# ID: svediakorp-per129
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1896
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,548
# sentences: 895
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


l: a haft.
1896.
DAGNY Esselde, Om brefstil och Fredrika Bremer som brefskrifverska.
E.
G., Eleonora Duse.
Avma Enufson, Nornan.
Uttwcctzcr: M.
C ..
Teckningar ur.
svenska adelns familjelif i. gamla tider af Ellen Frjes.
.
Internationella kvinnoförbundet.
Litteriira notiser.
Meddelande fran Fredrika- reme er-~örbundek För Förbundets medlemmar kr.
2: 50. pris pr grgång: {F ör icke medlemmar 4: 00.
-- p K, M. Lundbergs Dosiittningsmngnsin och Almednhls Fabriks Föi * siil Jniiigsiiingasi11 2 !Storiiyr3&amp;obriniien 2 STOCKHOLM.
Specialith: Linne- och Sangutstyrslar.
Största h&amp;mernnde lager af Linne- &amp; Bomullsvafnader: Duktyger, Handdukar, Näsdukar, Spetsar, Lakanslärfter.
Broderier, Färdigsydda Damutstyrslar, tillverkade B egen syatelier.
Priskurant O C?
~ pofver sii13.h fiCt117i0.
OrcZe~.
~iifi~ntler, zqqy&amp;e " le fill minst 25 kronor, levere~w.~ jXft rid ~iiinrimfe j&amp;rm.iip- d1m.
cinghitssfntion.
Doktor HEDDA ANDERSSON 38 Malmskilndsgatan 88..
Mottagningstid från och ined den 1 Nov.
hvardagar 12-2 helgclagar 10- Il f. m. Allm.
Tel. 82 99. e.
in.
Laderplastik.
Alla slags ~rei ' lit~g för liideimplnstilc siiljns Billigast hos - P E R F R O M, Stockholm, R 6 Ildiistersni,aue.e78~~cut~c~a 26 '.
OBS.!
Si~xiw, kiiiTvnr och skritiskor slipas.
- Hygieniska OBS.!
Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn, 1 ' risl) eliint: ~ af Driikt-Hefoi ~iifiirciiiiirreii.
Skodon tillverkas afven ' efter modern fason.- A l l t nrboto i i t f ö r e s iioggrriiiiit och af biiston i i i a t c r i e l.
Reparationer verkställas väl och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottningga.tan 52.
Nya H u s h &amp; l l s s k o l a n (för bildade flickor).
Griiiitlncl 1881.
FörestKiidariiiiin: Frö keii H. Crori i us.
Nya Huski~llsis~olans Mat sr alar Vestra Tradgårdsga ta n 19.
OBS.
!
Särskild matsal för friiiitiiiiiner.
x .n- T .l- G: Akta Undcrtecknadc som nnvsndt Herr Ascl ~ i t s t r t i i h s Collodin uiot liktorntw och Irylknölor, h Sunnit medlet fullt niotsvnr: ~ sitt iiiida- n i a, och kunna det derföre hos enhvar till det biista rclroiiiinen- clcra.
Binidi cicn 3 innJ 1686.
O C ~ af 1.
C.
Qeijer.
A.
I; a ' un~berg, Riidiiian.
personer sniu varit be- Unclertecknerl bepröfvadt me- sriirad i ~ f en inibied oirtor, Iinr del mot liktornar, genom ariv~ntlanclet: ~ f nUollodin * vartor, hudhardnad f r i n Apotekaren Herr Ascl Lit- striiin i Polun blifvit f r h dcin och nageltring.
hclt och hallat bcfri: id; hvarförc Obs.
alltid denna ln- j ?g ornn !iinnda incdcl hos enhvor registrerade etikett som till det biista reltoiniiiender: rr.
garanti ror varans akt- Motaln k Xylzyrlrc d.
27 aug.
het.
1586.
Auou * t Ax&amp;, Handlande.
COLEQDIN.
TiZlfiirlitligcrste tals Tusen- 8aIljes hos Parfym- och Bokhandlare i flaskor B (i0 öre och I 7 c ~ o n a.
Franko mot 1 7cv.
?O &amp; e.
A X E L L I T S T E b M,, PaZun.
TIDSKRIFT SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN UTGIFVEN AF STOCKHOLM AFTONBLADETS AKTIEBOLAGS TRYCKERI 1896.
Ör kapif alisf er, siirskildt fruntimmer, liar det Iähge varit F ett önskningsinål att kiiiiiia öfverliiinna vården af sina värdepapper och skötseln af sina affärer åt någon person eller iiistitiitioii, som ined absoliit säkerhet förenade punktlighet och noggraniiliet i utförandet af det anförtrodda uppdraget afveiisoin prisbilligliet.
En sådan institution ar Stockholms Enskilda Ranks Notariatafdelning (LiCZcc Nygcct ccaa 2 131, expeditionstid 10-41, soni iiiider garanti af St.ockliolins Enskilda Baiik åtager sig vård och förvaltning af enskilda peinsoners och kassors värdepapper.
Exeinpel 1.
Om en person hos Notariatafdelningen deponerar obligationer, iiiltasserar Notariatafdeliiiiigeii vid förfallotiderna kiipon ger och tillhaiidaliiller deponenten infliitiia medel.
Vidare efterser Notariatafdeliiii~geii utlottiiiiigar af obligationer och iiiideri ' iittar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad,, samt läninar förslag till ny pli~ceriiig af det ledigblifna kapitalet.
Exenipel 2.
O m inteckningar deponeras Iios Notariatafdelningen iinderi.ättar Notariatafdeliiiiigeii gäldenären därom att rantorila 5 in- teckniiigariia skola till afdelniiigeii inbetalas, livarefter de inedel, soin inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelniiigen att inteckiiiiigarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos afdel- niiigeii depoiiei.ad iiiteckiiing genom iiilderlåten förnyelse skulle förf alla, ersätter Stockliolins Eiiskildiil Bank.
cl~rigenoni iippkomnieii skada.
Förviu+igst~fgift: 50 öre för år pr 1,000 kronor af deposi- tionens värde, dock ej iiiider.
tv % Irroiior.
Förbundets byrå STOCKHOLM l a ~ n n a r upplysningar angående mbetsområden tillgängliga för kvinnor.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) Försaljniiigslokaler: n e d m Ootteiz, ei2, ta&amp; och tlSe ty.
iipp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörtla o, Svarta Ylleklädnii~gstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Schalar och Un~krlrjo-lar m, m.
I Observera.
' I Genom direkta fWbii: delse~ iued in- och utlandets föriiänista fabrikanter kan jag erbjuda i j ofvannamda artiklar bättre och billigare a11 nagou aii-?
nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor &amp; tt blifva öfvcr-.
tygad om fördelen att hos mig fylla sina behof af dessa i artiklar.
-- ----- ---- Profver t1 Riks-~e~l,,,26 1m8 -- -- på begaran,k9~e \ em626 ' k \ \ mn le \ &amp; N kostnadsfritt.
Om brefkonsten och.
Fredrika Bremer som brefskrikrare.
Esselde.
(Ofiillbordnd uppsats), 0in man ville bestaninia karakteren af en god brefstil, så kunde nian sägn.
a t t den måste främst vara pwsonl.iy, skledes ett troget uttryck af den skrifvandes individualitet.
Haraf kiinde då dragas den sliitst~tseii, a t t endast en verklig personlighet kan vara en god brefskrifvare, a t t det fordras karakter för a t t blifva en niastare i brefskrifningens konst.
Ocli ett sådant påstående låter nog försvara sig.
Dock ville jag clå tillägga det villkoret, a t t brefskrifvareii an- tingen inåste vara omedveten om sin egen karakter, och således äniiii befinna sig på den naiva st %ndpiinkten, eller ock ilara till hela sitt vasen så genomträngd af karakter, a t t lian aldrig tanker p&amp; a t t lian ager eller liar a t t göra gällande en sådan.
Hvarje skymt af ett af- siktligt framtradande - af ett iiiiderförstadt eller ined skolmästarens pekpinne betecknadt: » har ar jag !s eller:, Iiör p i mig!
s - upp- hafver den akta brefkarakteren.
I annii högre grad iipphafves denna af det rent opersonliga skrifsättet.
Bättre a t t borttaga öfverskriften: » Dyra viin !a: eller bBäste bror! » från en sådan skrifvelse och satta dit soin öfverskrifk: Afhafidling, disputation eller studie öfver det och det ämnet, den och den frågan, an att gifva skenet af ett förtroligt meddelande å t livad som a r kandt och sagdt, så a t t saga inför ett publikiiin eller med en förkiinsla af liiirii det skulle taga sig lit i tryck.
Värre ännu ar ett bref af allinänria fraser; a t t skrifva ett sådant bref till en, vän är a t t gifva stenar i stallet för bröd.
Sina egna tankar och känslor, stundens växlande intryck upp- fångadc af den egna själens spegel - icke af iibgon annans, vore den an mycket klarare och ofelbarare än vår; det erfarna, det innerst iipplefda; det akta, genuina, spontana s i i känsla soin tanke, i allvar soni skamt, kort sagdt: sig sjalf a r det man inkste gifva i ett bref,, om det skall inotsvara sitt andaniål.
Detta andainål ä r ju iiäniligen .N -
a t t ersätta det iiiiiiitliga sainspråket, det förtroliga tankelitbytet inanni- ska ocli mämniska eiiiellan.
At \ göra detta p$ ett osokt, enkelt och omedelbart satt är väl första villkoret för en god bre ' fstil.
Graden af denna godhet?
J a, den beror af niänniskans godhet.
Väl har den blott intellektuella begåfilingen, tankariies rikedom eller genialitet, infalleiis lätta flykt, skämtets iidd, en mycket stor betydelse för bref- stilen, ocli där det galler ett blott tillfälligt eller af nHgon yttre an- ledning frainkalladt meddelande äro dessa egenskaper till och med afgörande för brefvets värde.
~nneli&amp;llet blir då en bisak, som blott liar a t t bäras upp af den sinnrika ornamentiken.
Men i en förtrolig brefvaxling vänner emellan ar det onekligen främst styrkan och god- heten af personligheten, som bestammer brefvets värde.
D a r blir det ett karalrtersfel o111 tanke och känsla fattas, hafva de an blifvit er- satta af kvickhet eller ett yitligt beliag.
&amp; Jan kan fL] " sa bref af den alldeles olärda, soin vida öfvertriifla de snillrilcaste y istlar i den känslans äkthet ocli det uttryckets osökta beliag, soin iitgör själen i a11 brefskrifning.
A t t brefkoiisten, på shdant sätt fattad, kan indelas i oräkneliga arter och dito oarter, växlande d i t efter brefskrifvarens individualitet, de ämnen han afliandlar, karakteren af den person till hvilken lian skrifver, det säger sig själft ocli ä r en följd af den uppställda definitionen.
.
Brefkonsten är i sjiilfva verket den friaste af ' alla fria kon-.
ster, nien diirför ocksa clen lattast inissbriikade.
Hon skapar sjalf sin form i det ögonblick pennan möter papperet, lion behandlar med obegränsad frihet alla världens iiinneii, f r h barnets joller till männi- skoandens eviga spörsmål, frhn 1ivardagslifvet.s lustiga iipptAg till saml~ällslifvets dnnklaste gåtor, öfverspännande svalget emellan gyckel, och allvar, mellan det komiska ocli det siiblima, inellan realism och idealism, lätt ocli cljiirft, så s0111 ingen författare af skrået skulle våga.
Hon lyder blott iirider en enda lag, inen den ä r obeveklig: sariningens.
- Att vara sig sjalf trogen, det ar lifsvillkoret för brefkonstens idkare ..
Kanske ä r dock detta för v %r tids wanniskor.
lika svart som för skådespelaren, livillten tillsporde sin fästmö, o111 livilkeii af hans karalt- tersroller hon föredrog a t t lian skulle spela såsoni fästnian och vid Iieniies svar, a t t hon ville lian blott vore sig själf, förebrående iitropade: ~ h v a r f ö r jiist begära det omöjliga!, Dock utom de stora kraf brefltonsten ställer p5 den inre per- soiiliglieten liar den också vissa yttre förutsättningar.
Någon har uppställt dessa förutsättningar, den oiiinbäi.liga språkkunskapen obe- räknad i två liiifvudpnnkter: 1: o) ATiigot cttt skrifva om; 2: o) tid och 8 ',
.
ro att stitta detta &amp; igot på pajjperet.
Jag skulle vilja stryka den första punkten.
För en vaken, intelligent personlighet, f attas j u aldrig ämnen för iakttagelse.
J a, jag ville snarare påstå att öfverflödet af ämnen .- inängden af hvarandra jäktande intryck a r en star- kare hiiiiisko på brefskrifning an motsatsen.
Läkekonstens utsago har tillainpning * &amp; fveii på brefkonstens idkare: %Flera g å under i följd af omåttlig naring än af bristande iiärinp.
Ocksh &amp; r det fara värdt a t t den gainla, adla, genuina brefkon- sten i vår fjiiskahde tid dör nt.
Kanske skall den återupplefva i kndra former: men tills vidare ser det ut som vore tiden for mycket splittrad och människorna antingen alltfor jäktade .af intryck, som i ständig växliiig aflösa livarqndra, eller ock för hårdt bundna af arbetet för den inateriella utkoinsten, för att de skulle liinna samla sig nog.
för a t t kiliiana gifva sig sjalfva i förtroliga bref.
A r.
det så, d&amp; blir det oss af så mycket större värde a t t för- djupa oss i brefsnmlingar från förflutna lugnare tider, då vän medde- lade sig ined van, visserligen på ett .papper sh tarfligt a t t vi skulle finna våra skrifbord degraderade däraf, och med en postgång k ' l&amp;ng- sam att den skulle förefalla outhärdlig för våra fjäskande tankar; men också med ett lugn och ett stilla valbeliag, hvaraf våra ined blixt.tkg affärdade teleg~miartade skrifvelser ej bära ett spår.
Det vore frestande att söka iippställa en förteckning öfver olika arter af brefkonst och gifva prof på nhgra af dess yppersta alster; men detta skulle krafva inera studium och längre tid an jag kunnat # gna denna lilla af tillflllig * anledning frainkallade studie.
* Dock kan jag ej afhålla mig a t t gifva en och annan antydning.
S&amp; t. ex. vill jag erinra om Glistaf II Adolfs bref till Ebba Brahe, såsom i mitt tycke de vackraste prof af flvad ' man kunde kalla spontafi brefkonst, där kanslan omedelbart f r h Iijartat springer fram under pennan utan att stanna på vägen för a t t välja eller tveka om uttr.ycli.
Det rö- rande behaget af.
dessa uttryck ligger väl för oss till en del i den förfliitna tidens enkla, trohjärtade talesätt.
Jag har återfunnit sainina behag i bref från rensiiinade olärda kvinnor af allmogen, Iivilka bibe- Ii&amp;llit gamla tiders iittryckss&amp;tt.
Men till ännu väsentligare del ligger brefvens värde i iialten af den personlighet, soni skrifvit dein.
J a g vill liar blott anföra några utdrag ur dein ' i ' $ ": drag * Troligen ar denua lilla iippsats skrifven med tanke p i ett före- vid nbgot af Freclrika-Breineï-Förl~iindets smnkviim. " "
Se: Giistaf II Adolfs Skrifter utg. af C.
G. Styffe sid. 678, 684.
Walborne Fröcken, hiartans alldrakiareste frankia.
- - - Betrackten, att jag bär sorgen för Eder, och ändock iag f r h Eder måste skillias med kroppen skall dock hiertat och tanckan stadigt hoos Eder blifwa och effter thet iag befrucktar, att iag en tid lång måste Eder %syn och omgange mista, så hafwer iag welat theta blom- stret, som Tyskame Vergiest nicht mein kalla, Eder tillhanda senda, bediandes att I thetsanima för thes stora ringhet skull.
icke allenast ey welen förackta; utan thet uptaga med skdant hiärta såsom thet warder wisserligen Eder öfversandt~ - - - - - - - - -, Hie,rtans aller kereste fröken, iag hafwer med alsoni störste sorgli förnummit att H.
M. min fru moder sckal hafwa bannat Eder, min hiertans aller kgreste therförre hafwei iagn ey kunnat underlåta thetta bref medh thenna legenhet, Eder aff i t troget h i e ~ t a at til schriva och Eder bedia att I Eder icke för mycket bedröfwa, ntlian heller til fridts gifwa.
- - - - - 3Ien effter lyckan ar migi; så dryg11 (aller kereste fröcken) och iag görligen kan see at hon til migh aldeles.
ryghen hafwer ment tlierförre kan Jagh för thet trogna hierta sckuld, som iagh til Eder hafwer bnrit och ännu beliolla sckitl alt uthi min ytersta enda, Eder min hiertans kareste icke råda att I til licka Eder lycka med inin förspilla sckulle, uthan thet a r mycket bettre at sorgen henger hoss migh allena - - - - - - - - 20 Jnni 1613.
Det ar något n#rrtan om ett uttryck af en bland kan tillägna sig af den manlighet, desto större blir kvinligt vekt i dessa bref, so111 p %niinuer Tysklands pessimister, att ju mera en inan kvinliga karakteren, utan a t t förlora siii lian.
f: $ Kom sedan en tid d&amp; brefskrifningen bedrefs såsoin en talang och sålunda vann en hög formell fullkomning., men ock i iiiknga fall urartade till något konventionelt och pedantiskt eller tog ett omfång som öfverskred aess natur och bestämmelse.
M: me de Sdvignd ar kanske den yppersta representanten för brefskrifningen såsom beratti- gad korut, hvaremot längre fram hos en del af 1700-talets brefskrif- vare konsten fick för mycket öfverhandeii öfver det naturliga ele- mentet.
Dock ser man alltid karakteren, dar den fanns, bryta sig igenom de konventionella formerna, s&amp; i eminent mån hos vår Tho- rild.
Man lase blott det lilla brefvet som Atterbom anför, skrifvet i Lubeck 27 mars 1794: " Se P.
D.
A. Atterbom, Sl-enska siare och skalder, d.
5. s. 111-13.
Gud nåde mig, om jag skulleaskrifva efter andras .tycke och niening!
Det vore, att slitas i stycken.
.
eller också, att icke bli annat an en liten menings-spegel för alla sjalars små egna physiononiier.
En van, från Göteborg, skrifver: » Qvinnokönets natur- liga höghet ar det sämsta du liar skrifvitcl; hvilken ett-arks-bok jag sjalf dock laser, och laser om igen, soni ett kärleksbref.
Gud valsigne alla hiifvuden; men också mitt med!
J a g håller med 2 Rytame ».
(i tredje delen af Kritik öfver Kritiker) att jag ar jag.
Vore hvar och en det: s % skulle vi se i verlden flera människor och färre apfigurer.
.
Annars: livein ar då den, som skall bli nzodell-karlen?
Låt honoin först stalla upp sig, så få vi se.
Hdr passar utropet: lefve .frilieten!
Om jag skref det Ni och Ni och Ni och Ni tajnkte: så flck Ni, j11 - veta intet?
Nii skrifver jag det jag tanker; på det man må ha det nöjet, att läsa något nytt, och undra, och kmske vinna litet mera vett.
.
.
Den oinnainnde vill icke ha detta nöje?
Godt!
livad - - - - - - - kommer det 9nig \ rid?
- - - - - Från Thorild till Leopold ar blott ett steg.
Vi ha nyligen fått läsa ett af de yppersta profven på lians konst i brefven till Tegndr, sarskildt tacksagelsebrefvet för dedikationen af, Axel ».
Stockliolni den 22 Februari 1823.
Högvördige Herr Doktor och Professor!
- - - - - J a g tror ej, att inan sett hos oss en snbli- mare bit, än den lilla adressen;.
och livad sjalfva poemet angår, synes det mig fullströdt med all poesiens rikedom.
Kalla ej detta en krans, sådan, som tillfiillet iiiedgaf: det ar en bindel af diamanter, som blott liar det felet att icke tillhöra den panna, på livilken den blifvit fa- stad.
- Den lager, som af en konungs hand en gBng skänktes mig, ligger längesedan bladlös och förviss.nad; men de, hvarmed Franz6n ocli Tegndr omflätat mitt gainla liufvud, äro oförgfingliga och skola.
behålla deras grönska, så liiiige ' vårt sprak läses.
Emellan begge dessa stin %laiide snillen skall jag se mig införas i minnuts tempel, likasom iilan säger, att en from sjal föres af eng- larna i Abrahams.
sköt.
- - e.
.
i '.
- - - - - - - - - - - - - - _- - L e ej &amp; t mig, eller le fritt, blott tala ej d.eroin för nigoii; inen mig förekommer allt mer och] ner, som filosofien i allmänhet föga kant hitintills sin egen ratta iiatiir, som den för det mesta ej varit annat än ganila barns lek, och som en verklig filosofi annii återstod att göra.
Se dar en lång dröm att drömma färdig, livartill det yttre dagsljiiset icke stort göres behof; och dermed afven ett stort intresse för alla öfriga stimder af iiiitt iiattliga lif.
J a g vet ej hvad deraf k a n.
iippkomina för andra, men för mig skall det åtininstone tjena a t t rikeligen iippfylla den tomina tiden ocli att i dessa ämnen stadga niina egna tänkesätt.
Farväl %Ne, berömde vän!
Fortsätt med alltid lika framgång flygten till ett stort namn ocli odödligt minne.
Redan står målet ' " Ur Esaim Tegukrs ' Papper, se ' sid.
, 168-171.
nära.
Blott ännu en och annan utspänning af de starka, glansande vingarne, och det Br upphunnet.
Glöm ej derefter eller dessförinnan den gamle blinde, som med alla känslor af beundran, högaktning, väliskap och tacksamhet liar den aran a t t vara Högvördige B e r r Doktorns och Professorns ödmjukaste tjenare Leopold.
J a g kan ej afhalla mig a t t anföra Bfven ett par stycken af lians kvicka riinbref.
$5 den lilla fyr-racliga strofen, hvarined han beledsagada gkfvaii af sina skrifter till A.
31.
Lenngren " ': E11 terp, Poly mnia eller Klio!
(J a g vet ej livilket namn ni bär p % Helikon) Ned godhet tag emot af en bland aderton.
Det offer, lian bär fram för en ibland de nio.
Denna a r t af brefkonst finna vi drifven till sin spets i rini- bref vet till Grefvinnan Rålamb.
$ ' Poeten sig ej understår A t t störa möjligtvis er morgoiidröin, grefriniia, Pör a t t en ökad kunskap viiina Om lielsans tillstånd se ' n i g&amp;r, X e n livad poeten själf liar iiigen ratt att viga, Sig poesien tillåtet spår; Och skaldekonsten later fråga H u r konsten a t t behaga mår?
lieii ett annat skede inträdde och var redan laiige förberedt, då det fina och adla af brefkonsten stod kvar, medan inneli3let blef på en g h g djupare och enklare, sannare och mera innerligt.
Det var inom brefstilen samina, ' omslag som inom poesien.
Den nya skolan kunde i ena som i andra fallet göra sig skyldig till niissgrepp och diinkellieter: men den bildade dock en lycklig öfvergång från den kalla och tillspetsade akademisinen till innerlighet och natursanning.
; \ Ian jainföre t. ex. Popes brefstil med Walter Scotts eller Leopolds ined Geijers.
Tegii&amp; stod i brefkonst soni i diktkoiist utanför alla skolor, kvick och glansande iner au någon Pope eller Leopold, men själfs- våldig - som eii Byron och fylld af en djupare Weltsclimera än hans.
Innerliglieten,- ett hnfuuddrag i brefkonstens nya skola, liar dock i TegnBrs föga rim, kanske därför a t t den fiirutsätter en renare, mera liarnionisk Ijiidbotten an den store skaldens splittrade sjal erbjöd; inen en glödande lidelse, uttryckt i det mäktigaste sprak, tager dess plats. "
Se: B. d.
3 s. 277-78.
E. JIdinströin, Grnuddrngen af svenska vitterhet&lt;tiis historin,
E n särskild riktning inom det 19 århiindradets brefkonst repre- senterar Iios oss .Brinkinaii.
.
Till arten besläktad rnea den Wilhelm Hiiniboldtska och skiftande af intryck från både Tieck och Jean-Paul, liar den Brinkinanska brefstilen dock bib ' eliållit .mycket af denna till- .. spetsade form, denna afsiktligliet i uttrycken, detta hyllande af bref- skrifningeii såsoni konst, som tillhörde akademisinen.
Genom det ofant- liga omfanget af lians brefvaxling och den stora kretsen af hans vänner, torde lians brefstil öfvat ett omedvetet inflytande på mångn hans samtida, så, synes det mig, pb Beskow och pk några af hans tillbedda kvinliga korrespondeiiter.
&amp; h i marker detta inflytande, tror jag, företrädesvis p&amp; trenne drag: en öfverlägsen, ineii ej alltid osökt kvickhet, en ton af ridclerlig sentiinent .och en bristande inner- lighet.
Man kiinde kanske klassificera de båda Iiiifvndriktiiirigarna af ' svensk brefkoiist under tiden frkli 1.790 till 1840 .nied riibrikerna: den Leopold-Brinklnanska och den Geijerska.
I n o ~ kviiiiioviirlden .niöter man olika typer svarande inot såviil den ena soni den an ' dra af dessa riktningar: H ä r vill jag blott näinila tvenne.
Friherrinnan von Schwerin, som hel oc !i liållen tillhör den akademiskt-Brinckmanska karakteren, sanit Fredrika Bremer, livil- Iien lika afgjordt i inuerlighet soin i djup tillhör den nya skolan med Geijer i spetsen.
Frili: iian v. Scliwerins brefstil kHiiner iiutideil, s&amp; vidt jag vet, endast genom den 1883 utgifna sainlingen af bref till Tegnér; Fre- drilra Bremers genon-i hennes bref till Brinklpan 1830 - 43 samt till en väninna sista aret af hennes lefnad, n~edclelade i Tidskrift för Hemmet, ' " livarjainte den af hennes syster ntgifna biografien åtföljes af flera utdrag ur hennes brefvasliug.
De arbeten Fredrika Breiner iitgifvit i breflorm liwfva för min lilla öfversikt endast den betydelse, som formen gifve.r dem.
Hennes resebief äro skiifna eller omskrifria med tanke att publiceras och falla således utanför ramen af inin fi.amstallning.
Brefstilen i m Grniiiiariiaw, ypperlig i sitt slag och för tiden betecknande, är dock diktad.
För mitt.
lilla försök a t t utleta Fredrika Breiners egen personliga karakter s %som brefskrifverska Iiafva de ingen betydelse ocli ina alltså .liar lämnas asido. "
Se h g.
9 och 23..
' .Jag ar däremot i besittning af kalior till studium af Fredrika Bremers brefkonst, livilka ännu icke rarit för någon annan tillgang- liga.
Till mig liar nämligen blifvit sasom ett dyrbart lån anförtrodd hela Fredrika Bremers mer än trettioåriga brefväxling med sin lärare och van, rektorn, sedermera kyrkoherden Röklin.
E t t uttömmande stu- dium af denna ytterst innehållsrika brefsamling kan liar ej komma ifråga; jag liar blott sökt uppleta några af grunddragen i den karakter, som tillkommer Fredrika Bremer som brefskrifverska och belysa dem med utdrag af den nämnda brefsainlingen.
Jag behöfver icke här upprepa hvaa som blifvit offentliggjordt af redr rika Bremers historia; det kan icke vara okandt för någon svensk, som iihkar sitt folk och de mäktiga andar, som fört det framiit.
J a g vill blott erinra, hurusom E ' redrika Bremer efter en olycklig barn- dom förnötte sin ungdom i tvifvel och förtriflan under fåfängt sökande efter ljus ocli klarhet öfver förh %allandet mellan Gud, människorna och naturen så val som öfver sin egen lifsuppgift; hiis Iion slutligen ksmpade sig fram, ej till klarhet, men till undergif venhet, åt ervann en viss inre jämnvikt, började skrifva och slutligen framträdde sasoni för- fattarinna.
Inom kort gåfvo henne de första ~Teckiiingarne iir livar- dagslifvetr i synnerhet början af .Familjen H.,, namn och ryktbarhet i Stockh~lmsva~lden.
Betecknande ar å ena sidan formen af denim 1i5.11- ning sådan.
den visar sig i Brinkmans första bref, samt å den andra Fredrikas satt att upptaga hyllningen, Iivilket framgår af ett bref till den i Kristianstad bosatta systern samt af hennes svar till Brinknian.
* Brinkinan skrifver den 6 dec.
1830: Ej utan friilrtan att, såsom en objuden gast, finnas något oblyg och tilltagsen, griper jag i detta ögonblick till pennan för a t t upp- vakta en älskvärd och förtjusande s %ngmö, som visserligen ej kan nedlåta sig till e3 personlig bekantskap med alla dein, som hennes snille ingifvit vördnad och beundran.
Också har min önskan hittills ej gått längre, än att den obe- kante.
måtte af en bekant vän införas hos den berömda okända, och min ädle F r a n d n har lofvat mig denna vlnskapstjanst rs2 snart om- ständigheterna torde sådant medgifvai.
Xen i snillets och hjärtats viktigaste angelägenheter kan man siillan lita på nagon aniiau an sig sjalf, ocli således täcktes ni förlåta min ömma, kanske alltför.
otåliga längtan att personligen f&amp; uttrycka min tacksamhet för de skö- naste ' och heligaste njutningar den fosterländska vitterheten p i lång tid förskaffat niig.
- - - - - - - - - - - - - M - - - - - Se: Fredrika Bremer.
.
Sjelfbiogrnfiska nneckiiingar, href och efterlaiii D I. s. 156-159. iinde akriftr, ntg.
af Ch.
B-r.
. '
~TJnglaiiblicli!
Wie!
ein solclies Nädchen hatte mein Land und ich, lind ich erfah.r ' es lieiite m!
z ersten 1SIIa1? » Så utropade Don Carlos och fann sig dock bedragen!
J a g hter vet ganska bestämdt, på h e m jag tror.
En kvinriolistig behaglärd skönhet som Eboli, kan väl iind.er några ögonblicks samtal spela en frain mande person; nien en skaldinna, sådan som dessa » Teckningars » ar hon och ingen annan; hon ar i snillets lek och allvar likasom i alla lifvets förhållanden, öfverallt sann, oskyldig och trogeii sina inre in~ifvelser.
Se där, min ädla välgörarinna!
min tippriktiga trosbekännelse.
Jag ar stolt diiröfver, att - &amp; r vitterhet äger en sådan författarinna!
nien det är förödinjukande för våra konstdomare, att er första del sedan två år har kunnat lefva så i tysthet ibland dem, utan att någon har anat den blygsamma frainlingeiis höga börd och medbragta rike- dom.
Men också har ni så hållit er inom livardagslifvet, och där synas dessa herrar ej uppsöka diktens rike, utan förmodligen på storlef- naclens stenlagda borggårdc-r.
J a g smickrar mig med att kanna det bästa af alla länders vitterhet, och jag trot-sar dem alla, att i det af er valda slaget liafva frambragt skönare och sannare taflor, ej blott af verkligheten, iitaii äfven af den iirbildligrr värld, som lefver och andas inom oss.
- Hos oss liar, inig veterligen, ännu ingen, livarkeii man eller kvinna, med snillets genointrangande blick varmare upp- fattat lefvande händelser, eller ' med mera konstfärdighet färgskiftat deras gestalter, äfven i de husligaste småbilder.
Och allt detta med en så äkta, oinisskäiilig kvinlighet.
Af några ~fhvitska jiingfriir~ har jag vii1 hört: %Hon måste säkert haft hjälp af någon karl, någon &amp; d ».
Förlat dem: the veta ej hvad the saga.
Med gliidje hörde jag diireiiiot de mest träffande omdömen öfver ert verk, af en ädel och snillrik grefvinna, ej oviirdig att raknas bland edra själsförvanter.
Hon visade inig flere anstriikna stallen me.d de orden: D S där, ~ min van: hvad ingen af er artdra hade hittat på; tacken Gud om ni riktigt känna den egendoinliga förträffligheten af sidana; det kvinliga snillets heligaste iippenbarelser~.
Dock, jag ville ju ej gifva en förbättrad upplaga af Heimdals:!
: dopsedel.
J a g ville blott uttrycka min laiigtan och påiniiina Franzén om sitt löfte, att oin ni någon gång skulle komma till Stockholm, begära lof att f å föreställa sin vän hus vår gemensamma förtjusarinna.
Detta bref lainuar jag ini till honom.
Må han bättre an jag tala till min förmån.
Var nadig och barmhärtig och säg icke: nej!
Obekant l~älsning, djup vördnad och uppriktigaste tillgifvenhet.
v. B. Fredrika Brenier tillägger, när hon skickar systern en afskrift af detta bref: * En af J.
E. Rydqvist utgifven veckotidning som recenserat » Teck- iiingames. '
.
- - - - Hvilket ofantligt g r m n t bref.
- Och det skall jag nu skriftligen bessara.
Hiiru?
- det vet jzg ej anuu; men det skall du få Iiöra iiiista ghng.
- - - -- Hedda '!
: vill nödvändigt - skrifva af Brinkinans bref, på det att, säger lioii, du må f&amp; det färskt.
Färskt!
in&amp; vara, inen sockradt och kryddadt öfrer all liöfra.
Brinkinaii hade jainte ett bre£ tillsandt henne sina ~Taiikebilder !,.
Tv&amp; dagar senare besvarade Fredrika brefret, uttalar sin glgdje att genom hans skrifter liafva lärt känna icke blott den lärde och snill- rike inannen, utan ock den ädla, \ wiiilijiirtade inaiiniskan.
Hon förstår Iionom nu ocli hiiller af lionoin.
~ R l i f niin van!
» slutar lion.
~ L a inig r er sköna, glada, lefnads- vishet, lär mig Iiurii inan vid äldre &amp; r aiinu kan aga en barnasjäls friskliet och värme.
- - - Oiii jag får denna bön bifallen (blif min van!)
sb raknar jag pb a t t ej få så inycken grannlat soin hittills - den tynger mig.
- ocli sanningens dräkt är ju enkel ocli allvar lig.
Var god emot mig!
Var sann och därför - var sträng!
J a g beliöfvei det!
B Det var 29-åringens svar till (; O-hringen, den nya skolans till den gam1: t; kvinno-befrielsens unga apostel mottagande den aldrige, alltid ridderlige kvinno-tillbedjarens hyllning.
Yi kunde icke finna bättre exponenter af hvad jag kallat brefkonstens gamla och nya skola.
Fredrika Breiner innehade redan nu höjdpunkten af den bild- ning, soiii r a r åtkoinlig för den tidens srenska kvinnor, meii Iion kände val, a t t den icke var henne nog.
Hon hade språkrutin, lef- nadsvett och talanger, hon sökte insikt, retande och riiglrdning för sin ' tanke, lion sökte framför allt.
ljiis öfrer sin sjals viktigaste fragor, livilka väl kiiiide för ögonblick skjutas å t sidan, men aldrig tystas.
Och Iion fick livad hon sökte, d % lion 1831-33 vistades hos systern i Kristianstad ocli dar koin i beröring med d % varande skolläraren, magister Böklin.
H a n blef henne den vägledande, stränge, inen lian- gifne van lion beliöfde, och det ar brefvaxlingen med hononi, soin innefattar hennes egentliga historia.
Men det Hr nu icke den ädla kvinnans historia, utan blott en flyktig inblick i hennes brefkonst, som jag har ville framstiililla.
Den största svhrigheten liärvid ar stoffets omf %ng och rikhaltighet.
D i man kunde ösa med fulla liander af tankens guld och den öfverströin- mande godhetens källsprhng, s&amp; faller det sig s v h t a t t utminutera detta ädla stoff i snik portioner eller för a t t lämna bilden - det En sf Fredrika Breiners systrar.
blir svårt a t t af en trägen, under 33 å r oafbrutet fortsatt brefväxling, välja livad soin kan passa a t t meddela under en enda kort timme.
- - - -------- -------- Esseldes afsikt a t t i ett föredrag meddela några utdrag ur den Böklinska brefsainlingen blef till följd af inellankoininaiide hinder al- drig itförd.
(Det hade enligt manuskriptet varit beiines afsikt a t t saminanställa, deiisainina i tre hufvudpunkter: 1) Meddelanden fråii brefskrifvarinnans studier och inre lif; 2) Karaktersportratter och teck- ningar af liennes yttre lif; 3) Uttalanden i kvinnofrågan.)
I stallet insiniilte hon i den lilla skriften, w Till Fredrika Brenzers mirme 25 6.9. eftw 71e) zlzes dödo, nigot af det n adla stoff » som lagts i hennes lian- der.
.Brefntdragen däri voro dock mera ett påpekande af livad som skulle blifva den egentliga kärnan i den djupgående lefnadsteckning öfver Fredrika Bremer, soin upptog Bsseldes sista år.
Till denna lefnadsteckning, livars tredje liafte i dagarne utkoin- mit, få vi också hänvisa den, som vill lära kanna hvad Fredrika Bre- mer kunde vara ' som brefskrifverska.
Lasareu skall i de dar ined- delade brefven iried Esselde finna » tankens guld och den öfverström- inande godlietens kallspråiig~.
Den stora skadespelerska, som nyss gastat vår liufviidstad skulle skapa en fiillstandig revolution.
inom skådespelarekonsten, om det, so111 gör henne till den hon ar, kunde öfverflyttas på andra.
Men liennes konst liar ej s % fasta yttre foriner som Rafaels eller Mozarts, en ny stil eller skola blir ej så påtaglig i den sceniska fram- ställningskonsten soin i inåleri och musik.
Åtminstone liar hon själf ganska säkert aldrig bekymrat sig on1 någon skola; 1ivarke.n om att själf utbilda sig i nhgon aiiuaiis eller a t t lämna efter sig någon: ty.
kärnan i hennes konst (ocli den kärnan ninättara hela frukten) a r hennes eget personliga temperament, hennes medfödda genialiska för- inaga af sann och nobel inänniskoframstallning och en sådan läres icke.
E t t och annat smådrag kan attrapperas, hennes härliga, skif- tande väsen kan måhända hos nagon själlös efterbilderska gi igen som mandr, men det skall då knappast kunna kannas igen.
Och hvarje intelligent skådespelerska, soin tillfullo förstir det stora i Duses konst, skall utan tvifvel inse detta ocli afhålla sig från ett eftes- bildande studium, som en annan gång med en annan förebild, kan lämna godt resultat.
Sarah Bernhardt ar var tids stora skådespelerska, soni har bildat skola; hos henne finnas vid sidan af den rika begåfnin- gen så mycket yttre schosers, modulationer i den härliga stämman, raffinement i poser och toaletter samt en mängd nkgot löst tillfo- gade tekniska detaljer, som med en viss fördel kunna efterbildas.
Duse liar ock tekniska detaljer, karakteristiska toaletter och talande ställningar, men de är3o onpplösligt förenade med hennes egen pe&amp;onliga konst, de hafva sprungit fram därur, ur hennes intuitivt skapande begåhing, ej klistrats på utifrån af någon verklighetskopi- eriiig.
Vi hafva hört förtäljas, huru Sarah Bernhardt vandrat om- kring pk sjukhus för att studera sjukdomssymptom ocli dödsryckningar, ocli hennes koiist motsäger ej detta; ett sadant rykte har ingen velat berätta oni Duse, ingen, som sett henne, skulle sätta tro diistill.
Hon hopar ej dylika detaljer, soin tala tydligt o111 lidande ocli död, hon bara lider och dör helt enkelt, lider ined hela sin känsliga sjal ocli dör med bristande blick.
Det soin ställer Eleonora Duse ensam inom den konst hon utöfvar och som i någon mhn berättigar en jämförelse med konstartens öfriga, största », - något som annars alltid är förhatligt - det ar just detta drag af natur, af inifrån verkande själslif, som utmarker icke blott ' det konstnarliga resultatet utan afven - så liar itminstone jag fattat det -- hennes konsts tillblifvelseshistoria.
Flon gifver sig själf, sin egen ande - därför kan och bör man studera hennes konst för att beundra den, värmas och förbättras af den, men endast ett annat geni kan direkt lära nkgot af henne, ocli då endast plikten att lyssna till stämman i ' sitt eget inre.
E n pyrotekniker kan lära sig mycket af en illumination, ett fyrverkeri eller en mönster- teaters belysningseff ekter, men en soluppgång lär honom endast, a t t det ärioniöjligt för yrkesteknikern att upptaga kampen med de senklastes fenomen i naturen.
Ordet, geni, missbrukas af många, många hafva en allt för lhngt drifven obenägenhet att använda det, men har jag ratt i min
, uppfattning af Duses konst, torde ingen vilja neka, a t t det ä r detta,.
som bör kallas geni.
Den konstnär, som skapar så ur sitt eget inre ursprungliga och fiillödiga konstverk ined sanningen som sylte, är ett snille.
o c h det som härvid utmärker det sceniska geniet, det är, a t t fast den egna personligheten alltid hr inneliållet och den egna yttre manniskaii alltid är frainställniiigsii~edlet, blifva de olika konstverken så skiftande olika, s i skarpt individualiserade efter deii form som för- fattaren och konstnärens egen uppfattning af rollen gifva.
Man ser heiines rika, adla sjal .lysa igeiioiii Margnerite Gautiers kärlek ocli tärande sorg, Santnzzas obehärskade förtvifian och lidelsefulla hämnd, Cesarines kalla uselhet, Mirandolinas gladlynta, kvicka, öfverlägsna koketteri och IIIIagdas käcka sjalfstaiidigliet, soin råkar i konflikt med kärleken till syster och barn, d som dagern lyser igenom olikfärgade glasskifvor, alltid nya faigeffektei:, meii alltid sainma strålande, var- mande solljas.
Man känner alltid igen Eleonora Duses fina, nervösa, känsliga temperament, men nian ser konstnärinnan för Iivayje gång förvandla sig till rollens niänniska, den annars beständiga slitningen niellan författarens afsikt ocli skz~despelarens - frainställning är liar bragt i fiillltomlig liarinorii, inångeii g h g niåhanda sedan författaren, som tillhört en niinaii tid och iiatioii äii Iliise, fått maka i t sig, men resultatet är sanningen ' s ocli skönhetens Iiarinoiii.
Ty Duse liar vågat tro och visar, a t t af den fnllkomligast sanna inä~iniskoframställning blir ett skönlietsintryck fö: jdeii, orn inan ej blott fotograferar den yttre verkligheten utan gifvei.
lifsutveckling och sjalslif, hvad dem tillkoni- mer.
Och så begifver det sig, a t t hon i deu yttre formen upptager allt, hvad den djiirfvaste, realist » 1ta.n önska sig, och fyller deiiiia foi.111 med ett ideelt iiineli21, soin hänför den f~illödigaste idealist, och så viiiner Iion allas beundraii.
Ty realisin ar sanning ocli idealisin a r saniiing, men saniiingen står öfver dein bhda.
A t t ingå.
på de olika roller, som E: eoiiora Duse gaf under sitt gästspel i Stockholin förbjuder iitryniinet; jag vill ' diirföre liar endast tillåta mig några strödda iakttagelser angående hennes spelsatt och teknik.
Hennes teknik är fullkomlig.
Det finnes icke i hennes spel en iiiatt punkt, en effekt som slår öfver, en afsikt som icke lyckas.
Hvad jag förut sagt, a t t det icke tyiiges af studerade detaljer, innebär in- galiiiida, a t t jag skulle tro, a t t hon liar afven denna teknik till skänks.
Det ar iiaturligtvis ett stort konstnärligt arbete, som ligger bakom, innan man får ett dylikt herravälde öfver en i sig själf ej stark ocli ej valljudsrik stäinina, öfver en svag, bräcklig och kantig kropp och
- öfver ett ansikte Iivars skiftande uttryck för livarje rörelse i själens djup, för lirarje tanke, som skjuter igenom hjärnaii, ställer allt, hvad inaii annars plägar kalla för mimik, i en nästan löjlig dager.
- Men detta studium har gått inifrån, Eleonora Duse liar därvid haft endast sina egna intentioner till norm och läroiniistare, och dessa hafva al- drig begärt n i g r a tekniska a t o m de force:), son1 verka fristående.
Alla medel förblifva medel, och huru stor konst som än m5 ligga ba- kom, ä r det alltid med små medel, soin hon vinner sina stora m 3, Detta gifver det genomgiende draget af enkelhet å t hennes konst; vi hafva aldrig här hos någon af samtidens yppersta sceniska stor- heter sett en s %dan frihet från allt braskande, allt effektsökeri, såväl i sättet a t t spela som i uppträdandet i öfrigt.
Det ar s ~ n n t, a t t Duse ä r den första, som hiiiinit hit till nltima Thule.
medan lioii ännu står på sin höjdpunkt, och efter n i g r a års stiindigt tonrnerandc.
skall måhända hoii ocksh vara en virtuos med d i n g a s m i knep och behof a t t framträda p % ensemblens bekostnad.
Den prägel af Iif och sjal, som nu ligger öfver allt hennes görande och ej mindre öfvei hennes låtande skall kanske försriiina och ii %gon ny Bardou skall till äfventyrs skrifva ihop nagon för henne sarskildt lämpad bravurroll, so?
hon skall släpa ut öfver jordklotet.
X e n ännu spåras af allt detta Bos Eleonora Duse intet.
Ännu gifver hon sig helt %t sin uppgift och ser sin uppgift i deii dramatiska konstens högsta: a t t liitarnänniskorna se, huru nianniskor lefra, älska.
och gliidjas, strafva, lida och dö, och hon ar så genomträngd af respekt för denna uppgift a t t hon låter allt annat fara.
Eleonora Duses repertoar a r ej stor, om den jämföres med andra sk %despeIerskors.
Men sedan man sett, huru hon omsätter sin egen själ i sina roller, sedan man sett, huru intensivt hon lefver deras lif och lider deras kval, htipnar man öfver hennes beghfnings vidunder- liga bärvidd, d % de dock uppgk till ett par tiotal, Hennnes konst lefver p&amp; nervspänning och på kanslolifvets ömtkligaste, djupaste om- störtningar, d. v. s. Iion ar fullkomligt modern och sådan ä r ju ock den repertoar hon spelar, med undantag af Cleopatra och Uirandolina.
Hon kan som ingen före henne komma oss a t t första de sjuk- liga och af födseln olyckliga eller förfelade existenser, som först i döden finna ro och ett försonande ljus.
Xen dem gifver hon en så lefvande tolkning, a t t Iion låter produkterna af en dramatik af ganska
ovisst varde synas soni akta snilleverk.
Hon griper i rollens innersta vasen en kärna af sanning och låter oss se denna kärna i s i skarpt ljus, a t t det falska larnioyanta patos och de snedvridna förhållanden, som omgifva den, komma i skymundan och endast det rmt mänskZiga kommer till sin fulla rätt.
, Mycket det underbart gifves,, Mest dock ar underbar människan sjalf)), sj unger kören i » Antigoue ».
Nornan.
Ella hade begifvit sig ut på bondlandet med den vackra före- satsen att leta ut gamla sägiier och föreställningar, fiska upp piirlor, som låg0 ocli blänkte någonstädes i det fördolda, ricka undan dyrbara spillror, som höllo på a t t g å förlorade - korteligen för a t t studera folklifvet.
.
Hazelius hade inspirerat henne med sina stugor och folkdanser och historiegubbar.
Hon hade gått och ströfvat på Skansen, tills hon fick en brinnande 1Angtan efter den friska lirbilden till allt detta idylliska behag.
.
Och jag, som.
i mångt och mycket delade hennes illusioner, be- slöt a t t följa med på upptäcktsresaii.
Vi hyrde oss iii i en bondgård, tyvärr allt för nara ' stråk- vagarne.
Trakten var romantiskt vacker med sina höjder och dälder, be- vuxna med tall- ocli löfskog, sina blomstrande ängar och rika sade ' s- falt, sin blå Nälarvik ined lång, bugande vass och utsikt bortåt segel- leden.
Och nfijden hade desslikes sina minnesmärken.
D a r fanns en karraktig äng, hvilken fordom varit böljande sjö.
Traditionen visste berätta, att ett väldigt sjöslag där utkämpats och a t t de fallna hjal- tarne graflagts i den stora ättehögen, som reste sig uppe i talldungen.
Nå - dar fanns verkligen något för fantasien a t t syssla med, men var man ej hågad för högre vyer, kunde det vara roligt nog, a t t från kämpagrafvens topp sanda en vid blick ut öfver trakten. '
Sh dar i perspektiv sedt, tog sig det liela gstnska måleriskt ut, nien i själfva verket voro de onigifvande bondgkrdarna, alla sanit och synnerligen illa byggda och vaiivårdade: Det var bara rödfärgen, ' soni lyste upp dein litet, och någon anläggning, som kunde f å namn af triidgird, stod ej att iipptacka.
Nog funnos där Iiallon- ocli kïusbarsl~iiskar, men de förlorade sig of- tast i ett vildt snår, och vid isyneii af de ganila, knotiga sötaplsrne kände man sig nästan rörd till medlidande.
Föriitoni den allliärskande - potatisen planterade inan förstas bondbönoi., niorötter och kål, meii allt hade ett visst saminaiiliang och vaxte snart sagdt i en röra.
J a, byns yttre företedde sannerligen iiigen tafia af öfrercivilisa- tion, men trängde blicken inoinhiis, iiiärkte man litet livarstans ett ängsligt bemödande att liarina, öfveïklasstx.
I det basta rumniet täcktes ~anligeii bordeii af bjartfiirgade manilladukar ocli öfrer soffryggen bredde ett liengjordt öfrerkast sitt grofstjärniga nät.
Väggarile pryddes af skarpa fargtiyvck, troligen följande som lockbete ri~ed nigon godtköpstidskrift, och 11 % den blank- betsade b y r h stod htskilligt kriins-krams uppradadt sisom: försilfrade vaser ined pappersblomnior, fjädrar och strin ii la rnakart, li~ilande porslinsliundar och familjeporträtter, inramade i plysch.
Allt simklöst, själlöst.
.
.
Ingenstädes fanns ruin för det dar gamla bohaget, som inin van Ella så högt älskar.
Hvar fanns farniors arevördiga kista iueci biblisk inskrift och niattröda tiilpanslingor p&amp; locket?
H r a r fiiiinos de dar borden ined målade nerfallda skifvor, de dar stolarlie med iitkriisade ryggstöd, de där skapen, lysande i glad färgprakt?
Och de trefliga väfstolarne, garnvindorna med sina kva~nlika vingar och spinnrockarna, de gamla liederliga snurrorna, ja, hvar funnos de?
På vindarna kanske!
Jag såg ingen annan vind iiii den som hörde till den girdeii, där vi slagit oss till ro, och där fanns synbarligen inte en spillra af det förgångna.
Men fastau vi uppgåfvo hoppet att fiska pärlor, följde vi dock gärna med gamle Janne, då lian vittjade ryssjorna eller lade lit gldd- draget.
Och en ghng, d % han ej r a r som värst sysselsatt ined krok ocli garn, hände det att vi togo oss det orådet före att fråga efter sägner och historier.
Ack, han var icke det ringaste vidskeplig och sjörå ocli skogs- fru kände lian natt ocli jäinnt till namnet.
» Sådana där dumheter trodde de på förr i varldem, förklarade han med djiipt förakt, » nu är nian slii-
' gare än så ».
Men dH Ella icke för ty ' bad honom erinra sig någon gammal » passascha » från sin barndomstid, blef lian formligen stucken och sade:)) tror hon inte att jag har haft annat att t h k a på i min dar än sådant där strunt ».
Så vände vi oss till barnen, barne,n, som äro trogna aftryck a f ile äldre och bara pladdra efter.
Vid stranden af deii blå sjön lockade vi dem till oss .och sporde om de vor0 radda för näcken.
» Näcken? » - de stodo som lefvande frågetecken, och så tog Ella, sitt förnuft till fånga ocli begynte berätta långa fantastiska sagor om sj ijfolkets värld.
Det blef prakt och starka färger: guldblänkande salar, blodröda lundar, luftiga clfdanser och eldsprutande vidunder.
Det blef känslor och afventyr: yiigligar och flickor, som koinmo i glänsande olycka för trollets skull, nien fördes tillrätta af minnen och klockeklang.
De små blefvo intresserade.
De fingo smak för anrättningen och bådo ideligen om mera.
Nog .var det komiskt!
Ella kom till bondlandet för att fiska upp piirlorna, rädda spillrorna., J o vackert, det blef hon, som fick ut- breda den döende folkförest#llniiigen, Iion som ledde in fantasien på gamla igentrampade stigar.
.
.
ja, så kan det gå.
.
För resten mådde vi förträffligt denna korta, soliga soinmar- Ella hade dragit med sig en stor packe böcker - mest foinnordiska sagor och mytologiska afliandliiigar, författade af Gud vet Iivilka lardoinsljus, inen jag tror att hennes förnämsta studier bestodo i att ligga i gräset och kika på seglaude moln och prasslrtnde löf.
» Hal.
lian inan inte arbeta, bara sjunka i dvala)), brukade lion säga.
; \ !ter en vacker dag koinmo dock de orden på skam.
Hon förnam verkligen någonting väckande.
Vi hade klattrat upp p % ättehögen.
J a g hade ett broderi i knäet och Ella satt, mot vaiian, upprätt läsande i Eddan.
J a g vet ej, on1 det var de storslagna bildeina ur fornlifvet,, som så eldade henne, meii plötsligt slog hon igen boken ined en smäll och utbrast: » Iivilken skada att de dHr flydda tiderna äro så helt utplånade or folkmedvetandet.
att formerna äro så omstöpta att de ej förrnh gönima en enda droppe af det gamla, kraftiga mjödet ...
J a g skulle kunna gråta, oin det ej vore s % - löjligt! » » Gråt du, om dn har lust », svarade jag leende, » men ' kanske vore det klokare on1 du vinkade upp » torpar-Lena » ocli finge dig en inhad.
.
styrkedryck.
Ä r det ej kraftigt mjöd, så ar det åtniinstoile rent vatten.
» Strax nedanför kullen låg nämligen en kalla, där hela byn lieni tade vatten.
J a g fick just syn på en ung, blek torparhustru, som siirskildt intresserade oss, dels därför att hon haft en slags kiirlekshistoria ocli dels därför, a t t hon hade en viss laudtlig enfald utbredd öfrer liela sitt väsen.
Hon var dotter till en förmögen hemmansägare ocli hade, tvart- emot föraldrarnes vilja, gift sig med gkrdsdrängen.
Men den efter- strafvade maken var ingalunda n %gon skatt att få, lhgt darifrh; supig och oregerlig, gjorde han henne lifret ganska surt.
Jag vet ej om man bredde för starkt på nied skuggfargerna, men den skildring vår värdinna - fru J1agniisson kallad - gaf an- gåenle deras äktenskapliga lif, var verkligen hårresande.
men hon beklagar sig just inten, erkliide man med en skymt af aktning, » och däri gör hon ratt.
S ä r inan har flitt, som man velat, bör man tiga och skainnias. » Som om någon skulle vilja ha ett sådant elände!
.
.
.
Stackars torpar-Leda, inte visste du mer än andra hvad som stod skrifvet i stjärnorna.
J a g vet ej hvad det var för ett ryck, soni just då tog ht mig, men jag fick en sådan lust att språka iued Leria.
Det r a r en smal sak att locka upp henne.
Det behöfdes inte niera an vinka och r o p: » Lena, var snäll och ge oss ett glas friskt vatten, vi äro så lata .. &gt;, Hon smålog och gjorde en jakande rörelse med sitt lilla bara Iiufvud.
Torpar-Lena hade ett vinnande utseende, var smart, hvit, ljushårig.
De stora, mörkbli ögoiien fick man sällan se i all deras glans, ty Iion hö11 dein nästan alltid nedslagna, men uppfiiiigade inan en blick, koin inan ovillkorligen att tanka p$ ett skrauidt djur.
Bmellertid gick hon in i bondgarden efter glas och karafliii ocli kom snart uppstretandes med läskedrycken.
Xar vi druckit oss otörstiga, bad jag henne sl&amp; sig ner och prata bort en stund, och soni det ännu var långt till middag, gaf hon sig god ro.
Lillan satt ju dessutoni där nedanför, strax under hennes ögon, och lekte med grannbarnen.
Vi talade hit och dit och hur det sen gick till, så lyckades vi framlocka den dolda gnistan.
, Fröknarna ha nog hört att det ej ar riktigt som det bör vara hemma hos oss&gt;, sade hon öppenhjärtligt, 9 brän: ivinet liar förstört Iio- nom som mången annan.
Herre Glid, att sidant ska f å finnas! »
, Men nar han ar nykter, brukar han ju också v a r a.
.
.
ganska svår D, yttrade j ag tveksamt.
svår^, upprepade hon förtrytsamt, » inte är lian svår.
Han ar den bästa människa i världen, när han är nykter, ban sknlle aldrig rikt sin hand till att slå livarken mig eller lillan om ej fyllaii fatt makt med honom.
Sitt Iiaftiga liuinör har lian ju alltid förstks, men nar inan lirkar vackert med honom, ar lian inte stort värre han, an andra karlar.
J a g bör för resten ingenting saga, ty jag har ju fått det som jag har velat. » Dar gingo fru Magnussons ord igen, uttalade i resigner,ad ton.
Men min van Ella sade liksom litet iirsaktaiide: » lian ser bra ut, Lenas man, ingen af de andra karlarne liar liar ett sådant utse- ende: Han är ar s5 ståtlig ' ocli mörklagd.
» » Ja, jag liar nog f %tt höra talas om att han Iiörde till ' Rosare ' », " ' svarade Iion med ett svagt löje, » men det ar då bara förtal.
F a r lians var sined någonstans i Upsalatrakten och lian liar en farbror, som är riittare på en stor herregård.
Tank, lian smakar aldrig starkt och ar gift med en slaktarenka.
Så inte ar ICalle af dåligt folkslag, det ar då säkert.))
» Men Lena tyckte väl andå att lian såg bra i i t ~ envisades, Ella, som alltid grep e f t b poesiens fattiga glittertråd.
, Bra, åh » - hon såg förlaget åt sidan - ja.g vet inte det, det tänkte jag, nog inte på.
J a, jag tänkte väl ej på någonting om jag ska tala sanning.
Dar fattades minsann inga förmaningar.
F a r kältade i livar vrå 0~1.1 nior grät en vers öfver mig livar endaste dag.
' Jag såg dig hellre p&amp; b&amp;r a n sainmanlänkad ined det kräket ', sade hon ibland, ocli jag tror då aldrig att jag fått ta honom, o111 jag ej varit så veksint.
» Morbror min blef stollig, därför att lian hade förlorat på borgen, och de voro väl radda att det skiille g&amp; ' sainnia vageii nied mig.
Och det ä r ' då säkert, att när Kalle första lysningsdagen kom full till högtidsbordet, kändes det som hade man rört omkring i liufviidet på mig nied en visp.
Fast presteii redan hade sagt det, s a r jag ändå rädd för att far skiille stalla till spektakel ocli göra sliit på alltihop.))
.
.
.
~ H v a d säger ni », frågade jag häpet, » drack li&amp;n redan då? » » J a, det liar lian väl gjort sh långt jag kan minnas)), sade hon nied trött tonfall, » fast det liar blifvit allt vawe och varre.
Och alid % var det intet tvångsmid, visst ej, lillan föddes inte förr ' ii vi '
Imde varit gifta året öfver.
Och det var just det son1 förtrot de mina.
' Hade det varit för a t t liksom kasta ett litet flor öfver skain- men ', mente de, ' så hade man väl fått förlika sig med giftermålet, inen nii är det ju utan all reson, precis so111 a t t hoppa midt i sjön. » » &amp; leii hiir i all världen)), utbrast jag, stirrande på henne som på ett iinderdjiir, » hur i all världen kunde ni våga! » våga, kärleken vågar allt », inföll Ella kiickt.
Hon satt med de stora, blåa barnaögonen blickande i rymden.
J a g vet ej oni hon försökte klargöra en tanke, en förestallning, irien nar hoii åter begynte tala, fick blicken detta skygga, jäktade uttryck, som verkade.
nästan plågsamt.
, Visst hade jag kärlek till honom, det vill jag inte förneka,, sade hon lågt, » inen det betydde, nog inte stort.
Det var väl så a t t jag skulle till det har eländet.
Det var så .förelagdt ».
Ella stödde sitt lilla, krusiga Iinfviid mot lianden och betrak- tade henne med lifligaste intresse.
, Nornan », mumlade hon för sig själf, &gt;nornan ».
&amp; e, det var så », fortfor Lena, som synbarligen kände en slags lättnad af a t t riktigt få tala iit, » det var så a t t gamla farmor bodde Iios oss och hade sin lilla uiiclantagskammare på ett hörn.
.
Hon var alltid så dann med mig och när de andra grälade och tråkade, gick jag in till henne och fick tröst.
Hon, som var förståndig på allt, inpräntade da Iios mig, att inan al.drig ska strida mot ' ödet.
Om det så ska g å genom gladje eller sorg eller eld eller vatten, öfver graf- var eller öfver rosor, inanniskan niaste gå till sitt öde.
Och ' det sa Iioii, den ganila, Beskedliga stackarn, inte bara till mig utan till far med.
Men han snoppade af henne förstås och svarade som så, a t t nar lian köpte en häst., synade lian alltid honoin i minnen.
.
.
» J a g för min del tror ' att farinor hade ratt.
Hvad som ä r oss förelagdt, det inRste vi g&amp; igenom.
För resten står det ju i Guds klara ord: » I din bok voro alla mina lefnadsdagar upptecknade innan annu en af dem var kom in en.^ Hon teg en stund och ryckte tanklöst upp en lång, ljusröd åker- vinda, livars blomster hastigt srnulades för vinden.
f fröknarna få inte tycka,illa vara », htertog hon så med en liten min af sjalfkansla, » jag liar inåhanda pratat för fritt, ineii nar inaii har ett godt sam- vete, beliöfver inan ju inte alltid gå och tiga$.
Härmed sade Iion farväl och gick sina färde.
Vi hörde henne ropa till sig barnet och sedan sinåtrallande vaiidra i vag hemåt.
Då tog min van Ella eddan i sitt sköt, bladdrade en stiind och läste sedan upp följande strofer: » Vid sitt lif lioii, intet Låda visste Och vid sin % öden Intet brott, Som en flack vore Eller vara tycktes; Stränga Nornor Styrt det så., » Nej, den folliförestiillningen ar annu ej döds, sade Ella tankfullt; &gt;nornan hjälper ännu m#nniskan att draga inånget tiingt lass.
Hon ' liar öfverlefvat både trollen och nacken och tomtegubben. » ' Lift eratur.
Tecknin.gar ur Svenska adelns familjelii?
i gamla tider af ' Ellen Fries.
Stockliolni, P.
A. Nordstedt c&amp; Söners förlag.
Det ar ined gliidje nian välkomnar ett nytt arbete med skil- dringar från forna tider af författariiinan till ~RiIarkvardiga svenska kvinnor », och det nya arbetet uppfyller alla förhoppningar, som vänner till fröken Fries ' författareskap kunnat stalla p % detsamma.
sTecknin- gar ur svenska adelns faniiljelif~ äro rika på kultiirhistoriska deltaljer, de .låta oss blicka in i åtskilliga svenska hem under 1500-, 1600: och 1700-talet och lara käiiiia n8gi.a af tidens personligheter i deras hvar- dagslif, i deras förliållande till deras narniaste, så som de sjalfva skildrat sig i bref eller dagboksanteckningar.
Materialet till detta arbete ar till största delen l i e ~ t a d t från hittills otryckta kallor, imstadels brefsanilingar, och förf.
liar nedlagt iiigcket arbete p&amp; att medels jämförelse iiiecl samtida handlingar fullstan- (liga och beriktiga sina iippgif ter.
Såsom helt naturligt %r, då det ar tafior ur familjelifvet, som upprullas, spela kvinnorna en stor roll i dessa teckningar.
I den.
första uppsatsen s Grefvinnorna Ebba&gt;, livilken grundar sig på bief-, '.
samlingar inom Leijonhufvudska slakteri, skildras ett par kraftfulla damer från 1500- och 1600-talet.
Först Ebba Lilliehöök, dotter till Måns Bryntessou Lillieliöök, som fikat efter Gustaf 1: s krona och darfore fick plikta med sitt lif.
Dottern blef gift med kung, Göstas svåger Sten Eriksson ~eijonhufvud, hvilken endast genom en slamp.
undgick döden ' vid Stureinorden i Upsala 1567, men följande å r på Stortorget i Stockholm.
blef nedstucken af en af konung Eriks drabanter under liertigarnes uppror.
F r u Ebba, eller gref Ebba, soin hon gärna kallade sig, se ' an hon efter mannens död af Johan III upphöjts i grefligt st3nd och fått Raseborgs grefskap i Finland för sig och sina söner, var en amper dain.
Sedan hon vid 39 års ålder blifvit enka, förvaltade hon sjalf med kraftig hand sina agendomar och lade i dagen stor affarsskicklighet.
Hon tog verksam del i stridorna mellan Gustaf Vasas söner ocli skröt gärna med, a t t hon skaffat sin makes systerson (Johan III) kronan.
Hon låg i beständiga tvister och processer med sina söner rörande arfvet efter deras far, i egotvister med grannar och imderhafvande.
Till sönerna skref hoii l h g a bref, i hvilka hvarken fattas skarpa ord och förebråelser eller moderliga förmaningar.
och till regering och.
råd sände hon långa skrifvelser för a t t få ratt i sina inånga processer.
Den andra grefvinnan Ebba ax Ebba Lillieliööks sondotter Ebba Leijoriliufvud, första gången gift iried den sista Stiiren, andra gången med Klas Karlsson Horn, äfven hon en myndig och amper fru och en dugande litisfrii och affärskvinna, so111 förde ett strängt regemente på sina n~hnga gods och gårdar.
Skildringen af fru Ebbas långa enkestånd, d&amp; hon lefde oingifven af flere unga kvinliga släktin~ar, innehliller en mängd ovärderliga detaljer frlinlifvet i lialg och söcken p i de stora adelsgodsen.
.Bland de familjefester, som firades, fastes obestridligei största vikten vid begrafningarna, ocli B de saliga liken fiiigo ofta stå obegrafiia ofvan jord under månader, ja år, d&amp; en eller annan oinstäiicligliet, såsoin nligoii nara anliöriga bortovaro i krigen, gjorde a t t begrafningsfesteriia icke förr kunde firas ined tillbörlig ståt.
Gan- ska betecknande ar, a t t fru Ebbas måg, Johan Oxenstierna, hann full- ständigt .trösta sig öfver sin första gemåls död, och redan började tänka på nytt äktenskap, innan den första litistriiii liunnit blifva begrafveii.
Den omfångsrikaste iippsatsen i fröken Fries bok ä r, Ur Bra- lieattens familjekrönika på 1600-talet,, och litifv~idsakliga källan till.
densamma ä r den brefvaxling mellan Braliefamiljens medleminar, som bevaras a Skokloster.
Förf.
förklarar visserligen, a t t brefvens.
varde icke svarar mot brefvens antal.
~Iniiehållslöslietem - skrif- ver förf.
-, i 1600-talets bref äro ofta påfallande.
De enklaste tankar iklädas en rustning af ord sk tung, att de ofta alldeles g$ förlorade i densamma,.
Men detta oaktadt har förf.
lyckats på grund af denna brefväxling, kompletterad genom uppgifter från andra 1iå11, gifva oss en intressant inblick i Braheslaktens lefnadsöden och i tide- livarfvets seder och åskådningssätt.
I afseende på det sist nämnda kan det kanske vara af särskildt intresse för Dagnys läsare att höra citeras följande utdrag rörande flickors uppfostran ur ~Gainble Grefve.
Per Brahes (Eccononiia eller Huusholdz-Book för Ungt.
Adelsfolckx; (skrifven 1581).
nHvad som da kvinnokön tillkommer, hålles sedan det till alla lianda konstiga ocli vackrp gärningar att lära och kiinna.
Så ock under tiden att låta se, veta ocli lära koka, baka; brygga, spinna och.
väfva och andra .nyttiga bohagsstycken, p i det att,.
när franidels sjalfva skola sitta för bo (f&amp; hushåll) och få 611 hop ovetigt (okun- nigt) folk att fås med, inåga de själfva veta, lära och undervisa andra så till att beställat och görat, som det bör vara.
Och ernedan jungfrulig prydnad icke allenast stkr uti dagligt smycke, rena och sköna kläder, som dem likväl väl stå och dem bör liafva, utan mycket mera uti snällhet, ' fromhet, tysta, blygsamrila, .tuktiga juiigfruliga, skickeliga, stadiga och allvarsamma later, sh måste dessa bida delarna, som ar gudfruktigheten och kärleken, ödmjukhet.
mot föräldrarne med Ijufligt ocli vanligt tal och iiingange med vänner, och fränder och andra följas åt.
B I dessa Blad ur Bralieattens krönika intages frainsta platsen af Per Bralie d. y., Sveriges första grefve, under femtio år riksrid, i nära fyrtio år riksdrots, en tid svensk generalg~ivernör i Preimen, två gånger Finlands generalguveriifir, riksförmyndare under två regen- ters minderiirigliet.
Det iir dock helt mturligt icke gref Pers offent- liga verksamhet förf.
skildrar utan lians nier privata lif såsoin farnilje- fader och husbonde, om detta ord kan användas på gref Pers ställning i lians grefskap, Visingsborg.
Själf kallade han sig » regerande g r e f v e ~ ocli talade i frkga om sitt grefskap om sin regering och sina under- såtar.
Hans grefskap var ocksh större än många, tyska furstendömen och inom dess oinraden anlade lian staden Grenna.
Det.
hade iitoiii sin egen kyrka en lärd skola, som till sitt iinde~l.iål1 uppbar räntan af 48 hemman, skolans boksainling ägde 900 bacd, vaggnrne i biblioteks- rummet pryddes af kartor, och byggnadens torn afslutades med en.
.
plattform, » för astronomiska observationer mycket bekväm&gt;.
Grefven hade ocksi sitt eget tryckeri, där hans egen boktryckare göt stilar, satte och .tryckte på det papper grefven fick från sin egen rpappers- kvarn&gt; vid Grenna.
3Ied grefve Per såsom medelpunkt skildrar förf.
äfveii lians syskons och andra nära fränders öden.
Xest intresse erbjuder lians systers Uargareta Brahes historia, som liknar en spännande roman och ger rikt stoff %t psykologiska funderingar.
JIargareta Brahe kom tidigt till Gustaf Adolfs gemål, Maria Eleonoras liof, var drottningen 1630 följaktig till Tyskland och hos henne i hennes sorgetid.
Rlef sedan gift ined hofliiarskalken och guvernören i Lifland frili.
Bengt Oxen- stierna - Resare-Bengt kallad.
Efter ett 10-Lrigt, lyckligt akten- skap blef hon enka och s a r under sitt enkesthd drottning Kristinas Iiofmastarinna.
Några %r senare gifte hon om sig med Axel Oxen- stiernas äldste son Johan Oxenstierna, alnbassadör rid fredsuuder- liandlingarnn i Osnabriick.
Denne, som var i t t a år yngre 311 Marga- reta, liade redan soin yngling haft ett svärmiskt tycke för henne, livilken emellertid gift sig ined hans frände Bengt.
Själf liade Johan varit gift med.
Ebba Leijonliufvuds dotter, Aiina Sture.
Alen då denna, som helt ung aflidit, vänder sig snart gref Johan med sitt frieri till föreinålet för sitt iingdomssva,i.meri, och oaktadt sin höge faders kloka råd och varningar, hemför han 1648 den 45-iriga och mycket sjukliga Xargareta- Brahe som sin maka.
aktenskapet var mycket lyckligt, nie11 varade icke längre an 9 &amp; r, d % det upplöstes genom gref Johans död.
Nu var sålunda Xargareta %ter enka och därtill en niycket rik enka, soni arft stora ägodelar efter sina bada män.
Det dröjde heller icke länge, förrän friare, utan att låta af- skräcka sig af hennes 54 ar, inflinrio sig.
Den 66-Brige grefve Ludvig Henrik af Naasau-Dillenburg fick visserligen korge.11, hvilket han tog så illa upp, att Iian senare utgaf en smädeskrift öfver henne.
Bättre lycka hade en annan hennes friare prins Fredrik af Hessen- Hoinbiirg, 30 år yngre an hon, prins Fredrik med silfverbenet kallad, allt sedan lian i en skärmytsling utanför Köpenliainn under Karl S: s andra Irrig mot Danniark förlorat sitt ena beii.
Xed ho- iiom trädde hon i brudstol 1661.
Bokens kanske intressantaste uppsats är eu ~Diploiiiatfrus bref från Karl XI: s dagar,.
Brefskrifverskan ar fru Katarina Wallen- stedt gift med diplomaten sedermeia hofkansleren Edvard Klirensten, Iivilken från sept.
1673 deltog i en ambassad, soiii afsiiiidts för att medla fred mellan England och Holland.
Fru Wallenstedts bref, soin förvaras å Upsala bibliotek, omfatta en tid af tre {h, och maii
- får geiiorii deiii reda på icke blott brefskrifverskan sjalf och hennes familj, d it an ock på en mängd enskildheter i seder, lefnadssltt och åskådning saint sinådrag, belysande tidens politiska förliållanden och ledande personliglieter, då d e n unga frun, ' so111 ar en .för tiden ovan- ligt bildad dam och dessiitom en skicklig brefskrifverska, ineddelar sin man allt af intresse som liander, icke allenast inom liennes familj.
.
och vänkrets, utan afven i staden ocli landet.
Bland aiinat får man geiioni frii Katarinas bref en inblick i det sanitida postverkets ' lieinliglieter.
Postverket förestods på den tiden af » rikspostinästareii, Johan Beyers- enka, frii Margareta Wei- ler, soiii icke blott drog iiikoinsterna af verket, utan ocksa skötte det.
om äfven på ett ganska patriarkaliskt siitt.
F r u Walleiistedt upp- vaktade denna » rikspostinastariii1iaw för a t t utverka, a t t inaiinens bref fortare koinine lieniie till handa.
Uppvaktningen upptogs synnerligen väl ocli hide tillbörlig verkan.
Afven för att utfå niannens lön i kansliet och piskynda utbetalningen af inedleii anslagna till ambas- sadens underhåll, begagnade fru Katarina friiiitimniersvägen.
Från sällskapslifvet.
inom Iitigadelii.
ineii andå iner från sin egeii krets, tjansteinannaadelii, liar fru Katarina mycket a t t berätta, ocli inånga af tidens lyten såsom rangsjuka, fåfänga, afiindsjuka få eii bjart belysning genoni liennes bref.
Soiniirarmåiiaderila och jultiden tillbringar fru Katarina på ma- karnas ägendom Forsby, icke långt från Arboga, och af stort intresse i kiilturliistoriskt Iilinseende iiro hennes skildringar liiirifrh, isgiiner- Iiet från iiödåren 1673-73, då bönderna sålde sitt silfver och koppar - clåtidens sparbanksböcker - f ö r a t t köpa siid, och bröd balcades af niisselr$tter, af bark och af mask.
wEn liögvälboreii frökens dagbok under frihetstiden3 a r titelii på bokens sista uppsats.
Dagbokens författarinn?
ar fröken Mett: i Lillie.
Hon liar visserligen icke a t t berätta några märkväldiga händelser, men dagboken läninar goda bidrag till kännedom on1 den tidens iniiniiiskor och om lifvet p i landet, på sainma gång soni maii får göra bekantskap med en rikt utrustad, varmhjärtad ung kvinnas tankar och känslor, f röj der ocli sorger.
Fröken Lillie skrifver siii dagbok på eii laiidtgård i närheten af Ulriceliainn, dar Iion jiiiiite sina tre systrar tillbragte en glädjefattig och intresselös ungdoin Iios sin moder.
Det är den ogifta kvinnans resignerade klagan öfver att känna siq öfverflödig och onyttig, soin genomgår dagboken.
De siii&amp;, obetydliga Ii~a~rdagshandelseriia antecknas samvetsgrannt.
Dagbokens författarinna visar ock ett varmt intresse för tidens politiska handel. '
ser.
Det religiösa elementet tyckes varit starkt utpräglade hos Metta Lillie och upptager en stor plats i hennes 4agliga anteckningar.
Däremot finnes i dem intet rum för erotiska utgjutelser, den sidan af sitt lif har Metta Lillie icke v k a t anförtro a t sin kära dagboks blad.
Hon sliitar sina anteckningar, d&amp; hon vid 41 års ålder ingick äktenskap med en äldre man, enkling nied fem barn.
Det var tyd- ligen ett konvenansäktenskap hon ingick, men det kärleksfulla och samvetsgranna sätt, hvarpå hon fyllde sina plikter som maka och hiismoder, liar Mit hennes ininne ända till våra dagar lefra kvar i hennes hemtrakt.
Många andra intressanta sidor af teckningar ur svenska adelns familjelif, kunde förtjäna påpekas, men d&amp; vi hoppas, a t t Dagnys läsare själfva göra bekantskap med det varderika arbetet, vilja vi icke längre taga deras uppmärksamhet i ansprcik, utan sluta vår anmälan ined a t t till förf.
uttrycka vår förhoppning, a t t det icke mktte dröja alltför länge, innan hon ger oss en fortsättning på sina teckningar från gamla tider.
31.
C.
Under de med anledning af världsutställningen i Chicago 1898 anordnade kvinnokongresserna intog organiserandet af ett alla länder omfattande kvinnoförbund, stlie International Council of Womens, ett ytterst bemärkt rum.
Detta förbund, som leder sitt ursprung fr %n kvinnokongressen i Washington 1888, har till syfte a t t friimja sam- arbete och befästa geiiiensamhetskänsla mellan olika länders före- ningar, i hvilkas ledning kvinnor taga verksam del och h i l k a på skilda sätt arbeta för framhtskridande.
Hvarje land, som önskas ansluta sig till detta stora gemensamma kvinnoförbund, bildar i sin ordning ett Izat~iodförhulzcl, d. v. s. ett förbund af inom lanuet verk- sainma föreningar, vare sig dessa föreningar arbeta för uhgot önsk- ningsmål på kvinnofrkgans omride eller deras verksamhet går i en mera allmänt humanistisk riktning.
Till Sverige kom för ett par kr sedan från Amerika uppmaning a t t bilda ett dylikt förbund.
Dr Ellen Fries, till hvilken Internatio- nella kvinnoförbundets styrelse vände sig i denna sak,anmodade de svenska föreningar, hvilka motsvara Iiär ofvan nämnda bestiimmelser, a t t sanda ombud till ett möte för diskuterade af frågan om ett svenskt nationalförbund.
Vid mötet, där ganska niknga föreningar
voro representerade, förutsattes följande betingelser för a t t ett national- förbund skulle komina till stånd.
Minst sex föreningar skulle deltaga.
i förbundet; dessa skulle Brligen inbetala en afgift af 1 2 kr.
; för- bindelse a t t deltaga skulle galla för 5 å r i sander; föreningarna, hvilka skulle äga ratt a t t deltaga i val af de1egera.d till de inter- nationella kongresserna, skulle icke därigenom förpliktas till några extra bidrag för delegerades resor, in.
in.
Sedan ytterligare några sammankomster ägt rum för behandling af frågan, antogs stadgar för det svenska nationalförbundet vid ett den 1l: te dennes hållet sammanträde.
Förbundet erhöll na.inn af » Svenska kvinnornas nationalförbuqtd w.
och ' består f. n. af följ ande förepingar: Fredrika-Bremer-Förbundet, Föreningen för välgörenhetens ordnande, Göteborgs larariimeförening, Kvinnoklubben, Nya Idiin, Stockholms lasesalong och Svenska allmänna kvinnoföreningen till djurens skydd,.
Förbundet har till ändamål a t t utgöra en del af Internationella kvinnoförbundet och att förbereda arbetet till de hvart 5: te å r återkommande internationella kviniiokongresserna (vid hvilkn, endast de land, soin bildat nationalförbund aga rösträtt) samt där jämte, a t t främja samarbete inom Sverige mellan föreningar af den beskaffenhet, som ofvan angifvits.
Ordförande i det Internationella kvinnoförbundet är Lady Aber- deen, maka till vicekoniingen i Canada.
.
Styrelsen a r sammansatt af representanter för olika ilationer.
Sålunda ä r v. ordf. amerikanska, mrs May Wriglit Sewall; 1: sta sekreteraren engelska, mrs Mac Laren; 2: dra sekreteraren fransyska, 1SII: lle Marie Martin och kassaförvaltaren finska, fröken Alexandra Gripenberg.
Fök öfrigt ingå alla de olika nxtionalförbundens ordföranden i Internationella kvinnoförbundets sty- relser.
Förliållandet # r analogt inom Svenska Kvinnornas National- förbunds styrelse, hvilkeii skall utgöras af ombud f r i a de föreningar.
hvilka anslutit sig till förbundet.
, Litterära notiser.
Vintergatan, Sainling skrifter på vers och prosa, utgifven af Sveriges författarförening.
2: dra h g.
, ä r utan gensaga den vardeful- laste och prydligaste af alla dessa efemera litterära alster, som sett dagens ljus vid juletid, som lefva en kort tid för a t t sedan försvinna och förintas.
Men om afven den ovanligt präktiga utstyrseln ej skulle rädda D Vintergatan D från a t t dela de vanliga jultidningarnas och julkaleudrarnas öde, a r dess inilehåll sh pass gediget a t t den vackra boken alltid kommer a t t aga ett beståndande litterärt varde.
Våra yngre poeter hafva riktit densamma med dikter, alla vittnande on1 9
talang, en del om en ovanlig sådan t. o.
in., och afven de styckeii i obunden stil, som förekomnia, äro goda profbitar p i svensk prosa- diktning.
Tvenne kvinligii, författarenaiiin liar sainligen a t t upp visa: Anna Wahlenberg och J a n e Claine.
- Främsta platsen både i varde och voly~ii intar dock Karl Warburgs teckning af V i k t o r Rya- Bwgs lefnad, ett utkast till en iiiinnesteckiiing~, den fiillstii,ndigaste och niest sympatiska af alla de minnesbilder, som hittills utkorniiiit öfver den döde skalden.
A t t TTiktor Rydbergs dikt ~Hiinlens blå », skrif veii för Vin tergatan, utgör samlingeiis parla, beliöfver val knap- past närnnas, deii dikt Iivari följande sköna, redan val kända strofer förekomiua: aridct blod, det renaste och iildstn, till svensk jag vigdes a f e# t.äi~Zig ?z.or~irr, Sveriges vittra storhetsfid af H e l l m LGzdgren.
Förra delen.
I. Frihetstiden.
I afvaktan på en mer iittöininande kritik öfver ofvaiist&amp;ende verk, livwrom vi gått i författuing, ä r det oss en glädje a t t med några ord för våra läsare påpeka detta arbete, shsom varande bland det i sitt slag basta, s o n vår litteratur har a t t uppvisa.
Fiirf.
har här på ett det lyckligaste satt löst den ingalimda lätta uppgiften a t t vara på en gång populiir och gedigen, utan a t t en enda g h g falla in i kåsörens så lätt till ytlighet och banalitet urartande ton, ger han åt de litterära personer, han tecknar ett lif och ett rent personligt tycke: som verkar i hög grad fängslande.
Denna första del af herr Liiid- grens litteraturhistoria behaudlar den tid, som narinast föregick det gustavianska tidelivarfvet och afven delyis tillhörde detta.
Fortstitt- ningen, som kan väntas under loppet af våren, skall ' innefatta Gusta vernns tid till 1800.
Fordomdags.
Knlturhistoriska utkast och berättelses a.£ Gast@ Björlin.
Den flitige uppdagaren af så inknget guldkorn, fiirborgadt i våra rika häfders outttömliga djup, har afven till deniia j 111 skänkt oss en samling historiska bilder af mycket varde.
Frånser nian den något torra och karfva stilen, soni utgör omhöljet till dessa i och för sig så intressanta taflor frkn » fordomdagss, skall man i Gustaf Bjor- lins bok finna en både underhkllande och lärorik läsning.
Arsbok f ö ~ hemmets rökenskape~ och Hufwudbok f ö ~ hemmets räkenskaper, kr.
2,:, 0, af Frida Sc7rager.
Hvarje ordentlig inatmor inåste bokföra liusliållets iitgifter ocli inkoinster, inen a t t göra detta, på e t t praktiskt sätt ar ej lätt och ju dugligare linsmodern är, desto kraftigare kanner hon vanligen a t t för- valtandet af de penningar, som åtgå till liii~hiillet, ar förbundet med stort ansvar.
E n god lijiilp dervid synes Frida Scliagers böcker böra blifva.
I årsboken föras rakenskapertia för dagen och da siffror, soiii it de olika konti erliallits, införas därefter för Iivwrje månad i liufvudboken, och det a r denna, som vi särskildt skiille vilja framliålla.
Den a r redigt och klart uppställd, visar r %kenska.perna för året och inneliåller dessiitoin en tablå för 25 års räkenskaper.
Vikten af bokföringen ligger ej diiri att inan kan se att livarje ' öre iir iitgifvet, utan däri, det &amp; r atgifvet, och detta p i siidarit sätt, att a t t inan Iran se I~UPU jämförelse mellan de ' olika posterna lian aga rim år för år .. För en husmoder kan t. ex. vara af vikt att se liiiriivida den förändring, som vidtagits i linshillet genom antagande af tre t j fina- rinnor ' i st. för två medfört ölrade iitgifter; inöjligen Iziinna räken- skaperna visa, att de konti, som upptaga iitgifterna för tviitt ocli estra hjälp iniiiskai~ riied sanirna summa, .som ökat t j ä n a r n e koiito.
Eller inan vill se Eiuru,vicla ocli i linad niån ina.ckorclering niedför inkomst.
Endast iioggrarint förda och specificerade rakenskaper så nppstiillda, a t t de läiniia ofversikt öfver flera å r i följd.
kunna lämna dylika och diiimed jämförliga uppgifter.
Dessa jämförelser äro därj äm te nödviin- diga dels såsoin Iijälp vid kontroll af utgifterna och dels såsoin led- ning, då besparingar eller indragningar beliöf va göras.
l Meddelanden f rån Fredpika-Bremer- Förbundet.
Stipendiefonderna. '
Genom ordför,zndeii för lokalkomitéii i Vestnianland, landsliöf- dingskan frii Elisabeth Hedenstierna, Iiar till Allmämn Stipendie- fonden ofverli-imnats 1,260 kronor, hikrmed!
] .ar detta lans afdelning af nämnda fond grundats.
Sedan nu iifven Yestmanland aizslutit sig till företaget, &amp; te] - stå endast två, af Sveriges lan, som a11111i ej lämnat in- satser i Ablw@wza Sti19endiefondm.
Som käiidt ar börjas stipendieutdelning under år 1896 in0111 Stockholm och de lan, hvars insatser uppgå till minst 5,000 kronor, och liar stipendiekoinit6n i anledning Iiäraf i flera af hiifviidstadens och en del landsortstidningar kungjort till.
ansökan ' iniian del!
1.5 febriiari detta å r följande stipendier: för Slockkol~n 360 kranor för, genoi-ngående af högre afdelningen i Tekniska skolan;,.
för Kristianstads libi 180 kr.
för ntlddning vid Sophiahemmet till sjuksköterska: för MaLwöhzcs Ian ett % 180 kroiior för utbildning till förestin- dariiiila föf: s. k. arbetsstuga; för Ostergöttands luit ett å 180 kr., för utbildning till lärarinna i huslig ekonomi vid folksl~ola; för Vesterbotteiis Ziht ett i 240 kr.
för genorngiiende af sjukskö- terskekurs vid Sabbatsbergs sjukhus; för Södernzanla~ds lun 270 kr.
för genoing&amp;ende af kurs i tek- nisk skola, samt slutligeii tv8 stipendier, Iivartdera å 300 kr., a t t utdelas utan hänsyn till sökandens lieinort, nämligen det ena för studier vid iiniversitet, högskola eller högre Iiirczrinneseminarium och det andra för genomgående af folkskolelararinneseminarium.
Närinare uppgifter angkende kompetensvillkor etc igenfilinas i de af Stipendiekomith utfärdade kungörelser.
Muntliga och skriftliga förfrågningar besvaras af Stipendiekontitérrs sekreterare,; ~nolt~rgttingstid 11 - 1.
Drottninggutcm 102.
En förel~sning af fröken Ellen Key ar en ej alltför ofta återkoni- inande tilldragelse i vårt hufviidstadslif för a t t ej Iivarje nytt till- fälle a t t f % höra den talangfulla talariniian skulle oinfattas med be- gärlighet af ett talrikt ocli intresseradt auditorium.
Och detta var kanske i äiinn liögr ' e grad an vanligt fallet vid den nyligen i Veten- skapsakademiens hörsal hållna, föreläsningen med ämne ~Missbrnkad kvinnokraft&gt;, samma ämne Iivaröfver fröken Key talat så väl i somras i Köpenhamn under kvinnornk utställning som nu senast i Göte- borg.
Som vår tidskrift redan var uuder tryckning vid tiden för föredragets Iiållande, äro vi för denna gång förhindrade a t t lämna iikgon redogör-se för de i inånga, afseenden niarkliga uttalanden, som däri förekoinmo.
Det nya bebådade föredraget öfver.
; Satiirenliga arbetsoniråden för kvinnors, en fortsättning på det förra, torde dock gifva oss anledning a t t något närmare behandla de inlägg i kvinno- frågan, som af fröken Key blifvit gjorda.
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insända böcker, - F. &amp; G. Beijers förlagsaktiebolag: W. Fawwr, Eric Wil- lianis.
- S. h n d t v i g, Folksagor och äfventgr.
- T. von Heinz, Lyckobarnet.
W. Billes fiirli~gsaktiebolag: G.
A. Henty, Pi Krigs- och spejarstrh.
- W. O. Stoddard, Vid indiaiigränseii. '
Alb.
Bonnier: G. Aguilar, Lifvet i hemmet.
- F. Cooper, Skinnstriiiiipa.
- Cohr ocli Tovson, Geografisk Iiandatlas.
- A. Dumas, De tre mi~sk~töreriia.
- G. Ebers, Kleopatra.
- G. Kolt- hof, .Sagor.
- A.
07~1in, På forskningsfärd efter Bjiirling ocli Kall- stenius.
- G. Sclröder, Pekka Hiisltoineii.
- J.
R.
S ' ilhanzmar, Svenska hjältar, II, Från ICaibl S Gustaf till våra dagar.
- A. Wahlen- berg, Bengts sagor.
- V. H. Wickströnz, Kvinnostudier.
De sago- beriittande barnen.
- Lekkamraten 15: de och 16: de boken.
- Lunken- tiis.
- Onkel Adams Linnea, 6: te boken.
- Snöflingan 1895..
.
G. Clzeliiis: E. Brightwen, Kärlek till d jnren.
.- E.
A.
', Uggle-.
niors sagor.
- Farbror Jolm, Den niibbige Kicki.
- C. Hammar- sköld, Barmnöjen.
- J.
C. von Hofstaz, Lekar ocli påhitt.
- Manzma sjiilf, Lilla blböga och andra sagor.
- l?
J. Pajeken, Andrek!
Brown, den röda spionen.
- J.
P. Velander, Farbror Ottos berättelser om cljiiren.
--: Bilder ur var Frälsares lif.
- Slarf-Kalle och lians lek- kamrater.
Fosterlaiidsstiftelsens förlagsespedition: H.
K., Ur svenska folltlifvet, Ii.
3.
- L.
X., Bariieiis bilderbok, Ii.
3, ' 4.
- L.
S., Ur lifvet, ser.
II.
- Runa, Allt eller intet: - B.
H. Scltmitlt, Gnistor.
- Korn åt sini fkglar.
- Svanboet.
Fröl6eii &amp; C: o: L.
A ?lders, I vilda, vestern.
- C. Clnssnul, På spaning bland indianer.
- C. Mzwray, Prliief5gelii.
H. Geber: G. Björlin, Fordoindags.
- B.
' Kerfstedt, Bland fii1.t och iingar.
- M. Lnnglet, ~Bilarnrna, tala oni något roligt.!
v - M. Lörnzberg, Frii Ilolini ' rid.
- Mark Twain, Toii1 Sawyers afventyr.
- Leijonslcölcl- Oxe ?tstie~.nn, Ett lej on till sjös.
- T11.
F-r, En snäll gosses dagbok.
- En liten ostyrings dagbok.
- S.
L. Yeats, Sa- vellis # ra.
Aktiebolages Hiertas bokförlag: F. Cooper, Bijagarer].
- Den siste Mohikanen.
- Grasöknen.
- Hjortdödaren.
- Nybyggarne.
-- 8tigfinnareii.
Ad.
Johnson: A.
L. O. E., En Itristens rustning.
- H. Hjorth- Boyesen, Vi1ti1i~aiittlingt-w. - L.
S., I syskonringen.
- Mayne Reid, Skalpjngarne eller Krigstiiget mot Navajoerna.
- S. Stniles, Menni skans egna kraft.
- 21 / 12 ' ss Yonge, Den lille hertigen.
- Den lille rit- konstnären.
- Det roliga altrobatspelet.
- Klara stjärna.
- Kungs-.
-
- spelet.
Nii går tåget.
- Siiiii trädgårdsmästare.
-- Svenska stor- män f r h i fattiga hem.
- Svarte Petter.
- T ' åra smaittingai * i livar- dagslag.
le ' ordini &amp; Y~~~epB~son: TV.
Jie) liled~, (Izareiis tingar.
- Jul- afton 1895.
A.
9.
Nonuan: P. Wdde~lströia, Till Osterland, h.
1-8.
P.
8.
Rorstedt &amp; siher: S. L-d ddlersp7ru.e och 8.
Leijon- Izufvud, Fredrika Bremer, 11.
1-111.
- X.
.di / hol~t, I (fogs och Na- gogs land.
- H. Anderson, Greltiekn sagor.
- rr Noster Lottas brefsarnliiig.
- H. Atweliils, T ' inter- och soiiirnarli f. - S.
J. Iloii ' tliizrs, Historisk liisiiing f ö r skolan och lieniiiiet, .Forntiden.
- - 4.
E3 Brehm, Djiireiis lif, 11.
I-T.
- l?
Cooper, Sybyggasue rid Sri~r~iiehaiiita.
- A. Ekermam, Prån Nordens forntid.
- E.
Fries, Teckniugar iii.
svenska adelns familj elif.
- d.
I ?i-yxell, Berättelser lir svenska histo- rien.
- J.
C. con Hofsteu, Sga bilder nr Daninarks hist! !~ia.
- (T. och K. Kastman, Läsiiing för barn.
- L. Lagerstetlt, Hiisinoderns almanacka.
- H. Lindgren, Sveriges lvittra stoi.lietstid, I Frilicttstideii.
- R. MelawZer, Briggen Två bröder.
- Av.
BoIJSC~I, TTr dju~~lifvet i Norden.
- P.
E. Rosegger, Mitt lieni i skogen.
- Scensk fir: fnttaw- forenivtg, Vintergatan.
- C. TVngller, Adel kraft.
P. Palnnaq~iasts aktiebdag: E.
B o i i t l h, S y a Zeeland.
- E.
S.
L7., Fyra berättelser fiir barn.
- framiiiande ok.
- E '.
31.
Kingsle~, Titus, röfvaren p&amp; korset.
- d.
P.
Larssoiz., Svenska söndagsskolans historia.
- F. B. Xeyer; 1 % lifvets väg.
-- Strhlar f r h korset.
-.
Silvanus, RXartyien.
-- TV.
X. Tkqer, Prån kojaii till palatset.
- Vintersol.
3.
P. Bichter: E. Xonnen, Valda berättelser ii^ tidskriften Talltrasten.
Beellig &amp; C h: Barnens jiilrosor 1895.
J. fh~8gnnaitm: A.
U. Biidth, Xordiiiaiinaskaint.
Fr. Bkoghnd: A.
T., Sjung ined oss, 3Iaiiinia!
&amp; ensk läraretidniang: Jultointeii 1895.
- D: o, praktupplaga.
-- Tiiiniiieliteii 1895.
Wdnhtn ' bnnn &amp; l&amp;Tide&amp;rarind: J. Ostemail, På fjorton dagar.
- A. Roos, I Hvitavall, I, II.
- lTTiiriiilaiidingarne.
Hänaieena $anaonniats tryckeri, Tavasteliiis: E.
' FP.
Pdatldc:)., Slagten Palander, Genealogisk stiidie.
FRE JA-MAGASINET i 8 Humlegardsgatan 1 8 1 8 Götgatan 18 29 Drottningga * an 29. af Boiiinll, T,iiiiic ' I \ liiicilnlils) och Yllc, största sortcrndc lagcr, l il1 dc Ibg s t a priscs i A.XEL HINDERSONS - Filial: 1s.
Wimans Fotoghkamin i n y, prydlig utstyrsel, Gni-iibod: Ifotoi ' get 13.
Prisliiimit siiiicles iii IxgRrnii.
Giitg: iInii s.yi.inerligt oiiityckt, nyttig i iiiistaii nlln lieiii, liög \ %riiieffclit ocli deii nllïn liittaste skiilsel.
Fiillkoriiligt osfri, lirarfike ingen afledning behöfves; men man kan har afleda gnsci.iii1, oni iiinii s5 v i l l, iitaii Eörliist i viirrne!
Yrts: 20 7 ~.
Fotog6ii: itg; liig 1 A I ' /, örc i tiiiiiiicii.
OBS.!
ICniuiiicii lir ock en ~5rilclcs liiiiiplig iiniiiiistI: ig.sgAfi-n, jiilklnpp eller (lylikt i fix11 dcr deii beliiifs!
- Aiiriindhiir alla: iistider!
Ses i verksamhet i utst~l1ningsfC) nstret O L i i w t r r t r e h.
t t: r, ~ e ~ ~ ~ t t c n ~ ~ ~.
i k s t e l I I 12.
E.
A.
W I M A N. l \ lliii.
tel. ' i3 56. rist lämnar åt.
kvinnor råd och upplysningar i juridiska och ekonomiska angelägenheter.
Träffas å förbundets byrå 54 Drottninggatan, l tr, Onsdccgm * och l; öwZagmr 7cE.
10-11 f. m.
-.
.. - Anmälan.
Barnangens Patenterade Mjölktv: (Patent nr 2290.)
Redau i iildsta tider vor mjölken iippsk~ som ett froiustf~eude toalettmedel till hu förskönande, och nutida mejerskors fiil och vackra hiimder utgöra talande bev.
medlets förtr#ff lighet.
Barnangens ~ j ö k t v å l är efter en paten metod direkt framstjild frlii naturlig m livadan densamma ~vilkorligen gör hy11 huden Iwit, vackev och smidig, hvaroin el hvw kali öfvertygo sig genom n&amp;goii tids lig auviinduing.
I följd +f patentet kan iugei Bu vi framstilla, denna tv&amp;l.
Etiketterna (med björnstiiin och Bll; riiBngens namn) Bro ir strersde.
Obs Obs Barnangens Tekniska Fabrik, H.
Maj: t Koizwngens Hojievera~ztör, Stock; toc ck hol&amp;, ~ftonbladets tryckeri 1896.
