# ID: svediakorp-per133
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,624
# sentences: 1,020
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika-Bremer-Förbundets medlemmar an- modas att med snaraste titt 6 yrån, 54 Drott- ninggatan, 7 fr., insända å k s - a f g i f t e r och p r e n w m e r n t i o n s n f y .if t e r.
1896.
&amp; te haft.
DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN E. F., En turistfärd till Nordkap.
Alma Cteue, Fru Marholms författareskap.
Lotten Dui~tgren, Den internationella kvinnokongressen i Berlin.
I.
Litteratur: Ewa IFry~elZ:, Kärlek och moderlighet, a f Ina Rogberg; T,.
D.: Ragnhild a f Vilma Lindhé; L.
D.: M: lle Blanche a f Ellen Idström: En studieresa till England.
Meddelanden fran Fredrika-Bremer-Förbundet.
Pris pr För Förbundets medlemmar kr.
2: 50.
{F6r icke medlemmar 4: 00.
Fredrika-Bremer-Förbundets adr,: Drottninggatan 54
Fröken Kristine Dahls rationella Underklader shsom Clieiuisettcr, Brösttbnid: delade Kjolar iii.
in.
slilllt SY enska Dräktreformfor eningens Underkläder i K.
M Lundbergs Bosattninysmagasin och Almedahls F abriks Försa~nhgsmagasin 2 tHtorkyciroiorinlien STOCKHOLM.
z P~is7crrowriter~ f r w ~ c o y c.
begiirts A /.
%P iniitta tiiic~lr att l,iii-i:: i i ~ (.
l l # l+ st 1ii.i.
1iik: ii.i~ l~i ?-okt~t f ?,l., lr1i: lIil~ D: r Lahmauns qefor m-i3omullsunder kIader för Herrar, Damey oc * h Barn.
w Priskuranter och kvalifets /; rofvcr 1Zrnnc.s begurun, Huftud-Depbt, i- ot !i;.
;; iiiii~: f+sii i j ~ ~ i u n: S. Berendt &amp; or &amp; C: o i1;: i.t 2 4 l l m t t r i i ~ i / t / a f « r 24. b Doktor HEDDA ANDERSSON 38 Malmskilndsgatan 88.
Xottagningstid hvardapr 12-2 e.
ni., Iidp; icg,.c~; C- Allm.
Tel. 82!) t).
akta COLEODIN.
Tillfiiigtitligcrste .f O C ~ Tusen- tals personer beprii f ca dt rue- del mot liktornar, vartor, hudhardnad och nageltrhg.
Obs.
nlliid dema In- registrerade etikett som garanti för varans akt- het.
I I f. m.
F or kapit alister, siirskildt friintiminer, liar det länge varit ett önskningsmål a t t kunna öfverlämna vården af sina värdepapper och skötseln af sina affarer &amp; t någon person eller institiition, som med absolut säkerhet förenade punktlighet och noggrannhet i iitförandet af det anförtrodda uppdraget äfvensoin prisbilligliet.
E n sadan institution ar Stockholms Enskilda Banks Notalriatafdelning (Lit Ra Nygntnrc R W, expeditions tid 10-41, soni under garanti af Stoclclioliiis Eliskildn Bnrik åtager sig vård och förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person 110s Notariatafdeliiiiigen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kupon ger och tillliaiidsliåller deponenten influtna niedel.
Vidare efterser Notariatafdelningen utlottniiigar af obligationer och iiiiderrättar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt lämnar förslag till ny ylacerilrg af det ledigblifiia kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningar deponeras Iios Notariatafdelningen iiiiderriittsr Notariatafdelniiigeii gäldenären därom a t t räntoriia å in- teckningarna skola till afdelniiigen inbetalas, livarefter de medel, som inflyta, till deponenteii redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
0111 en Iios afdel- ningen deponerad inteckning genom iiiiderliteii förnyelse skulle förfalla, ersätter Stoclcholins Eiiskilii~1 Bank därigenom uppkominen skada.
Pörvnriiigsnfgift: 50 öre för hr pr 1,000 kronor af deposi- tionens varde, dock ej under två kronor.
1II: e w 2- o. 3-stamrniga sånger B BE?
D Antagen eosi.
obligcttor~is !i 8dngbok i StocJcRob~is f o l b k o l o r samt dess- i .II~vnin~ci~s7ca elcolnn, A t e m m z, ~ S ~ d c r ~ ~ i hö a b n ve s utom i Stnch7iohtt i Aorn~t.r / dcoln~, Etiroanstalt för jlic7co~, Sofia Akiigoi8h slcoïn Wctlli~rslca elrolars.
i G ~ t c l o r g i h ' lerne~~tarekolon fGfa flickor, 1~icdcb2icl~8 jliclzskoln 8 ~ 1 1 n t k c v e fi,~kaIco / cZi % 1 * al~i~b1besaveilrc11~ie7 * etc. etc. duor Abr.
Lundqiaists K. Hofrnusikhandel, Stookholm.
Läderplastik.
Alla slags verktyg för läderplastik säljas billigast hos PER FROM, Stockholm, 26 ~iistersamam2c.eZsgatam 26.
OBS.!
Snxnr och knifvnr slipas.
- Sang- 0th Pianolektion gifvas af undertecknad, elev af fru Dina Edling och fröken Sigrid Carl- Kommendörsgatan 39. heim-Gyllensköld.
Trgffas 12-2.
Anna Åfeldt. '
-
Aug .. Magnusson '.
(etablerad 1860) ~örsaljnin~slokaler: n e d r a Ootten, en, tv&amp; och t r e tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden af ' Kulörta o, Svar ta Ylleliladningstyger: Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-T~attkla~ningstyger Schalar och Underkjolar m, m, - I Obser~era!
Genoin direkta förbindelser med in- och iitlandets förnämsta fabrikanter.
kan jag erbjiida ofvannamda artiklar bättre och billigare ' iiii någon an- nan 6c.h torde en livar geno ' m besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor lätt blifva öfver- tygad om fördelen att hos mig fylla &amp; a behof af dessa, artiklar.
I O BB! '
AZZ.ldn zcnuZer&amp;jo U u v # ZZv-em * 7~acZe på egen.
fclBrZk e f t e r n y a s t e f r a n s l m och t y s k a mnodeZCer.
En turistfärd till Nordkap.
.
Där lag » Kung Harold)) och hade redan ångan uppe.
Oin en halftiiiiirie, kl. 10 på måndagsafton, skulle han l a m a Trondhjem och styra kurs mot norr.
Den ena droskan efter den andra hade stannat vid landgången och afbördat sig manliga och kvinliga twister £rån världens alla.
kanter.
Det var ej utan, att turisterna sågo på hvmandra med blickar nggot mer intresserade än de, med hvilka denna art eller kanske riktigare afart af inänniskoslaktet annars brukar betrakta hvarandra.
Vi visste ju alla, att för en vecka skulle vi bilda ett litet samhälle för oss, skildt h å n den öfriga världen, och vi måste med eller mot vår vilja i allt dela ljnft och ledt.
Stillan behärskas ett samhalle i så hög grad af ett intresse, som hvad fallet nu var med vårt.
Väderleken., den var för oss $to be or - not to be ».
Den spelar ju alltid en hufvudroll på resor, men enkan- - neligen galler detta Nordkapsresor.
Resan kostar sina ' modiga 300 kronor.
Ä r det nu regn, dimma och blåst, har man i åtta dagar för denna vackra s n m a endast obehag.
Man kommer åter lika klok som man for, endast 300 kronor fattigare.
Och inte får man dröja och vänta en dag, nej inte en t i m e, på solsken och vackert vader.
» Kung Harold)) far från Trondhjem till Nordkap och från Nordkap till Trondhjem, orubblig i sin bana, som en af him- melens planeter.
Det ' såg denna juliafton inte lofvande ut.
Ordet juli framkallar bilder af sol och varme.
Men denna aftog var regnig, töcknig och kall.
Vi fingo nöja oss med att i Bzediicker läsa om Trondhjemsfjordens sköna, skogldadda höjder, söka en svag ersättning i » Kung Harolds)) af elektriskt ljus upplysta salong och i tid gå till ro i vår lilla hytt, ty stor ar den inte.
Nordkapsbåtarne äro inga Atlanterångare i ut- rymme och elegans.
Kanske ar det chauvinism, men jag tyckte vår » Bolus » är ett strå hvassare.
Dåsig och dyster var både luft och humör ' på tisdagsmorgon., - Jag promenerade några hvmf på det rymliga däcket.
Några passa-
gerare hade etablerat sig i de stora korgstolarne, som man hyr för extra betalning, ty för de 300 kronorna far man visserligen resa, äta och ligga, men inte sitta, utom på ett par små bankar, alltid upptagna af sparsam1na tyskar.
Alla blickade in i den täta dimman, en del trumpet resignerade, andra humoristiskt leende åt det oblida ödet.
T7i tittade och tittade, länge, länge, hopplöst och tviflande att slöjan denna dag skidle ryckas undan.
Här hade varit af nöden ett: &gt;Sesam öppna d i p.
Kanske någon hade en trollformel.
Det började rifva i sky- arne.
Blott några ögonblick - hela Nordlandens ståtliga slriirgård l %g öppen för våra häpna, tjusade blickar.
Resan var ej Iingre förfelad, d % den haft en sådan syn att bjuda: jatteskär med mossa och snö, af alla former och storlekar.
Det var, som om man rest i den svenska vestkustens skgrgård med förstorande glasögon.
Men nej, det var inte detta heller.
i t landsidan till voro skiiren endast vallar, bakom hvilka reste sig mäktiga fjäll med snö och is.
Latta molntappar, tunna slöjor h * och hvar gåfvo en mystisk fagton &amp; t det hela och höjde skönheten.
Snart stannade båten framför en af de större klipporna: Torg- hatten.
Vi turister lastades i småbåtar och landsattes p&amp; skaret - och s % bar det af uppåt klippan.
Ku först fingo vi pröfvs, huru verkligt höga dessa skar äro emot våra srenska klippor.
Och and4 skulle vi ej till toppen; utan endast tal den storartade tunneln.
Soin ett svart band, långt och slingrande som sjalfva midgtirds- ormen, rörde sig Kung Harolds turistkoloni i stark fart uppför &gt;Torg- hattenn.
De mest energiske gingo i teten, och de hade ej vii1 hum nit upp förr an » vis enertkw tvang dem, att i s a m a fart skala utför klipporna och återvända till ångbaten.
Järnvägsfarten är den sanna turistens ideal.
Att ha sett &amp; r m&amp;let.
Att se, att njuta, drömma, tanka öfver det man ser, det ar visst gaminalmodigt.
J a g har sett Torghatten, men just inte mycket mer heller.
Det &amp; r en nat~ulig tunnel i berget, det siiges ' 70 meter hög, en jättar- nes fastportal, i jämförelse med hvilken vara s. k. jätteverk i tun- nelvag endast äro usla mullvadsgilngar.
Mossar och ldvar glifvo åt klipporna en mångskiftande färg, och hvart ögat såg, fanns det blånande hafvet med sina öar och skär, stora och små, höga och laga.
O
Den lilla trippen i land och det strålande vädret gjorde passa- gerarne vid godt lynne, man började på att urskilja individer, ej b h t t nationaliteter.
Det fanns naturligtvis bland dem brefskrifvande engelskor och virkande tyskor, fransmän, som reste, utan att man kunde förstå hvarföre, då de tydligen ej begrep0 saken, och ' merikanare, som gjort turen flere gånger och betraktade den som vi Stockholmare en resa till Drottningholm.
Men bland dessa typer funnos ock in.divider: en liten fransyska, som var ogift, reste ensam, i enkel engelsk turist- dräkt och tog sin uppgift med ett rörande allvar.
Hon var snart sagdt dag och natt på däck, stod orörlig p å en upphöjning, alldeles som p&amp; en piedestal, i fören.
Detta moderna » pelarhelgons v p, när man väl vågade störa henne i hennes naturstudier, lika underhiillande som-originel.
Atskilliga herrar af den stora tyska nationen - rika köpmän och ämbetsman, som reste till Nordkap för att se och beundra hvad deras kejsare sett och beundrat - hade en stor repertoar, kunde språka politik och resor och konst, allt efter behag.
Mera svårt var det att få ett samtal med den anglosachsiska rasens söner, ined undantag af en liten slätrakad, fetlagd, svartklädd prestman, som tillhörde den anglikanska kyrkans yttersta höger, gjorde korstecken och fastade samvetsgrannt både på onsdagen och fredagen, föraatt efter kl. 12 på natten taga skadan igen med huinmer och champagne.
De få frans- män, som deltogo i espeditionen, lefde, åtminstone de första dagarne, i förnam tillbakadragenhet.
Men de kommo ock från en demokra- tisk republik, och kunde nu i främmande orngifning ostörda njuta af sina långa, adliga titlar.
Eftermiddagen var lugn och solig.
I flere timmar beundrade vi » de syv Söstre », en bergskedja med sju fantastiska toppar och snö i fördjupningarne.
De växlade standigt former, än vor0 systrarne oense, an närmade de sig hvarandra förtroligt, än visade de sig hårda och glattgrå, än mjuka och grönkliidda, än i hvita snödraperier eller f antas$ska molnslöjor.
Nu ha vi sagt dem ett sista farväl.
Vi ha andra berg - att be- skåda.
För hvarje timme bli de högre, mera fantastiska och om- växlande i form och färg.
Hafvet står som en spegel; och dock passerar fartyget rätt öppna fjordar då och då.
.
Solen gick in i moln, men ej till hvila.
Vi hade kommit upp till » midnattssolens rike ».
,
Den gamle österrikiske rytterikaptenen med sin pipa och pals tanker sitta natten öfver på däck för att ej g&amp; miste om någon na- turskönhet, men han blir visst ensam.
Den ene efter den andra troppar ned i hytterna, d&amp; det ju ändå ej ar hopp om att denna kral få.
se midnattsoIen.
Sedan vi vid - l l-tiden passerat det bisarrt formade Hastmansö, och fyra skott aflossats till polcirkelns ära, gingo afven vi ned, om ock med dröjande steg.
Det var en underlig rödsvart dager, en egendomlig natthvila trots dagsklarheten öfver dessa fantas- tiska jatteskär, som tycktes skapade endast för spöken, gastar och troll.
i: 1: 3 &lt;: På morgonen, vid 5-tiden, d % jag tittade ut genom hyttfönstret trodde jag mig vara i manen.
Hafvet gick i oroliga, tvära, snarare an höga vågor, och vid horisonten dök upp den mest fantastiska bland bergskedjor - piggar och spetsar och tinnar hars och t v h s som stelnade vågor efter en hiiftig storm eller sasom månbergen pläga afbildas.
Det var Lofotens berg.
Dessa linier vor0 på afstånd mera konstiga an sköna - romantiska, men icke klassiska.
En lrylig färgton skärpte det bisaxra i liniespelet.
Allt efter som vi nalkades dessa » månberg », blefvo de mera storartadt imponerande.
Nedanför svartaktiga, branta, kala klippor, diir snön lyste hvit i fogningarne, låg väl skyddadt det stora fiskläget Hen~lingsver, därifrån om vharne de berömda torskfiskerierna utgå.
Ej lan@ i f d n låg » B~alströmen », men den » förevisades » ej, om den fick vi endast läsa, i Badacker.
Fr6.n Henningsvzer sändes bref och telegram till alla världens delar, sjalfvn fingo vi ej gå i land - disciplinen ombord ar striiing - och snart lämnade vi de gula stugorna bland de trädlösa skären för att fara genom Lofotens arkipelag.
Den ena halstarriga bergsf or- mationen följde den andra - vi tänkte på » de syv Söstrea, huru blida och milda de varit - har var det norsk-norske-nordmän, som stelnadt i vildt, trotsigt berserkaraseri.
En och annan stuga] &amp; g vid stranden - många vor0 de ej.
» Men hvar bo egentligen edra bråkiga viinner, norrmannen? », frilgade mig en tysk, och det kunde nästan synas som oin frågan vore berättigad, så ödsliga vor0 de trakter vi foro igenom.
Jag fick snart tillfiille visa pi % en st&amp;tlig, gulmålad bygnad.
På den avR; da.de en gammal .-rblekt norsk flagga och öfver dess ena, fjärndel satt en ny röd l h t.
Men fjällen låg0 så höga, sa mörka, s&amp; allvarliga bakom inänni- - skornas ståtliga hus och röda klutar.
Naturen blef mera storartad och mindre fantastisk i Raftsund, och skönheten kulminerade i Trol ' ord, en fjord föga bredare än båten; på ena sidan en lodriitt, kal klippvägg af flere 100 meters höjd, på den andra gröna sluttningar, som vidtogo nedanför snövid- der och mhngtinnade fjäll, djarfvn om o.cks % ej vilda i sina former.
» Hänförande » ljöd det på olika tungomål, dA båten sakta gled in i fjorden.
Det synes som om de flesta vilja skrika och ropa .inför naturens skönhet.
Jag undrar om inte vi svenskar, som iiro natinrnjutare framför andra, helst tiga inför en sådan upphöjd skönhet som denna - jag bara undrar.
Dem jag beklagade voro de talrika amatörfotograferna.
Da snodde upp och ned och hade ej tid, att, se med egna ögon, utan blott med kamerans.
Till middagen varade detta skådespel, sedan kom en storartad afsliitning - det oppna hafvet,.
solbeglänst, lugnt.
Lofotens uddar och öm döko ned i det skimrande bl&amp;.
Lii£ten, som varit kristall- klar, som en höstdag hos oss, började blifva disig.
Kung Harolds passagerare fingo.
litet valbehöflig hvila.
Mot aftonen nalkades vi Lofotens norra udde och landade vid Harstad.
Byn hade fina butiker med hela fönsterrutor, » valdt lager » af tyskt &amp; am och en nybygd katolsk kyrk-.
Vi togo en 17agn och glilrte till T ?-onc1ntis Ixyrka, en af de Gldsts i dessa bygder, &amp; nda frAn 1200-talet.
Det var trefligt komma i land och f&amp; se sjön lan@ under sig, samt fara midt bland fjällen, ' soni vi beundrat hela dagen.
Vägen vm full af folk och det var tur tyckte vi, att ej v h ' öfvermodiga körs-ven hörde &amp; $ill nligra af dessa hederliga landtmän.
Det skulle ha vmit en historia för » Verdens gang »: » Nordinaen dö- dede af övermodige svenshe ».
Nu fick tysken se, att det fanns folk i ordl landen.
Bönderna kommo fr&amp;n ett stort missionsmöte i Trondnas kyrka.
Vi 8.1 ' 0 nu i de bygder, som mest verka för hednamission i hela den protestanti- ska viklden, om man tar deras tjllglingar i betraktande.
Och bland detta samma folk drifves egendoinligt nog ock inissi.onsoerksamhet af den katolska kyrkan - och ' ej utan framgång.
Mot aftonen hade det mulnat.
Vi voro pliktskyldigast uppe till kl. 12, men nligon sol fingo vi ej se s i dags, endast huru den sken på vattenytan, långt bort vid horisonten.
.- - ' ' 5:
- Torsdag morgon r b a d e di i Tronasö.
Bergen hade nu blifvit spaka, med runda, mjuka linier såsom Sveriges berg, eller ock ut- gjordes de af platåer med branta stupor.
Fjällen kring Tromsö äro låga, men snögränsen har upp i den höga norden &amp; r ock låg; det hade dessutom nyss snöat, s % den lilla staden, sjalf grön och gul, var omgifven af en krans af hvita fjäll.
Staden har breda gator, snygga trähus med utbygda trappor och en katolsk och en protestantisk kyrka, ett arktiskt museum, som torde vara värd sin konstförståndiga beskrifning, och så utefter sjön sjöbodar caf trä, med gamla ståtliga bryggor liksom i Trondhjein.
Men bast af allt i Tromsö v m snöbergen, som mot den bl&amp; himlen stucko ratt upp vid slutet af gatorna.
Staden ligger vid ett sund.
Den motsatta stranden är högre.
Dit rodde vi öfver p&amp; e. m. för att besöka ett lnppliiger.
Vagen gick genom en björkskog, en af de nordligaste på jor- den.
Traden stodo tätt, stammarne vor0 hvita, och bladen tjocka och blanka, kladda efter klimatet, det kunde tydligen skönjas afven af icke botanister.
Vi fiirdades genom en dalghng, med höga gröna sluttningar på ömse sidor.
Har fanns ingen chauske, endast en ridvi-ig, fastan vi åkte på den, så godt sig göra läk.
Utflyldens mål var ett lappläger - svenska lappar, som beta om sommaren sina hjordar i denna norska dalgång.
V &amp; ~ Q » landsmiin » gjorde just intet fördelaktigt intryck.
Ej spår af naturbarnets poesi, men mycket af den svagare rasens depra- vation.
Att taga emot turister flera gånger i veckan ar ej heller nyttigt för nAgon ras.
De vor0 smutsiga, fattiga;, närgangne, p$- trugande de resande sina renhorn och andra varor.
De fleste af renarne vor0 ute och betade på sluttningarne, så vi fingo ej se en så stor renhjord, som vi hade hoppats.
Men det hels var högeligen pittoreskt: .lappar och europher, snöfjäll och gröna sluttningar, hundar och hiistar, allt i brokig mång- fald, belyst af en stralande sol.
Ett litet lappbarn, en omedveten liten varelse med lockigt hiir och långluddig pels, som oberörd af allt och alla, muntert lekte med lapphundarne, lockiga och ludna som den lilla sjalf, väckte f o r d i g sensation, och en lång Albions son jagade £ram och åter genom l e r e t med sin svarta kamera för att föreviga denna obeslrrifbara uppen- ba-relse.
: i: rC
På aftonen lämnade vi Tromsö och vid tiotiden vor0 vi vid Skaa~ö.
Det är ett kalt skär, medelpunkten för hvalfiskfångsten i dessa trakter.
Ute på sjön lago fem nyfhgade hvalar, stora åbäken, att jag så m&amp; säga.
E j långt ifrån lågo inelfvor af dessa djur i en vedervärdig massa, .och ' kring detta ljufliga byte kretsade tusentals sjöfåglar, skriande ~ o c h flaxande.
Vi rodde i land.
Då roddbåten nalkades den ofvannämnda inelfsön, så drogos alla näsdukar upp med en hiskelig fart och undertecknad, som visligen försett sig med en luktflaska, måste låta den g&amp; laget rundt.
På land s %g det äckligt ut.
Blod, tran, fett öfverallt.
Här Iågo halfflådda hvalar, där benhögar, här barder, tungor, köttstycken, dar stodo stora kar med blod och tran.
En byggnad innehöll tran- fabriken, en annan guanofabriken för affallet.
Lukten kan ej be- skrifvas.
Anotomisalar äro jämförelsevis vällukters hemvist.
Och dock in % manniskorna väl har.
- Sjukdomar lära aldrig förekomma.
Däremot lär detta blodiga arbete, sade man oss, hafva en demoralise- rande inverkan på arbetarne.
Midt i denna förödelse låg disponentens lilla paviljong.
Ingån- gen var prydd med kolossala h8alfiskkäkar och kotor samt en mängd flaggor, som med sina lifliga färger stucko af emot denna förödelsens styggelse.
.
Den ende norrmannen bland passagerarne ombord på » Kung Harold, var disponentens son.
Han gick af i Sknarö, och vi svenskar blefvo inbjudna att dricka ett glas champagne i disponen- tens trefligt hem.
Hm ville ge ett uttryck &amp; t sina unionsvanliga kanslor, skåltal höllos och vänliga, uppriktigt menade ord yttrades på ömse sidor - här norr om polcirkeln, bland tran och hvalfisldcäkar.
Under många viftningar och hiii-rningar lämnade yi denna högst m&amp;rklign ort, efter ett besök, som i hög grad väckt blandade kanslor af äckel och afsky, af intresse och vetgirighet, af.
brodersinne och f osterlandskärlek.
Emellertid hade himlen mulnat.
Någon midnattsol fingo vi ej heller den natten se.
.Champagnen hade dock en lifvande verkan, sa vi tröstade oss latt nog.
Predagsmorgon vaknade vi i Hamnerfest, världens nord- ligaste stad.
Vi rodde i land.
Tranlukten slog oss till mötes från de många tranfabrikerna, men den föreföll nu ock ljuflig emot de dof- '.
ter, som under gårdagen hemsökt våra luktorgan och som afven un- der natten plågat oss, tack vare &amp; tskilliga kvinliga turisters kvinlig- het att resa i släpkjolar.
Hvilket ödsligt intryck gjorde ej Hammerfest en d e n dag som denna.
I stadens omgifning endast kala klippor och stenar, stora och små, af en lattgrusnd, skiffrig bergart; inte ett trad, inte en buske eller blomma, knappt ett grässtrå.
Bänkarne på de trad- lösa promenaderna utanför staden stodo dar nästan som ett hån.
Hafvet var askgrått och kallt, de låga lcullriga, snötiickta bergen i fjärran skönjdes knappt i dimman.
Hvem skulle stanna och njuta nf denna gral, gr % natur?
Då var det trefligare gå in i htaden, om det ock där var grått och smutsigt.
Fastän det var den ljusa årstiden var m m fiirdig önska, att staden lAtit oss f&amp; skåda sin elektriska belysning.
Den lär ha utöfvat ett godt mordiskt inflytande på befolkningen, och den skulle visst i dag ha l q a t upp gråruskiga turister.
En del af staden, som afbrann för ett par år sedan, bar flere natta villor med små.
trädgårdar.
Den gamla stadsdelen ar däremot egendomlig nog, trähus med stora yttertrappor och torftak med be- tande getter.
Åtskilliga stugor af stora stenar och torftak vor0 högst tycke, men lära ej vaxa ovanliga i dessa nord- markvgrdiga i v&amp; liga trakter.
Hade vi haft en kamera, skulle vi siikerligen af dem hemfört en afbildning.
Ett par fransman fiinno diiremot Rammerfests banala villor » tres-gentilles 2 och » knappte » i stallet af dem, hvilket är ratt karakteristiskt för nationens reslynne.
Kl. 2 lemnade vi Hammerfest, och mot aftonen vor0 vi vid Mordkap.
Viigen var storartad.
Klipporna blefvo högre och brantare.
Vi tyckte oss mer än en gång redan vars framme vid den genom afbildningar så välkända Nordkapsklippan.
Vi passerade nu det stora Fågelberget, en mosaik af hvitt och grönt och svart, en kolossal myrstack, där myrorna förvmdlats till fåglar, en liten vkld för sig med oandliga sm % skrymslen för hafs- sva.lornn, breda afsatser, utkikstorn och gröna platåer för andra.
sjöfAglar.
Det hade varit ett nöje att i lugn få passera detta fågel-London, men det hade ej varit turistiu2issigt.
Skott på skott aflossades f r h fartygets små kanoner; de stsc- kars ftiglarne flögo upp, tusen sinom tusen, skreko och pepo, ängs- ligt och skarande.
De bildade liksom moln på himlen, och iindå.
tycktes stora massor vara kvar på klipporna, vare sig de nu togo detta turistlarrilz filosofiskt eller att de, trots skrämseln, af familje- plikter tvungos att stanna qvar på sin post.
Vi ligga stilla sedan kl. 9 i en liten vik mellan två skarpt utskjutande klippor, af hvilka den ena är själfva iiTordkai,.
Vägen går här upp till platån, och i sänkningen mellan klipporna vaxa bland snön ett frodigt gräs och präktiga gula blomster (Trollium).
Vi ro i land, plocka gula blommor och mörka, af ishahet väl polerade stenar, vi kunna kasta snöboll om vi så vilja, eller dricka champagne i den lilla turisthyddan vid stranden, men ända upp för klippan Nordkapsplatån äro vi af kaptenen strängeligen förbjudna att gå.
Vägen lär vara brannt och i denna fuktiga väderlek slipprig och rent af farlig för ovana bergbestigare.
.
Och för öfrigt, hvad slrulle vi val få se däruppe i denna dimma, ur hvilken man knappt kan skönja de närmaste mörka klipporna 3 Det var en missräkning - midnattsolen öfver det öppna is- hafvet, skarpt belysande den svarta, branta Nordkapsklippan - oänd- ligt många gånger har vi sett detta afbildadt, att f&amp; se det i verk- ligheten hade varit, så till sägandes, resans mål.
Nu fick man trösta sig med, att man har haft och kommer att få en mängd olyckskamrater.
Nar du bestämmer dig för en Nord- kapresa, beräkna inte, att du skall blifvn bland de få utvalda, som vid Nordkap f&amp; se midnattsolen.
Alan berattade för oss omben ame- rikansk turist, som rest gång på gång till Mordkap för att just där få se midnattsolen.
Slutligeu lyckades det honom att ' k o m a dit i solsken, men d&amp; var det en häftig storm - hvilket där ej ar ovan- ligt - och hela det här alldeles öppna Ishafvet vrakte på.
Aineri- kanaren kom ej heller den gången upp på Nordkapsklippan - nej då %pm han inte ens upp på däcket.
Det var en nordkapstämning, dimmigt, grått, kallt (- 1- 6 " C.
); dessa höga svarta, branta, delvis af dimman dolda klippor p&amp; ena sidan och på den andra det oändliga grå, endast af sakta dyningar upprörda hafvet.
Bakom dessa trotsiga klippor ligger fäderneslandet, Europa, civilisationen, allt hvad vi har hålla kart - bortom detta.
.
haf, som förtonar i dimmor, det okända, det evigt döda, ~ o r d ~ o l e n.
Klipporna saga på sitt sprgk: ditintills, men icke vidare; hafvet åter lockar, drar oemotståndligt vidare mot norr, att lösa sinn gtitor.
För ett ögonblick förstod jag hvad jag förr aldrig förstått, drag- ningen mot norden, hågen att utforska, polens okiinda regioner.
Sedan vi sett hvad ses kunde af Nordkapsklipporna, for0 vi rätt ut i Ishafvet.
En del af, Kung Harolds~undersåtar roade sig med ett lönande fiske, andra skrefvo Nordkapsstämplade bref till vän- ner och bekanta vid salongens elektriska ljns.
Först niir bliten vid 3-tiden satte sig i rörelse för återfärden blef det lugnt ombord.
Vi hade redan Hammerfest bakom oss, innan vi åter p&amp; lör- dagen vor0 redo till att njuta a£ Nordlandens ståtliga naturscenerier.
Snart kommo vi in i Lyvzgenjjord.
Den utgör enlig$ mihgens mening Nordkapsturens glanspunkt.
Nan har utefter dess ena sida: berg vid berg, växlande i form och kanske an mer i färg och mel- lan dessa, stora gletscher, som sträcka sig ned till vattenbrynet eller mynna ut i vilda forsar.
Inte ett odladt jordstycke, inte en män- niskoboning.
Ett enformigt tema, om man så vill, men med de ri- kaste, skönaste variationer.
Vid slutet af Lyngenfjord, vid Lywge~zeidef, gingo vi i land och togo oss en duktig promenad tvärtöfrer till Ulfsfjord, dar det öppnar sig ett nytt, hiirligt fjiillpeïspektiv.
Vägen var god.
bergsluttningarne beklädda med den hiirligaste grönska: Nordlandens gräsmattor borde verkligen ha sitt sarskilda kapitel.
De stå i färgprakt framom vara iingars.
De visa alla skift- ningar af grönt, till gult, rödt och blått.
Det är ej endast motsatsen mellan det gröna och de mörka klipporna eller de hvita snöfä.lten, som gör att ögat tjusas af dessa gröna sluttningar; det ar en rik, saftig flora, som utvecklas vid den eviga isens gränser.
Solen, dagens sol och nattens sol, skepar denna fägring, lika skön som förgänglig.
Men hvad &amp; c det för små grila, rörliga prickar upp % bergåsens sluttningar, hvarifrån kommer väl röken, som hvirflar upp bland säljbuskar och dvärjbjörkar?
Det ar renarne, som beta, det ar lappar- nes eldar.
Vi äro ju midt uppe i lappmarken.
Intet iir naturligare.
Snart möta vi lifliga lapphundar, som nosa på oss helt riinligt, och derss smutsiga herrar, som gärna vilja göra geschäft med oss.
På aftonen lade vi åter ut från Lyngeneidet, och passerade an en gång denna underbara fjord med dess gletscher och mångfärgade klippor.
Söndagen hade vi det härligaste väder.
Man kunde sitta p % däck somnarklädd och njuta en gassande sol.
Hnfvet var l %ngt ifrån lugnt, men vi hade medvind och gingo inomskärs nästan hela tiden.
Vi foro åter genom Lofotens bisarra skärgård, ' men dekis nya vägar.
Tiimlarne lekte i vattenbrynet kring båten och kunde med sina muntra språng roa dem af oss, som för en stund tröttnade vid klippor, haf och himmel.
Mot kvällen, da vi kommit till en öppen fjärd vid södra Hind- ön, saktade vi fart och stannade slutligen en stund.
Till och med Angbåtens kapten hade ej sett något grannare i denna färgskif- tande natur.
Ett oväder med svarta moln och två fulla regnbågar upplöste sig i det präktigaste färgspel.
Luft och klippor och haf blefvo son1 en enda oandlig regnbåge.
Denna strålande fargprakt lönar det sig ej för en klåparpenna att beskrifva.
Äfven skalder skulle tveka inför denna uppgift.
HUU inångn ord hai- viil spr&amp;lret för att återge de oiindliga fiirgskiftningar, i hvilka ögat frossar?
Och en målare slrulle ej lyckas biittre.
Han blefve troligen nt- skrattad för sin djärfhet att tro palettens färger racka till för att mala denna fiirgglans.
Kl. half 12 sjönk den blanka solskifvan, färgerna bleknade småningom.
Vi väntade på soluppgången, men förgafves.
Snart voro vi inne i en diinregion. '
b Kl. 7 må.nda.gmorgon vaknade vi vid Svartisen, Nordlandens största gletscher.
Egentligen borde man varit uppe vid 5-tiden för att ha sett inloppet, men man är inte mer än en människa för att man är turist.
Mycken hvila blir det i alla fall ej bland alla dessa natur- beundrande passagerare.
För sjukligt folk passar ej denna färd, om ock sjoluften kan för mången vara starkande.
Tjugu minuters promenad genom blomrik iingsmark.
Hvilken mangfärgad bukett plockade jag ej af vackra och rara blomster in- vid gletschern!
Gletschern, som i siq största bredd lär mata minst sju svenska, mil, var intressant, ej minst för dem, som aldrig förut skådat ett sådant naturens under.
Vid Svartisen togo vi farväl af solen.
Det mulnade kort efter- åt och regnet - började.
Vi visste att vi passerade genom den stor- artade skärgård, vi haft tillfälle beundra för några dagar sedan, vi gingo förbi Hastmanö, Torghatten och, de syv Söstre~, men sågo lika litet däraf, som af polcirkeln, hvilken vi saluterade med nagra kanon- skott, liksom d&amp; vi för första gången passerade denna imaginära linie.
Vi skulle nu åter vara inne i den tempererade zonen, men det märktes inte, det var sannerligen s&amp; kallt och ruskigt, att man höll sig helst under däck.
Nu hade man ock känslan af att det var sista dagen I mor- gon skulle det lilla sanhället skingras åt d a världens hörn.
Och det fanns många, med hvilka det var ett nöje att samtala.
Förut dol- da musikaliska talanger trädde fram, det sjöngs Schummns sånger, och franska variethisor och engelska Barnkammarrim, allt åhördt med samma lifliga intresse till långt in p&amp; natten.
C På tisdagmorgonen lupo vi in i Trondhjems hamn.
Och s&amp; var Nordkapsresan ett minne blott, som man alltid bevarar bland de basta, men skyr för att Atergifva i ord.
Nin penna har ej heller gjort anspråk på mer an att skildra.
de yttre konturerna af en turistresa till hTorilkap.
Men tål du s j ~ n, har tid och pengar, lämna det slitande Europa för en vecka, far sjalf dit upp, skåda sjalf Nordlandem sommar- ljusa, högstämda, färgrika natur, dess egendomliga växt- och djur- värld, njut och dröm!
E. F.
Laura Marholms förfhttarskap.
...
De tvenne arbeten af Laurn Marholm-Hansson, Kvinnor, utg. 1895 och Tvenne Kvinnoöden, 1896, hvilka nu införlifvats med vårt språ.ks litteratur och väckt en viss uppmärksamhet, representera den hypermodernaste åsikten om kvinnonatur och villkoren för kvinno- lycka.
Det förra af dessa arbeten har redan, innan det öfversatts på svenslca, recenserats i Dagny af en ansedd manlig penna och erhållit vitsordet att vara talangfullt skrifvet.
Att åter f r ~ d r a g a några punkter ur detsamma motiveras alltså däraf, att endast Izvinnor kunna förstå kvinnor.
Om, de hemliga sidorna af den kvinliga själen » kan ju mannen icke yttra sig, eller åtminstone ej med k~inlig sak- kiimedom tillbakakasta den uppfattning af kvinnan, hvilken fru Mar- holm med så stor säkerhet vill göra gällande.
Det ar ganska märkvärdigt, att just dessa af förf.
lasta » hem- liga sidor af den kvinliga själen, dessa moderna skildringar, leda tanken nära två dussin sekler tillbaka.
Hqs fader Aristoteles, anti- kverad sedan århundraden, återfinner man nämligen en åsikt om allt kvinligt, hvilken, om den vore riktig, skulle förklara och berättiga fru Marholms påståenden.
Aristoteles anser som bekant den jordiska naturens mål och medelpunkt förverkligad uti m&amp;nnislzan, men, mlirk val, uti den naan- liga m a ~ i s k a n.
Allt annat i världen Slr blott naturens förfelade för- sök att frambringa en manlig människa.
Hvarje flickebarn som födes är blott en ringare grad af missbitd~aing.
Hvarje lcvinligt väsen öfver hufvud är ett nzissbildadt väsen i jämförelse med det manliga.
Det heter vidare hos Aristoteles: hvad som konstituerar männi- skan ar tänkandet eller förnuftet, som, iir hennes speciella egendom- lighet.
Egendomlig för människan %r icke den sinnliga 7ctinslan, ty densamma delar hon med djuren, utan intelligensen, icke tillfreds- ställandet af lustbegiir, ty uti dessa ligga också djurens lyckokänsla.
Människan är genom sin natur och intelligens danad till ett förnwftigt f örverkligande af sina naturliga f örmögenheter.
Jämför man nu den store grekens uttalande om kviman och hans kriterium på rnäwniskan med Laura Marholms framstillning af kvinnan, så framgår med all tydlighet - oqn man vill sätta tro till fi.u Mnr7tolna - att Aristoteles haft rätt.
Kvinnan är i så fall icke människa, hon är blott en missbildning af människa eller ansats till människa.
Och d % kan hon också mycket väl.
vara - » en kapsel
öfver ett tomrum, som skall fyllas af mannen *, en organism som uteslutande bör första PizecZ sina nerva ..
Det centrala i hennes till- varo, hennes A och 0, må, d % vara det erotiska, könsbegaret, och p i tillfredsställandet a.f detsamma må bero hennes ~produkti~an förmåga, ej blott den speciella daraf följande, utan all aman prodzlktivitet.
Det var, noga att marka, på den tiden, då krinnan dyrkade Eros, som filosofen ställde henne på den plats, diir man nu åter- finner henne i den nyaste litteraturen!
Men Laura Marholms osmakliga uppfattning af kvinnan iir såsom regel lyckligtvis falsk, och hennes tidspsykologiska porträtt lämna, oaktadt deras i stilistisldi afseende framstående varde, exempel p i bilde mot- siigelser och felslut.
Hennes psykologi passar möjligen för de kvinnor, som, enligt förf., » skola kouuna~, ej fijr dem som uro.
Om uti förf: s porträtt de framställda » typiska » kvinnorna an skulle känna igen sina känslor, sina begär, sina kriser, så känner lwirinan i nllntdtthet icke igen sig uti dylika v8ldsamma begär och kriser,hiirom förvissar den kiinsla af vedervilja, den protest, den sedliga förbittring, som förf: s skildring af kvinligt känslolif väcker hos de flesta.
Hysteriska kvinnor finnas i vår nervösa tid nog flera än förf.
skulle kunna narngifva.
Bfen hysteri ar ett p~tologiskt tillstånd och ej en väsensegendodighet, den må nu drabba en rikt begåfvad kvinna eller en idiot.
Detta sjukdomstillstånd f&amp;r ej upphöjas till kvinlig viisensnöd~iinclighet, så länge det i riirlden finnes ett flertal af friskg.
kvinnor.
Kvinnan, men blott den friska hinnan, kan vid sidan af sina egendomligt kvinliga kanslor och sin förmåga af intuitiv perception vara mäktig både först %ndsutveckling och ett förnuftigt tankelif.
Det är i synnerhet vår tids uppgift att visa just detta.
, Till ett något grundligare skärskådande har jag i frii Xarholms Kvimor valt porträtt 4, Nervösa Grztndtoizer, hvarutur jag vill söka extrahera förf: s kvinnoideal.
Det ä r n i d i g e n uti denna uppsats man finner, hvilka de kvinnor &amp; o som hänföras till detta ideal, och hvad som berättigar dem att raknas dit.
Dar återfinnes också för- klaring p % den kvinliga » vildheten », ett uttryck hvaraf på sista tiden anhängare till h u Marholms » skolan ofta begagnat sig.
Uan f h jäfnval göra bekantskap med den D typiska D kvinnans uppfattning af mamma.
De tjugu sidorna lIimna allts % ett rikt material hemtadt vare sig från förf.
själf ener från hennes kvinnoideal.
193 - Om den Bnyan art af kvinnor, till hvilken Laura Narholm an- ser att författarinnorna af Keynotes och Dilettantes höra, heter det sid. 115 att de iiro zn~cle,-gula, trötta och @ ta.
I motsats till wde hemskt tjockhiiclade » kvinnor, som begrep0 allt r&amp;tt och slatt genoin sitt förstån.cl, kiinm dessa medr sinn.
9lel.ue.r.
» Detta blir genast en helt annan och finare art af uppfattning)) (sid. 114).
Vidare Bga de » en siilrer viirdemiitxe i sina högt ntveclclade nervers ' hårfina ' vbg- skAlil ».
Och » de kiinna för hvarandra med sina mycliet utvecklade dallrande nerver så, som tinnu ingen kvinna lriint för den andra, en gemensam lyftning, sbdan Irvinnen föm blott er7uiElit den genom man- nen » (sid. 115).
Unclergifvenhet och finhet Siro förtriiffliga egenskaper.
Men hvaxföi: slrole dessa kvinnor tillilra vara s&amp; trötta?
De taga lifvet ungef iir som blomstren pb inarken (sid. 11 5), utan att bekymra sig oin inorgondagen, clorss teoretislca lrui.~sl~apsförviirf gar soin on dans, och de lefvn i en hi,t~ills siillkynt harmoni och frid med hela sitt slakte.
Tröttheten föref allor allcleles omotiverad-.
Förf.
förklcwar sid. 99 den.
Irvinliga ' » vildheten » genom be- svmandet af ett par frnmlrastade frggor.
~Hvarför vill en förfinad, kroppsligt spad kvinna förena sig med ett djur ined primitiva lidelser och alska detta djur? » » H~rarför verka kraft och skönhet starkare 5in sjalens och hjiirtats finare egenskaper?))
Svaret lyder: » emedan alla män förbise den eviga vildhet, det otamda, priinitivt vilda skap- lynne, som lurar inom till och mod den mildaste och basta kvinna)).
Dar stfr verkligen sa; men det ar antagligen korrelrtinrfel, att uti detta svar » den evigs vildheten)) ej fatt bli det ksusernnde be- greppet, utan i stallet -- wztinnens förbiseendi!
Vildheten har emeller- tid blifvit nigorlunda nöjaktigt bestamd.
Förf: s Bsikt, att alla kvinnor .&amp;p donna s&amp; vilseledande oviga vildhet, Iran ej delas af deiil, som ' kiinna sig lin koiiimit öfver det otiinde stadiet.
Fiir öfrigt har hvnr och en s.i.tt slraplyme, och nog ter det sig » vildt » hos.
n8gra.
De nyn förfinade nervlrvinnornas uppfattning af mannen tyckes vara iifverviigande obehaglig för dem sjiilfva.
Nen kvinnorna kunna dock icke un.dv, ?sa iilennon.
Det går ej an iitan ruin för deras eget viisen .. Lycldigtvis förstb dessa kvinnor, att det gör mindre 7~ve) n kvinnan alslrsr, blott hon älskar.
Det går till och med för sig att Siska.
och vainjas vid den inan tilslzar.
Mrs Egerton t. ex. upp- fattade » iniinnen i alliniinhet +och sina två män i synnerhet till hiilften med hat, till hiilften med beundran för denne tölp - mannem (sid. 104).
Om sninins Irvinna hoter det oclrsA.
(sid. 9G), att hon %r » en,,.
194 iiiycket föriilsknd liten lrviiinn, oskiljaktig friin innnnen, om han blott icke vore sii lk@.&amp;ii,a, så Iiliimpig, så diun, s&amp; helt och liiillet man, sii odriiglig och oumbiirlig som mannen blifvit för kvinnan.))
Intet glåpord tyckes vara för fult att nuviindas om inniinen.
Hela lrönet iitskrnttas.
Förf.
&amp; ger (sid. 97) att kyinnorna finna mannen %Icomisk », att för de unga flickorna han ar &gt;ett evigt skratt- retande föremål ».
Jii finare, vigare och spensligare en kvinna kr, ju löjligare finner hon detta stora diimina djw, som giir s8iinna klumpiga rörelser för att n&amp; sitt koiniska mfil2.
Sid. 99 skrattar kvinnan &amp; ter inom sig A t mannens » tjockskallighet », och detta dar- för att denne dumme mau, i följd af den ridderligt konservativa idit, som han skapat sig om lcvinnan, blir blind fiir g8torm i hennes sninmansatta natur.
Är detta förfinade kvinnors spriik och tiil viil ordens innebörd att granslras i ett civiliserndt och sedligt iued~etet samliiilleY.
Och om mannen iii för Irvinnan allt detta och eiidnst detta?
diiiil, löjlig, förhatlig, af hvad slag iir da clen 7yftrli11g (siil.
Il;)), hcilkerr kcitmm fön.
blott genom ~nmmen eritkllit?
Det nya speciet af Irvinnor har sasom det synes ytterligt ökade fordringar på de stackars utskrattade mannen.
För dessa kvinnors eget välbefinnandes skull bör man - &amp; l Unska, att de ickc rniitte i alltför m h g a exeinplar adiinda före %de Iiyn ma11 hrilkli dyka fram vid clen andliga horisonten)), ty de ' min världen nu agor passa icke för sadana kvinnor.
Ponera att miinnen, i kiinsla af sin otil1riic: klig- het alldeles draga sig undan för deras smiilrtancle, akta, iiti.iifdla kvinlighet - i så fall blefve nförviintningens spänning2 (sid. l l o), såsom förf.
säger, %alltför anstriingande f ör dem!
» Mig förefaller den del af fru Xarholms Xcinnor, sid. 94- 115, livilken jag nu en stund sysselsatt mig med, nistan vidrig.
Ett sådant jolm, en sgdan parfymerad osundhet, soiii innn sölit litdi påsmeta fiirger och polityr!
fiainstiilltiingen Hr till sitt iiiiiehiill från början till slut konstlad, diirfpr att fikf.
liksoin atngit sig att gi5i.a svart till hvitt, att blanda Lort kci~tlighet ined sirrdighet eller inbilla lasaren att de två iiro ott.
Jian t d a r om:: förfiiinde: &gt; Is~iriiior p&amp; livarje blad, medan kuinlig s.ålret och rniinsklig nzksbiI~l~tir~r / lysa fram genom ' de gMiilla orden och det förföriska bildsprdket.
Efter att i JCvinnor lin orienterat sig uti frii Marlioliris fik- fattarskap och diir fiiiinit cle nntydcln IiAllpiiiikteriin för hennes: ?teorior::,
blir liisningen a£ hennes andra arbete, Tvenne Kvimoöderi, en lätt men mindre intressant, för att icke s8ga rent ut trlikig uppgift.
Förf.
tir konsekvent och man f8r endast se en nzise en scene af hvad man hört förut.
Hennes tidspsylsologiskn portratt Ciro delvis slcrifoa ined ojiimförligt mera s c h w ~ a g och talang an 17oeme ICliimoöde17., och .Iiisaren bar fördelan att uti dessa snmiiianföras med fraicinstaencle per- sonligheter, under det han i beruttelsen Hvad vo.r det?
inföi: es i en iuilj8, diil.
luften %r kmf och allting osnndt, tarfligt, flottigt.
Ej un- der att inan clrnr en liittttnadens suck, nar man slir igen boken, och att man i det verkliga lifvet, såclcznt det lir, Iz~nner sig som 0111 man kom~nit ut i en frisk atniosfer, en nykter tillvaro, ifrån sjiikrummets nxlrotislra dofter, hypnoti&amp;a sömn och » sprittande, dallrande, sugande » nervaffektioner.
Det första Irvinnoödet kr följande.
E n tj iigofi8ttnfia: ig fl iclrs, 12onn.y Lauter, med god uppfostran.
och redan börjad lilAm. %r varksamhot innclrordernr sig i ~ o r l i u nti ett aridra Idnssens pensionat.
Den unga kvinnan plAgns af ensamhets- Iriinslan, hon frf~gar ödet och hvalfver stiindigt i sin hjzirna tanken p k 0 1 1 1 hon slrall npplefi7a något)).
Kort därefter triiffar hon vid middagsbordet den m m, mod hvillcen » hon slrall upplefvs nggot.))
Deras foi: stili saminnntriiffnnde ktinneteclmas af on ömsesidig, hypu.o- tislit förlaiiimde Iriinsls.
De v k l a ej ett ord, men hon förniinmer shsom betïalctride någon henne invandigt.
Jössing, dansk till börden och ett par år yngre &amp; n Lonny, stu- deras niedicin.
Han presenterades i pensionatet som .ett stoïs&amp;dt mediiiim.
Snart tillbringa Jössing och Lonny skymningarna tillsammans i fru.
Niesels salong.
D8 de andrn gCtsterna afiagsuat sig, spelar han för l-ionne.
Li5piiiligarna p&amp; pian.ot terlm som eld i hennes ådror .eller som ~iysr.iingni: f r h hjiissan Uill fotsidorna)).
» Tonerna bli under Ilans Iiiiudor till o11 hel nnstorui af AtrPL.))
Ran 81 ' henne motbju- dande och lilzviil upprepnr hon inom sig: di1 skall, d11 skall, du skall!
Inom kort beliiirskns hon fullständigt af denna m m, som hon inta &amp; nnu iilsl: ai:, iilen hvars litdrlek hoii dock å t r k.
Jössing reser hem, men Aterkommer efter nAgra veckor.
Lonny finiier honom vid middagen £ortfararide obehaglig.
Det stora bleka aiisilrtet, den ddiga hallningen, hans gamla erbarinliga kliider, hans flottiga svarta h k, d l t %r henne viiuijel.igt att se p %.
Emellertid kriaclcnr hen samina afton på hennes döm och sggqi., att han komiliit Bter, einednu han e; i kunde vara utan henne.
Han s
- g&amp; ined hennes löfte: » jag vill ' vara hvad ni finner hos mig.
Det vill jag vara. » Det fadda och flila hos honom %r borta.
Deras förtrolighet ökas.
De tillbringa sönctagnrne p; utflykter.
Under en &amp; .dan iitflykt Iriinner hon plötsligt att k f r h hoiioiii utgick den farliga trollmakten hos en man, som just befinner sig i titlpunk- ten för sin kraftutveckling. » Sedan dess förmii.r hon ej se honom, fullt i ögonen.
I pensionatet hviskm iuan bakom deras rygg.
Lonny pligas af oro, hon tviflar på hans uppriktighet, hon vet ej livad hoii skall tiinka om honom, » som tllltjht tillhöljer för henne det centrala i sitt viisen.
» Men hon &amp; Iskm honom nu i trots af allt.
Ett iipp- kade mellan Jössing och hans riimskaiurat Linniiuq, som bringar hans förhållande till Lonny på tal och groft föroliimpar denna senare, har till följd att Jössing flyttar f r i n pensionatet, d a haii kompro- metterat Lonny.
Hon erhåller diireftor ett ingestfullt riintniit bref ined begiirnn om möte i Thiergarten.
Lonny slrynclai: dit.
De g&amp; arin i mm, men iinnu 1znlla.r lian henne fröken Lauter, annu tiger han, iinnii ingen fiill iitgjiitelse, iinnii blott en sluten hand!
Det retar henne.
Hon finner det, diimt och löjligt att randm s&amp; där.
SA, jag håller inte e t », framstöter hon ovillkorligt.
Ändiiligen kommer Ögonblicket - -- - - - » deras liippnr finna hvarandra och blifva hiingande vid hvarandra.~ Då det nu %r klart dem emellan, upp,aörri do framtidsplnrier.
Jössing är ledsen vid studierna.
Han vill bli musilrer.
det skall du ock », siiger Lonny.
Hon vill liimna honom sitt lilla arf, resten skall hon bedja om hos föräldrarna.
Följande morgon skall han resa till sin far och meddela honom beslutet.
» Ordet födofning har icke fallit; Deras förhållande till hvswiandra var deras hemlighet.)?
Följer en afton i kärleksyra och ~liitligen ott a f ~ l i ~ t l fiir blott fyra dagar.
Då skall h m rara Rtor.
* Men om du glömmer mig dar hciiima hes do dina?
&gt;Dig?
:: Han såg på henne med en underlig, niistan sjuk blick.
:) H \ - ern Iriinde nagonsin glömma dig? » - - - - - - - - - - - - Lonny viintade förgiifves - han kom icke åter.
Eftor p&amp;inin- nelse kom slutligen ett bref, soiii sade henno - att hon rar gliiind, att han ej liingre kunde frammana hennes drag.
&gt;Allt som hiinger snminan med 13erlin förekommer mig som en enda hypnotisering, som jng befunnit mig i.
Det ar som en friiimaiide vilja pfihjiidit mig det sjuka behof efter dig jag förnam - - -- - »
Efter den första bittra förtviflan att se sig så nesligt besviken finner .Lonny dock tröst uti att » n&amp;gonting nu Irvallt fram hos henne, som gör kvim.a.n till lwinnlz - medvetandet om att 7cunna ltlska, detta medvetande som vår uppfostrl och v t egen räddhåga så lange håller nere hos oss, tills något sker, soin spranger ringen.))
Detta är hennes behållning!
Måhanda har jag varit alltför vidlyftig i redogörelsen för detta kvinnoöde.
Men jag har trott mig kunna bäst visa andan i berat- sen genom att här och där återge bokens egna ord för - dem som ej last eller i b n a lasa densamma.
Skildringen %r patologisk alltigenom.
Hufvndpersonerna äro bbda tvii sjuka.
Lonny har ett irriteradt nervsystem, som hon icke vill behiirslra, utan tvart om lainnar fria tyglar, och Jössing ger ju $ilf svart på hvitt på, ' att han varit sjuk hela tiden.
Förts syfte tyckes dltsii ha varit att åskådliggöra ett visst hypnotiskt till-.
stbnd hos mannen samt kvinnans nervaffektioner i sainband.
med karlekslr %nslan, .och detta har hon också gjort på ett ganska drastiskt och eff elrtf ullt siitt.
Osannolikt förefaller emellertid att en lrvinpa med Lonnys intelligens och som studerar Revue 72 " yp~2otipue ej förstår herr Jössings tillstånd eller fruktar en förbindelse med honom.
Men hvad hon Asyftade var att komma ur sin ensamhet, att en brygga slrulle slfis mellan henne och mannen.
Och mannen - ja!
hur mannen tir, n ' importe!
Lonny viicker e; i sympati och därför faller m m ej en tår öfver hennes öde.
Det &amp; r mer rörande att se ett barn gråta öfver en sönderbruten lelrsalr an att se Lonny gråta öfver sin krossade kar- lek, hvilket torde bero på - att wrverna spelat en alltför stor roll i 7zennes kiirlelrshistoria!
Förf.
bereder läsaren en angenam ofverraskning genom att af berättelsen lata framgA hemmets sunda och helande inflytande på Jössings sjuka sinne.
Han blir frisk och normal, då han åter val är i kretsen af far och mor och syskon.
Nagra stämningsfulllz natur- slrildringar höra också $1 det goda i boken.
Däremot förefaller själfva slntlcliiii~men, Lonnys vinst af det skeppsbrott hon lidit, nästan löjlig.
En ~jugoåttdwig kvinna behöfver icke g&amp; igenom Lonnys öde för att komma till medvetande om att hon kan alslca!
Utan hinder af » uppfostran och egen racldhåga~ säger hennes lrvinlign natur henne, detta, långt förut.
.
' Kvinnoödet numro t~rå, Det osrigda, med dess bisarra början bör utan tvjfvel anses som ett f porträtt:).
Men det iir framstalldt så vidrigt, så afsiktligt vilseledande, att liisaren endast med afsky och förbittring vänder sig bort f r h denna teckning.
Det ar blott m kansla, som öfvervinner vå.r natiirliga motvilja för att tala illa om de döda, och det förefaller, som hade fiirf.
under inflytande af denna kiinsla tydt det sista irvinnoödets tragik.
Språket är i l l i medfaret i b5da fru Jlorholms böcker, och siir- slrildt i Tveme li7vi~z~zoöderz ofta banalt.
.
Deuua aninä.i.kning d r a l h r naturligtvis öfversiittaren.
Utixyclc siidana som still höljde^,:: sof in:?, » hanknstandez, (adverbielt), » frysande besvikenhet&gt; och hriiidra nildrn kunna icke sägas på fördeldctjgt satt rikta detsarniin.
Sa.rskildt märkes den ymniga förelcoinsten af verbet ltii~zga i alla möjliga former,, synnerligast de participa, » hiingande D lii~par, D hängsmde? \ bliclrar, » hiingande » axlar, » hangande * ögon, m. fl.
I allt detta: &gt;hiingande » saknas blott oiztirtgcl - ett uttryck som borde kunnat £A en förtrafl- lig aniäirdning i sainmanhang med de föregående.
Vi ha utan tvifvel att viinta manga alster af frii Jinrholins flytånde penna.
Vi välkomna dem ej, men vi frukta dem heller ej.
Blir an fru Marholms författarskap hvad det rarit - angrepp mot kvidig smak och blygsa~nhet, ett uppträdande utan hyarje etisk hall- punkt eller förnuftig uppfattning af kvinnans s t d h i ~ i g i viirlrleii, ett sensualismens evangelium - så ha vi intet att frukta af hennes talang.
De kvinnor skola ej dö ut, för hvillra talangen ingenting betyder, om den tjihar ett orent, oförnuftigt mal.
Alma Cleuc.
Den internationella kvinnokommgressen B Berlhx Den som nAgot närmare följt med kviiinorörel~en i Tyskland och kanner namnen på dess ledande personligheter kunde ej iindg&amp; att med en viss niisstro motse den %internationella kongress för kviii- ligt arbete och kvinliga strahr anden » - B htemnfionaler Kongress fur Fraumwerke und li ' rauenbcstrebzi,lgen », som den oficiella titeln I.
lydde - hvilken skalle htillas i Berlin under september månad detta ai.
och till hvillren sedan åtskilliga mailader tillbalra inbjudning ut-.
, agtt till lcvinnoföreningar öfver hela, viiilden.
Namnen, Morgen&amp; st0rn c och B Cauer)), som stodo att Issa framst g&amp; inb; judningsljstornn voi-o visserligen valbelcanta och högt viirdernde, men det förnämsta kvinnosalcsföïbiindot t. es.
det sedan mer an 30 &amp; r tillbaka med Leipzig som utgtingspnn1c.t verkande &amp; und Allgemeiner deutschen Frnuenverein » salinades p&amp; programmen, och många af de ledarinnor,.
man alltid varit van att se g % i .spetsen för.hvarje med kvinnofrå-t-.
gan saminanhiingande reform eller viktig rörelse,~höllo sig iden i ögonen fallande grad borta.
Kunde det.
val vara verkligt allvar ined ett företag, som af slnenet att domula, kommit till stand utan.
samverknn ined Tysklands mest Iranda banbryterskor inom detta.
område?
S&amp; fr&amp;gade man sig.
.Men lcongressen gaf sjalf nöjaktig för- Irlnrjng på frtigan.
I de a£ ledarinnorna h a h a halsningstden be- tonades ~ittryclrligen,, att det ifrilgavarande mötet iiteslutande var ett verk af Berlins kvinnor, @ t!
initiativet dh ' till icke utginge fr %n niigon viss kvinnoförening, ej heller friin, Tyslilands k~innor; som ett helt betraktadt, titan fï5.n den tyska rikahufviidstadens Irvinnor, hvilka varit af den &amp; sikten, att just under den p&amp;gAende Ijerlinerutställnin-.
gen det rätta ögonblicket vore inne att f å en lrvinnolnongress till stAnd.
Så mycket rörande .iipphofvet till kongressen.
Hvad sjalfva.
IiaraBteren af depsamma betriiffar, - 1row.
snart nog afven den mest slceptj.skt anlagda underfund med, att a l l ~ ~ a r e och t gedigenheten af det hele 1 7 0 1.
0 stallda iitoin allt tvifvel.
Hvnd som förefallit balrom lrnlisserna innan slrtidespelet satts i scen, angtir i det stora hela ej åsk&amp;darna, förutsatt att prestntionei-nn som bjudas h a l a intresset vid makt och öfrertriiffn förvantningarna.
Och detta har i hög grad.
varit fallet med Berlins nyss afslutade internationella kvinnokongress.
Trots det att inan till sin salrnnd funnit en och annan liicka i de för öfrigt sa val £yllda leden a£ kampt-me för Iwinlig frihet och rgtt, kan det liela betralctas som en storartad seger för lrvinnornas sak.
Detta har varit det allmänna sl~itomdömet om lrongressen, ett omdöme hvari så viil ' tyskar som främlingar, enhalligt instämt.
Och må det till- 15tas mig, att förntslricka denna anmarlrning innan jag går att med- dela några intryck fr&amp;n lrongressen och dess förhandlingar. '
J a g vm ej med p&amp; jätte-lcvinnokongressen, i Chicago världs- utstallningsåret 1893, men nappeligen kunde den ha, varit mer wie-.
senhaft B till sina dimensioner än den kvinnolcongress, som niss ägt rum i Berlin.
Man tanke sig stora rtidhossalen i Berlins to ra rad.
hus, packad, till sista plats öfrerfylld af en till etörsta delen af d.amer bestgende försmling.
(Efter hvad slutsiunnloringeri iitvisat lära öfver 1,600 s E i n t r i t t s k ~ e u n blif vit utdolade.)
Herrarna voro s&amp; i minoriteten, att de lcnappast kiincle tagas iiied i riiknin- gen.
Det var endast vid det l h g s referentbordet nedanför talare- stolen, man såg representanter af det stnrlcwe kfinet.
Dar förekoinino de dock i myclret stort antal och med rörande ståndaktighet sag man män hålla ut timme efter timme iiiider de oiiildligt Idnga snmmankoinsterna.
Intet nfigot så nar betydande blad i Berlin tycks ha underlatit att siinde sin reporter, och tidningarna, lifven de mest Ironservativn, ha innehiillit spaltlanga, i ic~lrtniligsfull ton hB11na referat öfver kongressen och doss förhandlingar.
Kvinliga referenter ' från olika lnnder hade äfven mycket talrikt infunnit sig.
fiIau komme efter detta ej och past&amp;, att Tysklands kvinnor ej hafva nå.got att saga i staden och staten.
Det vill ej litet iiifly- tande till att f&amp; världsstaden vid Spree, att s&amp; oinskränkt, som hiir skett, städa sin förnämsta byggnad till en enskild korporations för- fogande.
Under en hel veckas tid hafva kvinnorna varit allenahar- skande i denna åt stadens fiider och styresiiiiin helgade boning, med dess iiriposmtn trappnppghg, dess ridlyft-iga gallerier och vestibuler samt dess i adel stil hillna storartade solennitetssnl.
Och från den talarstol, friin hvillien tyska rikets hufvudstads angeliigenheter annars afhandlas, ha dag för dag kraftiga, tandande, viickande tal hållits af Icvinnor, allt med käjsar Wilhelms, i en vacker viixtclekoration inramade byst som bakgrund, en smmanstallning, som ej saknar sin ironiska sida, d i man betänker, att det knappt torde finnas en mot den moderna kvinnorörelsen mer antipatiskt sinnad man, &amp; n just Tysk- lands nuvarande käjsare.
Hans allbekanta, kategoriska uttalande i kvinnofriigan lyder ju, att kvinnan endast bör hafva tre k för O ~ O - nen: » Kinder, Hirche, Kuchea.
Den reflexionen h m man ej heller biinnat unclgii att gora, att denna den första större internationella kvinnokongressen i det mo- narkiska Tyskland kommit till stånd och gatt af stapeln utan en tillstymmelse till vare sig * Icaiserliche D, &gt;J königliche » eller sgrossherzog- liche Protectionw, eller » högt beskydds af hrad slag som helst.
Den hm tvartorn i allt blirit en ä.kta demokratisk priigel.
Vare detta sagdt såsom en min fullkomligt personliga anmärkning.
Ordet parti af hvad skiftning det vara inande var för öfrigt helt och hållet bann-
' ' Iggt fr % kongressens förhandlingar.
Den episod af politisk parti- anstrykning, som under mötets ging lroiu att utspelas, var dldeles utom prograilinet.
Men daroin liingre fram.
Det allra första intrycket af berlinerlrongressen och darined samiilanhiingande anordningar var, för att saga sanningen, ej odelndt angeniim.
Nar man som friiding anlander till det lrolossala B e r h, l~auner m m sig gifvetvis i början i hög grad bortlrommen.
Dess otvifvelaktigt f ÖrtrifFliga hotell fina er man, d&amp; iuan anländer med Stralsiundttiget sent p&amp; Iwdlen, öfverfnlla.
Och får mall liksom underteclmad hålla till godo med hotellets » Baclezimmer » som logis (lyckligtvis utan att precis behöfva ligga i badkaret) tyclrer man nog att det är litet si och så m ' ed den trefnad lriijsarstaden har att bjuda den resande.
(Som ett parentes må tilliiggas, att mitt har omn6muda mindre trefijga logis, redan dagen clSirpW lrunde utbytas mot ett i allo behagligt rum i en af erl lins finare privatpensioner.)
På natt följer morgon 0c.h det galler att söka sig fram till vederböraude och slcaffa sig informationer.
Vet du, min varde lasare, hvwd detta vill saga i Berlin?
Har du varit dar s&amp; kanner du till den gordiska Imut som kallas Berlins wVerkehrtmittel », och att inan ej i brådbraslzet ser sig god att Izunna redn hela denna intrasslade härfva af Pferde-Bah~ien, Eisen-Bnhnen, Eleclrtrische Bahnen, Omnibusen och hvad de allt heta Man slutar ined att taga en droska, fr81nlingens raddi~ingspladra och kräftsåret på hans reskassa, och beger sig af efter uppgifna adresser.
Hvad ifrBggvmande berlinerkongross angick agde densalnina ingen fast kongressbyrå, dar anmalningar mottogod och upplysnin- gar erhöllos.
Det var, att kuska från den ena iindan af Berlin till den andra för att sölca de olika komittidamerna i deras privata bostad och i sista stnnd plåga dosse alma varelser med frågor, frågor, fragor.
Deras tålamod och w Liebenswiirdiglmit D under den wL4nsturni af förfrågningar, hvsraf de under dagarna niist före kongressen måtte ha varit niisatta, bestod dock på ett ntmärlrt sätt profvet.
Om den första sa~nl~vämsaftonen i de s. k.
» Festsiiien des Englischen Hansew, där kongressmedlemmaxna slziille halsas af be- styrelsen, &amp; så godt att siiga så litet som möjligt.
Det syntes t~rd- ligt att vederbörande frimbe~vurit makter, som de dldeles saknade förmago att behärska.
De hade för visso ej räknat på en s&amp;dan masstillströmning af deltagare, och lokal, f örfriskningar, f est-komitti, allt var otillräckligt.
E n svensk deltagarinna i tillstallningen har ' gifvit den benämningen huggs exas, jag kan med biista vilja i vGl-
den ej ens skinka densainrna ett så aiis1) riiItsfiillt epitet, db jag p i hela aftonen ej Iwnde iipl) tacku, nigot att » hliggav.
Och dock gjord0 komiterade hvnd i deras förmagu stod fiir att bista den vilsok~iiiiiii frainlii~gen.
En ung dani, med de för komiti: damcrna iitiiliirkarido flaclclrande Ijnsgiila banden på aselri, tog sig an så vii1 Frcdrika- Bremer-Förbundets delegerade soiii Fi~ilamiIs rrepresc~itmt, hvillra 1111- der dessa dagar bogot delade ljiift och ledt med hvaraiidra, och uied eri utsölit iilskviixclhet sökte hon gijru les honiienrs.
lieii hva.d fiir- mår den enskilde emot iilassorna?
Det vissa ir, att niir maii iindt- ligen befriats fr4.n Berlins ~gastliche Aiifnahine~ och lyckligt och viil befann sig p&amp; gatan, drog man en djup suck af liittiiiid.
Afven vid den första kongress; sarnmankomsten i rfidhiissslen, som ägde ruin söndagen den 20 september * kl. 11 --- 2 föm., liiiiiiiado den yttre ordningen åtskilligt öfrigt att iiriska.
Triingselii oc.11 oredau var oerhörd, i synnerhet kring tribunen, dar komitCdamer, representaiitcr för pressen i långa banor samt delegerade, in- och iitl8ndskaY voro hopgyttrade i en lrompalrt massa, i hvillron litet hrar hade s r h t att finna sig till ratta.
JIen sedan den parlauientmiska appamten vii1 Irommit i g %ng och de respektive ordfiiraridena vid de olika sessio- nerna hunnit satta sig in i sina roller, hlef ordningen mönstergill, och jag tror att i milagen riksdagsförsading briikar den ej vars hiittre.
Som redan nämnts Toro nedanför talarestolen l h g a bord rescrveraile för pressen och på de niiniiaste stolsraderiia ilade de friimmnnde delc- gerade sina bestamda platser anvisade.
Berlinsliorna., hvilka natur- - ligtvis utgjorde den förnimsta kontingenten, respekterade emellerticl ej alltid denna anordning.
Trots upprepade bide godinodiga och skarpa iipgmaningar från ordf. togo de ofta helt ogeneradt do reserverade platserna i besittning, dessa inii nu aldrig sB tydligt med stora pla- kat fastade p&amp; stolsryggarne ha utvisat, att de T-oro bestiiindn för England, Amerika, Rumtinien, Schweden eller hvad det nu iii5 vara för friimunande Iiinder.
Det gallde således att komma i god tid till saininankomsterna för att försiiha sig om sin plats som delegerad; ja, i god tid för att ens komma in i salen.
J u liingre det led med kongressen, ju iner skiirptes disciplinen.
Att komma ut, sedan man vii1 kommit in, Sar ibland lika svårt soin att komma in, da m m koiiimi ' c ut.
V~ider fUre-, dragen, som följde på hvwandra i enoafbriiten rad med Iiiigst fi och ytterst korta pauser, höllos d ö r r a m obeveldigt stiiugda.
Ltan upprepade upp-
visningar af juträdeskortet erholl ingen intriide, och lrongressiniirket med rosett i de olika liindernas färger var ej rådligt att lämna h.einina, SH vida man önslradq göra sin nationalitet gallande.
Att begagna hatt under sarnm,7; nlroinstorna var strängeligen förbjudet.
En lifligwe, mer intresserad och till den högsta 2Bogeisterung » lättare hanföd publik än den., .som vid demm kongress dag efter dag fyllde stora rådhnssalen i Berlin, Ircm inan e: j tanka sig.
Bifalle: vid hvsrje nytt föredrag var alltid lifligt, ofta stormande.
Alla talare applåderades.
De intressanta och framstaende, så val som do tra- kiga och medelniåttiga.
Och alla kategorier.
förekomno.
Om ej för annat så applåderades det af pur förtjusning, när man val blifvit kvitt en alltför långtrådig talare.
Ryssar och ungrare, hvilka rak- nade talrika representanter, voro de mest energiska i siria bi- fallsyttringar.
Deras » El; jen!
Eljen!
s afbröt oupphörligt föredragen.
De som ej förstodo hvacl so111 talats - och dgr fannos naturligtvis många af de friiminande @ sterna, som e; i kunde följa med de tyska föredragen, 1j.lisom för inånga tyskar de engelslra eller franska talen vor0 obegripliga, för att nu ej tal8 om dem p&amp; italienska - applåde- rade för sällskaps skull.
Vid hwarje den minsta paus inellan anföran- dena bröt ett öronbedöfvande sGeschwiitz » ut liksom om man öppnat ett jattelikt stambol för en vSilc1i.g vattenmassa.
Det behöf des inånga upprepade lrallelser af ordförandens 11loclra för att åter skaffa ljud åt en ny talare.
Ett af kongressens stora fel var hopandet af föredragningsämnen; ej den starkaste hjärna lriinde smälta en tiondel.
Man tanke sig l1 saminsinko~nster på S dagar med i gedeltal 14 föredrag vid hvmje s: cinmc~n.lromst, delade på 3 A 4 timmar i följd.
- Rmr; je t. a l are hade 15 21, 20 ini.n.nter till sitt förfogand?, en regel soin doclr aldrig strickt kunde följas.
Naturligtvis hade de minst iutressanta föredra- gen en benägenhet att draga lamngst lit på tiden.
Anmiii.hingsvärdt var oc.kså, hur] rar för hvarje enslrild talare hans egen stainma tydi- tes vara och hur svårt hvar och en hade att begransa sig.
Diir ffnnnos dem, som ej lrunde hajdas af äfven de mest högljuclda påminnelser från ordf. klocka att tiden var ute.
&amp; !en trots det att kongressen i sin st8ndigt stigande och sjun- kande ebb och flod enligt våm lugna och fridsamma nordiska begrepp ej alltid följde de regelriitaste fåror, gick doclr genom det hela en underström af allvar, hvarpB man icke kiiade misstaga; sig.
Det har
anmärkts, att Tyskland, diir kvinnofrtgan notoriskt gr mindre avan- cered an i de flesta andra eiiropeiska liincler, iiist diirfijr ej Tore ratta platsen för en större internationell kvinnoltongrcss.
Af ?~ei.litier-iiiiitet har tydligen framgått, att denna uppfattning ej %r dan riittn.
Lagen.
förnekar visserligen do tyska krinnorna en hel del rattigheter, af hvilka sedan Rrtionden tillbaka hennes lyckligare lottado systrar i grannliindei-na kommit i åtnjutande, men detta förutsiitter i c h att ej bland de förra dem finnas, som hunnit lika lingt i utveclding och står på en lika hög nivii af andlig mognad soiii dc öfriga kiiltiirfolkene kvinnor.
Och just medvetandet om sitt viirde, kanslan af att de lirafter, iir annorst~rlcs,hiiliiinns h v m e d hon sitter i ~ e mer, an h ~ a förhallandet d af tringbröstade lagbud, har hos den tyska kvinnan räclzt on ö~iskaii att öppot uttala sig i med hennes kon sam~nanhdngaiide frigor.
Detta har ~ w i driBjädern t till den nu sammankallade lrongresson, i och för sig en protest mot det bestrtende lika naturlig som beriittigrid.
Och högst anmärkningsva.rdt hm det n r i t i hrilken grad de tyska kvinuor, som hiir representerat sitt kön, fiirstiitt att p5 ett 1781 ' - digt, ofta glänsande satt föra sina .landsmaninnors och sin egen talan.
Och det, på f&amp; undantag när, utan dennu bittra, stridiga ton, dessa oädla angrepp mot det manliga slaktet, hvillra st % si5 i strid med sann kvinlig takt och hofsamhet.
De t~-ska talarinnorna ha i det stora hela p&amp; lan@ niix öfverglanst sina frainmandc gitster, de vid offentligt fraiiiliigg,ande af sina åsikter sil diwchdrifna engelskorna och amerikanskorna ej undantagna.
Tillaggas bör dock, att dessa senare natio- ner, på ett pm undantag niir, till Berlin ej siindt nigra framståendo repre- sentanter, knappast niigon af sina mera representativa kvinnor.
Tyskoim eröfrade således, som det sig bör på en tysk kongress, obestridligt priset.
Ordföranden för kongressen, fru Lim, 710rgensten~, gjordo sig må.handa mindre bemiirkt genom sitt upptriidande i kvinnosalren rö- rande principfrågor, an genom det kvinliga, jag skidle vilja saga tyskt husmoderliga element, hon visste att inliigga i det fiiretag, till hvilket hon tagit initiativet.
Den lilla gamla ' damen.
som, det h n t a håret till trots, ännu iiger en helt iingdomlig röriighet och liflighet, ar en af de populiiraste personligheterna i viira dagars Berlin, och en af de få kvinnor, som dar .kiinnat framvisa verldigt pdtagliga re- sultat af sin verksamhet.
Sasom skaparinna af de berlinska folk- köken, hvillm nu i ngra 30 års tid fört en bloiiistrande tillnro, stif- tarinna af en del hushAllsskolor och andra praktiska och filantropiska företag, bland bvilka des f ö n t a Fröbelska Kindergarten intager ett
frainstfiende ruin, har Lina nforgenstern inlagt så stora förtjänster oiu sitt lands hufvudstnd~ att troligen till stor c101 hon.11.c~ nainn varit det » Sesain öppna dig », soiu lrornalit Berlins styresrniix att slå upp portarna till sitt rBdhiis föl: Irvii~nornas kongress, och att för öfrigt visa densanma allt iuöjligt tillmötesg&amp;ende.
Utom i hiilsniagstalet till Iiongressen, iippti: Bclcle fru Morgenstern endast med ett par föredrag i praktislra airinen, h ~ a r a f det om » Hiiusliche und öffentliclie Qesiincl- heitspflege~, torde varit Set mest beaktansviii.da.
Slisoiii organisatör och ledare af det hela intog otvifvelaktigt vice ordföranden, fru lWinna Cauer, det mest framstfiende rdinmet.
Hon &amp; r myclret yngre an fru Morgenstern, iner högtidlig och af- mtitt i sitt upptriidande.
Hennes Jlticl i en ' slags svart ' mantilla draperade hnfviicl $1: vaclrert och l~aralrteristislct.
Hon ar utgiEv,zi.ima d. lrvinnoticlslrrifteii » Die Frainenhe~vegung », under det h.ennes aldre kollega %r reclalrtris af vechoticlni !ngen » Deutsche Haus- fsa~.enzeitiin,g », och blotta namnen p&amp; dessa publil~ntioner torde nngifva hvarcleras ståiidgnnlrt till kvinnofrågan.
Rollen af lrongres- sens ordförande, namnet tagat i dess bokstafligaste bemiirkelse ', ini1.e- hades obestridligt af fru Cainer, och det var på ett verkligen ut- miirkt siitt hon visste att sköta den inangen g h g ej 18th i~ppgiften.
att leda f örliandlingarna.
Mer &amp; n en gång under lcongressdagarn a hade hon tillfiille.
darvid ådagalägga en tald och en fasthet, som står - öfv-er allt beröm.
Fru Ha, ?ma Bieber-Böhn var en af kongressens inest framsth.de talarinnor.
Hennes d ö r a n d o i sedlighetsfrågan var utmiirkt för likil mycken formell viiltdighet som för kraft och finhet i behandlandet af det ömtiliga iimnet.
Fru .Teannette Schzuerin visade sig afven som god talminna i frkgor af social-hiiinanistislc natur.
Hon var ledarinna af de sarslrilda selctionerna, vid hvillra diskussioner förelzommo, en iippgift som ej torde ha varit bland de lattaste, mon som Iion visste att lusa pH ett utmiirlct siitt.
Vi vilja sluta cieuna allför ofiillstiin- clign förteclining med stt niimna fru Rosalie Sc7~ön~Zies, den nitislca och.
mycket anlitade ordnarinnan af progra~nruet för föredragen saiiit reddrtris för den uiider iitgifning varande berattelsen öfver kon.
gessen,.
samt den unga jur. kand. frblien Anita A u g s p y fran Mt~nchen, hvars anförande öfver &gt;die Recht der Frau)) It~~ncle ha anstAtt en bepröfvnd jurist.
I det följande torde vi få anledning nii11ina &amp; tslcilliga andra f~: amst8oilcle förmfigor, till hvilka man under koiigressclngaime 1-1.ade tillf~ille att lyssna. '
,
Det första kongress-sammanträdet, d&amp; efter ordförandens häls- niugstal, beriittelser öfver lrvinnorörelsens stdndpunlct i de olika lan- derna skulle afgifras af respektive delegerade, rar kanske don mest oinviixlande, om ej den intressantaste af kongress-dagarna.
Fru N w i e Stritt från Dresden, en af Tysklands mest lciindn och talangfiillasto kvinliga talare, förf.
till en clel skrifter i kvinnofrågaii, iiileclde ses- sionen med en förtr~fflig rodogöiel~e fiir fikhållandena i det tyska riket.
Fru Stritt iir en intressant uErsclicinung », ett vaclrert hiifviid och mycket lifligt och energiskt föredrag.
Hennes talang att sdgn saker v91 och med den riitta betoningon förklmas diiraf, att hon i sin iingdom utbildats till skGdespelerska.
D m talda hon iipprullado öfver kvinnans stillning i hennes fidcrnoslaiid vnr icke vidaro lysando.
I intet annat land, menade tal., har kvinnofragm teoretiskt blifvit så grundligt och mångsidigt debatterad soin just i Tyskland, under det att de pralrtislra resiiltaten varit sd ringa, och ingenstiides hiimkm: on sådan olrunnighet rörande frigans hctyclclsc!
och inal.
TvA föreningar, Allgemeiner- deutsclte Frnue~t r: erein stiftad 1 S65 och Leiteuevei9a (1866) tilllzomma hedern.
att ha öppnat nya föi-viirfskiillor för ' kvinnor och att vorksaint ha befordrat spridandet och tillämpandet af kvinnoemancipationens idéer i Tyskland.
I samma riktning verkar den sedan 118gra Ar af fru Cauer i Rorlin stiftade föreningen Frauen- wohl.
Dessa föreningar ha arbetat och utvecklat sig sjiilfstiiiidigt, och de genom dem stiftade liiroanstalterna bereda Arligon tiisentals unga flickor tillfiille till sjiilfförsörjning.
Det oaktadt iiro dessa anstalter otillräckliga, och de kunna på I %ngt när ej motsvara de stan- digt stegrade fordringarna.
Krafven pil lika utbildning fbr kvinnan som för mannen för att möjliggöra fiir den förra att seger- rikt bestå i kampen för tillvaron, gör sig med hrar dag mer gillancle.
Regeringen, som i detta afseende så frikostigt sörjer för sina söner, behandlar sina döttrar blott alltför styfmoderligt.
Outtröttlig energi har Allg.
deutsche Frauentfierein utvecklat för att boreda kvinnan tilltrade till universiteten.
För tre Ar sedan öppnades i och för detta Zinda~na det första » Niidchengymnasium » i Karlsriihe, kort d&amp;@ de treliriga gyinnasiekiirserna för kvinnor i Rei * liii och TApxig, da .förra under fröken Helena Langes, de senare iinder fil.
doktor fröken Windscheids ledning.
Den framgång har ocksil vnnnits, att kvinnor beviljats tillåtelse att sasom åhörarinnor bevista föreliisiiingar rid iiniversiteten, ehuru under en bel del förbehall och insllriinkningar.
Det beror namligen på hvkr enskild profossors eller iloccrits godtycke om kvinlig åhörcare far tilltriide till föreliisningen eller ej.
Egendomligt nog visas i detta afseende vid de tyska högskolorna iner tilhötes- gående mot utlandskor, an mot kvinliga studerande d * sk natioiia- litet.
- Kvinnan tillhörande » the upper ten thoiisand » står i alliniin- het fiillkomligt frainiilande för I~vinnorörelsen.
Den gifta kvi~iiiazi
ager ' ej ' rådighet ' öfver ' sin egen arbetsförtjgnst.
D&amp; har således varit den ogifta kvinnan af rnedelhlasse~~, det tilllroininit att genoin naininan- slutning söka arbeta för en förbiittring af sin stiilliiing.
Ar 1889 stiftade fru Mi~inn Caiier den s. k.
»: Hilfsperein », hvillren nu ralrunr 1,OOO medleinimr bland lrvinliga bitraclen.
i handel och affgrer.
Ett ar senare organiserade sig lararjunorna under fröken Larigos och fru Löpers ledning.
Svhast ar sainmanslutningen med kvinnaii.
tillhö- rande det, fiel-de stlindet.
1ngen.stiides Uger större in otsatser i: um inellaii den » borgerliga lrvinnorörelsen » och den.
~prol~tmislca w, hvill-teii s t k under det socialdemol~ratish pirt.iets egid.
Ingenstacles iii clen genom de politiska förhallandena fra~nlrallade splittringen mellan sam- li$illslagren s5 stor som i Tyskland, ingenstiidas hsr lrlasshntet ' och den politiska fanatismen antagit si % viildiga diinensioner som dar.
En samverlznn mellan den borgerligalwinnan och1rroppsai: betersl~an stöter dkför ännu 138 oöfverstigliga hinder.
För de sedliga förhilllaudena hos sitt Irön har den tyska Irvinnan alltför liinge tillsliitit ögonen.
Hufvndförtjiinsten att ha viiclrt sinn landsinaninnor tir cleras söinn i cletta afsee11.de tillkoii~mer fru liIa ?znn BieBer-Bölm genom sin propagaiida mot en hycldancle clnbbel~noi: nl och f8r en etidit och hygieriislct förbiittrad iip~3fostrni1.
af iingdoinen.
- Afveii i fr&amp;a om lrvinnans I-iittsliga sttill: ning Ilar Allg.
clentsche E ' rauenvereiii verlint banbrytande.
Epo: ligö- rande var en af föreningens stiftarinna fru Louise Otto författad skrift i cletta amno.
Positiva politislin resultat har den tyslra lzvinno- rörelsen föga att iippvisa.
Erlrannandet af lrvinnnn sbom sjiilfstiiii- dig individ i staten och sninhiillet later ii~: lnii viinta p&amp; sig.
F; &amp; n livarje delalrtigliet i det offentliga lifvet, så val som från livarje offent- ligt einbete äro Iwinnorna uteslutna.
De hafva hvarken sate eller st81nina i skolr8cl och i clen offentliga fattig- och barnaviklen, e j heller inom den lrommunala styrelsen.
- Under de senare ilren ha eiuellerticl betydande fl-alnsteg inom 1r.vjnnorörelsen lrunnat Ilronstatoras och vinner clensaniin,z allt mer och Iner erlciinnande i den offentliga meningen och i pressen.
Ja, trots alla förvr5ngningm och inisstyclningai- af lrvinnoemancipa- tionens in81, finner denna för hela miinslrligheten så viktiga fraga allt mer och mer ansliitniiig icke ena&amp; bland Irvinnor, utan iifvun bln11c1 iniin.
Bevis diirför vore dels stiftandet af » Tyska lc~riniioföre- n.i.n.gnsn.es f ör11iin.d » (' B iiiid cler deiitschen Fixwenvereiiie) soni oin- fc~ttar 76 s~~ecialföroiiing; .~i.~r med 00,000 in ed le in ina^:, och ansli~tning till det stora i.utornationella lrrinnof örbundet, » Ii~ternatio.i.iul Com~cil of Woinen », dels det intryck, solil den tyslra rilrsclagens förkastande 3f lrvinnor~~as petition i » Fni11il; jeriittsfi: agi ' ~i1~~ Bstadlroinmit p&amp; den all- i~iiiuna meningen.
Jag har nigot utförligaro redogjort för innohållet i berattelsen öfver den tyslca lrvinnnns atiillning, emedan p&amp; donna kongress otvif- velalitigt densniurna ilitog det vilrtigaste ruininet.
Hvad de öfiiga 1iincle: rna betriiff ar, vill jag fatto mig helt kort.
De voro p i program- met oi: cl~~,zde i b.olrstafsföljd, hvillret gjorclc, att de liingst ner 135 alfa-, '.
.
.
betet stående landerna fick den knappaste tiden sig tillmätt, ja till dels alldeles uteslötos.
S&amp; med sch we det^, som stod sist p&amp;, listan.
Kar dess tiir kom var försainlingen efter mer In tre tim~nass förhandlingar så rittröttad ' och den i Berlin onaturligt tidiga middags- timmen (Id.
12-2) så I h g t öfvesslrriden, att det ej ti1lii.t~ Fredr.- Bremer-Födxs delegerade mar %n att uttala nigra hiilsningsord till kongressen fi.5~1 den srenska lrvinnoföreniiigen.
Förbundets bol-attelse, hvillren 1iirnua.r en samanfattad redogörelse för L~innorörelsens ståndpunkt i Sverige, Iiouirner emellertid att; införas i den vidlyftiga beriittelsen öfver kongressen, hvilken inom kort skall iitgifvns pitfiycket.
Stort intresse anknöt sig till berattelsen friin Arweniew.
Dess representant var en helt m g flicka, med.
d: r fran Tifis, froken 3ielik- Beglarjanz.
Deii anara delegerade friii detta efltigsna.
land, den under de första kongressdagama så mycket iippmirksmxaade arme- nislmn, en furstiima, efter hvad det sades, i fiinvackranationnldriikttalade icke.
' Hon visade sig helt kort, med det fint tecknade, iiiörka, all- varliga ansilrtet inramiat i svartn lockar och en skir tyllslijja böljanile ned fran den barettliknande iiled en juvelstjarna prydda hufvndbona- den af svart sammet, men sedan försvann hon.
Den nigot brakige kvinnoförs,uilingen föreföll troligen den allrarliga österliindskan bra nog obegriplig och osympatisk.
Hennes unga lanasinaninna af gaf sin beriittelse på tyska.
Den var enkel, men i J1 sin enkelhet inne- hallsrik och gripande nog.
Hon sliildrzttle företriidesvis don kristna armeniskans ställning, den inom det ryska omradet lefvande, för hvilken det europeiska iskAdningasiittet om h4nnans riitt till intellek- tuel ritveckling d l t mer vinner insteg.
Liikarin~ans kdl i synner- het star högt i rop, och den uppfattningen var sllmiin, förklarade före- Iiiserskan helt naivt, att k~innan förstode sig mycket biittre p&amp; medicin 5in inanuen.
Den tiirkiske aheniskan diirernot, monde talarinnan, hracl &amp; r att siign om en kvinna, som i hvarje ögoiiblick hotas att bli pris- gifven At grymma fienders godtycke och hrnrs make, far, siiner, aldrig, at % s&amp;ra för sina lif?
Af de öfriga delegerades berattelser i&amp; vi niimna Damarks, hvilken, affattad af fröken Falbe-Hansen, uppliistes aE en ung med.
d: r, fröken Eli Moller fran Ropenha~nn.
E~iglattd, som niider de öfriga kongressdagarna hade att framvisa talrika talarinnnor inom en del fackfrCigor, var på de delegerades dag representerad af en miss Snond, som limnade en redogörelse för en föga betydande internationel krinnoförening - International Women ' s Union * - ined siite i Lon- don, och mrs Omiston Chnnt, en mycket populiir, inom iiylrterhets- * - Ej atii föl-växla med the I~te) rzational Coicncil of Women.
ocb.
sedlighetsområdet lriind talarinna, hvilkens ofantliga talförhet vittnade.
om en iningårig förtrolighet med talare- och predilcstolen.
Hennes nied mycliieu » Schwrmp frnmföïda anförande viickte stormande bifall.
Den friiinmande representant, som ovilllcorligt ådrog sig största uplx~iiirl~san~het 115, lcongressen var einellertid fröliien Alexant7~a Gri- penberg fr&amp;n I1inland.
Hennes mAnga ' förbiidelser ined lwinnofr&amp;ga~~s förniimsta f&amp;~: lriimpni: i alla lilncler, synnerligen England och Amerika, hennes verkligen högst öfverliigsna talang som talarinna, för att ej tala om hennes iilskviirda personlighet, lat henne intaga ett franl- staende rum i donna församling, som lyste med goda förmågor i alla rilctningar.
Fröken Gripenbergs tal rörande förhfillandena i Fin.
land agde just siiv21 till form som innehall denna viil afvagda] ll&amp;tta och begriinsning, som tyviirr så inånga af de för öfrigt mången gång ypperliga föredragen saknade.
Den bild hon i f&amp; oi-d visste att fram- trolla af » de tusen sjöars land)) och af det lilla, i sb in&amp;ngt och mycket lifslrrnftign finska folket framkallade allilitin sBeg8istirin.g~.
Pör Prn~zkrikes lcvinnorörelse redogjorde i korthet den ' i Pa.ris stn- clerancle tyska fil.
doktorn fröken Tathe Sc7~i~nzaclzer, för öfr: igt en af leongressens mer beniarkta personligheter.
Hollands delegerade, en iildre dam, fru Haiyhton, inlade mycken energi i sina anföranden, och den mycket omtalade, med ofantligt intresse omfattade, lilla för- tjiisando italienska dotoressan signorina Maria Jessori, uppliiste på sitt klingande modersinål en hiilsning från Roms kvinnor.
Österri1i.e~ representant, fru T7u ?rGse Sc7~lesi~g~-Ec ?cstehz, afgaf en Iiingre, intressant berattelse öfver lrvinnorörelsen i Österrike, hvilli-en doc] &lt; ej tiden med@ att höra till slut, och fröken Luise Ey, Portugals och Spaniens delegerade, Iiimuade en visserligen riitt pikant och rolig, fast ej för föremillen just så sinickr,inde frmnstallniiig af kvinnan P&amp; den Pyreneiska halfön.
Tilliiggas bör dock, att frölren Ey hmr- ken.
var ~Ggon Tilrta spanior B eller portiigis, .litan en tyska, som lange öfvat skolvei~lcsaniliet i Portugal.
- Detta i 1coi: thet den första kongressdagens förhandlingar.
&amp; t i detalj redogöra för de öfriga, allra helst för dem som oinfattade specialfrhgor sbdana soin uppfostran, under visning, bai: navård, sjnlr- v&amp;rd, villgörenhet, nylrterhetsi: öl.olsen, fredsfrggan o. s. v., slrulle \ rerlca lika tröttande som sessionerna sjalfva.
En och annan ax- plockning ur det omv %slande progrninmet torde dock ej salen?
sitt intresse.
Men en såclan, och möjligen en och annan episod frAn Iron- gressens sista dagar, vill jag spara till nilsta hiifte.
Lotten Da7dgr.e~.
) &gt;
.Kärlek och Moder1 igheb, Hrad Br ordens innobörd?
af Ina Rogberg.
Bland de många behjiirtansviirda skrifter orii kvinnorörolsen, som under sista h e t utkommit, äro de viktigast, i hvilka man söker vederlggga natiwalismens uppfattning af kvinnan och äktenskapet, ty denna sida af iimnet utgör frågans sjalfva hjiii-tpunlct.
Ina Rogbergs bok tillhör denna kategori.
Men ej blott darför utan ock af andra skal, intager den en framstående plats i samlingen.
Den ar ej direkt poleniisk, ej hufvuds&amp;ligen ett gendrifvande af motpartietu satrser; den iir också något annat och bättre.
Genom att framhålla högre och sannare &amp; silrt~r, söker förf.
undantriinga laga och skeha.
Tonen iir ansprtildös, snarare spörjande iin demonstrerande; men fragorna iiro ofta så ställda, att de innebiirn förf: s outtalade, men dock pB goda grunder hvilande svar.
Hennes st&amp;ndpuulrt iir afgjordt religiös, men icke obskurantistisk, och hennes uppträdande vittnar om innerlig trosvisshet och om en lifsåsikt, viisentligon olik den estetiserande, rotlösa och kompromissande hållning, som nu ofta karakteriserar tiinkande men osjalfstiindiga individer.
Det iir sallsynt att möta en förf.
så oberörd af tidens upplijsande idkströmningar, men dock så vaken för dess basta reformstriif- vanden.
Hennes ande tycks öfverviigande nart sig af v h t lands friimsta författare och deras basta verk.
Wikner och Rydberg, Geijer och Schuck iiro hennes andliga fader.
Historisk lhsning, lof- nadsteckningar öfver miinsklighetens iidlaste representanter och frimst studiet af böclrernas bok Iriinneteckna hennes skrift.
M m niistan frestas önska, att citaten, ehuru vii1 valda och anslaende, dock oj va&amp; s&amp; ininga; boken skulle clkrigenom gifvit mer iiitryck af sjjalf- stiindighet och hade sannolikt ej förlorat i fformelt afseende; ty förf.
behöfvor ej låna Iuaftord af andra, hon eger sjiilf förmigan ritt ut- trycka sig klart, iidelt och lifligt.
Kanske slrall var nylrtrs tid be- skylls henne för sentimentalitet, inen kanslan ar iiktn.
Hennes poe- tiskt och etiskt högstiilinda skrift meddelar ett ~eilerkvickaiido lugn likt det, en vindrifven seglaro erfar, db han f r h öppna hnfrets stor- miga vfigsvall glider io i mindre upprörda farvatten.
Ina Rogberg har gjort ett viktigt inliigg i kvinnofrigaii.
Hon har visserligen icke liinnat nyn faktiska uppgifter för dess lijsning, men daremot sainmanfört en miingcl spridda tadrar och fakta saiiit
hopfogat dem till ett helt genom sjelfständiga uppslag och sliitled- ningar, grundade på v h kulturs djupaste ursprungsidker.
Dtan Iiar att göra med en förf., soin sjalf tiinkt öfver och bearbetat inottagan nppgifier och intryck.
Verkan af hennes bols bör blifva sh mycket större därför, att hon behandlat det öinttiliga ii.m.net s % rent och takt- fullt, att grannlagenhet och blygsamhetskansla ej i ringaste mbn shas.
Ej ens pryderiet förmår finna svepskii1 till anmiirkuing.
Bokon lmn utan tvekan laggas p&amp; familjens divanbord eller sättas i händerna p&amp; hvilken ungdom som helst.
Förf.
viinder sig egentligen till de unga, män och kvinnor, gifta och ogifta.
Skildringon af könens inbördes förh&amp;llan.de, af aktenskapet samt af moderligheten och npp- fostran (sid. 30-50, 65-80) är bland det veckraste och mest fin- $ %usliga, som blifvit slnifvet i3ver äinnet.
.
Förf: s varma religiositet och kristliga anda, böra skaffa gehör åt hennes ord äfven inom så- dana kretsar, diir en trånghjärtad uppfattning af kristendomen och vidh&amp;llantle af österländsk ringaktning af lrvinnnn verkat förnedrande @ familjelifvet.
Det högre aktenskapsiclealet Iran ej en?
bland dessa ljnsslsygga personer misstänkas soin antikristligt nyhetsmakeri, nar det visas st&amp; i sainlrlang med Jesu egna ord.
tund do * anklagas Ina Rogberg för asketiska tendenser och Tolstoyslca satser rörande aktenslzapet.
Dfedgifvas m %, att hon ej sjalf iir alldeles utan skuld till detta missförstånd.
Hennes nytesta- inentliga uppfattning förduddas genom en vilseledande frninstiilluing a.£ Jesu ord hos Matheus 19, v. 9, 10 om berättigade skal för akten- skapsslsilnad (se sid. 35, 39).
På grund af denna slutledning har man Irunnat missuppfatta förf: s lcyslm och renbljiirtade framställning af äktenskapet s %som innebw.ande sympati nied katolskt minildif och askes.
Att inisstmken s~111rnct.r grund inses bast dernf, att asketerna &amp; ro lika missbelåtna som naturnlisterna med hennes skrift.
Hvad kompositionen beträffar, kan med skal aniriärkas, att nhgra frågor blifvit iippfag.na till behandling, hvillza egentligen ej höra till .ämnet, t. es.
de teologiska styckena om Kristi guddoin i början, och resonnemangerna om socialismen i slutet af boken.
Det torde varit biittre, om förf.
ej inlatit sig på det teologisl~a området också diirför, att man tydligt miklcer, det hennes vackra beliisenhet ej striicker sig dit.
De dinga; olika riktningarna inom den moderna teologien tyckas vara henne föga bekanta.
Kanske hade oclrsfi varit rådligast att utesluta den utläggning s£ bibelordet om ~yndafallet, som förekommer sid. 26, 31.
Förf.
lian visserligen till stöd för sin mening åberopa några teologer; men det var ju ej nödvändigt
att ' ined dessa föga kanda a n t q p i d e n riiclra orilja och missförstknd.
Resonnemangerna om socialismen kunna biittre försvara sin plats såsom rörande en förvridning af karlekens heliga id6.
E n kortfattad, men fullstindig öikcrsikt af den akt i lcvinno- rörelsens drama, som utspelats under de första ses manaderna af (lotta år, skulle vasentligen bidraga att kasta ljus öfvor frågans nuvarande stallning.
Eva.
FryxeEl.
Efter vinterns stagnation bragte, som man torde erinra sig, försomrnaren med sig en hel stört.floc1 sf litteriira alster, som med vadsamheten af en islossning om v h e n ströminade öfver alla bräddar och öfverfylde bokmarknaden.
Äfven den flitigaste rcconscnt kunde ej hinna med allt och iihen.
den viilvilligaste hade svart att variera uttrycken af beröm för vårens brokiga sainling af romaner, beriittcl- ser, skisser och noveller, de flesta biirande kvinliga signaturer.
Wilma Lindhés bergttelse » Ragnhild » - benämningen roman är Iranske nggot för ansprbksfull - iir cniellertid ett arbete cif s$ stort varde, att dot sa.kert ej soin SR in5iiga af dcss 1ittei.iii.a ja1111i- Ariga kommer att lik vårblomstren lefva en Izort tid för att sedan försvinna och glömmas.
Det ligger så mycken sanning, varme och djup i den enkla skildringen att skildraren sjalf inåste aga den mogna erfarenhetens syn på liket och miinniskonaturen, på sainiria g h g den stilistiska öfverliigsenheten röjer den öfvade författarinnan.
» Ragnhild » är historien om ett sktenskap.
Xatwligtvis ett olyckligt aktenslcap - de lyckliga aktenskapen, lilzsom de lyckliga folken ags ju nappeligen någon historia.
Ingången af rarin öiiiso- sidig kärlek, utan yttre berikning 5 nfigondera sidan, slridlo maii vii1 tyclra att föreningen mellan Ragnhild och Borndt agdo garanti nog för en bestående lycka.
Neri olyckli&amp;-is fattas det viisentliga- ste, den inre förståelsen, denna sjalmnes friindslrap som fördjiipar och bevarar k r l e k e n långt sedan det försts sirmesruset förflyktigat.
Den lciinsliga och sjalfulla Ragnhild har i den första ungdomliga berusningen a l s l d sin man blindt, reflexionslöst: med cn Titailitl- kiirlek, som bedårats af den iilslrades manligt hurtiga vasen, hans vackra, ståtliga utseende, hans kraft och lifsmod.
Men olik Titania falla fjällen snart nog från Ragnhilds ögon.
Det i grund och botten
einås,i.nnade, lumpna, dia i inannens natur står s % sinaningom klart för henne.
Kommer sa, efter försumlighet och otrohet å hans sida, den brutalaste svartsjnlra, då han ser clen förbisedda hustrun upp- slrattad af en aiiiian hou.oin öfverliigsen man, allt detta i förening %stadkommer l&amp;: l.elrens fiilllromliga iinclergång, ja död.
Bien det onlrtadt inaste samlifvet fortg8, hvardagslifvets ' enehanda och Irrsf taga ut sin riitt och vanans makt htilla bundna dessa tv&amp;, som ej äga en tanke, en kiinsla, intet gemensamt.
Ligger oj i detta resig- nerande under vanans och sedens bud en lifvets tragedi mer gri- pande -- och framför allt mer sann, an den, som slutar med en aldrig s % ödesdiger katastrof?
Efter alla stormar slutar Ragnhild rned att i det dagliga lifvets pliktnppfyllolse och i » ensamhetens taiils.ar » vinna resignation.
och frid och stillar dgrmed hjiirtats otill- fredsstalda Isngtaii och sin iingdoms lcrossado illnsioner.
» Det %r inte det m m upplefvat, utau clet man burit inom sig, som ar h i i f v u d s i ~ i u ~ i a ett i~: iannislcolif », så lyder den staclsars Rag.uhilds genom sorger och pröfningar tilll~iampade 1i.fsfilosofi.
Grundtonen i Wilina Lindhks bok 5Wi sålecles öfjverv&amp;gancle sorg- i.
Kanske iimnet, ett oharmoniskt aIctensl~.ap, trots den fina be- handlingen, skulle förefalla alltför litet uppbyggligt och alltför vanligt i vas på iilirtenslzapsdramer så öfverfyllda tid, o n ej förf.
förstått att gifvn sin skildring en s5 vacker och stiiinaingsfiill balcgrund.
Wattissceneriern.a j. clen vilda priiktiga fjällbygd, dit hon förlagt sin berättelse, $ro malade med konstnärens viirme och sanning, hvillret allt förliiuar bolren ett: icke vanligt Behag och intresso.
L.
D. s h n u lefva de gamla gudar!
:, skulle inan vara frestad att utropa, då inan Isst ofvnnstaende bok.
Emelie Carlén, l \ Ini.ie-Sophie Schwwtz, Wilhelmina Stah1bel.g och hvad de allt heta 50-talets be- Icmta romanfabrikantar g % igen p&amp; dessa blad med en så gengingm- lik trohet, att clet nastm skulle verlsn » nnheirnlich », om ej det gammal- dags roiimnreceptet inblandats med så mycket kram af ultra-modern godt- köpsart, att j.ntryc1cet öfverviigande blir komiskt.
Omöjligt att taga en bok som M: lle Blanche p i allvar.
Den ar diirtill slcrifven mod en viss naiv » abandon&gt;, delvis med on drastisk humor, som ej salmar sina originella och pikanta sidor.
Hade blott författarinnan nöjt sig L
därmed!
Men na vill hon \ - ara djupsiiinig, filosof, resonnör.
Hennes nyss citerade föregilngerslror hade tydli~gvis som Iiiifvudafsikt med sina flesta litterära &amp; ter endast den att roa öin pihlik.
Frii Idströiu syftar högre, och dikför har hon också lyckats sa ojiiiiiförligt mycket she.
Soin det mfihiinda kan vara af intresse att se hiir afven i vdr regelrata, prosaiska tid en rafflande romanintrig kan utspinnas i en förf: s hjiirna,] nå hiix en résumk af innehfillet i X: lle ' Ulanchc med- delas.
Gunnar von Langen-Zieppen (!)
gr en ung scensk godslgcitre, rik, vacker, oemotsthdlig, och, som det anstar en viirldsman, hehiiftad med ganska lös moral.
Men han gr ej för det en världsman af dot vanliga slaget.
Han %r filosof, grubblar öfver lifvets och tidens gator, och sedan han ute i vi.irlclen tömt nöjets och njiitningens bagare i botten, återviiader h m till faderiiegodset, en desillusionerad man, för att diir om möjligt sölra den ~lifsiippgift:), den: &gt;hiinförolso:, han förgafves sökt i det brusande viixldslifvet.
Först tror han sig i akten- skapet finna bot för den » Weltschmerz~, som ansiitter honom och ar oclrså p&amp; vag att segla in i dess hamn, db han en yrviiderskväll i en aflagsen ort, dar han för tillfallet befinner sig, triiffar p&amp; en bcd8rande kvinqovarelse, som irrar ensam ute i snön.
Hm för henne sans faqon in i sitt rum, hon låter sig föras, och han uppticker efter nkmare bekantskap i den bildsköna frimlingen det drömda, lange sökta idealet af kvinlig fiillkomlighet, hon iir namligen lika vis soiii hon iir skön.
De bli insnöade och tillbringa nigra underbara dagar i livmandras sällskap, än utvecklande sina ömsesidiga viirldsdskåd- ningar för hvarandra, an drickande punsch och sjungande slippriga variktk-visor.
Hon låter honom tro att hon iir en vririhtk-diva, M: lle Blanche, och gör, det måste erkamas, genom sitt upptriidande allt för att hos honom bibehålla illusionen af en sildan.
Hon ar emeller- tid ingen mer och ingen mindre fin den visserligen utfattiga men utomordentligt stolta och distinguerade: wonzcrskn riksgrefi; i) z) rm Niirt-a Louise Blanche Vlrilra Elenora Kronsköld af ~ r o n s k ö l d s ~ nu ~s~, stadd p&amp; resa till sliiktingar i Stockholm, efter att ha varit anstiilld i en liten obslcur tapisseriaffar i Köpenhiim.
Egendomligt för en riksgrefvinna, begåfvnd, om icke med rikedom, sb med en ovanlig skönhet och alla slags talanger, hon spelar Chopin och sjiinger fiill- bdadt, att vara hiinvisad till en s&amp; ytterst tiirflig ut ' liomstkiilla.
Juvelsmycken och hvjta foiilcu.dlrliidningar has hon i aUu fall råd att hålla sig med.
Emeliertid försvinner M: lle Blanche i rätt tid för att inte bli ohj&amp;lpligt Isomproinetterad och lamnar herr Langen-Zieppen att grubbla öfver och Iiitilge förgafves söka efter detta gåtfulla viisen, soin med en opperettdivas later förenar en så djup inblick i tidens alla ide- ströinningar.
I afvalitan på detta återseende söker han en afledme i rastlös verksambet ocli %gn.as sig ganska förstancligt At att för- biittra sin egendom och sina underhafvandos stiillning.
Nat~nrligtvis Aterfinna de hvarandra 01x1 en tid, (scenen för aterseendet iir förlagd till hjaltens egen park, dar hjiiltinnan helt A propos lagt sig ntt sofva i grtiset i en skön attityd efter att först ha tagit af sig bluslifvet, skor och strumpor och slagit ut sitt böljande hår) och efter Atskilligt trassel och n-iissf6rstånd slutar det, som alla goda r o ~ ~ ~ a n mccl er, att de iilslrmde f B Iivarandra.
Je, de tillhöra hvarauclra nu så I d t, att hon med förtrytelse ocli förakt bortvisar blotta tanken p&amp; att vigsel skulle behöfvas för att befasta föreningen.
TTisserligen skulle cle vid tillfiille lata viga sig, men karlelren vore, sager den visa lkilirta, » det ends naturliga, holigo lagtviinget - nndra band vore till för simpla naturer ».
Vi få, utom af de hiir skisserade huhindpersone~: na, göra åtslril- liga andra intressanta bekantskaper.
Den chvitfeta)) friherrinnan Mina, f. d. massös, som » knådat sig till » sin frilierrlige m; illre, e11 för öfrigt verkligt roligt och hininoïistislrt h5llen figur; frölrnmna Ilfelitta och Benedikta ined sina » boudoir-fötter,, den iindergörancle filosofen-doktorn iiled sitt sanatorium, d8r l %saren införes i sol- och luftbadens alla mysterier med inera, dylikt - nndra figurer att för- tiga.
Man finner att de dryga 32 ' 7 sidorna bjuclu p&amp; ett gansla omviislande innehåll vid sidan af de djupsinniga filosofiska resoimemangerna, hvarpii förf.
ej heller ar snål.
?
En ' tillöl~ning i lai~biblioteliens bokseul hg, dar Och beh~~llniiigen roinnnen siilrert Iron~wer att st; högt i 1riii.s.
Vi 1rinn.n.a omöjligt leta ut nkgon annan nppgift för eller mening med M: lle Blanche.
L.
D.
H - - En studieresa t i l l England har under solurnaren företagits af förest&amp;nclarinnoii för Fredri.lsa- .Breiiler-Förbiindets byrB, fröken Gm-trud Adelborg, dels för att inhemtn upplysningar engapende föreningni:, hvars ~~erlrseiiihet liknar Förbun- dets, dels ock för ntt i öfrigt stiidere lrvinnoriirelsen i London.
Med- några få ord vilja vi har namna de föreningar fröken A. i ofvannamnda syfte besökt.
The A ' ociety for Protnoti~lg the Reiitr-n o f T ' Vonten as Poor Lazo Gum~7ims h ar iinder 14 tir utvecldat en lifal-rtig verksamhet, och sakerligen iir det till viss grad denna förenings arbete man har,?
; tt taclia för att England nu riiknar S90 kvinnor sisom ledainiiter i sina f attigvBrdsstyrelser.
ATCGfio~ml Society for Women ' s Su$r-nge, hvars mil i i att vinna politisk röstratt för kvinnan, på srilinma villkor, som den tillerkannes eller Iran Iromina att tillorkannas maimen.
Föreningen söker icke stöd af något besthndt parti och rid dess offentliga saininan- triiden hållas föredrag,?
; f ssviil konservativa som liberala parlaments- ledamöter.
The Society for Promoti~g the Einplopneat o j TPomen, hvilket sall- slmp i år utgifvit sin trettiosjnnde arsberiittelse.
Föreningens ma1 %r att utbilda kvinnan för och skaffa henne verksamhet inom de industriella arbetsområdena.
Angiende frangiingen af fiireniugem bemödanden yttras i årsberiittelsen: r det %r för styrelsen en gliidjo att Irunna konstatera, att efter så m h g a års allvarligt och ihtirdigt arbete dess anstrangningar haft den framgång, att teknisk undervis- ning nii alliniiut införts i de engelska folkskolorna ».
Wo~~zen ' s I~ldustrial Council, som bildades för endast ett par 3.r sedan.
Ett mycket vidtomfattande program och en miingd arbetando komitéer visril, att föreningen, som hufvudsakligen omfattat den fabriksarbetande kvinnans intressen, h= stora mål i sikte.
Xutioiznl Union of Women Workers, insamlar uppgifter nnghnde de olika engelska kvinnoföreningarna och afser att för dem vara en slags centralpunkt.
Dar s % önskas anordnar föreningen af ven kvinno- kongresser i Englands stader.
Dess mål iir sAliiiida i viss man det- sanima som nppstiillts för de i niistan alla liinder under organisation varande Nat.io~ial Cozi~zcils,, hvilka skola sa.~mnansluta sig till xtlm International Council of Women B.
Tl ' omen.
' ~ University Settlement, 11rhs namn härleder sig diiraf, att institutionen delvis underhålles af de kvirdiga stiiderande vid do engelska universiteten.
I likhet med m h g a d ~ l i k a Seltlerneuts i Londons fattigaste stadsdelar, utöfvar denna förening en viilgörande verksamhet, hufvudsaldigen bland kvinnor och barn och har stor betydelse genom den uppfostran den gifrer at opröf~ade arbctslcra-after.
Bildade kvinnor slA sig ned i dessa anstalter för liingre oller 1coi.ta.i.i.o tid för att %,ana sig iit viilgörenhet eller ock fiir att iitbilda sig för filan-
tropisk verksamhet.
Kurser i barnavård.
och halsovårdslära omväxla med föreläsningar öfver Londons.
fattig&amp;dslagnr och .f&amp;briksförord- ningtir m. m., hvarjämm tjänstgöring vid Charity Organization Society eller annan dylik förening ger praktisk erfarenhet i fattigvårds- arbetet; Queen Victorias Jubilee 3zstitute for Nurses, hvartill grundfonden hopsamlades vid drottningens 50-årsjubileum.
Institutets sköterskor (c: a 400 f.
n.)
utofva sjukvård i fattiga hem,, och då det ansetts, att sådan sjukvård kräfver specie1 utbildning, måste hvarje sköterska som vill tjänstgöra som s. k. Jubilee Nurse, äfven den som har en aldrig så lång tjänstetid .som sjuksköterska bakom sig, genomgå en särskild kurs.
The Horbicult ural College at Swan.ley utbildar kvinliga trädgårds- mästare och med den framgång, att förfrågan efter sådana är större än antalet af de elever, som ifrån anstalten utexamineras.
Kursen är tvåårig och omfattar förutom teoretisk och praktisk undervisning i ämnen,.
som.
tillhöra trädgtlrdsyrket, däribland konser- vering af frukt och grönsaker, äfven höns- och biskötsel, champinion-.
.
odlihg.
salat något mejerihsndt&amp;ng;.
The Woman ' s Londofz Gardening Association har förskaffat sig ganska stort anseende för blomsterdekorering af rum.
Dess verksam- het omfattar för öfrigt anvisningar rörande planläggning och skötsel af trädgårdar, drifhus m. m. samt sylt-.
och mormeladkokning.
Fraveller ' s Aid Societg, står i förbindelse med tjänsteperso-.
nalen vid ångbåtnr och järnvagar, som till föreningen hänvisar unga; ensamma resande kvinnor, hvilka kanske utan föreningens hjälp, skulle gA förlorade i London.
The Soho Club and Home for Working G %ds anses vara en af Londons bäst ordnade klubbar för arbeterskor.
Den Br öppen hvrlrje kvilll.
.Lektioner, foreläsningar, gymnastik o&amp; en afton i veckan dkis göra klubben till en omtyckt ' samlingsplats för dess medlempar.
Bredvid styrelsen arbetar ett af och bland arbeterskorna sjiilfva valdt utskott, och kanske är det denna anordning klubben har att tacka för sin lifaktighet och framgång.
Fröken Bdelborg besökte dessutom en.
del skolor och skotut- stallni~zgar och tog särskildt del af undervisningen i de praktiska ämnena.
Kliidsömnad, tvätt och matlagning äro obligatoriska iimnen i de engelska folkskolorna.
.
Genom besök hos vederbörande inhemtade fröken A. därjämte upplysningar angående undervisningen för kvinnor vid universiteten i
Lolidon, Oxford och Cambi.idge samt angående de dar gällande intrii- desfordringar, betygsgrader m. m., sa.i.sliildt med afseende fiist p i de engelska mirersitetens lämplighet för svenska krinliga sti~dorande.
Meddelanden från Fredrika-Bremer- Förbundet.
Som Förbundefs delegerade vid den bnfernafionellc~ kvinnokon- gressen i Berlin 19-27 september hade styrelsen utsett fröken Lotten Dahlgren.
Fröken D: s berätfxlse öfver kongressen och dess förhand- lingar återfinnes på annat ställe i detta: hafte.
Svar på ' den anonyma skrifwelse, undertecknad D Svenska m i k ock den 30 sistförflutna, juli hi11 Förbundet inkom, er- k v i n n o ~ ~ hvilken, hålles å Förbundets by&amp; där &amp; £ven upplysningar kunna inhemtas ' angående de å.tga.rder, som- med anledning af skrifvelsen vidtagits.
Srne.dman den äldres N p elever mottagas alla tider .pH - året.
Apmälning&amp;id 10-l / 23. '
Undervisning i alla i Itoritor förekommande anmen och s p r k Dugliga biträden er ' hallas fih skolan.
' Revisioner och bokföringar uthas.
Obs;!
.
4 bref anhilles om fullstäqdig.~adress.
, Hygieniska.
, OBS.!
Skodon tillverkas for Herrar, Damer och.
Barnt -,.
n Prisbeliintzl af DriLkt: Reformföre,niiiigen.
.
Skodon tillverkas afven efter m o d e r n fason.
Allt arbete iitföres iioggrnniit och af b W mnteriel.
' +U Reparationer verkst3llas wäl och.
p&amp; ' bestämd uilofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 62 Drottninggatan 62.
...
.
8 N ' ya H u s h % l l s s k o ~ a n. '
(för bildade flickor).
, G,rundsd.
1881: Förestån ' darinlia: Friiken M.
' Ci-onius.
.
.
.
.
.
Nyca Hus~~llss3+olans M a t salar Vestra Trgdgardsgatan 19.
OBS.
!
Särskild matsal för fruntimmer.
Sjuksköterskor '!
: .-: med goda, .. betyg öfwr genomgångna larokurser och utöfvad praktisk e s m h e t finnas ' k&amp;alda &amp; ~redrika-13temer~~ör- bundets Byr&amp;, 54 Drottninggatan, 1 tr. Allm.
Te !., .48.16.. '
54 Dmttninggatan, BI.
L I - 4. '
Råd lämnas i juridiskg ekonomiska.
och Bygiene fr agor.
Upplysningar lämnas anghende Ekivoanstak ter och arbetsonwåden tillgängliga för kvinnor.
Anmälningar mottagas; till inträde i förbundets sju7ckassa.
Afven personer som icke äro medlemmar- &amp; f förbundet, kunna blifva delegare i d~nsamma.
Anmälningar till deltagande i de af Fredrika- Bremer-Förbundet ordnade Hem~tudie-kwrser mottagas.
- B y rån mottager anmälningar af l emun ar.
.
.
.
.
.
: I m edo.
Byrån mot; tag&amp; pienme&amp;tion å tidskrif t e n
Högre läroanstalt för flickor 13 Kommendöpsgatan 13 Tid liiroverket bered as clerer ii h-en för mogcnhets- examen.
Högre läraïinneseniinariuiu och Gpinastiske centralinstitutet.
UiiBer visning nieddelas i llt~sl ig &amp; o- noini.
I sm8skoia.n inottagas n ybörjnre.
Al~inälningar mottagas i ~liolhiiset kl.. '
1 2 1 2- ' 12 1 micld.
och 1-10s Förest %~~claren D: i.
E.
~climrartz.
Gref- turegatan 46, Id.
4-5 c. m. Wimans Fotogenkamin i ny, prydlig utstyrsel, spiierligt omtyckt, nyttig i iiSstnn alla hem, Iiög viirnieeffekt och den allra 18ttnste skötsel.
Fullkoiiiligt osfri, hvarföre ingen afledning behöfves; men man kan h a r afleda, gaserna.,.
oin uiau sh vill, utau förlust i viimile!
Pris: 20 7 ~.
FotogBnrStgh~g 1 b öre i tiiunien.
OBS.!
I&lt;aininen är ock en siirdeles 15niplig iinini~sdagsglfve, julklapp l l m arstider!
r eller dylikt i fall der deii behöfs!
- A ~ ~ ~ ~ u i alla Ses i verksamhet i utst~llningsfonstret 9 Liistli~rullnre~n.t (~mt.
Rikstd Il 12.
E * A m WIMANm A.llin.
te].
73 66.
Spis- och Knäckebröd i nz&amp;nga oM7ca sorter, oöfues * ts * dffligc~ i viiZswm7c.
.
HEDERSPRIS och GULDMEDALJ Dresdoii 1594..
Br,z~iiisclimeig 1895..
Biseuits och %skes till lietydligt l ä g r e pr0&amp;s &amp; n de utlälzds7cu.
C.
W, SCHUMACHER Eoii.rl.
E l ~ f l ~ v ~ r n ~ ~ t B r.
-.
Stoc7choZm 27 iToiv * ~cclzclsnatam 17.
Annonser för DAGN Y upptagas af fvöken Imzgebom-g Bem * g8tm * öin, 31 Ösfermalmsy., f. d.
28.
lämnar åt kvinnor råd och upplysning= juridiska och ekonomiska angelägenheter, Träffas å förbundets byrå Sjukkassa.
(Patent nr 2290.)
Itedan i ii.ldstn tider \.: ii.
ii~jölketi irppskr - m w u, 23 s %s Barnängens Tekniska Fabrik, H.
&amp; j: t IIoimtge.ens Hojiecermtör, Stockk - - - -.
.
- -.
- - - - -.
.
-.
- -.
.
~tockholm, dftoiilludets trycker lb9fi.
