# ID: svediakorp-per1313
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,871
# sentences: 712
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 9 ONSDAGEN (584).
PRENUMERATIONSPRIS PR AR: IDUN KR.
5: — IDUNS MODETIDN.
MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
.
.
.
&gt; 5: — IDUNS MODETID, UTAN PL.
» 3: — BARNGARDEROBEN &gt; 3: 2 5 GLÄDJE HAR I UTGIFNINGSDAGAR '.
OCH L Ö R D A G.
LÖSNUMMERPRIS: HEMMEN!
MAN R A T T i att kalla vår tid pessimismens tidehvarf?
Är det mera ondt om lefnadsfriska män- niskor nu än förr?
Tyvärr måste nog svaren på dessa frågor utfalla jakande.
Eller hvarför förefaller vår ungdom så ofta blaserad och gammal i förtid?
Hvarför har vårt umgängeslif blifvit så stelt och andefattigt?
Hvarför är det nu- mera så ondt om f ull- lödig entusiasm?
Ja, hvarför månne hafva folklekarne upphört bland den svenska allmogen och sången tystnat på dess läp- par, den gamla sån- gen, som ljöd så full och melodisk, och som vi samlat i våra s. k. folkvisor?
Ty- der ej allt detta på en aftagande lefnads- friskhet?
Det säges att skulden till den pessimism, som lik en epidemi sprider sig i allt vidare kret- sar, är att söka i vår öfvercivilisation m e d dess lyx och öfverdrif- na komfort, dess raffi- nerade, tidigt sma- kade njutningar, i vår fin-de-siéclelitteratur, våra öfverdrifna for- dringar på lifvet och därmed sammanhän- gande rastlösa ar- betsjäkt.
R E D A K T Ö R 8 ÖRE.
1 FEBRUARI O C H F R I T H I O F HVARJE O N S D A G DEN UTGIFVARE: H E L L B E R G 1899.
BYRÅ OCH EXPEDITION:!!
JOHAN NORDLING KOMMISSIONARER KLARA S.
KYRKOGATA 1 6, 1 TR. ' A N T A G A S ÖPPEN TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
REDAKTIONSSEKR.
: 12:TE ÅRG.
ALLM TEL hällsondt.
Att reformera ett helt samhälle, det må oftast visa sig omöjligt, men att re- formera sig själf och några andra individer, det är nog icke lika omöjligt.
Och af detta, som börjar så smått, kan det j u i tidernas längd blifva en surdeg, som genomsyrar sam- hället i dess helhet.
I hemmet skall ungdomen vänjas vid en- kelhet och måttlighet, anspråkslöshet och plikt- troget arbete.
Och af en ungdom, som fått Men om nu så är, att lefnadströttheten eller pessimismen är PROFESSOR OSCAR MONTELIUS.
FRIHERRE A. att betrakta som en EFTER OLJEFÄRGSPORTRÄTT AF HANS SCHADOW.
frukt, om ock en maskstungen, af vår civilisation, så hvad är dylika vanor, är det anledning att hoppas, att väl att göra?
De maskstungna frukterna den större procenten skall stå stark i de fre- växa j u på samma träd som de friska, och stelser till motsatta vanor, som möta den ute icke kunna vi för de förras skull, förstöra i lifvet, och endast en liten bråkdel falla offer för de sjukdomsfrön, som tiden är så full af.
hela trädet?
Ä r det dessutom icke lika omöj- Men det finns ännu något annat, som hemmet ligt att hejda ett ondt, hvilket sammanhänger bör beflita sig om, för att med hopp om fram- med en högre kultur, som det är att mota en gång kunna strida mot tidens pessimistiska ström i hafvet?
^ kynne och dana ett lefnadsfriskt släkte.
Så » En liten tufva kan stjälpa ett stort lass, » länge ungdom är ungdom, begär den sin del säger ordspråket, och det ligger i detta ord- af lifvets fröjder.
Det gäller blott att rikta språk något särskildt tröstande för dem, som smaken åt rätta hållet, så att i stället för vilja arbeta mot ett ondt, som blifvit ett sam- KL. 61 47.
10 — ||DELES 5.
RIKS 16 46 ÖFVER H E L A L A N D E T PÅ SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
ALL- VILLKOR.
STOCKHOLM, IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
de nöjen, som följas i spåren af förslappning, veklighet och lifsleda, de unga välja sådana, som skänka vederkvickelse och förnyade kraf- ter.
Smaken för sådana nöjen som skapa » traette msend » nttränges bäst, ja, jag vore färdig att påstå, att den uttränges endast och allenast medels smaken för rena och oskyldiga nöjen.
Vanan är en af lifvets allra största stormakter, och det är ej blott i mat och dryck, utan äfven med afseende på förströ- elser, som, med den modifikation, som ål- der och särskilda för- hållanden medföra, man gärna håller fast vid det, som man en gång blifvit van vid.
De förströelser, jag menar att hemmets lilla värld bör och kan bjuda på, äro så okonstlade som möj- ligt.
D e bestå än i det förtroliga, ofta skämtsamma sam- språket, än i enkla lekar, i sång och mu- sik, än i gemensam läsning af en g o d bok, då man under den långa vinteraf- tonen efter slutadt dagsarbete samlas en stund kring lampan m. m. d.
En stunds förströelse af denna art borde höra, så att säga, till vår dag- liga diet.
Den är lika viktig för att hålla sinnet friskt, som ren luft är af vikt för våra lungor och mu- skelöfning för våra E. NORDENSKIÖLD.
lemmar.
Det borde anses lika orätt och oförståndigt att försumma att söka vederkvic- kelse af detta slag som att vårdslösa sin kropps- liga hälsa.
För att vinna och bibehålla ett spän- stigt och lefnadsfriskt sinne är en sund för- ströelse en lika viktig faktor som måttligt arbete.
Visserligen är arbetet hufvudsaken, och åt detsamma böra och skola dagens flesta timmar ägnas, men aldrig böra vi känna oss såsom slafvar under arbetet.
Där den känslan får bli den rådande, där vittnar den om, att något är på tok.
Och sällan behöfver man söka länge, innan man finner, att den be-
IDUN 1899. tungade försummat att använda de smulor af vederkvickelse, som dock stodo honom till buds.
Men är det nu inom hemmet, som den rätta förströelsen skall sökas och lefnadsmodet fostras och vårdas, så borde också alla familjens med- lemmar söka att » dra sitt strå till stacken » för att främja hemlifvets trefnad.
Erfaren- heten visar, att man högre älskar en person och ett hem, som man anser sig hafva någon skyldighet emot, än den person eller det hem, på hvilka man endast ställer anspråk.
Att göra sig litet besvär för andras trefnad är något, som nog också förtjänar sin plats bland » goda verk », och i likhet med dessa återver- kar det förädlande och lyckliggörande på den, som utöfvar detsamma.
De unga i hemmet, såväl gossar som flickor, borde i tid vänjas vid denna lilla pliktutöfning.
Den ringaste lilla talang kan härvid komma till nytta, och » alle man på däck » borde vara allmän lösen, särskildt då man samlas till den där läsningen kring lampan.
Ingen borde härvid saknas, icke ens familjefadern och ännu långt mindre husets unga söner och döttrar.
Aldrig borde läxorna taga så mycken tid i anspråk, att ingen stund blir ledig för dessa enkla förströ- elser en stund på aftonen.
Under vänligt och förtroligt tankeutbyte skall den blyge och slutne känna sig uppmuntrad att öppna sitt hjärta, den alltför språksamme skall vänja sig vid att lyssna till andra; man skall lära känna och förstå hvarandra såsom eljes ingenstädes.
T y » hvar och en är herre hemma », och att känna sig hemmastadd, det är att känna sig fri från tvång, känna, att man är och får vara sig själf.
Om likväl någon särskild mindre än andra får saknas i denna krets, så är det kvinnan.
Hon är nödvändigare än någon annan, emedan naturen särskildt kvalificerat henne för den uppgiften att utgöra hemmets centrum.
H v e m kan, såsom en sann kvinna, göra hemmet be- hagligt och tilldragande?
Hvem kan gifva le- dighet och omväxling åt samtalet såsom h o n?
Hvem kan vara så uppfinningsrik som hon i fråga om små angenäma öfverraskningar och tillställningar?
Hvem kan m e d så len hand smeka bort rynkorna från den bekymrades panna eller med så mild stämma hviska tröst och mod in i den bekymrades sinne?
Hvem har de fina känselspröten, som fortast upp- täcka, o m något är på tok, och den fina tak- ten, som förstår att skona den ömtålige?
Är det ej en ädel och sann kvinna?
Har ej hvarje kvinna, hög eller låg, af naturen blifvit ut- rustad med en makt, som kan verka till sär- skild välsignelse i ett hem — när den rätt brukas?
Och ägde kvinnan också ingen annan makt i världen än denna, så vore dock hennes upp- gift stor, hennes hjälp oumbärlig.
Om kvin- norna förstode sig själfva, sin medfödda be- gåfning och sin egen lycka, så skulle de, äfven om de icke hafva ett eget hem, och äfven om deras egentliga verkningskrets ligger i det offentliga lifvet, dock alltid söka att finna en plats inom ett hem.
Och j u mer de lyckas att göra det hemmet till sitt eget, d. v. s. taga sin anpart af skyldigheter och rättigheter i hvad hemmets trefnad beträffar, dess lyckligare för dem själfva och för deras omgifning.
Det har varit och är fortfarande till stor skada, att så många kvinnor — och många utan att drifvas därtill af nödens bittra lag — söka utomhus en verksamhet, som så tar alla deras krafter i anspråk, att de hafva inga mer i behåll för hemmets räkning.
Det är så mycket större skada, om, såsom ofta är fallet, deras egentliga begåfning tydligen pekar åt det husliga arbetet.
Hela deras väsen får — 2 — härigenom en missriktning, som gör dem nervösa och otrefliga i hemmet.
Och säkerligen är kvinnan — modedockan, kvinnobarnet, som lefver för glitter och bjäfs, ej mindre oduglig för sin höga uppgift i hem- met än den kvinna, som genom en dylik sned- vridning af sitt väsen blifvit lik ett ostämdt instrument, som endast låter höra gnälliga och skorrande toner.
Kvinnans uppgift bland uppgifter, hennes kallelse par préférence, är att vara den norna, som skall vattna världsträdets rot, så att detta håller sig friskt.
Och hvilken som helst syssel- sättning, den må vara huru kvinnlig som helst, som gör henne oduglig för denna uppgift, är till skada för henne själf och för det hela, d. v. s. för såväl familjen som för samhället.
De gamla, som ännu finnas kvar från den tid, då kvinnan ansågs uteslutande höra hem- met till, då hvarje i det offentliga liggande verksamhet ansågs opassande för henne, sucka öfver den nya tiden och vilja oftast ej er- känna, att den har något företräde framför den tid, då de voro unga.
Och vi må ej för- tänka dem denna något skefva blick på för- hållandena, ty i vår rastlösa tid stå de i all- mänhet bra öfvergifna.
Hvem har tid att prata bort en stund med d e m?
Hvem har tid att lyssna till hvad en stapplande och långsam tunga har att förtälja?
Alla skylla de på arbete.
EN FEBRUARIVISA.
D U LUGNA vintermånad, vi känna dig igen!
För hvarje gång du kommer, du blir alltmer vår vän.
Du efler stök och fester ger åter hvardagslag, och lugnt och stilla flyter igen vår arbetsdag.
Det före julen kändes, som tiden toge slut; man fejade och sydde den hela natten ut.
Med skinkor och med korfvar man gjorde nya rön, » Gud läte fisken lyckas! » det var ens aftonbön.
Det stod ej till att hjälpa, man snäste och var tvär, och pappa var i vägen, och barnen till besvär.
Man gömde rara saker i burkar, stora, små, och gladt och vänligt lynne man gömde likaså.
Så kom med helgen hvila och en och annan fest, men barnen hade ledigt och skulle roas mest.
För de gamlas, nej, fastmer för de ungas skull, d. v. s. för deras skull, som äro bärare af framtiden, låt oss akta oss.
för, att vi i vår ifver att vara nyttiga samhällsmedlemmar beröfva familjelifvet dess skönhet Ungdomen allra minst Kan lefva utan skönhet d. v. s. utan glädje.
Ä r hemmet tråkigt och dystert, söka de unga sin förströelse utomhus; få de ej i tid smak för familjelifvets rena, oskyldiga nöjen, så falla de snart rof för de dåliga nöjena.
Och den, som en gång blifvit bla- serad och fått sin smak förskämd, han finner ej mer nöje i enkla förströelser, utan finner dem endast fadda och barnsliga.
Och har detta skett, då har ett smittofrö inträngt i hans organism, och det är fara å färde, att det så småningom undergräfver den sunda lifsglädjen.
Därför: låt oss anstränga oss att göra hem- met tilldragande för de unga!
Jag hörde en gång en ung man gifva föl- jande svar på en anmodan till honom att inträda såsom medlem i ett musikaliskt säll- skap: » Det vore nog roligt att vara med därom, men jag vill det likväl icke, ty sällskapets sammankomster äga alltid rum vid den tid på aftonen, då vi alla samlas där hemma och hafva trefligt tillsammans. » Det vore önskligt att vi ägde många ynglingar och många unga flickor med denna smak för sitt hem och många hem med samma tilldragande makt.
Då vore nog ej lefnadsfriskheten i fara ibland oss.
T y bland villkoren för danandet af lef- nadsfriska personligheter torde få ting kunna jämföras med det lyckliga inflytandet från ett hem, där arbetet går hand i hand med goda och enkla förströelser.
Och det är helt visst ej för djärft att våga påstå, att j u flere lyck- liga hem ett land äger, dess större är dess kapital af andlig sundhet och hälsa.
» Hvad ska ' vi göra, mamma?
Vi ha ej roligt alls, ack, om du ville spela en riktigt lifvad vals! » Hon aldrig kunnat spela, men neka var för svårt; som gamle Nord hon dunkar, ej konstigt just, men hårdt.
Och » Nu och och än i örat sjunger: är det jul igenl » » Skära, skära hafre » » Fager ungersven ».
Men nu har leken vikit för skolan med sitt tvång, och unga sinnen stäfjas vid läxa, svår och lång.
Och mamma lagar ärmar och strumpor, som fatt hål, den hela garderoben en duktig granskning tål.
Du lugna februari, vi hälsa dig igen!
För hvarje gång du kommer, du blir alltmer vår vän.
Du efter stök och fester ger åter hvardagslag, och lugnt och stilla flyter igen vår arbetsdag.
ANNA BERG.
I FLICKORNAS RUM.
SKISS AF HJÖRDIS.
SAM.
^ I L L VÅR ÄRADE LÄSEKRETS rikta vi en vörd- sam uppmaning att ihågkomma Idun med in- sändande af fotografier och teckningar, som kunna vara af intresse för vår illustrationsafdelning Alla hafda kostnader ersätta vi naturligtvis tacksammast.
» W ^ Å D Ä R JA, nu få de komma, när de k _ 5 vilja, » sade Anni och hoppade ner från stolen, på hvilken hon stått för att kunna tända ampeln.
» Nu är här så fint som möj- ligt, och ampeln välsignar jag, det skära skenet gör hela stämningen.
Eller hur, d u?
» frågade hon Gurli, som beskäftigt lade sista hand vid kaffebordet.
».
.
.
mamma, pappa, Erik, Gunnar, moster, tant, du och jag — j o, den är utmärkt, » kom
— det slutligen förnöjdt, då kopparnes antal be- fanns vara fullt tillräckligt.
» Spring nu bara efter liljekonvaljerna i salongen och ställ dem här, så är allt i ordning. ».
Gurli slog sig ner i soffan och såg sig be- låten om i deras treniga näste.
Det var all- tid trefligt där, tyckte flickorna, men så här med blommor och ljus var det rent af oemot- ståndligt.
Det var helt enkelt den bästa vrån i hela våningen.
» Usch, jag har riktig rampfeber, » klagade Anni, då hon fått blommorna i ordning.
» D u är en riktig stygging, Gurli, som inte hjälper mig, utan bara säger: ' Du måste hålla tal '. » » Jag har aldrig sagt, att du behöfver hålla tal, » genmälte den lugna Gurli, » du behöfver bara säga, att vi skola sakna dem och önska dem lycka. » » Ja, det är vackert så det!
Jag får gråten i halsen, det känner jag, och då farväl med min oratoriska talang.
Men det får gå på inspiration, så godt det kan, och nu hämtar jag hit de gamla, så vi alla äro samlade, då hedersgästerna komma. » Och borta var Anni för att om en minut föra med sig far och mor samt de båda äldre damer, som inbjudits till flickornas lilla fest.
Det var en afskedsfest, som de gåfvo i sitt eget lilla rike för tvänne barndomsvänner, som i dagarne aflagt sina respektive examina och nu skulle lämna det hem, som de allt se ' n sitt första studentår ansett som sitt eget.
» Hör du, mor, stumporna tyckas ha ärft din talang att ställa till kafferep.
Var det inte på en så ' n där farlig tillställning du knep m i g?
» skämtade pappa Berg, då Gurli väl fått gästerna placerade efter rang i de mer eller mindre bekväma stolarne.
» Konsten är bara att hitta till mun i det här egyptiska mörkret.
Tänd på ett par ljus här, töser! » » A h, pappa, » utropade på en gång de för- färade flickorna, » vill du förstöra hela stäm- ningen.
» » Stämningen, » skrattade kaptenen, » den måtte väl inte vara så viktig på ett kafferep, som att man kan urskilja alla sorters småbröd. » » Du är en riktig grobian, och det här skall du få till straff, » och därmed tog Anni ett omildt tag i sin pappas väldiga mustascher och gaf honom sedan en smällande kyss.
» Tyst, na komma de, » varnade mamma, och i detsamma drogs dörrdraperiet åt sidan och Erik och Gunnar Hjälm stodo där bu- gande, iklädda frack och med hvarsin ros i handen.
» Mina ärade herrar, vi hälsa eder välkomna, » sade Anni med en stor gest, » tillåt mig att få föra eder till hedersplatserna. » » Djupt rörda önska vi, att ni först ville emottaga dessa rosor från edra systrar sol och sommar, som glädja sig åt att äga två så älskvärda ställföreträdarinnor, då de tyvärr själfva äro förhindrade att hedra eder fest. » » Bravo, Gunnar, » ropade kaptenen, » sanner- ligen hörs det inte, att du nyss försvarat en kvistig afhandling.
Men sätt er nu, gossar, fruntimmerna förgås j u af kaffetörst. » Och snart var det glada sällskapet i full verksamhet, och de båda värdinnornas ansik- ten lyste af glädje och ifver.
Så var kaffet drucket, bordet afröjdt och vinet framme.
Gurli kröp upp i soffan mel- lan far och mor, och Anni slog sig ned i sin lilla gungstol, ett sådant där underligt minne från barnaåren, som man håller mer af, j u mer man växer ifrån det.
Hon försvann ur de andras synkrets, så låg var den, men Anni tyckte det var en stor fördel just nu.
Hon höll sitt vinglas i handen, vred och vände på det, försökte deltaga ogeneradt i de andras samtal, men återföll?
oupphörligt i sina funde- 3 — ringar.
Hur i all världen skulle hon börja!
Men så mötte hon sin pappas skälmaktiga blick, och den snälle kaptenen, som gärna ville hjälpa sin tös i hennes bryderi, knackade i sitt glas och sade högtidligt: » Anni vill hålla tal. » » Nej, du stygga pappa, det vill jag visst inte, » utropade Anni blossande röd.
» Men då kamraterna ha festat för er, vännerna och far och mor likaså, och alla ha ställt ett här- ligt horoskop för er, så kunde inte Gurli och jag skiljas från er, gossar, utan att just här i vår egen lilla vrå få önska er lycka på fär- den.
Hur det skall gå för oss, när jag ej längre har några retsamma gossar att kifvas med och Gurli inga strider att bilägga, det står i framtiden, stackars pappa får nog kän- nas vid er afresa.
Men ett hjärtligt tack skall ni ha för de gångna åren, och går det er blott hälften så väl, som Gurli och jag önska er så.
.
.
» Ja, där var gråten mycket riktigt, men Anni bekämpade den tappert, och med glad uppsyn, men med darrande hand skålade hon med » gossarne », som de unge männen alltjämt kallades i den Bergska familjen.
Det blef en stunds tystnad, ty alla kände det vemod, som en snar skilsmässa medför, och ingen blyg- des att visa det.
» Nej, min gosse, » sade Erik plötsligt, då Gunnar gjorde min af att vilja säga något.
» Jag tror nog, att du mycket bättre och vackrare än jag skulle kunna säga, hvad vi nu båda känna, men som den äldste står jag på min rätt att få göra det.
Hvad jag väl minns första kvällen i Upsala, då vi efter kaffet i salongen skulle gå bosyn.
' Ja, det här är tvillingarnes rum, men inte svarar jag för att det är presentabelt, ' sade farbror, och så fördes vi in i detta rum, hur olika då mot nu.
V i d ett stort läsbord sutto två tolfårin- gar med all världens skolmateriel omkring sig, och vi hedrades först med en granskande blick och sedan med en idealisk backflschhälsning.
Stor presentation, och efter en grammatikför- klaring i franska var vänskapen grundlagd.
Hur många muntra minnen innesluta ej sedan dessa väggar.
Läsrummet förvandlades efter något år till » flickornas r u m », vi gladde oss gemensamt åt dess ständiga förskönande, och det fick allt mer och mer prägel af sina här- skarinnor.
Vi tyckte, att det var en sorts belöning att få middagskaffet här vid brasan, och här var det, som alla planer skulle utage- ras, alla handskar lagas och alla historier från studentvärlden afbördas.
Det är med ett ljust leende, vi minnas alla de gånger, vi afböjt kamraters lockande förslag med de orden: » Nej, vet ni, det går inte, vi ha lofvat flic- korna att läsa en bok, spela eller sjunga. » Och ingen förundrade sig däröfver, säkert afunda- des oss många.
Lyckligtvis ha ej alla våra dagar varit en lugnt flytande ström, ty det är forsar och hvirflar, som slipa af kantigheter och nöta jämna och vackra ytor.
Och därför tacka vi er för krig och fred, för storm och stiltje, men mest för de minnen af hem och ungdomssol, som ni hjälpt oss att samla under dessa år, minnen, som skola lysa och värma, mer än någon af oss under samlandets dagar anat. » Det var ej många och granna fraser, som sjöngo flickornas lof, men den manliga värme, hvarmed orden fördes från hjärta till hjärta, verkade mer sann än alla lofsånger i världen, och flickorna tyckte, att de aldrig hört något så vackert.
Då samtalet åter k o m i gång var det lugnt och dämpadt, och alla dröjde med förkärlek vid de första årens minnen, men till slut tynade pratet af, och alla sutto tysta, upptagna af sina tankar.
» Nej, stopp, jag tror ni sitter här och bli I D U N 1899. melankoliska, barn, » utropade kaptenen, som väcktes ur en liten slummer af tystnaden om- kring.
» Nu, mor, gå vi ut i mitt rum och få ett glas punsch på äkta Upsalamanér.
Marsch med er! » Och därute i ljuset tog ungdomsglädjen ut sin rätt, och Anni var den muntraste af dem alla, hon var rent af tokig, tyckte pappa Berg.
Men då teet var färdigt, saknades hon.
Erik erbjöd sig att söka rätt på henne, och då han kom till flickornas rum, fann han henne på knä på golfvet med hufvudet begrafvet i den lilla gungstolens mjuka dyna.
Han satte sig stilla på stolen bredvid henne och strök sakta hennes hår.
» Anni, hvarför gråter d u?
» frågade han b vi- skande, och då endast snyftningar blefvo hans svar, böjde han sig ned emot henne och sade med ett varmt tonfall: » Anni, du vill j u tro, att jag kommer snart igen? » Anni lyfte sina tårade ögon mot hans och sade sakta: » Jag tror inte, att jag skulle kunna bli glad mer, om jag ej trodde det. » EN PORTRÄTTUTSTÄLLNING.
E N P O R T R Ä T T U T S T Ä L L N I N G af mindre vanligt intresse har i dagarne öppnats i Theodor Blanch ' s konstsalong härstädes.
Det är en tysk konstnär hr Hans Schadow — löjt- nant i armén för öfrigt — som här med ett 40 tal bilder presenterar sig för den svenska allmänheten.
Hr Schadow, som numera är bosatt i London, har trots sina unga år redan förväfvat sig anseende som framstående por- trättör.
Den pågående utställningen bekräftar ock detta.
Det är för öfrigt nästan idel rykt- barheter, som suttit för hans pensel, en om- ständighet som naturligtvis förlänar samligen ökadt intresse.
Så finna vi porträtt af kejsar Wilhelm och storhertigen af Baden, af Bis- marck och Gladstone, af lorderna Wolseley, Tennyson, Lister och Kelvin, professorerna Virehow, von Helmholtz, Schweninger m. fl.
— samtliga af förträfflig karaktäristik.
A f friherrinnan Patti-Cederström, å hvars ståtliga Craig-y-Nos konstnären långa tider vistats som gäst, finnas ock tvänne porträtt.
Det är således tydligen i de bästa kretsar, löjtnant Schadow rört både sig och sin pensel, hvar häkt han nu än vistats.
Sedan någon tid har hr Schadow gästat Stockholm, och äfven här ha några af våra mest bemärkta personligheter begagnat tillfälle att taga i anspråk hans distinguerade konst.
Så har han målat de synnerligen lyckade por- trätt af professorn frih.
A.
E. Nordenskiöld och arkeologen professor Oscar Montelius, hvilka Idun här har nöjet återgifva.
Den stora en- gelska tidningen » Illustrated London News » har visserligen den uteslutande reproduktions- rätten till hr Schadows arbeten, men med älskvärdt tillmötesgående har konstnären på telegrafisk väg från London utverkat det med- gif vande, som nu sätter oss i tillfälle att pryda dagens nummer med dragen af ett par af vårt lands celebraste vetenskapsmän.
Hr Schadows utställning omfattar äfven några landskapsbilder, flertalet med svenska motiv.
V i taga för afgjordt, att vår intres- serade publik mangrant skall begagna tillfället att stifta angenäm bekantskap med hans nobla och tilltalande konst.
_ I D U N 1899.
CARL FLENSBURG.
NUNGENS H.
M:T KO- LÄKARE.
4 _ knyta till honom alla dem, med hvilka han kommer i beröring, på samma gång han ge- nom sitt lugn och sin bestämdhet som läkare vinner allas förtroende och tillit.
Allt detta i förening med solida kunskaper och samvets- grann pliktuppfyllelse har inom hufvudsta- dens framstående läkarekår, som inom sig hyser så många berömda namn, tillvunnit honom ej blott den framskjutna plats, han nu intager, utan ock förvärfvat honom hans kolle- gers aktning och vänskap.
Doktor Flensburg är sedan år 1888 i ett lyckligt äktenskap förenad med Anna Bredberg.
MED KRONPRINSESSAN TILL SÖ- DERN.
IV.
E G, Florman foto.
A T T MAN INOM alla samhällsklasser med det lifligaste deltagande följt konungen under hans sjukdom, därpå kunna många be- vis anföras, och att den afhållne monarkens tillfrisknande snart måtte varda fullständigt, därom hyser säkerligen en hvar den inner- ligaste önskan.
Vi äro förvissade om, att vi ej misstaga oss, då vi tro, att det skall intressera vår läse- krets att få se bilden af den man, som när- mast har sig anförtrodd vården om konungen under dennes sjukdom, h. m:t konungens lä- kare, lifmedikus Carl Flensburg.
Och med kännedom om den anspråkslöshet, som utgör ett af grunddragen i doktor Flensburgs karak- tär, foga vi till bilden endast några korta data, som beteckna de olika skedena i hans lif.
Carl Axel Vilhelm Flensburg är född i Lund år 1856 och son af framlidne biskop Flens- burg och hans maka, född Nyström.
Efter att i fädernestaden hafva aflagt studentexamen år 1874 och medicine kandidatexamen år 1881, fortsatte F. sina studier vid Karolinska insti- tutet i Stockholm, där han blef med.
licentiat 1886 och erhöll med.
doktorsgraden 1894.
Han förordnades ock sistnämnda år till docent vid sagda institut.
Redan 1887 utnämnd till andre bataljonsläkare vid Älfsborgs regemente, befordrades d:r F. 1890 till förste bataljons- läkare vid Södermanlands regemente, utnämn- des till samma befattning i Fältläkarekåren 1895 och är sedan samma år tillika bataljons- läkare vid Göta lifgarde.
Sommaren 1897 med- följde F. som läkare ombord å » Drott » under konungens vistelse vid västkusten.
Under ra studieresa, som d:r Flensburg hös&gt;en 1897 före- tog i utlandet, erhöll han konung Oscars kallelse att från nyåret 1898 öfvertaga den ansvars- fulla och hedrande posten som h. m:t konun- gens läkare.
Samma år utnämnd till lifme- dikus, innehar d:r F. därjämte såsom yttre utmärkelser Oscar II:s jubilenmsminnestecken och " Wasaordens riddareteeken.
Utom ofvan antydda egenskap, äger lifme- dikus F. i sitt väsen en blidhet och hjärtlig- het, som ej kunna annat än med fasta band NLIGT M E D D E L A N D E från R o m har h. k. h. kronprinsessan Victoria redan börjat att af sin vistelse därstädes erfara ett välgörande inflytande på sina nedsatta kraf- ter och sitt angripna nervsystem Så snart vädret är lämpligt, företager hon ock längre eller kortare promenader i vagn, åtföljd af nå- gon bland sin uppvaktning.
Vägen tages då från Grand Hotel vanligen genom den breda Via Nazionale ned till Piazza Venezia, en af de lifligaste och mest trafikerade platser i Rom, samt därifrån upp genom den eviga stadens förnämsta, men ej synnerligen breda gata, Corson, till Piazza del Populo.
Härifrån sling- rar sig vägen i dubbla, terrassformigt sig hö- jande vindningar upp till en af Roms skönaste platser, det härliga och högt belägna Monte Pincio.
Från den högsta terrassen, som här högt öfver Piazzo del Popolo afslutas af ett solidt bröstvärn, har man måhända den allra härligaste utsikten öfver » de sju kullarnes stad ».
Öfver det nyssnämnda torget, hvars midt prydes af en obelisk från kejsar Augu- stus ' tid, möter blicken först S:t Peterskyrkans jättekupol med Vatikanen till höger och ka- stellet S:t Angelo, ursprungligen kejsar Hadria- nus berömda mausoleum till vänster.
Hvart- efter man sedan vänder sig åt vänster, stan- nar ögat vid den ena efter den andra af Roms kullar, från Janiculum till Capitolium och Qui- rinalen med det kungliga palatset.
Den, som en gång en vacker eftermiddagsstund fått njuta af detta skådespel, glömmer det aldrig.
Häruppe på Monte Pincio finnas de härli- ROM: VAS.
PRESENT FRÄN KONPRINSESSAN TILL DROTTNING MARGHEIUTA.
gaste parkanläggningar och promenadplatser- Här är ock samlingsplatsen för Roms förnäma värld.
Hvarje eftermiddag under säsongen, då vädret så tillåter, får man här se otaliga eleganta ekipage samlas, och medan de här rasta, göra deras innehafvare visiter och kon- travisiter hos hvarandra.
På dessa promenader uppträda ock de sköna romarinnorna i sina elegantaste toaletter och en öfverdådig lyx ut- vecklas.
Luften på Monte Pincio är hög och ren, promenaderna äro vidsträckta och härliga, hvadan man väl kan förstå, att kronprinsessan gärna åker hit upp.
För öfrigt lefver h. k. höghet mycket tillbakadraget.
Vid hvarje hennes besök i Rom har kron- prinsessan naturligen, så snart hon kunnat, aflagt visit hos konungaparet i Quirinalen, denna härligt belägna, ehuru ej genom sitt yttre så särdeles imposanta kungaboning.
Så har ock nu varit fallet.
Kronprinsessan har QUIRINALEN, DET KUNGLIGA PALATSET.
— 5 — I D U N 1899.
För ett par och tjugu år sedan gick barn- sängsfebern en tid i Köpenhamn.
Vi fingo in på sjukhuset åtskilliga dylika patienter jämte deras späda barn.
En dag lades in på min sal en mycket ung kvinna, en ovanligt vacker nordisk typ.
Hon var dödssjuk, mest utan sans.
A f de par ord hon yttrade hörde vi, att hon var svenska, och som varande landsmaninna fick jag ett större intresse för henne.
ROM: PIAZZA DEL POPOLO.
denna gång från Stockholm medfört en sär- deles vacker present till drottning Margherita.
Denna utgöres af en vas af mycket tilltalande form, till hvilken h. k. h. själf gifrit idén.
Vasen, af hvilken vi i detta nummer meddela en afbildning, är modellerad af artisten Algot Eriksson samt förfärdigad vid Rörstrands pors- linsfabrik af s. k. fältspatäkta porslin.
Botten- färgen är blågrön, och den ungefär 60 c m.
höga vasen är öfversållad med skära och blå prästkragar (margheriter), bland hvilka prunkar ett krönt M.
Friskhet, mjukhet, glädtighet samt ett kär- leksfullt och uppoffrande sinne föra syster Mimis talan vid smärtans läger, vare sig detta redes i armodets boning eller i konungaborgen.
Kronprinsessans visit hos konungaparet åter- gäldades den 19 jan., då hon af konungen och drottningen fick mottaga ett nära timslångt besök.
» VÅRT BARN ».
KONUNGENS U SJUKSKÖTERSKA.
P S A L A B A R N, dotter till vaktmästaren vid Anatomiska institutionen P. Lund- berg, inträdde fröken Mimi Lundberg, efter att hafva åtnjutit undervisning i sin födelsestads högre elementarläroverk för flickor, år 1884, vid 21 års ålder, som elev i Sofiahemmets första sjuksköterske- kurs.
Under de fjor- ton år hon tillhört Sofiahemmet har hon som privatsköterska tjänstgjort i åttio fa- miljer, hvarjämte hon de sista två åren va- rit anställd som sjuk- sköterska vid Borger- skapets änkehus, där hon gjort sig synner- ligen värderad och afhållen.
— Dyrbara förtroendevärf hafva MIM-I LUNDBERG.
uppdragits åt den unga sofiasystern.
Så har det förunnats henne att gång efter annan under smärtsamma och kritiska sjukdomsperioder vårda konungen och drottningen liksom äfven kronprinsen och kron- prinsessan.
Då drottningen för elfva år sedan skulle undergå sin lifsfarliga operation, och då konungen för tre år tillbaka i Honnef tycktes hafva anledning att frukta för sitt lif, var det » syster Mimi » de kallade och behöllo vid sin sida, tills faran var öfver.
Sin senaste mission har hon, som kändt, i dagarna fyllt vid ko- nungens sjukbädd.
EN SJUKSKÖTERSKAS MINNEN.
UPPTECKNADE F Ö R IDUN AF GER- DA L WIGSTRÖM.
III.
I L L A GRETA, vårt kära lilla fosterbarn, med ditt ljusa lockiga hår, dina stora bruna ögon och lilla näpna trubbnäsa, som en glittrande glad solstråle står du för mitt minne.
Nu är du stora damen, och skulle af en händelse dessa rader komma för dina ögon, får du ej blifva ledsen öfver, att en af dina fostermödrar så här offentliggör ett litet värn- löst barns historia.
» Vårt barn » blir j u ej gramse på en af sina numera gamla m a m m o r?
Inga papper hade hon med sig, så att man kunde få veta, hvar hon hade sitt hem.
På frågan hvad hon hette, tyckte vi hon sade: » Greta ».
Hennes händer voro inga arbets- händer.
Det såg förr ut, som hon varit söm- merska eller något dylikt.
Hon var liten och fint byggd med guldfärgadt ljust hår och stora mörkblå ögon, skuggade af långa mörka ögonfransar.
Ett obeskrifligt drag af lidande och sorg låg i den förvirrade blick hon ibland fäste på oss, men prägladt af djup ångest blef ut- trycket i hennes ögon, då de föllo på det lilla barnet, jag lagt på hennes arm.
Kamraterna — vi voro på den tiden endast sex af den bil- dade klassen och tjänstgjorde alla på samma afdelning — hade den ena efter den andra kommit in på salen.
De hade hört talas o m den döende vackra främlingen, som låg på det stora sjukhuset, okänd och namnlös med sitt lilla barn, som snart skulle blifva moderlöst och utan hem.
Den lilla varelsen skulle kastas ut i värl- den, för att kanske en gång få genomgå lika svåra lidanden som den unga vilseförda mo- dern.
Tysta, allvarliga och djupt gripna stodo kamraterna kring dödsbädden.
Jag förde min ena arm under hufvudkudden samt strök med den andra handen lugnande och smekande öfver det guldfärgade håret samt tillhviskade henne så godt jag kunde tröstens ord.
Men samma ångest låg alltjämt i ögonen, och den darrande handen sökte fatta tag i barnet.
Vi sågo villrådiga på hvarandra.
Plötsligt flög samma tanke genom allas hjärtan, vi för- stodo hvarandra utan ord.
Högt och tydligt, fast rösten darrade af undertryckt gråt, sade jag: » Ni skall ej vara orolig för edert lilla barn, hon skall bli ' vårt barn, systrarnas fosterbarn.
Förstår ni hvad vi lofva eder? » Ett skimmer af glädje och frid lade sig öfver de förut så ångestfulla anletsdragen, och ROM: DEX NYA TXBERBRON MED KASTELI.ET ST- ANGELO.
IDUN — 6 — 1899. med den lillas hand hårdt sluten i sin drog hon kort därefter sin sista suck.
Vi ombestyrde en enkel begrafning åt den stackars främlingen.
Ömt och varligt lades hon i sin sista bädd, och då hon fördes bort, kände vi alla, hur oändligt mycket vi hade Gud att tacka för — vi som blifvit fostrade i goda hem, omhuldade och skyddade på alla sätt och sedan varit nog lyckliga få följa vår kallelse.
Hon, den okända, hade troligen kommit ensam till den stora staden, där faror och frestelser lura öfverallt, och där ett fagert yttre är en stor olycka för den värnlösa.
Nu gällde det att på bästa sätt ordna för » vårt barn ».
Hon döptes i vårt kapell till namnet » Greta » samt därtill alla sex foster- mödrarnas namn.
Döpelseakten var högtidlig — jag bar bar- net.
De andra jämte professorn voro faddrar.
Efter dopet talade vår präst ett par ord till oss, börjande m e d: » Allt hvad I hafven gjort en af dessa mina minsta, det hafven I gjort mig. » Vår stränge, allvarlige, men hjärtegode professor strök något fuktigt bort ur ögonen.
Han lämnade oss sedan en ganska stor summa penningar att sättas i sparbanken för den lillas räkning.
Vi kände till en ung redbar handtverkare- hustru, som själf varit vår patient.
H o n hade mistat sitt enda barn.
Till henne lämnade vi lilla Greta mot en öfverenskommen ersätt- ning för hvarje månad.
Själfva höllo vi henne med kläder, och syster Signe, som var mycket händig, sydde små näpna klädningar.
Jag stickade sockor och strumpor, och alla läm- nade hvar sitt bidrag, så den lilla var alltid så nätt och prydligt klädd.
Fosterföräldrarnes glädje var hon, » lilla Greta solstråle », som vi kallade henne.
Hon hade ärft moderns fagra guldglänsande hår — glädje och lefnadslust lyste i de milda bruna ögonen.
l Då hon var fyllda 2 / z år, kom en af » mam- morna » helt glad och visade oss ett bref, däri släktingar till henne, godsägarefolk på Jylland, som voro barnlösa, bad » syster Henny » hjälpa dem med att få ett fosterbarn.
Det skulle vara friskt, alldeles värnlöst och helst en liten flicka.
Vi sågo på hvarandra, både glada och sorgsna — glada, ty nu skulle barnet få ett godt hem och uppfostran — • sorgsna, ty vi skulle mista en solstråle på vår så ofta mörka och tunga väg, och troligen skulle vi aldrig få se henne mera.
Svårt var afskedet från de hederliga, hjärte- goda fosterföräldrarne.
Genom bref hörde vi, att Greta snart hade fästat sig vid sin nya omgifning och var glädjen i hela huset.
Jag har aldrig återsett henne, » vårt barn », men fick nyligen genom en af » mammorna » veta, att hon blifvit en vacker, god flicka samt förlofvad med en ansedd man.
Vi sjuksköterskor få se så mycket, som är svårt och tungt — vi få mer än någon annan människa en inblick i hjärtats hemligheter.
Det vi då få se vill ofta lägga sig som en tyngd öfver vårt sinne, men ej ett ögonblick få vi sluta ögonen för allt det goda och sköna, som finns i denna världen.
Vi måste fånga solstrålarne, för att kunna sprida glädje och tröst.
En dylik är du för mitt minne och hjärta, » lilla Greta solstråle ».
» NÄR V ÄNGLARNA GRÅTA ».
I SUTTO vid den sprakande brasan, mam- ma och jag.
Hon höll mig på sitt knä, och jag kröp djupt, djupt in i hennes famn.
Eldskenet bländade mina förgråtna ögon, jag slöt dem sakta och lyssnade till mammas ord: » Ser du, min älskling, bur ledsamt allt är, när du har varit häftig.
Minns du, så allvar- sam pappa var i middags, och hur tyst det var i den annars så muntra lilla kretsen?
Och inte bara här är det ledsamt, Elsa.
- Tänk på Gud och änglarna, som måste gråta för din skull.
Hvem vet, kanske höllo änglarna däruppe på att glädjas öfver ett människobarn, som motstått frestelsen, då du med din synd för- störde deras glädje.
Kanske de stodo samlade kring Guds strålande tron och sjöngo tusen- stämmigt i klingande toner hans lof.
Ser du dem, Elsa?
De äro så många, att man ej kan räkna dem.
I skimrande, hvita kläder stå de sida vid sida, så långt blicken kan nå.
De spela på harpor och lyror, de blåsa i ba- suner och sjunga för att prisa alltets skapare och uppehållare, de fröjdas öfver att få stå framför hans anlete och tjäna honom i frid och kärlek.
Men det klappar ett olycksbådande slag på himmelens port, och in träder din skyddsängel, Elsa, i dystra, svarta kläder, och med sorgsen stämma ropar h o n: » I fån ej sjunga mer!
Läggen bort harporna och lyrorna, kasten basu- nerna ifrån Eder och sörjen med mig!
Det barn, som den allsmäktige anförtrott åt mig, har syndat mot sin moder, mot mig och mot lefvande Gud. » — Och änglarnas sång tyst- nar, de kasta ifrån sig sina harpor, vid hvilkas ljud de nyss gladt sig.
De fly bort från det saliga rum, där Guds tron står, de fly bort för att sörja och gråta för din skull, Elsa — — — — — Mitt barn, mitt innerligt älskade barn, hur kan du vilja bedröfva dem s å?
» — — — Nu är min moder själf en ängel och står däruppe, väntande på mig.
Många, många år hafva svunnit sedan den omtalade kvällen, och många gånger har min moder måst sörja öfver mig.
I klara barnaögon har jag dock sett stora tårar, ångerns heta välgörande tårar, när jag för dem berättat o m änglarna, när de gråta.
» YCKO ».
KNÄCKEBRÖD PRYDNAD.
D AF SOM CÉCILE SALONGS- GOHL.
EN ELEGANTA AMERIKANSKAN, som hed- rat mig med ett besök, satt i förmaksemman, iklädd sälskinnskappa och fjäderhatt, och ut- vecklade för mig sin stora plan med feberaktig brådska.
» Det är så att jag nödvändigt vill ha hela vårt umgänge på eftermiddagsbjudning inom 14 dar — bara damer, förstås - och jag har legat vaken om nätterna för att hitta på något riktigt stilfullt och originelt att roa dem med.
Nu skall ni strax få höra hvad jag tänkt ut; om ni bara ville åtaga er hufvudsaken, den intellektuella undfängnaden, så skall det bli något alldeles öfverdådigt ... men om det står något i vägen, så att ni inte han hjälpa mig — ja, dä ligger hela den granna idén i gruset. » Först då hoppet om min hjälp lekte henne i hå- gen, såg den söta frun ut, som vore hon redo att taga en glädjeflykt of van Newyorks skyskrapare; men mot satsens slut såg det i nästa ögonblick ut, som hade hon mistat sin sista vän på jorden.
» Häromdagen var jag på en stor mottagning inom vårt umgänge.
.
.
det var en rysk soarée.
.
.
allt var ryskt, från musiken till kaviarn.
En ryska i natio- naldräkt talade med utländsk brytning om slaviska litteraturens ljus.
.
.
sedan tände hon sin lilla ciga- rett och bolmade som ett lokomotiv.
.
.
den ryska seden göra vi hyggliga amerikanskor aldrig efter.
.
.
och samovaren ångade och karavante bjöds i glas med citronskifvor flytande på ytan.
.
.
och alla voro betagna i den ryska tillställningen.
.
.
det stod en half spalt därom i Herald och World dagen efter.
.
.
,.
.
Men jag har alltid haft sympatier för sven- skarne, ej för ryssarne, och Gustaf Adolf är min hjälte.
.
.
jag är prästdotter och prästfru.
.
.
och där- för hägrar en svensk mottagning för mig som något obegripligt vackert.
.
.
och så snart jag bestämt mig för idén i morse, kom jag ' hit till er med enträgen bön om råd och hjälp.
Det är således hufvudsum- man: vill ni lof va mig ett litet föredrag på en half timme om » Hemlifvet i Sverige? » Det tog endast ett par minuter att på amerikanskt vis komma öfverens om villkoren och afsluta munt- ligt fördrag mellan prästfrun och föreläserskan till yrket.
Sedan följde rådplägningen rörande bjud- ningens sedvanliga tillbehör, som i föreliggande fall måste noga ordnas i svensk stil alltigenom.
Frågor och svar flögo som skyttlar fram och till- baka, medan värdinnan sökte utröna enskildheter i svenska bruk och seder, som sällan stå till buds i resebeskrifningar, utgifna af manliga författare.
» Hvilka äro de svenska nationalfärgerna?
Hvilka nyanser af blått och gult?
Hvilken är den svenska nationalblomman? » Jag föreslog neckrosen, konvaljen, linnean, blå- sippan.
Men skogens små blomster voro oåtkom- liga midvintertiden och äro för resten näppeli- gen stora och pråliga nog att tjäna som salongs- prydnad.
Neckrosor däremot finnas året om i pap- per och tyg, men amerikanskans fina smak förka- star allt utom den doftande, af naturen själf färgade och formade blomman och beräknar vid samkväm minst lika stora utgifter för lefvande blommor som för förfriskningar åt gästerna.
» Hvad är det för grönt, som växer i de svenska skogarne? » Jag rekommenderade granris och ormbunkar.
Långt svårare blef det att gifva goda råd, då för- friskningarna koramo på tal, ty te, kaffe och cho- klad utgallrades genast på listan som » rysligt hvar- dagliga » jorden rundt.
På skämt nämnde jag som svenska, karaktäristiska rätter: palt, mesost, graflax, filbunke, sill och potatis.
Ingendera tycktes slå an — rent af otänkbart!
Då något läskande ändå an- sågs oumbärligt och den svenska gröten, som jag hade i sinnet, näppeligen kan anses vara läskande, föreslog jag ölost med ty åtföljande recept — men frun ryste till och ruskade på det fina hufvudet.
» Nå, punsch då! » — Storögd förfäran.
» Vi afsky vin, öl och spirituösa af smak, prin- cip och för församlingens skull. » » Hurrah! » hade jag så när ropat — » jag har det!
Saft och vatten, naturligtvis.
Något svenskt — och därtill nytt och sött och vackert och iskyldt efter amerikansk smak. » Hallonsaft, skref prästfrun på ett visitkort.
» Nu något svenskt till, i fast form. » Det rann mig i hågen, huru publikens uppmärk- samhet fängslades öfverailt i hög grad af det sven- ska knäckebröd, som jag förevisade under mina föredrag om » Hemlifvet i Sverige ».
Hvad som tog brorslotten af intresset åt sig i kyrkor, teatrar och salar i skilda stater, bland olika samhällsklasser, åldrar och kön, det måste väl också duga som skåde- bröd i en elegant salong i metropolen — kanske till och med äga dekorativt värde, då det användes som material af en uppfinningsrik amerikanska.
Jag lämnade således försöksvis adressen på en svensk bagare i Brooklyn och varskodde frun, att jag bru- kade ägna minst fem minuter åt knäckebrödet och att detta lilla roliga kapitel var nog det, som föll den amerikanska allmänheten mest i smaken och råkade sist i glömska.
Återstod så musiken, som har makt att fram- trolla stämning som intet annat.
Förslaget att välja Ulfåsamarschen upptog mrs W.
.
.
med ett rop af förtjusning, enär tusentals amerikanska brudar under årens lopp rågat på kyrkgolf fram till altaret under orgeltonerna af » Svenska bröllopsmarschen », hvilken i jämbredd med I.ohengrinmarschen tjänstgör vid de flesta vigslar i Unionen.
Med löftet att jag skulle infinna mig med dal- kulledräkten en half timme före gästerna, för att granska anordningarna och påpeka hvad som var på tok, tog prästfrun afsked och sväfvade med strålan- de uppsyn ut på gatan.
Den hvituniformerade renhållningsbrigaden höll på att skotta undan snömassorna på Newyorks gator en bister februaridag, då jag 1 4 dagar senare fram- kom till en storståtlig kyrka och letade rätt på upp- gifvet husnummer-midt i raden af brunstensbygg- nader, som liknade hvarandra som bär.
Men nej — prästbostället hade för tillfället lagt sig till med ett tunnellikt tälttak från porten utför trappan ända till trottoarens ytterkant, så att gästerna skulle slippa utsättas för väder och vind från vagnsdörren till porten.
En matta var till och med utbredd på ste- narna.
Värdinnan stod på salongströskeln i modern säll- skapsdräkt: af siden, öppnade och hopfällde ideli-
— gen solfjädern i största nervösa spänning och utro- pade vid min åsyn: » Ack, hvad jag är glad!
Hvad det är för en lisa att ha er här!
Här har jag gått en half timme och ängslats att något händt er, att jag skulle få telegram med återbud från er i sista stund.
Kom för all del genast hit in.
.
.
jag dör af nyfikenhet, hvad ni skall tycka om salongens klädsel. » Hon var upprörd som en debutant i kulisserna, innan regissörens klocka ringer, att ridån skall gå upp.
&gt;Kära ni, ser det svenskt ut? » Mållös af förvåning, med ena galoschen i handen, stirrade jag från tröskeln in i salongen och inan- dades svensk skogsstämning, julstämning i norden, med doften af grankvistar och liljekonvaljer i för- ening.
Omsider fick jag fram ett halfkväfdt ah!
af uppriktig beundran, och då blef den ståtliga frun så sprittande glad, att hon drog mig hejdlöst in på golfvet, från hörn till hörn, tvingade mig att kika i taket och berättade hela tiden om de olika detal- jernas anordning med en okonstlad flickas liflighet.
Den stora, mattbelagda salongen innehöll som enda möbel ett uppslaget pianino, på hvilket stodo tända grenljus under blågula skärmar, mellan vaser fulla af drifhuskonvaljer.
Mot grankvistarne i hör- nen stödde sig ormbunkar i näf verställningar.
Kron- ljusens sken dämpades af skärmar i de svenska fär- gerna.
Det var full dager ute, klockan var knappt 3; men rullgardinerna voro nere och de på mattan släpande hvita spetsgardinerna, som fyllde hela fön- steröppningen i ett enda stycke, voro klädda med stensötans gröna blad.
Hvalföppningen mellan sa- longen och förmaket åt gården hade draperier af skira bomullstyger i de svenska färgerna, samman- hållna med knäckebrödskakor på breda blå gula band, och blå-gula skira guirlander, med påträdda bröd- kakor på jämna afstånd, bildade en effektfull, ori- ginell fris.
Och taflorna sedan!
Där viftade en ung viking på klippans brant sin hälsning åt hafvet, och midtemot flöto skimrande neckrosor på skogstjärnens mörka yta.
Jenny Lind i konsertdräkt och Kristina Nilsson med sina typiska svenska drag skådade ned från väggarna.
Bra såg allt ut och mening var det med hvarje detalj, åstadkommen med obetydliga re- surser, men med uppbjudande af mycken tid, möda och ett lefvande intresse för saken.
Men hvarför inga soffor, emmor och bord?
Det brukas så vid amerikanska mottagningar i hemmen utan stort utrymme, då ett notvarp väntas.
Gäster- na hälsas af värdinnan innanför salongens tröskel.
Stående på mattan samspråkar man då i grupper en stund, tills förfriskningar kringbjudas på bricka, eller den intellektuella trakteringen vidtager, under hvilken främmandet sitter på fällstolar.
Värdinnan själf är på sin vakt nära ingången för att mottaga försenade gäster och genast anvisa dem platser i all tysthet.
(Forts.) 7 — IDUN lärares död studerade han i Berlin för Joachim.
Fran sitt nittonde år bar han gjort konsertresor ge- nom Europa och Amerika, öfverallt inhöstande guld och lagrar, dock utan att därför själfbelåtet stanna i sin utveckling.
eller k v i n n o r, som vid stationer, större byar och samhäl- len vilja uppsätta en lättskött och lönande fabriksrörelse, kostande endast 2 — 300 kronor, hvilket till större delen kan få amorteras, torde anmäla sig i bref till » Läskdrycksma- skinförsäljare », adress Gumselii annonsbyrå, Malmö.
(G.
A M.
44132) O B S E R V E R A!
Bildadt fruntimmer skas som komp.
i liten fin affär ock öfverlämnas den jämte litet lager.
2000 kr.
fordras.
Svar t.
» Framtid » Iduns Hylin &amp; C FABRIKSAKTIEBOLAC KONGL.
HOFLEVERANTÖR.
= UTSTÄLLNINGSTVÅLAR: VIOL, HYACINTHE, HELIOTROPE, SYREN M.
FL.
T H E A - R O S - P A R F Y M M.
FL.
prisbelönta vid i8gy års utställning med GULDMEDALJ Fbrsäljcs i våra butiker S IJEGERINGSSRATAN — V E A TERLÅNGGATAN IQ.
A.
T.
6469.
A.
T.
2497. samt hos alla finare parfymhandlare Illt Illlllllllttlllllll i riket.
I II stämde om åtskilliga legat, bl.
a. ett till Artisternas och litteratörernas pensionskassa.
Den förmögenhet, fru Adler efterlämnar, anses öfverskrida millionen och närma sig halfannan million.
Fru Adler sörjes närmast af syskon, bland hvilka är premieraktören Axel Elmlund.
Under senare åren af sitt lif led hon mycket af en hjärtåkomma, som sedan förliden sommar höll henne bunden vid sän- gen.
Hennes fattiga funno dock vägen till hennes våning vid Kungsträdgården, och äfven under lidan- dets dagar kom hon ihåg att omhulda dem.
CHARLES GREGOROWITSCH.
Hans spel lär enligt kompetente domare i hög grad erinra om Wieniawskys, och det är väl det största beröm en violinist kan önska.
Sarasate lär ha gif- vit honom detta betyg: &gt;J£i alla nuvarande violini- ster tilltalar mig Gregorowitsch mest. » Gregorowitsch spelar ett utsökt instrument, en äkta Guarneriue, värd 20,000 frcs.
Få nu se, om han med den lyckas spela sig in i Stockholmspu- blikens hjärtan.
TPN KVINNLIG DONATOR.
Lördagen d.
14 januari afled i Stockholm änkefru Anna Charlotta Adler, född Elmlund.
Fru Adler hörde icke till dem, som älska ytlig, tom glans.
Nödens barn kände henne bättre än lyckans.
Få kvinnor i Stockholm torde ha öfvat en vidsträcktare och mera välsignelsebrin- gande välgörenhet i det tysta än hon.
Fru Adler uppnådde en ålder af 65 år.
Hon hade i barnlöst äktenskap varit förenad med grosshandla- ren C.
A. Adler.
Under makens lifstid affattade båda gemensamt ett testamente, i hvilket de done- rade betydande belopp till 6 stockholmska barm- härtighetsanstalter.
Efter mannens död upprättade fru Adler för sin del ett testamente, hvari hon be- TT) AMERNAS MIDDAG.
För turkiske ministerns fru, prinsessan Eminé, gaf härom aftonen mrs Arthur Herbert, engelska legationssekreterarens fru, i sin våning vid Strandvägen stor dammiddag, hvil- ken dessutom bevistades af utrikesministerns fru, grefvinnan Douglas, m. fl.
till ett tjugutal uppgå- ende damer ur den högre societeten.
Efter mid- dagen utfördes svenska nationaldansar.
T l L L FÖRESTÅNDARINNA I WALLINSKA SKO- LAN efter fröken Evelina Fahnehjelm har af styrelsen utsetts lärarinnan vid skolan fil.
kand. Agnes Henckel.
TTALIENSKA SPRÅKLEKTIONER.
Iduns läse- - L krets har ej kunnat undgå att lägga märke till en annons, som nu i flere år varit synlig i tidnin- gens spalter; annonsen är i och för sig själf ej märk- värdigare än andra sådana om lektioner i språk; men dess återkommande år efter år och dess egen- skap att behandla ett språk, som oaktadt dess skön- het bra litet studeras hos oss, gör att red.
velat åt den, som genom ofvan nämnda annons hvarje år då och då gör sig påmint, ägna några rader i notisafdelningen.
Fröken Caroline Dietricbson bör- jade sitt arbete såsom lärarinna i italienska härstä- des i början af år 1891, då hon jämte särskilda lek- tioner anordnade en s. k. kurs i italienska; från de sedan dess gångna åren kan hon uppvisa ett akt- ningsvärdt antal elever, hvilka alla vitsorda hennes plikttrogna arbete, paradt med en ej vanlig förmåga att intressera; genom hennes skickliga ledning hafva de icke blott på jämförelsevis kort tid inhämtat fär- dighet i det vackra språket, utan äfven fått göra bekantskap med den italienska litteraturen, hvilken bland oss nordbor är i det hela allt för litet känd.
Att fröken D. genom sin ort- och personalkännedom i Italien varit och är en tillmötesgående och god hjälpreda för dem, som äro nog lyckliga att få före- taga resan till piniernas och orangernas land, är en sak, som höjer hennes värde såsom lärarinna.
s v a r t, h v i t t och k u l ö r t från 65 ö r e till k r.
16: 45 pr meter — slätt randigt, rutigt, fasoneradt, damast etc. (cirka 240 olika kvalitéer och 2,000 olika färger, mönster etc).
DE män i = TjVREDRIKA BREMER-FORBUNDET.
Till vice ord- * • förande efter fiu Ellen Ankarsvärd har valts pro- fessorskan Agda Montelius.
£] rIARLES GREGOROWITSCH, den unge ryske violinisten, ger i kväll sin första konsert härstä- des, och har man skäl att hoppas, att hans upp- trädande skall bilda ett uppfriskande moment i vår hittills tämligen slappa musiksäsong.
Charles Gregorowitsch är född 1867 i Petersburg af polska föräldrar.
Han befanns som helt liten pojke vara ett musikaliskt underbarn, som firade alla ett underbarns triumfer.
Lyckligtvis fick han dock därjämte den gedignaste bildning: han var Wieniawskys förnämste elev, och efter denne store 1899. ön- eller 1 ä exp.
ficnncterg-Sidcn SIDEN-DAMAST FR. 9 0 ÖRE — 16,45 SIDEN-BASTTYGER pr robe • KR.
1 2, 3 0 — 5 8, 8 0 SIDEN-FOULARDER,tryckta, » 8 5 ÖRE — 3, 8 5 — ä k t a e n d a s t, d i r e k t från d å d e t m i n a HÅRFÄRGNINGRSKAM.
L a n d t m a n n a - &amp; Kredit- utan förberedelse, själfverkan- de, färgar på 5 min.
grått el.
rörtt hår och skägg till tvätt- kassan äkta blondt, brunt eller svart.
Fullt oskadlig!
Brukbar i åra- K:R 1 MYNTTORGET STOCEHOLM.
tal!
Pris 3 kr.
hos Parfume- DEPOSITIONSRÄNTA 5 % rie Dufva, Drottningg.
41.
- 5 % Fraktfritt till landsorten en- SPARKASSERÄNTA dast från E Grafstnnzt,, Styr- A hvarje sparkassebok kan lyftas intill mansg.
51, Sthlm.
Postsparm.
1,000 kr.
1 månaden utan uppsägning.
mottagas.
Agenter sökas.
i n f ö r s k r i f v e s f a b r i k e r — C.
E. Lagerström STOCKHOLM Frej amagasiuet SYFOEHÖRS- och MODEAFFÄR.
SPECIALITET: GARNERI.
GSARLIKLAR TILL KLÄDNINGAR o. KAPPOR.
8AL-SIDEN FR. 6 5 ÖRE — 16,45 SIDEN-GRENADINER » 9 0 ÖRE — 8, 6 5 SIDEN-BENGALINER » KR.
1,75 — 8, 3 5 pr mtr.
S i d e n - A r m ä r e s, M o n o p o l s, C r i s t a l l i q u e s, M o i r e a n t i q u e.
D u c h e s s e, P r i n c e s s e, M o s c o v i t e, M a r c e l l i n e s, sidentyger till t ä c k e n och f l a g g o r etc. etc. t u l l - o c h p o r t o f r i t t i h e m m e t.
— Profver och katalog med omgående.
— Dubbelt brefporto till Schweiz.
S i d e n - F a b r i k © » G.
H e n n e b e r g, (K.
&amp; K.
Hofleverantör.)
Väfskola i Örebro.
Undervisning XZ&amp;JFt — — uppsättning af alla för ett hem lämpliga väfnader i van- lig väfstol från 4 till 10 skaft, skånska all- mogeväfnader, damast m. m. NINA V. ENGESTRÖM.
lä C Z u r i c h.
i linnesömnad meddelas af bildad flicka.
Ny metod, utan tråckling.
Hvarje kurs (pris 15 kr.)
omfat- tar 1 månad, 3 timmar dagl.
Elev syr en- dast eget arbete.
Karin Egnér, Nybrogatan 53, 4 tr. Rikstel.
3530.
(98) M
Doktor Carl Fritzell.
Grefmagnigatan Aiedico-Mekaniska FOR LÄRAR N I N Zanderska Gymn k a i s e t n lO.
Stort Invärtes och barnsjukdomar.
sorteradt l a g e r af alla Institutet slags Hvardagar kl. 10 — %fiL, % 3 — S ö n - och hälgdagar kl. 10 — 11.
Allm.
tel. 58 98.
Tandläkare Sjöquist jyrttttninggotan SS.
fithlrn, af FÖRYÅR N I GSFACK siden, i ylle, linne s ä s o n g e n s o c h bomull a l l a Malmtorgsgatan 3.
Allm, Tel 40 22.
Öppet för herrar 7 — 10 och 2 — V20; för damer 11 — 1.
Behandlingen fortgår till 15 maj^ Gymnastikafgifter: 20 kr.
pr månad; 50 kr.
för 3 månader, 60 kr.
för hela vårter- minen.
Föreståndare: D:r Emil Zander, Träf- fas för herrar kl. ' / 8 — V2IO och 2 - 4; för damer kl. 11 — 1.
n y h e t e r.
som genomgått Stora lärarinneseminariet och äfven undervisar i musik, finnes af en händelse plats i Södra Dalarne att tillträda nu genast.
Betyg, referenser, löneanspråk samt fotografi insändas till » Bekväm plals », Dala-Husby p. r.
(123) Ä R A R I N N A med någon undervisnings- vana önskas med snaraste i en präst- gård för att undervisa tvänne flickor i van- liga skolämnen samt musik.
Hjälp i skrif- göromäl någon gång Löneanspråk lorde uppgifvas.
Svar till » Sofia », Kringlestad, Älfsborgs län.
(125) L Stjbehörsarf^lar och r OC B l Pya n r aQBP.
Sparkassa % % proc.
Kr ed - t i Ak e i t - B o a l g et, \ i.
jVI.
Lundberg, Köp alltid radiatorsmör!
Högs e t dt &amp; C o: ttvita E N S M Ä L B A R W K Ä R FL C I KA, uthyras af AKTIEBOLAGET 2 STOCKHOLMS HANDELSBANK O B S.
!
8 Arsenalsgatan 8.
S y d s v e n s k a F u l l s t ä n d i g t n y t t l a g e r.
Låga, bestämda priser.
Goda varor.
Största urval.
Profver franko på begäran.
Order å minst 25 kr.
levereras fritt vid närmaste järn- vägs- eller ångbåtsstation.
Stockholm, Fredsgatan 24.
Deposition 5 % Kapitalräkning 5 % Sparkasseräkning 5 % Upp- &amp; Äfskrifning 3 % Aktiebolaget S t o c k h o l m s Privat-Assistans.
Bank- &amp; Hufvudkontor 16 Regeringsgatan 1 6.
L E D I G A BgPIATSER S l u r e p l a n.
ENGELSKA M P h 32 Regeringsgatan 32 r LATS linnes nu genast för en anspråks- lös flicka af bildad familj, som är barn- kär och äger så stor vana vid småbarns sköt- sel, att hon kan åtaga, sig närmaste vården af ett sådant om 2:ne månaders ålder.
Den äger företräde, som dessutom är kompetent att lära andra barnet, en flicka om 6 års ål- der, första grunderna i läsning Den sökan- de bör äfven vara villig deltaga i sömnad och dylika förekommande göromål Svar med uppgift om ålder och löneanspråk samt åtföljdt af fotografi torde sändas till » W T.
H &gt;, Ramsberg p.
r.
(G.
75497) uttörsäljas — Stockholm — Specialitet: Bordeaux- &amp; Bourg-ogne-viner Billiga priser.
Originellaste f a n t a s i m ö b e l ft a m m a a d d a p a o p t o a l m a e m ^ a ^ P n r n a k ^ s t y c k e.
^ e d extra rabatt i fornnordisk stil för glödbränning ell.
.
målning.
Pris omå- lad kr.
25, stopp- ning af soff- o. stol- sitsarne ökar 10: 50.
Målad i hvitt och guld, stoppad 50 kr.
Målning i önskade kulörer verkställes.
Tidahofons Bruks Aktiebolag, Tidaholm.
(Försäljn.-mag. A u g.
27 H Beridarebansg.
o f f m 27, a Sthlm.)
n o X " H «.
Hoflevera^tor M.
D r o t t n i n g e n s U- D r o " ^ 3 5 sstora N Y O * 35 cirka 17 år gammal, erhåller god plats nu genast i bättre familj.
Svnr till » Barnkär », Allmänna Tidningskontoret, Norrköping (G.
75629) 1 Bru 0 K S, O r ä e r f ^ ' ^ ^ BILDAD, MUSIKALISK, men an- språkslös FLICKA med gladt lynne Önskar plats i ett respektabelt hem, helst där husmor saknas Hon vill med ordning och sparsamhet sköta hemmet samt med kärlek vårda barnen, om sådana finnas.
Goda referenser.
Svar.
till » A.
X.
», Norr- köping p. r.
(G.
75614) E N UNG, ANSPRÅKSLÖS FLICKA, som genomgått 7-klassigt läroverk, önskar komma i god familj, helst på landet för att undervisa mindre barn.
Svar till — a, Ud- devalla p r.
(128) U NG, B Ä T T R E FLICKA önskar plats som hjälp och sällskap åt äldre frun- timmer eller familj.
Är villig deltaga inom hemmet förefallande göromål.
Svar märkt » Sörmländska- *, Nyköpings postkontor (130) S U U 1 OM HUSFÖRESTÅNDARINNA önskar ett bättre fruntimmer plats hos ungkarl eller änkling eller i familj där fru finnes Finnes barn utlofvas öm och moderlig värd.
Pä lön fäsfes mindre afseende än pä ett bil- dadt hem Svar till » A.
&gt;, Värmlands Björ- neborg.
(S.
T A o- 958) U NDERVISNINGSVAN LÄRARINNA söker plats i familj på landet för att läsa med nybörjare Goda betyg finnas Svar till » Eva », Västerås p r (116) Plats såsom lärarinna Kungl.
fcofleverantör 18 Lästmakaregatan 18.
OtoS.
Instrumenter uthyras.
Qrebro Kex Bäst!
* Bil igast!
är Sveriges enda hjulsporfstidning och innehåller en mängd läsvärda och upplysande artiklar af stort intresse för både hjulryttare och hjul- ryttarinnor.
— Nya uppfinningar illustreras och beskrifvas.
Redaktör är e. o. KarnmarskrifVaren Anders Roswall, hvarjämte bidrag lämnas af Fil.
Kand. Natte Flygare (Ture Ström), Carl Hanner, signaturen t Lennart Hennings », Fil.
Kand- Valdemar Langlet, Adolf Öst- berg, Per From, Lars From m. fl.
OBS.!
Prenumerera på posten!
(G.
75111) I O PC I-al O Säljes hos herrar Speceri-, Delikatess- och Kaffehandlande.
Mnntöne fflUlllGllO Neutrala Kärntval till ylletvätt och Oleintvål till linnetvätt användes lämpli- gast sålunda: » V2 kg.
tvål kokas i 2 liter vatten; när tvålen är upplöst, tillsättes under om- röring 20 ä 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning neddoppas plaggen.
Vid ylletvätt böra såväl lösningen som sköljvattnet hafva 36 å 38 grader. » Finnas hos de flesta specerihandlare samt i mina butiker.
Silfvermedalj i Köpenhamn 1888.
Guldmedalj i Stockholm 1897.
N r 19 Stora Nygatan.
— N r 29 S t Paulsgatan.
för flickor i familj på landet erhålles af ung dam, som med bästa vitsord genomgått se- minarium i Stockholm eller annat högre läroverk för flickor.
Särskildt afseende fä- stes vid kompetens att undervisa i musik.
Ansökningar innehållande betygsafskrifter, uppgifter om den sökandes ålder och egen familj jämte andra rekommendationer, äf- vensom löneanspråk torde insändas till » N.
Z. », Nordiska snnonsbyrån, Göteborg.
(Nord.
A.
- B.
6704) NKEL, SNÄLL FLICKA med vana vid småbarns skötsel och något kunnig i matlagning samt villig dellaga i göromålen inomhus far plats genast i liten familj.
Lön 100 kr Svar med fotograii och uppgift om ålder till » Tore och Margit &gt;, Grängesberg.
(127) Ä T T R E FLICKA, villig i alla husliga göromål, barnkär, erhåller genast plats nära Stockholm.
Svar till Barnkär, Kungs- gatan 14, Tidningskont.
(129) ÖR FRISK, ANSPRÅKSLÖS FLICKA, som vill hafva tillsyn om mindre barn samt dellaga i inom hemmet förekommande göromål, finnes plats nu eller till våren.
Den som tagit småskollärarinneexamen har företräde Svar med uppgift om ålder och löneanspråk sändas till » A — gs », A n a m - mar p. r.
(71) l TNG, SPRÅKKUNNIG, MUSIKALISK U DÄM med fördelaktigt sätt och utseen- de får anställning som skrifbiträde och lek * tris, eventuell som värdinna, hos godsägare, som tillbringar vintern i hufvudsladen.
Svar med uppgift å ålder och villkor samt foto- graii till » K G. G. », Dagens Nyheters huf- vudkontor, Stockholm jtN ENKEL OCH A N S P R Å K S L Ö S FL1C- !i KA, kompetent att undervisa en gosse till inträde i elementarskolan samt uti mu- sik, erhåller anställning å Gotland Svar med uppgift å pretentioner m. m, sändes till Ingeniör F. Nilsson, Rute.
(Höj TpILL 24 A P R I L önskas en i alla afseen- _L den respektabel person, som kan och vill åtaga sig.
att med hjälp, då så behöf- ves, med ordning och omtanke utföra de vanliga bushållsgöromålen i ett cirka 6 per- soners hushåll pa landet, såsom matlagning — äfven finare, dä så påfordras — bakning, syltning och dylikt, samt vid husmoderns bortavaro, ansvara för hemmet och barnens vård; med ett ord, en person för hvilken man kan hysa fullt förtroende.
Ansökan jämte betygsafskrifter och rekom- mendationer samt uppgift om löneanspråk insändas till ' Bruk », Hedemora.
(110) KICKLIG L Ä R A R I N N A önskas för 2:ne flickor om 14 år.
Språkskicklighet ön- skas.
Betyg, lönevillkor och fotografi sän- des adress kammarherre C.
C:son Wästfelt, Kölingsholm &amp; Kylingared.
(133 ' E B F I Oaktadt kafie nu är bi i l igt, så bör ni dock betänka att det är mycket skadligt att dricka det enbart, synner- ligast de billigaste sorterna, hvarför det är nödvändigt att till vanligt kaffe blanda en hälsosom haffetillsättning för att undvika kaffeförgiftning, och det är af pro- fessorer och läkare erkändt att Stockholots Kaffe-Aktiebolags latutdkaffe blandadt till kaffe gifver den hälsosammaste, billigaste och mest välsmakande kaffedryck.
Detta intubikaffe säljes i hvarje välordnad speceri- och diversehandel i paketer ä 25 och å 10 öre, men bör man akta sig för alla värdelösa efterap- ningar, som gå under namn af äkta, prima eller andra benämningar, hvarför man bör efterse att a hvarje paket är tryckt firmans namn, Stockho ms Kaffe-Ak- tiebolag, samt dess fabriksmärke med ordet » Patent », ty endast dessa äro verk- ligt äkta och garanterade att innehålla ett hälsosamt och godt fabrikat.
E N UNG FLICKA af familj, elev i Ric- hard Anderssons pianoskola, önskar mu- sik.elever.
Priset moderat.
Rekommenda- tioner finnas.
Svar » Till 99 » torde inläm- nas å Iduns kontor.
(.90) Medaljen SnörAe i l La Grac e i use.
Detta så mycket omtyckta och för äldre, korpulenta personer rekommenderade snör- lif, som förut endast har funnits hos Hen- ri c Labatt, finnes nu i stort lager hos undertecknad.
Snörlifvet tillsändes, om lifvidden uppgifves.
INFÖDD önskar undervisa i engelska och musik i privat hus med början i april eller maj.
På lön fästes ej så mycket afseende som på ett godt bemötande Reflekterande vände sig till Kamrer Biller, Nybrogatan 27, 3 tr., Stockholm.
(S.
T.
A.
H.
38 * 4) till minne af Konung Oscar II:s 70-års-dag den 21 jan.
1899, säljes hos de flesta Bok- handlare och i Cigarraffärerna i riket samt 1 i parti hos John Fröberg, Finspong, och Tenn- &amp; Metall förädlings Akt.
Bol., Agne- gatan 10, Stockholm.
Medaljen kan erhål- las i silfver å kr.
15, i brons å kr.
4 och i brittaniametall å kr.
1:50.
Vid partiköp rabatt.
(S.
T.
A.
55592) Amanda Smedberg, 2 9 Drottninggatan 29.
Skandia Kufvu2koniof.
I S P 7 Mynttorget LATS T TJÄNSTEMANNAFAMILJ fin- nes på grund af sjukdom, för en jung- fru van att tjäna ensam och kan ansvara för matlagningen.
Fina rekommendationer fordras.
19 Tyska brunn, 3 tr., Stockholm.
(135) E N UNG FLICKA af god familj önskar komma i bildadt hem på landet.
Önskar deltaga i husliga göromål.
En mindre be- talning erlägges.
Svar till » E.
F. », Iduns exp.
(104) E N UNG FLICKA önskar komma i en familj för att lära allt hvad till ett väl ordnadt hushåll hörer Är äfven villig att betala något.
Svar till » X 20 », Mönsterås P_r (114) r \ EBILDETE JUNGE DAME (Liibeckerin) IjT sucht SlefTtmg in feincm Iiause als Ge- sellschafterin oder bei Kindern Off u.
» H.
5« », an Hasse ' s Ann.
Exp, Liibeck E N UNG D A M, nordtyska, söker plats så- som guvernant eller sällskapsdam, talar flytande fransyska Har tagit examen i Pa- ris och prel. examen i Tyskland Svar till G.
S.
Rekommendation erhålles genom Fröken Lily Härd af Segerstad, Vasag 4, Stockholm - 1136) P LATS ÖNSKAS nu genast för en ung flicka att komma i prästgård eller annat bättre hem på landet för att lära alla inom elt hem förekommande sysslor.
Svar till Fru I. Sjöberg, Oskarshamn.
(134) |.&gt;N FLICKA A F GOD FAMILJ önskar _CJ anställning hos någon af hrr kronofog- dar eller häradsskrifvare, för att dels bi- träda med skrifgöromål, dels biträda frun med handarbeten och lättare hushällsgöro- mål.
Små pretentioner, men tacksam för ett vänligt godt hem.
Benägna svar under adress » Enkel och villig », Iduns exp, Stock- holm.
(137) N VILLIG, A N S P R Å K S L Ö S FLICKA, med håg och lust för handel, Önskar an- ställning såsom biträde i en finare affär i landsorten; har små pretentioner, men ön- skar blifva ansedd såsom medlem i ett godt och aktadt hem Svar torde lämnas under adress » Merkurius&gt;, Iduns exp., Stockholm.
E E N FLICKA Önskar inackordering i bil- dadt hem på landet.
Svar med billi- gaste prisuppgift under adress » Kerstin », Jönköping p. r.
(131) T N A C K O R D E R I N G PÄ L A N D E T från J_ början eller mediet af april önskas af en ung flicka i ett godt, bildadt och gladt hem, där tillfälle finnes att lära hushåll m. m.
Svar med uppgift om pris m m torde snarast sändas till » G L. » under adress Nordiska annonsbyrån, Göteborg.
(Nord.
A - B 6 (596) EN P R Ä S T G Å R D uti Östergötland mot- tagas flickor till inackordering.
Under- visning lämnas i handarbeten, väfnader och hushållsgöromal m. m Svar till N. N-, adress Fru, Olsson, Barek.
Tranas .. I
