# ID: svediakorp-per132
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 35,131
# sentences: 1,605
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika-Bremer-Förbundets medlemmar an- modas att med snaraste till byrån, 54 Drott- ninggatan, .I tr., insända $r s-ccf ' yi f t e r och p r e n u m e r n t i o n s n f g i f t e r.
1896.
4: e o. 3: te haft.
DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN i.
~ l e t l &amp; h s o n,.
~ a n n.
a Winge f. '.
...
RosccZie OLivecrom~, Är - kvinnarörelsen, berattigad? '
kf.
H., Den svenska kvinnan ' inom de bildande konsterna.
II.
Freclrik J / - ettes * Zïcncl, Några a fo,rismer.
V. L., Niirnberg.
Någ,ra ~ e i, e i n t r ~ c k.
Gerdu.
Jleyerson, ~ a t l a g n i n ~ ~ u n d e r v &amp; n i n i ~ våra e n folkskolor.
1; 2ttewf, / u.r;: Från Gogs och, ~ a ~ o ~ s ' l a f n 3fa&amp;c~!
d iIn7~~Zm -.
När riddar U l f suckar af far ta B O Z Z.
- Eva Sten af Atma CZeve.
Fyra ber2ttelser af 3iar~7~ &amp; der&amp; '.
.
Litteratur i kvinnofrågan.
bl C., ' Fran 1896 års riksdag.
' Meddelanden från Fredrika-Bremer-Förbundet.
Från skilda håll.
Bilaga: ~redrika-~rerner-h ör bundets &amp; berättelse, för 18 %.
hedrika-h rem er-~örbondets adr,: Drottninggatan 54,
I I Spis- och Knäckebröd I - I .i m d n y a ot1 ' 7ca sorter, oiifueadraffliya .I välsn~n7,~.
I Drusdeii: SOL.
I Brnuiisoli~veig 1S95.
Bisoults o c h C a k e s Doktor Malmskilndsgatan HEDDA ANDERSSON 88.
38 Mottagningstid hvardagar 12-2 e. m., helgdagar 10- A l h.
Tel. 82 99.
11. f. m. Laderplastik.
Alla slags verktyg för 1adei.plastik saljas billigast hos PER FROM, Stockholm, 26 MGster8anzzc.eZsgatam~ 26.
OnS.!
Saxar och kiiif~rar slipr~s.
P P P - -- P Hygieniska OBS.
Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn, Prisbelönta af Drlkt-Reformföreningen.
!
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
w Reparationer Allt arbote utföres iioggrniint och af Vista materiel.
m verkställas val och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
P E T T E R S B O N, 62 Drottninggatan 62.
Nya ~ush %llssk~lan (för bildade flickor).
Grundad 1.881.
Förest %ndarima: Frökon H. Cro~iius.
Nya H u s ~ ~ l l s s ~ o l a Xatsalar ns Vestra Triidgårdsgatan 19.
OBS.
!
Särskild patsal för friintiinmer.
INTHG: Akta Undertecknade som anvandt R e r r Ax01 ~ i t r i t r ö x h Collodin mot liktornar och kylknölar, hu, funnit ' inedlet fullt motsvbra sitt anda- miil, och kunna dot derfore hos enhvar .till dct b#&amp; rekommen- dora.
Aln+!
den 3 maj !8 %.
-.
I.
8.
Geaver.
A. Lvmglerg, personer Radman.
Undertecknad, som varit bc- bepröfvadt me- sviirad af on miingd har del mot liktornar, genom anviindandet af vartor JCollAdinD vartor, hudhardnad f r h Ai,otekaren JIerr Ascl Lit- ströni i Falun, blifvit f r i h dcin och nageltring.
och h8llrt befrind; hvarföre Obs.
alltid denna in- holt JR^ omniimnda medel hos enhvar - registrerade etikett som till det biistn rekomnienderar.
garanti för varans akt- Mot.clln, 9G Nykyrlte d.
27 aug.
het.
1886.
August Am %, Handlande. '
tal~ Siiljes Iios Parfym- och Bokhandlare i flsskor i 60 öre och l 7wona.
Franko mot I b *.
?O &amp; e.
A ' XEL L I T S T B ~ M FaZwn.
,.
F Ör kapitalister, särskildt fruntimmer, har det lange n r i t ett ÖnskningsmM a t t kunna öfverlämna vtcrden af sina värdepapper ocli skötseln af sina affarer ht någon person eller institutioii, so111 ined absolut säkerhet förenade piinktlighet och noggrannhet i iitförandet af det anförtrodda uppdraget äfvensoin prisbillighet.
E n sådan institution är Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning.
(LgCla N y g a t a n 2 Y, expeditionstid 10-4), so111 linaer garanti af Stockholms Enskilda Bank åtager sig vkrcl och förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
O m en person hos Notariatafdelilingen deponerar obligationer, inkasserar Notarintafdelningen vid förfallotiderna kiipoii ger och tillharidah~ller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen litlottningar af obligationer och underrättar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit iitl4tad, samt .l#n~nnr förslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om intechingar deponeras 110s Notariatafdelningen iiiiderrättar Notariatafdeliiiilgeii giildenäreii därom a t t räntoriis å in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas,.
hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckiiingariie blifva i vederbörlig tid förnyade.
On1 en 110s p9del- ningen deponerad inteckning genom iinderlåteri förnyelse skulle förfalla, ersatter Stockliolins Enskilda Bank därigenom uppkominen skada.
Förvnriiigsnfgift: 50 öre för tcr pr 1,000 kronor af deposi-.
tionens varde, dock ej under två kronor.
iii.
riitta tiden att börja med de d hrr liiiknre mycket förordade D: r Lahmanns Reform-Bomullsunder kläder för Herrar, Damer och Barn.
s Priskuran ter och kvalitetsprofver lämnas på begäran.
Hufvud-Depôt, parti- och minutförsalj~iiiig: S. Berendt J: or &amp; C: o 24 D ~ o t t l z i m g g a t a m j 24.
Sjuksköterskor med goda betyg öfver genomgångna lärokurser och utöfvad praktisk verksamhet finnas anmälda ii Fredrika-Bremer-För- bundets Byrå, 54 Drottninggatan, 1 tr. Allm.
Tel. 48 16.
~~~~~ Annonser för D A G N Y - upptagas a f firnöken Inge601rng Bemrngströmva, 31 Ös fermalmsy., f. d.
28.
A ' ug.
Magnusson (etablerad 1860) Försäljningslokaler: nedva ootten, en9 &amp; v&amp; och asvs tr. upp STOCKHOLM Största la 1 Observera!
G enom direkta förbindelser med iii- och utlandets förnainsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannäinda artiklar biittre och billigare än niigon an- I nan och torde en livar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af protver och varor lätt blifva ötver- j tygad o111 fördelen att 110s mig fylla sina beliof af dessa f artiklar.
I I
Hanna Winge.
Saa er da ogsaa 7mn gaaet bort, - Kkedsen bliver mindre og mindre af de rigt begavede Kvinder, der i Be- gyndelseii af Syttizlmeiie tog det kraftige Tag for Vzekkelseii af adel Skjmhedsaus og national I d r a t paa det kvindelige Hamdarbejdes Omrnade i Sverige.
Men det er inere end » En af Kredsen&gt;, som vi savne i hende - det er selve Laaset i Kjoeden, selve Kjernekraften, den kunstneriske Kjernelcraft i Bevoegelsen, som med H m a Winge har forladt os.
Vistnok havde huu allerede forlndt os, f m Dsden for dtid bermede os hende.
- Sygdommen, den ubmharlige, havde voldsomt og under heftig Modstand fra den kraftige Vilje og den lynklare Intelligens revet hende Pensleii, Blynnten og Naaleii ud af Haanden og sagt sit strenge: 8Hertil - .og ikke lavnger D; men der var dog - saa for- underlig seig er Menneskehjertets Tro paa, nt vore Veje ogsan mae voere Guds Veje - der var dog dtid et Haab, saalrenge der var Liv; nu er det slukket, og derfor skal vi ydrnygt tnlrke; thi dermed er hendes Lidelses Boeger tsmt og Befrielsens Time slagen.
Den, der kjendte heudes varme Hjerte, der slog san starkt for alt, hvad hun elskede, - den, der kjendte hendes livfulde, kraftige Band, der dtid var rastlss virksom for at omsoette Ideer i Virkelighed, - den, der kjendte hendes rige Begavelse, hendes geniale Syn, - vi1 kanske nlligevel ikke helt forstaa, hvilket Martyrskab huii maatte gjennemgaa, da Hnandens Kraft svigtede, mens Anndeiis Kraft endnu var saa ungdommelig frisk og saa glsdende varm - Idet Martyr- skabs hele Vidde har hun vistnok selv vavret den eneste fil at udinaale, til att gjse ved og til sejerrigt at overviiide.
Thi var hun stor i sit Virke, var hon dog stsrst i sin Lidelse, i sit Taalinod og i sin Hengivelse i Guds strenge og dog saab lrjserlige Vilje.
Hvad hendes livsglade Natur i ' -
sin Krafts og sin Lykkes Dage maaske mindst kunde: at böje sig ydmygt under en h ~ j e r e Magt, det lzrte Lidelsen hende sea stort, saa fuldt og rigt, at vi ve1 ahiie, hvor lcjixrlig den Haand var, der lagde sig saa tungt paa hende.
Halma Matldda Winge, f. Tengc7i12, var fsdt i Göteborg den 4 December 1838.
Paa et Oktavark har hnn selv op- tegiiet sin Barndoms og sin fsrste Ungdoms Historie i et Par korte Drag, som vi her gjengive med hencles egne Ord: D Jag f öddes den 4 dec.
l 8 3 8 i Göteborg; mim f öraldrar vor0 vågfabrikören I.
T. Tengelin och A.
M. Hiiltinan.
De flyttade till Stockholm 1846, diir min iippfostraii började i den tidens biista skolor.
En stmlc böjelse för rit- och målarekonsten visade sig s&amp; tidigt, att jag utan urskiljning.
till stor förtret för föriildrar och syskon, klottrade öfverallt, i böcker, p&amp; bord och anclrn släta ytor, dels med penna, dels med krita, nålar eller saxar.
Eiingrc fram i tiden, vid 10 ars ålder, började en stor kärlek till färgen göra sig gallande, och efter många, böner och suckar blef jag i i p i n n a af en ganska skral akvarellfärglåda, som förskaffade mig mi~igb: " lyclzsdiga stunder; siirskildt miiines jag med hvilken för- tjnsiii~ig jag hälsade ett litet missöde, som hiinde mig d a jag en dag föll framstupa från en soffa och breckte det venstra liyckelbenet; nu måste jag hiills mig stilla och fick sitta hela dagen och måla, smartorua af fallet kändes icke.
Mina föräldrar ägde det g m l a ga lördags magasinet&gt;, diir fiiilnos nfbildniiqm efter Rafaels kartonger, Murillos taflor m.
fl., och jag blygdes ej att kopiera dem och fiirgliiggca kopiorna.
Bland alla mins kara, slzolstuilier var dock ritningel1 det lcaraste; vid 1 2 års ålder koiii liingtan att få miila i oljct, men vågade jag icke öppet uttala den, det var blott fför tvenne skolkamrater jag biktade mina djiirfva tankar.
- Dessa flickor voro döttrar af en milarerri~stare, de lofvade skaffa mig linolja; om jag köpte fiirg i kryddboden, så slculle vi rifva den, de skulle skaffa mig ta-flor att måla efter.
Detta.
skedde; så köptes Ijusockra, kimrök, cochnill, umbra.
m.
fl., detta refs i okokt linolja och målades med på skrif- papper.
Me11 min förtviflan var stor nar deiina målning icke liknade de original jag fick låna för a t t eftcrbilda (landskap af Palkrante och studiehufvud af Westin).
Vid 1 6 i r s ålder, således 1 8 54, kom jag som elev i herr Ring- dals rit- och milareskola; 8 timmar i veclran fick jag ute-.
slutande agna å t rita och mala.
År 1 8 5 6 koin professor Bo klund hem till Sverige och stiftade Alrademiens målare- skola; han ' ernottog afven.
n i g r a privlita elever och jag blef e11 af dem 1 8 5 8 ~.
-- -- - -- - -- - - -- - - .- - - -- - Saa l m g t gsa hendes egae Optegnelser.
Saa snart Bokluiid havde fanet istand en kvindelig Afdelhg ved Kunstaksdemiet, hvilket skede i Begyndelsen af 6 O-aarene, ilidtraaclte Henna Tengelin tilligemecl s h.
Ung- doms Veninde og Studiekamerat Helene Lönegren, f. Milde, i dens Klasser og her fortsattes hendes kunstaeriske Udvikling lige til hendes Giftermaal.
i i.
8 6 7.
Allerede det farste Bar - siger hendes nysiisvnde Ungdonisveaiiide i et til Forf.
af disse Linier stilet Notat - vandt h u n to af Akademiets Medailler - for Anatomi og for Figurmsiling.
Ved denne Tid lejede de t o Kamerater ë t privat Atelier med tilharende Bolig -- sssvidt jeg eriïidrer langt iiede i Klara Bergsgidn.n - og modtoge her sanimen med Fröken Aglies Börjesson, Fru Anna Wsllleaberg f. von Sydow, o.
fl., Professor Boklunds private Vejledaing ved siden af Undervisningen ved Aksdemiet.
Det er en af mine fmste som ' af mine kjzreste Eriiidringer fra min Larervirksomhed ved Kunstalrademiet, a t jeg ved de For~lsesriia.ger jeg holdt over de antike Afstabninger i Na- tioï~almuseurus avre Vestibule, sma de t o unge Veniuder staa- ende l s n e t til den samme Sajle, falgencle Foredraget med en m a synlig og saa velgjarende Interesse,: h det strax vniidt dem min varme Hengiveuhed og Sympati.
Snart indtraadte iinidlertid en ny Fase af heudes Liv, da Hanna Tengelin Sommeren 1 8 6 7 indtraadte i Bgteslrab med Historiemderen i %kd Winge, der Hasten 1 8 6 3 var veiidt.
tilbage fra Rom, hvor han havde malet sin ~ K r a k s &gt; og) sin ~ L o k e og Sigynr, og som n u var bleven Viceprofessor ved Akademiet.
Det var t o rige Naturer, som her medtes; han med sin % '
brendende Interesse for nordisk Kunst og nordisk Porticl ildnede ogsaa hendes Sind i Retning af faedrelandslre Studier, tog heiide med op i sin maegtige Flugt mod gnmmelnordiske Idealer, som .ogsaa hun skulde komme til - skjsnt paa en ganslre anden Maade - a t virkeliggjme i en seqere Periode a-f sit Liv.
For det Ferste indrettede de Nygifte sig i hans Atelier med tilliggende Lejlighed i r Vdhalla i Master- 8amuelsgatan, hvor de imidlertid kun skulde komme til a t tilbringe det fmste Aar af sit agteskab.
dllerede Vanren 1867 var Billedhugger Qvarnström dsd, og hans Stilling som Akade- miets Direktm overtoges af Prof. Boklund.
Derved blev dennes store Atelier ved Klara Korra Kyrlrogata ledig.
Winge behavede for sine store Billeder et stort Atelier - de havde desuden begge Elever, og Hmten 1868 flyttede de ind i det forrige Boklundske Atelier.
Ingen, der i Winges Tid har besagt dette Atelier, vi1 nogensinde glemme det og det Liv, som der f0rtes.
Lejlig- heden bestod kun af tre smaa Vaxelser og et lidet Kjskken, - men Atelieret, selv, ja, det var hsjt som en Kirke og stort som en Festsal.
Og som en Festsal staar det vistnok ogsaa for deres Erindring, der har oplevet glade og l ~ f t e n d e Hsjtidustunder i denne Hal.
De haje TEegge dEekkedes af Studier, paa Staffeliet stod Winges uhyre, Thor og Jaetternem, og paa et ved Siden af dette umaadelige Laxred forsvindende lidet Staffeli malede Hanna Winge sine tzekkelige Billeder.
Men over det Hele g0d et stilfuldt, smukt Textiludstyr i de mest udsagt fine og harmoniske Farver - for det rneste hendes egne Haenders Verk - et Bkjm af hjemlig Hygge og Fred over de smaa Siderum saavel som over Atelieret.
Her var det da hendes Clsede a t omgive sig med en Kreds af sine og sin Mands Venner, og de smm Fester, hun her arrangerede, var sas fulde af Ynde og Skjsnhed, at de aldrig Iran glemmes af os, der havde den Lykke a t deltage i dem.
Her var det nu, hun udfoldede sin Virksomhed som Malerinde i en Raekke smas Genrebilleder, om hvilke vi her ville erindre under Et.
Efter en d hendes Mand opsat Fortegnelse, der dog ikke gjor Fordring paa Fuldstendighed, omfatter denne Side af hendes Virksomhed, forsaavidt BiUe- derne solgtes, fslgende Arbejder:,
113 2 Capucinerinunl7; » (1 860)) » Fislirare w (l860), w Genre w (1 86l), » Pappersdockan w (1 86l), solgt til Stockholms Kunstforening, » Flicka, som binder kransar s (1862), » Stilleben » (1863), » Förberedelse till pro- menaden.,, (1863), sol@ til Foreningen for nordisk Kunst, » Barn, som leka med dufvor~ (1865), solgt til Stockholms Kunstforening, w Kloster- gård i Wisby * (1869), solgt til Foreningen for nordisk Kunst, » Eu liten Irokettw (1869), solgt til Stoclrholms Kunstforening, &gt;Den oval- komna gasten, (1870), solgt til Göteborg, p Motiv fr&amp;n Wisby » (1870), » Nätlagning » (1870), » Kaffestök » (1870), solgt til Lordmayorn i Lon- don, Sir Thomas Gabriel, der med sin Frine aflagde et Besag i Atelie- ret, og endelig » Anders och Brita&gt; (1871), der solgtes til Stockholins Knnsifoforening.
Hertil komnie ssa Interiörer fra Gripsholm, Wisby, Mora, Lekscz~id og Orsa.
Alle Hanna Winges Genrebilleder u d m ~ r k e sig ved eu sikker Tegning og en naturlig, sand Kolorit.
Det er ve1 muligt, a t den.
nyere Retning i Eunsten i disse Bil- leder vi1 savne noget af clet Lys og den Luft, der jo u d g j ~ r e Hovedfortriiiene i den nyeste Kunst, men til Gjengjceld eje de Alle en Sjcel og et Gemyt, der turde ud.gjare Egenskaber, der holde sig og vedvz~re, nnm Tiden f o r h n g s t har beravet Lys- og Luftbillederae de Egenskaber, der i ' 0jeblikket saa fordelngtigt udmaerke dem.
Omkring 1 8 69 havde Hanna Wiuge besogt Gotland; l 8 7 1 foretog huii en Studierejse i Dalarne og 1 8 7 2 besargte hon ' paris; 1 8 73 m-bejdede h 1 1 i D d a r u e og i B o h u s l h og endelig foïetog huii 1 8 7 7 i sin Mmds Selskab en sex Mm- neders Rejse til I t d i e n, hvor 11a11 i hendes F d g e med dobbel Glcede gjensas de Steder, hvor han havde henlevet s h e Studiesar en halv M e n n e ~ k e ~ l d e tidligere.
r Dermed o p h r e r i det vasentlige H m n a Winges Virk- somlied som Geiireniiiieriiide, cia en 0jensygdoiii - clet furste Stadium af den Lammelse, der rammede heiides Livs- kraft, - tvang hende til a t h g g e Penslen bort » for nogen T i d », som det hed; men for deii Syaskraft, som var hencle levnet, sabnede sig samtidig en ny Virksomhed, der paa samme Tid som den lod sig uduve, selv om Syiiet var noget svzkket, i Virlreligheden paa det nllerncerineste passede til hendes hele Begavelses Retniav og den.
lagde fra.
nu .. af 9 ' f uldstaendig Beslag paa heiides rige Evner, den Virkso.mhed der udgjar Kjernepuiiktet og Hajdeii af hendes Livsverk;, .jeg t s a k e r naturligvis paa den msgtige Indflydelse, hun koin til ...
a t u d m e paa Sveriyes ncttio~zctle Textii7cz~zst.
.
. '
Allerede et B e s ~ g i Bgteparrets Atelier kunde overbevise os om den fine, zegte kunstneriske Bmag og den sjeldne Haand- faerdighed, af hvilken hun var i Besiddelse.
Bvert Skridt i disse Rum beredte nye Overraskelser i de mest vexlende Former.
Og da derfor omkring 1870 den Bevsegelse tog Fart, som jeg bermte i Begyndelsen af denne Opsats, var det na- turligt, at Hanna Winge var en af de f ~ r s t e der, inddroges i den.
Tiden omkring 1870 var en Vaekkelsens Tid for den svenske Kunstindustri som.
for den svenske Kunst: National- museets Aabning 18 66, og iUre mindst de dervarende hisfo- riske Samlingers Tilgodegjsrelse for Almenheden, 810jdfore ningens og 81,lejdskolens Virksomhed, Haandverksforeningens Udlodninger og mange andre Faktorer bidroge m ~ g t i g t til at aabne 0jnene baade for det Bestaaendes store Mangler og for den Qej, der laa aaben foran os til en Renaissance.
Navnlig trmdte begge Dele klart i Dageii for det bvindelige Haandarbejdes Vedkommende.
Man fik @ jet op for det Aandsforladte i disse evige elanavasbroderier til Sofapuder og Stolbetraek med Landskaber og Ansigter, med Blomsier- buketter og Bygninger paa en uharrnonisk Bundfarve, og man falte, at Fornylsen laa i, a t for al Ornamentik anvend!
Notiver, der harmonerede med det valgte Stof som med den tilsigtede Bestemmelse, Gjenstanden havde - det var StZI- princippets Vigtighed og Betydning, som i disse Bar traadte klart og bestemt frem.
Og samtidigt lededes man ogsaa til Forstaaelsen af, bvilken Rigdom af ornamentale Notiver vort eget Folks Fortid ejede; rundt om os lan eu rig Hmt af Skjmhed i de mest vexlende Former; snart skjult i Bondens Stue, snart samlet i Museernes Sale - fra Jernalderens Slyngemotiver ud igjenilem vore middeldderske Kirlrers romanske og gothiske Paramenter, de fromme Nonners Bro- derier og Kniplinger - frem til vore Borgfrekeners og adelige Damers Haandarbejder i Benaissance- og Rococo- tiden.
Motiver var der nok af; det gjaldt kun a t fiilde Arbejdere, der med fin Sans og Forstaaelse saavel af deii fundne Skats Xjendommeligheder som af vor Tids Fordringer, forstod a t tilgodegjare hine for denne, f orstod Oversaettelsens og den frie Bearbejdelses svzere Kunst, ejede det Digtersyn, der bebves for at omdigte det Gamle i det Nyes Former.
' Her var det I: - I: xi-i~m Winge havde sin.
store Opgczve at lsse, for hvilken huii medfsrte alle Betingelser, og strax hun var bleve11 sig bevidst, at her en stor, om og i det Ydre stille og skjult, fadrelandsli Gjerning laa foran hende, betankte hun sig ikke lamge, far hun, der ikke laenger haabede paa nogen Fremtid som Malerinde, helt hengav sig til denne Gjernilig, offrede sig for den, ja - opofrede sig for den - og inden hun saa sig for, havde givet den sin Kraft, sin Helbred, sit Liv.
At skildre Ranna Winges Deltagelse i Foreningen .Hand- arbetets viiiiners » Udvikling gjennem Aarenes L0b1 vilde vzre a t slrrive Foreningens Historie; thi hun var den ledende kuiistneriske Kraft i dette store, fsedrelandske Foretsgende, der vistnok aldrig vilde blevet sea glimrende gjeiiaemf 0rt ud en Prii So23hie Adlerspccrres ild f ulde Initiativ og Hama TViqes geniale og udrathelige Ledning.
Den, der vi1 f d g e Foreningeiis Arbejde i Detalj kan jeg henvise til Fr0ken Molly Rohtliebs fortraffelige Skildring i 2Dagn.y~ 1891, 3: clje H.
- jeg skal her kuu tilfoje iiogle faa, Hanna Wingo mere personligt angaaende Data, der vel- villigt ere blevne mig tilstillede fra den nysnavnte Por- fatterinde.
Det vm paa den nordi.ske Udstilling i Kjsbenhavu 1 8 7 2, at saavel Frin Adlersparre som Fru Winge, der snart i Kraft af f d l e s Interesser fandt hina.nden, havde faaet a j e t op for Nildvendigheden af en Fornyelse og Forredling af det sven- ske kvindelige Haandmbejde.
Men ad hvilken Vej?
Hvad havde mar1 at byde istedetfor disse stillsse og bande M0n- stre, der fylclte det Bvindelige MsrBed?
Da bregte noget, der saa ud som et Tilfselde, H a m a Winge ind paa det rette Spor.
Gjennem Mderen Jacob Kulle var hua kommen i Besiddelse ibf nogle skaanske vzvede Sager, som bate Spor af h0j Alder, og antog - som alle andre - at denne Kunst ogsaa i selve Skame var uddöd, mens den i Virlrelighedeii hist og her udsvedes af d d r e Kvinder.
I l 8 75 skriver Jacob Kulle: r ~ ~ i r det u skdl gå med utförande i Skåne af de vii,fnader, vi önskade, ar svart att saga, d&amp; befolkningen ar ganska trög, da det galler nya saker, och en ny sak vore det, att i Skåne sksom allmän slöjd ' införa de gamla väf- nadssatten.
En och annan af de rikare bondkvimiorna väfva iiagon gång saisom ett lyxarbete för att visa den närvarande
generationen hvad för slugs arbutcn, som utfördes i mors och mormors tid s.
Og vi1 man maale Hanna Winges Verks Betydning skal man med disse Ord sammenligne Textilhn- stens Stilling i Sverige idag.
Hvor virksomt Architekturen kan bidrage til andre Kunstarters Fremme, og hvor ve1 den fortjener sjt Hmders- navn af Arclai-tektur viser sig ogsaa her.
Den fsrste Tanke om a t anvende Folkets gamle Msnstre som Motiver for Nu- tidens Textilkunst vaktes hos Hanna Winge, da hun saskede at smykke den i nordisk Traebygningsstil opfsrte Villa, som Prof. Curmnn havde ladet bygge i Lysekil, med et vsvet Arbejde.
Allerede at finde et passende Stof og modererede Farver var meget vanskeligt i hin Anilinfarvernes Guldalder.
Gaven blev iinidlertid udfsrt - to Pudebetrzek - men dette Arbejde, den ny e Retnings beundrede Fsrstefsdte, brzendte desvame nogle Aar senere med den smuklre Villa.
Allerede paa Verdensudstillingen i Wien 18 7 3 kunde de fsrste Resultater af det nyoptagne, nationale Arbejde vise sig, og Jacob Falke hilsede det, som omtrent det eneste Levedygtige og Haabgivende i hele Itzebken af alle Landes kvindelige Arbejder.
Den Opmsrksomhed, som nu vaktes for disse nye Bestrzcbelser og denne nye Betning - de hjemlige Or~iamentinotive~, anveiiclte for det hjemlige Arbejde - det fzedrelandske Arbejdes kunstnerislze Foracdling, farrte saa til Stiftelsen af %Handarbetets vaiiner B, og Ediime Winges sprudlende Fantasi og sikre Fslelse for det Rette, frenbragte nu e9 Rigdom af prkgtige Forbilleder; og her var det af den allersterste Betydning, at huil ikke blot forstod a t an- vende Blyanten og Penslen, men ogsaa Naalen, og selv Irunde anvise, hvorledes hendes kuastneriske Ideer skulde udfmes.
Ja, deiiue hendes sjeldne, praktiske Dygtighed farte ogsaa ud over disse Midler, sna at hun paa flere Felter kan siges a t Lave for vor Husflid, vor o Hemslöjd)) gjenerobret flere Arbejdsgrene, der helt vare gaaede over till Haaudverlz som t.
Ex. Snormageri Tapisseri m. m. Heiides eget Hjern bar fremfor alt Vidnesbyrd om hendes rige Birksomhed paa disse og andre Felter.
Strax i Begyndelsen af Poreningens Virksonihed optog Fr11 Winge bl.
a. efter gamle mest skaanske Broderier den i
lange Tider helt gleinte)) Tvistsöm)), som senere har f ' undet Anerkjendelse i saamange Kunstskoler og Menstersamlinger.
A t, Handarbetets vänner allerede i sit 3: dj e Arbedsaar ej eda flere hundrede Modeller ligefra smaa Handklredeborder til store b Flossamattor D, var ve1 vresentlig Hanna Wi~iges Fortjenste; -- thi siger Fr. Rohtlieb i den ovenfor n ~ v n t e Opsats:)) » Har traffa vi den insats fru Winge gjorde, och utan hvilken hela föreningen aldrig blifvit en konstanstalt af genomgripande be- tydelse.
Hon tistadlcom med de största uppoffringar af tid och krafter det ena arbetet efter det andra, hvillza visa, att en lefvande Ironst- narsanda afven med nålen k m taga sig uttryck och att det slröna gliider människans hjwta, sydt och vafdt så va1 som maladt och mej- sladt.
Hon försmådde ej heller att leds andras stapplande sfeg p&amp; sainma bana.
Det var visserligen i sin egen smak och fantasi hon fann de basta lagar för sina nya arbeten, men afven sökte hon ifrigt skB1 och stöd för sina åsikter i Fdlres, Sempers, Bocks och andra konstdomares arbeten; men först och sist blefvo dock konstföremålen i. våra inhemska sainlingar de kallor, iv hvillca flitigast östes.))
Allerede far den Tanke vsildt Indpas, der nu har f undet Udtrykli i de talrige » Paramentforeninger D, forstod Fru Wiuge, hvilket rigt Eelt her forelaa for det Arbejde, r Handarbetets vkniier~ havde sst i Gmg, og hiin blev Bsne- bryderske ogsaa paa Paranientikens Ouiraade.
Vi erindre Alle lieiides herlige Antependium for » Tyska kyr ' lre~i)) i Stockholm, et Arbejde om hvilket det har vmet sagt og sagt med Rette, at et san pietetfuldt gjehiiemtmkt og skjulit udfurt Arbejde paa dette Omrasde sjelden er blevet udfmt i Sverige siden Renaissanceils Dsge.
Det vilde blive altfor h n g t her at opregne .Hanna Wiiiges alla Indsatser i den Svenske Textilkunst, hvis Gjen- fsdelse huu.
kau siges at have grundlagt - men jeg drives af personlig Tnknemmelighed til at eriiidre om den hver Dag fornyede ' Ghde, jeg selv nyder i mit Hjern i Besiddelsen af den dyrebare Mindegave fra Svenske Skoler og Hjern r, .- eil altfor rig Tak for r h g e Arbejde - jeg var ssa lykkelig at modtage ved min Bortflgtning fras Sverige: mit Bjems Allerhelligstn smylrkes nu siden tyve A m af dette storartede Complex af Textilverker, - Gulvteppe, Bordteppe med Broderi, Portierar, Stol- og Sofabetrrelr - hvis Compo- sitioii i alt vresentligt er udgrtaet fra Hanna Wiuges Mester-
R a Reforuiclsagteiis Venner omlirilig 1886 begy ndte sine Bestr~belser, fandt ogsaa de cn leveiidt!
Statte i Hanns Winge, der udfsrte iien smsgfuldc og dog saa enkle Tegning til Pestdragt, som smykker den d dem udgivne Bog, og huii var vistnolc ogsaa pas andre Maader virksom ogsaa for denne Sags Fromme.
At give et eneste samlet Udtryk for R a m a Winges Virhomhed i Textillrunstens Tjeneste er vauskeligt; tlii den var saa mangeartet soin denne Kunsb selv.
Dog turde det muligens pege mod det Ceiitrnle i hendes Livsverk, naar vi fremhaeve paa den ene Side den b r ~ n d e n d e Kjzrlighed til Fsdrelandet og dets Portids Verker, som h u n delte med og fandt levende beforclret gjenaeui sin Bgtefzlle, og den fine, aldrig svigtende Farvesans, soin hun uieclbrugte som Resultat af sin egen rent kuristneriske Udvikling.
Man skal lede laenge for st finde en saa fint falt, saa livfuldt virkeliile og saa nf zgte Parveglaede msettet Kunst som Hanna Winges textile Frembringelser.
Endnu engang skulde dog fru Winge tage Penselen i Hasnd, dennegmg som decorativ Malerinde, da hiin sainmen med siii Mnnd siuykkede en Festsal i ~Bcliuderska busetz-, pita Blasieholmen 1881 og en Loggia i St~tsraad Ashups villa i Christiimia, 1 8 8 8 - 9 0.
Speilsalen.
i, Bolinderska husets - k. O. 81uitlis Lej- lighed - er holdt i Renaissauce.
Omkring en Bzckke af M.
E. Winge udfsrte decorative allegoriskc Vzg- og Tag- malerier, udfsrte huu en iuesterlig Blomsterindrainiiiq it la Far11 esiua, ligesom en Msngde udmarket s m kt udfarte Blomstern~derier i Mario del Pi ' iore ' s Maner smy klrede de store Spejle, der vare mibrapte over hele Saleu.
Det sidste, store Arbejde, hun u d f ~ r t e, var en Itit.klie allegoriske Bilieder - Seiiseriie - i Gobelinmaleri i For- bindelse med Contursam for Stritsraid Astrups Villa i Chri- stinnia.
D Dette Arbejde D skriver hendes N m d til mig, D medtog hendes Krsfter, men udfyldte ogsaa mangen Stund med Livsglsde.
B
Thi nu kom.
Sinertens Dage.
Allerede lacnge havde det anstrengende Arbejde i » Handarbetets viiilner D - maaske gmske specielt Aiiordniiigea af den Udstilling af Foreningens Arbejder, som hun arrangerede i 1874 - indvirket skade- ligt p m liendes ikke stserke Helbred.
Hiin snrgte forgjtxves Liadring ved Lysekils Bad, hun kjsempecle forgjeves mod det lammende Onde, der alt mere.
angreb hendes Livskraft, i forny et Arbejde; forgjaves anstrengte D: r Westerlund, hvis s m e Omhu for hende er havet over al Ros, sine m s g - tige Krafter for at hzve et Onde, der dlerede havde angrebet selve Livsrodeii, forgjaves flyttede huu med sin Maiid 1 8 9 3 til Enk~rping, for stadig at kunne vsere i den beromte Lsges Nmhed: en stsrre Lsege havde sagt sit strenge inen kjarlige: ~Gjeimem Dsden - til Livet,.
Kun Et var ikke forgjaves: clen utrattelige Kjzrlighed, med hvilkeo hendes trofaste B g t e f d e i de lange, tunge Bar - nesteii bog- stmelig bar 11ende paa sine.
H ~ n d e r, - opoffrende og glad midt i Sorgen, - stor.
som hiin i Lidelsens og Forsigel- sens svsere Kunst.
Et smukkere Billede end clisse trofaste Xgtefsellers Ejerlighed, deres Samliv i hcljeste Forstand -- i Glsde som i Lidelse skal man vanskelig Bunne tznlce sig.
Saa bar hiiii sin tunge Lidelses X o r s med eu sand Christens Taalmod og Heiigivelse indtil Dsden stille og fredeligt lukkede hendes 0jne fra al Livets Jainmer Mandag d.
9 Marts 1896.
Men vi, der af heiide hm laxt sasa meget, og i hende, har tabt saa meget: mantte vi Alle d hoiide have laxt det Stsrste, det Usigelige: clen iiovervjndelige Kraft, der ligger - ikke 1 Livsglzedeus Styrlce og Idealitetens ~kjcloh6ds~lacle, thi de kiies af Sygdorn og Dsd, men.
i et giidfyldt Indre, der er » from og fri i sine Tankers Bige,, og som ingen Sygdoin og ingen Dsd lcan besejre.
Fred over lieiides velsigaede Minde!
.
Är kvinnorörelsen berattigad?
För den, soin lik mig under 40 år med städse vaket intresse följt kvinnofrtigans utveckling, s&amp;vd i hem- som i utlandet, företedde den diskussion öf ver.
» Kvinnans uppgift och stallning i samhallet », hvilken, föranstaltad af föreningen D Studenter och arbetare D, sönda- gen den 1 2 april hölls i Landtbrnksakademiens sollenitetsssal, mycket som var af gliidjande, men äfven annat af oroande beskaffenhet.
CXidjande var det, att tl8nlrande miin och kvinnor af olika samhälls- lrlasser samlats till allvarlig diskussion öfver ett för hela sarnhlllet viktigt iimne, glädjande ock att se den aktning, som visades kvinnan., samt ej minst att de kvinliga tnlmne ej voro underl&amp;gsna de man- liga, soin här upptradde.
Oroande var det daremot, att den af lwinnosalcens inålsinin befarade reaktionen mot dess striifvnnden ganska otvetydigt framstod fr&amp;n mer an ett h&amp;l under diskussionens lopp.
För att klarwe inse kvinnorörelsens berattigande, bör man uppsöka en synpunkt inom seklets första halft.
E n sådan, särdeles betecknande för dåtidens uppfattning af kvinnans uppgift och ställ- ning, erbjuder sig i de utlåtandon,.
hvilka flere bland vibd lands f.r&amp;mste jnrister afgfifvo i anledning af v8clct ffrfign om ogift kvinnas inyndigblifvande vid 25 h s Alder. '
Det heter n.ädigen i rnotiverin- gen.
för den afstyrkan, som Göta Hofrätt 1827 afgaf på lagkomiténs f örslag om ogift kvinnas inyndigblifvande l. D&amp; kvinnan i v h t land, i följd af vedertagen uppfostrings- metod, icke bildas eller danas till annan verksamhet an den, som blir nödig för den inre hushiillningens v h d, hvarutöfver kvinnans egentliga verlcsamhetskrets ej heller synes vara aiiznad; så m8ste ock d a a f följa, att hon, dagligen sysselsatt med sina husliga sm&amp;- Redan Ar 1817 hade dock förslag oin ogift kvinnas myndighet vid 30 h s: ilder förekorniiiit.
Det utgick d&amp; frhi deii af Koiigl.
Maj: t t.illför- ordiiitde Lagkoiiiitéri, och eii af dess iiieclleiiiiuar, expeditionssekreterareu .T.
G. Ricliert torde Iiafva varit rleii egentliga npphofsiiiauneii dsrtill.
I fiirslngets iuotiaering hette det: ~Visserligeii k m det auiiikkns.
a t t kviiiunn födestill ett slags beroende af iiiniiileii, och a t t det bör r5ckn hela hennes lefiiad igeiioiii; meu iiiaii fAi ej förgiita, a t t detta beroeiidc, om det ej skall förlora sitt syftein51, iu Aste vara sjiilfvi~,ldt hos kviiiuaii ifrfiii cleii iilder, c15 hennes 1) ilcluii.ig blifvit f~illfi.uclad, och clet tillhör ej lagen, a t t i stallet för cletta - - - - - frivilliga l~erociide, sii.tta e t t ovil.lkorligt tvbug.
- - - - - - - -- ~Likviil h: koiriitén ~ ej velat föresl: " l, a t t ~ v i f li~iiiii: ~ t skiille vara inyuclig förr 1. hon fyllt SO h r.
(Lagkon~itkns krslag till r~rfda-Bal k. Stock~liol iii 1.81.7. sid. 70).
-
bestyr, iclce kan, såsom mannen, reflektera på de större tilldragel- serna i allmänna lefvernet, vinna den bekantskap med händelsernas vanlign g&amp;ng eller försliaffa sig den erfarenhet af världen och männi- skan, att en ovillkorlig riittighet att råda sig och sitt gods, kunde utan fara henne anförtros, - - - - - - - - - - - - %Det förekommer oss, som skulle man i detta fall, långt ifrån att vilja utöfva en orättvisa, mot kvinnan, tvärtom varit ledd af den mest adla föresats, att, genom .det man uppdrog vården och förvaltningen af hennes ägendonl åt dem, som genom slaktskaps- banden vore henne närmast, bereda henne det lugn.
och den stilla förnöljelse, hvaraf hon sig sjalf lämnad och i jämt beroende af andra, troddes icke lroinina i Htnjutande.
Hon har hittills iclce kännt vidden af sin egen svaghet: ledd af viinskapens förtroliga hand, åt hvililen lagen jiimva.1 anförtrott vhden af hennes ägendom, har hon nndgått falla ett dubbelt offer för förledarens illistiga beräkningar; vid sidan af eu Aldrig far eller mor har hon förnöjsamt ägnat sin omsorg &amp; t deras hyllest och v h d, ej loclrad af begäret, att, sgsom sjalf myndig, tanka och handla blott för eget biista; och hon hm, då hon förr eller se- nare inträdt i älrta ståndet, ditfört med sig, icke inbillningen att den myndiga kvinnan vore lika god som den myndige mannen, utan, då hon i sin make endast sett en själfvald förmyndare, hvilken af öm lrärlek och viilvilja åtagit sig hennes angelägenhet, har hon varit ljfvad af den sanna undergifvenhetskiinsla, som alltid skall utgörn ett oeftergifligt villlror för den älctenskapliga föreningens sällhet och lyclza~.
Bedctar man vidare de yttre ogynnsamma oinständigheter, under hvillrn kvinnan uppviixte, såsoin t. es.
den mer än.
bristfalliga undervisning hon orhöll, öfvor hvillcen den st~n.dpunlrt vik fol.lrskola f. n. intager iir vida upphöjd, den triinga begränsningen af hen ' n.es xbetsoiiir&amp;de, då Iion utonz hemmet mhste skaffa sig existensmedel, samt den osjälfstiindiga, oftast fö~: ödmjtilrandc, ställning den ogiftn kvinnan intog, kan vg1 ingen, hiirii reztlrtionir han eller hon %n mH w r a, p&amp; fullt allvar förorda ett Btesg&amp;encle till oden gands goda ticlen D.
Till Geijers nttryclc, » att rniinniskan 8: ett sent begrepp i hi- storien~,] - si&amp; fogas, att kvinnan ar ett iinnu senare.
Otaligt mi ?w~ga tänkande kvinn.or kande detta med smarte under de tider, då de ej kunde få tillfdle att utveckla en naturlig begåfning, d&amp; de ej ' Janiför man insd Iivaranclra 1i&amp;r anförda aktstycken af 10 Ars .inellanrnin, finner i n q att andan &amp; r hufvudsakligen densainina, vare sig lags tiftnren iipptriider f ör eller einot kvinnans myiidighet.
Först 1855 erhöll kvinnan ratt att, om Iion s&amp; önskade: vara inyndig vid 25 Ars 5lder: Iivilkea i %tt 1568 iitstriLcktes till lieiiiies iiiyildigblif~7ande iitm villkor vid narniida alder.
M m ser 1iaraftt ': att friigan beliöft gaiiska l h i p tid för att arbeta sig in i det allniinna medvetandet.
.
erhöll0 utrymme för användandet af slumrande krafter, utcm liksom i bur inspärrade foglar oupphörligt törnade emot sitt fiingelses finn ståltrådsgaller, till dess de mod- och maktlösa upphörde med sina flifänga bemödanden.
Det var för dessa sina ' andligt förtryckta med- systrar, som Fredrika Bremer gjorde sig till sprfikrör, dK hon i sitt verk ~ H e r t h a gaf ~ luft &amp; t den bittra klagan, de k~iifda suckar, hvilkn tinder långa år ohörda förklingat och dött i rymden.
Hon säger därom: aosagliga äro de eländen, som alstras i den halmiga at- mosfer, där den unga kvinnosjälen lefver, rättare vegoterm utan framtid i evig motsiigelse till hvad ädlast inom henne rörer sig, sökande ljuset; osägligs de mörka syner, de förvillelser och uppslag, som däraf kunna tippstå.
Det finnes ingen tyngre börda an den af lifvets toinhet.
Den som skrifver detta vet det, ty hon har ge- nomlefvat det och bar med smärta ' an i dag följderna af omyndig- hetsbudet, som fjättrade den största, biista delen af hennes lif.
Hon har det att tacka för mycket on&amp; och för ingenting godt, om icke - möjligtvis - den bittra rot hvars friikt blifvit - Elertha!, Hertha!
Ja, hur många af de sista generationernas ungs kvin- nor hafva val läst denna bok, hvilken beredde sin författarinna ett slags martyrskap genom de hiitska anfall, för hvilka hon blef utsatt, sAval af pressen som af anonyma brefskrifvme, s&amp; att hon slutligen föranleddes att lämna fiiderneslandet och företaga en utländsk resa.
Denna bok skulle dock utan tvifvel blifva en ganska nyttig lasning, såväl för dem, som ause kvinnorörelsen hos oss icke h a h a gatt till- i.iicMigt fort £ram&amp;, som för dem, hvilka anse den oberiittigad.
De skulle d&amp; finna, att de uttalanden Fredrika Bremer däri gjort, de Önskemål hon frauistiillt iiro i vh tid en ö f v e r v u ~ e n standpunkt.
D6 ansågos de likväl så revolutionära, ja, rent af skadliga, att möd- rar ej ville tilllita sina unga döttrar Iiisningen af en så r f d i g bok^.
Man fann rent af osedligt, att bokens hjältinna förband och skiitte den knäskada, som en ung man erhtillit vid en eldsvHda.
Betecknande för tidens förhallanden iir ock, att lrvinnorna hörde tåligt p&amp;, htir Fr. Bremer förkättrades, och, om iifven en och annan hyste motsatta åsikter, vågade hon ej uttala dom af frulrtau att bli ansedd såsom en emancipationslysten kvinna.
Äfven sedan Fredrika Bremer afliigsnat sig f r h fiiderneslandet, förföljdes hon af pressen, men det var fortfarande tyst utefter hola.
kvinnolinieii, till dess ~ E f ropnndes l. röst, ' höjdes mot de oaiila anfalloii.
.-p ' Uppsats af Sf - - iiiförd i fein unmiuer af Aftonblndet v: li.eii 1857.
Endast i detta lilla faktum ligger ju en oerhörd skillnad inellan förr och nu, ty då en af våra mest framstående kvinuor i föredrag och broschyrer utkastat en handske till d ' em hon benämner ~kvinno- sakskvinnorna~, skyndar den ena efter den andra att upptaga den för att oförsagdt och talangfullt förfäkta de ' rättigheter, som blifvit deras kön tillerkända, * * t: Om man an har Fredrika Bremer att tacka för det första utsädet till.
den skörd, hvillcen nu burit frukt i viilsignelse för rnhga, var det dock &gt;Tidskrift för hernnietw, sóm träget och troget och med det rkon- centrerade mod, som heter tålamods1 pldjde fåra * efter fåra i obruten mark för att der nedlägga och vårda de goda fröen.
Det finnes ej en reform berörande kvinnan, som icke varit väckt eller afhandlad i nämnda tidskrift, och af de många förslag, soin af den framställts för att vidga kvinnans arbetsomrade och gi.fva henne nya och innehållsrikrt lifsuppgifter, h a h a de flesta sinhingoin blifvit genomförda.
Under det den s. k. kvinnoemjincipationen på i n h g n stallen i utlandet gjorde mer vasen af sig genom agitation, möten.
och petitioner, försiggick den hos oss p&amp; ett så sansadt och följd- riktigt sätt, att den oförmärkt vann insteg i den allinänna opinionen.
Med fullt skäl kunde därför Esselde yttra: # att ' Tidskrift för Hein- inet ' allt i f r h dess Eörstn framträdande gaf den impuls, som förlänat l~vinnorörelsen i Sverige ltmc~lxteren af en sund, historisk utveelding, dar r i t t och plikt, frihet och ansvar gå hand i hand^.^ I Norden var det ock Sverige, som gick i spetsen för lwinno- rörelsen, hvilken först långt senare fick insteg i de öfrigs Ian- derna.
Camilla Collett säger också härom: » Det är vårt grannland Sverige, som står frainst bland de skandinaviska länderna i rörelsen.
för förbiittrandet af kvinnans ställning.
Det gick tidigt om de an- dra i afseende på det lifliga .och verksamma intresse för kvinnans riittigheter, som där gjorde sig gällande, och resultatet daraf &amp; r att landet iru är valsignadt med många storsinnade reformer i denna riktning B Bland de tankekorn; som utkastades af s Tidskrift för hemmet., torde knappt nigra haft en bättre grokraft än dessa: » Evinnan behöfver arbetet, och arbetet behöfver kvinnan. ».
Citat ur ett bref f r h Olof Eneroth.
~Autogrofier af fïeiustbeiide persoiier,, Serieu 2., The Woniau q,uestiou in Europe,: o series of original essays.
Edited by Theodor St.autou M.
A.
Paris 1884.?
.
Hur.ti mång&amp; kvinnor i lyckliga existensvillkor, hvilka af en eller annan orsak ej kunnat ' fylla kvinnans egentliga lifsuppgift att blifva maka och .moder, hafva ej suckat under den » tunga bördan af lifvets tomhet »!
Många hafva, för att frigöra sig friin denna börda, ingått iiktenslrap utnn liarlek och kanske diirigenom beredt båden sin.
egen och en annans olycka.
Andra Ater, som vid fainiljeförsörjarens död bafunnit sig utan tillgångar, hafva med förtviflan i hjartat fåffilogt sjjlrt, ett arbete, som kurin.nt gifva dem ett sparsaint, men själfför- viirfvndt bröd.
I brist på nödig?
kunskaper h a h a de fått nöja sig nied ett underordnadt och illa lönadt ~ r b e t e, så vida de icke velat iinderkasta sig förödmjukelsen att äta nådebröd i en förmögen släk- tinges hus. '
Äfven dessa hafvn då tillgripit aktenslrnpet, nar sadant erbjiidits, som en raddningsplanlca, men hafva på sa satt Iranske E kornii?
it ' ur askan i elden ».
Ty under forna tider betraktades kvinnans begAfning och ' öf- riga goda egenskaper endast som en.
rad af nollor, hvilka först er- hö110 varde genom den manliga enhet, soni ställde sig i spetsen för dem.
Att lrvinnans personlighet n.u blifvit frigjord och utvecklad, %r ocksa det mest glädjande resultatet af kvinn.oeinancipationen. '
Genom de ökade möjligheter till förvärfvande af kunskaper, som i våra dagar st&amp; flickan till buds - e h u h visserligen.
ännu i flern fall på hhdare villkor an gossen - kan hon, bättre rustad äu förr, sjiilfstandigt upptaga kampen för tillvaron.
D&amp; iimu under 1840- och 50-talen all undervisnin.g i skolorna, ined kamke några få undantag, meddelades af manliga Iiisme, fick under det d&amp;på följande decenniet allt flern laixrinnor tillträde till nndervisningsmstalternn.
Dettn icke blott i flickskolornn, afven i gosskolornas lagre klasser anförti: oddes undervisningen åt ltirarinnor, och med det goda resultat att allt flere siidana platser lammdes &amp; t kompetenta kvinnor.
Om den aktning och det erkannande de rönte af sina medlarare, vittnar bast den omstiindigheten, ntt de efter hand iifven erhöll0 sate och stamma i l~arelrollegiet.
Ju iner kvinnan dokiiinenterade sig såsom duglig och arbetq- skicklig, desto villigare blef man ock ntt liiilma henne tilltriide till l Eli hjiirtskiirnnde skildring id de svf~riglieter, Iivilka ~nöta eii bildad kvinua, saknande grundligs klinskaper, i hennes kamp för dagligt bröd, gifver oss E !&amp; Oracszko * E " tt kvinnoöde^.
nyn banor och vidgade sålunda hennes arbetsomride.
Hon erhöll efter hand rättighet att bestrida lärarebefattningen i follrskolor,.
att utöfva organist-, tandläkare- och fältskärsyrkena, att innehafva plat- ser inom telegraf- och postverken och slutligen tillåtelse att taga studentexamen, inskrifvas vid universiteten och aflägga examen inoin filosofiska, juridiska och medicinska fakulteterna.
Samtidigt fick .hon.
äfven tillträde till skrif vareplatser i banker, försäkringsanstalter, sparbanker samt på handelskontor.
Erkännas måste att bemödandet.
att.
åt kvinnan anskaffa nya arbetsoinraden kröntes med ej anad framgång, särdeles när man be- sinnar, att det var under den korta tiden af 15 år, de viktigaste af dein öppnades.
för henne.
Under det fjerdedels sekel, som seder- inera förflutit, hnfva antalet af kvinliga skrifvare och bokhå !lare mångdubblats och f. n. ser man sådana t. o. m. i ämbetsverken.
På kontor och i bodar förekomma de i mängd, och i de senare.
intaga de företrädesvis kassörsplatserna.
Utan tvifvel skulle kviunoarbetet ej funnit en s&amp; vidsträckt användning p&amp; alla dessa omiiden, om det icke visat sig fullt tillfredsställande.
Arbetsgifvarne torde Bfven af ekonomiska skäl h a h a gifvit kvinnan företräde vid besättandet af dyliks platser, ej blott emedan, hon nöjt sig med ringare ersättning, utan ock, emedan hon visat sig pålitligare.
Allt flers af de kvinnor, som behöft att genom eget arbete förvärfva sig en inkomst, hafva sökt denna på de omnämnda skrifvareplatserna.
Många af dessa tillhöra goda .familjer, &amp; o döttrar eller släktingar till högre ämbets- män, och långt ifrån att deras sträfvan mötts med ogillande eller axelryckningar, har man v&amp;lvilligt underlättat den.
visst hör man understundom påst&amp;s, att det är underligt, ja, orätt, att en ' flicka, hvars föräldrar tyckas befinna sig i goda förmögenhetsförhåUanden, borttager en plats för den, som lefver under mera tryckta villkor.
Här är svårt att tittala något bestämdt omdöme, enär för det första mången högt stiiende persons ställning kafi vara ganska ihålig, och för det andra, ingenting är osäkrare än en flickas framtid.
Om för- äldrar, i medvetandet däraf, uppmana sin dotter eller understödja hennes önskan att skaffa sig ett med inkomst förenadt arbete, bör sadant ej klandras.
Bestämdt orätt är dock, då en flicka i lyckligare villkor, genom att arbeta för en mindre penning, nedtrycker arbets- lönen för den, som måste lefva af sitt arbete.
Det var mot detta kvinnornas inkräktande af verksamhetsområden, som tillförene varit mannen uteslutande förbeh %llna, fröken Key kraf- tigt uppträdds i sina föreläsningar, stämplande hvarje shdant arbete '
som » missbrukad kvinnokrafb.
Hon har frågat: hafva resultaten af det arbete kvinnorna nedlagt p&amp; akademiska examina, på en stats- tjänst, en kontorsplats varit mycket värda?
Hon har påstått, att rpå kontoren och byraerna förlora kvinnorna ofta sin lifsglädje samt blifva sjuka och nervösa och måste bära de inanliga kamraternas missnöje öfver försummadt arbete eller hHlla i tills de stupm.l Ja, hon har sökt skrämma kvinnorna frHn de nya arbetsfalten i följande passus:, Och allt efter som fler och fler yrken komma i de billigare arbetande kvinnohiinderna, allt färre bli de män, som genom äkten- skapet kunna gifva kvinnan möjlighet att nå sin fulla utveckling som kvinna; allt mera nedtrycka kvinnorna arbetslönerna för hvar- andra och männen; allt starkare väser diirför från minnens sida mot kvinnorna en känsla, lik den hvita rasens hat mot den gula^.^ Slut- ligen har hon anfört utlåtanden från åtskilliga arbetschefer, som hon tillfrågat, bekriiftande hennes omdöme om kvinnans underliigsenhet p&amp; de manliga arbet~områdena.~ Mot slikt påstaende skulle dock med säkerhet kunna citeras långt flere bevis af afbetsgifvare, hvilka vitsorda ej blott kvinnans plikttrohet och pålitlighet, utan iifven er- känna hennes dugande förmaga i ratt många fall.
Följande yttrande af den populäre författmen D Sigurd D torde komma sanningen närmast: &gt;Ännu pb lhng tid duger det inte for en kvinna, som betriider ett s. k. manligt verksamhetsEiilt, att bara vars lika god som en någorlunda duglig karl; skall hon upptaga striden mot alla fördo- inar och nbgorlunda helskinnad komma undan, s&amp; måste hon vara minst 50 procent Biittre.
Se dar den enkla sanningen! » Det är ej en lätt sak att inlåta sig i meningsutbyte med fröken Key.
Tror man sig ena ögonblicket h a h a fått tag i henne, glider hon det andra en ur händerna.
Anser m m sig i hennes e p n ord hafva funnit ett godt argument eiizot henne, svarar hon helt lugnt, att man * ej kan läsa innantills.
Medgifvas måste ock, rttt det obe- stridligen lir svårt att ratt läsa fröken Key innantill, ty hennes se- naste skrifter innehKila så många motsiigelser och paradoxer, att man ej alltid kan komma till klarhet, hvsrttt hon verkligen syf&amp;.
Fröken Key har likväl sjalf gifvit fingervisning på ett annat l, Missbrukad kvinnokraft^ sid. 78. '
, Missbrukad kvinnokraft^ sid. 85. missbrukad kvinuokrnft » sid. 15.
satt att liisa henne, då hon i slutet af sin sista publikation, » Kvinna- psykologi och kuininnlig logik)), yttrar: » Missbriikad kvinnokraft var skrifven i korta satser under förhoppning att flertalet kundp läsa icke blott på raderna utan äfven inellan dem ».
Nu är det just genom en sådan läsning många af fröken Keys vedersakare kommit till föl- jande slutsatser rörande hennes mening om kvinnans egentliga lifs- uppgifter.
Dessa skulle vara: 1: o att behaga mannen och uppgå i honom; 2: o att föda och fostra barn.
Många tro sig därjämte på samina sätt kunna läsa, att fröken Key anser sig stå så högt inom intelligensens oinråde, att hon med ' öfverliigsenhet kan slcåda ner på alla dem af sina medsystrar, hvillra hon benäilmer kvinnosakskvinnor; o, ~genomsnittslsvinnoF » och » f örsvarskvinnor n. Sl~alle nu gmslrn många, både miin och kvinnor, koinmit till denna uppfattning genom sin.
läsning, så frågas, om.
felet till miss- förståelsen ligger så mycket hos dem, som ej fastmer hos den, hvil- ken ej tillräckligt lrlart och tydligt preciserat sin mening.
De finnas, som tro sig kunna läsa ännu mycket mera, men som deras talan med värine och kraft blifvit förd af fröken Mathilda Roos, hänvisar jag endast till hennes broschyr » Ett ord till, f ?ölcew Ellen Key och till den svenska Idnnan)).
Man hm Wnnt sig öfverraskad af, att frölren K., som förr nll- tid på goda skäl ansetts tillhöra framstegspartiet inom lrvinnorörelsen, nu adopterat, hvad man reda12 länge betraktat sonr en förfildrad upp fatfnirtg n (lmligen att kvinnan endast genom mmznerr 1ca.n vinna aktni ?lg 0 ~ 7 1.
lycka.
Vidare att en person med fröken K: s rikt utveclrlade intelligens och s jälfständjga stiillning vill upp- draga en trång begränsning för kvinnans lifsuppgift och vei.lrsmhet utom helniiiet.
Det ai.
ju obestridligt, att par » la force des choses~ h~~ndratals kvinnor mdste försaka älctenslcapets och inodersknpets lycka.
Fröken E. tyckes likviil dela den af C.
J.
L. Aliliqvist uttalade åsikten, att w endast den kvinna, som genom sin sjalfverl~sainhet C i i stånd att fylla en plats utoiii äktenskapet och försörja sig är fullt fri i sitt val af make » l. '
Och sjalf säger.
hon i samma syftning: » ' Den nrbetsodug- liga kvinnan råkar alltid i någon form af förnedrande beroende, af hvil- ken den mest förnedrande ar äktenskapet, fattadt såsom för~örjning)) ~.
\ ' » Kvinnlig psykologi och kvinnlig logik » sid. 49.
» DiIissbrukad kvinnokraft * sid. 20.
Under sadan förutsättning måste ju äktenskapens antal ytterligare reduceras?
Mot den hänförelse, hvarmed fröken K. uttalar sig om kärleken och äktenskapet, torde icke vara ur vagen att framlägga den nyktra erinringen, att visst långt ifrån alla äktenskap äro fullt lyckligs, och att mången hustru fatt pejla djupet af Inferno i sitt husliga lif.
Hvmför då vilja, kringgärda kvinnan med föreskrifter, att hon en- dast inom ett visst tillmätt område får söka det arbete, som är för- enligt med hennes t vas ens egendomlighet^^?
H v d ö r ej lämna henne frihet att utveckla sig i den riktning, dit hennes anlag och böjelser den m&amp; nu t. o. m. syfta på studentexamen?
Hvcarför be- peka strida ' heme rättighet att söka det arbetsfalt, där hon f&amp; den basta pekuniära ersättningen - detta m&amp; nu också ligga i banker eller kontor 3 Den obevekliga nödvändigheten bjuder så,val den meddellösa kvinnan som den medellösa mannen ratt skaffa sig ett arbete, hvilket gifver de bästa existensvillkoren.
Det &amp; r ofantligt mycket arbete i denna värld, pil hvilket man kan tillämpa det engelska, uttrycket sdrudge1.y~ - för hvilket ej torde finnas bättre försvenskning än shvardagssläp)) - och det visst icke främmande för moders- kallet.
Obestridligt är, att endast ett fåtal priviligierade, män som kvinnor, kan vlilja det arbete, som bast passar för deras anlag och böjelser.
Den stora massan måste med eller mot sin vilja förrätta u drudgery-work n.
Detta bör dock ej betraktas sasom nilgon olycka, ty ett om- sorgsfullt ' och sainvetsgrannt förrättande af af ven det enklaste och enformigaste arbete kan gifva en inre tillfredsställelse, hvilken este tikern ofta srsknar.
Månne det ej ligger en motsägelse däri, att fröken K., på samma gång hon förordar samskolor, dock vill inskränka kvinnme uppfostran till utvecklingen af de egenskaper, som tillhöra hennes köns egendomlighet?
Om samuppfostran således kan vara fullt lämp- lig i skolans Zligre klasser, bör den val åtskiljas i de högre, där gossens studiemål vanligen är studentexmen?
Och d&amp; fröken K. i föredraget öfver naturenliga arbetsområden för kvinnan, uttalat som sin mening, att 2 studentexamens olycksaliga inflytande iir uppenbart på det manliga släktet,, bifogar hon varningen, satt d a borde mot- arbeta, att äfven det kvinliga släktet drifves in under samma o k ~ l.
- ' # Missbrukad kvinnokrafts sid. 73.
Likväl synes fröken K. ej hafva n&amp;got emot, att kvinnan väljer läkarinnans eller juristens kall.
Men huru skall hon blifva legitimerad läkare eller jurist utan studentexamen?
Kan hon till- erkännas rätt att konkurrera med inannen på nämnda banor, dar trängseln redan är stor nog?
En annan motsägelse ar, att fröken K. å ena sidan starkt be- tonar, att kvinnans egentliga verksainhetskrets &amp; r hemmet.
och att hon; då hon måste söka sin lifsnppgift utom detsamma, bör göra det inom områden adar hennes moderliga instinkter kunna göra sig g g a n d e *, men å den andra säger sig icke betvifla, att » vid nästa sekelslut på alla rattsområden medborgarinna skall betyda detsamma som medborgare » l.
Denna antydan om kvinnans framtids deltagande i det politiska lifvet, bekräftas därjämte af yttrandet, att kvinnan bör hafva, alldeles samma rätt (som mannen) att taga del i stiftan- det af lagarnas.
Huruvida detta blir till fördel för hennes moder- liga och husmoderliga plikter, lämnas åt framtiden att ' bevisa.
Med stor skärpa vinder, sig fröken K. mot » kvinnosaks- och försvars kvinnorna^, men stundom påminna hennes angrepp på dem om en viss notorisk riddares härnad mot väderkvarnar.
Så t. ex. författarinnans Bnda till leda upprepade paståenden, att)) kvinnosalrskvin~rna, drifva satsen, att lcvinnan i afseende 135 intellelrtnell ' begfifning 5ir fullt likställd med mannen, och att do u p p stallt såsom sitt mal: &gt;kvinnans jämnhöjd med mannen iuom hnus l i f s s f e r ~ ~ m., m. m. in.
af samma innebörd.
Det 61. visst möjligt, att äfven svenska kvinnor upptriidt med dylika öfverspanda anspråk, men de hafva med.
dl säkerhet ej till- hört antalet nf våra ledande kvinnor och kunna sålnnda ej tillerkan- nas någon auktoritet.
Bland de många för sitt köns sanna intressec arbetande, med hvillra jag under en lång lefnad kominit .i beröring, vet jag mig ej hafva påträffat en enda sådan individ.
För egen del erkänner jag gärna det manliga släktets öfvoi: - Iägsenhet i andlig begåfning, då man betraktar det i sin Itelhet.
Me:] däremot kan ej bestridas, att, om man tager hänsyn till individenta, har det funnits och finnes 6nnu rätt många framstående, ädla lrvinnor, hvilka gjort en beaktansvärd insats i kulturarbetet3.
.Missbrukad kvinnokraft, sid 4.
.Kviiinopsykologi och kvinnlig logik, sid. 97.
Se fröken Sandströms uppsats i Dagny: ~Kvinnombete och kviniio- lycka.,.
.
l
Fullkomligt otillbörliga äro afven de skarpa hugg fröken K. riktar mot t försvars kvinnorna^, hvilka hon beskyller för krigsagitation, sägande: till stor del genom kvinnans af alla sakkunskaper, af d a politiska ansvarskänslor otyglade känslosvall har broderkrigets afsikt, denna brottsliga dårskap, otänkbar före försvarsagitationen, under hatal vanärat vårt folk.
I hela detta århundrade finnes icke niigot mera upprörande missbruk af den svenska kvinnans laafter B l. Be- skyllningar af &amp; dan art kunna icke betraktas annorlunda an som foster af en allt för högt uppjagad fantasi.
Måhända torde afven här kvinnor gjort sig skyldiga till klan- dervada förlöpningar, men därför iir det väl e; j berättigadt att ut- slunga ett anatema öfver hela försvarsrörelsen.
Vårt gamla, kära Sverige har varit lyckligare %n de flesta andra länder, emedan det alctrig varit underkufvadt, aldrig helt förlorat sin själfstandighet.
Skulle d % den nuvarande generationen, iittlingarna af de män, som med Gustaf Vasa kämpade för fäderneslandets be- frielse från frainmande ok, af de tappra, som med Gustaf Adolf offrade sina lif för trosfriheten, skulle den, ej mäktig af offervillighet, sitta med händerna i skötet och blottställa, fäderneslandet för samma öde, som drabbat Polen, Finland och Östersjöprovinserna?
Det ser nästan ut som skulle fröken K. vilja antaga, att vi ej hafva, andra grannar &amp; n dem, som bygga och bo p % hinsidan Kölen.
Skulle hon aldrig fått ögonen öppna för det faktum, attr / * i iih-en i söder och öster aga grannar, att dessa miiktiga grannar förr eller senare kunna drabba samman, och att Gotland för bada vore en lockande larigsdepôt, samt att vår neutralitet endast skulle respekteras i den mån den vore beväpnad och kunde försvaras?
Då torde hennes eget uttryck:, det är p&amp; ögonen vi först blifva blinda8 e, här finna sin tillämpning.
Ännu en sak.
Det kan ej vars fröken K. obekant, att äfven i Danmark och Norge pågår i närvarande tid en försvarsagitation bland kvinnorna, och med fördelaktigare finansiella resultat an hos oss.
Ned skäl kan friigas, om en sadan för Norges kvinnor lämr hafva mer &amp; n ett ögonmärke?
Emot d e ~ försvarsagitation a i grann- landet har dock fröken K. ej haft ett klandrande ord.
Hvarför skulle då den svmka kvinnan förhålla sig liknöjd gent emot den foster- ländska rörelsen?
missbrukad kvinnokraft^, sid. 53, 54.
" Missbrukad kvinnokraft % sid. 63.
Ack, det torde nog annil töfva .länge, länge, innan den eviga.
fredens dag uppgh öfver jorden!
Högmodet har med ratta blifvit raknadt bland de sju dödssyn- derna.
Men det ar ej blott börds- och p ' enningehögfarden, som äro fördömliga; detta galler ock andra yttringar af samma känsla, intelligens- högfärden ej undantagen.
Varnande säger skalden: » und Hochmuth ist ' s, wodurch die Engel fielen, woran der Höllengeist den Menschen fasst)).
Intelligenshögmod leder ofta till.
en annan själsförvillelse - snilledyrkan.
Men om snillet heter det, så väl som om ' myclcet annat godt, hvaröfver vi glädjas eller förhafva oss - hvar och en efter sin sinnesart: » Vi hafva intet, det vi ej undfått, h a f v a ~.
En enda liten blodpropp ar tillräcklig att rubba tankemekanismen hos det mest öfverlägsna snille, att ej tala om den uppmjukning af hjärnan, hvilken för många högt begåfvade män blifvit en nemesis, som bestraffat deras afvikelser från sedlighetens vag.
Hot det snedvridna ' åskådningssätt, ' som funnit sitt ottryck i följande sats: sagde ej den manliga öfverrniinniskan sin intensiva sinnlighet, sitt diimoniska djup, sin frändskap med ~ u c i f e r och Pro- metheiis, d&amp; hade han hvarken blifvit.
stor som religionsstiftnre eller tänkare, som skald eller siarer l, niåste inlaggas den dlv&amp;ligaste protest.
Sannolikt instämmer i ck så hvarje sansad och tänkande miinniska af f ~ l öfvertygelse l i fröken ~ ó o s ord: ' aatt de stora snil- len, hvilka sölat sig i laster, blifvit stora trots detta och icke i följd cltiraf s.
Att säga det snillet ej bör rniitas med den » gangse etiska mat- sticlcan » är en farlig sofism, ty rätt och orätt äro.
ej subjektiva be- grepp.
J ~ mer I int ' ensivt snillet är, destö större blir ock d6t ansvar det alägger.
Utsträckes ett dylikt v r h g t åskådningssätt äfven till de genia- liska kvinnorna, blir det an mer betänkligt, huru få dessa an må vara.
M h g a nf fröken.
I h y s vänner hafva också icke lcunnat undgå att känna sig smärtsamt berörda af d&amp; beundran hon uttalar oni för- ' fattarinnan Laura Marholm, denna * Tysklands enda geniala kvinna », från hvilken hon citerar det förunderliga uttry+&amp;: r att det beteck- ' * Missbrukad kvinnokraft * sid. 27..
nande för den basta som den sämsta kvinnonaturen är dess vildhet, denna med sjalfva urnaturen djupt förbundna väsensart » (M.
K. sid 58).
Bast för oss, stackars genomsnittskvinnor, att ej först&amp; det » gränslöst djupa, i denna genida sats!
Det hade varit önskligt att flera af Laura Marholms märkliga.
yttranden framdragits i ljuset, hvarigenorn man tydligare fått se hvilken and= barn denna författarinna är, s&amp; att tankande mödrar kunnat satta sig i försvarstilistånd mot hennes liirosatser.
Se har en stidan: 9 1 mannen börjar kvinnans lif och i honom slutar det, ty mannen gör kvinnan till kvinna.
Han skänker henne sundhet och sj alf aktning genom att göra henne t il1 mor.
D Och en dylik litteratur, om hvilken en mnlztig recensent siiger, sinnlighet., vill man, om ock p&amp; indi- att rden doftar af rekt sätt införa i våra hem!
Ty det är att befasa, det många kvin- nor, just i anledning af det beröm, hvarmed fröken K. talar i m Laura Narholm, skaffat sig hennes arbeten.
Allt som retar nyfikenheten har, tyvärr, en stark lockelse.
En annan författarinna af samma skaplynne tyckes danskan Erna Juel-Hansen vara, om hvars bok ~Kjerlighedens Veje » samma recensent sager: B den ar rutten, den stinker a.
Han uppmanar kvinno- rörelsens ledande krafter att gripa in och slå ett slag som duger för kvinnans ära mot en usel litteratur och ett förvringt Hskådningssatt, som hota att beröfva v&amp;ra unga flickor deras skönaste smycke - den jungfruliga renheten.
Häri instämmer jag af innersta hjärta, ty det vore sannerligen en af tidens mest beklagansvärda missrikt- ningar, om mannen måste uppträda att v-a om sedligheten, emedan kvinnorna förhölle sig passiva.
Från den ringaktning, hvanned fröken Key talar om sin tids och sitt lands kvinnor, undantager hon ej ens mödrarna, oaktadt den höga tanke hon hyser om deras kall.
Om dem sager hon niidigen: » Förr $n det blir en sanning, icke blott i festtal och tidskriftsartiklar, iitan i lgvet, att moderns uppgift är det väsentligaste området för kvinnans kraftutveckling, förr kominer hon icke att erhalla den ut- bildning hennes moderskall behöf vem.
(» ~issbrukad Kvinnokraft)) sidan 38.)
Här torde ~ ö i h e s uttryck: » grau, theurer Freund, ist alle Theorie, und grun des Lebens goldner Daum),
, finna sin fulla tillämpning.
Ofta händer, att den som är starkast Det berattas om tvenne be- i teorien är svagast i praktiken.
gåfvade makar, att de slcrefvo och öfversatte goda böcker i uppfost- ringsfrågan, men det oaktadt blefvo alla deras söner mer eller min- dre förolyckade individer.
.
b är emot finnas ' otaliga mödrar, som hvarken läst Rousseau eller.
Pestalozzi, än mindre Perez, Brucker m.
fl., inen som, tack vare sin ' kvinliga instinkt, sin rättskänsla-.och sin aldrig svikande plikttrohet, uppfostrat sina söner till dagande, redbara man och sina döttrar till förståndiga och arbetssamma kvinnor.
En viktig sanning, som teoretikern vanligen förbiser, är: qu ' on chasse la nature par In porte, elle vous revient par la fenetre~.
Men dock är det just detta, som gör uppfostringslronsten så svår, så komplicerad, att den icke kan inrangeras bland andra skoldiscipliner.
De mödrar, som ined största sainvetsgrannhet beflitat sig om att fylla det maktpåliggande kallet, skola sannolikt, n&amp;r deras verk synes afslutadt, ödmjukt erkänna: » m vore jag kanske mogen att börja!))
Och detta ej i anledning af de många arbeten om uppfostran de läst, utan af den erfarenhet de inhemtat.
Om.
sönernas uppfostran företer många och stora svårigheter, så äro dessa knappt mindre hvad döttrarnas angår.
Sonen uppfostras nämligen till ett visst, bestamdt mål, det att genom sitt arbete för- varfva sig existensmedel och en oberoende ställning i sainhallet.
I afseende p&amp; honom galler då för modern att så dana hans karakter, att han väl fyller sin plats, hvarhelst han kommer att finna sin verk- samhet.
Hvad åter döttrarna betraffar, måste modern h a h a tvenne mål för ögonen, det ena skall göras, det andra .icke latas.
Dottern bör onekligen uppfostras för det kall, som sannolikt blir hennes i 8 af 10. fall.
Men hon får ej hållas i okunnighet om att det m&amp;l, som kanske hägrar skönast för ungmöns drönimar, dock måhända ej af henne skall uppnås.
Hennes uppfostran bör derför afven afse att ut- veckla henne till ett själfstandigt vasen, som kan tänka och handla p % egen hand.
Hon måste läras, att onz hon ej f &amp; den lifsuppgift, som bast ÖfverensstäInmer med hennes natur och böjelser, måste hon söka en annan, der hon kan få användande för sina krafter och tillfredsställa sitt kraf ' på en gagnande verksamhet.
Om hon saknar egen förinö- genhet, måste hon söka.
ett arbete, som kan tjäna henne till förvärfs- kalla.
Otvifvelalrtigt är, att f öresattandet af ett sådant dubbelmål kan förorsaka svårigheter och framkalla kollision mellan plikter,
därigenom att den unga flickan går förlorad för hemmat, under sökan- det efter ett yttre sjalfständigt arbete.
Men, huru utjämna alla svhigheter, huru undanrödja alla kon- flikter?
Här kunna inga allmänna föreskrifter göra sig gällande, utan hvar och en måste vinnlägga sig om den för sina förhållanden bäst passande lösningen.
Man och kvinna skapades, ej blott till sl&amp;tets förökelse och uppfostran, utan ock afit vara hvarandra till inbördes hjalp och stöd.
Då man i ett lyckligt äktenskap kan iakttaga det viilsignelserika in- flytande man och hustru utöfva p % hvarandra och se huru tvennes intressen här sammansinälta till ett, synes det oemotsägligt, att akten- skapet är en gudomlig institution.
Men ej blott såsom maka, utan ock såsom moder, syster, vän och arbetskamrat förinar kvinnan in- verka godt på mannen.
Under samlifvet och samarbetet är det som mannens och kvinnans ömsesidiga väsensegendomligheter skola sup- pleera, modifiera och utveckla hvarandra.
Bort diirför med det fåvitska talet, att, i anledning af arbets- konkurrensen mellan man och kvinna, kan uppstå ett könshnt, lik- nande, den hvita resens hat mot den gula !,, Bort också med det sma- aktiga indelandet a.f olika arbetsområden för man och kvinna, med ett ve mot den senare, om hon öfvertrader det uppställda rainirkut!
Bort med det ohållbara påståendet, att » äktenskapet blir allt mera oåtkomligt för otaliga män och kvinnor, ju flere kvinnor.
som af brödnöden drifvas ut i k m p e n för tillvaron, såsom hvarnndras och männens konkurrenter, (» Missbrukad kvinnolcraft » sid 36).
De områden, hvaïp % kvinnan inkräktat, som det säges till för- fång för mannen, äro val egentligen slwifvareplatser med för de flesta fall s % klen aflöning, att en man visst ej p&amp; en sådan slculle kunna gifta sig och bilda familj.
För kvinnan, som vanligen far sitt arbete dåligt betaldt, hafva dylika skrifvareplatser dock ett stort vali.de, Kt- minstone kan hon p % dem under en kortare arbetstid iörtjana mera än då hon endast iii hänvisad till nålen för sitt uppehälle.
Det oupp- hörliga nålarbetet är dessutom i sanning för m h g a en hälsoförstörande trältjänst, utom det, att det på 1Angt nar ej ä r tillräckligt för alla, som ajälfva behöfva arbetta för sitt uppehälle.
Men, under det man på flere håll uppträder mot kvinnans obe- rättigade inkräktande p % det manliga arbetsområdet, märkes ej nA-
# on gensaga mot mannens inträngande på det kvinliga.
Och iikval utöfvar detta ett vida mer ödesdigert inflytande på den lrvidiga w- betsmarknaden.
NAlen har ju i alla tider varit det verktyg, som inan obestridt ansett tillkomma kvinnan.
Men vi h a h a ej blott rnansskriiddare och skomakare, som i. detta hänseende lconkurrera med kvinnan, utan afven damslrr8ddnre och linnesöiiinadsentreprenörer.
Viil ingår i denna industri, siirdeles i de tvenne sistnämnda, kvinno- arbetet sisoiu viisentlig faktor, men till hvilket pris?
Sömmerskans arbetslön iuiste nedtryckas till ett minimlim för att bereda mellan- handen vinst.
Under det de s t o k sömnadsentreprenörerna samla rike- domar, förtiires den stackars sömmerskans halsa och krafter, s&amp; att mången dukar under för det slafarbete, soin af Thomas Hood s&amp; gri- Den, som ej blicliat in i pande skildras i hans Song of t7w s7h-t.
dessa förhidlanden, slrnll ej kanna förestilla sig hur ringa den ar- betslön ar som t. ex. de lrvinnor erh&amp;lla, hvillra arbeta för bodnr och f abrilranter.
Har &amp; terst&amp;r för samhallet en oriittvisa att godtgöra.
Hiir be- höfver inannens riittslrai-isla viickas till full insikt om hela, grymheten af ett dylikt förfarande.
Men detta torde ej gå Iatt, s&amp; lange det ar egenn yttan, som fiillei.
det nfgiirande utslaget. '
Det har, tyvärr, bljfvit antaget som princip att underskatta lrvinnoarbetets viti.de, s&amp; att hiirifrh ej ens göres undantag, d&amp; staten är arbetsgifvnren.
Att kvinnan iiger i&amp;iriförelsevis f &amp; behof mot inannen, är den slcenfagrs föiest~llning hvarmed inan söker lugna sitt samvete.
Dikrför drifvos oclish d l t flera kvinliga offer att dragn de penninghungrandes Grotte- Iivarn.
det därfor underligt, om den arbetssökande kvinnan ser sig om efter omrhden, diir hon kan f i bättre lön för ett mindre ut- pinande arbete.
0ch ' om hon förrattar detta sitt arbete på ett plikt- troget och tillfredsst&amp; " lande satt, hvarför d&amp; vilja förmena henne det iinder föregifvsnde, attt det ej ligger inom det för hennes kön natur- enliga.
arbetsomriidet?
Ihligkoinmns bör iihen, att den arbetande ogifta kvinnan ej sallan afven har nndra att sö j a för.
An 81- det åldriga föradrar, %n yngre syskon att uppfostra, an &amp; ter brö-.
- - p l Införd i 9: de h g.
af Tidskrift för Hemmet, sid. 67 och fö: ljmde.
Se 1iih- nhgra siffror som tala: för fina mansskjortor betalas 25, öre pr st. och för .enkla 10 öre pr st. eller 1: 50 B 2 kr.
pr dussin, dasöm- merskan iifven far tillsliippa tråd; för maskinstickade långa fruntimmers- striimpor 1: 76 g r diissin, för liopmnsknndet s€ högs damasker 50 öre pr dussin, för bluslif 30 öre st., för hvita halsduksrosetter 1 % pr dussin s. v. o:
.
der, hvilka liksom den förlorade sonen, förspillt sin mfved Och för tillgodoseende af dylika kraf måste hennes knappa arbetsförtjiinst räcka till!
Låt därför rättvisan hafva sin gång, och låt sakerna naturligt utveckla sig utan nAgra fingervisningar, utan några inkast.
Det synes föga önskvardt att kvinnan tränges med mannen på ambetsmannabanan, eller knuifas med honom i det politiska lifvet, men då Icainpen för tillvaron är lika bjudande för kvinnan som för mannen, &amp; r det endast en rittmiittig fordran att de anlag, som na- turen hos henne nedlagt, måtte få en SA fullständig utveckling som möjligt, och att hon måtte erhålla frihet att tillgodogöra sig sina krafter och kunskaper i den riktning, som mest öfvei-ensstiimrner med hennes böjelse, förmåga och intressen.
Det ideella förhallandet hhvidlag vore otvifvelaktigt, att man och kvinna., utan smiiaktig afundsjuka och utan själff örhiifvelse, tir- betade tillsammans sen bon ca mara de^ i sadann yrken, hvari såviil manligt som kvinligt arbete ingår - och de iiro ju ganska inånga - samt i de befattningar, där kvinnan visat sig lika arbetsduglig som mannen - och de &amp; - o ej heller s&amp; f&amp;.
Därtill fogas hoppet, att rättvisan slutligen skdl segra öfver egennyttan, och kvinno- arbetet erhålla en med förtjänst och billighet öfverensst %nmande lön.
Fröken Eey synes i sin publikation, » Kv.innopsykologi och kvim- lig logiks, ej blott h a h a modifierat och sökt tydliggöra iitskilliga af sina åsikter, utan har till och med motsagt mycket, af hvad hon i föredragen yttrat.
I » Missbrukad kvinnokraft s s % väl som » Från Goethes världs (Ord och Bild, 4: de haft.
1895) och i åtskilliga tidigare skrifter tyckes hon luta åt den österländska uppfattningen af förhallandet mellan man och kvinna.
Grumlig förefaller iifven innebörden raf följande passus: ssamlifvet inellan nutidens mera andligt utvecklade kvinnor och mera känsligt förfinade man, maste niindigen finna nya formers miss- brukad kvinnokraft » sid. 30).
I sitt sista arbete uttalar hon diimmot sin anslutning till det vesterländska idealet: Den man för en kvinna, en kvinna för en mans (sKvinnopsykologi~, sid. 94).
D&amp; medgifver fröken Key ock A t kvinnan ett vida större ut- rymme för verksamhet, hvilket framgår af flere yttranden, däribland, » att kvinnan med fullaste frihet - utan att stöta mot en enda i förväg uppdragen grans - på hvarje bana bör få pröfva sina möj-
ligheter, hvillra för i n h g e n torde g, % i en annan rildning än moder- lighetens » (Kvinnopsykologi sid. 161).
Hätskheten mot de olyckliga 8 kvinnosalrskvinnor~ 9 kvarstilr dock oförminskad och ger sig bland annit luft i yttrandet: sDet är detta tryck ' för kvinnosakens skull ', detta bedömande med hänsyn ' till kvinnosaksfragan ', ' soiii jag svurit Hannibals ed om ett o~~tsläck- ligt hats (K.
P .. sid. 147).
I » Xvi~nopsykologi och kvinnlig logik » har.
fröken E. utlagt och lzominenternt de 9 teser, hon uppställde vid ' sin sista föreläsning och som väckt ett så stort uppseende.
Dessa synas innefatta de ankla- gelser, ined .hvilka hon ansett sig kunna- tillintetgör&amp; ~kvinnosaks- kvinnornas » sträfvanden och yrkanden.
De förefalla dock ej blott - dunkla utan sakna vanlig logik, och kunna därför ej väga särdeles tungt i vågslc8len f ör den iisyftade bevisföringen.
Fröken Sandström har i den senare delen nf sin iippsats » Ifi) iimoarOete och Icvimolyclca » anfört dessa teser och delvis bemött N: r 1 lyder, deni, hvniför här endast m? '
an.&amp;ras tvenne enligt fröken Keys egen redaktion i K.
P. sid. 77:)) Hm intresket i kvinnosaksstriifvandet sninlnt sig omkring den.
ogifta kvinnan, inedan man.
förbisett den djupast betydelsefulla n.ydanin.gen, den af den gifta kvinnans ställning D. '
Härpå maste svaxas:.
1) De stora förbättringar, som åstadkommits i skolbildningen, äro tillgängligs för den kvinliga ungdomen i allmänhet.
2) Det högre anseende lzvinnan såsom personlighet åtnjuter har iifven varit till fromma för den gifta kvinnan, min nu nger en inera sjiilfständig ställning än fordom.
Därom b&amp; också frök.
Key själf vittne.
Det heter i K.
P. sid. 87: » Det gamla hustruidealet - att lyda, tiga, tåla och blunda - var djupt fientligt mot det fulla förverkligandet af iiktenskapetz, och sid; 92 i samma arbete säger hon:, Mannens behof af sympatiskt samlif ined sin hustru, och hans akt- ning för hennes personlighet, hennes själsverksamhet, hennes behof af utveckling de äro i den grad stadda i tillväxt, att jag endast.
inom iilin krets skulle kunna anföra niistan alla de, under de sista tio åren bildade hemmen, som bevis för mannens nya syn p&amp; äktenskapet,.
3) Den vidgade verksamhet, som kommit kvinnan till del, h m äfven å t enkm beredt möjlighet att uppehålla sig och de sina, di % hon genom familjeförsörjarens död råkat i ekonomiskt trångmål.
Det är visst icke lyckligt för modern att lämna hemmet för ett yttre arbete men snöden har ingen lags.
I de fall d&amp; barnens slcolg&amp;ng redan
börjat, försummar hon likväl ej de heligaste intressena, utan kan obetingadt hänge sig åt tillfredsstallelsen att genom eget arbete skaffa medel att .försörja och uppfostra sina barn.
I n: o 8 accentuerar fröken Key an skarpare den beklagansvärda stallning, hvari de gifta kvinnorna kommit genom kvinnosakskvinnor- nas förskyllan.
Hon uttalar sig biirom på följande siitt:, de dlmiint kvinliga verksamhetsområdena, hem och familj, h a h a blifvit ring- aktade som ett lägre arbetsfält &amp; n de yttre arbetsomridena, och de gifta kvinnorna hafva duför alltmer kannt sig som ett slags andliga f attighjon.
D Med hapnad må m a n frgga: siir det viil möjligt.
att en stidan omkastning i den gifta och ogifta kvinnans stallning försiggatt, atan att denno väsentliga förändring blifvit mer i ögonen fallande?, Söker man komma till riitta ined ett så abnormt förhtllmde, synes dock allt mer klart att dessa sandliga fattighjons måste hörn till de siill- synta imdantagen och då frågas, hvarför en kvinna, som så under- skattar huslig verksamhet, nedlåter sig ett intriida i det heliga akta ståndet?
Vidare m&amp; spörjas: hvilka äro de svenska ' kvinnosdrskvinnor ', som fröken E. så bittert klandrar?
Är det rörelsens banbryterskor, som, med ingen annan önskan iin, att höja den svenska kvinnans ställning i moraliskt, intellektuelt och socialt hiinseende1), 9 först satte kvinnofrågan under debatt i v&amp; land och sedan tiim för tiun förde den framåt ?a Då må man svara den yngre generation, som nu uppsktir där de sått, men glömmer och förkattrm deras arbete: ~ H v a r stoden I, om de ej funnits till ?^ Eller iir det Fredrika-Bremer-Förbundet, som i sig torde innesluta eliten af våra kvinnosakskvinnor, och som ni1 upptagit arbetet för befrämjandet af kvinnans intressen i m h g a skilda riktningar?
Med hvnd rätt kan man kalla dessa varmhjärtade, samvetsgranna, för sitt köns biista nitälskande kvinnor, D ensidiga, ytliga, dogmatiska?
z Hrilka bevis kiinua framliiggas för pastlendet, att kvinnofrågan tillhör de xtill suveränitet upphöjda ideer, hvilkas allenaviilde hafva hypnotisk makt att sänka miinniskoförståndet i djup slummers (K.
P. sid. 3).
Om fröken E. däremot risat kvinnosakens befrämjare de miss- förhållanden, som h m a uppstå genom fragans förryckande, med m- förande af exempel från Amerika - hvartill 5fven kunde laggas sådana från andra 18nder - hade hennes upptradnnde varit fullt be- ' l) Se det första programmet for Tidskrift för ~ e m m e t.
.
rattigadt.
Hade hon därtill fogat en varning mot ett ovist och för l h g t drifvet nit, skulle hennes ka.1 sannolilit blifvit tipptaget med.
gillande och sympati. '
Sedan jag uttalat en gensaga mot hvad som förefallit mig oberat- tigadt och vilseledande i fröken R: a anförande mot kvinnorörelsen i vårt land och dess ntivarnnde målsman, må afven några ord ' af er- kännande Bgnas åt de inånga adla tankar och behjiirtansvardn san- ningar, soin förekoinma i hennes senare skrifter, ' sikdelen i ~ 1.
v i n ~ z o - psylcologi och kvinnlig logik,.
Dar finnes s&amp; mycket reqt guld, att man, så väl af intresse ' för saken soin af personlig sympati för för- fattarinnan, uppriktigt skulle önska, att hon sjalf ville afsöndra slagget och gifva oss den adla metallen i koncentrerad form.
Mycket af hvad hon sager om sann kvinlighet, om moderlighetens- höga upp?
gift l;, om kärlek till hem och hemarbeten, om den insats kvinnan.
just genom sin viisensegendomlighet kan göra i manslclighetens andl liga utveckling, ar val värdt att begrunda och skulle säkert mottagas med stor tacksamhet.
af många, krdeles om det, 6efriadt från all lärd fraseologi, framställdes så, att det afven kunde blifva njutbart för den stora mängden. '
Fullkomligt öfverensstammer jag med ' ?frölren K., att det ej är som mannens medtaflare, utan sasom samarbetande med honom som kvinnin bast kan fylla sin bestainrielse i sainhallet.
Genom att i god riktning ntveclcla sina naturanlag, slrall hon utau tvifvel utsatta långt mer an genom försök att likna och efterhnrina mannen, hvillret endast.
sliulle göra henne till en misslyclcnd karrikatyr af honom Slilia bemödanden Imma ej förlana henne den manliga lrraften, slcäspan i tanken och siikerheten i omdömet, men de beröfva henne sjalfva kvinlighetens blomma, finkänsligheten och ljufheten, hvilka göra henne till den förmedlande och försonande principen i lifvets mångahanda konflikter, så va1 iitoin ' som inom hemmet.
Den manliga 1ivinna.n så val som den lcvinliga mannen har i alla tider varit ett tacksamt föreinål för åtlöje.
Såsom ' följd af det här sagda, framgcS.s tydligt, att j i g delar fröken K: s f örslcr~clielse.
för hvad hon kallar » maninnan »,.
och jag önskar af innersta hjärta, att en sildan vanbörding af: shktet homo - oin den förekommes - snart inåtte försvinna ur ' varldjm! '
Mot- ' ' '.
- ~ICvinnopsykologi och kvinnlig logiks, sid. 99-102.
...,
bjudande är ocksi %, att kvinnor antaga sosköna ungkarlsvanor s, hvilka., om de än i bijrjan s y m s oskylcliga, ovillkorlig8n i längden inverka skadligt på den kvinliga blygsamhets- och kyskhetskänslan.
I hvad fröken K. säger oin svårigheten för en kvinna att tjiina två herrar, utan att försumma den ena, instämmer jag af full öfver- tygelae, s&amp; mycket mer soin jag häri kan stödja mig på egen er- farenhet.
D&amp; jag åtog mig makans och moderns plikter, var det genast klart för mig, att jag för ' dem till stor del måste .o£fra min litterära begåfning.
Men utan tvekan gjorde jag mitt val, hvilket jag aldrig ångrat.
Oin jag det oaktadt ej kunnat motstå begäret att iigna nggra lösryckta stunder åt det arbete, som ovillkorligen stått mest i harmoni med mitt skaplynne, och om jag äfven stundom tagit del i de stora allmänna frågor, som väclit initt intresse, tror jag mig dock Icixnna siiga, att jag för detta arbete ej offrat mina närmaste plikter, men väl många tycken och ledighetsstunder, ja, äfven mycket i f nattens hvila.
Med allt detta, vet jag dock nogsamt, att inin .produktion i detta hänseende knappast skall tillmätas ett selii !ndärt värde.
I afseende på de uppgifter fröken Key förelägger kvinnan,.
beträffande hennes andel i san~hällsarhetet, ställer jag mig ock på hennes sida.
Genom att söka förbattra den kroppsarbetande klassens stallning, att.
förmedla arbetsgifvarens och arbeta- rens stundom stridiga intressen, har kvinnan en adel uppgift att fylla, dar just det moderliga i hennes natur bör kunna göra sig g~llande.
Sadarit kan ske p % mångfaldiga satt och af nästan alla kvinnor, på hvilken del af samhällsstegen de an må befinna sig.
Ty alla komrna vi mer eller mindre i beröring med arbetsklassen, vare sig såsom matmödrar eller tillfälliga arbetsgifvare, såsom hustrur, döttrar eller systrar till industriidkare, gods- och bruksägare, eller d&amp; vi i människokärlekens värf söka lindra nöd och bringa tröst åt lidande.
Till denna mission böra vi manas, ej blott af hjärtatsr öst utan ock ined öppen blick för nödvändigheten, att äfven vi hjälpa till att slå en bro öfver det svalg, som onda inakter söka befästa mellan öfver- och underklass.
Mödrar kunna dessutom göra det p % ett indirekt sätt genom att tidigt tillhålla sina barn att visa aktning och hänsyn för.
tjänare och arbetare, samt genom att hos dem inskärpa det gudomliga budet: sHvad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem !.
Vi h a h a däri det bästa rättesnöre för våra handlingar. '
9: * -.
,
141 e Frigörandet af kvinnans bundna krtifter var det ideal, som f öresväfvade min ungdoms drömmar och sedermera blef föremål för, inin mognare ålders arbete.
J a g lade i detta arbete en ej oväsentlig del af mina bästa krafter och kunde nog mången gång haft rätt att säga: B J a g hinner ej lefva!
B om jag därined menat njuta af lifvet.
Hoppet att kunna lämna ett, om än så ringa, bidrag till ett viktigt kulturarbete, förmådde mig dock att ej taga handen från plogen, så länge min medverkan var behöflig att föra den framåt.
Men jag drog &amp; g.
tillbaka, då nya kämpar småningom biifvit rustade att inträda på vädjobanan, där arbetet sedermera ensamt leddes af min kära vän och ädla medarbeterska, S. L-d.
Adlersparre,.
.hvars handlingskraftiga nit och ovanliga förmåga af initiativ ständigt lyckades utfinna nya verksamhetsfält för den kvinliga arbetsdugligheten.
Gång efter annan har jag likväl, lockad af mitt alltid vakna intresse för saken,, dragit mitt strå till stacken.
Och afven nu h l jag af simma k&amp;sla f ö ~ m ~ t ' att t s göra ett inlägg i den pågående striden, da det synts, som kunde man befara en.realction, syftande att beröfva kvinnan åtskilliga af de vunna fördelarne.
Lifvet pulserar högt i våra dagar, och det är ej blott kom- imnikationsmedlen, som gå med expresshastighet; uppfinningame och upptäckterna jaga hvmandra så, att man knappt hinner förv %a sig öfver den ena förr än den uttränges af en annan, af kanske an större betydenhet.
Detta gäller ock om reformerna, hvilka så snabbt efterföljt hvarandra, att man först genom att jämföra ändpunkterna kommer till ratt uppfattning af utvecklingens hela innebörd.
Man behöfver e.j g&amp; fullt 50 år tillbaka i tiden och uppdraga, en parallel mellan kvinnans ställuing då och nu för att finna, att äfven i detta afseende förvånande framstug ägt rum.
Ovedersägligt är dock att i stor f r a r n g h g ligger en fara, ity att däraf lätt framkallas öfvergrepp och öfverskattande af egen för- måga.
.
Det finns val knappt ett begrepp, som kommit människo- hjärtan att klappa i hastigare takt an det, som betecknas med ordet.
fril&amp;, och l i k v ~ l, hur har ej detta blifvit missbrukadt!
Gränsen mellan frihet och själfsvåld är lätt öfverskriden, ' utan.
att man ens.
genast märker det.
Det är för att varna Eder, mina kära unga medsystrar, som jag, innan jag nedlägger pennan för alltid, ön.slcat gifva Eder några moderliga råd.
J a g står i det närmaste ensam kvar af de kvinnor, hvilka först upptogo striden för vårt köns frigörelse.
Vi, som sådde i kärlek, kunna med tacksamhet erkänna, att vi skördat i välsignelse. '
Denna skörd har nu blifvit.
Eder arfvedel, och jag beder Eder i mitt eget och i min bortgångna, oförgätliga viins namn, att I val för- valten den.
Kommen ihåg, satt det kr den sanna emancipationen, soni skall skydda för den falska!
» Strafven mot idealet!
Satten Emelsior på Eder fana och arbeten Eder upp&amp; mot de aflagsnn höjderna till allt högre klarhet!
&amp; ten framför allt förgaten ej inaningsordet:.
» Bevaren Edra 71jiirtan, ty däraj gå.^ lijvet!
Svenska kvinnan inom de Bildande konsterna.
\ r II.
Från de artister, som iignat sig A t porträtt- och genremåleriet, vända vi oss nu till de konstniirer, som gå ut i den fria natiu-en för att där hemta iiinnen för gina taflor.
Då niistan livaje inåhre ser naturen p&amp; sitt sntt, Sr det tydligt att det personliga skaplynnet spelar en stor roll vid uppfattning&amp; däraf.
Den eke &amp; r i fr&amp;mstn r~iuiinet observatör och redogör noggrannt och fotografiskt för de olika naturföreteelserna, den andre dgremot söker mindre tolka land- skapet i och för sig &amp; n den stamning detsamma f örlanar; taflan blir i det senare- fallet ett medium, Iivarigenom artisten söker att sugges- tivt inverka på, åskådaren.
Bland våra landslrapsinålminnor iiro begge dessa riktningar representerade.
Men de st&amp; ej skarpt be- gränsade m&amp; hvarandra htan öfvergti den ena uti den andra, så att det ofta är omöjligt att saga.
till hvilken lcategori man riittast Iran hänföra den eller den artisten.
Till den förstnamnda riktningen får val JoseJinn Holwzlund anses höra.
Hon ar en ännu myclret populär framstailarinna af svenslra och norska kustlagen och fjelhotiv.
Till den senare diirernot rakna vi vAr för närvarande mest uppmarlrsamnde landslrapsmilarinna Clbadotte JVa7dströ ' ~) ~ Uti sin l Afdeliiingeii I af denna artikel &amp; terfinnes i Dagny: haft.
8, 1895..
.
.
143 flärdfrihet och nationella så att säga själftillracklighet är denna fram- stående artist nära besläktad med några af de bästa representan- terna för det danslra landskapsmåleriet.
F å torde som hon hafva lyckats få fram så fullödign uttryck för vår svenskn, ofta karga, inen dock så stämningsfulla ' natur.
Det är en känslig och dröm- inande personlighet, som träder åskådaren till mötes från hénnes dukar.
Ensamheten målar hon - ensamhetens poesi, fulltonigt och harmoniskt.
Till samina andas barn hör Julia Strömberg, hvilhens första arbeten pfiminte om nyssnämnda målarinnas.
Denna artist har på senare åren producerat föga, som allmänheten.
satts i tillfälle att bedöma.
Julia Beclc och 1M2rtha Tynell hörn 1 fråga om smak och upp- fattning till det unga Frankrike.
D m förra har tagit intryck af Bm-bizonskolan.
Hon tolkar vackra sommarstämningar, där land- skapet, insvept i graaktigt flor, blott låter betraktaren ana en och annan fin detalj mot en ' ljus mattad himmel.
Den senares pariser- vyer, hållna i ett par enkla toner, visa ett känsligt luftstudium.
Bland öfriga landskapsmålarinnor vilja vi fästa oss vid de begåfvade akvarellisterna Reginn Kylberg och Ama Gardell-Eriksson.
I likhet med Charlotte F47ahl~trö~n hafva dessa artister exponerat åt- skilliga synnerligen tilltalande bilder af svenska naturen, hvilka de rltergifvit med konstnärlig uppfattning och teknisk färdighet.
Siirslrildt för Stoclcholinarne är iifven Anqza Palm af intresse, d&amp; hon, i f r h att i början hafva excellerat.
i små friskt utförda ma- riner och skärgårdsmotiv, numera ÖfvergAtt till att nästan uteslutande porträttera, vår hufvudstad, hvws oändliga rikedom på vackra vyer hon ej tröttnas att framställa i ständigt nya variationer.
Det %r oss omöjligt att lämna landskapsmåleriet utan att om- näinila en i sitt hemland föga känd, men däremot i utlandet så mycket mer uppburen konstnärinna, Clara Montalbcc.
Denna vår landsmannminna &amp; r bosatt i England, där hennes landskap och ar- k i t e l ~ t ~ t d l o med r sina stkert isatta detaljer och harmoniska färger .vunnit stor, anklang.
Hon har darjäinte rönt den för en svenska enastående hedern att få inAla sitt porträtt till Uffizi-galleriet i Florenz.
E n ställning.
för sig bland våra måiarinnor: först och främst genom valet af almen, intager Ida vol2 Scltzclzed~eim, hon ar näm- ligen vår enda djurm4ilarinna.
Att hon i det afseendet står ensam - &amp; r ej så mycket att undra på, ty denna gren af konsten torde redan '.
i och för sig ligga ganska aflägsen för det Icvinliga temperamentet och härtill kommer de vid studiernas inhemtande i densamma sär- skildt förefintliga svårigheterna.
Den ryktbara Rosa Bonhenr har emellertid visat att kvinnan äfven på detta område kan med fram- g %ng tafla med mannen, och de medaljer och hedersomnämnanden vår svenska djurmålarinna från utlandet h e d ö r t, hafva lagt i dagen att icke heller hon står sina manliga medtaflare efter.
Det är isyn- nerhet hund- och kosliiktena, som utgjort föremAlen för hennes studier.
Därvid har hon icke underlåtit att framhålla det humori- stiska draget, so&amp; så ofta förekommer i djurens kmakter och upp- trädande, utan att hon därför skattat åt den öfverdrift, hvmtill djur- målare i sådant afseende icke så sdlan låta sig lockas.
Hennes styrka, ligger dock i färgen, ty hon ' förstår att nästan utan alla skuggor ofta i det klaraste ljus ge formerna en sådan modellering, att de synas genomströmmade af pulserande lif.
På senare år hafva vi emellertid icke sett så mycket af denna förr så flitiga artist, men hoppns vi, att det e; j måtte dröja länge, innan hon ånyo.
tager,i tu med sitt arbete.
När man har en så lofvande framtid är inan skyl- dig sig sjalf och konsten att icke kasta bort den. '
Då vi nu öfveïgå till stz ' llebe~zs- och blomstel-måleriet, kiinde man vänta, att vi skulle hafva ntt uppriikna en mängd målarinnor, som p&amp; detta omride utmärkt sig: Ingen art nf konstutöfning torde nainligen fordra så ringa studier som denna.
Personer med sinne för kolorit kunna efter helt ringa öfniilg i teclcning ganska liitt ut- bilda sig i denna branch, ofta nog helt och hiillet som autodidakter.
Under sådana förhållanden borde det vara helt naturligt, att kvinnan,.
med den lätthet hon har att i h e m i t sysselsiitta sig med denna sorts målning, valde just detta fack för sin konstutöfning, och hon.
borde hiirinoin blott genom flit Icunna hipna ganslca långt.
Eget nog äro de svenska stillebens- och blomstermålarinnorna mycket få- taliga.
Om vi nämna Lisen Lenbchem, A m a Bz ' llz ' ng och Anna ~Mhithe- Norsteat, så torde vi dikmed hafva uppraknat alla dem, som åtmin- stone i mera nämnvärd mån omfattat denna så tacksalilma konstart.
Vi vilja fästa särskild uppmiirksamhet vid den sistnämndas taflor.
De äro till omfånget de ansprAkslösaste man gama Ican se och fram- ställa ofta blott några f å blommor i den enklaste anordning.
Men.-
utförandet är i stället så utsökt och på samma gång af en sådan.
bredd, att denna konstnärinnas arbeten väl torde kunna jämföras med hvad de gamle Holländarna å detta område frambragt.
Inom det svenska måleriet bar på senare år funnits en ledig plats att fylla., Blan har efter F. w. Scholanders bofigång ej sett någ6n arlzitelrturiilålare inom akvarellfacket af samme förtjänster som han.
Så öfverraslzas Stockholms konstvärld en vacker dag af, att .Ellm Jolin, som förut blott presenterat några små landskaps- och figurlaveringar af föga karakter, helt plötsligt uppträder s o p 1näst.a- rinna inom ifrågavarande branch och viaar sig behärska denna, en ytterlig säkerhet i teckning fordrande konstart med en s l å i d e lätt- het och färdighet, som tydligen gifva vid handen, att hon här funnit lyckades ett för hennes begåfning sarskildt lämpligt område.
äfven vinna på sina tvenne snart på hvarandra följande specidut- ställningar en för våra konstförhållande sällsynt succds och det största erkännande af en denna gång enstämmig publik och kritik.
Inom konsten har under senare tider inträdt en viss för nar- mast förutgående artionden främmande demokratisk riktning, visande sig däruti, att artisterna icke inskriinka sig att allenast frambringa konstverk, som ensamt för sig skola verka såsom sådana, utan ställa sin talang uti industriens tjänst, därigenom beträdande ett oinråde,.
där lconsten torde kunna erhålla ett betydelsefullt och för konstng- rerna synnerligen besclrtansvärdt verksamhetsfält.
Intet torde näm- Ijgen v,wa inera ggnadt att höja alliniinhetens smak och därigenom dess intresse för konsten än att öfverallt vara oingifven af föremål, som vänja ögonen rid slrö+eten uti rena former och harmoniska färger.
Då nu härtill kommer, att artisterna äro många, och lcöp- lystna konstälskare f&amp;, är det icke att undra på, att de förra be-, gagna hvarje tillfälle att göra sin talang fruktbringande, och de följa i det afseendet höga föredömen.
Bland de målarinnor, som hos oss ägnat sig åt denna konst- riktning, tillåter oss det knappa utrymmet blott att uppräkna Hanna Wivzge, SoJia Gisberg och Anm Sc7zola~~ler-Boberg.
Den sistnämnda h m genom de tafior, hon utfört i h8tel Rydbergs matsal och vesti- bulen till Saltsjöbadens hotell gjort sig inon hufvudstaden mycket populär.
Och bon förtjänar denna popularitet.
Särslcildt målningarne å sistberörda stelle utmärka sig för lika mycken originalitet och finhet i uppfattningen, som för enkelhet och klarhet i kompositionen.
o on '
Xniatyrmdleriet, som i förra århundradet var så rikt företrädd bland.
andra i ' lafrensens och Halls personer, har numera kommit så godt som ur bruket.
Ett par konstnärinnor kunna vi dock nämna, som på ett förtjänstfullt sätt idkat denna så graciösa konstrart.
Den numera aflidna Elisc Amberg utmärkte sig för on behaglig färg och stor portrattlikhet.
Vi vilja i det afseondet blott erinra om hennes framställning af Cwl den XV.
Långt senare har Faizy Hjelm debuterat med sina fint och känsligt utförda elfenbensmilhingar.
Hennes latta touche och mjell- rande dagrar äro liksom enkom till för att framhålla en atlsslen hy.
Darjamte utstracker hon sin uppma.rksamhet till alla toilettens de- taljer med en omsorg, som bör tillfredssiiille hennes mest nogrhacle kvinliga modeller.
Det säger sig sjalf att hennes konstniliga ut- ' trycksstitt mera lämpar sig för d m - än herrportriitt.
Till sist låtom oss med n %gra ord frainhålla den lilla, men för vårt kvinnokön hedrande kontingent, som vi kmna till den artistskara, hvilken i de illustrerade verk, hvarmed vi uti våra dagar så mycket öfverhopas, gifva prof på sin talang.
I denna kontingent iiro Jenn y Ivyströmn-Stoopendn hl och Ottilz ' a Adelborg isynnerhet viirda att beaktas.
Den förra ar så produktiv att man ej vet hvsd man mest skall beundra .hos henne, den utom- ordentliga lätthet och snabbhet, me6 hvilken hon arbetar, eller det nästan lika förvånande förhållande, att hennes produktioner icke desto mindre äro värdefulla och artistiska.
Äfven Ottilia Adelborgs namn torde numera vara allmänt kändt.
Uti hennes samtliga arbeten ger ett fint natursinne och en utsökt smak sig tillkänna på ett allt igenom 1fvnstn&amp;ligt satt.
Det har ofta blifvit påstAdt, att bildkuggarekonsten är den för- nämsta af ' de sköna konsterna.
Detta påståendes riktighet torde dock vara tvifvel underkastadt, men utan att löpa fara att blifva motsagd synes man dock kiinna saga., att det är denna gren inon de sköna konsterna, som staller de största fordringarne p$ sina ut- öfvare så i fråga om ideel stil som materielt behandlingssätt.
Skulp- turarbetet maste som verkningsmedel undvara claire obscurens så starka dragningskraft, rörelsens prononserade karakteristik, firgens sinnesretande tjusningsmedel och blott tilltala genom bildstodens harmoniska formbehandling, hvilken diirför att den %r i saknad af maeriets nyss upprepade fördelar, bör för att öfverföra en stämning
v - varn präglad af så iilycket mera själsadel och inre koncentreradt lif.
Till dessn stränga kraf lrominer för bildhuggaren rent materiella svårigheter.
Han måste vnra i besittning af tekniska kunskaper för att iakttaga jämnvilrt vicl konstruktionen, och dikrtill arbetar han i ett tungt material, för hvms behandling fordras stora fysiska krafter.
Att kvinnan till, följd af sin svaga-re konstitution föga lämpar sig till utöfvare af denna konstart iir ju därför naturligt.
Först i v h n dagar hafva någsa svenska skulptriser, trots alla dessa svårig- heter, oförskräckt sökt sig en konstnärsbana p&amp; detta område.
Mest frahstående bland dessa bildhuggarinnor ar onekligen Ag~ies Iljellberg-Fru~~zevie.
De arbeten, ' hon såsom Akademiens sti- pendiat från Pnris hemsändtyt,.
inge de största förhoppningar genoin.
den djärfhet och kraft i anslaget, som iitrnärka dem, afven om inan i dessa verk skulle önska inera formkiinsla och linieslrönhet.
Be- handlingen af kläder och accessoirer ar inasterlig och nikmar sig i brio den nyitalienska riktningen, utan att likväl äga dennas raffine- rade behag.
Utförandets pikanteri gör sig ofta gällande p&amp; bekost- nad nf det hufvudsakliga i ett .kostverk -- dess inre lif.
Hennes sist har utställda stora grupp, » Amos och Hymen », förestkllande e n.
gainmal man, som söker att fasthålla en liten bevingad pys, hvilken .stretar att komma loss, iir modellerad med energisk klam, men, e j med den känsla och omsorg, som man har rätt att vänta af en så beggfvad kostnk-innn.
Ida Eriksson-lkloulard och Caroline Beneciiclcs-Brzcce äro sedan flera.
år tillbaka bosatta i utlandet och h a h a ej ' samma skal som Agnes Frumerie att i heirilandet exponera sina alster.
Ida Moulards sista af oss ' sedda staty: 9Den triumferande Sa- lo me^, gaf ett friskt och omedelbart intryck.
Den unga Irvinnnn frnmställes i en ögonblicklig rörelse, resande sig på ena fotspetsen och svängande ett kort sv&amp;d i den utsträckta högra handen.
Stall- ningen är väl ahägd och formbehnndlingen mjuk, egenskaper som.
.
prägla konstniirinnan %sta alster.
Caroliile Ilruces arbeten tillhöra ' den slags genreskulptur, som man så ofta ser i Frankrike, d&amp; lifligheten och realismen i behand- lingen får ersätta hvad som brister i helhet och ' stil.
Hennes bild-, stod =Gäspande manr väckte ' på 1894 års paris&amp; Salohg ett visst uppseende genom det skrattretande oih osökta i kompositionen: Ida Matton, som ' erofrat es medalj på världsexpositionen i Chicago, visar goda ansatser.
Hon lyckas bäst i de nu i utlandet '
så moderna relieferna, där hennes touche ar mjuk och behaglig och hennes framstihingssätt elegant ehuru något för vekt.
Alice Nordi % och Sigrid Blomberg hafva blott ett par års konst- närlig verksamhet bakom sig.
Den förwtniimnda exponerade 1894 en staty kallad » Vallmos, som &amp; terg; f en vacker tanke, men läm- nade ratt mycket öfrigt att önska i frliga om teknik och modellering.
Hennes året diirpå utställda s Skymning, s ocksli en symboliserad kvinnogestalt, gaf tillkä.nna stora framsteg.
C ' ti denna bildstod har hon gått naturen mer in på lifvet, gifvit mera helhet lit figuren, mjukare och finare behandling å t formerna samt i trots af ?enn#got teatraliska ställningen framkdat en viss grad af poesi.
.Sigrid Blombergs arbeten stämplas af en fin och s k a kansla, ar0 utförda med mycken smak samt lätt och fast hand.
I sOi.mtjiiserskan~ tilltalas man af den osökt behlgfulla kompositionen och gestalteos mjuka linier.
Hennes konstnärliga uttrycksiitt ar allt igenom diim- padt och diskret och detta torde hindra henne att blotta den origi- nalitet och fantasiens flykt, som möjligtvis finnas förborgade hos henne och som vi hoppas tiden och större sjalfförtroende skola locka fram.
Uti den s. k. lilla skulpturen eller8 niedaZjgravyre) t- har Lea Alilbom vunnit ett aktadt namn, icke blott i Sverige utan iifven i utlandet, där hennes mynt och meddjer stå högt i rop.
Det iii.
nagot intimt och oftast något intresseriickande i hennes siitt att framställa individen, vi behöfva i det afseendet blott erinra om me- daljerna öfver bankdirektören A. O. Wallenberg och fabri kör c J. Bolinder, särskildt är den senares naivt skälmaktiga ansiktsuttryck väl framhållet.
Hon förenar formågnn af en omsorgsfull och saker komposition med en i minsta detalj gående noggrannhet i utförandet.
D % Lea Ahlborn år 1853 nämndes till Kongl.
myntgravör, hade inedalj- och myntgraveringskonsten i Sverige, som allt sedan Ljnng- bergers tid varit på förfall, fatt ett nytt uppsving genom de begge ~ u n d ~ n k a r n e s Fru, Ahlbbrns fars och brors, skicklighet.
Den nu åldrig&amp;, konstnärinnan har värdigt uppburit sin familjs traditioner och fyllt sin ansvarsfulla syssla med aldrig svigtande mod.
Hon k a n.
genom sin sega viljekraft och uthålliga energi t; jäna sina med- systrar inom konsten som exempel, liksom hennes val af den lilla skulpturen som verksamhetsfält bör mana till efterföljd.
Denna konstgren är nämligen genom sin latthandterlighet och finess mera lämpad för kvinnans fysiska krafter och skaplynne an den större skulpturen, och ' vi skola hoppas, att icke Anyo ett halft sekel gHr om, innan hon hiirvidlag gör sin insats inom konsten.
A.
H.
Några af orismer.
Det är ofta den alltför skarpa utsöndringen i klass- och yrkes-.
typer, som afven hos nutidsmänniskan förstör det h ~ m o n i s k mansk- t liga.
Till det yttre g&amp; kanske krigaren jädörelsevis an, ehuru den moderna löjtnantstypen är längre .ifrån att vara ett skönhetsideal än v %ra smaflickor tro.
Men han har åtminstone sin gestalt obruten, icke i ögonen fallande förkrympt eller vanställd.
Krigartypen är eller borde vara en potenserad manlig typ.
.
Dess motsatser däremot, halfmännens typer: presternas - man.
märke: jag t d a r om typen, ej om individerna, som just böra bort- arbete den - eller den lärda typen i dess, renhet&gt;, sådan den vgl nuniera dock oftare påtriaffas i Fliegende Blätter än i verkligheten!
Vårdslösad och eländig kropp, glasögon och l b g t nackhår äfven hos unge man, tydande, med orätt Iranske lika ofta som med rätt, på en yrkes- och pedantsjal bakom det hela!
De beteckna urartning, och det är en iullt sund instinkt af all den roman- och skadespelsdikt, som kallas ' idealistisk, det vill har saga: som gör ett naturligt skönhetsurval, att den ' finner en pirno amoroso, bärande dessa,.
kastmärken, otänkbar och löjlig.
De unga flickorna dela samma instinkt.
De borde blott utsträcka den längre: salongernas vadande snobbtyper äro i regel lika lyckkde mansparodier, som de mdproprn pedanternas typ.
Hellas ' unge heroer, stå för oss som ett helt och obrutet man- ligt ideal.
Kroppsligen synas de, ort^ mmmorn blott tillnärmelsevis M a r sanning, ha varit ungefär det ariska inänniskoidealet själft.
Kan Ni nu tanka E r.
en Akillevs med titeln löjtnant eller en Adonis i lorgnett?
Ni påminnes om Offenbachs parodier och smider.
Lustigheten i dessa anakronismer innebär egentligen en ankla- gelse mot vår egen tid.
Det fula, som här upplöses i komik (för att tala med en berömd estetiker), det är just vårt bourgeoisi-sam- hälle,.
sedt, så att säga, från dess estetiska eller rättare oestetiska facad.
J a g lcänner icke, om librettoförfattarne varit särskildt med- vetna haroni;.
h a h a de ej varit det, hedrar saken så mycket mer deras instinktiva ' skönhetssinne.
--
Medeltidens chevalier från de basta dagarne &amp; r också ett verkligt manligt ideal, som t. o. m. får ett plus af charme genom den särskilda ridderligheten, okand för antiken, d. v. s. genom fransk-normandisk förfining - ännu, lyckligtvis, naivt-heroisk, icke frivolt ironisk - genom förhållandet till kvinnan, i början fritt frän fantastisk och löjlig öf verdrift, samt genom sin uppfattning af hederslagarna.
Den franska anden undergick en metamorfos genom seklerna: finheten stod kvar, men korst2igens idealistiske tro blef omsider till l ' ancieu rdgimes världskloka skepsis.
Rococcons petit chevnlier med pudradt hår, silkesstrumpor och röda klaclcar är ej ntigon man som de förra, men hans elegans, som, tro mig, aldrig .kommer igen, iir dock en mdrarangsersiittning för den stora stilen, och den gör honom dräglig som ideal, helst han har både hederskänsla och mod af aristokratisk laggning.
, Kavaljerens däremot från restaurationstiden (eller litet senare) och intill våra dagar, en bourgeoisiföreteelse af S4 karat, han ar omöjlig, och det halffranska ordet äx hos oss lika siilastads-salongs- massigt som typen.
Här hm det skönt mänskliga gått upp i cylin- derhattsbaïbari och skraddarestetik A la band modeplansch.
Vi ha intet skäl att förebrå damerna deras klädsel.
Den röjer gndå alltid mer fantasi iin vår egen, och den iir icke så trhkig.
Kvinnan.
är ej på långt n i i lika grad som mannen hemfallen &amp; t den osköna utsöndringen i yrkestyper.
Se där en orsak, hvarför hon har mer af detta harmoniskt minskliga, det instinktivt hela och omedvetna, af barn och lotus- blomma.
J a g vet nu viil att ett dylikt kvinnoideal står illa anskrif- pet hos många af ~kvinnosakensn ärliga och välmenande förfiijlrtare.
De finna det reaktioniirt och österländskt.
Det behöfver ej vara s %.
Det kan stii tillsammans med hög intelligens, inen aldrig med docerande guvernantston.
Och hemligheten af mannens motvilja för i ögonen fallande emanciperade kvinnor ligger kanske just här: det iir nog och öfvernog att så mycket af det harmoniskt miinskliga, ge- nom yrkesensidighet och specialisteri, iir förstördt hos den ena människohiilften; låt oss åtminFone ej grumla själha kallan!
I. '
Häri behöfver ej - det bör kanske sagas?
- ligga p@ot attentat mot, kvinnan p&amp; ar bets mark ii ad en^, blott en antydan om nagot, som Iion mer än andra har skal att akta sig för.
151 Jag har hört unga damer med den ~lslcv~rdaste malice spörjs efter den så berömda B kvnlighetens o vasen?
hvari består egentligen detta fantom?
Kanske Irunna nyss l&amp;sta rader bidraga till ett svar .p&amp; frtigan.
: i: $: f: Den f örsta - ungdomen står iinnu, liksom kvinnan, j %uiförelsevis utanför det omtalade typbildandet.
Vid 17-20 år, d&amp; en yngling socialt ingenting är, då ar hnn - en yngling, en människa, obra- .ten Gnqu till sinnelag och lemmar, att stycke natur och ett stycke grek, utan kastens slafmarke.
Onskningsmilet vore h&amp;, att samma harmoni bibehölles, till sin-.
nelag och lemmar, sedan gossen tr-tidt tie i en bestSirnd verksamhet, att han i denna mening alltid förblefve 20 år.
Helt kan sådant ske blott i lyckliga iindaintagsfall, men man borde åtixinstone ej söka med konst frainkalla motsatsen.
3144nge unge iniin göra jusk detta senare.
Det giiller att vara erfaren, angripen af lifvet, trött, och att uttrycka allt slikt i typen.
Detta lilla, aperi kallas af mycken estetisk pöbel intressant.
L F i h t hal * gått en andlig dekadans.
rS11eptisl.r och blodlm var ett uttryck, som p % siu.
tid gjorde mep.
lyclrn %n de flesta, Intet imponerar djupme p&amp; mången kodirmerad ungherre.
Eau finner sig intellige~aristokla,tisk.
Detta %r de andlige hdfherrwnes psykologi.
Fredrik ~ u r berg.
n Mm talar så ofta am stamningax i naturen, och säkert ar viil i alla fall att olika, natur £ordrar en viss stiiimning för att till firllo göra sig gällande.
- Hvad man beg&amp; i Italien ar sol.
.
.
sol, detta, när man tanker på landet i sin helhet; tar man sedan t. ex. V~nedig - som en del af det hela då vill man ha, mAnsken och vgrme tanker man sig.
England, s&amp; vill man ha dimma,; Hollana: regn- - # '
.
luft och så dtjämt, för att finna den rätta karakteren af ett lands natur.
En stad spm framför andra fordrar en grå dager - en tung medeltidston i violett och grfitt, iir Niirnberg.
Jag tror det h n e s få städer i våz moderna tid, hvilka, trots nutidens innebo- en&amp; trängtan att civilisera med nya tråkiga gator och stela, nymodiga privathus, ändock bibehållit sin gamla, stiliga medeltidspra- gel, som just Niirnberg.
Vid mitt besök dar hade jag afven tur att f &amp; hved jag här ofvan antydt, nämligen en rlitt fargton öfver det hela.
- Dessa underliga gafvelhus med sluttande tak, ögonformade tak- gluggar, smårutiga fönster, låga portar, ofta prydda a£ någon gamma1 hederlig sinnebild i form af helgon eller stadsborgare, sak samma, alltid något som ger fantasien lekrum; dessa små.
egendomliga, utsprhg, liknande balkonger i tornforn, rikt skulpterade i järn eller brons frAn 13-14-hundratalet - allt detta ger staden en underbart säregen gammaltysk prägel.
Xan försiittes fiillstiindigt tillbaka i tiden: - de t r h g a, sneda oregelbundna gatorna - mark- nadsförsaljningen längst ut på de öppna platserna - trängseln af människor - utbjudandet af varor - de otaliga broar, som föra öher den grå smutsiga Pegnitzfloden - broar prydda af helgonbilder - eller g m l n kejsarstatyer - torg fulla af stånd med matvaror, syn- nerligast grönsaker i ' brokig miingd, och så öfverfulla d kköpare att de likna den lifligaste tafla från södern, som jag sett, ngmligen torget i Verona -, allt detta framkallar ett medeltidslif af SH stark verkan att man förv %nar sig att ej finna Albrecht Dtirer eller Hans Sachs promenerande midt ibland folkmassan, i stället för att se dem uppe på nagon sockel, den förre troligen mer belåten med den färgverkan han ser ned pk, än den senare med det musi- kaliska oljud som presteras!
- Beundransvärde handtverkare!
&amp; skvärde drömmare!
Store Hans Sachs!
Du härskar i alla fall ii-n öfver Ntirnberg, dar alla stora minnen tyckas f&amp; fortlefva i frid och aktning.
Sälla.n ha stora mans fö- delseort bibehållit vördnaden för ett förflutet, som just Ntirnberg.
De nya husen, som uppförts, ligga ' mer samlade u t d ö r den gamla staden och bil- da liksom &amp; helt för sig.
Till och med hotellen, uppförda i den gamla delen a € Niimberg, göra intet modernt intryck.
Idan har bibehdllit husen sådans de vor0 - och många af dem h a h a en rent kloster- aldig prä.gel med sina Ifinge hvitmenade gångar och den fyrkan- tiga gården med pelare, beväxta af murgröna och vin.
Andra g4rda.r åter ha längs husens ytterväggar en slags loft - dekorativa brum
' triloft, - på hvilka man kan vandra hotellet rundt.
Ofta ser man engelska misser, allt utom medeltidsaktiga, i full %flirt s med någon på motsatt balkong staende resande anglosnobb, talande om Bay- reuth, som ju ligger helt nara Nurnberg, och föreställningarna dar på ett sidant satt, att mangen rättrogen m ä s t e r ~ å n g ~ väl e kan vända sig i sin graf.
Bayrreothkulten tycks emelle9id vara högt uppdrifven hos den engelska rasen, och)) man » reser för att se Parsifal så som)) manr annars bereder sig till att gå i kyrkan.
Det hele blir för engelska nationen ett skådespel ur bibeln; - musiken ar en bisak för de flesta.
Jag satt bredvid några engelska damer under Parsifal-före- ställningen och de formligen snzaite bort af kyrklig hänförelse under första akten.
När den andra kom - som är i musikaliskt afseende och i dramatiskt lif afgjordt öfverlägsen den första - blefvo damerna oroade af pjesens vändning och lugnade.
sig först när jag försäkrade dem om, att ' i tredje akten skulle de f å igen hela första aktens sceneri och gudstjänst, Den s. k. sBinrg » ligger terassformigt högt öfver,Nurnberg och behärskar staden.
Byggd omkring början af 1000-talet blef den sedermera under Friedrich Barbarossa utvidgad och moderniserad i götisk stil.
Det &amp; r en byggnad af Aldig verkan, oförfalskad som den nu ter sig.
Den innehåller en massa märkvärdigheter .. till hvilka man loc- kas soin resande, .bland annat den s&amp; kallade Folter-Kammer - eller Pinokammaren.
Det är dock egentligen byggnadens yttre skönhet och ålder, som ' fängslar och intresserar. '
Bland de många kyikorna är det synnerligast S: t Lorenzo, som drar ens känsla till sig.
Den Man kan ofta ej saga härstammar afven den från 13-1400-talet.
hvad det är som verkar på en i en kyrka eller hvarför den eller den kyrkan utöfvar .en större stamning an en annan.
Man tycker.
formerna i båda vara val afvagda, färgerna afvenså, dagern äfvenså, och ändå kan man gå kallt oberörd igenom den ena och viljs, falla ned i gråt och bön i den andra.
Hvad verkar detta?
J a g vet ej, vet blott att Lorenzokyrkan i Nurnberg verkade detta senare .och att jag där kände mer af högtidlig andakt an kanske i ens egen känsla, som lägger något annat tempel förut!
Men det är till just det plus som behöfs, för att få den ratta stämnidgen.
Vill man försättas i en mer prosaisk men stilriktig stamning va
' bör man likaledes ej försumma att besöka en af dessa Bierkneipen som, med bibehållande af sina oansenliga medeltidslokaler, utskau- ker ö1 eller lätt landtvin till sina törstiga kunder.
- Dessa laga små env&amp;ningshus - med sina tr %nga fönster - brunrutade väggar - skarpt sluttande tak, omgifvas af triibord och träbänkar!
31a.n gör sig ej besvar med att g % in och bestiilla, man sätter sig utan- - för, knackar samtidigt p&amp; rutan med sin käpp och bestiiller hvad man vill ha: korf, bröd, ö1 etc.
Detta riickes oss helt ge- mytligt geuom fönstret, och diir sitta vi nu med ett tennstop fullt af ö1 och en hederlig korf, den också litet medeltidsaktig, och inbillar oss att vi iiro nib-nbergska handtverkare, eller miistersbngare, eller hvnd annars allt man kan bli, så dar i fantasien, med en omgifning så akta som denna till underlag!
Det kanske ar t m i g t att sluta.
sin niirnbergskildring med något så prosaiskt som korf och ö1 - och ändå st6 prosan och poe- sien här i Niirnberg i s&amp; alskr&amp;d förening, att det ena bara s t e g rar verkan af det andra!
- Därför kan man tanka tillbaka med rörelse och gladje på både broar, gator, torg och kyrkor, kod och öl.
Lyckas mnn blott att få öfver det hela den ratta fiirgtonen, så är och förblir ~ u r n b e r en ~ af de älskviirdaste platser vår jord her att uppvisa.
TT.
L.
För någon tid sedan oiutalades det i en engelsk tidning att i .Sverige finneg en la.g, som förbjuder k~innorna att gifta sig, om de icke äro fullt hemmastadda i att koka inat och sy kliider.
Kanske slrulle det ha sin nytta med sig, om det verkligen funnes en slidan lag, säkert är emellertid att matlagning och klädsömnad h o t&amp; saker, om hvilka hvarje kvinna borde inhemta åtminstone någon kunskap.
Fliclrorna i våra dagar visa i alhiinhet icke stor lust för hus- liga sysslor.
De bildade unga kvinnorna viilja, d&amp; de sliitat skolan, hellre sin verksamhet utåt an i hemmet, arbetarbefolkningens döttrar .taga hellre plats på fabrikerna an de tjäna i familjer och om de
sedan gifta sig, äro de flesta alldeles olciinniga i konsten att sköta ett hushåll.
Hur mingen familj har ej råkat i ekonomi.skt och inoraliskt förfall på grund af husmoderns oförinåga att inrattn hemmet spar- samt och ordentligt!
Hur niången arbetare går ej till krogen för att slippa äta den osmaldiga mat hans hustru bjuder honom!
Och hvillra stora peiiningsumor bortslösas icke p&amp; dyr och olamplig föda, blott emedan man ej förstår sig på födoiimnenas olika naringsvaL.de!
E t t folk, som striifvsr frani&amp;t, tanker ju först och främst på det uppvikande släktet.
Att på hästs siitt sörja för, detta släktes ~noraliska och fysiska hälsa samt gifva det en fond af gods lcunska- per, som kunua blifva till verklig nytta och hafva viircle för lifvet, bör darför vara hvarje fram; iitsträfvande folks mål.
Goda skolor iiro en nations biista prydnad, men skolan far icke h a h a sitt mål i sig själf, dess uppgift bör vara att uppfostra och bereda för lifvet.
I våra dagar börjar man h e r och iner inse detta och glädjande %r att man just i våra follcskolor,.
dar ju det stora flertalet af landets ungdom uppfostras, .lägger sig vinn om att bi- bringa barnen sbdana lrunskaper, som kunna blifva dem till nytta i det praktiska lifvet.
Så har man under de senaste åren börjat införa undervisning i matlagning i de flesta af huféiidstaclens och %iven i. många lands- ortsstiders folksl- ro l or.
Det var i Storlcyrlcoförsamlingen i Stockholm, som år 1889 ett första försök med skolk öl^: gjordes.
Samma år hade man.
dels p i enskilda personers dels p&amp; församlingar.nas egen be ' kostnsd börjat an- ordna iniddagsspisning i folkskolorna.
De fattigaste barnen erhöll0 iirider vintermånaderna mot en ringa olleï alls ingen afgift ett ordent- ligt mal mat minst hvarannan dag, innan de lämnade skolan.
Det var db d: r Sven Nilsson, förste 1Fw: are i Storkyrkoförsam- lingon, kom att tiinlza på hur nyttigt det borde vara för slrolfl.i.ckorna, om de lcnnde få vara mod om tillagningen af maten.
Sedan ett kök blifvit inredt i skolan och Öherstyrelsen för Stockholms folkskolor dartill gifvit sitt bifall, fingo dagligen i tur och ordning 5 ii O flickor ur högsta klasserna - dc flesta i en alder af 12 till 14 år - sluta skolarbetet M.
10 f. m. för ntt under de Rterstaende skoltiiniqarna undervisas i matlagning och därmed sarnmanhangando sysslor i k ' öket.
Naturligtvis kunde den kunskap i matlagning, som flickorna fingo, icke bli så siirdelos stor, då hvarje barn icke kunde få vara i köket mer 6 9, 7 dagar af terminen, men de emotsågo dessa dagar z
.
med s&amp; mycken längtan och talade o111 hvatl de kokat iiied siidan gliidje och så varmt intresso, att man icke kunde inisstap sig om att inan med denna undervisning slagit in på en god vi@.
Följande &amp; r infördes matlagnitig i Hedvig Eleonora och Narin skolor sedermera iifveri i Klara och Katarina.
Nu iir undervisningen i d l a dessa skolkök ordund efter sainina plau.
Den &amp; r dels teoretisk, dels praktisk.
Den teorc ?tislcs~ iindwvis- ningen gifves i samband med lektionerna i naturkimnighot och mod- delas med ledning af on för iindaiiihlet af fru Sofi Silssori iital-htad lärobolr: wHnsh&amp;llsliirans första griirider:,.
I donna lilla hok finnas, utom den korta inledningen i hushfillskeini, a~misiiingltr fiir inköp, förvaring och tillagriing af matvaror, huwhiillsberiikningar, matsedlar och matrecepter för enkla hiishilll jainte p.: nktiska i&amp;i fiir sthiil kö- kets som sanglrammarens stidning, k l a d t.
~ ~ hiisgerhk, och l m p o r s rengöring.
Denna fru Nilssons hush&amp;llsliira har visat sig vara en bok, som flickorna med förkärlek studera och ofta hör ' man dem saga:;) marniria tycker den iir s&amp; bra och vi ha kokat efter den ».
Den praktiska undervisningen i matlagning p5gG.r alla dagar kl. 10-1 och ledes af skolkökets förestiinde~ska, som fördelnr syss- lorna mellan de sini kokerskorna, så att.
hrar och on a ' i ' dem har sin bestiiinda del af arbetet.
E n eller tv3 f&amp; sAlunda baka.
en har förriitten, en soppan, en dukning och diskning p3 siil dc1 o. s. v. Hvmje flicka, får alltid vara i köket tv8 efter hvmandra föl- jande dagar.
I Storkyrkoförsamlingen t. ex. lagas iiu hvarje dag af C i flickor från de högsta klasserna middag för 5.3 barn, natiirligtvis alltid de enklaste riitter, men god och närande mat.
Allt mjukt briid, som af barnen förtäres, bakas i skolköket.
li61iga flickor heriitta för sina lararinnor att de sedan i sina heiu ibland baka siMaiit I~riici.
Flickorna få själfva föra jornalen, i h d k e n nogpannt iipyskrifves dagens matsedel, rätternas beståndsdelar i minsta.
detalj samt hur mycket af hvarje ingrediens, som anriindts.
Afren priset p&amp; alla varorna uppskrifves och för hvaxje dag utraknas hvad middagen i sin helhet kostat samt hvad den kostat per barn.
Men utom detta stora hushåll fik 55 personer fh dc smd.
kokerskorna, hvar och en i sin tur, sköta alilla hhiishfillot:).
För att de icke skola v h j a sig endast vid dessa: stora berakningar få.
fic- korna åt sig sjiilfva koka sainma middag i mindre kokkiirl med be-
S räkning för 6 personer.
Särskild bokföring föres öfver detta » lilla hiishiil1 D.
En olägenhet vid matlagningen har det varit, att man haft en- dast en spis och varit tvungen att begagna l r o k l ~ r l, som varit allt för tunga och stora för barn.
Men nu har man i Storkyrkoförsam- lingen just inredt ett nytt kök med sex mindre spisar.
Diix f@ man ilet förträffligt, dels Iran man undervisa omkring 20 flickor samtidigt, dels begagna för barn Iätthandterligare kastruller och pannor.
Kl. 1 e. m. k o m a mi.ddagsgästerna.
De små Izölrseleverna h; jälpa till med serveringen, hvilken efter ett par gånger både säkert och raskt afven för dem, som i början icke kunde bara, en tallrik soppa utan att spilla öfver eller knihar och gafflar utan att tappa dem i golfvet.
Nar flickorna själfva ätit middag, f å de diska, skura pannorna och spisen, städa och äfven tvätta handdulrm.
Att undervisning i alla dessa sysslor ar behöflig lran man förstå däraf, att många af de rätt stora flickor, som .kommit till skolköken, aldrig gjort upp eld i en spis, diskat eller tvättat, ehurii de flesta h a h a inyclret fattiga hem.
Alla dessa praktiska öfningar ha hittills ledts af i skolköken anställda kokerskor, men ett önslrni.ngsmA1 är att för den teoretiska och prak- tiska.
undervisningen fB en och samma lärarinna.
En ' bildad] .ära- rinna i slrolkö1re.t lran dels tilliimpa och hanvisa till de teoretiskt gifnrt liii-domarna, dels genom sitt exeinpel utrfitta .mycket godt.
Genom att själf icke s k i äfven det gröfsta arbetet kan hon ingifva aktning diirför, genom förldaringar kan hon bevisa nödviindigheten och värdet af de ofta just af fattigmnns barn som förnedrande an- sedha f pigsysslor nar.
.
.
Frölren Lagerstedt i Göteborg började att metodiskt utbilda lärarinnor för slrollcök och i Stockholm har sedan ett par Ar en dylik Icurs anordnats vid ~Ateneum för flickor », där redan förut under.
visning i huslig ekonomi gafs åt skolans elever Äfven vid Öster- indins högre k o v e r k för flickor samt vid Lärarinneseminariet finnas dylika kurser.
Dennn kars varar ett lash, september-maj, och utbildnr lärarinnor för skolkök silväl vid folkskolor som vid högre flickskolor.
Till d e s k kurser, för hvilka afgiften för termin är 75 kr., mottages hö.gst 6 elever, hvilka ej få vara.
under 18 ik samt utom någon vana vid enklare hushållsgörornål böra förete afgångsbetyg från högre flickslrola, folk- eller småskolel~rarinneseminarium.
Den teoretislra undervisningen upptager 2 A 3 timmar dagligen, s I
158 I den omfattar hufvudsalcligast kemi, hiilsolära och hnshållsliire, man iiqriar ett grundligt studium åt födoiiinnenas samiiiansiittning och näringsvärde, åt in~nnislrokroppens byggnad och vård - siirskildt .matsmältningen - &amp; t allehanda hiishållsgöroiuiil, bostadens inredning, belysning, uppv&amp;rming, ~entilation, desinfelrtion och rengöringar af alla slag.
Enkel bokföring och.
hiishållsberlilrnirigar efter autagna årsin- komster höra afven till undervisningen.
Mollan l / 8 1 och G e. m., sninlas elevernn i det stora treflign köket för de prdrtislra öfningarna.
Uppköpen få de turvis hafve om hand en vocka hvar och C7,å äfiren sköta hiish&amp;llsboken.
Utom enklare matlagning och bakning liira de saft- och syltning, dukning och servering samt få göra besök i slalcthns och andra för under- visuingen utbildande anstalter.
För att få undervisningsvaua få l&amp;rarm: iniieelevorna handleda dein af sk01ans elever, soin två dagar i veckan deltaga i matlagningen, och två dagar i veckan Iiimna de både praktisk.
och teoretisk under- visning åt en liten grupp folkslroleflicl~or från Adolf Fredriks för- samling.
Till dessa öfnin.gar ausluter sig en kurs i iippfostringsliira och metodik.
Afven hör till undervisningen en lrurs i handarbete enligt ' fröken Hulda Lnndins metod, sadan den anviindes i follcsko- loriia, på det att slrolkökslararinnan äfven må] runna gifva handar- betslelrtioner.
Efter nfslutad kurs anstiilles afgångsexanleii och profmiddagnr anordans för skolans inspektor, rektor, förest&amp;nduiiina m. fl.
För att erhiilla afghgsbetyg fordras, att eleven ' 5ir godlciiud i nlln, Birinen.
Och så står den utesaminerade liirarinnan färdig att åtaga sig undervisningen i något slrolkölr.
Har hon intresse och Iriirlek för sin sak och försttir hon sin uppgifts stora betydelse skall hon siikert med framgång verka på sin plats.
Hon k m ha ett stort infl.ytaude på sina elevers utvecldirig, lära dem renlighet, sparsainhet och ord- ning, .gifva dem lust för prdrtislra sysselsättningar och, framför allt, fiista deras uppmarksaiuhet p&amp; alla de olika förhbllanden och sinå plikter, på Iivillra hemmets lycka och välstånd så ofta beror.
Skolköket har redan visat sig vara det basta föreningsband mellan skola och hem.
Mödrarna, som oftast sakna både tid och förmåga att handleda sina barn, uppmuntras genom sina flickors vaknande lust för det husliga att låta dem hjiilpa till hemma och många af de åt barnen gifna lardoinnrnn blifva säkert af nytta för deras mödrar.
.
.
I London föreslrrifver lagen sedan 4s 1889 undervisning i hus- hållsliira för alla flickor i folkslrolan, som äro öfver 11 år.
Och erfarenheten har visat att denna &amp; lder ar den lampligaste för början, ty de små flickorna lam prdrtislra sysslor fortare och med mera håg %r de, som uppnitt konfirmationsåldern.
Kunde vi f A undervisning i matlagning i alla våra folkskolor icke enchist i stiiderna utan allra helst afven på landsbygden, vore sakert mycket vunnet!
Hur mnngen flicka skulle kanske icke, om henlies håg i barndomen blifvit vand At det praktiska och husliga,.
stanna i hemmet och vara nö: jcl.
med Iandtligt arbete i stallet för a t t som nu så ofta sker, knappast fullvuxen resa till hufvudstaden och söka plats och dar.
genom sin oerfarenhet och okunninghet lockas i fördiirf.
Genom att införa skolkök skola.
vi helt siilrert med tiden få många flera lyclrlign och goda hem, och frdamtidens ungdom, låtom oss hoppas det, skall genom inflytandet från goda hem och goda skolor blifva ett fysiskt och inoraliskt, för lifvet.
va-1 uppfostradt sliilde.
l Litterat ur.
I G O ~ och S Magogs land.
Skildiiiigar och stiidier från en resa i ILmkasien af M,.
Adzolnz.
Of vaiinäiiinda arbete var visserligen iipp~aget i ravyii iif ver bai.11- ocli ungdomslitteratur i Dagnys 8: de Iiafte för 1895 och rekomtiiende- inades dar såsom eii för den inognare iingdoilie !i läiaplig bok.
Men som det torde vara # iidi iner agiiadt att iiitressera äldre läsare, ha vi ansett oss böra gifva det cii något utförligare graiiskning i Dagnys Iitteratiir~at ' deliii ng.
Författariiinan liar redaii gjort sig kand slsoiri lycklig reseskil- drare genom sitt fraiiistben (1e arbete oiii Sicilien,,) Medelliafvets skö- iiaste ö r, och 7); ~giiys ' läsalbe känna lieniie afveii geiioin atskilliga iinderli %llqnae reseskisser, af hvilka några återfiiiiias i föreliggande arbete.
d r 1893 tillbragte förf.
vRreii och soinmaren i Knukasien, och tack vare goda förbindelser och i fr#irista ruiiiiiiet sin egen out- tröttliga eiiergi ocli vakim iritel ' ligeiis lyckades hon göra sig förtrolig iried en märigd olika förhallanden i dessa för de flesta europeer okända trakter.
160 Kaiikasien, detta bergland ined sina storartade och oiiiriixlaiide naturscenerier, bebvdt af in %nga olikartade folkstammar, af Iivilka nkgra ända in i det 19: e iirliiindrarlets slnt aro tämligen oberorda af den moderna civilisationen och ha bibehallit seder och bruk från en aflagsen fornt id, äger tillräckligt niiliiga eqendouiliphetw ooli se VW- heter för a t t kunna locka turister, och dock torde ett at!
dess förriani- sta behag just vara deii oinstaii (liglieteri, a t t landet ligger så l h g t från de vanliga turistlederna.
I förf: s sällskap få vi göra fiirden öfver Svarta tiafret till Batiim och daiifrån på järnvag till Siflis, C4eorgieu.s ninvar~iide hiif- vudstad.
Med denna är.
förf.
iiiycket S ' iirtrcgeu, betydlint mer äii inånga af stadens egiis iuvåila~iuiior, som vistats dar i kratal, meii ej vågat besöka åtskilliga af de nier uRij: rsna kva~teren.
Förf.
för oss omkring i d9 olika stadsde1: iriie: i Sr-Tiflis nicd dess brokiga gatulif, dar ryska officerare och sold: itet, g: .eo; qiskn, skönhrter i sina vagnar, icke mindre sköna georgiska l i e r r a ~ till hast, asmenirr., tatarer, perser, kaldeer, syrier, assyrier, n].
iii; .iin~ sig oiii hvaranJra, meii under en tystnad och ett allvar, soiii bildn en slieiide kontrast till det gladtiga gatiilif, som råder i Italiens o (iIi Egyptens stiihr.
Hoii för oss till matbasareil.
där aöstern och restem, Eiiropa och Asien på söndagsnior~narne tyckas stämt iiiöte pk neutralt oiiiralde~, dar man icke hgller s&amp; särdeles mycket ph renlighet och snyggliet, meii i stallet på en viss yttre ordning - sh; I,iises det stridande mot god ordning, a t t kalf- och oxkött försäljas af saiiiina slaktare eller ens p i sainiiia gata.
Förf.
skildrar vidare den illa beryktade tatarstaden och deii arnieniska basaren, där handtverkariia ai+rtrt så ~ o d t som pij.
iippeii gata, då de laga linseii alldeles sakna fraiiisida.
KKE ' ha skr3cidai.iii~ sin egen gata, silfver och vapeiisniedt ?riia sin, hattinakarile, skoiii; i- karne, instriimentiiiakariie likaledes hvar sin.
Äfveu i heinlifvet i Tiflis] &amp; ter fiirf oss kasta en och annan inblick, skildrar seder och briik, klädedräkt, bohag och husgeråd, beskrifver ceremonier vid bröllop, begrafningar och andra Iiögtidlig- heter, berättar mångt och mycket uin vidskepelse och religiösa före- stiillningar, h i l k a äro icke sk litet bl; .ind; ide nied hedeudmi.
I förf: s sällskap få v i afven göra ett besök i Geoixieus for ii; ^ hiifviidstad Mzket och i dess priiktiga katedral, Georgiens iriidrrkyrka, l Svoti-Tzkoveli, lifvets pelare kallad och iippfii~ti af stora ~ i i tilliinggiia porfyrkadrer.
Denna katedral ryminer vissrdigeii icke nu iarr soiii på Georgiens iiiissiona.l.s, den lieliga Xilias dagar, Kristi kjortel - deniia relik bortfördes iiiider Abbas den store till Ispahau i Persieii ich dess vidare öden ar0 höljda i duiiltel - nie: i den ä r en af d e skönaste ininnesinäiken af den georgiska arkitekturen och har iinder ett årtusende sett Georgiens koniingar kriinas inom sina murar.
E t t stort antal ' af dessa kouuiigar och deras familjer ligga ocksi begrafria.
i katedralen.
Förf.
soin tyckes vara en sann turistnatiir och besjglad af deniia förträffliga egenskap som hos en nian kallas vetgirighet eller forsk-,
iiiligsbegär, inen hos en kvinna nyfikenhet, företog dessiitoni, trots alla välinenta varningar, utan inanligt beskydd en tur in i ryska Anne- nieii och besökte därvid Erivan, vidare Edschiniadzin, den armeniske patriarkens (katolikos).
residens, till livilket berget Ararat bildar en ståtlig bakgrund, m. fl.
ställen och leinnaig inånga liffalla skilclrin- gar från denna iiitressaiita färd.
Det ar emellertid icke blott Kaukasien och dess iiivtinare shdaiiri de nii t e sig för en vaken och intelligent resandes ögon fru Anliolin i sitt arbete sltildrar: hon har iifven studerat sig in i landets forntid och dess historia och liar mycket a t t förtiilja om de olika folkens öden under förgtngna tidsskiften.
Med .förkarlek uppeliåller hon sig vid georgierna, detta folk, soin genom sin ovanliga kroppsliga skönhet och sin Iiögsiniiade rid- derliga karakteï gör slial för naiiinet Kcinliasiens adel.
Detta folk iiger ocksa, en Iiistoria, som val iir ägnad a t t väcka viir iippmärksam- het och beiindran, yttrar förf.
Soni kristendoinens yttersta vaktpost i öster har landet under alla tider fått mottaga första stöten af alla dessa inat vår tid och v %i.
kultur fientliga.
folltlaviiier, soni störtat ned öfver var varldsdel.
Saiacerier, turkar, mongoler - alla Ila de som förödande brliiiningar slagit niot Kaukas~is ' j %ttemur, innan de vältrndr sig öfver Europa.
Alla ha.
de försökt a t t bortskölja det lilla georgiska riket, att kullstörta korset - men förgafves.
Egeadoinligt iiog, var det genom en kvinna, den heliga Nina, som kris~endoin~n Icoin till G~orgieii?
och den inest berömda af Geor- giens niiriga utrniiiltta segeiiter var ocksk en kvinna, drottning Ta- inara, soiri dog 1212 och öfvei.
livilkeiis iianiii livilnr en glans, som sju sekel icke fiiiw,Pi,tt förcl~inlila.
~ l i i g e n manlig regent D, siiger forf., shar vare sig ffii1.r eller seiiare litvidgat landets gränser s&amp; långt soiii hon, iiigen iiar gjort G-eoi.gieii meix fruktadt af de begge roflystna gran nariie, Tiirltiet och: Peiasieii, i rigen lii \ i8 f öre Iienne lyckats betvinga och kristna dc vilda bergsfolken.
Och detta stora viilde, soin straclrte sig mellan Svaimtn och Kaspisltn liaf ven, f i-hn Kaiil; asuskerljans högsta kam och anda till Trapezunt, förstod Iion Iiiija till eii aldrig fnrr sedd bloinstrin~.
Nntir~nrzlvälrnigan hade alclrig varit större.
Niiriiig: .irna fro- dades, konst och litteratur slogo ut i full blom.
Stwr ?rtade monumentala byggnader tycktes skjiita upp ur jorden, broar slogos öfver fioderiia, för de resaiide byggdes lrai~avanserajes, för de sjuka hospital och för de förfildralösa barnhiis.
Aiinii lriirina de kyrkor och borgaf ralriias i hiin- dratal, vid Iivillta ssligileii eller Iiiifrjeii knyter Tamaras nsniii.
Denna kraftfulla di-ottnjng var dock ingen airiason.
Hon var i första iwn- met kvinna - en mild, vsrrnlij#rtad, förtjiisaiide kvinna, livilken genoiii sin blidhet och sin kamliters r.eiiliet vaiiri lika mycken Iiiii.lek, soni tiennes ïegeiitdggdei.
viickte beundran.
D Intet iiiider, a t t kvinnan sedan nriiiiniies tider i Georgien spelat en be.tyd: mde 1.011 och iitöfvat stort inflytancle.
Medan i det öfrigs Kankasieii kvinnan öEvei * rxllt äi: förtryckt, mannens slafviiina och betrak- ' tad som en varelse af lägre rang, a r iion i Georgien den iiifiytelse- rikaste inedleininen i fainiljen, som bemötes nied alla liänsyn och en rid- '
derlig iippinarksainliet.
Eennes inflytande liar ocksa visat sig välsignelse- rikt.
Hon hLiller stiSangt på familjeli fvets liiilgd, nr varm t religiös och förmir frainkalla en innerligliet och styrka i buiideii i syiinerhet mellan föräldrar och barn, som Rr niistaii enastående i var tid.
De georgiska mannen daremot skildrar förf.
siisom lättledda, varuilij2stade och frikostiga, något iiidolenta och lattsiniiiga.
Karakteiistisk fiir de georgiska, miiniiien och kviniiorria ar be- rättelsen om (Teorgieils sista drottning, Maria.
Hon hiitlr!
aldrig kunnat förlita sin geinål, Georgi SII, att lian, som ansåg, att Gror- gien icke längre kunde bibehalla siii sjiilfstiindigliet, eestnrnuntcrat landet till rysssrile, utan efter lians död satte Iioii sig i spetsen för det nationella partiet, so111 motsatte sig den ryska iiiinditc~ri~g~i.
Genetal Lasarefl fick darföre tsarens befallniug att ined hvilka niedel soiii helst föra henne och hennes barn till .I ' etersbiwg.
Löftcii, biiiiei *, hotelser - allt visade sig kriiftlöst iiiot heriiies fastii föresats att staniis i l h d e t.
Efter eii af dessa resultatsliisa iindi~ltandlitignr grep geiieraleii full af otalighet drottningen i haiitllt.clt.ii för att fika henne bort nied makt.
JIeii i sanma ögonblick drog 31aria sin dolk, och geiieraleii fick iiiecl lifvet iiingalls sin förmateiiliet.
- - - - Äfveii om Kaiikasiens andra stoin kiilturfolk, arinciiieriia, Iivilka i så iiiycket bilds en motsats till georgierila, oin tatarer och lesghier, om de halfvilda bergsfolken, m.
ni., Iiar förf.
mycket att beriltta, och nian följer heriile alltid ined stort iiitresse vare sig hon iippriillar taflor fiaåii en aflagseri forntid, slcildiw- de olika folkens seder och biaiik eller berattar sinn.
egna reseintryck och afventyr.
Det ilim också med saknad inan slntar IKsiii~igrii af hcniirs bok, p&amp; samina gång iilan kaurier sig tacksain i~iot förf., som iiifört en i detta underbara land, dit de gaiiila fiirlade Gogs och Jlaqogs rike.
8 ~ ~ P, k Ur 8 f amiljekrönikan p&amp; Höögsborg an ganska oinfångsrik berattelse i tv5 delar.
Man vantar sig af en så romantisk titel nigot af dnn mystik, som följer med legender om hiigadliga ricldarborgrir, nigot af dcii stainningsmiittade f %i.
@ on, som brukar vara oskiljaktig f r h gamla familjekrönilror.
-- Och uppslaget till romanen inger goda fiirviiiit- ningar.
Trots det att beriittelsen kr förlagd till r a r egen prosaiska tid, hvilar öfver Beskrifningen p6 det gamla herrosiitet Höiigsborg ett visst poetiskt skiminer.
Det uråldriga slottet - det behos ej af den nuvarande Ggaren, baron de la Roche, imderhilles blott koin en dyrbar familjeklenod, - med sina historiska minnon, sina vapolism- lingar och tafvelgallerier, sina familjeportratt -- bland h i l k a det af s1ii.k-
tens stamfar, riddar Ulf, sages psncka », då någon i fainiljen står i begrepp att gifta sig utan I r ~ l e k -, dessa med slottet förbundna legender, som så vuxit fast i den friherrliga släktens och dess iinderhafvandes före- stallning, att de tillmätas ett betydelsefullt inflytande på familjerned- lemmarnes öde, allt detta k: ett uppslag, som, om det ej som motiv iir så splitternytt, dock anslår lriinsliga striingnr i ens fantasi.
Hur bedragen.
blir man då ej vid att finna, att ur denna ro- ~nantiskn f örgrund idel banala hvardagshihdelser iitveclrla sig!
S e hikr i korthet roinanens innehA.11.
Arfvingen till Höögsborg öfverger sin iingdornslräi.lek och gifter sig med en rik arfiagerska, d$ ' han i hög grad finner att husets fi.nanciella stiihing efter fadrens död imdergriiid och emedan han d l bespara sin inor, en fin gammal dam i friiin- af den gamla stan-men, den.
sorgen att se sliilctgorlset öfve~~gå mande hiinder - Naturligtvis erbjuder sig h k för familjespöket det lfi~npligaste tillfiille att inlagga sin protest mot det opassande partiet.
1Ziddnr Ulfs portriitt iuke blott suckar utan faller ined buller $ch bbrk iled, fran sin spik och slrr~inmer vettet u r b r ~ l l o ~ s s l r u a n.
Det är kring dottern ' till detta under s&amp; olyckibrPdande omständig- heter förenade pm, som en god del af beriittelseq rör sig.
Signe Gr en roiuantislr och öfverspiind natur, alla g m l a famjljetraditioner, faderno- slottets mystik, legender och sagor omfattas af henne med en helig vördnad.
Det ar en eterisk, pootislr.
figur förf.
här velat teckna - Men Bignes öde blir äfven det riitt trivialt.
Hon blir gift med en ganska hygglig och bra, men myclret litet roiuantislr.
meiii.cine doktor, som för henno med sig.
till en öde byggd högt uppe i Norrland, dar han är distrilrtsliiliare.
Före sitt giftei: in51 har emellertid Signe i sorg Öfver fndrens hastiga död, helt tvii: t blifvit z \ omvänd », och i stallet för vara lycklig och belAten med sin man, som hon Silslrar och som gör allt för att vara henne ii11 nöjes, förtiii: es hon af gr %- inelsa öfvor hans obotfärdighet och synder och dör knall och fall frgn alltssi.mman p&amp; samma &amp; ng hoii ger lifvet åt en dotter.
Så iir sllitet på familjelri.önilran p&amp; Böögsborg.
- Det hela ger intryck af en alltför anspr&amp;ksf~ill iscensiittning till ett litet enkelt borgerligt fainiljedraina.
Diiri ligger, i v w:: mening, bokens svaghet.
Den är för öfrigt icke slmifven utan en viss talang och kommer sälcert af en ej alltför no&amp;r&amp;knad piiblilr att anses för underhållande nog.
L.
D.
Ev8 sten, en beriittelse från vara dagar af Alina Cleue.
Denna vår har att framvisa en oraaligt rik skörd af kviuligu författares arbeten.
Afven om man bortser ft8n den rikliga noder- börden af broschyrer, artiklar och uttrlandeii i I; vinnofr; igan, som kom med intensiteten af en regnskur i april, s i finner Ini111 att flera arbeten af större omfhg, om ock ej alltid af störro betydenhet, iinder de senaste veckorna framtriidt inför allmi !iilieteri.
Bland dcssn torde fru Cleves bok förtjäna att särskildt beaktas, ahon diirför att den i viss mening och i motsats till kvinliga litterära: produkter i allman- het, ä.r mera innehållsrik %n omfångsrik.
Icke sa som skiilie mycket i yttre mening hiinda inom den trhga: rameni cf några fi.
ar af en kvinnm lif, hvjlira slddras på dessa 5ll kniippt Iiulftanmt hiindratal uppgående sidor.
Det iir en sjals historia, som hiir fiir oss beskrifsros, och boken kallas med full ratt för en berittqlse f ~ å n vfira dagar, ty alla de konflikter, som Eva Sten råkar ut för hndc omiijligt, kuniint uppsttt för ett eller tinnat ' tio- eller femtal af ar till bak: ^ i tiden.
Afvon bi- personer och alla skildrade förhållandemr äro niitida, i c h ininst de » initiativrika, framstiiende, banbrytmde daruarna », hvilka.
tillhörtlo ilen Stenslm umga.ugeskretsen,.
blarid hvillia Punnos; &gt;medicirio dok- torer, moderna författarinnor och vetensk: ipidliare).
s: m$ h r n rsolii och lik- gingo i spetsen för k \ - iniiaus striifva:!
:!
; r likslraFti ~ii~unLijr ' ci i ' wiisi; yiue:!, liit ' i.
n nt.
;) .dda, ställighet.
at bada]; iirim,.
Dessr.
y: xr.son !- .. n men på ett sadant satt, aik Inan fii~srui.
Irrirtu fiiri.
iiietl (' loiii varit i i verkligheten.
personlig berijri~ig och lai-t kiinna, d c x s ~i: ti.ts~~i.i; &lt;hei: t ?r Sjiilfva den etikla historien ar mai-t hvt: ttud.
Et1 helt ung, out- vecklad men med Iiaxisla och fantasi rikt ' uegGfvad ilickn.
som varmt I en mogri: id, fram- tror p&amp; de religiösa sanningarna, blif-rrr ~ I I H ~ T I &amp; t stående och berömd man, som frainfiir (::: h i2wr d !t a ~ ~ m iir.
t for- skare och vetenskapsiuan.
Don i ett enkelt hem pA 1aiiiTt: ii ia1: l) fostrado iirlgn Pi.iiri i~itxiidei.
i det komfortabla hemtiet i hiilvndst: i: h oeh s: tnititligt i siillskaps- lifvet inom dess högst stjlende iilte !ligent:: lir: * tsar.
; \ Iau~ien, profes- sorn, upptages helt af sitt arbete och Evii, noiii ?rBnnes sig ensam, bGrjsr på egen hand att stude~a.
Ett Ars vlstelse iitomlanids satter lienne i tillfalle att ytterligare utveckla och uthiltla siit intresse fiir historien, siirskildt såsom on vetenskap om in ?nninkun, om storit och iidla per- sonligheter.
Efter hemkomsten kiinner hon sig fortfa.i.nritle blott Ilall- visad till sina böclrer, men finner att det3a Rr » i alla fall hra litet.
-- .för litet att existera på=.
Darföre, när hon anmodas att hålla historiska föreliiisningar vid admtarinstitutet, ernottager hon detta till- bud med gladje och kastar si.g ined ifver in i denna verksamhet?
som tyckes likasom frigöra hennes utmärlrta talang som förel&amp;serslca.
Men innan det andra Iiisåret börjar slrsll Eva blifva moder och nu frainstalla sig nya kraf för hvillra hon blott kanner biifvan.
~I3a.r- net hade kommit för sent »!
Efter ett års mellantid återtager hon sitt viirf att under vintern föreliisa vid institutet.
Då en smickrande inbjudning att i Kristia- nia hålla några föredrag framställes, Iran hon icke afsta darifrån, icke gifva ett afböjande sva ?.
Frestelsen är för stor och hon reser » för endast fjorton dagars.
-- Så kommer olyckan, ett telegram kallar henne till barnets dödsbadd.
Hon hinner hem i tid för att under den lillas sitsta dagar lr8nna, huru sorgep och aj&amp;lfförebråelsen vanda bla- det p6 nytt i hennes själs historia, och hon blifver &amp; ter sig sjdf, » fast lik.
klippan * i sitt religiösa medvetande och sin evighetsförvissning.
Men hennes hiilsa är bruten och hon förlitser med lugnt sinne att hennes lif snart slrall andas.
Inom 118gra få månader dör hon oclr- ~omn1a.
så plötsligt af en hj&amp;rtål.- Detta iiix den Irorta sagan.
Eva.
sjalf upptager allt för mycket ru?
däri, för att icke de öfrign personerna slrulle blifva viil myclret slcjutna i bdcgrunden.
Det inan förnimmer af inan.nens kamlrter &amp;: I egent- ligen blott ytan och (len ar föga tilidragande.
Kall och sig sjalf nog, %r han visserligen inyclcot ljl~oral och laniqar hustrun all mi3jljg frihet med denna slags breda tolerans, som ~ i i l i gruncleiz icke 81: annat &amp; n likgiltighet.
Den gamla fastern, 1&lt;&amp;n, som blir den lilla Gurlis basta viim, Gr tecknad p&amp; ett iilslrviirdt sitt.
I öfrigt före- komma många fine drag 0c.h stilen ar erlzA,nnaiisviirdt enkel och liitt- flytande.
Svagast ilro dialogerna, hvillcn i synnerhet j början f Att en predikoton, som gör dein b8de onaturliga och lcdsam~ila.
Nyckelri till förf.
: s mening fi.r ma11 nltihiinda söka i ett » antingen- eller » som hon själf på ett stalle anför.
Anli~yert he~nmet och dess plikter, ebler den yttre vei: lrs %~nlheten, och hon.
inedgifver ingen iir- säkt för hvad hon] rallar ett » affall » för den som en gång valt hiis- moderns lrdl.
Om som har on stor förmbga i en viss riktn.ing skulltt ligga obrukad och diiraf uppsti oro och di.shai.moni, s&amp; skulle allt hjälpas genom det inre troslifvet.
Det ar ett s v h t problein att lösa- detta, om man verkligen r8hxi: med alla de niångskiftande förhål- landen, hvillra uppstå i följd af yttre ' och inre orsaker.
Har ar dess- utom ic1r.e blott fråga o111 en Icvinnss strider einellan sjalfförintelse och e ',,
njiilfhafdelse, hiir tillkommer f i k Eva den af gammalt kiinda svkrig- heten att försona tro och vetande.
Det hade varit af intresse om förf.
låtit oss följa Evas vidare ut- veckling under ett fortsatt smulif] ned mannen; hzr hon niigon skuld så iir han för visso icke skuldfri.
Hiir koininer döden mod en af- ldippning, som icke %r en tillfredsstjillando afslutning.
Kmako lik- Iiisaren icke blott skall följa hennes vii1 det varit förf: s mening skildring, utan sjiiif tiinlca vidaro öfver l i v ~ d han liist.
.I3olrari gif- ver hatill stoff nog.
I;.
N.
* N3ig0n stor orjgiizalitet i motiv och tippfattning finner man ej i dessa fint tecknade stiimningsstycke~i., men författaren Mgor kiinsla och innerlighet och formen iir olclanderligt ledig och flyta~icto.
Xari f8.r leta efter en liffidlare teckning Bn don af ungdomslifrot i den lilla provinsstaden, sadan den förel~ommer i berittelson: » B ~ r i d o i n ~ v ~ n n c r n ~ ».
.
Hela denna slrara ungdom, gossar och flickor, ~Egyptons grashoppor » kallad, som hanger i hop lik ler och lhighalm, soin slräintar, leker och rasar p&amp; girdar och vindar, som, di barnen blifvit unga flickor och ynglingar, litbyter förtoenden och liiftcn om evig viiriskap och trohet, allt detta kr i hög grad lifligt, vaclrert och: &gt;kiindtp skildrniit.
Nikr inan sedan Aterser som mogna / iniiiniskor ott par af dessa ~ L s r n - d o m s v ~ n n e, r ~ hvilka haft sina oskyldiga s n i i rondez-vous i den ganila vedboden med dess maskstungna huggkubbar och spindelnii.tstsiipp~llda vråar, a.r dot med verklig ledsnad man i heme finnor den blaserade tinga frun, som framlefver sitt lif utan fiirg och innohall, och i ho- aoln en myckot hygglig men högst vanlig riovolllijt ' iltc.
Det sknlle verkat iippfrislrmdo om förf.
volat ftillfölja den bild af lifslrraftiga iniinniskor, han påbörjat och cj som nii fiirvnritllat cicm till dessa chctblonmassigt sliper-ctorisld-scrisitiva stii~iininigsvtirelser~ som den nutida dikten oj tröttnar på att frnmstiilla.
0c.h i (lo aritha be- rattelsorna i sa~nliiigeii aterfinnor man rnriationor.
p&amp; samma torna.
Siidana kvinnotyper af idel kiinslor och rierwr finnas v: i.l i verklig- heten, dock siikert mycket mor sallan %n diktarno tycl; ax tro; sktillci ej v5ra novellförfattare något kunna varittra typen: J Det har sagts oss, srtt iinder sigmtiircii n3lru.k Sterlin döljei * sig en iinnu helt ung debutant ' på don litteriira bauan.
Do prof han (eller hon) i dessa » fyra berattelser » liimnat p i sin föriiigga inge I
den förhoppningen, att förf.
ej blott med framgång skall betrada re- dan uttrampade stigar, utan iifven sliall 1cnn.na slå in på nya så- dana, med friare, friskare synvidder.
.L.
D. Litteratu P i kvinnofrågan.
Af de minga broschy- rer, som under loppet af ett par ~nånador utkommit i bolcinai.knaden med anledning af fröken Ellen Keys tippseendev8ckande båda skrifter: wM~sOrz~Icad lcoinnokrnft och ATatul-enliga arbctsorrzrdden for kvi~~,nnn » samt » Kviniropsy7cologi och Icvinnlig logi7c w, anteckna vi f öl j a d e: 1) Misslyckad kvinnokraft af E ' llen Idström. '
2) En protest med anledning af Ellen Keys föredrag i kvimo- frdgan af Alma Clece.
3) Ett ord till fröken Elien Key och till den svenska Ii-vinnan af Mathilda Roos.
4) 1 kvinnofrågan.
Embetot att vara husm.oder.
Kvinnans lcdlelse.
Af Helena Ny ~ZOTVI.
5) w Karlek » och E moderlighet P.
Hvad ar ordens innehörd 3 NHgra tankar framst&amp;llda med anledu.
af en stridsf~: ågn för dagon af Ina Rogberg.
6) Kvinnoarbete och kvinnolycka.
Tvenne uppsatser i Dagny med n.dedning af: Ellen Keys » Missbrukad kvinnokraft » af A) ma Sa91 dstl-öm.
Dartill Iroinmn tvenne i. Finland utgifna broschyrer: 7) Till Ellen Key.
KvinnofG.gnns Prima principja.
S) Kritik af frölren E1: len.
I h y s senaste inlägg i IrvinnofrAgan af i7dinn.a Ccintli .. Någon Irritilr ellcr utlaggning af livar och en.
siisslrildt af dessa skrifter har Dagny ej ansett sig böra Iiimna, d&amp; inneh6dlet i do flesta af dom i hufvudsalc ansluter sig till de uttalanden, som blifvit gjorda i de IHngre uppsatser j aliznet, hvillra i vår tidskrift förekommit.
Från 1896 års riksdag.
- Arets riksdag - den sista i tretirsperioden ar nu slut.
De förhoppningar, som vid riksda.gens början stiilldes p&amp; densamma, voro i allinanhet ej öfverdrifvet stora, och de resultat, som vunnits vid dess slut, Hro oj heller öfverdrifvet stora.
För oss, adler det emellertid en-
* dast att se efter, bvad IS96 års riksdag uträttat på cle områden, som n ä k a s t och mer specielt röra kvinnan.
Såsom af våx senasto riksdagsrevy framgick, begärdes af rege- ringen pH.
8: de huhudtiteln (ihnefattande anslagen till undervisnings- departementet) åtslrillign anslag till fromqa för den * kvinliga under- visningen, och hafva vi gliidjen anteckna, att de flesta af dess; an- slag antagits, om också med någon nedprutning och modifikation.
Framst var rege~: ingons förslag till 7hojande af anslaget till h ' ögrri skolor f&amp; 7wi.nlig z&amp;jdonz med 150,000 Irronor, från 100,000 kr.
till 250,000 kr ..
Statsutskottet gjorde &amp; tskilliga ändringar i regeringens förslag, dels nedsattes det begärda txnslaget med 50,000 lur., från 250,000 Irr.
till 200,000] w., hvillret skulle utg % till högre fliclrslrolor och såclana snmsl~olor med minst fem klasser, som äro upprättade på orter, där edmärma laroverk för gossar icke finnas, dels hade upp.
stiillts det villkor för statsanslags erhållande, att Jrommunen eller en- skilda donatorer till skolan l&amp;mna bidrag, hvars viirde för år riilmadt.
uppgh till minst samma belopp som statsunderstödet.
Högsta stats- iinderstöd, som skulle få utgå till skola, vore enligt statsutskottets iitlåtancle 3,000 kr., dock för skola, som meddelade undervisning i huslig ekonomi, kunde tilliiggas ett särskildt belopp af bögst 500 h.
Af ansl&lt;aget ilrulle äfven, som regeringen föreslagit, utgå ett årligt bich-ng till pensionsjmiittningon för l&amp;rarinnor vid Sveriges högre skolor för Iwinlig ungdom, motsvarande högst 10 kr.
för hvar och e n af de delagme, som ei: l %gga &amp; safgift.
.
De begge lramrarna antogo statsutslrottets förslag i dessa punkter.
Debatten i kamrarna var ganska k g, men rörde mest detnljfragor; i hnfondfr&amp;gti; n - att staten är skyldig att göra mer iin * hittills för ilet.
kvinliga slaktets ' inppfostran - tycktes man i allininhet vara ense;.
och ' n&amp;gra talare beklqacle, att icke statsutskottet bibehalit det af regeringen begkda högrh anslaget.
l ' renne landtmannarepresentanter i andiia kammaren ansågo, att d&amp; staten gjorde s&amp; mycket för den manlige ungdomens undervisning och s&amp; litet för den kvialiga, och d % afgifterna i de kvinliga liiroverken vore oskäligt höga och i de inanliga @ terst låga, vore det icke mer än rimligt, att afgifterna i dessa sonare något höjdes och att den inkomst, som darigenom er- bölles, anvanbes till flickslrolonie, m. a. o. att en höjning i anslaget.
till.
flickskolorna skulle motsvaras af en nedsittning i anslaget till.
.
.
gosskolorna.
I afseende ' på de flickskolor, som redan erhtda statsanslag, be-
169 slöts, att - de nya villkor, som nu tillkoinmit, ej skulle på dem till- lämpas förr än år 1903.
Till undervisning i 7cvinlig slöjd vid follcskolorna hade ecklesia- stikministern begiirt ett årligt anslag af 90,000 kr.
Denna fram- ställning tillstyrktes i oförandrad form af utskottet och autogs af kamrarna.
Likaledes bifölls regeringens förslag till anord~tande vid nhgot ~olkslcolel~t~arinneseminariu~~ af profdwkurs för lzvinlig filosofie kandidat och från1 högre liirarinnesominariet i Stockholm utexaminerad liirai-inna, hvilka vilja vinna behörighet att söka adjunktsbefattning vid folk- skoleliirarinneseminxrium.
I Statsverkspropositionen hade begärts anslag på estra stat till uriclervisningskursm i huslig ekonomi vid två enskilda flickskolor, näm- ligen till den ined Upsala enskilda läroverk förenade faclrskolan för utbildning af lärarinnor i huslig ekonoini 3,200 kr., till lararinne- ' kurs i huslig ekonomi vid Ateneum för flickor i Stockholin 1,500 kr.
samt till Göteborgs allmänna follcskolestyrelse för utbildande af liirarinnor i huslig ekonomi för folkskolan 1,500 kr.
Statsutskottet hade h e m s t i t, att denna begiiran skulle på så satt bifallas, att, riksdagen pH extra stat för 1597 anvisade ett belopp af 5,000 kr., att under de vjlllror k. m: t kan finna skaligt hestamina anviindas till understöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor i Stotkholiri samt af Göteborgs allmänna follrslrolestyrelse an- ordnade undervisziingskimer för intbildande af liirminnor i huslig ekonomi.
s Detta f örslag antogs ock af kamrarna.
On] ett andra ålde&amp;illiigg på l00 kr.
till folkskolans ordinarie larnrs och lurarinn.or, som oförvitligt tjänstgjort - i tio år (ett första ålderstillägg på 100 kr.
utgår efter fem års tjänstgöring), hade hr Haminarlund väckt motion i andra kammaren.
.Utskottet an.såg, att den nnva- rande aflöningen vore fullt tillriicklig för liirarinnorna, så att för dem icke skulle ifr&amp;galzomna något nytt Alderstillägg.
På dess hemstallan beslöto emellertid ' kamrarna att hos k. m: t anhålla om utredning af frågan; samt framliggande af det förslag, hvartill omständigheterna.
kunde föranleda.
Af öfriga ' motioner, som inom kamrarna väckts i frågor, mer eller mindre direkt berörande kvinnornas speciella intressen;.
hafva de flesta afslagits eller fallit, i .följd.af att de begge kamrarna lcom- '
mit till sldjaktign beslut.
T i vilja dock Iiiiiiria en kort öfversikt af dessa motioner.
I 15 kap. 3 2 Riittcgångsbalken stadgas, att dc, soin inför dom- stol » för andra mil tala och svara, skolu rara ober~-lct.
; ido, iirlige, redlige och förståndige sniin. !.
Detta stadgande tolkas iiii mera af rissa domstolar ej sfi striingt, att icke ocksi kvinnaii f i h upptriida såsom omhnd, liksom iifven k ~ i n l i g t tc.st.aiiionitsvittiie aiisibs giltigt, oaldadt lagens föreslwjft i Ärfdabiilken o u vittne of rtvi gode iiiiin %.
Andra domstolar diireiuot halla uti-iii@ 118 ordalycielseu och fordra, att ombud inför do~iistol maste vara rrrnu.
För att fA enhet i riittskilminpi hade ledaiiiotcn i andra kam- maren hr Olof Pei-ss09 i Ki1lebiickstoi.p id inricvarrtnde riksdag viickt förslag om &amp; dnn iiridriiig af ofvu~i citerade paragraf i Wiitte- gångsbalken, att intet hinder må i lagens ordalylelse finnas för att jihuviil lcvimza, som eger de i lagriiii~inet omfijrmiilih ege~isktiper, M&amp; k m n a för nwdm faln eller sz: clrn, eller att: mförcla stac1g: rnnde erhöllc följande föriindracle lydelse:, De som fiir endra iiii t d a och svara, skola vara oborylctado, iirlige, redlige och förstandige t.
Lagutskottet hade emellerticl ansett, att den citerade lngpara- grafen icke utgjorde ovillkorligt hinder för kvirin: i, som har dc egen- skaper lagen fordrade hos ett riitteg; irigsoinl) i~ (I, att inför doinstol tala åra lag Iwgagriuiie niimligcn]); i Aero och svara, för andra.
17. stallen uttrycket » mauv, cliir detta uppenl~arligen voro likii Letydande med, person,, och detta vore eidigt utskottets iilening iifven förhal- landet med ihågavarande lagrum.
Ctslrottet.
afstyrkte diirföre motio- nen, hvilken ock af första kammaren cbfslogs.
Under debatten i andra ' kammaren framhöll motioniiren eseiilpel från Stockholiiis rtdstiif~riiriitt pil att kviiina, hvilkon upptriidt såsom rattegå.ugsbiti.iicie, blifvit afvisacl.
Det rar, yttrade han vidarcl, heller.
icke någon siikerhet för att, om icke don ~iainnrlu p: ~ragrden lindra- des, öfverratterna icke kunde ogillii ett uril, d: ir kviiiria ii yptriidt, såsom ombud och iiyphiifra det.
8kiilih.t vore diirfiire, sil mycket mer som tidsandan och tidsförhfillandeiia pekade p&amp; kviriiiuns likstiil- lighet med man, att a k e n i föreliggande frfiga inrymiiiii riitt för henne.
Not detta yrkande upptriidde hr r. Kriisenstjerna med ett ut- talande, som viszr att svallet af vissa modernt reaktfiooiiiir ströiniiin- gar trangt inom riksdagens m a r och iih-en d i r anviindas soul vapen af motståndarne till reformer inom kvinnolagstiftningon.
Han yttrade nämligen: a Jag Iiimnar därhän, huriivida tidsandan verkligen
kräfver nigot skdant; ' det synes mig snarare, som om Icvinncls syss- lande med dessa saker sk~ille koinina under rubriken ' missbrukad lwinnokr8ft ' s. Orilrtaclt denna hr V. Krusen.stjernas fizrl-iåga, biföll Icaii~iuaren iuotionen med 119 röster mot 73.
Att verkligen vid en och munn domstol kvinna hittills fått sk- soin oi$ucl tala och svara för andra syntes af en notis, som gick genoin pressen iingefiir samtidigt med att denna fråga var före vid riksdagen.
Vid vintertinget vid Kumla härad i Nerike förekom ett brottmd rörande oloflig försäljning af dynamit.
Då målet, livari en 11eiuiuans~gizi.e Aron Hallberg var svarande, uppropades, inställde sig.
Hallbergs 22-årjga dotter och framvisade fullmakt s&amp;som oinbnd för sin far.
Allmänne åklagaren ville icke erkänna hennes behörighet soin oinbucl, men cloiu4iafvanclen förklarade henne behörig att svara i dilet.
D d t a gjorde hon med en k1ni: het och reda, som viickte all- mnn förvåning.
A h e n i ett mål af civil natur, rörande en viigbygg- nnclsaffiir hade 11ou att svtli.u, och ' också i detta ganska invecklade ini.1 redde hon sig förtriiffligt.
Det ar att iiiiirlca: att denna unga flicka icke erhållit annan imdervisning, än den folkskolan lamnar.
Prof. W allis ' motion om ålderdofizsundsrstöd åt barmnorskor af- styrktes n£ statsutskottet på ungeftir samma grunder soin regeringens förslag i sainma iimne vid fjorbets riksdag, nämligen att denna an- geliigenhet vore en koiiliniinernas egen, som lampligast ' borde af dein sjiilfva ombesörjas.
Skulle af allmhnna medel bidrag 1iiiimas till be- redande af ~lderdowsförsörjning A t sådana af k o m t ~ n e r n a anstallda yrlcesutöfvare, ansåg utslrottet.
fara vore för att härigenom skulle uppkoiuina lilri~ande tznsprtik från.
andra af lromiunner~a ~-iflBnnde, för den n1lrniinn.a 11iilsoviti.den jiiiwiil viktiga yi~lresiitöfvai: e, sisom stads- Iiilcare och disti ' jlctl&amp;l \ rare, iifvensow från andra i koiuiniiner~ias tjänst, varande person.er.
Ktzmfmna godlr8nde utskottets motivering och nfslog motionen.
Likaledes hafva kamrarna afslagit herr W avlinskys motion om tryggcclzcle UJ efterlefvaszdes riitt till liJörstikri ?ilzg. '
Denna motion afstyrk- tes af lagiitslrottet ined den motivering, att en lagiindring i det af inotionären antydda syftet skulle i flera afseenden vara betinkligt.
Dkigenoin skulle icke blott en af de viktigaste principerna i vAr.
svenska äkteii.sknpsriitt - den att elconoiniskt aftal uiellan malmrna under bestiencle a.ktenskny vore ogiltiga - vSisentligen rubbas, utan ie
diirmed skulle ocksa banas viig för bedragliga transaktioner till bor- geniirers förfång.
Den ifrågasatta lagandringen akiille i ullmiinhet minska borgeniirernas sakerhet för.
gift mans förbindelsor och dar- igenom indirekt verka störande å kroditförhiillandena.
Om fonnen för ahdenskaps ingdende hade herr Waldenström i andra kamnaren viickt tv&amp; inotioner, begiirande den ena riitt för den, som konfirmerats inom svenska statskyrkan, att f i borgerlig vigsel, den andra riitt till kyrklig vigsel iihen för den, soiii icke begat,t Herrans nattvard.
Utskottet hade afstyrkt begge motionerna, anförande bl.
a. att uppfattningen af iilztenskapet och utsikterna för förverkligandet af dess uppgifter i icke ringa man bestimdes af det satt, hvarpå det inginges.
Detta siitt borde framför allt ~~czra agnadt att vacka och imdorhålla en allvarlig uppfattning af iilctenskapet; men om redan i fraga om siittet för dess ingående ett visst godtycke finge göra sig giillande, torde detta snarare koiwna att nndergr ' iifva %n att st.iirka on dylik iippfattning.
Det lriinde ocksR befaras, att valfrihot skulle fraiiilrdlu allehanda slitningar mellan kontrahenterna och deras anhöriga, iifven- som inverka störande på den religiösa och moraliska uppfattningen hos befolkningen.
NAgon allinannare önskan af en dylik reform förefunnes s&amp;ert heller icke.
Denna gång vor0 emellertid icke bNda kamrarna af fidlstindigt samma mening som utskottet.
I första kammaren afslogos visserligen begge motionerna.
I andra k m a r e n bleho de dgreinot begge nn- tagna, den ena med 113 röster mot 81, den andra ined 124 röster mot 76.
I följd af - första k a m a r e n s afslag ha dock motionerna för denna g l n g fallit, ehuru de stora majoriteterna för dem i andra k a m m e n böra uppmuntra till deras upprepande vid en följande riksdag.
91.
C.
M eddelanden från Fredrika-Bremer- Förbundet.
' Fred.ri.ka-Brerner-Förbundets årsmöte - Iiölls torsclagen den 28 maj i Svenslra lälr~esällslrapets lokd uncier orclförancleskap af revisionsselrretermen C. Lindhagen.
Efter nBgm inledningsord af ordföranden gaf fru Agda Montelius uttryck åt För-.
bundets känslor af tacksamhet och saknad mot sin under året bort- gångna stiftarinna fru SopIlie Adlersparre, i ett ined v a m e och inner- lighet fra~nfördt föredrag, hufvnclsalrligen stödjande sig på Esseldes egna betydelsef~illa, viickande och tändande uttalanden i Tidskrift för hemme t.
Vi återgifva h&amp; föredragets inledningsord: » %n hand clomnlw:, ett öga slocknw, ett hjärta tystnar - hur van- ligt, hur alldagligt detta sorgespel.
Världen stan.i.im icke sin g h g för att se därpå; han förnimmer det såsom höstvsmdraren stjiirnfdlen, hvilka gnistra omkring honom; en blick af beundran eller häpnad och han ilar vidare.
Men då ljusbärarna bland folken, dessa Betle- hemsstjärnor i inänniskohamn, iner eller mindre fjärrlysande, clet är sannt, inen d a, i mån af sin beslrärcla lyslrraft, ~Bgledancle, troget förelysande, outtröttligt framåtmanande, stanua, då deras hiinder cloin- na, då.
deras fackla sänkes, då stanna oclrs % de äflancle mannisko- barnen, l a m m för en stund sina dnglign bestyr och spann sorgset efter det slocknande ljuset, lyssna efter ett återljud af den kara, val- lxä~icla stäminan.
B SA talar Esselde vid Fredrika Bremers bortgång och vi 1runn.a bruka samma ord, då vi tinka på hennes egen.
Vii1 tillämplig på Esselde är också fortsättninBen: sAtt skildra Iwad hon vaxit för sitt lands kvinnor, det tillhör fraintiden och det blir ett stort verk, ty det galler att räkna och tolka hvarje slag af ett hjärta, som klappade endast för manskligt .väl och ve, hvayje tanke af en själ, som var till blott för att sölra det rätta för sig och andra, hvarje lifsyttring af en ande, hvillren lefde blott af Guds lrärlek ».
De yttre Jronturerna af Sophie Adlersparres lif torde vara tämligen klara för alla här närvarande, och en kort öhersikt af det myckna, som hennes ständigt valma intresse och dådkraftiga sinne bragt tillstånd till franijande af kvinnans utveckling h m redan 1a.mnats i den min- nesskrift som kort efter hennes död utgafs af dem, som stått henne och hennes arbete närmast.
Mm har där, förd vid handen af hennes mångåriga medarbeterska, stöd och vän, fått se hur tmlren på ett eget organ inom pressen för beliancllande af frågor, soni rörde I.cviman, så srnåningoin arbetade sig fram till lrlarliet och verklighet.
Vi hafva sett huru dessa båda i Tidskrift för heininet, i början ined fällda visir, soin dock s&amp; sinåningom upplyftades, gjorde front emot '
fördom, trhgsinthet och siiiåsinne.
H i r u de, Irampande sida vid sida, betäckande hvarsndra under striden, utdelade d i t kraftigare och inera träffande hugg ju mera de lärde kanna sin egen styrka.
Hnrii de allt klarare började se den väg, de maste hain för att nå dit @ strafvade.
Huru de sålunda först Slottade undervisningens brister, sedan ej allenast piivisade bättre metoder, utan ej gåfvo sig förr an möjlighet till inhemtande af bildning åstadkommits för k ~ i n n o r af olika Irlasser.
Huru för dessa sedan arhetstillfiillen söktes och fauxios.
Huru tanlzen på lrvinnans deltagande i fijiiiwårderi upptogs och ut- vecklades.
Allt cletta visar oss i miiiiiessluiftezi lrlart och öfverskiid- ligt, såsom den blott Iran det, soin sjalf varit med, signatiiren R.
O -- a. f Seclnii f % vi till ledsagerska under Esseldes senare &amp; r niad dess ännu mera vidgade verksamhet, den person, som d&amp; lranslre stod henne niirmnst.
E.
A. låter oss se, huru Esselde iiied!
!sallsynt för- måga af initiativ, med oförskriickt mod att trotsa svårigheter, h i l k a för andra syntes oöfvervinneliga samt icke minst genom den kraft att rycka andra med sig)), som hon agde, » bröt nya hanor, iippnade ny@ vägars och alltmera omsatte den fijrsta tidens idder i handling.
Det var då Handarbetets Vänner bildades, och det var iii som tankeii på associationens makt ledde till stiftande af Elredrika-Bremer-Förbt~ndet, genom hvilket det p % många htil1 spridda arbetet för kvinnails framåt- skridande borde samlas och en enig samverkan af män och kvinnor inom olika delar af vårt land A~tadkommas.
Denna ininnesslcrift torde rara för de flests viil hekant och då dar, i kronologisk följd, en redogörelse fiir Esselrles verksainhet sUliizidii lämnats, kan nu ej någon minnesteckuing i ordets egentlig1 1) etydelse ifdgakomma.
Det skidle dock ' för oss alla] &lt;annas soin en pinsam toinhet, om inoq det förbund, som har lienne att tacka för sin &amp; 11- varo, det första-åxsiaötet efter hennes bortgång skulle ffi fiirgi, iitau att inau för sig f r a m a n a d e bilden .af liennes rika personlighet, för att stärka och uppinuutra till fortsatt striifvaii mot det mtl, som var hennes: den svenska kvinnans förkofran i andligt och uiaterielt hänseende.
Låt oss därför eu stund, lyssna efter återljudet&gt; af hennes egen stamma, som, ehuru tystnad, dock annu når vårt öra, d W vi gorioiug5 Tidskr.
för hemmet, i hvillren hon iiiider Aratal nedlagt det biistn af hvnd hon kännt, tänkt och velat, och diir vi återfinna ej blott Iterrrres utvecklingshistoria utan ajven vår egen - den svenska kvinnans.
Tal.
slutade med följande ord: Hennes lif har varit halgadt åt beinödandet att förädla, bilda och höja kvinnan.
Huru hon lyckats diiri, stå vi för nara för att kunna bedöma.
sSphen af en ande, soin djupt och brinnande älskat och offrat sig, förgå s j SA hastigt; men kunna skönjas liingt efter sedan han flyktat till högre och fridfulltu-e rymder2 sager Hophie Adlersparre, då hon skildrar sin namne.
Och Esseldes styrka låg just i hennes karlek, kärlek till san- ning och vett, och i hennes varma öfvertygelse att ingenting sanrit,
ingenting ratt o&amp; till n~~nslrligl.ietens val bidragande kunde i längden vara outförbart.
Odlarea strör i ~nörkn .nzullen Fröets slida för * kornlmvade s7cö~c2, Di&amp;ö fver va.ndra ltöstem skum-, Darö fver biiddas.
vinte~ws m ö, Hnn gör som jag - begrafva.
sitt l i o ~ ~ p, Han tror som jag p; sol och .uhA.
.
Så tankte hon ined slcdclen.
Och s&amp; lefde o&amp; dog hon, straf- vande efter det som hon msåg vara det bästa och högsta: hnlce- kraftens uppodlande, hjärtats förädling och själens frid i Gud.
.
Sedan selrreteraren Fröken S. Ulrich tippläst Förlmndets krsherät- telse för 1.895, livilken eoin bilaga medföljer detta häfte, bevjljacles styrelsen decharge för IS05 års förvaltning och beslöts att f r h fru Emma Benedicks donation a&amp;ra 3,000 kr.
nämligen 1,550: 1s, till.
täckande af en frbn föreg %encle år balancerad brist, och kr.
1,449: ~s till upplaggning af eu reservfond.
De därpB företagna valen af st~rrelseledamöter utföllo sålunda.
Efter de med döden afgangna styrelselehöterna fru S. Adlersparre och fröken M. Porsell samt hofii&amp;ndenten Börtzell obh fröken A. Roos, som ui.clanbec1t sig A t e r d, invaldes i styrelsen snpplennterna fru G~71de1.1, fr6ken Hjelinerns och frolzen Dahlgren samt som ny ledninot frii Montelius.
För öfrigt återvaldes de i tur att afgå varande styrelse- leclc ?.möterun.
De fyra lediga ~~~pplenntl~latse~ma besattes med foljmcle personer: fr6lrnariia E. Cederbloin, A. Lagerberg, S. Leijonhfvud och yrkes- iospektor Q. Uhr.
De öfrjgn återvaldes.
Fredrika-Bremer-Firbundefs sjukkassa hade den 15 april sitt ripp- Arsrnote i Förbundets lolral.
Sedan års- och ievisioi~sl~ei %ttelserna lasts bevilj wcles f 1111 nusvarsfrihet &amp; t styrelsen för 1895 års förvdt- ning.
Af berättelsen framgick att dolägaimes antal vid slutet af året utgjorde 237.
3 m e d l e m m ' hade under året aflidit.
I sjulrhjalp
till 58 medlemmar hade utdelats icke mindre &amp; n kr.
3, %30,t,5 för tillsammans 2192 sjukdagar, hvilka siffror nogsamt visa, till hvilkct gagn sjukkassan varit.
Kassans fonder uppgingo vid årets slut till kr.
12,385; 5.
Under året hade genom testamentariskt förordnande af fru Emma Benedicks en viilbehöflig förstärkning på 6,000 kr.
Iroluuiit kassan till del.
På förslag af Förbiindets styrelse återvaldes den af- gående styrelsen för sjiikkassan.
Denna styrelse består nii af pro- fessor P.
G. Roskn, ordförande; doktor Chr1 N-yström, v. ordf. och kassaförvaltare; frölren Th. Geijer, sekreterare; fröken A. Roos och fördelningsläkaxen N.
A. Edling med fru P. Lybeck, frökon G. von Plorngren och lifmedkiis G. Westfelt som suppleanter.
Till revisorer återvaldes fröknarna A. Eabricius och R M7all samt till deras suppleanter fröknarna A. Dahlström och X. Silow.
Drakfreformhi ' reningen.
Nodellutställ~iingen och mönstorförsalj- ningen äro flyttade till K.
N. Liindbergs bosiittningsmagasin, Stor- kyrkobrinken 7, Stoclrholm.
Nya modeller till cherniletter och mellan- dräkter för barn hafva, utarbetats, och mottagas hos niimnda firma bestal&amp;ingar på kliider efter dessa och föreningens öfrjga modeller.
Afven fröken Dahls modeller till eii rationell kvinnodriilrt föras af herr K.
M. Lundberg.
Diskussioner i kvinnofrågan.
Xecl anlediiing af deu polemik, soin iippstiltt till följd af fröken Ellen Keys föreliisningw och broschy- rer i kvinnofrågan, ha Atskilliga sällskap och föreningar, siviil i huf- viidstaden som i Iandsoi-tsstadema, anordnat dislciissionsmöten, dar of- vanstående spörsmå.1 clebatterats.
Bland de i Stockholm hgllna m&amp; som den märkligaste nämnas: diskiissioneii i föreningen z Studenter och arbetares öfrer ämnet ~ E v i n n a n s stallning och uppgift i sa in hall et,^ hvilken inleddes af fröken Anna Sandström.
Afren inom Stockholms Högskolas stindentförening, Kvinnokliibben och andra föreningar ha samma änme diskiiteriits.
I Upsala har inom dess Kvinliga student- förening samt i föreningen &gt;Studenter och arbetare » i nämnda stad desslikes intressanta diskussioner i kvinnofrågan förekommit.
Elevhemmet i Stockholm, afsedt för obemedlade unga flickor från landsorten, hvilka önska för sin framtida existens genorngii någon liirokurs i hrifviidstadeii, har ined detta å r ägt besthd i 1 0 åar.
Det lilla hemmet, som icke hor förhlanclas ined det för ett par 4.r sedan stiftade » Internationella lä.r,u.innoheimnet r,, hm visat sig val fylla sitt iiadamål att bereda unga lrvinnor £ r h olika delm af o
177 landet för en .ytterst billig inackorderingsafgift (35 kr.
i månaden) en - tillflyktsort, som kan tjäna som en ersättning f ör föriildraheminet.
.Hittills har hemmet lämnat fristad iit 446 unga lrvinnor, hvilka be- gagnat sig af olilra 1ai.oanstalter sL2som: ' Högre lä1: arinneseinin nriet, Gyninastislra centralinstitutet, Tekniska skolan., o. s. v. För när- varande rymner hemmet S pensionkrer, men en utvidgning är på- tiiiikt till hösten, för hvillret hndamål åtskilliga af den kvinliga .ung- domens vänner satt en insamling i &amp; %ng, och ai.
det att hoppas, i be- traktande af det behjhdxuxrviirda i sjiilfva saken, att företaget skall krönas med framgång.
l i d Upsala universitet vistas vårtermin l896 30 kvinliga studenter, nf hvilka 13 tillhöra Stockholms nation, 4 Vestm.-Dala och 4 Göteborgs nationer.
Bland dessa 30 finnas l filosofie och juris kand., 2 medicine och 8 fil.
kandidater.
E n kvinlig medicine kandidat tjnn ' stgör som e. o. amariuens vid patologiska institutionen.
Feriekurser i Jena koinma, enligt hitsänds prospekt, att anord- nas af den äfven hiir i Sverige bekante föreliisaren i pedagogik, professor W. Rein, samt professor Detmer, och oinfatta nativveten- skapliga iii11neii, slrolhygien,.~siologisk psykologi, filosofi, pedagogik, tyska spr&amp;ket f ör ~itländingw (för s &amp; väl nybörjare som inera.
försig- komna), litteratur och historia, och foi.tgå under tiden från och med 3 till och med 22 nästkommande augusti.
Näimare imderrattelser kunna in.heintas genom prospekt, som finnas tillgiiugliga ii Pedagogiska bi- blioteket, Fredrika-Bremer-Förbdets byrå samt i Fritees och Sandbergs boklådor harstades.
Gift kvinnas äganderätt i Frankrike.
Den.
27 sistl. febr.
an- tog franska depiiteradekammaren.
utan debatt ett lagförslag i sju mtildnr, hvarigenorn cleu gifta Icvinnnn erhzdler fri clispositionsr2itt öfver sin arbetsförtjänst.
Initiativet till denna reform har tagits af fru Jeanne Schm,&amp;l, utgifvare af tidningen L ' Avant Courriere, hvilken för några år sedan satte i gång en liflig agitation och lyckades intressera flere depute- rade för reformen.
I Sverige erhöll, som bekant, gift kvinna ratt att själf.råda öfvei: sin arbetsförtjiinst genom en kiiiigl.
förordning af den 11 dec.
1874.
Det vm från den dii nybildade föreningen.
för Gift kvinnas iigande- rätt initiativet till denn a reform utgått.
, Ett upprop till svenska kvinnor för slrapande af en opinion mot det onaturliga inodet - att bara ~uppstoppwde f %glni.
eller fjädrar af pl&amp;gsamt dödade smiifåglar » s&amp;som hattprydnadel:, har utsändts och undertecknats af fröken AdBle Rndenschiöld och fru Elna Tenoyv, f. Ros.
Uppropet &amp; r &amp; tfölj.dt af en anteckningslista för namnunder- skrifter af de kvinnor, soiii ar0 villiga att afsiiga sig bruket af fjad- rar (striitsplymei: undan.tngna) och uppstoppade fiiglar och dymedelst medverlrs vid arbetet för större iniinsklighet och r$ittvisa mot djuren.
.
afåra under kl ad er^ är namnet p&amp; en af ~ R ä l s o v ~ n n e n Arg- s skrifter, s hvilken med stöd af broschyren, Dr. Labmrlnns Reform &gt;&gt;, ut - arbetats af med.
dokt.
Henrilr: Berg.
Den lilla intrcssmta boken belyser reform-bomullsdriiktens m b g a praktiska och hygieniska fiiro- träden och förtjiinnr i hög grad att u p p r k s a s af dem, som nitiilska för en iner iindmnålsenlig kliidedriikt an den iiii~arande.
Till ` red rika-` rem er-` ör bundet insända böcker, Albe~t Bonnier: E..
Key, ~Nissbrukad kvinnokraft, och » Natur- enliga arbetsområden f ör kvinnan D.
- Kvinnopsykologi och kvinlig logik.
En studie och ett försvar.
-- H. Lindhé, Ragnhild.
- Mar- gareta, Med eller mot sin, natur.
- L. Hanson-Marltolm, Tvenne kvinnoöden.
- M. Roos, Ett ord till frölren Ellen Key och till den svenska kvinnan.
J.
G. Fredengren: Orison Swett Marden, Konsten att koinma sig upp i världen, h.
6, 7.
H. Geber: A. Cleve, Eva Sten.
Fahlcrants &amp; C: o: G. af Geijerstam, Mina pojkar.
E.
S.
T ' zcr- ner, Stora syster.
- Hälsovannens förlag: A. Lenardtson, Om tänderna och deras vård.
- S. Ribbing, Om sport och sportöhingar.
- E. Stangenberg, Om örats och näsans sjukdomar.
L. Hökerberg: E. Orzeslco, Mirtala.
- Något om djurskydds- föreningames verksamhet.
- I. Rogberg, Kärlek och Moderlighet.
G. Lindström: E. Kléen, Mogen sominar.
TJildvin och vallmo.
Nordstedt &amp; Söner: S.
L - d Adlersparre.
och S. Leijonhfvud, Fredrika Bremer, biografisk studie, h.
4, 5; 2 ex. - J. Bager-Sjö- gren, Sanndrömmarne och deras vetenskapliga förklaring.
- A.
E. Brehm, Djurens lif, h.
6-11.
- A. Hazel.izcs, Samfundet för Nor- diska 1Sluséets befrämjande 1893 och 1894.
R. Schensh-öm, Max Nordau, Henrik Ibsen oeh kvinnofrfigan.
- A. O. Telning, Aforismer.
Wahlström &amp; Widstrand: M. Bolle, När Riddar Ulf suckar.
- A. Cleve, En protest med anledning af Ellen Eeys föredrag i kvinno- frågan.
- E.
E. Forslund, Skog.
- P. Hallström, En gammal hi- storia.
- Mark Stevn, F-yra beriittelser.
- H. Nyblom, I kvinnofrå- &amp; m. Embetet att vara husmoder.
Kvinnans kallelse.
- l ?.
Sveno- rims, Väster- och Norrbottens lan II, Svenska Turistföreningens hand- bok.
- Svenska Turistföreningens årsskrift för 1896.
- Views of ' kveden, Guides of swedish tourist ' s club n: r 12.
Wettergren &amp; Kerber: E. Idströnz, M: lle Blanche.
Förlagsaktie bolaget Otava: M. Calzt7&amp;, Kritik af fröken Ellen Keys senaste inlägg i Iwinnofr&amp;gan.
l.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insänd periodisk litteratur, Xordisk tidskrift, 1895 n: r 7-8.
-.
Statistisk tidskrift, f 895 n: r 2, 3; 1896 n: r 1.
- Kyrklig tidskrift, 1895 n: r 11, 12; 1896 n: r 1-4.
- Läsning för Iienimet, 1895 n: r fi; 1896 nr 1, 2.
- Hemåt, n: r 1, 3-5 - Nånad8blad för K. F. U.
X., n: r 1-5, Pedagogisk tidskrift, 1895 n: r 12; - 18Wj n: r 1-3.
Svensk l&amp;are- tidning, 1895, n: r 47-52; 1896 1-21; -- Verdandi, 189.5 n; r 5-6; 1896 n: r 1-2.
- De svenska landsnialen n: r 53-55.
- Slöjdunder- visningsbladet, 189.5 n: i 11, 12; 1896 n: r 1-. ?.
- Helsoviimen, 1895 n: r 24; 1896 nr 1-6.
- Jordemodern, n: r 1-3.
- Sedliglietsväu- nen, 1893 n: r 3, 4; 1896 n: r 1-3.
- Moral.
18 ' 3.5 n: r 7, 8; 1896 n: r 1-3.
- Svensk bokhandelstidning, 1895 n: r 50-52; 1896 n: r 1-21.
- Nya bokhandelstidningen, 189.5 n: r 50-52.
- Svensk musiktidning, 1895 n: r 20; 1896 n: r 1-10.
- Triidgårds- - Skogvaktaren, l 8 9 5 ii: r 4; l806 ri: r 2.
- skötseln, n: r 1-5.
Nya kyrkans tidning, n: r 1-4.
- Iduii, 1893 n: r &amp;) - .i?
; 1896 n: r 1-21.
- Svensk Damtidning, n: r 1-21.
- Kaiiirateii, 1895 n: r 24.
- Folkskolans barntidning, 1893 n: r 41; 189ii 1i: r 1-21.
- LinnBa, 1895 n: r 18, 19; 1896 n: r 1-9.
- Sntid, 1895 n: r 12; 1896 n: r 1-5.
- Finsk tidskrift, l 8 9 5 n: r 12; 1896 n: r 1-4.
- N y l ~ n d e, 1895 n: r 23-24; 1896 n: r 1-10.
- Kvinden og Sainfiindet,.
1895 n: r 10-13; 1896 n: r 1-5.
- Blätter des Badischen Frauen- vereines, 1895 n: r 24; 1896 n: r 1-10.
- Deutsche Hausfrauenzeitung, 1895 n: r 50-52; 1896 n: r 1-21.
- Seue Balinen, l 8 9 5 n: r 24; - Die Frauentiewegung, 1895 n: r 24; 1896 n: i.
1896 n: r 1-10.
1-9.
- Lend a Hand, 1895 n: r 5, 6; 1896 n: r 1-5.
- The Eng- lish Wgman ' s Review n: r 1 -- 2.
-- The Sursing Record 1895 n: r 4 0 2 4 0 4; 1896 n: r 1-21- - The Surse ' s Journal n: r 21-22.
- The Review .of Review, 1893 u: r 12; 1896 n: r 1-3.
- The Wonian ' s Journal, 189.5 n: r 48-52; 189ii 1-9.
- L a Feihme, n: r 1-10.
- L a Revue fdministe 1895 n: r A; 1H96 n: r 1, 2, 4-6.
-
Ost er malms Högre läroanstalt för flickor 13 Kommendörsgatan 13.
Vid läroverket beredes elever äfven för mogenhetsexa- men.
Högre larari11neseminariurii och Gymnastiska central- institlitet.
Uiidervisning meddelas i huslig ekonomi.
I srn&amp;skolan mottagas nybörjare.
~hrn$lningar mottagas i slrolhiiset kl. ' / e 12- ' 1 2 1 midd.
och hos Föresthdareii D: a * E. Schzanvtr, Greft~~regatan 46 H.
4-5 e. ni.
, Smedman den äldres HANDELS-SKOLA ' Stockholm, Stortorget 16.
AUm.
tel. 21 77.
Nya elever mottagas alla tider på året.
- Anmälningstid 10 -- ' / 23.
Undervisning i alla å kontor förekomande amnen och språk.
Dugliga bitraden erhållas från skolan.
., Revisioner och bokföringar utföras.
OBS.!
A bref anhålles om fiillstindig adress.
Drägtreformforeningens Modellutst&amp;llning och Mönsterförsälj~iing äro flyttade till K.
M. Lundbergs Bosättningsmagasin, B e s t ä l l n i n g a r mottagas.
w Nya modeller!
VISBY.
1 Jzcni-l Specielt: Sept.
Nerv- och Magsjukdomar.
Nänna.re upplysa.
: badliikare och kmnrerkontor.
Från FösterlniidsstiRelscns Förlags Bxpedition h a f n ntkommit och finnas hos alla Bokhaiidlare a t t till$ bland andra följande arbeten: Den kommande Kristus, af El W: K~-rrm- 1 Bibelkännedom.
macher.
Eu advents- och julbok.
Haft.
2: 00, halffr.
band 3: 00.
Var andliga litteratur Sr ingalunda rik pit uppbyggelseböcker, liimpade för advents- obh jultiden.
För pas- sionstiden iiro vi vida bättre försedda.
Vallkommen %r ddrför den rarmhjar- tade lirummachers bok om &gt;Den komiuande Kristusiu, e t t värdigt mot- stycke till sanime författares » Den Takt.
lidande K ~ i s t u.
s ~ Den lidande Nristus, af D: r F. ITr.
K w t - ntncher.
Xy öfvers.
Anärauppl.
Rift.
4: 00, v. b.
4: 60, kloth.
6: 00.
En af de baste författare p8 det kyrkliga oniriiiet talar har till oss med innerliga och glödande ord om &gt;den förlossiiing, som i Jesus Kri- stus skedd %r,.
TTid läsningen af boken miirkcr man val, a t t orden g5 frin hjiirtat.
E t t skönt sprak, stor anderikedoiu, innerlig hjartefronihet och brinnande nitiiilskan förena sig med iu.Sngsidig djup insikt i Guds ord a t t göra denna bok till en af T. f. Falzc b. o. st. de 1iisrHïdaste.
.
Smärtornas man.
Passionsbetraktelser öfver Esaias 63 kap. af Pr.
Sand- berg, kontraktsprost och kyrkoherde i Vester Aker och Dalby.
Haft.
0: 30.
Författarens namn ar r ä l bekant äfven på r å r ort och utgör den basta borgen för a t t Boken iir vard a t t lasas och begrundas äfven sedan Hds.
passionstiden ar förliden.
Qet ä r fullkomnadt!
Af T.
H.
8.
Fjärde Hiift.
O: 75, hund.
1: 00. upp !.
Forfattaren utreder med ovanlig skarpsinnighet och klarhet ' förso- ningsliiran. '
För de mariga, hvilka till följd af de olika ' meningar ne i detta viktiga stycke blifvit vacklande och ovissa i sitt sinne och sin tro, iir boken kommen i ratt tid och skall, hoppas vi, blifvo genom Guds nåd till stor viilsignelse.
Bo- ken ar p&amp; intet sätt någon strids- skrift, utan tvihtom uppbygglig, hjalrteransaknnde och varmt beve- kande för valet af den enda, sanna viigen till lifvet - Kristus, som har Sv.
P. allt fullkoinnat.
Wid korset och grafven.
Korta passions- betraktelser för hvar dag i fastan, samlade ur flere framstilende likrares skrifter, sisom Arndts, Beskows, Emanuelsons, Krummachers, Lang- beins, Lutliers, Rosenii ni.
fl.
Hiift.
0: 50, kart.
0: 76, klotb.
1: 28.: Utläggning af hufvud- afdelningarna i den heliga skrift och inledninp: till de bibliska böckerna af d: r Robert Kiibel.
Teol. Professor i Tiibingen.
Nya Testamentet.
Haft.
3: 50, T. h.
4: 50, halffr.
b.
5 kr.
De kristnas lekande hopp, eller trons blickar in i det tillkommande lifret.
Till tröst och uppmuntran för med- ~ a n d r a r e till hemmet dar ofran af 1.L.
XiiUer, i. d.
Pastor i Biettnian.
Of- versiittning friin 6: te tyska iippl.
Hiift .. 75 öre, inb.
1 kr.
Författaren försth a t t på ett lyck-: igt siitt förena grundlighet med kristlig varme, helig nykterheb med allmankristlig vidhjärtenhet samt att gifm Kfven svårare fragor en till- fredsstallaude lösning i f all öf ver- eiisstämmelse med den heliga skrift.
Bibelns Gudomliga enhet.
Föreläsningar af D: r A. Sq17tir.
Iiibft.
2 kr., kart.
2: 25.
Det I r en alldeles förtriifflig bok, som Ilör iasas af alla, som genoh vår samtids hibelkritik börja srikta i tron pB bibelns gudoniligu aukto- ritet.
Hendandq.
Edjufningslystnaden.
Se d5r fienden.
Vac- kelseord till föräldrar af Fr. L. Haift.
20 öre.
» Denna hroschgr iEr den basta vi i det Sinnet hafva 18st.
- Ula harn- uppfostrare biira skaffa sig den och hiimtm den likdom, som nu I r af högsta nöd a t t iuhaiiita~.
Hemlandsy.
Några tilldragelser u r Baron Hans Henp.
von Essens lefnad.
Meddelade af ho- nom sjalf.
4: de och sista haftet.
Pris: 1 kr.
Hala arbetet inbiiniiet i vac- kert kloth.
5 kr.
Klotpihmar fin- nas afven siirskildt a t t tillgå hos alla Bokhandlare A 78 öre.
Hnr man ra1 börjat a t t lass dessa enkla teckningar, fängslas man oe- motståndligt och måste 1Ssa dem till slut.
Och det ar ej gärna möjligt a t t undgi a t t af denna lasning er, fara ett lifligt och halsosamt intryck- ty man mötes af en varm ande, en adel lifsuppfattning, som spårar Guds hand i allt, och af en omiss- kännelig önskan a t t få gagna läsaren.
7.
L. Gnisfor.
Bcriittelser af E. Schmidt.
Häft.
1 kr., kart.
1: 26.
Det ar ganska siikert, börjar du en af de 16 berättelserna, lägger du icke bort boken.
förrän d u slutat den.
Ur svenska folklifvet.
Berättelse af H.
K.
3: e haft, 60 öre.
De föregiende häf- finnas iifren a t t tillgfi.
af Boinull, Li-uue (Almedahla).
ocli Ylle, största sorterade Inger, till de 15g sta priser i - L HINDERSONS Gnnibod: Hötorget 18.
- Filial: Götgattiii 18.
- Wimans Fotoghkamin i ny, prydlig utstyrsel, synnerligt onityckt, nyttig i nlstan alis hen], hög varmeeffekt ocli den allra littaste skötsei.
Fullkomligt osfri, hvsrföre ingen afledning behafves; men man kan h u afleda werna, om man s&amp; vill, litan förlust i variiiel .7 ?ts$8: 20 (fris FotogBnAtgAnp 1 h I ' / 4 6re i timmen.
OBS.
!
Karninon ör ock en siirdeles liimpl ig namnsdagsgAE~s, julklapp eller dylikt i fall der den behöf?!
- Anvlndbnr alla hrstider!
Ses i verksamhet i ~fställnin fUastpet S Lr ' dstw !nakcn * egn&amp;w~.
.
Fikstel 11 1 % A., %IMAN.
AU^.
te].
73 66 E. lamnar it k v i ~ o b rad och upplysningar i juridiska ich ekmorniska angelagenheter.
.
.
.
Träffas .. - förbundets byra - 54 (Ppottninggatan, Onsdagar och L8rdagccr kl. 10-11 ".
i tr, f. m.
- '
