# ID: svediakorp-per1280
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,573
# sentences: 707
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LÖRDAGEN N:R 6 (5 8 1).
PRENUMERATIONSPRIS P R Å R: UTGIFNINGSDAGAR: IDUN - -- KR.
5: — IDUNS MODETIDN.
MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
.
.
.
» 5: — IDUNS MODETIDN, UTAN PL.
&gt; 3: — BARNGARDEROBEN &gt; 2:25 12:TE ÅRG.
D E N 21 JANUARI 1899.
R E D A K T Ö R O C H UTGIFVARE: HVARJE ONSDAG OCH LÖRDAG.
F R I T H I O F LOSNUMMERPRIS: S ORE.
REDAKTIONSSEKR.- H E L L B E R G TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
KOMMISSIONARER ANTAGAS ÖFVEB HELA LANDET PÅ ALL- KLARA S.
KYRKOGATA 1 6, 1 TR DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
ÖPPNA KL. 1 0 — 5.
BYRÅ O C H E X P E D I T I O N:: MARIKA STJERNSTEDT.
(» MARK STERN ».)
Alf T: Dahlgren foto.
ET V A R EN K V Ä L L på » Taddis » senhösten 1894.
— Taddis var j u en gång vintertiden hvad Flustret ännu är o m vårarna: studenternas tillhåll par préférance.
— Prästämnen, som drömma om pastorat där borta i hemtrakten, filosofer, som grubbla öfver när deras storverk skall se dagen, jurister som undra hvar de skola få sitta ting — alla äro de där, vitsande viggande och kallpratande, medan sockret smäl- ter i toddyglasen och gråhvit aska kryper fram ur cigarrerna.
.
.
Man behöfde inte vara mycket hemma i studentvärlden för att inte märka, att något alldeles särskildt denna afton var å bane, ty samma fråga diskuterades tydligen öfverallt.
Så kommer en kamrat fram till vårt bord och lämnar m i g en liten volym, på hvars titelblad står: Sven Vingedal, berättelse af Mark Stern.
» Nå, än sedan då? » » A n sedan.
.
.
» » Ja, j a g förstår inte hvad du egentligen vill m e d den här boken. » JOHAN NORDLING.
ALLM.
TEL. 6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6 » Men ser du då inte, hvem som författat den?
» » Jo, här står j u Mark Stern.
H v e m är då Mark Stern? » » Det är fröken Marika Stjernstedt, vet j a g!
» Jag får verkligen tillstå, att jag ställde mig så där tämligen skeptisk gent emot detta på- stående, o c h mina tvifvel skingrades inte sär- deles, då j a g sedermera genomläst arbetet.
T y den säkerhet i språkbehandlingen, den oräddhet i framträdandet, som så konsekvent genomlöper denna studie öfver en själs ut- veckling, tydde j u inte mycket på nitton- åringen, ur hvars penna den påstods hafva flutit.
Det bjärtast framträdande kompositions- felet består enligt mitt ringa förmenande där- uti, att tilldragelserna ofta komma så att säga som på beställning, att de flesta viktigare händelserna inträffa just då de borde göra det, utan att författarinnan tagit allt för stor hän- syn till sannolikheten.
Till Mark Stems båt- nad m å dock anmärkas, att hon delar denna lilla svaghet i kompositionen m e d ingen min- dre än seklets främsta romanförfattarinna George Elliot, något som äfven Daniel Deron- das diktarinna gjordes uppmärksam på af en knappast mindre märklig kvinna — Sonja Kovalevski.
STOCKHOLM, IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
själf för första gången tager ordet, som Sven Vingedal kommit till.
Det är äfven ur denna synpunkt den främst bör bedömas.
Man hal- kar då.
så lätt förbi dess formella brister, de här och hvar förekommande felteckningarna af de uppträdande individerna, för att fixera sitt intresse på det verkligt sanna och ärliga den skänker oss.
Marika Stjernstedt föddes i Stockholm den 12 januari 1875.
Hennes föräldrar äro general- majoren o c h chefen för kongl.
Uplands rege- mente friherre Vilhelm Stjernstedt och hans maka född Ciechanowiecka, af polsk börd.
En del af sin uppfostran har hon erhållit i Frankrike, där hon tillbragt åratal; jämväl på kontinenten i öfrigt är hon vida berest.
Redan tidigt började hon tota till diverse barnbe- rättelser o m små snälla gossar och flickor.
Lusten för litterära sysselsättningar tilltog med åren samt utvecklades tack vare trägna o c h samvetsgranna studier.
Bland sina favorit- författare räknar Mark Stern Rysslands mo- derna diktare, o c h hon studerar ifrigt deras vackra, svårlärda tungomål.
Så blef då, som sagdt, Sven Vingedal skrif- ven.
Själf sätter inte fröken Stjernstedt detta I de flesta människors lif kommer väl den sitt debutarbete högt o c h 1896 efterföljdes det af » Fyra berättelser », ett arbete, som seder- stund, då man längtar att ovillkorligen få säga ut allt hvad man tänkt och drömt och upp- mera blifvit öfversatt till tyska.
O m denna samling yttrar Jac.
Ahrenberg, den bekante lefvat, allt hvad man gått och fröjdats eller finsk-svenske författaren, bland annat följande: harmats öfver, sedan man först fick ögonen » Det är m i g ett nöje att anmäla Mark Sterns öppnade.
Då är man inte så noga med, huru bok, emedan den, tyckes det mig, ger många allt detta sker, hufvudsaken är j u att det blif- och goda löften o m en vacker framtid.
Först ver sagdt, att alla uppväxttidens mer eller och främst är författarinnans stil ytterst för- mindre svaga förnimmelser få taga gestalt.
tjänstfull.
O m också ej i högre mening origi- Det är o m denna uppväxttid det så träffande nell, är den dock ett uttryck af en personlig, heter i Sven Vingedal: » När vuxna människor bestämd smakriktning.
D e n är belefvad, fri tänka tillbaka på sin barndom, minnas de från reminiscenser och märkvärdigt jämn, ja, sällan klart den tiden, mellan de åttonde, den är mer än så; på sina ställen är den nionde och de trettonde, fjortonde åren.
Det genomträngd af värme för de personer o c h är som o m den vore en tid af lugn, hvilken förhållanden författarinnan skildrar.
Mark icke brytes af några inre stormar.
Man min- Sterns uppfattning af lifvet är, sådan den nes händelser från tiden där förut, o c h de framgår af dessa fyra berättelser och af hvad lämna ofta intryck för hela lifvet, o m de också vi förut sett af hennes hand, varmhjärtad och till det yttre varit helt obetydliga.
Sedan nobel.
A t t hos en så ung förf., Mark Stern minnes man tiden efter de fjorton åren, då är knappast tjuguårig, finna denna ton af man börjat vakna till människa och anlagen resignation — en ton som därtill klingar fullt i ens inre börja jäsa och utveckla sig.
Det äkta, är förvånande.
Den är, tyckes det oss, är kanske under den tiden liksom under den ett arf från ett annat land; författarinnan hör första barndomen, som människan är känsli- på mödernet till den sydslaviska folkstammen.
gast för yttre påverkningar.
Under mellan- Detta förklarar äfven, att hon i sina polsk- tiden är det mera ett passivt tillstånd, ett ryska berättelser, Jankoski o c h En jude, be- samlande af kroppsliga krafter o c h bokliga handlar de slaviska motiven m e d både kunskap lärdomar, men icke ännu, åtminstone icke i och värme.
O m vi slutligen tillägga, att de någon betydlig mån, af lärdomar ur och för ämnen, som boken behandlar, i o c h för sig lifvet. » äro " väl valda, så tyckes det mig, att Mark Det är i en sådan stund, då man liksom
IDUN — 2 — 1899.
Stern hör till icke blott de kallade, utan äfven de utvalda.
Hvad som främst brister för- fattarinnan är lefnadserfarenheter, den djupare blick och den lidelsens intensitet, som natur- ligt nog hör de mognare åren till. » I samma publikation, där denna anmälan stod införd, Finsk Tidskrift, finner man äfven en af Mark Stems smärre skisser, benämnd En skvallerhistoria, hvilken förf.
med rätta räknar såsom ett af sina bäst lyckade litterära alster.
Det är en tragedi, gripen ur lefvande lifvet och återgifven på några få sidor mot en fond af de professionella badorternas fadda hvardagsstämning.
Det hela är tecknadt med en beundransvärd, medveten nonchalans, parad med en-sympati för ämnet, som ovillkorligen måste draga läsaren med sig.
På senare tider har jämväl denna tidnings spalter riktats med ett eller annat bidrag af den unga författarinnan.
Mark Sterns sista arbete, Elise, utkom till julen 1897.
Uppränningen till denna berät- telse är densamma som i så många andra: tvänne älskande som skiljas för att återföre- nas.
Det synes mig, som hade hon genom denna bok tagit ett dristigt steg framåt.
Kom- positionen är särdeles lyckad; karaktärsteck- ningen har vunnit i djup och intensitet.
I synnerhet är Gerard, den glänsande salongs- fjärilen, tecknad con amore.
De här och hvar förekommande brefven äro sannskyldiga små pärlor, återgifna med en sällspord förmåga att abstrahera från den egna personen för att ute- slutande blifva den korres ponderand es och att således helt sätta sig in i dennes andliga miljö.
Ett särskildt företräde synes Mark Stern oss äga däruti, att hon aldrig skattar åt det miss- riktade originalitetsjäktande, hvarmed en del skribenter af det modernaste slaget söker för- våna och besticka.
Firmorna Marlitt, Echstruth et consortes plus författarinnorna till de brittiska miss- romanerna hafva så oförlåtligt länge för en stor del af den läsande allmänheten ställt den svenska litteraturen i skujrgan, att vi verk- ligen borde känna oss tacksamma mot dem, hvilka förhjälpa oss till att leda den allt stri- dare strömmen af öfversättningslitteratur till de fack af våra bokhyllor, som äro belägna närmast taket.
T y att denna utländska inva- sion kommer att ytterligare stegras, torde vara stäldt utom allt tvifvel.
Låtom oss hoppas, att Mark Stern i bredd med Sveriges unga diktarefalang småningom skall mäkta dämma denna kosmopolitiska syndaflod.
sina fantasiers urkälla ogrumlad af nyfikna blickar. » » Hvad jag för närvarande arbetar p å?
» sade hon en annan gång, » åh, ett par, tre saker.
Jag har aldrig i mitt lif arbetat regel- bundet och har svårt att vara planmässig då jag inte är tvungen.
Så jag vet ej heller, när nästa arbete kan komma ut Af hvad jag hittills skrifvit har minst tre fjärdedelar kas- serats och öfvergifvits — hvilket jag dock alls ej anser vara förspildt arbete.
Allt arbete är nog i sin mån utvecklande. » Bland dessa under förberedelse varande böcker finnes en med slaviskt motiv, till hvil- ken förf.
otvifvelaktigt skall veta skaffa sig erforderligt stoff under den resa i österled hon till nästa sommar möjligen ärnar företaga.
Hvad detta arbete skall benämnas liksom tid- punkten för dess offentliggörande är allt, som sagdt, ännu hemligheter.
MARI MIHI.
vallarlåt och visor gensvar gifva.
Sakta draga fram de veka tankar, som » i lifvets vår » betaga hågen.
Uti hamnen seglarn kastar ankar, kärlekssagan klingar öfver vågen.
Liten Snöhvit, sagornas prinsessa, ler och drömmer om sin unga lycka, hafsfruns tärnor kransa lockig hjässa, slumrerskan i hvitt och rosor smvcka.
Gamla, kära böcker!
I ha ' n ialat mäktigt till min unga andes trängtan, under hvardagsmödan mig hugsvalat MIN - M ADI.
SKRIFBORDSHYLLA.
OT MIG SKIMRA, från min skrifbordshylla stolta, ljusa namn förutan like.
De med dikt och glädje hågen fylla, öppna för mig drömmars skönhetsrike.
Hur de gamla, slitna böcker blifvit outsägligt kära för mitt sinne!
De ha sol och värme åt mig gifvit, de ha tändt en glöd i hjärtat inne.
Främst jag skymtar vördnadsvärd Homeros, Ithaka där skönjs i rosig hägring — - — Ur Ovidii dikter vingad Eros ler i ungdomsfrisk och vårlig fägring.
Boken där i grått?
Ack, Tröja, Tröja, om ditt fall jEneas gripen talar!
Tyst jag lyss — De lösas, band och boja, jag ser in mot vida pelarsalar — — Solbeglänst i forna Hippokrenen, svala vindar krusa silfverbölja.
skrider — ve och skuggor honom » Käre frågvis, » sade hon, » det finnes män- niskor, som önska, att ingen sysselsätter sig med deras innersta tankar och önskningar.
Ehuru till - ytan de uppriktigaste människor, äro de dock ängsligt angelägna om, att få Från » de Ii0je Fjaelde » röster kalla, till er står allt fort min långa längtan.
Drömmarprinsen Hamlet öfver scenen Fröken Stjernstedt yttrar sig blott förbehåll- samt, nästan ogärna om sig själf och talar; sällan själfmant om sin författareverksamhet.
Hon anser, att om hennes böcker tillhöra offentligheten, så gör hennes person det icke — och det har hon då så innerligt rätt uti.
Men publiken har nu blifvit bortskämd och nöjer sig icke endast med fakta och årtal, utan vill ovillkorligen hafva reda på respektive celebriteters funderingar och medi- tationer öfver lifvet och döden och tsarens fredsmanifest och Dreyfusaffären eller, i brist på bättre, på färgen af deras brefpapper, nam- net på deras favoritparfym och numret på deras handskar.
Allt detta sökte jag ock härom dagen klargöra för Mark Stern, och hon sva- rade mig genom att citera de ord, som Gerard en gång riktade till Elise, denna Gerard, hvil- keu är en af de personligheter i hennes dikt- ning, som hon håller mest af.
Mystiskt dunkel höljer Singoalla.
Trollska » runor » rå och huldra skrifva.
följa.
Orleanska jungfrun — doft af lagrar — herdeflickan ilar främst i striden — Iphigenia — — I gyllne dagrar skymtar hög den siste Homeriden.
Nordens furor hviska Frithiofs Saga.
Mon berättar tyst om kolargossen.
Gamle Fänrik Stål hörs ordet taga, när i pörtet lustigt flamma blossen.
Vintergatan mellan unga hjärtan bygger strålig bro i tro och längtan.
Sinnet trår från villorna och smärtan, Sarons liljor dofta himmelsk trängtan.
Ljust Lycksalighetens ö där skimrar, hvita lysa drömmens kära ställen.
Och oändlig kärlek härligt timrar Svenska bilders sagoslott i kvällen UTSADE.
FÖR IDUN AF HELMY RINDERS.
D EN M A T T A VINTERSOLEN kastade någ- ra sneda strålar in i grosshandlare Win- thers magnifikt inredda matsal.
Tunga mörk- gröna plyschgardiner för fönstren gjorde dock, att en viss skymning härskade därinne.
Allt gaf intryck af något dämpadt, som rådde blott ett lif till hälften därinne.
Stegen blefvo ljud- lösa i den tjocka smyrnamattan, — skjutdör- rarna gledo omärkligt i sär — allt fanns till hands, ehuru ingen tjänsteande syntes; så hade husets herre befallt.
Största möjliga komfort, minsta möjliga spår af de nödvändiga bihangen till denna komfort.
Tystnad rådde, endast afbruten någon gång af gaffelns eller knifvens beröring med porsli- net eller af prasslet från en tidning, då den vändes.
Grosshandlare Winther skar på måfå i sin läckra chateaubriand, medan hans ögon gledo utefter börsnoteringarna, stigande och fallande kurser, m. m.
Det var hans älsklingssed vid frukostbordet; han hade ännu ej lärt sig inse det mindre hygieniska i ett dylikt handlings- sätt.
Skulle någon helt mildt förehållit honom detta, skulle han med bestämdhet påstått motsatsen, » ty, » förklarade han då, » aromen från väl lyckade anrättningar — och några andra få aldrig förekomma hos mig — för- taga verkningarna af en hel del förargliga underrättelser och upphjälpa sålunda matsmält- ningen. » Godt och väl; någon annan syn- punkt — såsom t. ex. familjens trefnad — begagnade han ej.
Midt emot honom vid frukostbordet satt fru Elma Winther, högrest och fyllig, och på ömse sidor om henne de bägge små flickorna, tysta och stillsamma, prydliga som små dockor och — • för tillfället — ungefär lika automatiska.
När pappa läste, vågade ingen af dem tala högt; det hade händt ett par gånger för länge sedan, men det aktade de sig noga för att upprepa.
Fru Winther hade redan slutat sin måltid och hjälpte lugnt och tyst sina små till rätta.
Gång efter annan lät hon blicken glida hän till mannen, läpparna rördes, som ville hon formulera en fråga, men slötos ånyo, då hon såg honom alltjämt fördjupad i sin läsning.
Hur gammal kunde hon vara, Elma Win- ther?
Nyss då du betraktade henne litet på
— 3 — afstånd, tycktes det dig, att hon redan trädt in i medelåldern — nn, när du böjer dig fram mot henne och hon med ett leende ser upp i ditt ansikte, vidgas de skiftande, djupa ögonen, och du förvånas öfver ditt förra om- d ö m e: hon är j u i sin fulla ungdom ännu, trettio år på sin höjd.
Mjukt böjer hon sig fram och häller det rykande kaffet i sin mans stora frukostkopp af sachsiskt porslin.
Ändtligen lägges tidnin- gen åsido, och han kastar en blick tvärs öfver bordet till de sina.
» Nåå, pullorna, ä ' ni inte i skolan ä n?
» Det är den stående frågan hvarje morgon, och alltid ljuder det samma svar från två små väluppfostrade, sedesamma flickor: » O m en halftimme ska ' vi gå, snälla pappa, » hvarpå de af honom m e d en nådig nick er- hålla tillåtelse att läsa från bordet och för- svinna in i barnkammaren.
Där taga de ska- dan igen, där pratas och skrattas det af hjär- tans lust.
» Har du tid att höra på mig en stund, Viktor? » Frågan kom lugnt och stilla, ehuru den länge legat på läpparna.
» Tid, det har jag aldrig, som du vet, men är det något viktigt, så — — » » Ja, det är o m vår stora bjudning — » » Nå, då, — » grosshandlaren skrattade högt.
— » och jag, som frågar om det är något viktigt!
Något viktigare finns väl knappast för fruntimmer! » Elma bet sig i läppen.
» I det här fallet tror jag intresset är större å din sida än å min, » genmälde hon behär- skadt.
» Jag ville just fråga dig, om vi ej i år kunde inhibera vår stora fest, — hvarför skall jag säga dig sedan. » » Inhibera? » tog hennes man häftigt vid.
» För att människor skola börja prata och tro att affärerna gå dåligt, utsprida rykten om att vi ej längre ha råd att se våra vänner hos oss o. s. v.
» Ett leende gled öfver Elmas läppar.
» En sådan dom skulle kanske såra dig mer än om tungorna förtaide, att vi lefde öfver våra tillgångar, » svarade hon med sin klara blick fäst på hans ansikte. "
» Ja, du kan inte förstå, du, hur nödvändigt det är för en affärsman, att — — » » Jo, det förstår jag ganska godt, och där- för vill jag ej på minsta vis, att du skall af- stå från att bjuda dina affärsvänner, hur ofta du önskar, liksom jag ej heller tänker säga farväl till mina goda vänner och själsfränder.
— Men, Viktor, » — här reste hon sig, flytta- de en stol och satte sig bredvid honom, me- dan hon bevekande lade handen på hans arm och såg in i hans ögon, — • » låt oss slippa det stora notvarpet, alla dessa kreti och pleti från östan och västan, om hvilka hvarken du eller jag bekymrar oss det minsta, och hvilka i sin ordning kanske äro rätt tackspmma öfver den besparade utgiften för toaletter, ekipage, m. m. samt öfver utsikten till att en enda kväll under säsongen vara hemma hos sig i lugn och fred, slippa nattvak en enda gång på månader.
Ja, skratta .du, men jag vet, att jag talar sant — så har jag tyckt mången gång och säkert flere med mig. » ».
Ja, - men det går inte an — » » Ja, se just där ha vi det.
Det går inte an!
Men vet du hvad som i dess ställe » går a n », hvad som händer och sker dagligen om- kring oss, och hvilket anses som något helt naturligt?
Här skall du få höra. » Hon flyt- tade sig än närmare honom, den lugna mått- fullhet, som annars hvilade öfver henne, gaf vika för en värme och ifver, som kom hennes man att förvånad betrakta henne: hon var verkligen vacker, det klädde henne att vara röd och varm, — han klappade henne litet beskyddande på hufvudet.
» Nå, hvad har nu kläckts ut i din lilla fruntimmershjärna? » utlät han sig i den grandseigneur-ton han gärna använde, då han ville vara älskvärd.
Det oaktadt kunde han ej undgå sin gamla vana att oupphörligt be- trakta klockan och nervöst fingra på klockked- jan.
» Jo, hör nu på.
I går kom vår doktor hit in helt oväntadt, och då jag undrade härpå, svarade han, att han haft ett sjukbesök här i huset och då ville titta in till oss med det- samma.
Och kan du tänka dig, Viktor, hvad han talade o m?
Här inne på gården bor en fattig änka med fyra små barn i ett enda li- tet, fuktigt rum och två af barnen ha — som han tror — begynnande tuberkulos.
Ä r det ej förfärligt?
Och tänk, det har jag j u ej haft en aning o m!
Jag kunde j u ha skickat dit ned mat och ved åtminstone, om jag vetat — » » Ja, kära du, finge du hållas, så skulle du helt säkert vilja kläda och föda hela Stock- holms stad och dess inbyggare, men ser du, min vän, det låter sig inte göra.
Hvar och en måste arbeta, » — grosshandlarn antog här en myndig ton och betraktade sin hustru med en ganska utmanande blick — » när jag var barn, fick jag lära mig, att » den där icke ar- betar, han skall icke heller äta, » — men nu för tiden är det så rasande många, som kan- tänka tycka det är mera vigt att få brödet di- rekt i munnen. » Elma reste sig upp, och det låg en kylig klang i stämman, då hon långsamt och be- stämdt svarade: IDUN 1899. skull dra ' in på bjudningen; du kan få me- del till dem ändå. » » Nej tack, Viktor, det är nog snällt af dig, men jag vill det inte.
V i lefva i öfverflöd ändå, ty det är så din önskan, och du anser att din ställning fordrar det.
Men de tusen- tals kronor, dem du hvarje år brukar anslå till fester, dem ber jag dig att hädanefter få dis- ponera för andra, bättre ändamål.
Redan i dag skall jag söka få en ny hälsosam bostad åt de stackars människorna, och så skall jag skaffa modern sömnad, — doktorn sade, att hon kunde sy rätt bra, och i sommar kan hon få bo med de båda andra små i grindstugan nere vid Torpa.
Säg, Viktor?
» Och hon såg bedjande upp på honom, då han reste sig och började hopsamla tidningarna.
» Ja, gärna för mig, » genmälde han med en gäspning.
» Någon vurm måste j u frumtim- mer ha, och den här är likaså god som någon annan.
Men var så god och säg vår käre doktor, att några flere familjer får han inte dra oss på halsen, det kan vara nog med att jag fått den här att försörja. » » Ahnej, » skrattade Elma, » jag skall be ho- n o m namnge flere bland sina patienter, och sedan skall jag hänvisa dem till Nina Holmers.
Hon är rik och barnlös och har ofta sagt mig, att hon längtat efter ett annat lifsinnehåll än supéer och baler.
Hon kan bekosta vården af många sädana små sjuklingar, — flere af mina vänner lockas kanske genom exemplet — och så få vi till slut en hel liten koloni af små varelser, som räddas undan den hemska sjukdomen och undan mycket annat elände och lidande. » Tårar glänste i de långa ögon- håren.
» Allt det där vet jag förut, det behöfva vi ej uppta tiden med att diskutera.
Men du får ej glömma, Viktor, att det är ej allt ar- bete, som ger samma resultat.
Du arbetar — ända till ytterlighet, tidtals — men ditt ar- bete lönar sig, och dessutom är ditt arbete för dig detsamma som lifsluft; du skulle van- trifvas utan ditt kontor och dina affärer.
— För öfrigt är j u arbetet en välsignelse och bör så framhållas — Men för att återgå till mitt egentliga ämne: på hvad sätt tycker du att en stackars änka med fyra små sjukliga barn skall kunna arbeta?
Du får ej förneka ditt goda hjärta, Viktor, i din lust att motsäga mig.
— • Du skulle ha hört doktorn i går, då han berättade o m dem, jag kan ej beskrifva, hur det kändes inom mig, då jag jämförde dem med våra båda små i sina varma, mjuka bäddar. » » Jag tror du är en riktig räknemästare, » hennes man tog henne skämtsamt under ha- kan.
» Men halfva förmiddagen har du nu sölat bort för mig, — det skall du ha något straff för, — » o c h därmed böjde han sig ned och kysste henne med en för honom ovanlisr ömhet.
— — Sedan han lämnat rummet, gick Elma fram till fönstret, drog undan de tunga draperierna och såg ut i solskenet.
Världen syntes henne så stor, större än någonsin förut, med oändliga arbetsfält, äfven inom hennes räckvidd.
Helt nära intill henne låg ett oplöj dt, vanskött ar- betsfält, — hon kände krafterna växa inom sig, alltför länge hade de legat obrukade — nu var såningstiden inne!
» Ja, doktorn förstod nog, hur han skulle ta dig.
Han visste nog, hvad han gjorde, när han kom hit in och klagade deras nöd för dig.
Hvar ä ' det nu, som skon klämmer?
Raska på nu, jag har brådtom.
Vi ha kom- mit långt bort från talet o m vår stora bjud- ning, tycks det mig. » » FLOTTANS » Det ligger närmare än du tror.
Förstår du ej nu, hvarför jag vill att vi skola låta tanken på denna fest förfalla för detta år och — • helst — för all framtid?
Det är j u för att kunna hjälpa dessa stackars små, kunna skicka dem ut till landet, ut till sol och värme och barnafröjd.
En sådan kur kan hjälpa dem till full hälsa, påstår doktorn, men det måste ske så fort som möjligt.
Ej heller få de skickas hvart som helst, till något billigt inackorde- ringsställe, utan till ett verkligt godt hem, där de kunna få god vård och god stärkande föda.
Ack, tänk om de skulle kunna bli friska igen! » Och h on knäppte impulsivt ihop sina händer med en bedjande åtbörd.
» Ja, det vore visst roligt, det, » medgaf hen- nes man, mot sin vilja litet rörd af hennes medlidande.
» Men inte behöfver du för den PRINS ».
ETT LITET MINNESBLAD PÅ KONUNG OSCARS SJUTTIOÅRSDAG.
S J U T T I O Å R fyller i dag, den 21 januari, vår konung.
Själf har han uttryckt den önskan, att denna dag icke skulle firas utöf- ver de vanliga, särskildt väl med minnesgod tanke fäst vid det ej länge sedan af hela lan- det begångna 25-årsjubileet.
Endast ett litet minne från konungens barnaår vill Idun här nedteckna, efter en berättelse af en deltagare i den första sjöresa, på hvilken » flottans prins » fick lägga i dagen den brinnande kärlek till det » blånande haf, som mång tusende år mot Skandiens klippor har slagit, » hvilken sedan följt honom under hela hans lefnad.
Och då vi senast i vårt första num- mer för detta år bringade ett porträtt af den grånade monarken, sådan han nu i sin ålders mognad ännu så mannakraftig ter sig, gifva vi i dag från en samtida gravyr i Kungl.
bi- blioteket hans bild från de barnaår, då nedan skildrade små episoder tilldrogo sig.
IDUN _ 1899.
4 __ deras hjärtan med oemotståndlig makt till furstesonen I mullen på Trotsö strand hvilar nu den forne extra kadetten, hvilken på sina äldre dagar som ett kärt minne bevarade hertigens af Östergötland första färd på hafvet.
Och mången isig vind har strött sin snö i konung Oscars lockar sedan han, en tioårig gosse, från pallen inom » Göteborgs » reling spanade ut öfver vågen.
Men för honom, som för oss alla, gäller nog den sanningen, att j u längre vi hinna i lifvet, dess klarare skimra våra barndomsminnen i vårlig fägring, och » när det slocknat, hvarje annat minne, lyser dock vår lekplats sommargrön! » AUGUST STRINDBERG.
ADELAIDE NAUCKHOFF.
» EN SINNEBILD AF STOCKHOLMS- UTSTÄLLNINGEN. » V KONUNG OSCAR I GOSSEÅREN.
EFTER ETT SAMTIDA PORTRÄTT I K.
BIBLIOTEKET.
Det var sommaren 1839.
Dåvarande kron- prinsen, sedermera konung Oscar den förste, förstod tidigt, att den tredje i ordningen af hans söner, Oscar, önskade blifva sjöofficer.
Men såväl kronprinsen som hans gemål under- sökte och öfvervägde noga allt.
som rörde de- ras barn, innan de gåfvo sitt bifall till deras önskningar.
Och för att personligen öfver- tyga sig om, huruvida prins Oscars längtan till sjös ej blott var en flyktig böjelse, företog kronprinsen i sällskap med sin son en fjorton dagar lång expedition på Östersjön ombord på fregatten Göteborg, frän slutet af juli månad till i början af augusti 1839.
ID DET SAMMANTRÄDE som förvaltnings- utskottet för 1897 års allmänna konst- och in lustriutställning afhöll den 13 dennes öf- verlämnades till utskottets ordförande, utställning- ens generalkommissarie, öfverståthållaren frih.
G. Tamm.
från utskottets medlemmar en vacker min- nesgåva.
Det dyrbara konstverket vill — enligt de ord, med hvilka bankofullmäktigen R. Almström öfver- bragte hedersgäfvan — • utgöra » en sinnebild » af den allom minnesvärda Stockholmsutställningen, och vi tro att den afbildning, vi genom välvilligt tillmö- A U G U S T STRINDBERG, vårt lands kanske mest geniale samtida författare, fyller den 22 dennes 50 år.
På denna märkesdag nar äfven Idun velat i sina spalter meddela hans bild och har då nöjet att kunna återgifva ett synnerligen vällyckadt porträtt efter en unik amatörfotografi, som ur en känd för- fattares samlingar välvilligt ställts till vårt förfogande Det är sant, att August Strindbergs för- fattarskap alltid väckt strid omkring sig och en motsägelse, som ofta varit berättigad.
Ej minst hans åsikter o m kvinnan ha varit äg- nade att skaffa honom flere motståndare än anhängare inom hennes kön.
Men han har dock äfven skänkt sitt fosterland diktverk, hvilkas fullgjutna konstnärlighet beredt oss alla odelad njutning.
» Mäster Olofs », &gt;Sven- ska öden och äfventyrs », » Hemsöbornas » dik- tare är nog ej glömd i svenska hem på sin halfsekeldag.
Afresan från Stockholm skedde landvägen till Dalarö, där de båda furstliga personerna gingo ombord på fregatten.
Redan från första stunden visade prins Oscar ett för hans ålder ovanligt starkt intresse för allt, som rörde sjö- mansyrket.
På fartyget fanns en liten extra kadett, till hvilken prinsen — förmodligen i anledning af hans ungdom och spensliga växt — kände sig särskildt dragen, och hvilken han ifrigt sporde o m hvarje tackels och tågs an- vändning å fregatten.
Hvad som mycket be- kymrade prinsen var, att han själf var så liten till växten, att han ej räckte upp och kunde » titta » öfver relingen och se så mycket som han önskade af hafvet.
Till hans stora glädje fann man en pall, och på denna ställde han sig, stödd af exbrakadetten, hvilken han utfrågade om hvarje seglare, som de mötte under färden.
Den unge kadetten hade en svår examen att bestå, själf var han j u så föga bevandrad i sjömansyrket och den lille prinsen nöjde sig ej med halfva svar.
Kronprinsen var ganska orolig öfver sin sons uppböjda ställning på pallen och gick ofta fram till kadetten, för- manande honom att noga se till, att det ej blef öfverhalning af.
Om aftnarne efter korum brukade kronprin- sen med sin sympatiska stämma utbringa ett • » Gud bevare konung och fosterland », som af be- sättningen besvarades med » Gud höre del. » Vid sin faders sida stod då prins Oscar med sina händer sammanknäppta och ögonen sänkta, sakta upprepande för sig själf: » Gud höre det. » Dessa ord, som han uttalade med sin barns- liga röst, framlockade tårar på mera än en gammal sjömans väderbitna kinder och drogo tesgående här kunna lämna, också skall kunna på- räkna allmänt intresse.
Det utgöres af en statyett, 75 cm.
hög och framställande en reslig kvinnoge- stalt med ädla grekiska anletsdrag.
Hon framräc- ker med sin högra hand en lagerkrans af guld, symboliserande det framgångsrika arbetets belöning, och står på en sockel, på hvars framsida i upphöjdt ciseleradt arbete läses: &gt; Till generalkommissarien vid konst- och industriutställningen i Stockholm 1897frih.
Gustaf Tamm », samt å hvars baksida finnas nam- nen på förvaltningsutskottets medlemmar och å de öfriga sidorna utställningens märke i högt drifvet arbete.
Statyetten är utförd efter en af prof. O. Björck uppgjord modell.
Det gyllene håret prydes af ett diadem, besatt med juveler.
Klädningen är ljus oxiderad och sammanhålles af en bred guldgördel med lagerornament.
Ritningen till den vackra soc- keln är af slottsarkitekten F, Lilljekvist och arbetet i sin, - helhet utfördt hos hofjuvelerare Hallberg.
STATYETT I SILFVER.
HEDERSGÅFVA TILL ÖFVERSTÅTHÅLLAREN FRIH.
G. TAMM.
— 5 — Som bekant har August Strindberg på se- nare åren uppslagit sina bopålar i Lund.
Med anledning af den förestående födelsedagen till- skref Iduns redaktion den ryktbare författaren en hemställan, huruvida han ej med några rader själf ville beledsaga sitt porträtt i kvin- nornas blad.
Vi fingo ett afböjanda svar — så äkta strindbergskt, att vi ej kunna neka oss anföra åtminstone en rad ur detsamma.
» Edert vänliga tillbud » — så skrifver han — » måste j a g afböja, då jag redan hos mina vänner sökt afstyra hvarje firande af den fö- delsedag, som man ännu icke vet o m den för- tjänar minnas. » Om den förtjänar minnas.
.
.
?
Jo, förvisso, så vidt det är sant, att hvarken vårt lif eller vår dikt är rikare på stark personlighet, än att den måste hälsas med aktning, hvar än den möter oss.
KATASTROFEN VID AIROLO, IDUN rens och konstens skönhet, som mötte dem under vägen, och hamnade till slut i Nizza.
Målet var hunnet och deras lycka omätlig.
De gingo omkring som i en dröm, berusade af milda orangemättade fläktar, och tänkte m e d en rysning på den köld, de lyckligt und- sluppit.
Men efter någon tid k o m reaktionen.
Hos Georg yttrade den sig i ett misstänkt in- tresse för de svenska tidningarna, hos Ellen i små otåliga beklaganden öfver den äckliga orangelukten, som aldrig dämpades af en ärlig vindfläkt och som förskaffade henne ständig hufvudvärk eller rättare sagdt nedsatt lynne.
Inför hvarandra spelade de med framgång en liten komedi, visade den största hänryckning öfver den mörkblåa himmelen med sin värman- de sol och försökte att se högst belåtna ut med tillvaron, då de läste om de 15 grader under noll, som det arma fosterlandet måste fördraga.
tjusklädda människorna, stirrade, tills ögonen föllo ihop.
Då såg hennes inre blick en stjärn- strödd himmel, gnistrande snö på dignande grenar, hafvets vågskvalp blef till ljudet af klingande bjällror, hon kände en rysning af välbehag och gjorde en rörelse, som om hon velat svepa en kappa om sig.
Hon vaknade ur sin dröm, och Georg, som fann henne med bleka kinder och tårade ögon, förklarade be- stämdt, att hon inte var frisk, och att hon måste sköta sig på allvar.
Han kunde inte nog prisa sin lyckliga stjärna, att de voro där nere, där hans lilla hustru snart skulle få färg på de bleka kinderna.
Han var glad, att det ännu återstod dem några veckor i denna eviga sommar och kväfde med hjältemod en suck vid denna nödlögn.
Ellen kände sig som en riktigt otacksam och elak varelse, då Georg var så nöjd och belåten och trifdes så bra, och hon ansträngde sig tappert att förjaga alla förbjudna fantasier.
Ellen satt o m kvällarne och stirrade på det lugna hafvet, på de lummiga träden och de Men en dag k o m Georg in i deras rum och fann sin lilla fru med hufvudet begrafvet i E FTER EN UTLÄNDSK TIDNING meddela vi här en afbildning af den uppskakande, nyli- gen timade händelse, då ett bergskred kros- sade byn Airolo i de italienska Alperna.
Airolo, som räknar två tusen invånare, är beläget vid södra ändan af den kolossala- tunnel, som Jules Favre borrade genom S:t Gotthard och i hvilken han träf fades af döden, just då han stod inför fullbordan- det af sitt verk Redan år 1895 hemsöktes sam hället af ett fruktansvärdt lavinskred, då flere hus förstördes och många människolif gingo förlorade.
Sedan dess lefde byns invånare i ständig ängs- lan och fruktan för » Sasso Rosso&gt; — den röda klippan — ett ur det närliggande berget lösgjordt kolossalt klippblock, som hotade att rulla ned öfver byn.
Visserligen vidtogo invånarne en del åtgärder för att förebygga en katastrof, men det visade sig på den ödesdigra dagen att de * sa voro långt ifrån tillräckliga, och hvad än värre är, man kan när som hälst drabbas af en liknande eller ännu större o- lycka, ty fortfarande ligsra kolossala block kvar på bergssluttningen, där deras fäste är alltför svagt att hålla dem stilla, när lavinskreden och vatten- flödena komma.
Det nu inträffade bergskredet, som berodde därpå att vatten, som fyllt remnorna i ber- get, frusit till is och sålunda sprängt lös klippbloc- ken, förstörde tio boningshus och fjorton uthus samt dödade fyra människor.
Den materiella ska- dan anslås till nära en mill.
kr.
DET FÖR SNÖAR I IDUN AF SVERIGE.
SKISS HJÖRDIS.
D Å J A G S I T T E R H Ä R vid mitt fönster och ser, hur snön faller i täta flingor, snön, som vi längtat efter, ty vi rädas för en kal, ödslig barvinter, ser hur den täcker de mörka taken, lyser upp de nakna, gråa träden och tänker, att snart skall naturen vara ski- nande hvit och prydd med de praktfulla fa- miljejuvelerna, snön skall knarra under foten och gnissla under meden, då kan j a g förstå, att midt i all söderns värme och doft kan längtan efter en klar, vacker vinterdag blifva oss nordbor öfvermäktig.
Jag vet, att två människor åtminstone kännt det så.
Georg och Ellen Sterner hade från sin för- sta förlofningstid drömt om att få tillbringa sin smekmånad vid Medelhafvet, de hade ar- betat och försakat för att få se något af all världens härlighet, innan husliga plikter bunde dem fast vid hemmets härd.
Och så reste de en dag efter jul, ett år då vinterns ljusa fröjd i det längsta svek oss, och de lämnade ett grått och fruset hemland bakom sig.
De nic- kade åt vännerna på perrongen och beklagade dem, som inte kunde resa ifrån de där rysliga vintermånaderna och rakt in i solen.
Och vännerna afundades dem och hoppades högt och i mjugg, att deras tur en gång skulle * komma.
Och så foro de, njöto af den natu- 1899.
KATASTROFEN I AIROLO.
IDUN A MS T » Pä (5 L O P.
O (D O.
; ° P° ra 5 * » SO CD 1899. en tidning och snyftande af alla krafter.
» Mitt älskade barn, hvad har händt? » frå- gade^ han bestört och föll på knä bredvid Ellen.
» A h Georg, » bara snyftade hon, » jag kan inte hjälpa det, jag kan inte. » » Ellen, hvad är det du inte kan hjälpa? » frågade den stackars gossen och försökte befria det förgråtna ansiktet från tidningsomslaget.
» Har du läst det?
Jag gjorde det, och jag såg det så tydligt framför mig, » k o m det af- brutet af snyftningar.
Genom Georgs hjärna for en mängd rysliga misstankar, hvad det kunde vara, och han tog nästan omildt tidningen ur hennes händer, sägande: » Visa mig nu, hvad det är du menar, Ellen. » D å Ellen genom tåredimman slutligen vars- nade den uppskakande notisen och utpekade den för sin man, fann denne, att ett efter- längtadt härligt snöfall ändtligen klädt hem- landet i den skrud, som ägnar och anstår denna tid af året.
Innan Georg hann hämta sig från sin öfverraskning, hade han ett par armar o m sin hals, en våt kind mot sin egen och en bedjande mun tätt vid sitt öra.
» Min älskade gosse, det är förfärligt själf- viskt af mig, när du trifs så bra här, men låt oss få fara hem.
Tänk du, att få sitta i en släde, du och jag, och höra hur bjällrorna säga precis hvad man sist tänkt.
Så åka vi den där härliga vägen genom skogen, där gra- narna stå så tätt, du vet, snön faller i stora flockar från grenarne ned öfver oss, och det är stjärnklart och snart nytänding. "
Säg att du vill — för din lilla hustrus skull 1 » » Du kära lilla dumsnut, inte kunde jag ana, att det var där skon klämde.
Du vet ju, att din vilja är min lag, och att jag gärna offrar mitt nöje för ditt, » hycklade den bedragaren, men då han mötte Ellens ångerfulla blick, föll han ohjälpligt ur sin roll uppgaf ett pojk- aktigt glädjerop, lyfte sin hustru högt mot taket, och när hon väl alldeles andlös hamnat i sin stol, ringde han på uppassaren.
» Var g o d och gif mig min räkning.
Ett viktigt telegram kallar oss genast hem.
Det snöar i Sverige! » P 8 3 CO » DE LEKTE, D E SPELTE GULDTÄR- NING ».
E N SPORTHISTORIA AF EVA WIGSTRÖM (AVE).
SLUT FRÅN FÖREG.
NUMMER.
R OLIGT, HVA? » sporde körsvennen illslugt, hvarje gång hästen sträfvade sig upp till krönet på en ny backe, för att i fyrsprång bege sig ned i något, som för Hildurs förskrämda blickar såg ut som en afgrund, full af idel mörker.
» Jo, mycket roligt, » flämtade hon.
Ändtligen höll han framför en låg trappa till en hög byggning, från hvars ena fönster ett ljus- sken lyste.
» Nu äro vi hemma, lilla fröken I Bra CO ' - kördt, inte sant? ».
CD 3 3 Nu fann hon för godt att icke svara, ty hon 3 Q. » SSLä hade redan båda fötterna på marken.
En ung flicka kom ut för att ta emot gästen.
•I * (D CL » Kunde tro, att Ernst suttit på gästgifvaregården, - a eftersom han kunnat köra hem på så kort tid I — CD S J Stig in, fröken Östersson! » - B =K » Jag heter Östesson.
Detta är väl fröken ... » 3 - O: 01 » Palla du, tag i skrinet!
Drängarne ligga väl | I I redan och sofva som gräflingar. » » Gör som han vill, Palla, eljes mokar han gräl 8° ' och pappa blir ledsen! » hviskade en röst bakom Hildur, som förvirrad vände sig om.
• » Jag är hus- O modern, var så bra och träd in!
Vi ha ställt det godt vi kunnat för fröken Östesson. » F I L » Hon vet åtminstone hvad jag heter! » sade &gt;• * ™ Hildur till sig själf, då hon genom en mörk för- stuga inträdde i en stor sal, blottad på alla möbler, utom ett par stolar och ett litet bord, som stod dukadt midt på golf vet; en oas i öknen, tyckte den I L » hungriga gästen.
I I * Hildur fick ensam sätta sig till bords och upp- passades af Polly eller Palla, som modern och bro- dern benämnt henne; frun i huset tog plats på en 3 w af stolarne ett stycke från bordet och betraktade undrande den i elegant resdräkt klädda unga damen.
» Bara nu fröken kan trifvas här! » utbrast hon plötsligt.- » Hade Ajda varit hemma, kunde hon ha hållit fröken sällskap, men Palla är inte så upplärd och inte jag heller, Ajdas och Ernstes lärdom har Björkman vågat stora pangar p å.
.
.
» Prun drogen suck och tystnade.
» Naturen är ju så vacker här omkring.
Jag har aldrig förr sett en riktig skogsbygd.
Godset har visst mycket vidsträckta ägor. » Hildur sökte upp- muntra sitt allt mer och mer sjunkande mod.
» Stenhult är en gård under säteriet, där Björk- man tjänt som spektor, tills han arrenderade denna egendom för tio år sen.
Det var Jör stort bruk för hanses medel; därtill var han inte van att själf ta i — min mans far var präst.
Till nästa vår är arrendetiden ute, och det skulle vara lyckligt för Ajda, om hon i stan kunde få några utsikter.
Vår son har nu gått in vid husarerna, som väl är, då han inte vill arbeta; Palla och jag vi ta oss, med Guds hjälp, nog fram tillsammans med stackars pappa. » Tonen blef varm, liksom moderns blick, som hvilade på den kraftfullt bygda sextonåriga dottern.
Hildurs glödande harm, som efterträdt hennes nedslagenhet, förbyttes i en varm medkänsla med dessa två, som troligen ensamma måste sträfva för hela familjens utkomst.
Men med fröken Agda förbehöll hon sig i tankarna att ha en gås oplockad.
Husfadern visade sig ej denna afton, och till stor lättnad för Hildur gjorde sig äfven sonen osyn- lig; Palla lyste gästen upp till ett stort rum på öfre våningen, mycket sparsamt möbleradt.
» Detta är Ajdas eget rum, » förklarade hon med en viss stolthet, i det hon framtog en tandborste ur spegellådan och lade den vid tvålbiten på tvätt- stället.
» Sof godt!
— Hör fröken något slammer vid femtiden, så är det bara jag som är i väfstolen ute i sommarsalen, » sade hon i dörren.
Jo detta var en skön historia!
Då Palla gått ned för trappan, tog Hildur sitt ljus för att göra en rond i öfre våningen, som föreföll henne vara obe- bodd, men hon ville dock öfvertyga sig om saken.
Huset var stort; hon gick igenom det ena tomma rummet efter det andra, tills hon hamnade i en sal, där en väfstol och hvarjehanda andra, för Hildur obekanta redskap voro uppställda.
En rysning genomilade henne, när hon vände tillbaka; hon reg- lade hvarje dörr efter sig, och hon kämpade emot rädslan för att sofva allena i all denna ödsliga tomhet.
» Jag är trött, sängen är ren och fin; maten var ju bra och riklig, och då skogen och sjöarna finnas, bryr jag mig ej om — det öfriga, » intalade hon sig, under det hon afklädde sig och gick till hvila.
Fru Björkman kom upp till gästen följande morgon med en kaffebricka, på hvilken endast fanns ett par koppar; men då Hildur yrkade på att få sällskap, gick hon och tog ned ett par från en liten hörnhylla i rummet.
» Det är Ajdas koppar, » sade hon, torkande dem med sin förklädessnibb.
» Det vore nu för väl om — som jag sa ' i går kväll — hon kunde få någon utsikt, ty det är mer än synd, om hon skulle längre gå här hemma, där hon ej kan göra vidare gagn. » » Ar hon då ej lik sin syster? » » Lik Palla?
Nej, för all del!
Vänta, här står ett par porträtt af henne, men hon var kanske ännu vackrare, när hon var barn.
Hennes nåd på säteriet kunde aldrig se sig mätt på flickan, och det var hon som- fick Björkman till att sätta henne i hel- pension, där hon blef hållen ända tills hon var sjutton år. » » Hur gammal är hon nu? » » På sitt tjugusjätte, hon är två år äldre än Ernst. » » Har hon varit hemma alla dessa år? » » Ja, hvad skulle hon göra?
Det var än den ene, än den andre som tyckte om henne, men när de märkte, att vi haft det bättre, då Björkman tjänte som spektor, än sedan han arrenderade Stenhult, så blef det aldrig till något. » Hildur betraktade uppmärksamt porträttet.
Ja, det var onekligen ett bra vackert ansikte.
» Hon liknar sin mamma, » sade hon.
» Nej, kan fröken se det!
— Ja, det är inte all- tid att skönhet leder till lycka, fast det var allt den jag kan tacka för att ha blifvit gift öfver mitt stånd; jag var bara torpardotter.
Ja, nu får fröken komma ner och hälsa på Björkman, det är bättre med hans ledvärk i dag. » Hildur insåg snart, att hon hvarken kunde vara till gagn eller glädje för denne vresige sjuk- ling, och då husmodern frikallade henne från allt deltagande i de dagliga göromålen, beslöt hon att så mycket som möjligt helt ensam lefva friluftslif i den vackra omgifningen.
Men hon hade uppgjort räkningen utan värdens son, som ägde en underbar förmåga att söka upp henne i skogen, och som, till råga på förtreten, gömde nyckeln till den lilla båten, så att hon ej kunde komma ut till de vackra holmarne, utan att få ho- nom till roddare.
Hon räknade dagarne, tills han skulle infinna sig på rekrytmöte, och emotsåg då en mera behaglig tid, fastän hon ej kunde undgå att längta efter tant Majas orubbliga matordning; den erbjöd do&gt;-k en större omväxling än stackars fru Björkmans evin- nerliga salta kött- och fläskbitar.
Hon beslöt att tappert hålla ut sina två måna- der; Hjalmar skulle ej få anledning att göra narr af henne, och i sina bref till sin far uttalade hon sin belåtenhet med det enkla landtlifvet.
Till Ha- rald sände hon blott hälsningar; hon var rädd att han skulle läsa mellan raderna, ifall hon skriftligt meddelade honom det allra minsta.
Tänk om han visste, att den här Ernst — Nej, detta var harmli- gare än långe, dumme Pelléns efterhängsna beund- ran.
På Agdas långa epistel, som doftade af mysk och förtjusning, svarade hon ej ett ord, fastän hon nu var sinnad förlåta henne fusket vid byteshan- deln.
Men föresatser äro luftiga ting.
Hildur räknade nu blott timmar till unge Björkmans affärd och hade redan lejt en duktig torparflicka till att följande dag ro sig ut till holmarne och skären, då postbudet bringade henne ett bref från Hjalmar, hvars inne- håll var en enda lofsång till Agda.
Aldrig hade han haft roligare, än sedan hon kom- mit i Hildurs ställe.
Agda var ju en sportmänniska af äkta slag.
Fiske idkade hon med glans och var ingalunda fiende till jakt.
Hildurs far och tant Maja voro ense med honom däri, att det skulle vara svårt leta upp maken till en så företagsam ung dam.
» Jag tror dock » — skref han till slut — » att far- bror, som ej kan taga del i sporten, längtar efter dig nu, då han blifvit förkyld, men han vill ej röja sin längtan, efter som du i så fulla drag njuter af landtlifvets poesi.
Tvärtom säger han, att du gärna får förlänga din vistelse på det idylliska Stenshult, om fröken Agda och du blifva ense om saken.
— Jag har under denna tid ofta tänkt på vårt tärning- spel.
Det var ett pojkaktigt infall, som jag ej rätt kan förlåta mig. » Vid denna punkt i brefvet störtade tårarne ur Hildurs ögon — troligen af medkänsla med den samvetsömme ungersvennen.
» Det har väl ingenting ledsamt händt i hemmet?
Agda har väl inte kommit till någon skada? » » Nej, var lugn för henne, fru Björkman!
— Men min far är krasslig, jag måste resa hem. » » Men då skickas väl Ajda genast tillbaka igen? » » Inte af mig.
Jag skall inte hindra hennes lycka. » » Så innerligt rart af fröken.
Då blir det kanske bäst att fröken far till stationen i morgon bittida, då skjuts ändå skall dit med Ernst. » Hildur hade torkat sina ögon och smålog bifallan- de mot fru Björkman.
Den i välstånd uppvuxna flickan hade fått inblick i ett hushåll, hvarest det må^te kännas som en stor lättnad att bli kvitt en gäst, åt hvilken man med knapp nöd förmådde an- skaffa någorlunda lämplig kost.
Tanken på att hon åter skulle sitta bredvid sonen i det trånga vagns- sätet var visserligen obehaglig, men hon tröstade sig först och främst med, att färden skulle ske på morgonkvisten, och därnäst att det skulle blifva sista gången, hon kom i beröring med honom.
Solen stod jämnt och nätt öfver de skogsklädda klipporna i öster, när Hildur sade farväl och för- nyade sitt löfte till fru Björkman, att Agda skulle få stanna kvar i — hvad hon kallade — sitt » eden » under de tre veckor som återstodo af den aftalade tiden.
Så kl ef hon med dödsförakt upp i vagnen bredvid den blifvande fosterlandsförsvararen; ' en drängpojke svängde sig ledigt npp på hennes koffert, och så bar det i väg från det idylliska Stenshult.
Vägen gick förbi en af de vackra insjöar, hvars holmar och skär aldrig blifvit besökta af Hildur, men i denna stund var det henne så innerligt lik-, giltigt; hon såg i andanom endast Hjalmar ute på strandfiske eller metning med henne, som han vunnit.
När hon på eftermiddagen anlände till den stad, hvilken hon för fem veckor sedan så innerligt för- aktat, föreföll det henne, som om hon varit på långt håll besläktad med den förlorade sonen, då natur- ligtvis ingen var henne till mötes vid stationen.
Hon tog en omväg genom ett par smågator för att slippa bli sedd ensam af någon närmare bekant.
Då hon kom nära hemmet, tyckte hon sig skymta Harald vid förmaksfönstret, men det var troligen en synvilla, ty ingen mötte henne i trappan, och huset var så tyst, som om alla voro borta.
Hon ryckte i klocksträngen, som om det gällt att upp- väcka döda, men ingen rörde sig därinne.
» Fattas bara att pappa är bortrest » — hon hade glömt att hon hals öfver hufvud rest hem, emedan han var sjuk — » tant på kafferep och de två sportfånarne ute på fiske!
Men pigan måtte väl vara hemma?
Det är sant, Elin har fästman, då torde jag allt få sitta i trapnan en bra stund. » Hon stormringer ännu en gång.
— » Nå, nu kommer hon då ändtligen lunkande! » Det var dock ej Elin, utan tant Maja; som öpp- nade.
» Bevars, är det du, Hildur!
Jag var — var
— i källaren, ser da.
Välkommen hem I Vi väntade dig ej i » • » Hur är det med pappa? » Hildur tyckte inom sig, att tant Maja kunde sett mera förvånad och mindre illparig ut vid välkomsthälsningen.
» Pappa är väl inte farligt sjuk? » » Sjuk!
— Han — han sof middag.
Nå, där är han ju!
Jag går åter ned i källaren ett tag. » » Nej, se Hildur!
Ledsnat på landtlifvet? » » Myggsvärmarne voro rent odrägliga. » » Höra till landtliga svärmerier.
Maja berättade naturligtvis om förlofningen?
Ja, det var katten till sportmänniska!
Till slut torskfiske, du.
— Men så sannerligen om icke barnet svimmar af!
Kom ut genast, Harald! » Det var bara några ögonblick efter det Hildur tyckte att golfvet sjönk under henne, som hon åter- kom till sans och såg sig sitta i ett soffhörn med Harald och ett vattenglas framför sig.
Nu böjde han sig ned öfver henne.
» Farbror anade ej, att Pelléns förlofning skulle så djupt gå dig till hjär- tat, » hviskade han med ömt deltagande.
» P Pel-Pelléns!
Är det hon, som förlofvat sig med Agda Björkman?
Jag trodde det var du.
Ah, Harald, du.
.
.
! » Pesten af meningen framsnyftades i betänklig närhet af den unge ingeniörens nya halsduksslejf.
» Ser du, jag vaun ändå verkligen den skön jung- fru, om hvilken vi lekte, vi spelte guldtärning! » » Det har skett genom fusk, min ungersven!
— Så, älskling, bikta nu!
Har Ägda verkligen varit med dig på någon jakt? » » Förbjuden tid, var redan träffad af en pil i hjärtat. » » Nej, inga undanflykter, min herre! » » Nå, så får det väl fram då: jag var en — hare, som lade öronen tillbaka och kilade i väg, så fort jag märkte, att hon ville lägga an.
Det var tant Maja, som styrde om fiskpartierna på sommar- utflykter till lands och vatten, särskildt sedan hon sett, att både den unga damen och långe Pellén höllo på att bli skelögda genom alt snegla till hvar- andra genom fönsterrutorna.
Tant påstår, att där är god kärna i flickan och att Pellén i henne nog får en bra hustru. » » Jag har lofvat hennes mor, att Agda skall få stanna hos oss.
.
.
&lt; » Från det löftet frikallas du.
I går skedde för- lofningen och i dag har fästmön hållit sitt intåg hos sin blifvande svärmor.
På söndag lyses det för paret, och om en månad står bröllopet.
En tor.
.
.
förlåt silfverglittrande lax på kroken är bättre än tio i sjön — säger tant Maja. » » Vi få nu gå ut till pappa och henne, som båda varit med att narra mig i fällan.
Jag skall säga dem.
.
.
» » Att för oss två har nu runnit guldtärning.
Icke sant? » » Ja, Gud ske lof!
Lyckans fagraste guldtärning. » 5 ^ ^ - ^ ^ ^ ^S^^sr S r - S r S?
S r ^ S r S r S?
= S r S r HYLIN &amp; C22 F A B R I K S A K T I E B O L A G UTSTÄLLNINGSTVÅLAR: V iol, H yacinthe, FAAlUmtDDElANDEN Q A M E R, 8 Försäljas i våra butiker E e g f e r i n g; s g: a t a.
n — \ 7 " e s t e r 1A n LT Li " a. t a. r i 1 6 A.
T.
64 69.
A.
T.
24 97. samt kos alla finare Parfymhandlande i riket ' itiiiiiiiiiiiiini Hill I!
1111111 I3UIMMI1MIM I lllll t I I lilllll I E I 1 • I i I lllll TEATERN.
Vår efter premieren uttala- K TJNGL.
de mening, att Stenhammars musikdrama » Tir- fing » efter någon förkortning hade alla betingelser att vinna popularitet, synes allt mer vinna bekräf- telse.
Gång efter annan och senast i söndags upp- föres nämligen musikdramat inför i det närmaste fullsatt salong och röner det lifligaste bifall, hvilket kompositören, textförfattarinnan och de uppträdan- de, hofkapellet naturligtvis inräknadt, kunna dela sinsemellan.
En fråga, som vi från flere håll hört framställas, och åt hvilken vi gärna gifva offentligt uttryck är den, huruvida det ej skulle låta sig göra att få höra hr Limdqvists mäktiga och klangfulla stämma i bardens parti.
Därmed hafva vi ingalun- da velat uttala något klander mot partiets nuvaran- de innehafvare, hr Bergström, hvilken, såsom vi förut framhållit, förtjänar erkännande för sitt ut- förande af detsamma.
— » OBERON », som ej uppförts på några år, återupptogs i måndags, och är detta en repris, som väl torde kunna påräkna det lifligaste bifall, helst som de båda hufvudrollerna, Rezia och Hiion, fort- farande innehafvas af sina förra förträffliga fram- ställare, fru Östberg och hr Ödmann, af h vilka en hvar i denna opera har en af sina förnämsta glans- roller.
Vi torde återkomma till denna repris.
— FRU GULBRANDSON kommer under den närmaste tiden att gastera å K. teatern härstädes bl.
a. i » Valkyrian » och » Tannhäuser ».
KVARTETTENS 50-ÅRSJUBILEUM.
Det inom hufvudstadens musikvärld välkända Mazérska kvartettsällskapet firade den 13 dennes sitt 50-årsjubileum i sällskapets lokal i det nya konst- närshuset i närvaro af en del inbjudna hedersgäster från Musikaliska akademien, K. teatern m. m.
Sällskapets stiftare var, som bekant, grosshand- laren Johan Mazér, född i Stockholm 1790 och död 1847.
Mazér, som jämte sin broder efter den från Frankrike inflyttade fa- derns död öfvertog den- nes affär, lämnade dock senare handelsyrket och lefde som kapitalist, äg- nande sig åt sin kära musik.
I hans gästfria hem sammanträffade esomoftast hufvudstadens den tiden ej fåtaliga kvar- tettspelare, utvecklande JOHAN MAZÉR.
en ovanlig verksamhet, enligt anteckningar, som ännu finnas i behåll.
I sitt testamente till Musi- kaliska akademien förordnade Johan Mazér om stif- tandet af det sällskap, som bär hans namn.
Han utsåg själf de fem första ledamöterna, nämligen öf- TyfAZÉRSKA S r ^ 5 MAZÉRSKA SÄLLSKAPETS S O MINNIE E s r c s o N.
(G.
747p5) NUVARANDE STYRELSE.
verinspektoren Falkenholm, justitieborgmästaren Björck, bankosekreteraren Bergström, brukspatronen Michaelson och instrumentmakaren Otto.
Sällskapet sammanträdde första gången den 18 januari 1849 i Musikaliska akademiens lokal i arffurstens palats.
Nuvarande musikchef är professor F. Book.
På jubileumsaftonen utfördes Beethovens D-dur- kvartett n:r 3, densamma, hvarmed sällskapet 1849 invigdes.
Dessutom gåfvos Mendelssohns oktett och Schumanns kvintett samt valda nummer af Haydns och Mozarts kvartetter.
Bland de exekverande voro hrr Nordqvist, Book, Andersen, Zetterqvist och Stenhammar.
Till sitt jubileum hade sällskapet dels utgifvit en liten prydlig festskrift, ur hvilken vi meddela stiftarens och den nuvarande styrelsens porträtt, dels låtit prägla en medalj med stiftarens bild.
TT " ONSERT gifves härstädes den 1 instundande fe- bruari af den framstående violinvirtuosen Char- les Gregorowitsch.
?
M K L Ä D A S I G E F T E R Specialtet: s k a p s - ALBIN " WIDERBÄCK m. f l.
G U L D M E D A L J (Pris för födelse-, förlofnings- och vigselan- nonser kr.
1:50; dödsannonser kr.
5: —.)
FÖRLOFVADE.
S yren M. f l.
prisbelönta vid i8gj års utställning med böra icke underlåta lm H eliotrope, THEA-ROS-PARFYM n REFVINNAN BONDES FRÄNFÄLLE.
På drott- " ningens samt kronprinsessans och änkehertig- innans af Dalarne vägnar anades i lördags kondo- leansbesök hos framlidna grefvinnan Clara Bondes närmaste släktingar.
Idun skal!
i ett af sina när- maste nummer meddela porträtt och biografi af den bortgångna framstående adelsdamen.
^ 1899.
KONGL.
HOFLEVERÄNTOR INGEBORG är nu så återställd från sin opasslighet att hon de senaste dagarne vid sin gemåls arm synts företaga promenader till fots i det fria. "
IDUN ».
" ONGELSK BASAR » kommer att hållas härstädes den 17 och 18 nästk.
februari.
Basaren hålles till förmån för engelska kyrkan, som däraf är i be- hof.
Basaren blir under beskydd af sir och lady Pakenham, och många af societetens damer ha in- tresserat sig för densamma och lofvat medverka.
pRINSESSAN ^ ^ 7 — MODET, o c h att begära våra profver.
N y a s t e s i d e n t y g e r till b r u d -, s ä l l - promenadtoaletter.
Vi sända de utvalda sidentygerna till hemmet.
S c h w e i z e r &amp; C o.
, tull- o c h portofritt L u z e r n Sldentygs-Expört, (Schweiz) (q
i SV.
DEN VACKRASTE PANOPTIKON G R O S S E STOCKHOLM.
B L A C K W E L L, &amp; * STÖRSTA SEVÄRDHET.
* I L D L O I T D O I T.
Etablerad 1706.
DOKTOR CARL FRITZELL.
Grefmagnijfatan 1 0.
I n v ä r t e s och barnsjukdomar.
H of leverantörer till H.
NI.
Drottningen af England.
P I C K L E S, S Å S E R, M A R M E L A D E R erhållas hos alla större specerihandlare inom riket.
Ä Ä 9 " (Nyhet!
; Insänd inom 60 dagar till G. Ohnells Porträttförsto- ringsatélier, Helsingborg, ett fotografi af Eder själf eller anhörig, så erhålles en l-.stct klass crayonförstoring i naturlig storl.
(50x60 cm.
inom cartong (ram) för endasl 10 kr.
(vanl.
pris 30 kr.)
mot vilkor att af vänner och be- kanta upptaga order.
Stor provision.
Alla beslälla Pressomdöme: Ohnells arbeten äro både väl utförda och utmärkta för präktig porträttlikhet.
Öresunds-Posten.
(.77) Hvardagar kl. 10 — V 11, V 3 — Vs4.
Sön och hälgdagar kl. 10 — 11.
Allm.
tel. 58 98 2 2 C H R I S T I A N S T A D S H U S H Å L L S S K O L A meddelar åt bildade flickor undervisning och öfning i enklare och finare matlagning, bak- ning, syftning och inläggningar samt öfriga inom ett hem förekommande göromål.
Elever emottagas när som halst och närmare upplysningar lämnas af D r o t t n i n g g a t a n 6 8, Stockholm.
Fru Älatliild- C h r i s t i e r s o n, TANDLÄK.
ELIAS WIDFOND, 2 5 Reg-ering-sg-atan 2 5.
Trätfas kl. 10 — 2 och V * 6 — VS6 e. m. Christianstad.
PRENUMERERA ä (G.
A.
M.
43912) NÄRMASTE POSTANSTALT Å Plomb, och insättning af artificiella tänder.
H CHRISTIANSTADS E M PRAKTISK E N S K I L D A I B A N K STOC3SH.OL » Ä, Drottninggatan 2, hörnet af Strömgatan emottager penningar på SPARKASSERÄKNING mot godtgörelse af högsta despositionsränta.
Utan uppsägning kunna å en bok sam- manlagdt 1,000 kr.
i månaden uttagas.
T R E VECKOTIDNING F N A FÖR KVINNAN, D GOD I: 2 0 FOR ÅR.
Denna tidning FÖR KUINIAIL är grundad af framstående damer i Stockholm och har till ändamål att vara en vän och rådgifvare i hemmet i såväl matlagning och sömnad som hälso- och sjukvård, barnauppfostran m. m, m. m.
Hos den bildade allmänheten anhålles om benägen medver- kan till Hemtrefnads spridning.
INTECKNINGS-GARANTI-AKTIEBOLAGS B R A N D - OCH D Y R K F R I A F Ö R V A R I N G S H V A L F (öppna alla söckendagar kl. V2IO — 4) innehållande c:a 1,650 st. skåpfack.
Ärlig hyra för fack, beroende af storleken, 20, 25, 35, 50 kronor.
Testamenten, Gåfvobref och dylika handlingar emottagas till för- varing; äfvenledes emottagas värdepapper i öppet förvar.
(S.
T.
Å.
55185) G E F L E M A N U F A K T U R - A K T.
- B O L A G S OBLEKTA, Inreg.
varum.
BLEKTA OCH FÄRGADE FÖRSÄLJAS I.PARTI FRÅN KOMMISSIONSLAGRET B F Ö S T -, Skyddsstämpel.
I STOCKHOLM HOS ADOLF BODELL.
FÖR HOSTA, 3 0 0, 0 0 0 U P P L A G R A KITTLING I STRUPEN, ETC. A G E N T E R antagas för försäljning af I SYMASKINLAMPAN ' SUN ' O.ffe.
H.
A. SL (S T.A.06992) I i har den niodejournal, hvaraf en svensk upplaga sedan flere år utgifves under namnet IDUNS MODETIDNING och som år för år undantränger alla andra mode- journaler.
— IDUNS MODETIDNING utgifves i 2 UPPLAGOR, båda med 2 n:r i månaden, hvartdera numret innehållande inemot 100 CHARMANTA ILLUSTRATIONER samt åt- följdt af en STOR DUBBELSIDIG MÖNSTER- BILAGA.
Med den dyrare upplagan — PLANSCHUPPLAGAN — som kostar ENDAST 5 KRONOR pr år, följa dessutom 1 gg i mån.
en FIN-FLN KOLOR.
MODEPLANSCH och en förträfflig HANDARBETSTIDNING.
Den bil- ligare upplagan utan dessa båda bilagor kostar BLOTT 3 KRONOR.
I innehåll och pris, jämförda med hvarandra, står den- na modetidning absolut IDUNS Heintz, Göteborg.
J?
(M O D E - SPARKASSERÄKNING RÄNTEGODTGÖRELSE 5 PROC.
A hvar motbok kunna intill 1,000 kronor i månaden uttagas utan uppsägning.
I landsorten boende torde hänvända sig direkt till banken.
T I D N I N G AKTIEBOLAGET STOCKHOLMS DISKONTOBANK I REGERINGSGATAN I.
I W JAIBIOMMOR W J O H.
D L U N D S T S T E N K O L, L:MA N Begär å brefkort ett paket å 2 kronor, så sändes eder mot efterkraf, fraktfritt till eder närmaste station, 10 bundtar finaste toilett- papper, c:a 500 blad pr bundt.
Bäckharnmars Nya Aktiebolag, Värmt., Björneborg.
MASKINKROSSAD R Ö M &amp; E N MINDRE AFFÄR i landsorten (mode-, sybehörs- och tapisseri- affär) öfverlåtes nu genast eller till våren.
Något kapital erfoderligf.
Svar märkt » E.
H. » sändes till Iduns " exp., Stockholm.
(52; K ONFIRMANDER,., gossar mottagas un- der sommaren i Ofver-Grans prästgård, IV4 timmes järnvägsresa från Stockholm, adress Bålsta.
Obs Svar inom 25 jan.
till kyrkoherde H. Bauman (56) A N T T I R A E I T, bästa bränsle för i l l u m i n a t i o n s k a m i n e r och v ä r m e n e c e s s ä r e r.
Allm.
tel. 2288.
Kontor: tf« Skeppsbron 22 Rikstelefon 4-27 Allm.
tel. 60 19.
Försäljning: 5 Strandv gen 5 Rikstelefon 22 20.
Allm.
tel. 61 98.
Filial: I 1 ' armmä.ta.re.gatan t Rikstelefon 20 12.
F Ö R S Ä K R I N G S A K T I E B O L A G E T FEN IX K Ö P ALLTID R A D I A T O R S M Ö R!
Undervisning " i l i n n e s ö m n a d meddelas af bildad flicka.
Hvarje kurs (pris 15 kronor) omfattar en månad tre timmar dagl.
Elev syr endast eget arbete.
Profver I D A D O N K E R, 3 Engrelbrektsg-atan 3, EN UNG DAM, med ideella intressen och utpräglad begåf- ning och utbildning för dekorativ konst, får med plats som värdinna i trefligt hem förena en själfständig väl aflönad verksam- het i konstnärlig riktning.
Svar med foto- grafi och nödiga kompetens-meddelanden motses till » Samarbete », adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
(G.
82) 1 fPL^P ' X T S S Ö KAN D E L F§ &amp; F RISK 20-ARING, kunnig i sömnad, villig- deltaga i alla inomhus föref- göromål, önskar plats nu genast.
Svar märkt » Fa- miljemedlem », Sikfors.
(76) Q A - Å R S B Ä T T R E FLICKA från Dalarne 4i \ J önskar komma i bildad familj som sällskap och hjälp.
Villig betala något.
Svar till » T. », Stora Tuna p. r.
(67) J T ILL V Å R E N önskas plats af en stadgad, bildad flicka med godt sätt, kunnig i husliga göromål och handarbete, van att arrangera i medelstort hushåll.
Svar till » Brukstös », Gumselii annonsbyrå, Malmö.
(G.
A.
M.
48881) P L A T S som hjälp och sällskap uti god familj, emot fritt vivre, önskar bildad ' musikalisk flicka.
Svar till » Ims », Iduns exp.
i73) U NDERVISNINGSVAN L Ä R A R I N N A, kunnig i svenska ämnen, språk, musik, handarb., önskar plats.
Skicklig, barnkär.
Svar » Goda Framsteg », Iduns exp.
f. v. b.
P PATS SÖKER bildad, arbetsam, ordent- lig flicka, kunnig i matlagning, bak, syltning, saftning, sömnad m. m.
Svar • Gladlynt », Iduns exp.
f v. b.
(64) OM SÄLLSKAP E L L E R LEKTRIS ön- skas cngagement af en flicka med godt och förekommande sätt Svar till » Lektris 28 », Gumselii annonsbyrå, Malmö.
S ÄRDINNEPLATS uti allvarligt enkelt hem söker 41-årigrt fruntimmer af god familj.
Huslig, anspråkslös och något MU- sikalisk samt villig att, om så foraras, på egen hand sköta ett mindre hushåll.
Svar till » Verksam », Iduns exp.
(75) V U NG BILDAD FLICKA önskar plats i god familj såsom sälltkap och hjälp; är ock villig deltaga i skrifgöromål om så ön- skas.
Svar till » 77 », Iduns exp.
(66) LATS SOM VÄRDINNA för ensam herre på landet sökes af en i allo kompetent och anspråkslös änkefru, som förut innehaft dylik plats och kan förete de bästa rekom- mendationer.
Ålder 40 år.
Svar till » A.
K. S, », Iduns exp.
(72) P M USIKLÄRARINNA, elev af Rich.
An- derssons musikskola, önskar komma i ett bildadt hem för att mot fritt vivre med- dela pianoundervisning och något deltaga i förefallande göromål.
Svar t.
» Musikalisk 25 », Iduns exp.
(69) P U L A T S I FAMILJ att gå från tillhanda önskas af en ung flicka, som genomgått 8-klassigt läroverk och Schartaus Praktiska Handelsinstitut Kan äfven lämna under- visning i engelska.
Svar till » G. » Hammar (Örebro län).
(58) I TNG DAM, som flera år idkat musikstu- U dier, gifver samvetsgranna pianolektioner för nybörjare Svar till " Intresserad », Iduns Exp (68) Ä R A R I N N A, undervisningsvan, önskar plats i familj att undervisa minderåriga.
Betyg från småskollärarinneseminarium samt handelsskola.
Äfven kunnig i finare hand- arbeten.
Svar till A.
M.
E, Örebro p. r.
(65) NG FLICKA, som stud. envinteri Tysk- land, lämnar undervisning i tyska åt minderåriga.
Svar till » A.
H », 29 Nybro- gatan.
(70) L L Ä R A R I N N A med goda kunsk.^ undervis- ningsvan i alla ämnen, språk musik, handarb.
söker plats.
Svar: » Varmt intresse.
Gumselii Annonsbyrå.
(G.
157) C: O.
C O K E S, N BILDAD, i hushållsgöromål kunnig flicka, får plats som medlem af familjen på egendom i Stockholmstrakten genom Norra Inackorderingsbyrån, Mäster-Samu- elsg.
52, Sthlm.
11 — 3 (62) 0!
LEDIGA SGPIATSMFE (S.
T.
A.
557S0) A TOILETTPAPPER.
1 IDA HAGLIND, 17 Drottning-gatan 1 7.
R SALUBRIN tillhandahålles i Stockholm å apoteken Elefanten, Vasen m. fl.
apotek, hos Hr Apotekaren C. F. Dufva och föl- jande Hrr Handlande: Alfr.
Andersson, And.
Antoni, Carl A, Berg, Th.
O Björklunds Söner, Ivar L. Bohman, I F. Broms &amp; Son, A Brunander, A. Haglind, M. Hansen, F. I. Kahn, H. F. Lemke, K. Vilh.
Lindström, D. Lundin, August Melander, Arvid Nord- quist, Emil Nordström, Knut Spira, Sand- ström &amp; C:o, Mauritz Widforss, C.
A.
Aker- holm m • fl.
O U P P H U N N E N.
eleganta och enklare till billigaste priser hos B Likaväl som Salubrin befunnits vara ett utmärkt medel mot VÄRK, SVULLNAD och INFLAMMATIONER för- orsakade af olika anledningar, har det visat sig vara ett godt medel mot TANDVÄRK.
Salubrin är dock icke något bedöfningsmedel och kan tydligen användas på sådant sätt, att det icke gör någon nytta; olikartade fall behöfva dessutom olika behandling, hvadan man icke bör uraktlåta genomse beskrifnin- gen om Salubrins användning.
E X.
FLAMMATION I LUFTRÖRET, M T A N D V Ä R K.
F FÖRKYLNING, IN- 1 som har till uppgift att i billiga editioner utgifva och sprida förtjänstfulla arbeten i musik och musiklitteratur, söker på hvarje plats i riket ett bildadt, för musik intresse- radt fruntimmer, som vill verka för sprid- ningen af nämnda arbeten.
Prospekt med närmare upplysningar sändes efter ingånget svar bära.
(61) ÖR F A M I L J E D Ö T T R A R meddelas i privat bildadt hem undervisning i kläd- sömnad.
Eleverna sy endast eget arbete.
Riddargatan 60, I.
Fru I. Hallman.
(26) K A R A M E L L E R E INKOMST.
VÅFNADER Inreg. '
varum.
A R N F R O K E N.
En bättre flicka, frisk, barnkär och ordentlig, något kunnig i sömnad samt villig sköta mindre barn, kan erhålla plats nu genast i godt hem i Göte- borg.
Svar med uppgift å referenser, löne- villkor och ålder samt fotografi torde insän- das till » M.
S.
D.
B.
», Iduns expedition, Stockholm.
(6 ' i) AKTIEBOLAGET CECILIA, STOCKHOLM, Gif tidningen åt edra IJÄNARINNOR ©CLI ti NDERLIAFRANDE!
OBS.!
GOD VALUTA FÖR 1: SO!
(G.
74952) AKTIEBOLAGET godtgör å sparkasseräkning 4V2 %• A hvarje bok kan lyftas intill kr.
1,000 i månaden utan särskild uppsägning.
till minne af Konung Oscar II:s 70-års-dag den 21 jan.
1899, säljes hos de flesta Bok- handlare och i Cigarraffärerna i riket samt i parti hos J o h n F r ö b e r g ', Finspong, och Tenn- &amp; Metallförädlings Akt.
Bol., Agne- gatan 10, Stockholm.
Medaljen kan erhål- las i silfver å k t 1 5, i brons å k r.
4 och i brittaniametall ä k r 1: S O.
.
Vid partiköp rabatt.
(S.
T.
A.
55592), Redaktris; NANNA WALLENSTEEN, f. HIMMELMANN.
STOCKHOLMS GUSTAF ADOLFS TORG N:R 14, M E D A L J E N B Ö R FRISK, A N S P R Å K S L Ö S FLICKA, som vill hafva tillsyn om mindre barn samt deltaga i inom hemmet förekommande göromål, finnes plats nu eller till vären.
Den som tagit småskol lärarin ne examen har företräde Svar med uppgift om ålder och löneanspråk sändas till » A — gs », Asham- mar p. r (.71) F P LATS ÖNSKAS af bildad flicka med lust för arbete, kunnig i matt., bakn, syltn., söm.
Glad.
plikttrogen.
Svar till » Arbets- lust », Gumselii Annonsbyrå.
(G 156) r n Å R S BILDAD FLICKA önskar plats (7 i familj för att nndervisa ett eller två barn.
Har med mycket goda betyg genom- gått 8-klassigt läroverk, Lundinska kursen och större delen af » Handarbetets vänner » samt är äfven något kunnig i musik.
Svar till Fenixagenturen, Eskilstuna.
(44; E N B A R N K Ä R, BILDAT) FLICKA, med enkla pretentioner, godt lynne, och som är kunnig i sömnad och för öfrigt vill gå frun tillhanda samt med omtanke kan sköta såväl tre större och ett några månaders gammalt barn, som frun med fullt förtro- ende kan öfvcrlåta i hennes vård under ett par veckors bortvaro, erhåller nu genast sta- digvarande plats hos en svensk familj bo- satt i Berlin.
Tysktalande har företräde!
Närmare underrättelser lämnas Stockholm ETT GODT HEM.
Ung bildad flicka kan nu genast erhålla inackordering i liten familj i mindre stad.
Svar till Östgöta-Bladet, Vadstena.
(G.
75006) E: N SKOLFICKA får inackordering i barnlös tjänstemannaifamilji på Oster- «.
_.c,.« ... +; n TV * ^7.
Art. TM., »,, T-SJ ..: .. ™-
