerliga l e r e t, som iitagit sig att hålla föredrag p % ett socialistmöte, begagnat sig af tillfallet för att slciläda socialdemokratien, ja att förebrå partiet dess omogenhet och brist p&amp; förstånd samt uppfordrat åhörmne att besöks en borger- lig kvinnokongress för att där bli upplysta om sanningen.
PB SR satt hade fru Braun handlat.
Tal.
uttalade dock den förhoppningen, att med tiden medel skulle uttänkas, som möjliggjorde ett sa.m£örstånd mellan klasserna, och slutade med de orden:, Wo kein Feind ist, da kann kein K m p f seino.
Så var denna episod, hvilken satte en s4 siiregen priigel p&amp; hela kongressen, utspelad.
Den hade gifvit oss friimlingar en sorglig in- blick.
i r %dande sociala förhållanden i vira dagars Tyskland, visat huru ett inrotadt klasshat verkade hiimmande bland annat iifven pb kvinnofrågans rätta lösning, vid hvilken om nigonsin satsen B enig- het gör styrkab borde tillämpas.
Men vi hade Sbfven fått en klar insikt om, att den tyska kvinnan, jag menar här den viirdiga, ratt- tänkande, af intet p&lt;artihat förblindade representanten diiraf, satt inne med krafter, som gjorde.
henne val rustad &amp; tt möte den strid, soin kanske i framtiden skulle taga iin biterme former an den vi be- vittnat.
Till sist vill jag tillägga, att man ej kan förneka att iifvemi den socialdemokratiske kvinnorörelsen, trots s i m förvillelser, inneslu- ter mycket, som är berättigadt och förtjänar att beaktas.
Iden sjlilfva de medel, som dess ledarinnor under dessa dagar anvandt för att skaffa gehör åt sina trossatser vor0 hvarken ärliga eller ursäktliga och d i s t e på det skarpaste klandras.
De Aterstående dagarna af kongressen upptogo afven ämnen a.f .stort intresse.
En session var anslagen %t sjuk- och h&amp;lsovårds- fraagor, välgör enhet, nyk$erhetsrörelsen och sedlighetsf&amp;igan.
I den senare uppträdde med myclren finhet och takt fru Bieber-Bohm.
Isynnerhet vände hon sig mot de lättsinnigt ingangna äktenskapen.
- Den därpå följande dagen hade till ämne: sociale Hilfsarbeitn och lcui~znnns s-tittsliga, ställning.
Att trots social-demokraternas för- nekande det inlagg, som den tyska kvinnan gjort i sitt .lands sam- hiil1sarbete vore ganska betydande, visades af de inånga r.epresen- tanter för föreningar af allmännyttigt syfte; * som uppträdde.
under denna kongressdag, liksom under de föregiiende.
Ofver fattigviirden och dess rätta väsen höll fru Schwerin ett vältaligt anförande., Hon frmhöll därvid, hvillren vikt för samhället lrvinnans deltagande i det offentliga fattigvårdsarbetet vore, då &amp; £ven den klokaste man däri ej kunde inlägga just det kvinliga element, som här vore af nöden.
Qfven i fråga om Irvinnans rättsliga ställning gjordes ganska märliiliga inlägg.
M: me Vincent från Paris sade många ampra saker om » le code Napolkon~, denna lag, hvars järnhand håller den franska kvinnan bunden.
Kvinnan vore likaväl som inannen född.
» une crés- ture 1ibl: e et pensante, och hade följaktligen kraf på samma frihet, samma rättigheter som han.
På denna högeligen ansträngande dag - ej mindre an 16 talare uppträdde - förekom för öfrigt anfö- randen öfver levinnans r&amp;ttsligx ställning i olika .liinder, lagstiftnings- f r k o r, rösträttsfrågor m. m., m. m.
&amp; !an hade därvid tillfälle att höra så frainstående kvinliga jurister soin M: lle Popelin från Bryssel, j ' röken ~Mccrie RascAke från Berlin och fröken Anita Augspurg från Miinchen.
JiGs Belvn Loc7cu !ood, den för några &amp; r sedan i Amerika riitt mycket odalade kandidaten till sjalfva presidentvärdigheten, fungerade äfven pii programmet med ett föredrag öfver » Kvinnans politiska rättigheter i Förenta staterna)).
Så randades kongressens sista dag.
Efter allt det solida i föredragningsväg, man under veckans lopp fått till lifs, serverade programmet till sist soin dessert de mer saftiga, ämnena: » lcvinnan inom konsten och litteraturen)), och slutligen som en läskedryck ofvanpå alltsammans, fredsfrågan.
Ett af de finaste och talangfullaste an- föranden, som f ö r e k o m i t på kongressen,chölls på denna afslutnings- dag af fröken Nutalie von Milde från Weimar.
Det behandlade ock- så det ' lockande och tacksamma ämnet: » Frauenliebe- und leben in Förelaserskan tecknade, med stöd af citat.
der modernen Litteratur ».
I ' *
ur tyska diktares verk, forna tiders kvinnoideal, det mäktande, (lrömmande, af poeterna besjungna, hvilket nu börjar ge vika föi.
vår tids tänkande, handlingskraftiga kvinnotyp, mer rustad an den förra.
att djupare både kiinna och väcka kiirlek.
Tal.
genomgick afven Atskilliga representanter för den nutida litteraturen, diimid sarshildt framhallande den osanna, missriktade hiiinotyp, som skapats af eu del moderna kvinliga författare, bland dessa i framsta rimmet deri som mnsere Feindin » betecknade Laura Xarholin.
Kiir tal.
till sist citerade de ur Grillparzers » Sapho D lanade orden: » Ich suchte Dich und habe mich gefundena, bröt en bifallsstorm lös, sådan som Berlins rtidhwsal knappast under någon af de föregaelide dagarns bevittnat.
J a g har här, ntigot jag väl näppeligen behöfrer frainhålla, en- dast skummat a£ sjalfva ytan af dessa intressanta dagars innehåll utau att göra anspråk på att ha fått med mer iin en ringa del af griiddan.
I anseende till det oerhördt vidlyftiga materialet har jag blott kunnat niimna några f&amp; af kongressens talarinnor, endast ett och annat af föredragen.
Med tystnad har jag afven förbig&amp;tt de manliga talare, som hedrade kongressen med sin niirvaro, en uraktlåtenhet, som en- dast har sin förklaring i det knappa utrymme, som Blifvit mig till- mätt, icke i brist på intresse för det starkare könets presta- tioner.
Likaså har jag måst afstå f r h att tala något om de karakteristiska typer, som representanterna för alla dessa olike nationer erbjödo, och som man hade god tid att studera under de många och långa timmar man tillbragte inom Berlins råd- hussals fyra väggar.
Och för att sluta raden af mina urahlåtenhets- synder: beskrifningen på de samkväm och fester, kongressen anord- nade för sina medemmm, däribland den stora banketten i Ctstall- ningens största restaurationslokal, som afslutade kongress-veckan, har jag till min saknad måst inhibera, likaså omnämnandet af all den ~anlighet och gästfrihet, som en.skildt kom oss framrwide delegerade till del från staden Berlins älskviirda innevånare.
Trots allt hvad jag lämnat osagdt, hoppas jag dock mina läsare af min ofullsfindigu frmställning fått ett någorlunda riktigt begrepp om Berliner-kou- gressens förhandlingar och allmänna karakter.
» Och resultatet?, frågar man kanske.
Jag svarar med en annan fråga: oHvilka.
faktiska resultat ha i allmänhet kongres- ser att uppvisa? » Jag har hört vetenskapsiniin påstå, titt t. o. m.
vetenskapliga kongresser lämna efter sig ganska ringa spår i den vetenskapliga forskningens historia.
Det är utbytet af tankar och åsikter, de personliga förbindelser, som knytas, hvilka gifva dessa slags Aöten sin egentliga betydelse.
Och kan detta sägas om » mans- kongresser », hvilka redan hafva hafd för sig, bör det ej förvåna nå- gon om en &gt;ikvinnokongress », ännix en ganska ny företeelse i vårt sadundslif, e j kan berömma sig af den eller den vinst&amp;, det eller det påtagliga resultatet.
» En systerlig förbrödring » - jag kan ej finna något bättre ord - mellan kvinnor af olika nationer har Ber- Iinerinötet bidragit att främja.
Se där ett vinning.
Och a.r ej en internationell kvinnolrongess som ett fullbordndt faktum i och för sig resultat nog?
Lottevz Daiclgq.e~l.
O Ur trenne skaldinnors diktning.
ofversattning af Göran Bj örkman.
.. Be @ unZa bladen.
Carmen Sylva.
Madame e o n s e Daudet. '
ej tolka han f 6r7r~i.7 ':
Q~~hfiei?, m e d tungcc steg prla ky; r.kcgAt~dan, söhande bland @ c ~ mr .. f &amp; I * det e n tr.ozö.s.
kuinnrr, sonz.
~rrtrz .. r. sirzi~e unnz~ som död f 67-slc [.f uct - r.?
, Nej, andro: m i n n.
m f ölw.
hoizonz.
h i 8 och ancZrn, ÖmhcztskiinsZor; - nwtw .sccn.im.
.
.
Finge f t - c h jordens split k m trZ % 5 i 7 2.
morZers slrjifir~i~u fly OP / I stctmm d&amp; blott sci / Ziiiz@, a t t h 0 7 ~ pr; hftrzs ~ T (I Z.
~ Z U, h n n e e n k g s s cr tt trycka!
Tu e7jes finns f&amp; ?~m~onz in$eiz.
/ y l t u, eldes pci ingeiztiitg 7 ~ c m Ici ' ~z,@~e ~ h w,.
.
.
z~tom.,p&amp; det, CLM CWCL uta ~j 71n71.9 7nor - det kknner h m: hon, Iefwr,.
.
.
frck, i w r t, huar?
, !Titt dii-rpci.
f&amp; ett s u a ~ stota.
f zmne Jmn sttbstu, k ostrz el d e j f Grazia Herantoni-Mancini.
Något o m Englands sjuksk6f ersk Under juni m %nnd innevarande &amp; r hade i London anordnats en ganska betydlig utställning af sjukvårdsnrtiklar, - omfattande d t som på något satt kunde räknas dit, från sjukbäddar och transportvagnar till bandager, instrument, m. m., - hela denna mangfald af hjiilp-
medel, som den moderna sjukvården uppfunnit till- lindrande af de sjukas plågor, och till lättnad i arbetet för deras vård.
I skilda afdelningar visades prof på de olika lasarettens sätt att ordna för sina sjuka, .samt på de mest kända firmors fabrikat.
Mången ny modell eller lyckad anordning var afven uppfunnen eller tillverkad af sjuksköte,.skor, utvisande hvilken vaken intelligens och praktisk förinagn de engelska sköterskorna besitta.
När man där- till erfar, atk hela denna utställning, såväl till plan som till anord- ning, ar ett verk af sjuksköterskor,, för detta och nuvarande,.
samt att den vm färdig på utsatt dag, så må .man väl tillerkänna anord- narinnorna, ej blott ofvannamnda egenskaper, intelligens och praktiskt förstånd, utan äfven en hög grad af energi samt stort ordningssinne.
I ett nf de föredrag, soin höllos i samband med utställningen, gafs en öfversikt af sjulrviirdens.
utveckling i %ngland under de senaste 30 åren.
I England vm det, soin vi veta, särskildt Krimkriget och de svåra farsoter, som därunder decimerade den engelska hären, som väckte fordran på biittre vård för de sårade och sjulra; det var då som miss Florence Nightingale, i spetsen för en skara slrö- terskor, utvalda bland landets mest dugande krafter, sändes till krigs- skådeplatsen.
N&amp; s % hon och hennes sköterskor tre år sednare åter-.
vände efter ett väl utfördt och framgångsrikt arbete, kände nationens beundran och entusiasin inga gränser.
Dess tacksnmhet tog sig uttryck i en national-subskïibtion, hvilken inbragte en million kr.
och som, i det den under namnet » the Nightingale Pund », lades till grund för en s~nksköterslceshol~, blef det materiella stödet för den nya rörelsen., till förinån för en förblittrad sjukvård gmom btcttre utbildade sköte~ * skoe-.
Att denna rörelse, buren af en stor natians tacksamhet och nars förbunden med dess historiska minnen, hade ovanligt goda betingelser för sin framgång medgifves, men de engelska sjtiksköter- skorna hafva afven vetat att med kraft och klokhet begagna dessa förrniiner med det resultat, att i närvarande.stund alla lasarett och ett stort antal af statens under fattig vården^ lydande sjukhem (infir- ineries) hafva sin stab af val utbildade sjuksköterskor, samt att alla lasarett af någon betydenhet mottaga och utbilda.
elever.
Fordrin- garnn på griindlighet i utbildningen h a h a under denna tid alltmera ökats, så att elevkursen, som i början r ' äckte ett år, numera allmiiint utsträckes till tre, i några lasarett t. o. in.
till fyra.
Till denna ut- bildning hör, förntoin föreläsningar i anatomi, patologi m. fl.
teore- tiska öfningar, Sfven en tids arbete i lasarettens kök för inhem- tande nf sjulrmatlngning, i dess tvättstuga för att lära dar förekom- '.
I, \ mande sysslor, samt j syatelieren för att sedermera kunna skara tili .och förfärdiga en del vid olika tillfallen nödiga plagg åt de sjuku.
Båda dessa färdigheter k o m a särskildt till nytta rid sjukvard i fattiga hem, där sköterskan ofta nog få.r hjiilpa pH alla h811.
Särskildt beaktansviird iir arbetsfördelningen inom lasaretten, där öfversköterskan har en, jemfördt med vara förhiillanden, ofantligt sjalfstindig stiillning; hon är nämligen styrelsen direkt ansvarig fi; r ordningen och &amp; betet inom lasarettet, för alla sina underordnade, samt för det punktliga utförandeb af 1ii.karens föreskrifter.
De imder- ordnade sköterskorna och eleverna antagas endast p&amp; hennes förord och hon har en ganska stor myndighet öfver dem, iiger bestämma deras arbetstider, ledighet, förflyttning m. m. d.; men i händelse af dåligt uppförande frtin deras sida, kan hon dock endast arunäla för- hiillandet hos styrelsen, som ensam antager och afskedar såval öfver- sköterska som öfriga slröterslcor.
Läkarens tid och krafter kan s h n d a h g t n e r iin hos oss odeladt ägnas åt patienternas sjukvård och den därvid nödiga beband- lingen; på detta område Gr han naturligen oinskränkt herre och äger fordra den punktligaste lydnad.
Disciplinen är strikng på de engelska lasaretten, hrar och en, från den högsta till den ringaste, känner den plats hon eller han bör intaga, och vet nästan alltid att bibehålla den; här risar den engelska karak- teren en af sina fastaste punkter: f ö r d g a n att subordinera ocli begränsa sig, att inordna det individuella under det alhiinna.
Englands stora lasarett iiro alla barinhärtighetsinrätbingar, un- derhållna af donationer och frivilliga gåfvor, och mottaga de sjuku utan ersiittning.
Den besökande erfar ett behagligt och tilltalande intryck af alla de blommor, växter, taflor och andra prydnadsföremål, som lifva de engelska sjuksalarna och förläna dem en prägel af komfort ocli hemtref nad, som eljest vanligen saknas i sjukhus.
h t alet.
sköter- skor i förhållande till patienter ställer sig afven högst olika mot hvad vi äro vana att se; enligt uppgift räknas å Londons lasarett 3 A 4 patienter på hvarje sjukvårdarinna, sköterska eller elev.
På landsbygden ställer sig talet något drygare, i medeltal 3 A G p i hvarje vårdarinna (tjiinstef olk ej häri inbegripet).
Denna rikliga tillgång på personal möjliggör en långt fullständigare omvårdnad af hvarja siirskild patient, ger sköterskan eller eleven tid till att biittre till- godogöra sig sina erfarenheter inom yrket, samt gör fall af öfvor-, anstriingning mindre vanliga.
' E t t vackert prof på s h a n h å l l n i n g e n bland de engelska s j u k: sköterslcorna äro de föreningar, som på flera stallen bildats till ömse- sidig.
hjälp, trefnad och utbyte af erfarenheter; mest betydande af .dessa iir T7te Royal Brztis7i, Nwses Association, grundad å r 1SS9 och lagligen stadfästad genom ett Royal Charter år 1893.
Prinses- san af Wales är.
dess nitiska och varmbjärtade president, och ett stort antal framstående personer äro medlemmar af föreningen.
I öfrigt raknar den medlemmar i tusentnl såväl inom Storbritannien som i lroloniernn.
En byrå i London sköter dess korrespondens och öf- riga löpande göroinål och föreningen utgifver hvarje kvartal ett häfte af » the Niirses-Journal ».
Såsom tidskrift mest betydnnde ar dock utan tvifvel » the Nursing Record », redigerad af Mrs Bedford Fenwiclr, och ut- kommande hvarje vecka med ett prydligt och rikhaltigt häfte.
Här är det forum där sjuksköterskornas intressen dryftas, erfa- renheter och råd litbytas, kiagomål anföras, frågor besvarns, o. s. v. i stor omväxling, allt af redaktionen behandladt med samma vakna intresse och frisinthet.
Den fråga som f. n. står främst på dagordningen och varmt förordas i Nursing ' Record är förslaget att för sköterskorna erhålla ett lagligt register, liknande det som finnes för läkare, och i sammanhang bärmed en af staten- kontrollerad examen, utan hvilken ingen skulle få sitt namn uppfördt i nämnda register.
En annan f örening, som äfven förtjänar uppmärksamhet 2 tRe Registered Nzo-ses Society D, hvilken i väntan på erhållandet af of van.
nämnda, lagligen stadfastade register, tillsvidare uppsatt ett sådant, och fastställt vissa höga fordringar för dem, som önska f&amp; sina namn dar.
upptngnn.
Dess syfte &amp; r förnämligast att.
?it publiken tillhandahålla verkligt förstklassiga sköterskor, samt att åt dessa sköterskor raddn hela deras arbetsförtjän.st, med afdrag af blott en ringa procent, som g i r till bestridandet af förvaltningskostnaderna.
Föreningen vill äfven vara en protest mot den i England brukliga manordningen, att enskilda sjiilzhem eller t. o. iii.
lasarett hålla ett antal privatsköterskor, som erhålla en ganska ringa årslön, under det att a.nstalten sander dem i sjulcvlrd mot en hög dagspenning, hvilken sA1nnda tillf d e r anstalten; detta missbruk, som under namn af s Swea- ting Niuses » har väckt allmänt ogillande, försvinner troligen snart helt och hilllet * '.
I ställot förordas att sköterskan får andel af sin dagspenning, d. v. s. att hemmet endast behåller så mycket, som kan anses motsvara kostnaden för sköterskans rum, ljus, tvätt samt kost iincler fritiden.
Denna princip, som ju &amp; r den enda riktiga och ritt- visa, koinmer troligen a&amp; i framtiden blifva rådande. '
*) Se Nursing Record h: 33. och 341.
' j Engelska sjuksköterskor rekryteras ur alla samhiallsklasser, och om sjukvården är för de flesta ett yrke, af hvilket de måste vinna sitt uppehälle, amar sig dock mången daråt enbart af offervilligt intresse.
Denna offervillighet iiger gamla traditioner i St. Johns House, en institution, som existerar sedan bö j a n af iirhundradet- och dar engelska kvinnor, ofta af hög samhiillsställning, offra sin tid och sin förmögenhet it vhdmdet af sjuka och utbildandet af sköterskor.
St. Johns House har tämligen mycket karakteren af en religiös orden, inen binder ej sina medlem ma^.
ovillkorligen för lifstiden, en del h a h a endast förpliktigat sig till en årlig tjänstgöring af vissa, månader vid nQot af institutionens sjukhus, och gifvan af deras förmögenhet %r iifven frivillig.
Hiirifrh vm det ock, som Xiss Xghtingale erhöll sina flesta medhjdpnrinnor i arbetet under Krimkampagnen.
Shal.
i staderna som på landet finnas i England dessutom tal- rika föreningar, hvilka anställa och underhålla sjuksköterskor för att yårda de fattiga i deras egna hem; genom » The Qlceelas Jubilee Ifisti- tute for Nt~rses » finner dessa föreningar stöd och ledning, erhåller val utbildade sköterskor, samt förminen af Mig inspektion af sin verksamhet genom en frkn institutet utsancl inspektris.
Slutligen må namnas, att en pensionskassa för sjuksköterskor &amp; r i verksamhet sedan år 1890, samt att frikostiga gifvare försett den med en rik donationsfond, hvars ranta liigges till skötei.skornas he- sparingar.
Det hiix anförda ger endast en mycket flyktig och ofiillstiindig bild af den engelska sjuksköterskans stallning och förhållanden; de egenskaper soin framför allt annat bringat frauighg åt deras verk iir den uthållighet och den plikttrohet, som iitgöisa hufvuddygder i det engelska skaplynnet, samt den karakterens fasthet, som gör engels- män till det ypperligaste stoff i all organisation.
Sammanslutning samt fast organisation i sina företag, - se dar hvad de svenska sjuksköterskorna borde söka lara af de en- M.
L. gelska .. Hella och andra historier om kvinnor af Jlwe Ger- ~zmzc7t Clailze.
För den som anmodas att gifva ett omdöme öfver en bok, liittas detta uppdrag viisentligt, om man vid slutet af sista sidan frågar sig:
243 » är denna bok läsvärd eller ej? » I fråga om den latta litteraturen, hvilken ni1 öfverflödar och .till hvilken kvjnliga författare bidrag?
i.
t a a n ined de mmliga, måste det svar man gifver sig själf alltför ofta blifva nekande.
Framställes en dylik fråga från en annan, så tager man ~ c k e sällan sin $lflykt till sanning med modifikation.
» Dar finns ett och annat som är bra, ----, iiet är icke så illa, - det låter ju läsa sig som så mycket annat)), - med flera af dessa uttryck.
ur sällskapslifvets fraslesikon, som äro så hjärtans tråkiga och i det hela så intetsägande.
Men om någon frågar anmälaren: slzall jag läsa * Tam Gernandt- Claines bok Hella?
' så blifver svaret ett frankt ja, ty denna bok skiljer sig i mycket från alla de många.
novellsamlingar, skisser och snlåberät- telser, hvilkas efemära tillvaro knappt .racker-öfver den sgsong, under hvilken de » kominit ut » i varlden.
En af våra romanförf.
som utgifvit ganska digra volymer, k r med anledning af en mindre väl~illig kritik hafva yttrat: » Ja, jag har nu sa lätt för att skrifva, men jag vet val att jag saknar talang;)) Det vore önskvärdt om en så sällsynt sjalfkannedom äfven hade fört till den sjalfbehärskning, att icke säga sjalfaktning, som förmått.
nskranka den litterära produktionen.
Men det är just för att vek- lig talang är så mycket sällsyntare an anlag och flit, soin inan qed.
glädje halsnr den, där d.en finnes.
Och talang eller den slags begaf- ning, som har rika möjligheter till utveckling, finner man flerstades hos.
fru Claine.
Hennes berättelser äro ojäinnn, man f å r stundom blott antydningar om karalsterer och situationer, men man mötes alltid n£ en djup känsla, af ett varmt, stundom lidelsefullt intresse, för hvillzet intet mänskligt är likgiltigt.
Förf.
älskar att uppsöka och skildra - .själslifvets finaste växlingar under till det yttre hvardagliga förhgl- landen.
Naturalismens tid, med dess fotografiskt noggranna Atergifvande af detaljerna, iir på återgång, och väl det.
Ty människolif och människoöden måste inifrån belysas, ej utifrån beskrifvas, måste ses i stort, så att det hufvudsakliga framträder, så att ett helt intryck af personligheten kan vinnas och härigenom inedkanslan väckas hos läsaren.
.Den Hella, som förf: s fantasi skapat, framkallm hos oss samma h d f t ljidva., halft vemodiga stSiinning, som vi erfara inför den rörande, rena bilden af en af forntidens ungdomliga martyrer.
Kanske verkar hon mera så genom kontrasten med berattelsens andra hufyiid- person, fru Viveka, som i sanning icke synes oss hvarken rörande eller ren.
Då förf.
kallar sin bok för historier oin kvinnor, är det, I.
.
icke att undra på om kvinnotyperna för henne st8 i förgrunden och afven lyckas bäst.
Hella, s % olik en nutida sextoniiring som möjligt, förefaller nästan som en overklig uppenbarelse, hvilken skymtar förbi mot bakgrunden af den fullt utvecklade, niistan parisiskt moderne fru Viveka Vingfäldt, tecknad s % att ingen skall neka henne sitt intresse, ehuru hon icke skall vinna nhgons sympati.
Det gnistra.
och sprakar af lif, det skiner om henne, hvar hon kommer, men ljuset är kallt, varmelöst, elektriskt.
Flere scener ur fru Yivekas pariserlif iiro ypperliga r m a r för hennes nyckfulla, lockande, lifliga väsen, för hennes allt annat an nordiska temperament, men nyckeln till denna oberiikneliga karakter finnes nog bast i orden: &gt;hon var djupt likgiltig för allt, som icke rörde henne personligen ».
De öfriga berättelserna iiro af mycket viislande innehåll, ehuru på de flesta kunde tilliiinpas det k h d a slagordet om kärleken som » det centrala i lifvet~.
Hur mycken psykologisk sanning, som ligger i dessa korta kärlekssagor, i tron p5 ögonblickets lyckorus eller » lyckove », sasom uppvägande lifslhga sorger och f örsakelser, - det skulle kräfva en utredning, som i en kort anmälan icke vore på sin plats.
Fru Claines stil är aldrig banal, men icke heller enkel, klar och genomskinlig, den flyter fram som djupt vatten med skum pil upprörda vAgor.
Vid allt det egendomliga och fantastiska, för hvilket förf.
visar stor förkiirlek, m i k e r man afven i språket ett visst effekt- sökeri, en böjelse att med konstlade uttryckssiitt f; fram en sriirmisk, patetisk klangfärg i orden för att fasthiilla en stihnning, som dock snarast torde gå förlorad, om man skall leta sig till de klingande ordens innebörd.
Det &amp; r icke allom gifvet att först8 hvad som menas med D en skuggning nf förstumadt mörker n, som far öfver ett ansikte, eller ens i fraga om en drömbild, hur » en stumt gyllene dager af hem- lighets skall uppfattas.
Dlycket mera liknande kunde anföras, men lös- ryckta citat böra icke inverka på slutomdömet.
Vi iiro fru Claine tack skyldiga för det nöje hon beredt oss med sin bok och do förhopp- ningar hon väckt for ett k o m a n d e arbete, i hvillret vi skola h a mera sofring, mera mognad och en rikare utveckling af hennes erkan- nansviirda begåfning.
L.
AT.
Skepp, s o m förgås i stormen.
Berattelse af 1Mathildt~ Roos.
Det finnes öfver hufvud taget ej en svårare uppgift för en bokamidare än att bedöma ett arbete, då han slites mellan s h be- undran och sympati för dess författares föregaende litteriira verksamhet
och sitt ogillande af det satt, hvnrpå förf.
denna gång frainburit sina ideer för världen.
Man känner sig darvid nastan frestad att satta ifråga huruvida det finns något absolut godt eller absolut ondt i denna värld, d&amp; det goda kan förkliida sig i en gestalt, om hvars viiide, och berätti- gande man hyser tvifvel.
Ofvanst&amp;ende reflexion är nkmnst föranledd af Mathilda Roos ' för en tid sedan ntgifna berattelse: Skepp, som, fö,l .. gås i stom~en, hvil- ken nu vi fått oss för.elagd till granskning.
Man talar om en * he- lig vrede)), eldad af hvillcen krigaren framträder i den » lofliga af- sikten att s&amp;ra och döda », men det finnes för visso.
också ett ovist nit, som kommer den stridande att sikta långt förbi målet.
Till var smärta maste vi rakna Math.
Roos ' här angifna arbete som ett alster af detta ovisa nit.
Vi siiga smärta, ty det Iran ej vara utan sorg man ser en god afsikt förfelad och hur en berättigad protest mot vissn missriktningar, g-enom själfva öfverdrifterna i tillämpningen, mister sin kraft.
Den lilla skriften, som ar, afsedd att vara ett väckande, varnande, stödjande » ord i sinom tid)), har diirför, fiukta vi, i stället för ett h&amp;lsosmt ~ g i f akt », ' i framstn rummet @ vit motståndarne ett vapen i händerna, hvaraf, som vi sett, de med illa dold skadegladje och en hänsynslöshet och hätskhet utan like skyn- dnt ntt begagna sig.
Det ligger i öppen dag, ntt vid behandlandet af en fråga, som står oss s&amp; nära, att man vid tidsbestiimmelsen ännu ej kan tala om ett förjlzctet, utan om ett tyvärr alltför verkligt fiärvamnde, id6 och person svarligen lrunna särskiljas, Tager man således en fråga för dagen till ämne för en tendentiös beriittelse, fh tendensen gärna kasakter af ett personligt ' anfall, desto förhatligare för utotståndarne då anfallet är maskeradt, d. v. s. som fallet är med » Skepp; som förgås i stormen », ildndts en romantiserad drakt.
Vi fritaga emellertid förf.
från all afsiktlig mening att vilja s h a.
En siidan bevekelsegriiud skulle stii alltför mycket i strid mot de allvarliga och djupt ibdlign tendenser, som utmärka Math.
Roos ' hela riktning och författarskap.
Riktigare torde man finna nyckeln till hennes iipptradande i här berörda fall i det från annat hall om Math.
Roos och hennes antagonister fällda omdömet, att olik- het i lifsåskådning omöjliggör hvarje ömsesidigt förstående.
När som h a å båda sidor ar fallet, idéerna omfattas ined en nästan till fana- tism gränsande intensitet, förstår inan Iatt, att iifven det klaraste omdöme löper fara att förvillas, och att i ifvern att föra fram sina egna principer förmhgan att objektivt betrakta motståndarens går förlorad.
Att ingå i en närmare redogörelse för den lilla skriften $ir ej var afsilrt.
Tendensen d&amp;i ä r för alla dem, som följt med senare tiders olyclrsalign strid i kvinnofrågan, val bekant.
Handlingen i berättelsen spelnr därvid blott en underordnad roll, och som litterär produlrt betraktad iiger boken ingen betydelse.
Den religiösa anstryk- ning, som förf.
gifvit det hela, är, enligt vår mening, här föga på sin plats, ehuru det nog är tack vare, denna berittelsen funnit sin väg till inhgfaldiga hem och redan gjort en a n h a npplaga nödvändig.
, e
Men fast&amp; vi har ej ansett oss böra tyeka att oförbehfallsamt uttal ' a vår mening om Math.
Roos ' föreiiggande arbete, hafva vi ej f örlorat tron på den genialiska förf attarinnans bestämmelse att vara, en sanningens och det godas fanbärare i vår på allvarliga sannings- skildrase så fattiga tid.
Det öfverlägsna satt, hvarpa hon nyligen i sin roman ~Halgsmålsklockan~ dolruinenterat sig som folklifs- och liaraktersskildrare har visat, att har äger hon en uppgift af l h g t större betydelse för hennes land och dess litteratur, än den som ger sig uttryck i polemiska broschyrer och t,endensskrifter, dessa må ni?
aldrig så mycket vara burna af en lefyande öfvertygelse.
L.
I).
Med eller mot sin natur.
En berattelse till %.gnad Sveriges kvinnor af Margawta. '
Af titelbladet på ofvanstående bok finna vi, att den ar tillägnad Sueriges kvinnor.
Förf.
har sålunda sjalf tillmätt bokens innehåll en ganska stor betydelse.
Det ä r också förnämligast af denna; orsak vi underkastat arbetet ett något nämnare skgrskådande.
Berättelsen har två hjältinnor, hvilkns bekantskap vi göra, då de båda äro 16 Ar och stii i begrepp att l&amp;mna den helpension, dar de tillsamans framlefvat sina barndomsdagar.
Ruth har bl&amp;.
ögon, blicken ljus och klar, är älskvärd och harmonisk och vinner ögon- blickligen allas hjärtan, framför allt d a mans.
Olga har diireiiiot skarpa drag, som tyda på karakter och djupa ögon med en glans, ibland glödande, ibland hvass.
De äro från början två typer - den » naturligas och den onaturligas.
Den stackars Olga går en sorglig framtid till mötes; hennes far, som är enkling, gifter om sig, och hon får en förskriicklig styf- mor.
Hon skickas till Schweiz och blir slutligen lärarinna i Eng- laud.
Om gången af hennes utveckling f&amp; vi just ingenting veta, oaktadt hennes ärlighet och sjalfstandighet jämte öfriga lofvande an- lag peka p % en rik, om an ej alltid harmonisk utveckling.
Ruth, som är föriildralös, finner ett hem hos sin gamle för- myndare, som är prost i Norrland.
Prostgården är den mest idealiska af alla norrländska prostgårdar, både hvad mii~iskorna och naturen angår.
En dag ar Ruth ensam ute och .ror p&amp; älfven, hon sjunger och talar med ekot - då möter hon oväntadt en båt; i denna be- finner sig en man med ett par ögon, som genast fömå » tränga till botten af hennes själ De unga börja genast ett romantiskt samtal, och han kastar till henne en knippa näckrosor.
De veta icke hvar-
andras nanio; ekot har blott upplyst dem om, att de voro rhana och x hona.
Ruth b$ir efter denna stund rhans, bild i hjärtat.
Prostens yngste son, Daniel, den unge jäginastaren, ' kommer emellertid hem.
Ruth står, för tillfallet iklädd ett köksförkliide, i.
salen; den unge jiigmiistaren tar henne efter ett kort samtal om i i h e t och kysser henne och förklarar sedan f&amp; sin hor, att han ansåg henne vara hiisjiingfrun.
Prostinnan tycker visserligen, att det icke anstår hennes son att, handla så », allra minst i hennes hus », men det förefaller bra besynnerligt att något sådant kunde inträffa i ett hem, där allvar och gudsfruktan eljest satte sin prägel .på lifvet, men Ruth skall nu en &amp; ng för alla nppviicka karlek, blott en man fAr se henne.
Daniel blir emellertid på allvar föriilskad i Ruth.
De prome- nera en gång tillsai~mans i skogen.
hon faller orikull och sårar sitt hufvud mot en sten, han bär henne hem, men fh af ansträngnin- gen en blodstörtning.
D&amp; han tillfrisknat förlofvar sig Ruth med honom;.
hon vet hvilken sorg, hon skulle ha vållat hela familjen genom ett afslag.
Hon bar visserligen » hans » bild i sitt hjärta, I men detta tyckes ej bekomma henne så mycket.
H o n älskar båda, blott den okände mest.
Emellertid dör el om en litin tid.
Hans.
.
äldre bror, Aldo, som är kikare, har nu v a r i t hemma en tid - äfven han blir naturligtvis föridskad i Ruth, men nii blir ' hon den okande trogen och med honoin, som är prest i en grannförsamling och heter Dage Berger, blir hon slutligen gift.
.
Allt detta hade Ruth hurinit iipplefva då hon V W I S år gammal.
Trettio år darefter återfinna vi de bada iingdomsvännerna.
Ruth är en lycklig och älskad husmoder i en norrländsk prostgård och Olga, som nyligen återkoinmit till Sverige, är hennes gast.
Olga, sosi redan i ungdomsåren ägde en ovanlig förmåga ' att hålla tal, håller ' nu i den nonlandska prostghrden långa tal, som niirinast äro att förlikna med koini.tt5betankanden i iippfostringsfrågor; i detta fall har hon då ej utvecklats mot sin natur.
Detta tyckes emellertid in- verka på Ruth, som verkligen » emotx sin natur håller ett l å d tal på fyra t i t a sidor.
Dage, prosten själf, $ir likväl den mest högstimda, när det gäller att hålla tal; vi beklaga att utryinmet hindrar oss att i dess helhet återgifva det tal han håller om kvinnan.
» Bloiriirian », heter det bland annat, » som ' slingrar sig uppför stödet, iir icke nöjd m e d att luta sin rodnande knopp däremot, att smycka det med sin fägring och spyida sin doft öfver den doftlösa, hon vill vara stödet.
.
själf, troende, att det ar lyckan. »
På bokens sista, sida traffn vi Olga ined Ruths barnbarn 135 sitt ha.
Hon känner gossens injiika armar om sin hale och ti.nker på hvilken lycka det &amp; r att iiga en sådan pilt att uppfostra.
Hon gör, s&amp; en jiimförelse och finker på sitt eget arbete och tycker att hon gjort en Men insats i lifvet.
Hiir lider Olga af er1 ketitnklig begreppsförvirring: att njuta personlig lycka och att göra en insats i lifvet ar ej detsamma.
De mjiika barnarinarna skiinka modern en hög grad af personlig lycka, men då.
hon ej vet, om detta bu^ skall blifva till viilsignelse för sina medmiinnislror eller ej, s i Iran hon iimu ej tala om den insats hon gjort.
Kan Olga, sdsorn hon sjalf sager, kinka p&amp; &gt;allt sitt arbete, allt hvad hon iitriittsit fik tusen och återigen tuseu för att lyckliggöra dem&gt;, d8 liar hon ju gjort en insats i lifvet.
Besynnerligt ar, att Olga under de d i n g a åren hon arbetat, aldrig tyckes ha erfarit hvad arbetsgladje är.
Sedan m m last igenom boken fragar man sig natiirligtvis: hvad har nu förf.
haft att saga oss svenska kvinnor?
Bokens titel kunde komma oss att tro, att här vore fråga om strid och hamy, att vi möjligen finge lära kanna någon kvinna, som kiimpat sig fram till klarhet om hvad, som ar kvinnans sanna natur, men häri be- dragas vi grundligen.
Eftersom Ruth blef odeladt lycklig och Olga så bittert olycklig, vill val förf.
saga sina landsmaninnor, att endast den kvinna, som lefver inom hemmets vä.rld och dar låter sin kiirlek,.
; sol lysa och värma, endast hon lefver » med sin natur,.
Den kvinna däremot, som has sin verksamhet förlagd iitom hemmet, hon g h &gt;emot sin natur, och blir olycklig.
Hihutinnan har förf.
endast delvis rätt.
Vi tro icke, att någon svensk kvinna rill förneka, att i hemmet, som maka och moder, dä.r lefver kvinnan sitt rikaste och fullaste lif, men vill för£.
dessutom öfvertyga oss om, att den ogiEta kvinnans lif nödvändigt måste bli onyttigt och gliidjelöst och hennes utveck- ling skef och falsk, då misstar hon sig.
Alla iikfenskap föra icke till lycka, och alla gifta kvinnor gro visst icke iitvecklado i enlighet med sin sanna Izvinliga natur.
Xen u %nniskokiinnedom och lifs- erfarenhet tyckes icke vara förf: s starka sida.
Boken bär alltigenom en religiös prägel; den kristna tron iir det som friimst gjort lifvet ljust och gladt för Ruth.
.
P i beklaga blott, att mycket af det, som sages iifven på detta område, Gr oklart och utslitna fraser.
Dage (prosten) siiger t. ex. att det från biblisk synpunkt sedt icke var kvinnans bestämmelse) &gt;att stå sjiilfstiindig och jämnbördig vïd mannens sida.$ Till stöd för detta sitt pastående anför han bibelns ord:, Gud sade: J a g vill göra honom en hjiilp,
den sig till honom h ?dh m&amp; ».
Vi fråga blott 0111 ordet » hjiilp » nöd- ~iindigt iitestänger begreppen sjiilfst8nd.ighet och jämnbördighet.
Den gamla prostinnans tal om laglöshet, Guds ock goda miinnislrors lag, innehåller också mycket svammel, liksom Ruths funderingar i krist- ligt-filantropiska amiien iiro bra oklara.
I alliniinhet önskade vi att hennes » natur, vore litet klarme.
Förf: s stil är ofta poetisk och fängslande, och vi äro öfvertygade om, att unga liisarjnnor, som lasa olu.itislct, slcola finns beriittelsen L. Ew.
vacker och rörande.
Skiftande stämningar.
Ett novellhëfte af Rust Roest.
Ordet, stänmingr har blifvit ett slagord i vår tid, ja, detta obe- stBnbara begrepp har så gripit in i hela vik inre och yttre värld, att vi v d kunna saga oss lefva i stämningens tidehvarf.
Stämningar möta oss öfveralh, i konsten, litteraturen, inusiken, naturen., det dag- liga lifvet, öherallt d&amp; dessa förnimmelser p&amp; nAgot vis st; i sam- band ined v h t tanke- och sjalslif.
Tyvärr förbiser man ofta för idel stamningar den sunda, solklara verkligheten., hvilken, inin siige hvad man vill, andå utgör hufvudsummnn af vår jordiska existens?
Ty B stämning)), stidan våra moderna f örfattare f attar den, tyckes vara oförenlig med det klara solskenet, med friska färger, lifgifvande vindar och framför allt med en glad världsåskådning.
Den frossar i mystiska half dagrar, i grå höstluft och melankoliska skymningsstunder.
Den alskar diimpede toner, sjalffrätande själsanalyser.
; P Stämningar » kunna viil som Rnst Roests vara, skiftande,, men de g&amp; alla i moll.
Den framstående författarinna med ofvannamnda märke, ar en sådan stamningens skald.
Talangfullare, finare än hon har ingen svensk prosadiktare tecknat clossa slags clair-obscur bilder.
I sitt sista novellhafte har hon dock så uteslutande betraktat viirlden genom stainningsfiirgade synglas, att knappast en glimt af sol, lif och gliidje slipper igenom.
Intrycket blir därföre af en niistan beklammande melankoli.
Sjukdom, sorg och död, obesvarad och olycldig I~ärlolc iiro grundmotivon i de flesta af dessa berättelser.
I uFrån Rivieran)) iir det olika stadier af den liingsiktiges tillsthd soin behandlas, ehuru med liitt och varsam hand.
E ' insst bland dessa franistår den lilla skissen » Julvrilca ».
Den lratolska barmhiirtighetssystern, som försalrar sin julsiidakt, » le mosse de ininnit)), för att stanna vid en frärnmau- das, en kittersk mans dödsbädd, det största kärleksoffer hon Iran bringa, elnedan enligt hennes S~slriidningssiitt hon d8rined niistsn riskerar sin.
.
U
sjlils eviga salighet.
Detta iir stircleles vackert slsildradt.
~ ' IIvsrfi; r? » %r en psylrologisk stiidie af gripande sanning.
Sjiilfmordstankarne, detta olycksaliga nrf, som förföljer sjiilfiniirtiare~is dotter, och soiii trots hihlekslpka och en leende framtid fatalistisk drifver lientie att förkorta sitt lif.
Säkert en skildring tagen ur lifret.
Vi slculle kunna rakna upp flera af dessa beriit.telser, alla ut- iiiiirkta för en fin s j l s n a l s e r i n och en i foririelt afaeeuiie iiiiisterlig behandling, om vi ej insilge, att stiiiiining.
; stycken svirligon lata sig beskrifvas och bast tala för sig sjalfra.
Hviir och en af de siiiii skisserna, korta utkast de flesta, iiï en piirla; saininanfatt ude bilda de dock ett sorgehalsbmd, som iiite passar ihop med den I~jiirta h ~ a r d a ~ s d r a k som t, inan helst kliii.
sig i till dagligdags.
R u t Roests novellhtifte ar dock ej shifvet för hvardagsiniinuiskor och ha siikert ej åsyftat att väcka anklang hos den stora massan af folket.
Denna kanner sig mer anslagen af glada, friska; melodier, och då man soiii vår förf.
fått sångens gåfva på sin lott, ar det ju att hoppas, att l i m en annan gå.ng stiimiler sin lyra till toner af en Ijiiaare tiiiil) ro, jiist för de d i n g a s skull, som ~iilja se i l i k e t n#got fastare och verkli- L- D. gare Bn endast » skiftande stiimningar D. Leihadslyckaa.
Frihet.
TT&amp; beriittelser af Ebba ro)) Koc71.
För tre eller fyra ar sedan upptriidde ofvanstiiende förf., som vi tro för första gången, på den litteriira viidjobanan med on borst- telse vid namn » Eva Kordenhjelm)).
Det vitsord Dagny dii glif detta debutarbete var, att det, » trots sin omogenhet ingaf vissa löften,.
Detta helt visst timligen negativa beröm har visat sig p&amp; satt och vis varn profetiskt.
Den nu utkomna boken af Ebba von Koch visax så tyd- ligt på ett framåtgaende, att de osiiha.
löftena redan kunna sagas del- vis ha infriats.
Framför allt har stil och framstiillningssiitt vunnit j s&amp;lcerket, ur det första arbetets kaos börjar man skymta fasta kon- turer, ja, bilder nf en ganska rininiirknings~ %rd sanuing.
Första delen af » Lefn.adslycka D, den omf&amp;ngsrikaste och mest betydande af de tv8 beriittelserna, iir af ganska stort intresse.
Diir finner man landskapstaflor, naturbeskrifningar, ja interiörer, skildrade med 1za.nsla och verlslighetstrogen fiirgliiggning.
I fraga om knrakters- teckning har dock förf.
iinnu ej hunnit fullmogenhet, det Tore kanske för mycket begardt af en så ny såningsinan p i litteratiirens fiilt.
Och det ar just i storslagenheten af den påtagna uppgiften man lziinner igen nybörjaren.
n
* Hvad hon.
satt sig före att besvc~ra 5s ti; j något inindre an den oandligt svårlösta frågan: hur bringa harmoni i en mannislzosjiil, som slites inella&lt; sin barnatro och tviflet på sanningen af denna tro, viickt af ett mognande försttind och en i.ubliclr i de nyare vetenskap- liga forskningarna?
Och förf.
har ingalunda rnalrtat att på ett till- fredsstlillande satt lösa denna svåra uppgift.
Man st&amp; till att börja med t. o. m. oklar betriiffande förf.
egen ståndpunlzt.
S1; anlzer hon sin sympati Bt åsikterna för en vidare v~rldsåskåd~ing, hvars represen- tant den.
skop tislzt anlagda liiiradshöf ding Hainiriar lir, eller lutar hon åt den f roinma, oreflelrterande barnatro, som t~: ots alla yttre nnf aktelser och infl.ytanden ligger som en bottensats i Hedvigs - hjdtinnans - sjal?
Sjukdom och pröfningar kunna ju rycka slöjan från afven den största tviflares ögon och låta honom se Irlmt~ hvad som förr var dunkelt.
Men förf.
låter Hedvigs oinvandelse ske för tvärt, utan någon ratt motiverad öfvergång, hvilket verkar otillfredsstallande och olrlart.
Vi åtminstone ha svårt att fatta, huru lasandet just af Jobs bok skall låta fj8llen falla frfin dens ögon, som, lik Hedvig, s k å h t något .dju- pare in i lifvet och dess gåtor.
Blen trots sina brister ar, som sagdt, ~Lefnadslycka)) - A propos hvarför kallas boken)) Lefnadslyclca~?
- en fint iipplattad lifsbild, som lases med ganslm mycket nöje.
Den andra berattelsen, » Frihet », iir ett stycke kvinnoöde, som det tyckes gripet ur verlzlig- heten, inen obeslcrifligt hopplöst och nedsliende.
L.
D..
.
Elevhemmet i Stockholm.
Vas tid s r ju arbetets.
De unga flickornn börja liksom gos- sarna redan tidigt att tanlra p&amp; hvad de skola bli och hurii de - d&amp; SA behöhes - .så fort som möjligt sjalfva skoln Imme förtjana sitt uppehälle.
Riinclt oin i landet lämna hvxje Dr stora skaror af unga flickor hemmen för att i skolor och likroanstalter i hiifviidstaden iitbilda sig för det kall de vdt.
Ofta iis det tyvarr med lånade me- del de iippehålln sig under studie,W.en., ofta ar det under umb8randen och försakelser, hvillra menligt inverka på deras halsa, soin de arbeta sig fram.
De, som ej hafva råd att betala för sig på dyrme inackorcle- ringsst&amp;lleu, måste ju hi.lla till godo ined billiga sådana, dar de hvar- Iren få den niirande föda eller den ro, som.
de behöfva för att kanna stå ut ined och samvetsgrannt fidlgöra sitt ofta anstriingande arbete.
Och nar larotiden ar förbi och de på allvar skoln ut i lifvet, stå de
'.
kanske dar med försvagad hiilsa och ett iif ekonoiniska helrymiiler nedtryckt sinne.
Hur gliidjande är det då icke att w t a titt ihninstone nkgrn af de iinga kvinnor, som för studier eller för att iithilda sig i ett eller annat yrke uppehålla sig i hufviidstaden, men cnclast p i billiga villlior?
.
i ~ i finna ott hafva råd att vistas dar, i Eledle~wi~zet i S t ~ ~?
i h ~ kiiniia godt, lugnt och billigt hem, nihande f6da och moderlig omvirdnnd.
Det ar i våningen 2 tr. upp i hi~set x r (iO Stiiregatan, solir aElevhepinetr \ i höst flyttat iii.
J a g lioiii dit en förmiddag vid tnlf- tiden och mottogs af föreståniiarinnan, fru Augiista Holinblad.
J h g a ord bellöfde jag icke tala med henne fiir ntt förstii, hvilliet varmt iii- tresse hon hyser för sin uppgift och iiietl hvilkeii l&amp;lek och klok ointenlre bon fyller den.
C+odliet och inoderlig viilvilja lyste ur hem hrifva nes vanligs Ogon, nar Iion visade och berlittade, hiir ~fliclrornri~,) det, och hela ~Elerhemineta hade en p~.iigcl af ordniug ochbciutrefiiaii, som tydligt koin mig att k#nna att har var ett 7&amp;c~t) z, ej någon slags inrattning eller inacl&lt;orderingsknsem.
I den stora, ljiisa matsalen, hvilken p i saininn gKng gr ~zi.111- liugsrnm, sutto några af de 10 iriackordcrnde iinga flickorna vid det dukade bordet och lato sig frukosten ra1 m a k a.
Kl. S 11; morgolieu.
hade de fått sin första frukost, hafregi:, - iisgi.öt iiled mjölk och smör- gfis, iiii fingo de en riitt vmm inat, nmörgAs mint kaffe eller choko- lade.
Till middagen, kl. 4, f&amp; de tv&amp; &amp; ter och k~ii.llsvarden intages kl. S på aftonen.
Aptiten ar frisk, ingen sBg öfreimstriingd ut, inen alla tyckes vm3 miintra och ogc~nerndc, soin om de trifdes fiirhaffligt.
Fein iiro skånskor, et.t par iiro iiorrliii !dslcor, (le iifrign fråu mellersta Sverige.
Sfigra af (lem git!
); i 1Iiip.e Larminneseini- iiariet, en p&amp; Gyiiinastislca Cetiti.alirist.itiitet, c11 p d Iiandelsirist itiit, en slrall bli sn~åslcolelärarinnn o. s. v. Do Lo tv5 och tv3 trill~aiii~ilans i trefliga, tysta ruin, hvillca alla ha sin egen i n g h g och sina tv, ?.
garderober.
Det fanns ingenting kallt och stelt eller hop1y) pailt i desss ruin, som s&amp; ofta p&amp; inackorderingsst~lleu; iitryilrimdi i ett par af dem kiinde lcsnslce Tara litet större, inen med de prydligs frist enkla möblerna och flickoras egna sinksaker och familjeportratter sågo de riktigt inbjiidnnde ut.
Föresthdminnans ruin med flygeln och de vac * lu.a kriikviisteriin ar viil på saininn g h g heinrnets salong och dess allra heligaste, dit de unga komma ined sina Tört.roenctcn till den iiiodt~liga viininrinn och begarn hennes rid.
Hon måste iii alltid rara t.ill huricls, p&amp; e11 gång den styrcande och den iippoffrande, p6 henne iir det jii soiii ansvaret för att » Elevheiiimet:) ratt iippfyller sin bestiimmelse friinst hvilar.
Hennes plats fordrar raksnurhet och t.raget arbeto, men den bör lrunna skiinlra gladje och tillfredsstallelse i rikt inatt.
N i r jag hörde frii Holinblaii tala om sina flickor, Iiim roligt det kr att på deras födelsedagar ställa till nligon liten enkel ~firiiiiig:, och ibland om söndagskviillarna bjuda n8grn nf deras vanner till tlein, och nar jti.g såg, hur hjärtligt och aktningsfiillt fkiclrorna halsade pli henne, nar de koiiiirio hem till frukosten, trodde jag mig förstii, att,
förhållimdet mellan föreståndarinnan och dem &amp; r det d r a basta.
J a g fick det intrycket - hvilket sedermera belrraftades af en » Elevhem- met » nksttiende person - att fru Holmblad är siirdeles passande för och ov8rderlig p&amp; sin plats.
Det är nu tred; je 5uet hon innehar den, ty » Elevheminet » # r ju icke nytt, ehuru det från och ined i höst börjat ett nytt skede i sin tillvaro.
Redan tio år h m det på enskild perso11.s bekostnad utöfvat sin gagnande verlrsamhet, men n.u hand- hafwas dess angelagenheter af en styrelse, hvillzen blifvit vald bland de varinhjktnde Iwinnor, som i v b a s satte sig i spetsen för en insamling af medel till.
att betrygga » Elevhenlinets » f 01 tvmo, CIA dess stiftarinna såg sig nödsalrad att taga sin hand ifrån det.
In- ackorderingspriset ar ni1 som förut 35 kr.
i .Iniinaden och sökande skola anmäla sig hos styrelsen.
Omlcostnaderna - utom den ringa del, som tackes med inackorderingarnas aIgifter, - bestridas af de till- falliga bidrag och de bsafgifter på minst 1 kr., hvillra man dels redan erhtillit, dels hoppas ytterligare lrnnna f &amp; af för saken in.tressernde personer, ej blott i Stockholm, utan öfver allt i landet.
Ty det är ju för döttrar frfin hemmen i landsorten, som » Elevhelniilet &gt;) öppnar sina dörrar och erbjuder liittnad i utgifterna under studieben.
Dit kunna föräldrarna tryggt och med taclrsamhet sända sina döttrar, då dessa] ned smA medel miste begifva sig till laroanstaltornp, i hafvudstaden, clgr lcnana do unga flickorna vara s a h a att finna den bästa ersatt- ning för det egna, kanske för första gången, med tungt hjärta läiii- Gerdn M~jersow.
nade hemmet.
.
_ _ _ 3 0 C - Meddelanden från Fredrika-Bremer- Förbundet.
Ett samkväm hölls fredagen den 13 no~rember i Förbundets lokal, hvmtill inbjudning nt&amp;tt till d a.
Förbandets stjrrelse- och komit&amp; medlemmar.
Af dessa hade omkring 40 infunnit sig och bjödos på en intressant underliållning, i det frölenwnn G. Adelborg och L. Dahlgren redogjorde, den förra för en resa till London för att stu- dera dess I~vinnoföreningtrs verksamhet, filantropislca stiftelser m.
in., den senare för sin resa till kvinnolrongïessen i Berlin i egenskap af Fredrika-Breaier-Förbundets delegerade.
Efter en vid ". / J 10 tiden intagen enkel sup6 af t6 och smörgåsai:, &amp; tslriljdes deltagama i detta enkla s a i n k v h, soin det tycktes belåtna med sin afton och det till- falle, soin harigenoin bereddes dem, att sa~nmantr&amp;ff a med kainrater i arbetet.
Ett nytt sadant samkväm hölls fredagen 2.7 nov., clenna gång för att bereda boldzomitb tillfälle att för inödrar och ~ii&amp;lsiilän redo- göra för syftet med och resultatet af det arbete, som lromith Atagit sig, nämligen.
det att siirslcildt vid jularna granska och.
bedöma bok-, markn.adens iingdoms- och barnlitteratur.
,,
Från.
skilda håll.
Svenská sjuksköterskornas allmänna pensionsförening har nu trädt i verlcsamhet, i det styrelsen från och med den 1 november boyjat en~ottaga ansÖIcningar 0111 inti %de i föreningen.
Enligt stadgarna, som af k. l x t viinnit stadfastelse, iii: sjuk- sköterslra berättigad till deliigareslrap, som genorngtitt teoretisk-pr&amp;- tislr sjnlrv~rdslrnrs och cliireftei: tjiinstgjort soul slröterska å s; julrlius, böimde 1r.ursen omfatta en tid af minst l / % år och tjanstgöringen.
s o ~ n ansvarig sköterska afvenledes .minst ' / z år.
PB styrelsens pröf- ning iub dock intriide vinnas äfveu af sadana slrötei: slror, som utan att ha genoingc2tt någon ordnad kors, förete intyg öfver flerårig val vitsordad tjiinstgöïjng vid större sjiilrhns.
För rgtt till pension for- .dras, att hnfva j ininst 8. tir haft sjulrvård till yrke, att hafva insatt en stadgad ininimisiiruina af 500 kr.
och att hn.f~fa fyllt 50 år.
Pen- sionen utgår med mimt 6 proc.
och f. n. högst 9 proc.
&amp; det lrnpitd, som bildats af insatta inedel jainte d8r8 uppkommen ranta och mfs- vinst.
Med exempel, sola uppgjorts med ledning af från sjukhus- 13ilcare m. fl.
jnlromna uppgifter rörande .c: a 400 slröterskor, spridda öfver hela lanclet, utvisas hurii i 1yclrligare fall sköterskorna böra kunna förvissa sig om pensioner, vari.erande mellan omlcring 200 och 450 kr.
Styrelsep, hvilken f. n. utgöres af medle~arnarne i de båda ko- mitker, SOBI haft till uppdrag att utarbeta stadgar och befordra insam- linaen, lrvtustår till dess att vid föreningens första åimlöte i juni 1857, såvida 23 delagare vid den tiden anmält sig, dessa sjalfva utse styrelse.
Den slrall bestå nf 11 ledamöter, hvaribland två läkare, en laglciinn.ig, en representant för Fredrilc * Bremer-FörBundot och en för föreningen R ö d a Korset.
Afven viinner till en slröterska, lasarettsdirelctioner eller enskilda personer, som dragit fördel af hennes tjgnster, hunna för hennes rak- ning göra insattningar och sålimda p H verksninmaste satt, genom att hjiilpa till att betrygga hennes ålderdom., å,tei: giilcla en tacksamhetsskuld.
För in.betalningw öppnas lrassan f r k och med böljan af år 1S9.7 och erinras bör, att, jn.
tidigare insiittningaixm vedcstallas, ju större iiro de fördelar, soin delagarna vinna.
Stadgar och öf: riga upplysningar l~unna erhållas genom Freclrilra- Bremer-.Förbiin.clets byrå,.
E ' ö1: bunclets l o l d har vlilvilligt uppl; ?itits ' för pensioi~sföreili.n,nens ospedition, sola lcommer att hållas öppen 7 e.
111. f r i a början af ngsta hvarje hiilgfri torsdag Id.
I, h G-l / z Efterföfjansvardt.
Vid den nyligen af generallronsnl I. W. Smitt till Kiiiigsbolins försn.~uling slciinlrta storartade donation af 100,000 kr.
w föl: f ollrslrolebmns bespisning » liar det villlror fasts, att fonden slrall förvaltas af församlingens sl~olrad, jämte en af detsamina utsedd, f~lkskoleldm~isnaci.
Denna förordning, att afven IAta en 1cvjnn.a deltaga i administrationen af medel, hvillcas anviindande så nära in- griper i ett in0111 kvinlig erfarenhet och sakkännedom liggande om- råde, är v61 förtjant att betecknas som efterföljansvärd, -
1 8 Humleghdsgatan 1 8 1 8 Götgatan 1 8 29 Drottninggatan 29 1 Fotograf C.
R O S E N j Specialitet: Damporträtter.
S!
Barnkläder. '
P t Goclu tyger!
2iT~p %, snmu7cfuZZu nzoclel- Zev!
Bi2l.i y u p ~ i s e r!
H. NYSTROM.
2 Stora Vattugatan 2, 10 Bazapen fi Norrbro 10.
N y a ~ush %llsskolan (för bildade flickor).
Gruiidad 1881.
Föreståndariiina: Frö ' lreir H. Croiiius.
Nya Husski&amp;llsrskolans Matsalar Vestra Tradgårdsgatan 19.
'.
OBS.
!
Sarskild inatsal f ö r friiiitiininer.
Hygieniska OBS.
Skodon tillverkas for Herrar, Damer och Barnt Prisbelönta af DrKlrt-lteforinföreiiingeu.
!
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
s Reparationer Allt arbete iitföros iioggrriiiiit och se biista iiiateriel.
m verkställas viil och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottninggatan 52.
Annonser for D A G N Y upptagas af fröken Ingeborg Bergström, 37 ~ s t e r m a l m s ~ a f a 31. n
Nya böcker till Julen!
I, Stycken ur Davids Psalmer.
" Klippmannen ".
Melociier fijr en eller flere röster med adcompagiierrient för pianoforto i eller orgel~xarn~oiiium af Joel Blo9ncrui.s.t.
Inb.
7:, 50: En stiidic: efter bibeln af Ilfccthilda Zoos.
FRIDE130EZG9 Folkkalender för 1897, af Pastor R. JVU cZstm %n,, med bidrag af flera författare.
Rikt ifiustreraci.
Kart.
1 lir.
: lrlotb.
1: 75.
Varde ljus, Illustrerad missionskalender för 1897, af Docenten A. I~olrwocZh, mecl bi- drag af flera förf.
Hgft.
1 Iir.,liczi.t.
l: 25.
Korn &amp; t smR fRglnr, .Kristlig barnkalender för 1897.
Häft.
1: 25, bart.
1: 50.
Frhn Rysslands stepper.
Kristliga berattelser d Evvast ScJwtU.
Haft.
' i5 öre, liaït.
1 kr.
Strid och Seger.
Be~ %ttelse frgn HugeiiottförföIjelser~in ' af Emma Lestie.
, Haft.
60 öre, lrart.
80 öre.
Den helig a hist orie~z, Barnens Bilderbok at ' A.lf iBetZ EcZe,.vlr,eh, Tel. och Fil.
Doktor.
Från världens skapelse till Israels utvandring u r Egypten.
Haft.
1: 50.
Hernljghet en akt bllfVa och t " örb1ilVa lycklig, af Pastor W. Fcches *.
Haft.
50 öre.
a Ur sjalarnes lif.
Blad ur dagboken och minnet, af G.
B.
Haft.
1 kr.
Under sorgen.
Nhgra drag ur en fedess erfarenhet vid ett Barns död, n£ PSUx Bungeozev *.
Häft.
50 öre.
Den kristna kviiiiisms stLllning och uppgift.
, E t t ord till gifta och ogcfta lwinnor af I i.
IT ' ccg.rzeg * - G~ohen.
Heft.
25 öre.
Zelophads Döttrar.
En studie i Iivi~iii~friolpai efter bibeln af Matlr,iZcZu Itoos.
Haft.
25 öre.
nied berstteher för de smB af L.
S. Feliito Bokeii.
inb.
76 öre.
De föreplende böc1: eriia 1-4 fi~iiias afven a t t tillgh.
Småplock åt Barnen af Alzncc Rosén.
Med illustrationer af Jenny Nyström-Stoopendal.
Haft.
76 öre, inb.
1 kr.
Bibliotek för de unga: K r i s 76-83.
Åtta nya berattelser till pris 10, 15, 20 och 25 öre p r styck.
Lilla Barnbiblioteket.
Berattelser samlade af E.
S.
.ZL Aiidrn sorisii, innehAJlande h8fteiia 7-12, inecl illustrationei., 10 öre p r hiifte eller 60 öre p r serie.
Berattelse: för hemmet och sönclags- skolan, sainlecle xf L.
S.
Tredje serien, ii1neh; fillande 8 lijf- ten, Wxis 17-24: med iitsökt fina fiirg- tny&amp;somalag.
Hela serien 1 kr.
Yäggspråk i silfyertryck - - p&amp; ilhlstrersd kartong i flera olika I: ormst och möiiuter h a n 10 öre till.
1 kr.
pr st.
Försäljningsmagasin för Fruntimmersarbeten, sa son^: VLtfoaac~e / r, Nat.ioo~,ccZd~Eigte~ Triisizidm * ier, Vc~dstena S ' m ?sao *, B ~ ~ o d e ~ Stic7lriade ier~ och V4~7i: ade arbeten, Rnrao~7; lZ~do-, Deko~ * at.losz~art / i.7cZa~ * ~ DOC~COY~ Le7csn7cssv m. on .. Utstyrslar och alla slags Fruntimmersarbeten förfärdigas.
' Märkning verkställes.
Rekvisitioner från landsorten expedieras skyndsamt.
Utmärkt arbetel- Billiga priser!
.
... '
Förtjansten sömmerskans - Allm.
tel. 51 63.
Snis- och Knaoke bröd I d m b g a.
o~ sort er, oiif~evt~iiffi; gw.z i V ~ Z Y ~ C ~ J C.
HEDERSPRIS och GULDMEDALJ ' Braiiiisclimig 1896 .. Dresden 9 9 4.
.
; - _ B d~ %.
' &amp; &amp; ydligt 1 s o a Z&amp;gce i t pris s o c an h cle zctZands7ca.
Ca ' kes.
.
....
.
.
.
.
_ ... _. '
.
.
no?,, expedieras.
franko p % ångMt eller j e ï n ~ l g.
- -.
-.
- -.
-.
-- Stockholm, Aftonbladets tryckeri, Ix! %.
-
