# ID: svediakorp-per1272
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,617
# sentences: 611
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LLCI S T R E P A D te T I D N \ N G FOR • KVINNAN N:R 52 (627).
LÖRDAGEN P R E N U M E R A T I O N S P R I S PR Å R: utgifningsdagar: IDUN _.
K l i.
5: — IDUNS MODETIDN.
MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
.
.
.
» 5: — IDUNS MODETID, UTAN PL.
» 3: — HVARJE O N S D A G OCH L Ö R D A G.
HANDELSMAN LOSNUMEMRPRIS: 8 O RE.
JOHANNA I ÖDESHOGS K Y R K O B Y voro flag- gorna sänkta på half stång här o m dagen, då kyrkklockorna ringde och en blomsterhölj d kista f ö r d e s till grafven.
Det var stoftet af en gammal k v i n n a, s o s i j o r d a d e s, m e n k o m m u n e n s främ- s t e m ä n o c h m å n g a a n d r a f ö l j d e h e n n e till grafven, o c h bland kransarnas mångfald var den s t ö r s t a o c h v a c k r a s t e från Ö d e s h ö g s för- samling.
D e t v a r fru Johanna Peterson, född Nilsdotter, s o m b e g r o f s efter e n lefnad, s o m r ä c k t e t t p a r o c h n i t t i o år, s ö r j d a f ä t t l i n g a r i alla l e d till o c h m e d d e t f e m t e.
Den g a m l a v a r v ä r d d e n heder, s o m visa- des hennes minne.
N ä s t a n h e l a h e n n e s lef- n a d h a d e förflutit i d e n o f v a n n ä m n d a b y n, och h e n n e s v e r k s a m m a lif har där efterläm- n a t m å n g a spär.
A t t Ö d e s h ö g n u m e r a är e n g a n s k a b e t y d a n d e h a n d e l s p l a t s, är n ä m l i g e n till s t o r d e l h e n n e s v e r k.
D o t t e r till é n B r o d d e r y d s k o d a l b o n d e af, som det säges, Folkungasläkt, k o m h o n s o m s j u t t o n å r i g h u s t r u till h e m m a n s ä g a r e n J o h a n REDAKTÖR DEN 1 JULI OCH UTGIFVARE: FRITHIOF HELLBERG TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
REDAKTIONSSEKR.
: JOHAN 1899.
12:TE BYRÅ OCH E X P E D I T I O N: ÅRG.
KOMMISSIONARER ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL- KLARA S.
KYRKOGATA 1 6, 1 TR, DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
ÖPPNA KL. 1 0 — 5.
N O R D L I N G.
ALLM.
TEL. 6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6.
P e t e r s o n till Ö d e s h ö g.
H e n n e s u t p r ä g l a d e an- lag f ö r h a n d e l d r e f v o h e n n e att s n a r t ö p p n a en m i n d r e speceriaffär, d e n första dylika i Ö d e s h ö g, m e d h v i l k e n h o n b i d r o g till h e m - m e t s u n d e r h å l l.
D e n lilla h a n d e l s b o d e n s k u n d - krets a n t o g snart större d i m e n s i o n e r, o c h det gafs i n o m kort ofta dagar, då landtfolket stod i k ö utanför den anspråkslösa boden, vän- t a n d e p å att b l i f v a b e t j ä n a d t af d e n d r i f t i g a u n g a frun, » h a n d e l s m a n J o h a n n a », s o m h o n i ^ d a g l i g t tal b ö r j a d e k a l l a s.
D e t v a r e n s å d a n där äkta g a m m a l h a n d e l s b o d, s o m m a n nu- m e r a e n d a s t k a n finna p å v i s s t a f s t å n d från s t ä d e r n a, d ä r d e n s k u m m a l u f t e n är f y l l d a f l u k t från lärft o c h k r y d d o r, o c h d ä r allt fin- nes, f r å n s t o r r o s i g a s i d e n d u k a r till sill o c h bröstsocker.
A t t hvarje vara där var äkta, v i s s t e alla l i k a n o g s a m t, s o m d e k ä n d e, att i n t e t f a t t a d e s i m å l eller v i k t o c h att i n g e n g i c k o h u l p e n f r å n frun d ä r i n n e, f ö r h v i l k e n hjälp, k u n d e finnas.
De ö k a d e p r o p o r t i o n e r n a af fru J o h a n n a s handelsföretag, h v i l k a n ö d v ä n d i g g j o r d e årliga o c h för h e n n e s p e r s o n l i g a u t v e c k l i n g för v i s s o b e t y d e l s e f u l l a affärsresor till u t l a n d e t, gåfvo h e n n e m e r i n s i k t e r o c h e n e r g i, ä n s o m i all- mänhet voro hennes tids kvinnor gifna.
Detta, i förening m e d det ö k a d e välståndet, gaf h e n n e o c k s å snart ett inflytande i n o m k o m - m u n e n, s o m g j o r d e s i g m ä r k b a r t p å alla o m - råden.
H o n i n f ö r d e t o r g d a g a r — till h v i l k a f r e k v e n s e n m e d h v a r j e år a l l t m e r a ö k a s — i n o m Ö d e s h ö g s b y, h o n lät p å e g e n bekost- n a d a n l ä g g a e n b r e d s t e n g a t a till o c h f ö r b i den n u v a r a n d e torgplatsen, o c h det var främst g e n o m h e n n e s f ö r s o r g, Ö d e s h ö g fick ett e g e t apotek.
D e n åtgärd, s o m kanske d o c k för hela den provins, hvari hennes verksamhet var förlagd o c h där h o n öfverallt v a r k ä n d och aktad, spelat d e n största rollen, var byg- g a n d e t af H ä s t h o l m e n s h a m n.
H u r d e t t a g i c k till, h a r e g e n t l i g e n s i n e g e n h i s t o r i a, s o m d o c k af u t r y m m e s s k ä l e j k a n h ä r b e r ä t t a s.
Vare d e t n o g s a g d t, att fru J o h a n n a s e l e g a n t a s i d e n - kjol — h o n bar aldrig andra kläder, vare sig h o n s t o d b a k o m d i s k e n i b o d e n eller v a n d r a d e utefter en kontinental storstads b o u l e v a r d e r — en g å n g v i d o m l a s t n i n g e n af några varor p å d e n p l a t s, d ä r H ä s t h o l m e n s h a m n n u är belägen (vid foten af O m b e r g) o c h s o m d å v a r g a n s k a o t i l l g ä n g l i g, f a s t n a d e i e n sill- t u n n a m e d d e n p å f ö l j d, att d e n e n e r g i s k a f r u n föll i s j ö n.
M e d några kärnfulla y t t r a n d e n l o f v a d e s i g d å fru J o h a n n a, att d e n p l a t s e n snart skulle blifva lämpligare för ortens han- delsförbindelser, o c h ej l å n g t därefter v a r Häst- holmens hamn byggd.
N u går förbindelsen m e l l a n Öster- o c h V ä s t e r g ö t l a n d h u f v u d s a k - STOCKHOLM, IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
ligast öfver d e n n a h a m n m e d e l s ångaren Tra- fik, o c h s n a r t k o m m e r e n å n g f ä r j a att g ö r a den ä n n u l ä t t a r e g e n o m att d ä r i f r å n o c h till Hjo o c h v i c e versa direkt öfverföra leksaks- v a g n a r n e, s o m tillhöra d e n smalspåriga b a n a n u t m e d Vätterns sida.
Fru J o h a n n a v a r d o c k ej blott e n framstå- e n d e affärskvinna.
A f nio e g n a o c h fyra fosterbarn har h o n gjort d u g a n d e m ä n o c h k v i n n o r, s t ä d s e h o s d e m i n p l a n t a n d e d e n sat- sen, att o ' m m a n i n g e n t i n g g o d t har att s ä g a om s i n a m e d m ä n n i s k o r, m a n skall t i g a, en sats, s o m h o n s j ä l f s t r ä n g t e f t e r l e f d e.
Hon följde m e d stort intresse b a r n e n s uppfostran, och d e n altartafla, s o m ä n n u i d a g p r y d e r Ö d e s h ö g s n y r e s t a u r e r a d e k y r k a, är e n g å f v a af h e n n e v i d h e n n e s t v å v n g s t a d ö t t r a r s k o n - firmation.
Den fäderneärfda gästfriheten var hos h e n n e starkt utpräglad, o c h hennes h e m var under hela den tid, familjens välstånd räckte, skådeplatsen för d e n m e s t storartade dylika.
D e t var ett h e m riktigt i d e n » gamla, goda » tidens anda, där dörren stod ö p p e n för h ö g o c h l å g, f ö r rik o c h f a t t i g, d ä r g ä s t a b u d bereddes o c h u n g d o m e n s dans var glad och munter.
Lika stor s o m h e n n e s gästfrihet var h e n n e s hjälpsamhet.
D e t b e r ä t t a s t. e x.
o m, h u r h o n en g å n g i a l l s k ö n s t y s t h e t f o r b o r t o c h l ö s t e ut e n b e k a n t från » b y s i s », utan att d e n n e f ö r r ä n efter m å n g a år e r f o r, h v e m s o m k o m - m i t till h a n s b i s t å n d.
O c h d e s m å k r a n s a r n e af p a p p e r s b l o m m o r eller e t e r n e l l e r, s o m l y s t e bland d e n doftande b l o m s t e r m ä n g d e n p å hen- n e s k i s t a, v i s a d e, att h o n ä f v e n f ö r m å n g e n i ringare samhällsställning haft råd o c h hjälp.
F ö r u t o m åt h a n d e l n ä g n a d e s i g fru J o h a n n a, i s y n n e r h e t u n d e r 1 8 5 0 - o c h 60-talet, åt j o r d - b r u k, o c h l a d e ä f v e n däri e n b e t y d a n d e e n e r g i och ett h ö g t u t v e c k l a d t praktiskt förstånd i dagen.
M e n d e n f ö r så m å n g e n j o r d ä g a r e ödesdigra spannmålskraschen drabbade äfven henne, o c h i början af 1870-talet såg h o n, e h u r u d å ä g a r e till s e x s t o r a g å r d a r, s i n för- m ö g e n h e t s a m m a n s m ä l t a f ö r att s l u t l i g e n för- svinna.
Hennes handel öfvergick i andra h ä n d e r, o c h h e n n e s l i f har s e d a n d e s s f ö r r u n - n i t t y s t o c h stilla i ett litet r u m i d e n b y, hon gjort så stora tjänster.
D ä r har h o n legat de sista åren, s e d a n s y n o c h hörsel svikit, tåligt b i d a n d e hvilan efter d e t långa, verk- s a m m a lifvet, d e n långa s ö m n e n, s o m k o m n y s s en vårkväll, d å solen s j ö n k öfver slätten och klockorna ringde helgsmål i kyrkan bredvid.
IDUN 1 8 9 9.
— 2 — tills d j u p e n s i g ö p p n a o c h h ö j d e r n a DIKTER AF SWINRURNE.
ÖFVERSATTA AF FRITT SIGRID ELM- i slukande gap såsom yrande o c h d ö d e n, s o m s e g r a t p å allt o c h p å i hejdlöst omättligt RLAD.
bär hand D å stelast i.
EN bland ÖFVERGIFVEN falla grus, allt, alla, förstörelserus p å s i g själf — d e t ä r slutet p å slutet.
a f allt i b l a n d s t e l n a n d e som glöd, är krossadt o c h härjadt TRÄDGÅRD.
och brutet själf d ö d e n ä r d ö d.
P Å EN S T U P A N D E brant, mellan h ö g l a n d och lågland, m e l l a n l o v a r t o c h lä p å ett k l i p p k r a n s a d t k r ö n, står en trädgårds skelett s o m ett fastlandets Öland och stirrar i nakenhet ut ö f v e r där den b l o m l ö s a En dödens, en tystnadens m å s t e ett fotsteg u r d e gastar, Ej s p å r grafvar, också.
helgade D e t är, s o m o m m å s t e p å a n d a r som s o m slumrat sträcka.
man tro, dödsdvalan väcka i sekellång r o.
u t a f l i f f ö r ett s ö k a n d e ö g a, blott vinden, s o m r ö r u p p å vingarna blott klippor, s o m resa från lafvar ö d e platå, ogräset grönskat ur rosornas m e n vissnat matt, sig s t u m m a o c h höga natt o c h till natt.
D e n r e m n a d e v ä g e n hälft u t p l å n a d stiger i slingrande gång m o t den härjade fläck, hvars bleknade saga bland törnsnåren d ä r t i d e n m e d lifvet e n g å n g drifvit Ty rosen Och han klippan lämnar Med gulnande ogräs han att sorgsna tiger, gäck.
sköflar, då tornet h a n han sparar, att g r ä s m a t t a n vårvinden slå.
parar bestå.
E n t y n a n d e b l o m m a till p r i s sig h a r gifvit f ö r s o l e n att b r ä n n a, f ö r r e g n e t att Men sig åt d ö d e n förskrifvit, annars har allt h v a r s k y m t u t a f l i f fått För hundrade i fröjd Och eller s o r g öfver kärlek dem s o m längst är slå.
en liksvepning på.
år sen väl älskande skådat sjön l i k s o m vi.
j u b l a n d e sällhet b e b å d a t — förbi.
De r o s o r s o m blomstrat, de hjärtan s o m brunnit, N u ä r o d e lika e n d r ö m u t a n t y i n g e n skall r ä k n a d e å r namn, s o m försvunnit o c h ligga b e g r a f n a i k l i p p o r n a s famn.
O c h b l e f d e r a s k ä r l e k i s k ö n h e t än boren, o c h v a r d e n så d j u p s o m d e t d j u p a s t e nu är Och haf, d e n så v i s s n a d s o m g r ä s e t b l a n d s n å r e n, så k a l l s o m e n vinden graf.
skall stum öfver branterna i k o m m a n d e dagar och k o m m a n d e hvina år, o c h r e g n e t skall s t r ö m m a o c h s o l e n skall skina, m e n allting skall stå i d e n s ö m n, s o m d e t står.
O c h intet skall skifta o c h intet s k a l l i denna förgängelsens grånade där ohörd hafsvågen m o t stranden skall slå, hända vrå, till t i d e r n a s TID.
TANKAR AF EMRALYROS.
sjön.
E n g ö r d e l af l ö r n s n å r b l a n d b r u n b r ä n d a kringsluter FÖRSPILLD ända L I F V E T är h e l t v i s s t a l l t f ö r k o r t, att m a n s k u l l e h a r å d att k a s t a f r å n s i g e n e n d a liten s t u n d däraf.
M e n huru m å n g a kunna s ä g a, att d e e j g j o r t d e t, h u r u m å n g a f ö r s t å v ä l att g r i p a o c h n y t t j a h v a r j e d a g o c h t i m m e a f d e n f r a m å t i l a n d e t i d e n?
J a g fruktar a l l t f ö r få, m e n j a g fruktar o c k, att b l o t t d e s s a få k u n n a m e d n å g o r l u n d a tillfredsställelse b l i c k a t i l l b a k a p å sitt lif.
D e n i flere a f s e e n d e n r i k t b e g å f v a d e eller d e n, h v a r s a n l a g i n å g o n v i s s riktning u t v e c k l a t s i särskildt h ö g grad, eller d e n, s o m m e d ett p å d e t p r a k t i s k a r i k t a d t sinne förenar ett starkt v e r k s a m h e t s b e g ä r, d e n förspiller säkert ej sin tid.
M e n vi andra, v i h a allt s k ä l att k l a g a ö f v e r f ö r s p i l l d t i d, ja, vi borde göra det ännu mer o c h ännu o f t a r e, ä n h v a d s o m i a l l m ä n h e t är f a l l e t.
D e n, s o m i en o b e r o e n d e ställning o c h m e d rika tillgångar ej k a n b e s l u t a sig för n å g o t, e m e d a n h a n aldrig k a n af göra, o m det h a n ä m n a r f ö r e t a g a är d e t f ö r h o n o m l ä m p l i g a s t e o c h b ä s t a, f ö r s p i l l e r e j h a n s i n t i d p å ett u p p - rörande sätt?
O c h d e n, s o m ilar från d e t e n a n ö j e t till d e t a n d r a f ö r att till s l u t f ö r l o r a f ö r m å g a n a t t n j u t a — d e n att a r b e t a h a r h a n a l d r i g ä g t eller a l d r i g u p p o d l a t — m å n n e h a n lef- ver ett rikt o c h helt lif?
Eller d e n där stackars h u s m o d e r n, s o m d a g e n i ä n d a är s y s s e l s a t t m e d b e s t y r f ö r h e m m e t s o c h familjens bästa o c h s o m aldrig har tid att b e s ö k a s i n a v ä n n e r, att l ä s a e n b o k, å h ö r a e n konsert eller utbilda sina e g n a musikaliska a n l a g, k a n m a n e j s ä g a, a t t h o n r e n t a f för- s p i l l e r s i n t i d g e n o m att a n v ä n d a d e n i h ö g g r a d e n s i d i g t?
Själf skulle h o n säkert anse det s o m en g r y m orättvisa, o m n å g o n riktade en d y l i k b e s k y l l n i n g m o t h e n n e, t y h o n kla- g a r n o g b i t t e r t ö f v e r att h a f v a f ö r s p i l l t s i n tid, o m h o n n å g o n g å n g undandragit h e m m e t s i n a o m s o r g e r f ö r att i stället själf s ö k a v e d e r - k v i c k e l s e p å e t t eller a n n a t sätt.
N ä r o c h h u r f ö r s p i l l a v i d å t i d e n?
D e t är ej blott stunder af fullkomlig sysslolöshet j a g skulle vilja kalla förspilld tid, utan äfven d e n t i d, s o m u p p t a g e s a f ett a r b e t e, s o m förrättas u t a n h å g o c h intresse, eller af ett n ö j e, i h v i l k e t m a n e j u p p g å r m e d h e l a sin s j ä l, eller e n s. k.
v e d e r k v i c k e l s e, s o m e j är n å g o n v e - d e r k v i c k e l s e, af d e n o r s a k e n att själs- e l l e r kroppskrafterna ej behöfva n å g o n sådan.
Där- e m o t är d e t o e g e n t l i g t att k l a g a ö f v e r för- spilld tid, o m m a n tillbringat en dag, en m å - n a d eller e n h e l s o m m a r i d e n f u l l k o m l i g a s t e s y s s l o l ö s h e t, f ö r så v i d t d e n n a v a r i t v ä l b e h ö f - lig o c h stärkande.
E n o r s a k till att m å n g a m ä n n i s k o r e j k u n n a d r a g a r ä t t f ö r d e l a f t i d e n är, att d e t f a t t a s d e m intensitet i arbetet, i nöjet, i hvilan.
D å d e n n a s a k n a s, är s å v ä l a r b e t e s o m n ö j e af f ö g a v ä r d e, t y f ö r så v i d t e j alla s j ä l s f ö r - m ö g e n h e t e r n a ä r o i full v e r k s a m h e t, k a n e j något varaktigt o c h djupare intryck åstad- k o m m a s eller n å g o n v e r k l i g b e h å l l n i n g e r h å l l a s.
M a n » d å s a r » bort tiden, då m a n sålunda hän- g i f v e r s i g åt s. k. a r b e t e eller f ö r s t r ö e l s e, u t a n att m e d h e l a s i n själ u p p g å d ä r i, o c h d e t h a r ej en a n d l i g e n o c h k r o p p s l i g e n frisk m ä n n i - s k a r ä t t till.
D e t ä r d e t t a » d å s a n d e », d e n n a själlösa v e r k s a m h e t, s o m j a g främst vill kalla ett f ö r s p i l l a n d e a f t i d e n.
E n a n n a n o r s a k till, att m a n l å t e r t i d e n g å s i g ur h ä n d e r n a, är e n s i d i g h e t i a n l ä g g n i n g e n eller k a n s k e s n a r a r e e n s i d i g h e t i a n l a g e n s ut- bildning.
D e n, s o m har ö g a för naturen, s o m h a r s i n n e f ö r s k ö n k o n s t, d e n, s o m är i n t r e s - serad af tidens frågor, s o m har ett delta- g a n d e hjärta för sina m e d m ä n n i s k o r, huru m y c k e t bättre bör icke den kunna a n v ä n d a s i n t i d ä n d e n, s o m är o b e r ö r d a f allt d e t t a?
J u flere i n t r e s s e n v i h a i v ä r l d e n o c h j u v a k - nare o c h rörligare vårt förstånds- o c h känslo- lif är, d e s s b ä t t r e f ö r s t å v i n y t t j a t i d e n, d e s s f u l l a r e l e f v a v i v å r t lif.
V i d a r e finns d e t e n g r u p p m ä n n i s k o r, h v i l k a a f r e f l e x i o n e n h i n d r a s att g r i p a t i l l f ä l l e t o c h m e d i n t e n s i t e t h ä n g e s i g å t h v a d d e t h a r att b j u d a d e m.
E n d y l i k r e f l e x i o n är i d e flesta fall a l l d e l e s o f r u k t b a r o c h s å s o m s å d a n o n y t - t i g, j a, s k a d l i g o c h h i n d r a n d e f ö r ett v e r k l i g t a n v ä n d a n d e a f t i d e n.
D e n u p p s t ä l l e r v i d all- t i n g frågor, h v i l k a oftast ej k u n n a b e s v a r a s e l l e r h v i l k a s b e s v a r a n d e är till i n g e n n y t t a.
S å d a n a f r å g o r s o m: » H v a r t i l l t j ä n a r m i t t ar- b e t e?
H a r j a g r ä t t till d e t o c h d e t n ö j e t?
H a r j a g t i d till d e t?
» v e r k a i h ö g g r a d för- slappande på verksamhetslusten och förmågan att n j u t a a f s t u n d e n.
E t t d y l i k t r e f l e k t e r a n d e o c h g r u b b l a n d e kallar j a g förspillande af tiden, t y m ä n n i s k a n s u p p g i f t ä r e j att g r u b b l a, u t a n att l e f v a.
E n m ä n n i s k a, s o m p å s å s ä t t stän- d i g t reflekterar, kan aldrig draga nytta af ögonblicket, t y innan h o n h u n n i t fatta ett b e s l u t, h a r ö g o n b l i c k e t flytt, o c h p å d e t t a v i s går tiden h e n n e oupphörligt ur händerna.
M e n huru d å u n d v i k a detta förspillande af tiden, huru lära sig lefva i n t e n s i v t hvarje s t u n d?
D e t är h e l t v i s s t e n s t o r k o n s t, k a n s k e l i f v e t s s t ö r s t a o c h h ö g s t a.
H o s n å g r a är d e n m e d f ö d d, m e n d e s s a l y c k l i g a ä r o få, d e flesta måste lära den.
Till uppfostrans m å n g a o c h svåra uppgifter h ö r helt visst ä f v e n d e n att l ä r a b a r n e t t a g a v a r a p å o c h v e r k l i g e n an- v ä n d a sin tid.
Ett barn b o r d e för det första a l d r i g få v a r a f u l l k o m l i g t s y s s l o l ö s t; d e t s k a l l a r b e t a eller d e t s k a l l l e k a.
H v a d d e s s a r b e t e beträffar, m å s t e d e t l ä r a s i g att f ö r r ä t t a d e t m e d l i f o c h l u s t; d e t finns i n t e t m e r f ö r s l a p - p a n d e än ett arbete, s o m bedrifves intresse- löst.
B a r n e t m å s t e n e d l ä g g a h e l a s i n själ i arbetet, a n t i n g e n e m e d a n detta intresserar det eller e m e d a n d e t k ä n n e r s o m s i n p l i k t att f u l l g ö r a d e t p å allra b ä s t a sätt.
M e n barnets hela t i d k a n j u ej u p p t a g a s a f a r b e t e, o a k t a d t d e t t a n o g k a n få t a g a i anspråk större del af tiden, ä n h v a d m a n i allmänhet tänker.
A r b e t e t är n ä m l i g e n af e n rik m å n g f a l d, o c h o m v ä x l i n g i arbete verkar rekreerande.
G i f v e t är d o c k, att e n g o d d e l a f b a r n e t s t i d b ö r ä g n a s åt l e k.
M e n e j alla b a r n k u n n a leka ', d e k u n n a å t m i n s t o n e e j all- t i d finna l ä m p l i g f ö r s t r ö e l s e.
D ä r o m vittna s å d a n a frågor s o m: » M a m m a, h v a d skall j a g g ö r a?
H v a d skall j a g l e k a m e d?
» D e visa, att b a r n e t s a k n a r f ö r u t s ä t t n i n g a r att a n v ä n d a tiden, o c h detta beror då på en brist antingen i f a n t a s i e n, i i a k t t a g e l s e f ö r m å g a n eller i v e r k - samhetsbegäret.
D e n n a b r i s t m å s t e a f h j ä l p a s, f ö r så v i d t b a r n e t s k a l l v ä x a u p p o c h bli e n l y c k l i g o c h en d u g a n d e människa.
M e n huru ofta blir väl barnets v ä d j a n h ö r d?
Afspisas det ej oftast m e d ett o v i l l i g t s v a r, o c h b l i r e j f ö l j d e n d e n, a t t d e t e j f i n n e s n å g o t m e d e l till s y s s e l s ä t t -
— ning, utan gör ingenting och har tråkigt?
D e t t a u p p r e p a s g å n g p å g å n g, o c h till slut finner b a r n e t d e t h e l t n a t u r l i g t, att d e t e j s k a l l h a n å g o t s ä r s k i l d t att g ö r a o c h finner d e t k a n s k e så allra b ä s t.
M e n i o c h m e d detta h a r d e t o c k f ö r l o r a t f ö r m å g a n att l e f v a in- tensivt.
A t t i detalj o r d n a b a r n e n s lekar eller ofta g i f v a a n v i s n i n g a r därtill t o r d e v ä l i a l l m ä n h e t vara förkastligt — det beröfvar barnet dess s j ä l f s t ä n d i g h e t.
H v a d u p p f o s t r a r e n h a r att g ö r a är att v ä c k a b a r n e t s o l i k a s i n n e n o c h själs- f ö r m ö g e n h e t e r, lära d e t att g ö r a i a k t t a g e l s e r, ingifva det intresse för d e det o m g i f v a n d e p e r s o n e r n a o c h f ö r e m å l e n.
J a g tror, att d e t p å så s ä t t är m ö j l i g t a t t g e n o m u p p f o s t r a n i n l ä r a k o n s t e n att n y t t j a t i d e n, o c h j a g t r o r, att e t t b a r n, s o m e j är alltför s v a g t u t r u s t a d t o c h s o m blifvit p å det rätta sättet handledt, k o m m e r att b e t r a k t a d e t t a t i d e n s a n v ä n d a n d e e j s o m e n k o n s t u t a n s o m n å g o t, h v i l k e t fal- ler s i g h e l t n a t u r l i g t.
D e t h e t e r, att v i p å d e n n a d o m e n s d a g skola aflägga räkenskap för hvarje fåfängt ord, som gått nr vår m u n.
M å n n e v i i c k e lika v ä l k o m m a att ställas till r ä t t a f ö r h v a r j e s t u n d af v å r t k o r t a j o r d e l i f, s o m v i l å t i t g å f ö r l o r a d?
F ö r r eller s e n a r e s k o l a h e l t v i s s t d e s s a i l l a a n v ä n d a eller e j alls a n v ä n d a stun- der resa sig a n k l a g a n d e m o t oss, o c h vi k o m m a d å att g r i p a s af b e g ä r att få d e m å t e r f ö r att nyttja dem.
D e t blir en omöjlighet, m e n h v a d v i k u n n a g ö r a är a t t b e g a g n a o s s a f d e n t i d, s o m d a g f ö r d a g blir o s s g i f v e n, o c h m e d e l till att u t f y l l a d e n s a k n a v i e j.
Det finns så m y c k e t s k ö n t o c h h ä r l i g t i lif v e t att se o c h n j u t a af, d e t finns så m y c k e t a f in- t r e s s e att l ä r a k ä n n a, d e t finns så m y c k e t a r b e t e att u t f ö r a.
M å v i b l o t t ö p p n a ö g o n e n f ö r allt d e t t a, o c h v i s k o l a a l d r i g b e h ö f v a k l a g a ö f v e r, att v i e j h a f v a n å g o t att g ö r a, att v i ej k u n n a g å framåt i vår u t v e c k l i n g eller a t t v i ä r o ö f v e r f l ö d i g a o c h till i n g e n nytta, o c h v i skola då aldrig heller förspilla vår tid, t y hvarje ö g o n b l i c k b j u d e r oss n å g o t, blott v i v e t a att taga vara därpå.
» SKEPP, SOM MÖTAS MINIATURE I NATTEN. » AF — K —.
V I C E A U D I T Ö R T H O R S T E N L I N D satt v i d sitt skrifbord m e d e n stor lunta handlingar o c h p a p p e r framför sig o c h skulle a r b e t a — b o r d e a r b e t a å t m i n s t o n e a f alla krafter.
H e r r anditören var förste biträde p å ett af h u f v u d s t a d e n s m e r a k ä n d a a d v o k a t - k o n t o r o c h s k u l l e till i m o r g o n f ö r m i d d a g h a f v a f ä r d i g e n » s k a r p » skrift i d e t d ä r v a t t e n - rättsmålet, s o m han hade kringspridt på bordet.
Häradsrätten h a d e då b e s t ä m d t d ö m t alldeles uppåt väggarna.
D e t fanns j u ej rim o c h räson i domen.
Men lyckligtvis brukade man få r ä t t v i s a i h o f r ä t t e n.
H a n b l ä d d r a d e i p r o t o k o l l e n o c h s a t t e krå- kor här och där i kanten för de m e s t anmärk- ningsvärda passagerna.
S å t o g h a n sitt g a m l a h e d e r v ä r d a p e n n - skaft m e d det stora h u n d h u f v u d e t på, det v a r d e t antika pennskaftet, s o m följt m e d h o n o m från skoltiden, varit m e d i U p s a l a o c h till o c h m e d k o m m i t h e l s k i n n a d t därifrån — o c h n u skulle det författas!
D e t fanns ej alls a n l e d n i n g att l ä g g a fingrarne e m e l l a n b e - träffande häradsrätten.
.
.
D e t hade han då alldeles klart för sig.
Till K o n g l.
Maj:ts o c h Rikets Svea Hof-Rätt.
Så långt k o m han.
L a d e därefter ifrån sig pennskaftet o c h tände en cigarr — rökte 3 IDUN — g j o r d e h a n n ä s t a n alltid, n ä r h a n a r b e t a d e — o c h började fundera öfver, huru m a n l ä m p - ligast skulle behandla m å l e t.
.
.
D e t är e m e l l e r t i d f a r l i g t i b l a n d att t ä n d a en cigarr o c h börja fundera, i synnerhet o m m a n är u n g o c h v a r i t p å b a l k v ä l l e n f ö r u t.
Tankarna vilja n ä m l i g e n ej vara hyggliga o c h hålla sig p å d e n rätta stråten.
Bäst det var, såg han också framför sig två klara ö g o n, d e där ö g o n e n, s o m formligen förföljt h o n o m hela tiden, sedan han i går kväll efter b a l e n h o s r e v i s o r E k e s k o g p å N y - brogatan vid uppbrottet och afskedstagandet n å g r a ö g o n b l i c k h å l l i t e n l i t e n fin h a n d s l u t e n i sin o c h skådat in i d e farliga ö g o n e n ä n n u e n sista g å n g.
K a n n å g o n f ö r k l a r a, h u r m a n så d ä r m e d ens kan blifva betagen i en liten tös?
Men f r ö k e n B r i t a B.
h a d e e j b l o t t ett v a c k e r t an- s i k t e u t a n v a r p å s a m m a g å n g så b e h a g l i g o c h treflig — rent af förtrollande.
Gladt humör hade hon också.
Ja, m a n b e h ö f d e för r e s t e n e n d a s t k a s t a e n e n d a b l i c k in i h e n - n e s ö g o n f ö r att h a h e l a h e n n e s k a r a k t ä r klar för sig, d e där m ö r k b l å ö g o n e n, s o m v o r o i s t å n d att g ö r a e n karl t o k i g t v ä r t p å s t u n d e n.
O c h hur hon dansade!
Herr advokaten b l å s t e n t e t t r ö k m o l n o c h l o g så l y c k s a l i g t f ö r s i g själf, n ä r h a n t ä n k t e p å h a m b o p o l s k a n (d a m e r n a s fria v a l).
L i t e n B r i t a h a d e k o m - m i t så d i r e k t f r a m till h o n o m o c h b e d t få a n t e c k n a sig för d e n dansen.
O c h det hade h o n fått!
O c h så h a d e d e d a n s a t u t p å d e t glatta, n y b o n a d e golfvet, d e b ä g g e unga, m e d h ä n d e r n a o m h v a r a n d r a s lif o c h blick i b l i c k.
.
.
H v a d den h a mb o n var förtjusande!
Särskildt välsignade h a n musiken, s o m var f r i k o s t i g n o g o c h h ö l l u t så l ä n g e, att h a n fick e n l i t e n treflig t é t e - å - t é t e p å k ö p e t i skymundan vid blomfönstret.
O c h så u t i h v i r f v e l n i g e n I E n l i t e n knuff här o c h där i trängseln, m e n h v a d gjorde det till s a k e n?
D e t endast förhöjde nöjet, t y då fick h a n s e t v å r a d e r d e h v i t a s t e t ä n d e r, n ä r h a n s flicka l o g.
.
.
A l l t t r e f l i g t h ä r i v ä r l d e n tar d o c k s l u t.
Så o c k denna bal.
S n a r t v a r t i d att b r y t a upp.
E n b l i c k, e n h a n d t r y c k n i n g — så far- väl m e d d e n soliga, glada, ljusa s t ä m n i n g e n.
.
.
1899. från gårdagens bal.
M a n träffar samman, sprakar o c h dansar.
Man märker ömsesidig s y m p a t i, k a n s k e till o c h m e d i s å h ö g g r a d, a t t m a n t r o r s i g k ä n n a m e d s i g själf, a t t n u, nu står m a n i n f ö r ett a f g ö r a n d e ö g o n b l i c k i s i t t lif.
M e n så.
.
.
Ja, mötas i natten?
— och här.
.
.
därefter hnr går det m e d skepp, s o m Ett ögonblickligt närmande s k i l j a s d e å n y o åt.
Så o c k S a m v a r o n är s å k o r t.
D e t o m u t l i g a, t o r - ra, p r o s a i s k a h v a r d a g s l i f v e t t r ä d e r e m e l l a n.
M a n s k i l j e s åt af o m s t ä n d i g h e t e r n a, träffas kanske ej p å länge.
.
.
O c h så blekna m i n n e n a m e r o c h m e r.
.
.
— t y v ä r r.
.
.
M a n h a d e så v ä l b e h ö f t s i n lilla s y m p a t i s k a, s k ä r a b a l b e k a n t s k a p att b å d e i verkligheten o c h i fantasien sysselsätta sig m e d u n d e r sitt arbete o c h sin sträfvan.
E n u n g m a n får s å l ä t t s t o f t p å v i n g e n, o c h e n s å d a n d ä r l i t e n r e n o c h o s k y l d i g tär- n a är i s å h ö g g r a d ä g n a d a t t f ö r h i n d r a, a t t s t o f t e t l ä g g e r s i g a l l t f ö r t j o c k t.
.
.
H o n är i s t å n d att fläkta b o r t d e m ö r k a s k u g g o r n a o c h k o m m a e n a t t t r o, a t t d e t v e r k l i g e n finns e n idealvärld.
.
.
A u d i t ö r e n föreföll sig själf m e r a pessimis- tisk än vanligt i sin t a n k e g å n g i kväll.
H a n • satt o c h stirrade rakt framför sig — cigarren låg s l o c k n a d i a s k k o p p e n för länge sedan.
.
.
P l ö t s l i g t r y c k t e h a n till, o c h h a n s b l i c k b l e f varm.
» S k e p p, s o m m ö t t h v a r a n d r a e n g å n g, kun- na d o c k å n y o träffas.
.
h v i s k a d e h a n Hör s i g själf m e d å t e r v a k n a d t h o p p.
Därefter kysste han en halfvissen rosen- k n o p p, s o m h a n fått af e n v i s s liten t ö s i sista t u r e n a f k o t i l j o n g e n, o c h läste n o g a n e d s å v ä l b l o m m a n s o m d a n s p r o g r a m m e t i skrif- bordslådan igen.
.
.
En att stund kalfatra senare v a r h a n i full f ä r d med d e n stackars häradsrätten.
.
.
VÅRA ILLUSTRATIONER.
S e d a n blott m i n n e t k v a r af det hela.
.
.
H a n ö p p n a d e sin skrifbordslåda fram ett d a n s p r o g r a m.
1.
Polka.
.
.
Fröken och tog B.
H a m b o (damernas) Brita B.
H o n h a d e s k r i f v i t s i t t n a m n så t y d l i g t o c h r e d i g t, a l l d e l e s i stil m e d h e l a u p p t r ä d a n d e t för ö f r i g t.
.
.
Herr juristens tankar ilade vidare.
O m två år s k u l l e h a n m e d all s ä k e r h e t k u n n a d r i f v a u p p s i n a i n k o m s t e r s å m y c k e t, att h a n k u n d e t ä n k a p å a t t.
.
.
B a h!
o m t v å år.
.
.
O m t v å år k a n s k e l i t e n B r i t a r e d a n h a r g u l d s m i d d b o j a p å fingret o c h l o f v a t h j ä r t a o c h h a n d åt en annan.
.
.
H o n b o d d e j u e j.
e n s i S t o c k h o l m, så att h a n f ö r l o r a d e h e n n e g e n a s t u r s i k t e.
.
.
Ja, d e t är t u n g t att l e f v a i b l a n d.
.
.
» Skepp, s o m mötas i natten. » H a n v i s s t e e j själf, h u r h a n m e d e n s k o m att tänka p å titeln p å d e n där engelska ro- m a n e n, s o m v a r så m y c k e t p å m o d e t f ö r n å - gon tid sedan.
S k e p p, s o m m ö t a s i n a t t e n.
.
.
Ja, så b l e f det n o g m e d h o n o m o c h hans fagra d r ö m b i l d A.
Dahlgren foto.
ULTUNA LANDTBRUKSINSTITUT.
T T L T U N A L A N D T B R U K S I N S T I T U T firade för några V: dagar sedan m e d en anslående fest minnet af sin femtioåriga tillvaro.
Gästerna, s o m u p p g i n g o till omkring 200, bland hvilka märktes excellensen Boström, statsrådet v o n Krusenstjerna, finska landtbruksstyrelsens öf- verdirektör Grotenfelt m.
fl., hälsades vid ankom- sten m e d musik af landtbrukselevernas musikkår, hvarefter landshöfding Bråkenhielm från hufvud- byggnadens trappa v ä l k o m n a d e festdeltagarne i ett kort tal.
K l.
2 gafs middag i det vackert dekorerade red- skapshuset o c h kl. half 7 afhölls d e n af elevkåren gifna festen.
A f de särskildt för Iduns räkning på platsen tagna fotografierna, s o m v i i detta n u m m e r m e d - dela, framställer den ena gästerna, då de nedanför institutets trappa åhöra landshöfding B r å k e n h i e l m s hälsningstal; den andra illustrationen är en exteriör af själfva institutet.
önska ett verkligt delikat kaffe, som dessutom ställer sig både drygt och billigt, &amp; C: O S Ångrostade Kaffe.
köpen G R Ä F S T R Ö M H U S M Ö D R A R, " ' M Regeringsgatan 31.
— Storkyrkobrinken 8.
Götgatan 9.
IDUN 1 8 9 9.
4 — A K T A S T O C K H O L M S K S O M M A R B I L D är l ö t - m a r k n a d e n, s o m h v a r j e m i d s o m m a r äger r u m på p l a n e n v i d E i d d a r h o l m s k a n a l e n o c h af h v i l k e t lifliga sceneri vi i v å r t d a g s n u m m e r m e d d e l a e n illustration.
D e t ä r ett " virrvarr af s l å n d o c h v a i o r o c h e n trängsel o c h ett sorl af k ö p a r e o c h säljare, h v i l k e t allt, n ä r d e t b e l y s e s af s t r å l a n d e sol, fål- en a n s t r y k n i n g af s y d l ä n d s k t folk- o c h m a r k n a d s l i f.
J i T T O N S U L C A R L D A V I D P H I L I P S O N afled i f ö r r a v e c k a n h ä r s t ä d e s i e n å l d e r af 7 2 år.
K o n s u l P h i l i p s o n, s o m u n d e r sin krafts d a g a r intog e n f r a m s k j u t e n ställning i n o m h u f v u d s t a d e n s finansvärld, var u n d e r e n f ö l j d af år s t y r e l s e l e d a m o t i Intecknings-Garanti-Aktiebolaget härstädes.
Gift 1 8 5 2 m e d A m a l i a Jacobson, s o m öfverlefver h o n o m, e f t e r l ä m n a r h a n t r e söner, af h v i l k a e n ä r svensk-norsk generalkonsul i A m s t e r d a m, samt två döttrar, d e n e n a gift m e d i n g e n i ö r E r n s t H i r s c h h ä r s t ä d e s, d e n a n d r a m e d a g r o n o m e n H a r d e r Santes- son å Sörby i Södermanland.
K o n s u l P h i l i p s o n v a r e n särdeles v ä n s ä l l o c h a k t a d m a n, h v a r s b o r t g å n g d j u p t b e k l a g a s af d e m å n g a, f ö r h v i l k a h a n varit ett s t ö d.
P R A N K R I K E H A R Ä N D T L I G E N efter m å n g a svå- * - righeter erhållit e n n y m i n i s t ä r i d e n störtades ställe.
G r u n d a r e n af d e t n y a k a b i n e t t e t är M.
W a l d e c k - R o u s s e a u, h v i l k e n själf öfvertagit inrikes- portföljen.
D e t t o r d e k u n n a sägas o m h o n o m, a t t F r a n k r i k e n u m e r a icke äger n å g o n s t a t s m a n, s o m i h ö g r e g r a d ä n h a n förstår att p å e n g å n g k l o k t o c h e n e r g i s k t, öfverlagdt o c h o f ö r s k r ä c k t g å sin väg fram m o t frisinnade och konstitutionellt upp- h i n n e l i g a m å l.
S e d a n 1 8 8 9 h a r h a n icke tillhört deputeradekammaren, m e n har däremot sedan 1 8 9 4 s u t t i t i s e n a t e n s å s o m e n b l a n d d e m o d e r a t e repu- b l i k a n e r n a s ledare.
A - Dahlgren foto.
ULTUNA LANDTBRUKSINSTITUTS 50-ÅRSFEST: T j i R Å N J Ö N K Ö P I N G S L Ä N S vackra landtbruks- och industrimöte, s o m nyss afslutats, b j u d a vi i detta n u m m e r fyra bilder.
U t s t ä l l n i n g e n h a r varit f ö r l a g d till d e t o m r å d e, där f o r d o m J ö n k ö p i n g s f ä s t n i n g s v a l l a r v o r o b e l ä g n a, m e n s o m n u är e n l u m m i g p l a n t e r i n g.
A f d e fyra illustrationerna återger e n industri- utställningen i gymnastiksalen, å en annan synes d e n stora k r e a t u r s u p p v i s n i n g e n; e n af v y e r n a fram- ställer af d e l n i n g e n f ö r å k e r b r u k s r e d s k a p o c h e n slut- l i g e n h u f v u d i n g å n g e n till själfva u t s t ä l l n i n g s o m r å d e t.
* T7ÄSTGÖTA N A T I O N S I U P S A L A sångkör har i ' d a g a r n a företagit e n k o n s e r t t u r n é g e n o m väst- g ö t a b y g d e r n a i ä n d a m å l att i n s a m l a p e n n i n g m e d e l LANDSH.
BRÅKENHIELMS HÄLSNINGSTAL.
till r e s t a u r e r i n g af Västgöta öfver 2 0 0 år g a m l a na- tionshus.
D e n bild af s å n g a r n e, vi i vårt d a g s n u m m e r m e d - dela, är t a g e n å K i n n e k u l l e u n d e r k ö r e n s b e s ö k därstädes för några dagar sedan.
D e n m e l l e r s t a af d e t r e i f ö r g r u n d e n s i t t a n d e s t u d e n t e r n a är k ö r e n s anförare, fil.
k a n d.
R u b e n Liljefors, äfven k ä n d såsom lofvande kompositör.
M i d t b a k o m L: s stol står e n af v å r f ö r s t a l y r i s k a scens tenorer, operasångaren M a x Strandberg.
D e n lilla s å n g a r s k a r a n h a r öfverallt, där d e n låtit h ö r a sig, rönt d e t v a r m a s t e e r k ä n n a n d e från såväl p u b l i k s o m kritik, h v a d a n I d u n m e d n ö j e reprodu- cerar d e n b i l d af k ö r e n, s o m s ä n d t s till r e d a k t i o n e n.
» HUFVUDENTREN EN TILT UTSTÄLLNINGEN I JÖNKÖPING.
IDYLL.
FÖR IDUN AF STEN JUNG.
D ET V A R EN s ö n d a g s f ö r m i d d a g, strax före midsommar, Strålande Och sol, hvad vädret väl, för att gick ut ned i ven af bort mitt INDUSTRIHALLEN (GYMNASTIKSALEN).
sorg mest kom.
på i moll Hon satt med sina styrde kurs rakt Far själf rodde.
gång i mot den Omgif- vatten, dystra stämda det af olyck- sinnes- en fyra man att se, liten kunde hvarifrån i en en skrattade.
båt, som plats.
Mor styrde, lilla mina mun- barnunge, år, s o m föräldrar min örhinnor mot friskaste, skratt, för var tre, Jag Sedan k o m m o skar var mig en humör.
o c h allt min skarpt Det flicka Nå- promenad vrede.
klingande reste lynne.
o c h satte m i g kontrast!
mina liten samma nöd bris.
vackra filosofera.
och Det det o c h glittrande våldsam som väder.
frisk lång sjön och förvandlade till Jag skrattet I JÖNKÖPING: på tankar.
höra.
OCH INDUSTRIMÖTET att grönt ljud, traste, " gräset och träffades dystra LANDTBRUKS- höga jag elakt en dåliga till sol ett på ned Hvilken skärande Då H o l m foto.
Haga, Trots ganska arbeta stämning H. vid ut till härligaste och en glittrade!
mig myggorna af jag det himmel begaf det tänkte ligt.
sjön var jag med blå tösens men skärp.
höll på Flic-
— 5 — IDUN 1899. kan låg nämligen framstnpa öfver båtrelingen, h ö l l s i n a b a r a a r m a r ä n d a till a x l a r n a n e r e i vattnet o c h h a d e ofantligt roligt.
I fören stod matkorgen o c h bredvid den det oundvikliga dragspelet.
Jag smög m i g bakom några bu- skar, f ö r att d e e j s k u l l e s e m i g.
S å l a n d a d e d e, o c h f a r l y f t e, i l a n d d e n lilla flickan.
M o r räckte m a t k o r g e n o c h dragspelet åt h o n o m o c h k o m s å själf i l a n d.
S e d a n skulle m a n välja e n plats, där m a n k u n d e ä t a f r u k o s t eller m i d d a g — j a g v e t i n t e h v i l k e t — m e n d e t a f g j o r d e d e n lilla t ö s e n.
» H ä r vill V i van vara, » förklarade h o n o c h slog sig n e d, där gräset v a r högst.
M o r o c h far v o r o naturligtvis s o m slafvar i hennes händer.
Så började m o r bulla u p p, h v a d h o n h a d e i d e n stora korgen, o c h V i v a n h j ä l p t e till.
M e n d e t h a d e h o n e j l ä n g e tåla- m o d m e d, utan så reste h o n s i g f ö r att hitta p å något annat.
D å v a r far g e n a s t f ä r d i g.
H a n sprang u p p o c h kilade b a k o m ett träd.
V i v a n efter f ö r att få t a g i h o n o m.
Nu var h o n alldeles b r e d v i d trädet, o c h h o n skrattade i f ö r v ä g åt, a t t h o n r e d a n h a d e h o n o m.
M e n m e d ett språng v a r h a n långt därifrån o c h V i v a n efter.
- ta ' S e d a n k o m m e n d e r a d e h o n: » N u skall p a p p a Vivan. » O c h p a p p a s p r a n g m e d s m å s t e g efter V i - v a n, s o m s p r a n g så f o r t h o n k u n d e m e d s i n a små, korta b e n.
S å g ö m d e far sig plötsligt b a k o m ett träd.
Vivan hörde ingen bakom sig, såg s i g o m k r i n g.
Hvar kunde han vara?
H o n gick framåt m e d tysta, försiktiga steg n a l ö f, s o m l ä t o s o l s k e n e t i h v i t a fläckar d a n - sa h i t o c h d i t p å h e n n e s lilla, s ö t a a n s i k t e.
P å e n a s i d a n a f h e n n e s a t t far, i b l å r a n d i g skjorta o c h m e d d e af arbete grofva händer- na hopknäppta o m dragspelet.
P å a n d r a si- dan m o r m e d ansiktet stödt i händerna, detta a n s i k t e, d ä r l y c k a n a f a t t v a r a m o r n u ut- plånade rynkor s o m b e k y m r e n gräft.
Både far o c h m o r h a d e s i n a ö g o n f a s t a d e p å d e n lilla, o c h n ä r n u V i v a n l o g i s ö m n e n, d å v a r v e c k a n s slit o c h s l ä p, m i s s r ä k n i n g a r o c h sor- ger g l ö m d a, o c h b å d a g i n g o helt u p p i ögon- blickets glädje, föräldrakärlekens lycka.
r WALDECK-ROUSSEA.TJ.
C.
D.
PHILIPSON.
Jag betraktade d e m länge, just s o m d e sutto där m e d V i v a n emellan sig, för att inprägla d e n n a s y n i m i t t m i n n e.
S e d a n reste j a g m i g och s m ö g m i g bort för att ej få höra något ord, s o m k u n d e störa idyllen.
S ä k e r t är, a t t mitt dåliga l y n n e alldeles försvunnit o c h läm- nat plats åt e n blid o c h v ä n l i g s t ä m n i n g af v ä l v i l j a m o t alla m ä n n i s k o r.
E n stämning, s o m k o m m i g a t t s e allt i l j u s a f ä r g e r, a t t tycka, att människorna, j a g mötte, sågo lyck- l i g a o c h g l a d a u t, a t t k ä n n a d e n lifligaste m e d - k ä n s l a f ö r alla o l y c k l i g a o c h l i d a n d e.
OKANDINAVIENS ERKÄNDT FÖRNÄMSTA MO- O D E B L A D Ä R I D U N S M O D E T I D N I N G, som för h e l t år k o s t a r e n d a s t 5 kr.
för planschupplagan, 3 kr.
för den vanliga upplagan.
det nya kvartalet!
o c h v å g a d e knappast andas.
Så i ett n n sprang h a n fram, t o g h e n n e i sina armar o c h hissa- d e h e n n e h ö g t u p p i luften, så att h o n gall- skrek både af förskräckelse o c h förtjusning.
Och m o r såg på o c h log.
M e n n u var Vivan trött, o c h m a n s a t t e s i g n e d a t t ä t a.
H v a d d e t s m a k a d e g o d t där ute i d e t grö- na.
D e t v a r b a r a sill o c h p o t a t i s, f a t t i g m a n s - kost.
M e n V i v a n hade sprungit, V i v a n v a r hungrig, o c h mors förråd g i n g o raskt åt.
N ä r d e ätit, f ö r e s l o g m o r, a t t V i v a n s k u l l e s o f v a.
M e n - det v ä c k t e lifligt o p p o s i t i o n.
V i v a n s o f v a!
N e j, visst inte, h o n v a r inte s ö m n i g, n e j d å!
H o n skulle p l o c k a b l o m m o r, h o n skulle p l o c k a s t e n a r v i d s j ö n o c h i n t e alls s o f v a.
O c h m o r gaf genast m e d sig.
S e d a n b ö r j a d e far s p e l a d r a g s p e l, s å a t t d e t v a r o m ö j l i g t a t t s i t t a stilla.
D e t v a r alla m ö j - liga melodier, h a n spelade, m e n sprittande lif v a r d e t i d e m alla.
M o r o c h Vivan måste dansa, o c h dansa gjorde d e också.
Men det var svårt att hålla balansen p å d e n o j ä m n a m a r k e n, o c h V i v a n s n a f v a d e o c h föll o c h d r o g m o r m e d s i g i fallet.
O c h d ä r l å g o d e i sol- skenet i d e t h ö g a gräset, o c h V i v a n skrek, o c h m o r skrattade.
F a r slutade spela o c h bara skrattade m e d.
När de väl k o m m i t p å b e n e n igen, v a r V i v a n trött o c h v a r m, så att m o r lade h e n n e p å s i n m j u k a, g r å a sjal m e d fars v a r m a r o c k öfver sig.
O c h där s o m n a d e h o n, under grö- O.
!&gt;.
Ä n d e r foto.
DELTAGARNE I VÄSTGÖTA NATIONS SÅNGARFÄRD.
Prenumerera på prof från
IDUN ' 1899.
— 6 — h a d e också hört, de visste också, m e n det var mest sommarsagor de h a d e att förtälja, korta s o m fågelsångens tid i norden, ljusa o c h leende som midsom- marnätter, doftande som jasminerna och ljufva som linnean, men o p å l i t l i g a s o m all f ä g r i n g, all l y c k a.
Ett o c h annat äpple föll t u n g t o c h m o g e t till m a r k e n; d e t l y s t e grannt rödt m o t det fuktiga, ännu gröna g r ä s e t, s t r a x d ä r p å föll e t t p l o m m o n, stort, g u l t och läckert äggformigt, d e t s k u l l e e j få l i g g a där länge, förrän ar- H.
H o l m foto.
rendatorns folk kom FRÅN JÖNKÖPINGSUTSTÄLLNINGEN '.
LANDTBRUKSREDSKAP.
och plockade upp det med d e n ö f r i g a fall- f r u k t e n, m e n ä n n u fick d e t v a r a o s t ö r d t o c h e n l i t e n s k i m r a n d e in- MOT MÅLET.
SKISS F Ö R IDUN sekt klef fundersamt u p p p å det v ä l d i g a glatta AF ELISABETH KUYLENSTIERNA.
berget.
Månne det var purt guld, tänkte den.
D Ä R U T E i den gamla parken fanns ingen m ä n n i s k a, icke heller u p p e i slottet, t y det var slut m e d söndagslustresorna, då de h ö g a g e m a k e n g e n o m v a n d r a d e s af n y f i k n a ska- ror.
N u frngo s k u g g o r n a f r e d, i n g a n y c k l a r skulle p å länge rassla i de jättestora låsen, i n g a e k d ö r r a r d o f t slås i g e n l i k t b o m m a r o m s v u n n e n t i d, d e t v a r t y s t ö f v e r a l l t, så t y s t, som det kan vara, där generationers m i n n e n hålla v a k t.
S e p t e m b e r s o l e n föll m e d e t t k n i p p e af d a n - s a n d e strålar p å v a p e n s k ö l d e n öfver porten, lekte med lejonhufvudena utaf sten, som p r y d d e mellanvåningens fönster, o c h drog vi- dare s o m en skara ostyriga barn, hvilka icke h ä r f u n n o n å g o t att l e k a m e d.
O m d e b l o t t k u n n a t k o m m a i n till alla p o r - t r ä t t e r n a i g a l l e r i e t, d å h a d e d e haft s y s s e l - s ä t t n i n g e n t i m m e m i n s t att f ö r g y l l a u n i f o r - m e r n a, låta ä d e l s t e n a r n e p å a n f m a r n a s c o l l i e r e r g l ä n s a, få d y s t r a d r a g a t t l j u s n a, m e n d i t i n k o m m o de icke.
R u s t m ä s t a r e n h a d e försik- tigt dragit de bleknade purpursammetsförhän- g e n a för fönstren.
L i k a litet l y c k a d e s d e t d e ä f v e n t y r s l y s t n a s o l s t r å l a r n a att t r ä n g a i n i v a - pensalen o c h kasta glittrande reflexer p å de r o s t i g a k l i n g o r n a, d e t u n g a s v ä r d e n eller d e spetsiga dolkarne.
D e s m ö g o helt förstulet in m e l l a n d e g u l d f r a n s a d e s i d e n g a r d i n e r n a i » gref- v i n n a n s s ä n g k a m m a r e », m e n f u n n o s i g illa till pass bland de tunga möblerna, gobelinernas bibliska m o t i v o c h de dunkla, d a m m h ö l j d a speglarna.
Nej, u t e i d e n friska p a r k e n t r i f d e s d e bättre, där h a d e de d e s s u t o m sällskap m e d d e f a l l a n d e b l a d e n från l i n d a r, e k a r, b o k a r o c h a l m a r.
I h a l f c i r k e l f o r m l ö p t e e n allé k r i n g slottets fasad o c h i n r a m a d e e n gräsplan m e d åldriga fruktträd.
Tusentals knotiga, skrofliga grenar h ö j d e s likt sträckta armar m o t d e n blåa h i m m e l e n, d e t v a r l i k s o m b å d o d e d e n att få behålla sin s o m m a r f ä g r i n g ä n n u en liten t i d; de v o r o r ä d d a för frosten, för h ö s t s t o r m a r n e och vintersnön, de gamla träden, m e n räddast af allt v o r o d e f ö r f ö r i n t e l s e n.
L å g i c k e där- u p p e i östra pallissaden e n af deras äldsta s t a m b r ö d e r r e d a n f a l l e n, k n ä c k t af e n r a s a n d e stormil?
Så kunde det också gå d e m, o c h de v i l l e så g ä r n a l e f v a.
Ä n n u hade de m y c k e t att b e r ä t t a h v a r a n d r a, d e h v i s k a d e o c h h v i s - k a d e h u n d r a å r i g a s ä g n e r, o c h d e f a l l a n d e bla- d e n a c k o m p a g n e r a d e d e m m e d sitt p r a s s e l, d e Bland nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af Längst bort i dunklet under hängaskarna s t o d e n b l ä n d a n d e h v i t F l o r a af m a r m o r.
H o n h a d e i n g a b l o m m o r k v a r v i d sina fötter; d e h a d e v i s s n a t eller f ö r t o r k a t, o c h d e t v a c k r a ansiktet såg ut m o t tomheten m e d ö g o n utan lif, t r ö t t a, d ö d a ö g o n, s o m p a s s a d e i n i still- heten.
I d r a p e r i e t k r i n g h e n n e s fina h ö f t e r h a d e hösten lagt sin tribut af dithvirflade r ö d a o c h g u l a löf, o c h n u h a d e s o l s t r å l a r n e h u n n i t f r a m o c h g j o r d e F l o r a s u n d e r l i g a g ö r d e l till den yppersta guldinväfda purpurbrokad.
L ä n g r e b o r t från s l o t t e t v a r p a r k e n m e r a förvildad, där krattades aldrig g å n g a r n e, spin- d e l n f i c k o s t ö r d t s p ä n n a s i n v ä f s o m e n fin grå slöja, förrädisk för flugor o c h m y g g o r, mellan de lutande, ihåliga träden, p å hvilkas böjda ryggar y n g r e telningar klättrade upp och lekte rida ranka, m e d a n m o s s a n b ä d d a d e v a r m t åt d e g a m l a s f ö t t e r o c h k l ä d d e skref- v o r n a i barken m e d sin m j u k a s a m m e t.
Alla sommarens b l o m m o r hade förvissnat, nej, icke alla; några jätteblåklockor r i n g d e in n a t u r e n s s a b b a t s r o, d e r i n g d e så s a k t a, så sakta, t y hit in d r o g o i n g a v å l d s a m m a v i n d - kast.
E n smal, brant o c h slingrande gångstig f ö r d e n e d till s t r a n d e n, r ö t t e r n a h a d e b i l d a t trappsteg, hvilka foten kunde taga stöd emot, när den halkade på de g l i d a n d e barrnålar- n e, h v i l k a f u r o r n a ska- k a d e ur sin g r ö n a dräkt.
Det var en långsluttan- de strandbrädd, långt, långt ute skönjdes ännu den stenlagda bottnen m e d sin v ä r l d af a l g e r, snäckor och kvicka, h o p p a n d e s m å fiskar.
D e t v a r f ö r ö f r i g t bara en v i k af en stor sjö, • s o m b r e d d e sin blanka y t a till e n s p e g e l f ö r det förfallna feodalfä- s t e t att s k å d a s i n a tin- nar o c h torn uti.
M i d t öfver på andra landet var endast skog och, som en lifvets glim- tande fyrbåk midt i n a t u r ö d s l i g h e t e n e n li- Bloniberg foto.
ten rö d bondstuga m e d HULTMANS t ä p p a o m k r i n g.
— Ä r efter år, år efter år h a d e böljorna, s o m k o m m o l å n g t därutifrån o c h trötta, v m d d r i f n a, r o s ö k a n d e s m ö g o sig in i d e n l u g n a viken, glidit likt s m e k a n d e h ä n d e r öfver de m å n - ga s m å stenarne p å stranden, hvilka b i l d a d e ett mosaikgolf i rödt, grönt, brunt o c h grått, här och h v a r äfven svart.
D e t fanns en b ä n k — f ö r f a l l e n ä f v e n d e n s o m allt d e t ö f r i g a — under tvänne, nu gulnade björkar; den var f u l l r i s t a d m e d n a m n o c h årtal, m e d d u m m a kvickheter o c h härjande kors o c h streck; den v a r så att s ä g a e n m o d e r n v i k i n g a b a l k, d ä r m a n k u n d e läsa o m m ä n n i s k o t a n k e n s härfär- der.
N u var äfven här tomt, en liten ekorre s a t t h ö g t u p p e i ett t r ä d o c h t i t t a d e s i g o m - kring m e d blänkande ögon, den yfviga svan- s e n h a d e h a n o c k s å t a g i t till s t ö d f ö r att s i t t a säkrare, m e d a n h a n v ä l b e h a g l i g t tassade sina o l l o n o c h n j ö t a f att e j b e h ö f v a r ä d d h a s a sig u n d a n f ö r s t o r s t a d s m ä n n i s k o r n a, de där som k o m m o m e d matkorgar och underliga små v a g n a r m e d m i n d r e s t o r s t a d s m ä n n i s k o r i, o c h s v a r t a s k o r s t e n a r, s o m l u k t a d e illa, m e n s o m de kokade något godt på.
E n b e k a n t till ekorren, kråkan, s o m h a d e r e d a p å allting, kallade tillställningarna » f o t o g e n k ö k » o c h det där goda » kaffe », m e n nu var han ensam herre på täppan.
N u skulle han må, innan han flyttade in i vinterkvarter i d e n stora eken, där h a n r e d a n p l o c k a t en hel förråds- k a m m a r e full.
Men tyst, där k o m n å g o n!
Ekorren släppte ollonet i förskräckelsen o c h kilade k v i c k t un- d a n m e l l a n s n å r e n; i n g e n var säker, det k u n d e vara en skytt, o c h det var m e d ekorren s o m med träden, h a n höll lifvet kärt.
Naturen har aldrig lifsleda.
Hon, som k o m, tycktes ha föga m e d det g a m l a slottet o c h d e n b o r t d ö e n d e s o m m a r g l ä d - jen att g ö r a.
D e t var, s o m hade m a n helt p l ö t s l i g t k ä n t d o f t e n af v i l d b l o m m o r, s å d a n den stark o c h kraftig m ö t e r en före b ä r g n i n g s - t i d e n, k a n s k e v a r d e t h e n n e s k l ä d e r, s o m ut- strömmade denna sommardoft.
H o n var liten o c h s p ä d m e d m ö r k t, o r e d i g t hår, h v i l k e t e n a minuten låg ända n e d i ögonen, den andra s t o d o m k r i n g h e n n e s fint t e c k n a d e h u f v u d s o m ett m o l n.
E n r ö d fez satt k ä c k t skjuten p å nacken.
H y n v a r o l i v g u l, m e n klar o c h frisk, n ä s a n e n l i t e n l u s t i g t i n g e s t, åt h v i l k e n i n g e n - ting stått m o d e l l, m u n n e n r ö d o c h v a r m m e d linjer m j u k a s o m h o s ett känsligt barn, ö g o n e n s t o r a, s k i f t a n d e, f ä r d i g a att a n f a l l a l i f v e t m e d tusen frågor.
Hon LOFMARKNADEN CÅCAO h a d e hvarken målarattiraljer VID MUNKBRON I eller STOCKHOLM.
c ä - " o.
i « a.
i ^ 3.
© c a.
^ i j vid 1 8 9 7 års Konst- och Industriutställning Stockholm.
an-
— IDUN 1899.
7 — t e c k n i n g s b o k m e d s i g, b a r a e n l å n g staf, m e n den kastade h o n g e n a s t ifrån s i g o c h b ö r j a d e l e t a s t e n a r; d e s k u l l e v a r a m y c k e t flata, t u n n a o c h lätta, s n a r t l å g d e t e n h e l l i t e n s t a p e l p å bänken, o c h d å satte h o n sig b r e d v i d d e m och hvilade.
B r u n a o c h v å r d s l ö s t lättjefulla l å g o h e n n e s händer i knäet, o c h ö g o n e n riktades m e d ett d r ö m m a n d e uttryck m o t böljornas lek; h o n h a d e v ä x t u p p här o c h visste b å d e h v a d sko- gen och sjön o c h d e n gamla parken sade.
Sedan h o n v a r e n liten, liten tulta h a d e h o n följt m e d fadern o c h » v i s a t » slottet, o c h r u s t - m ä s t a r e n s d o t t e r h a d e n ä s t a n b l i f v i t till e n sevärdhet, äfven h o n.
H o n v a r deras enda, och de hade gifvit henne g o d uppfostran af en präktig o c h samvetsgrann lärarinna i h e m - m e t; n u v a r barnet färdigt att draga u t i f e j d e n m o t n y a ö d e n, o c h d e t v a r h e n n e s sista dag i d e n lugna vrå, dit oron icke brydde sig o m a t t t r ä n g a, d ä r f ö r a t t d e n k n a p p t s k u l l e få r o t f ä s t e.
Hon skuggade m e d handen för ögonen för att s e b ä t t r e o c h k a s t a d e s å u t d e n f ö r s t a » s m ö r g å s e n » från sin stenstapel, så e n o c h ä n n u e n till, till d e s s h o n b l e f i f r i g, r e s t e s i g u p p o c h b ö r j a d e a r b e t a m e d v e r k l i g kraft.
H e n n e s lärarinna k o m n u långsamt g å e n d e p å d e n smala stigen; h o n skulle aldrig h a o b s e r v e r a t s i e n f e s t s a l, a l d r i g h ö r t till d e firade, m a n t y c k t e, a t t h o n n ä r m a s t l i k n a d e en l i t e n g r å s k u g g a från d e t g a m l a s l o t t e t, en a f d e s s a s m å e n s t a k a f a m i l j e k v i n n o r, h v i l k a a l d r i g h a f t n å g o t ö d e, a l d r i g fått e n s k r i f v e n rad i häfderna, m e n s o m kanske just därför lefva lifvet så m y c k e t intensivare i hjärtats och tankens värld.
HYLIN &amp; C FABRIKSAKTIEBOLAC = UTSTÄLLNINOSTVÅLAR: W S V E N S K P R I N S E S S A S F Ö D E L S E var d e n glada underrättelse, s o m i söndags, dagen efter midsommardagen, från Parkudden å Djurgården med telegrafens gnista spriddes öfver allt Sveriges land.
Kronprinsessan Lovisa af Danmark vistas f ö r närvarande här m e d anledning af den betydelsefulla tilldragelsen.
K o n u n g e n höll i söndags kl. 2 e. m.
å Rosen- dals slott såväl sammansatt svenskt o c h norskt som svenskt statsråd, hvarvid tillkännagafs, att den nyfödda prinsessan skall i d o p e t erhålla nam- nen Margareta Sophie Louise Ingeborg samt kallas Margareta.
Sedan danska kronprinsessan Lovisa föddes år 1851 har vår nation ej haft att glädja sig åt e n svensk prinsessas födelse förr än nu, den 25 juni 1899, då det, egendomligt nog, skulle bli just e n dotter till d e n danska kronprinsessan, s o m gaf lif- vet åt vår yngsta svenska prinsessa.
» Ja, tant.
T ä n k, f e m ringar fick j a g n y s s, riktigt stiliga, stora — — —.
» » D u är e t t b a r n, R u t h », af b r ö t H a n n a B e r g ö vänligt, » låt n u bli att leka längre, o c h h ö r p å h v a d j a g h a r a t t s ä g a d i g i stället.
Tänk på, att d u s k a l l r e s a till S t o c k h o l m i m o r g o n.
D e t är v i k t i g t, f ö r s t å r d u i n t e d e t?
» (Forts.) VIOL, r \ L Y M P I A T E A T E R N har n u stängt sina portar för V sommaren, sedan det danska balettsällskapet i tisdags gaf sin afskedsföreställning.
Det tredje o c h sista programmet, hvari d e fram- stående artisterna visade sig för stockholmspubliken, u p p t o g » zigenar-dansdivertissement » ur » Trubadu- ren » samt några dansnummer ur den äfven å vår opera gifna baletten » Blomsterfesten i Genzano. » HYACINTHE, HÉLIOTROPE, THEA-ROS-PARFYM prisbelönta vid I8QJ SYREN M.
FL.
M.
FL.
års utställning med Försäljes i butiker samt hos alla finare parfym GULDMEDALJ vära Sagda dag kl. 10,15 f. m.
n e d k o m nämligen, hertiginnan af Västergötland lyckligt m e d e n prin- sessa.
Klockan strax efter 10,30 f. m.
gafs i anled- ning däraf salut m e d 21 skott i två omgångar.
» H v a d g ö r d u R u t h, j a g t r o r d u står o c h kastar smörgås, » sade h o n skämtande.
fem KONGL.
HOFLEVERANTÖR.
= S ^ e g r e r i n g s g a t a n — " SZesterlanggatan IQ.
A.
T.
6469.
A.
T.
2497.
Det är n u nästan ett banalt talesätt att säga, att n u m r e n flngo ett ypperligt utförande, allden- stund sällskapet under sin härvaro afton efter afton mer än väl hunnit bevisa sitt oinskränkta herra- välde öfver d e n koreografiska tekniken.
V i vilja därför endast bringa sällskapets samtliga medlemmar ett hjärtligt tack för de fina konstnjut- ningar, de beredt stockholmarna, på samma gång det är ledsamt att erkänna, att vår publik ej om- fattat prestationerna m e d det intresse, d e förtjänat.
Men å andra sidan har tidpunkten för sällska- pets b e s ö k härstädes varit så olämplig s o m gärna kan tänkas; o m stockholmaren vid midsommartiden har att välja antingen ett uppfriskande landtlif i sin vackra skärgård eller ett, o m än så frestande, teaternöje i staden, är han ursäktad, o m han tar sin tillflykt till det förra.
Däremot taga vi för alldeles gifvet, att dessa balettföreställningar skulle ägt r u m för utsålda hus, o m de i stället kunnat bjudas o s s i slutet af au- gusti.
Då har publiken sommarhvilan b a k o m sig o c h senterar gärna allt godt, s o m bjudes i nöjesväg.
Ville därför den danska balettkåren ha Stock- h o l m i åtanke v i d ett annat tillfälle, m e n då så sent på sommaren s o m möjligt, skulle den helt visst få revanche för sitt n u lidna ekonomiska nederlag.
T \ J U R G Å R D STE A TERN öppnar i dag lördag sina U portar för säsongen m e d uppförandet af ett nytt svenskt folklustspel i tre akter, betitladt » När nämn- demansmoras I d a skulle gifta sig.&gt; Vi återkomma i ett följande n u m m e r till ett närmare o m n ä m n a n d e af stycket.
B e g ä r p r o f v e r på våra nyheter i svart, hvitt eller kulört från 55 ö r e till 15 kr.
pr meter.
Specialitet: bal- Nyaste sidentyger för sällskaps-, o c h p r o m e n a d t o a l e t t e r samt till blusar o c h foder.
De utvalda sidentygerna sändas till Sverige endast d i - rekt till privatpersoner tull- och fraktfritt är det bästa!
Schweizer k Co., Luzern (Schweiz).
Sidentygs-Export.
Till D i r e k t ö r C.
H.
L i e d b e c k s institut f ö r Drottning&amp;atan 6 8, Stockholm.
TANDLÄKARE G, G:son Hård af Segerstad, Alma Hård af Segerstad, B i r g e r J a r l s g a t a n 1 3, 1 tr. Rikstel.
20 48.
Allm.
tel. 86 46.
Tandläkare W i b o m, Östermalmstorg 1.
Mottagningstid 10-12, 6 - 7.
(S.T.A.60178) Tandläkare G.W.Widfond Drottnlngg.
74.
— Rikstel.
2754 OBS.!
Garanti för hållbarhet.
antagas fortfarande elever, damer och her- rar i skilda kurser.
Undervisning i anatomi, fysiologi och sjuk- domslära meddelas af läkare och medicine amanuenser.
Fullständig undervisning i elektriska och den nya lätt- och tystgående dubbelaxlade handvibratorns användning för sjuka.
Kapten W.
Amans symaskinskoppling till Direktör C.
H. Liedbecks vibrator säljes äfven vid G.
H. Liedbecks institut.
Riks- tel. 4165.
Allm.
Tel. 8087.
I Sjukgymnastik och Massage Kurs DoktorThoraWigardh Marstrand.
praktiserar från den 20 juni i Göteborg och Liktornslösningsmedel.
I i e k t y r!
Ett antal äldre årgångar realiseras till be- tydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, om- växlande och lärorik lektyr.
Mot insän- dande af nedannämnda belopp till Expedi- tionen af ldun, Stockholm, erhålles inom Sverige p o r t o f i r i t t: ldun 1893 (n:r 1 felas) 2: 25 ldun 1894 (komplett) 2: 25 ldun 1895 (julnumret oberäknadt) 2: 50 ldun 1896 (d:o d:o) 2: 50 ldun 1897 (d:o d:o) 3: — ldun 1898 (med juln.)
3: 50 Iduns julnummer 1894 0: 20 Iduns julnummer 1898 0: 55 Barngarderoben 1898 (12 n:r) 1: — Kamraten 1894 (n:r 19 felas) 1: 50 Kamraten 1895 (n:r 7 felas) 1: 50 Kamraten 1897 (n:r 18 felas) 2: — Kamraten 1898 2: — Turisten (19 n:r) — 1: — Vid rekvisitionen, som skall åtföljas af li- kvid, torde noga uppgifvas, hvilken af ofvan- nämnda årgångar som önskas.
Detta utmärkta medel, hvarigenom de svå- raste liktornar inom trenne dagar upplösas och borttagas, försäljes å 1 kr.
pr sats i Stockholm endast hos C. F. Dufva, Drott- ninggatan 4 1.
Till landsorten franko mot 1 kr.
20 öre i 10-öres frim.
af M. Malm- ström, Upsala.
Se utförlig annons jämte läkareintyg i ldun för den 20 maj.
R ä t t v i k.
Nybildadt privat hem i vacker och hälso- sam trakt öppnas den 1 juni af underteck- nad för allmänt klena personer, som äro i behof af sanatorievård.
— Referenser: D:r Olof Håkanson, Birger Jarlsgatan 19, Stock- holm, D:r Magn.
Mateli, Göteborg, samt extra provincialläkaren på platsen.
ELLEN MELLÄNDER (f. d. Sophiasyster).
Bankaktiebolaget Biblioteksgatan 11.
Exp.
af ldun.
börjar ny lärokurs den 1 nästk.
okt.
Pro- spekt gratis.
Professor G.
A.
Unman, Stockholm, i Sjukgymnastik och Massage från 15 Okt.
1899 till Maj 1900.
Upplysningar och prospekt erhållas genom D o k (Nord.
t o r A.
O.
B.
W 8120) ide, Stockholm.
Stockholm — Öfre Norrland, Drottninggatan 1: 75 0: 75 0: 50 0: 75 (C) Lagermans Kraft-Skur-Pulver förordas af läkare såsom ett i hygienis och sanitärt hänseende f r a m s t å e n d e re: gTÖringrsmedel.
Användes å Stockholr epidemisjukhus, å de flesta hotell och mei rier inom riket, i badinrättningar, skolc lasarett och andra allmänna ' ' inrättning samt på flere järnvägar och ångbåtar o i hvarje kök där renlighet uppskattas.
Inc verkstäder och fabriker har det blifvit mi ket omtyckt såsom varande särdeles förträ ligt till handtvättning.
Till salu hos a Diversehandlare i riket.
Ende tillverkai Kraft- T v å l - F a b r i k e n, Jönköping.
Asshmahonimg, gammalt, välkändt medel mot asthma.
burkar om Vs liter.
Pris för burk kr.
3,&lt; Sändes mot postförskott eller efterkraf.
I redes af Fru I.
W.
LUNDBLAD, Li Vattugatan 24.
Allm.
Tel. 7668, Rikstel.
2286.
(G.
79733 Stoc 6.
Hushållsräkning 5 %.
Kassafack till 15, 20, 25 kronor.
- O b s!
Pärmar till ldun d:o » Iduns romanbibliotek d:o »; hjälpreda d:o • Kamraten till hemmet.
flere sorter hos Q. ELFVING, Riddaregatan 11 A.
(patenterade).
Stor isoleringsförmåga, 50 % lättare än vanliga.
Vackra och hållbara från Tranås Snickerifabrik, Trai Begär katalog.
Rikstelefon n:r K
Husmödrar!
Spara är lösen för hvarje husmoder med en begränsad hus- hållspenning!
Huru göra EN verkligt stor bespa- ring?
Jo, använ- den i Edra hushåll PELLERLNS MARGARIN, GÖTEBORG, som är bäst, drygast och * Inteckningsbolaget.
Sv.
Panoptikon — Stockholms Intecknlngs-Garantl-Aktiebolag.
— Hufvudkontor: Malmtorgsgatan n:r 1, öppet 10 — 3.
Afdelningskontor: Biblioteksgatan n:r 13 öppet kl. ValO — 3.
DEPOSITIONSRÄNTA 5 proc.
UPP- och AFSKRIFNINGSRÄNTA 3 » SPARKASSERÄKNING (vid Afd.-kont.)
4V2 » På KAPITALRÄKNING å 6 mån.
uppsägning godtgöres Bankens HÖGSTA DEPOSITIONSRÄNTA och tillämpas vid inträffande ränteförändring den nya räntesatsen omedelbart utan före- gående uppsägning.
(S.
T.
A.
55187).
LIEBIG m r s Stockholm.
!
* Största sevärdhet.
* K O T T - R X T R A K T Endast äkta när hvarje burk bär namnteckning Drygast, S k ö n f ä r g - e r i &amp; K e m i s k därför billigast.
i blått trycb.
Kappor, Koftor, Klädningar, Ilerrkostymer, Uniformer, Handskar, Kravaller färgas och kemiskt tvättas.
OBS.!
Fläckuttagning verkställes dagligen Smålandsgatan 9.
Butiker: Holländaregatan 13, A.
T.
4633.
Linnégatan 22, A.
T.
10296.
Brännkyrka- gatan 2, A.
T.
3439.
Hornsgatan 11, A.
T.
30173 — Fabrik: Löfholmen, A T.
3426.
Fotograf, D r o t t n i n g g a t a n T v ä t t a n s t a l t.
En gros endast hos bolagets korrespondenter för O T T O D A H L S T R Ö M &amp; Co., Sverige 2 9 A.
Specialitc: Konstnärligt utförda porträtt i kol- eller Pigment tryck.
S T O C K H O L M.
(S.
T.
A.
55406) Syeista Velocipefflriks Aktiebolagets LANDSKRONA
