# ID: svediakorp-per131
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,404
# sentences: 898
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika- Bremer- Förbundets medlemmar an- modas att med snaraste till byrån, 54 Drott- ninggatan, I tr., insända $&amp; s-cc f g i f t e r och p ~ e n z c i n e r c c t i o n s n f y i f t e r.
3: e haft.
1896.
DAGNY.
.
TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN INNEHALL: ...
.
.
.
- .. Am&amp;a Snrulström, Kvinnoarbete och kvinnolycka.
-.
Ännu några syn- punkter.
.
Lydicc ~ V ~ J L Z R ~ Kvinnor ~ O P I L och, politik for 100 år sedan.
G e r d a J l e ~ j e ~ ~ s o I l upplysningens z, och människokärlekens tjänst.
Ur Eliza Orzeszkos judeberättelser. '
31.
A., Hvindelig LzeseOrening ..
Bref från ' Köpenhamn.
Medde1,anden från Fredrika-Bremer-Förbundet.
!
En ny, komité: Gift kvinnas äganderätt, - Stipendief~nde~na; Fröken Kristine Dahl.
Pensionsfond för sjuksköterskor.
Från skilda håll.
# s ' ' Pris pr För Förbundets medlemmar kr.
2: 50.
{F&amp; icke medlemmar 4: 00.
Fredrika-Bremer-Förbundets adr,: Drottninggatan 54,
Ks M. Lnndbergs Bosiittningsmngnsin och Alinedahls Fabriks Föiwsiil jningsmngnsin SStorkyrkokrinken STOCKHOLM.
Specialite: Linne- och Sangutstyrslar.
Största hlirrarnnde lager af Linne- ' &amp; Bomullsvafnader: Duktyger, Handdukar, Näsdukar, Spetsar, Lakanslärfter.
Broderier.
Färdigsydda Damutstyrslar, tillverbade å egen syatelier.
B-iskumnt O C ~ L p r o f i w sundas franko.
O d e r al vafizader, zppgåcnde till minst 25 h~ollor, Zcverems fvitt vid ~Gvazciste jiimciigs- eller &amp; # dtsstatioiz.
Doktor Ilbalmskilndsgatan HEDDA ANDERSSON 38.
88 Mottagniagstjd från och med den 1 Nov.
hvardagsr 12-2 helgdagar 10- 11. f. m. Allm.
Tel. 5299. e. m. Laderplastik.
Alla slags verktyg för laderplastik säljas billigast hos PER FROM, Stockholm, 26 BIiistereawau.eL8gatam OBS.!
Stsxilr, kiiifvnr och skridskor sliprss.
2 6 s Hygieniska OBS.!
Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn, Prisbelönta af Drlikt-Reforinföreningeu.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
w Reparationer Allt arbete iitföres noggrniiiit och af bista materiel.
x verkställas väl och på bestämd utlofvad tid.
.
P. GlUST.
PETTERSSON, 52 Drottninggatan 62.
N y a Hush&amp;llsskolan (för bildade flickor).
Grundad 1881.
F.öreståndarinna: Prökcri H. Cronius.
Nya H u s i ~ l l s s ~ o l a n M s a t salar Vestra Tradgardsgatan 19.
OBS.
!
Särskild matsal för fruntimmer.
- - IlirT Ya: Undertecknade som anviindt Herr Axel ~ i t s t r ö h s Collodin mot liktornar och kylknölar, h a funnit medlet fullt motsvara sitt itnda- ItiZZförZitZigaste mib1, och kunna det derföre hos enhvar till dot biista .rekommen- dera.
Am+!
den 3 mu !886.
och af Akta COLLODIN.
Tusen- I.
G..
Gesier.
tals personer bepriifuadt me- A. bungberg, Ridmap.
Undertecknad som varit be- sv !irad af en m&amp;gd vrirtor har del mot liktornar, genom anviindandet af 4ollAdin * vartor, hudhiirdnad f r h Apotekaren H e y Azel Lit-.
ström i Falun, blifvit frfin dem och nageltring.
helt och hhlljt befrind; hverfore Obs.
alltid denna In- jitg omniimnda mcdel hos enhvnr registrerade etikett som till det biista rekommenderar.
garanti Por varans akt- Motala &amp; Nykyrlre d.
27 aug.
het.
1886.
August Axdn, Handlande.
Siiljes hos Parfym- och Bokhandlare i flaskor h 60 öre och I icrona.
Franko mot I ica *.
?O öre.
A X E L L I T S T R ~ M FaLw~a.
,
F h kapitalister, särskildt fruntimmer, liar det länge varit ett önskningsm.
att .. kiinna öfverlainna vårdeil ?f sina värdepapper och sköts ' eln .af sina .affarer å t nagon, person eller i-nstitution, som med absolut säkerhet förenade punktlighet och noggrann1i.et ' i utförandet af det anförtrodda uppdraget afvensoin prisbillighet.
E n sk.dan ' institution ä r Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning.
(LiCZn N y g a t a n 2 expeditionstid 10-4), soin under gafanti af Stockliolins Eiiskilda Bank åtager sig vård och förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
O m en person hos ~otariatafdeliiiilgen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kupon- ger och tillhaiidah %llei deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen utlottningar af obligationer och imderrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvi t utlottad, samt läinnnr förslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Oin inteckningar deponeras Iios Notariatafdelningen underr&amp;ttar Notariatafdelningen ' giildenareii daroin a t t rantorila å ' in- teckningarna skola till afdelningen iribetalas, livarefter de inedel, som inflyta, till deponenten: edovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en Iios ?,£del- ningen deponerad inteckning genom underl&amp;teii förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockliolins Enskilda Bt~iik därigenom iippkoininen skada.
Förvariiigsnfgift: 5 0 öre för å r pr 1,000 kronor af deposi- tionens varde, dock ej under två kronor.
I bokhandeln har utkoinmit: Anna ~ccndstr~rn.
Kvinnoarbete W och Tvenne uppsatser i Dagny med anledning af &amp; flin r e p " missbruk~d ~uhnokr~ff ' ".
Pris: 5 0 öre.
Magnusson (etablerad 1860) nedw6 Bottew, en, tvd och t w tr. iipp / STOCKHOLM.
Största laaer i Norden Kulörta o, 8varta Yllclilädningstygei * Iiulörttt och 8vuta Sidentyger Schalar och Underkjolar m. m.
Observera!
Genon direkta förbindelser med in- ocli utlandets förnaiiista fabrikanter kan jag erbjiida ofvaiiiiainda artiklar bättre och billigare a11 iiågoii an- nan och torde en livar genoin besök i niina likaler eller genoin reqvisition af profver och varor lätt blifva öfver- tygad oin fördelen a t t 110s inig fylla sina beliof af dessa artiklar.
I 1 OBB!
AARm underk$oZar ti#lvem * ~~acZeep~ egen.
f abrik e f t e r nyaste franska och tyska.maaocZeUer
Kvinnoarbete och.
kvinnol ycka.
* Ännu några synpunkter.
Sedan föregående liäfti af Dagny iitkoininit, hvari miii första artikel ~Kvinqoarbete och kvinnolycka&gt;j stod att läsa, liar diskussio- nen om kvinnofrågan fortgatt, och fröken Key liar liållit sitt tredje föredrag.
Detta blef.
troligen för niånga liksoiii för mig en öfver- raskning och en svi keii förväntan.
Man hade iiiiiiiligen väntat, att fröken Key \: id detta tillfälle skulle Ila narniare iitlagt och förklarat de inera allniäiit liållna yrkaii- den, lioii förut gjort, och visat liiir de skulle taga sig iit i praktisk tillämpniiig; i stallet fick iiiaii liöra saninia alliniinlia påståenden, då.
och då interfolierade med andra, so111 tycktes rakt strida inot de förra, iitaii att tdariiinaii på något satt viiinlade sig oiii att ~~pplösa eller förklara iilotsiigelseii.
Klarheten ar dock en välsignad sak både.
fiir den so111 talar och skrifver, livilken därigenoiii niidgår att bli miss- förstådd, och för deni so111 Iiöra och läsa.
; hvilka veta, livad de hafva.
.
att liålla sig till.
.
Föredraget, i liögsta grad stainningsfiillt och frainfördt med.
.
talarinnans vanliga talang, blef egentligeii en ilildakt~stiiiid, iinder hvilkeii inan betraktade den tv %faldiga texten: inaniiens öfrerlagsenliet i kulturarbetet och kvinnans öfverlagseiihet i känslolit.
- Mina föregående uttalanden * liafva säkerligen tillidckligt tydligt ådagalagt, att jag icke.
lir fallen för att öfaerskattn kvinnans förmåga jag liar tvärtom blifvit beskylld för motsatsen - och iiiiiiinens öfverlag- senhet i det stora hela liar jag aldrig betviflat, inen nar iiiaii får höra dénna öfverlägsenliet tagen soiii text till.
en predikan, så börjar man nied nyvaknad kritik att iiiidersöka texten och iiiidra, on1 den verkligen i den iitstriickning, soni froken Key tager den, ar s % ofel- bart sann.
Vi ha f i t t veta, att inga kvinnonanlii stråla bland ~n&amp;mklighe- t e r n eviga namn,.
inen låt oss röra oss i litet iiiindre kretsar och taga reda p&amp;, om det finnes så inåiiga svenska o~zanliga, nainn, soni höra till dess&amp; eviga stjärnor?
Linne, TegnBr, Svedenborg, skulle kanske någon föreslå, men icke ens dessas evighet ar höjd öfver allt tvifvel.
Låt, ' - Sedan d e m a uppsats skrefs, har en broschyr af Mathilda Roos, Ett ord .till fröken Key och till den svenska kviniiam utkominit, hvilken innehaller m h g a uttdaiideii: öfverensstiimmande ined fröken Sandströms.
.
.
oss vidare sätta ned våra fordringar litet och i stället för iniiiisklig- ' hetens eviga namn tala om de i) an~n, som för OSS här i Sverige äro ofö.rg&amp;liga.
Bland dessa finna vi då var största representant för inedeltidsniystiken, Birgittcr.
T7i iinna vidare en af våra kraftigaste och mest fjärrskådande medeltidsregenter, Xarga~etn.
Hrilken skald från den Gustavianska tiden lefver väl mest på folkets och iingdo- mens läppar?
Icke Leopold eller Kjellgren, utan Ama J l a r i a Lenw gre12, Iivars popularitet ä r jämförlig endast med Tegndrs och Rune- bergs.
Och så ha vi Fredrika Bremer, hvars på många tungomål öfversatta arbeten gjort det svenska namnet beröindt öfver hela varl- den.
F r u Cnrld~zs, Ett köpmanshus i skargardena torde kuiina tada nied %Den siste Athenareii, om aran a t t vara svenska litteraturens mest betydande roman.
Gå vi till 80-talets realistiska litteratur, sh borde va1 fröken Key minst af allaohafva glömt, a t t den liar knappt nier än ett, möjligen tvii manliga namn, soni s&amp; fnllt karakterisera riktningen, som dess basta kvinliga författare.
Och den originellaste roman, som iitkominit på senare tider, den som mest afgjordt slog iii p % en ny bana, var den icke författad af en kvinna, Selwza Lagerlöj?
Dessa namn synas niig vara alldeles tillräckliga för a t t bevisa, a t t om nian ströke bort allt kvinnoarbete i Sverige, skulle kulturen här icke vara sådan som den iiii ä r; ocli dock har jag förbigått så många på andra banor framstående och ledande kvinnor, hvilka på sitt satt gjort betydande insatser i utvecklingen.
Sej, det där talet om man- nens absoluta öfverlägsenhet ocli kviiinans intighet på kulturarbetets område, det kan ju möjligen predikas som en sanning i andra länder, men a t t svenska kvinnor kunna jiiblande mottaga det som en sanning, ja som ett evangelium, det skulle man knappast kunnat tro, om man ej sett det med egna ögon.
Nar jag i det föregående förenat mig med fröken Key i klagan öfver ett jämförelsevis svagt resnltat af kvinnornas arbete, sh tänkte jag företrädesvis på de många, soin aldrig gjort anspråk pk genialitet eller på en ledande stallning, men som med duglighet och godt hiif- viid ägnat sig å t s % väl intellektuela som praktiska yrken.
J a g ville se dem mera behärska sina respektive arbetsområden och i mera syn- bar måtto draga sina strån till stacken på det sättet, som erfordrar - endast företagsamhet och allvarlig koncentration.
J a g skulle önska a t t se kvinliga namn mindre i samband med notiser om tagna examina an i samband ' med vetenskapliga iakttagelser eller praktiska rön af betydelse, och jag ä r saker a t t detta skulle kunna ske, om de begåfvade kvinnorna bättre toge vara på sin arbetskraft.
Men jag återgår till föredraget.
Måiiga af den talrika kainliga iingdom, som kliörde det, gingo säkert liein med de basta föresatser a t t enligt talariiinans uppinaning bruka ssitt kvinliga patos », &gt;satta iii sin kvinliga egendomliglietw och göra detta i arbetet, när de icke kunde Ila tillfälle a t t g ö r a det på det bästa sättet, som liustrur och mödrar.
Men säkert blef det dem ganska svårt att komina till klarhet med liuru de därvid skulle bära sig åt, ty det ä r en svår och intrikat fråga detta: när arbetar man p&amp; ett Ilui$igt sätt?
Fröken Key ä r dock icke förlagen om svar på denna fråga.
Hon vet först och främst på pricken, livilka inål som kvinnans väsens- a r t bjuder henne a t t aibetrir för, nämligen: för.
fredssaken, för en sadan reform af iiiidervisningen, a t t folkskolan blir bottenskola, för lösningen af de sociala frågorna; med andta ord, kvinliglieten bjuder a t t arbeta just för de åsikter, soni fröken Key anser vara de rätta.
Detta kallar jag, a t t vara doginatisk.
Med fnllkomligt lika goda skäl kan en aiiiian koinina och bevisa, a t t den kvinliga egendoinlig- heten bjuder oss a t t verka för federationen, för den absollita nykter- heten och för religionen.
Det förlihller sig nariiligen så, a t t kvinligliet a r ett obestänidt begrepp,.
soin livar och en kan definiera på sitt satt.
Det är obestäindt äfven därför, att det just för närvarande Iiåller på a t t undergå en inetamorfos; kviiiliglieten eröfrar ' det ena arbetsområdet efter det andra, om livillcet det föiwt hette: det där al * omöjligt för en kvinlig kvinna.
l !ian kan numera icke annat an storskratta å t de karakteristiker öfver kviiinonatureii och dess Begräiisning, soin skref- vos för en 50 Br sedan. '
Ännu 30 å r tillbaka i tiden skiille det väl .ansetts för omöjligt, a t t en kvinna med anspr@ pii kvinlighet kiiiide uppträda ocli liålla offentliga föredrag; och nu ä r det väl ingen som bestrider, a t t t. ex. finöken Key gör detta med fullt bibeliiillen Iwin- lig värdighet.
När fröken Key i sina senaste i tidningen Idun tryckta teser piisthr, a t t kvinnorörelsen liar ~förkvaft intresset för utforskriliidet af kvinnans särskilda egendoinliglieter », så är detta alldeles falskt, ty kvinnonatu- rens såväl krafter som begränsning liafva tvärtom Blifvit - eller rättare sagdt börjat a t t blifva - kända genom d&amp; olika slag af ~ r b e t e n, som kvinnan fktt tillfälle a t t agna sig å t; ett bevis harpa är just den nyss näiiinda oerhörda omdaning, som begreppet kvinligliet undergått på de sista decennierna.
A11 den kunskap om kvinnans väsensart som kan 1iemt; as endast frhn hennes satt a t t iiZsk@, torde val skalderna
70 O för länge sedan lia ineddelat oss, de soin sedan urminnes tider så grundligt analyserat lienne f r h der, sidan.
S % vidt jag försthr, finnes det intet annat sätt att bevara kvin- och okonstlad.
Kvinliglieten är en liglieten än att vara ~) ~atu~ ' lig blomma, som utvecklas hos livarje kvinna, som är naturlig, och soni ej genom jäktadt arbete förlorat den stillhet, hvarom jag i den ' före- gående uppsatsen talat.
Xaii behöfver icke göra något vid den saken, och inaii kan det icke heller; blott solskenet ä r där, slår blomman ut.
Solskenet %r visserligen i främsta rimmet öiiiliet ocli kärlek.
men det kan också vara ett arbete, soin ar lampadt efter kvinnans individuella anlag.
I motsats till fröken Key vill jag nämligen trycka mer p i den iiidividiiella begd.iinge~&gt; än p&amp; d en krinliga t * dsensarten, om hvil- ken man med skäl kan säga, att den ännu i m5ng.a afseenden ä r outforskad.
Kvinliglieten beliöfver alls icke förstöras af yrkesarbetet.
Oin en kvinna har en oemotståndlig kallelse för ett arbete, afven ett shdant som hittills ansetts såsoin uteslutande manligt, kan man vara saker på, att Iion icke förlorar sin krinlighet genom att agna sig däråt.
E n människa kan aldrig blifva onaturlig och obehaglig - och det ar jii jnst detta, som den okvinliga kvinnan är - genom att verka i enlighet med sin naturs anläggning.
Och fröken Key är nog ense med mig därom, att naturen gör sig ej skyldig- till ett s %dant slöseri, att Iion i en varelse nedlagger anlag, som äro ämnade att förkvafvas.
Till och nied ett så okvinligt yrke som härförarens har ju en gång utöfvats af en kvinna - Jeanne d ' Arc - och enligt den bild traditionen tecknat af lienne, var hon ju allt annat än rå ocli framfusig, det var ju just genoni siii jungfruliga entiisiasm och renhet, som lioii lianförde sina landsmän och räddade Frankrike.
Xcn när kvinnor röka cigarrer, sitta och hänga på kaféer, Bruka grofva ord och dylikt, då förlora de sin kvinligliet, ty härvid följa.
de icke nhgoii inspiration af sin individuella natur utan endast en okynnig lust att hä~iiia nianiien.
De s. k. emanciperade damerna äro nästan alltid tillgjorda.
Det ar också e t t faktum, som icke kan undgi en opartisk iakttagare, att de ledande och inflytelserika kvinnorna i vart land icke alls affektera inanliga fasoner, att de i kladsel och upp- trädande på intet satt skilja sig från andra kvinnor.
De forna eman- ciperade, som klippte af h %ret för att slippa besväret att kainma sig, och hvilkas liela väseii uttryckte ett fast beslnt att kosta livad det ville armbåga sig fram.
genom de hatade och föraktade männens led - de försvinna allt nier som snön för solen.
Vår tids framstående kvinnor - Zitiiiinstone i Sverige -.
veta mycket val, att det ar både enklast och - klokast att ocksls i arbetet iippträda soni kvinnor; klokast, ty kvinliglieten ar på alla omrIlden, också det yttre arbetets, en makt so111 eröfrar och vinner.
De veta också, att kvinliglieteii sattes i fara genom den intellektuela fåfänga, soin iitiii$irkte de nii .snart saligen aflidila blåstrumporna, och som dief dem att ständigt ocli jämt aflas att hålla fram sin kunskap ocli sin.
diigligliet ocli därmed slå maiineii på fingrarna.
E t t sådant uppträ- dande måste verka så mycket obehagligare på manneo, som dessa ju endast på senare tider kiinnat vänja sig vid att i kviiinaii se en jam- like i intellektiielt afseende.
&amp; Ian inhste besinna, att under alla före- gående tider 7zar kvinnmz i stort sedt varit sådan nzmznen velat 7zafva, hewne, 12 % för första gången i 7zisto1ien stdr 7ban inför e12 k ~ i m a som danat sig efter sitt eget ideal och icke efter 1zct1z.s.
Detta är för honom en ganska pröfvande situation, ocli det är egentligen nästan underligt, att kontlikterna ej varit häftigare an de varit; på det liela har lian tagit saken ganska godiiiodigt.
Man kan för öfrigt icke ldigga an pli att utveckla den kvinliga egen- domligheten, ty hiiru skulle nian liunna utveckla det onzedvetna $ Det enda niaii kan göra är att icke förkvafva det.
När frijken Key vill, att den ~kvinliga vildlieten)) skall medvetet anviindas i kiilturarbetet, blir hon ju fullstancligt barock; det ar soin om man skulle strängt saga till en iilänniska: jag befaller dig att vara naiv, det ar din plikt att vara .ilnpulsiv och onseclalbm-.
Dessutom ar det farligt detta tal om att utveckla den kvinliga egendoinligheten; i praktiken koinilie det endast att ' leda till ett ut- vecklande af de kvinl.iga, felen, ty de äro latta att komma åt.
Visser- ligen ar lrvinnaris sjaldif i inåiiga.vasentliga fall olika mannens, men utvecklingen ' tycks gå därhän, att en fullt harnionisk inaii tillagiiar sig .en dryg del af de bästa kvinliga egenskaperna, och tvärtom.
Det finnes ju män, som äga en kvinnas öinliet och fiiikänslie; het, och dem finner rnan icke ibland de svaga karalrtererna .- ty sådana utmärkas vanligen af småsinne ocli egoism - utan hos de starka, alltså just " Iios dein, son1 bibehållit och utvecklat ile basta manliga egenskaperna.
Föreningen af inanlig kraft och kvinlig ömhet skapar.
den högsta grad af niansklig fullkomlighet son1 vi kanna.
Vanlig ar den icke, ty få nian äro i vår enerverade tid nog starka för att kiiiiiia tillåta sig.
att vara veka.
Skulle vi nu icke kiinna t#iika oss, att liksoil~.inaiiiien kan lagga bort sin brutalitet iitan att förlora sin inaiiligliet, så skulle också vi kvinnor J
'.
kunna lagga bort våra specielt kvinliga fel, t. ex. vår lidelsefiilla uppfatt ning af förhhllanden och personer, vårt satt a t t alltid se blott en sida af en sak och därigenom blifva s % fruktansvärdt orattvisa, r a r t smksinne, m. m.?
J a, skulie vi icke rent utaf kunna försöka oss p8 det våg- stycket att göras v %r insikt om 2 x 2 3 4 manligt klar ocli fasts?
Skulle all vår förmhga att uppfatta kanslolifvets fina nyanser och att genom sympatien satta oss i förbindelse nied våra medinanniskor g5 förlorad genom - litet sundt förnuft?
Lht oss åter taga till hjälp en analogi från den manliga erfarenheten: liar det nkgonsin phståtts, a t t vetenskapsmannen genom sin logik blifvit mindre känslig än t. ex. en ostuderad bonde?
Få saker hafva gramt och förargat mig så mycket soni pedaii- teriias begär att torka u t undervisningen i våra skolor och förvandla den till idel logik, och jag har just aldrig på något område kant mig frestad att dyrka sniisförnuftigheten.
Men två saker hafva numera lart mig a t t akta, ja nästan svarrna för den logiska kvinnan; deii ena är - en vidsträckt erfarenhet af friintimnier, och den andra - fröken Keys anlopp niot logiken.
Logiken ar tankens skelett, det får aldrig synas, men det måste finnas.
Det a r ändå skelettet, som skiljer de högre djuren fran de lägre, och ett sjalslif med eiidast impulser och instinkter och känslor gör samma obehagliga, opålitliga intryck som de slemmiga blötdjiireii.
J a, logik ä r i grund och botten endast redbarhet och vedep.2iliftiglic.t öfverflyttad ph intelligensens område.
Och den skulle antingeii vara s i omöjlig a t t förvarfva eller, förvarfvad, vara s % farlig för kvinnan Y Jag vill påst %, a t t logiken a r mycket god att ha till och med för makan ocli modern, och mknga studerade kvinnor blifva utmärkta husmödrar just genom sin förmåga att Izmzcll~ p&amp; grud qf skäl och ej på af lösa instinkter och impulser.
Hur oiindligt inhngx hem bli ej förbittrade genom ngckfullliet och dåligt lynne hos litis- modern, s8m i a.lla små motgångar ser människors elakhet eller ödets hårda.
domar, och som p&amp; grund af sin oförinåga att tiinlin.
7; ln.i-t ofta blir så ofantligt orimlig mot sin orngifning!
Hur många akteuskap- liga gräl skulle ej inställas eller åtminstone förkortas till lialfteii, oin liustrnn kunde, taga.
reson,!
Huru mycket bättre behandlas icke tjanarile i ett litis, dar mntmodern a r en kvinna, soni med lugn och konsekvens fattar sina beslut och afvager skyldigheter ocli rattigheter!
Ilen där omedvetna, ~natiirbestaindan kvinliglieten kan r a r a förtju- sande i sällskapsrummet, men visar ofta friiktansvasda skuggsidor i köket.
Fröken Key vill icke neka kvinnan a t t deltaga i det yttre kul turarbetet, men dels vill hoii, a t t hon skall sträfva för vissa, såsoni kvinliga litpekade syften, dels skall hon arbeta på ett sätt, som ar .alldeles olika mannens.
Kvinnorna få ej); snegla på ett manligt ar- betsideal)), ej » rada iipp sig soni nollor bak651 en manlig siffra&gt;, iitan de skola &gt;göra revolt » genom a t t i arbetet satta in dels inoderlig- heten, dels den af Laura nlï ' arliolin upptäckta B kvinliga vildlieten)).
Hvad som meiias med vildl lie te ii^ kan inan inöjligen med litet god vilja första - det ä r allt det oberäkneliga, skiftande, hänsynslösa i kvinnonatiiren - men livad inan däremot platt icke kan förstå as fröken Keys sträfvande antt göra instinkten till ett reson1ieniar.g och regellösheten till regel.
Meningen tycks vara den, a t t kvinnoarbetet skall grundas p i 7cvilmoinsti~z7ctw, på sådana, so~il aleka med syste- men ocli progrpmen, logiken ocli formerna&gt;, ocli a t t det skall gå i opposition till det manliga kultiirarbetet.
Man frågar sig med för- våning: hvart har nu mannens öfverlägsenliet tagit vagen?
Det ar ju lian, som ä r » ska.pareii af de iiya idéernas.
Jo, enligt .fröken Keys mening ä r kvinnan in ycket.
diiininare an inaniien, nar Iion vill.
understå sig a t t b r ~ k a lians vapen, logiken; men mycket, nipcket kvickare, liar hon lhter bli a t t tanka och låter leda sig af s i ~ i a in- stinkter.
Mycket farliga instinkter för resten, ty de Iiiiidra henne a t t antaga P den gif ila kultiirens resultat so111 fös sig förbindande)).
Enligt fröken Keys åsikt bör emellertid kvinnan få bruka sin moderlighet ocli sin vildhet - tv&amp; bra nog oförenliga egenskaper -- på det » inedborgerliga lifvets alla områdeii »; till och med rösträtt bör samliället tillerkänna lieniie.
Antag iiii, a t t en kvinna är iiled- lem i en komité, son1 för öfrigt består af manliga medleminar.
Hoii vill kämpa för sina egna syften, som leda sitt urspriing från hennes kvinligliet; liur skall hon därvid gå tillväga?
Skall hon släppa lös sin kaiisla sin ~vildliet »?
.Jo, dh ville jag se v i r a an1betsniaii och grossliandlare eller våra bönder!
Hvillta ansikten de skulle sätta upp!
Det vore just inte rätta sättet a t t taga dem; Nej.
om själfun syftet och ej blott nöjet a t t göra revolt ligger lieniie om lijartat., f %r hon allt gripa till inannens vapen: förniiftsgruiider och erfaren- het; den kvinliga känslan får icke följa med annat än so111 en fin, niistan omärklig doft af stänining.
Eller kanske kviiiiiaii-iiied.borgasi ' 111laii sätter sig öfver alla dessa tråkiga foriner med styrelser ocli koniitéer?
Skola vi tänka på niass- petitioner ocli kvinnoriksdagar, eller skola vi kvinnor rusa iii öfver den manliga kiiltiiren soni barbarerna öfver Roin?
' -
74 Fröken Keys tal 0111 den kvinliga vildheten kunde inan ha iippfattat endast som en originell fantasilek, nien det ar vid närmare betraktande ganska farligt, ty det kan ge upphof till ett mycket olycksaligt inisstag, det nämligen, att kvinnoriia skulle kuiina komma till inflytande p&amp; en ginare ocli bekvämare vag, an den mannen måste g&amp;.
För dem galler det, att ingenting af bestaende varde kan genom- drifvas liar i världen utan dessa tre medel: intresse - ju eldigare, ju bättre - sakkännedom och ihardigliet; och det gifves icke heller för kvinnorna någon annan väg.
Det vope 1 ki !gstz grnd sorgligt, om de skulle aflas att med stamningar och instinkter uppföra några usla kortliiis, som genast blåste omkull; nej, det är bättre, oiii de icke hinna med nier an, en enda våning af huset, men den ar solid.
Den d vilda)) kvinnan får nöja sig med att skrifva dikter och romaner ocli för man och söner vara en till strid eggande Hjördis, men icke iir det vardt, att Iion p stall er sig vid mannens sida i lagstiftningen^.
Den ratten får hon lämna %t dem af sina systrar, som förena moder- ena sidan tillerknnnande ligheten nied förniåga af logiskt tankande.
af röstriitt och alla medborgerliga rättigheter %t kvinnan, k den andra fastsliende af lieimes oförmfiga att inse 2) &lt; 2 = 4 - det ar tvk nppslagsändar, som fröken Key aldrig i världen kan knyta ihop.
Det tir icke heller sannt, att kvinnornas arbete maste gå stick i staf mot nliinneiis.
Vårt saniballe lider visserligen af en mängd missförlihllanden, Ilrars afhjälpande ligger kvinnan nier än mannen o111 hjärtat, me11 icke ar det genom revolter hon skall aflagstia dem.
Bättre vore, om lion grzmdligt satte sig i12 i förl~62ZnadR~m och med fasthet och mildhet meddelade sin p % erfarenhet stödda öfvertygelse åt de ädlare inänneii i sitt samliälle.
Dessa komme alltid att stå på hennes sida, ocli tillsnwzccizs med dem skulle hon utföra verket.
Ty lika litet son1 inannen ar ensam hiirskare i iddernas värld, lika litet ar ' kvinnan eiisain i strafyandet a t t genom kulturen ge ut- t ~ y c k för inanskliglietens mildare, » moderligno lzanslor.
Kvi) l~oi~sti~~kte) z och kvi) ~i~ofÖrsYSfdi ?de1, dessa som man orätt för- menat fientliga makter, komma säkerligen att i kulturarbetet förlikas p % så sätt, att kvinnoinstinkten väljer syftena ocli kvinnoföqstindet anvisar medlen att nå dessa syfteii.
Men kvinnoförst %ndet miste vara z~ppodladf, ty det beliöfs ett tiDaneradt, logiskt försthd för att eftertryckligt pliidera t. o. m. kvin- lighetens ocli nioderliglietens ratt.
En moder, som fullbordat sina barns uppfostran, har szikerligen gått igenom en förskola, som gör henne alldeles särskildt lämplig till medborgarinna, meii det kan ändå handa a o
-, och .händer ofta - a t t Iion icke kan iitratta p % lingt när sh Hvar- för?
Jo, därför a t t hon icke har den så a t t säga tekniska förstånds- bildningen, som gör a t t hon kan klart saniinaiifatta sina tankar, hastigt träffa kärnpunkten i en fraga, samt på en g h g öfverskåda ett vidsträckt och inveckladt sammanhang.
Familjeniodern skiille sakerligen nii vara glad, om hon i sin iingdoni någon tid ägnat sig åt ett yrke, ja, t.
0.-iii.
stiidentexamen kiincle nii liafva varit Iieniie till gagn.
Det a r familj e. mödrarnas ovana vid a t t arbeta metodiskt, soni gör a t t man p&amp; de använda tränade sociala arbetsomradena måste i så stor iitskracki~in~ yrkeskviniior, t. ex. lärarinnor.
Gällde det endast att lösa det pro- blemet, hiir en kvinna.
skulle bäst uppfostras för a t t deltaga i med- borgerliga varf, s&amp; skiille man sa&amp;,: först en tir1 yrkesarbete (niöj ligen afläggandet af en examen), sedan arbete i hemmet som moder och hiismoder.
Men ined moderlighet iitaii vidare kan en kvinna icke uträtta rnycket i det niedborgerliga lifvet.
Det a r ' visserligen saniit, a t t vår niivaraiide stiidei ?texaiiien # r byggd p&amp; ett olycksaligt in&amp;iigläseri, ocli det, ä r ett elände, a t t den skall ' fordras soni kompetens på en inä,ngd alls icke intellektiiela banor, men sådan den nu lir, ar det dock icke alltid af ondo att ha tagit den.
E n dylik examen # r mycket farlig för deni - både man och kvinnor - livars begåfning icke räcker till för a t t inliemta annat an livad de oiiiidgangligen beliöfva för sin persodiga utueckli~zg och sitt mzdligign Z ~ ' m e 7 ~ i l l Den.
kali däremot vara nyt tig för dem, soin hafva verklig begåfning, ocli soni skola briika sin intelligens.
som ett vapen.
Exanienslasningen liknar exercis- och skjiitöfningar, nyttiga fiir.
dem, som skola bli jagare och soldater, onödiga ocli tidsspillande för andra.
För verkligt intelligenta personer - endast för sådana - medför examensläsningen den nyttan, a t t den tvingttr till en viss inångsidig- het och hindrar den flyktighet, som uppstår, när inaii blott studerar det soni sarskildt intresserar en.
Eliiirii jag som sagdt på det högsta ogillar stiidentexamens nuvarande inneliåll och dess vidsträckta användande som kompetensvillkor, tror jag dock a t t mången kvinna haft nytta af deii som förståndsdisciplin be- traktad, och fröken Key: %r äfveii här för summarisk i sin förkastelse- dom.
Hon glöiiimer också, a t t det ä r godt .och nödvändigt.
a t t några kvinnor.
få alldeles sainina bildning som inännen; det liksom iinder- ' lättar de andliga koiliiiliinikationerna konen emellan.
E n annan sak ä r att den nödvändiga förståndsbildningen sakerligen kan förvärfvas genom studier, ordnade på helt annat sätt än de, som nu för tiden förbereda för.
mycket soni hon ville, icke skaffa sig tillräckligt inflytande. '
.
studentexamen.
Men de f örslag, soni fröken Key framkastar angliende unga flickors intellektuella utbildning, kan jag icke helt och hållet gilla, ty de synas mig gå ut på en bildning, som viil kunde.
blifva fin och be- haglig, men icke nog stark och solid för en kvinna, som liar anspråk på att göra en verklig insats i kulturarbetet.
A t t få en liögre skol- bildning, soiii p % en gång innebure en inöfning i det metodiska ar- betet ocli gåfve ett rikt mått af sådan bildning, som är väckelse och själsnäring, det är det svhra läroverksproblemet nu för tiden.
Man behöfver icke frukta att kvinnorna, därför att de fått sitt förstånd utveckladt, skola arbeta på alldeles samma satt som mannen.
Det är en obestridlig sanning, att öfverallt dar kvinnan gjort ett verkligt godt arbete, har hon gjort det p % ett visst egendomligt satt, soni berott därpå att hon var kvinna.
Hon kan ha haft alldeles samma yttre lifsgärning som en man, men hon inlade däri något annat.
Det ar också saniit, att detta nggot oftast star i saniinan- hang med hennes känsla.
Det kommer att visa sig, att livarhelst kvinnan inträder p % ett verksamhetsfält, dit oniisskännelig begåfning kallat henne, förstår hon p % det mest öfverraskande satt att afvinna arbetet en kanslo- eller stämningssida.
Som detta kanske är möjligt på flera omrbden an man nu vet, kan man-icke SH bestamdt afskilja vissa arbetsfält sbsoin uteslutande lämpliga för kvinnor.
Så t. ex. anser jag mycket sannolikt, att vetenskapsidkerskan kominer nier an sina manliga kamrater att strafva för att sprida vetenskapens resultat bland folket, ty det har hittills visat sig som en genomgående kvinlig egenskap att strafva efter det direkt användbara och tillämpliga, att vilja se resultat.
Detta ar en förtjii.ztst, som hänger ihop ined felet att icke kunna strafva, för ett aflagset mål.
Liksom tvenne växter planterade bredvid livarandra hemta sin iiäring från samnia luftlager och samma jordmån, nien den ena om- siitter den till röda blommor, den andra till bl %, så kan genom in- flytandet af sanima lifsgarning danas i ena sidan en manlig, % den andra en kvinlig personlighet.
*: i: 4 Det obestämda ocli vanskliga i hela fragan on1 det krinliga arbetet visar sig aldrig så bjärt, som för föräldrar och uppfostrare när de måste gifva råd &amp; t den unga flickan och lijiilpa henne att bestämma riktningen för sitt lif.
Har hon icke nligra anlag för ett bestänidt yttre arbete, men däremot håg för husliga sysselsattningar och förmåga att skapa trefnad omkring sig, s % är det ju godt om
.
.
.
hon får stanna i hemmet, med det villkor likväl, att hon dar f %r e t t, arbete, som ar sjtllfsttindigt och förenadt nzed ansvar; det ar icke nog med a t t modern låter henne taga fram socker och småbröd!
Flickans stallning kan ju på detta satt blifva mycket god, hon liar både arbete ocli familjelif; naturligtvis hyser 1io.n också ett ' stilla hopp a t t bli gift.
Men tiden går, den rätte konimer icke, firaldrarne dö.
Om lion nu ocksa har sin bärgning, kommer hon kanske ändå a t t kanna lifvet .mycket tomt, ty lion står utanför alla de lifsintressen och alla de kamratskapets förbindelser, som det yttre arbetet medför.
Ä r hon åter niedellös, måste hon med tacksamhet mottaga det mest me- kaniska ocli sämst aflönade arbete, ty lion ar ju icke ung längre och har ingen konipetens, alltså äro arbetsgifvarne icke angelägna on1 henne.
Saken ar verkligen så kinkig, a t t afven om man har aldrig så klart för sig de olägenheter, som kunna ktfölja en ut %t arbetande kvirinas lif, så kan man dock högst sällan med lugn tillråda en flicka att endast agna sig åt hemmet.
Dessiitom liar erfarenheten lart oss l#rarinnor, a t t den unga flicka., som försakar yrkesarbetet, vanligen i stallet väljer - icke hem- arbetet - utan spegeln och moclejournalen.
Vi veta, hurii vi måste satta in alla vh.a krafter, hela vårt personliga inflytande för a t t f å den unga flickan a t t inse, a t t hon också har en nied ansvar förbunderi lifsgarning framför sig.
Fröken Key ser den sanna kvinnofrigörelsens fiende i en iiisinnig ärelystnad.
Vi se den tvärtom.
i flärden och lojheten.
V#rlden iiviskar alltjämt till den unga, a t t hon är skapad blott för att njuta, för att lysa, för att vara en dekoration: Fröken Key skulle kanske bli förski * ackt, om hon besinnade liurn lätt e t t ovant flicköra kunde förblanda lieiines stamma med världens.
.
Ännu en annan synpunkt .. D e första ungdomsåren, soni följa efter den regel bundna skolgången, äro för allvarligare naturer icke alltid de lyckligaste; det ar den tid, då janinvikten lätt rubbas af ungdomliga fantasier, af grubbel och melankoli.
Skall den tiden då tillbringas i » biifvande längtan » på den, stora lyckan » - som kanske aldrig kommer - kunna följ derna bli mycket bedröfliga.
E t t regelbundet, ganska allvarligt arbete ar för sådana naturer ett oeftergifligt villkor för inre harmoni.
Dessa äro de skal, som tala för det yttre arbetet; de skal, som kunna tala emot, har jag förut framhållit.
Till utredandet af detta sviira spörsmål liar fröken Key endast gifrit oss allt för liten lijalp.
Dock ligger det n1,ycket att taga vara på i hennes uppmaning a t t öppna $era arbetsomrbclen för kvinnor, i- synnerhet ' sådana, som äro af
praktisk art.
Det är otvifvelaktigt, att allt för inhnga unga flickor nu för tiden agna sig &amp; t stiidier och skön koi !st.
Tradgirdsinastareyrket sylies mig tilltalande, och skiille nian icke lriiniia iiiidanrödja dessa fördo- mar, som ännu i allinanliet hindra den bildade kvinnan f r h a t t satta sig i spetsen för affärer, t. ex. syatelierer?
I detta senare fall skulle en hygieniskt kiiniiig och med smak beghfvad krinna kunna göra sina medsystrar ofantliga tjänster geiioni a t t fortsatta den påbörjade re- formen af klädedräkten.
Sakert finnes det iiiånga bildade kvinnor med anlag i denna riktning, inen (le förakta ett sådant s5 kalladt t; wfligt arbete och ägiia sig i stället &amp; t tiisen lapprisaker, hrarnied cle icke göra livarken sig sjiilfva eller någon annan den ringaste glädje.
E t t oinriide, däib en Bildad lrviiina skiille kunna göra iinder- verk och åstadkoninia i hela l i k e t djiiyt ingripande refornier, vore liotellrbrelsen.
Maii liar ju ocks % lysande exempel Iiärpå, ett par i Sverige och flere i utlandet.
Till a t t arbeta p&amp; dessa områden be- Iiöfves en viss kraft och företagsamhet, nien sal bleke dar ocksi till- fälle till a t t, styra och stalla, p % ett nästan liiisinoderligt satt och a t t verka för allinännyttiga andaniil1 p5 saniina gång soni för eko- noniisk iitkoiiist.
Fröken Key sammanfattade siila i det tredje föredraget gjjordrt påståenden i följande nio teser: Kvinnorörelsen, sidan den hittills bedrifvits, liar: 1) F o r h f i f t iwtresset för utforskmulet d hxinnans sarskilda eye,,- dodig heter; 2) ledt bort uppmärksa~nheten frdn jMgan om den gifta kviizlms riittsliga stdlluing, som tir kvi~tnorö~alse~ts viktigaste, och som visst ej iir på minstcb satt löst hos oss, fastlin Föreningen för g v t kkvimas iigajide- riitt i dagama upphört ntt j h n s till; 3) gjort s h a förkmnare fanatiskn, konznut dem ntt kiinnn sig ~0712.
prester för el2 ny kult, samt nawat dem ntt nf falsk ambition öfvertrn- stranga sina kraf ter; 4) f ö m m m a t ulzd~~visn.ings-Kgnn, d&amp;.
dock deit kcidiga moder- ligitetsk~mlalz borde 7zonznta till sin fulla rtitt; 5) lockat kuinnorna massvis i ?$ p&amp; vissa arbetsol~trdden, som l m - delsevis varit öppna, utan att undersöka.
om de passa clärfir; 6) lämzat underklass kvinnan tda17fOr siim stra f canden och diir- igenom ökat de sociala oliklletertzn;
7) ~zwdedåtit att egga kvinnorna till a f g ö m det biista möjlign af sitt eget patos ' och förledt dem att under arbetet stälzdigt snegla efter ett nzanligt ideal alt eftergöra; 8) bidragit att minska aktriiltgelz för arbetet inom hehnet, samt slutligett 9) gjort s i m nnhtiq2gare dogmatiska och ytliga.
Med dessa anklagelsepunkter emot l~vinnorörelsen hgr frö- ken Key gått öfver all rimlighets gräns i sinn oförlzlsrligt bittra anfall mot de s. k *.
kvinnos@skvinnornn.
Teserna äro i sjiilfva verket sadana, att fröken Key säkerligen, niir hon en gång med lugnare besinning går in i sig ' själf, slrall k o m a att ogilla dein.
Hvilka äro dessa stackare som eggats till sådan iirelystnad i taflan med iniiniien, att de b1ifvi.t öfveransträngda?
Jag kännner måuga kvinnor, som blifvit öfveranstriingda, men, icke p&amp; grund af ärelystnad, utan på grund af svag hälsa och ängslig snmvetsgrannhet; eller också hafva ' de blifvit ryckta med i det ' jäktande lifvets malströiii och hvirflat omkring där, tills de mistat sansen.
I den strömmen hvirfla för öfrigt en hel mängd kvinnor, som aldrig befattat sig med något yrke.
J a g har själf sldiig hört till kvinnosikskvinnorna, och stundom har jag tyckt mig finna en viss ensidighet i deras strafvan att under alla 0111- ständigheter hålla Irvinnsns fana högt, men alltid har jag i djnget af mitt hjärta hyst den största tacksawzhet mot dessa banbryterskor, hvilka genom sitt entusiastiska och ugpoffrande arbete undanröjt så många stötestenar för oss, som Irominit efter.
Jag har afven ansett, att vi har i Sverige kunna skatts oss lyckliga att i spetsen för kvinnorörelsen stiitt ledarinnor, hvilkas fina bildning och t&amp; undvikit de osmaldign öfverdrifter, som i andra länder ofta vidlhdt denna rörelse.
Kvinnofr&amp;gzln har hos oss till stor del gått i den riktningen att söka skaffa Iwinuor tillhörande den bildade samhällsldassen arbets- förtjänst, och .behofvet hiiraf har vnrit så tvingande, att man icke haft tillfälle att så noga välja de för kvinnan lämpligaste områden.
Att detta behof ännu är l h g t i f r h afhjälpt, visar bast den stora mängd af sökande, som anmäla sig, så snart en någorlunda val aflönad plats är ledig.
Jag kan icke finna, att kvinnosakskvinnorna behöfvn anfallas med.
förebråelser därför att de användt sin tid och sina krafter att skaffa platser .&amp;t en mängd unga kvinnor, af hvilka de flesta iiro fattiga.
Kvinnosirkskvinnornas arbete har till stor del vnrit ett klideksverk, ett verk af moderlighet, och det är därför så mycket iner besynnerligt, att fröken Key kan vilja genom sina oriittvisa anklagelser göra deni
misstänkta i vids kretsar af kvinnor, som sjalfva aldrig rört ett finger för att hjälpa sina medsystrar, och som sakna, alla förutsatt- ningar för att bedöma saken.
Uånne man icke också något för mycket talm om den skada kvinnornas lconkurrens på mbetmarknadeii förorsakar mannen?
Om dessa obemedlade flickor icke kunna försörja sig sjalfva, hvem maste d % göra det?
I de allra flesta fall en amz: en fader, en bror eller en svåger.
Var det ' icke så det gick till i forna dagar, innan de; fanntis$a~ kvinnosakskvinnorna hade börjat .locka.
sina medsystrar från det husliga arbetet?
Den då rådande situationen var, som man vet, icke d t i d behaglig för de stackars lcvinliga xp@angens, som stundom fingo flytta från den ena familjen till den andra, men var denna försörjningsplikt icke också betungande för familjefiideimn?
När fröken Key talar om såväl arbetet i kvinnofrågan, som inom undervisningen, skulle man kunnn tro, att hon vore en ffiimling, som just nu kommit resande hit, och som utan all kannedom om stillnin- gar och förhållanden endast bedömde allt f r h en abstrakt, ideel talar hon som om ståndpunkt.
Ned afseende på u~z&amp;rcis~~i~~gst.nsenclet hon trodde Sverige vara ett land, d6.r förddrars förtroende, statsun- derstöd och allsköns uppmunean genast strömmade öfver den skola, som sloge in på en annan viig fin den vanliga traditionella.
Hon vet dock - och jag vet, att hon vet det - att hvnrje tiippfjiit p&amp; denna bana kostar den hetaste kamp mot hride fölaldrar och lärare och vållar oiindliga svårigheter, hland annat genom jamförelsen med andra exmenspluggande skolor.
Hon vet, att detta oriktadt h a h a flere kvinnor ihadigt fasthiillit vid sin lifsgärning att söka reformera undervisningen.
Skola utan inkomster, det är en sak, som det kvin- liga reformnitet ej har ryggat tillbaka för, men siioln utcia eleuer, s&amp; långt kan man icke g&amp;, och därhan skulle det komma, om man ' i skolre-.
formerna satte in fröken Keys s vibrations hastighets.
Innan fröken Key af kvinnorna begiir så genomgripande reformer, borde hon göra dem till byråchefer och eck1esiastikininistra.r.
Med kannedom om allt detta kan man ej begiira, att kvinnorna så synnerligen skola taga åt sig anklagelsen, att de » hafva för- siimmat mdervisningsfrAgan B.
Påståendet, att fickskolan iir en kopia af gosskolan, är en gammal utnött osanning, hvars upprepande man icke hade v h t a t af fröken Key; såväl i afseende på hund som in- hemtas son på suttet för inhemtandet, sHral i afseende p&amp; daglig arbetstid som å.rskurser, äro skiljaktigheterna mycket stora och blifva,
åtminstone i de.
skolor, som ej hafva stidentexairien till inål, allt större.
.
Fröken Key har på sennre tiden gjort så många märkliga utta I d e n i litterära, religiösa och sedliga frågor, ~ c h ' ~ e n o sin m talang, siirskildt sin förmaga ntt framkalla stäinning, utöfvnr hon ett så stort inflytande, a.tt det torde vara berä.ttigndt att söka klargöra prägeln af hennes f~rfattnre~erson~ighet.
Hennes uppträdande har j min tanke bland annat den betydel- sen, att det är en poetisk naturs protest mot det alltför nyktert snustorra och först&amp;ndsmässign i vår tid.
Hon har, som val litet hvar bland oss, tröttnat på det enformiga, damniga grå, som ligger iitbredt öfver vår kultur.
V&amp; tid -- detta ' ständigt förtalade objekt är visst icke ond, jag tror tvärtom att den, jämförd med andra tider, är med alla sina nyttighetsträfvanden ganska aktningsvärd, men grå är den, Atminstone hiir i Sverige.
.
Det ligger något grått i halfheten i nlla våra förhållanden, i vår brist på värme och öppenhet, i hela vårt korrekta och tilllrnäppta vasen, i hvars och ens sträfvan att vara lik alla andra.
När vi umgås med hvarandra, är det nästan aldrig våra lifsintressen som vi tala om; under det läpparna röra, sig och hjgrnan arbetar, sitter den.
egentliga människan i vårt innersta stum och fryser.
Detta gör lifvet grått och tungt.
Ännu gråare, ja smutsgratt aï nrbetsjäbet, det är den dammiga, bnllrmde gatan, som hotar att undantränga alla lifvets vattulcällor och örtesiingar, biide kärlek, vänskap, heinlif, studier, djup intelligenu - dlt.
Fröken Key är en estetisk natur, som älskar det rikt utvecklade lif vets soinmnrvarme, som njuter af konstens rosor och skaldekonstens .vin; det är icke underligt att hon vnntrifves i de nuvarande förhål- landena.
Hon har sett sig om i 1ifvet.och funnit, som det tyckes, blott en balsolrälla, hvarifrån räddningen kunde komma, nämligen klideken.
Så gör hon Irkleken till det centrala i hela lifvet.
Kiirlelren skdl gifvn färg åt den grå enfonnigheten, Iroima skalden och konst- nären att dikta och skapn.
Det sknll icke vara den lugna, med viinskap uppblandade (ömhet, som hvnrdagsmänniskor ofta nöja sig med, det skall vara den stora passionen, 8om skalderna besjungn - Romeo- och Julia-kärleken.
Hon vill, att hvarje människa skall någon g h g i sitt lif h a h a kännt vingslagen af den stora passionen och lyftats upp i de öfversvinnelign känslornas region.
0in också - ' '.
lyckan blir kort, så &amp; r endast minnet af dess.?
: liiinryckiiingeiis stunder n6got, som det iir v h d t att l e h a och lida för.
Fröken Key dyrkar poesien, och darför dyrlrar hon kiirleken; hon tror, att den skdl göra hvardngsin %tiniskoi.na till poeter och poeterna till snillen.
Såsom bekannonde sig till realismen dyrkar hon ocksa * naturen, och realisten ser ju i kiirleken det naturliga lif- vets högsta blomtring.
Dlen om hon icke hade varit, eller rattare, velat vara så iitprag- lad realist, skulle hon ha tänkt p % att det finnes andra kansler an kiir- leken, som kunna åstndlcoinina det imdret, att manniskan fbrlornr fotfästet, att jord och himmel öppna sig, och hon ser in i sknpelseiis hjiirta.
J a g menar den kansla som Luther erfor, då han vid ljiiset af det ordet: w den rattfärdige skall lefra af sin: ro:) siig ~iiiiiikheligliett~11s bojor falla håii utpinade sjalar; som Roiisseaii erfor, niiï lian sof under bar himmel och vaknade vid fiiglarnes sång och kfinde sig Öfvers~aUas af nattsrens härlighet, som hans förkonstlade samtid hade glömt; den soin Pestalozzi kände, nar han såg de första stralarna af mänskligt sj&amp; lif tändas i barnaögon, diir haii förut endast sett slöhet och djurisk- het.
Sådann hänryckningens stunder g&amp; hastigt förbi, och det gHller akt åter gå p % jorden med.siilirn fötter.
men man Ironuner tillbaka med en förut aldrig anad kansla af ~) za) z~aisl; orr~zde) ~s o)) lfii~g; sjiilen har sträckt ut sig till de gränser, diir den möter oändligheten.
Det ar sannt att hänförelsen ar en helig makt., och hon kommei.
icke till dem som efter aliuanackans bud kalla pR henne med pikor och trumpeter, men där hon finnes, och dar hon ar akta, blir ltoir det centrala i lifvet, hon sätter musik till arbetet och ger oandliga framtiders perspektiv åt hva.rdagslifvets småting.
Hon tillhör icke blott de utrddn andarna, fran deiii springer hon öfver till de m %nga, till de små, öfverallt tandande, värmande, och hon iir det - i långt högre grad iin den erotiska känslan - som är moder till alla stordåd och till all verklig lifsgliidje.
Den som aldrig erfarit denna kiinsla lefver endast ett halft lif, och storn vidder af hans sjal ligga öde och ofruktbara - och det ar just fallet med de flesta af vAr tids människor, hade inan och krinnor, och darför äro vi olycliliga.
Har hjälper ingen, erotik.
Tarfliga mann&amp;kor kunna icke g r i p s af en stor, hänförande kä.rlek, kärleken blir människan lik, hos den andligt simple blir den » af jordene jordisk »; de som i andra förhal- landen äro sinnligt njutningslystna och sjiilfviska, komna sannerligen icke att visa sig från någon biittre sida i kärleken.
Eros $r dessiitoin
en förfärlig aristokrat, som söker upp imgdomeu, skönheten och talangen; det ligger darför något ytterst ' handlingsforlainande i detta predi- kande af @ t hans gunst är det so111 bestainmer ' inänniskoviirdet och .lefnad~lyckan.
Och hvirför skall det tala.s, so111 om det iclre funnes nå,gon annan mystik i viidden den erotislza karlelten och nöj- ligen moderslriirlelre~i =.
Dyrkan af lidelsen i och för sig var ett drag, som iitruiirktc!
den litteriira realismen, och som nu tycks åter lefvs UPP i den täinligen lwaliiiiga roinantik, soni har blif vi t realismens eftertriidare.
Man Iran iclre annat an hoppas att den österliindslrt parfymerade ero- tiken ej k r g e blir hiirslraiide, ty den passar så föga för nordislra sinnen, son1 fatt sina starlraste naturintryclr från salta, hafsbrisar och friska, sli- ?rpa fj8llvinda.r.
Den hyperestetiska uppfattning, som å ena ' sidan gör erof ilren till a och o, mynnar 5i andra sidan ut i en form1i.g snil1edyrka.n.
Äfven af denna rilrtning har fröken Key tagit intryck, och det låter ofta, som om hon ansåge snillena fritagna från mycket, som för andra galler såsom plikt.
Denna riktning k o m e r fram afven i hennes föredrag om Irvinuofïågan.
Det iir då nar hon bevisar, att Icvinnm iclre kan iippnå saiiiiila höjder som inannen bland annat darför, att hon iclre såsom lian » drifves att mBta lifvets höjder och djup&gt;, hvarvid h m sej sällan under nagoii tid af sitt lif kominer att tangera ifven den ' sfer, som B e l h a n slcildrar med den Fredmanska strof en: ' Hiir ligger jag i rannsten ' och betraktar Mina gamla skor ' o.
Fröken Key fortsiitter: » de lrvinliga snillena träffanr inan siillan i en dylik situation.
Men till gengald as det också endast man, som gjort farderna mellan Inferno, Purgatorio och Paradiso D.
J a g tror, att här föreligger en - afven från estetisk synpunkt - öfver- drifven uppskattning af rannstens-situationeina och de l ~ &amp;.
o ~ l i Q. "
Inf erno-eïf sir enheterna.
Sublimare an Milton har va1 ingen skildra8 helvetet, men han var ju sarskildt lränd för sitt puritanskt rena lif: Icraftigaïe %n Carlyle liar ingen tecknat det Inferno, soin öppnade sig i och genom franska, reyolutionen, och hans lif ' var i högsta grad regelbundet: Lutlier får viil också göra anspråk p i att vara ett snille, och hans natur var icke af det urvattnade slaget, dock har han säkert aldrig befunnit sig i rannstenen.
Om man tanker p i lasternas och sinnlighetens Inferno, så ä,r det nog sannt, att många snillen hafva fiirdröjt sig dar, och det så ' '
länge, att de först med trötta ögon och blaserade sinnen fått se en skymt af Paradiso.
Men detta har varit en olycka för dikten och för mänskligheten.
Ty eftersom lasternas Inferno blifvit skildradt på ett så glödande satt, h a m h g a estetici spridt ut, att det ensamt är intressant, att Paradiso är tråkigt, iinglasången banal och enfor- mig, swnt dygden p % det hela dum och filiströs.
Och dock, riiir det gäller icke konstkanname utan de många försrniktande sjiilar, som af skal- den viinta vederkvickelse och tröst, s&amp; är en enda &amp; ta glimt af Pa.radiso imsen gånger mer värd än de mest verklighetstrogna och pikanta skisser från .helvetet.
Det ligger naturligtvis i detta försvar för snillenas regellösa lif den sanningen, att snillet ofta dväljes i stormiga själar, diir lidel- sernas vagor gå.
högt, men 0112 det finnes en kraft, som ar ann11 starkare än stormarne och håller dem i tygeln - så icke blir snillet eller den andliga intensiteten diirför mindre; sakert ar att hela per- sonligheten och dess inflytande flyttar upp i en högre lifssfer.
Men inan skulle ofiillständigt uppfatta fröken Eeys personlighet, om man icke, jämsides med den nu omtalade hyperestetiska strömnin- gen, anmärkte en annan lika tydlig, ehuru till siit viisen högst olik- artad.
Det är kitrlekeit till Aenzl~&amp;A, .i synnerhet siidat det gestaltade sig förr i viirlden, då fmiljen mera höll tills (~.rnmans, då hemsedorna vor0 enklare och hjärtligare, då makan och modern bildade den stilla.
medelpunkten som allt kretsade kring, och då döttrarna tillsammans med henne läste och belindrade litteraturens basta alster.
Äfven har har den nya tiden briitit in och i viss mening härjat hemmets frid och poesi, och fröken Key har siikert allas vår sympati, nar hon protesterar häremot och rill göra sitt till för att förmå mödrarna att skapa omkring sig något af den forna, alda hemtrefnaden.
I pedago- giska nppsatser har hon förut på ett förtriiffiigt sätt iittalat dessa sina asikter, och det värdefullaste, det beståndande i hennes sista uttalanden %r just det, som utgått frh denna sida af hennes per- sonlighet.
Hopblandningen af dessa bada riktningar, å ena sidan kkleken till det patriarlcaliska hedifvet, å den andra det hyperestetiska öfverskattandet af, kanslan och den regellöss impulsen, hm åstad- kommit den linderliga verkan, som anmiirkts af mariga, att man, nar inan laser Ellen Keys föredrag t ~ r k e r sig höra två olika röster, hvilktl
föra helt olika sprAk.
Lägger man nu därtill en tredje röst, som härrör från den forna kvinnosakskvinnan, så ar det icke underligt, om inkonsekvenserna äro iiitinga, och om b %de vänner och motstån- dare i dessa dagar ideligen fr %gnt hvarmdra: ~7wnd memr hon egent- ligen?
D Anna Snndst~öm.
Kvinnor och politik för l00 år sedan.
.
Taine, den spirituelle franske liistorieskrifvareii nied sin skarpa blick för saIongslifvets betydelse i 1700-talets ki~ltiirntveckliiig, liar någonstädes kallat den franska revolutionstiden för, en kviiiiiornas gyllene tid.
I~iidvig X1V: s envälde låg icke längre tryckande öfver.
pariser-societén, Iiänvisande lcvinnor nied » Iiogre lyftning)) att i hotel Rambouillets blåa salong använda sitt öfverflödiga snille på uddiga ' epigram och pedantisk kritik öfver obetydliga tillfälliqlietsverser.
I saniina inåii tyglarna föllo lir den vaiimäktigtt styrelsens biinder, tillväxte ocksh den liar af iinga upplysningsinän, som, med Voltaire och Rousseaa i spetsen, stormade fram, genoin hela deii bildade världen, ined ytliga, men entusiastiska xstridsropr, erbjiidaiide)) full salvation)) fraii allt slags tyranni ocli förtryck, full frihet och jainli kliet.
Det var ett evangeliiim, soin icke iilötte döfva öron, allra niinst å kvin-.
nornas sida.
Mali beliöfver icke peka pk stjärnor af första ordningen, betydande kvinnor, sadana soin inadaine Stael och inadame Roland, fös att bevisa, Iiuriisoin de franska kvinnornas intressen blifvit vid- gade och fördjupade under intryck af iipplgsniiigslitterati1ren.
Det sinne för allmänt mariskliga frågor, som under 1700-talets senare hälft beharskade den förnäinare franska kviiinovarldeii, liar fått karakteris- tiska uttryck bland annat i Gustaf IILs brefvaxling med några af dess bättre representanter, särskildt den ryktbara pref vinnan d ' ~ ~ m o n t, soin i tidelivarfvets sentiineiitala ton besvor den iiyblifne ' koniingeii att taga de nya, milda idéerna till rättesnöre vid styrelsen af sitt rike.
Dessa idéer voro också allt för mycket i enlighet wed Gustafs skaplynne ocli uppfostran, för att lian icke skulle iiafva tagit starka intryck daraf, af ven utan franiinande rådgi fverskor.
I sitt eget land hade Gustaf knappast några kvinliga vänner) som i betydenhet kunna jiiiniföras med dessa fransyskor.
s&amp; vida man.
. '
icke vill rakna lians begåfvade, ' härsklystna moder, livars politiska inflytande till Iieiiiies stora liarin, dock visade sig vara fullständigt iörbi.
De svenska liofdamerna med drottningen, den försiktiga, passiva, intresselösa 80fia M.agdaleiia, i spetsen, Ilade för inycket a t t sköta ined nöjen och toalettbestyr för a t t hinna agna många tankar ht politiken, so111 för öfrigt under Gustaf 111: s första regeringstid knappast erbjöd n&amp;gm aiilnen af sspännande), art. Maii roade sig ined w kariiseller&gt;, torneringar och inaskrader, och nian lyckades med inöda dölja sinn gäspuingai.
vid de läsecirklar, som konungen d&amp; och d % envisades a t t ställa, till under någon afton, livilken händelsevis icke var upptagen pk annat satt.
Det tycks Ila förlihllit sig här nngefiir som vid det samtida Iiofvet i Köpenlianin, där en iing otilig svensk diploniat klagade ö h e r, a t t man inte ens genoni damernas indiskre- tioner k m d e få reda på några politiska nyheter:, af naturen indolenta, skulle de ans6 sig fela mot sina m#n, on1 de visste iner an innehallet ' af tio Guds bnd med för1; laringari-m; det iii.
omöjligt a t t fi dem a t t, tala oni annat än on1 sista siipSn på slottets.
Saturligeii partisk för svenska damerna, tillägger lian, att det skulle bli en triiimf för dessas scharme, savoir vivre och savoir faire w, oni danska kronprinsessan iiied sina hofdainer skulle komnia a t t göra allvar af en länge påtänkt soiiimarvistelse vid Medevi.
Det vill dock icke mycket till a t t i hyfsning öfvertraffa dei; danska hofvet, dar man efter middagen kiiiide roa sig ' nied a t t i danieriias narvaro dricka den gamle, sinnessjuke Kristian V i i alldeles redlös eller kittla en af p~iiisarne tills haii formligen vrålade.
Den tilliiiliiiade badresan blef emellertid inte af.
Det stundade oroliga tider, och Sverige fick krig bkde med Daninark och Ryssland.
Sh kom Anjala-förbundet, följden.
af en för dåtidens adel karakteris- tisk konflikt mellan rojalism ocli författningstrohet, mellan foster- landsk#rlek och .frilietskärlekn.
IConfiikten applustes i förrrderi, ocli förräderiet bestraffades af Gustaf.
III icke så inycket genom den laga näpst, hvilkeii drabbade iipphofsniäiineu, soin fastmera genom stats- livalfningen vid riksdagen l789 - ett slag i ansiktet pk liela den svenska adeln.
Dennas förbittring var graiislös, icke minst.
d&amp; konuii- gen nödgades arrestera några af dess förnamsta man för a t t riktigt eftertryckligt %dagalagga, livad lian eu gång i vredesiiiod yttrat: wjag a,.
kung och jag vill bara det, och jag skall vara det!
- Xen nu var det slnt ined tålamodet afveii Iios de svenska adels- damerna.
Den milda prinsessan Sofia Albertina gick i spetsen för deras opposition.
?id det stormiga pleiiuin, där Gnstaf III tog adeln ':)
i upptaktelse, berättas Iion Iia varit närv+rande på rikssalen och efteråt Ila sändt sin bror en allvarlig.
skrifvelse med föreställningar mot lians uppträdande vid detta tillfälle.
Koiiiingen blef mycket ond öfver brefvet, och hennes senare åtgärder ' voro knappast ägnade a t t återställa det g o d a förh&amp;llandet mellan syskonen.
De af prinsessans tjänare, som förut varit löntagare äfven hos koniingen, i-ifvergingo vid denna tid .helt, och liållet till prinsessans tjänst och mottogos ined ö p p k armar af denpa.
Den Il-årige kronprins Gustaf Adolf blef e j inpttagen af sin faster, så laiige någon af konungens folk följde lionoin.
Hon undvek all beröring med hofvet, ' umgicks endast med Iiertiginnan af Södermanland ' och ' förklarade rent af, att ' hon äninade flytta till sitt stift i Tyskland, Qvedlingbiirg, från ' ett land, där våld ginge för rätt.
Land trnarskalken Liljeliorn, koiiiingens trogne liandtlangare vid riksdagen, blef naturligtvis föreinål för den största förbittriiqg.
B e t berättas, att riksrådinnan Falkenberg rent iit iindanbedt sig hans visiter » för a t t undvika däroin inblanda sina drangar)).
- » H a n Rom ändå dit ocli gick iipp i salena, sägkr %erättaren, rmen ' blef af di: ängarae bortvist, eliiirii en af dem gick in att fråga ocli fick samma svar ».
E n annan k sa ges in an, biskop TVallqvist, säger o111 deiinatidpiinkt: ~Koniiiigens stallning var öinklig.
Efter vaiiligheten lefde clrottningeii i sina rim, såg sin lierre s#llan och kiinde visserligen icke gifva honom n8gon tröst.
Cour kunde icke gifvas, ty konungen; autade, a t t inga damer skulle infinna sig.
h,minstone var allt hof-frt~n- timret niissnöjdt och vredgadt.
E n börsasseinbl6 gafs, dit kiiiigeii ock kom, inen där fliniios ej flere friintiminer än till två qvadriljer, och asseinbl6n var i själfva verket mest lik en riksdagsklnbb, på Iivilken föga fanns annat än rojalister iir alla st&amp;sd !r - Möjligeii var det efter henikoinsten från denna assem ' ul6, som den munviga frii 8cIiröderl1eiin, tillfrågad o111 dar varit mycket f k, ined Iiansyftning på en grefviiiiia Riiiitli, svarade: » Nej, endast ruter frii och några hackor,.
Gustaf III, som var ytterst ömtålig äfven i sinåsalcer, förlät henne aldrig detta uttryck.
Hvilken vikt han lade vid da- niernas upptradande finner nlan af vissa äinbets~annautnainningar efter riksdagen.
Det troddes, a t t Liljecimtz och Ridderstolpe fått sina respektive presidentplatser i kammar- och bergslrollegiernrt, emedan d ' eras fruar aldrig iippliört a t t visa sig på teatern, äfven då alla andra f ö r n ä m damer skiljt sig från koniingens sällskap.
Detta, oaktadt bhan farut alltid visat ett tydligt förakt för damernas '.
, -
opposition och med skämt sökt dölja sin förcirgelse öfver livad han kallade » det femte ståndet, för hvilket han hade mera respekt an för de andra fyras.
Med hänsyftning p&amp; allt politiskt skackeln vid Sofia Albertinas hof, lär han ha döpt detta till s hönshuset », och en rojalistisk sautida säger liäroin: » ej långt därefter såg man ocksH i våra dagbl.ad åtskilligt satyriskt skrifvet om hönor, tillika med deras klassifikation uti gumm-höns, pärl-höns, gall-höns m. m.&gt; A t t den gladaste tiden vid Gustaf 111: s liof n u oåterkalleligen flyktat, var emellertid ett faktum, och med dylika fakta för ögonen, försthr man så innerligt väl det djupa allraret i konungens bref till en ung adelsfröken, hvilken bedt honom om nPd för sin fästman, en i onåd falren diplomat.
Gustaf III skrifver liar bland annat: ~ J ' a i trop lieu de soiihaiter que votre sexe en gCn6ral redevienne ce qu ' il doit &amp; tre: aiinable, tendre, leger, charmant, et laisse cette vilaiiie politique, surtout dans un temps, ou je ne suis pas glit6 des belles daines s.
Men om kungen var missnöjd med les belles damess, sk voro dessas manliga släktingar desto belåtnare.
Deras beundran öfver de aflagda profven p&amp; kviiiligt mod tog sig stundom uttryck i verser, soin kanske rört v %ra morinors-mödrar ands till tårar, men för oss saker- ligen Ila mera liistoriskt an poetiskt värde.
E n profbit må har med- delas.
För kuriositetens skull bibeli %lles den ursprungliga stafningen, soin a r tämligen inkonsekvent. '
» Du täcka kiön, ditt öm9iza hiertcr ser e j med köld en grynhet m.
Du anser med förakt ock snzitrta de slafttnr dzc ej tdla kan.
Ditt blod som i di % i d r a li.i,itner, har visat denrta kewedcrg, Izur Zijligt i ditt hiertn bri ' iltmw rent nit för frihet, dygd och la,q.
Du dyrckas zuist af F r i j a Siiililar, de gee dig ock en akrestod, de 7icrtar- alln kiöpta trählnr, ch als7; as vill utaf ett blod, d&amp;- a h r m sig jued ömhet delrir.
Då är det viillzlst ulskad blii, då 7ioos dig ingen ka.ns.10 .felar, som k m oss tltsend ' wöjetz g e e.
~ 3:: i:.
89 Adelns dofva, outsläckliga hat mot Gustaf III, - ett hat som en gång skulle komina a t t söka sig utlopp i lians mord, - slår alltjämt forskaren till mötes i de gulnade handskrifterna från denna tid, hvilka ännu har och där förvaras på v i r a gamla herresätkn.
Vi kunna nu endast förvhna oss öfver den ifver, Iivarmed vara fäder för 100 hr sedan i stora anteckningsböcker i skinnband och kvartformat afskrefvo de smh politiska nidvisor och satirer, som aldrig skulle ha sluppit igenom censurens skärsehl.
Bland de, så vidt jag vet, ännu otryckta alstren af detta slags oppositionslitteratur från tiden närinast efter riksdagen 1789, finns en liten skrift, som i ' ' all sin menlöshet är upplysande nog för historien om den svenska kvinnans politiska intressen vid denna tid. '
Den bär titeln: ~6 ' arntal mellalz en prelat, en fi ' uu, en landtnzan.
ock en hand- lande, upptecknadt zctzcr minnet af e,z ~zäruarade.
.
(Hädelsen tir ej diktnd) ~.
- De samtalande, patagligen representanter för de fyra stånden, livarvid ~ f r u n n ~ betecknande, nog, föreställer adeln, - äro allesami~mns bekymrade öfver de svhra tiderna.
Men då prelatens klagon&amp; hnfvudsakligen gäller mask på säden, utbrista landtmannen och Iiandlanden i silckar.
öfver det pågående kriget med Ryssland, livaruti friin » p&amp; ömmaste sätt » instämmer.
Prelateii, soin ä r den ende rojalisten i sällskapet och därför iiaturligtvis måste draga kor- taste Strået, framställes sboin en kritiklös optimist, som i stället för skal använder ironiska utfall och lihwisningai till auktoriteter.
Prelaten börjar således med följaiide uppniuntraiide förnlaiiing:.
» Mine Herrar, låtom oss siisom trogne undershtar icke föreställa oss allt så svårt.
E t t rättskaffens nit för kuiig och fädernesland gör bördan lätt.
Lasen biskop Wingårds vackra bref för sitt stifts präster i detta ämne!
D: s Detta var dock att väcka en ovantad opposition.
Frun be- finnes ha läst brefvet i tidningen och finner det vara, ett sällsaiiit lierdebref, a t t v a r a det tomta i ett andligt ämbete.
rFöreställnings- sättet däri var politiskt mer ' än bibliskt, och livad jag med visshet i@rt af bbde tänkande och välment folk, skall verkan däraf ej svarat mot författarens afsikt och oandliga egenkärlek. » * Johan Wingard, biskop i Göteborg 1780, död 1818, .en typ för den gustavianska tidens rojalistiska och ratioiialistiska prelater, fader till den be- kante ärkebiskop W. - Det har omniiniiid6 brefvet saknas p&amp; förteckningen öfver biskopens - tryckta skrifter.
.
Retad af denna skarpa doin, liar prelaten dock ingenting att säga till försvar för biskopens opus, utan förklarar endast: .ufrun- timme: se geinenligeii saker efter ett kort ögoniuått eller de intryck som de först fått om ett ämne.
J u kvickare af naturen, desto en- visare gemenligen.
Deras infliience i viktiga inB1, siisom statssaker ni.
in., är darför farlik och niå hellre förekommas I n befordras.
Nar livar och en sin syssla sköter;) etc.
Detta angrepp bevgrdigas dock icke nied niigon större nppinärk- sainliet, utan frnn öfvergår i stället till en ntredning rörande folkets rättighet att kritisera styrelsens företag::, liar folket uppdragit åt nigon att befordra dess val, så sknlle ju samhället alldeles g5 under, on1 aldrig rättelse följde på det, soni niot det meniga basta handladt blifvit&gt;.
Prelateii ar då till Iiands med den ganila vanliga invandningen: mycket val och ratt sagdt, men ingendera af oss och minst frun- timmer äro berättigade oeh förbnndna att &amp; anska och afgura sbdana d l.
En statsstyresman ar Grid allena ansvarig för sina gärningar.
Om alla ville styra, skiille liela världen förstöras utan ordning^.
Friin, som påtagligt blifvit djarfvare genoin motståndarens svaghet, återtager nn med tydlig hänsyftning p&amp; den sista statshvälfningen: » Hör det till ordningen, att .de solleiinaste löften och afta!
samt iiininaste plikter saklöst kränkas?
Det later som min Herre med all möjlig kallsiunighet ansett alla de för2ndringar i styrelsesätt, soni förefallit, sedan niin Herre uppnktt eftertankens hr::.
Men nii.
har ocksa den stackars prästen alldeles tappat kon- cepterna: sMen, niin Fru, ni vill j u tala ensam; man far ju intet saga lit sin mening.
Hvar slöt jag?
- Min Fru, fr&amp;ga historien, om staterna knnnat föra rättegång nied regenter om det, soni borde anses nytt!
s Detta var dock en nppnianing, som prästen gärna kiinde ha låtit bli, ty det visar sig, att historien just ar den slagfärdiga fruns starkaste sida.
Ned förnämt förakt svarar hon: wXin Herre lärer tala oni de Österländska statei ', där emot all inäniiiskorätt regeringen gör livad lian vill.
J a g fasar for ett skdant tänkesätt Iios en andlig man och sveiisk medborgare ..) - Och sk följer ett liögtrafvande resonliemang i den dåtids s iilosofiens: ~ anda om » oföranderliga lagar i den fysiska och moraliska viirldeii D, on1 &gt;Aei.tzllets lycksaligiiet: &gt; etc., hvarpk hon skoningslöst fortsätter::) livad historien beträffar, gom min Herre åberopar; så tycks min Herre ha läst den på samma sätt som biskop Wingård.
.
Om ni icke '
läst liolländhrnes?
roiqiriies, .venetianerhes 0011 eiige1sinän~ens ' in.
f l.
.
kiiniia lära ' er " - %.
otländska folks historia, s å borde erfarenliete&amp;.
.
...
Berättaren tillägger: '.
Laiidtrnann ' en och Iiandlanden sågo, iindp ' detta på livakndra; rynkade pk pannan, och nar frun tystnat.
togo ihop 1iänderna; anckade djupt och Yttiade en ' innerlig önskan, att; vi silait måtte få slut pA.
.
kriget.
Y Detta yttrande blef för ' frun en vink att hålla ett längre tal öfver kungens orätt&amp;tiga tilltag att börja krig.
Härvid utropar den belåtne landtinaiiiien: &gt;Det var mycket sagdt, min Frii, något sådant liar jag viil ock tänkt, som Frun omständeligen anfört, men icke vågat yttra det i l w ï ' prelatens närvaro; men ett frnntimii.ier » - - - - R&amp; afbryt&amp; honom.
Iiandlanden:)) ja ett friintimner kan tala mera fritt,.
Den eaker.
var hon ocksk genast färdig att visa genom ett försvar för Anjalaförbundet, som föranleder prästen att kalla ' lienlie, god ryssp.
Men hon låter sig inte bekoinina, ' utan svarar endast:)) Min Herre måste ha brist på grundeliga skäl, nar lian nödgas vidtaga så l %ga iilidflykter ».
Prelaten tycks iiiistan gifva henne rätt häri geaoin ' följande yttrande: » Det toide vara tid att sllita detta ämne, son1 tjänar till intet annat, &amp; ii att iipprQa en så artig fru, Iivilken i min tanke borde frikallas frhi alla fruntimmers göroinkl och väljas till taleii~an for det femte ståndet %.
- Men i lilrliet med ganile Munter)) aldrig ängslig och förlägen B,.
svarar hon genast:)) Skiille jag vara taleniaii, så skulle jag, som iniii Herre säger, dfirtill vara vald ».
Alldeles förbryllad öfveï detta fyndiga svar, som förutsätter detaljkannedoin oin dåvarande riksdagsförliållaiiden ' - Gli- staf III brnkade nämligen sjalf, liksom konungen ännu.
i våra dagar.
utse talinaii för riltsdagicrna -, kan prelaten.
endast utropa: &gt;Huad tycks eder, mine Herrar, om ett sådant f r o, ~ t i m m e r?
~ Laiidtniannen, som härvid patagligen representerar författarens mening, svarar dA nied ett verkligt loftal öfver bildade kvinnor i.
.
allniäiiliet och.
denna i synnerhet: min högaktning för könet blifver iipplifvad livarje gång jag ' hörer fruntimmer tala med vett och ledikliet.
Sådana fruntimmer äro ock gemenligen raska i nyttiga friintimmers yrken.
Denna frii sköter sitt hiislik11 och uppföder barn med den klokhet, att hoii~förvarfvat sig '
hederligt folks aktning.
Om oförmögne barn drager hon en synnerlig vård, att de grundligen matte underviks i religionens grundsanningar - ' mig roar att höra fruntimmer tala med förstånd och en adel fri- modighet.
De utgöra efter Guds egen vishet och vilja en angenäm och angelägen hälft af niänniskoslaktet.
a Vid genomläsningen af dylika resonnemanger tycker man sig nästan finna, hurusom själfva teorierna rörande kvinnofrågan, om de afkladas det rika omhölje af konkreta exempel och praktiska erfaren- heter, hvaruti 1800-talets sociala förhållanden draperat dein, visa sig vara ungefär de samma nu som för 100 &amp; r sedan - aitniiiistone i allmänna konturer.
Nog torde det ännu i dag finnas icke s % fk personer, som hålla med den gamle landshöfdingen i Gefle i den klam, hvarined denne slutar sin berättelse om en bondhustru f r b Helsingland, som en &amp; ng under 1790-talet ensam slagit i bjäl en björn, hvilken länge utgjort traktens plågoris, en kläm som, citerande Gyllenborgs ord, lyder: - s En madig hurtighet jag ej hos kviwan prisar, jag vill en svaghet se, ' som köilets skillnad visan.
Ur E l i z a Orzeszkos judeberkittelser.
, Jag var 20 &amp; r&gt; - skrifver Eliza Orzeszko sistlidne december i ett bref till ' den, som tecknat dessa rader - ~ d k jag började lida och tanka.
Dittills hade mitt lif förflutit gladt och lätt utan sorger och mödor.
J a g hade fatt en god uppfostran, blifvit gift vid 16 å r, var rik och ha * många kara släktingar och vänner.
, S % kom Ar 1863 mitt lands stora olycka.
JIin man blef för- visad till Sibirien, min förmögenhet gick förlorad, mina ränner och släktingar landsförvistes, dödades eller emigrerade.
D&amp; var det soni ' jag, öfvergif ven, ruinerad och försänkt i sorg började skrifva.
Xog- iiad i smärtans sol, fick jag intresse och känsla för hvarje mänsklig smarta.
Se där orsaken hvarför jag kände mig så dragen till de lägre samliällsklasserna, de äro ju de rikaste på olyckor och elände.
af alla slag.
.
Detta - mr också första skälet till mitt intresse för judarne, det andra var den konstnärliga nyfikenhet, som dref mig att studera något; som endast få författare studerat, ' att söka, framställa niigot, som få af mina kolleger framställt.
något- som för flertalet af mitt folk var okändt.
och oförstådt.
Som människa och tänkare in- tresserade jag mig för judarne, de lidande, olyckliga och förtryckta, som konstnär försmidde jag de redan ' trampade .stigarlie på littera- turens mark., » J a g började stadera judarnes ställning, deras ' historia, deras religion, deras seder, egenheter, goda och dåliga egenskaper.
» Fängslad af en mängd dramatiska situationer och upprörande händelser i det judiska lifvet.
har jag skrifvit flera romaner och no- veller med judiska ämnen.
J a g gör det judiska folket full rättvisa och jag önskar att hela välden vill göra det rättvisa.
Men först och fräirist är jag polska till lif och själ ocli jag skall forblifva det till min död, dess mer passioneradt och troget, ju olyckligare mitt fäder- nesland gr. » Med dessa sista ord har Eliza Orzeszko helt säkert velat påpeka, att hennes varma, fördomsfria medkänsla för alla olyckliga, föraktade och förföljda, hennes innerliga förstående af hvarje lidande människa, hvilket folk, hvilken ras och Iivilket stånd Iion an in % tillhöra, alltid innerst har sin grund i hennes patriotiska kanslor.
Det är sorgen öfver Polens olyckor, öfver de .orättvisor och förföljelser, för hvilka hennes folk är utsatt, som från första stund inspirerat hennes dikt- ning: Meii då hon icke klart ocli tydligt kan få uttala denna sorg, gifver hon sina patriotiska känslor uttryck i de mest gripande skil- dringar af ett annat lika förföljdt och föraktadt folks lif.
Intet folk kali.
i %Ider och lifskraft mäta sig med det judiska.
Detta ständigt hatade ocli föi * följda, öfver hela jorden spridda folk, som raknar sina representanter bland Wiens och .Paris1 mäktige börs- magnater lika val som bland tiggarne p % polska landsbygden, bland berömda veteiiskapsrniin och konstniirer lika väl som bland de okun nige, kringvandrande scliackrarne, har genoni tidernas lopp bevarat ' sin ras ' egendoiriliglieter, sina religiiisa tractioiier, tron på sin mis- sion.
Detta folks öde liar varit tragiskt.
An liar det spelat ' en roll i varldshistorien, an liar det lefvat obemärkt och tillbakadraget.
, Ä n liar dess iitveckling gått, raskt framåt och än liar det envisats a t t i långliga tider hänga fast vid föråldrade läror, åsikter och seder.
Det trogna fastliållandet af de religiösa traditionerna, soin under lidanden och förföljelser bidragit $t bevara Israels sedliga kraft, liar ofta, d % det öfvergått till tom bokstafstro varit just den mur, som skiljt Israeliterna från andra folk, gjort dem löjliga, föraktade och orättvist bedömda.
I vkra dagar tycks det judiska folkets iitveckling hålla jämna steg med kdturfolkens.
Öfverallt i den civiliserade världen finner man bildaile, lärde, inflytelserike judar, visserligen ännu ofta, utsatta för förföljelser, men oftast nyttiga, fördomsfrie och verksamme med- borgare i det samhälle de tillhöra. '
94 Dessa jirdar Sr det icke soin Elim Orz~.szko, Polens, ja kanske Europas nii lefvande forn51iista författariniin, skildrar i sina berättel- ser.
.
Hon liar sett ett a n n a t slags jiidxt-, ore lirilkas tillvaro deras trosförvaridter i de $tora kulttirstiiderna val knappast 1iá en aning.
s / de djupa dalarna », Eliza Orzeszkos första till weiiskaii iifversatta ronian, Br en skildring af Iifret i en liten iindangöiiid polsk-rysk jndestad, belägen lhngt utom civilisationens råmiisken, i en af Eiiropas inest isolerade trakter.
Denna siniitsiga, torftiga, mellan Iiöga kullar iiitriingda stad, som bestar af 1iågi.a f&amp; smala, leriga gator med ett huiidratal ' l.Z,oa Iiiis kring en åldrig synagoga, detta Szybow, hmrs invånare äiinii i sliitct af nittonde, hrhiindradet lefva i ett nästan medeltidsaktigt mörker, onitalas af alla jriitar vidt omkring ined from vördnad, nästan som en helig stad.
Det är den Kabbali.
stiska laran, enligt hvilken Israel bör lefva i st.rang afsöndring frhi alla andra folk och icke tillägna sig nigon världslig lardoiii, soiii sedan ~rliiindradeii rader i Szybow.
Rabbiiien Isak Todras, den i trasor höljde mystikern, som aldrig h t aiidra böcker an Taliiind och Kabbalan, soin icke förstår något annat spr %k au hebreiskan och aldrig sett några andiba inaniiiskor an judar, denne i förgångna tiders före- ställningar lefvnnde man är det, soni styr det Szybowskiz samhället.
Ingen vågar öppet trotsa hans niakt, nog finnas de, soin knota, inen de flesta ara och frukta honom, och hans vishet iir vidn berömd.
Genom hans och.
lians föregångares bemödanden hafva jiidariia i Szybow uppfostrats i en död bokstafstro, i d ~ u p .oktinnighet, i niisstro och hat till allt i fram man de^.
Nu har emellertid inom slakten Ezofowicz - den inest ansedda familjen i S z y b w -- uppst %tt en inau, Neir, soin i sitt hjärta bar en brinnande Ungtan efter frihet och kunskap.
Hans högsta: önskan är att f B fara ut i världen och bli en vis man för att sedan hterrhda till Szybow och undervisa dess stackars okunniga invanare.
Han Ilar hört att i de stora städerna lefva icke judarna afskilda från aiidra inanniskor utan lära sig detsainma, kläda sig och tala so111 de.
Han vet att dessa judar icke betrakta allt, soni är förbjudet i Talmud soin synd, att de icke längre anse att den bästa garning en iniiiiniska kan utföra är att fördjupa sig i iir %ldriga skrifter, utan att de koinmit till insikt om att Gud begär något annat och bättre af sitt utvalda folk.
Han kan icke tiga, när lian ser alla de oförrätter, som begis; hur stadens styresinän förtrycka folket, hur de äldre förtrycka de yngre, de rike de fattige, allt tinder förevändning att s % står befaldt i de heliga stadgarna.
Han kan icke se hur de små barnen plkgrts för att lära Talniuds obegripliga och oräkneliga biid, lian riiddar dem undan Melamedens (religionslärarens) slag och tvekar icke att so111 vidskepelse beteckna en mängd af denne såscm sanua och lieliga be- rattade historier.
.
Meii folket först@ 1iono.iii icke, det a r för djupt nere.
i mörkret för a t t kuiina uppskatta ljusets valsignelse, dess iiiisstro till all t fram inandes a r för iugrodd för a t t det .skall kuiina fatta a t t frihet och kunskap ar något godt, dess tro ' y&amp; de gamle rabbinerna för fast a t t kunna ~ n i i n t e t g ö r ~ s.
När Meir til1ropa.r folket: » Dina falska profeter liafva störta.!
dig i fördärfvet, o, Israel.
; - blir lian sjiilfo ansedd soiii en falsk profet.
H a n blir skymfad soiii en bespottare, iiånad, utdrifveii ur Syna.- gogaii, f Ur£ ölj d och slageri.
Den lieliga doinstolen, försaiiiliilgeil s.
iilclste och rabbinen, saniniantrader och till straff för sina öfverti2idel- ser inot (le gainla förordningarna dörnes Meir Ezofowicz a t t banit- lysas, att ~ \ utstÖtits ur Israels sköte, skyiiiiligt förjagas ur Israels Iiusn.
.
Förblindad ' af sin fanatisnr iitsluiigar så (len obeveklige Isalt Todros i hela försaiiilingens naivaro mot Meir den lieniskaste och grymmaste .förbalinelse, soni ord kunna uttrycka.
- Men på folket.
gör vei-kstallandet af det förfärliga straffet icke det intryck rabbinen berakiiut.
I stället för afsky för den förbannade väckes inedlidande och .karlek till lionoin .i inånget lijarta.
Med kan- torn och .iingdonieii i sprtseii reser sig liela försainlinqeii inot rabbinen och nedkalla18 valsig~ielse öfver den, s o i ~ i lian förbaiinat.
Föl-ebråel- ser och hotelser ljuda .plötsliqt omkring den lilan, 1ivars.lydige lar- jiingar de fleste förut varit.
Det ropas, att nian icke längre vill lyssna till sådana förban nelser, a t t mildhet och försonlighet, icke liat och 1iBiiid bör r i d a i Israel.
Det ropas på rättvisa, .på upplysning, på kunskap.
och frihet.
Det ropas, att ingen mur får resa sig mellan ' Israeliten bcli lians Giid, a t t ingen ager rättighet a t t lagga bojor på lians förstånd ocli lians vilja, utan a t t livar och en liar ratt att.
tolka Herrens ord efter sitt eget lij artas i1igi.f velse.
Känslor, soiii länge hklli ts tillbaka eller sliiinrat, ha plötslig t vaknat ncli gifvit sig luft i .ord.
Rabbinen ' finner till sin Iiapiiad att den baiinlyste ej stått ensam, att det fniinits inånga.
sådane som lian, ehuru ingen varit så modig och så oförvägen.
Isak Todros lijarta, stelnar af fasa, lian tror sig ju alltid och allenast liafva lefvat för detta folks val, lim fattar icke, a t t det icke trader upp för lioiionl mot de upproriske.
Da hviskar en stäinma inom honom oin » evighetens ängel », som nied sitt fiainniande svärd kullsl&amp;r allt-, som ställer sig mellan nianniskorna och den Aögstn sanrvhgen ocli en svag niiing om a t t Itan a r den, soni haft orätt, vaknar i lians själ.
Blen Meir, lian vandrar, krossad af sorg och vaiiara, siiiadad och bercifvad allt, ut i den okaiida v9rlden.
U r Iialis obestainda lang- tan har vuxit en fast föresats, a t t uppmana de fran ni niande » folken a t t sluta fred och lijalpa lians föraktade, i stoltliet öfver sin uråldriga härlighet fiSrbliiidade folk.
Sjalf a r lian besluten a t t dricka iii.
vis- hetens kalla för att sedan en gKng kunna återvaiida till sin faderne- stad och genoin a t t.
utså kliiiskap och ljus löna dess förbannelse rnetl välsignelse.
, ' - '.
.
Sådan är i korthet Meir Ezofowicz ' historia, sådan den skildras i berättelsen: » I de djupa dalame ».
Omkring denne sympatiske hnfvnd- person har Eliza Orzeszko grupperat en mängd mästerligt tecknade bipersoner.
Hur tydligt se vi benne icke för oss, den i Ezofowiczarnes alla dyrbarheter löjligt utstyrda, af hela släkten vördade liiindra8riga Erejda, Meirs farfarsiner, som i sonsonen igenkänner och älskar sin makes utkorade efterföljare.
Ocli Meirs farfader, den för sin klokhet och rikedoin allinant aktade Ssul, soiri främst af allt håller på slak- tens ara och traditioner och för hvars vilja de redan grånade sönerna lydigt böja sig!
Vi se Iiur han slites mellan sin vördnad för de ganila la ' garnti, och sin kärlek till älsklingsbarnet Xeir.
Och Kaniionker, den sluge, girige gästgifvaren, som trots siii Iikedom lefver i armod och smuts, soni med patriarkalisk, p&amp; den mest ortodoxa gudfriiktighet stödda stränghet, behandlar hustru och barn, som rabblar sina b6ner både fram- och baklanges ntan att för- stå deras innehåll, men så snart det galler biir irer, ar den slngaste, dugligaste och niest samvetslöse.
Och Eliezer, Kamionke~s son.
den iiiige, veke kantorn, soin whvarje dag sjunger om sitt folks öde och gråter Cifver.
det inför Herrena, soni läser Moses 3lajnionides bok för sina vänner, men icke vågar försvara dess lära, förr an Meirs olycka p&amp; en gång väcker mod ocli kraft i hans hjärta och han höjer sin liärliga stamma till en välsignelse öfver den förbannade, manande för- samliugeu att resa sig mot den orättvise rabbinen.
Och Witelski, den från Wilna inflyttade köpmannen, soin aldrig sätter sig upp mot de liärskandk begreppen, utan resonnerar: kanske det ar mansko- p&amp;fiiiid, men kanske koinnier det f r h Gud sjiilf och hvarför skall jag riskera att ådraga mig lians missliag~ - och som tack vare denna diplomati mot både Gud och nianniskor har det bra.
Ocli Witelskis liiistrii, Honna, som blir lirsinnig af vrede, då Meir ej vill gifta sig med.
hennes dotter, ocli Leopold, den wbildadew unge juden f r h TiTilna, hvars högsta hstundan iir att fk ligga på en soffa och tanka p i sina rike- domar, som gör sig lustig öfver Meirs idealistiska längtan och skrattar at lians förtroenden -- alla dessa personer, huru karakteristiska äro de icke!
Ned hvilken omutlig rättvisa, som frainhåller både fel och förtjänster, äro de icke tecknade!
Den blinde Abe1 Haralten, som stiindigt bel-ättar sb vackert nr Israels historia, hans dotterdotter Golda, som Meir älskar och som Ilskar lionoin tillbaka med en så oegennyttig kärlek, och Eejbele, den fattige skräddarens idiotiske lille son, huru rörande i allt sitt elande.
stå de ej för oss!
Eliza Orzeszko vill väcka vår medkänsla oeli lära oss först % alla dessa människor, de onda så val som de goda.
Till och med Iios » den svarte mannen,, &amp; som Golda kallar rabbinen, och hos den fanatiske Melameden uppletar lioii försonande drag.
Ron visar hur de handla i öfvertygelse on1 att de tjäna Herren på det enda ratta s2ittet.
Och om vi också maste vredgas p % dem för deras härsklyst-
nad och oförsonligliet, milste vi dock känna inedlidande med dem för deras okiiiiiiigliet och enfald.
» I de djupa clalai.na » iir icke egent.ligen lisad vi i dagligt tal niena nied en roman, ty kärleken, Meiins och G-oldas karlek till Iivar- andra, spelar i den eudast en iiiiderordiiad.
roll.
Men den föi.st&amp;ende kiirleken till alla föitryckta och lidande talar till oss lir denna bok pB det niest bevekande spr&amp;k.
BIhigen skall kanske tyclc,z att förf.
niPdar i viil bjärta fiirger ocli, trots den lefvaiicle framstiilluingcn, kanna sig böjd att betvifla a t t sidana in~nniskr&gt;r soin clessa lefva, skdana lieinslsa liandelser verkligen ltiiniia tima i Eiiroprt i det nittonde ' &amp; rliilndradet.
Elizii, Orzeszlco försäkrar oss att deiina ocli m h g a liknande till- dragelser föreltoiriiiia lkiigt oftare Mn vi ana, Iion slutar sin bok med en varin bön Zill Iiisareii, att lixii - Iivilket folk och Iivilken tro linii iiii rna tillliöra - oiii lian någon g h g på sin väg skidle niöta en Meir Ezofowics, lian strax mf~tte r#clta Iionom en broclei.lig?
Irjäl- pancle Iiancl.
Det ar saninia inner liga öf vertygelse om a t t folken maste iiar- mas till Iivarandra, rattfardiglieten iippratthillas och frihet och upp- lysning finnas ' för alla inanniskor, som talar till oss ur Eliza Orzeszkos.
.
andra till svenskan ö f versatta roi11 an: D Mirtala D.
Det ä r iii.
sorgen öfver in !inskliglieteiis lidanden, som Eliza Or- eeszltos diktning iil~pspii~at, det är till kamp mot oriittfiirdiglieten och orättvisan hon vigt sin penna.
Genoin sin stora begafniiig, sina nihgsidiga ocli grlindliga kiinskaper, sin outtömliga arbetsförrni4g.a - hon har iinder ' 29 &amp; r skrifvit icke mindre än 70 volyiner - .men f~.aiiist geiiom ' sin vnrina kärlek till sanning och rattvisa, liar hon 1ycl; ats skapa arbeten, som gjort liennes naiiin kaiidt och alskadt, icke eridast i Iiennes eget fiidernesland iiban afven i alla de lander, till livilkas sprLlc Iieniies böcker blifvit öfversattn.
Tyska, franska och t.jecckiska öfvers#ttningar liaf va redarn 1Hiige funnit s och # h e n i Ryss- land Iiafva lieniies böcker - » iiii.irkv#rcligt nog », skrifver lioii sjalf - 11 tkoinniit ' i talrika iipplagor.
» J a g iir stolt och glad, yttrar lion i sitt bref, watt iilina arbe- ten nu ocldi funnit vägen till Sverige, för Iivilket !and jag hyser en alldeles särskild syinpati ocli aktning.
Och jag skall blifva lyck- lig, om mina böcker afveii dar iippt: i norden 1; iiiiiia finna vänner. » » I de djtipa clalariie » och » hlirtala », dessa tvii till svenskan öfversatta böcker d Eliza Orzeszko g i f w oss, eliiirii de ju utgöra endast en liten del af den polslra författariniians snilles alster, ett klart int.ryck af hennes diktnings ande och inM.
Hon Ilar skildrat ni~nnislror nr d l a samh~llsklasser, Iion har iiiMat bilder ur ndeliis, presteilnas, borgarnes och bönderncs lif, lion har ett medlidsanit, försti~eitde intresse fiir l i v a j e iniiiiskligt lirlande, pien .aldrig talar detta intresse ett inmrligare sprik och aldrig nK
hennes skildringar en sadan gripande storslngenliet soiii i liennes j iideberiittelser.
Jiidarne, soni just i liennes fadcrneslaiid iiro fiisein; il ffiir ovilja, liat ocli föi.följelser, de föraktade jiidasne, soni hennes Irtiids föi.fiittare.
aldrig sysselsatt sig med, om deiii liar Eliza O~zeszko nied afsikt skrifvit efter romaii.
J u s t emedan hon friiinst strafrar för sitt folks och sitt laiids val, önskar Iion, a t t Iieiines laiidsiiian skola 1iii.a k8niia jiiilariic och iiarina sig dem.
0i-n de blott sjiilfvn sölr: i iil~priitthiilla Be stora riitt- fardiglietsgriiiidsatser, som giilla för alla folk och alla iiiiiiiiiiskos, kiinna de iiog hoppas p&amp; iiittfardigliet och riittvjsn, fijr egen t l t l Och darför har Eliza Orzeszko iiiledt sin berattelse oin Xeir Rzofo- wicz med orden: » Alls dein af inina.
landsiniiii, som 1 i - p en fast förtriistaii octli eii uppriktig önskan att tider af ljiis ovli frid skola kmiiiin, iignnr jag denna bok., Geiv71r Xe ytrso) ~.
(Brcf friln Köpenlirimii.)
Iiiiievinarne i den goda staden Kölienliavn liafva en fiir friiiiiliii- gen påfallande beiiiigenhet a t t afsöndra sig i sirig griippcr och a t t omgärda dessa ined fasts skrankor.
1 % koiistens och littwatiireiis oiii- råde a,r detta, systein så genoinfördt, a t t inaii Irnappist tr#t ' Far en l&lt;oiistnar eller författare, Irrillteii star iitaiiför alls l~rirtier; men ocksk inom lifvets alldagliga, omrideh miirker man samma striifvaii a t t af- skilja sig frin saniliiillet.
Nar t. ex. en fainilj af den föriiiögiiare ambets- cllcr liandels- klassen skall skicks sina döttrar i slioln.
liiicivil&lt;as sorgfiilligt Je stom skolorna och företriide gifres i t sin: kiiixer 14 10, 20,:: o liii.jiiiig: ~r.
D e fördelar, soin en större likoaustalt knii Bjiidn p % nirct Iiiiiisyii till lararekrafter, lokal ocli materiel iippviigas, anser iii: m, af h i brtq-g- gaiide oinstiiiidiglieteii, a t t flickosiias kalurater tillliiirn (leras egen sainliiillsklass.
FörestSiidariniinn iiiliste diirför alltid vii1 iiiottagi~~i (lct af Iiya elnver taga, Iiiiiisyn till deiii, soni reduii iiiiiias -- l i ~ i l k c t knii vara kinkigt nog inången gång.
Saninia afsöndringsprincip liar gjort sig giillanitr.
vid iipliriittiiri det af Köbeiiiiaviis liisesaloiiger.
Herrnme Iinfvn sin fik sig - Atenemit; dnmeriin lin likaledes sin egcii - 7Cri; idcI; g Lrrwfnrrrr; j r l l.
kien det ar icke nog med denna tudelning.
Äfven andra skran- kor finnas.
För att vinnk intriicle i den kvinliga lasesalongen ar det icke tillrlicl&lt;l.igt att vara genus feinininiiin och att kunna betala sin grsafgift.
Ni inaste diirtill kanna.
två inedleinmar, hvillta vilja taga 11 % sitt ansvar att proponera er, för » Bestyrelsen ».
Denna pröfvar förslaget och gillar, eller, om den finner anledning diirtill, förkastar det.
Att denna pröfniiig icke ar en to111 formalitet visak 5 8 af föreningens s love^: » Ligesoin- Bestyrelsen er bemyndiget til, iiaar den inaatte finde Anledning clertil, at nzgte Damer Optagelse i For- eningen, saalecles kan den ogsaa udeliikke Medleininer, der iklte Iiolde sig Föreningens Love efterrettelige eller ved deres ~ o r l i i l d i For- eningslol&lt;alet give Aiistöd eller foraarsage Forstyrelse.
* Soili iiiaii ser, al1 denna ~liisesaloiqp nigot helt annat ä11 deii stockliolinslta.
Också viicker det fria iiiträclet i den sistnäiniida dan- akarnes förv %iiing och iindi.811.
Att det kan g % riktigt anständigt och Iiöfviskt till p&amp; ett sådant stiilie Iiafva de s v k t för att tro.
)) Me11 de unge Danier kommer der ve1 ikker iir alltid slotkl %inmen af deras invändningar.
Emellertid - har man val öfverstökat förberedelserna och blif- vit upptagen soin inedlein, befinner man.
sig utmärkt väl i denna kvinliga läsekliibb, o111 livars hela inrattiiing det icke kan sägas aiinat iiil godt.
Kvindelig Laseforening är belagen midt i hjärtat af siaden, vid Aniagertorv.
I~okaleii.
är öppen liela dagen f r h kl. 10 till 9, och vi ha bara att stiga pk .. Vid ingången befinner sig en garderob, diir medleinmxriia iilot ett marke kunna deponera sina ytterkläder.
Vi stiga nii in i iitl~ningssalen Till venster ligger det trefliga sain- talsriiininet ined utsikt till » Strdget » eller asfalten », som det också kallas, dar » toiit ICöbenhavn~ rör sig fram och tillbaka under pro- nienad tiniwen.
Till höger ligger dcn stora liisesalen, stiiderruminet.
och toalettriiiimet.
, 411t ar praktiskt och bekvämt inrättadt, inen utan nigon lyx.
I läsesalen ligga tidningar och tidskrifter samt de nyutkomna böckerna framme ti1.l fri disposition, och behagliga sitt- platser ar det godt om.
Under iitl&amp;niiigstii~~inarna ar det vanligen fiillt af besökande i den yttre salen, och 3 kvinliga assistenter Im brådt med att till- rnötesgi d l a önskiiiiigar.
Det iir icke nog med att de skola besörja ombytet af böcker och bokföra detta, ofta anlitas de också som råd- gifvare med afseende p i valet af lektyr.
' Likviil går d l t jäint ~0111.
ett iirverk och lika stilla soin ett sådant.
, '.
I iitl5ilingssaleii och i sitiiitillsriiiiiiiirtt liar iiiaii lof a t t efter behag röra sina talverktyg, men de lifliga och aiiiiars ofta Iliigröstade köpeiiliainnsltoriin tyckas iiar ovillkorligen fH en diiilil) arc p % siil prat- samhet ocli soiirdine pk rösten.
I liicesalen ar tystnaden obligatorisk, och dcttn biid respekteras 11; det striingaste.
0111 nf.toneii isyiiiierliet iiï c l t l ~ i full af liisaiirle, ocli likviii liör inan - s % iiii.irkvlirdigt det kali l i t a.
- - icke cii giiig en liviskriing.
Saleii ligger iilat (?ii gard?
och gatitiis bnilvr trfiiiger icke dit.
&amp; i1 kan sitta dar i tiiiiniar iitut; att liöin andra ljnd iiii de koininaiides ocli g5eiides steg, pixslet af bliideii, d i de viindas, sprakandet i kakeliiguarna eller regnets sl: ig iiiot riitoriia.
E n giiig ltiii~de.
det, a t t .jag dar iiiiie fick se eii beliitiit f r h i mina resor, livilkeii jag icke triifat]) ii hratal.
1) et var osa niiiiijligt a t t gi förbi livaranclrri, tita11 a t t liviskii.
f i m i 1iinigi.a frigoi- ovli s \ w.
Det skedde i dct allra lenaste pimiissiiiio, iiieii i alla fitll viklctc!
d t t ovanliga ljiidet seiisatioii.
Det ena liiif \ - iidet efter det andin liöjdcs från böckerna, och sk indignerade blickar riktades iiiot oss, att jag kande mig djiipt sltiildbel; ~stad.
A t t eu sKilan ordiiitig linii geiioiii- föras i en kviiilig föreuiiig, soiii rakiiar iiiira 1,1.00 iiieclleniiiiar, visar, liiirii oberattigadt det bekanta, Iiiliiet af kviiinotiingaiis pctlpetiiiitii mobile ar. '
I » S tiiderevwïeleet - i hör niaii icke eni giiig 1j iidet n!
koiiiiiiandc och @ ende, ty det anlitas högst litet.
D3r h u iliari i absoliit ostörd- het ö f verlainiia sig å t allvarligare stadier.
Jlaii liar tillgiiig till bliick och penna och liela Iiandbiblioteket, soiii iigw bl.
a. flera stora och goda lexikala verk.
I liela lokalen lin för iiagra nihader sedaii fotog6iilaiiiporim fått vika för elektrisk belysiiiiig - en icke ringa viiist för ögon och Deniin ini s i stora, oiiifattaiide och aktade iiistitiitioii, hvilkrii äger ett bibliotek p&amp; öfver l.5,000 baud, Iiillei.
.W titlskriftcr och .i (.)
ticlniiigar saiiit rakiiar 1,072 iiiedleiiiiiiar, iir a1111ii icke ett f,jiirdedels 8rlilinclrade gaiiiinnl.
Det var l872 deii ett ytterst blygsaiiit siitt började sin ti1lvczi.o - i IQuacl lokii1 och iiierl ciiditst il iiiedleiiiiiinr,.
af hvilka de flesta voro inbjudare.
Redaii dh existerade liesrarnes liisesiillsknli, Ateaeiiui, cich iiiiim damerna bildade siu egen förening, vande de sig till denna ined an- niodaii oiri att dar vinna iutriide.
JIen aiisijliniiigcii hesvarades med
ett bleklngdt nej.
Marinen ville ha siii titinarkta boltsaniling och sina w %ngs dyra ticlslrrifter för sig sj iilf va.
Men fröken SoBe .Petersen, soiii var sjiilen i den nya rörelsen, tappade icke iuoclet.
Med rastlos energi verkade lioii för att sprida intresse fGr salieii och slraffa clen första nödviiiidiga grniiclplåteii.
Att lioii gjorde sig till inålsiilan för ett starkt lriiiidt beliof visade sig snart.
Föreiiingeii viiste rasl$ i o i i ~ f h g ocli betydelse, och lange dröjde det iclte, iiinaii den erhöll ett stats~iiiderstöd af 1,000 kr., livilket belopp aniiii.
årligen tillfaller den.
P&amp; ett särdeles lyckligt siitt liar den förstått att liålla sig utanför de strider, som under den sista Iialfva niansålderi~ y ~ p r ö r t clet claiiska sanihället anda iii i marg.
ocli ben, och att bevara en slctiiiiigsbjndniicle neutralitet.
I tidnings- facken finiier iiiaii lika viil w Garnle Berlinger w som w Socialdeinokra- t e i i ~, och i biblioteket triiffar maii representanter for alla riktningar alltifrin natiiralisterna, Bilda till syrnbolisterna .. Da föreningens inål ar, soni clet stod i iiib~iidniiigcii, » at bidrage til .OpIysningens Freniine ved at give de Kvinder, der föle Trang till aaiilelig Udvikliiig, I~ejligliecl til at m a denne .geiinem en let og billig Aclgang til gode danske og til Dels udenlaiidske Böger, Tids- skrifter og Rladea, har inedleiiisafgiften blifvit satt ytterst li ' gt.
För tillträge till läsesalen och lienilhn af 2 exeniplai- it gången betalas endast 10 kr.
om Krit.
Denna prisbillighet liar visat sig vara en mäktig häfstång för föreningens iitveclrling.
Xedlemmarnes antal ar i stancligt stigande och föreningens ekonomi så god, att den ser si- i stivnd ait köpa nya böcker för 2-3,000 lrr.
om liret.
Detta resiiltat fraintriider så mycket nier lysande vid jamförel- sen ined Ateneiini.
Denna iiistitiitioii stir n %rnligen, trots sitt ut- inarkta bibliotek ocli sina dyrbara tidski.ifter, p5 randen af sin under- gSiig, och redaii liar dess totala upplösning vsi: it satt i fråga.
Oin slciildeii lir att söka i deii höga inedleiiisafgifteii eller i dhlig admini- stratioii, skall jag iclte kiiiiiia s#ga, jag kan blott konstatera det be- dröfliga faktum, att det.
en gåtig s i stolta och inorska Ateneiiin nu fötter.
står p&amp; vacl~laiicl~ I&lt;aiislte Iierrarlie iiii icke skiille lia något emot att f5 friskt bloc1 i de siiiande 5drorna geiiom en saniinaiisliitning?
TJtoin den laga niedléinsczfgiften bidrager iiatiirligtiis det iit- iiilrkta sHtt, Iiva~yå föreiiingens angeliigenheter skötas, till det goda ekonorniska resultat deii ii5tt.
Med kviiilig noggrsiinhet och ordnicg Iihlles det liela samman, ocli iued kvinlig sparsamhet tages det reda. '
p&amp; allt.
Exempelvis kan jag namna försiiljiiiiigen af gainla tiduingar, hvilkeii iiibringar bort %t en 4 0 kr.
Det ä r visserligen icke mycket på en utgiftstat af 11,000 kr., inen flera goda tidskrifter kiiiina, dock aiiskaffas för deii sniii ' nian.
Pörpniiigen styr sjiilf sina niigeliigenlieter nieiielst eii geiieral- örsaiiilin.
Deiiiia viiljer en styrdse af 5 uiedlcniiiiar.
L sliotstw s t h » I!
' orniaiideii &gt;, h \ ~ilkeiis befattning s&amp;ii l # !Il iniiciiafts af friilteii dlberti.
Styrelsen tillsiitter sedm en verkstiillande förest; iiidariun: !.
- nu fröken Illoller - och det antal assistenter, soin krafres.
Till sainmansliitningeii niellaii niedleiiiiiiarrte och sauifricteli i för- eningen bidrager icke litet de sink trefliga sainmankonister, livilka anordiias flera gånger under \ riiiteriis lopp.
De inledas af föredrag, antingen af iiigon inedleiii eller af kaiid, fraulstiende vetciisltripsiiiaii.
Darpå följer tedrickning, d i det gbr iimritert och lieiiitrefiigt till.
» Forinaiideiiw sörjer föl.
att giira iiiedlemiiinriie 1) ekniita uied livaraiidra och gör i det hela taget les liouneiirs p % ett s5 alskvardt och före- komniaiide satt, a t t belåtenheten ar alliiiiin.
För te nied » Sinörebrödv och ~Saiidkage2, en beliaglig afton och föredrag dessiitom betalas icke nier iiii femtio öre.
Och iilid&amp; f i r inan gama » en lille halv Kop til. » x.
A.
En ny kornit$.
Q i1t - kvinnas iigapriderätt.
I slutet n£ förra aret ' ingick f r h styrelsen fiir Bö~emimgm ~ O P Gift kvinnas aganderaff ett forslag, att Frcdrika-Bremer Fiirlmildet ville tillsiitta en kolilite iiicd uppgift att ~ei; kri fKr dr olika ~iiinkterriu i föreningens program.
Scclnii Fiii; lmndcts styrclse tagit fiirslaget i öfverviignnde, förlrlarado den sig d l i g: ?tt t.illiiliitcsg; j fiirtwiiigciis önskningar i öfverensst~iunelse iiied dc grunder, soin i det biir ira extenso meddelade förslaget finnas angifna:
1884 &amp; rs rilcsclag ingick till k. in: t med en skrifvelae, hvari begiirdes, att regeringen skulle 1Ata iitarbeta och för riksdagen fram- liigga föi.slag till sBclann i: efomier inoin lagstiftningen rörande iilrta nialiars ~ige~~cloil~sföi~hållmcleii, ' .att gift lcvinnas ratt och bästa iiler iin hittills skett tillgodosiiges.
1110.11 rilrsdageas Sedan dess h a h a iner %n elfva &amp; r förf1~ti.t~ s1; rifvelse bni: icke leclt till nAgot resultat, c16 regeringen ej fiir riks- dagen frnmlagt ni5igot förslag i ofvanniimiida syfte.
Enskilda rilcs-.
clagsiiih hafva visserligen v8clct motion.er 0171 me]: eller mi.nclre l h g t gaende reformer inom lagstiftningen rtirande iikta ma~cm: s iigendomsi f örhbllanden., iiien dessa iilotioner liaf r a sam tliga af slagits xf lealn- rarna, vanligen med clen motiveringen, att det efter 1SS4 tirs rilcs- dagsshif velse tilllro~iiue regeringen att ' .taga initiativet i fr8ga om clylilrn 1: efonner.
Denna frågans stallning inom riksdagen har natiirligtvis verlcat i hög grad hiiilimande p&amp; Föreningen för Gift kvinnas iiganderiitts veik- sa11zhot, SR aizyclret mer soiii dess str8fif. \ wiclen iifven i öfrigt rönt Iriinning af clen brist p&amp; intresse för reformer i dlmiinhet, som ut- iiiiirker de sen.ast f örfliitn a i5w: en.
Förenin.gens styrelse Iiw dikföre ansett, att fiRgaii o111 förl~iitt- rmcle af cden gifta kvinnans iigendoinsf öi: h,ï,llanclen mc ' i,hiincla bättre sk&amp; friimjas, om den toges om hand af en förening, som iigde ett vidstriicktme program och dibigenom hade liittare att s a d a onlkring sig personer af slcilcla kretsar och hvjlken förening samtidigt med andra uppgifter inom 1cv.innofrågan kunde ' arbeta för höjedet af den g&amp;rc kcv.ilmnm riittsliga och eleonoinisl.ra ställning.
Det hm också inom.
Föreningen för Gift lcvinnas iiganderiitt flere, ahger varit fråga om föreningens omorganiserande till en allinän lwinnoförening ined ändradt namn och utviclgadt program.
Men dn, sbsom bekant, sedan mer h tio Ar existerar en furening - Fredrika-Bremer-Förbiindet -- hvillren shom sin för- h.öjnwde i sedligt och intel- n iinlsta uppgift satt mrbetet för lcvin~zn~zs lektztelt siival sonz i socinlt och e7conomis7ct k~iimee~zde *, och detta förbund allt iuer iitvidgat sin verksamhet och dessutom har fördelwne 8ga hufviiclstaden i och ett siirskildt organ inom pressen, en förbiinclsbyr&amp;,, oinbiicl ~ " ere stidleii i landsortim, tror sig styrelsen f8r Föreningen för Gift lcvianas.
f gan der att bBst tillgoiiose sin förenings intresse genoin att hos Frediïlca-Bremer-F61: b~indet anhalla, att det ville &amp; taga sig att verka för de olika piinleterna i Föreningen för Gift Irrinnas aganderiitt program, och detta s&amp; niyclret mer som .i v k t lilla .land flere li~~innoföreningm med lilrnnncle syfte och delvis bestgende af ~ a l ~ m personer n torde lcunna anses som ett slöseri i-necl xbetslrraft.
Styrelsen har cliiifiire tiinlrt framstiilla följ ande f örslag till Fre- di: ilea-Bremer-Förbiindet: 1: o) Inom llredrjka-~reiner-~örhiinciet tillsiittes en sai.skild lromt&amp; med uppgift att ar bet: ^ fUr att på lagstiftningens lag och gen.oiii inverka~i p5 den aJliuiinn a in e11ii1.ge1.1 dels gift kvinnas]: iitt att rarh
öfver iigendom tryggas och utvidgas, dels i öfrigt friimjas sCiiiann åtgarder, som Irunno bidrnge att höja kvinnans stfillning i samhiillet.
2: o) Till Fredrilr: i-Rremer-Fiirhi1i1c ?et iifvorliiinii nr Förcri iiipon fiir Gift Ir~innas iiganderiitt sin fond iiied villkor att den fiii.vn1t.a~ af niiiimda Iroiuité och iiteslntaride anviindes till frainjande: if doss arbeten.
3: o) Leclamöternn i nfiinncln ltoiiiit6 1,iirn rara ses till niit: ilt ?t oc: h valjas första gången till ena halfteii af E ' iireningeii för Gift la-iniri: is iiganderiitt styrelse, till ' andra lifilftell af F1~edrika-T3reinoi-Furbi1~id~t: n styrelse, för en ticl af fem tir och ined isiitt För den af Föreiiinger !.
för Gift Kvinnas iiganderatt litsedda hiilften att iinJei- ~iiiiundn ticl Icoiuplettera sig sjalf.
4: o) För granslrande af Iromithns riikensl~apcr tillsattas fiir t ~ i tid af fem al- tvg och tv; I-erisorssiipl~leaziter, hcllfv: i, nntnlat vnldt af Föreningen för Gift Irrinnns iiganderitt, halfva antalat af Fredrika-Bremer-Förbiindet.
I hiindelse af förfall fiir saviil revisorer soiii revisorssiipl) le: iiiff, ~ d c l n af Förening för Gift lrviniias iigaiideriit.t, utses dorns eftertrii- dme af Fredrika-Bremer-Förbiindet.
Sedan de respektive föreningarnas styrelser triiffat ööfererislrom- inelse angående Föreningens för Gift kvinnas iiganderiitt i~ppgionde i Frodrikn-Bremer-Förbundet och förshget diirjfimte fi ett allruiint miite ined förstniimnda förenings medlemmar antagits, har den lroiiiitib, soiii syftena Idifvit till- iiger att verka för de i skrifvelsen ii~~prakiiado satt.
Styrelsen för Föreningen för Gift kvinnas a~ailcleriitt har för sin del till medlemmar i komitim utsett: fru Bcrthn Sordonsoii, f. Kleman, öfverdirektören grofve H. E. C+.
Hamilton och rtrvisionsse- kreteraren C. Lindhagen; samt Fredrika-Bremer-Förbiindets styrelse: 6.~1 Ellen Anlcmsviird, f. Syströin, fil.
doktor fröken Ellen Prim och hiradshofding P.
R. Rabe.
1S9G års stipendier fran niimnda foid h a h a fiii.cle1tit.s pi?
siitt som följer: Fröken Elisabeth Rosborg 360 h o n o r soili iiiidersti ' d för genoii~gKencle nf tekniske skolans 1iiigi.e afdclni~ig i Stockholiii.
Frölren Gerdn Lngervell 300 kronor fur s t d i e r vit1 folkslrolt~liii.ai.iiiric~-
seminarium.
Fil.
kand. fröken Naima Sahlbom 300 kronor för idkande af studier vid Stockholms högskola.
Fröken Elisabeth Lundvall 270 kronor som understöd för genomgående af teknisk skola.
Fröken Hanna Jusander 180 kronor till sjukvårdskurs vid Sophiahemmet.
Srnåskolelitrarinnan fröken Hildn Amalia Andersson l80 kronor för genomgående af lärarinnekurs i huslig ekonomi för folkskola.
Fru Marie Louise Sontag l80 kronor för att i Stockholm genomgå kurs för utbildning till föreståndarinna för s. k. arbetsstuga.
Fröken Krisfine.
Dahl.
o 2 Dräldreformföreningen ' har haft det otacl~sainmnste af alla värf, nämligen det att vara banbrytare,, yttrade fröken Dahl i det före- drag, som ' hon höll å denna förenings årsmöte, den 23 mars.
Hvar och en som söker bana väg för nya tankar, de må galla de stora lifsfrågorna eller helt hvardagliga områden, skall helt visst ge fröken D. rtitt i att det är ett otacksamt värf.
Och när nu Dräktreforin- föreningen blickade tillbaka på en tioårig verksamhet, måste den erkänna, att den hoppats och sträfvat att ernå så mycket, mycket mer, än den gjort.
Att ' vid ett sådant tillfälle få en försäkran om att ml~etet dock ej varit förggfves, och att inånga af de frön som utsåtts spirat upp, det blir så som intet e n a t en sporre till fortsatta ansträngningar.
Och det var en sådan försäkran fröken Dahl hade att ge.
Hon sade, att det fanns bland annat ett resultat af förenin- gens verksamhet, som den ej varit i tillfälle att kontrollera och därför kanske underskattat, nämligen hvad den uträttat i hennes hemland; ' att föreningens mönster och modeller diir varit kända och begagnade, hade f6r henne ' varit en god &amp; m d att bygga påj nar hon i Norge upptog kampen för en rationell kvinnodräkt - en kamp som ' hon för på ett lysande sätt och som förskaffar henne seger på seger.
Men så har fröken D. också i nio år studerat och arbetat för, att grundligt satta sig in i saken.
I Amerika hm hon under en tir %-årig vistelse därstiides, satt sig i förbindelse ined drtiktreformens förhämsta anhängare.
Hon har i åratal arbetat på anskaffa hygi- eniska, praktiska och vackra modeiler; och hvar och en som varit i tillfiille att se hvad hon på det området åstadkoinmit skall erkanna, att hon lyckats förtriffligt.
I nästan hvarje stad i Norge och vid
alla dess folkhögskolor, utom två, har fröken D. hallit förechag och gifvit undervisning i mönsterklippning.
Hon iir nu inbjuden att i juni halla föredrag vid d a Daniriarks folkhögskolor; i oktober kommer hon antagligen att för samma ändadil besöka itskilliga svenska stiider.
%Hur kommer det sig&gt;, torde någon fraga, satt fröken Dahls arbete i Norge krönts med så stor framgång '? % Jo, hon har tid och råd att odeladt ägna sig åt denna sak; hon har stora kunskaper i knnet, god framställningsförmåga, förtrafflig smak, och sist, meni ej minst, hon a r en alltigenom fin, måttfull och nobel personlighet.
Driiidreformens sak har icke kiinnat falla i bättre ledande händer an hennes; och åt oss som arbetat och ännu arbeta här i Sverige, gaf hon under sitt besök viickande impulser pii flere områden.
Det är att hoppas, att fröken Dahls modeller komma att föras af en af Stockholms förniinsta firmor; och i sammanhang damed komma åtgärder att vidtagas för en spridning af Driiktrefomförenin- gens modeller.
Arbetet för denna sak har nu framskridit SA l h g t, att vid det sammanträde, som torsdagen den 26 mars hölls å Fredrika-Bremer- Förbundets lokal under ordförandeskap af professor Linroth, kunde framläggas * tt förslag till stadgar för den blifvande föreningen: Svenska sjuksköterskornas al / minna pensionsförening.
Förslaget antogs efter diskussion med några andringar af de tillstädesvarande inbjudarne, och medlemmm af tfterimskoinith, o&amp; &amp; r hkigenom föreningens ståndpunkt ringifven.
Enligt det program, som stadgekomitkn, samtidigt med sitt upp- drag, mottog af inbjudarne, borde föreningen göras tillgiinglig ej blott för de högst utbildade sköterskorna hvilka Bnnu utgöra ett fåtal af den stora skara plikttroget och nitiskt arbetande kvinnor, som utföra detta viktiga värf, utan afven för dessa enklare sköterskor, som under en längre tjänstgöring visat sig fullgoda medlemmar i denna skara.
Mycket ma man gliidja sig öher att afven i vårt land en god, grundlig utbildning numera finnes tillgiinglig för dem som iigna sig
&amp; t sjuksköterskans värf, och säkerligen gifves intet verksaininare medel att förbättra sjukvården än att, genom utsändandet af väl skolade sköterskor, påvisa såval hvad som saknas, som medlet att afhjälpa detta.
Dessa, » de högst zctbildnde~, hafva att sasoin bankr- förare cmgifva den ståndpunkt af skicklighet och plikttrohet, till hvilken hvarje enskildt i de djupa leden bör strafva, och som.
afven siiväl utbildn.ingsanstalterna som allmänheten bör h a h a till måttstock vid bed6mandet af ' en sjnksköterskril.
Detta är en vacker och ansvars- full uppgift, - all heder åt dem, soin veta att fylla .den!
.
Pensionsfondens sak kan dock icke blifva att direkt ingripa till höjande af fordringarne beträffande sköterskornas kompetens - detta tillhör i första hand utbildningsanstalte~na, i den andra, arbetsgifvarne; hvilka h k utgöras af ldrare, sjnkhusdirektioner och allmänheten.
Pen-.
sionsfondens uppgift är att vid annalkande ålderdom racka cleiiz en hjälpande hand, som af vederbörande auktoriteter aqzsetts värdiga förtroelt- det att bekliida en sjuksköterskas ~naktpiiliggalzde post.
Att denna hjälp indirekt bör verka höjande på sköterskekåren, inses latt då hkigenom bildade kvinnor med större trygghet kunna ägna sig åt detta yrke.
Onskligt vore, att de anstalter, som i oliks delar af landet ut- bilda sjuksköterskor ville utsträcka denna kurs ' till ett fullt &amp; r, samt äfven genom hrse ?zs anordmzde i ö ' t-igt tillse att den blefve en verklig ut bildlain9 f ör eleverna.
.
För att återgå till stadgame för den tillämnade pensionsföre- ningen, inii nämnas, att pensionsåldern ai.
satt till 60 år, samt att del- ägare clessförjnnan skall hafva insatt minst 500 kr.
; mer n ' 6,000 f&amp;r ingen hafvo i föreningen innestående.
Pensionernas belopp blifva varierande, allt efter insättningarne på vederbörande delägares bok,.
samt utgöres af lifränta å dessa, jamte tillskott p&amp; gåfvoinedlen.
De båda koinitkerna, som under vintern handhaft ' sakens intressen, ut- sågs att såsom inter.illnsst ?jl-else kvarstå till dess i juni 1897 allmänt delägaremöte, enligt stadgarne, kan äga mm.
Insaidingen har nii redovisning för ett belopp af c: a 17,000 kr., men har stort behof af allmänhetens välvilliga bidrag för att kunna förse föreningen med.
en någorliinda betryggande garantifond.
Gåfvor mottagas fortfarande af lakaresiillskapets skattmästare, föreståndarinnan för Röda Korsets sjuksköterskehem, Fredrika-Bre-.
iner-Förbuddets byrå, och Samson &amp; Walins bokhandel. '
.
Från skilda håll.
Kvinlba tradgårdselever.
Fredrika-Bremer-Förbundets tradgårds- komité har lyckats utverka tiilstiind för kvinliga tradgårdselever att arbeta, vid Haga Ihngsgård utanför Stockholin.
För narvarande gro $ar ansta.lda tvenne kvinnor.
Föreningen Stockholms internationella.
lararinnehem hade den 30 niars årsmöte i hemmets vaning, 26 Kungsgatan, 4 tr. upp.
Af den tryckta och på mötet upplästa styrelsebe&amp;ttelsen fram- g å i att hemmet, att döma af det stora antal pensioniirer som sökt inträde diiri, och de många uttalanden af belåtenhet och.
erkänsla, soin från skilda 1iU1 kommit det till del, tyckes h a h a motsvarat sitt andamil.1.
.
Redan under fjolårets första inånader visade det sig, att utrym- inet var otillräckligt i den vaning på 6 rum, jungfrukammare och kök, som var hemmets ursprungliga lolral.
Fr %n 1 oktober 1895 hyrdes diidör en våning om 7 ruin och kök, gransande till den hemmet förut hade.
Hemmets adress gr siiledes den sainina soin förut.
Dess lokal består nu af 14 ruin, jungfrukammare och kök, óch kan nu emottaga inalles l 8 pensionarer.
.
Ordförande för föreningen ar fru A. Wicander, vice ordförande fru K. Bohman, sekretare fröken A. Ulrich samt skattmiistare fröken J. Lindeblad.
Medlemmar i arbetsutskottet, att.
jämte skattmästaren handhafva hemmets angeliigenheter, iiro fruwiia TVicander, Thiel, Schulthess, ' ' samt fröknarna TVahrolin och Ulrich.
Fru Hanna Winge, den på så med döden erhållit en komner att inåi~ga områden verkande konstnärinnan, hvilken afgick den 9 sistlidne mars, har i professor L. Dietrichson varm och sympatisk minnestecknare.
Denna minnesbild inflyta i agsta häfte.
. '
, O e -
1 8 Humlegairdsgatan 1 8 1 8 Götgatan 1 8 29 Drottninggatan 29 nt Bomull, Lime (Almedahls) och Ylle, största sorterade lager, till de lag sta priser i AXEL (HINDERSONS Grriibod: Hötorget 13.
Priskurant siindes p5 beg~ran.
- Filial: Qötgrtnn 18.
Blimans Fotoghkamin i ny, prydlig utstyrsel, synnerligt omtyckt, nittig i nlistan alla hem, hög viimeeffekt och den allra liittaate skötsel.
Fullkomligt osfri, hvarföre ingen afledning behbives; men man kan har afleds gaaerna, om man SI vill, utan förlust i vhmel Pr&amp;?
: 20 Iw.
FotoghitgHng 1 b öre i timmen.
OBS.!
Kaminen Zir ock en siideles liimplig nomnsdagsgafv~, julklapp elier dylikt i fall der den behöfs!
Anvandbar alla Hrstider!
Ses i verksamhet i utsf&amp;; llningsfl) nstret @ Zdie#nmnkaregatan.
Rikstel 11 12.
E.
A.
W I M A N.
~ l l r n bl.
.
73 66 - lamnar - &amp; i kvinnor r %d och upplysningar i jurididsa och ekonomiska angelägenheter.
.
Träffas å förbundets byrå B h Drottninggatan, i tr, Onadagam- och Lördagav kl. 10-11 f. ma.
Stockholm, Aftonblagets tryckeri 1896.
