# ID: svediakorp-per126
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,288
# sentences: 1,195
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
&lt;- I EuaFgyseZZ, ~ v o i u t i o n och ' erotik.
~ e f l e n i $ i i ~ k r e d a n l i d n i n g af ' Henrp Druinrnonds ' verk ' » ~äniiisl&lt;ans u t v e c i c l i ~ i: ~ - ~,,;.
.
. '
L, ' II.
Anzand~.~Iidrfi4tedtflara tre små a e c k - - - t i.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
HeZZefi Lindgren, itt ter at ur: En rohqnorn ~ r s 6 e ' ~ k o n s u l u Fru; .I_ g.-. '
l, - -, -, '.
yernören a f Paris, af M. fMnlZi ?zg; Tysta djtip ?f A &amp; Roor: ....
:.
.
; -.
:,.
; ~ v i n n o b f i d n i y e n inför Kon$ ' Maj3: -.
.
.
,: &lt; j.
:.
.,.
.
:: r.$.
-.
L ...
.-.!
, ..,;.
.
.
- ' Ea a~beterskefest,.
.
Meddelande från ~redrika-~ryner-körbindet.
...
.
.
_..
.
, -.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
*.
.
.
.
" -.
.
,.
.
.
.
Från skilda håll.
.
1., .-.
r.
.
, _ I.
,:.
p f - i.
.
, r,.
.
L l 8.
I ' 4 L;.
l.
i ': ~ökburi.dkts .medlernmaF kr.
2: 50.
4: 00.
For icke pedlemm-ar '.
.
.
% d u., * .I.&lt; 1 % -.
.
-.
': &lt;; +,y;:;.
:, .-:; -- ..:; -.
C -, .t ': -.
.
.
.
-, " - &gt;.,; *.
.
.
; *.
:,,:.
. "
;.
',.
, - v.
I.
:., - 1.
.. y ' t;,!
!
.
.g.
' - \.
T ', '.
y- I - &gt;.: - k.
I.
. '
- &lt;.J L: " ...
, !-;, &gt;.,; 7 4; f.
- .. -.
1.
1 - - .o.
" - ' -.
, .-.
., -- .L.
O.
.
,, '.
K.
M. Lundbergs ~ o s i i ~ t t n i n ~ s r n och ~~as~ Almedrthls Fabriks Försi11 jningsmagasin 2 SBtorliyrlrobrinken STOCKHOLM.
2 Speeialité: Linne- och Sangutstyrelar.
Linne- &amp; BamiiIl~vaihader: Största liiii~aïtinde Isger af Duktyger, Handdukar, Msdakar, Spstsir, Lakanslikfkr.
ih&amp;rfer.
Färdigsydda Damutstyrslar, tillverkade å egen syatelier.
Yrish7uant orh pr@.er sattdas fmnko.
Oidw 2 * afnoder, tqpgc&amp;ende,fzl minst 25 Imonor, lcrererus j ' i-itt =id) uhnuste; iarnr@p- eller - t ..
Doktor HEDDA ANDERS~H- - .38 Malmskilndsgatan 38.
Mottagningstid friin och med den 1 Kov.
hyardagar 12-2 he1gclaga.r 10- 1 1 f. in.
Allm.
Tel. 82 99. e. ni.
Gunilla Vilens Handarbets-Atelier, 6 N y l o r o ~ m t a n 6, n. k.
Grundlig och praktisk underv+inn Iämnaa derer i alia slaga haniirrrbebs.
Kurs - i Stcmkholm uppmOl.rkf- omfattlindc 50 tiin., 16 kr., en lektion.
2 tim .. 75 ~ e Resande sammas p i min Handarhets-Atelicr siisom siirdoles I.iinplig därigenom, att oleiren &amp;, Uf fAr bestkimma lektion.rti ?en från 9 f: m. till 5 e. m.
OBS.!
Bestiillningar ernottagas fcir uppritningar, monteringar samt förfi %rdigan&amp; af linneutstsrslar.
Hvaieniska OBS.
Skodon tittverkas fur Herrar, Damer och Barn, I Prisbelönta ni ~r~kt-~efo~iiifö~eiiixi~eil.
.V Skodon tillverkas afven efter modern fason.
w Allt arbete utföres noggramit och af bilsta materiel.
Reparationer verkställas val och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
P E T T E R S S O N, 52 Drottninggatan 52.
N y a Hush %llsskolan (för bildade flickor).
Grundad 1881.
Föreståndarinna: Fröken H. Cronius.
Nya ~ u 1 6 1 Z ~ &amp; i i s r n 3 + 0 1 ~ n m mat^^ Vestra Trädgardsgatan 19.
OBS.
1 Särskild matsal för fruntimmer.
Magasin des Nouyeautb pour Confection 20 Eungs$riidg&amp;rden 234) och dess filialer 3 Vesterlånggatan och 75 Vesterlábggätan rekommenderar i sttirsta urval till b@&amp;a8te prber Höst- &amp; Vinterkappor H. de THANCH SZ~CKENDDRFF.
.
.
.
.
Ö r kapitalister, särskildt friiiitiininer, liar det länge varit ett önskningsmål a t t kunna ö f verlämna våriLeii af sina värdepapper ocli skötseln af sina affärer å t nigoii person eller institiition, som ined absolut säkerhet förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet af det anförtrodda uppdraget äfvensoin prisbillighet.
En sådan institution I r F ~tock11 ' olms Enslrilda Banks Notariatafdelning (ZiCZa ~ V y g a t a m R Y, expeditionstid 10-4), soni under garanti af Stockliolins Eiislrilda h k åtager sig v b d, och förvaltning af enskilda personers ocli kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatafdelaingen deponerar obligationer, inkasserar Ndtariatafdelningen vid förfallotiderna kupon- ger och tillhaiidalikller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen utlottningar af obligationer och underrättar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt 181iinar förslag till ny placeriiig af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
O111 intecltningar deponeras hos Notariatafdelningen underrättar Notariatafdelniiigen giildsn&amp;reii därom a t t räntorna k in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen a t t inteckiiingarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos afdel- niiigen deponerad inteckiiiiig genom.
underlåten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockliolins Eirskildi~ BIL IL^ därigenom uppkommen skada.
Förvaringsafgift: 50 öre för år pr 1,000 kronor af deposi- tionens värde, dock ej under två kronor.
Det nyaste på försakringsomr&amp;det är ~llmänna ALFA Försäkringsbolagets Assurans af 1895. medger valfrihet i hög grad.
ALFA-brefvet tillster den förs&amp;krade att efter onistiincligheter ocli beliof franideleb At sig iitviilja kapital eller lifranta, %tt utfalla f ö r r eller senare iued mindre eller s t ö r r e belopp.
ALFA-inbetalning göres p i e n ghng, med minst 500 kronor.
ieniiiar p i insatta 3.,000 kronor antingen ... kapital, minst 2,000, Iiögst 10,000 kronor eller lifranta, iniust 64, högst 3,805 kr.
brligen.
iir en afiielniug sf ALFA ALFA Stockholm, Vasagatan 10.
(G.
21.658) Laderplastik.
Alla slags verktyg för laderplastik säljas billigast hos PER FROM, Stoekhol.m, 54 ~!
&amp; t e r e a r n l * e l e ~ a t a m 54.
~ OBS.!
Saxar, knifvk och skridskor slipas.
I
(etablerad 1860) 46 48 Försaljningslokaler: Vesteriangpatan 46 48 %e&amp;a botten, e %, två och tre tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden af ' ICulörta o, Svarta Yllelrladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger .f Bomulls-Tvatthliidningstyger Schalar och Kapptyger m, m, ' Observera!
Genoiii direkta förbindelser med in- och utlandets ' förnaiiista fabrikanter kan jag erbjuda ofvannainda artiklar bättre och billigare an någon an- lian och torde en livar genoin besök i mina lokaler eller genom reqvisitioii af profver och varor lätt blifva öfver- tygad om fördelen att Iios mig fylla sina bellof af dessa artiklar.
e dl &amp; l T " " " lg 6i 6 26a Prover på begaran,,k %-y; t; e~.
kostnadsfritt.
b \ \ @ e.
Evolution och erotik ..
Reflexioner med onleduiug d H e n r j - D r u m m o n d s verk.
M ä n n i s k a n s ' utveckling)) När en frhga blifvit riktigt tilltrasslad, och allmänheten råkat in i ett kaos af meningar så förbryllande, att personer toiit de bon skaiika sitt bifall Ht två iilotsatta meningar och tro sig gå å t höger, då de gå at venster; - nar en l i f s f ~ i g a råkat in i ett äylikt virr- varr, d i erfares rätt djiipt beliofvet af dessa öfverlägsna och klarsynta andar, som förmå skingra töcknen, utreda iimnet och anvisa ratta sättet för frågans lösning.
E n sådan befriare iir tvekans obehag och förlamning ar i vissa fal1 Henry Drummond.
Genom sin bok, Män- niskam utvecklings har han från populär iiatiirvetenskaplig synpunkt belyst och iitredt den mycket omtvistade frågan rörande erotikens rätta uppgift vid in~nniskans iitveckling och anvisat nya synpiinkter och åskådni.ngssätt, som val beliöfvas för att hitta vägen ut ur den laby- rint af inotsggelser, livilken omgifver detta ainne.
D e för hvilka den kristna sedelagen ar vägledande och bindande aiiktoritet, erfara inindre behof af frågans natiirvetenskapliga ntredning, än de, hvilka stå tvekande, kanske förnekande inför religionen.
MLnga kristna skola kanske t. o. in.
finna det stötande, när man från natiir- vetenskapen vill hemta stöd för etiska lagar, och kanna misstro mot Drninmonds verk, emedan förf. '
genast i inledningen t i l l k ä n n a g i f ~ e ~, a t t det icke ligger inom planen för hans verk a t t ntforska, h ~ a d religionen iitrattat för inanskliglietens höjande.
I förbigående påstar lian detta varit omätligt.
Kristendomens målsniän Iiafva ingen anled- ning till oro.
Driiininond ä r varm anhängare at Kristi lära.
Men med hans vidtoinfattande syn på utvecklingsförloppet wfinnes ingen motsats, ingen fiendskap inellaii kristeiidoinen och eviilotipnsläraii D.
Härom säger lian i bokens afshitning: » Hittills har intet ord .yttrats för a t t försona kristendomen med evolutionen.
Och hvarför 3 Därför a t t dessa båda äro et t.
Evolution och kristendom liaf va samma upphofs- man, samma niål, samma anda.
Ingen kan följa evoliitionens natur- liga linier utan a t t böqst upp på dess spets komma till kristendomen^.
.
Griindidden och nyheten i Driiiiiinoiids stora verk, ehurii iiiira sammanhängande med det ifragavarande amnet, kan här dock blott flyktigt påpekas.
Drummonds hufruduppgift ä r att bevisa.
det evolu- tiolisläraii blifvit skeft franiställd, då dess iipphofsmän grundat den endast på egoism, p&amp; kampen för tillvaron ocli förbisett den andra lika maktiga faktorn i iitvecklingen: altriiismeii, kampen för andras tillvaro.
Genom denna och andra ofullkomliga ocli eusidiga frainst.allniugar af evoliitionen, t. ex. förbiseendet af utrecklingens andliga sida, liar läran r %kat i misskredit och kommit i strid, ej blott nied en full- ständigare uppfattiiing af faktiska förhkllanclen utan ock med eti- kens och kristendoinens djupaste kraf: Bärleksbiidet.
Teoriens an- hängare hafva i följd af denna skefhet nästan tringats a t t förneka antingen sanningen af utvecklingslärans briiitessens eller ock det be- rättigade i etikens fordran på altruism, @ kiirlek till niistan.
Från detta dilemma har Drurnmond~räddnt sina samtida genom en allsidi- gare uppfattning och framställning af utvecklingsförloppet.
H a n har Bdagalagt, a t t iigen evolution varit möjlig, on1 ej jiitnte sjiilfberarelse- lagen omsorgen för släktets uppehållande stiindigt gjort sig giillande.
Största delen zf Drulninonds verk, som handlar oni miiunisk,zns fysiska iitveckling ocli själens gryning;), niaste helt och hiillet föibigtts shsom ej tillhörande amnet för denna uppsats; ehiirii redan i de bida kapitlen: * Kampen för tillvarons ocli Krimyen för aiidras tillvaro » sjalfva griinddragen till evolutionens sista och liögsta former kunna upptäckas.
Redan här framträder brodden till och krafvet på de egenskaper, som först genoin utvecklingens sista och riktigaste danin- gar: äktenskapet och familjelif vet, kiinnat alstras, tillväxa och i iiiigoii mån fulländas.
I tvenne kapitel, det ena: ~ E i moders i eroliitioii.j, det andra: aEn faders evolutioii~ afliandlai Druiumoiid detta iiinlie.
Framstiillriingeii a r vidlyftig, och en stor del af detaljerna, son ej direkt beröra syftet för denna artikel, maste därför blott i förBigi " lenile omnihiinas.
H u r intres- sant an skildringen a r af de medel, af livilka natliren betjänat sig för a t t möjliggöra, vaclra, nära och utreckla den k a n s l ~, soin nu iiier än alla andra vinner erk %nnande, ocli som vi i sin fullaiidning kalla moderskärlek, s % rnaste dock äfven d e m a vackra skildring förbigås så so ii^ ej behöflig för utredande af den siieiiingsföi~bistring, s0111 1111 råder rörande erotiska förbindelser.
Däremot erliåller detta ämne i framställningen af %k tenskapets och familjelifvets uppkoinst och ' utveckling en utredning, son1 borde vara af sarskildt intresse under nuvarande ouistandigheter, d&amp; dessa;).
&amp;, 273 frågor tillhöra tidens mest brännande och oupphörligt ställas under debatt af inan och kvinna, af lärd och olärd;.
då allmtiiiheten ej trött- liar att sluka, pressen ej a t t beröinina det ena skaldestycket, den ena roinaiien och uppsatsen efter den andra med angrepp mot ock förslag till uppliafvaiide af aktensltap och faiiiiljelif.
Henry Dr~iininond betraktar dessa institutioner sBsoiii evolntions- arbetets Iiögsta eröfring och viktigaste vinst.
» D å familjen upp- koin, men ej förr)), säger han, » betryggades världens högre evolution.
Fnllbordandet af faniiljens båglivalf utgör ett af historiens stora land- märken, om ej dess allra största.
Fysiskt, psykiskt och etiskt ä r familjen evolutionens mästerstycke.
Sakort ar a t t på samhällets senare stadier har den förändring, som uppstod genom engiftets införande, skett till de fysiska intressenas bästa både för föräldrarna, afkoinman och sain- hälletr.
Men dessa fysiska vinster öfverträffas dock vida af de etisk;, s ty familjen iir icke alleiiast utvecklingens största skapelse utan # f ven det främsta verktyget för ytterligare skapelser)).
L i n g t innan evolutionsläran » visade sitt vetenskapliga intresse för denna första sanrliällslciirna ocli förklarade den för den strategiska punkten i moraliskt framåtskridande, anvisade filosofi, poesi och historia sainma stora plats åt familjelifvet.
Den enda pifiikt, i hvilken samtliga ut- forskare af det förfintoa öf verensstämma, i Iivilken alla framtidens profeter inötas i sina profetior, i hvilken alla vetenskaper fråu bio- logien till etiken förete en entusiastisk enhet, är i deras tro på denna ännu så högst enkla institutions oförgiingligct ~ p a n i i k r a f t ~ e r ~.
Hvad lir det soni föranleder Druminond att så högt vardera äkten- skap, familj ocli hemlif?
Han ser i dessa institntioner villkoret och medlet för.
frainbringandet af evolutionsarbetets härligaste frukt: kärleken.
Första uppkornsten och tillvaxten af denna känsla skildras, som ofvan är sagdt, i beskrifningen oin gryningen af moderslriirleken.
Men den niotsvarande ~liiilften af den livalfbåge, på hvilkeii hela den högre världen a r byggd,, faderskärleken fattades ännu.
Så naturlig synes oss nu denna känsla, a t t vi förbise svårigheterna, för dess utveckling, ocli förgäta det shvarje steg i ' framåtskridandet måste tagas med bajonettspetsen på bröstet.
Fruktansvärda begyimelsehiiider måste öfveïvinnas », innan evulotionen kunde fullborda sitt verk a t t genom vildens tämjande, genom lians nioraliska tukt och vänjande vid hem och familjelif dana en god äkta 111aii ocli husfader.
Berättelsen om detta daningsarbete inneli&amp;ller intressauta skildrin- gar af mannens och kvinnans inhöiides förhållanden under förhistoriska tider och i det vilda tillståndet .. » Sannolikt 11a.fva ' vi alla » säger
Dr~iinmond, atagit för afgjordt, att män och hustrur alskat hvar andras.
Men detta är ett misstag.
s 1 den lagre naturen rhder det förliållandet, att hane och hona icke alska livarandra; och på människo- naturens lagre trappsteg alska icke heller man och hiistru hvarandra.
Hos vilda folkslag är giftermalet icke förestafvadt af kärlek utan sig på r ' of.
Den föreställning, att könens tillvaro förklarar kärlekens tillvaro, är oriktig.
aktenskaplig kärlek bar under de långa tidsåldrar, som föregått den historiska perioden, sanuolikt varit nästan okänds.
Först Iios d g r a få nationer, som tillhöra undantagen, hafva under v %rldsliistoriens senaste få tiininar man ocli-liustru s a m t älskat livarandras.
Under miinsklighetens tidigaste skeden voro beröringen och sam- lifvet mellan de b %da könen inskränkta till korta, obestiimda tider, och ingen af de omst&amp;ndigheter funnos, som möjliggjorde bildandet af hem och familj.
Men småningom förbättrades de yttre lefnadsrillkoren si, att nian och hustru kunde tillbringa en allt längre tid af sitt lif till- sammans.
Fördelarne af detta lefnadssatt och af en saiiiiiiansluten familj kändes och erkändes alltmer.
Ilen nära beröriugen med och det långvariga beroendet af livarandra alstrade SH sniåuiugom intryck, som narinade sig tillgifvenliet och kärlek.
Det fanns hninsone eii möjlighet för, a.tt dessa k&amp;slor skulle koona.
s&amp; rot.
Nen s i lange inannen hade ett eller ett par dussin hustrur, kunde sann äktenskaplig kärlek icke uppkomma.
31ånggiftet, den splittrade kärleken till fiere, måste afskaffas, tillgif venheten måste koncentreras, om det högre etiska förh %llande mellan inakaïiia, som alstrar verklig kärlek, skiille kunna iippsth.
Gradvis och endast steg för steg infördes engiftet hos högre nationer, hvilka det sedan hjälpte till att an mer höja.
Men hur stora, c k svkriglieter äro, soin måste öfrervinnas för att nk idealet, inses biist daraf, att f i bland de nationer, som nu lefva, hafva: uppnitt det, och att så ininga folk och stammar försviinnit frin jorden utau att liafva upp- iiktt det.
, Nationer efter nationer haf va kommit saiiinian endast för att åter skingras ' och hafva icke lämnat annat arf efter sig au lärdomen - soin ännu endast förstås i ett fatal fall -- hvarför de niisslyckats B.
E t t esenipel på den långsadiet, med Iivilken griilidliga förail- dringar försiggå, finner man diiri, att det äldre systeinet, inånggiftet, ännu flerestades kvarlefver i det moderna Eiiropa, ehuru evulotions- läran för länge sedan utdömt det.
Hos vilda folkslag grundar sig giftermålet på rof, Iios Iialfvilda p h köp, ~ l i o s ofnllstiindigt civiliserade
nationer, - till hvilka vi måsteTräkna oss själfva - är det en ' konvenanssak,.
Brud och brudg&amp; mötas i många fall som fallkom-.
liga främlingar, ty den förberedande.
trolofningeii, soin leder till ömse- sidig bekantskap och intelligent kärlek förekommer icke.
BI några de största civiliserade länder är, ömsesidig kännedom mellan ungbom af båda könen omöjlig; äktenskapen ingRs endast genom ett högre slags köp, och lifvets viktigaste ' steg tages i mörkret,.
Gemensam uppfostran och iindervisning samt ett okonstladt och fritt umgänge mellan ungdom af båda könen lämna ett osökt tillfälle a t t lära närmare känna hvarandra och ingifva mannen aktning för kvinnan och kvinnan sjalfaktning.
Sedan kommer trolofningstiden, som genoin närmare bekant- skap och 9lifligai.e förnimmelser » gif ver Fästa niljingen å t iippkomsten af äktenskaplig tillgifvenhet.
a A t t gifva kärleken tid a t t iippstå och slå rot har st.Liiidigt och genom en mångfald af anordningar varit ett af evulotionens 1iufvuclinedel för a t t befordra kärlekens uppkomst och utveckling på jorden.
Olyckligtvis läres den läxa, naturen har gifver, alldeles för 1Pngsamt äfvep af nationer, som llafva hennes ' stora bok uppslagen framför sig.
.
Kärleken a r dock icke ursprungligen en frukt af giftermålet, den är, som vi sett., ~ i q g e n nödvändig beståndsdel i könsförhållandena, den är icke en utväxt af lidelse.
Kiirlek ar kärlek och har aldrig varit ' något lägre,.
Hvein » gaf världen denna g å f v a ~?
Det lilla barnet, som ur sin moders eget hjärta omedvetet uppdrog » den första friska knoppen af en kärlek, som icke var lidelse, en kärlek, som icke var sjiilfvisks.
Sainina späda ocli omedvetna inellanlänk rörde slutligen äfven faderns själ, och Beii dag möttes fader ocli inoder i kärlek till ett litet barn,.
Detta af från evolutioiislä.rans synpunkt kärlekens sanna här- komst: » Hade familjens inrättning berott på kön och icke på till- gifvenliet, skulle den sannolikt aldrig haft bestånd.
Kärleken ar evig, kön är öfvergående.
Dess otyglade uttryck Iios somliga naturer och dess obändighet vid mötande hinder hafva gifvit anledning till öfver- drifna föreställningar om dess makt.
I alla !eke öfvervakade former blir detta uttryck emellertid en omedelbar hotelse mot samhällsord- ningen, och om det icke utdör i sjalfförstöring, undertryckes det af samhället och tvingas in i lagliga kanaler.
Det enda ting, som kan bära saniliällsordningens tunga börda och foga sig efter förändringar och nya kraf, a r den oförstörbart fasta inen spänstiga styrkan hos
kärleken,.
Evolutionens främsta bestyr blef a t t ansa den och bort- sopa hindren för dess tillväxt.
Från ett innerligare samlif och umgänge mellan insn och kvinna måste alltmer » dessa heliga och lyckliga hem utgå, livilka äro de sak- raste garantierna för en nations nioraliska framHtskridaudes.
O m detta problem icke löses, är det sliit med världens högre iitveckling.
» Om lifvet hädanefter skall for@ alls, inåste det vara ett bättre lif, ett mera iilskande Iif, ett ylmigare, rikare lif; - och denna karle- kens belöiiing betyder, a t t evoliitionen hädanefter tager en etisk riktnings.
.
* * * Sh 18ngt Driimmond.
Inga koinmentaiier beliöfvas till iitläggning af evolutionsliirans kraf och lärdomar med afseende pk förhallandet mellan könen.
Oför- tydbart ådagalägges och framhh,lles, shii1 högheten af de institiitioner: äktenskap, familjelif och lie~ii, som kröna ei.oliitionsarbetets stora bygg- nad, som ock byggnadens iiiinu befintliga brister och ofullkoinligheter.
För a t t fullända verket \ kräfves af sam- och framtid en lika oaf- bruten] och ihärdig, men mera planmässig och inedveten rerksanilict än den under forna tider utförda.
Lika ovedersägligt ä r idagalagdt, a t t arbetet hädanefter maste vara förnämligast af etisk natur, och a t t utvecklingens m %l a r af andlig a r t och har till hufviidsyfte a t t fiillkoinna persoiiliglietens hög- sta egenskap: förmågan af kärlek.
a f v e n äro de hinder tydligt pipekade, soin motverka ocli Iör- sena uppnåendet af evolutionens höga mal.
Atarisinen, soiu gifver sig tillkänna i BskSdningssätt odi kaiislor, tillhörande tidigare ocli lägre iitvecklingsstadier, är kai !ske det sv2i.aste hindret a t t besegra.
Sauima otyglade sj alf viskhet, samma iiycltf i i l h obc~stfindigliet, samma laglösa.
böjelser och benägeiiliet a t t:: lystra till lidelseiis liistspcl *), som under förgingna tider Iiiiininat hiii~itskridandet, lefvu iinuii min- geiistiides kvar, om an föi~klädda i civilisationens lysande mniitel, och db blott an mer mäktiga ocli Iiindrande.
I&lt;onsekvensei.na af evolntioiisllran, si ful1st: iiidigad soin deii frain- star i Heiiry Drumnioiids ~ e r k, i n n d ~ a r a en olif yislig plikt för individen a t t lyssna till hennes liirdoinar ocli iiiiderkasta sig lien- nes kraf ocli så ställa sitt lif, a t t det befordrar iitveckli~igeiis stora inkl; - eller med andra ord att afsti f r h allt sriiii försenar, rneu friinija allt, soin p&amp;sk_viidar inalets iippiiReiide.
Ki-istcndoint~iiss
277 I sedelära och evol~itionens hafva sainina innebörd, a t t ej säga s t r ä n g het.
Kristendomen krafver kärlek af ett rent lijarta; evolutio- nen ålägger individen ' a t t söka Iios sig och andra utveckla de altriiis- tiska känslorna ocli tygla de .egoistiska, på det a t t lidelsen alltmer in % adlas af karleken.
Kristendomen bjuder: k intet ohöfviskt tal gånge af eder i n n n ~; - evolutionen utdömer Iivarje uttalande, som orenar fantasien och eggar lidelsen.
Dessa konsekvenser tyckas vara lätt utdragna och s i sj älfklara, a t t inga misstydningar eller meningssl&lt;il j -.
aktiglieter rörande dem skulle kunna iippstå.
Förhållandet, en gång så tydligt utredt, sedelagens giltighet en gång på erfarenhetens väg .så påtagligt bevisad, borde ej.
mera kunna motsägas.
E t t sadant antagande ä r dock alltför optimistiskt.
Oppositionen koininer vanligen från två olika och, alldeles iiiot- satta håll.
D e stationära, hvilka obetingadt försvara allt bestående, skola knappast vilja vidgå, a t t ett aktenskap egentligen ä r förfelaclt, d&amp; ' det ingås på grund af köttets begärelse, ögonens begärelse eller ko~iveiiansliäiisyii, nien icke af sann kärlek.
Äro makarne blott veder- börligen vigda, hilla nhgorlniida husfi: ed ocli brutit sin äktensltap- liga trohet; anse inånqa all rättfärdighet uppfylld.
Den enda fasta grunden för ett lyckligt, det oundgängliga villkoret för ett heligt äktenskap: verklig kärlek, betraktas snarare som bi- än soin hiif vud- sak, en mening, livilken sällan öppet uttalas, nien dock alltför ofta imderförstås.
Denna etiskt oliållbara position liar i polsmiken rö- rande äktenskaps- och sedlighetsfrågan gjort de stationäres bevis- föring vaiimäktig.
D e Ila ej heller beliöft använda många ord till försvar af ett status quo, som har till stöd gainmiil häfd, fördomens seghet, vanans inakt och inånga själfvisklieteiis ingifvelser.
Också äro iitlåtelseriia till skydd för iiktenskap och ' fainilj fAtaliga i jämförelse med dein, som angripa dessa institutioner.
Det andra ocli vida verksaininare oppositioiispartiet mot krafvet på ideala aktenskap och lielgadt familjelif, utgöres af atavisnmis an- Iiängare, livilka, eliiirii s&amp; reaktionär,z som möjligt, dock anse sig soiii framåtskridandets niålstriän.
Detta parti begagnar sig - ibland kanske omedvetet - af en krigslist, som tillfört dess läger stora kontingen- ter af entiisiastiska, inen osj iilfständiga ocli virriga anhängare.
Det drager likhetstecken inellan lidelse odi karlek, mellan sjiilens lieligaste känsla och den liipre natiirens otämda begär.
Det iiidentifierar sjiilf- visk lystnad med osjalfvisk hangi: €venhet,, ett qiii pro quo af bedräg- ligaste: och bedröflignste verkan.
Det envälde, som tillkommer den Iiel.igt och evigt förbindalicle kärlelten, tilleiWnnes &amp; t lid$sens otyg-.
lade kraf; och under nnvarande ifver att ombilda gängse ratts- och pliktbegrepp markes ej misstaget och förblandningen.
Är det sen händelse, som ser ut som en tankes att flera af denna läras anhängare uttrycka sig på ett sätt sa svafvaiide, mot- sägande och niångtydigt, att läsaren antingen missförstår eller blott med svårighet - stundom alls icke -- kan fatta meningen.
Eller ar det med afsikt man leker kurra gömma med fraser, insveper sina tankar si grumligt sprak, i oförstådda stanser, l), för att niöjliggöra uttalandet af satser, som endast under förklädnad och som lureudrejar- gods kunna insmugglas i bokhandeln?
Under skydd af omeningar och meningskaos far man utan att väcka anstöt, ja under bifall af likatänkande utgifva dhaiidliagar och skönlitterära, alster af äktenskapsupplösande tendens; - man får oförbe- liållsamt och opåtaldt prisa framstående fanbärare af f det g i r an » - teorierna; man tycks nästan själf tro sig föra den högre sedlighetens talan vid idealiseringen af principlösa personers laglösa och växlande förbindelser.
Man tror på och skildrar som verklighet den psykiska omöjliglieten att kunna ägna Sann kärlek at en kvinna, medan man offrar andra åt sin lidelse; och under den fysiska lifsglädjens öfrer- svallning djärfves rnau tillropa de fala, &gt;fåvitska jungfrur, som vigseln förglömt, meu för världens glans och förgyllning all känslans och drömmarnas olja töint: Nitt bröst är fullt af E r hyllning !^ Ocli med stigande pathos tillägges: # Jag prisar för allt hvad jag älskar, E r I slösande, fhvitska systrar.&gt; Och ' denna lofskng mottages med bifall och beröm af en stor del af pressen.
a t det organiska lifvets förundransvärda reprodnktionsför- måga agnas liögstäitidt pris i swinma tonart, antingen inan lofsjunger det sj ällösa djuret eller den andebeghf vade människan.
Kvinnan, beröfvad det högre lifvets adelsmärke, skildras och dyrkas som den fagra animala nat~rprodukten för reproduktionen.
Om statyen » Näck- rosens yttras: den s syinboliserar naturens eviga tendens till fortplant- ning.
Kyskheten har ingen plats hos konstnären, d&amp; det galler att blåsa en lefvande ande i deii kvinnostaty, lirilken i sina formers karakter och sin rörelse skall försinnliga naturens vilja till phyttfö- delse.
Naturens bud Bar i Näckrosen blifvit till en med bjudande l) Några dikter af Carl Strandberg.
S. 9.
röst uttalad befallning, hvilken kvinnan här bereder sig a t t lyda.
Utsträckt i all sin fägring p5 en badd af näckrosblad Iivilar hon vantaiide, medan vattnets andar, förkroppsligade i sinnligt blickande manshiifviiden, sjunga ' hennes bröllopssångw l).
Detta är ett förhärligande af honan icke af kvinnan^ Hos vissa konstnärer och författare är den antidilnhnska ata- vismen så rotad, att de helt öppet och obesväradt prisa den otyglade lidelsen, niedaii renhet och själfbeliärsltniilg hånas som onatur, soin s tränatnrw.
Dylika, stundom talangfiilla produktioner äro så cyniska, a t t de Iiär ej kunna anföras, blott antydas.
D.e 11afva dock en talrik,,publik ocli lofprisande kritik.
Atavismen för oss baklänges, antingen i runiinet -- till nationer nied månggifte och kvinnoköp; eller i tiden - till perioder med en nat~irförgndande kults alla styggelser och orgier: till tider, då akten- skapets kyska karlek ej ännu hunnit utvecklas, ej anaii fått tillfälle att höja och rena inanskliglieten.
A t t så få personer taga till orda för faiiiiljelifvets sanlhiillsbevn- rande institiitioner på sainma gång de erkitnna ocli frainliållri beliofvet af en djupare och sannare uppfattning af tiesanima än den hittills vanliga, detta förstärker oppositionens ställning ocli angrepp och haller frågan i en lialfdager så förvillande, a t t det stuiidom ar omöjligt skilja meningsfränder från inotstindare.
Blott få författare våga inlata sig på en skildriiig af ideala förlifillanden.
Inom ' den yngre generationen Ihter sig dock nuniera höra en och a.nnan stämina, som uttalar tron på den ideala kärlek, ' soin wblominar när locken livitnar till snö, och åldern kinderna fårar, som hoppas, nar hjärtats slag vilja dö, annu upp5 ny.
varar.
W *) Det soin farligast botar evoliitionens etiska syfte, ar mindre till- vaion af atavism och virrvarr af teorier 110s enskilda personer än oredan i åsikter ocli principer hos sjalfva sainfnizdsmedvetsndet.
I boken ~Oinstörtning eller utvecklingw 3, gifvas exempel på hur olika oindömena öfver litterära alster i detta lianseende utfalla.
I, a ' l) Ralenclerii Svea för 1895, sid. 110.
Aafijrmdet, lieintsdt u r en uppsats af en af ~ 4 r a niest, iippburno koastn %rer och ur en bok, som siillm saknas p5 f a a d j e m n s jzdbod, torde ursäktas som exempel pB hvad som anses * - 15nipligt till saloiigsliisiiing.
2, Str&amp;nplek: Dikter af E.
H. Söderberg.
Sid. .74.
Sid. 96-109..
, fråga oin skön konst har man helt nyss fått bevittna en intressant företeelse, som tydligt ådagalagt denna brist på principer, som förmå ena de krafter, hvilka dock i grunden vilja sa~nverk+ för sedlig ren- het och darrned frainja utvecklingsarbetets adla mål.
l) Denna oreda hindrar bildandet af ett starkt parti, som vore i stånd .att tillbaka- visa såväl det fördoinsfiilla försvaret för det besthende, inclnsive dess brister, so111 ohk tendenserna a t t återgå till lägre utvecklingsstadiers laglösa förhållaiiden.
A t t utreda frågan ar verksammaste medlet a t t möjliggöra bildandet af ett sådant parti.
I detta hänseende har.
Drnminond genom sitt verk gjort ett kraftigt inlägg, och å t de euro- peiska sanihällena en ovärderlig tjänst.
Eva E7ryxell.
Bara tre s m å veck.
Hon stod ocli väntade på betalning för tre dussin halsdukar, då en dam kom in i herrekiperingsaffiiren.
&gt; H ä r har annonserats om fruntiminersklädes, sade hon.
, J a s, sade bodierrn, % v i sälja undan nhgra stycken.
Vi hade ämnat det till regnkappor för herrar, men det ar för tuiint, det pas- sar battre för damer, och nu salja vi det för underpris.
Se liar&gt;, fortsatte han, sedan han liemtat ett stycke fint brunt tyg från hyllan, ase har, det liar kostat fem och fenitio metern, ocli nu sälja vi det för två och femtio - ett riktigt ranipris, endast därför a t t det icke lämpar sig för vår affär,.
.Det kunde pissa till en vadderad aftónkappaw, sade fruntimret och känd6 på tyget, ndet a r verkligen både vackert och fast. '
Jag skall taga en och en half meter till kläder å t min lilla gosse., Det begärda mattes af och dainen gick.
Men hon, soin stod kvar, kunde icke slita sina ögon fran tyget; hon gick fram till disken, hon betraktade det, hon kände på det, hon vek det på bAda sidor för a t t se om det dugde a t t vända, under det @ t i hennes öron ouppliör- ligt ljöd fruntimrets anmärkning: » Det kunde passa till en vadderad.
af tonkappa.
2 ') De olika bsikterna om viiggmhlniiigarne i nya operakiillaren.
,
» Vill friin vara god ocli komnia hit och få sin betalnings, ro-.
pade en flickröst.
Hon kom fram till kassan, tog med frånvarande inin emot pengarne ocli gick.
Det var i maj, solen sken p&amp; de med vårtoaletter vackert de- korerade butikfönstren, men hon s8g det icke.
Hon gick med ned- slagna 6gon helt upptagen af en enda tanke.
.
» Den kunde då inte beliöfvas förrän i höst - till Tekla- dageng, tankte hon,, den 23 september.
Hon har önskat det så niknga gånger, min lilla Tekla.
För livar gång Iion skall pressa, in armarne på det hvita lifvet i den halflknga kappan, som hkller p % att bli för .trång, så säger hon med en suck: ' Ack om jag hade en vid aftonkappa! '
Ocli när hon skall springa till kontoret oin morguarne soch nordanvinden tjuter, d % suckar hon igen, ocli jag tycker a t t jag ville svepa mig själf omkring henne för a t t skydda henne. », Men hur skall det g å för sig? '
D e t behöfves ju s8 mycket, som icke kan undvaras.
Kängor, galoscher, paraply och s&amp; våren - man måste vara litet battre klädd $5 våren.
Åh ja - i höst blir det väl litet lindrigare, då skall hon ju börja f % lön.
Men till dess - - .D Hon tänkte oupphörligt liela dagen på det billiga tyget, så a t t hon icke kunde prata sa gladt.
soin.
vanligt med Tekla nar hon, kom nem.
sMamina, hvarför ar du så tyst i afton?
Jag har setat och moltegat hela dagen, bara raknat siffror.
D u kunde just bestå mig med det vanliga aftonpratet.
Har nagonting liandt?
*, Nej, alldeles ingenting.
J a g var ned i boden ined lialsdukarne och fick betalning.
B &gt;Mor », sade Tekla med en glimt i ögat, » d % festa vi i kväll.
Först åka vi ringlinien riindt, och sh dricka vi t6 hos Tysta Mari - bard med bröd till förstks.))
» Men om jag nu sade nej till det dar, så hade jag genast 80 öre till kappans, tänkte inodern.
, N %, ar det afgjordt, mainina?
D u %r d % s % tyst och otreflig i afton?
Hvad a r det åt dig?
Säger du nej?
s ' Men hon kunde inte säga nej.
Hon smålog i stallet.
.,Ja, vi fara ringlinien och s&amp; festa vi », sade hon, fast hon tyckte a t t det var öf verdådigt.
På natten fick .hon en Ijas i d 4 en sådan dar riktigt blixtlysande.
Där uppe på vinden hängde ju aterstoden af hennes egen aftonkappa, det vadderade och fint stickade fodret från bättre dagar, då pappa l
lefde - tyget hade för länge sedan försvunnit - och sedan hade det and % begagnats som filt, då kölden blef för srår.
Men det var från den tiden d % nian hade råd att köpa dyra och solida saker, och det r a r ännu helt och vackert.
Att hon inte hade tänkt på det förut.
Hon kunde knappt invänta morgonen och Teklas gång till kontoret, d % hon fick taga ner och syna det.
Åh, det var ju sthtligt, bara litet för trångt för nutidens bruk, inen hon hade ju kvar Teklas för detta regnkappa, hon kunde skarfva framtill - fenitio skarfvar om det galde - och på så sätt öka ut den.
S % ifrig hon var att f&amp; stöka undan och bege sig af till boden.
Jtl, hon skulle visst f&amp; taga det ph afbetalning, tre och en half nieter och en krona p i liand.
Hon var ju en gammal lialsdukskund.
Men skulle hon verkligen v&amp;ga sig p&amp; att sy den själ£?
Hon hade egentligen icke sytt någon kappa ined undantag af regnkappan, som hon sydde efter ett förstoradt Blädningsmönstei .. Xen med nog- grannhet så kunde det nog gå.
Det hoppades hon.
- Podret var litet skrynkligt och hopdraget.
Hon fick spänna nt styckena på golf- vet med nubbar och så hålla dörren stängd, så att ingen fick se det.
Hon låg på alla fyra flera dagar och nubbade, ty det mkste ju tagas bort igen för livarje gång Tekla viintades.
Sedan kom skarfningaraa och s&amp; vadderingen och söndersprättningen af alla sömmar och så andtligen var det färdigt att tråcklas pk det nya tyget ocli klippas.
O!
hvilket präktigt tyg, det var nastan med en högtidlig rysning hon satte saxen på det.
Det gick sal langsamt nied den myckna täta tråcklingen, bara ett stycke om dagen, och s&amp; svårigheten att gömma det - här och där på olika stallen.
Det r a r så tungt och ovigt att handskas med, och hon var s % oran.
Ja, sommaren skred fram, och hon fick sy flera ljusa sornmar- halsdukar 0111 dagen än förr för afbetalningens skull, men sa r a r dar ju för hvarje dag ett gladt Iiopp, p&amp; de srnk fristunderna - kappan!
Det skred framåt mycket långsamt ty det hände ju att den fickligga ett par veckor litan att det fanns nagoii fristund att.
ägna at den, men ju närmare den nalkades sin fullbordan, dess mer beundrade hon det mjuka, vackra plagget.
Och bra blef den.
det skg hon.
Tyget smög sig så jämt efter fodret, dar fanns icke den minsta dragning.
Det var nastan som om kappan och sommaren hört ihop.
I juni sprät- tades fodret och sträcktes.
I juli ökades det ut, skarfvades och vadderades p&amp; tillökningen.
I augusti tråcklades deii p&amp; och klipp- tes, i början af september syddes sömmarna, i medlet syddes skinnet
.
.
.
.
på.
J a, det var en sådan glad sommar och det blef en sådan varm och vacker kappa.
Och så var det då i siutet af september och det återstod bara stofferingen nedomkring, men bestallningarne från bodep voro stora, hon hade s % liten tid a t t det icke blef förr an den tjuguandra på natten hon sydde sista stygnet.
Ocli så randades namnsdagen.
Hon smög sig upp redan i gryningen.
Några astrar hade Iion fått löfte a t t plocka i en vans trädgård längre ned på gatan.
Septembersolen stack just upp en kant borta vid Ostermalm och hela östra himlen glödde, nar hon kastade en schal öfver hufvudet och sprang for a t t hemta blommor och blad riktigt morgonfriska.
Hvad andå lifvet just nu föreföll henne gladt och rikt, modersliji-irtat riktigt hoppade i henne.
När hon kom tillbaka kokade redan kaffet i spiseln.
Basta kopparne togos fram, en fin damastservet och nysilfverkannan.
Så öppnades köksdörren och hon smög sig fram till sangen med namns- dagsbordet och så, draperad kring gungstolen, prunkade kappan.
Det var tid för Tekla a t t vakna och det gjorde hon ocksk.
Hon tittade upp alldeles i ratta minuten.
I början sömnig och förvirrad förstod hon icke hvad det var.
Men slutligen, efter många gnugg- ningar i ögonen och nkgra små gäspningar, blef det klart, både kaffet och det otroliga, som hängde öfver grkgstolen.
Hon sprang upp ur bädden och svepte kappan om sig, Iion promenerade barfotad fram och tillbaka I rummet under det hon oupphörligt ropade: &gt;Åh, mamma, det är alldeles omöjligt I Och a t t du har sytt den sjalf!
Ä r det min - riktigt min egen?
- och det har du gjort?
Den gr ju s % vacker, så fin, s % ståtlig!
s J a, det var en morgon sådan som lifvet består helt få.
&gt;Laga att du ' far komma hem litet tidigare i dag, om det ä r möjligts, sade fru Str ' im, nar Tekla gick.
, J a g mötte Anna Palm- berg i .g %r, och hon sade, att hon skulle komma in och gbtulerar.
Anna Palinberg var dotter till tobaksfabrikören i hörnet.
Hon och Tekla hade varit skolkamrater, och vänskapen hade fortfarit afven efter skoltidens slut.
Det ar ibland trefligt för förmögnare flickor a t t ha någon som beundrar de pralrtiga toaletterna och som andäktigt lyssnar till berättelserna om balernas härlighet och eröfringariies mängd - och ett sådant da!
tacksamt och oskyldigt auditorium var Tekla.
Nar Tekla sent ' omsider kom hem var Anna redan korninen.
Tekla fick i hast litet middag i köket innan hon gick in.
- '
&gt;Du har väl inte sagt ii %got mainma.
;, sade hoii mellan iniiiis- bitarne.
, Vet du jag har längtat hem hela dagen för att f&amp; se p5 den igen,.
, Nej, jag har inte sagt ett kilyst~.
Äiidteligen skulle hoiz, Tekla, ocksk ha något att visa.
Och s i torkade hon sig om mun, slätade litet p&amp; håret och gick in till kaffe- bordet och Anna.
, Inte allt för i f r i g ~, tänkte Tekla - inte som om jag aldrig hade sett en kappa förr,.
Det var först sedan de kyssts och druckit kaffe, som Tekla icke kunde uthärda längre.
, Niis, sade Iion s % lugnt Iion förinkdde, har dn $ett hrad jag fått af mamma i dag?, Och så togs kappan fram ur garderoben och Tekla satte den p&amp; sig.
Den var vacker, men Teklas ansikte ofvanför skinnbrämet var annu, vackrare.
Det bokstafligen sken af gliidje.
Kinderna rodnade, ögo- nen lyste och blickarne vände sig ömma och tacksamma mot iuodern.
&gt; E t t sådant präktigt tyg,, sade Anna, ~ocli sh ra1 den sitter både i ryggen och fram.
Åh, sk skön och rarm den måtte rara.
Om det bara hade varit rynkor p % axlarna, som alla människor ha nu.
J a, om det bara hade varit tre sm&amp; reck pk hvar a.xe1 s i skulle den strax Ila haft ett annat iitseende.~ Det var någonting som slocknade i Teklas ögon.
Det var soin en slöja hade dragit sig öfirer det striilaride uttrycket i hennes an- sikte.
Det var som om en liten fin knif plötsligt stuckit rakt i mo- derns hjärta.
, Bara tre smH vecka, som icke kiinde Atadkoinmas.
~ B a r a tre små vecks, utkläckta ur en fifang och ytlig mode- dockas tanklösa hjärna, utslungade af h t m m hiinsynslösit tiiuga, hade kraft att kasta sin skugga öfver Isarleken, glädjen och tacksamheten.
Ty bakom hennes ord stod modets, all individualitet och originalitet förstörande, all sparsamhet och aktsamhet hämmande, all sjalens nobless nivellerande, fjolliga och dock oomtvistade makt.
Atrzait dn Eerjrtedt,
,.
Litterat ur.
En rom-an om förste konsuln.
Fyån den 18 Brumaire till freden i Amieris.
Ernst Bojesen, IGipenliamn 1894.
Fru guvernören af Pari S af Matliilda NIalliiig.
Bilder från kejsarliofvet 1807.
Albert Bonniers förlag, Stockholm 1895. g a n liar gjort den anniärkliiiigen niot fru Mallings böcker, livilka behandla den ena Napoleon soiii konsul, den andra samme man som kejsare, att de icke äro romaner, icke heller historia, icke heller till- höra nbgon animn förut kand litterär konstarr;, utan äro ett mellanting af historisk roman, fantasiskildring och kelturinålning.
Detta är samt, nien ar knappast att betrakta som ett fel, kanske snarare som en förtjänst och skänker i vissa Iiänseenden ett alldeles obestridligt behag åt böckerna.
Det är i allmänhet en sanning, att ett mäktigt intryck skapar sin egen form, och så har här skett.
Napoleon den store utöfvar sainma nästan magiskt tilldragande makt på eftervärlden so111 på sin samtid, och är icke bästa beviset därpå den Napoleon- kult, som sedan några år satt Frankrike i eld och lågor?
Memoarer från halis tid och böcker om lionom diskuteras som aktualiteter.
Af denna Napoleonskult är författarinnan till ofvanstående arbeten I h g t ifrån oberörd.
Låt vara att skildringen därigenom ej blifvit fullt opartisk och objektiv, men den liar i stallet fatt en siibjektiv värme, som ger oss intrycket af den berusning, denne man en gång hos s %väl män som kvinnor väcl~te.
Det ar intrycket af hans mäktiga personlighet, som på hans ' egen tid gjorde äfven andligt förnäma personliglieter till narrar och afgndadyrkare, en berusning.
Iivilken förledde bland aniiat var Tegiidr att i Hjalten sjunga Napoleons lof som ödets man, den oansvarige, hvilken ' verkar som förhärjande natur- kraft, därfor att lian mhte det.
I hans närhet förstummas allt mot- stånd, människorna blifva likasoin dockor, nian darrar för en onådig blick, man fl~öjdas åt ett ord till uppniuntran, inan älskar t. o. m. att agas hellre - n att förbises.
Och s&amp; blir det hans sjal, som genoingår sanlliället och blir dess förklaring.
Hur brutal han än kan vara - man resonnerar ej daröfver, Iiur egoistisk han an är, npp- fattar man det som hans rättighet, ty liar han icke denna gktlika kraft, som gör al1 opposition hopplös, detta klara liufvad, som genom- skidar allt och alla, denna oiitgriindliga tystlåtenhet, som rufvar,
ensam öfver sina planer och som gör honom intressant och spiinnande som om lian vore ödets sfinx?
Det ä r denna bild af öfvernaturliga proportioner, författarinnan mästerligt fått fram.
Hon visar oss den brutale egoisten med all den tjusning, som ligger i en dylik allsmaktig personlighet.
I siii första bok tecknar hon m: lle de Feuillade, en ung adelsdam ur en af Frank- rikes # dlaste familjer, i början intagen af hat till denne korsikanske röfvare och uppkomling, som hon ännu aldrig sett, men plötsligt om- vänd ocli kufvad vid hans blotta åsyn.
I det kärleksförh5llande, som därnr uppsthr, g e r hon allt, stolt öfver a t t tillliöra honom, elinrii han som vanligt ger intet i djupare mening af sitt eget.
A t t Napoleons bild här framstår något idealiserad är val sannt, men torde nästan vara nödvändigt för a t t ej beröfva kärlekssagan all poesi.
Hvad som verkligen a r ett mästerstycke i boken, a r den teck- ning af svartsjukan och uppvaknandet ur drömmen, soin föregår 1n: lle de Feuillades själfmord, sedan hon upptäckt Napoleons trolöshet.
C e t a r få sidor i svensk litteratur, som kunna mata sig med denna i fraga om skarpsinnig analys af en kinsla, s&amp; svhr a t t skildra som SI-art- sjukan.
Och denna skildring verkar s % mycket mer öfverraskande och sann som författarinnan ej hör till dem, hvilka i tid ocli otid besvara läsaren med torra själsanalyser.
Tvärtom, hela hennes skrif- satt hemtar sin styrka ur det yttres brokiga värld, a r observationen och målningen.
Det finns scener, son] briinna sig fast i inbillningen just genom denna det yttres ~ältaligliet.
Den själfsvAldiga elegansen, boiidoarens mysterier, balsalens lysande taficr, toaletternas fiirgspel, möble- ringen som infattning och dekoration a t sällskapet liksom samtalens slingringar - i detta tir författarinnan s&amp; hemmastadd soin om hon varit med om alltsammans, och hon kastar ocksk ofta ned det på papperet med ett ögonvittnes och en brefskrifvares suveriina vårds- löshet oni ' formen.
Det a r det detaljtrogna ocli personliga i skildringen, som gjort, En roman om förste konsnln:) s % popuiär ocli föranledt dess öfversättande till en mangd sprak, och författarinnan liar vunnit denna inblick i tidens interiörer genoin flitigt studium af de m %nga nieinoarsamlingaiena.
Det måste dock niedges, a t t romanen n: o 2 has för injcket af toaletter, broderier, armband, orientaliska turbaner, dito soffor och arkitektoniska detaljer.
Ibland säger inan som Ehrensvärd: apelare, ' livad gören I h ä r?
% I romanen f r h kejsartiden kommer man till nFa hofförliillanden af ett stelare och högtidligare tycke an i den första.
Xapoleon a r
nu kejsare ined maktens majestät, och blaserade höghet.
Det största beviset på sin talang i denna del torde väl författarinnan tidagalagt, nar hon företar sig den svåra iippgiften a t t låta kejsaren själf upp- träda talande och går i land därmed.
Hennes Napoleonseiitusiasm ä r n11 vida svalare,.
Romanen ar inera tidsskildring än den före- gående ocli mindre personlig.
Det är madame Junot, den nyckfulla fru guvenöien af Paris, som ä r denna boks hjältinna.
Ämnet ä r för öfrigt hennes äktenskap och konflikterna däri jainte skildringen af den blinda beundran, soni Napoleon har förstått a t t väcka hos sin ungdoinsvan, krigaren och hjälten, general Jiinot.
I sainmanhang dar- med får författarinnan tillfälle a t t påpeka det förtryck, som vi ofvan antydt., livilket så småningom blef allt kännbarare genom kejsarindividens allt öfverskugjgande maktställning och den afgudadyrkan, Ila!
för sin per- son fordrade, och huru människorna förlorade sin sjalfkansla för denna lydi~ ' adsplikt och denna berusning, som genomgick tiden.
Emellertid före- finnes liar en slitning mellan ämnet och skildringens forni, ty romaiiämnet kan svårligen koinina till sin ratt genom dubbelheten af tidsskildringeiis- ocli romanens form.
Af en reeen ' sent har mycket lyckligt framliållita den nära släktskapen mellan Junots förli&amp;llaiide till sin hustru och var Arm- felts förhållande till sin.
Juiiot a r nämligen en don Juan, men hans kärleksafventyr med Napoleons syster förlåtes af liustrun, soin ser, att lian älskar henue mer än sin &amp; lskarinna.
Och d3t ligger i denna konflikt mellan den liängifne maken och den flgktige kurtisören i sainma person, så mycket så a t t säga brännbart psykologiskt stoff, a t t man knappt liar intresse till öfvers för deii massa af bifigurer, som presenteras, och för lmffesternas marioiiettspel.
E t t skdant förhillande som detta kan knappast skildras så flyktigt som här a r gjordt.
Mitt intryck ' a r ibland, som om ~ i e i i z e skulle inåla en storm pk hafiret.
Likväl ' Iran jag icke neka, a t t det ligger något franskt afven i detta.
Ä r det ej just orn llacine, det sagts, att lian skildrat adornbles furies?
Med iiiycken finhet och rasket i penselföringen ä r generalens stormiga och b~~ushufvade inen öppna och chevalereska natur tecknad, likasom madame Junot är ett förträffligt utfördt kvinnoporträtt.
Hon nied sin aldrig svikande själfbeliärskning och dräpande slagfar- digliet besegrar till ocli med segraren öfver kvinnolijartan, Napoleon sjalf, ilär han börjar eA kurtis i skopen under jakten, och öfverdidia och förflugen som hon är, visar hon dock den öfverlägsna kvinnans lugna rådigliet och mod i farans stund, nar för henne viktiga iiitres- ' sen stå p&amp; spel.
Äiinii kunde inånga intressanta enskildheter vara a t t tillägga,
ur dessa märkliga böcker, t. ex. om det lioflif.
i livilket vi införas, om den ypperliga silhuett författarinnan gett afedenna Josephine, som går niellan tv % eldar, sin böjelse för kurtis och iifventyrlig njutiiings- lystnad och sin rädsla för Napoleon, om den utmärkta skildringen af Napo !eons lättfärdiga systrar, af hilka, åtminstone den ena af dein, Caroliiie Murat, trots allt ägde ej blott broderns kalla hjärta och italienska intriglystnad, utan afven något af hans förmåga att imponera.
Med det sagda har jag dock antydt det förnamsta af inin uppfattning af dessa böcker, begge högst märkliga och ovanliga inlagg i rår littera- tur.
Det ar intet tvifvel att fru Malling nied dessa arbeten intagit en rangplats bland roman-sedeskildrare, och man niåste lyckönska den forna Stella Cleve att ha tagit sig iiågra ars hvila.
Hon har därigenom bestyrkt sanningen af den gainla satsen, att det är särdeles fördelaktigt att reculer pour nzieux sauter.
Hellen Litzc7gre1z.
Tysta d .. up, berättelser af Anna Roos {A@wo).
Stockholm, Wahl- ström och Widstrand.
En inärkvardigt mogen teknik, behaglig, klar och lngn stil äro de goda egenskaper, som utmärka Alfaros berattelser, ett knippe af Österländska och gamnialnordiska noveller .. Uen ilet mest utniarkaude draget i hennes samling ligger ej liäri, utan i den slöja af mystik, af färgmättad iiröiiiton, som hon ställvis förmatt ge berattelserna och som förlänar dem nigot af den gamla sagomusikens trollkraft.
Hon tagit starkt intryck af Selma Lagerlöfs mystiska berättarstil, hon ar mindre subjektiv an sin förebild, men kanske ocksh darför mer klar.
Nigra fulländade mästerverk äro ju desstt berättelser ej.
Stora, allt för stora, # ro ofta aninens, s % att författariiinan ej iuäktat ut- trycka dein s % kraftigt, som läsaren kanske velat, men man förbiser gärna dessa .brister, ty de ersattas at skönheten i sprgket, som ibland får cittrans eller iiiandoliiiens singackord i sitt tonfall, ibland låter den majestätiska orientaliska formviirlden stå fram i sitt halfdrömslif nied valliiiodoft, ökenstillhet och fargqlöll.
Osterlandsroiiiautiken blir aldrig gainmal, och liar nutidsdiktare sisoni Hcidenstain och Pierre Loti kännt behofvet att tolka dess drömmande kiinslor, märka vi, att densamma ännu äger besläktade strängar hos oss.
Det a p soin oni hjärtats saga lättare låter sig berättas och utspelas i tusen och en iiatt~atniosfei.en.
I dessa imdangönida j~ingfruburar, i denna sol-.
mättade luft, där vanorna äro så enkla och ceremonierna så vidlyf: tiga, tar handlingen så ringa plats, drömnien så stor.
Med den öster- ' ländska världens stränga skiljegräns mellan man och kvinna är det så naturligt, att jungfrun bakom burgallret förblir ett stort barn, som: diktar sin älskade hjältes saga riktigt vacker, sin kärleks lustgård riktigt mystiskt berusande, och man fattar lätt, att hennes Iiängifven- het blir ett enda offer af oändlig lydnad och trohet.
Det är inånga sådana jungfrur med gasellögon och barnasjalar och inångs stidana kärlekens hjältedrömmar vi möta i Alfaros bok.
, Den vackra ' sagan om Y m a kan man ej undgå att jämföra med K1ies~ ' s ~Kathclien von Heilbronn~.
Den har.
nhgot af samma djupa innerlighet, samma naiva, halfvilda trohet mot förtryckaren hos den Bärleksdruckna, som ej längre frågar efter om hon ar stolt eller ödmjuk, men blott vet, att Iion i den älskade sett uppenbarelsen af sitt ideal, att Iion i honom dyrkar sin gud, utan att fraga om det ar lycka eller olycka, straff eller belöning som väntar.
Johanniterriddareii har gått lit som missionär och ägnat sig å t ' korsets predikan bland hedningar.
Yonna är den hedniske höfdingens dotter, och den nitiske missionären och riMaren, öfverraskas af den för hans vesterländska begrepp upprörande bekännelsen, som deii unga kvinnan gör honom.
Hon frElgaï ödmjukt, oin hon far bli hans.
Hon säger hononi, att hon förstår, att han ej liar råd att köpa lienile,: inen att hon skall öfveïtala fadern att läinna henne för intet.
Riddaren afvisar detta anbiid med det .förakt, han anser det förtjäna.
Den stackars flickan tror, att lian Hlskar en annan.
Nåväl, hon skall.
gärna afsta första platsen åt denna andra, må han ej frukta, hon sltdl ej vara svartsjiik.
Riddaren stöter henne åter med hårda ord ifrån sig, men hon låter icke afvisa sig, och det slutar med att hans ögon öponas, när hon dör i sin uppoffring för honom.
Det är en kar- lek, soin kan fördraga allt, äfven nHr den ingenting hoppas för egen del.
Denna vackra saga är vemodsfull som lifvet själft.
Den trumpne riddarens fasa för flickans syndiga begär i hans tanke tar all kärlek form af synd - ' hennes trogna vasalltjänst under denna hårda herres brutala snäsor, höra till dessa tragiska blindbocks-lekar, som genomgå lifvet, dar slumpens maskerad så ofta förkläder vänner till ovänner, ovänner till vänner.
Tragisk är tonen också i de flesta af de öfriga berättelserna.
Motivet af kärlek, som får lida för sin liangifna trohet, upprepas dock alltför ofta.
I de nordiska historierna ar det ganska nära be- -,
slaktade ämnen som behandlas.
Torvid Ulfssolzs saga handlar om en ädel kvinnas kärleksuppoffring, val beriittad afven den.
Hon följer den älskade, fastän han ä r misstänkt som brottsling.
Nergeir jarls hustru är också godt framställd, men har något för mycket af den inedeltidsartade roinantiska uppoffringen i sitt ämne för a t t verka fullt natiirtroget so111 nordisk saga.
Också i Sngm om jzmgfm IZima fin- ner man för mbnga moderna drag af vek kvinligiiet för a t t rätt tio på, a t t händelsens romantik i den forimordiska dräkten ar verklig- hetstrogen.
För öfrigt ä r här idén förtriift ' ligt fiiunen.
Väpnaren, hvilken anser sig för ringa för jungfriin, ar oviss om sin karlek och vill aflocka henne bekännelsen.
Han bertittar henne sagor om kärleks- starka kvinnor, ochhon ger ej med ott ord tillkanna, att hon förstitt och sympatiserat nied dessa kvinnor.
X e n när liandliiigeiis stiiiid komineim, dör hon för honom.
Tala, det hade hon ej kiiunat, detta förbjöd hennes stolthet henne, men iilska och dö, det kiinde hon.
M %hända borde en liten dragning lit det sentimentala kunnat undvikas till fördel för berättelserna.
Akta flicklynne ined spelande skalkaktighet genompz " r däremot en annan af historierna, Det Iivita tornet i Bokhara.
Man nästan beklagar, efter a t t lia ' liist denna ungdomligt kacka berättelse, a t t författarinnan ej mera afgjordt agnat sig %t det täckt humoristiska.
Hvilken lustig och listig erotik, nar deii vackra Ferghiane, som sitter däruppe i tornet, krossar sina vackra krukor mot gatan; beklagar med orientalisk storslagenhet: zve mig arma, den vackra krukans, och modern rycker henne i rocken, förmanande: » nej men flicka då, man kan se dig, tank pk att du \ .isar ditt ansikte$.
Och nedanför står på torget den vackra Abdiil, och nar lian sett E ' erg- hiaiie tredje gången, går han till faderu och köper henne som maka och som en nåd utber lian sig att f&amp; se henne.
Ocli lian f i r se lienne nien beslöjad.
Men bakoin slöjan ser han de svarta ögoiien glimma och hör orden: sval var det a t t du kom till sist, t y nii hade.
jag inga fler krukor a t t kasta ner$.
En sådan berättelse, framst2lld i ett beliarskadt sprak, men med skalken framtittande bakoin livarje rad, a r verkligen en liten piirla, till hvilken författarinnan mlste lyckönskas, liksom hon maste lyck- önskas till hela den stora syn, den andaktsfulla iippfattning af kar- leken, hon visat i sin berattelsesamling.
Dessa gamla historier iiro visserligen ej utan intresse för oss.
Lifvet har verkligen stysta djup; ^.
Det a r icke förkldrade känslor, som har behandlas, denna stolthet och förbehallsamhet ä r ej bort- glömd och barnslig, naiviteten finnes änuu och karleksvidskepelsen
med barnslig beundran, med njutningen att offra sig, böja sig och tro - månne den är omodern?
Ånej, allt detta blir aldrig omodernt.
Kärleken blir aldrig ett lugnt aftal om rattiglieteil och skyldigheter mellan tvenne kompanjoner.
Anna Roos ' bok har kanske ett visst oppositionsdrag mot den rationalistiska kvinnolitteraturen till förmån för nystiken.
Det är fara: vardt, att hon kan förslska sig för mycket i medeltidserotik, men si " vidt iiiaii kan se af deiina samling af no- veller, har Iion # nnu mycket att förtälja för intresserade läsare och .läsarinnor.
Säkerligen finnas inånga, soin önska henne ett varmt valkominen åter. '
Hellen Lindgren.
Kvinnobildningen inför Kongl.
M a j k Vid det samtidigt med » Sjunde Nordiska skolmötet » i augiisti måuad hållna mötet mellan förest&amp;nciare och förest&amp;ndarinnor vid Sve- riges högre jlickskolor, upptog dwsa skolors vara eller icke vars i ekonomiskt, h8nseende en stor del af intresset af förhandlingarna.
Det ar resultatet af dessa förhandlingar, soni nu föreligger i en först till ecklesiastikdepartementet aflåten petition, livilken i behörig ordning torde Romma att framläggas för nästkommande riksdsg.
De koinitterade, som haft uppdraget att redigera petitionen, hafva äfven uppvaktat konungen och Iiafva af Hans Maj: t nådigt och med synbar viilvilja mottagits.
~nnel~ålletaf Eenna petition ger ej blott flickskolans vänner, utan alla dein som nitälska för kvinnofrågans normala utveckling i vårt land en osökt anledning till anställande af vissa tiiinligen nedslående betraktelser angående det sätt, hvarpå den svenska staten hittills ansett sig böra tillgodose den liögre kvinnobildningens intressen.
Ty hvad inlieintar man af denna på enkla statistiska fakta stödda skrifvelse?
Vi skola .i korthet här besvara den frågan.
Sedan petitionen ioledts med e n kortfattad redogörelse för de åtgärder, som af staten liittills vidtagits till främjande af den liögre kvinliga bild- ningen - Högre lärarinneseininariets stiftande 1860, beslut vid 1874 års riksdag om ett anslag af 30,000 kr.
till högre skolor för kvinlig ungdom och detta anslags progressiva höjande till sitt nuvarande be- lopp 100,000 kr.
- lamiias su vältalig skildring öfver den högre '
flickskolans nitvaraiide stallning.
Man erfar däraf, att för nar- varande af statsanslaget 76 skolor erhhlla understöd, bland dem 18 med det högsta beloppet 2,000 kr.
och 14 med ett belopp, som icke uppgår till 1,000 kr.
Statsbidragens maxiinisiff ra liar, efter hvad som vidare påvisas, efter hand nedgått - sedan 1873 och 1877 d % ett anslag af ända till 2,200 kr.
kom en och annan skola till del - soch detta oaktadt~, heter det i petitionen, » skolornas iitveclding under senare tid och i öfrigt förändrade: ekonomiska förhållanden långt ifrån att minska, tvärtom i ganska betydlig mån ökat den enskilda skolans behof af understöds.
Att beliofven af understöd äro ganska tvingande påvisas vidare genom framläggande af en massa fakta rörande flickskolornas ekonomiska förlifillanden, hvilka i allmänhet taget äro i hög grad tryckta och bekymniersamina.
Och sj under, d % med undantag af ytterst få, ssm hafva större donationer, det stora flertalet ' flickskolor äro haiivisade till lärjungarnes årsafgifter sasoiii sina förnämsta inkomster.
Enligt de villkor, som äro fasta vid de statsunderstöd, som nu af flickskolorna åtnjutas, kommer kostnadsfri undervisning endast 3 procent af samtliga elever vid privata flickskolor till del (1893 i allt 280 elever).
Förmånen af nedsatt afgift eller kostnadsfri undervisning tillkomma inemot 9 ' 12 procent af samtliga flickskoleelever (i allt 846 elever år l 8 9 3).
, För visso måstes, fortsätter petitionen, » för många af de öf- rigas m&amp;lsinan, af hvilka ntan tvif ve1 ett icke ringa antal utgöres af faniiljeförsörjare med ganska begränsade tillgåiigar, dessa skolafgifter kannas synnerligt betungande.
Och dessa malsniän efterstrafva dock för sina myndlingar ingenting mera an hvad soiii i vårt land beskares gossar nara nog kostnadsfritt, en allmänbildning iitöfver det kunskaps- mått, folkskolan afser att bibringa.
Den alltför ojämna fördelningeii af bildningens förmåner måste också för den kvinliga iingdomen och dess målsman vara kaniibarare i samma mån som, icke minst genoin åtgärder från statens sida, områden öppnats for kviiilig verksamhet och kvinnor erliållit tillE %lleii till försörjning, hvilka förut rarit för- beliållna nian.
Hvilkeii ställning man an intager till frågan om en mer vidsträckt anv#iidning af kvinnor p i alla dessa omriden, torde man dock böra medgifva, a t t det allmänna i nkgon in %n bör latta deras strafvan, som söka begagna ' sig af rättigheter, hvilka szmhället redan erbjuder dem ', Petitionen fortsätter med följande talande argument: a staten understödjer för närvarande de enskilda flickskolorna, med 100,000 kr.
krligen, och dess utgifter för Högre lärarinneseminariet och den därmed förenade ofningsskolaii uppgingo 1894 till 54,250 kronor.
Således belöpte sig statens utgifter för den kvinliga nndes-.
visningen nlimnda år till, 254,250, kr.
Jainför man denna summa med de årliga utgifterila för den manliga skol~ingdoinens undervisning, hvilka uppgå till närmare tre nzillioner kronor årligen, måste man medgifva, att den stora oliklieten emellan nämnda belopp icke står i öfverensstämnielse med det kvinliga släktets berattigade kraf på högre bildning och icke heller med den betydelse, som en högre kvinnobild- ning äger för Iiafdandet af nationens plats bland kulturfolken.^ Den jämförelse, som vidare anställes mellan de högre flicksko- lornas stallning exempelvis i vårt grannland Finland, låter ofvanberörda missförli %llanden framstå ännu bjärtare.
Under det att det högsta belopp, soin utdelats åt en privat flickskola i Sverige 1893-94 utgjorde 2,000 kr.
utgick i Finland för samma ändamål det högsta anslaget anda till.
10,000 mark.
För aderton skolor understeg statsbidraget ej 5,000 mark.
Med en folkmängd af icke fullt 2 ' / s million personer offrar Finland hrligen i statsanslag åt sina flickskolor 545,134 niark, under det vårt / land med en folkmängd af narinare 5 millioner för samma ändamål utbetalar 154,250 kr., således det förra landet i förhållande till folk- ma~igden, mer an fem gånger så mycket som vårt land.
Och dock lämnar finska statsverket dessutom understöd åt samskolor till ett belopp] af 74,000 mark.
I Sverige åtnjuter blott en, samskola stats- understöd med 8,000 kr.
årligen.
Detta i korthet den märkliga petitionens innehåll, ocli det ar på grund af de anförda motiveringarne de petitionerande anhålla, att regeringen inhtte af ntistlcomnzande riksdag söka en fö ?-lhöjning å afislaget till de högre skolorna fös.
kvinlig mgdom med åtmifistorce 200,000 kr., hvarigenonz namnda årliga anslag i sin.
helhet konzme att uppgå till 300,000 Iw.
I sanning Iiögst måttliga anspråk!
Våga vi tro att svenska folkets representanter vid 1896 års riksdag skola inse detta och ej slå döförat till för de liar anförda talande argumenten med dess lika talande siffror?
Att i en anslagsfråga stalla en kommande riksdags horoskop är en alltför vansklig uppgift för att man skulle drista iii- låta.
sig därpå, men om någonsin fraingången af en sak bör sta i något förhållande till sakens berättigande är det här, livadan den svenska flickskolans vänner torde kunna hysa den förhoppningen, &amp; t deras vädjan till riksdagens generositet ocli rättvisa ej varit för- .gäf ves.
Vi skola allt framgent med vaket intresse följa utvecklingen och gången af detta viktiga ärende.
.
I En arbeterskefest.
Sedan ininga å r tillbaka liar föreningen Handarbetets väniier hligeii till iiHgoii af sina mest ' förtjänta arbeterskor såsom en belö- ning ocli uppiniiiitran utdelat ett penningbelopp, vanligen utgående med 50 kr.
.Detta s. k. arbetersirepris stiftades redan 1882, då Handarbetets vaiiner annii ntöfvade sin verksamhet iiniler mera be.
griiiisade föilihllanden.
Samhörigheten och växelverkan emellan alla.
.
dem, som inom ' denna förening arbeta med hiifvudet eller med handen har dock alltid varit lifligt kand och erkänd, och därför blef utdel- ning af detta pris en välkommen anledning för a t t samlas till en.
liten fest.
F r i n att från början liafva varit en enkel kaffebjudning, vid hvilken några få tiotal voro närvarande, liar arbeterske- .. festen sm&amp;ningoin under årens lopp antagit allt större dimensioner.
Då den 18: de sistlidne oktober en sådan prisutdelning %ter agde rum, samlades omkring 120 i Handarbetets vänners rikt upplysta och festligt smyckade lokaler.
Det traditionella kaffebordet var .nu diikadt i » långa banors, och förfriskningar af flera slag ser- verades under aftonens lopp.
Men icke blott för den inateriella.
väl- fagiladen v; .r det rikligen sörjdt.
Föredrag, utmärkt sång och äfven förströelser af annan art voro anordnade, tal och skålar omväxlade, och ' stainningen var hela kvällen den basta: Det var tydligen en tillfredsställelse såväl för styrelsen som för alla dess medarbetare a t t f å sanilas till ett ge !iieiisanit nppfriskande sainkvarn.
Den allvarliga.
delen a f festen utgjordes af prisutdeliiiiigen,.
hvilken alltid försiggår med en viss högtidlighet.
Styrelsens ordfö- rande öfverliimnade priset för innevarande å r till gobelinsvafverskan Haiiria Person från Skåne, bvarvid särskildt betonades, lziiru i denna Sveriges sydligaste ' provins, inom de välburgna beinmen pS lands- bygden, den vackra gobeliiisväf ' nadskonsten sedan iildre tider fort.
lefvat från generation till generation.
Ordf. erinrade afven om denna o textila konstarts nuvarande iippblornstring iiiem vårt land och om- niimnde några af de arbeten, nieda hvilka Hanna Person varit syssel- satt under de a r hon arbetat inom föreningen; såsom t. ex. vafiiader till biinkadynor afsedda för rikssalen p&amp; Gripsholms slott, bänkadrätter, sanda som ghfvor till Baden in.
fl.
Det hjärtliga talet afslöts med iiågra ord af uppmuntran till pristagerskali och lyckönskan till fort- satta beinödanden och nya framsteg, hvilka skulle blifva en heder för henne sjalf och för Handarbetetv vanner. '
C
01nedel.bart liarefter framfördes ' af en af styrelsens ledamöter, nedanstående, af heiine.
' sj&amp;lf föeattade, med lifligt; bifall emottagna verser: S i tyst i skogem dzrnkla g ö n m a Den klara källans j ö d e g&amp;, Men f+iska hickar g i f i ~ i l d t ö v m n S i rika krafter i dess s j i l; Att vattltet stiger, joden vaxer Oct vidgar sig allt mer och mer, Tills stolt och fi?
dess bölja glider Och yppig grönska stranden ger.
Och kli ' llan lik, en tanke spirnr Ur sjiflenr +t@; km#$!
nnnd, reJ ?z Med h a n d h g sitt forlztnd han Jil-ar Och fra71~ i @ set l&amp;rs idhz.
.
Och nya k r a f e r s kbl&amp;r&amp;z,o foras I tnrrkem f i r a till ett heltJ Som sinat ?lt och snart förrtrndt ' Om u t i skilda $ölen delt.
S i har hon v u x i t den föreniag, Som fest i aftan j r a r ha7; Och 7.iitt .hon tydt des ctjz@a rneni ?zg, Naturens tysta språk oss lär: .El ' kallan ensam ger åt floden Dess makt att hän mot Aafvet gå, Om e j med handling fast forbundtvz ' A i ~ t tanken aldrig n~dlet m. ?.
\ * I v å r f o ~ e n i n g harskar anden Af solSdarisk skyldighet.
Finns erzigk.etens t d d i banden De brista icke, som man vet.
Att en beror zrta f de andra, Det hela u t a f en och hvar, Yi k.äiz7za !etta,?)
h a.
viS ' rz7zer; Och d&amp;i städs v å r styrka var. '
, ~ o samma i i n i l v i a / ln sträfva: B e t sköna ci ' r v i r t ideal.
0111 g a m v i vaga, sy och %afva, Om rita eller räkna tal; Oni v i i styrelsen fått s a k, Om vied paketerna vi g;, H v a d mer!
Vi äro alla delar A f ett gemensamt helt aa&amp;. '
'
Mi Handarbetets v i h e r Zcfva Och verka, so?
?z forztf de gjort, Och ' nar en gång vi s e g h rcfva M 2 andra strayva i ?mzerfuz ' t Att frärttja fos terlatcdska syften, Att fillo i&amp;eh kraf; Och att de rika skatter öka, Som tankens kala åt oss gaf.
Meddelanden frhn Fredrika-B~emer- Förbundet, S tipen~ef~nBergna.
På grund af testamentariskt förordnande af framlidna fru Sopliie Adlersparre, född Leijonhufvud, liar till Fös- bundet öfverlarnnats ett kapital af kr.
5,000 under benämning Leijoiz- hufvud- Adlerspa~rska stipendiefo ?zden.
Af kastningen Af niiinnda fond skall inom vissa af testator bestämda släktled utg.8 som yrkes- eller studiestipendier %t kvinliga medlemmar af släkterna Leijonhufvud och Adlersparre.
Allmannor Stbendiefonden.
I likhet med föregående ar har sti- pendielroiniténs sekreterare iifven i llöst inför inbjudna kretsar lämnat redogörelser för Fredrika-Rremer-Förbundets verksamhet och syfte, hvarefter lokalkomité för stipendiefonden bildats i Testmanland under ordförandeskap af landsliöfdingskan E. Hederstierna.
In£ör Notariiis Publicus i Kristianstad liar dragning iigt rum i det lotteri, soin af lokalkomitén därstädes anordnats till förniån för länets insats i-Allinanna Stipendiefonden.
Tack vare det utmärkta satt hvnrpai detta lotteri anordnats och de ledande personernas och allmänhetens stora off ervillighet uppghr den behållning, som tillfaller lansfonden till kr.
3,703: 79.
Donationsfonderna.
.
I s: Fröken Matliilda Abenius i Vesterks och fröken Charlotte von Essen i Orebro, hafva godlietsfiillt emottagit kallelse a t t vara Fredrika- Bremer-Förbundets ombud.
Från skilda håll.
Sverige.
F. T.
Borg f. Den 23 sistl. okt.
afled i Helsingborg efter endast nkgra timmars sjukdom, redaktören för Ö~esundsposten, förre riksdagsinannen Fredrik Teodor Borg, vid 71 års ålder.
Dagspressen har tecknat Borgs lifsgärning, och redogjort för hvad han verkat s&amp;soin publicist, riksdagsman och kou~munalinan.
Det liar dar framhkllits, hur lian ständigt Iiade en öppen blick för alla nya rörelser inom sainhällslifvet, Bur lian alltid stod i främsta ledet, då det gällde strid för sanning och ratt.
Icke underligt dä~före att kvinno- fragan alltid i Borg kunde påräkna en varmt intresserad förkämpe.
Under de å r lian tillhörde riksdagen torde väl heller knappast ha förekommit någon debatt rörande denna fråga, Iivarvid icke Borg med varin öfvertygelse förde kvinnornas talan.
Men Ilan nöjde sig icke med a t t endast i debatten imderstödja andras motioner.
Af de refor- mer inou kvinnohgstif tningen, som tinder de senaste 10, 15 aren antagits af riksdagen, har flertalet utgått från Bwg.
Så var.
det han som vid 1887 års riksdag väckte förslag om ratt för kvinnan a t t inväljas i skolrid, fattigv %rdsnämnd och fattig- vårdsstyrelse, ett förslag, som sedan blef lag 1889.
Likaledes var det Borg, som vid 1889 i r s riksdag väckte motion om höjande af kvinnans äktenskapsålder, Iivilken motion, ehuru i mycket reducerad form, ledde till ändring af den bestående lagen.
Riksdagen 1892 beslöt naniligen a t t aktenskapshldern för kvinnan skulle höjas frkn 15 till 1 7 år, niedan Borg i sin motion föreslagit, a t t äktenskapsåldern för kvinnan liksom för mannen skulle sainmanfnlla med myndighets- åldern, således infalla först vid 21 år.
A t t Borg icke var rädd a t t draga de yttersta konsekvenserna af reformstrafvandena för kvinnans frigörelse,.
visade han, då lian vid 1884 års riksdag väckte motion om a t t s&amp; val valriitt soin valbarhet till andra kaminareri skulle tillerkännas kvinnor, iivilka för öfrigt innehade erforderliga kvalifikationer.
BIotionen ledde, sisom lätt s a r a t t förutse, icke till några praktiska resultat, meii Borg gladde sig öfver a t t genom den hafva gifvit forni %f ' en fraintidstanke och öfver a t t Iiafva varit den förste, som på den svenska riksdagen begärt full nied- borgerlig likställighet inellan man och kvinnor. '
' Första häftet af Fredrika Brerne ' r, biografisk studie, det verk, som kan sagas utgöra S. L-d Adlersparres litterära testamente till eftervärlden, har nu utkoininit i bokhandelii.
Utoni S. L-d Adler- sparres namn bar arbetet afven hennes medarbetares, Sigrid Leijon- hufvud, hvilken afslutat och redigerat den omfångsrika biogratien.
Vi återkomma till ett utförligare omnämnande af arbetet.
Kvinnan och de exakta vetenskaperna.
Tidskriften ~Ribliotheca niatematicas, offentliggör i ett af sina senaste häften en tysk i~ppsats
med ofvanstående titel, innehkllande en förteckning p % de kvinnor, sival nu lefvande som döda, Iivilka iitniarkt sig inom de exakta ve- tenskaperna, matematik, astrononii och fysik, silsoin sjalfständiga skrift- stallariniior, öfverriittarinnor och utgif rarimor eller sbsom aktiva nied- arbeterskor at veteiiskapsinan.
Förteckningen, soin naturligen ej kan göra ansprik p % fullständigh&amp;, har dock a t t frainriss ett ganska aktningsvardt antal kvinliga vetenskapsidkare.
Bland dassa till ett 80-tal uppgående namn återfinner man vid sidan af en Hyyatias, en Sopliie Germains (f- 1831) ni.
fl.
storheter från flydda tider, många, som för v %rt land och för vår tid aga större betydelse, däri- bland i främsta rummet Sophie ~ o v a l &amp; s k ~ hrars, kerk ensamt för sig upptaga en sida i förteckningen.
Af nordiska kvinnor markas för öfrigt namnen: Nanny Lagerborg-Cedercreutz, Jenny Ilossander- Tscliudi och Anna Rönström * Kwinliga studenter vid Upsala unive~sitef äro höstterminen 1895 till antalet 29, flere an under iiilgot föregående år.
Bland dessa äro en filosofie och juris kandidat, en medicine kandidat och e. o. amanuens vid patologiska institutionen sanit 6 filosofie kandidater.
Tvenne kvinliga studenter tjänstgöra sksom referenter i Naturvetenskapliga studentsallskapet och tre stå s ' isom seniorer i sina respektive nations- föreningar.
14 tillhöra Stockholms nation och 4 Västmanlarids-Dala.
Upsala kwinlh~a studenfförening hade den 27 september sitt första sammanträde för terminen, hvarvid omvaldes till ordförande fil.
kand. Lydia Walilström, till v. ordf. fil.
stud.
Sigrid Björkliind och till sekreterare fil.
kand. Ellen Lindhult.
Föredrag hölls af fröken Maj Lagerheini öf ver; Ett stycke medelstidsmysti k ~ en, studie öf ver Visby- priorn Petrus de Dacia med ledning af professor Scliucks arbeten och Acta sanctorurn.
* * En gast från Finland.
Fröken Alma Hjelt frhn Helsingfors, en af de ledande krafterna iuom Finsk kviniioföreuing och under en del år dess sekreterare, liar under höstruåiiadesna gastat Stocklioliii för a t t studera itskilliga institutioner och förhållanden.
Fröken Hjelt, som genomgatt Gyninastislra Centralinstitutet för a t t i sin fädernestad verka som gymnast, har mycket vistats i Sverige, dar - hon tack vare sin vinnande och älskvärda personligliet ocli sin fraiiistaende begifiiitig förvarfvat många vänner.
Pli de saiiikriim, soin af dessa vid ett par tillfallen för den finska gästen anordnats, liar fröken Hjelt liiiniiat intressanta redogörelser om Pinsk kriniioförenings verksamhet och kvinnorörelsen i Finland.
Fröken Hjelt ar en af stiftarne af den första finska sainskolan i Helsingfors och a r denna ansedds skolas kassaförvaltare.
8 "
a, Samfundet för befrämjande a f ett na furen / h t lefnadssäff 8 är namnet p % ett i november förlidet %r stiftadt siillslrnp nied det lof- värda ändamklet att ve11ka för ett siiiidare och enklare lif inom vårt samhälle.
Visserligen är sainfiindets hufvudnppgift att p&amp; ett verk- samt och inera omfattande satt sprida knnslrapeii on1 och bevisa för- delarne ' af det vegetariska lefnadssattet, men äfven för dem scim ej hylla den absoliita vegetarismen innehålla in&amp;nga a f.
de af sällskapet liyllade idderna mycket som ar beaktarisvärdt och för livar och el1 tillämpligt.
Bland de många sinåslrrifter, soin redan utgifvits, för- tjänar särskilclt den » On1 yåra inhemska trädgårdsprodukters värde som närings- och liälsoinedeb att uppinarksainmas såsoin ägande stort praktiskt intresse.
.
* Husmoderns almanacka Iiör till de nyheter inom 1896 års bok- marknad, som så väl för sin originella och tilltalande form som för sina praktiska egenskaper efter.
all s~nnolilrliet koininer, att Iiälsa med Belåtenhet inom de svenska hemmen.
Det är Norstedt c&amp; Söners som fallit p&amp; den goda id6n att bereda vira hiisinödrar denna- ange- iiaina öfverraskning till nyåret.
Nigon större sakkunskap i fråga om bedömandet af ett litteriirt alster af denna art tilltro vi oss ej äga, vi måste därför inskränka oss till att endast larnna en flyk- tig beskrifning öfver det vackra arbetet.
Man tanke sig en kalender ' af de större väggalmanackornas format, präktigt utstyrd nied alle- goriska barnfigurer, utförda af Julius Cronberg och symboliserande i denna koiistnars vtilkanda inon6r kokkonstens olika grenar samt ut- görande 1iiisli~ll.salmanackans infattning.
Utom en aliilanackas van- liga Indainhl att vara ' datuinvisare, fullgör denna den lika viktiga uppgiften att för hva.r dag som ghr lilmna ' ett nytt blad i kokkonstens historia, d. v. s. hvart kalenderblad slrankei?
den bekyinrade 1111s- modern förslag till morgondagens middag - tvenue al ter nativa förslag för familjer ' af olika inkorilstgrad - och ej nog darined, p % bladets bak- sida finner man recept på de olika inaträtterna - 2 gånger 365 mat- sedlar på, 2, 3 $ 4 rätter!
- med pris, inått, mål, vikt och beredningssätt på det noggrannaste angifna.
Hiismoderns alinanacka, jamte den liancl- ledning vid dess begagnande, soiri åtföljer deiisainma, iir utarbetad af friikeii T~otten J~agerstedt, den för sina föresiende förtraflliga arbeten i liuslig ekonoini kända författarinr, .. in.
Labmanns underkläder ar en rubrik, som sedan ett par år dag- ligen står att lasa i tidiiingarnas annonsafdelning.
F % af nyare tiders uppfinningar inom den inänskliga klädedräkten förtjänar ocks8 en s&amp; liög grad af iippmärksainhet soin dessa på en girig .latta och varina boinullsväfnader, hvilka äga flauellens bästa egenskaper utan att dela dess fel, hvarför deras förträffligliet ej nog ofta kan påpekas.
FRE JA-MAGASINET 29 Drottninggatan 29.
Hös t- och Uinterunderklader, Doktor Lahmanns Re f orm-Bomulls-Underkläder för herrar, damer och barn.
hafva under de senare &amp; ren vunnit stor efter- fragan och rekommenderas af Herrar Lakare.
OBS!
Priskuranter och qvalitéprofuer san- das på begäran.
S. Berendt J: OP &amp; C: O, 24 Drottninggatan 24 .. Per soner, som ligga under lakar evar d, eiiiottngris i iilackordoring iiiod erforderlig sjukvird. '
.
Pris f r d n 4 Kr.
y r dag.
Referenser: U r F. Netzler, 3 Sturegstan; D: r A.
Kull, 26 Nybrohainiien, D: r F. Klefberg, 11 b Nybrogetan; D: r G.
Hellström, 22 Hamngatan.
W A L B O R G .ULRICH, Utes.
Sjukskötersh.
38.
Kommendörsgatan, 1 fr., Stockholm.
Bell telefon 404 i förbindelse med Riks- och Allin.
telefon.
Förfr5gningar Besvaras med orngbende.
8.
.
.
.
.
.
I.
.
.
a &amp;.
I. '
.
.
Jurist.
.
.
m.
lämnar åt kvinnor råd och upplysningar i.
juridiska och ekonomiska angelägenheter, Träffas å förbundets byrå.
S4 Drottninggatan, i tr.
Onsdagar och J5ö.rdaga.r kl. 1.0-11 f. rn.
Lektioner i malning.
.
i Anna Bergman, född Hallgren,.
gifver ånyo lek tioner i porslins-, olj e- .och akvarellmålning.
Stmegatan.
2B, 1 tr. upp.
.
, INTYG: Undcrteoknsde som anvä.ndt Herr Axel a it ströms.
Collodin mot liktornar och kylknölar hu funnit medlet fullt motsvara ' aitt i6nda- Tillförtit; liga&amp;r mA1, och h n n a det derfore hos enhvw till det baista rekommen- dera.
Åm&amp;l deli 3 iJ 1886.
O C ~ af I.
B. Geiier.
A.
&amp; mgberg, RIldmm- personer Undertecknad som vmit be- Zlepriifuudt tue- svlrad ef en m h g d v?
.w t or h a r del) mot liktornar.
genoin anviindendet af n~oii8dina vartor, hudharhad friin Aaotekaren Herr Axel Lit- ström i Falun, blifvit frhn dom och nageltring.
helt och h g l a t befriad; hvarföre Obs.
alltid dema in- Jag omnlimnda medel hos enhvlir ragistrerade.etikett som till det biista rekommenderar.
, garanti for varana akt- Motala L Nykyrlre d.
27 aug.
het.
: 18 %.
Augu~t dxdn, Handlahde.
tals.
Tuseil- Säljes hos Parfym- och ~ o k h G d l a r e i flaskor h 60 Gre och 1 Iwona .. Franko mot 1 kr.
?o öre.
AXB7Z L IT8 T R OM, FaZzcn.
af Bomull, Linne (.Almedahls) och Ylle, största, sorterade lager, till de lag- sta priser i.
,.
AXEL HINDERSONS Glrrrnbod: Hötqrget 13.
- .Filial: Glötgafan: i ' EX.
.
.
Priskurant siindes pii begiiran.
Nya böcker till Julen 1895.
O Stycken ur Davids Psalmer, melodier för De kristnas lehande hopp, eller trons en eller flera röster mod accompagne- blickar in i det tillkommande lifvet .. ment af pianoforte eller orgelharmo- Till tröst och upprniintran fiir med- nium af Joel Blumqdst.
Första hlf- vandrare till henimet d5r ofvan af I.
L. tet 76 öra.
Hela arbetet utkommer, UiiUei .. Ofrersatt f r h O: (!
tyska upp- i 10 hiiften.
Subskription mottages lagan.
IIiifL.
55 öre, inb.
1 kr.
hos alla Bokhandlare.
Bibliotek för de iings.
6 nya hiiften: / aftonens frid.
Andliga sanger af A. S-g.
Mmik med text.
Andra sam- K: r 70.
Penningar och lycka.
10 öre 7 1.
Herdegossen,sotu I~lef liiknre.
23 ö. lingen.
2 kr.
72.
Esters Julafton af Ottilie \ Wde,- l a g r a tilldragelser u r Baron Hans Henr.
9ntdlt .. 15 bre.
von Essens lefnad.
Bleddelade af ho- 73.
Befrielsen.
Beriittelse f r b drott- noni sjelf.
4: e och sista hiiftet l kr.
ning Johannas af S a m r r a da- Hela arbetet inbundet i fint o c h ~ a c - gar.
25 öre.
kert band 0 kronor.
Lösa permar 74.
Sen lycka.
25 öre.
till arbetet finnas hos alla Bokhaud- 76.
Fader vår af 31 Roos.
10 öre.
lare B 75 öre.
Lilla Barnbiblioteket.
Berättelser f ör barn Frideborg.
Folkkalender för 1896 af P. mnilade af E.
S.
K.
Sex hlften med Wadatröm, ined 7 portlr&amp;tt och 32 teck- illustratiouer i vackert omslag B 10 ningar samt bidrag af flere författare.
öre hrardera.
Kart.
1 kr.
klothb.
1: 75.
Ur lifvet.
Beriittelser för hemmet och Iarde Ijus!
Illustrerad missionskalen- söndagsskolan, sanilade af L.
S.
.h- der för 1896 af Docenten Ad.
Kolmo- dra serien, innehiillande 8 sin5 1) öc- din med bidrag af flere förfat.tare.
ker i fina fiirgtrgcksoiiislag.
Hela Hiift.
75 öre, kart.
1 kr.
ser.
1 kr.
Den föreglende serien blef förra Allt eller intet.
Svenskt original af h e t med stor förtjusning mottagen Runa.
Hiift.
I: 25.
Detta arbete, af de smA.
Vi Bro förvissade, a t t hvermed en ny signatur första gin- iifven denna serie skall omfattas med gen framträder, utmlrker sig genom samma intresse för siviil dess gods in- en djupt kristlig ands och en vaken nehall som dess utsökt fina utstyrsel.
blick ph det verkliga lifvet.
Hjiilt- innan iir eii sjuksköterska.
Berattel- Barnens Bilderbok, 3: dje och 4: de boken, med utsökt fina illustrationer och sen hhller intressdt si3iLndt f r h bör- ett tör de sm.Z afpassadt, godt och jan till slutct.
Gnistor.
Berättelser af H. Schmidt.
Hiift.
1 kr., kart.
1: 20.
Beriittelserna äro af framstående viide, stilen &amp; r yp-, perlig.
: focufcs och n n d m hiiftena, hvarpl nu Ur svenska folklifvet.
Berättelser af H.
I följa tredje och Auide.
Beriittelserna K.
Tredje häftet 60 öre.
- Dessa iiro hiimtade ur verkliga lifvet och 14- berlitteher iiro naturtrogna bilder or ja,pa saninia @ ng de i ord och bild be-.
lifvet, intressanta och framförallt 1 %- reda barnen en roande sysselsii.ttning, rorika.
iifven inskärpa - nhaon - nyttig - - liirdoui.
I å i a högt ider af Emil Froinmel.
Riif t. l: 50,: BildarMcker f6r barii: klotb.
2: 00- - r~31an mötes st.iincligt.
under liisuinnen af denna bok af fina Vårblommor, med veiser af L.
L.
30 öre.
L.
L.
30 öre.
d: o iaikt&amp;gelser,aaf nya ansliiende SJU-: Ur barnaväilden punkter, som kasta ett öfrerraskande Berättelser %r barnkammaren med rer- ser af L.
L.
40 öre.
ljus öfver de heliga tilldragelserna.
Vi uppmana alla stilla andar a t t göra.
Sommarlif på Blomgård med perser af L.
L.
73 öre.
bekantskap med detta sköna arbete.^ Trosvittnen i Gamla Testamentet.
Skil- i Sommardagar i skogen med verser af dringar och betraktelser af kontr.- 1 L.
S. l: 28. prosten Fr. Sandberg.
V. aker.
Första ' Barnens Tidning och Barnens V4n för 1896, haft.
60 öre.
Arbetet utkommer kompl.
i inbundna i vackra band U 2 kr.
i 5 hiiften med band före julen i ir.
; Barnens Tidnings julnummer för 18 %.
15 ii.
1 ' 1,
och Beställningar.
.
oeh.
.
reparationer.
.
.
.
s emottagas.
.
.
.
.
af.
. '
',.
.
.
.
19 Norrlandsgatan 19 STOCKHOLM.
Till Fredrika-Bremer-mrbundet insända böcker, Willi.
Billes bokforlagsaktiehiag: J.
G. Laurell, Hvilker: ställning skola vi intaga till de s. k. likgiltiga eller fria tiagen &amp; s- skildb spritdryckerna?
Adolf Bonnier: E. Nmholm, Kvinnor.
Alb.
Bonnier: E. Ameen, ' En moder.
- E.
Key, Pndividndism och socialism.
- d. Lufideg&amp;rd, Tannhanser.
- B.
.Hawadm, 8kepp som mötas i natten.
- A. Ofi.li *, P k forskningsfärd efter Björling och Kallsteni~is.
G. Ebers, Kleogatm, - A; 16c !,tTaiU~ Nabiing, Frit (Tnvernbren af Paris.
- Flahlmntz &amp; @ O: Snme, Bitar.
J; 6.
Fr; sdengren: Orison Sigett Xardei, Konsten att k o m m sig upp i verlden eller a t t skaffa sig franeghg ntm svkigheter, h.
2 O. 3.
M. Geber: M. L6mberg, F r h skilda tider.
Fordomdags.
- L. Fiiôngltof, Gamla Sacet, 2 ex. - G. Björl.iit, Hiilsoviinnens firlreg: A. Hegar, Den sexueIs driften.
- 6.
H. Dwertie, D e smittosamma sjukdomame min deras bekampande.
Lars Ilt6kerlberg: K. Buidlol, Bydoktom.
- U f e och G. HjeL rntms, Geografiska kurser, 2 ex. - U p a h en&amp;ilda &amp; roverks styrebe, Huslig ekonomi som läroämne.
- Z. Orzesko, I de djupa dalarna.
- A.
P. Vakles, Msrte och Mwia.
Ad.
Jolinson: Svenska stormiiin från fattiga hem.
- A.
B ~ M - garten, Kneipp och hans Iäkemetod.
P. d. NtmtedQ, &amp; $öner: FörllagskataDog 1823-1893.
- H. Hagkfid, Ordningsregler för Eiisjnngfrur.
- 8.
J. BoiitAh,, Historisk läsning fier skolan och hemmet.
AllBna8nna historien I, Forntiden.
Samson &amp; Wallin: G. Bj&amp;ikbmd.
Freiils- och afvapninigsf&amp;gsn.
Jos.
Seligman o A.
D: Bådtk, Soadmannaskänit.
Wahlström &amp; Widstrand: Svenska Turist-föreningens %rsshri %$ för 1895, 2 ex. - H. hTyblorn, Digte.
- A. Boos (Alfaro), Tysts djup.
Niloske Boghandels forlag: L. Kieles, Paa Post!
J. F. Bergrnlann, W. Herstatt &amp; 0.
Kamp, Die Hans~~irtscliaft- lische Unterweisnng der L a n d ~ a d e h e n 2nd Frrzxea in Dentschland und in Ausland.
Xac Donald: Abuormal Toman.
~ör,säljningsrnagasin.
.
för ~runtimmersarbe&amp;n,.
.
: i,.
såsom,:,.
.
_.
-,, ' ~ ~ f n a d e ~ r a, t i o n.
a l.
d r l i g t e.
: r ~ ~ r t i s k t d e ~ i e q; ': - i.
.
.
...
l - '.
, Vadstena Spetsar,, ~q * ode&amp;eri ~t&amp;lcad&amp;.
.
.
027i- '; ~i&amp; !lcade:.
arbete&amp; ~ a r n l c l d c l ~ ~ r e ~ k o ~ ~ ä t.
l ~ ~ ~ &amp; Dodcor, &amp; t i ~ l c ~; &amp;.
r ~ -.
.
.]
.
.
...
i %&amp;ake~i m.
- m.,. '
' b 1.
.
* _.
.
, &lt;, I .Utstyrslar och alla slags ~ ~ u n t i m m e r s a r b -.
e t e förfärdigas.
n ~arkning,~verkstalles ...,.
.
.
-.
.
~tm ' irkt.
arbete!
-, -.
.
.
.
i ~ p d i skyndsamt.
~ ~ ~ s, .. _ Rskvisitiorier från land&amp;ten.,;.
, ': II.
.
.
.
t I.
tiillverkas hos undertecknad till .moderata priser.
Personer som liafva önit&amp;ligh eller £&amp;stötds fötter, k u k m.
á hos mig f&amp; skodon, som pnsse v5l: ' och.aro be.kvams att g&amp; med.
i: w.
H - 4 s.
S C NILSSON, Drottninggatan 100.,: i August -.
.
.
, '.
.. STOCKHOLM ' ' ' * ' ' ' - * w.
~ e a t i ~ l l n i n ~ och n r reperat.ioner ernottagas af fi&amp;e,.
. '
I s skodon.
.
.
.
.
.
+.
-.
.
.
.
. '
.
I _ .-.
- -.
' i Herrqkodoir.
.
.
- K~stra ej bort folnktiga giiiiiiiii.galoscher, utan holt laga dem,.efter den viL&amp;tinda ryskstmetoden, som åstadkornii~er samma styrka m h utdcende som nyaf Qmlaclrering-lo h 15 .Öre, paret. '
.
.
' 12 '.
~,, _ l o r a ~ a t a n - Ernst., .Agren.
.
Speciali te:.
, Herrar.
' - ook Damer.
i.
,.
.
-.
: -.
.
,,.
.
.
.
&amp; - C: *.
Mag as@z for Speglar &amp; TcCfv&amp;lrc&amp;ar '.
.
.
.
l- - 1 -.
.
.
.
_ 2 Billiga priser!
: Förtjänsten _ _ sömmerskans!
Allm.
tel; 649Ii-:.
:.
: i, ~; 9.
.
, '.
.
I t.
Annongep.
för D.AQ,,N Y,.
upptagas a f.
/ f r ö k e m I n g e b o r g 13erg&amp;-ö&amp;a, 31 ~ste~rno / &amp;., f.
d.
28.
...
.
...
+ .-.
.
,.
+.
e Hämtning 4 + A och hemsändning inom Stockholm kosthadsfritt.
.
.
:!
.
Kontor: Drottninggatan 23, 2 tr. upp.
.
:,.
.
.
: ...
.
- I..
.
; Ulm.
Telefon 73 73..
.
-,, .. z ' -- .d .... /: q&amp;= - - x - Barnängens Patenterade -.
- ...
i: ~ &amp; n t n i.
2290.)
Redan i !ildöta tider unr iiijölken iippska= som ett fnirii~t; ieiitle tonlettiiir ?del till hude1 fiirski: iiiniide, och 11ntid.z iiicjerakors fine L och v: ickra hiinder iit.görn L.nIaride bevia l inetilets fiir: riiffliglital.
Barnangens qö / ktvå / Gr dter eu patenht.
iiietoci direkt fr: iii~sfiilil ft.
: iii iintiirlip mjöl livatlaii tleiisntiin~n oviIkorligc.ii giis h p or Iiiideii hrif, t.rit * k~i.
o&lt;tli ~mictiy, I i ~ i t r o i n en O. Ilvar k ~ i 1 ijfvertyg, ' ~ sig gckini nigon tids ds obs Obs rn I föijd ni patentet.
k m ingett m iiii vi frnmstiilln, c1enii: i tvål.
Itittbt tenia [liied tjjörnrtiimpe och J-:: !rniiugens ~ia~iiii; 9ro inre- ' Barnängens Tekniska Fabrik, H.
Maj:!
Iio) iuiigeits Hojlererantoï, Sto (1kbZ1 A redr rika- reme er- ör bundets by^&amp; Stockholm, 84 D~ottninggatan, finnus anmiild; - i k~iii1ifir: r lubetssökaiidc afisoiii: lekt ionlrgif rare i olika firnn@ svenskt \, 6t: h utj2n&lt;i&amp;a, &amp;, zriiigqr.
för hen!
4x11 skotor, kontors- och sk.; bitriiden, honner, hiisförest8ndmrinnor; siilla ' ka~ óoh bitriideu i hem, f6 Iiiserskor, gpiuaster, sjuketöterskor.
.
m. fl.
- .P --.
.
.
Stmckh,olm, Aftonbladets tbrcker ilw.
.
.-.
.
__- - '
