# ID: svediakorp-per1285
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,623
# sentences: 759
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 6 4 LÖRDAGEN (639).
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR: IDTJN Kli.
5:.- IDUNS MODETIDN.MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
.
.
.
» 5: - IDUNS MODETID, UTAN PL.
» 3: - EUGENIE G.
Floruia » UTGIFNINGSDAGAR: HVARJE O N S D A G OCH L Ö R D A G.
LÖSNUMEMRPRIS: 8 ÖRE.
CLAESON.
DEN 12 AUGUSTI 1899.
REDAKTÖR O C H UTGIFVARE: FRITHIOF HELLBERG TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
REDAKTIONSSEKR.
: JOHAN KLARA s.
KYRKOGATA 16,1 TR ÖPPNA KL. Eugenie Claeson föddes i Stockholm d.
28 juli 1841.
V i d 8 års ålder fader- och moderlös, omhändertogs hon af sin moster och sin kusin, nu professor Julius Giinther.
Då, kanske mer än nu, ingick i en nickas uppfostran piano- studiet som en gifven del, och i A.
F. Lind- blads pianoskola, vårt då mest ansedda privat- läroverk i denna riktning, fick Eugenie Clae- sons musikaliska utbildning sin egentliga grund, 10 — 5.
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL- DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
N O R D L I N G ALLM.
TEL. 61 47.
RIKS 1646 och att den grunden var god, visar hennes vidare utveckling.
Fröken Claeson har berät- tat, hur det i familjerådet beslöts, att hon skulle blifva guvernant, en uppgift, till hvilken hon själf kände sig mindre lifligt kallad, och ett försök, som under vintern 1 8 5 9 — 6 0 gjor- des hos en synnerligen älskvärd familj på lan- det, visade tydligt, att hennes egen uppfatt- ning var den rätta.
Ej lång tid därefter ådaga- lade några med framgång aflagda ackompag- nementsprof, att hon inom detta område antagligen skulle finna ett mera lämpligt verksamhetsfält än såsom guvernant, och nu fortsattes musikstudierna med lif och lust för bl.
a. Ludvig Norman.
Snart var första mil- stolpen på vägen hunnen, då den unga adep- ten fick öf vertaga ackompagnementet vid fler- talet af prof. Gunthers såväl privata som kon- servatorielektioner.
Våren 1867 aflade fröken Claeson organistexamen vid konservatoriet, och alltjämt fortsattes pianostudierna oförtrutet, nu under prof. v. Booms ledning.
Det dröjde ej länge, innan fröken Claesons ständigt väx- ande talang trädde fram för offentligheten, och väl en gång där, förstod snart Stockholms musiklif att taga den i anspråk.
V i d de vo- kala musiksoaréer, som från 1872 till 1878 gåfvos af » Nya Harmoniska Sällskapet », tjänst- gjorde fröken Claeson som ackompagnatör och erhöll af kritiken de amplaste loford för sitt charmanta utförande af pianostämman.
Å r 1875 vald till ledamot af kongl.
musikali- ska akademien, anställdes hon 1878 som kon- servatoriets ackompagnatör, och då 1882 en särskild ackompagnementsklass blifvit inrättad, utnämndes fröken Claeson till lärare i ämnet och till biträdande lärare i pianospelning.
Bland privata förtroendeuppdrag, med hvilka fröken Claeson hedrats, stå i främsta rummet ackompagnementsbestyret vid flere af vår ko- nungs musiksoaréer samt ledningen af h. k. h. kronprinsessans pianostudier under de första åren af hennes vistelse i Sverige, och hon räk- nar dessa uppdrag till sina käraste och ange- nämaste minnen.
Det är ett snart 40-årigt arbete i konserva- toriets tjänst, som fröken Claeson kan se till- baka på, och att hon år från år tagit detta tröttsamma arbete med samma glada allvar och aldrig sviktande intresse, därom vittna kanske bäst den kärlek och beundran, hvar- med hon omfattats af generationer ungdom, som hafva haft den oskattbara förmånen att gå i hennes skola eller hafva hennes trygga stöd vid sina sånglektioner.
För ej många år sedan stod den, som skrifver detta, redo att, darrande af ängslan, inför musikkonservatoriets stränga herrar aflägga sitt första sångprof, och hon minnes ännu med tacksamhet den vänliga ÅRG KOMMISSIONARER HYRÅ OCH EXPEDITION: foto.
DEN GREN af musikalisk konst, för hvilken fröken Eugenie Claeson står såsom en fullödig representant, är, såsom konst betraktad, här i Sverige af jämförelsevis ungt datum.
Den tid ligger ej många decennier tillbaka, då den viktiga del af musik-exekverande, som är pianoackom- pagnementet, var skäligen vanvårdad och af publiken ringaktad.
Att den svåra och makt- påliggande uppgift, som är ackompagnatörens, nu tages m e d djupt allvar, af kritiken betrak- tas och bedömes ur rent konstnärlig synpunkt och af publiken förstås och respekteras, till detta vunna mål har fröken Claesons framstå- ende talang, hennes sanna förstående af mu- siken och varma intresse för saken i väsent- lig mån bidragit.
Fröken Claeson har också en mer än vanligt rik arbetstid bakom sig.
12:TE STOCKHOLM, IDUNS.
KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
tryckningen af en varm stadig hand och det uppmuntrande glada leende, som på ett för- underligt sätt stärkte modet i ett stackars uppskrämdt flickhjärta.
När sedan det mjuka, men kraftiga anslaget ljöd från flygeln, öfver- lämnade man sig med trygghet åt en ledning, som alltid säkert behärskar den vacklande och ovane, utan att någonsin kännas tyngande.
Och med detta lifvande och bärande intresse, som väcker allt d e t.
bästa af ambition hos eleven till lif, följer sedan fröken Claeson dem, hvilkas musikaliska utveckling helt eller delvis hvilar på henne, och blir för dem äfven utom arbetet en vän i ordets bästa bemärkelse.
Fröken Claeson är kanhända ingen piano- virtuos, åtminstone anser hon själf sig ej som sådan, men hon behärskar med öfverlägsen säkerhet sitt instrument och, hvad långt mera är, hon ser i hvarje det enklaste ackompagne- ment uttrycket för en tanke, som hon med snabb förståelse gör till sin egen.
Och så följer hennes smidiga natur kompo- sitionens skiftande dagrar, ger färg och form åt dess innebörd och vinner med enkla medel sanna och träffande uttryck för hvad hon kän- ner.
Och att med eller trots en sådan själf- ständig uppfattning kunna underordna sitt eget jag, att vara fast, men ej oböjlig, att vara böjlig, men ej svag, det är pianoackompagne- mentets svåra konst, och den konsten är i högsta måtto fröken Eugenie Claesons.
G. F. VAKTPARADEN.
F RÅN STELA promenaden min tanke ofta far till käcka vaktparaden i svunna ungdomsdar, då fegt ej blygsel höljde enfaldighet i håg, men eldad, varm jag följde musikens glada tåg.
Den tiden gafs ej hinder och intet lömskt försåt.
Med glöd på unga kinder jag sprängde trygg framåt.
I led bakom musiken så djärft mitt hjärta slog, och in i drömmens riken som segerdrott jag drog.
I D U N 1899.
— 2 Med vapen obefläckadt och rustning blank och hel och mod ej ännu gäckadt och gång vid ljulTigt spel, den var en bild af våren, min kära vaktparad, en bild af unga åren, då lifvets gång är glad.
.
.
Den muntra färden smittar, likt västan på sitt lopp, och mön ur fönstret tittar som blom ur vårens knopp; likt bäck, som hurtigt forsar, den snart gör takten ung hos enslingen, som korsar dess väg i vandring tung.
Och ännu vaktparaden får lätt med sinnet makt.
På själfva promenaden den tvingar mig till takt.
De tennsoldaters flockar gå hän med barnaår, men vaktparaden lockar än under gråa hår.
.
.
Så drag då öfver torgen med dina toners lek!
Du lättar arbetskorgen och gör den barske vek.
När hatets giftpil flyger jag in i ledet smyger och glömmer världens gång.
HARALD JACOBSON.
DEN NYA HJÄLPREDAN.
mig, skulle hon kanske kunnat lära mig sin stora konst att regera öfver pigfröknar.
Kära faster!
D u vet, hur jag pinats dessa tre år med tjänstpigor, som aldrig gjorde mera än hälften af de sysslor, hvilka deras heders- känsla — o m de ägt någon sådan • — borde ensamt manat dem att uträtta.
Alla slags scener äro min fasa, men det var omöjligt att undgå dylika med dessa Amandor, Natalior och Sonjor.
Min hälsa led af dessa slitningar, och när jag så genom väns vänner erhöll an- visning på en med mig jämnårig flicka (af god familj), som, enligt hvad som uppgafs, » ville bryta banan för sina obemedlade jäm- likar », satte jag mig i förbindelse m e d henne, trots dina varningar, faster lilla.
tag i det första namn, som bland de där be- kanta föll mig på tungan.
» Ja-a », drog hon på det, » nog känner jag till honom, men jag tillstår, att jag ej hade lust att följa med honom genom Inferno — » Tänk, faster, hon tog för alldeles gifvet, att jag menade författaren Strindberg, då jag na- turligtvis talade o m fabrikören, du vet.
Her- man grep dock tag i uppslagstråden, och i stället för ett stilla bordsamtal o m vår nästas angelägenheter fingo vi tre oss ett ordskifte om den nyare litteraturen; dock kunde jag ej hindra, att jag, för tillfället, hade mina tan- kar mera samlade kring frågan om hvilken af oss, som skulle diska, än kring Heidenstams » Karolinerna ».
Min hjälpredas dopnamn, Anna, verkade, redan det, lugnande på mina öfverretade ner- ver, och hennes familjenamn med sitt lilla v., du vet, framför, var mig en viss borgen för, att hon dock ej af ren experimentslusta, utan också af helt andra skäl, antog en tjänande ställning.
Jag kunde ej möta henne vid bangården, hvilket jag eljes hade ämnat, ty just som jag stod färdig att gå, kom jag att kasta en blick ut i vår lilla trädgård och fick se barnflickan, Eulalia heter hon, rycka upp lille Sten från grushögen och hålla honom i ena armen hän- gande, som o m det tunga barnet varit en slaktad gås, som hon höll i ena vingen, me- dan hon genom staketspjälorna pratade med kapten Stjernes springpojke.
— Jag ut, räd- dade mitt harn, och Eulalia kände sig så för- närmad öfver att bli störd i sin flirt, att hon tog afsked ur tjänsten med detsamma.
Nata- lia hade förut på eftermiddagen skakat stof- tet ur sina gula skor; hon » hade fått nog n u », sade hon, när hon fick se, att » den nya skulle ha invändsjonssoffa i jungfrukammaren ».
Fröken von Adler löste dock snart denna fråga genom att, efter den obligata bugningen efter maten, duka af bordet.
När hon då med den fullsatta brickan närmade sig köksdörren, sprang Herman fram för att öppna för henne; jag gjorde en åtbörd för att hejda honom, men han såg det troligtvis ej.
— Hon är inte det minsta vacker, och fastän hon är behag- lig och treflig — i mitt tycke — slår hon nog ej vidare an på skapelsens herrar.
— Herman hjälpte mig att vika samman duken, men ingen af oss nämnde fröken von Adler.
Min man blef alltid ur humör, när jag förr började tala om tjänsteandarne, och nu lekte han dessutom med vår lille gosse.
Jag tog mod till mig och trädde ut i köket.
Disknin- gen gick flinkt, men i förlägenheten tog jag en handduk och började torka tékopparne, och då jag ej visste något att säga, frågade hon mig, h v a d vi skulle ha till middag nästa dag, och om jag ensam brukade göra upp matord- ningen för dag eller vecka, eller om jag ön- skade, att vi två skulle göra det gemensamt.
Där stod jag nu och kunde inte annat!
Lyckligtvis sansade jag mig så pass mycket, att jag försökte mig på att, med tillhjälp af Stjernes springpojke, få både min gosse och hans vagn i oskadadt skick uppför trappan.
och afund reder tvång, WIGSTRÖM - AF EVA (ave).
KÄRASTE FASTER!
Nu äro de sex veckorna förlidna, som du ut- satte till pröfvotid, innan du från mig ville höra » ens ett hälft ord om det vågade expe- rimentet » att blott ha en så kallad bildad flicka till min hjälpreda vid mina olika hus- bestyr.
Jag förmår nu ej längre stå emot min lust att utförligt meddela dig min nu vunna erfarenhet och åsikter i det omtvistade ämnet.
Du vet ju, att min uppfostran varit sådan, att jag före mitt giftermål litet eller intet kommit i personlig beröring med tjänstfolk.
Mamma förde ett stramt regemente öfver sina pigor; vi barn tillhöllos att bemöta dem höf- ligt, men några andra samtal än sådana, som rörde deras sysslor, tillät mamma ej, och själf talade hon aldrig med någon tjänarinna om annat än sådant, som hörde till deras åliggande.
Våra tjänstflickor blefvo dock vanligen tämli- gen » gamla i gården », som du vet; jag tyckte dock ibland, att det måste vara svårt för mamma att omkring sig ha människor, hvilkas lefnads- och tänkesätt voro henne främmande och som blott tjänstgjorde som lefvande ma- skiner, men det tycktes dock ej bekomma henne illa, och hon talade aldrig om sitt eller andras tjänstfolk; därtill var hon för nobelt anlagd.
Hade hon bara lefvat, när jag gifte Tåget hade också lyckligtvis blifvit hela tre kvart försenadt, så jag fick tid att lugna både mig själf och min skrikande ängel.
Aftonmålti- den hade Natalia gjort någorlunda i ordning, så jag tilltrodde mig att kunna själf reda mig med dukningen samt koka vatten till t e e t.
Vi ha fått gas i köket; det var ett af Nata- lias villkor, för att hon skulle låta mig ha husfred.
Jag fick stark hjärtklappning, när jag hörde Hermans röst och steg i trappan; det hela lät dock helt muntert, och han hade sannerligen ej sett mycket glad ut, då han gick från mig.
» Jag kan lika gärna springa som krypa f e t!
» sade jag till mig själf och gick ut för att själf öppna tamburdörren för honom och vår okända — gäst.
Presentatio- nen skedde både hastigt och lustigt.
Herman hade godheten att föreställa sin hustru för fröken von Adler, men jag tror ej, att hon lade märke till detta hans anstötliga fel m o t formen, ty hon sade något behagligt o m sitt hopp att kunna bli mig till hjälp och så vi- dare.
Men jag kunde ej komma ifrån min föreställning, att vi fått en verklig dam till gäst i vårt hus, Och det ryste i mig, när jag förde henne in i pigkammaren, som ännu dof- tade efter Natalias opoponaxtvål.
Fröken v o n Adler yttrade dock, att rummet nog kunde bli trefligt, och så slog hon upp båda fönster- na; hon luftade ut efter Natalia, så gardinerna stodo likt spända segel.
V i satte oss genast till bords, och som jag visste, att vi hade gemensamma bekanta, grep jag tag i detta samtalsämne.
» Fröken v o n Adler känner j u Strindberg?
Han är en gam- mal vän till min man, » började jag, huggande Hvilken börda togs ej i den stunden från min själ!
Jag skulle nu ej längre behöfva vakna o m morgonen med tanken p å: Hvad skola vi ta till m i d d a g?
Skall Natalia bli nöjd med mitt blygsamma förslag?
Samtalet blef nu lifligare, och då hon bad mig o m att ej spilla tid och krafter på att kalla henne frö- ken von Adler, utan antingen säga Anna eller du, lade vi vid köksbordet bort titlarne.
Se- dan undrade jag dock, o m jag ej därigenom tillsatt något af min värdighet.
Men det var nog bara en själf granskningsvana, som jag fått genom den ständiga bondånger, som all- tid följt efter mina pratstunder med mina Sonjor, Natalior och Eulalior.
» Önskar fru Helga min hjälp till att bädda herrskapets sängar? » af bröt Anna mina tysta funderingar.
» Eller skall jag bara göra i ord- ning kommoderna? » » A-å-tack!
Jag — jag bäddar själf! » stam- made jag dödligt förlägen vid föreställningen, att en dam skulle skaka upp Hermans huf- vudkuddar.
Själf hade jag aldrig bäddat nå- gon säng, men hellre ville jag nu försöka göra det, än att Anna von Adler skulle uträtta äfven denna afton syssla.
Jag kunde rakt icke komma ifrån den föreställningen, att hon var vår gäst — fastän hon skulle uppbära lika stor lön som Natalia haft — dessutom skulle nog Herman ha generat sig.
Jag sökte undkomma vidare detaljfrågor genom att gå in och hjälpa honom med att leka med gossen, och efter en stund hörde vi fröken von Adler inträda i vår sängkammare.
Vår lek upphörde ögonblickligen.
Herman for bort till pianot och gaf sig till att spela » Napoleons marsch öfver alperna », så instru- mentet skälfde i hvarje lem vid dånet, men mina hörselnerver voro dock nu så spända, att jag tydligen förnam vattenkannornas klir- rande med handfaten.
Amanda, Natalia och Sonja brukade visserligen slamra alldeles för-
— skräckligt mot porslinet, men det hade aldrig angripit mina nerver hälften så starkt som dessa varsamma, dämpade ljud.
Det skulle ha varit rent olidligt, o m jag ej kommit på den räddande tanken, att adliga — ja, högad- liga fröknar numera gåfvo sig in vid sjukvår- den och i egenskap af » systrar » fingo uträtta ännu gröfre sysslor.
Jag beslöt därför att framdeles föreställa mig henne som en » syster » Anna.
Men Herman, han mumlade något — jag tror det var en lång svordom — just som han slutat trumma Napoleon öfver de fasliga alperna, och när syster Anna lämnat vår säng- kammare, tog jag barnet med mig dit in, reg- lade dörren och grep mig an med bäddningen.
Nog fick jag sanna ordspråket: » Alla barn i början! » Men till slut sågo dock våra sängar rätt ordentliga ut.
Syster Anna hade varit så omtänksam att göra lilla Stens bädd i ord- ning för natten, så han hade somnat däri långt, långt innan jag fått bukt med täcken och öfverlakan på hans pappas och mammas engelska järnsängar.
Under tiden hade syster Anna tändt lam- pan i förmaket, och när jag återvände dit, voro hon och Herman inbegripna i ett lifligt samtal o m Finland, och hans förra misstäm- ning var bortblåst.
Jag kände mig nu äfven helt lycklig, men efter få ögonblick reste sig Herman upp och började, enligt sin vana, gå fram och åter, medan han talade, och af hans knarrande fotsteg upplystes jag o m, att han åter tagit till att gå med sina svarta pjäxor, de som hvarje morgon måste blankas.
Hvad rörde mig nu hela firjska frågan mot denna så närliggande: H v e m — hvem skall borsta Hermans skodon, då hjälpgumman aldrig kom- mer före klockan nio?
Syster Anna lade nog genast märke till min tankspridda konversation, ty hon sade något om att gå och packa upp sina kläder, bugade sig till god natt för min man och räckte mig sina båda händer på ett riktigt rart, syster- ligt sätt.
V i voro nu ensamma, och Herman skyndade sig att berätta, hvad han skulle betala för den ved, han beställt till vinterförråd.
Till gen gäld förtrodde jag honom min åsikt, att en bra vaxduksmatta, lagd öfver hela det lilla köksgolfvet, skulle vara ytterst behaglig för mig, och då vi j u hade en dylik matta i vårt matrum, blefvo vi befriade från — skurlukt.
Herman lofvade att redan nästa förmiddag ställa om, att mattan k o m hem.
Ingen af oss nämnde vår nya hjälpreda, men vi gingo snart till hvila, jag med stor oro för min mans pjäxor.
När han släckt lampan, tog han ett tag i örngåttet och sade: » Natalia har mest förstört mina pjäxor med något otyg till blank- svärta; hädanefter vill jag själf hålla allt mitt skodon i ordning.
God natt, Helga! » Jag låg länge vaken, pinad af tanken på, huru vida min man skulle kunna komma att trifvas m e d vår nya hjälpreda.
Underligt nog hade jag aldrig förr kommit att tänka på, att den bildade flicka, som jag önskat mig till dagligt sällskap, äfven — åtminstone några stunder o m dagen — blefve sällskap åt min man.
Jag mindes nu äfven, att ingen af de fruar, som jag hört afhandla ifrågavarande sak, därvid nämt ett enda ord o m husfaderns åsikter, fastän de betonade, att hjälpredan måste behandlas som en medlem af familjen.
Efter så där en timmes förlopp började Her- man ett formligt slagsmål med sina kuddar, lakan och täcke.
» T u.
.
.
katten vet, hur här är bäddadt! » mumlade han, och då jag till- stod, att bäddningen var mitt verk, lugnade han sig, sedan han genombultat sitt örngått.
» Hör, Helga du, jag tillåter ej vidare, att 3 IDUN — någon fördärfvar knappar och knapphål i mina gångkläder!
Natalia måtte ha behandlat klä- desborsten som något slags hästskrapa; hädan- efter borstar jag själf åt mig. » När han detta hade sagt, insomnade han med öfverlakanet tvärs öfver täcket.
Men jag låg ännu en stund och funderade öfver, o m ändå ej allt, som rörde kvinnofrågan, äfven anginge män- nen, och o m det ej vore bäst att äfven ta dem till råds vid de reformer, vi önskade genomföra — åtminstone inom familjen.
Hädanefter städade jag vår sängkammare och hjälpte syster Anna en smula med hus- hållsbestyren, och hon hjälpte mig m e d att sköta både Sten och hans vagn, så att vi hade det mycket trefligt, ända tills Herman kom hem till vår sena middag och sedan stan- nade kvar hos oss.
T y, ser du, faster, äkta män äro ej på långt när så smidiga och takt- fulla som vi fruar.
Herman hade råkat höra syster Annas vackra sångröst — altstämma, som han älskar — och så glömde han ofta, att hon — att hon uppbar Natalias lön för sitt arbete och ej för att hon skulle sjunga för ho.
.
.
jag menar för oss båda.
Men till all lycka besitter hon både bildning och den finaste takt, så hon sjunger aldrig i otid och endast, när jag först bedt henne därom.
Det är säkert, att flickor, som ingenting se ut för världen, ha i stället ofta det mest behagliga väsen — i kvinnors ögon åtminstone.
Hittills hade vi sluppit besök och bjudnin- gar, men så snart våra vänner åter flyttat in till staden, fick jag ett nytt bekymmer.
Skulle de ha vett att äfven bjuda heiine till middagar o. s. v. på samma gång som oss?
Och om hon bjöds och ville med, hvar skulle jag då anbringa lille Sten, som jag och hon ej ens tänkt på att ånyo öfverlämna åt någon n y Eulalia?
Stjernes blefvo först färdiga med inflytt- gen från sommarvillan och bjödo så både oss och fröken von Adler till middag — lyckligt- vis medelst kort, men jag stod dock i spänd väntan på, hvad hon skulle svara.
» Herr- skapet Stjerne ursäktar nog min frånvaro, » sade hon småleende, » jag stannar naturligtvis hemma hos min rare kavaljer. » Och så lyfte hon den jublande pojken högt upp i luften.
» Det skall bli mig ett nöje att här i hemmet få göra edra vänners bekantskap och kanske kunna bidraga något till edra gästers nöje, men det har aldrig roat mig att bevista så kallade bjudningar, » tillade hon.
I förra veckan hade vi supé för våra um- gängesvänner — fru Gran kokade och hennes man serverade — och aldrig har jag känt mig så trygg till sinnes vid någon af våra bjudningar som nu, då.
Anna hade hela led- ningen och ändå mycket bidrog till att under- hålla våra gäster, hvilka också voro rent för- tjusta i min hjälpreda.
Finge jag bara behålla hanne i hela min tidl Men, kan du tänka dig, faster!
I går blef hon offentligt förlofvad.
Det vill säga, hennes tillkommande, som är ingeniör vid en fabrik långt uppe i Norrland, skickade henne per post förlofningsringen; Anna hade ej velat bära en sådan, förr än någon rimlig utsikt till giftermål öppnades för dem.
Nu fick jag också veta, att hon antagit platsen hos oss för att, ostörd af sina många bekantas prat och anmärkningar, fullständigt vänja sig vid alla de göromål, som hittills öfverlämnats åt en bestämd klass af unga kvinnor, men hvilka hon, på grundade skäl, ansåg vara för många familjer fördelaktigast att de utfördes af bil- dade kvinnor.
Jag vet e j, hvad jag skulle taga mig till med en Sonja eller Natalia nu, sedan jag själf blifvit van vid regelbundet dagligt arbete 1899. i vårt fridfulla hem.
Anna har dock lofvat, att hennes syster skall komma och aflösa henne, och Herman finner sig nu helt belåten med att ha en bildad och talangfull ung dam till hjälpreda och dagligt sällskap.
Men långt ifrån att på något sätt vilja berömma mig själf, säger jag dock, att utan att äga mycket god takt, fördomsfrihet och en upplysning, som skattar allt nödvändigt arbete så högt, att hon själf villigt deltager i alla husliga sysslor, skall en fru aldrig inlåta sig på detta experiment.
Dessutom måste äfven mannen vara — vara en karak- tär och fin som min Herman.
Ja, och så måste naturligtvis hjälpredan besitta en hög bildning och en själsadel, som adlar alla hen- nes sysslor, och som ställer henne själf så högt öfver en fördomsfull värld, att den — ser upp till henne.
Uppfyllas bara dessa villkor, då vill jag lifligt tillråda hvarje fru att utbyta sina Natalior mot en syster Anna.
FRÅN VÄRMLANDS FINNSKOGAR.
S EDAN E T T Å R T I L L B A K A ha genom fil.
kandidat N. Keyland flitiga forsknin- gar för Nordiska museets räkning och på dess bekostnad blifvit gjorda i de bygder eller fast hellre obygder, som nämnas finnskogarne i Värmland, och under dessa färder har en an- senlig mängd finska husgeråd och redskap tillhopabragts.
En eller annan finsk rökstuga, som åtminstone i allt väsentligt bibehållit de drag, hvilka utmärka en äkta gammaldags dylik, sådana finnarne vid sin invandring hit under Karl I X: s regering uppförde dem, haj- kandidat Keyland ock lyckats uppspana, ehuru dessa boningar, hvilka, som bekant, framför allt utmärka sig därigenom, att den ugnslika eldstaden saknar skorsten eller rökfång, nu i mellersta Sveriges finnbygder äro, i likhet med andra finska nationaldrag, i det närmaste för- svunna eller stadda i mycket hastigt försvin- nande.
Det är nu afsikten att rikta vårt nationella friluftsmuseum på Skansen genom inköp och uppförande där af en dylik finsk rökstuga eller pörte.
Idun är i detta nummer i tillfälle att med- dela några bilder från dessa af kand. Keyland genomforskade trakter, och han har själf be- ledsagat dem med följande text: * PÄGEBS STUGA OCH DESS INVÅNAEE.
I Lekvattnets församling i Värmland, vid stranden af Eottna älf, ligger den så kallade Pägers stuga.
Det är ett gammalt pörte i finnskogsstil, med sotad ås och rökledare på taket.
Därinne är allt svart och nedrökadt.
Golf vet består af stamhalfvor, s. k.
&gt;klof- tor », knappt hjälpligt slätade med yxa.
Mellantak saknas, utom för en del högst uppe vid &gt;kroppåsen&gt;.
I öfrigt täcker näfvertaket direkt rummet därinne.
Pörteugnen, hvilken består af en stor stenrös, lik- nar ungefär bakugnen i en svensk bondstuga.
Den utsänder under eldning massor af rök, hvilken i första hand uppfångas af hela rummet för att sedan försvinna genom den i taket befintliga rökluckan.
Utefter väggarna löpa bänkar af klufna stockar.
På två af väggarna finnas små fönster, hvilka insläppa en sparsam dager.
För vinnande af närmare känne- dom om inredningen af ett sådant hus och dess rätt intressanta &gt;möblemang&gt; ombedas Iduns läsare att vid tillfälle bese den exposition af föremål från Värmlands finnskogar, som inom kort kommer att öppnas å Skansen.
Här i denna stuga bo de gamla, gubben Päger själf, och hans hustru Britta, gemenligen kallad Käcklätta, ett originelt par i den gamla goda stilen.
De äro afkomlingar i sjette led af från Savolaks invandrade finnar och bibehålla troget sina förfäders enkla seder och lefnadssätt.
De äta ännu med god smak sin bänkvälling och hilo ur träfat, sin resk, sin mutti, sin päppo och sin mammia och alla dessa underliga rätter, hvarom troligen de flesta af Iduns
_ IDUN 1899.
4 ._ A.
Aureiius foto.
A.
Aureiius foto.
FINSKT PÖRTE ELLER S.
K. RÖKSTUGA.
ärade och kokkunniga läsarinnor sakna kunskap, men hvartill jag framdeles högst gärna skall lämna recept, om så önskas.
Detta sitt enkla uppehälle förtjäna Päger och hans Lätta med olika slags hand- arbeten, såsom med tillverkning af näfverkontar och näfverskor, spömjärdar, ostkärl och tjära.
Men de lifnära Big äfven med ett annat, numera mindre väl ansedt näringsfång, nämligen trolldom.
Här och där i bygderna finnes folk, som ännu tro på troll- dom, och af sådana bli Päger och hans väna vi£ ofta anlitade mot en frikostig betalning.
På min etnografiska färd genom finnskogarne besökte jag Pägers stuga, i tanke att där få göra några anteckningar rörande folktron.
Med Päger A.
Aureiius foto.
PÄGER VID SIN TJÄRGRAF.
och Lätta, såsom med alla gamla vidskepliga män- niskor, får man i det afseendet lof att fara varligt.
Ty de äro misstänksamma.
Mor Britta var för tillfället sysselsatt med att fläta ostkärl.
» GoddagI » sa ja.
» Gussin! » sa ho.
» Hur står det till? » sa ja.
&gt;jxh jo, » sa Britta, » tä ä nuck prå.
Men tä ä som ti int skull vill betål stort för ystkäla.
För i våla prukt en allt å få en rekstaler å tjugefir skäl- ling å en stor sup på köp.
Men nu får jag int mer än lit mjöl i putten å uvett åt på te.
Men om ja viell, nuck skull ja kunn stäell, se potten geng tur käla. » » Skulle ni kunna trolla, så att botten ginge ur dem? » sade jag.
» Ah ja, söppass kan ja fel!, » sa Britta.
» PAGERS STUGA ».
DET INRE AF ETT FINSKT PORTE.
Jag önskade, att hon skulle lära mig bönen.
Men hon svarade icke.
» Ja, det är konstiga tider, » sa jag.
» Tä ska Ku veet, » sa ho.
» Det är så mycket skolor, och barnen få lära sig allting, men månne de bli något bättre? » spor- de jag.
» För i våla trodd di da teminstinga på fan, nu tror ti hvarsken på Ku eller fan, » sa ho.
» Det är just det ledsamma, » sa jag.
» De tro icke ens på andemakter.
Och dock har mor be- rättat, att hon sett både troll och spöken.
Månne det icke verkligen finns sådana? » » Jo, finns spöken, » sa Britta, » se vesst som ja gör ystkäl. » Hon fortsatte: » Ja kommer fell itmg, när ja va litta i Matlöpen, ta feck ja se, att tä^klyst å klyst se plankt pårt mä lann i vatfn, å ja geck tit å ta va tä en selkrok ta ' r, å ja feck tak i tenna selkroken å trog å trog, för ja skull frest å tra ' n åt mä, men ta pörj tä å tra mäg uttet i stäell, se ja lött å schläppe ' n.
Ta ropp ja te fab- brorn, som stogg åppå jåel å klyet, att han skull komm å hjälp mä å tra åpp tenna selkroken, som va tär pårt mä lann.
' Tu ska akt tä, tu ', sa fab- brorn, ' för tä ä intnö ann änn sjöråa, som vill tra tä i ', sa ' n.
Men när ja ta teett ät vatfn, se va allt selkroken påert å ja sogge ' n allri mer.&gt; Mor Britta var nu i gång, och jag fick veta så många historier jag ville.
Ute vid sin tjärgraf stod gubben Päger och brände tjära.
Jag gick till honom.
Under det vi sprakade, kom jag att gå tvärs öfver tjärgrafven.
» Nej, nej, » ropade han, » lätt åt tä tär, ska tu skämma tjärpränninga för mä! » Jag förstod genast, att jag försyndat mig, och steg därför ned från tjärgrafven.
Sådana äro dessa gamle, fulla af skrock och vid- skepliga föreställningar.
Men de äro i alla fall ett hederligt och samhällsfredligt folk, som håller fast vid sina vanor och som icke vet af eller bryr sig om några andra bekvämligheter än dem, deras mörka, nedrökade pörte erbjuder.
Såväl Päger som hans hustru förstå fin- ska språket, hvilket de understundom använda sins emellan i dagligt tal, och då de utsäga sina trollformler, hvilka skola vara mera verk- samma på finska, än när de utsägas på sven- ska.
Till sitt yttre är Päger af medellängd med en stark kropps- byggnad.
Han har en mörkt smutsig, nästan mongolisk hy, skarpt tecknade fåror i sitt ansikte och stenhårda drag, hvilka sällan upp- lifvas af ett leende.
Hela hans utseende bär andebesvärjarens re- spekt och prägel; och många äro de, som af fruktan vika undan för honom.
Säkerligen är det detta mörka utse- ende och detta hem- A. lighetsfulla allvar, som skänkt honom, som så många af hans finska anförvanter, namn och rykte för skicklighet i svartkonst.
Hans hustru Britta är mycket liten till växten.
Hon har listiga, grå ögon, antikt utseende och an- tikt sätt, ägnade att väcka fornforskarens in- tresse.
Sinsemellan dra- ga de väl öfverens och hjälpa hvarandra troget i samtliga nämnda nä- ringsfång.
De höra till dem, som på grund af litterär okunnighet äro nog lyck- liga att ej känna förtret och sorg öfver sina af- lägsna släktingars be- tryckta ställning där borta på andra sidan Bottenhafvet.
» KLAKEN ».
Högt upp bland Värm- lands fjäll och skogar, där Suomis söner byggt och bo, finns det ett folk, som ärligt knogar, fast gyllne skördar där ej gro.
Vi känna det.
Men nu A.
Aureiius foto.
till saken!
» KLAKEN ».
Där fotar kring från gård till gård en ökänd man, som heter Klaken: den finska rasens minnesvård.
Aureiius foto.
SKOGSKOJA I VARMLANDS FINNBYGD.
- 5 IDUN 1899.
— Se Klaken med de tunga fjäten, se där en son af Suomiland, som går sin egen väg i téten för alla, som ej ha ett grand!
Hur mycket ha ej vi att lära, som öfvergifva hopp och tro, när utan svårmod han kan bära sin näfversäck och becksömssko.
NILS VÅRA KEYLAND.
ILLUSTRATIONER.
T ?TT FLYTANDE MILLIONPALATS PÅ STOCK- HOLMS STRÖM.
Under sistförflutna veckan hade stockholmarne tillfälle att se en af de dyrbaraste och vackraste lustfartyg, som någonsin gungat i svenskt farvatten, ankra framför Söders terrasser.- Det var den amerikanska ångjakten » Niagara », till- hörande mr Howard Gould, en son till den ryktbare järnvägskungen Jay Gould.
Fartyget, som kostat den nätta summan af 2 millioner kronor, är riggadt som bark, har 6 vatten- täta skott af stål, en ångmaskin med 2,101) häst- krafter och 75 mans besättning.
u MR H. GOULDS LUSTJAKT NIAGARA.
Det käns, hvar han belåten vankar i sina gamla, nötta spår, försänkt i underliga tankar, en fläkt ifrån förgångna år.
För lefnadslust blir ej i knipa en man af Klakens sans och blod.
Han tar helt enkelt upp sin pipa och lifvar så sitt sjunkna mod.
Se där en ärans finnskogsgubbe, väl icke skön, men frisk ändå: en gammal kärnfrisk furustubbe med alg och laf och mossa på.
I vida nejder går en sägen, att han kan spå som ingen ann '.
Jag själf stod en gång helt förlägen vid svaret ifrån denne man.
Man känner väl, ehvar han knogar, till gubben där med käpp och säck, till stubben ibland Värmlands skogar, den ökända från Kocklabäck.
Det var den gång, jag näsvist sporde, om hvad som närmast skulle ske.
Han tyckte då, jag veta borde, att det fick jag i morgon se.
De tälja oss om gamla tider hans gång, hans kläder och hans tal.
Och hvart han går, han löje sprider - ett sjuttiårigt original.
Och när jag sporde, hvad han kväder om vädret, svarte han så här: » Blir ej i morgon upphållsväder, så blir det säkert ruska vär.&gt; På Klakens lott föll mycket litet.
Men han är därmed nöjd, min vän, ty hvad som blir af andra slitet, förnöjd .han sliter om igen.
Om ock han har ett sätt som ingen och tänker såsom, ingen tänkt och ser med egen syn på tingen, så blir det gärna efterskänkt.
Så visst det vann segern Han svälter han lärt att Ty hvar man vet, han vandrar redligt, och icke är det ondt uti, att alltemellan helt beskedligt han öfvar litet trolleri.
gällt en dust med ödet, denne patriark.
ej, ty uti brödet blanda hälften bark.
MR HOWARD GOULD OMBORD PA NIAGARA.
Inredningen af detta simmande palats är den .uxuösaste en med smak utrustad penningfurste gärna kan åstadkomma.
Matsal, salonger, sällskaps- rum, sängkamrar, toalett- och badrum • — öfverallt möta dyrbara trädslag, yppiga draperier af siden och sammet i de utsöktaste färger, venetianska spegel- ytor, härliga gobeliner samt präktiga guld- och silf- verpjeser.
Genom vänligt tillmötesgående af mr Gould är Idun i tillfälle att i sitt dagsnummer meddela trenne afbildningar från den unika jakten, nämligen en af fartygets yttre, en af mottagnings- eller musiksalon- gen, hvilken, belägen i den långa öfverbyggnaden å däck, är 16 fot bred och 32 fot lång samt försedd med 2 skylight med konstnärliga glasmålningar, ett stort orkestrion och möblemang med mörkgrön silkes- plysch, samt slutligen en af kommandobryggan, där mr Fould själf synes stå, riktande sin kikare utåt farleden.
Utom ägaren och hans unga maka utgöras jak- tens passagerare af fyra amerikanska vänner till det unga paret.
ERKÄNDT FÖRNÄMSTA MO- S KANDINAVIENS DEBLAD ÄR IDUNS MODETIDNING, som för helt år kostar endast 5 kr.
för planschupplagan, 3 kr.
för den vanliga upplagan.
Prenumerera på prof från det nya kvartalet!
MOTTAGNINGSSALONGEN PÅ NIAGARA.
— IDUN 1899.
NILS STANGE.
&gt;FRU AFUNDSJUK ».
IDUN AF M Ä N N I S K O R N A skulle kunna vara betyd- ligt mycket lyckligare, om de blott läm- nade hvarandra litet mera i fred och om de ville offra lika mycken tid åt sina egna, som de nu offra åt andras angelägenheter.
Hvar- ken den, som onödigtvis lägger sig uti andras affärer, eller den, som blir utsatt för den opå- kallade inblandningen, torde därutaf ha någon egentlig nytta, utan tvärtom.
Ni känner väl » fru Afundsjuk », hon som alltid är på jakt efter nya offer för sin verksamhetsifver?
Hon kan icke lefva, o m hon ej får förbittra andras lif med varningar, råd, pikar och giftigheter, och hon inbillar sig och andra, att hon hand- lär i de goda sedernas intresse.
Ätminstone tar hon sig en ton, som o m så skulle vara förhållandet.
» Fru Afundsjuk » uppträder i alla skepnader och inom alla åldrar.
Sällsyntast är hon kan- ske dock ibland de unga, som ännu ej upp- hört att hoppas på en egen full lefnadslycka.
Ibland är hon en f. d. skönhet, som haft många anbud, men förkastat dem, och nu går och väntar förgäfves på tillfälle att få försona sina hjärtlösheter och uttala ett lyckliggöran- de ja.
Ä n är hon en änka, som verklig sorg förbittrat och gjort hård och känslolös.
Ä n en ensam, som vet, att hennes uppgift för- felats.
Mången gång kan det också vara en till det yttre lycklig ung fru, som miss- räknat sig och finner sina väninnors lycka öfverstiga hennes egen.
Med ett ord, fru Afundsjuk har många ansikten, och mycket kan det vara, som gjort henne till den hon är.
Emellertid, sådan hon nu är, så är hon och förblir en skräck för alla unga älskande par, som komma i hennes närhet.
Hvilka floder af tårar hade ej badat vackra ögon för hen- nes skull, hvilken mängd af ledsamheter och uppträden har icke hon ställt till, denna grym- ma » sedernas väktarinna ».
Man skulle kunna framdraga tusentals exempel.
Inom den äktenskapliga hamnen öppnar sig dock det intressantaste fältet för hennes verk- samhet.
H o n känner sina bekantas äktenskap- liga förhållanden bättre än de göra själfva.
Där de i sin stora oskuld och hjärtas enfald tro sig lefva lyckliga, där vet hon berätta om mannens kallsinnighet och den beklagansvärda makans af tårar genomdränkta örngåttskudde.
Och som hon brinner af begär att få ställa allt » till rätta », slutar hon ej, förr än hon bragt allt ordentligt på tok, såvida hon får regera efter sin vilja.
Det gagnar till intet att försöka taga henne ur hennes villfarelse, ty hon har den uppfatt- ningen o m männen, att de alltid bedraga sina stackars hustrur, och den, som icke har gjort det, han kommer att göra det.
Och om hu- strurna, isynnerhet de, som äro unga och se bra ut, att de äro mycket oförståndiga och okunniga i sina förehafvanden.
På så kallade kafferep trifs fru Afundsjuk utomordentligt bra, ty där skall nu dryftas, huru fru X.
sköter om sitt nya hem från vin- den ned till källaren, huru utstyrdt elegant fru Y.
är, och hur det är möjligt, att herr- skapet Z:s debet och kredit kunna gå ihop.
Och först och sist om » jungfrurna », som det nu för tiden så modernt blifvit.
T y de äro ej många, som svara som en grefvinna i min födelsestad gjorde, då fruarna på ett kafferep började att tala om sina jungfrur.
» Då jag går på kafferep, » sade hon, » lämnar jag mina jungfrur hemma.
Så skulle ni också göra, mina vänner! » ALMA B — G.
B l a n d nu befintliga C a c a o s o r t e r i n t a g e s s ä k e r t f ö r n ä m s t a p l a t s e n af 6 — BERÄTTELSE FÖR HELMY RINDERS, M IDSOMMARSOLEN sken varm och klar ned på den gröna ängen, där majstången, färg- rik, doftande af skogsblommor, nyss rests med den blågula flaggan, svajande högt för kvälls- brisen.
Hela den stora ängen tedde sig som en jättelik blomsterskål.
Öfverallt skimrade där ljusa, leende färger: höggult, rosa, klarblått, hvitt, — och till sist blott en enda förtoning af hvitt — — I smidiga vågor rörde sig den leende, nigande, bugande kedjan af unga människoblomster fram öfver ängen i den härliga midsommarkvällen.
Så ljuda plötsligt några gälla toner: speleman- nen strängar sin lyra och bjuder upp till dans, till gammal hederlig svensk hambopolska.
Ögonblick- ligen spränges kedjan, och nu hvirfla där om par efter par, — med de ljusa färgerna smälta mörka tillsamman.
Vid ängskanten stå soffor och stolar, och där sjunka mammorna ned efter den tröttande ringdan- sen.
Här diskuteras ock ganska flitigt dagens » on dit », på det hela dock tämligen oskyldigt, ty Fågel- ås ' lilla badort är ett lyckligt samhälle: dit tränga blott sällan afundsamhetens och skvallrets småsinta tungor.
Här finnas två skarpt skilda kotterier: det ena har kommit uteslutande för att roa sig och njuta ett sorgfritt friluftslif, och det göra de med besked, de låta ej några små fläckar förmörka hori- sonten.
Det andra består uteslutande af dem, som vilja sköta sin hälsa, och de göra det också » med besked », ledda af doktor Holms starka, i all sin godhet respektingifvande hand.
Nu tystnar musiken — med ett skickligt utbragt » halt på stället » stå de nu där par om par, orörligt stilla, blickarna höjas mot gruppen på berget där- ofvan, där cameran väntar.
Så ljuder det: ett, tu, tre och hela den liffalla taflan är fäst på plåten.
Förfriskningar serveras därborta under syrener- nas löfverk, dit samlas all ungdomen under skämt och glam, det drickes och skålas af hjärtans lust, ty nu är det brådt, snart börjar dansen ånyo, och kvällen är blott alltför k o r t.
.
.
Litet afsides på den smala stigen går doktor Holm upp och ned i lifligt samtal med en nykom- men patient.
Blott några dagar bar han ännu gä- stat Fågelås, han är en främling för alla, och han undviker litet skyggt allt närmande.
Lång, mörk och till ytterlighet mager, med något kufvadt, svår- modigt i blicken, som dock stundom lyser upp i ett intelligent, vaket leende — med hållningen litet framåtlutad gör han intryck af vetenskapsmannen, som alltför träget böjt sig öfyer arbetsbordet.
» Hvem är det din man talar vid, Nelly lilla? » frågade änkeprofessorskan Beijer i halfhög ton, vänd mot unga doktorinnan Holm, som ett ögonblick sla- git sig ned vid hennes sida.
» Det är med arkitekten Stange, tant vet — ho- nom, som vi ha väntat ett par veckor, men han kom inte förrän i måndags.
Han har varit så gräns- löst sjuk, kära tant, bara af öfveransträngning — » » Ja, det är nog ej så bara det, kära vän, » af bröt fru Beijer mildt.
» Nej, nej, det vet jag nog, och det menar jag inte heller — jag menar bara, att det är förfärligt, när en stor och stark och begåfvad man helt enkelt knäckes — » här gjorde den lilla lifliga frun en illu- strerande åtbörd — » bara därför att han slösat med sina krafter, arbetat dag och natt, när det har gällt — » Hon hämtade djupt efter andan.
» Nå, men hoppas din man, att han blir bättre här då? » Fru Beijer lade en liten omedveten ton- vikt vid ordet » här » och kastade en hastig blick på den glada skaran, som menade hon, att detta väl ej vore rätta stället för en så allvarlig konvale- scens.
» Ja, kära tant, professor X.
i Stockholm har skickat honom hit, — ej precis till Fågelås endast, utan i synnerhet till Evald, hvilken ju har lyckats många gånger förr med svåra nervösa fall och dy- likt.
Professorn har särskildt lagt arkitekten på hjärtat att lyda Evald, och Evald brinner af in- tresse att få börja regimen med honom.
— Det är en sådan framstående man, tant, — det är gräns- löst synd, säg? » Rösten uttryckte djupaste med- lidande.
» Jo, visst är det så, kära Nelly, » genmälde hen- nes moderliga vän deltagande, » nog har jag flere gånger i tidningarna sett hans namn och hört, att han fått pris vid täflingar, men jag har aldrig förr sett honom — » » Se, där kommer Aina, » utbrust doktorinnan lifligt och skyndade bereda plats bredvid sig.
» Kom hit, hvar har du dröjt så länge? » » Hos din egen herr son, min vän, » ljöd svaret gladt och melodiskt.
» Tror du han kunde finna sig i att somna ensam utan mamma eller tant Aina M i l j TI U L T I KUl IYI A M LM Q 11 O C h w M C h v M en kväll sådan som den här?
Nej, du må tro, han höll så fast i min hand, ända tills de små fingrarna började domna af i sömnen.
.
.
» Stämman var låg och välklingande, — leendet som åtföljde orden var så naturligt och vackert, att Nelly böjde sig fram och smekte den mjuka kinden med dess djupa varma hy.
Gillande öfverfor så hennes blick hela den smärta gestalten, dräkten af ljusgul crépe, med endast två mörkröda rosor som garnityr.
» Smakfullt som alltid, » log hon nådigt.
De mörkblå ögonen blinkade skälmskt till svar.
» Vet du, hvad Gunnar sade, innan han somna- de?
Jo — » tant ä ' alldeles lik den dej josen — » och så pekade han med sitt lilla finger på rosen i mitt skärp.
Du har en artig son, du, Nelly — » Alla tre skrattade.
I samma ögonblick stod doktor Holm framför dem med arkitekten vid sin sida.
» Får.
jag lof att presentera — arkitekten Nils Stange — våra goda vänner, professorskan Beijer, fröken Aina Beijer. » * Uppe i talldungen mellan två knotiga stammar är en hängmatta spänd; här hvilar Nils Stange, då solen bränner het och barrträden sprida sin ljufliga doft.
Hur egendomligt det känns att på detta sätt till- bringa sina dagar!
— I början greps han af sådan trötthet, att ögonlocken slöto sig ofrivilligt, och han slumrade så i timtal i den tysta, doftande skogs- sluttningen, - T Men under den sista tiden har han ej kunnat sofva, — han ligger stilla och ser med vidöppna ögon genom de yfviga kronorna upp mot den strålande himmelen.
Under sådana stunder glider hans förflutna lif förbi honom, och han upphör aldrig att förundra sig öfver, hur det är möjligt, att han — Nils Stange — kan uthärda en tillvaro sådan som denna, lika vidt skild från hans forna, sjudande arbetsifver som natten från dagen.
Ibland kan han då också grubbla öfver, hvarför just han skulle äga denna brinnande åtrå att hinna framåt, att ständigt skapa något nytt, att längta hän till nya, större verk — — Hvarför hade aldrig han — likt så många andra — räknat hvilodagarne och suckat efter friheten, efter att njuta lifvets mångahanda fröjdeämnen?
Han frågar förgäfves — något svar väntar honom ej annat än det, som han förnimmer doldt i sitt inre: » jag måste handla så, emedan min natur fordrar det 1 » Nåväl, — men när nu hans natur en gång är sådan, att den fordrar handling, verksamhet, — hur skall den då förlika sig med den framtid, som utan tvifvel väntar ho- nom?
Han vrider sig som i en mara under denna tankegång.
Hvad vore lifvet, beröfvadt allt detta som hittills utgjort hela dess innehåll?
Intet att se fram till, intet att önska annat än det, att hans tid snart vore tilländalupen — — — Mor och syster — de hade båda gått bort för längesedan.
Vänner?
det ägde han nog, men de hade alla hvar sitt intresse, och hvad förmå väl vänner väcka till lif i själs- och kroppsstrider sådana som hans?
Ett eget hem • — ja, det kunde ha varit en hvilopunkt, en lugn hamn, men nu ägde han ju intet, — hade ej skapat sig något, medan ännu tid var.
Hvad band honom väl mer vid lifvet?
Plikten endast, — plikten att lefva lifvet ut Och ånyo genombäfvas han af den gnagande smärtfyllda tanken: » hvad har jag väl hunnit, jäm- fördt med livad jag velat hinna —?
hur litet spår — snart utplånadt — är det icke, som jag lämnar efter mig — • — — » - • ^ * / » Vi måste rycka upp honom ur hans apati, det är absolut nödvändigt, » utbrast med kraftfull stäm- ma doktor Evald Holm och kastade sig tillbaka i hvilstolen, medan hans blickar pröfvande gledo från hustrun, som satt midt emot honom vid det lilla runda trädgårdsbordet, till den unga fröken Aina Beijer, som för tillfället utgjorde » tredje man » i doktorns lilla kaffecirkel.
» Vi måste uttänka någon ny plan, » fortsatte doktorn ifrigt och lät röken från den fina havannan glida långsamt och med välbehag genom de half- öppna läpparna.
» De första tre veckorna hade jag verkligen så godt hopp om honom, han tycktes ha återfått en viss grad af spänstighet och lefnadsmod, och jag hörjade just räkna honom till en af mina mest löf vande patienter — relativt naturligtvis, med hänsyn till hans vid hitkomsten ytterst nedsatta krafter, — tänkte just litet smått skryta med min lyckade kur, då han så här ett, tu, tre spelar mig det sprattet att totalt förlora lusten att lefva.
Och det, * - tillade doktorn med blicken fäst i fjärran, » är på hans stadium det mest betänkliga af allt. » » Tror du kanske, att han tröttnat på vår lilla vrå af världen? » frågade doktorinnan eftertänksamt, i det hon sköt bort kaffekoppen, stödde armbågarna mot bordet och lifligt intresserad lutade sig fram mot mannen.
» Du skall veta det här är ju bara f \ v v i d CS-^3Ll€3.iXLO&lt;a.«,lj ~ industriutställning i 1 8 9 7 ä r s K o n s t o c h
IDUN 1899. en liten afkrok af världen, och han, som lefvat så midt uppe i det verksamma lifvet — » » Ja, det kan nog hända, — men han trifdes ju så godt den första tiden — Det var hvila och lugn för de öfverretade nerverna, han behöfde!
Det har han fått, men det hjälper ändå inle.
Det är något, han grubblar öfver, något, som han bär inom sig och ej vill yppa för mig, något — sålunda — som jag har svårt att kunna b o t a.
.
.
» Doktorn mätte verandan med långa steg.
Plöts- ligt stannade han midt framför Aina Beijer, som tyst åhört doktorns utlåtande.
» Det är missmodigt att vara läkare, vet fröken, » utbrast han med en impulsiv kastning på hufvudet.
» Man vill så oändligt mycket, man hoppas så myc- ket, och så får man till sist kanske blott stå och se på, hur ett enda litet sandkorn stänger vår väg, en enda vindfläkt kullkastar alla våra beräkningar. » » Och ändå är ert kall det härligaste jag vet, » genmälde Aina med en djup blick, » ni bringar tröst och glädje, där andra förmå intet — den sidan af saken få vi ej glömma, doktor Holm.
Att vi sedan alla äro besudlade med jordestoftet, att vingarna äro klippta och ej kunna bära oss så långt, som tankarna och önskningarna nå — det måste tyvärr vi dödliga böja oss inför.
Nej, misströsta inte, dok- tor Holm, ni läkare äro ändå så lyckliga: ni få råda och hjälpa, där vi endast famla — eller kan- ske tvingas att tiga, att med sveda i hjärtat låtsa ett leende, där vi helst fällde en tår — &gt; Rösten darrade ...
» Ni har så innerligen rätt, fröken Aina, det var fult af mig att klaga, och tro mig — det är ej ofta det sker.
Egentligen endast när jag som nu står inför en gåta, hvilken jag oändligt gärna ville lösa. » — Han stannade tankfullt — — Plötsligt gled ett leende öfver hans ansikte, han drog en stol fram till sin hustrus sida, slog armen om henne och hvi- skade halfhögt, så att ljudet ej skulle tränga utan- för verandan: &gt;Vet ni, hvad vi skola göra?
Vi tre skola sluta ett högtidligt förbund till förmån för vår gemen- samma vän, arkitekten Nils Stange; vårt syfte skall vara att vänskapsfullt vaka öfver honom, upplifva honom och söka återkalla honom till det verksamma lif han för en tid lämnat, men som väntar honom när som helst, han har krafter nog att träda in uti dqt ånyo.
Jag skall som hittills noga vaka öf- ver, att han följer mina föreskrifter, och dessutom ägna honom all den omsorg han behöfver för sitt materiella väl.
Du, Nelly, och fröken Aina — ni få på ert ansvar vården af hans andliga välfärd!
Ni måste upplifva honom, förströ honom, samspråka med honom, med ett ord visa honom den vänlig- lighet goda, finkänsliga kvinnor så väl förstå att inlägga i sitt görande och låtande — — Vår lösen skall vara: » godt hopp !&gt; och så gäller det blott att raskt gå framåt.
Eller hur?
Gillas ej mitt förslag? » Han klappade sin hustru lätt på kinden, som vore han viss om hennes svar, men ej så om Ainas, ty på henne riktade han en frågande blick; egent- ligen visste han ej, om han just i det fallet vågade påräkna hennes annars så tjänstvilliga hjälp.
Hon dröjde nu ock något med svaret.
Till slut kom det tvekande: » Hvarför ej någon annan kraf- tigare medlem i förbundet än jag?
Nog vill jag gärna hjälpa, men — » » Inga &gt;men », fröken Ainai Ni är nödvändig för min plan; med er brukade han ju resonnera, så att det var en lust och fröjd att höra därpå. » » Ja, det var då, det — förut innan han blef så nedstämd.
Nu talar han så sällan till mig — » d e talande ögonen blefvo en nyans mörkare.
» Friskt mod, Aina, » inföll doktorinnan lifligt, » enighet ger styrka, och jag hoppas det bästa för vår framgång. » » Det dricka vi en skål för, » utropade doktorn.
» Ett godt glas vin, det är just hvad vi behöfva, fröken Beijer, — sanningen att säga är jag ej rik- tigt belåten med er heller. » » Såå, ni tänker kanske bilda ett förbund för att förbättra mig också, » genmälde Aina med ett melo- diskt skratt.
» Kanske att ni redan har valt styrel- sen, utlyst sammanträde, o. s. v.? » » Ja, ja, akta er, fröken Aina, att jag ej talar om för er, hvem jag då skulle invälja till ständig leda- mot i det förbundet.
Retas inte med mig, tänk, om jag släpper ut alla trumf jag bar på hand — då blir ni bet — jo, jo, men, fröken. » Han kastade ånyo hufvudet tillbaka för att få den ostyriga loc- ken ur pannan.
Det låg något pojkaktigt skälmskt i de glittrande blå ögonen, när de nu hvilade på Aina.
Hon mötte hans blick, först med ett balft skrämdt, förstulet ögonkast, sedan med ett ljusnande leende ... Cssl HYLIN &amp; FABRIKSAKTIEBOLAG =!
KONGL.
HOFLEVERANTÖR.
=: UTSTÄLLNINQST VALAR: VIOL.
HYACINTHE, HÉLIOTROPE, SYREN M.
FL.
T H E A - R O S - P A R F Y M M.
FL.
prisbelönta vid i8gy års utställning med GULDMEDALJ Försäljes i v&amp;ra butiker: S Bfegreringsgatan — " Veeterl&amp;ngtgatetn IQ.
= A.
T.
6469.
A.
T.
» 497.
samt kos alla finare parfymkandlare i riket.
I II 11,1111 II II11IM 1 nu HIM 1111111111 innu innu 1 nu " VflRZA RIZA KHAN, » FREDEN » OCH » KVIN- - L ' - * - NAN ».
Mirza Riza Khan, persiske ministern vid svensk-norska och ryska hof ven, var äfven som bekant Persiens representant vid den nyss afslu- tade fredskonferensen i Haag.
En af de delegerades fruar hade sändt till ho- nom en solfjäder med bön, att han skulle därpå skrifva några verser på persiska öfver freden.
Mirza Riza Khan måste begränsa sig till endast några rader, emedan det på den lilla solfjädern endast fanns föga utrymme.
Hans dikt blef en fin artig- het för kvinnan och lyder i svensk dräkt sålunda: (Forts.) För konferensen här jag högt förklara må: Den enda väg, som är att finna för att den sanna freden nå, den måste sökas hos en kvinna.
Ty kvinnan är det som oss ned i lidelsernas strider tvingar, och kvinnan som oss gifver fred och själen ljusa vingar —.
TULL VAR ÄRADE LÄSEKRETS rikta vi en vörd- - * - sam uppmaning att ihågkomma Idun med in- sändande af fotografier och teckningar, som kunna vara af intresse för vår illustrationsafdelning.
Alla hafda kostnader ersätta vi naturligtvis tacksam- mast.
B e g ä r p r o f v e r på våra nyheter i svart, hvitt eller kulört från 55 öre till 15 kr.
pr meter.
Specialitet: Nyaste sidentyger för sällskaps-, b a l - o c h p r o m e n a d t o a l e t t e r samt till blusar och foder.
ss&amp;ansi De utvalda sidentygerna sändas till Sverige endast d i - är det bästa!
Hofj Tandläkare W i b o m, Östermalmstorg 1.
Mottagningstid 10 — 12, 6 - 7.
(S.T.A.60178) T a n d l ä k a r e G.
W.
W i d f o n d (Pris för födelse-, förlofnings- och vigselan- nonser kr.
1:50; dödsannonser kr.
5: —.)
Drottningg.
74.
— Rikstel.
2754 OBS.l Garanti för hållbarhet.
institut för En dotter.
Stockholm den 6 augusti 1899.
Alma Ehkngrbn, O t t o Ehrngebn.
född Kolmodin.
Tandläkare TOM von HALL.
— 1 5 Sturepian 1 5.
— Hvard.
10 — 2, 5 — 6.
Helgd.
10 — 12.
Allm.
Telefon 5848.
Kurs 0 H antagas fortfarande elever, damer och her- rar i skilda kurser.
Undervisning i anatomi, fysiologi och sjuk- domslära meddelas af läkare och medicine amanuenser.
Fullständig undervisning i elektriska och den nya lätt- och tystgående dubbelaxlade handvibratorns användning för sjuka.
Kapten W.
Amans symaskinskoppling till Direktör G.
H. Liedbecks vibrator säljes äfven vid C.
H. Liedbecks institut.
Riks- tel. 4165.
Allm.
Tel. 8087. till privatpersoner tull- och fraktfritt till hemmet.
Schweizer k Co., Luzern (Schweiz).
Sidentygs-Export.
(C) i Sjukgymnastik och Massage från 15 Okt.
1899 till Maj 1900.
Upplysningar och prospekt erhållas genom D o k t o r O. W i d e, I Stockholm.
S j u k g y m n a s t i k o c h Till Direktör C.
H.
L i e d b e c k s FÖDD.
rekt M a s s a g e börjar ny lärokurs den 1 nästk.
okt.
Pro- spekt gratis.
Professor G.
A.
Unman, Stockholm, Biblioteksgatan 11.
Våla-Stolar.
Undertecknad får för den ärade allmän- heten rekommendera sina välgjorda arbeten af alla sorters Stolar, såsom sals-, för- maks-, pinn- &amp; gungstolar samt sals-, serverings- och nattduksbord m. m.
Beställningar utföras skyndsamt och till bil- ligaste priser.
Illustrerad priskurant sändes, då enkelt porto bifogas.
Postadress: J. LINDHOLM, Öster- Våla.
Drottninggatan 6 8, Stockholm.
TANDLÄKARE G.
G i s o n H å r d af S e g e r s t a d, A l m a H å r d af S e g e r s t a d.
Birger Jarlsgatan Rikstel.
20 48.
1 3, 1 tr. Allm.
tel. 86 46, Kurs i S j u k g y m n a s t i k o e h M a s s a g e gifves af medicine kandidat A. Kjell- herg, legit.
sjukgymnast.
Prospekt på be- gäran.
Adr: Stockholm, Mästersamuelsg.
64.
Allm.
tel. 667.
(S.
T.
A.
61910) L-iktornslösningsmedel.
Detta utmärkta medel, hvarigenom de svå- raste liktornar inom trenne dagar upplösas och borttagas, försäljes ä 1 kr.
pr sats i Stockholm endast hos C. F. Dufva, Drott- ninggatan 41.
Till landsorten franko mot 1 kr.
20 öre i 10-öres frim.
af M. Malm- ström, Upsala.
Se utförlig annons järnte läkareintyg i Idun för den 20 maj.
Påte vanillée ä 4 0 öre Utmärkt lösande, välsmakande me- Päte å la violette å 3 5 öre del vid hosta, heshet och katarr.
Påte ä 1 ' anis å 3 5 öre Päte å 1 ' anis särskildt lösande för Pastilles ä l ' anis å 3 0 öre Pastilles ä la menthe å 3 0 öre magen.
H o s alla.
h a n d l a n d e o c h p å d e f l e s t a a p o t e k.
Husmödrar!
Spara icifförsäkringsrjolaget £efityrl Mutual Life är lösen för hvarje husmoder med en begränsad hus- hållspenning 1 Huru göra en Ett antal äldre årgångar realiseras till be- verkligt stor bespa- tydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, ring?
Jo, använ- som förut ej äga desamma, en billig, om- den i Edra hushåll växlande och lärorik lektyr.
Mot insän- P E L L E R I N S MARGARIN, dande af nedannämnda belopp till EXPEDI- G Ö T E B O R G, som är TIONEN AF IDUN, STOCKHOLM, erhålles inom bäst, drygast och Sverige PORTOFRITT: billigast I Idun 1893 (n:r 1 felas) 2: 25 Idun 1894 (komplett) 2: 25 Idun 1895 (julnumret oberäknad ») 2: 50 d:o).
_ - - 2: 50 De, s o m sätta v ä r d e Idun 1896 (d:o Idun 1897 (d:o d:o) - — - 3: — på en angenäm boslad, böra för billigt pris Idun 1898 (med juln.)
-.
.
- 3: 50 tapetsera väggarne med enfärgadt tapetpap- Iduns julnummer 1894 _ 0: 20 per.
Profkarta med flera fina färgnyanser Iduns julnummer 1898 0: 55 erhålles mot JO öres porto hos CARL STEN- Barngarderoben 1898 (12 n:r) _ _ 1: — BERG, Norrköping.
Rikslelefon.
(234) Kamraten 1894 (n:r 19 felas) _ 1: 50 Kamraten 1895 (n:r 7 felas) - 1: 50 Kamraten 1897 (n:r 18 felas) 2: — E t t h e m Kamraten 1898 - 2: — - 1: — med god vård, undervisning i skolämnen Turisten (19 ntrj._ och musik, erhåller en 8 ä 10 års flicka till- Vid rekvisitionen, som skall åtföljas af li- sammans med en jämnårig.
Förfrågningar kvid, torde noga uppgifvas, HVILKEN af ofvan- ställas till » Prästfamilj », Dalarö, pöste re- nämnda årgångar som önskas.
stante.
(gj Exp.
af Idun.
A n v ä n d vid Obs!
Lackning af buteljer MonténsVaxlack Finnes hos hrr specerihandlande.
Pärmar till Idun — - 1: 75 d:o » Iduns romanbibliotek 0: 75 d:o • » hjälpreda 0: 50 d:o » Kamraten 0: 75 K N F T P P IV i a i Nya försäkringar 1 8 9 8 Kr.
BORG.
Begär prospekt.
NORRKÖPING.
TT LÄSA TILLSAMMANS med egen!
!
!
AGENTER SÖH » S!
!
!
dotter för skicklig guvernant (student- ska) önskas en 12- ä 13 årig kamrat.
Vidare för försäljning af Elektriska bälten.
Prof, nettopriser och cirkulär sändas gratis och meddelar Grefvinnan Wachtmeister, St. franko.
Adr.
Jean Thonérfelth, Burseryd.
Lindas pr Rånnum.
(208) Ö k n i n g i vinstfonden 1 8 9 8 Kr.
Prospekt begäran.
ÄRARINNEELEVER antagas till in- stundande hösttermin i Kindergarten i Stockholm.
Förfrågningar ställas till Fr. Signe Åkermark, Härnö, Mariefred.
Hushållsskolas HUFVUDKONTOR FÖR SVERIGE: LÅRS A. ENEQUIST, VERKST.
DIREKTÖR.
visitkort Å Iduns Undervisning och årsberättelse på Eleganta L nya lokal och adress är: Nobynäs, Frinna- ryd, Doktorinnan Haglund.
Ny kurs 1 sep- tember.
(214) 33,000,000 Mutual Lifes lifförsäkringsbref äro ytterst LIBERALA och lämpa sig ut- märkt som säkerhet för borgenärer.
A Björnsnäs 480,000,000 VINSTGIFVANDE: i linnesömnad Kung !.
Hofboktryckerl 12 Stora Vattugatan ia.
börjas åter den 1 september.
Karin Egnér, Nybrog.
53, 4 tr. Rikstel.
35 30 K ö p alltid Glas- eller radiatorsmör!
TIII 3 0 0, 0 0 0 IDUNS H ö s t &gt; " börjar d 1 sept.
stocHi.
S9~ An- Koml.
Meverantör, ' Hl mäln.
dagl.
Prospekt på gäran.
Bref be- svaras med omgå- ENDE Smålandsg.
3 1 B, Stockholm.
Innan Si n ä s t a köper G r e f g a t a n 17.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * för år undantränger alla andra mode- journaler.
— Iduns Modetidning utgifves i 2 upplagor, båda med 2 n:r i månaden, hvartdera numret innehållande inemot INACKORDERING.
Ung flicka med fast anställning i Sthlm.
önskar till hösten inackordering i vänlig, bildad familj (ej inackorderingställe) där ett godt hem, hemlif och hemtrefnad kunna på- räknas.
Den, som ej kan erbjuda detta, göre sig ej besvär.
Hälst där ungdom och inga eller endast några inackorderingar fö- rut finnas.
Eget eller deladt rum.
Svar med fullständiga upplysningar till » Godt hem » sändes till S. Guma:Iii Annonsbyrå, Stockholm.
(G.
86155) Med den dyrare upplagan — mån.
en fin-fln kotor, modeplansoh och en förträfflig handarbetstidning.
Den bil- ligare upplagan utan dessa båda bilagor kostar blott 3 kronor.
I innehåll och pris, jämförda med hvarandra, står den- na modetidning absolut gäng D e t b ä s t a rengöringsmedel för kokkärl, bleckkärl och träkärl är INCRNNSNTI KRAFT-SBUR- PNLVER, hvilket finnes hos alla Specerister och Järnhandlare i riket.
Ende tillverkare KRAFT-TVÅL-FABRIKEN, Jönköping.
munvatten eller aseptin pröfva först Sano med märket pilen.
Sano är välsmakande Inteckningsbolaget.
samt blifver i längden betydligt billigare än o u p p h n n n e n.
hvarje annat därmed jämförligt antiseptiskt — Stockholms Intecknlngs-Garantl-Åktlebolag.
— medel.
Den som en gång börjat använda Hufvudkontor: Malmtorgsgatan n:r 1, Sano vill säkerligen icke göra utbyte.
Sano öppet 10 — 3.
säljes hos de flesta bok- och pappershand- Afdelningskontor: Biblioteksgatan n:r IS, lare, en del manufaktuiaffärer m. fl.
Pris öppet kl. ' / alO — 3.
K r i s t i n e h a m n s P r a k t i s k a S k o l a.
pr flaska 1: 25.
— Vid köp af minst 25 fla- skor hög rabatt.
Depositionsränta 5 proc.
S v e r i g e s s t ö r s t a o c h m e s t m å n g s i d i g a, p r a k t i s k a l ä r o a n s t a l t, Upp- och Afskrifningsränta 3 » Ensam partiförsäljare för Skandinavien f ö r m ä n o c h k v i n n o r, b ö r j a r i h ö s t s i t t 22:dra l ä s å r.
Sparkasseräkning (vid Afd.-kont.)
4Va » och Finland ALBERT ANDERSSON, På kapitalräkning å 6 mån.
uppsägning Uddevalla.
Omfattar följande Fackskolor: Allmänna Skolan, Bokhålleri-lnstitutet; Rit-och godtgöres Bankens högsta depositionsränta Byggnadsskolan, Förberedande Skolan för inträde i tekniska läroverk och statens och tillämpas vid inträffande ränteförändring landtbruksinstitut, Juridiska Seminariet (det enda i Sverige), Landtbruksskolan, Slöjd- den nya räntesatsen omedelbart utan före- skolan för kvinnor, Hushållsskolan och Pedagogisk slöjdskola.
Språkundervisning " uppsägning.
(S.
T.
A.
55187).
efter erkändt bästa metod.
Stenografi.
Lärare synnerligen väl renommerade för under- visningsskicklighet.
Den för hvarje afdelning själfständiga undervisningen i för de samma Bankaktiebolaget utmärkande ämnen samt verklig valfrihet mellan de olika ämnena gifva vår skola före- träde framför andra.
Öfver 3, 5 0 0 elever hafva hittills bevistat skolan.
Senaste årets elevantal 200.
Hufvudkurserna börja 1 Sept., 1 Okt.
och 1 Nov.
Program och upplys- S t o c k h o l m — Ö f r e Norrland, Såsom be odrande af hårväxten utbjudes ningar mot dubbelt porto.
Bref rörande skolan adresseras endast till Praktiska Skolan, en mångfald af medel, hvilka, såsom erfa- Kristinehamn.
Rikstelefon.
Filial: Mora Praktiska skola öppnas den 15 Oktober.
Drottninggatan 6. renheten visar, äro overksamma eller skad- liga.
Carl Pehrson.
Hushållsräkning 5 %.
Genom sin förmåga att befria frän Kassafack till 15, 20, 25 kronor.
mjätl m. fl.
hårsjukdomar och genom Hårsjukdomar r sin / ordelaktiga inverkan pä GOD INACKORDERING i Stockbo ' m (bälst Östermalm) önskas från medio af sept af ung skånska, som skall studera sång och musik.
Eget piano.
Svar med prisuppgift i bref märkt » B.
G » Hel- singborg p. r.
(251) ODT HEM för flicka, som vill dela rum med en annan fr. ansedt hem.
Tref- ligt tyst rum.
Telefon, plats n. b. för ve- lociped.
Pris 60 kr.
Bergsgatan 18.
Stock- holm.
Fru A.
Lindencrona.
G Inackordering önskas den l:sta okt.
till följd af föräldra- hemmets upplösning af en bildad flicka, som samtidigt är villig att gå frun tillhanda.
Svar med uppgift å pris m. m. torde upp- gifvas under adress » Elisabeth », Hörby Po- stens red., Hörby.
(G.
A.
M.
50650) -] (• ' - ÅRIG FLICKA fr. landet, hvilken vill 1 0 lära matlagning och finare handarbe- ten, önskar fortast möjligt inackordering i bildad familj, där dotter (döttrar) finnas.
Svar, innehållande nödiga upplysningar och anspråk, insändas till » E.
D. », Iduns exp.
huden har Salubrin mot hårsjukdomar vunnit allt- jämt ökadt förtroende och användning.
H e r r a r meddelas härmed A n n o n s ö r e r vördsamt, betydliga stegring, vara inlämnade k u n n a inflyta på FOTOGRAF, Drottninggatan 2 9 A.
Specialité: INACKORDERING.
För en ung f. d. tjänsteman, som tidtals hemfaller åt morfinmissbruk, önskas inac- kordering i godt hem på landet, hälst i Norra Sverige, hvarest tillsyn kunde egnas honom af stadgad och erfaren man samt någon sysselsättning beredas honom.
Svar med uppgift å pris för månad förväntas under adress Förmyndare, Stockholm, Södra postkontoret.
(G.
3874) namnet Iduns Modetidning och som år 5 kronor pr år, följa dessutom 1 gg i TIDNING P.
Til.
Björstedt, Handelsl.
o. Kalligraf.
magsjukdom.
INACKORDERING för 2 å 3 flickor kan nu erhållas i en präst- gård, belägen i en vacker högländt skogs- trakt omkr. 1 mil från Mariestad.
Konfir- mationsundervisning meddelas äfven om så önskas.
Svar till » Kyrkoherde », pöste re- stante.
Mariestad.
(G.
86598) Fräkenpomadan innehåller inga för hyn skadliga beståndsdelar.
Många intyg och tacksamhetsbref från hela Skandinavien.
Pris 3 kr.
pr burk.
Expedieras emot postförskott eller efterkraf.
planschupplagan — som kostar endast OBS.!
Mest er- kända Handels- läroverk.
för U STOCKHOLM, har den modejournal, hvaraf en svensk upplaga sedan flere år utgifves under bilaga.
MODE- " Ö p t m i x t u p " AUTISND.
100 charmanta illustrationer samt åt- följdt af en stor dubbelsidig mönster- - Fru Sofia Larsson, Jönköping.
Har rönt exempellös framgång.
Flera tu- Borttager efter några få gångers begag- nande hand-, arm- och fotsvett.
Pris kr.
2 sen människor välsigna den.
Rekommen- deras af läkare och barnmorskor.
6 fl.
på + porto pr flaska.
en sats kosta 4: 40 pr sats.
Sändes på järn- HARFÄJ-GNIIIGSMEELEL.
väg mot efterkraf, på båtar endast då den Non plus ultra.
är förut betald.
Uppgif den sort, som ön- Den som ej vill hafva grått hår eller skägg skas af de tre sorterna.
Endast hel sats bör ovillkorligen använda » Non plus ultra », utmärktaste och oskadligaste medel som N.T 1.
Hellösande för kronisk förstopp- existerar för erhållandet af en naturlig, ning, magkatarr m. m. varaktig, vacker färg, brun eller svart.
N:r 2.
Halflösande för magsyra, kolik, Pris kr.
4 pr sats jämte borstar.
gallsten m. m. Ofvanstående utmärkta preparat, de bästa N.r 3.
Bindande för tarmkatarr, diarré som finnas, expedieras mot postförskott från m. m.
— Jönköping i januari 1899.
Tekniska G-eneral-JDepöten, Rikstelefon.
Stockholm, Grefgatan 17.
Sofia Larsson, Östra Storgatan 63.
Försäljes äfven i hvarje välsorterad par- Jönköping.
fymaffär.
TI ETT TREFLIGT och sundt beläget hem på landet vid Västkusten, kan en 9 å 10 års flicka, med skolkunskaper att intagas uti l:sta klass å Elementarläroverk, F r ä k e n p o m a d a erhålla hel inackordering, att tillsammans är det E N D A A B S O L U T SÄKRA M E D E L att med husets dotter åtnjuta undervisning af snabbt och utan obehag borttaga skicklig lärarinna, uti vanliga skolämnen, FRÄKNAR, I E F V E R F L Ä C K A R och S O L B R Ä N N A språk och musik.
Svar till » God kamrat », samt göra den FULASTE HY HVIT OCH Onsala p. r.
(Nord.
A.
B.
8525) Tekniska General-Oepöten, ex. upplagra r m i n e n Q. ELFVING, Riddaregatan 11 A.
Utmärkt medel för botande af hudlöshet, brännskador, sårnader, skoskaf samt för att göra spruckna och röda händer hela och hvita.
Bör finnas i hvarje hem.
Pris kr.
2 +porto pr burk.
17 f ^^y^ r e m i m e r J e o r s a e p på l i * Jdun ' Leja, flere sorter hos VACKER.
Stålplåts- billigaste priser hos rekommenderas af flera framstående läkare.
Ledolin: Erkändt säkert medel mot hud- sjukdomar, ekzem, skrofler m. m. samt hals- (difteri), strup-, mag- och tarmkatarrer m. m. Ledolintvålen: Neutral, beredd af Ledolin, innehåller de finaste ämnen samt är ytterst välgörande lör huden.
Säljes i Stockholm och landsorten i de flesta större parfym-, handsk- och speceriaffärer.
Tekn. Fabriken Ledolin, Stockholm.
(S.
T.
A.
62123) CHNRMANTE.
Ofelbar verkan garanteras.
Hermetiskt slutande S&amp;BtW ' ' wbéE^$M f " WJ Före begag- FINN- Efter begag- nandet, BALSAM.
nandet.
Bästa medel för borttagande af finnar och bulnader samt att om dagen dölja finnar och röda fläckar Utmärkt för herrar som lida af s. k. rakfinnar.
Pris kr.
2 + porto pr flaska.
CREME Panoptikon Stockholm.
A k t a Ledolin o. Ledolintvål POPULÄRT: STRÖMSBORG, STOCKHOLM.
anstalten ren.
Befriar ge- nast från miss- prydande hår eller skägg.
Pris kr.
2:60 - f +porto pr ask.
» 165,000,000 Sv.
* Största s e v ä r d h e t.
* borttaga- Försäkr.
f o n d Kr.
8 6 9, 0 0 0, 0 0 0 Vinstfond (Hår- SOLIDT: Vattenkur X Skönhet är rikedom, rikedom är makt!
Konstnärligt utförda porträtt i kol- eller Pigmenttryck.
till a t t, p å g r u n d af u p p l a g a n s annonser och tillkännagifvanden I D U N senast på böra m å n d a g e n för att i s a m m a veckas l ö r d a g s n u m m e r och senast torsdagen för a t t k u n n a införas i påföljande o n s d a g s - nummer.
Med utmärkt I d u n s K l a r a S k i r a högaktning E o c / i e d i t i o n.
K y r k o g a t a 16.
Tänk på de dina l Allmänna Pensionsförsäkringsbolaget Handväfda pappersmattor För 65 öre pr meter erhålles starka, tref- Iiga, ljusa gångmattor (särdeles passande för sommarvillor) från Krontorps Gård, adr.
Verml.
Björneborg.
tillförsäkrar på fördelaktiga villkor atmätaingsfria pensioner åt änkor och barn eller andra efterlefvande meddelar dessutom lifränte-, kapital- och testaments-försäkringar i olika kom- binationer.
OBS.!
Afven genast börjande lifräntor.
pMs-annonserna - 8t&amp;~ AU bolagets vinst tillfaller de för- å t e r f i n n a s i i n n e r a r k e t!
säkrade antingen i form af höjda pensioner eUer nedsatta försäkringsavgifter H U F V U D K O N T O R: Strömsborg, STOCKHOLM.
