# ID: svediakorp-per1291
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,907
# sentences: 754
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 7 ONSDAGEN (582).
PRENUMERATIONSPRIS PR A R \ IDUN -- KR.
5: - J.DUNS MODETIDN.
MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
.
.
.
&gt; 5 IDUNS MODETID, UTAN PL.
» 3 BARNGARDEROBEN » 3: 2 5 DEN 25 JANUARI REDAKTÖR OCH UTGIFVARE: UTGIFNINGSDAGAR: HVARJE ONSDAG OCH LÖRDAG.
F R I T H I O F H E L L B E R G TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
1899.
12:TE KOMMISSIONARER ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL- KLARA S.
KYRKOGATA 16, 1 TR DELES SÄRSKILDT FÖRMÄNL.
VILLKOR.
ÖPPEN KL. 10 — 5.
BY-RA O C H EXPEDITION: LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE.
[!R AKTIONSSEKR.
: JOHAN NORDLING, ALLM.
TEL, 61 47.
RIKS 16 46 KUNGL.
TEATERNS STORA FOYER.
VID SENASTE fredags föreställning, då » Oberon » uppfördes inför de inbjudna statsråden, samtlige riksdagsmän och Stockholms stadsfullmäktige, öppnades för första gången K.
Teaterns stora foyer, som nu full- ED bordats.
Vi meddela här en afbildning af den i sanning praktfulla salen, som strålar af den rikaste utstyrsel i färger, marmor, speglar och förgyllning.
Foyern, som ligger i samma vå- ning som första raden och utåt Gustaf Adolfs torg, är försedd med förträffliga takmålningar af Carl Larsson.
Midt • på ena långväggen prydes den af konungens porträtt, knästycke i Ceii.-St L.
A. foto.
KUNGL.
TEATERNS STORA FOYF.R ÅRG.
STOCKHOLM, IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
naturlig storlek, måladt af Axel Jungstedt och särdeles lyckadt, samt på hvardera kortsidan af följande marmorbyster: Jenny Lind, model- lerad och huggen af Christian Eriksson, D u P u y af Edvard Brambeck samt Ludvig Nor- man och August Söderman, båda modellerade af fröken Alice Nordin.
IDUN 2 — 1899.
» FÖRTROLIGHET EMOT HVAR MAN. » » T ^ Ö R T R O L I G H E T emot hvar man duger X icke, » skref den ädle, djupskådande Thomas a Kempis, och sanningen af dessa ord kunna tusen sinom tusen dagligen och stund- ligen hafva anledning att intyga.
Det hos människan så starkt nedlagda be- gäret af förtrolighet har sin grand i det hos hvarje lefvande inneboende behofvet af sym- pati, men det har äfven ofta sin grund i en annan orsak: inre tomhet och behof efter godt- köpsintressen.
Det utgör alltför ofta ett fattig- domsbevis på solidare andliga tillgångar och finkänslig diskretion.
Man bör vara på sin vakt mot den med- delsamhet och lösmynthet, som ibland kommer öfver en.
Hvarje ord kan draga oberäkneliga verkningar med sig, och ett oförnuftigt eller lättsinnigt yttrande kan komma mycken ofärd åstad.
Var icke så förtrolig mot din vän, att, om han blir din ovän, din egen obetänksamhet och indiskretion kunna sätta honom farliga vapen i hand.
Och var under inga omstän- digheter så förtrolig mot din vän, att du in- viger honom i förtroenden på ett område, där du, men icke han, har rätt att blicka in, eller att du prisgifver angelägenbeter, som icke äro dina, åt hans begär efter förtroende.
Sådant är att svika den hänsyn, som rättskänsla och grannlagenhet ålägga dig gentemot - andra.
En verklig vänskap bar ej behof af en dylik ogrannlaga, pladdrande smörjning af vänska- pens maskineri; och en nobel natur önskar icke att intränga i förhållanden, dem han ingen rätt har att tränga in uti.
En dylik taktlös förtrolighet under vänskapens namn är att misskreditera begreppet vänskap, och man offrar helt enkelt åt pratsjukan, skvallret och sensa- tionslusten.
Den kvinnliga vänskapen försyn- dar sig icke sällan i dessa hänseenden.
Man bör för visso icke förtro en vän allt.
En fin- känslig natur kläder sig icke själf andligen naken och ännu mindre blottar den en annans grannlaga förhållanden.
Ett oinskränkt förtroende bör i själfva ver- ket icke förefinnas annat än emellan äkta makar.
Redan förhållandet mellan föräldrar, barn och syskon leder till vissa oundvikliga inskränkningar i förtroligheten Men o m man håller en och annan sida af sitt själslif stängd från hvarje skärskådande, så utesluter dock icke detta, att en sann och innerlig förtrolighet det oaktadt kan råda.
Och må man såsom en bland lifvets bästa håfvor vårda den sym- pati, åt hvilken blodsbandet ger helgd och varaktighet!
T y denna sympati är den säkrast bestående, den kan öfverlefva både skam och sorg, den är egentligen endast ömtålig i ett fall: den tål sällan, att ett främmande element tillätes obehörigt tränga sig in på ett område, som pieteten borde ha hållit fridlyst.
Så gifves det en vänskap mellan oskylda, hvars förtrolighetsområde måste vara vida mer inskränkt och egentligen endast får omfatta de båda vännernas — eller måhända snarare väninnornas — personliga angelägenheter.
Detta är också, såsom här ofvan anmärkts, en fullt tillräcklig fond för en sann vänskaps kraf, och hvad den mera fordrar bör stå för nyfiken- hetens och skvallerbegärets räkning.
Det finns en modern vänskapsform, den s. k.
» sympatien ».
Den grundar sig på lik- stämmighet i tycken.
Som ju intet är mera underkastadt förändringens lag än just tycke och smak, blir denna vänskap vanligen af mycket tillfällig natur.
Den är i motsats till den verkliga vänskapen, hvars väsen är lugnt och tämligen fordringslöst, het, tyrannisk och ogrannlaga.
Den s. k.
» sympatien » uppträder icke sällan såsom en parasit, hvilken — i en tid, då i det allmänna medvetandet familjekänslan och blodsbandets helgd blifvit försvagade — ofta när sig på familjebandens bekostnad.
Den vet icke af något, som heter förtegenhet eller gräns för sina förtroenden.
Den sätter tvärt o m en ära i att icke anse några vare sig hem- eller familjeangelägenheter för en- skilda att bringas under diskussion.
Denna vänskaps vanliga förlopp är lyckligtvis mot- satsen af det, som åsyftas i en sund gammal sentens: » Älska mig lagom, men älska mig länge. » Och liksom den icke äger vänskapens försynta natur, har den ock mycket litet att skaffa med den sanna sympatieD, hvars väsen är medkänsla och deltagande, trots olikhet i tycken och trots mången tillfällig disharmoni.
ÖDA.
ETT IDUN UPPVAKNANDE.
AF HELENA SKISS FÖR NYRLOM.
F E B R U A R I D I M M A N låg våt och grå öfver Paris.
Som underliga, oformliga spöken såg man topparne af de höga monumenten sväfva uppe i den ogenomskinliga luften.
Hela rader af hus försvunno i den kaligrå dimman, och människor och vagnar rörde sig på gatorna som figurer i ett stort skuggspel.
Asfalten var så nedsmutsad, luften så isande kall, människorna hade så brådt, där de fär- dades fram; allt gjorde ett intryck af smutsig, kvaf oro.
Var detta det gladaste och vackraste lif, som Europas förnämsta hufvudstad hade att bjuda på, så var lifvet verkligen en bra obe- haglig sak.
Och mellan alla dessa skuggliknande män- niskor, i denna döda, isiga luft, gick en ung man med ett krossadt hjärta.
Han var svensk löjtnant och hade varit ett par år i fransk tjänst.
Han hade just stått beredd att vända tillbaka till Sverige, då det hände honom något — något, som gjorde, att han icke längre hade lust att lefva.
Hvad det var, talar jag icke om, ty man har ingen rätt att röja andras hjärteange- lägenheter; nog af, han var olycklig, och han hade anledning att vara det.
Han hade blifvit bedragen i sin kärlek på ett skamligt och obarmhärtigt sätt; hvad som händt honom var ohjälpligt, och hans kraft var slut.
Han gick som en skugga bland de andra skuggorna i den hvita dimman i den stora staden och ströfvade upp genom boulevarderna.
Som i en dröm såg han in i de förgyllda kaféerna, hvarifrån skratt och högröstadt tal skorrade styggt i hans öron.
Matlukten från restauranterna kväljde honom, den starka par- fymen från de grant utstyrda och sminkade damer, som passerade förbi honom, verkade på honom som Jiklukt.
Hvilket ömkligt, sorg- ligt skådespel var icke hela detta eländiga människolif!
Han gick längre och längre bort och kom slutligen till den långa gata, som för upp till Pére-Lachaise.
Jättestora kransar af evighetsblommor, smak- lösa kors och ornament af svart ståltråd vid de många små bodarne garnerade vägen på båda sidor.
Döden föreföll honom lika ful och frånstötande som lifvet, men den var dock kanske, när allt kom omkring, att före- draga; den var åtminstone tyst i sin fulhet och bråkade och skränade icke som det tokiga människolifvet.
Ja, han ville dö.
Han hade icke sofvit en blund på tre veckor, icke en blund, och hans hjärna var tom som ett nötskal, men ett nötskal, hvari ett litet brinnande kol brände ett djupare och djupare hål.
Han var torr i halsen, och hans tunga var liksom lam, och så gick han in på ett kafé och begärde en flaska läskevatten.
Han ville uppfriska sig så mycket, att han kunde tänka tillräckligt klart till att fatta ett beslut på hvad sätt han lättast skulle kunna för- svinna.
Gargonen som satt fram vattenflaskan hade samtidigt kastat en tidning på bordet, som den unge mannen tanklöst började bläddra i.
Medan han låtsades läsa, vandrade hans tan- kar i en orolig kretsgång.
Huru skulle det bäst kunna ske?
I Bois de Boulogne med en kula?
— Han hade en gång sett polisen taga reda på en man, som dödat sig i Boulognerskogen, men som tydligen hade blifvit kvar något länge där ute, innan man fann honom — hu!
— Seinen?
— Nej, han hade en gång varit inne på la Morgue, och sedan dess hade han tänkt: » Hvad jag än kommer att göra, aldrig skall jag dränka mig! » Och han tänkte på alla vänner han hade i Paris; — Skandinaviska klubben; — hvilket samtalsämne han en lång tid skulle utgöra, om han här i Paris skulle — nej, det var icke trefligt att tänka på.
Då föll hans ögon på tidtabellerna i tid- ningen han hade i handen.
Där stod med stora bokstäfver: » L u x ».
Det var namnet på en af de bästa franska ångbåtar, och den skulle inom tjugufyra timmar afgå från Mar- seille till Alexandria.
Afrika!
Ja, där skulle det gå lättare att försvinna; där hade man både hafvet och öknen.
Han visste knappt hur det gick till, men ett par timmar senare stod han på Lyon-ban- gården och tog biljett på blixttåget, och då mörkret föll på, satt han i ett hörn af en sof- vagn och hörde lokomotivhvisslan skrika ge- nom natten, medan tåget störtade fram genom Frankrike och ned emot Medelhafvet.
Han slöt ögonen och ville sofva, blott en kvart, blott ett ögonblick, och glömma allt och alla — men sömnen k o m icke.
Det lilla glödande kolet i hans tomma hjärna brann hetare och hetare, hans hjärta värkte som en böld i bröstet på honom, och medan alla hans lemmar voro som lama, arbetade hans tankar irriterande klart.
De hviskade icke, de skreko och deklamerade med gälla, sårande stämmor, så att det skalf i det tomma nötskalet, där de höllo till, som i ett källarhvalf.
Om han blott kunde lyfta af sitt hufvud och sätta upp det bredvid sin hattask i nätet på väggen.
Han ville vara af med sitt med- vetande en enda timme, en minut, en sekund!
Han kunde icke härda ut med att vara vaken längre!
Men icke den minsta lilla droppe af sömn föll öfver hans utpinade varelse.
Natten blef mörkare och mörkare.
Små- ningom sof och snarkade man på alla sidor omkring honom.
Tåget rasslade framåt som ett jättevidunder, som slukar jorden kilo- metervis, och så började himlen sakta att ljusna, och underliga isande fläktar bebådades morgonens ankomst.
Man sträckte på sig i kupén, gäspade och stirrade slött ut genom fönsterna.
Man gjorde litet, toalett, åt och drack, började samtala, och ingen i hans närhet tycktes lida af något som helst.
Man hade sofvit godt och började en n y dag.
Men han satt blek och tyst, utan känsla för något omkring sig, plågad till det yttersta af att släpa på sitt eget kraftlösa, sömnlösa jag.
I D U N 1899.
— 3 — Man öppnade på ett fönster och — hur underligt!
Hvad var det som sände likt en gnista af lif i hans blod?
Var det luften?
Det k o m en doftande fläkt af mimosa och mandelblommor, och solen, den verkliga, lefvan- de solen, sände en varm stråle öfver hans hand.
Städer och skogar, blåa berg med underliga, obekanta former sväfvade förbi honom som andesyner.
Det lät som o m tåget skyndade sig, skyndade sig fortare och fortare, som o m det längtade till något; och hvad var det där borta, som blixtrade likt silfver — strålade blått — kom närmare, bredde sig större och större och nu låg framför honom utan gräns?
Det var hafvet, Medelhafvet!
Han k o m ned till hamnen i Marseille och ombord på ångbåten » L u x », som låg resfärdig på redden med sina eleganta hytter, sina praktfulla salonger och vidlyftiga matsalar.
Just som han skulle gå ombord, fick han öga på några bambusoffor, som utbjödos till salu.
De sågo så inbjudande och bekväma ut, att han valde en, som han fick placerad på däcket.
Han ville icke ned bland män- niskorna i de trånga hytterna.
Luft måste han ha, framför allt luft.
På däcket skulle han vara dag och natt, till dess man landade i Afrika.
Så fäste han sitt visitkort vid soffans bak- sida, så att ingen kunde taga hans plats, medan han gick omkring på däcket, klädde sig varmt, lade sin päls och sina filtar på soffan och sträck- te sig därpå själf till rätta.
Han kunde j u i alla fall taga sig en hvilostund, till dess ång- båten var färdig att gå ut.
Det var vår i luften.
Ä n n u icke den varma vårluften, men de första, milda löftena o m vårens snara ankomst.
Hafvet glittrade i sol så långt man kunde se.
Mot hamnens stenar sprutade vågorna högt med lätta, smidiga slag, och hvita måsar med långa vingar svängde fram och åter mellan fartygen.
En kvinna med en korg på armen gick om- bord på båten för att sälja blommor.
Hon gick förbi den unge mannen och stack en blombu- kett rakt under näsan på honom, men då hon såg hans fullkomligt likgiltiga uttryck, gick hon genast vidare.
Men från korgen föll en liten kvist af orangeblommor på golfvet fram- för honom, och den låg och utandades små stötar af vällukt, hvilka liksom slogo sakta mot den trötte mannens hjärta.
Från hamnen k o m ett aflägset buller af sjö- män och lastdragare, som skreko alla möjliga språk i munnen på hvarandra.
Hissverken på lastångarne knarrade och slogo, hvisselpipor gåfvo signal.
Vagnar och kärror rullade fram och åter på stenläggningen.
Medan hafvet brusade och skummade salt och svalt mot kajen, bullrade människohafvet ännu mycket högre från land.
Folk kom om- bord på » L u x » med betjäning och bagage, man sprang fram och tillbaka och knuffade till honom, som låg orörlig på soffan.
Och så plötsligt, så plötsligt, som man släc- ker ett ljus, försvann allt, som lyste och rörde sig och larmade omkring honom.
Han sjönk, som när man kastar en sten i vågorna, dju- pare och djupare ned i medvetslöshetens bot- tenlösa haf, till dess han icke hade mera aning o m sin tillvaro, än en människa, som aldrig varit född.
Passagerarne k o m m o småningom ombord.
» Lux » lättade ankar och gick för full ånga ut på det solglänsande hafvet.
Man uppsökte sina respektive hytter, slog sig ned på däck för att röka eller prata.
Da- merna valde sig de bästa hörnen, där de i lä för vinden och solen i lugn kunde läsa sina romaner; hvar och en gjorde sig det så be- kvämt som möjligt.
En dam var alldeles nära vid att sätta sig ofvanpå den sofvande mannen, som, inhöljd i sina plaider, snarare liknade ett paket än en människa, men en af matroserna varnade henne: » Akta sig, fröken!
Där ligger en löjtnant. » Dagen gick, supén serverades, och natten kom, men han, som sof på soffan, rörde sig icke.
Då man nästa morgon fann honom orörlig på samma plats, började passagerarne stanna i sin promenad fram och åter på däcket, stirra på det sofvande byltet och böja sig ned för att läsa på visitkonet på soffan, som man läser på namnet, fästadt på en växt i en bota- nisk trädgård.
Andra dagens afton var en stilla folksam- ling omkring honom, och de väntade, till hälf- ten rädda, till hälften nyfikna, att få se honom ge ett lifstecken ifrån sig.
» Ä r han d ö d?
» frågade man en ung fransk läkare, som länge stått och betraktat honom.
» Tror inte det! » svarade läkaren.
» Han har troligtvis nonan, » och så vände man den sof- vande ryggen och gick vidare.
Men han, som sof, visste icke, om det var tusen år eller en dag, som han legat orörlig på djupet af sömnens haf, ty i medvetslös- hetens värld finnes ingen tid.
Men så kom det - ett ögonblick, då hans släckta medvetande sakta, sakta började vakna och stiga som en skör bubbla genom verklig- hetens vatten uppåt emot ljuset.
Och då bubblan hade nått upp till ytan af det bottenlösa haf, där den legat, öppnade den sofvande åter sina ögon och såg upp.
Hvad var d e t?
Hvar var han?
Han kunde ännu icke alls tänka, icke ens känna tydligt.
Han låg och stirrade uppåt, utan att blinka.
Han sväfvade j u?
.
.
Ja, han sväfvade.
Nu kände han, huru han flög och gungade högt mellan stjärnorna.
Han såg upp i en oändlig, djupblå himmel, full af millioner stjärnor, som alla blinkade sakta.
Upp emot stjärnorna lyfte sig något stort, mörkt och orörligt som ett ogenomträngligt moln mellan himmel och jord, och på detta svarta, fasta moln funnos också stjärnor, både uppe och nere; större och mindre stjärnor, som rörde sig och bytte plats.
Ängaren » Lux * passerade just Maltas klippa.
Det var bal på däcket, och man dansade vid musiken under kulörta lyktor.
Men medan han satt, ännu hälft förvirrad, och stirrade på all denna skönhet omkring ho- nom, stirrade människorna på däcket tillbaka på honom.
Han själf var mindre skön.
Hans skägg hade vuxit vildt under de två och ett hälft dygn, som han sofvit på däcket.
Hans hår var en enda oreda.
Filtarne och pälsen, hvari han varit insvept, hängde omkring ho- n o m som skinnen på en vilde, medan hans ögon sågo sig omkring med ett uttryck af för- virrad slöhet.
Han liknade mest ett underligt sjödjur, som kraflat sig upp från djupet och med förvåning ser sig omkring i en främmande värld.
En af uppassarne kom fram till honom.
» Vaknar ni verkligen? » sade han.
» V i trodde alla, att ni aldrig skulle vakna mera.
Ni har sofvit två och ett hälft dygn, utan att röra er. » Han kom på benen och ned i hytten, men här föll han genast i sömn igen och sof till långt fram på nästa dag.
Men nu visste han, att han sof, och visste, att han skulle vakna igen.
Och då han nästa förmiddag kom upp på däcket efter att ha tagit ett bad, gjort en grundlig toalett och ätit en god frukost, då vände sig hvar enda människa efter honom och hviskade: » Där är han, som har vaknat! » Hans namn visste man också, ty alla hade läst det på hans visitkort på soffan, där han i två och ett hälft dygn hade legat som ett annat stycke bagage, och de unga damerna funno det » so very interesting! » Då » Lux » på femte dagen efter afresan från Marseille gled in i hamnen vid Alexandria, stod den uppvaknade på däcket.
Våren hade här redan gjort sitt triumferande intåg.
Alla fruktträdgårdar stodo hvita af blomstersnö, klängväxterna höljde de högsta träd med obekanta, glödande blommor.
Alla hus och murar lågo bländande hvita i det strålande solskenet, som fyllde himmel och haf med- öfverströmmande glans, och framför ho- nom lyfte sig det underbara, obekanta landet, den andra världsdelen, som en blå, lockande dröm.
Men rundt omkring honom, alldeles nära honom lyste andra stjärnor, större och mera färgade, röda, orangegula, strålande gröna.
Och midt ibland alla dessa stjärnor gled han fram på långa, mjuka vågor, som om någon osynlig makt hade burit honom.
Och, huru sällsamt!
Vågorna sjöngo j u 1 Eller var det stjärnorna, som sjöngo?
Han tyckte sig ha hört den underliga sån- gen förr.
En vals var det, en spansk vals.
Violiner, flöjter och guitarrer förenade sina klanger och snodde den tjusande melodien från dur till moll och in i dur igen.
Kast agnetter markerade takten, tamburinen slog säkra, dofva slag, och n u!
— var det icke ljudet af steg, som raskt och taktfast genljödo i hans öron?
Den unge mannen tänkte på allt annat än att dö.
Han hade ingen att tala med, och han ta- lade med ingen.
Han var en bland dem, som helst tiga i de högsta ögonblick af sorg och glädje.
Men om någon hade haft tid att se på an- nat än insegli ngen till Alexandria, skulle de i detta ögonblick på hans ansikte ha kunnat se ett återsken af all den härlighet, som utbredde sig för hans ögon.
Hans uttryck skulle ha kunnat tydas så: » Ä r jorden så skön, hvem skulle inte då vilja lefva! » Hvad var allt detta?
Hvar var han?
Var det en dröm, så ville han icke störa den med en enda rörelse — eller kunde det vara sanning?
Kunde det vara möjligt, att lifvet ett enda ögonblick kunde kännas så lycksaligt att lef va?
Musiken fortfor att stiga och sjunka omkring honom, medan han själf steg och sjönk med vågorna, som buro honom.
HVAD Han slöt ögonen, och för en sekund var han nära att sjunka tillbaka i medvetslöshetens haf på nytt.
Men han gjorde en våldsam ansträng- ning, kastade pälsen af sig och satte sig upp m e d fötterna hårdt i marken.
Den gungade under honom.
Den friska nattluften slog emot honom från hafvet.
NAMN.
ALMLÖF UR ETT MEDDELADT TÄNKTE OM SITT AUTOGRAFALBUM IDUN.
L ^ O R A T T inte synas alltför bortkommen i det lysande sällskap, däri ni velat införa mig, ' tror jag klokheten bjuda att endast teckna mitt namn.
Mitt namn?
Ja, ihågkommet någon gång vid rampens bländsken, glöm dt, när den store regissören däruppe kommenderat: » Ner med ridån! » Nå, hvad mera?
Stockholm den 2 april 1893.
KNUT ALMLÖF.
IDUN — 4 — 1899 De senaste åren har Adelina Patti gjort Craig-y-Nos och Wales till sitt hem.
Hon be- söker sällan London och då hon någon gång gör det, längtar hon snart tillbaka till sitt kära slott, hvilket hon fick smak för redan då hon för ett tjogtal år sedan som turist besökte Swansea-dalen.
Sedan godset köptes, har hon nedlagt omkring fyra millioner kronor på bygg- naderna och landtbruket; hon säger ofta, att hvarken hennes allmänna välbefinnande eller hennes röst vårdats så väl som här.
Det man hör berättas om Craig-y-Nos låter mest som en saga ur Tusen och en natt.
Intet kung- ligt palats, beläget midt i en världsstad, kan öfverträffa det som här blifvit gjordt för värd- folkets och dess gästers trefnad och nöje.
Från alla delar af världen komma botanister och trädgårdsodlare för att se orangeriet, par- ken och den härliga vinterträdgård, där slotts- frun tillbringar sin mesta tid.
Slottet har ' gästats af mera än en medlem af den engelska konungafamiljen och många af samtidens rykt- baraste konstnärer hafva rönt det hjärtligaste mottagande på Craig-y-Nos.
FRIHERRINNAN ADELINA PATTI-CEDERSTRÖM.
B A R O N C E D E R S T R Ö M S PÅ CRAIG- Y-NOS.
I D A G, den 25 januari, firas i den lilla sta- den Brecon i Wales i England bröllopet mellan vår landsman friherre Rolf Cederström och den ryktbara sångerskan madame Adelina Patti.
Denna celebra förening har helt natur- ligt här hemma väckt det Ulligaste intresse, och Idun meddelar därför här dels det senast, under förra året, tagna porträttet af friherrinnan Patti-Cederström, dels hennes brudgums bild.
Mycket har ock talats o m det ståtliga slottet Craig-y Nos, på hvilket den svenske baronen nu vid sin makas sida drager in som härskare.
Vi våga därför ganska tryggt förutsätta, att äfven de bilder från detta, efter från platsen anskaffade fotografier, som Idun i dag bringar, skola ses med nöje.
Öfver ett hundradetal tjänare äro anställda vid slottet, och o m söndagarna äro de van- ligen, utom vid särskilda tillfällen, befriade från allt arbete.
Gas, elektricitet och is fram- bringas på egendomen.
För de flesta besö- kande torde teatern, på hvilken m:me Patti offrat icke endast ofantliga summor, utan ock mycket arbete och intresse, hafva sin största dragningskraft.
På denna fattas intet hvad dekorationer, kostymer och illumination angår; en utsökt orkester konserterar under mellan- akterna och ett särskildt galleri är reserveradt för traktens allmoge, hvilken alltid vänligt in- bjudes att öfvervara prestationerna.
En annan märkvärdighet på slottet är ett orkestrion, hvil- ket m e d sextio musikanters » kraft », spelar hundratals ouvertyrer, danser och " operor.
FRIHERRE ROLF CEDERSTRÖM.
hon själf hemlighåller.
För öfrigt vet hon att med klokhet och urskiljning välja både sina vänner och skyddslingar.
I stor förbindelse står hon själf till sitt mångåriga, trogna fac- totum, fröken Karolina Baumeister, en österri- kisk dam, hvilken tjänstgör som hennes hand- sekreterare, husfru och financiére.
En af m:me Pattis vänner säger: » En större älskare af musik — just för musikens egen skull — än Adelina Patti känner j a g inte.
Hon dyrkar formligen Wagner och Bach, men icke desto mindre är hon förtjust i Strauss och Waldteufel.
Ja, sanningen att säga, tror jag hon föredrager den glade Offenbach fram- för alla andra.
Hon småler när hon hör ett positiv på gatan och kan till och m e d stanna för att gnola efter melodien.
Jag har sett henne röra sig omkring biljardbordet — hon är särskildt road af detta spel — och med kön i hand fullkomligt omedvetet stämma upp en visa mellan stötarne eller låta bollens för- svinnande från den gröna duken ackompagne- ras af en lärkdrill. » De flesta af scenens och konsertsalongens stora namn äro hvardagsgäster i detta hem, ty härskarinnans käraste tidsfördrif är att säll- skapa och hon har drifvit till sin fulländning värdinnans ofta svåra konst.
Hennes hjärte- godhet är blifven till ett ordspråk; hundrade- tals män och kvinnor, hvilka dyrka den sån- gens genius, hvars största prästinna hon är, kunde omtala månget drag af hjälpsamhet, medkänsla och förstående — • saker hvilka BISMARCKS MAUSOLEUM.
U NDER SACHSENWALDES åldriga trädkronor reser sig nu, nyss fullbordadt, den tyske riks- kanslärens mausoleum, hans jordiska lämnin- gars sista hvilorum, och vid hans sida slumrar i dess skygd hans trogna följeslagerska på lifvets väg, hans maka Johanna von Bismarck.
Det är en i all sin enkelhet värdig byggnad, värdig den store hädan- gångne.
På en mäktig granitsockel reser sig det i romansk stil hållna huset, afslutadt med en åttkan- tig koppartäckt tornbyggnad.
Äfven den inre ut- smyckningen är enkelt hållen, men skall nog ej för- fela att göra ett djupt intryck på alla besökare.
Och dessa komma nog ej att bli få.
- i n n u härskar vinterns stillhet öfver Sachsenwald.
Men när våren snart vänder åter med sprudlande lif i stam och strå och äfven det gamla Sachsenwald på nytt klär sig i grönskande skrud, då skall nog den stora tu- ristströmmen till Bismarckmausoleet begynna och Friedrichsruh än en gång bli målet för tusentals fjärran komna gäster liksom i de dagarne, då den dödes kämpagestalt ännu upprätt vandrade omkring i dess lummiga omgifningar.
TZ AMR ATEN, vårt lands förnämsta ungdomstid- ning, kostar för helt år endast 3 kr.
Prenume- rera för 1899 på försök!
i CRAIC-Y-NOS MED OMGIFNINGAR.
v
— 5 — EN SJUKSKÖTERSKAS MINNEN.
UPPTECKNADE F Ö R IDUN AF GER- DA WIGSTRÖM.
II.
» M I N A V Ä N N E R D E T E K T I V E N OCH KOL- BÄRAREN. » E F T E R N Ä G R A månaders tjänstgöring på en af de kvinnliga medicinska afdelnin- garna fick jag order att begifva mig till samma afdelnings manliga sida.
Jag fick en sal på tio patienter, och då läkaren samt afgående sköterskan förde mig från säng till säng för erhållande af de nödiga instruktionerna, fasta- des genast min uppmärksamhet vid en af de sjuke, som såg ovanligt intelligent ut.
Han å sin sida riktade en genomträngande, forskan- de blick på mitt ansikte, och då j a g en stund efteråt gaf honom litet hjälp, hörde j a g af det sätt, på hvilket han tackade, samt af den hän- synsfullhet, hvarmed han i det hela behand- lade mig, att han tillhörde den bildade klassen.
Jag kunde ej få reda på hans yrke.
På taflan öfver sängen stod endast namnet: » Jo- hannes Gregersen ».
Att han ägde akademisk bildning, hade rest mycket samt fört en världs- IDUN 1899. spår, som kunde leda till upptäckten af något brott.
Underläkaren och jag re- sonnerade en dag öfver Gre- gersen och hans egendomlig- heter, och jag yttrade min misstanke, att han var detek- tiv.
Men på denna förmo- dan fick jag endast svaret: » Gregersen är en fint bildad man af god familj och äger en betydlig ' förmögenhet, af hvilken han visserligen i ut- landet förstört en del.
Det är endast af smak han valt sitt äfventyrliga, farliga yrke. » Gregersen var mycket god- hj artad och särskildt en gång räddade han genom sin klok- het och sin goda vilja en, mänskligt att döma, annars förlorad medmänniska, så att denna åter blef en nykter och bra medlem i samhället.
En eftermiddag kom läka- ren och förberedde mig på, att jag skulle få en vildsint pati- ent — han var kolbärare, hade af po- lisen blifvit funnen redlös och sjuk samt mot sin vilja förd till oss.
I badrummet hade han slagit omkring sig, och det var en ganska rus- kig uppenbarelse att skåda denne ursinnige jätte med det svartran- diga ansiktet och hän- der, alltid färdiga att slå till.
Han lades i sängen, och jag gjorde genast i ordning tvätt- vatten för att få honom någorlunda presentabel till den blifvande läkare- undersökningen.
Jag gick till sängen, satte tvättfatet på en stol BIS.MARCKS MAUSOLEUM.
1 W. A. Smith foto TEATERN PA CRA1G-Y-NOS.
bredvid och såg med lugn fast blick på den sjuke, rasande karlen.
Gregersen hade hela tiden följt mig med sin skarpa blick, nu reste han på sig och stod i närheten af den nykomnes säng.
Då jätten såg, att j a g skulle börja min ren- göringsprocess, höjde han handen, men snabbt lade jag min hand öfver hans samt tryckte den lugnt och bestämdt ner bredvid honom.
Bör- jade så mitt arbete.
Därpå lades kuddarna till rätta, den feberheta pannan svalkades och jag räckte honom en läskande dryck.
Då jag var färdig, smög sig ett: » tack, syster! » öfver hans läppar, och det ursinniga uttrycket i an- siktet förbyttes till ett godmodigt.
Pillerna han skulle ta in väckte dock åter hans harm, men då jag fått dem i hans mun, knep jag honom raskt o m näsan — och nere voro d e!
Sedan gick allt utan protester.
Rasmussen hette han och hade egentligen varit packhuskarl hos en grosshandlare, men mans lif, blef dock snart klart för mig.
Hvar- för låg han då på allmän sal, han som ej var fattig?
Och att han ej var det, märktes j u af hans frikostighet mot fattiga rumskamrater.
Hans sjukdom var lindrig — hvarför blef han ej utskrifven?
Med ett ord, hela hans person- lighet var mig en gåta.
Jag kunde ej låta bli att observera denna människa, som j a g märkte å sin sida noga studerade de andra patienternas karaktärer och förhållanden.
Särskildt gaf han akt på en af de sjuka, för hvilken j a g kände formlig mot- vilja, utan att j a g rätt kunde säga hvarför.
En tid försvann så en del saker, tillhörande dels de sjuka, dels afdelningen.
Gregersen såg väl, att jag hade mina misstankar riktade åt ett bestämdt håll, ty han sade en dag, att j a g var på rätt spår, men bad mig ej göra något vidare vid saken så länge.
» Men, » utbrast han på sitt egendomliga korta sätt, » ni, syster, skulle ha blifvit detektiv.
Ni har goda för- utsättningar!
Ni skulle komma till Paris eller London i en riktig skola — • där kunde ni skapa er en god framtid. » Litet häpen betraktade jag min vän Greger- sen.
Nu var gåtan löst — • detektiv var han 1 Och troligen låg han på sjukhuset, ej för den lindriga rheumatiska åkomman, utan för helt andra orsaker.
Troligen sökte han därinne W. A. Smitli foto.
SLOTTET CRUG-Y-NOS.
IDUN — 6 — 1899.
» VARA TELE- FONSYSTRAR.
(_AV.
A.
Smith foto.
BILJARDSALEN PA C R A I G - Y - N O S.
kommit i dåligt sällskap, druckit, fått sitt af- sked — och * m låg han här.
Då han började gå uppe, gjorde han mig alla möjliga tjänster, luffade efter mig som en stor björn, alltid fär- dig att hjälpa mig med hvad kan kunde.
Han var den snällaste patient man kunde tänka sig.
Jag riktigt fastade mig vid honom.
Gregersen och kolbäraren hade blifvit goda vänner, och en dag sade den förre: » Syster, Rasmussen har haft en bra fästmö.
H o n tjä- nade hos samme grosshandlare och är där ännu.
Ni skall skrifva och berätta Maren, att Ras- mussen ligger sjuk här.
Är hon en god flicka och ännu håller af honom, kommer hon hit. » Jag skref ett par ord till Maren och nästa söndag k o m en hygglig, allvarlig flicka och frågade ängsligt efter Rasmussen.
Min vän Gregersen kom sedan och berättade m e d nöjd uppsyn, att allt åter syntes godt mellan det forna fästefolket.
Maren kom igen ett par gånger och vid sista besöket var hon glädjestrålande.
Rasmussen hade fått tillbaka sin gamla plats, och de skulle ej dröja med giftermålet.
Ett par dagar därefter lämnade först Rasmussen sjukhuset och så plötsligt — på samma gång som den af mig misstänkta individen utskrefs — försvann äfven Greger- sen.
I tidningarna talades det kort därefter o m en större stöld, som nu en af de dugliga- ste detektiverna lyckats spåra upp gärnings- mannen till.
Min tanke föll genast på Gre- gersen.
Mycket tomt blef det efter dessa mina vän- ner.
Ett hälft år därefter fick jag bjudning att dricka kaffe hos herrskapet Rasmussen.
Jag bestämde en söndagseftermiddag och gick dit, glad i sinnet att få återse min » stora björn » och hans Maren.
Nog blef jag väl- komnad alltid af de snälla människorna!
Fint och blankt, så i kök som kammare, godt kaffe, blommor och soliga blickar.
Gregersen hade varit och hälsat på dem, och efter honom låg ett kuvert med pengar och ett par vänliga ord till sjukhuskamraten och hans arbetsamma hustru.
Då jag gick, tog jätten mina händer, kra- made dem samt bad mig förlåta, o m han någon gång varit en bråkig patient och ej godvilligt tagit de bäska pillerna.
» Glöm det, jag är så tacksam, och det är Maren med. » Att dessa enkla människor voro mina vän- ner, kände jag.
» Detektiven », » kolbäraren » och Maren äro gömda i mitt hjärta och glömmas aldrig.
ÄRA STACKARS enerverade telefon- systrar » — detta uttryck användes af en in- sändare i ett litet medde- lande » från Iduns läse- krets » för någon tid se- dan.
Visserligen uttalades det liksom i förbigående, men det var dock ett vän- ligt ord, och det är alltid något här i världen.
Hvem vet, hvad allt ett sådant litet ord kan uträtta?
Emel- lertid heter det: » hvad stort sker, sker tyst, » och ho kan räkna alla de tan- kedigra förslag till » okyn- nestelefonerandets » be- kämpande, som vid det här laget hunnit mogna för införande i Idun?
Län- ge har jag förgäfves tittat efter dem.
Nu skulle jag vilja bjuda till att sätta lif i spelet.
Själfviskheten och talträngdheten hos, förlåt herrar läsare, icke endast kvinnor, utan också män, äro väl två fel, som ej äro goda att ta bort, men om vi hjälpas åt att bearbeta dem riktigt duktigt, så kanske att de ge med sig till slut.
Eljes vet jag ingen annan råd än att vederbörande belägga alla onödiga telefonsamtal med en särskild » straffafgift », som i så fall bör tillfalla de små telefonsystrarna.
Ja, det där blir förstås, » när det blir sju torsdagar i en vecka, » eller » när hönan får tänder ». — alltså få vi hitta på ett annat förslag.
Telefonisterna äro nu en gång » gjorda att offras opp », men kanske går det pratmakarne mera till hjärtat, om man sä- ger dem, att måhända för deras prats skull en med- människa för sent blir kallad till en dödsbädd, eller en annan, genom att ett affärssamtal försenas, bringas till tiggarstafven — • sådant skulle ju kunna hända och har förvisso händt mera än en gång.
Jag förstår verkligen icke, hvarför telefonisterna, såsom det tyckes, röna så liten medkänsla från all- mänhetens sida.
Är det månne därför, att de möta ut sina bästa krafter i denna samma allmänhets tjänst?
Jag har hört omtalas, hurusom i en landsortsstad en herreman alltid giälade på telefonisterna.
Nåväl, så kommer han en gång upp på stationen och blir där i tillfälle att iakttaga telefonexpeditionen.
Hvad han hade beklagat telefonisterna, då han såg, huru öfverhopade med arbete de voro!
Därtill lofvade han, att han aldrig mer skulle gräla på dem.
Han har också hållit ord, säges det, och från att ha va- rit den mest grälsjuka bland abonnenter, blifvit den snällaste.
— Ja, så där kan det byta om, då man kommer på den ljusa idén att på nära håll taga kännedom om förhållandena och icke sitta hemma och » döma som den ' blinda om färgen ».
Önskligt vore att nere telefonabonenter följde denne herres föredöme.
På Stockholmsutställningen 1897 gick jag en vac- ker dag i industrihallen och vandrade omkring helt ensam och på måfå.
» Alltid träffar jag väl på nå- got, som intresserar mig, » tänkte jag.
Kom så att gå förbi en liten » utställningstelefonstation », om jag så får kalla det.
» Synd om de små fröknarna, som skola sitta där som andra utställningsföremål! » Sådant var mitt första intryck, hvilket icke hindra- de mig att kasta en nyriken blick på det hela.
Hvad telefonbordet var högt!
Öfverst å detsamma sutto en rad klaffar, hvilka än en och än en annan lys- tes upp.
Jag fattade icke riktigt ändamålet med klaffarna, såg endast, att telefonisterna oupphörligt måste observera dem och förundrade mig, att de unga flickornas ögon icke för länge se ' ri dragits upp i hårfästet.
Ja, hade inte deras nackar varit så böjliga, som de voro, så vet ingen, hur saken af- lupit.
Hvad den ungdomen dock har för ett behag med sig I Se bara på den där nacken och hela det lilla hufvudet för resten, och där!
— det något slags diadem, som glänser mig till mötes?
Jag när- mar mig ännu ett steg.
Se så, på det burriga huf- vudet hvila två sinsemellan förenade metallskållor!
Ahal Den mycket omtalade telefonhjälmen!
Alltså » Allmänna telefon »!
Man måste medge, att den där » hjälmen » klär bra, men så skaffar den också sina bärarinnor hufvudvärk allt som oftast.
Hörtelefo- nen, fästad vid hjälmen och satt i förbindelse med telefonbordet, kunde jag ej se, eftersom jag stod till höger om den tjänstgörande.
» Men hvarför skulle flickorna ha de där tele- fonhjälmarne, om de alstra hufvudvärk? » hör jag nå- gon oinvigd fråga.
Jo, för att ha båda händerna fria och hinna koppla så många samtal som möjligt.
— Så spar man » folk », och detta åter gör penning- besparing.
Därför!
— — — Dock, detta var 1897.
Möjligen äro de stygga hjälmarne numera bortlagda.
Låtom oss hoppas det!
; Antingen det nu gäller enskilda bolags eller sta- tens telefoninstitutioner, så vet hvar och en, som varit i tillfälle att på nära håll iakttaga telefonister- nas arbete, att icke är det latmansgöra.
Besynner- ligt, men i våra dagar, då så mycket talas om fri- het och mänskliga rättigheter, tillämpas likväl ofta nog det systemet att hopa så mycket arbete som möjligt på så få händer som möjligt.
Det tyckes, som hyllade man härvidlag den åsikten: bara hela maskineriet går med största möjliga vinst, sak samma med kuggarna — de kunna lätt ersättas.
Från barndomen hörde jag sägas, att » statens kaka är bäst », emedan den, om ock ej alla gånger så stor, dock är säker, och det komma Kongl.
Te- legrafverkets telefonister också säkert att säga » med känsla och öfvertygelse », om nämligen det nyligen omtalade förslaget att uppföra rikstelefonväsendet på ordinarie stat blir en verklighet.
Ty då först bli de » kvinnor i staten » och få rättigheter som så- dana — ditintills äro de rättslösa och kastbollar för alla möjliga nyckfulla vindar.
Hvad jag hjärtligt gärna skulle unna de små » telefonsystrarna » fasta platser och en liten penning på ålderdomen!
Dock — var detta för mycket begärdt, och blir det där förslaget bara ett förslag, hvarför skulle icke telefonisterna i Sverige, som vid det här laget icke äro så få, kunna inrätta en gemensam understöds- kassa, åtminstone för sjuk- och begrafningshjälp?
Jag vill här icke inlåta mig på några funderingar, huru en sådan plan skulle realiseras.
Ett första villkor vore ju, att saken vunne så stor anslutning som möjligt.
Väl skulle svårigheter ändå möta, dock tyckes det mig, att dessa icke borde vara omöjliga att öfvervinna.
Kanske tarfvades någon uppoffring af dem, som skötte » rörelsen », ty telefo- nisterna ha ju inga kapital att aflöna med, men om arbt-tet fördelades på flere frivilliga, kunde det väl ej bli så tungt?
Jag tänker mig, att det möjligen i Stockholm skulle kunna finnas några burgna, unga flickor, som ville taga sig an detta värf, sedan först äldre, erfarna personer hjälpt till att utstaka pla- nen.
Och kommer saken en gång under diskussion, tror jag nog, att Idun, som alltid brukar vara tjänst- aktig, vänligt öppnar sina spalter för inlägg i frågan.
BIPED.
ELDSVADA I EN AMERIKANSK SKY- SKRAPARE ».
O FTA HAR MAN från den stora republiken på andra sidan Atlanten hört förtäljas om de skyhöga byggnader, som uppföras i storstä- dernas centrala kvarter, de s. k.
» sky-scrapers », » skyskraparne ».
Den väldigaste af dessa bygg- nadsvidunder är nyligen fullbordad i Newyork, Park Row palatset, som med 29 våningar är 390 engelska fot högt.
Hela byggnaden har 950 rum, 2,095 fönster och 4,000 invånare.
Byggnadskostna- derna ha belöpt sig till 24 millioner dollars.
Brandkårer och brandförsäkringssällskap ha länge hyst sina betänkligheter mot dessa väldiga Babels- torn, enär i händelse af eldsolycka vattentrycket i
— 7 — de största ångsprutor icke förslår att nå de högre våningarna.
Hittills hade dock ingen större elds- våda timat i någon af » skyskraparne » och kunnat bekräfta farhågorna.
Det var därför den eldsvåda, som utbröt i ett dylikt väldigt palats vid Broadway i Newyork och af hvilken vi här efter en ameri- kansk tidning meddela en afbildning, väckt särskild uppmärksamhet.
I det stora hela bestod den.iätte- lika byggnaden, tack vare sin eldfasta konstruktion af nästan uteslutande järn och sten, profvet godt.
Men sprutorna nådde ej längre än till 16e vånin- gen och brandmanskapet måste inifrån upptränga till de högst belägna etagen.
Det var ett hemskt imponerande skådespel, då i nattens mörker hvarje fönster i jättebyggnaden " lyste som öppningen till en glödande ugn, och det lefver nog länge i de tusentals åskådarnes minne.
IDUN iimiiiiiiitnii vår konung, hvilken i lördags fyllde sina sjuttio år.
Idun vill blott påpeka att här i hufvudstaden ha vi en gammal dam, som i sitt rojalistiska hjärta fröjdas åt denna samstämmighet med majestätet.
Det är änkefru Elise Nomell, änka efter grosshand- laren J.
A. Nomell i Uddevalla, på sin tid innehaf- vare af det vackra säteriet Wese i Bohuslän.
Blif- ven änka flyttade fru Nomell till Lysekil, där hon åt sig uppförde en villa.
Här sysselsatte hon.
sig med små konstnärliga handarbeten, af hvilka vi sågo prof på Stockholmsutställningen 1897.
Hon har äfven vunnit pris vid utställningar i London och Edinburg.
Då konungen fyllda sextio år, upp- vaktade fru Nomell honom, som med vanlig älsk- värdhet mottog sitt årsbarns vördnadsfulla lyck- önskningar.
Fru N. hade ämnat att icke heller försumma den sjuttionde årsdagen, men nu svika krafterna den gamla, och dessutom var ju äfven konungen opasslig.
H y l i n &amp; Css FABRIKSAKTIEBOLAC = " TVÖDENS SKÖRD.
Den 14 dennes afled i sitt hem å Slottsmöllan vid Halmstad efter tre må- naders sjukdom fru Carolina Margareta Wallberg, i. Bredberg, i en ålder af nära 74 år.
Den aflidna, som genom sin ställning och sin karaktär intagit en bemärkt ståndpunkt inom samhället, var en god och välvillig husmoder för sina många underhaf- vande samt öfvade i tysthet en omfattande väl- görenhet.
Hon skulle den 19 mars kunnat fira sitt guldbröllop med sin make, fabrikör Isak Wallberg.
Fru Wallberg sörjes närmast af efterlefvande make och sönerna fabrikör Alfred Wallberg i Halmstad och Hugo Wallberg, chef för en klädesfabrik i Fin- ls«nd, samt en dotter, änka efter grosshandlaren Collin i Stockholm.
— Efter ett par veckors sjukdom afled den 16 dennes i hufvudstaden en af Klara församlings äldsta medlemmar, fröken Margaretha Elisabeth Charlotta Ring.
En åldrig syster står jämte brors- barn och amira släktingar sörjande vid hennes bår.
För en äldre generation var fröken R. bekant på grund af det välkända familjepensionat, hon jämte sin syster under ett par tiotal af år höll och där en mängd nu på olika banor verksamma personer haft ett hem.
Hjälpsam i det yttersta med de ringa tillgångar hon ägde, efterlämnar hon ett vän- J^UNGL.
TEATERN har, som vi i föregående num- sällt och fridsällt minne.
mer nämnde, återupptagit Webers fantastiska opera » Oberon », hvilken under förra veckans lopp TRS BLOOMFIELD H. MOORES BEGRAFNING gafs för trenne fulla hus, senast i fredags, till hvil- M ägde rum i London i all enkelhet i onsdags.
ken föreställning statsråden, riksdagens samtliga Bland begrafningsgästerna märktes envoyén grefve ledamöter samt stadsfullmäktige inbjudits, och hvar- Carl Lewenhaupt med grefvinna, grefvarne Reinhold, vid stora foyern för första gången öppnade sina Clarence och Eugéne von Rosen, ryttmästaren Hol- portar för allmänheten.
— Af de uppträdande i terman och juiis fil.
kand. Harold Bildt.
denna opera, hafva vi förut framhållit fru Östbergs De amerikanska tidningarna innehålla utförliga (Rezia) och hr Ödmanns (Huon) förträffliga presta- biografier af mrs Bloomfield Moore, som åtnjöt stor tioner.
Utom dessa förtjäna särskildt nämnas frö- popularitet i Amerika som romanförfattarinna.
Det ken Thulin (Fatima) och hr Lemon (Scherasmin).
uppgifves, att mrs Moores man, som dog 1878, Titelpartiet, som är skrifvet för tenor och förut ut- efterlämnade en förmögenhet af fem millioner dollars.
förts af hr Strandberg, återgifves nu af fru Lind- Mrs Bloomfield Moore tog en liflig del i kvinno- berg, men med allt erkännande åt denna framåtgå rörelsen och skref en mängd artiklar i sociala ämnen ende sångerska måste vi dock föredraga det förra under signaturen » Mrs Clara Moreton ».
Hon gaf ock arrangemanget.
Fröken Edström (Puck) bör med all- bort mycket penningar till välgörande ändamål.
ra snaraste, innan det blir för sent, bemöda sig om 1 Det är nog troligt att det finnes ett A PROPOS!
flertal åldringar i vårt land, såväl kvinnor som män, hvilka kunna glädja sig åt att vara födda, icke blott samma år, utan till och med samma dag som ett bättre sångsätt.
Något så grumligt och oklart, som hon härutinnan presterar, bör ej få förekomma.
— Operan går för öfrigt i sin helhet mycket bra under hr Nordqvists ledning.
KONGL.
HOFLEVERANTÖR.
= U T S T Ä L L N I N Q S T V Å L A R: Viol, Hyacinthe, Heliotrope, T H E A - R O S - P A R F Y M prisbelönta vid i8gy års Syren m.
FL.
M. f l.
utställning med GULDMEDALJ 8 1 m i L L ALLA BARMHÄRTIGA MÄNNISKOR som - * - lyssnat till mitt upprop att lämna bidrag till den olyckliga 16-åriga soldatdottern Helga Fast, som vid AVretstorps järnvägsstation mistade båda fötterna, får jag härmed frambära mitt hjärtligaste och inner- ligaste tack, under tillkännagifvande att de bidrag, som till mig influtit, denna dag utgöra tillsammans ej mindre än Kr.
6,836:77 uti 555 bidragsposter, och då dessa medel med förut i Örebro insamlade jämte de bidrag, delvis sådana årligen, jag ytterligare har löfte om, äro fullt tillräckliga att betrygga flickans framtid, så får jag därför härmed vördsamt anhålla, att då det tyvärr på många andra håll finnes så mycken nöd att lindra och elände att afhjälpa, offervillig- heten efter detta torde gå ut öfver andra olyckliga och hjälpbehöfvande medmänniskor.
Så snart alla med insamlingen för Helga Fast förenade angelägenheter hinna ordnas, kommer offent- lig redovisning att aflämnas i Örebro Tidning.
Motala den 15 januari 1899.
Med hjärtligaste tacksamhet Ödmjukligen Oskar Gylling.
1899.
Försäljcs i våra butiker I ?eg:eririg:sg:at£ii-i — Y e a t e r l å n g r ^ e i t e i n i ö.
A.
T.
64 69.
A.
T.
24 97.
11 samt hos alla finare fiarfyiuhandlare i riket.
IN 1 11 1 IT 1 II O IN TTjRAMATISKA TEATERNS senaste nyhet, en tysk fars benämnd » Kloka Käthe » af en hr H. Oiden, kunde sannerligen gärna ha fått stanna på den hylla, där den säges ha hvilat nu redan i några år.
Det är mycket möjligt att den kloka unga damen under fru Ellen Hartmanns dagar och egid kunde ha vunnit några lättköpta segrar öfver den goda Stockholmspublikens, inför denna sin gunst- ling, alltid obefästa hjärtan, men nu — nej, nu går det inte!
Och det trots att fröken Tidell sanner- ligen gjorde allt hvad begäras kunde af titel- och hufvudrollen.
Trots att hr Bceckström som hennes kära onkel och chokoladfabrikant bredde gifmildt af sin bonhomies försonande skimmer öfver de oiden- ska plattheterna.
Trots att fröknarna Klefberg och Bäckström, hrr Ekelund och Johanson ärligen mö- dade sig att spela » Söder » vid Kungsträdgårdsgatan.
Litet klappade man förstås — när klappar inte den snälla premiérepubliken på Dramaten?
— och litet hyssjade några af de elaka herrarne, som sluppit in af misstag.
Men det var just som publiken med gladt gny rusade mot utgångsdörrarna.
.
Så det hörde nog inte den ärade direktionen.
f R Ö K E N THORA HWASS gaf den 10 d:s soaré i Vetenskapsakademiens hörsal med biträde af hrr Neruda, Zetterqvist, Bergström och Sandqvist.
Tillsammans med dessa utfördes Brahms ' tredje piano- kvartett, hvars undersköna adagiosats verkade sär- skildt anslående, samt Schumanns aldrig för ofta hörda pianokvintett, där alla satserna framkallade det lifligaste bifall från den talrika publiken.
Båda dessa kammarmusikstycken erhöllo ock ett alltige- nom mönstergilt utförande.
Soarégifvarinnan ut- förde dessutom Bachs kromatiska fantasi och fuga på ett sätt, som visade att hon ytterligare tagit ett stort steg framåt såväl i teknik som uppfattning och förståelse.
Det var sålunda en i alla afseenden njutningsrik afton.
JjR SVEN SCHOLANDER, den outtröttlige, har hittat på ett nytt slag af soaréer, nämligen vis- och sagoaftnar för barn, och att han äfven på detta område, följande regeln det bästa åt barnen, rönt en af gjord framgång, därpå har han fått tillräckliga bevis i de lysande blickar och det glada bifallssorl, som under trenne aftnar mött honom från de full- taliga ungdomsskaror, som med förtjusning lyssnat till hans föredrag i K. F. U.
M:s hörsal.
Program- men hafva upptagit sagor och visor af soarégifvårens fader, prof. F. W. Scholander, belysta af präktiga skioptikonbilder, samt åtskilliga af hans populäraste sånger från föregående soaréer.
äfvensom s v a r t, h v i t t och k u l ö r t H e n n e b e r g - S i d e n från 6 5 ö r e till k r.
1 6: 4 5 pr meter — släta, randiga, rutiga, fasonerade, damast etc. (cirka 240 olika kvalitéer och 2,000 olika färger, mönster etc).
jBaUSiben 65 öre Christianstads Hushål sskola j Hushålls-Skola Siden-Damast fr. 9 0 ö r e — 1 6, 4 5 S i d e n - B a s t t y g e r pr robe » kr.1 2, 3 0 — 5 8, 8 0 S i d e n - F o u l a r d e r, tryckta, n 8 5 ö r e — 3, 8 5 pr mtr.
Siden-Armures, Monopols, Bal-Siden Siden-Grenadiner Siden-Bengaliner Cristalliques, fr. 6 5 öre — 1 6, 4 5 » 9 0 öre — 8, 6 5 » kr.
1, 7 5 — 8, 3 5 Moire antique, sidentyger till t ä c k e n och f l a g g o r etc. etc. t u l l - o c h p o r t o f r i t t i h e m m e t.
— Profver och katalog med omgående.
— Dubbelt brefporto till Schweiz.
Duchesse, Princesse, Moscovite, Marcellines, S i d e n - F a b r i k e n Landtmanna- &amp; Kredit- 1 Mynttorget pr m t r — f r å n mina e p a f a b r i k e r - (K.
F r u kassan N:r I kr.
1 6: 4 5 Stockholm.
Depositionsränta 5 % Sparkasseränta 5 % A hvarje sparkassebok kan lyftas intill 1,000 kr.
i månaden utan uppsägning.
meddelar åt bildade flickor undervisning och öfning i enklare osh finare matlagning, bak- ning, syltning och inläggningar samt öfriga inom ett hem forekommande göromål.
Elever I emöttagas när som hälst och närmare upplysningar lämnas af Fru M a t h i l d a C h r i s t i e r s o n, Christianstad.
(G.
A M.
43912) &amp; G.
H e n n e b e r g, K.
S T I N A Z u r i c h.
Hofleverantör.)
R O D E N S T Ä M S H u d i k s v a l l.
Läroämnen: Matlagning, kläd- och linnesöm, strykning, handarbeten m. m.
Vårterminen 2 6 jan. — 25 m a j.
* P r o s p e k t pa begäran.
(S.
T.
A.
55806)
Doktor C a r l F r i t z ell.
Invärtes och barnsjukdomar.
Hvardagar kl. 10 — Vall, V ^ - V r f.
Sön- och hälgdagar kl. 10 — 11.
Allm.
tel. 58 98.
K v i n n l i g Sjöquist Drottninggatan 68, Sthlm.
Tandläkare Aktiebolaget S t o c k h o l m s H a n d e l s b a n k s Notariatafdelning vårdar under bankens garanti alla älags värdehandlingar, uppsätter Dch förvarar testamenten, kontrakt m. m. samt granskar handlingar.
E B L L Bantzen, 5 JaJcobsgatan 5, StocJcholm.
tfäfskola i Örebro.
Ö S S ^ i — uppsättning if alla för ett hem lämpliga väfnader i van- ig väfstol från 4 till 10 skaft, skånska all- nogeväfnader, damast m. m.
» Praktisk V ä f b o k » å 3 kr.
sändes mot ifterkraf.
OBS.!
För såvida statsanslag också för tr 1899 beviljas, lämnas kostnadsfri under- visning åt 10 elever under 3 mån.
Ansök- lingar insändas till undertecknad före 15 ébr.
Nina v. Engeström.
B a n y u l s Trilles.
Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommenderad!
af många hrr läkare.
Pris pr butelj kr.
3,50 hos H ö g s t e d t &amp; C:0, Stockholm, Axel Sjöberg, E a Christiania Grädd-Margarin Guldmedalj vid Stockhoirasutställn.
1897.
Guldmedalj Bergen IS98.
I smak som finaste bordssmör.
Tillverkad mder statslig kontroll.
Pasteuriserad gräd- le och mjölk.
Bakteriologisk undersökning: f råvara och färdigt fabrikat.
Högsta kva- ité är märkt S. O. M. i stora röda boksläf- er å lådan.
Generalagentur och nederlag i Stockholm r N.
J. Sehlberg, U Stockholms Kaffe-A.t * tiebolags lutubikaffe Levertin, P Stackho ms K affe-Ah- J. F. G. Keyaer, tiebolag, M e d a l j e n Kontant 510,000Kronor till minne af Konung Oscar II:s 70-års-dag den 21 jan.
1899, säljes hos de flesta Bok- handlare och i Cigarraffärerna i riket samt i parti hos John xTÖbergr, Finspong, och Tenn- &amp; Metallförädlings Akt.
Bol., Agne- gatan 10, Stockholm.
Medaljen kan erhål- las i silfver ä to.
15, i brons ä to.
4 och i brittaniametall ä to.
1: 50.
Vid parliköp rabatt.
(S.
T.
A.
55592) fördelade i 8, 2 2 3 vinster 50,000, 10,000, 5,000, 1,000, 500, 100, 50 o c h 20 \ ronor utlottas, den 1 Maj 1899.
Pris för lottsedel 10 kr., till landsorten mot i n s ä n d l i k v i d v i d h v a r j e r e k v i s i t i o n åtföljd af 40 ö r e (till Skeppsbron 24. rek.
porto och dragningslista).
Hela behållningen tillfaller Nordis.a Museets Byggnadsfond.
Ekström &amp; Iloflund, ios Santalmissionens i ^r^ m m Broken Orangre Pekoe ä 6:40 pr kg.
f l o f d i s k a 1 Nästan omedelbart ' färdigt för servering.
J fc Drygast.
Vi enna prima sort oblandad are pr kilo än vissa andra firmor.
^ - B « J W a s e e t s Bergmans MÅLARSKOLA uottagas elever i Porslins-, Olje- och Akva- dlmålning.
Humlegårdsgatan 10, 3 tr. grund af TNG DAM, som flera år idkat musikstu- J dier, gifver samvetsgranna pianolektio- er för nybörjare.
Svar till » Intresserad », luns Exp, (68) OS UNG FLICKA af familj, elev i Ric- li hard Anderssons pianoskola, önskar mu- k.elever.
Priset moderat.
Rekommenda- oner finnas.
Svar » Till 99 » torde inläm- is å Iduns kontor.
(90) 18-ÅRIG, F A T T I G FLICKA, som j under 4 ä 5 års tid idkat fiolstudier och i saknar medel till studiernas fortsättande, inder sig härmed i en ödmjuk begäran till igon välvillig person om hjälp, antingen .i kontanter eller uti fri bostad och vivre i lfvudstaden, eller åtminstone en mycket 11ig inackordering därstädes.
Svar utbedes 1 » Tacksam viola », Iduns exp.
i är Sveriges enda kjulsportstidning och innehåller en mängd läsvärda och upplysande artiklar af stort intresse för både hjulryttare och hjul » ryttarinnor.
— Nya uppfinningar illustreras och beskrifvas.
Redaktör är e. o. Karnmarskrifvaren Anders Roswall, hvarjämte bidrag lämnas af Fil.
Kand. Natte Flygare (Ture Ström), Carl Hanner, signaturen » Lennart Hennings », Fil.
Kand. Valdemar Langlet, Adolf Öst- berg, Per From, Lars From m. fl.
OBS.!
Prenumerera på posten!
(G.
75111) Kinderna rten.
Tvänne lärarinneelever mottagas till inst.
vårtermin 14 jan. — 27 maj.
Sökande böra hafva allvarlig håg för sitt kall samt prak- tisk duglighet Betyg erhålles.
Vidare med- delar Föreståndarinnan för Kindergarten o. Förb.
Samskolan, Kommendörsg.
25.
(24) Originellaste fantasimöbel i fornnordisk stil för glödbränning ell.
målning.
Pris omå- lad kr.
25, stopp- ning af soif- o. stol- sitsarne ökar 10: 50.
Målad i hvitt och guld, stoppad 50 kr.
Målning i önskade kulörer verkställes.
VAF-BOK, innehållande 60 olika bindningar jämte prof för hvarje sort samt uppgift om groflek på väfsked och garn till varp och inslag m. m., innehåller prof å (Försäljn.-raag.
27 Beridarebansg.
27, Sthlm.)
herr-, dam- och barnkläder i bomull och ylle, duk-, täck-, möbel- och gardintyger, Jj&amp;r^ * C ^ ^ € ^ - v - % C ^ C C C hvita och kulörta mattor, bolstervar samt alla sorters skånsk väfnad m. m.
Kan med lätthet väfvas af hvar och en som väfver A g e n t e r 2 skaft.
Vafves i vanlig väfstol från 2 till antagas för försäljning af och med 10 skaft.
Erhålles mot efterkraf af 8 kr., om bref med adress insändes till 1 Symaskinslampan ' Sun '.
H.
S., p. r.
(Rekommenderas som utmärkt med sina väfda prof af flera som köpt Väfboken, Insändt af tacksam köpare.)
K e x Billigast!
Säljes hos herrar Speceri-, Delikatess- och Kafferiandlande.
K E X.
dugligt p L A T S SOM VÄRDINNA eller hushålls- biträde sökes af ett bildadt, yngre fruniimmer med musikalisk begåfning, godt och vänligt sätt samt allvarligt sinne- lag.
Närmare genom K. F. U.
K, 46 Malm- sknnadsgatan kl i2 — 2 utom lördagj.
(100) JT v l,iN UNG, BILDAD FLICKA önskar Vi komma i familj pa landet eller i små- stad såsom lärarinna for mindre barn.
Svar till » 19 ar », Bretladan, nedra botten, Lilla Kyrkogatan 4, Göteborg, emotses tacksamt.
(Nord.
A.
- B.
6638) l / iN UNG, MUSIKALISK FLICKA af god Vi familj önskar plats i ett bildadt hem.
liar genomgått hushållsskola och är van vid alla husliga göromål.
Pa lön fäsles ej af- seende, men vill blifva ansedd som medlem af familjen.
Svar inom ö dagar till » G. », Helsingborg p. r.
(96) f i l I L L VÅREN önskas plats af en stadgad, J_ bilpad Ilicka med godt sätt, kunnig i husliga göromål och handarbete, van att arrangera i medelstort hushall.
Svar till » Brukstös ».
Gumaaiii annonsbyrå, Malmö.
G.
A.
M.
43881) L A T S som hjälp och sällskap uli god familj emot fritt vivre, önskar bildad musikalisk: ilicka Svar till » Ims », Iduns exp.
(73 P P A EN LANDTEGENDOM i Söderman- land önskas till våren en snäll och dug- lig hushållerska, som har förmåga att med ordning och omtanke sköta ett större landt- hushåll med alla därvid förekommande göro- mål.
Ben härå reflekterar torde sända sina betyg och rekommendationer, jämte om möj- ligt porträtt, till Fru I. Lundh, Magda och As-.
(93) T T V Å P E R S O N E R S HUSHALL önskas 1 en enkel, bättre flicka, kunnig i matlag- ning och öfriga inomhus förefallande göro- mål.
Svartcnsgatan 8 A, 2 tr. t. h.
(S4) N UNG FLICKA önskar komma som elev i prästgård eller annat bättre hem för alt lära ett hems skötande.
Svar med pris- emotses till » Ordentlig 1899-, adress S. GumEclii annonsbyrå, Stockholm.
(G.
240) E T VÅ å T R E V Ä L A R T A D E SKOLFLIC- KOR om 10 — 16 år kunna erhålla inac- kordering i enkelt, men godt hem, beläget i frisk skogstrakt, 2 timmars järnvägsresa från Stockholm.
Samvetsgrann tillsyn utlofvas.
Undervisning meddelas af van lärarinna i elementarskolans ämnen och musik.
Svar till » Vårterminen 1899 », ' Kohlsta, ' (.83) TidaJiolms Btuks Aktiebolag, Tidaholm.
Linghem U NG FLICKA önskar mot betalning se ett finare hems skötande.
Snarast svar till » 21 år *, Dagens Nyheters hufvudkontor.
(80) linnesömnad Ky metod, utan För småttingarna eddelas af bildad flicka.
Hvarje kurs (pris 15 kr.)
omfat- Lätta, nätta arbeten kunna rekvireras till r 1 månad, 3 timmar dagl.
Elev syr en- landsorten från Kindergarten och Förb.
Sam- ist eget arbete.
Karin Egnér, Nybrogatan skolan, Kommendörsgatan 25, Stockholm.
, 4 tr. Rikstel.
35 30.
(98) Priskurant sändes omgående.
(88) ickling.
* o pLATS ANTAGES NU GENAST af JT bildad ilicka, van vid inom ett större hem förekommande göromål.
Svar inom 14 dagar till Fritt vivre 99, Iduns exp., Stock- holm.
(92) l sjukdom in en finare broderiaffär i en af mellersta veriges större städer med endast fullt mo-; rnt lager få öfvertagas på mycket lämp- ga villkor.
Svar till » C.
A.
», adress S. um&amp;Iii annonsbyrå, Sthlm.
(G.
198) Indervisning r Tedepot, Trievaldgränd 2, Stockholm.
å b G ö t e b o r g s Mindre aromrikt.
Utmärkt hvardagste.
Insänd 40 öre i frimärken, så erhålles prof f önskad sort.
3 e r a d i a t o r s m ö r!
Pekoe å 5: 60 pr kg.
I Doktorinnan r Bäst!
(G.
74261).
sälja a l l t i d Q L o t t e r i Fredsgatan 32, S t o c k h o l m.
Märk!
3 ä 4 kr.
K bitti- ö p Santalmissionens E Gust.
Engstrand, 32 Regeringsgatan.
Pellerins E N UNG, ANSPRÅKSLÖS FLICKA, som ej håller sig för god för något slags Detta utmärkta medel, hvarigenom de svå- arbele, söker plats i ett hem att gä frun raste liktornar inom trenne dagar upplösas tillhanda i hushållet och tillse barnen.
Den och borttagas, försälj es å 1 kr.
pr sats i sökande har stor håg för husliga sysslor, är Stockholm endast hos C.
F Dufva, Drott- road af handarbeten samt äger cn god hand- L i f f ö r s ä k r i n s i n s p e k t ö r ninggatan 41, Göteborg A.
E.
" Wallerius &amp; stil.
Lön 150 kr.
Svar märkt » Lavo » torde C:o, Upsala Victor Söderberg Kungsängs- lämnas till Iduns exp.
(89) sökes af ett tidsenligt o c h i n a r b e t a d t l i f - gatan 1, Gäfle O. A. Johansson &amp; C:o N ANSPRÅKSLÖS, B Ä T T R E FLICKA, Mot 1 kr.
20 öre i frimärken expedieras kunnig i enklare matl.
o. något sömn., medlet till landsorten af agenten M. Malm- t örsäkringsbolag.
S ä r d e l e s f ö r m å n l i g a v i l l - ström, Upsala.
önskar plats nästa månad som hjälp i hus- Svar till » Maria », Upptäckten af detta medel härmed förord hållet.
Goda rekom (85) anmälts i Svenska läkaresällskapet af dess Allm.
Tidn - kont., Gäfle.
kor.
Iduns redaktion anvisar.
dåvarande ordförande herr medicinalrådet och förste stadsläkaren i Stockholm A.
G. ILDAD 25-ÅRS FLICKA önskar plats i Carlsson, som äfven med särdeles välvilja akladt hem såsom skrifbitr.
eller säll- Neutrala Kärntvål till ylletvätt och och nit befordrat detsammas tillgodogörande skap.
Van att bitr.
häradshöfding.
Svar för allmänheten.
Lars M o n t é n s Oleintvål till linnetvätt användes lämpli- till » 73 », Örebro p. r.
(81) Bland den stora mängd intyg Öfver dess gast sålunda: värde meddelas endast nedanstående: Ä R A R I N N A, undervisningsvan i sv.
äm- nen, språk o. musik, önskar plats i tref- Fabrikör A.
W.
Möller har här i hospita- &gt;V2 kg.
tvål kokas i 2 liler vatten; när tvålen är upplöst, tillsättes underom- let gjort experiment med användning af en lig familj.
Goda betyg och rek.
Svar till röring 20 ä 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning neddoppas plaggen.
honom egen metod att upplösa och Borttaga » 98 », Örebro p. r.
(82) Vid ylletvätt böra såväl lösningen som sköljvaltnet hafva 36 å 38 grader. » liktornar.
Då det fabrikat, som han därtill Finnas hos de flesta specerihandlare samt i mina butiker.
använde, visade sig frambringa den åsyftade Ä R A R I N N A, 23 år.
musikaliskt bildad Silfvermedalj i Köpenhamn 1888.
Gnidmedalj i Stockholm 1897. verkan, får jag härmed meddela honom mitt och med bra sångröst, äfven kunnig i N:r 19 Stora Nygatan.
— N:r 29 S-t Pattlsgatan.
vittnesbörd om metodens goda resultäter.
hushållsgöromål söker plats i välbergad I) et Kongelige Frederiks Hospital, fjänstemannafamilj för att gå frun liUhanda.
Ofverkirurg.
På lön fästes mindre afseende blott att få Herr A- W.
Möller har å kirurgiska af del- deltaga i allt hvad som tillhör ett godt hus- ningen af K. allmänna Garnisonssjukhuset hålls skötande.
Om barn finnas, är villig V i d S t o c k h o l m s G a s v e r k med ett af honom uppfunnet lösningsmedel, att undervisa i vanliga skolämnen och mu- utan smärta för patienten, fullständigt bort- sik.
Svar till Anna Holmlin, Järnvägsgatan f örsäljes: tagit ett större antal liktornar, hvilket här- 20, Örebro.
(79) med på begäran intygas.
till- förordnad sjukhusläkare- n i / P A C C S f l I / nl / C afhämtning a 85 öre pr hl., N UNG, bildad, musikalisk flicka önskar Herr A.
W.
Möller har på mig använd t plats i familj, är något van vid kontors- ett af honom uppfunnet sätt att borttaga lik göromål.
Svar till » Elisa », Tidningskont.
UIVI U u u u U IIUIVO i plomb, säckar, hemkörd och uppburen, å 1: 10 vr hl.
tornar och därvid fullständigt lyckats; och Kommendörsg.
15, Stockholm.
(102) får jag således rekommendera hans metod H p f l C C f l H k O I / Q ^ f°åmtning ä 1 krona pr hl., såsom särdeles lämplig, enär den är både N 19 A R S FLICKA från Skåne önskar smärtfri och oskadlig samt kan utan ringaste komma till glad bättre familj i Stock- I \ l U v O U l l IVUlxO i plomberade säckar, hemkörd oeh uppburen, ä 1 10 pr hl.
men för ens sysselsättningar användas.
holm, där ungdom finnes, för att deltaga i amanuens vid Serafimerlasarettet.
husliga sysslor samt lära laga mat.
Villig Ätt herr A.
W.
Möller å Serafimerlasaret- att betala 300 kr.
om året.
Svar till A.
N., tets kirurgiska afdelning medels ett af ho- Iduns exp.
(101) nom uppfunnet medel hastigt och utan smär- O a k t a d t k a l l e n u ä r b i l l i g t, ta borttagit liktornar å flere där vårdade pa- NG FLICKA önskar sig plats att gå tienter, varder härmedelst på begäran inty- frun tillhanda.
Sökande är förut något så bör ni dock betänka att det är mycket skadligt att dricka det enbart, synner- gade d. v. underkirurg vid hemmastadd i matlagning och husliga göro- ligast de billigaste sorterna, hvarför det är nödvändigt att till vanligt kaffe blanda Serafimerlasarettet.
mål samt något sömnad.
Svar sändes till en hälsosom haffeti 11 sättning för att undvika kaffeförgiftning, och det är af pro- Undertecknad, som af herr A. '
W.
Möller Maja, Karlstad p. v. (93) fessorer och läkare erkändt att blifvit behandlad för liktornar, får härmed blandadt till kaffe gifver den hälsosammaste, billigaste och mest välsmakande vitsorda, att hans metod är särdeles god, i LATS SOKES af f. d. lärarinna, som se- kaffedryck.
Detta intubikaffe säljes i hvarje välordnad speceri- och diversehandel det att liktornen inom kort tid borttages utan nare åren haft plats i lamilj, dels som i paketer ä 25 och å 10 öre, men bör man akta sig för alla värdelösa efterap- smärta och olägenhet.
med- d i r.
hushållet, dels i sömnad, och ön- biträde ningar, som gå under namn af äkta, prima eller andra benämningar, hvarför man bör efterse att å hvarje paket är tryckt firmans namn, I ofvanstående instämmer till alla delar skar nu plats där hjälp behöfves i sömnad och handarbete.
Kunnig i kapp-, kläd- och samt dess fabriksmärke med ordet » Patent », ty endast dessa äro verk- med.
doktor.
linnesom Svar till » X.
Y. », Arkelstorp p. r. ligt äkta och garanterade att innehålla ett hälsosamt och godt fabrikat.
Liktornslösningsmedel.
Gr ef magnigatan 10.
% «L T J A R N F R Ö K E N.
En bättre flicka, frisk, _ D barnkär och ordentlig, något kunnig i sömnad samt villig sköta mindre barn, kan erhåller plats nn genast i godt hem i Göte- borg.
Svar^ med uppgift å referenser, löne- vilkor och ålder samt fotografi torde insän- das till » M, S.
D.
B.
», Iduns Expedition, Stockholm.
(60) Osk, H.
A. Heintz (S.T.A.066992) a » a -- ^ a.
•&gt; - &gt; ^ f Göteborg.
J » i * ... ... -.
yr " ^ Frimärken af ungdoms- ochbarn- b ö c k e r från T T F R U N T I M M E R, som genom mång- årigt lidände lätt sitt nervsystem angri- pet, skulle mycket önska att linna god in- ackordering i aktadt hem i Stockholm.
Om inom den familj, som godhetstullt reflekte- rar häröfver, där blott finnes någon dess medlem som känner deltagande och har nå- gon erfarenhet i sådant hänseende, sä bör uppgiften icke blifva svår.
Vidare upplys- ningar lämnas med största beredvillighet om svar till Tacksam anlörvandt » inlämnas till Iduns exp.
• ' (103) E - jf^ för samlare och handlande billigast från G.
F A G E R S T R Ö M, Kalmar.
Ny prislista gratis och franko.
fifvPrSättninft uivei ö d i u i m y Kårsta.
f i a n s k a tyska eller.engelska utföres mot lågt arvode.
Svar till » Öfversättning 1899 ', Iduns exp.
DEUTSCHES PAMILIENPENSIONAT.
E N 18-ARIG, B Ä T T R E FLICKA van vid inomhus förefallande göromål samt äf- ven något vid klädessömnad, önskar plats i familj genast.
Svar väntas tacksamt till J.
Z.
, Forssa prästgård, Wadsbro.
(78) In Darmstadt finden junge ' Mädchen in fei- ner Familie liebevolle Aufnahme.
Der Preis jährlich mit Sprachunterricht 1200; Mark.
Ref. und Prosp.
durch Fräulsin Gufly Almqvist und Helfrid von Feilitzen,, Jönköping.
