# ID: svediakorp-per1310
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,672
# sentences: 704
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 87 (662).
ONSDAGEN PRENUMERATIONSPRIS PR Å R: IDDN - — KR.
5: - IDUNS MODETIDN.
MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
— &gt; 5: - IDUNS MODETID: OTAN PL.
&gt; 3: - REDAKTÖR UTGIFNINGSDAGAR: HVARJE O N S D A G OCH L Ö R D A G.
LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE.
E. TECKNADT FÖR IDUN REDAKTIONSSEKR.
: AF A. Blomberg foto.
ANNA.
EFTER ETT OIJEFÄEGSPORTKÄTT PÅ GRIPSHOLM, SÄLLAN K O M M E R turisten till lan- det vid Weichselns breda stränder, där ännu i dag Västeuropa och Östeuropa mötas m e d sina olikar- tade lefnadsförhållanden och intressen.
Och dock har detta land, det forna Polen, åt- OCH UTGIFVARE: H E L L B E R G 1899.
BYRÅ defulla JOHAN 12:TE ÅRG.
OCH EXPEDITION: KLARA S.
KYRKOGATA 1 6, lTR.
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
WRANGEL.
PRINSESSAN 1 NOVEMBER F R I T H I O F PRINSESSAN ANNA.
E T T H I S T O R I S K T KVIN- NOPORTRÄTT, DEN ÖPPEN KL. 1 0 — 5.
N O R D L I N G, ALLM.
TEL. 6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6 skilligt märkligt att bjuda främ- lingen.
Vid flodens öfre lopp kan han bäst studera den polska na- tionaliteten och, i städer som Kra- kau och Warschau, ingalunda dess förfall, utan dess framåtskridande.
De smärre städerna vid flodens nedre lopp hafva åter i mångt och mycket bevarat den gamla fysiono- mien i det yttre.
Närmast tänker jag då på det stolta Marienburg; men äfven Marienwerder och, ett stycke från Weichselns mynning, Frauenburg hafva åtskilligt kvar från ordensriddames tid, framför allt de befästade domkyrkorna.
All- ra mest intressant är emellertid Danzig — ett ' slags förstoradt och förskönadt Liibeck —, som i ståtlig renässansprägel öfvergår äfven sina nederländska f ö- EOMMISSIONARER ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL- DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
STOCKHOLM, IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
trakter hoppades återfinna.
Och jag fann det också i Mariakyrkan, på den mest framskjutna plats vid koret; imponerande ter det sig ännu trots ett begyrmande förfall, i ädel, bland nordens renässansverk sällsynt konstnärlig gestalt.
Det är grafvården öfver prinsessan Anna, konung Johans dotter, konung Sigismunds syster.
För tre hundra år sedan voro svenskar inga sällsynta gäster i dessa trakter.
Legitimi- tetskänsla, kärlek till konung Johans hus, i några fall tillgifvenhet för den katolska reli- gionen lockade dem hit, oafsedt alla enskilda beräkningar.
Här såg man den statskloke herr Lindorm Bonde, den sluge Clas Bjelke, medlemmar af familjerna Stenbock, Fleming, Posse, samt gamle grefve Pehrs söner, Erik och Gustaf Brahe, och magar, Erik och Johan rebilder.
Också Thorn, den ännu starkt befästa gränsstaden, har i arkitektoniskt afseende myc- ket sevärdt att visa.
A t Weich- seln äro de gam- la muraine och tornen väl be- varade.
Ståtligt reser sig ännu det gamla råd- huset, där Karl X rätt länge re- sider-at, och som icke tyckes blif- vit synnerligen medtaget af Karl XII:s bomber.
Intressantast för konstforskaren äro emellertid de tre gamla kyr- korna, S. Ma- ria, S. Johan- nes och S. Ja- cob, som visa skilda typer af den nordeurope- iska tegelstilen och i sitt inre hysa många vär- minnesmärken.
Det är ett af dessa min- nesmärken, som är särskildt värdefullt för oss sven- skar, och som jag i som- mar under en resa i dessa GRAFVÅRDEN ÖFVER PRINSESSAN ANNA I MARIAKYRKAN I THORN.
IDUN 1899.
Sparre, samt Johan Gyllenstierna, för att nu nämna blott de mera lysande namnen.
Många utaf desse svenske herrar stannade kvar i Polen, där t. ex. Gyllenstierna blef amiral och Gustaf Brahe fältmarskalk.
Mest vistades de i Danzig och det omgifvande preussiska lan- det; där voro de närmare det kära foster- landet, där hade de också en centralpunkt, som särskildt för protestanterna var dyrbar, i prinsessan Annas hof i Strasburg.
Strasburg (eller Brodnitza) är en mindre stad vid DreweDz, gränsfloden mellan Väst- preussen och Polen, hvilken, efter att hafva passerat Gollub, utfaller i Weichseln nära Thorn.
Hvi lefde hon här så ensam, fjärran från sitt fosterland?
Kärleken till brodern och afskyn för far- brodern, hertig Carl, kunna förklara m y c k e t; dock icke allt.
Hennes historia är ännu icke skrifven — det vore en värdig uppgift för någon af våra häfdaforskande damer.
Endast konturerna till hennes lefnad känner man.
Prinsessan Anna föddes den 17 maj 1568 på Eskilstuna slott och bars till dopet af änke- drottningen Katharina (Stenbock).
Föräldrarna hade då nyss lämnat fängelset, där hennes broder Sigismund samt den såsom späd af- lidna systern Isabella kommit till världen.
Snart skulle dock hennes fader bestiga Sveriges konungatron.
Hon erhöll af sin moder, den förträffliga Katharina Jagellonika, en både vårdad och from uppfostran.
Den katolska läran, som modern varmt omfattade, kunde hon dock icke blifva tillgifven; och hon fick fullkom- lig afsmak för densamma genom hvad hon såg af jesuiternas makinationer vid moderns döds- läger.
Att fadern två år senare (1585) gifte o m sig med Gunila Bjelke, som var två år yngre än Anna, hade denna naturligtvis svårt att bära med jämnmod.
Med glädje mottog hon därför anbudet att hälsa på sin moster, drottning Anna af Polen, efter hvilken hon blifvit uppkallad.
Denna hade på våren 1587 blifvit änka och inbjöd nu sina systerbarn, Sigismund och Anna, att komma öfver till Polen.
Den förre hade hon tänkt sig till Stefan Batorys efterträdare, och hon lyckades verkligen genomdrifva sin plan.
Med fröken Anna följde då hennes kusin Sigrid, Eriks dotter, hvilken dock strax därpå lämnade henne för att träda i brudstol.
Äfven en annan kusin, Edvard Fortunatus af Baden, markgrefvinnan Cecilias son, bevistade Sigis- munds kröning.
I augusti 1589 medföljde hon brodern till Reval, där de sammanträffade med konung Johan; och med denne for hon så vidare till Sverige.
Åter två år senare, när Sigismund rustade till bröllop med den habsburgska prinsessan, fick hans syster tillfälle komma ut till honom.
Hon for då i sin faders ställe och hade dyr- bara presenter samt ett stort följe med sig; såsom marskalk tjänstgjorde Johan Sparre och dennes fru, Margareta Brahe, såsom hof- mästarinna.
Anna hjälpte sin broder med förberedelserna till bröllopet, som i Krakau firades i maj 1592.
H o n hade där tillfälle att uppvakta sin faster, den nyss omtalade Cecilia, som kom att hälsa på sin brorson, och hvilken, särskildt på grund af sin öfver- gång till katolicismen, nu blef mycket väl mottagen och uppmärksammad.
När Sigismund följande år efter fadrens död skulle taga sitt arfrike i besittning, stod den trogna systern åter vid hans sida.
Eesan hem var emellertid besvärlig nog.
Först ut- bröto oroligheter under deras vistelse i Danzig emellan de protestantiske borgarne och de katolske polackarne.
A l t de senare icke lyc- — 2 — kades att upphetsa konungen mot de förre, var nog Annas, jämte Ture Bjelkes, förtjänst.
På Östersjön hindrades sedan flottan af storm och blef en gång tillbakadrif ven till preussiska kusten.
I Sverige stannade vår prinsessa nu till hösten 1598, då Sigismund för tredje och sista gången lämnade sitt fosterland.
Under dessa fem år bodde hon på Stegeborg.
Det var där hon 1595 grep sig an att låta för- mäla Sigrid Brahe med Johan Gyllenstierna, då de motsträfviga familjerna visste o m intet.
Hennes farbroder, hertig Carl, var då när- varande; men stämningen mellan dem blef snart mindre vänskaplig, när hon såg hans själfrådiga tendenser allt mera framträda.
Då hertigens folk 1598 intog Stegeborg, blefvo också fröken Annas tillhörigheter — särskildt nämnas hennes » tapeter » — därifrån bort- tagna.
Med harm i hjärtat lämnade Anna Sverige, som hon aldrig mera skulle återse; förgäfves hoppades hon, att hennes broder snart skulle återvända dit med en stor härsmakt för att krossa hertigens välde (men visserligen icke för att införa katolicismen).
Några egennyttiga planer synes hon icke haft; och o m det ligger någon sanning i Carls insinuation om, att Erik Sparre haft tanke på att låta upphöja Anna till regentinna af Sverige efter fadrens död — kanske då förmäld med Sparres svåger Gustaf Brahe —, så har man icke någon historisk rätt att tro tillägget i den Carlska rim- krönikan: Thetta behagade Fröken Anna full wäl Och förglömde både wett och skiäl.
* Och hvilka skamliga beskyllningar utslun- gar icke hertigen i sin beryktade rimkrönika o m Annas kärleksförhållanden!
För eftervärlden är det naturligtvis svårt att komma till full klarhet i dylika frågor.
Man vet ju emellertid t. ex. af prinsessan Cecilias historia, huru mycket tendenslögnen och den förstorande traditionen kunna spinna tillsamman.
Att Anna tyckt o m Gustaf Brahe, som hon ofta träffat ända från barndomen, är icke osannolikt.
Han var en ridderlig ung man och kunde väl spela på luta; » henne beha- gade den söte melodie », säger hertigen.
Kan- ske lefde ungdomskärleken länge kvar, äfven sedan hoppet om en förening strandat.
Gustaf Brahe knöt andra förbindelser.
Med Anna von Reibnitz fick han sonen Johan Gustafsson (Örnevinge); han förblef dock ogift.
Prin- sessan hade, berättar det af hertig Carl ut- kolporterade ryktet, sedan omhuldat en polsk sekreterare, som » månde om hennes saker w e t e ».
Men Carl var dock med att 1596 förlofva henne med markgrefven Georg Hans af Brandenburg.
Han uppbar hennes brud- skatt, hvilken redan på riksdagen 1590 hade bestämts mycket riklig; men när bröllopet icke blef af, behöll hertigen skatten.
Och dock djärfves han påstå i sin krönika, att hon » lade all sin hug på guld och ädla stenar »!
Huru oegennyttig visade sig icke fröken Anna gent emot sin broderi Denne lär än- dock en gång, när han var led vid det polska regementet, tänkt låta upphöja henne till drott- ning af Polen såsom maka åt en österrikisk prins, en plan, åt hvilken systern väl icke gärna velat låna sig.
Det rika arfvet efter deras 1596 aflidna moster, drottning Anna, lämnade prinsessan helt och hållet åt sin broder; till underhåll upplät han sedermera åt henne starostierna Strasburg och Gollub.
Hennes hjälpsamhet, hvarom nu några drag skola anföras, talar också emot farbro- derns utsaga; med litet större samvetsgrann- het borde denne i sin egen där yttrade sats: krönika betänkt sin Historie-skrifvare bör skrifva sant.
Att prinsessan Anna skulle visa sig sär- skildt välvillig mot de svenskar, som blifvit Sigismund trogne, må vara naturligt; för dem, som fasthöllo v i d den evangeliska läran, blef hon, till och med emot brodern och hans jesuiter, ett stöd.
En af sönerna till Johan Gyllenstierna och Sigrid Brahe, till hvilka hon j u stod i särskild förpliktelse, lät hon upp- fostra i den protestantiska läran, under det en annan af dem blef katolik, väl genom Sigismunds inverkan.
Men äfven mot de svenska fångarne visade hon sitt välvilliga, försonande sinnelag.
Bekant är, huru hon omhuldade Jacob de la Gardie och Carl Carlsson Gyllenhielm.
Den senare var ändock son till hennes fiende hertig Carl; men oädel långsinthet låg icke i Annas ka- raktär.
Ehuru hon ifrigt åstundade, att den äldre Wasalinien skulle kunna återtaga Sveriges rike, arbetade hon på att försona de krigande fränderna — hon hade redan under fadrens tid sökt stilla de politiska fejderna och verka för de då fångne svenske stats- männens befrielse.
För denna försoningstanke synes hon vunnit Gyllenhielm, som också sedan höll sitt löfte till henne att verka för freden mellan de båda Wasahusen.
Rörande är att läsa om afskedet mellan dessa kusiner (på hösten 1613); fröken Anna gaf herr Carl, jämte penningar till hemresan, en bönbok med uppmaning att » bedja för henne, som var af samma tro ».
Det måste känts bittert för den ensamma prinsessan, särdeles under andra årtiondet af 1600-talet, att så många af de landsflyktige svenskarne lämnade henne.
Somliga rycktes bort af d ö d e n; så Erik, Gustaf och Sigrid Brahe samt dennas make Johan Gyllenstierna.
Andra återvände till Sverige, sedan Gustaf Adolf erbjudit dem försoning.
Sin hoftärna Elisabeth Oxenstierna, hvilken, tidigt föräldra- lös, medföljt prinsessan till Polen, och som Gyllenhielm träffat vid sitt afsked från denna i Warschau, måste hon också slutligen gifva lof att vända åter till fosterlandet.
Jungfru Elisabeth var sannolikt den sista svenskfödda hofdamen hos fröken Anna.
* Ett annat vackert drag hos prinsessan var hennes omsorg om de i det polska riket, sär- deles i dess norra och västra delar, spridda protestanterne.
Det var en tid, då jesuiterna förmått Sigismund förhindra, att hos hans syster luthersk gudstjänst fick hållas.
Men inför hennes rörande trohet och uppoffring kunde icke Sigismunds stränghet länge bestå.
Och han fick tåla, att hon verksamt, ehuru i all stillhet, motarbetade jesuiternas planer äfven i andra delar af riket.
Med Danzigs protestanter stod hon i liflig beröring, åtminstone ända från 1591, då hon rekommenderade en pastor Farenheidt till att blifva predikant vid Petrikyrkan därstädes.
Man finner henne ofta hos stadens magistrat lägga sig ut för hjälpsökande och nödlidande.
Själf lindrade hon nöden på allt sätt.
Från peståret 1613 berättas t. ex., att hon med rika gåfvor understödde den svårt hem- sökta staden Fraustadt i Stor-Polen, hvars evangeliske pastor var den bekante författaren och psalmisten Valerius Herberger.
Mot denne, som af Sigismunds jesuitiska regering blifvit förföljd, visade sig prinsessan särdeles bevågen och sökte genom välgärningar liksom motväga broderns handlingssätt.
- Prinsessan Anna hade ärft många af mo- derns utmärkta egenskaper.
Kärnan i hennes karaktär var uppoffrande trofasthet och ädel försonlighet.
Men därtill var hon duglig och arbetsam; hon var också intresserad för åt- skilliga slöjder och konster — ett arf efter fadern.
Särskildt lär hon älskat trädgårds- konsten; härom vittnade nog en gång omgif- ningarna till det nu mestadels förstörda slottet i Strasburg.
Att döma af det porträtt från hennes ung- domstid, som förvaras å Gripsholm och af hvilket Idun i dag återgifver en för tidningen tagen fotografisk kopia, hade hon ett långt ifrån obehagligt utseende, ehuru hon måhända icke kunde kallas skön.
Den liggande statyn å grafmonumentet visar en hög panna, lång rak näsa och liten mun.
i * Under de sista åren, då hon synes lefvat tämligen ensam och tillbakadragen på Stras- burgs slott, nådde henne underrättelserna o m hennes kusins, konung Gustaf Adolf, fram- gångar mot de polska vapnen.
För sin bro- ders skull har detta väl smärtat henne; men.
vi hafva svårt att tänka oss annat, än att det på djupet fanns hos henne en sympati med den unge svenske protestanthöfdingens ädla väsen.
Några år efter hennes död — som inträffade den 26 februari 1626 — n e d t r ä n g d e de svenska härarne ända till Strasburg; sta- den och slottet intogos och blefvo rätt länge en replipunkt för de svenske fältherrarnes operationer.
Prinsessan Anna stod då ännu obegrafven i Strasburgs slottskyrka, d. v.
s. hon hade ännu icke fått den efter tidens sed erforder- liga högtidliga likbegängelsen.
Gustaf Adolf hade tänkt låta föranstalta denna, men hann ej utföra sin plan.
Först tio år efter döden fördes hennes jordiska kvarlefvor till sitt sista hvilorum.
Hennes brorson Wladislaw, nu konung i Polen, hade låtit bygga ett särskildt grafkapell v i d koret i den vackra, då prote- stantiska Mariakyrkan i Thorn, där många förnäma personer hvilade.
Huru omtyckt prinsessan var af befolkningen, visar beskrif- ningen på det ståtliga liktåget från Strasburg till Thorn.
På begrafningsdagen den 16 juli 1636 höllos i Thorn likceremonier på både tyska och polska; och den berömde tyske skalden Maria Opitz, som nu blifvit polsk historiegraf, men också stod den svenska re- geringen nära, utskickade en praktfull pane- gyrik öfver prinsessan.
Den vackra grafvården, utförd i ädel och måttfull renässans, som snart därefter upp- sattes, hade konung Wladislaw sannolikt låtit beställa hos någon nederländsk konstnär.
Mar- morstatyn hvilar på en bädd af alabaster med förgyllningar; katafalken och postamentet äro af svart marmor m e d hvita ornament; den af furst Ratziwill författade inskriften kom aldrig att blifva inhuggen.
Den ståtliga portalfor- made omfattningen, som något bortskymmes af den kolossala altardekorationen, är utförd i svart och hvit marmor med guld och färger.
Den prydes af allegoriska figurer (tron, hoppet och kärleken?)
samt af Wasa-, Svea- och Göta-vapnen.
Grafvården, som tyckes varit bortglömd under ett par hundrade år, men som nu af tyska och polska forskare uppsökts, har på det hela trotsat tiden rätt väl.
Nu börjar den emellertid att förfalla och kyrkan har inga medel att bevara den.
Kapellets utåt halfrunda mur är mycket bristfällig, de alle- goriska figurernas armar afslagna, liksom flere ornament samt prinsessans händer skadade.
De flesta bitarne finnas dock i behåll.
Det vackra dithörande trägallret ligger sedan länge 3 IDUN - i en skräpkammare, men torde kunna åter uppsättas.
Man har frågat mig i Thorn, o m icke i Sverige något kunde göras för upphjälpandet och bibehållandet af detta grafmonument öfver en svensk prinsessa, som väl lefde sin mesta tid och dog i främmande land, men som hade sitt fädernesland alltjämt kärt, och som be- skyddat och understödt så många af dess söner och döttrar.
Kanske just Sveriges kvinnor skulle vilja åtaga sig detta kärleksverk — det vore att på sitt sätt utföra den store Gustaf Adolfs försonande tanke.
Anna af Wasa var en af de svenska kvinnor, som mest gjort det svenska namnet heder bland främ- mande folk.
K VINNOFRÅGAN TILL OCH STRÖMNINGARNA.
KULTUR- ETTBIDRAG KVINNOEMANCIPATIONENS STORIA.
A F I.
A.
D A V I D S S O N.
FORTS. FRÅN FÖREG.
N:K. HI- I ETT A F sina skådespel yttrar Aristophanes: » Enligt min åsikt skall kvinnan efter detta lifvet ej blifva delaktig af något kommande lif !&gt; Således skulle enligt Aristophanes en man, äfven den fegaste och brottsligaste, lefva evin- nerligen, men en kvinna, äfven den ädlaste och bästa bland kvinnor, för alltid upphöra att existera efter döden I Detta må j u kunna förlåtas Aristophanes, t y han var j u endast en &gt;hedning », men hvad skall man säga om, att det i sjätte århundradet efter Kristi fö- delse på ett kristet kyrkomöte i Nåcon upp- ställdes den frågan: » Har kvinnan någon själ! » och att denna fråga till slut m e d ringa röst- öfvervikt blef bejakad!
Och att denna fråga mer än en gång uppställdes af teologerna under medeltiden och ibland besvarades ne- kande, synes af en lärd latinsk afhandling, som trycktes så sent som 1641 och heter: » Mulieres scilicet non esse homines, Christum ergo pro iis non esse possum, nec eas salvari » d. v. s.
» bevis för att kvinnorna icke äro människor, att följaktligen Kristus icke dött för dem och att de således ej kunna blifva frälsta! » Det synes häraf, att den kristna ortodoxien ej bidragit till att höja kvinnans anseende.
Tvärtom har den ortodoxa kristen- domen alltid i kvinnan sett förförerskan, som förde synden in i världen och bragte mannen på fall.
Ja, tallösa äro de anathemer, som af religiösa författare blifvit slungade mot kvin- norna.
Jag vill blott anföra tvänne bevis, det ena från den katolska kyrkans första århun- drade, det andra från dess adertonde århun- drade!
» Kvinna, » utropar Tertullianus, » d u borde ständigt gå i sorg och trasor med ögo- nen fulla af ångerns tårar för att komma en att glömma, att du bragt människosläktet på fall!
Kvinna, du är porten till helvetet! » Det är den religiösa passionen, som så talar genom den afrikanske biskopens mun!
Det andra profvet är af den franske biskop- en Bossuet.
Han säger: » Kvinnorna böra ihåg- komma sin härkomst, och, utan att alltför mycket prisa sin finkänslighet, böra de erinra sig, att, när allt kommer omkring, de blott äro ett öfvertaligt ben, som ej har någon annan skönhet än den Gud behagat förläna detsamma! » Sant är också, att i bibeln, särskildt i gamla testamentet, lämnas stöd för dylika nedsättan- de uttalanden o m kvinnorna.
Så t. ex. säger den vise konung Salonio, som j u lär hafva varit en stor kvinnokännare — han hade j u 700 hustrur • — följande vackra saker om kvin- n a n: » Från hennes hus leda helvetets vägar 1899. till dödens afgrunder, » och på ett annat ställe: » Kvinnan liknar jägarens nät; hennes hjärta är en snara och hennes händer äro fjättrar! » Dock är det äfven sant, att i bibeln finnas uttalanden o m kvinnan i alldeles motsatt anda, men o m vi närmare granska dessa, skola vi finna, att de alla hafva afseende på kvinnan i egenskap af hustru och maka åt mannen.
Så t. ex. säger den vise konungen: » En om- tänksam hustru är en krona för sin man, » och apostelen Paulus kallar hustrun för » man- nens ära ».
Det var dock endast i österlandet i forn- tiden och hos de folk i västerlandet, som rönte inflytande af österlandets kulturström- ningar, där man hade så låga tankar om kvin- nans natnr och följaktligen behandlade henne på ett förnedrande sätt.
Vända vi oss där- emot till de » barbariska » folken i forntiden, kelter och germaner, så finna vi, att kvinnan hos dem tvärtom ansågs som ett mannen öfverläg- set väsen.
Den gamle romerske skriftställa- ren Tacitus anmärker " också med förvåning, » att germanerna i kvinnan funno någonting heligt (aliquid sanctum et providum) och pro- fetiskt, och därför », säger han, » hvarken af- visa de kvinnornas råd eller förakta deras svar! » — Den germaniska kvinnan kände därför ej det tvång, som fördystrade lifvet för hennes medsystrar hos Orientens folk och kul- turfolken i västerlandet under forntiden.
Hem- ma i sina fäders hus ägde döttrarna nästan samma frihet som i våra dagar.
De deltogo i alla husets angelägenheter; de kunde gå ut och göra utfärder tillsammans med männen och mottaga besök af män, när ' dessa voro af släkten eller närmare bekanta.
Vid gästa- bud, vid folknöjen, vid alla högtidliga tillfäl- len var kvinnan med som prydnad i männens lag.
Äfven hade man en vacker sed, som saknar motstycke hos något annat folk i forn- tiden, att nämligen, då en fader ville hedra sina gäster, han lät sin fagra dotter bära hornet, fyldt med mjöd eller vin, fram till hedersgästen och dricka honom till.
Döttrarna själfva ägde dock ännu ingen rådighet öfver sitt giftermål, utan köp, handladt med fader eller närmaste fränder, var den lagliga formen för äktenskapet.
* De gamla germanerna och kelterna hade flere hustrur allt efter råd och lägenhet.
Konung Dagobert hade ej mindre än 600, och till och med Karl den store skall hafva haft samti- digt 4 stycken.
Det är nämligen först genom kristendomens införande bland kelter och ger- maner, som monogamien blifvit rådande bland dem.
Ofta blef en af mannens hustrur offrad på hans graf för att ledsaga honom in i det tillkommande lifvet, liksom ända in i våra dagar änkorna i Indien brukat brännas på den aflidne makens bål.
Hos germanerna och kel- terna måste dock ett sådant offer vara fri- villigt å änkans sida.
(Forts.) * Ett sådant brudköp kallades » mundium » eller hemgift.
Ju rikare friaren var, dess mer gaf han i hemgift.
Höfdingarne gåfvo stundom, enligt hvad Gregorius af Tours berättar, i sin Historia Franco- rum, hela byar i hemgift; ja, det gick så långt, att den &gt;lombardiska lagen », för att sätta en gräns för friarnes gifmildhet, bestämde, att man ej finge gifva mer än en fjärdedel af sin förmögenhet i hemgift.
Utom denna hemgift till brudens fader eller släk- tingar måste friaren äfven gifva en särskild gåfva till bruden, hvilken hos våra nordiska och german- ska förfäder kallades » morganegiba » eller » morgon- gåfva » och hos kelterna » tinuscra » på Irland, » cowyll » i Gallien.
Denna gåfva utbetalades hos germanerna dagen efter, hos kelterna dagen före bröllopsnatten.
Hvarken hos greker eller romare förekom det, att friaren gaf bruden någon säiskild gåfva.
IDUN _ 1899.
4 onsdag, då är det kanske inte för tidigt?
Då är det nog a f g j o r d t.
.
.
» Landshöfdingen såg helt skälmsk ut, lik- som ville han säga: » Det får jag inte tala om ännu, » men förklarade därpå, att » o m vi inte komme m e d det förr, så.
.
.
» Och så fingo vi hans senaste porträtt, som vi i dag ha nöjet meddela.
Jesper Ingevald Crusebjörn, vår n y e krigs- minister, är född 1843 och tillhör en gammal adlig ätt, som härstammar från handelsman- nen i Lybeck Frans Kruse, hvilkens son, lands- höfdingen Peter Kruse, adlades år 1622.
Landshöfdingsstolen tycks således allt från förstone ha väl behagat Crusebjörnarne.
Också säges det, att den nye krigsministern nu gjort till villkor v i d öfvertagande af den Rappeska taburetten vid konungens råds bord, att höf- dingeposten i Umeå tillsvidare hålles obesatt och för hans räkning förvaltas af vikarie.
Hans föräldrar voro numera aflidne hof- junkaren F. A.
Crusebjörn och hans maka, Lovisa Fougt, hvilken, som sagdt, ännu är i lifvet.
Framstående generalstabsoffieer, öfverste i armén och chef för Jämtlands fältjägarkår, utnämndes han år 1891 till landshöfding för Västerbottens län.
Han är ock, som bekant, ledamot af riksdagens första kammare.
Sedan 1873 är minister Crusebjörn i äkten- skap förenad m e d Augusta Bahrman och har med henne en son och en dotter.
G FLORMAN FOTO.
J.
I.
CRUSEBJÖKN.
VAR NYE KRIGSMINISTER.
M INISTERSKIFTE nu igen!
Fortgår det på det här viset, blir det snart icke många kvar af excellensen Boströms bepröf- vade män.
Landshöfding Crusebjörn i Umeå skall nu blifva friherre JRappes efterträdare.
Hvarifrån skola vi månne få hans porträtt? » » Kanske han holm? » har släktingar ETT 50-ÅRSJUBILEUM.
CERSSÄLLSKAPET här i Stock- U SJÖOFFI- I STOCKHOLM.
T E på den idylliska Skeppsholmen, där tystnaden en senhöstdag endast afbrytes af en eller annan trumpetsignal från båtmans- kasernen och af de fallande kastanjernas stud- sande mot gräsmattorna, har Sjöofficerssällska- pet sin lo- kal i en af » Långa radens » byggna- der.
Därinne mötes be- sökaren af en hem- trefnad, som om han be. '
» Jo, mycket riktigt, hans gamla moder, som är hela 82 år fyllda, bor på Östermalm.
Då söka vi upp henne i dag. » Få middagen ringde vi på hos änkefru Crusebjörn.
» Jaså, landshöfdingen är själf nere i Stock- holm.
Kanske ni då vill vara g o d anmäla, att en medarbetare från tidningen Idun ut- beder sig några ögonblicks samtal med honom. » Strax därefter tog landshöfdingen emot oss med ett gemytligt leende.
» Ett porträtt af den nye krigsministern?
Men det är j u inte afgjordt ännu.
.
.
» och landshöfdingen tog på sig en hemlighetsfull uppsyn.
» Ja, men Idun hinner nu inte komma m e d porträttet förrän i nästa vecka, d. v. s. på BALTZARV.
PLÅTEN.
SJÖOFFICERSSALLSKAPKTS STIFTARE.
funne sig på en gammal herregård långt från hufvudstaden.
Den ringa takhöjden, de små fönsterna, utanför hvilka trädgårdens aplar sakta vagga sina grenar, de i förgyllda ramar infattade porträtten, som pryda väggarna, de skinnklädda möblerna, biblioteksrummets bok- skåp och de små hvita porslinskakelugnarne, i hvilka brasorna spraka — allt bidrager till den trefna, varma stämning, hvilken där väl- komnar hafvets söner efter deras mödor på gungande pansardäck.
Sjöofficerssällskapet i Stockholm, hvilket i dag fyller femtio år, har för sia uppkomst att tacka dåvarande chefen för kgl.
sjöförsvars- departementet, grefve Baltzar v. Plåten, som 1847 upplät det chefen för kgl.
flottan tillhö- BIBLIOTEK.
A. BLOMBERG FOTO.
SJOOFFTCERSSÄLLSKAPETS KLUBBLOKAL I STOCKHOLM: SAMLINGSRUM.
rande boställe att disponeras såväl till bostad » för vid här- varande flottstation tjänstgörande officerare som ock till en s. k. mess eller samlingsrum för flottans officers- korpsei och civila stater, hvarigenom tillfälle skulle läm- nas flottans berörde personer ej mindre att enskildt af- handla ämnen rörande flottans bästa, än äfven att genom ett förtroligare umgänge samverka till en angenäm för- ströelse å från tjänstebestyren lediga stunder. » Första allmänna sammanträdet ägde rum å sällskapets
IDUN - 5 - l " 899.
Styrelsen för » Föreningen Hemmet för arbeter- skor » utgörea af fru Agnes Wicander, ordförande, fröken Gerda Meyerson sekreterare, fröken Olga Schuldheis, kassaförvaltare, fru Helfrid Nordin f. Brickson och fröken Annie Friedländer.
Under det gångna året har hemmets verksamhet väckt mycket intresse, och-föreningen har vunnit rätt liflig tillslut- ning af betalande årsmedlemmar.
Men för att bättre betrygga hemmets ekonomi och föra före- ningen ett stycke mot dess framtidsmål, som är: » flere hem för arbeterskor i olika delar af Stock- holm », har styrelsen jämte ett antal för saken in- tresserade damer anordnat en försäljning, som kom- mer att äga rum i Konstnärshuset, Smålandsgatan 7, torsdagen den 2 och fredagen den 3 november kl. 11 f. m. till 9 e. m.
I den vackra utställningssalen, som blir smakfullt dekorerad, placeras försäljnings- stånden, där många nyttiga och trefliga artiklar finnas att köpa.
Särskildt märkes ett stånd endast för barnkläder, från beklädnader för späda barn till goss- och flickkläder för 12- och 14-århigar.
Vidare ett stånd med leksaker, många trefliga doc- kor och andra saker, lämpliga att gömma till jul- klappar, förkläden i alla branscher, målade och broderade arbeten, godsaker, parfymer m. m. m. m. Buffet med allehanda förfriskningar och tombola äro naturligtvis också anordnade.
Hvad som också säkert kommer att locka många besökare är den serie scioptikonbilder, som i ett af sidorummen kommer att förevisas.
Det är bland annat bilder ur arbeterskornas lif, visande dem i arbete på flere olika fabri- ker och atelierer, såsom söm- merskor, sätterskor, cigarr- arbeterskor o. s. v. Det är att hoppas, att allmänheten genom att tal- rikt besöka försäljningen uppmuntrar den sunda och nyttiga filantropiska verk- samhet » Föreningen Hem- met för arbeterskor » utöf- var, på det att efter detta första hem för arbeterskor må följa flere och det för- därfliga inneboende-systemet alltmera motverkas.
A. Rydin foto.
HEMMET 1.
AFTONSAMKVÄM.
lokal den 1 november 1849, då ordförande- platsen intogs af konteramiral Kreuger och 47 medlemmar voro närvarande.
Sedan dess har sällskapet oafbrutet utveck- lat sig i den från början åsyftade riktningen, och dess lokal är nu en flitigt anlitad tillflykts- ort för hrr sjömilitärer, hvilka där ha tillfälle att intaga sina måltider, läsa in- och utländ- ska tidningar och journaler och för öfrigt för- strö sig i umgänge med hvarandra.
Sällskapets nuvarande styrelse utgöres af följande personer: konteramiral J.
Hägg, ord- förande; kommendörkapten G. Lagercrantz, vice ordförande; kapten J. v. Diiben och kap- ten L. Åkerhielm, sekreterare; löjtnant C. de Champs, bibliotekarie samt förvaltare; R. Noth- berg, skattmästare.
Föredrag i sjömilitära ämnen hållas årligen i sällskapets eller i kgl.
sjökrigsskolans lokaler.
Sällskapet firar i dag sitt femtioårsjubileum m e d en splendid fest å Hotel Continental.
Konungen ämnar öfvervara festen, vid hvilken, utom vår sjöofflcerskorps, regeringens ledande män och för öfrigt åtskilliga af vårt samhälles representativa personligheter torde komma att närvara.
Sällskapets historia är, med ledning af pro- tokoll och handlingar i sällskapets arkiv, under utarbetande för att i form af jubileumsskrift inom kort utgifvas från trycket.
De båda rumsinteriörer från Sällskapets lo- kal, hvilka Idun i detta nummer är i tillfälle att meddela, framställa: den ena det stora sam- lingsrummet och den andra biblioteket.
2.
FOR ARBETERSKOR: SYKURSEN.
HEMMET F 3.
ETT AF SOFRUMMEN.
FÖR ARRETERSKOR ÖR ATT i någon mån motverka det hygieniskt och moraliskt så fördärfliga » inneboendesyste- met » samt bereda ordentliga arbeterskor till- gång till billiga och trefliga bostäder bildades i Stock- holm hösten 1898 » Föreningen Hemmet för arbeter- skor ».
Denna förening, som under sitt första verk- samhetsår kunnat i sitt hem, Kungsholmsgatan 26, bereda plats åt 10 arbeterskor, har sedan sistl. l:sta oktober utvidgat detta hem, så att 24 arbeterskor numera bo där.
Mot samma hyra (5,50 — 6,50 per må- nad) som vanligen betalas för att » bo inne » i öfver- befolkade, ofta osnygga bostäder, få hyresgästerna i Hemmet för arbeterskor bo i ljusa, hemtrefliga rum, där de kunna trifvas och känna sig på egen botten.
Vedbrand och sänglinne erhållas, men lyse i sof- rummen få arbeterskorna själfva bestå.
Hemmet förfogar numera öfver 9 sofrum, hvaraf 4 äro för 2 arbeterskor i hyarje, 4 för 3 i hvarje och 1, ett stort och luftigt rum, bebos af 4 arbe- terskor.
Dessutom finnes ett trefligt samlingsrum med piano och ett litet bibliotek, rum för föreståndar- innan samt 2 kök, där hyresgästerna mot en liten extra afgift för kokgasen få tillreda sina morgon- och aftonmål.
De nu i hemmet boende arbeterskorna repre- sentera många olika yrken; där finnas sömmerskor vid elektriska syfabriker, möss- och kappsömmer- skor, en korkskärerska, en tricotsliekerska, en stry- kerska, en skonåtlerska, en konstväfverska, en sät- terska, sockerbageriarbeterskor, metallfabriksarbe- terskor o. s. v. Samlingsrummet i hemmet för arbeterskor är under vintermånaderna öppet äfven förutom hem- met boende arbeterskor, dels hvarannan måndag, då större samkväm med musik, föredrag, lekar m. m. hållas, dels ett par aftnar i veckan, då undervis- ning i klädsömnad gifves och en liten bland arbe- terskorna bildad sångkör öfvas.
Idun visar i da- gens nummer en bild af samlingssalen i » Hemmet för arbeterskor » vid ett aftonsamkväm äfvensom en bild af » sykursen » och ett af sofrummen i hemmet.
VÅRA ILLUSTRATIONER.
/ ÖSTERRIKISKA KRONPRINSESSAN STEFANIES ^ UTKORADE, grefve Elemer Lonyay, med hvil- ken hon, som vi förut meddelat, den 3 den- nes skall ingå äkten- skap i London, är en ung medlem af Oster- rikeUngarns allra för- nämsta adel.
Grefvens fader, Meinhard von Lonyay, blef år 1867 finansminister i Andras- sys ministär, 1870 öf- vertog han riksfinans- ministeriet och 1871, ef- ter Andrassys störtande, var han den andre mi- nisterpresidenten i den nyupprättade ungerska staten.
De stora rike- domar, han samlat på dessa höga platser, rub- bade förtroendet till hans politik, så att han 1872 drog sig tillbaka.
, GREFVE ELEMER LONYAY.
T~) EN FÖRSTA MINNESSTODEN öfver Johannes Brahms har nu rests i den lilla staden Mei- ningen i Tyskland, medan samtidigt i Hamburg, den store tondiktarens födelsestad, och i AVien, hans vistelseort under de senaste årtiondena, man ej hunnit längre än att insamlingar pågå för resande därstädes af Brahms-monument.
Vi antaga, att det skall intressera- äfven vår musikaliska publik, för hvilken Brahms verk till dels torde vara kända, att se, hur en af Tysklands små, men konstälskande städer hedrar minnet af en af dess lands snillrike söner.
IDUN EN E Och Det 1899.
— 6 — DRÖM VAR SEKELORDET.
N FLYKTAD DRÖM, ja dröm, ack, blott en dröm det var, Det stora sekelord, som kom från österns tsar.
dock, det var så skönt som stjärneljus i natt, ord så kärt, så stort, så rikt så godt och gladt.
Det kom som vårens sol, det kom som vårlig vind, Och ros flög upp på släktets bleka, tärda kind.
Till mödans däld, kring smärtors jord det snarligt gick Och värmde hjärtedjupt och tände brödrablick.
En gammal sägen, täljd i fordom, fordom tid, Steg upp ur tusenårig grift så änglablid.
Det solig saga var om plogen, smidd af svärd, Om evig frid och ro för vidan, vidan värld.
Skall siarns vackra syn, profetens dröm bli sann?
Så frågte man, och blicken stjärnefagert brann.
Skall krig med storm och klädnad röd ej varda mer, Du folkens Gud, som fram med eldsblick mäktigt ser?
Skall syskonring dock sluten bli, ack, bli en gång, Som ängeln tydt i julenattens stora sång?
Skall fridens palmesus, ej tystnadt nånsin mer, Få jordens vaggsång bli, när seklets sol går ner?
En flyktad dröml När traneflock mot solen drog, Den drömmen slöt, och hoppet, gråtstänkt, kval- fullt dog.
När jorden lagt den gula svepeskruden an, När rosen föll i skog, den vackra drömmen svann I drömfylld luft kanonens åska skar så gällt, Och kvalfull våg gick fram kring berg och haf och fält, Och jämmerrop ett eko blef i släktets bröst, Och dröm, så ljuf, gaf tårar mer till sist än tröst.
» O, ve mig, ve mig, arma jord, så blodbestänkt, Skall än en gång i blod jag sorgligt varda dränkt?
Skall seklets aftonsol gå ned i brand, i rödt?
Ha mina barn ej nog i brödrastrid förblödt? » Så tycktes mig, att klagan gick från hult och lid, Och sorgsen ned såg stjärnesådden, hög och blid.
Profetens syn så långt, så långt i fjärran var, Och armt var sekelordet ifrån Kysslands tsar.
LARS SKÖFLAD LYCKA.
VERKLIGHETEN.
EN LUNELL.
BILD AF ADOLF UR HEL- LANDER.
A RTHUR HOLM var artist, landskapsmålare, och hade, tjugusju år gammal, blifvit tillde- lad af akademien ett stipendium, hvilket satte honom i stånd att studera i Paris, att vandra ge- nom Frankrike och Tyskland, där han förnämli- gast i Milnchen och Dresden lärt sig att förstå och beundra den äkta konsten.
Han var af ett allvar- ligt, arbetsamt sinnelag, ingen vindflöjel, som ofta artister äro, hvilka lefva för dagen och för öfrigt skräna om » nya skolan » och att allt gammalt är bara » bosch » och kalla Rafael och Rubens för » gamla struntgubbar ».
Arthur Holm brydde sig ej om partistriderna hemma.
Han arbetade ärligt för konsten, med en- dast skönhet och sanning som mål.
Så kom han åter, friek och stärkt till Stockholm, och blef i bör- jan litet uppburen af kritiken, och en och annan 1 1. ijlj ' j f.-.
.
^pfc " ilflB 1 JOHANNES BRAHMS I MINNESVÄRD I MEININGEN TYSKLAND.
några förmögen man köpte en tafla af honom verkliga mecenater hafva vi tyvärr få.
Och så kom kärleken, den stora, allt famnande gudakänslan.
Arthur gjorde bekantskap med Maria Berg i en enkel och vänlig familj, där han umgicks.
Maria var tjugu år, dotter af fattiga föräldrar, men hade dock fått en god uppfostran och hade sedan ett par år innehaft plats på kontor.
De unga sågo hvarandra allt oftare, de kände sig omedvetet dragna till hvarandra, och inom kort utbytte de sina trohetslöften utan reflexioner och beräkningar, endast följande sina hjärtans ädla och modiga impulser.
De voro bägge unga.
Arthur var en frisk och hurtig ung man, och Maria var vacker och rosig som blomstermånaden maj, med himlens varma blå i sina ögon och ädelt guld i hjärtat, en rik hemgift åt den hon älskade.
Så gifte de sig och flyttade in i ett litet paradis fyra trappor upp på Östermalm.
Paradiset hade visserligen endast två rum, ett åt söder, där mid- dagssolen dansade lekande öfver rosorna i fönstret, och i hvars strålar kanariefåglarna muntert kvitt- rade, samt ett liggande åt norr, där Arthur slagit upp sina stafflier, och hvilket fick namn, heder och värdighet af atelier.
Och här, i detta lilla fridfulla, enkla hem, lefde det unga paret fram sitt lif, smyckadt af ungdom och kärlek och helgadt af arbetets id.
Maria trifdes bäst med sitt handarbete i ateliern, där hennes klara, förståndiga ögon allt emellanåt följde Arthurs penseldrag på duken.
Hon lefde med honom i hans konst, ty hon ägde ett naturligt fint sinne för naturen och denna hjärtats bildning, som sällan misstager sig.
Då dagens glada arbete var slut, togo de hvar- andras arm och spatserade ut, lyckliga och små- kuttrande som tvänne nyförlofvade.
Var det som- Siden-Damast 90 öre till kr.
16: 45 pr meter från mina fabriker.
mar, så gällde färden Stockholms sköna omgifningar, var det åter höst eller vinter, så hände det, att man.
skaffade sig ett ädelt nöje på operan eller såg ett skådespel på någon annan teater.
Så gick ett år under oafbruten lycka.
Visserli- gen var kassan ofta skral, och mellantider kommo, då Arthur förgäfves utbjudit en tafla, men sådant fäste man sig icke vid.
De voro ju båda unga och friska, och det blef väl bättre tider.
Den andra hösten kom med regn och blåst- och ständigt tung, blygrå himmel.
Det var riktigt kusligt, och de förtjusande promenaderna blefvo inställda.
Maria var heller icke rätt frisk.
Hon började hosta, kinderna förlorade sina friska rosor och ögat blef matt, och därtill märkte Arthur, att hon allt mera föll af.
Han blef förskräckt, men Maria endast log och tystade hans farhågor med en kyss.
» Det är ingenting, vännen min, » sade hon leende.
Emeller- tid fick han henne till doktorn, och denne sade, att det endast var det ihållande stygga höstvädret, som vållat en liten bröstkatarr, föreskref hög diet och några opiedroppar.
När det blef jämn väder- lek, eHer senast till våren, så skulle allt bli så bra, så bra med lilla frun.
Men det blef icke bättre — tvärtom.
Maria blef allt tröttare, och hostan allt hackigare.
Man hade kommit till december månad, och det unga paret satt och sprakade förtroligt om julen, och huru de då ämnade arrangera en liten fest för nå- gra unga konstnärsvänner, hos hvilka de själfva till- bringat den föregående julen.
Arthur var i färd med att hitta på och göra upp i sitt hufvud små ro- liga öfverraskningar, sådana som kunna med lätthet åstadkommas i konstnärskretsar, då hans blick med ens föll på Maria, där hon satt i soffhörnet.
Hon var blek som döden och hennes läppar hårdt sam- manpressade.
Arthur sprang fram till henne, men hon pekade endast energiskt åt handfatet, som stod på lavoiren: Arthur fattade det och höll det åt Maria, men blef själf dödsblek, då Marias läppar öppnades och en klar blodstråle störtade fram och till hälften fyllda fatet.
Maria sjönk tillbaka, tyst och mati.
Arthur ropade in tjänarinnan, med hvars tillhjälp han fick den sjuka till sängs, hvarefter han stör- tade ut för att finna en läkare.
Det gick omkring i hans hufvud och svetten rann utför hans kinder, blandande sig med salta, bittra tårar.
Han fann snart en läkare, berättade förhållandet i afbrutna, osammanhängande ord.
Läkaren sade endast, i det han sköt honom mot dörren: » Is!
Is!
Skynda,,.
jag kommer strax efter. » Arthur störtade ut, fick på apoteket is och kom hem i samma vilda språng.
Han lade sig på knä vid Marias bädd och placerade den första iskompressen, men sedan det var gjordt, böjde han hufvudet och utbrast i vild, våldsam gråt.
Maria log smärtsamt och stilla, tala kunde hon icke, men hon strök honom sakta och smek- samt öfver det lockiga håret.
Läkaren konstaterade en redan långt avancerad lungsot, och sedan Maria efter tre månader åter kom på fötter, var hon endast en skugga af sitt forna jag.
Läkaren konsulterade med en framstå- ende specialist, och utslaget blef, att Marie möj- ligen skulle kunna räddas, till följd af ungdomens motståndskraft, om hon ofördröj ligen fördes till ett varmare luftstreck.
Med fört vinans kraft uppbjöd Arthur allt för att möjliggöra detta, att skaffa den för en sådan resa nödvändiga summan.
Tre, till fyratusen kronor äro ju ett helt kapital för en fattig artist.
Enda möj- liga sättet att ernå det var naturligtvis genom ett lån, men hvart skulle han vända sig?
Bort med all stolthet, all själfkänsla, det gällde ju Maria.
Han grubblade, men slutligen hade han det.
Han skulle uppvakta en rik man, bankir, stor kommu- nalman, och som gällde för millionär, hvilken, då Arthur återvände från utlandet, köpt en tafla af honom, utan att pruta, och därtill öfverhopat ho- nom med beröm och förutspått honom en lysande framtid.
Ja, till honom skulle han vända sig, och denne skulle förstå hans sorg!
Han gick, lät anmäla sig, blef införd till den store mannen och framlade klart och öppet sin an- hållan.
Den myndige bankiren och framstående kommunalmannen sjönk ned i sin länstol, slöt ögo- nen^ pustade och sade med lugn och öfvertygande röst: » Min unge vän, det är mycket ledsamt, det ni nu berättat mig, men jag vill sannerligen icke äfvensom svart, hvltt och kulSrt Henneberg-Siden från 65 Bre till kr.
16: 45 pr meter — slät, randig, rutig, fasonerad, damast m. m.
(cirka 240 olika kvalitéer och 2,000 olika färger, mönster m.
m.).
Siden-Damast Siden-Bastklädn.
Siden-Foulard, fr. 90 öre — 16,45 Bal-Siden 65 öre — 16,45 pr robe &gt; kr.
1 2, 3 0 — 5 8, 8 0 Siden-Grenadin fr. 9 0 öre — 8, 6 5 tryckt, &gt; 8 5 öre — 3, 8 5 Siden-Bengalin » kr.
1, 7 5 - 8, 3 5 pr mtr.
Siden-Armöres, Monopols, Crlstalllques, Moire antlque.
Duchesse, Princesse, Moscovlte, ' MarceIllnes, siden till täcken och flaggor m. m. porto- och tullfritt till hemmet.
Profver och kata- log omgående.
— Dubbelt porto till Schweitz.
(3.
Heanebergs Siden-Fabrik, Zurion.
(K.
&amp; K.
HofleverantSr.)
— hjälpa er på detta sätt.
Unga personer böra akta sig för all skuldsättning, det hänger sedan efter hela lifvet.
Er unga hustru är ju endast tjugufyra år, och vid den åldern har naturen en märkvärdig motståndskraft.
Läkare prata så mycket — var ni lugn.
Blir det ej snart bra, så afvakta fullbordan- det af de lungsotssanatorier, som på vår nådiga konungs tillskyndan hålla på att iordningställas.
Jag skall gärna ge mitt förord, att er fru där får en friplats.
Och i afvaktan därpå kan ni ju arran- gera ett konstlotteri, som nu är så brukligt.
Ni målare skaka ju ur armen ett tiotal taflar på ett par månader.
Till ett lotteri är det ej så noga, hurudana de äro.
Man skall vara praktisk, förstår ni.
Teckna mig för en tjugufem lotter med det- samma.
Arthur bugade sig stum och gick med döden i hjärtat.
Här hade han varit så säker om att få hjälp — nu var allt svart omkring honom.
Andtligen kom hjälpen, och den kom från ett håll, som Arthur alls icke väntat.
En gammal enstöring, en ogift borgare, för hvilken Arthur be- rättade sin förtviflan, hörde under tystnad på hans sorg, under det tårar glittrade i hans ögon.
Han slog Arthur ett kraftigt slag på axeln och sade: &gt;Kom hem i morgon, skall ni få pengar, och res sedan med Gud.
Jag har ingen att spara åt, och kanhända de slantarne kunna bli till välsig- nelse. » Så ilade Maria och Arthur fram öfver snöigt Sverige, öfver vinterligt Tyskland och vidare öfver Alperna dit ned till det blå Medelhafvets kust, där milda vindar susade och allt bebådade en tidig och härlig vår.
Maria njöt, och en och annan ros färgade åter hennes kind, men den hårda hostan och slem- afsöndringen ville icke gifva med sig.
Krafterna ville heller icke ökas, och den späda figuren blef allt tunnare.
Och så längtade hon åter hem, till sitt lilla kära hem, där borta fyra trappor upp.
Nu var sommaren varm och ljuf därborta vid Mälarens strand.
.
.
och eå ville hon ej bäddas i den främ- mande jorden.
I maj reste de åter, och ju längre de kornrno mot norden, dess gladare och lyckligare kände hon sig.
När de andtligen voro hemma, flyttade de ut till en liten stuga, omgifven af doftande barrskog, och här i den stilla naturen utvecklade Maria hela sin medfödda tjusningsförmåga.
Arthur tyckte, att hennes leende och hennes blick voro mer hänförande än någonsin, och han darrade vid tanken att förlora sin ängel.
Men höststormarne, den molntunga himlen kom åter och snart bäddades den ständiga sjukbädden i det forna paradiset.
Och så gick vintern, och en ny vår kom med kalla solstrålar. '
Marias utseende blef allt mer för- klaradt, ögonens glans blef allt mera öfverjordisk, och de fina små händerna blefvo allt genomskin- ligare.
Med trötta handrörelser smekte hon sin vän och hviskade med afbrott.
» Din lilla Maja går snart b o r t.
.
.
, min stackars gosse men tack för all kärlek.
.
.
och denna korta lyeka.
.
.
Lef för din konst ..., arbeta, det ger mod och styrka .... Icke sant, min Arthur, du går ibland till din lilla Majas graf och lägger där några enkla blommor ... endast enkla — några för-gät- mig-ej och hvitsippor.
.
.
.&gt; Och så kom april, och då var den korta sagan slut.
Med Arthurs hand i sin slumrade Maria in stilla och leende, just som morgonsolen glänste fram i all sin glans.
En liten blomstersmyckad grafkulle är nu allt, som vittnar om den unge konstnärens sköna ung- domsdröm.
7 — IDUN 1899.
' •IIIIIIIMIIIII Hylin &amp; C= FABRIKSAKTIEBOLAG = ÄNGLAVARD.
* KONGL.
HOFLEVERANTÖR = UTSTÅLLNINQSTVÅLAR: Viol F RÅN HEM och vaksam modersblick, Djupt in bland skogens snår, En dag den kära lilla gick, Så späd — blott tvänne år.
Hyacinthe, Heliotrope, Syren m. fl.
T H E A - R O S - P A R F Y M M. f l.
prisbelönta vid iSgj års utställning med GULDMEDALJ Förtviflade ha mor och far Den lilla saknat nyss; De ropa — skogen ger ej svar, Hur ångestfullt man lyss.
:: É 8 Försäljes i våra butiker K e s j e r i n a; 8 s; a t a n — " STesterl&amp;risfstatari I S A.
T.
64 69.
A.
T.
34 97.
\.
: [1 samt kos alla finare Parfymhandlande i riket *: tiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiittiiiiiitiiiiiiitiiiiiiiitiiiiiiiitiiiiiiiiiT Snart skola köld och mörker rå: Det skymmer redan nu!
O, du, som tog dig an de små, Vårt barn beskydda du!
songen gifva tre abonnementskonserter.
Den första af dessa hålles tisdagen den 14 november, och där- vid gifves en repris af F. Liszts i våras med så- dant intresse mottagna världsliga oratorium » Le- genden om den heliga Elisabeth », denna gång i förkortadt skick.
Andra konserten (i förra hälften af februari 1900) upptages af ett hittills icke fram- fördt svenskt originalverk med fängslande egenska- per, P.
U.
Stenhammars oratorium » David och Saul » (till 25-årsminnet äf tonsättarens död) samt A. Bruckners storslagna » Te Deum ».
Vid tredje konserten, som hålles i midten af april, skall ut- föras J. Brahms ' mästerverk » Ein deutsches Requi- em », som tidigare af sällskapet introducerats, men icke gifvits här sedan våren 1891.
De ropa högt den lillas namn, Som ekot återgaf; Men allt var tyst i skogens famn, Så tyst som i en graf.
Och traktens folk sig samlat brådt Att söka vidt omkring.
Men fastän dag och natt förgått, De funnit ingenting.
På tredje dagen — hvilken tröst!
En stämma hörs så matt, Det var den späda lillas röst, Hon på en tufva satt.
» Mitt barn, har du ej varit rädd, Mer rädd än någon vet, För nattens mörker, mossig bädd Här i din ensamhet ?&gt; Men öfver barnets ljufva drag Det flög ett skimmer då: » Nej, mamma!
Jag haft sällskap jag Af lekkamrater små. » Och i den lillas klara blick Det vittnesbördet låg, Att hon med änglar leka fick, Att hon ännu dem såg.
Men ni, som hälft föraktligt le A t » dröm och fantasi », Hvad skulle ni ej vilja ge, Att barn på nytt få bli!
L.
M. TflLHARMONISKA SÄLLSKAPET, hvars verksam- het under detta musikår fortgår med hr Wilhelm Stenhammar som dirigent, kommer att under sä- TTENRI MARTEAU gaf den 24 oktober sin första konsert härstädes inför en alldeles fulltalig pu- blik i Musikaliska akademiens stora sal.
Redan vid sitt besök härstädes för tre å fyra år sedan visade sig M. som en framstående violinist.
Han har dock sedan dess tagit ett sådant jättesteg framåt, att han nu obetingadt står i jämbredd med hviiken som helst annan af vår tids främsta violinister.
För hans teknik finnas inga svårigheter, hans fylliga, breda ton präglas af den absolutaste renhet, och hans föredrag underordnar sig till alla delar den tonsät- tares skapelser, han har att framföra.
Programmens sammansättning vittnar ock om mästarens allvar och gedigenhet.
Om allt detta kom man till full öfvertygelse vid tisdagens konsert.
Haendels och Schumanns sonater för violin och piano erhöllo lik- som Mozarts violinkonsert den ypperligaste tolkning, och i Bachs polyfona chaconne hade hr M. särskildt tillfälle att visa sina solidaste egenskaper, ty denna oerhördt svåra komposition, som under en annan stråke än en verklig mästares lätt skulle bli ute- slutande ett bravurnummer, fick här verkligt djup och innehåll.
Hr M. biträddes i ensemblenumren af en ung pianist Gabriel Grovlez, som rätt godt utförde Brahms g-moll-rhapsodie, men däremot ingalunda lyckades tolka Beethovens sonat.
Violinnumren ackompan- jerades mycket förtjänstfullt af hr J.
G. Jacobsson.
Bifallet var efter hvarje nummer af hr Marteau entusiastiskt och framkallade efter programmets slut ett par extranummer.
Första programmet var, som synes, alltigenom tyskt.
— Pianisten Harold Baner, bekant från ett före- gående besök härstädes, gifver i dag konsert i Mu- sikaliska akademien.
* Detta lilla poem baserar sig på en verklig till- dragelse, som enligt tidningarna nyligen passerat i Byske.
Bankaktiebolaget Jtojjiivclerart.
X Nestlé ' s Barnmjöl.
Bästa näringsmedel för.
V * 1 Jakobstorg ^ » STOCKHOLM » Aktiebolaget barn.
30-årig framgång.
Säljes på alla apotek.
Parti- försäljning Instruktionsapoteket Nordstjernan.
Prof gratis från HECTOR &amp; C:o, Skeppsbron 18, Stockholm.
Qrebro Kex Banyuls Trilles.
Bäst!
* Billigast!
Säljes hos herrar S p e c e r K Dellkatess- och Kaffehandlande.
Sparkasseräkning Räntegodtgörelse 5 p r o c.
I landsorten boende torde hänvända sig direkt till banken.
Aktiebolaget Stockholms Diskontobank Gustaf Adolfs Torg n:r 14, godtgör å sparkasseräkning 6 %.
Ä hvarje bok kan lyftas intill kr.
l.OCQ i månaden utan särskild uppsägning.
Hufvudkontor: 1 R e g e r i n g s g a t a n 1 Afdelningskontor: H Ö T O R G E T 8.
Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommenderadt af många hrr läkare.
Fris p r butelj k r.
3,50 hos H ö g s t e d t &amp; C:o, Stockholm, 32 Regeringsgatan Stockholm — Öfre Norrland, Drottninggatan 6.
Hushållsräkning 5 %.
Kassafack till 15, 20, 25 kronor.
Genom apotek och hrr handlande samt direkt erhålles Santalmissionens m Aktiebolaget Per Perssons Yäf- o. Stickmaskin, Drottninggatan 21 B, Stockholm.
Guldmedalj Malmö 1896, Stockholm 1897.
Nutidens bästa STICKMASKINER.
Omsorgsfullaste arbete.
Största användbarhet.
Billigaste pris.
Köpare erhålla under- visning gratis.
' « Broken Orange, P e k o o å 6:40 pr kg.
E — N ä s t a n omedelbart ' färdigt för servering.
j Drygast.
- ™8 Märk!
Vi sälja denna prima sort oblandad 3 å 4 hr.
billi- gare pr kilo än vissa andra firmor.
F e k o e ä 5: 60 pr kg.
Mindre aromrikt.
Utmärkt hvardagste.
Insänd 40 öre i frimärken, så erhålles prof af önskad sort.
Santalmissionens Tedepot, r Trievaldgränd 2, Stockholm.
Husmödrar Spara är lösen för hvarje husmoder med en begränsad hus- hållspenning I Huru göra en verkligt stor bespa- ring?
Jo, använ- den i Edra hushåll Pellerlns Margarin, Göteborg, som är drygast och 7 i svart, hvitt S t b e n t ^ g e r f ^ i största urval.
till fabrifesprteer franfto ocb tullfritt I K.M.Lundberg * Textilafdelningen S i d e n - och Y l l e - | K l ä d n i n g s t y g e r | Motions- och Sjukgymnastik, Massage, 9 Elektricitet m. m., 9 säsongens alla nyheter bestämda hålles öppet 2 okt. — 15 maj: för herrar kl. 7 — 10 f. m. och 2 — V 5 e. m., » damer kl. 11 f. m. — 1 e. m., samt dess- utom för snedr / ehandliDg kl. 5 — V 7 e. m.
Undertecknad träffas kl. V28 — V2IO, 11 — 1, 2-4.
D r EMIL ZÄNDER.
2 i stort urval till låga, priser.
OBS.!
Nyheter i n k o m m a dagligen.
OBS.!
Profver franko begäran.
på 8 H. Ohlins SKOAFFÄR, Malmskillnadsgatan T H Y R A GRAFSTRÖM, Stockholm.
3.
Allm.
Tel. 4022. af: K.
M.
L U N D B E R G 4 Färdiga och påbörjade Broderier på siden, och kläde, Allm.
w Nyss utkommit.
Ä 0 m.
Riks- K o l l l 179 * * o * * Stockholm.
* ^ ANTHRACIT.
\ s * ° n s M ö n s t e r O \ 0&gt; Gobelinsöirmad och Konstväfnad J O H.
L U N D S T R Ö M &amp; C:o. Stenkol, Cokes, l:a maskinkrossad A n t h r a e i t, Jf.
G. Söderbergs Carré-Briketter Import-Aktiebolag.
jtotracit Stenkol ' Köp M s i i l i i s fc för I r m a 11-ush.å.llslsol.
C o l s e s.
M a r i e - B r i k e t t e r af O l g a Hamberg '.
Pris kr.
2: 50.
Inneh.
16 planscher i ett häfte.
I alla boklådor.
• (G.
90759) bäsla bränsle för illruninationskaminer och v ä r m e n e c e s s ä r e r.
Mönster uthyras.
Rekvisitioner från landsorten ombesörjas pr om- gående.
Utställning När det blir kyligt smakar en god kopp kaffe bättre än eljest, synnerligast om Edert kaffe är blandadt med S t o c k h o l m s Kaffe- A k t i e b o l a g s berömda Intubikaffe, som af de mest framstående profes- sorer och läkare erkännes att som till- sats göra kaffet h ä l s o s a m t, billigt, drygt och välsmakande, och skyddar man sig äfven därigenom mot kaffe- förgiftning, som uppstår vid bruk af kaffe enbart.
Detta Intubikaffe säl- jes i hvarje välordnad speceri- och diversehandel i paketer ä 25 och å 10 öre, men bör man akta sig för alla värdelösa efterapningar, som gå under namn af äkta, prima eller andra be- nämningar, hvarför man bör efterse att å hvarje paket är tryckt firmans namn, S t o c k h o l m s Kaffe-Aktie- bolag, samt dess fabriksmärke med ordet &gt;Patent », ty endast dessa äro verkligt äkta och garanterade att in- nehålla den hälsosammaste och bästa kaffetillsättning.
1 för kokspislar, kakelugnar, strykugnar m.
m. Allm.
tel. 22 88.
Kontor: 32 Skeppsbron 33.
Rikstelefon 427.
Allm.
tel. 0019.
Försäljnin »: .5 Strandvägen B. Rikstelefon 22 20 Allm.
tel. (il 98.
Filial: 1 larmmätaregatan 1.
Rikstelefon 20 12.
Varumärke .. Äkta (jQ^gS Varum ärke • Marie-Briquetter.
billigare, men i alla afseenden fullt jämförliga med ryska.
(S.
T.
A.
H.
4529) (Mm.
tet.
25 82 Riks- •&gt; s r?
.
t.
51.
Läderplastik.
A l l a s l a g s v e r k t y g för l ä d e r p l a s t i k säljas billigt hos P e r F r o m, Stockholm.
Mästersamuelsgatan 34.
OBS!
Saxar och knifvar slipas.
För husmödrar att beakta!
JContor: Slussplan 63 A » • (Räntmästarehuset) FOR ATT biträda vid husliga bestyr eller undervisa minderåriga barn önskar en ung flicka af bildad familj anställning.
På lön fästes mindre afseende.
Svar till » A.
H. », Svenska Telegrambyråns Annonsafd., Stockholm.
Y ARD INNE PLATS önskas af en ung, barnkär flicka, fullt kompetent att sköta ett stort hushåll.
Fina rekommendationer.
Snart svar emotses tacksamt af » Plikttro- gen », p. r. Norrköping.
(819) lärft yllestramalj.
af nyare arbeten börjar den C nov.
5, rekommenderar sig med ett välgjordt arbete till humant pris.
Sändas direkt till privatpersoner meter- och styckevis från 50 öre till Zurichs äldsta Siden-etablissement, grundl.
1 8 2 5.
Rekvirera, profver!
Med.-Mek.
Institutet M a l m torgsgatan till bal-, sällskaps- och proraenadtoaletter i i spinner &amp; m (förut J.
J. Zf Zf ir i rers rrers Si Si d d enf enf a a bri bri k k),), Zurich, Zurich, Schweiz.
Schw i Professor G. Cederschiöid har flyttat till E n g e l b r e k t s g a t a n 5.
Tel. Öale ' ~m.
28 26 och kulört, l:ma Gotlands sockersaltadt fårkött i ty * - t:r om 25 kg.
till 20 kr., franko Stockholm mot förskottslikvid " eller efterkraf hos E m i l K r o k s t e d t, (G.
90876) När, Gotland.
B ÄTTRE FLICKA, 23 år, önskar plats som sällskap och hjälp åt äldre dam.
Svar till » Norrlandsflicka », Iduns exp.
(825) E N BÄTTRE FLICKA, 23 år, önskar plats som barnfröken eller att gå frun tillhanda.
Villig deltaga i förefallande gö- romål och är kunnig i sömnad och hand- arbeten.
Svar till » Norrländska », Iduns exp.
(824) G UVERNANT, som varit utrikes, under- visningsvan i svenska ämn., språk, mu- sik, söker plats inst.
vårtermin.
Mycket goda betyg och rek.
Svar till » H.
H. », Iduns exp., Sthlm.
(818) tpN VERKLIGT DUGLIG, bildad flicka •r söker plats.
Väl kunnig i matlagn., bak- ning, sömnad, handarbeten m. m.
Svar till » Gladlynt », Iduns exp.
f. v. b.
(822) F LICKA, 25 år, som genomgått kurs i bokhålleri, önskar plats på kontor som kassörska, eller som skrif biträde hos tjän- steman.
Svar till » A.
1899 », Iduns exp.
U N G FLICKA, som genomgått elementarläroverk, önskar plats i familj att undervisa mindre barn.
Är äfven villig deltaga i husliga sysslor.
Goda ref. • Svar till » Duglig-, Allm.
Tid- ningskontoret, Gustaf Ad.
torg 10, Stock- holm.
(S.
T.
A.
65773) o A F V A D KVINNLIG SJUKGYMNAST, M som genomgått D:r Arvedsons inst., ön- skar plats i familj.
Svar till » Gymnast », Stora Klingsbo, Qvista.
(826) EN 23-ÅRIG FLICKA af god familj önskar mot fritt vivre antin- gen medfölja på resor som sällskap och bjälp eller komma i en god familj.
Musik., talar tyska och engelska, kunnig i kläd- och linnesömnad samt handarbete.
Resvan, van att undervisa barn.
» M.
T. », Helsingborg p. r.
(827) N ANSPRÅKSLÖS, 24 års flicka, kun- nig i enkel matlagning och skicklig i klädsömnad, önskar mot fritt vivre och fri resa plats i vänligt hem att gå frun till- handa.
Svar till » E.
B. », Nora.
E TTNG FLICKA, som genomgått 8-kIassigt • läroverk, önskar plats som sällskap och Iektris.
Är villig att biträda med skrifgöro- mål.
Svar till » Lektris », Sölvesborg p. r.
U NG, BÄTTRE FLICKA söker plats att gå frun tillhanda.
Små pretentioner.
Goda rek.
Svar märkt » H.
L. ».
Norrtelje Tidnings kontor, Norrtelje.
(804) Bolinders G a s k ö k Hvad skola småttingarna göra till julen?
tjänst.
ekonomiska — hållbara — billiga.
K ö p alltid r a d i a t o r s m ö r!
F, d, Fru Bloms U Inackorderings-Byrå, Underkjolar K. Forsberg &amp; Co, Nya Operahuset.
De af Iduns ärade läsarionor, som med ringa arbete vilja göra sig en verkligt god extra inkomst genom att sprida det enligt pressens enstämmiga utlåtande för den upp- växande ungdomen nyttigaste och nöjsam- maste verket » H i s t o r i s k t Galleri » an- modas att för erhållande af profbilder, pro- spekt etc. ofördröjligen insända sina adres- ser till Nordiska Konst- och Bokförlaget, Stockholm.
(S.
T.
A.
65641) Lätta, nätta små arbeten kunna er- hållas från Kindergarten och Förbere- dande Samskolan Kommendörsgatan 25, Stockholm.
Priskurant sändes.
(G.
90978) af siden o e h ylle h o s.
.
Världens bästa Zittra, lättlärdt inom 1 timme.
P r e n u m e r e r a tidning för Sveriges E 66 u n g d o m.
Otto HUlmai », Göteborg, För husmödrar att beakta!
Profva UNITED KINGD0M ' s TEER, Hos undertecknad finnes till salu: Karameller, fin-fin blandning endast kr.
1,60 pr kg.
tin » » » l,2i » Delikat fransysk konfekt » • 3 25 » Delikat marmelade » » 2,00 » Skogssmultron, delikatess &gt; * 2 50 » Extra fia julgranskonfekt » » 2,25 » Créme- och skumchokolade, olika sortering, till pris 1, 2 &amp; 5 öre pr st.
Minsta som expedieras är af karameller 2 kg., af konfekt och dyl. 1 kg.
Likvid pr postanvisning till ALBERT BRUNSKOG.
Eskilstuna.
Sthlm, Drottningg.
3 8.
Kl. 1 1 - 3, förmedlar goda inackorderingar.
Uthyr rum och våningar.
Anskaffar bildade fruntim- mer platser i alla branscher.
p å " K A M R A T E N Illustrerad NDERVISNING samt läxhjälp i tyska språket meddelas skoluDgdom i hem- met af bildad flicka, van att undervisa.
Svar till » Intresse », Iduns exp.
TTNG, BÄTTRE FLICKA, med några års vana vid bokföring, äfven kunnig med bokslut, önskar plats på kontor, nujstrax eller 1 jan.
Prima betyg från föregående platser.
Svar med uppgift om lönevillkor emotses tacksamt till » Flitig », Iduns exp.
f. v. b.
(807) hvilka användas af c:a 800 familjer i Stockholm.
I originalpackningar direkt från im- portören till förbrukarne.
Pris: kr.
0,95,-1,15, 1,40 &amp; 1,65 pr Vi kilo- Lager hos C. O. ROHLOFF, Klara V. Kyrkogata 97.
2 Via postlinien SASSNITZ — TRELLEBORG förmedlas den snabbaste förbindelsen till kontinenten medelst de stora, elegant och be- kvämt inredda hjulångarne Svea oeh Germania samt propellerångarne Hex och Xmperator.
OBS.
1 Endast en tullbehandling!
Vidare genom von Essen &amp; Friek, Malmö, Kontinentkontoret, Trelleborg, och Stockholms Besebwreau, Stockholm, genom hvilken se- nare biljetter för resor öfver hela världen tillhandahållas.
Svenska rundresebiljetter ut- lämnas genast utan tillägg af provision.
F ÖR LÄRARINNOR och kunniga hus- hållsbiträden finnes många goda platser att söka genom Norra Inack.-Byrån, Mäster Samuelsg.
62, Stockholm.
(821) M ED ANLEDNING af sjukdomsfall blif- ver plats såsom ensamjungfru ledig att tillträdas genast eller 15 november, för en snäll och ytterst ordentlig flicka, kunnig i enklare matlagning, i två personers hushåll, vid lifligt bruk.
Lön 125 kronor.
Betyg och rekommendationer torde sändas till » In- geniör J.
A. L. », Vattholma.
(816) I BÄTTRE FAMILJ i södra Dalarne fin- nes genast plats för en ung, enkel och barnkär flicka alt sköta tvenne barn (äfven om nätterna) på resp. 3 och 5 år.
Hon blir ansedd som en medlem af familjen.
Lönepretentioner uppgifvas!
Svar märkt » Enkel och Barnkär » sändas till S. Gumse- lii Annonsbyrå, Stockholm.
(G.
90626) N UNG, moderlös, bättre flicka, önskar komma någon tid i en god familj, där någon ungdom finnes, för att under en prak- tisk husmoders ledning få lära sig hushåll.
Den sökande är villig vara husmodern be- hjälplig i hvarjehanda förekommande göro- mål samt äfven betala något för sig, om så önskas, blott en god undervisning och ett vänligt bemötande erhålles.
Svar motses under adress » Eva », Linköping p. r.
(817) OM LÄS- (och lek-) KAMRAT åt tioårig dotter under skicklig lärarinnas ledning önskas en väluppfostrad flicka till en egen- dom 2 mil från Stockholm vid Mälaren och järnvägsstation.
Lämpligt för barn som ej tål vid ansträngande skolarbete.
Svar till » S.
M.
W.
», adr.
S. Gumffilii Annonsbyrå, Stockholm.
' G.
91005) S AME FRANCAISE, protestante, diplo- mée, recevrait deux jeunes filles comme pensionnaires: meilleures references.
Adresse: Mademoiselle de Breyne, Ave- nue Lemaire, Malo les-Bains, Nord-France.
D
