# ID: svediakorp-per1282
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,259
# sentences: 824
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LLC1STRERAD FOR • KVINNANflOCH N:R 61 ONSDAGEN (636).
PRENUMERATIONSPRIS PR Å R: IDUN _ KR.
5: - IDUNS MODETIDN.
MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
— &gt; 5: - IDUNS MODETID.
U T A N P L.
&gt; 3: - H OS M:ME HVARJE L Ö S N U M M E R P R I S 8 ÖRE.
REUTER- MINISTERHEMMET TERSBURG SKILDRADT FÖR ELSA LINDBERG.
* I PE- IDUN REDAKTÖR 2 OCH AUGUSTI UTGIFVARE: FRITHIOF HELLBERG O N S D A G OCH L Ö R D A G.
S K J Ö L D.
ETT BESÖK I SVENSK- NORSKA AF LOUISE UTGIFNINGSDAGAR: DEN TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
REDAKTIONSSEKR.
: JOHAN T 1899.
12:TE ÅRG.
KOMMISSIONARER OCH EXPEDITION ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL- KLARA S.
KYRKOGATA 1 6, l T R.
DELES SÄRSKILDT FÖRMANL.
VILLKOR.
ÖPPEN K L.
1 0 — 5.
HYRA N O R D L I N G ALLM.
TEL. 6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6 beslag öfver bukiga, inlagda ytor, på röda siden- väggar pasteller med bleknade delikata färger och så skört meissenporslin, som speglar sig i bor- dens skifvor.
På smäckra étagérer stå sachsiska herdinnor med rococons hela lätta gratie i kjolens koketta nypning och armens runda gest.
Detta är röda salongen med röda skär- EN FLIK af blågula flag- gan mot ett tomatfär- gadt hus, Spaliernaja 14.
Här ha vi den svensk-norska am- bassaden.
Döma Barina?
(» Ä r madame hemma? ») Schweizaren lyfter på mössan.
Hennes nåd är icke hemma.
Hon är hos storfurstinnan Maria Pau- lowna på te.
Men hon kommer snart, och han ber oss stiga på och vänta.
I tamburens öppna, engelska marmorspis suga eldtungorna ut och in mellan stockarna.
Det skall vara vår här i Petersburg, och ändock är det bara kallt, kallt.
Den breda entrétrappan ligger ramför oss.
Mjuka mattor göra stegen tysta, antika speglar i snirk- lade ramar fånga bilden, när man viker af i trappvinkeln, öf ver vägg- ytorna breda gobelinerna j i t sina bronsbruna landskap med betande hjortar.
Det är en smaragdgrön matta, som lyser upp allt det dis- kreta dunklet i färger och skug- gor här i entrén.
Den hänger i en lång flik ned öf ver balustraden med allt det ljusa, glada koncen- treradt just hos sig och fångar in i sin plyschfäll all sol, som faller in genom det breda gallerifönst- ret.
Och så stå vi i det första gemaket.
Antika rococobyråar med gyllene * Denna skildring från det Reuter- skjöldska hemmet i Petersburg låg just färdig till införande, när det oför- modade och sorgliga budskapet om ministerns plötsliga frånfälle ingick.
Trots att detta hem nu, genom fa- miljefaderns bortgång, i sin hittills varande gestalt går att upplösas — eller kanske snarare emedan — ha vi från flere intresserade håll lifligt upp- manats att låta skildringen inflyta.
Sedan vi nu också underrättat oss om, att m:me Reuterskjöld själf ej har något däremot, låta vi här upp- satsen följa.
RKD.
• HEriMET- MADAME LOUISE REUTERSKJÖLD.
EFTER ETT OLJEFÄRGSPORTRÄTT ' AF ALBERT EDELFELT.
STOCKHOLM, IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
mar och röda sidenmöbler i glatta glansdagrar.
Här ute stå de höga visitkortsborden i drifvet silfver ' med hela sitt hvita öfverflöd af små vikta kort, som bära på namn, som klinga högt inom Petersburgs förnäma värld.
Från röda salongen står dörren öppen på glänt till matsalen.
Genom springan kasta vi en blick dit in.
Antika, sni- dade ekskåp på tunga fötter.
Skulpterade djurhufvuden, som grina på de tjocka dörrarna och vaka öfver allt det krönta silfret, som man anar där bakom.
Eak- ryggade stolar med pressadt gyl- lenläder, röda blommor och gröna blad mot guld.
På väggarna gam- maldags, buckliga mässingslam- petter, som kasta ut ljuset i hvassa strålknippen, och så två mång- armade ljuskronor — sådana där rika, tunga tingestar, som man brukar finna i små hvita, tysta landskyrkor långt in i Sverige — nu upphängda i en ministers mat- sal borta i Petersburg för att lysa ned öfver splendida dinéer och spegla silfver och kristaller och komma diamantkolliererna på blot- tade kvinnohalsar och ordensstjär- norna på svarta frackar att blixtra och glittra; De äkta, målade porslinstallri- karna på väggarna och skåpens oskattbara sévresskålar stå som färgstarka ljusfläckar i salens mörkt rödbruna färgton.
Och så träda vi in i den stora salongen.
Det är ett präktigt, sällsynt vackert rum, svensk-norska mini- sterns salong i Petersburg.
Ljus och stilfull, smältande delikat i färgharmonierna och med mjuka linier i möblernas buktytor och draperiernas fall.
En jättestor kristallkrona bry- ter solstrålarna till granna regn- bågsprismor och kastar dem ut öfver den turkiska mattan för att täfla m e d den orientaliska färg- prakten.
Men - fondväggen står diskret mörk som en djup baston i det helas färgsymfoni.
Den täc- kes helt af en enorm gobelin.
Det är en offerfest denna framställer, kvinnor i långa, släpande dräkter och mjuka poser, bärande fram frukter och blommor till en eld, som brinner i förgrunden — i bak- grunden ett tempel med under-
I D U N 1899. liga fåglar på tinnarna.
Dess dunkla färgton af mossgrönt med ett skimmer som af blekt rosa och gammalt guld kommer rummets små koketta soffor och sirliga taburetter att stå ljusa och luftigt läckra i färgerna som sirliga blommor på en äng.
Kokett växla möblerna i utsökta nyanser.
Men det är en äkta konst- när, som ställt dem samman just så och kom- mit dem att trots de djärfva skiftningarna bilda denna raffineradt vackra färgkomposition, som oemotståndligt betager alla, som träda här in.
Under en längfingrad jättepalm en tomat- röd bergére på rococons nigande ben, en turkosblå taburett bredvid en länstol i guld och créme med empirens raka, fina stelhet i alla linier, en liten egoistisk soffa för två med ett nätverk af röda nejlikor öfver lilasskär botten.
Och så en soffa i Ludvig XVT:s gra- ciösa stil, bronseradt siden i gyllene gult med blekröda rosenslingor.
Just en sådan liten soffa med en sirligt skulpterad guldkrans öfver karmen och öfverdådigt svällande dyna — just en sådan en, som våra mormödrar brukade sitta på, stela och sirliga med pösande siden- volanger och styfva flskbenslif.
Bizarrt egendomliga med gula tofsar och styfva guldbroderier bilda några orientaliska möbler sitt lättjefullt mjuka hörn för sig.
Den turkiska silkessammeten lyser rubinröd öfver karmar och kuddar, och pärlemorinläggningarna på de låga turkiska borden glimma i gulviolett som öppna ormögon.
Minister Reuterskjöld är en känd gourmand på antikviteter.
De små borden och etagé- rerna, där alla dessa oräkneliga bibelots trängas med hvarandra, skulle äfven säkert kunna fånga en kännares intresse timme efter timme.
Endast alla dessa små klockor, sköra, täcka små tingestar, som slå timslagen med spröd silfverröst, skulle kunna vara en samlares stolthet.
Men pärlorna i svensk-norska ministerhem- mets antikvitetssamling äro dock de två svarta ebenholtzskåpen, som flankera gobelinens brons- gröna ram.
Med sina otaliga klaffar och lön- lådor och alla dessa små fint utskurna, gul- nade elfenbensinläggningar äro de just sådana, som finsmakare med en suck af förtjusning betrakta, och som de bruka knacka på och lyssna på och andaktsfullt undersöka med dubbla glasögon.
Denna äkta » fin de siéclesalong », så origi- nelt stilfull genom den säkra, känsliga smak, hvarmed alla olika stilar här äro samman- förda, står alldeles tom och tyst nu, och dock är här en utsökt societé samlad.
Svenska kungens ädla hufvud ser man på flere foto- grafier med Oscar egenhändigt skrifvet med den säkra, fasta handstilen.
Äfven drottning Sofia och hela det öfriga svenska konunga- huset finnes här representeradt med egenhän- diga namnskrifter.
Ryska kejsaren och kejsa- rinnan Alix med sitt sorgsna leende stå i krönta ramar.
Och med vänliga dedikationer pryda storfurstinnornas och storfurstarnes por- trätt flygelns silfverbroderade täcke.
En präktig riddare i akvarell af Villegas, en svartbrun, italiensk madonna, ett litet fint flickhufvud, måladt med fransyskt koketteri, och så tvänne porträtt af Albert Edelfelt.
Ett i olja af madame Reuterskjöld och en förtju- sande pastell af hennes dotter.
Se där konst- verken, som bidraga att förläna sin prägel af lugn gedigen konstnärlighet åt det vackra rummet.
Det är fru Louise Reuterskjölds porträtt i kroppsstorlek, som dominerar hela salongen.
Man känner igen det från utställningar i Pa- ris och Petersburg, där det äfverallt lofordats som ett af Edelfelts bästa.
Man ser det strax, Den breda, äkta turkiska divanen med sitt öfverflöd af kuddar klädda m e d denna gamla genuesiska sammet, som är ovärderlig, därför att den nu blifvit så sällsynt, den långsmala hvilsoffan med sin ömtåliga spindelväf af va- lenciennespetsar öfver blekskärt siden, rosa- draperiet öfver den turkiska skärmens bruna, genombrutna träskulptur, den gröna lampan med sin röda, fransade sidenskärm — allt detta tyckes locka till drömmande hvila i en- samma stunder.
Men empirskrifbordet är bredt och stort och allvarligt, som o m det vor.e en man, som brukade sitta här.
Och här finnes intet fruntimmersaktigt, man kan endast ar- beta här strängt och träget.
MINISTER LENNART REUTERSKJÖLD.
DÖD DEN 7 JULI 1899. när man kommer in, och man fortfar att be- trakta det länge.
I en kostym af roccocons graciösa snitt har Albert Edelfelt målat henne — mjukt siden, luftiga spetsar, paniéer och en stor sammetsrosett vid halsens fyrkantiga urringning.
H o n vänder huf vudet hälft i profil, så att halsens hvita linie synes lång i mjuk bukt under det smala sammetsbandets strama kant.
Det är soubrettens lilla friska, hjärt- formiga mun, men ögonen äro stora, vemods- fulla — en smula förnämt blickande, lårigt förbi en — — — — » Ursäkta, att jag låtit er vänta! » Där står hon, porträttets original, midt i rummet.
Fru Louise Reuterskjöld har trädt in, utan att vi väntat det.
H o n är klädd i ljusgrå vårtoalett i snäf, engelsk snitt.
Smärt och slank är hon som en helt ung flicka.
En aristokratiskt elegant uppenbarelse, som ovill- korligen skulle synas i hvilket sällskap hon än trädde in.
Det är just det raka, smala, fina, som ger henne hennes egen vissa, säregna stil.
Och så de stora, halfslutna, gråblå ögonen, som tyckas en smula kalla, därför att de äro så lugnt säkra och medvetna.
Hon tyckes alltid först och främst vara världsdam m:me Reuterskjöld — världsdam ända ut i fingerspetsarna.
I Petersburgs stolta, högförnäma värld, dit annars endast ändlösa anor, förgyllda af ofantliga rikedomar, kunna bereda inträde, ha hennes intelligens och fina diplomatiska takt gjort henne till en af de erkändt tongifvande damerna.
» Vestigia mulierum » (= fruntimmersvägen), se där den snabbaste vägen för diplomatiska ärenden i den ryska metropolen.
Politiken har nästan blifvit till en modern sport inom den förnämsta damvärlden i Petersburg.
Ett intelligent fruntimmer är vanligen äfven äre- girigt, på samma gång hon är en skicklig diplomat.
Och fru Louise Reuterskjöld jäfvar ej detta påstående.
I den svensk-norska ministersalongen, som behärskas så helt af hennes vackra porträtt, när hon själf är frånvarande, gör hon les honneurs på sina lysande soaréer med detta oefterhärmligt distinguerade behag, som för- länar värdinnans individuela prägel åt allt.
Storfurstinnor och storfurstar ser hon bland sina gäster, och på kejsarbalerna uppe i Vin- terpalatsets förgyllda salar hör hon alltid till de » afundade » damer, som hugnas med en dans af ryssarnes unge tsar.
Madame Reuterskjöld håller upp det brons- röda draperiet, som skiljer hennes enskilda kabinett från salongen.
Och vi träda dit in.
Det är de många fotografierna, som här gifva sin prägel af något intimt åt hela rum- met.
Storfurstinnan Maria Paulowna, fru Reu- terskjölds höga väninna, blickar emot oss från skrifbordet, från etagérer och småbord.
Och så är det alla Stockholmstyperna, — alla dessa, som man känner igen från våra hofbaler och på middagstiden på Sturegatan och i Kungs- trädgården.
— — Springande barnfötter, höras plötsligt från salongen, små barnfötter, som hasa öfver parkettgolfvet och draga ihop mattorna.
Och så ett litet högt flickskratt, som besvaras af ett klingande friskt pojkskratt.
» Mina barn!
Ducky och Carl! » Hvar var nu det kalla i fru Reuterskjölds ögon?
Hvar fanns nu världsdamens stela för- bindlighet?
Hon var endast moder nu, så mjuk och så enkel.
H o n hade blifvit något alldeles n y t t.
.
.
De hade kommit intumlande bägge två, hon en backflseh med långt guldbrunt hår och pigga ögon, där pupillen står som en svart punkt med stjärnstrålar uti den grå iris.
Just så som Edelfelt målat henne, täck och rosig, på pastellporträttet där ute i salongen.
O c h han en riktigt treflig svensk pojke, präktig och frisk med ärliga, kloka ögon.
Madame Reuterskjöld hade all möda att värja sig för dem.
D e flngo henne ned på soffan, en hade krupit upp i knät och den andra hängde öfver axlarna.
De berättade och de frågade o m hvarandra.
Hon måste uppbjuda all sin myndighet för att få dem att gå med den engelska guvernanten.
Vi hade följt dem genom m:me Reuterskjölds sofrum ut och dörren hade slagits igen efter dem.
Men hennes tankar följde dem ännu, och hon stod alldeles tyst och smålog för sig själf ett ljust, inåtvändt leende.
H o n hade visst allra helst låtit respekten fara, bara för att få behålla barnen hos sig.
Och alltjämt var det kvar hos henne, det där milda, mjuka.
.
.
Det är nästan spartanskt enkelt, m:me Reuter- skjölds sofrum, och på väggen hänger en läs- ordning m e d lektioner ända från kl. 10 på mor- gonen.
Det var, som om man med ens kom- mit in i en pensionsflickas allvarsamma rum.
Hon märkte min förvånade blick på läs- ordningen.
» Jag läser alltid själf m e d mina barn hvarje dag ett par tre timmar, » sade hon enkelt.
» Och jag förbereder mig också till hvarje lek- tion, riktigt grundligt som en samvetsgrann lärarinna.
Jag brukar noga följa med fordring- arna i svenska elementarskolorna, så att jag vet alldeles, hvilken klass Ducky och Carl nu skulle kunna söka in till. » Jag tänkte på den ansträngande Petersburg- saisongen m e d sina ändlösa visiter, sina mid- dagar och supéer och teateraftnar och baler.
Och jag tänkte på den svenska, firade, infly- telserika ambassadrisen, som om natten kan- hända dansade på kejsarens bal för att föl- jande morgon kl. 10 sitta i skolrummet och besvara sin lilla vetgiriga gosses undrande
— frågor om den heliga skapelsehistorien eller pränta in hos sin dotter franska grammatikens alla undantag.
Hon tycktes gissa till mina tankar, ty hon såg på mig m e d två stora, allvarliga ögon och sade stilla.
» Skulle jag kanske gifva bort min härligaste rättighet — att lära mina barn? » Och hon tillade lifligt: » A h, jag är så afund- sjuk o m alla deras tankar.
De få aldrig för- lora vanan att fråga mig o m allt, jag är rik- tigt girig om deras frågor.
Det är mina stör- sta dyrbarheter. » Men när jag långsamt vandrade tillbaka genom de präktiga gemaken och nedför den ståtliga entrétrappan, då såg jag i tankarna alltjämt framför mig ett litet enkelt sofrum med en läsordning på väggen.
EN E L D S O M EJ SLOCKNAR.
D ET V A R ett verkligt litet chateau, nobelt till stilen samt hvitt, nu bländande hvitt i den soliga dagern.
Nedanför detsamma ut- bredde sig trädgården, hvars buskager stodo i hvit och ljusröd blom, och där gräsmattorna voro utsirade med junimånadens unga yppighet.
Men utför slottets trappa kom någon lång- samt nedstigande, någon, som hade fåradt an- lete och sammanpressade läppar, samt gick med trötta steg och skygg hållning.
Hon hörde ej hit, där allt log och var rikt, ty hon bar på tankar, hvilka skymde bort färgerna, de blå, de som gingo i guld och i rödaste rödt, och hon såg ej det, som växlar för andras ögon.
Själf liknade hon en skugga, där hon följde gången fram till träden.
Hon stannade där, och tanken stannade också.
Om en stund kom åter någon tit genom den stora glasdörren, men hon var ung o c h hade lätt gång; den hejdade hon för att andas — det var morgon i luften än — eller för att se — hon hade sirålande ögon.
När hon kom fram till den gamla, gaf hon henne en blomma.
» Tack Gabrielle, » sade denna, men inte märkte hon, att blomman var vacker och hade doft; hon satt och sökte befria sig från tan- ken, hon ville ej låta den unga se, hur svår den var att förfölja henne.
Alla göra så där m e d det svåraste.
Ett par dagar förut hade denna Gabrielles man sagt: » D u minnes j u min kusin, öfverst- innan Falk?
V i böra be henne hit, så att hon får litet glädje; hvar och en måste känna glädje i din närhet, och hon behöfver det mer än de flesta.
Hon är mycket olycklig, hennes dotter är ej, som hon bör vara mot sin mor, och hon har lämnat dottern och magen nu, det blef nog för svårt där; j a g tror det väl, ty jag känner fru Gertrud. » Då hans hustru bedt att få veta mer om detta sorgliga förhållande, hade han sagt, att han ej kände mer o m saken.
Och nu satt Gabrielle där m e d det plågsamma medvetan- det, att, då hon mest borde det, kunde hon ej sprida någon glädje alls.
Hon fann intet att tala om, och hennes glädtighet var som bortskrämd.
Plötsligt lyste hennes ansikte upp.
Man kom ledande ett litet vackert rosigt barn; det var hennes.
Nu hade hon fått hjälp, ty hvad tanke, hvad gåtfull, rufvande sorg fanns, som ej måste vika för ett sådant jollrande, sme- kande kvitter?
H o n förde barnet till den gamla.
Denna ryckte till, hon hade ej kunnat göra det med mer fasa, om det varit en orm i stället för den lilla mjuka varelse, som nu kom invid henne.
H o n behärskade sig till- räckligt för att ej stöta barnet ifrån sig, men hon tog ej i det.
6 — IDUN 1899.
Gabrielle drog tyst den lilla till sig, läm- nade henne åt tjänarinnan samt vinkade åt denna att aflägsna sig, och det gjorde flickan, men hvad hon ej kunde göra, det var att helt dölja sina känslor, hvilka blifvit mycket sårade å lillans vägnar.
T det hon långsamt begaf sig bort, sände hon öfver axeln föraktfulla blickar på den gamla damen; de gingo dock denna totalt förbi, där hon satt m e d ögonen sänkta möt marken.
Matmodern gaf ej heller akt på dem.
Om en stund såg öfverstinnan upp.
sade hon, » du undrar på m i g?
» » Barn, » Visst undrade Gabrielle, men hon svarade blott: » Å h, tant. » Konventionell vana hin- drade henne att svara annorlunda, dessutom började hon leda den andras uppförande hän till hennes sorg.
Hade detta månne med den att skaffa?
» Jo, nog undrar du, ingen har förr gjort så med ditt barn, » fortfor den äldre.
» Nej, » medgaf Gabrielle.
» Men, jag kunde ej annat, du måste för- låta mig. » Gabrielle tänkte åter på mannens uppma- ning till henne.
» Tant har en sorg, » sade hon.
Hon fick intet svar.
» Tant får ej bli ond på mig, » bad hon mildt, » men.
.
.
men jag har hört af Eudolf, att tant har sorg för sin dotters skull. » Nu var hon nog bra djärf; hon blef förskräckt, då orden voro utsagda, men det kunde ej ändras nu.
» Gud gifve det blott vore, hvad ni mena med sorg, » sade den gamla.
» Men du förstår det ej, du är mor. » » Kanske jag förstår det just därför, » in- vände Gabrielle varmt.
» A c k, vet du väl därför, hur det är, då kärleken upphör? » » Kärleken till ett barn? » » Ja, till ett barn. » » Den upphör ej, » svarade med tillförsikt den unga modern.
» Min är slut, » sade den andra.
Gabrielle visste åter intet att säga.
» Hon var mitt allt, det är slut, allt annat är också slut, » fortsatte den gamla.
» Du är då mycket ond, du kan inte för- låta, » frågade Gabrielle.
» A c k, du fattar e j.
Jag är inte ond, det är inte fråga o m att förlåta; jag är kall, det är tusenfaldt värre detta.
Jag är icke längre mor, jag känner intet mer för min dotter, hon är mig likgiltig — likgiltig som hvilken annan eom helst.
Mitt hjärta förblödde under alla styngen, det känner intet mer, det är dödt.
Jag försöker väcka det, jag talar till det och säger: ' hon är j u mitt barn, ' men det vaknar e j.
Så säger j a g: ' jag älskade henne e j, som andra mödrar älska, ' men det är ej sant.
Jag älskade henne utan mått.
Jag kan aldrig mer hålla ett litet barn i mina armar, förstår d u?
» » Ja, » sade Gabrielle med skräck.
» Jag går här på jorden som ett oting, utan- för mänskligheten, utan ett samband med andra mödrar och med dem, som älska; jag hör ej längre dit. » » Hvad du måtte lida, » sade Gabrielle, och hennes ögon fylldes af tårar.
» Jag är död, » svarade den andra.
» Allt är lika för mina ögon; lifvet växlar väl nu som förr, men jag ser det ej längre. » » Visst växlar det, » sade Gabrielle, » visst växlar det, och det skall växla för dig också.
Ditt hjärta skall vakna igen en gång. » » Tror du på under, » * frågade den gamla utmanande.
» Det vore intet under, » sade Gabrielle enkelt med sin orubbliga tro på den kärlek, hon redan känt kunna öfverlefva allt.
Men den olyckliga moderns vantro var också fruktansvärdt stark.
» Så där känna ni det alla, alla, blott inte jag, » for hon kla- gande ut.
Den långa tystnaden bröts därigenom, att en tjänare k o m för att lämna ett telegram. '
» F r u öfverstinnan Falk. » Gabrielle hörde ett utrop: » Gertrud! » H o n förstod genast allt.
Den gamla hade rest sig upp.
» Låt mig fort komma till mitt barn, » sade hon.
De båda kvinnorna skyndade bort, upp mot slottet.
Den äldre kommer först åter ut på trappan.
Hon varsnar färgerna nu, och hur solen lyser på d e m: » Inte skall ditt barn d ö, » säga de henne; hon ser hoppfull bort öfver allt det soliga, som talar så till henne.
Hastigt går hon utför trappan, hennes hållning har rest sig, liksom redo att bära det, som komma skall.
Det förra bar den e j.
Ögonen glänsa, då det säges: » ditt barn skall lefva. » Blicken stelnar i ångest, då hon tänker: » barnet dör. » Dragen skifta.
Där står flickan med husets lilla dotter på armen.
» D u lilla, du kära, » säger den gamla kvinnan och trycker barnet intill sig.
» H v a d har händt, » frågar sig tjänarinnan, » nyss stötte hon lillan ifrån sig, nu tar hon henne så där, något måste ha händt. » Husets unga fru kommer också strax ut genom de stora glasdörrarna, och hon och gästen åka bort tillsammans.
På den korta vägen till stationen växlas ej många ord, den ena moderns ångest växer med hvar sekund som går.
Skal] hon hinna, månn tro?
Då de skiljas, säger hon slutligen: » D u hade rätt, Gabrielle, kärleken till ett barn dör ej. » Denna dags afton, då Gabrielle och hennes man sitta tillsammans i trädgården, tala de om henne, som rest, och o m hennes dotter.
De få då veta, att denna är död.
» Hennes mor är dock lyckligare nu, » säger Gabrielle, » hon tviflar icke längre på sin kär- lek, det var svårare det. » » Ni mödrar, hur ni kunna älska! » säger den unge mannen med vördnad som inför något heligt.
DAGMAR B — M.
I DET GAMLA BAMBERG.
EN RESE- BILD FÖR IDUN AF ANNIE QUI- DING.
P Å TURISTERNAS S T O R A F A R L E D E R är allt så bekvämt ordnadt.
Genomgå- ende tåg föra de skådelystna främlingarne från den ena af Europas erkända sevärdheter till den andra; det är bara att inrätta sig så an- genämt som möjligt i sitt kupéhörn på natt- tåget, somna — om man är nog resvan till det — och vakna vid framkomsten i lagom tid att frukostera på ett af dessa hotell, hvil- kas kosmopolitiska komfort är sig alldeles lik — inbillar jag mig — från Nordkap till Alexan- dria.
Men afviker man från dessa utstakade vägar, har man en idé, som icke massan af turister har, då flyttas man genast, hvad be- kvämlighet beträffar, omkring tjugu år till- baka i tiden.
Det var en fotografi, som lockade mig från allfarvägen — en fotografi, som jag förälskat mig i, och som väckte min längtan att med egna ögon skåda dess original.
Den föreställde en romansk dom af sköna proportioner och med fyra smärta torn.
Jag hade haft tillfälle att se och älska ett par af den gotiska arki-
IDUN 1899.
— 4 — sig utanför den gamla stadens råmärken, i i Vägen till denna från bangården var synner- ligen litet anslående; den långa gatan tarflig och tråkigt småstads- aktig, broarne öfver den grå, grumliga Eegnitz af den mest prosaiska nya järnkonstruktion.
Vi körde genom en gammal stadsport, men det blef icke bättre; snarare började staden i det allt tätare fallan- de regnet antaga ett mer och mer skräpigt och osnyggt utseende, som, då det icke upp- vägdes af någonting pittoreskt, var en ej alldeles angenäm kon- trast mot Berlins ski- nande renlighet och ordning.
V i kommo till hotellet, ett äkta små- stadshotell m e d djupt inprägladt medvetande om att vara stadens bästa, mörkt och föga hemtrefligt, men ut- styrdt m e d anspråks- full, fast något passe- rad lyx.
Man bjöd oss på ett rum, stort som en mindre balsal, m e d fyra fönster och tre trymåer, men lät be- veka sig att skaffa oss ett något anspråkslö- M:ME REUTERSKJÖLDS ARBETSRUM.
sare och mera kom- fortabelt, samt underrättade oss, att table tekturens främsta mästerverk, men den ro- d ' höte serverades tre kvart på ett.
manska konsten kände jag nästan endast ge- nom böcker och afbildningar, och fotografien Detta var ett streck i räkningen.
Vi hade, så väl som konsthistorien sade mig, att jag m e d undantag af en kopp kaffe och en torr i domen i Bamberg skulle finna ett värdigt kringla i Hof, icke ätit någonting sedan teet motstycke i romansk stil till katedralerna i kvällen förut i Berlin, och hade gladt oss syn- Paris och S:t Denis.
Till Bamberg?
— Tågombyte klockan fyra i Hof.
1 nerligen åt frukosten i Bamberg.
Men som klockan redan var half tolf, och ingen af oss tycker om att onödigtvis förvåna våra med- människor, hade vi inte lust att beställa en bastant frukost för att så godt som omedel- bart gå därifrån till middagsbordet.
V i be- väpnade oss med regnkappor, paraplyer och galoscher och gingo ut i det strömmande regnet för att söka upp en bagarbod — men Bam- berg var ingen välförsedd stad.
V i kommo hem med några torra skorpor, och sökte i stället tröst och glömska i sömnens armar.
När jag vaknade, hade jag en underlig känsla af att ha lämnat detta jordiska — det var förmodligen af hunger.
Jag påminde mig, att jag en gång i en föregående tillvaro reste till en stad, som hette Bamberg.
Då jag såg mig om, fann jag visserligen, att jag var där ännu, men hela min omgifning behöll ett tycke ^af någonting overkligt och drömlikt, ännu då jvi kommo ned till table d ' hote ' n.
I Matsalen var mörk och dyster, fönstren helt nära den våta gatan; vid det långa bordet sutto omkring tjugu handelsresande och rökte.
Medelklassens herrar bruka i Tyskland röka vid bordet — jag tror mellan hvarje rätt.
Här serverades nio rätter, alla simmande i flott eller smör.
Min reskamrat skrattade, men jag var alls inte vid godt lynne.
» Bamberg är en otrefllig stad, » sade j a g; » hvad hade vi här att göra?
Alla människor äro ändå klokast — tillsammantagna.
Natur- ligtvis resa turisterna till allt, som är värdt att se, och så snart man lämnar turistvägarne, råkar allting i olag.
Låt oss resa till Niirn- berg i morgon med första tåget! » Emellertid, hade vi kommit hit för domens skull, var det väl bäst att gå ut och se på domen, och efter det inte ville låta bli att regna, måste vi väl gå i regnet.
Och så gingo vi, och så kommo vi öfver floden.
Det är ofta i gamla städer något egendomligt vid att gå öfver floden.
Vi komma till en annan tidsålder, andra lifsområden och idékretsar.
I Paris, t. ex. leda broarne från republikens Paris till kungadömets och aristo- kratiens, från otrons Paris till trons.
Här gick vägen öfver en medeltida hvalf- Alltså, medan våra reskamrater sofvo lugnt i den ljufva vissheten att ej komma fram förrän i ljusa morgonen, sutto vi och spejade ut i mörka natten, där landskapets konturer dunkelt började framskymta, och när snäll- tåget lämnade Hof, stodo vi kvar på plattfor- men, frysande smått i den gråkalla grynings- luften och tämligen utmattade efter nattresan och den ganska ansträngande gårdagen i Ber- lin.
Efter en timmes väntan i den halfruskiga stora väntsalen fördes vi vidare på ett af dessa fredliga bayerska tåg, som utgöra ett ständigt föremål för ' de tyska skämttidningarnas sar- kasm; det gick stillsamt sin väg framåt, stan- nade vid otaliga stationer och gaf sig god ro.
Timme gick efter timme; vi somnade gång på gång och vaknade igen; det hade blifvit dag, men kylan i luften höll i; molnen sam- lade sig allt gråare och tyngre, och när vi ändtligen kommo fram till Bamberg, började regndropparne falla.
De presentera sig i allmänhet mycket oin- tressant från järnvägen, dessa gamla städer.
Bangårdarne ligga i det moderna lifvets cen- trum, som af naturliga skäl aldrig samman- faller med det förflutnas; de omgifvas af f a - briker, nya, snygga handelsgator och n y b y g g d a hotell.
Bamberg har också börjat lefva upp igen; en hel fabriksstad, med långa röda tegel- byggnader och skogar af skorstenar ha rest STORA SALONGEN I SVENSK NORSKA MINISTERHOTELLET I PETERSBURG.
IDUN l«v; 9. ängeln » röjer, som många af den tidens konst- verk, den himmelssträfvande viljans tragiska kamp med teknikens ofullkomlighet — och dock har detta leende, groteskt som det i början synes, något, som man icke glömmer.
Konrad den tredjes ryttarstaty, uppburen af en konsol högt uppe på en af korets pelare, utmärker sig för ädla linier och karaktäriserar väl me- deltidens riddarideal.
Nere i kryptans skymning, dit man ej får komma, endast blicka in genom små galler- försedda fönster, finnas också statyer; de skym- ta som skuggor i de mörka vråarne.
En bild af aposteln Petrus (tror jag) står midt i dags- strimman från ett af fönstren, alldeles ensam.
Han ser märkvärdigt lefvande ut; en liten hvit spökgestalt, som tyst trefvar sig fram öfver det ojämna golfvet, ur skuggan och in i skuggan.
MATSALEN I SVENSK-NORSKA MINISTERHOTELLET I PETERSBURG.
bro m e d höga bröstvärn, från hvilken vi hade utsikt öfver den vänstra flodarmens nyckfulla lopp och raderna af förfallna trähus, hvilkas balkonger hängde ut öfver det smutsiga vatt- net.
Vidare förde ett mörkt hvalf under råd- hustornet — rådhusets murar tyckas stiga rakt upp ur floden — till en liten gata, som slingrade sig uppåt, uppåt, mellan allt ålder- domligare hus — hus m e d spetsgaflar, gamla madonnabilder, underliga skyltar — till dess plötsligt domens östra tornpar, med den mäk- tiga absiden mellan sig, steg majestätiskt fram- för oss öfver den höga terrassens trappor och skulpterade balustrad.
aningens och den inre åskådningens medium — hur nära den var, hur lefvande, hur för själ och sinne öfvermäktig!
Vi hafva ofta, vid tal om spiritiska uppenbarelser och dylikt hört den fullt befogade anmärkningen fram- ställas, att sådana visioner röja sitt jordiska ursprung genom att aldrig tillföra vår tanke- värld något nytt element.
Men inför medel- tidskonsten sänker denna invändning ofrivilligt rösten; i dessa anletens uttryck finnes något De beundransvärdt vackra portarne, en på hvardera sidan o m absiden, voro obevekligt stängda; vi måste gå omkring till kyrkans m e d kapitelbyggnaderna sammanhängande sö- dra sida, leta oss fram genom porthvalf och gårdar och små nyckfulla trädgårdsterrasser, öde som i ett förtrolladt slott, innan vi funno kyrkvaktarens lilla idylliska boning, klängande sig upp till domens höga grågula mur som ett fågelbo — och porten ändtligen uppläts och vi stodo vid vår resas mål.
Efter att hafva sett det till tvärskeppet gränsande kapellet med de forna domherrarnes grafvar och kyrkoskatten med en del reliker och ålderdomliga dyrbarheter, lämnade vi kyr- kan, men det hade skett ett under därinne.
Minnet af våra små strapatser och missöden var som bortblåst; regnet var icke mera det trista grå från i förmiddags, utan ett ljufligt vårregn, som föll mildt och tätt i den ljumma luften, mättade den ljusa grönskan, som sträckte sig öfver de låga stenmurarne och frodades på de små trädgårdsterrasserna; och Bamberg själf hade blifvit en förtrollad stad.
V i hängåfvo oss åt förtrollningen och ströf- vade planlöst vidare och vidare; ingen syntes till på de regnvåta gatorna: vi hade det allt- sammans för oss själfva.
(Forts.) VÅRA Mäktiga, lugna linier och en angenäm half- dager, ytterligare dämpad af regnluften ute — det var första intrycket.
Imponerande verka de båda väldiga, högt öfver kyrkans plan liggande koren, till hvilka breda trappor leda upp; under det östra, det äldsta och för- nämsta, ligger den för denna konstperiod ka- raktäristiska kryptan.
Inga andra besökande funnos än vi, och i småstäder har man icke brådtom.
V i fingo gå omkring i lugn och ro, fördjupa oss i kyr- kans enskildheter och beundra dess skatter af skulptur; den sköna sarkofagen öfver kyrkans så väl som biskopsdömets stiftare, kejsar Hen- rik den andre, och hans fromma gemål Kuni- gunda, samt östra korets statyer, sublima, vi- brerande af mystik, som endast medeltidskonst af högsta rang kan vara det.
Ater och åter griper oss i museerna och i dessa gamla kyr- kor en förnimmelse af, hur litet denna värld, dess lagar och lifsvillkor, betydde för den me- deltida åskådningen; denna andra värld, som blott kan göra sin tillvaro kännbar genom Det är en värld för sig, en sådan gammal katolsk kyrka.
En protestantisk kyrka är en lokal att predika i; när det är gjordt, stänges den och står stum och död som ett skolhus i sommarferierna.
Men en katolsk kyrka är aldrig död.
Hvar dag öppnar den sin famn; den trötte kan finna hvila där, den betryckte kan komma och .bedja där, den af dagsom- sorgerna jäktade får vara ensam en stund med sina tankar.
Och äfven när den stänges, och nattens dunkel lägrar sig under hvalfven, lefver den.
Därinne är j u detta vimmel af bilder bofast, hvilka för den naiva tron sedan invigningsstnnden stå i mystisk rapport med de heliga i himlen; där dofta blommorna och brinna vaxljusen, som andakten bringat d e m; där flämta de eviga lamporna som röda gnistor.
H.
M.
KONUNGENS JUBILEUMSPOKAL.
— eller en reflex af något — som icke hör och aldrig har hört till den verklighet, vi känna.
Sibyllan är kanhända i konstnärligt hänse- ende den förnämsta af statyerna i Bambergs d ö m; den underliga, skumma blicken, hälft hotande, hälft sorgsen, tyckes skåda ut öfver världars ännu okända öden.
» Den skrattande ILLUSTRATIONER.
» QTOCKHOLMSVECKAN » ^ är nu inne, det vill med andra ord säga Kgl.
Sven- ska Segelsällskapets m. fl.
stora täflingsvecka.
Täflingarna började, som bekant, söndagen den 30 juli och fortfara till och med söndagen den 6 au- gusti.
Kappseglingarna, som pågå dels till hafs utanför Sandhamn, dels å Kan- holmsfjärden, äro gifvetvis föremål för det största in- tresse äfven af utomståen- de för seglingssporten in- tresserade.
I afvaktan på täflings- resultaten är Idun i till- fälle - att i detta nummer meddela sin läsekrets af- bildningar af de båda för- nämsta prisen, som utgö- ras af h. m. konungens ju- bileumspokal och kommen- dör Nicolas Sinebrychoffs Challenge-pokal, om hvilka de stora täflingsstriderna skola stå.
S I N E B R Y C H O F F P u K A L E N \
IDUN 1899.
— UNDER VÄNTAN.
AF FORTS.
SKISS F Ö R IDUN SYLVA.
OCH SLUT F R Å N FÖREG.
N: R.
III.
D ET H A D E gått om några veckor af Signes ledighet, hon låg nu till sängs efter en svår operation på ögonen.
Den hade blifvit svårare, än läkaren trott, men han hoppades kunna göra henne fullkomligt frisk, så vida ej någon sjukdom tillstötte.
Läkaren hade dock de sista dagarne sett bekymrad ut, ty den unga kvinnans krafter voro mycket med- tagna.
I sitt rum låg Signe på sin bädd.
Det bleka ansiktet hade ett så lidande utseende, att man rördes till tårar vid åsynen däraf.
Man smög tyst omkring i huset, och den oro- liga modern syntes ofta vid hennes bädd.
Det var en härlig vårdag, solen strålade in i det lilla sjukrummet, och på bordet stodo friska rosor.
D e voro från Henrik, och själf skulle han snart komma, hade modern sagt henne.
Huru hade ej det lidande, bleka ansiktet strå- lat vid dessa ord!
Han skulle komma, hon skulle då få återse honom ännu en gång.
Hon strök smeksamt öfver rosorna.
» Hvil- ket slöseri af Henrik!
Så dyra blommor!
Han, som är så förståndig. » Hon såg frågande på modern, men denna vände sig bort för att dölja sina tårar, men svarade glädtigt: » A h, han vill j u glädja sin sjuka flicka, förstår du, och tänk, så han skall längta efter dig!
D u måste nu hvila en stund, så du är riktigt kry, tills han kommer, bar- net mitt, » sade hon och lade till rätta kud- darna.
» Ja, mor, men bara han hinner hit, » sade hon och såg stelt framför sig.
Modern spratt till och hennes hjärta sam- manpressades som af en svår tyngd.
» Sof nu, barnet mitt! » sade hon.
Signe smålog, och strök hennes händer.
» Ja, mor, det blir skönt att sofva, att få hvila, när det blir färdigt, vårt bo.
V i ha j u väntat så länge, » fortsatte hon i klagande ton.
Senare på aftonen måste läkaren tillkallas.
Den unga kvinnan låg i stark feber, hon kände knappt igen någon.
I flere dagar låg hon utan sans, och krafterna sjönko betydligt.
Han hade kommit skyndsamt efter det tele- gram han fått och låg nu på knä vid hennes säng, en högrest, manlig gestalt med ett öppet, allvarligt utseende.
På honom hade ej kampen för tillvaron tryckt någon smärtans eller lidandets prägel.
Ung, stark och kraftig, såg han ut, som han ej vetat hvad sjukdom och svaghet voro.
Och på bädden där låg hon, för hvilken han arbetat och sträfvat, bru- ten, tillintetgjord.
Utarbetad hade läkaren sagt.
Och var det ej hans fel?
Var det ej för att fortare nå deras föresätta mål, som hon sträf- vat, hans bleka brud.
Och nu!
Nu skulle döden komma och föra henne till sitt b o, och allt skulle vara slut.
» Åh, denna olyckliga väntan, hvarför kunde han ej nöjt sig m e d mindre, byggt sitt bo så litet som möjligt och arbetat dubbelt se ' n, blott de fått äga hvarandra och njutit en full- komlig lycka.
Hvad hade det nu varit?
Blott 6 — en en hägring, ett hopp, som nu var förbytt till veklagan.
Han dolde sitt ansikte i sina händer, och den starke mannen skakades af undertryckta snyftningar.
Hon låg tyst med slutna ögon, hon hade ej ännu sett honom.
Han tog varsamt hennes fina, hvita hand i sina och kysste den.
Men hon drog undan den och började tala i feber- yrsel: » A h, vänta bara litet till! » Men det var en så klagande ton, att han kände sig, som man slagit honom.
Han lu- tade sig öfver henne och tryckte en kyss på de bleka läpparna.
Nu uppslog hon ögonen.
Ah, de voro j u lika strålande, som då han första gången blickade in i dem.
Det var liksom ett förklaradt sken öfver hela hennes ansikte.
» Min Henrik, » sade hon m e d ett lyckligt leende.
» Nu behöfva vi väl ej vänta längre. » Han kunde ej svara, han blott strök hen- nes händer.
Nu reste hon sig till hälften upp, drog honom intill sig och kysste honom ömt och länge.
» Min Henrik, du får ej sörja, o m du får vänta på mig.
En gång skola vi j u komma tillsammans. » Hennes ansikte strålade, och hon såg med kärleksfulla blickar på honom.
Han stod stum och såg, huru det kära anletet bleknade.
Nu var hennes väntans tid förbi.
Med ett kla- gande skri sjönk han ned bredvid sin ung- doms älskade.
Hvad återstod honom n u?
En lång och mörk ensamhet, fylld af bittra tan- kar och ånger öfver en för lång väntan.
ATT ÄLSKA — DET ÄR SÅDD KVAL.
I LYCKANS bräddade pokal låg smärtans frö beständigt gömdt.
Ty död har all vår glädje dömt.
Att älska — det är sådd till kval.
Din lycka var ej namnet värd, om ej, när vid dess bår du stod, för än en dag ditt hjärteblod du velat ge som offergärd.
.SYSTER » AF EVA.
SOFIE SKISS F Ö R IDUN LINGE.
F O R T S.
F R.
F Ö R E G.
] S ": R. '
T a vars, ondt kr.
.
. » » Tyst! » ropade jag, rädd att hon skulle " hinna att säga meningen till slut.
» Har då Marie inte hjärta i bröstet? » » Uschia mej, det kom så oförhappandes.
Visst tycker jag det är synd om den lilla stackarn. » Sedan jag fått veta, att Gertrud lefde, kände jag mig lugnare och, utmattad som jag var, somnade jag snart bort ifrån min oro och har blott en svag förnimmelse af, att någon senare varit inne i mitt rum, lyst på mig, samt rört vid min hand.
Det var läkaren, hvilken efter slutadt arbete med Gertrud, på kaptenens begäran aflade ett besök hos Soulard-Siden 85 ö r e t i l l k r.
3:85 p r m e t e r n y a s t e m ö n s t e r o c h f ä r g e r — Kaptenen ser mörk och allvarlig ut, har ingen ro att sitta stilla i sitt rum och går allt- emellanåt in till Gertrud, lägger sin hand på hen- nes panna och känner henne på pulsen.
Och är hon vaken, talar han så mildt och vänligt till henne, att en mor ej skulle göra det ömmare.
I skolrummet är det tomt, ty lektionerna äro in- ställda tills vidare, och jag är nu sjuksköterska i stäl- let. "
Emellanåt skickar kaptenen ut mig på en pro- menad och intar då själf min plats, eller också by- ter majorskan eller Ellen af mig.
Alla äro nu så vänliga mot mig, att det gör mig riktigt godt, och jag finner mig så väl med mina nya plikter, att jag allt mera kommer underfund med, hvilket misstag jag begick, då jag valde lärarinnekallet.
Jag skulle i stället ha sökt att komma in vid något af sjuk- husen i Stockholm, för att gå igenom en kurs där.
Men det är ju ej ännu för sent, lilla mamma, jag fyller aderton år först om några dagar.
Gertruds tillfrisknande går nu fort framåt.
Un- der sjukdomen ha nya sidor af hennes karaktär kommit fram; hon är tålig, mild och visar sig tack- sam för den minsta tjänst.
En dag erkände hon också för sin far, att det var hon, som bar skulden för, att den förut omtalade boken blef fördärfvad, och jag kände det som en moralisk upprättelse.
Sedermera bad hon också mig om förlåtelse för sitt uppförande, både vid detta och några andra tillfällen.
• — — — Sedan jag sist skref, har jag med allt mera allvar tänkt mig- in i möjligheten att ägna mig åt sjuksköterskekallet.
Jag tror mig nämligen ha flere förutsättningar för att bli en » tjänande sy- ster » än en lidande och undervisande.
Tro ej, att det endast är ett barnsligt hugskott, eller att jag i morgon eller öfvermorg » n kommer på andra tankar.
Nej, under bön till Gud har jag gått till rätta med mig själf och sökt att göra det klart för mig, att det är ett mödosamt och försakande lif, jag som sådan skulle komma att föra, men det minskar ej min lust att försöka, utan tvärtom.
Att jag, när Gertrud blir frisk, så att vi kunna fortsätta lektio- nerna, skall stanna kvar här till terminens slut, faller af sig själft, men jag är säker om, att de se- dan kunna få en vida bättre guvernant för flickorna, och att både kapten och majorskan för länge sedan insett, att jag ej är på min plats i lektionsrummet.
För din och fars skull är jag ledsen öfver att nöd- gas komma tillbaka så snart, men ni skola nog ej neka mig att få denna min innerliga önskan upp- fylld?
* PONTUS HOLMBERG.
• i TILL mig, men då han fann mig sofva godt och vara feberfri, tyckte han det vara bäst att lämna mig i ro.- Märkvärdigt nog, känner jag mig riktigt kry i dag, ehuru den förfärliga skrämseln borde ha gjort mig sjuk.
Men Gertrud, stackare, ligger i brin- nande feber och doktorn ser betänksam ut.
* ^ En dyster novemberdag fördes en blek patient från operationsrummet och till ett af de enskilda sjukrummen på ett af hufvudstadens sjukhus.
Den syster, till hvilkens afdelning det hörde, var strax redo med sin hjälp, men då hon fick se den nye patienten, studsade hon, och en fin rodnad drog sig öfver hennes kinder.
Han var ännu under narkosens inflytande och hade ej någon klar uppfattning af sin omgifning; han märkte blott som i en dröm, att någon sysslade omkring honom, jämkade kuddarna till rätta samt ordnade småsakerna på nattduksbordet.
Läkaren kom åter in för att göra sina iaktta- gelser, gaf på samma gång order om hans B k ö t s e l under de första timmarne, och systern gaf sina svar med sakta röst, som blott otydligt nådde den sjukes öra, men som hade något så välbekant i timbern, att den verkade lugnande på nerverna, och då narkosens inflytande upphörde, föll han i en naturlig sömn, ur hvilken han först efter ett par timmar vaknade.
Det var då skumt i rummet, och systern, hvil- ken suttit inkrupen vid fönstret, kom fram och frågade, om han önskade, att hon skulle tända lam- pan.
" S ?^ NS? '
äfvensom s v a r t, b v l t t och k u l ö r t H e n n e b e r g - S i d e n från 6 5 ö r e till k r.
16: 4 5 pr meter — slät, randig, rutig, fasonerad, damast m. m.
(cirka 240 olika kvalitéer och 2,000 olika färger, mönster m.
m.).
Siden-Damast fr. 9 0 öre — 16,45 Bal-Sidan Siden-Bastklädn.
pr robe &gt; kr.
1 2, 3 0 — 5 8, 8 0 Siden-Grenadin_ Siden-Foulard, tryckt, » 8 5 öre — 3, 8 5 Siden-Bongalin _ fr. 6 5 öre — 16,45 &gt; 9 0 öre — 8, 6 5 » kr.
1,75 — 8, 3 5 pr mtr.
S i d e n - A r m u r e s, M o n o p o l s, Cristalllques, M o l r e antique, D u c h e s s e, P r l n c e s s e, M o s c o v i t e, M a r c e l l i n e s, siden till t ä c k e n och f l a g g o r m. m. p o r t o - o c h t u l l f r i t t t i l l h e m m e t.
Profver och kata- log omgående.
— Dubbelt porto till Schweitz.
G.
H e n a e b e r g s (K.
S i d e n - F a b r i k, &amp; K.
HofleverantSr.)
Z u r i c n,
IDUN 1899.
Åter denna förnimmelse af ro, hvilken vid lju- det af hennes röst smög sig öfver honom — hvar, hvar hade han hört den förut?
Men då skenet från lampan föll öfver henne, och hon stod framför honom i den enkla, men kläd- samma sjuksköterskedräkten, drog ett litet svagt leende af igenkännande öfver hans läppar, och han h viskade: » Åh, är det ni, barn — fröken Eva. » &gt;Syster Eva, » rättade hon, » och jag är så ledsen att se er här, men glad på samma gång. » » Är ni glad » — det flög en liten ljusning öfver hans drag — » jag skall komma att göra er mycket besvär. » » Nej, här tala vi ej om sådant, och nu får ni inte tala alls, ty det skulle anstränga er för myc- ket.
Jag skall nu se till mina andra sjuklingar, men om ni under tiden skulle behöfva mig, så tryck på klockan, och jag kommer genast. » Var detta den barnsliga, lilla Eva, för hvilken han hyst nästan faderliga känslor under den tid hon vistades inom hans familj?
Hvilken värdighet det kommit öfver henne, och hur hon utvecklat sig till en behaglig, nästan vacker ung kvinna.
Nå ja, två, tre år vid den åldern göra så ofantligt mycket.
Och att han skulle träffa henne här under så led- samma omständigheter.
Tankarne hvirflade om i hans trötta hufvud, men så domnade han åter af och föll i en orolig slummer med en svag förnimmelse af att, då han åter vaknade, skulle ett par vänliga ögon möta hans och en mjuk hand rätta på kudden under hans hufvud, och denna hand tillhörde ej en främling utan den unga flicka, hvilken en gång, i ett anfall af missmod och hemlängtan, i sin bedröfvelse för- troendefullt tog sin tillflykt till honom.
bol; han plågades af denna lukt, som påminde ho- nom om alla de marter, han utstått inom sjukhu- sets väggar.
Här skulle Eva vistas dag efter dag, kanske år efter år — hon, som förut var som en liten vild skogsfågel.
Skulle hon stå ut därmed samt att vara vittne till allt det lidande, som tog sig uttryck i kväfda suckar eller högljudd klagan — men hon hade ju själf valt denna lifsgärning, den modiga, lilla flickan.
Vore det orätt af honom att söka locka fågeln ur buren?
Han längtade efter att än en gång få känna det ljuslockiga lilla hufvudet förtroendefullt luta sig intill hans bröst, men — han var ju nästan en gammal man och en dåre var han, som ens ett ögonblick kunde tänka på någonting sådant.
När han kom hem till Löfsätra, skulle han finna hemmet tomt.
Hans svärmor, hvilken tröttnat på det besvärliga landthushållet, hade för ett år till- baka flyttat in till residensstaden, och som hon var ekonomiskt oberoende där inrättat sig på det bekvämaste.
Hos henne bodde också Gertrud un- der terminerna, ty hon fick nu sin skolbildning i stadens förnämsta pension, och Ellen, hans kära lilla flicka, hvilade under en af de gröna kullarne på landtkyrkogården därhemma.
Hans tillgifna gamla Lovisa, hvilken, sedan ma- jorskan lämnat honom, tagit tillbaka sitt ämbete som hushållerska, skulle ge honom en hjärtligt me- nad välkomsthälsning, det visste han, och likaså allt folket på gården, men han skulle i alla fall komma att gå där som en gammal enstöring.
Ja, det var just felet, att han var för gammal.
(Forts.) Timmarne blefvo till dagar, dagarne till veckor, och kapten Carl ing var nu så återställd, att han hade läkarens löfte att återvända till hemmet.
Un- der den sista tiden hade han haft ganska liten be- röring med Eva, hvars hjälp ej längre var nödvän- dig, men träffade henne dock en och annan GÅDG.
Men ju mindre han såg henne, ju mera längtade han efter henne, och tanken på att nu skiljas vid henne för alltid, blef allt mera motbjudande.
Han gick fram och åter i korridoren, där några solstrålar i dag lekte mellan krukväxterna i fön- stren.
Där var ljust och glad t, men från de all- männa salarne innanför hördes emellanåt en sakta kvidan, och luften var mättad med doften af kar- HYLIN &amp; C M FABRIKSAKTIEBOLAG = = = KONGL.
HOFLEVERANTÖR = UTSTÄLLNINGSTVÅLAR: Viol, Hyacinthe, e b r o « KEFIRERLNFIFSFIFATAN — YEETERL&amp;NGRFIR&amp;TEM A.
T.
64 69.
A.
T.
24 97. le samt kos alla finare Parfymkandlande i riket.
MIN 11111111 IIIIIIIIIIIINI MIIIIIIIIIII T) E N BEKANTA KONSTVAFVERSKAN ANNA HANSSON afled här om dagen i Ramlösa.
Den bortgångna hade under många år tillhört Helsing- borgs samhälle, hvarest hon var vida känd och värderad för sin redbarhet och flit.
Hon hade å åtskilliga utställningar vunnit pris för sina vackra arbeten och hade beställningar från alla håll.
Till och med vid sista slöjdutställningen därstädes hade hon exponerat en vacker matta samt ett större draperi.
SKANDINAVIENS ERKÄNDT FÖRNÄMSTA MO- DEBLAD ÄR IDUNS MODETIDNING, som för helt år kostar endast 5 hr.
för planschupplagan, 3 hr.
för den vanliga upplagan.
Prenumerera på prof från det nya kvartalet!
BUTIKSFRÖKEN I SUNDSVALL.
K e x Räntegodtgörelse 5 proc.
AKTIEBOLAGET Stockholms Diskontobank B i l l i g a s t!
Säljes hos herrar SpecerI-, Dellkatess- I Regeringsgatan S A S S N I T Z — T R E L L E B O R G förmedlas den snabbaste förbindelsen till kontinenten medelst de stora, elegant och be- kvämt inredda hjulångarna Svea och Qermania samt propellerångarne Rex och Imperator.
OBS.
I Endast en tullbehandling!
Vidare genom von Essen &amp; Frick, Malmö, Kontinentkontoret, Trelleborg, och Stockholms Besebureau, Stockholm, genom hvilken s nare biljetter för resor öfver hela världen tillhandahållas.
Svenska rundresebiljetter ut- lämnas genast utan tillägg af provision.
L a r s I.
N e u t r a l a K ä r n t v å l till ylletvätt och O l e i n t v å i till linnetvätt användes lämpli- gast sålunda: M o n t é n s och Kaffehandlande.
Bankaktiebolaget Stockholm — Öfre S y d s v e n s k a e d i t - Ä k t i e - B o l a g e t, » Vi KG.
tvål KOKAS i 2 liter vatten; nar tvålen är npplöst, tillsattes under OM- röring 20 ä 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning neddoppas plaggen.
Vid ylletvätt böra såväl lösningen som sköljvattnet hafva 36 a 38 grader. » Finnas hos de flesta specerihandlare samt i mina butiker.
SILFVERMEDALJ i Köpenhamn 1888.
GULDMEDALJ i Stockholm 1897.
N: r 19 S t o r a N y g a t a n.
— N: r 2 9 S:t P a u l s g a t a n.
Norrland, Drottninggatan K r fl.
Fbrsaljes i våra butiker 8 TACK TILL EMIL LINDERS för den varm- hjärtade dikten » Fången », i Idun.
Den var en af de få solstrålar, som ibland förirra sig in i butikerna I Sundsvall 23 juli 1899.
I landsorten boende torde hänvända sig direkt till banken.
B ä s t!
m.
GULDMEDALJ Via postlinien r Syren M. f l.
prisbelönta vid i8gy drs utställning med TjiTT S p a r k a s s e r ä k n i n g Q Heliotrope, THEA-ROS-PARFYM 6.
Hushållsräkning 5 %.
Kassafack till 15, 20, 25 kronor.
H ö g s t e d t &amp; STOCKHOLM, FREDSGATAN 24, C: o (Fonder 3 2 REGERINGSGATAN 3 2 — Stockholm — ecialitet: a eaux- &amp; BOURG-OGNE-VINER BILLIFFA, - PRISER.
H o t e l C o n kr4,815,000) Deposition 5 % Kapitalräkning 5 % Sparkasseräkning 5 % Upp- 3 t &amp; Aiskrifning i n e n t a l % F Ö R Y A R I N G S F A C K J O AKTIEBOLAGET STOCKHOLMS M.
8 Arsenalsgatan 8.
I r m a L U N D k o S T R Ö M &amp; C: o.
t e n l, C m a s k i n k r o s s a d A o n k t e h s y, a o i t, bästa bränsle för ILLUMINATIONSKAMINER och VSRMENEOESSÄRER.
Allm.
tel. 2288.
Kontor: 23 Skeppsbron » ».
Rikstelefon 417.
Allm.
tel. 6 (1 9.
Försäljning: B Strandvägen S. Rikstelefon 22 28.
Allm.
tel. 6198.
Filial: 1 Parmmätaregatan 1.
Rikstelefon 2912.
» Svanfeldt.
P e r af nervsvaghet, gikt och reumatisk verk, nervös astma, kramp i alla kroppens delar, fallandesot, lamhet, svaghet i köns- och matsmältningsorganer- na, svimning, hufvud- och tandvärk, susning för öronen, lomhördhet, nervösa könssjukdomar, ofri- _ _ _ _ _ _ _ M O S O _ &gt; _ _ villig urinuttömning, hemoroider, bleksot, kolik, sömnlöshet, hudutslag, lefver- och njurlidande, hysteri, mellankoli, ivggveik, influensa, kalla lemmar samt andra liknande sjukdomar, så köp och pröfva Professor James Wutsons pntenterade äkta elektriska Lifbälte och Ni skall blifva förvånad öfver resultatet.
Alla som ha användt detta enastående bälte kunna ej nog lofoida och berömma samma.
I England, där bä.tet är uppfunnet, såldes under en tid af 8 dagar öjver 2,000 st., hvilket ju är ett stort bevis på bältets nytta och helbragdagörande kraft.
Ä hufvud- kontoret därstädes finnas flera tusen tacksamhetsskrifvelser och intyg från personer, som blifvit botide och erhållit hjälp för mångåriga lidanden.
Pris för bältet A.
Kr.
5 — och B Kr.
10. —.
Bruksanvisning medföljer hvarje bälle.
Rekvirera ett bälte och Ni skall aldrig hafva användt nyttigare penningar för Eder hälsas skull.
Insänd beloppet med rekvisition och bältet tillsändes Eder fraktfritt pr om- gående.
Sändes äfven pr postförskott, men då ej frakifritt.
SKANDINAVISKA IMPORT- OCH AGENTUR-AFFÄREN, MALMÖ.
Generalagenter för Skandinavien och Fioland.
Återförsäljare antagas.
Lider Ni N.
S HANDELSBANK utvidgade och nyinredda Restaurations- &amp; Cafélokaler rekommenderas.
Diner ä 2 och 3 kr.
samt ä la carte.
Vördsammast (s.
T.
A.
62194) H UTHYRAS AF G § | u s t a f P i e b l s Stocfcbolm 6 6 B i B G ö t g a t a a g e r 6 S i - f l.
- B.
Stocfcbolm N Jvc Fru Örn ' s Atelier refiommenoerar stna C a g e r - Ö 1, C a g e r a r i c K a af: ^ CO-3.
CO CO CA O- slå för DamtoNetten, P i l s n e r - Ö l, 19 Tunnel g.
Stockholm, samt såsom rekommenderas i benägen åtanke.
Välkänd elegant snitt till modera- ta priser.
Fina- ste rekommenda- tioner öfver hela landef.
Förfråg- ningar besvaras omgående.
2 fiffoerfimngar t T s K ä l l a r e - D r i c k a npuiadttt: CO CS I M l s n e r - D r i c k a, Bikstel.
18.
Allm.
telef.
36 50.
TANDLÄKARE TOM VON HALL.
— 1 5 Stureplan 1 5.
— Hvard in — 2.
5 — 6.
Helgd.
10 — 12.
Allm.
Telefon 5848.
F ö r T i d n i n g s u r k l i p PRIS: i: 5 0 HOS ALLA BOKH.
3 0 0 SPALTER STOR 4
Husmödrar!
Spara är lösen för hvarje husmoder med en begränsad hus- hållspenning!
Huru göra en verkligt stör bespa- ring?
Jo, använ- den i Edra hushåll Pellerlns Margarin, Göteborg, som är / ^^h^ f Av.
s v a r t, h v i t t och kulört, till bal-, sällskaps- och p r o m e n a d t o a l e t t e r i största urval.
Sändas direkt till privatpersoner meter- och styckevis från 50 öre till i Stbent^get p l Spinner &amp; C:ie, (Krut J. Zärrers Sidenfabrik), Z u r i c h, till fabrifesprfser franfto ocb Rekvirera H OS EN FAMILJ I DALARNE önskas nu till sept.
en snäll och skicklig lära- rinna, med god undervisningsförmåga i alla skolämnen samt i språk, (sång) och musik, för 3:ne flickor fiån 14 till 8 års ålder.
Svar till Fru G. Wuttke, Smedjebacken.
(165) Bästa Syltsoeker.
Tanto 5itH LÄRARINNA med gladt och.
jämt lynne, anspråkslös och undervisningsvan i sv.
ämnen, språk och musik, erhåller plats lita instundande sep- tember i enkelt hem i Norrland * att under- visa barn om 8 — 13 år.
Sökande, som är villig deltaea i värd och tillsyn Öfver bar- nen äger företräde.
Ansökan, åtföljd af betyg, fotografi och löneanspråk, insändas snarast till » K.
M.
99-, Iduns exp.
(156) ross (Hushålls-Socker) till Stockholm salu hos de flesta Herrar Specerihandlande och Landsorten.
E n d a i äkta engelska p r ö f s r a d.
o c h gfocilcanöl a f sundhetsltollegftum.
Denna balsam är: 1) E t t onpphtmnet v e r k s a m t b o t e m e d e l m o t a l l a s j u k d o m a r i lungror och b r ö s t, l i n d r a r katarrh, s t i l l a r slem-afsöndrintr, l i n d r a r den s m ä r t s a m m a s t e h o s t a och ho- t a r U l l och m e d {ramla lidanden.
2) Verkar förträffligt vid alla halssjukdomar m. m.
3) Fördrifver grundligt hvarje feber.
4) Helår öf- verraskande alla sjukdomar i Iefvern, magen och tarmarne, i synnerhet magfcramp, kolik och värk i underlifvet.
5) Borttager smärtorna och botar hämorrhoider.
6) Verkar lindrigt afförande och blodrenande, renar njuren, borttager hypokondri och melankoli och stärker aptiten och matsmältnin- gen.
7) Tjänar förträffligt vid tandvärk, ihåliga tänder, skörbjugg i mun- nen och vid alla tan,d- och munsjukdomar och borttager uppstötningar och dålig lukt.
8) Ar ett godt medel mot mask, binnikemask och vid epilepsi.
9) Tjänar såsom ett underbart utvärtes botemedel för alla sår, friska och gamla ärr, ros, hettblemmor, fistlar, vårtor, brännsår, förfrusna lemmar, klåda, utslag, spruckna, sträfva händer m. m. och förtager hufvudvärk, susning, reumatism, gikt, örvärk m. m.
Detta medel bör, såsom första hjälp, icke saknas i någon familj, i syn- nerhet under influensa-,., kolera- eller andra epedemier.
Ett enda prof öfvertygar bättre än någon kungörelse.
Akta är denna balsam endast, om hvarje flaska är tillsluten med en silfverkapsel, som bär min firmastämpel: A d o l f T h i e r r y, A p o t h e k e anm » Schutz- eng * el in P r e g r a d a » och är försedd med ofvanstående gröna skyddsmärke.
Hvarest ej depöt finnes torde man beställa direkt under adress i Sehutzengel-Apothéke des A. Thierry in Pvegrada bei Kohitsch-Sauerbrunn, Österreich, Franko hvarje post- station i Skandinavien kosta 12 små eller 6 dubbelflaskor kr.
8: —.
Mindre sändas icke.
Sändas mot efterkraf.
Kraft af den äkta T ETT TJÄNSTEMANNAHEM på landet JL önskas lärarinna för en 10 årig flicka i vanliga skolämnen samt språk och musfk.
Sökanden bör vara enkel och anspråkslös samt kunnig i ofvannämnda undervisnings- ämnen.
Möjligen blir det en elev till att undervisa.
» Läsare » göre sig ej besvär.
Svar med betyg och fotografi till Fru Lisa Hansson, Jensjöslätt.
(153) (s.
T.
A.
61V60) och verkan engelska under-salvan.
Died denna salva b l e f en 1 4 ax g a m m a l för obotllgf ansedd b e n r ö t a f u l l k o m l i g t l&amp;kt, n y l i g e n Sfven e t t 22-ärlgrt svårt kräftartadt lidande.
Engelsk undersalva är ett vid de svåraste, äfven gamla skador med det bästa resultat användt medel med utmärkt dragnings- kraft.
Engelsk undersalva finner användning vid: ondt bröst hos barn- sängskvinnor, stockning i mjölkflödet, förhårdnader i bröstet genom ros, vid allehanda gamla skador, öppna fötter eller ben, sår, eksem, svullna fötter, t. o. m. vid benröta, vid hugg-, stick-, skott-, snitt-, krossår; för utdragnrng af alla främmande ämnen, såsom: glas, träflisor, sand, hagel, törne m. m.: vid alla bulnader, växter, karbunklar, nybildningar, t. o. m. kräfta; mot fulslag, nagelbulnader, bläsor, onda fötter, alla slags brännsår, förfrusna lemmar, vid liggsår hos sjuka, svullnad i halsen, mot spikbölder, mot örsprång, vid hudlöshet hos barn m. m. m. m.
Ju äldre den engelska undersalvan bllfver, desto bättre resultat!
I hvarje familj bör alltid finnas ett förråd af detta enda hjälpmedel.
Min- dre än 2 dosor sändes ej; försändes endast mot förutinbetalning af beloppet eller mot efterkraf.
Kostar med postporto, fraktsedel och inpackning m. m. kr.
6: —.
F ÖR EN ANSPRÅKSLÖS FLICKA, s^m är kunnig i matlagning och bakning och vill deltaga i allt, som förekommer inom ett landthushåll finnes plats ledig den 24 okt.
på Espås, adress Broddetorp.
(151) KOKERSKA.
För en verkligt skicklig sådan, som kan förete de bästa rekommendationer, finnes plats i Göteborg instundande höst.
Goda lönevillkor.
Svar till » X.
Y. Z. », p. r. Lyckorna pr Ljungskile, till den 20 augusti.
(149) BARNSKÖTERSKA för tvanne flickor om 5 och 7 år, erfaren, kunnig i sömnad, kan få förmånlig plats ins ' undande höst i Göteborg.
Svar med fo- tografi till » X.
Y.
Z. », p. r. Lyckorna pr Ljungskile, till den 20 augusti.
(150) M ED ANLEDNING af plötsligt inträffad allvarsam sjukdom sökes till den lista september, för 3 flickor mellan 11 och 14 år.
en undervisningsvan, ej för ung lära- rinna, hemma i vanliga skolämnen, språk och musik.
Lön 300 kr.
Svar med foto- grafi jämte goda rekommendationer sändas före den 10:de augusti till Provinsialläkare Frölich, Skene.
(171) J&amp;tajiHIjdiåt HUSHÅLLERSKA, erfaren, allvarlig, anspråkslös och omtänk- sam, skicklig i finare matlagning och bak- ning samt van vid landtliga förhållanden, kan erhålla förmånlig plats instundande höit hos ensam äldre fru, om hon är villig sköta kök med därtill hutande sysslor.
Svar till » Ordningsfullt hem » torde inlämnas sna- rast möjligt till Iduns exp., Sthlm.
(174) 9 V ~ Talrika attester till förfogande.
(MK Jag varnar mot inköp af värdelösa förfalskningar och ber att noga iakttages att på hvarje degel måste ofvanstående skyddsmärke och firma » Schutzengel-Apotheke des A. Thierry In Pregrada » vara inbrändt.
Pnrlo m l / n n c o t ö!
l o - Sctmtzengrel-Apotbefce des A.
T h i e r r y CHUd lllKUUbbldllt;.
in Pregrada bei Kohltsch-Sanerbrnnn.
Depöter å de flesta apotek.
TjiN UNG ANSPRÅKSLÖS flicka erhåller Centraldepot för Skandinavien: Fabriken Farma, Campagnestraed34, Köpenhamn Ö.
J K ö p a l l t i d r a d i a t o r s m ö r!
O A.
A R I G NORRLÄNDSKA (studerande i Sthlm), mätt på inackorderingslif, söker härmed en jämnårig kamrat, hågad att under vintern dela hennes UDgkarlslif med måltider å Nya Hushållsskolan.
Svar till.
L.
D.
20 .., Iduns Exp.
(147) \ TT LÄSA TILLSAMMANS med egen jTA.
dotter önskas en 12 å 14 årig flicka.
Utmärkt undervisning.
Vidare genom bref- växling med kapten Sigge Flach, Prinshaga per Axvall.
(148) Utlåtande om Mellins Food.
Herr Axel Lennstrand, Gefle.
Till svar å Eder ärade skrifvelse af den 10 dennes^ får jag härmed meddela att min lilla 14 månaders gamla son, hvaraf porträtt för närvarande ej finnes, fortforande 2 ffån- F EN ffe- ' dagligen erhåll er " Mellins Food " befinner sig däraf utmärkt vill.
Venersborg den 11 juni 1897.
Med all högaktning IS.
VON SYDOW.
Prof af MELLINS FOOD sändes på begäran gratis oca frank » från A x e l Lennstrand, Gefle, REDBAR, ENKEL, ANSPRÅKSLÖS, bättre flicka, kunnig i kläd- och linnesöm samt strykning, erhåller plats att gå frun tillhanda inst.
24 okt.
om fotografi och löne- anspråk insändas till Fru Hanna Ekberg, Dagsnäs, St. Bjurum.
(167) Generaldepol för Sverige, Norge, Vanmark E N och Finland.
får i höst Bruksanvisning medföljer hvarje burk.
Aktiebolaget Gustaf Adolfs Torg nr 14,; odtgör å sparkasseräkning B V A hvarje bok kan lyftas intill kr.
1,000 i uånaden utan särskild uppsägning.
j - stadigvarande plats hos familj i Norr- land för att undervisa nybegynnaye i piano- spelning och lexläsning, samt gå frun till- handa i hushållningsgöromål Lön 150 kr.
Svar åtföljdt af fotografi och rekommenda- tioner under adress » Norrlandsförvaltare », Iduns Exp.
(141) GODT HEM i bildad familj erhåller ung flicka, som mot fritt vivre vill läsa med en 10-åring.
Svar till &gt;A landet », Hägerstad.
(134) OR EN UNG DAM, antingen fullt kun- nig i bokföring och svensk korrespon- dens eller ock i stenografi och språk, före- trädesvis engelska &amp; tyska, erhåller för- månlig &amp; angenäm befattning på större grosshandelskontor i Stockholm.
Egenhän- digt skrifvet svar till » Typewriter&gt;, adr.
S. GumaBlii Annonsbyrå.
(G.
85990) BILDAD FLICKA plats på landet i bättre familj för att undervisa en 10-årig flicka i vanliga skolämnen, språk och musik.
En som dess- utom är villig deltaga i husliga sysslor och sömnad har företräde.
Svar om lönepreten- tioner samt oro möjligt fotografi torde sän- das under adress » X.
Y.
Z. », p. r. Wallsta.
(169) F RANSK ELLER SCHWEITZISK bonne får god plats i höst.
Lön 350 kr, allt fritt.
Svar sändas under adress » Hösten 1899-, Iduns exp., Stockholm.
(155) E N BÄTTRE FLICKA, som är kunnig i sömnad, väfnad, och matlagning samt villig att deltaga i inomhus förefallande göromål, kan nu genast erhålla plals med lön i läkarefamilj på landet.
Svor med uppgift om ålder, löneanspråk m. m. samt fotografi torde sändas till » Läkare », p. r. Heby.
(172) E N ÄLDRE 25 å 35 ARS FRISK FLICKA, eller ENKA med jemt och godt lynne, som vill åtaga sig sköta ett enkelt hushåll hos 2:ne ensamma menniskor, jemte att vara sällskap åt frun, erhåller genast plats, då hon hänvänder sig till Otto Hjulstrand.
Landskrona.
(145) protver!
EN U N G FLICKA söker plats i pension eller musikaliskt, bil- dadt hem, för att undervisa helst mera för- sigkomna elever i sång och musik, efter nyaste metod och erkänt framstående mä- stare, samt för öfrigt med sin musikaliska gåfva och glada humör vara till glädje och trefnad inom familjen.
Svar till &gt;F. », En- köping p. r.
(162) EN 20-ÅRIG FLICKA, dotter till pensionerad tjänsteman, önsk.
plats i god familj, till en början endast m) t fritt vivre och bosfad.
Eger godt lynr: vana vid sysslorna i hemmet och betyg c n genomgången kurs i handelsskola.
Svar 111 » Iris », Eksjö p. r.
(168) r U NG FLICKA, som genomgått kurs i sjukgymn.
o. massage, Önskar plats i fam. Vill gärna vara som hjälp o. säll- skap för öfrigt.
Svar till » P. », Iduns expe- dition.
(164) E N UNG FLICKA af bildad familj ö i- skar anställning i ett hem, helst å lan- det, för att undervisa minderåriga barn • (I- ler deltaga uti hushållsgöromål.
Lönepi tentioner obetydliga.
Närmare upplysning ir erhållas efter bref adresseradt till » H MJk Svenska Telegramb.
Annonsafd., Stockholii t..
(S.
T.
A.
62505) TpN ANSPRÅKSLÖS, bättre flicka, kun- ff nig i enkel matlagning och något söm- LÄRARINNA, nad, söker plats i liten familj eller att före- stå ett enkelt hushåll.
Svar till » A.
M. », undervisningsvan, språkkunnig, söker pla A. Lidmans Annonsbyrå, Falun.
i familj.
Svar till ' Anspråkslös *, Hägt stad p. r.
(133) U N TYST OCH ANSPRÅKSLÖS, 20 års N 20-ARIG frisk, gladlynt flicka önsk •M flicka af god familj, önskar plats som att mot fritt vivre få deltaga uti al sällskap och hjälp i familj eller hos ensam hushållsgöromål i ett godt hem.
Svar t dam, hon talar och skrifver franska.
(143) Svar utbedes till » Henriette », Svenska » Elsa », Frinnaryd p. r. Telegrambyråns Annonsafdelning, Stock- holm.
(S.
T.
A.
62591) N ANSPRÅKSLÖS 19 års flicka, so med vackra betyg genomgått Åhlinsl - pN 24-ARIG FLICKA önskar plats i fa- skolans förberedande seminariekurs, sök milj. Har förut innehaft plats, hvar- nu eller till hösten plats som lärarinna ifrån godt betyg kan företes Är kunnig i familj eller vid läroverk.
Fröken Mar väfnad och åtskilliga handarb.
Villig del- Munthe, föreståndarinna för högre eleme taga i alla förek.
göromål.
Svar märkt tarläroverket för flickor i Ystad, har go lofvat lämna vidare upplysni » Godt lynne » emotses med tacksamhet till hetsfullt gar.
(121) Iduns exp.
(166) E E U NDERVISNINGSV.
LÄRARINNA ön- skar plats i bildad familj för att under- visa mindre barn och vanliga skolämnen, språk och musik.
Svar till » L. », Iduns ex- pedition.
I ANLEDNING af en fråga i n:r 52 af » Fru Vera », önskar en ung bättre flicka, kunnig i alla inomhus förefall, göromål och enkel matl.
samt skick- lig i handarbete, plats såsom sällskap och hjälp i liten familj, hälst där inga barn fin- nes.
Svar till » H.
H. » utbedes.
adr.
Iduns exp.
(175) BILDAD, ANSPRÅKSLÖS FLICKA önskar till hösten plats som värdinna eller hjälp åt husmoder.
Flerårig vana att på egen hand förestå landthushåll.
Betyg och referenser finnas.
Svar emotses tacksamt till » Gerda », Dannemora p_ r.
(G.
3662) BARNFRÖKEN ej under 20 år, enkel och barnkär, önskas för 2 flickor, 7 och 3 år gamla.
Skicklighet i sömnad fordras.
Ansökan åtföljd af betyg och fotografi, adresseras till S.
S. Borås, pöste restante.
(139) Schweiz.
Zurichs äldsta Siden-etablisssment, grundl.
1 8 2 5.
tullfritt bäst, drygast.
och finnes Ifcb GOD PLATS att öfveise hushållet och som sällskap, ön- skas af språkkun.
och bildad yngre dam i fint hem.
Svar till » Bertha », Postkontoret, Riddaregatan.
(G.
3671) B ILDAD FLICKA, af god familj, med drifven handstil, som fyra är tjänstgjort på kronofogdekontor, söker i okt.
plats hos häradshöfding.
Prima referenser.
Svar Ull » A.
R. », adr.
S Gumailii Annonsbyrå, Stock- holm.
(G.
3695) L ÄRARINNA, undervisningsvan i alla ämnen, språk, musik, handarb., söker plats.
Glad, energisk.
Svar » Tacksam », S. GumaBlii Annonsbyrå, Sthlm.
B ILDAD FLICKA, kunnig i alla i ett landthushåll förekommande göromål, önskar plats att förestå enklrngs eller ung- herres hushåll.
Svar till » 21 år », Iduns exp., Sthlm.
(154) P RAKTISK, barnkär, bildad 28 års flicka, önskar plats att vara behjälplig med hvarjehanda.
Villig biträda äfven med skrif- göromål.
Ben.
svar till » Villig », Iduns exp.
(157) LÄRARINNA HUSHÅLLERSKA, önskas senast till nästk.
1 sept.
för 9 årig skicklig i enklare och finare matlagning, gosse och 6-årig flicka.
Sökanden bör hafva van att sköta större landthushåll, goda och genomgått 8 kl. i elem.
läroverk och helst mångåriga betyg, söker plats till lrsta no- äfven småskoleseminarium, vara undervis- ningsvan och ej alltför ung, ega allvarligt vember.
Svar till » M — j », Djursätra, Ver- (158) och bestämdt, men tillika godt och vänligt sås.
sätt med barn samt competent särskildt un- dervisa gosse för inträde i II — III klass UT TILL HÖSTEN högre elem.
läroverk.
Ansökning med Be- tyg, referenser och uppgift å löneanspråk önskar sig bildad, stenografikunnig, anspråks- torde sändas till Fru G. Schwartz, Billesholms lös och villig 26-årig flicka som skrifbiträde, Grvfva.
(G.
A.
M 50335) lektris eller hjälpreda med litet af hvarje, allra helst där tillfälle erbjödes att få del- taga i långväga resor.
Närmare efter svar EN PRÄKTIG, DUGLIG till » Lo », Iduns exp.
(160) och snäll flicka, kunnig i matlagning, kan få god plats i ett litet hushåll i stad.
Hög LATS för skolhushåll, eller vård om mo- lön blott hon är dugtig.
Svar till » F.
B. », derlös liten flicka önskas af plikttroget, Bro, p. r.
(131) bildadt fruntimmer.
Svar till » V.
K », Fois- mark.
(161) USFÖRESTÅNDARINNA.
S. k. hus- mamsellsplats är ledig på Ericsberg •pN BÄTTRE, ordentlig flicka, som kan denna höst.
Man hänvände sig till Fri- laga mat, baka, sy och väfva, önskar herrinnan Bonde, adress Ericsberg pr Ka- plals.
Vackra betyg.
Svar » Idog, Iduns trineholm.
(126) exp., f. v. b.
(163) P H 1 o E LEV HOS D:R ARVEDSON under n sta läsår erbjudes inackordering i go hem, där egen dotter skall genomgå nämnr institut.
Referenser önskas Svar mär » Elev 99 » sändes Fellingsbro p. r.
(152) I GODT HEM på landet, helst på eger dom där matlagning får giundligt lära önskar bildad flicka nu genast inackorde Svar till » B.
G. », Iduns exp.
(173) I PRÄSTFAMILJ I SÖDRA DALARNI mottages under stundande läsår en välarta.
gosse om 12 å.
15 år att läsa tillsammar; med en annan dylik, som på giund af se i utveckling ej lämpat sig för allmänt lär * • verk.
Reflekterande vände sig till Pastt - V. Hellström, Bredgrind.
Referenser: Gros: • handl.
Aug.
Söderbolm, Mariefred, och Li ro verksadjunkten - V. Samuelsson, Stränj näs.
(G.
85944) o I STOCKHOLM I TJÄNSTEMANS- FAMILJ,.
boende i ireflig bostad å Östermalm, kunn tvänne unga damer, eller flickor i skola dem, från och med september månad blifv.
inackorderade.
Ungdom finnes, men föru.
inga inackorderingar.
Reflekterande ka genom bref, adrqsseradt till » Ett hem », p. i Postkontoret Karlavägen, erhålla vidar upplysningar.
(S.
T.
A.
62610) - INACKORDERING önskar en ung flick J_ på större herregård, där hon grundlig kan fa lära hushållet.
Svar med pris til » Anny », Kalmar p. r.
(G.
365S) INACKORDERING under längre eller kortare tid finnes att fij å en land tegendom i vacker trakt af Sma land, belägen vid sjö och omgifven af löf och barrskog.
Godt bord.
Tillfälle att tah tyska.
Närmare upplysningar erhållas a ägarinnan Fru Bertha Kittel, Tolabo, Bott naryd.
(G.
35954) U Ti ETT TREFLIGT och sundt beläge hem på landet vid Västkusten, kan er 9 ä 10 års flicka, med skolkunskaper at: intagas uti l:sta klass å Elementarläroverk erhålla hel inackordering, att tillsamman!
med husets dotter åtnjuta undervisning a: skicklig lärarinna, uti vanliga skolämnen språk och musik.
Svar till » God kamrat », Onsla p. r.
(Nord.
A.
B.
8525) God inackordering i Stockholm, Norrmalm, önskas afungfltcka från slutet af augusti månad d. a .. Svar med prisuppgift i bref märkt » A.
Ö. » un der adress S. GumEelii Annonsbyrå, Stock holm (G.
85805); en pä landet bo ?att bildad familj, dar husmodern är infödd schweiziska, upp tagas några unga flickor att uppfostras till sammans med tre egna döttrar i en ålder mellan 10 och 16 år.
Utländsk guvernant.
Tillfälle att dagligen tala lefvande språk.
Goda lärarekrafter äfven för de svenska äm- nena.
Samvetsgrann konfirmationsundervis- ning vinter eller sommar.
Vårdad uppfo- stran på kristlig grundval.
Referenser: pro- fessorskan M Ribbing, Lund.
Professor H. Winberg, Alnarp.
Kyrkoherden A. Holm, Svalöf.
Vidare upplysningar genom Fru: Héléne Wclinäer, Svalöf.
I
