# ID: svediakorp-per130
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,005
# sentences: 873
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY i; ' TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN Anna Sanelstl * ön~, Kvinnoarbete och kvinlig lycka.
L. D-n, Från Esseldes sista år.
32.
L-d, Ett och annat rörande sjukvard och sjuksköterskor.
M.
C., Från 1896 Ars riksdag.
Litterära notiser.
Meddelanden från Fredrika-Bremer-Förbundet.
Fran skilda håll.
Pris pr För Förbundets medlemmar kr.
2: 50.
{For icke medlemmar 4: 00.
Fredrika-Br emer-Forbnndets adro: Drottninggatan 54.
F r h Fostcrllsiidsstiftolse~~s Förlags Expoditioii hnfra ntkommit och finnas hos alla Bokhandlare a t t tillgi bland andra, följande arbeten: Den kommande Kristus, af F. W. Krum- I Bibelkannedom.
UtlBggniiig af hufynd- mac7m.
Eii advenrs- ocli julbok.
afdelnitigarna i den heliga skrift och Haft.
2: 00, halffr.
band 3: 00. iiilecliiing till de biblislta böckerna Var aiidliga litteratur Gr ingalnnda nf cl: r Bobert Kiifiel.
Teol. Professor rik ph nppbyggelseböcker, ljimpacle i riil,iagen.
Nya restamentet.
HK&amp;.
för advents- obli jiiltiden.
För pas.
3: 60, v. b.
4: 60, lidffr.
b.
6 kr.
sioiisticlen Bro vi vida biittre försedda.
1 De kristnas lefvande hopp, eller trons VBllconinien Hr diirför den v,zi.niIijiir- blickar in i det tillkommande] .ifvet.
tade Krummachers bok oin &gt;Den Till tröst ocli uppmuntran för metl- komiu: mcle Kristusiu, e t t virdigt mot- I vandrare till lieiiinlet dRr ofvan af.
stycke till samme författares den .Miillw, i. d.
Pastor i Mettmnn.
Of- lidande Rristiis ».
Vu7ct.
verskttning friin 6: te tyska iippl.
Hiift .. ' 76 Öre, inb, l kr.
Den lidande Kristus, af D: r F. IV.
K9wo- Författaren förstar a t t prl ett lgck- Ky öfvers.
Anclra nppl.
Hilft.
mnc7~e~.
lipt siitt förena grundlighet med 4: .00, v. b.
4: 50, Irlotb.
6: 00. kristlig varme, helig nykterhet mecl En af de biste författa.re p i det alliii jinkristlig vidhjiirteuhet satut a t t kyrkliga oiurddet talar hBr till oss gifva iifreu svarare frdpor en till- med innerliga ocli glödande ord om fredsstëllnude lösning i f ull öf ves- %deii förlossi~ing, som i Jesus Kri- eiisstBniinelse med deu heliga skrift.
s t skedd ~ ~ iii.,.
Vid liisiiiugcii af boken i n k k c r ulan vjil, a t t orden g; 1 Bibelns Gudomliga enhet.
Föreliisningnr af D: r A. Sapl~ir.
Hiift.
2 kr., kart.
2: 28. frfin hjiirtat.
E t t skönt sprak, stor Det a r en alldeles förtriifflig bok, rtnderikedoiu, inuerlig lijiirtefronihet soin Bör 1Ksas af alla, som genom och briniiancle nitiilskaii förena sig vBr samtids bibelkritik börja svikta med nihgsiclig djup insikt i Giids i tron p i hibelm gutloniliga aukto- ord a t t göra denna bok till en af Henolnndsp.
ritet.
de liisviirdas !,e.
!i1.
f. P a h Z.
o. st. Smärtornas man.
Passionsbetrnktelser 1 Vjutningslystnaden.
Se diir fienden.
VBc- kelseord till förjildrnr a f Fr. L. Hiift.
öfver Essias 63 kap. ad Pr.
Sand- 20 öre.
bwg, kontraktsprost och kyrkoherde » Denna hroschgr 5 .. den bBsta ~i i Vester d k e r och Dalby.
Haft.
0: 30. i det iiiiinet Iiafva Iiist.
Alla barn- Författarens namn iir vii1 bekant uppfostrare böra slrnffa sig deii och afveii l$,vlir ort ocli iitgör den bästa hKmt: i, ' d e n Iiirdom, som iiu gr af borgen f ö r att boken Br viirci att högsta nöd a t t iuliiiiiitniu.
He~nlai~dsp, liisns och begrlindas iifven seclnn 1 Vågra tilldragelser ur Baron Hans Henr.
Hels.
passioiistiden iir förliden.
von Essens lefnad.
hleddelncle af ho- Det a r fullkomnadt!
Af T.
H.
S. Fjiircle noin sjiilf.
4: de och sista Iiiiftet.
Pris: upp].
Iliift.
0: 75, buud.
1: 00.
1 kr.
Hela arbetet inbundet i vac- Forfattaxen iitrecler med ovanlig kert Itlotb.
6 kr.
Klotp5rriiar fin- skarpsiiinighet och klmliet förso- lias 5fwn s8rsl; ildt a t t tillgb hos iiingsliiimn.
För de n i h g a, livillta alla Bokhaiicllare b ' i5 öre.
till följd af cle olika meningar- Har 11mn va1 börjat a t t läsa dessa n e i detta viktiga stycke blifvit enkla teckningar, fiiiigslas man oe- vnclclaucle och ovissa i sitt sinne och iuotst8ndligt och mbste läsa dem till s i n tro, Br bolteii komnieii i r a t tid sliit.
Och det iir ej giirna möjligt och skall, hoppas vi, blifva genoin a t t i~nclgd~ a t t af denna lasning er, Gutls nacl till stor viilsignelse.
Bo- fara e t t lifligt ocli 1iHlsosanit intryck- ken Mr p&amp; intet satt ii8gon strids- %y men mötes a.f en varni ande, en skrift, utan tvjirtoiu uppbygglig, adel lifsiippfattniug, som s p h a r hjiirteransakande ocli vnrrilt Beve- Gnds hand i allt, och af en omiss- kaiiclc för Valet af den enda, ' sanna kannelig önskan a t t f8 gagua Iiisaren.
vjigeii till lifvet - I (i.istiis, som har v .. L.
Sv.
P. allt fullkomiiat.
Gnistor.
Hcriittelser af E. Sclmidt.
Hiift.
Yid korset och grafven.
Korta passions- l kr., kart.
l: 26, betraktelser för hvar dag i fastau, Det Br ganska siikcst, börjar clii samlade ur Aere frainst: ' lende Iiismes en af cle 16 beraittelseriia, lagger du skrifter, shoiii Arnclts, Beskows, icke bort boken, förriiii du slutat den.
Emaiiuelsoiis, I&lt;rumiumhers, Lang- Ur svenska folklifvet.
Beriihtelse af H.
K. beiiis, I; utliers, Rosenii iii.
fl.
Hiift.
3; e hiift, 50 öre.
De föregfiende liiif- 0: 60, kart.
0: ' 75, klotb.
1: 26. finnas iif1: en ' att t-illgi.
FOr kapitalister, särskildt fruntimmer, har det länge varit ett önskningsmå1 a t t kniina öfverläinna vårdeii af sina värdepapper och skötseln af sina affärer å t någon person eller institution, som med nbsoliit säkerhet förenade punktlighet och noggrannhet i ntförandet af det anförtrodda iippdraget afvensoin prisbillighet.
E n sådan institntion är Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (LZCZcc Nygatan R expeditionstid 10-41, son1 under garanti af Stockliolnis Enskilda ' Bank atager sig vård och förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kupon ger och tillliaiidaliåller deponenten inflntna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen utlottniiigar at ' ' obligationer och nnderrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt 18rnnar förslag till ny placeriiig af det ' ledighlifna kapitalet.
Exeiiipel 2.
011-1 inteckningar depoiieras hos Notariatafdelniiigeil nnderi-attar Notariatafdeliiingeii gäldenären daroin a t t rantoriia å i n - teckniiigar.ria skola till a,fdelningen inbetalas, livarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen a t t iiitecliningarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos afdel- niiigen deponerad inteckning genom underlaten förnyelse skulle förfalla, ersatter Stockliolriis Enskilda Bank.
därigenom iippkoniinen skada.
.
.
E ' örvnringsafgift: 50 öre fijr å r pr 1,000 kronor af deposi- tionens varde, dock ej under två kronor.
Forbunde ts byrå STOCKHOLM läinilar] ~~pplysniilgar angående arbetsomrBdea tillgängliga föl '] &lt;T T1llllO1 ' '.
(etablerad 1860) Försälj~~iiigslokaler: nedva Botten, en, tvd och t r e tr. upp ' STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta o. Svarta Y lleliladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger, - k om ulls-~vattlrladnin~s~~~er Schalar och Underkjolar m. m,.
Obseru era!
Genom direkta forbinaelser med in- och utlandets förnämsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvanniimda artiklar bättre och billigare ä11 iiiigoii an- iian och torde en livar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisitiona af profver och varor lätt blifva öfver- tygad om fördeleii att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.
, P rofye r på be g ära.n Rik~-~e18f00 Te~~ro kostnadsfritt.
, e \ N \ ~ s 28 - ~ " ~ \ ~ ~ e k \ \ ms OBS!
AZZn zcnder7c~oUuw tiblverkade.p&amp; egem.
fnbmJk * e nyuuete franska och tyska moeZeUZev
Kvinnoarbete och kvinnolycka.
med anledning a f, Missbrukad- kvinnokraft2 af Ellen Key.
Fröken Keys bada föredrag, som i dessa dagar utkommit på trycket, skiille icke väckt ett sådant uppseende och på somliga håll vunnit sil mycket bifall, om de icke varit uttryck för tankar och åsikter, som lange rört sig hos allmänheten o c l 1.
n ~ kommit till sådan mognad, a t t de måste tittalas.
Det ä r två sorgliga sanningar, som ganska länge trängt sig på den, som med någon eftertanke följt med det kviiiliga arbetet: den ena, a t t det i mariga fall icke alls a r lycka, soni den arbetande kvinnan får på sin lott; den andra, a t t resultatet.
af den arbetaiide kvinnans möda ofta varit mindre ä11 inan hade väntat.
Dessa båda sanningar Iiafva på mig gjort det intryck, a t t jag - äfven om fröken Keys föredrag icke hållits - förr el1 er senare skulle Iiafvn gifvit vika för min önskan a t t uttala mig däro 111.
Till följd häraf var det med en känsla af tillfredsställelse j a g såg tillkännagifvandet om fröken JCeys föredrag, hvars titel » Miss brukad kvinnokrafts syntes mig vara ett triiffande uttryck för det onda, v i lida af.
Nen tillfredsstBllelsen blef Icke så stor, som jag väntat mig.
Visserligen kiinde knappast en skald liaf ra begagnat mer Iij arte- gripande, sinekaiide tonfall för att öfvertyga kvinnorna oin det sköna i deras iirspriingliga bestämmelse för .hemmet - och så till vida h a r fröken Key val anväiidt sin i sitt s1a.g eiiasttieiide talang som t aia- rinna och författarinna - men likväl känner inaii sig efter geiio m- Iiisningen af hennes föredrag i viss g r a d ' bekliiind och nedstäind.
Denna förstiiinning, som^ varit ganska allmän bland de arbetande kvinnorna, beror nog därpå, a t t den &amp; undtanke, den bottensats, so 111 inaii liar kvar, när man har lagt bor$ boken och koininit if&amp; n den bedfiyande inflytelsen af författarinnans innerlighet.
och sällsynt b g- liga stil, kan ' uttryckas sa liar: » k#ra kvinnor!
stanna ni heinina, tro mig, på sil sätt bli ni lyckligast, och ni duga - uppriktigt sagd -- jtist inte till n %gonting annat.
.Ni äro vägda och befiiiina för lät ta.
), Fröken K e y m5 saga, att Iion på somliga stiilillen siitter kvinnans arbete och inflytsiide mycket högt, att hon talat on1 hennes förmåga a t t inspirera etc.; Iion har dock med sådant eftertryck, bu i osat krjii.
nans intellektuella.
oförni&amp;ga, att det Iiou sager i motsatt riktning firrefaller bra nog tonlöst, endast som iiiskjutet för att undvika be- skyllningen för öfverdrift.
Det blåser många poetiska flaktar öfvei.
friiken Keys uttalanden, nien jag kan inte piista, att de äro friska.
Den tanken att de arbetsområden, som passa för kvinnan, skola vara - s&amp; beskaffade, att de tillfredsstiilla hennes inodei.lighet, risar en 2jul1 - jag hade så när sagt - genialisk blick i kvinnonaturen, nien när man sedermera ser den tilliiinpad, märker inail, att deii var fiir t r h g.
för ensidig, för abstrakt.
När det i första föredraget gäller att karakterisera kvinnans iiatiir, gör framstgllningen sainina böljande, sräf- vande intryck soin vissa lyriska poem; iiar det %teim blir frigin on) hvad kvinnan bör och icke bör glira, intriides en viss dogniatism.
Maii skulle ha önskat mer fasta konturer i deii första ysykologiskn afdel- ningen, mera rymlighet och frihet i den, som handlar oiii den prak- tiska tillämpningen.
Fröken Key talar om eii~aiicipationen, soiii 0111 den utginge fr %n kvinnans ärelystnad att täfla med mannen, och hon ar icke s&amp; ifrig a t t bevisa något som det lönlösa i denna täflan.
J a, vore hela kvinnorörelsen framgången ur denna arelydaad, då vore den dömd.
Men det &amp; r den icke; den har i~tgått ur det kvinliga väsendets nöd- vändighet, - för att begagna fröken K e p ord.
Den har utgaitt från det kraf p&amp; ful1 personlig i !.tcecklit~g, som blifvit nedlagdt i kvinnonaturen.
Detta kraf är ~ a t w lika päl som krafret på kiisleli och inoderska.~, det %r eqjdast natur pk ett senare kulturstadiiiin.
Kvinnorörelsen bär samma kännetecken, som alla rörelser med akta lif uti sig, det att den födts till världen under kval.
Den ar alstret af otaliga kvinnogenerationers viinda under instängningens, ' kunskaps- sörsteiis och den andliga kväfningens martyrskap.
Fröken Key talar om kvinnans oförmåga af t skapande kraft, om att inga kvinnonamn v stråla bland mänsklighetens eriga namn D.
T ' i kunna ined störstii lugn höra hennes mhnga bevis, ' att vi äro männen undeslagsna.
Det %r icke alls därom det ar frkgan, det ar endast fraga oin a t t följa vårt vasa ans nödvändighet,, den mH nu föra oss till vetenskapens höjder eller till den anspråkslösaste lilla 12irarinnebefattning.
Just därför att detta kraf icke är ett tillkonstladt beliof utan har blifvit nedl~gdt af naturen själf, kunna vi hysa den vissa förtröstan, att hon - om vi själfva icke alldeles förrycka utvecklingen - skall veta att förlika detsamma med det lrviuliga väsendets nrsprungliga kraf på kärlekens och moderskapets lycka.
#
Det kan icke nekas, att Förkämpar för kvinnofrågan stundom talat i en ton, som om ofvannamnda ärelystna taflan med mannen verk- ligen vore hufvadsaken, men denna ton iir absolut förkastlig.
Må den missriktningen gärna drabbas och helst drabbas ' dödligt af fröken Keys.
skarpa hugg!
Låt oss sluta att appliidera hvarje kvinna, som inträder på ett manligt arbetsfält, låt oss vänta med applåderna till vi se, att hon liar gjort en insats af varde på detta nya oiiirhde: Ständigt och jämt marker man, att fröken Key ej skiljer mel- lan det som ar kvinnofrigöl.elsens sjalfva väsen och det som är dess iitvaxter.
Hon slår ihop en mängd företeelser och gör den] förhatliga under det gen-~ensamnia namnet .kvinnosaken .. Nar hon sammaii- ställer obenägenhe ' ten för moderskap med kvinnosaken, tror jag hon beg %r en fullkoiulig orättvisa.
Dar denna högst bedröfliga dekadans- riktriing visar sig, ar den ett utslag af kvinlig öfverkultur, af kvinlig egoism, som troligen icke har med lwinnosaken något annat att skaffa an att möjligtvis denna begagnats som förevändning, För förekom- mande af inissförsthd bör det kraftigt betonas, att inånga ' af de kvinnor, som strafva att i yttre åtliäfvor visa sig mest frigjorda och xemanciyerade~, och aoin med e t största föraktet vanda familjelifvet och dess pliktei; ryggen, Iiöra i vårt land, och troligen afven utan- lands, till helt andra kretsar, än de som åtagit sig arbetet att hoja kvinnans sociala stiillning, och som därför skulle förtjäna namnet kvinnosakskvinnor^.
J a g har sagt detta darför, att den som utan nar- mare kIinnedom flyktigt genomläser fröken Keys föredrag lätt kan få den föreställningen - kanske mot lierines vilja - att kvinnosakskvi nnorna bara skulden för alla onaturliga tendenser hos kvinnovarlden, och jag vill påmiiina om den » rate, af kvinnor - talrikare i Norge än hos os s - som bär fin-de-sidcle-karakterhs märke och på livars fana man ibland tycker sig läsa ' radikalism, men hvarest det egentligen icke torde stå något annat än hänsynslöshet.
Men en anklagelse, som verkligen träffar ett ganska stort antal arbetande kvinnor, iir vanan att yttra sig i nedsättande ordalag om.
äktenskapet.
Det ar ett tal, som jag åtminstone ofta har Irört, inen som jag tror i grnnden icke ar någonting annat an en &gt;jargon », visserligen en högst dåraktig, oärlig och okvinlig jargon.
Oiirlig, ty det finnes väl icke många kvinnor, so111 ej i sitt innersta anse, att en kärlek ', som medför verklig lycka, ar att föredraga framför hvilket arbete som helst.
Ofta döljer sig under detta sätt att tala en viss bitter resignation eller ocksh en rädsla att förefalla kvinligt senti- mental.
Tyngdpunkten i fröken Keys bevisföring ligger däri, a t t hon anser det kvinnans bestämmelse för moderskapet gör henne oförmögen till någon andlig prodnktion, som ä r jämförlig med mannens.
agiiar hon sig s % intensivt å t sitt arbete, a t t detta verkligen får ett värde af första, rangen, d % står bon i fara att bhde, fysiskt och psykiskt förlora sin kvinligliet.
Ibland ser det ut, som om förf.
sent af för flert alet kvinnor ville uppställa alternativet: antingen könsvarelse eller intellektuelt produktiv varelse *).
Innan vi besvara detta argument, upprepa vi ater, a t t en sund kvinnoemancipation sträfvar icke efter likställigliet med mannen, den strhtvar endast efter utveckling af gifna anlag och Iiimnar &amp; t naturen och framtiden a t t bestämma det mhl, soin skall hinnas.
Men l i t oss ' uppställa frigan sa: maste intellektuel utveckling och andlig prodiiktion nödvändigt framkalla ett urartande af kvin- nan som könsvarelse?
Fröken Key stöder sin sats genoiii analogier, liemtade från den manliga erfarenheten.
Dessa analogier äro dock sådana, a t t jag ä r saker, a t t det icke ä r på grund af mitt kviii- liga förnekande af satsen: två gånger t r h ä r fyra, som jag iiiåste förkasta dem.
» Atletens muskler tagas fr %n hans hjarna, vetenskaps- mannens hjärna från hans muskler.&gt; ODenna sats %r grlindad p % deii falska %sikten.
a t t utveckling i kroppsligt hänseende skiille vara eii fiende till andlig utveckling.
L å t vara att atletens hjarna lider a f muskler~as utveckling, men denna senare ä r ocksi aLnom.
G p m - sten har ofta eii 11 järna af högst förtraMlig beskaffenhet, hvilket be- visas af våra egna svenska gymnaster, af livilka flera anda ifrkii Ling utiilarkt sig för intellektuel - särskildt poetisk och estetisk - produktion.
Vetenskapsmannen har säkerligen icke sina spinkiga ariiiai.
och ben a t t tacka för sin andliga öfverlägsenliet; Geijer var en stor vän af kroppsöfningar, och o m jag minnes rätt, skicklig skrid- skoakare; Leonardo da Vinci, detta jättesnille, hade en kampagestalt.
I våra dagar liafvct bl.
a, Björnson och Drachmann bevisat, a t t eii kraf tf1111 kropp och den största andliga skapande formaga kunna följas åt.
För öfrigt äro val grekerna under sin blomstringstid det kraf- tigaste bevis p % den kroppsliga utveckliugens förmbga att blira och stödja den audliga.
Det ä r en dekadans- %sikt denna, a t t ~hjäriiaii tas ifrån musklerna », och den päminner ovillkorligen oin den urartade typ, som h&amp; och där framkallats genoin brhdmogen intelligensutveck- *) SH frsmstiilles saken namligen sid. 25 och tyckes d i; syfta nllu slag af yttre arbete; p5 det hels ar föif: ~ fraiiistiilluing i detta fall ivkt.
fiillt klar.
ling och vanvård af kroppen i förening nied osedlighet och i d l - inanliet osuudt lefnadseatt, en shdan typ, soin Viktor Rydberg karri- k e m i sin)) intelfige~saristokrat D eller » piimpan på två pirkm.
Utgående från dessa analogier kan jag omöjligen förstå, a t t kvinnan genom intellektiielt - äfven i liögre mening - produktivt arbete beliöfver iindergräfva sin fysik till den grad, a t t hon icke Kan makta moderskapet.
Detta sker endast i - d e fall, då den intellek- tuela utvecklingeii har skenat i väg från den kroppsliga.
A t t detta ofta händer ä r sannt; och ingenting beliöfver i denna stund så Ijude- ligen predikas för alla kvinnor, både i hemmen, i skolan, j s p i gator och torg som det, att kvinnan måste tanka på a t t itv veckla och liärda sin kropp så, att den kan bära de större kraf, som det niitida kultur- ' lifvet ställer på henne.
Det har varit en galenskap detta, a t t inan lagt på flickorna, icke lika mycket - men nästan lika mycket själs- arbete som gossarna, utan a t t tillnärmelsevis unna dem det mått af gym- nastik, sport och friluftslif, hvarigenom hos gossen den.
andliga ansträng- niiigen motväges.
Den som sett, den verkan, som ett friskare, rörli- gare lif utöfvaï på flickor, den vet a t t kvinnan icke beliöfver miss- trösta, därför a t t hennes krafter hittills visat sig otillräckliga.
den vet, a t t kvinnans icke blott själ iitaii också kropp är perfektibel.
Ocli 110s den fullt friska kvinuan - en företeelse, som ännu är gan- ska sällsynt - skall det visa sig, a t t könsbestjimningarna icke, sisom soiiiliga tämligen pjmlrigt vilja framställa det - # ro a t t betrakta soin en permanent sjukdom.
Uen, afven sedaii inan.
sagt och betonat allt detta samt framhhllit, att kvinnans n.uvaramle arbets7craft.
a l l s icke betecknar det högsta hon kan nh till, så återstår dock alltid mycket berattigadt i fröken ICeys påsthenden.
A t t kvinnan icke kan åstad- komma värdefulla arbetsresiiltaC under sjalfva den tid, d&amp; hennes barn Komina till världen, eller då de behöfva hennes ständiga v h d - detta lär val ingen tankande inanniska bestrida.
Vidare måste maii niedgifva, a t t yrkesarbetet, sådant det för närvarande gestaltar sig för kvinnorna., ofta inverkar skadligt både på deras hälsa och deras kvinlighet.
A t t, de kvinnor, som p i kontor och byråer skipa lit sig med ett sjiiledödande inekanigt arbete, ofta äro sliende exempel på ~inissbrukad kvinnokraft., har jag länge tänkt.
Men saken liar också en annan sida, näililigen glädjen af sjiilfstandigt förvärf, kanske inöjligheten a t t därigenom tillfredsställa det akta kvinliga begäret att visa kärlekstj änster.
On1 icke de ekonoiniska förhållandena iore, skulle jag obetingadt.
instämma i fröken Keys anklagelse mot kvinnoemancipationen, a t t den har alagt hufvndvikten pH kvinnans arbete, icke pii hennes ar- betso~nråde *.
Xen tvånget, som har kastat meddellösa kvinnor in på de banor, dar man sar villig a t t taga emot dem, bryter den skar- paste udden af denna anklagelse.
X e s t motsvarande kvinnans natur äro onekligen sadana arbets- områden, dar själfva arbetet bringar lienrie in i personliga förhhllan- den.
Så pass allmänt bör man nämligen fatta detta villkor - fröken Keys fordran p % tillfredss stallande af moderligheten&gt; a r för snäft och trhngt.
Kvinnan ar icke blott skapad till moder, hon ar j u ocksk skapad a t t vara Diiiannen en hjiilpo, och i dessa gamla ord ligger iiineslnten hennes begar a t t arbeta icke elisain utan i sällskap, Iiennes begar a t t stå i växelverkan nied mannen.
Isoleritlg - det ä r det onda, som jag för min del tror, a t t arbetande kvinnor mest lida af.
Det kan svida en i hjärtat, niir inaii tanker på d l a dessa stackars ensamiiin lärarinnor, telegrafister, kontorister in.
fl.
Det hjälper icke a t t man med systerligt deltagande för dem öppnar föreningar och klubbar; det a r något annat de behöfva.
J a g tror icke, a t t alla dessa kvinnor medvetet längta efter äktenskap; nej, niånga af deni skiille vara lyckliga, om blott ett par vanliga hem öppnade sina dörrar för dem, så a t t de htminstone pet afstånd finge njuta af det fullständiga mauskliga lif, som föres i en familj mellan husfader, husmoder och barn.
X e n många se aldrig nhgra sadana hem öppna sig för dein.
De inåste lefva sitt &gt;ungkarlslifv nied intet annat iain- gaiige an sina kvinliga kamrater, och detta inverkar, enligt min tanke, nier iiedst2niinande p % deras lynne och arbetskraft och a r mer öde- läggande för deras kvinlighet au beskaffenheteu af arbetet.
Celibatet a r alltid en oiiatiirligliet, och nian kan ju ej annat än beklaga, a t t förliållandena i vhra dagar tvinga sa iiiiinga kvinnor dartill, meu det blir för kvinnan en ozttlzdrdlig olycka först ci5, nar hon icke har tillträde till något verkligt f ami1 j elif.
T i d ra1 af lef nadsyrlre borde därför så val den unga flickan själf so111 hennes fö~äldrar hafva deii- ila det arbetande lifvets skuggsida i tarikama, och hon borde t. ex. icke gärna antaga en plats i en fräinniande stad utan a t t ha£ va iierniii- stoiie en familj, där hon kiindc; vara wsom barn i hi is et^.
Ofta ar det begäret efter en rikare lifserfarenhet, som oemotst&amp;ndligt drifver den unga flickan ut ur hemmet in på yrkesarbetets falt, men hon bör viil besiima, a t t både yrket och förh %llanclena kmina r a r a sh beskaffade, a t t lion i stället för a t t .få sin liorisont vidgad blir mer stängd iin i heniiiiet.
Eli af kvinliglieteiis allra iriktigaste bestämningar a r stillhet.
Den kvinna, som niidt under arbetet kan bibehålla en prägel af ro och stillhet, hon har icke tagit skada på sin kvirilighet.
Till följd haraf blir det en nödvändig fordran på det.
kvinliga arbetet, a t t det ?cke får bedrifvas till öfverrnått.
När en kvinna .faller offer för ar- betsjaktet, lir det oandligt mycket beklagligare, än nar en man gör det, ty lio ' n förfelar ' därigenom sin uppgift som kvinna.
Lifvet liar onekligen blifvit äniiii mer grått, sedan kvinnorna ocksh började jäkta; men låt oss val hålla fast, a t t jakt och arbete a r ej ett och detsamma.
Det ä r något som gör de arbetande kvinnornas lott tung deras inöda jämförelsevis resultatlös och deras lif jaktadt, och det ä r deras Lat oss dröja något vid detta ämne.
Det a r ett arbetssätt.
ganska märkvärdigt .faktiim, det som fröken Key ocksa anför, att icke ens inom hemmet Iiafva kvinnorna skapat några genom- gripande förbättringar.
Detta ar en sa!, som jag mycket fun- derat öfver.
J a g tror förklaringen ligger dari, a t t de fordom aldrig hade begrepp om tidens varde.
Vilden tillverkar ined oerhörd tidsutdräkt sina stenverktyg, men så snart han blifvit mer utvecklad, ' fatt så a t t saga flera intressen, drifves lian a t t uppfinna snabbare arbetssätt.
Så länge kvinnan var instängd inom liemniet, var hon en varelse med oandligt förråd af tid; Iion ordnade sina handarbeten och hon skref ihop sina matrecepter med det syftet a t t snarare » fylla ut, ticleii än be- spara den.
Hon var icke heller rädd för besväret; hon satte sin stolthet i, a t t inannen skiille se a t t hon icke sparåde sig.
Denna tendens var alldeles inotsntt den ande, som Ilar drifvit fram uppfinningar; beg&amp;et att vinna t i d.
och sp&amp;a möda.
Det fordrades de tillfällen a t t bättre använda tiden, som bildning och kunskaper skanka, innan fiamsteyssimet kunde vakna hos kvinnan.
I vara dagar lm jii kvinnor reformerat liandarbetena, ifrigt yrkat p i en rationel iiiider - visning i niatlagning, börjat arbeta på a t t göra den kvinliga klade- dräkten niera praktisk och hygienisk.
Hvilka kvinnor liafva väl gjort detta?
Är det de s. k. praktiska och specifikt kvinliga, de som aldrig i sitt lif tänkt på och lefvat för annat &amp; n inat, söm ocli kläder?
Nej, visst icke, de kvinnor, soni satt i ggng dessa strafvan- den, liafva varit sådana, som stått på liöjden af sin tids teoretiska kvinnobildning, som fått en grundliga&amp; intellektuel iitbildning än mängden.
Detta exempel ar ett slående ocli högst tröstande bevis därpå, a t t framstegsdriften, som varit alldeles kvafd under kvinnans långa oiizyndighetstillst8nd, kan vakna och skall vakna i sanima mån lifsintresse ' lia vidgas ocli ökas.
Det var m d i t och hoppet, som sak-,
nades hos de förra kvinnogenerationerna; och denna brist gr tillräcklig a t t kvafva mycket stora begåfningar.
Z n, egenskap, som i stallet fick en oproportionerlig utveckling, var resigrtationen.
F ö r mycket resignation, för litet sinne för fram- steg, det ä r ännu kvinnans stora fel som arbeterska.
Hon)) finner sig i oniständiglieterna~, afven då, nar omständigheterna liitt kiinde andras; insikten om a t t ingenting står stilla, a t t hrarje arbete.
både kan och inaste stundligen förbättras, den har annii ej hos henne liksom hos mannen blifvit en makt i blodet.
DarfOr a r det hon nö- jer sig med a t t till punkt och pricka fylla sin plikt, därför a r det, soni hon annu så länge far smaka s % liten arbetsglädje Nen nar hon liar lärt sig a t t med vaken blick i hvarje uppgift finna grodd piinkten, där det nya vill skjuta fram, d&amp; skall hon finna sin %nio- derlighet~ tillfredsställd genom a t t vårda och piskynda dess utveckling, ininst lika mycket tillfredsställd soin d % honi, för a t t lana.
fröke~i Keys ord,, får uppdraga en planta eller rarda.
en blomina)).
Ja, inången gång skall hon komma anda därhän, a t t älska sin uppgift nästan med ' samma kärlek, som hon skulle agna ett barn.
Snille och skapande forinåga har kvinnan ytterst sällan, menar fröken ' Key.
Ja, det a r samt.
Men snille bestgr af t v &amp; inomerit: förs t den vidtskidande siareblicken, som upptäcker inålet långt i fjärran, sedan iliardiglieten, som med nyodlarens yxa Banar sig vag genom snår och - urskog.
Den rikt begåfrade kviunaii har ofta det första inomentet, ineii sallan det andra; det %r nialinens arbetskraf t, som felas henne.
Äfven när det galler genonisnittsiiiän och genomsnitts- kvinnor, icke a r de förras öfvsrlagsenhet i skarpsinne och uppfinnings- rikedoin så särdeles förkrossande, men deras förmhga a t t siitta saker i verket, a t t ihärdigt fullfölja ett in&amp;l - den a r förkrossande i sin öfverlagseuhet.
Mannen arbeta också p5 ett helt annat satt an vi.
De dela merendels sitt lif i två bestamda, skarpt begransade afdel- ningar: arbete och Iivila.
V i satta i n ~ a si " Ld; tiia bestämda gNiise.r.
utan vi lata vårt arbetsrum vara ett föriiiak, där vaiiner och bekanta, titta, in » litet emellan&amp;, och i v %rt föslnak uppträda vi ined arbets- rynkor i pannan och arbetsprat på lapparna.
0, detta prat om arbete, hvarmed kvinnorna upptaga så mycken tid!
Det a r tusen gånger mer tröttande an - arbetet.
- Allts %: ingen koncentration under arbetet, ingen grundlig vederkvickelse under livilan.
Det finnes ocksh en mellanregion mellan arbete och livila, soiii man i livardagslag brukar kalla » sudd ».
Det a r det stadiet, d i inan pratar och skrattar, men nied orolig min, soiii skvallrar om ett gila-.
gande samvete, det ar då, nar man har så mycket a t t göra, a t t » det knappt lönar sig a t t borja med något,).
Ä r man riktigt djupt sjnn- ken i siidd, s % läser man Iivarenda annons i tidningen, ja studerar till och med tidningsartiklar, soni händelsevis hittats på omslag kring paket.
och gissar sig till livad det kan ha stått pil den afrifna biten.
Detta olyck~aliga mellantillstånd tar.
app en dryg tid för oss k \ linnor. '
Och tank sedan, hvilken tid det drar att springa ' gata npp och gata iiei för a t t f&amp; en bandstiimp i precis den, fargen, som winan har tänkt sig)), och för just det priset, soin man - har tiinkt!
Om vi toge alla.
de stiinder, soni iiii nötas bort ined arbetsprat, med onödiga afbrott i arbetet, ined sudd ocli med besvär för .de liiinpnaste småsaker ocli lade dem till vår arbetstid, skulle v i hinna mycket, mycket mer an nu ocli.
icke beliöfva draga in på sysslandet ined sådafia sm %ting, hvilka, soin fröken X e y så sannt framhåller, b i d r ~ g a till lifvets trefnad och skönhet.
Den kviiina, soin a r skapad för a t t vara prodiiktiv, måstelagga baud på sin sal1skaplighet och lära a t t arbeta ensam och i tysthet.
Kvinnan ar som barnet: lifvet leker för henne och lockar henne ined sin mhngfald, hon kan icke inotstb frestelsen att wvara i viften)) och vara med &amp; n allting.
Är hon författarinna, så ä r - det mycket mer lockande a t t taga del i dagens strider och omedelbart f % beröm och sympati för sina uttalanden # n a t t stilla och i ty ' sthet foga sten till sten ocli vanta i åratal, innan byggnaden blir fardig.
Darfor ha ocksh kvinnor hittills mest utmärkt sig p&amp; de mer efemern, 0111-, rådena af litteratureii.
Kvinnans brist på frainstegssinne hindrar heiine icke att stiiil- doin med mycken ifver taga del i revoliitionm.
Revoliitioner tilltala kvi ilnan som fan ta-si- ocli stamniilgsvarelse; då arbetar man i skaror och flockar, d % ar lifvet fullt af dramatisk spiinning.
Jag liar i det föregående sökt frrznihiilla, att man beliöfver icke g&amp; anda ned till kvinnonaturens heinliglietsfiillaste djiip för a t t finna de skal, som förklara, a t t kvinnoarbetet ej alltid lämnat s i varderika resiiltat.
Detta faktum kan ej heller ensamt bero på ol&amp;n~pI.igt val af arbetsomrkden.
Fröken Key f6rordar ju uppfostran som ett för kviuiians natur särdeles passande arbetsfiilt, ' men dock måste hon afgifva detta stränga omdöme: ~skolaiis tillstånd visar emellertid i den fullaste belysning den kvinliga oföriri&amp;ga.ii af sjalfstandig, iiy- danaiide verlisainliet ».
Visserligen skall fröken Key på detta aïgu- ment svara, a t t kvinnorna misslyckats iifveii på de.
naturlige arbets- områdena därför att, de icke i arbetet satt in sina kvinliga egen-.
'.
.
domligheter)).
Men liärmed har hon koinmit in på ett område, så mystiskt och så dogmatiskt, a t t jag och många med mig ej kunna följa med längre.
: ..:: * Fröken Key vill knappast önska, a t t kvinnan skall lära sig a t t mer koncentrera sig på sitt arbete, ty hon fruktar, a t t hon d % skall mista det sinne för detaljen och för personliga förhållanden, som ä r utmar- kande för sann kvinlighet.
l i e n när man kastar en blick p % den svenska kvinnan i det hela - ej blott på de få studentskorna och kvinliga lrandid~terna, utan p % våra hederliga fruar och fröknar i stad och p&amp; land, s % finner man faran för a t t de skola niista intresset för smftting och för personliga förhhllanden på intet sätt öfverhängaude.
Fastmer finner man, a t t det probleliiet ännu kvarst8r olöst, huru de skola kunna förvarfva.
sig några icke-personliga, så a t t säga objektiva intressen.
Den so111 har umgåtts med vanliga, riktigt äkta genoinsnitts- kvinnor vet, huru sällan de liafva reda på sin hemorts, sin kommuns eller sin stads mest i ögonen fallande intressen.
H u r ofta ser man icke en liustrli sitta med illa dold ledsnad och likgiltighet, under det inaniien med lif och varme berättar för en främmande person om sitt arbete eller om sina medborgerliga intressen!
Så snart hon kan, af- bryter hon samtalet för att sticka iii en liten intetsägande notis, soni oftast går ut på personligheter.
Säkerligen skulle manuell, som s i gäriia talar med den främmande om sitt arbete, g#rna sett, a t t hans egen liiistrii visat n %gon ' sympati därför.
När man träffar tillsammans ined sådana kvinnor, försthr man allt för väl drottning Eristin a, o livilkeii det heter i Fryxells historia, a t t hon, när damer voro bjudna till slottet, D ef ter de första hälsningarna snart öfvesgick till och staniiade på karlarnes sida,.
&amp; en hos intelligenta och bildade kvinnor märker man ofta en förv&amp;naiide brist p % ohellietsintressen~ som fröken Key säger.
JIeii den bristen ä r jag öfvertygad om, ej beror p % en oföri-iiiderlig anliggning is iiatiiren, utan p5 bristande utbildning.
och på bristande soliditet i kiiuskaperria.
I vår tid, då afveiityrets öfverraslrniiigar och stam ningarnas smältande musik s % godt som försvunnit b %de frkn histo- riens skådeplatser och från det enskilda lifvet.
ä r det underligt a t t återfinna allt detta i vetenskapens värld, dar livarje dag s o p ghr afslöjar företeelser SS, liäpnadsväckande, a t t vi skulle ropa af förvii- niiig och glädje, om vi icke vore sk slöa.
Denna glädjekalla fös- siiminas af de flesta kvinnor, dels af lojhet, dels därför a t t de icke ' -
orkat förskaffa sig den lilla fond af fasta kunskaper, som beliöfs för a t t få inträde i denna förtrollade värld.
Rädslan för litet intel- lektuel, möda stänger dem från de höggta intellektuella fröjderna.
Och dock vore det så sannt kvinligt a t t göra vetenskapens poesi, soin forskariie sjalfva, fördjiipade soni de äro i detal j forskningar, knappt hafva sinne för.
Det går som en underström gerioin fröken Keys föredrag den.
uppmaningen till ' kviiinoriia att lefva egentligen ined hjärtat; men ser hon då icke, att hon därmed skjuter p&amp; i utförsbacken, där det går fort nog ändå, och a t t denna uppmaning kommer för många- a t t be- tyda det samma soni att dö af ett krossadt hjärta - en sannt kvinlig död!
Missriktad, sjuklig, öfverdrifven käiisligliet, men inga- lunda brist p&amp; hjärta är livad man inöter öfverallt hos, de familje- lösa kvinnorna: är det då icke skäl a t t söka gifva deni en motvikt af arbetsglädje och objsktiva intressen, sådana som iiigen kan taga ifrån dem?
Fröken Key franihåller med stor skärpa de sk~iggsidor, soni kunna åtfölja den arbetande kvinnans lif; däremot ser Iion äkten- skapet och moderskapet nästan uteslutande från den ljusa Bidan och omnämner endast de svårigheter, som kunna iippstå af konflikter mellan det yttre arbetet och heinlitvet. '
Hon 1Htsar just icke oin något aniiat lin att kvinnan kiikner sig tillfredsstlilld, när Iion pPi detta sätt får fylla sin bestämmelse.
S&amp; är dock icke alltid förliål- landet.
H u r många @ ger far man icke höra kvinnor, sonl icke alls S ma knas till de olyckliga hustrurna, uttala sig på följande sätt: » ni veta inte, ni ogifta, linr lyckliga ni äro !.
Nå, ofta är detta tal kansie endast uttryck för saninia dåraktiga jargon, som vi iiyss talade om, meii ganska ofta ligger bakom detsamina en gnagande kHnsla af a t t den talandes personlighet i äktenskapet icke kommit till sin rätt.
Denna gnagande känsla af missräkning möter man såväl hos hiistiw till obe- tydliga man., som hos dem, hvilka varit förenade med skapande snillen.
Som exempel på den seiiare kategorien kuiina vi näinna Fredrika I dessa båda fall hade ju de » livita Runeberg * och mrs Cadyle.
pärlorna » fatt det ädlaste vin a t t, smälta i », och dock kändes det så bittert, så bittert detta, a t t det togs f ö r ' gifvet, a t t de skulle smälta.
Mrs Carlyle säger en gång när hon blickar tillbaka på sitt Se, En stor mans hustru)).
Dagny 1892, haft.
' i.
.
.
.
.l-
lif: ~ C a r l y l e liar blifvit långt mer an jag någonsin vhgade hoppas - och jag ä r olycklig,.
Hvad vsr det, som gjorde dessa högt begåfvade kvinnor, som hade valt hangifvenbeten och uppoffringen fïainför den egna utveck- lingen, så otillfredsstailda?
Det var den ständiga kiinslan, att inannen behöfde dem liufviidsakligen för sin yttre trefnad, att haii i viss måii hö11 dem utanför sitt djupaste sjalslif.
Kik en kvinna offrar sin egen sjalfständiga utveckling och icke får den ersättningen att lefva ined mannens, då kanner Iion sig besviken och det med ratt.
Det ar det fulla samlif vet också p&amp; andens område, den fullständiga ömsesidighe- ten i gifvande och tagande, som den rikt utvecklade kvinnan krafver för full lycka, och det ar det mannen ofta hm-ken kan eller vill skänka henne.
Det steg, som nu nHrinást behötver tagas för att befordra lyck- ligare äktenskap, det kan icke tagas af kvinnan, det iiiliste tagas af mannen och besthr dari, att han höjer sig till större; &gt;erotisk iuea l i s m ~.
H a n måste lära sig inse, a t t den varelse, som lefver vid lians sida, a r icke blott en könsvarelse, icke ens blott en hjarteva- relse, utan en andlig personlighet, som behöfveï utveckling och - icke det minst viktiga - sympati och utry~ntne för sin utveckling.
Hon ställer på honom större fordringar an forna tiders hustriir, nieii hon kan ock skänka en lhngt fullständipare lycka.
Att eir sidan lycks icke ä r omöjlig, visa skdana iiktenskq som makxriie Bumnings, Stuart Mills, Charles Kingleys m. fl.
Det a r likartade ideal, som tyckas h8gra för en sidan för- fattare som Jonas Lie, nar han numera så glirna skildrar aktenskap, win upprifvas genom hiistrims och mannens grundolika uppfattning af kärleken.
Missförhhllandet för närvarande - kanske en af orsa-.
kerna till det vidtutbredda kvinliga celibatet - iir a t t många Irvinnor stå etiskt och iritellektuelt nog högt för att icke kiiimi nöja sig med nkgot mindre an 6enna fullständiga lycka, och a t t det t1Hïecnot finnes ganska ' f &amp; man, som icke kvarstannat pil den lägre statidpunkten.
haft a t t saga Det basta af allt som fröken Key denna oss, och som utan tvifvel verkligen a r ett ord i sinoin tid, lir hennes hjärtliga och gripande vädjan till modern att ägpa sig helt bt hemmet och barnen samt a t t dari se en uppgift s&amp; stor, att den fyller hela hennes v&amp;ksamlietsbeliof.
alen om mödrarna sklnnda försaka alla de väckande introck och impulser, som en verksamhet litat sknile skäuka dem, sh mkste de å andra sidan begära, a t t mannen tar dem med i sitt lif, att han blir det öga, hvarigenom de blicka lit i vä.rlden.
Oiti
så sker, konima de icke att kanna sig &gt;inburade », meii i annat fall torde det val handa, att barnkainiiiarens och hvai; dagsrummets vaggas förefalla dem stängande.
Fröken Key tyckes &amp; ut från samma besynnerliga antagande, som nästan alla andra, hvilka yttra sig i kvinnofrågan, att det ar kvinnorna, som skola förändra världen och vrida den, än hit, au dit.
J a, sedan fröken Key plundrat den stackars kvinnan på nästan all skapande kraft och all energi, fordrar.
hon plötsligt, att hon i Irra f t af sin moderlighet skall omdana politik och sainhälle ocli skola, utom det att iion liksom i förbigående skall uppfostra sin man att vara en ratt ' fader.
Det ar and %, när allt kommer till allt, » Iion, som skall g ö r a ' t ~.
Men det är för mycket begardt; den: samtida mannen i lians egenskap af fader, make, broder och son utgor val dock - lindrigast sagdt .- en liten modifikation i kvinnans väsende och verksamhet.
Skulle icke lian utöfva nhgot inflytande, - han, iivars natur ar så ska- pande, på henne, som är så passiv?
Min tro ar att intet steg framåt i kviniiofrigörelseii länder kviiiiiaii till verklig lycka, on1 icke inaniien ocksk bli öfvertygade om riittvisaii af detta steg.
Ingenting vore i dessa tider riyttigare för kvinnosaken an ett energiskt arbete att inför miiiinen förklara och.
r5ttfärdiga den.
Detta system af » kvinnan %t kviiinana, som vi al1.t mer koimit in p %, förefaller mig i högsta grad naturvidrigt.
Vi ha.
en mängd kvinnoföreningar, urngangeslif för endast kvinnor, skolor med endast kvinliga likare, litteratur för kvinnor, ja, ' suart kunna vi fylla hela bokhyllor med böcker af kvinnor oiii kvinnor för kvinnor.
Det är val dock icke meningen, att människorna skola vandra fram på kulturens vag, fördelade i stora skaror efter kön; naturligare vore, om de ginge frani i grupper, blandade af man och kviunor.
Fröken Key, Boin sh mycket ifrar för lieuilifvet, presenterar för oss en kvinlig trädgårdsmästare med unga flickor till elever '; denna står i förbindelse ined.
kvinliga frukt- ocli gröiisaksliandlaiide i staden, som val naturligtvis också ha kvinliga biträden.
Nej, fröken Key, det dar ar för mycket frniitimher!
Sätt dit, jag ber er, åtminstone a duktig karl, som kan t a ett krafttag ibland när inbetslust&amp; 1iålleleT på att mojna af, ocli som, nar damerna bli för petiga och omständliga, lagar, att de få ett godt skratt, ett shdant som skakar om blide kropp ocli sjal!
- Xan bör nämligen komma ihåg,.
att afven ' arbets-,
lifvet bör SR mycket som möjligt likna familjelifvet ocl ?ingalunda taga klostret till fiirebild.
Genoin detta kvinnornas uppträdande som skrå, som kast, ombj- liggöres till stor del den andliga växelverkan niellan könen; hvartdera lefver i sin andliga atniosfes, vi få t. ex. en manlig och en kvinlig opinion, och svårigheten för inän och krinnor att först8 livarandra blir allt större.
*, * Fröke: i Keys benägenhet att fordra allt ocli vänta allt af kvinnan erisain framstgr nästan bjärtast, när lion klagar öfrer att niitidens kvinnor ha upphört att vara vförinedlarinnor af kultur varden^, .att de ej, liksoin Kvinnorna vid det förra sekelslutet, uppiniiutra konst och vetenskap genom sin oegennyttiga syiupati.
Hon erinrar lia~vid om sådana koiistnärinnor i umgängeskonst och brefskrifning som Kamma Rahbels i Daninark och Rahel Tarnliagen i Tyskland.
Svar- ineriet för denna tid och för denna a r t af kvinnoinflytande a r en af mina många.
beröringspunkter med fröken Key.
Uen icke ä r det kvinnorn&amp; fel.
a t t denna tid ä r förbi?
Hvilka män skulle nusamlas kring en Kamma Ralibek?
Med ett godt bord och ett elegant hem skulle hon kanske kiinna locka nkgra, men med sin intelligens inga.
Tänkom oss a t t en af vara samtida herrar finge ett bref från Rahel, - ett af dessa, som utgjorde hennes ranners dblice, ocli där hon, följande sina .skiftande stämningar, an kom med de djupsinnigaste tankar, om diktning och konst och det mänskliga själslifret i allrnän- Iiet, an med de uppsluppnaste, barnsligaste infall - hvad skulle lian li %lla för inin?
Hans första tanke skulle vara: wmänniskan ä r ga- len !D - hans andra:, hon måtte vara kar i mig, eftersom hon gör sig så här nijcket besvärw .- och svaret, ja det blef säkerligen aldrig skrifvet.
Hvein slculle väl också nu ha tid och lust att med henne ing % i en spirituel diskussion om, hiirnvida ombytlighet i vanskap kan eller icke kan definieras som en, sökande trohet?, Hvem skulle icke ause sin tid bortkastad på dylika pjollrighete er ?^ Fröken Key förbiser alldeles den oerhördt viktiga omstandighe- ten, a t t tidsandan ar en helt annan och mannen helt andra nu än då.
Då var sinnesriktningen estetisk, man beundrade mer den vviil sagdas tanken, än det noggrannt utförda experimentet.
På alla om- råden stod intuitionen, genialiteten i högsta kim.
Nu ä r det hvarken skaldeaonst eller estetik eller filosofi, som sitter i högsätet, utan den på mjölkseparatorn och elektricitetsmaskinen tillämpade natuiveten-
skapen.
De stora geniala ofverblickarna föraktas; åtmiiistone af vara sveriska vetenskapsriian, och m.an lyckönskar sig öt ' ver att t. ex. i liistorien lia kommit i f r h den » genia81iska » hi~tpriekkrifnin~en.
Nu finns det ju intet fack, som kv.innar, har mindre anlag för an det tekniskt industriella, och afven af andra grunder torde maskin- lam mindre val lampa sig för konversation i en salong.
Likadant ar för- liållandet med bankfrågor, livilka upptaga en dryg del af våra sam- tida inans intressen.
Eftersoin tiden ar oestetisk, b l i f v ~ de psykiskt Itvinliga egeii+aperna föga.
uppskattade.
Därför är detta okvinnans årliniidrade » en tid, d.är kvinnan skulle i högsta grad vantrifvas, oiii hoii icke som .en liten tröst hade - emancipationen.
En nian inåste vara mycket förfinad för att äga siiiiie for den bouquet^, soin liri- Ini öfver en spirityel kviiinns satt att tanka och uttryclm.
sig.
.
Den förfiningen saknas numera.
I detta fall - livad kanslolifvets och sinakens förfinande beträffar - tror jag,.ined säkerhet, att vi lefva i en urartningsperiod.
Den varmt förstående, gratiöst tankande, naivt intelligenta kvinnan dör lit af.
brist på efterfrågan. '
Fröken Key säger, att mången Kamma Rahbek skrifver nu för tiden niedelmåttiga ronianer.
Alldeles!
Nog skulle lion också ' myt- ket hellre lrigga ner sina tankar och infall i bref eller konversation, inen som lion icke - har någon vän, som med sympati skiille läsa eller.
liöra dein, liar hon ingen anqan r i d än att vanda sig till publiken.
Publiken i stallet för van eller beundrare!
Barockt, icke s a m t?
J a, men icke ar det kvinnornas fel.
.Elur skulle kvinnan kunna spela någon framstående roll i ett säll- skapslif, frRn livilket all varme liar flytt?
Konversationen består ju i ett naket konstaterande af fakta; talar man om åsikter, serverar man ileiii i eii lätt glasyr af ironi, livarrned ' man antyder, att man visst, icke liiller iiågot vidxre p % dem.
För all del ' iogen öfverspandliet, ' ingeii sentimentalitet!
livinnorna ha också försiikt att iföra sig denna styfvn sjalsuniform, mei; ~ ' det ar endast de sämsta, de torraste, som lyckats däri.
De andra, de verkligt kvinliga, liafva ett staiidigt ar- bete med att liklla tillbaka känslan och de lifliga impulserna, hyilka oupphörligt vilja sticka fram på det eiia hillet, nar de blifvit motade på det.
andra.
Den enda krydda, som får förekomma, a r humor, helst galghii~nor.
Men humor är, jlinte mekanik, det som kvinnor ha sv&amp;- Nej, nutidens sallskapslif ar ingen skapelse af kvinnor.
rast för.
.- Det ar kvinnan, som skall representera mystiken, sager vår för- fattarinna.
J a, det far ~ion d5 göra i ensamhet, liksom hon ensam
går i kyrltaii, etsant laser dikter och ettsant - vanligtvis - uppfostrar sina barii.
Det &amp; r också tidsandans och inannens hela siniiesriktiiing, som till största delen bär skulden för den klagan, i livilken fröken Key Ifven tycks instämma, att nutidskvinnan iir erotiskt kall.
Det Rr j11 tämligen tydligt, att inän, soni behärskas af egenii~ttiga och uiateri- ella intressen, icke kunna hafva s i siiriieles stor förmåga, att .uäcka kärlek.
Kvinnan är en obotlig hjältedyrkase; i tider då hos männen den stora hänförelsen för, osjälfviska syften dött ut, falr man icke vänta, att hos kvinnan finna B den stora kärleken ».
F ö r öfrigt tycks det icke vara stor fara för, a t t denna kyla skall taga öfverhand, i synnerhet som erfarenheten lär, att de högst heghfvadt!
kvinnorna äro de, sotn s i, erotisk ii~eiiiiiq fatt inest och tagit mest,.
Och utan tvifvel skola bätke tider komna, d i det icke finns ett sådant svalg som nu emellan det manliga och det kvinliga sl#k- tets känslo- och tankevärld.
När den tiden kommer, skall det visa sig, att den innersta meningen med den sanna kvinnofsjgörelsen varit att forbereda lyckligare liktenskal~.
Det skall d&amp; blifva klart, att den dlite af.
liiigt utvecklade kvinnor, som, följande icke ärelystnadens utan sin begåf niiiqs tvingande kallelse, verkat utåt, och som sj alf va kanske måst försaka den fulla utveckling och fulla lycka, som endast kan vinnas genog äktenskapet, icke dess mindre arbetat just för detta mål, i det de t i n g a t männen till erkiiniimde 2~f att kririnan liar andliga behof och i.ika andliga krafter.
Detta erkännauile, niir det blifvit allniant och uppburits af djup öfvestygelse, skall niiniligen iner än något annat bidraga till kvinnans lycka i äktenskapet.
Det ligger en aning om denna sanning i den sympati, hvanned den stora massan af bildade kvinnor i våra dagar omfatta dem af deras kön, som med framstående duglighet arbeta i det offentliga lifvet.
Kvinnorna, som fordom beskyldes för att icke kunna hysa vänskap för livarandra och att behärskas af afundsjuka, de biim nia upp dessa sina medsystrar med en känsla, som %r vida lifligare iin den kamratkansia, mannen bruka visa mot hvarandsa.
31au kali stundom vara frestad att le &amp; t denna kiinsla, soin onekligen stiiudom slår öfver i kritiklös, eftersggande beundran, men p&amp; det hela ar den djupt rörande.
Det ligger däri något af de lidandes kärlek till befriaren, af soldaternas till sin segerrike anförare, ' det ar känslan af att dessa framskjutna poster innebära ett hopp för alla kvinnor, afven för dem, som aldrig tiinkt sig niagot annat, lifsideal all det soin kan förverkligas i heininets stilla varld.
b.
Innan jag afslutar denna 18nga och dock på grund af ämnets.
ofantliga vikt och betydelse ofullständiga kritik, vill jag lin med ett.
par ord sammanfatta mitt omdöme om fröken Keys uttalanden.
.
.De största felen i hennes framställning synas mig ligga däri, att hon visar för liten förtröstan på möjligheten för kvinnan att för- lika krafvet på,kärleks- och inoderslycka med krafvet på sjalfstandig andlig utveckling, och att hon förbiser, att afven detta,,senare kraf är djupt grundadt i hennes innersta natur; vidare att hon för litet betonar den arbetsglddje, som dock afven nu, under i flera fall ogynn- samina oinstandiglieter, lyser tipp inången kvinnas lif på ett helt annat satt än fordom, och som skiille göra det i.
annii högre grad, om blott kvinnan kiinde besluta sig för att öfvervinna fel och, svagheter, so111 icke hafva något med den sanna kvinligheten att skaffa.
Kvinnorörelsen är berattigad, men den ar icke.
ofarlig, den kan lätt råka på afvagar, och som den tangerar de allra ömtåligaste mänskliga intressen, kiinna dessa af vägar blif va synnerligen olycks- bringande.
Det bör därför anses som en lycka, nar den utsattes för den luttring och sjalfpröfniiig, soni en ärlig kritik medför.
Det ar ' sålimda på intet sätt att beklaga, att fröken Key,på senare tider åtagit sig kritikerns roll, i synnerhet som hon, ehuru ofta orättvis i sina beskyllningar, oklar och ensidig i sina påståenden, dock behandlar ämnet med hjärta och en helt annan sakkannedom an de: lianliga kritici, som stundom från höjden af sin öfverlagseniiet slungat mot kvinnosaken några förlöjligande anmärkningar.
l \ ' låtte hennes upp- trädande denna gång haft den verkan, att det som en stormvind blåst bort fAflingans och .lirelystnadens agnar f r h i det kvinliga arbetsfaltet, men ~iiiitte livetet stanna kvar, och måtte hennes vältaliga ord icke soni den lieta Ökenvinden Iiafva gatt förhärjande fram öfver de späda telningar af äkta arbetsglädje, som börjat spira hos det unga kvinliga slaktet!
Anna Sandström.
- Från Esseldes sista år.
Några intryck.
8 Det var först under det sista krtiondet af hennes lif jag hade lyckan göra f r a Adlersparres bekantskap.
Det var vid den tiden då hon, fullt upptagen af sin # lskliiigsid6, Fredrika-Bremer-Förbundets stiftande, ständigt gick på spaning efter personer, lämpliga och fram-
50 för allt villiga a t t niedverka till nåeniiet af det stora niklet.
Fältet var ju så vidsträckt, onifattade s % a t t säga oöfversk&amp;dliga vidder, iitt dar fanns bruk för så godt som alla slags krafter, förinagor och be- gåfningnr.
Så kom afven till mig en pkstöt i fonn af ett bref frau frii Adlersparre, som, jag vet ej liiiru, f i t t spaiiing pk a t t hos mig före- funnes en och annan möjlighet.
Brefwt bad oiii ett besiik.
J a g lydde kallelsen, litet tveksam, litet generad, iiien i grnnd och botteii tacksam och smickrad, soni alltid, då inan första gånqeii ser sig drageii ur fainiljelifvets siiaft utstakade rhm#i.l; en.
Det var ej utan en viss svårighet jag letade mig frani till deii berönida Esseldes bostad.
Hon bebodde rik i2nnii den g: lrii, soiii hennes man, kominendör Adlersparre, iii köpt, ett litet oansenligt Iiiie midt upp i vår södra stadsdels f a t t i g k n r t ~ r, oiiigifret af tr#kCikar och små, förfallna gårdar, sjalf t allt annat iin ett arkitektoniskt iiiiister- stycke nied sitt höga tak och sin i förhållande till bredden onaturligt utdragna höjd.
Men uppflugen som den lag, denna lilla besynnerliga byggnad, på högsta krönet af de södra bergen, hade den inunder sig en tafla, som i skönhet knappast har sitt motstycke i rarldeii: hela det skogomkransade Stockholm, simiiiande p&amp; sina glittrande, ständigt växlandg vatten.
Och har, med den stora staden under sina fötter, hade den forne sjömannen inrättat i t si % ett Iiem, scin sa mycket som möjligt skulle påminna om ett fartyg.
Sol och luft till öfvei.ftöd, rum, sink och smala som kajutos, trappor, branta som skeppsstegai.
och med tjocka rep i stallet för ledstänger, ropare mellan de tre v i - ningarna som om bord ga en örlogsman; med ett ord en så originel och ovanlig bostad som gärna kan förekomma i vår tids Stockholm.
H u r på en g h g stilla och liff ullt var det ej däruppe!
H u r lätt måtte det ej gå a t t tanka och arbeta, nied stadens buller och brhk långt iniinder sig och ändå med dess rörliga, pulserande lif ribreranilth så a t t saga i luften!
Och om våren, hur inkste ej t. o. m. de ruskiga omgifningarna bli poetiska, då de n i b g a syrenbuskarna och äppel- traden i de små fattiga tradg&amp;rdstapposna stk i blom, dk deras inen- lösa blomsterprakt skyler öfser oh11 förgyller nHgot af skröpligheterna rundt omkring hos alla dessa kvarlefror af sdet Stockholm soiii går:.
J a, val däruppe, undrade man ej så mycket på den originella id611 a t t förlägga sitt Iiem p % en bergklint lkngt bort pk Söder.
i stallet för a t t klamina in det bland alla andra i ett af Stockholms s. k. fashionabla kvarter.
, Och liar i cleii lilla niörkpanelade salongen med sina gammaldags möbler, sina välfyllda bokskii, sina familjeporträtt, sina djiipa fönster- nischer, där raiikor af murgröna ersatte .spetsgardiner, och med den I~änförande utsikten utanför, mottog niig frii Adlersparre.
, 411a minnas vi denna för henne egna franka rurelse, med hvilken hon räckte den ankoinmande banden - en fin, geiioniskiiilig, aristokratisk liand - ett mottagande som genast gjorde en Iiemmastadd.
Man glömde snart inför denna enkla, f r h hjärtat gående rättframhet, a t t nian stod in- för en af Sveriges mest beröinda kvinnor, livars nainn och verk gjort sig kända vida omkring i varlden.
Hvad vi iiiidei detta mitt besök hos Esselde talade om, minns 1 jag ej så noga, men från mitt första saininanträffande nied hennemedförde jag intrycket af att ha gjort bekantskap med en persm, begafvad med en ovanlig förmåga a t t ej blótt dela med sig af de guldkorn, sqni vor0 förvarade i heiiiies egen naturs rika skattkammare, utan afven a t t leta fram sådana, soni tilläfventyrs stodo a t t finna Iios andra.
Ocli detta intyyck stod fast under alla de följande år, då jag hade lyckan ofta lroinina i beröring med fru Adlersparre och a t t arbeta .under hennes ledning.
Sällan återviinde n1a.n f r h i ett besök Iios henne uton eii Iränsla a t t lia ' lärt och inliemtat något af värde, a t t ha fått ' impuls till något godt ocli ädelt, ' fått erfara något allmänmänskligt viickande.
Hon hade ej långt efter initt ofvanbeskrifna första besiik flyttat från sitt liöganloftslogis på de södra bergen till en mer centralt be- lägen bostad.
Hren och en til ' ltagande bräcklighet hade gjort de Iialsbrytande ti-appoilna i det ganila hemmet alltför mödosainina, lik- so111 det stora afstandet mellan deii intagande fiiliiftsb ' oninge~i på Söder och den civiliserade världen dar nedanför, gjorde sig allt mera kännbart. '
Deii lilla viningeii p&amp; nedra bottnen, Tunnelgatan, ined Ncrra latinläroverkets fria, öppna skolgard framför, var också, om ej på långt nar sk pittoresk, soin bostad ovillkorligen mycket be- kvalnare.
H a r tillbragte iiu fru Adlersparre de sista åren af sitt lif, med undantag af sina soinniariitflgkter, ocli hit sanilades gärna vänner och meningsfriiiider från nar 0.~11 fjärran, j a inånga gäster från länder utom Sveriges gränser, angelägna att göra den berömda Esseldes bekantskap.
Det var afven liar i det af en behaglig gaminaldags enkelhet präglade Iieinmet, soni Esselde ännu de sista &amp; ren Iion lefde, vissa aftnar på viirtern, bjöd sina vänner en mer inneliållsrik gästfrihet an den som gemenligen förekommer på stoclcliolinsbjiid.iiin~.
Man samlades så många som kunde rymnias i de sinå rummen, där värdinnan, alltid
älskvärd och vänlig, på det behagligaste sätt underhöll konversationeu, frkgor disknterades, det musicerades, skaldestycken upplästes, med ett ord det, gjordes salong,, och nian medförde f r h dessa samkviim, dar den yttre apparaten var så ringa, den inre behållningen s i stor, in- trycket af a t t ha f %tt solir en fläkt af det anderika sallskapslif, som nu tyvärr tyckes Iiöra till det förgångna.
Men stod fru hdlerspames hus ständigt öppet fiir en sig alltjämt vidgande krets af vänner och beundrare, sal gällde detta i ännu högre grad dem, som vor8 hennes medarbetare i hennes lifs kanske käraste företag, Predrika-Rremer-Förbundet.
De, soin oftast ringde p&amp; den väl- kända dömeii till hemmet pa ' Tunnelgatan torde äfven lia varit fiirb~inds- inedleriimar, komna i akt ocli niening att begära ra6 och upplysningar, mot- taga iippdrag och - aflägga räkenskap för sitt fögderi.
Detta seliare sked- de väl ej alltid iitaii en viss hjärtklappning f&amp;n rikenskapsförlimes sida, d % de visste ined sig att de öfverskridit eller ej p % nöjaktigt xiitt linvändt det i hufvudboken åt dem anvisade kontot.
Rättfram soni hon var, hade fru Adlersparre, då hon var missnöjd med iiigot, ej svårt att 2sjung.a ut)), son1 man säger, allra helst om detta kunde ske skriftligen - som hos alla,.
impiilsiva maiiniskor, satt pennan mycket löst i heunes lirtnd.
Men d&amp; lion stod öga mot öga med den brottsliga, huru suart togo ej då hennes hjärtas godhet och vänliga sinnelag öfverlianden!
Och oftast löstes vid ett personligt saiiimaiitrii6t ' iinile iifven de trassligaste härfvor ocli allt blef godt och viil Pgeii.
Det ligger något oeinotstHudligt tilldragande i ett riittfraiiit, vasen.
Äfven om det någon gång skulle stöta den ömtgligtl för liuf~udet, ou1 de sanningar, som framställas ej alltid iklädas den för vederbörande beliagliga.ste formen, sh iiar den Iaiigst, som i allt och alltid upptriider med öppet vizir.
En sadan ärlig, iiatiirlig och öppenlijartlig mlnniska var frii Adlersparre.
I sitt iipptradaiide r a r hon enkel och utan ett tecken till » poseB.
Nagon mindre » föi.n %m » ~kiänui;, ka i sitt dagliga umgänge kiinde man ej träffa p&amp;.
Gällde det dfireiiiot att liafda sitt köns betydelse, att uppträda som representant för deu svenska kvinnaii, d % kunde det lroinma en nobless och en rikdighet i hiillnirg och litter, soin nogsamt tydde på, att den för frihet och jamiilikhet sträfvande banbryterskan räkiiade sina anor h å n en af Sveriges förnämaste adels- familjer.
Den lilla späda figuren, insvept i den hrita pelskappan, de visserligen alldagliga iuen af ett par lifliga ögon npplysta anlets- dragen, det med en egendomlig spetscoiffwe prydda liufrwdet, inraniadt i det p % gammnldags vis i långa lockar ordnade Iiåret, hvilket ända in i ålderdomen bibehöll sin vackra, bruna färg, allt gaf &amp; t friherrin
' na.n Adlersparres personlighet ' en distinction, som i ett h w r t sällskap tilldrog sig nppniärksam bet.
..
Men, jag upprepar det, i sitt dagliga iimgange, var det uteslutande den enkla, 1ijarte.varnia människan, som gjorde sig g#lla.iide, här var det som den visserligen om sitt varde medvetna, men i själ ocli hjärta s a m t ödmjuka kvinnan ' kom till sin ratt.
Det var ilgrföre ock med det största jämnmod, utan nkgon slags sinåsinriad ömtåligliet, hon tog emot angrepp och anmärkningar, såsvida de nådde henne personligen.
Men gällde det iden, som så a t t säga blifvit hennes lifsprincip, hvarje angrepp mot denna mötte hon, som vi veta, med en skärpa ocli en slagfärdighet i tal och skrift, som oftast träffade och fällde och blott sällan förfelade sitt mål.
A t t en så utpräglad ide- och principmänni- ska som frii Adlersparre iinder sitt lif inkngen gång sliiille stöta emot opposition, faller af sig sjalf.
Hon hade kanske afven sti-illt sina ideal allt för högt for a t t de lätt skiille kunna passas iii i den nyktra, långsaniina verkligheten.
.
Själf skicklig organisatör och med en ovanlig förmåga a t t f &amp; sina idder ' förverkligade ocl1 klädda i en form så fast ocli stark, a t t de länge skola öfverlefva henne, hade hon en högst ologisk ringaktning för formerna.
En styrelses sain- fällda beslut, en komitds mödosamt utarbetade plan,, togs ej alltid för godt af fru Adlersparre, da hon ansåg a t t den.
goda saken ej därmed någonting vunuit.
Men huru obetydliga synas ej iiii dessa små stötestei1a.r på den af henne planlagda och ut.stakade vägen, där hon själf framgick i spetsm för arbetsskaran med så, gladt mod och med alltid vänliga ocli uppinuntrande ord ht deii tvekande ocli farsagda, jänifördt med allt det goda och väckande, som man af liennes ädla persoiiligliet niottog!
Och liurn fria fran alla själfviska, egeiiiiyttiga beräkningar voro ej hennes sträfvanden!
Detta storslagna förbipeende af deh egna fördelen följde frii Adlerspai * re genoiii alla tidens skiften, till trots däraf, a t t Iion aldrig hade mycket af livad inan kallar detta lifvets goda.
Men hvad hon ägde i hög grad, var en lynnets spänstighet, som kom henne a t t helst se saker från den ljusa sidan och sällan lät henne ' nedslås eller tappa modet.
Hon hade mycket sinne för det humoristiska och ett gladt skämt fann alltid hos henne en resonnaris- botten.
Kanske var det det friska, glada lynnet, som utgjorde den största charnien i liennes väsen, nog af, det vanii hjärtan lika mycket som den öfverliigsna beglif iiingen skaffade henne beiiiidrare och vallf- vade anhangare för hennes idder.
Sk ' koinmo de sista åren, då det glacla modet pröfvades, då krop- ' '.
pens tilltagande bräcklighet koiii den stiindigt lika rakna och liffulla anden a t t känna den ofrivilliga fångenskapen inom det lilla hemmet på Tiiiiiielgatan tung och bitter.
Det goda lynnet, som förr aldrig svikit, stod nu ej alltid bi, och ehuru tklig då det gällde kroppens lidanden, förmådde den spänstiga sjalen ej alltid ined samina jaiiin- mod bara ålderns pröfningar.
Trots den ömniaste vkrd af den väninna, soin under det sista artiondet delat hennes hem.
trots den kärleksfnll- h e t, livarmed hon oingafs af den skara iingdorn, Iion sett uppvaxa i sin ende broders familj, trots det allmänna erkännande, soin i rikt inatt agnades henne af en tacksam samtid, torde hon ej utan inre strid h a funnit sig i den tanken, a t t Aeiznes mission var fylld och a t t det nu gällde a t t lämna å t andra a t t fullborda verket.
l i e n resignationen korn till sist och med den lugnet, soni följer med medvetandet af ett vail fullandadt dagsverk.
Vackert liar ocksi den unga brorsdotter, som stod hennes hjärta så iiiira och snin delat hennes arbete, skildrat Esseldes sista dagar och hiiru döden, stilla ocli omärkligt, släckte den 1 %ga, soin brunnit för s l mycket skönt och # delt liar i lifvet.
* p Då jag här äfven velat foga niitt blad i den ininneskrans, soin karleksfulla händer redan bundit kring deii bortgångnas panna, har det ej skett i den tanken, a t t jag darined skidle h m n a stalla en per- sonlighet, soin, för a t t ratt förstås, bör ses i ocli genoiii sina verk, i någon ny belysning.
E n så anspr&amp;ksfull tolkuing torde ej Iieller någon g e At dessa flyktiga rader.
Det a r endast ett försök a t t teckna, iihgra af de yttre dragen af den Esselde, soni gick och stod och lefde ibland oss, soin liar varit meningen.
X e n det har g %tt mig, som helt visst iningen som sökt.
vare sig i ord eller bild, fasta en kar aflideiis drag pH papperet.
Hvad iiinii fått fram förefaller sa fattigt, s&amp; ofnllkouiligt, mot den bild som lcfver i ens ininiie och fantasi, a t t iiian Iielst skulle vilje iitplina liela teric- ningeii.
A t t jag ej ger vika för denna frestelse, utan l1Hr Erauilfigger mitt försök, sker emedan jag hyser den öfrertygelseii, a t t liiir ofiill- ständig den an ni % vara, Esseldes vänner skola i sitt bjärta komplet- tera bilden.
L. B-12.
Ett och annat rörande sjukvård och Qjsijuk~köter~k~r.
.
, Hösten 1894 förakoin i Dagny eii artikel om sjukvårdens ord- iiande på laiidsbygden~, hvari en del för ämnet belysande fakta voimo hemtdde från Daiiinark, där sjnkvårdeii ocli sjiiksköterskoriias stall- ning i flera hiinseenden stå framoin hvad vi i den vagen kunna förete, och detta oaktadt Danmark annu ej äger någon ' särskild ntbildnings- anstalt för sköterskor, motsvarande den vi hafva i Sofialiemniet - en brist som ofta af sakkiliiniga fraiilliållits och beklagats.
I ~amrnanhang inad den utställning af kvinlipt arbete, som nnder sistlidne soinmar anordnades i Köpenhaina, höllos afven föredrag öfver en del sociala, filantropiska och liygieniska frAgor.
Bland dessa före- drag intog ett, liillet af fru Norrie-Harbou öfver ämnet: » Sjuksköt- sel sasom lefizndsknl2 för kwinnor », ett f rsin staende ruin.
Föreläserskaii besitter afveii de basta förutsättningar till a t t val kiiiina beliandla sitt ainne.
SjUf gift ined en läkare, har hon i tidi- gare %r utbildats till sjiiksköterska, samt niider senare tid såväl liandledt elever i praktiska kurser vid lasarett, som vid flera tillfallen iitsaiidt artiklar i sjiiltvård, Iivilka nogsaint visa med livilket varmt intresse Iion f6ljeï denna frågas utveckling shval i sitt eget land som p&amp; kontinenteen.
.
Vi vilja ur hennes förearag låna hvad soni inöjligeii kan vara af mera allinant intresse.
F r u Norrie började med a t t frainliålla, hiiriisom vid val af yrke vissa frhaor.
alltid frainstalla sig till öfver- vägande, ant&amp;geii dct @ ler eii ung niaii eller en ung kvinna.
Tgviirï ar för de Aesta unga förs ' ta ' spörjsmilet det: om lefnads- yrket kan föinsörja dem?
Därefter koiiiiner frågali: om detta kall också är i stånd a t t gifva deras lif innelikll?
Ocli slutligen, orn ifråga- varande kall skiiliker siiia iitöfvaïe en ansedd stallning?
Angående de danska sj~iksköterskornas stallning i ekonomiskt afseeiide meddelade fru Norrie itskilligt af varde.
O fverskö terskor kiiniia uppnå en iön a f 900 A 1,000 kr.
jämte fritt vivre, tv&amp; r11111, arbetsdräkt, ljus, tvatt in.
in.
samt dessiitoin tt till full pension vid tjanstetideiis slut sanit säkerligen ~zdgon pension oin de.
af halsoskal inåste dessförinnan afgh från sin plats.
Natiirligtvis a r det endast ett iniiidre antal sköterskor, soin uppr&amp; en shdan stallning, ineii vid ' Köpenliamns lasarett finnas dock 35 dylika platser.
Öfriga fast an- stallda sköterskor vid dessa lasarett hafva en årslön af 3 8 0 kr:, p %,
56 l somliga stallen tillägg af 120 kr., fritt vivre, dräkt, m. m. samt ratt till pension, hvilkef ph det hela taget visar a t t ställningen ä r ganska god, isynnerhet nar man betänker, a t t sköterskan under sin iitbild- ningstid har allt fritt, samt efter de första par mbnaderna iifven er- håller lön; visserligen är denna lön ratt lag, men dock en god lijalp f ör eleven.
Naturligtvis - fortsätter förelaserskaii - a r ej öfverallt i landet sjuksköterskornas stalning lika god; det finnes platser, diii.
missför- hållandet mellan det arbete som fordras ocli den lön som gifves är mycket i ögonen fallande.
- M å det blifva sjuksköterskornas ocli fram- tidens sak a t t förbättra dylika förhiillanden.
Detta galler nu närmast sjukhusen; bland de sköterskor, som agna sig %t privatvtrd, niirnnas Roda Korsets sjuksköterskor.
Dessa erhålla under sin utbildningstid fri kost p$ lasarettet samt 20 kr.
i rnhnaden till öfriga förnödenheter.
Efter slutad k i m fi de fast lön af 4 0 kr.
i månaden, sotn efter vissa oci.
iikas till 60, clärtill 1 kr.
per arbetsdag, hvaraf dock hälften skall sättas in i pensionskassan.
Detta gör en årsinkomst af 600 till 800 kr.
jainte pension.
Siidra privat- sköterskor kunna va1 förtjäna iiiigot inera, nien Iiafva ej förmånen af pension.
Detta ä r ju ratt goda förhållanden, ocli vi knnna viil instäinma med fru N., a t t från den ekonomiska sidan ä r det intet väsentligt a t t invanda mot sjuksköterskans stallning.
Kom mer så den andra frågan: lir sj~ !ktGd ett knll, som lim gifuu.
Zifvet innelzåll?
Härtill svarar fru h '.
ett entusiastiskt ja!
Hon pk- visar hurusom hvarje inblick i vkr fysiska varelses sk invecklade och dock så välordnade byggnad m %ste väcka lifligt intresse och varm beundran, och a t t en människa näppeligen kan agna sin tid och sina krafter %t en ädlare uppgift än den a t t lära kanna n %grn af de fiender, som hota var q a n i s m och medlen a t t bekampa dessa.
Hvad kvinnan särskildt angar, finns det rK1 intet kall ' uier öfvei ' .= ensstammande med hennes natur 811 det, dar hon miste känna sig vara oumbärlig.
Och ett sådant a r sjuksköterskans för visso.
N h g e n ' g %ng f %r hou se sina mödor krönas med frarngkg, men äfrren då detta ej ar fallet, då den sjuke ej 5terfAr hälsan eller bruket af en skadad lem, om lian dukar under för sina lidanden, hur mycket kunna ej erfarna händer och insiktsfull vkrd uträtta fijr a t t bringa lindring och hjälp, hur många af alla dessa smk iiaggaiide obehag kan ej en öm kvinlig hand aflagsna från den af sjukdom hemsökta!
Hvad nu den friigan beträffar, Azcruvida en sjuksköterskas stall- ning a r ansedd, så inåste det svaret gifvas, att densamma redan at- njuter allmän aktning, och fru Norrie tillägger såsom sin öfvertygelse, a t t sjuksköterskans kall helt säkert inom en ej alltför aflagsen fram- tid skall nå därhän, att dess utöfvare i ' anseende komma att stallas näst efte.r lakarne.
Men det kommer an på sköterskorna själfvn att föia saken fram mot detta mål.
Der ar shledes ej nog, att livarje enskild sköterska utför sin del af arbete lika samvetsgrannt och hängif vet som hitintills, det fordras dessutom att sköterskoriia, särskildt de ' ledande bland dem, vänja sig vid.
den tanken, att sjuksköterskomas föi * 7dlanden,, 7uda deras stallning, hela deras satt att arbeta, inåste ordfias clf sköterskomta själfva.
Denna stora uppgift bör ej helt och hållet öfverlåtas i t lakarne och sjukhiisdirektionen, ty om dessa an obestridligen maste bestäinma öfver arbetsordningen på sjukliiisen, är det dock sköter- skorna, livilka äro inne i det dagliga arbetet, som böra komma inecl f örslagen.
Lakarnes tid och krafter äro alltför in ycket upptagna: af de sjukes beliandling och därmed förbundna ansvar och ointanke, för att de därjämte skulle kunna skänka tillräclrlig uppmärksamhet i t prak- tiska detaljer.
Ganska många och allvarsamnia missförhållanden sk ?ille kunna p %visas, fortfar fru Norlie, men skulden till att dessa kvarst % faller på dein som 7cänna livar skon klämmer, och dock livarkeo personligen eller genoni sin öfversköterska ined all skyldig vördnad pfivisa felen och sattet att afhjälpa dessa.
Men hva~för finna sig sköterskorna i en del stora olägeiil~etei.?
frågar fru Norrie vidare.
Förnämligast enledan de äro kvinnor, och kvinnan är genom niånga ticisåldrar uppfostrad till att finna sig i det oiindvikliga och titt så- som sådant betrakta allt, som ej viker för det första svaga angreppet.
Hvad nu sjuksköterskorna angh- hafva de äfven ~ n &amp; a orsaker att ej alltför energiskt kampa emot ridande ordning.
För det första Be- liöfves till en energisk kamp goda krafter, och öfver sådana fiirfoga sällan.
sköterskorna, därtill är deras.
arbete alltför its1ita; de; de äro efter fiillbordadt dagsarbete sh trotta, att de pk sin liöjd orka ined ett litet stillsamt sainspråk, men allvarligt tankearbete - hvilken sköterska vill viii gripa sig an därmed nar fritiniinen slår?
En annan griiiid för sköterskornas brist på energi ar den, att de ej viga lit- a.
satta sig för möjligheteii, a t t blifva afskedade olii de protestera mot ett eller annat.
Såsom det verksammaste medlet a t t höja saväl sjukviirden som sjuksköterskornas ställning förordar frii Sorrie sjuksköterskeskolors an- ordnande vid de stora sjukhusen och framlägger en plan för kurserna vid en dylik skola.
Denna plan skiljer sig något såväl från de engelska skolornas anordning som fran de kurser, vi hafra i vårt land.
Enligt densamma böra eleverna först genonig % en grundlig samarit- kurs, och nar man erfar, att sjiiksköteiskor i allmänhet ej undervisas uti sättet a t t lainiia bistand vid olycksfall, utan ofta st&amp; fiillkoinligt r %dvilla di % det gäller a t t beiiandla ett dylikt, m&amp; nian val instanima ined fru Norrie i befogenheten, att en samarit kurs äfven iiigir i under- visningsplanen.
Därvid vidtager eii kortvarig kurs i sjnkv %rd.
afsedd &lt;dels för icke-sköterskor, dels såsoin förberedelse för blifvande sköter- skor.
Först liarefter börjar den egentliga yrkesiitbildningeii, Iivilken omfattar såväl teoretisk som praktisk iindwvisning i alla till nedi- cinsk och kirurgisk sjokvhrd hörande ämnen; livartill skulle kon, ma iifven någon kännedom, om fattigvårdens ordnande och on1 det kontorsai.bete, som hörer till ett sjukhus.
Efter hvarje termin skulle examen aflaggas, då blott de basta approberades.
För a t t iitgifterna för denna sjukvårdsskola i någon inån skulle kiirina betackas, föreslås a t t eleverna skulle betala för sin utbild- ning; friplatser skiille be~edas, aenom privat frikostighet, hrarj jainte skolan borde kunna f å statsanslag.
U n g a af de förhållandeu fru Norrie skildrar äro siiditila, att de för oss te sig som ett fjiirran önskningsm %l, men de kraftiga och varmhjärtade uppmaningarna till sköterskorna a t t sjauva vakna iipp till verksamt intresse för sina egna angeliigenheter, äro i vårt land minst lika behöfiiga som i D a n ~ a r k.
Den iindskyllaii a t t.
) de ingen- tiug föi.må », ka.n ej gälla, när man ser de stora resultat, Iivilka kloka och ihärdiga sjiiksköterskor i Euglaiid hafra uppiiiitt till höjandet och förbättrandet af sin stalliiiiig.
Men därom en annan gång.
, M. L-d.
.
.
Från 1896 års riksdag.
Nara två inhader ha nu förflutit sedan årets riksdag saininantradde, ocli den stora statsverkspropositionen, hvilken för livarje år sväller u t ' till allt större omfång, öfverlämnades till svenska folkets represen- tanter; motioner ha i större antal än iiågonsin föriit ströinmat in, ut.- skotten arbeta under högtryck och kainrariies ledamöter lm börjat stri- derna.
I de digra r.iksdagslia !idlingar, som föreligga till deras begrun- dande, upptaga ernellei tid de frågor, soin s %rskildt böra intressera Dagnys .lasare, de frågor, som specielt röra kvinnorna, ett icke sar- deles stort rum.
Främst af dessa frågor står ecklesiastikiliinisterns begäim om ökadt nnslng till de 7tögs-e Jlickskoloma.
Denna begäran är närmast fram- lrallad af den petition, som från de högre flickskolorna ingått till ecklesiastikdepartementet och för livilken .vi närmare redogjort i ett föregående häfte (Dagiiy 1895, ' 7: e häftet.)
I denna.
petition begardes, att årliga anslaget till flickskolorna skulle höjas med 200,000 kr., från 100,000 kr.
till 300,000 kr.
Regeringen Iiar infordrat iitlåtande beträffande petitionen af direktionen för Högre lararinneseminariet, Iivilken på det lifligaste imtämt i dess syfte och funnit de anförda skalen för anslagets höjande fullt öfvertygande.
.afven ecklesiastik- ministern medger, att det i ~ f petitionärerna begärda beloppet ingalunda kan anses för liögt, men ser sig tvuiigen, då han inåste af riksdagen begära betydande summor till andra, viktiga andamAl, att nedsatta beloppet till 150,000 kr., och begär sålunda, att anslaget till flick- skolorna höjes från 100,000 kr.
till 250,000 kr.
Rörande anslagets användande föreslhr han, att de anslag, som utgå till de särskilda.
flickskolorna måtte höjas till högst 4,000 kr., (det högsta belopp som 1893 -- 94 utdelats %t privat flickskola utgjorde 2,000 kr.)
doc !&lt; sh att skola med minst tvåårig fortsättningskurs mätte ' kunna erhålla 5,000 kr.
Af anslaget ' skall understöd ocksk kiiiina lämnas åt samskolor med minst fem klasser å orter, dar all- inäiit läroverk ' för gossar ej finnes.
Vidare.
skall af anslaget utgå ett årligt bidrag till » pensionsinrattningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinlig ungdom D, motsvarande högst 10 kr.
för hvar ocli en af de delägare, som erlägga hrsafgift.
Ecklesiastikministerns nedprutning af den af petitionärerna be- gärda.
förhöjningen liar redan mött protester inom riksdagen.
\
andra kaliimaren har prof C. Wallis iiied instämmande af 11 af kammarens öfriga ledainöter, dgribland landshö f ding 0.
R. Temptander, riksarkivarie C.
T.
~ d h n e r prof., Aug.
Wijkander, frih.
G. Lagerbring, lektor 31.
Höjer begärt, att årliga anslaget till högre skolor för kvinlig ungdom iiiåtte varda förliöjdt med ett belopp af 200,000 kr.
I detta sammanhang vilja vi äfven omuämna en motion af andra kammrnareledamoten herr V. Valilin med begäran oin aszslag af 15,000 kr.
att användas till rcnderstöd aj ' snmskolor med minst fem klasser å orter, där allmänt läroverk för gossar ej finnes och på saiiirna villkor i öfrigt, soni gälla för flickskolor.
Redan vid 1892 års riksdag väckte h r E. Hamrnarlund i andra kmniiiareii motiou om beviljande af ett anslag af 50,000 kl *.
till im- derstöd åt skoldistrikt, som på lampligt satt beredde i skolåldern varande flickor undervisning i kvinlig slöjd.
Oaktadt niotionens syfte inåste anses b %de rimligt och behj&amp;i.taiisvardt, s&amp; mycket mera soin i iiäia 15 års tid statsanslag utgått till undervisiiing i slöjd för folk- skolans manliga lärjungar, afstyrktes den af statsutskottet och föll I första kaiiiniaren.
Följande å r %terkoiii herr Hamrnarlund med sin niotioii och hade då bättre lycka, i det att begge kamrarne beslöto ingå till k. in: t med en skrifvelse, hvari begardes fraiiilaggande af förslag till riksdagen angående beredande af statsunderstöd för under- visning i kviiilig slöjd vid folkskolorna.
Det är på grund af denna ka~nrmnes skilfrelse ecklesiastik- iilinistern i årets statsverksproposition begiir ett anslag af 90,000 ku.
till zclzderuisisni~ig i kvidig slöjd i f01 kskoloriza.
Understödet skulle utgi till sådana skoldistrikt, som visa sig på anilaniklseiiligt siitt anordnat undervisiiing i kvinlig slöjd, bestående i stickning, stoppning, lappning, linne- och klädsörnriad och, dar omstandigheterna det inedgifva, i spanad och väfnad saiiit flätningsarbeten.
Hvarje skola, dHr antalet slöjdande flickor är minst 10 och undervisning i slöjd pågar iiiiiist fyra tiiiiniar i veckan under hela ilen årliga lastiden, skulle erhiilla ett M i g t nii- derstöd af 30 kr.
Ä r antalet af de flickor, som deltaga i slöjdiirider- visningen så stort., a t t de äro fördelade p&amp; t r å eller flere afdelningar, med iniiist 25 elever på livar, skulle understödet ut&amp; med 30 kr.
f ö r livarj e. afdelning.
E n ledamot i Andra kammaren hr Hazén liar motionerat om ett tillägg till ecklesiastikn&amp;.isterns förslag &amp; ende ut på att samma anslag äfveii skulle ingå till de skoldistrikt, för Iivilka det befiiliiies lihyligt att förlägga slöjdundervisningen till sarskild slöj dskola och meddela den under en mer koncentrerad tid.
Den iiuvarande ecklesiastikmiiiistern liar ständigt visat sig gynii- samt stämd inot den sida af kvinlig, uppfostran, soni afser flickors ulndervisning i huslig ekonomi.
Det ar tack vare honom en kurs i detta ämne vid Högre 1ararinn.eserniiiariet erhållit årligt anslag på 5,000 kr.
först på extra och sedan på ordinarie stat.
I å r begär han af riksdagen anslag på extra stat till iiiidervisiiingskurser i liiislig eko- norni vid två enskilda flickskolor, nämligen till den q e d Upsala läro- verk förenade fackskolan för utbildande af lärarinnor i huslig ekonoini med ett belopp af 3,200 kr .. till lararinnekimen i liuslig ekonomi vid Atheneum för flickor.
i Stockholm, nied ett belopp af 1,500 kr.
samt desutom till Göteborgs allmälina folkskolestyrelse för utbildandet af lärarinnor i liuslig ekonoini för folkskolan ett anslag af 1,300 kr.
Vardt a t t iippriiärksainrnas ar förslaget i statsverksproposition en a t t vid nhgot .af folkskolelararinneseminarierna i riket anordna prof- årskvrs för k ' o ' .ilzliga JilosoJie 7cnndidater, soin vi1 j it vinna beliöriglie t a t t söka adjunktsbefattning vid ett dylikt seminarium.
Kompetenta a t t s8ka skdana platser äro dels kvinlig fil.
kandidat, Iivilken aflagt sådan filosofie ltaiididatexaiiien, som berättigar a t t söka anställning vid allm, läroverk oc !i som genomgått profår vid allinänt laroverk eller vid ett seminarium, dels lärarinna, som genoingktt fullständig afgångsexa- men vid Högre lärariiiileseininariet i Stockholm och med-goda vitsord tjänstgjort minst ett &amp; r vid ett statens seminarium.
Kvinliga fil.
kandidater ha visserligen ratt att genomgå profar vid allmalit läroverk, nieii de f &amp; endast rned särskildt tills&amp;d söka larareplats vid dylikt läroverk och tyckas endast mer undantagsvis eftersträfva sådan tjänst, livareinot adjiinktsplats vid folkskolelarariniieseininaïiiim a r synnerligt passande för deni.
Ecklesiastikniinistern anser därföre a t t det ä r hycket som talar för a t t de, h i l k a önska söka sådan plats, sattas i tillfalle a t t genomgå en profårskurs vid ett seminarium.
I. betraktande af a t t de kvinliga adjunktsplatserna äro s % f&amp;, föreslår emel1,ertid ecklesiastikministern, a t t .dylika profårskurser icke anordnas årligen utan endast tid efter.
annan, då förliålllaiidena synas påkalla det.
Äfveii anser lian andain81seiiligast, a t t dessa kurser icke bindas vid idgot bestämdt seniiiiariurn, utan a t t det för hvar gång lämnas %t k. m: t a t t bestäniina, hvar den ifrågasatta profårskursei; bör anordnas.
Hvad de lärarinnor, soiii genonigått h ' ögre 1Mrarinneseiniriariuin.
betraffaï, är det, s %soni iiäiniits, förordnadt, a t t de för a t t kiiiina söka ',, '
en adjunktsplats skola lia tjänstqjort minst ett ' h rid ett seminariiim.
Men då endast iiiidantagsvis tillfälle yppatn sig för deiii till anställning såsoni vikarie eller extraordinarie liirarinna.
vid seminarium, har följden blifvit, att d i en adjiinktsp1; its vid ett folkskolelararinneseminaPiom blifvit ledig talrika dispenser måst gifras frkn denna bestaminelse.
Det 11ar darföre ifrågasatts a t t äfven fran Högre liirariniieseiiii- nariet utexaminerad lärarinna borde geiiomgå profiirskiirs vid ett fokskole- lärarinneseiiiinarii~n~, iiien d&amp; de redaii genoiiigktt en liiroaiistalt, som liar till uppgift a t t utbilda lärarinnor torde, menar ecklesiastikniinisterii, detta för dein ej vara erforderligt, utan lian föreslkr, att de för a t t sätta sig in i de för folkskolelarai.innesemi~iarieriia säregna liirometoder och arbetssätt borde under en termin Zi1iui.a ocli tifven nnder semiiiarie- lararnes ledning nhgot deltaga.
i iiiidewisningeii i minst tre iiiiinen i ett dylikt seminariiini och den cliirmed förenade öfiiiiigsskolm. '
I fjorårets statsverksproposition hade regeringen framlagt förslag till beredande af åldedomsunderstöd d t I / ar~morsl; or.
Detta förslag Ilade närmast tillkomniit i anledning af en riksdagens skrifvelse af den 5 maj 1888 om bildande af en allmän pensionsinriittning för barnmorskor.
- Regeringens förslag innebar upprättandet af en ålderdoinsanstalt, livars kostnader skulle bestridas genoin afgifter af konininner och i deras tjänst anställda barnmorskor samt genom fyllnadsbidrag af staten; enskildt praktiserande barnmorskor skulle icke erlägga nigra afgifter till anstalten, men i stället skulle iinderstödsbeloppen för dem blifva mindre.
Den.
årsiifgift, som krligen skulle erlaggas af hrarje barn- inorska var föreslagen till 5 kr.
Högsta pensionsbeloppet skulle vara 200 kr.
a t t tilldelas barnmorska, som iinder fast anställning i koiii- iiiunens tjänst förvärfvat minst 30 tjiinstear och antingen iippiiitt 6 3 %rs &amp; .lder eller också fyllt 55 å r och genoni obotlig sjiikdoiu eller anförh het blifvit urståndsatt a t t vidare iitöfra sitt yrke.
Detta förslag afstyrktes af statsutskottet, blef af första kani- maren antaget, men föll i anbra kammaren, dock iiied endast 110 röster mot 88.
Detta har gifvit en ledamot i andra kammaren prof. C. Wallis anledning a t t vid årets riksdag som motion framlägga det väsentligaste af den kungl.
propositionen.
Han har dock ansett det lämpligt a t t ur förslaget borttaga den piiiikt, som rid fjorårets riksdag väckte de största betänkligheterna mot detsamnia, nämligen bestäiii- melserna angående pension till de enskildt praktiserande barnmorskorna
.
I ett tillagg till motionen har han likväl hemställt, att riks- dageii ville hos k. m: t - anhålla, att k. init toge i öfvervgiande, hnrn- vida och p % livilket satt, utan att statsverket väsentligen betungades och utan att barnmorskornas afgifter blefvo alltför dryga, enskildt prak- tiserande barnmorskor inåtte kunna blifva delaktiga af den ifråga- varande ~blderdoi~isiinderstödsanstaltei~s f ör inåner.
Inom iiktenskapslaystiftni~gens oinråde liar hr P. Waldenströin väckt två motioner begge afseende sättet för äktenskaps ingående.
I - den ena föreslår inotionareii en skrifvelse till k. m: t med begaran om framläggande af förslag till sadan ändring i gällande aktenskaps- lagstiftning att kyrklig vigsel äfven in % kiinna erliållas af sådana inedleminar af svenska, kyrkan, soin icke begått Herrans nattvard.
I den andra motionen föreslås en skrifvelse med begaran om frainläg- gaode af sådan andring i aktenskapslagstiftning, att afven den, som blifvit konfirinerad i sveiiska statskyrkan, må kunna ingå äktenskap inför borgerlig myndighet.
.
Det är icke första gkngen herr Waldenström väckt dessa mo- tioner inom riksdagen, och det ser ut, som om det ej heller skiille blifva den sista.
Ty lagutskottet har, då detta skrifves, redan af- styrkt de begge motionerna.
Herr E. Wavrinsky i Andra kalniliaren har upprepat en sin ino- tion från i fjor, ' for hvilken vi då, utförligare redogjorde, och hvari han föreslår en skrifvelse till k.
1n: t ' med begaran, att k. in: t mitte framläggs förslag till sidan ändring i nu gällande lag, att .gift person iitaii omvägar och svårigheter må Imina bereda sin familj förminen af försäkring af sitt lif ined trygghet för att försäkrii~gssuniman eller, så stor del daraf, som icke kan anses böra tillkomma borgenärerna, koinnier familjen till godo.
M.
C. notiser.
En gammal historia af Per H C J E ~ ~.
Ofvannämnda bok kan säg^ vara Brets stora socc8s inom den litterära julmarknaden.
Två upplagor under lika inånga månader!
En för våra förhållanden storartad framgång.
Men ingen som slät
.
.
arbetet, undrar daröfver.
Gamla historier, viil berättade, utöfva en tjusning, soin aldrig det nya förinar räcka, detta må för öfrigt vara aldrig så intressant ocli beundransvardt.
Det hvilar öfver p e r Hallströms lilla liistoria det behag, som man finner i gamla, halfförbleknade port.rStt friii inorinors mors och mormors dagar.
De äga kanske ingenting iitpragladt, det livilar öfver dem något matt, karalrte~~slöst, om man så vill, men andi, hvilken doft, hvillten poesi!
Det ar en lycklig id6 af författaren att jiist nit, d&amp; smaken för adet gamla.
ar så utpräglad, UP &amp; ammalt bohag, gamla målningar, gammalt porslin, med ett ord för allt som kommer under rubriken, antikt » ocli bar iirspmnglighetens stampel, att just då koinina med ett arbete, som i sig förenar nigot af allt detta, d. v. s. iiger det förghgnas poetiska behag.
Och hvar och en, som är aldrig så litet anstucken a f d e m a slags smaluiktiiing i var tid, skall tilltalas af Per Hallströms ~gainln iiistorinn.
Den ger oss i en interiör fran början ' af imevaranile sekel en in- tagande bild af lifvet sådant det den tiden tedde sig inom herniiiet och familjen, och det ar på samina g %ng en i all sin enkelhet gripande tragedi, som utspelas mot den lugna, idylliska bakgrunden.
H u r för- tjusande ä r ei lilla Anne-Marie tecknad, hur rörande hennes och ~ m a g i s t e r n s ~ oskyldiga roman, hur täckt ordnadt det lilla komedi- spelet, som utgör på en gång berättelsens hela intrig och k i i ~ n a, och hur obevekligt ödet i den kalla, haraklystnct farmoderns gestalt!
Det var ju den tiden endast a t t böja sig och resignera, a t t tiga och fram- lefva sitt lif med ett krossadt hjiirta eller a t t g; under i hopplös sorg öfver det oåterkalleliga.
Bokens 2 efterskrift D, den tillkonstlade imtidsfrökens iitgj iitelser, ar, tyckes det oss, den enda dissoniians i den för öfrigt s&amp; harmoni- ska koinpositionen.
Den &amp; r ditsatt i akt och mening a t t fraiiistalla kontrasten inellan vår tids och flydda dagars kriunotrp, men vi undra storligen huruvida nutidens unga dainer, oin de öf verliii f m d taget nedskrifva sina betraktelser öfver lifret i eii dagbok, görs det pb ett så tråkigt och snusförnuftigt satt.
31en denna enda falska ton för- mår ej förtaga det vemodiga behaget i denna idyll, i t hvilken f ö r t i alla fall vetat ge en lika Iiarrnonisk som racker afslutning.
a miss ly ckad kvinnokraft^.
af E2 !m fiZafi.ölib.
Fröken Keys tvenne så mycket omtalade föredrag, hvilka nu ut- kommit i broschyrform under titeln rrldissbrukad kvinnokraft^ och.
, Naturenliga arbetsoinrhden för kvinna ii^ Ila, utom alla i tidningar och tidskrifter förekommande geiiiniilen, gifvit anledning till en skrift med ofvannäinilda titel, hvilken ar ämnad a t t vara en bitande kritik öfver fröken Keys uttalanden i kvinnofrigan.
Soin vi på annat.ställe i det.t.a häfte ineddels en utförligare granskning af fröken Keys broschyr, torde ett närinare ingbende på.
f i x Idströms lilla skrift ej vara af nöden.
Vi.
skiille blott önskat att förF: s i inånga afseenden Berättigade inpass varit iklädda en v#rdigare och mer vårdad form än som nu ä r fallet.
.
Meddelanden från Fredri ka-Bremer-.
Förbundet.
Till Fredrika-Bremer-Förbundets ombud i Göteborg liar stjrelsen.
utsekt fröken Mzria Nordenfeldt.
In bjudning till en internationell kvinnokongress i Berlin, afsedd a t t liållas därstädes iilstiindaiide Iiöst i saiiiband ined inclustriiitsthll- ningen, liar koininit Förbiindet till handa.
I d h liar utgått från fri?
Lina Morgenstern, sedan inånga år en af de mest ansedda ledarinnorna af den inoderata kvinnorörelsen i Tysklapd, och har omfattats med lifligt intresse.
A h a n n n Stipendiefonden.
En lokalkowGt8 för &amp; eko ZiYn med syfte a t t &amp; stadkoinina medel till länets insats i Allmänna stipendie- fonden, stiftades ett sommant.räde H bro,bro slott den 12 febriisri under ordförandeskap.
.af fru landsliöfdingskan Svedelius.
Intresset fisr saken tyc ' lctes bland de närvarande lifligt och iitskgs Förbundets ombiid i Örebro, fröken Clia.rlotte von Esseil, till lokalkoinit8ris vice ordf örande.
4 1: 4: Till de för år 1896 ' från Allmänna Stipendiefonden som lediga förklarade 8 stipendier, Iiafva 49 sökande anmält sig.
I
/ fröken M a r i a Folkeson, som iiyligen aflagt sin medicine li- centiatexamen, har Sverige erhållit sin tredje kvinliga läkare.
Fröken Folkesoii blef student 1883 och ined.
kand. 1889. l i d Allmanna konst- och indusPriuPsfaillni~rgen 1897 i %fockhoIm ha i U~zdervisninys- och Hpgiemdskottelt 1 sektionen följande kviiiliga medlenimar blifvit invalda: fil.
dokt.
fröken Ellen Fries, fröken Hilda Casselli, fröken Hulda Lundin, frbkcn Emilie Wirgin och nied.
dokt.
Carolina Widerström.
I Hztsslöjdsiifskotiet., 2: dra sektionen, fru T. Grafströni, fru I. Petrelli, fru Elise Odelberg föd4 Altermaii och fröken Sofie Gisberg.
€n allmän svensk kvinnoförening har, efter hvad tidniiigariia upplysa, blifvit bildad i Helsingborg.
Föreningen larer satt upp fl111 likställighet ined mannen, politisk och kommunal röstratt på sitt prograin.
~ E f t biträdande skolråd af 15 för iindervisnirigen intresserade fruar inom sanihallet har Södei-liainns slioIdd Iiallat till sin sida.
Mali anser, a t t damerna lia bättre tid a t t afiagga besök i ~Iioloriia # n niiiii- nen, som förmiddagarna, då undervisningen pågår, äro upptagna af andra tjänsteåligganden.^ Så lyder en notis, som i dagarna cirlrule- r a t i pressen.
Då Söderhamn ej förut iigt nkgra kvinliga skolr %ds- ledamöter, lian ofvannlimudil fruars inval sksoni ru biträdande skolrad » förklaras därmed, a t t detta var det enda sätt, hvarpå den gifta kvin- nans hjälp kunde rinnas.
En norsk drakfreformförening kommer inom den nihiaste fram- tiden a t t bildas i Kristiania.
Initiativet diirtill a r taget af fröken Eristine Dahl, som under några å r studerat dl~äktreforiiirörelseii i Amerika och nu i Kristiania liållit ett par föredrag om densamina.
Fröken Dahl anländer i medlet af mars till Btocktioltn for a t t taga kännedom om Fredrika-Bremer-Förbundets dräktreformförening, dess modeller och dess arbetssätt.
Flere af föreningens modeller, sar- skildt skoldraliten, liafva redan kominit ganska i n ~ c k e t i bruk i Kri- stiania.
Fröken Dahl koininer a t t ri.
föreningens hsuiiiit~, den 23 mars i Läkaresallskapets lokal, liålla ett föredrag.
Politisk r ö s t r i t t för kvinnor.
I likhet med stnteriia MTyoiiiiug och Colorado har nu äfven stiiten Ctali beviljat politisk riistriitt å t kvinnor.
Sedan frkgiin, länge förbertdd, ~eiioiiightt olika fasrr segrade sistlidne november förslaget biide i tlct de~iiol; ratiskn.
och rqmblikiiuska partiet med 20,000 rösters majoritet.
Det f611 lagstiftande försaiiilingen framlagda förslaget Iiade följande lydelse: &gt;Bittt för medborgare i sta- ten Utah a t t utan Ltskilnad a f kön utöfvri röstriitt och bekläda äin- beten.
Bhde inanliga och kvinliga niedborgare i denna stat skola Atnjiita lika civila, politiska och religiösa rättiglicter och fiiriiikner.
V, O '
för kvinlig medicine studerande.
.. ...
.
.
.
b Xtt stipendium utdelas för innevarande %r.
i kronor.
.
Fem hundra.
.
.
.a. '
Kompetent sökande tir kvinns,.
som aflagt mediko- filosofisk eller medicine kandiclatexamen.
Ansökningar skola före den 1 nästkommande.
.
April insirndas till Styrelsen för förvaltning af Fre- drika-Bremer-Förbundets stipendiefonaer, Stock-.
.
holm, samt atföljas af betyg öfver aflagda kunskaps- och exaniensprof samt präst- och l&amp;lrarebetyg, ägaiide.
.
sökande ingifva j iimvirl andra handlingar.
till stöd för an sökningen.
Af tilldeladt stipendium ager stipendiata lyfta Ei Fre- drika-Bremer-Förbundets byrå ena hglftcn den 31 Maj, andra liiilften den 15 December.
Stockholm .i Mars.
l 8 9 6..
.
Styrelsen för förvaltning.
a f.
.
Fre.drika- Bremer- Förbundets stipendiefonder.
,:.
1 8 Humlegårdsgatan 1 8 d 8 Götgatan 1 8 Drottninggatan 2 af Bomull, Liiine (Almedalils) och Ylle, största sorterade loger, till cle lag sta priser i AXEL HINDERSONS Gsriibod: Hötorget 13.
Priskurant siindes p5 begiiran.
- Filial: Götgntsii 18.
Wimans Fotoghkamin i ny, prydlig uts ' tyrsel,.
synnerligt omtyckt, nyttig i niistan alla hen], hög vlirmeffekt och den allra lattaste skötsel.
Fullkomligt osfri, hvarföre ingen afledning beh6fves; men man kan har afleds gaserna, om man s i vill, utan förliist i viirnie!
P * - is: 20 7cr.
Fotogénbtgbug 1 h l1I4 öre i tituinen.
OBS.!
Kaminen k ock en sardeles Ianiplig namnsdagsglifva, julklapp eller dylikt i fall der den behöfs!
- Anvandhar all:?
Arsticler!
Ses i verksamhet i utstallningsf6nstret 9 Laetilz&amp;ckawegcctcc.lz.
Rikstel 11 12.
A.
W I M A N.
~ l l r n tel..
' 73 66 .. E. urist ' 9, CP lämnar, åt kvinnor råd och upplysningar .i juridiska och ekonomiska angelägenheter, Träffas å förbundets byrå 64 Drottninggatan, i tr, Onedagar och LCrdagar 7eE.
10-11 f. m.
Fr edrika-Br emer - For bunie t s G Råd lämnas i juridiska, ekonomiska och hygiena frågor.
Upplysningar lämnas angående Ztiroa~wtal- ter och arbetsomr&amp;dem tillgängliga for kvinnor.
.
Anmälningar mottagas till inträde i förbundets sjzckkassa.
- Afven personer som icke äro medlemmar af förbundet, kunna blifva delegare i densamma.
- - Anmälningar till.
deltagande i de af Fredrika- Bremer-Förbunde t ordnade Hemstudie-kukser mottagas.
B y r ån mo t tager anmälningar af.
.
9 % ya &amp; ed- i lemmar.
a Byrin mottager prenumeration å ticZskrif telz Dagn y.,
dinas anrniilda krinlign arbetssökande sisoni: lektionsgifrare i olika ämnen, svenska och iitlKndsk,z Iiirariiinor för hen1 och skolor, koiitors- och xkrif- bitriiden, bouner, hiisförcsthndariiiiior, siillskap och bitriiden i liein, fore- liiserskor, gymnaster, sjuksköterskor m. fl.
Ledning för hemstiidier inom olika ämnen lämnas af Fredrika- Brenier-Förbundet.
Ledningen innefattar: 1) Alim&amp;na rad eller mrz; iniingnr rörnwk Zitferatrrt; afgift ... 1 kr.
2) Stttdieplan ......................................................... 5 D 3) Råd och fortsatt lediting, hvarvid l&amp;ibjiingen har ratt att hvar fjortonde dag insända en skriftlig uppsats och förfråg- ningar.
Afgift för halfar för hvarje ämne .. ...................... l5 i&gt; Narmare upplysningar meddelas genom Fredrika-Breiner-Förb1111- dats byrå, 54 ~ r o t h i i n ~ ~ a t a 1 i t tr., .,i hed goda betyg öfmr genonigiingna liirobnrser och utufvad praktisk rerksamhet finnas anmä.lda Fir~drika-Krerner-Föi.- bundets.
ByrB, 54 Drottninggatan, 1 tr. Allin.
Tel., 443 16.
K.
M. Lundbergs Bosiittningsmagasin och Almednhls Fabriks Föi * siiljningsrnagnsin I EStoriiyriioiJriniren STOCKHOLM.
I Specialit6: Linne- och Sangutstyrslar.
Största liiir \ mande lager af Linne- &amp; Bomullsvafnader: Duktyger, Handdukar, Näsdukar, Spetsar, Lakanslärfter, Broderier.
Färdigsydda Damutstyrslar, tillverkade å egen syatelier.
Pris7cumnt och profter sundas franko.
Order B viifnader, uppgdatde t2l minst 23 ' kronor, Zcz * er-eras Jiii ' t vid niirmaste jur.~tz.iip- eller dngbätsstation.
Doktor M HEDDA ANDERSSON a l m s k i l n d s g g t a n 38.
88 Mottagningstid från och med den l Nov.
hvardagax 12-2 helgdagax 10- 11. f. m. Allm.
Tel. 8 2 99. e. m. Laderplastik.
Alla slags verktyg för läderplastik säljas billigast hos PER FROM, Stockholm, 26 2lIlister8anaam~.eZ8gat~c.1 % 26.
OBS.
!
Saxar, lciii Pvar och skridskor s1 i pas.
Hygieniska OBS.
Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn, I Yrisbclönta af Driilrt-lteforiiiföreuingeu.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
s Reparationer Allt nrboto iitförcs iioggrniiiit och nf bHstn iiintoriel.
w verkställas väl och p å bestämd utlofvad tid.
P.
G U S T.
P E T T E R S S O N, 52 Drottninggatan 52.
Nya ~ u s h % l l s s k o l a n (för bildrido flickor).
Griiudad 1881.
Föreståndarinim: Pröken H. Cronius.
N y a H u s ~ ~ l l s s ~ o l Xatsalar ans Vestra Triidgardsgatan 19.
OBS.
!
Sarskild matsal för friintiinmer.
- p - Äkta INTYG: Undertecknade, som nnvändt Herr Axcl Litströms Collodin mot liktornur och kylknölar, h a funnit inedlot fullt niotsvara sitt ända- TiZZfirliitl.igaste m l l, och kunna det derföre hos enhver till clct blista rckoiiirnen- O C ~ dora.
Åtni1 den 3 inaj 1886.
I.
G.
Geijer.
A. L,jungberg, H; idman.
personer Undertecknad som varit be- beprlifvadt me-, svärad af en miLigd v i r t o r h a r del mot liktornar, g g o m h n v h d a n d e t af n~oii8dins vartor, hudhardnad frim Ai&gt;otckaren FIcrr Ascl Lit- ström i Palun.
blifvit f r h dom ' och nageltring.
liclt och hl " lllsk befriad; hvarföre Obs.
alltid denna ln- jw omnämnda medel hos cnhvar registrerade etikett som till det biinsta rckoinrnendemr.
garanti for varans akt- t Wskyrlre d.
27 aug.
.
.
1886.
Motels het.
Az~nuxt Axdn, Hendlende.
COLEQDIN.
ni Tusen- tals Sä,ljes hos Parfym- och Bokhiuidlnre i floskor h 00 &amp; e Franko mot 1 7cr.
?t3 &amp; - e. och I 7 c ~ o n a.
A X E I I; LITSTR02n, l W?
u c n.
.
Stockholm, Aftonbladets tryckeri 1896.
