# ID: svediakorp-per1247
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,825
# sentences: 761
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 3 ONSDAGEN (578).
PRENUMERATIONSPRIS PR A R: I REDAKTÖR UTGIFNINGSDAGAR: IDUN — KR.
5: — IDUNS MODETIDN.
MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
.
.
.
» 5: — IDUNS M O D E T I D, UTAN PL.
» 3: — BARNGARDEROBEN - - » 3: 2 5 KONSTNÄRERNAS F R I T H I O F LOSNUMMERPRIS: ö O R E.
REDAKTIONSSEKR.
: ju är, man dande Hvarför » A t t v i g å t t v i l s e, att d e t h ä r är h o s att * l ä s a målat hvar herre följer bästa mening, fint!
vårt Ja, hvarför T y n o g är lilla hus.
kunna d e t fint i Jag tror ni med Hellberg.
får vaktmästarens karlen har väl Visst många är Ludvig mitt ska gånger Peterson har väl betittat det förtjusande, djupast det det och min heder gamle vän Dock i hade j a g n o g en g å n g ö n s k a t, att d e t b l i f v i t m e r a s v e n s k t, enkelt är Ni utanpå.
af- d e t.
innersta hjärta Det vara.
o c h reelt.
det en tasi, bow ständigt hvilken skall den djupblå det det saknas himmelen safirfärgade v a t t n e t.
M e n, b a h, huf- vudsaken är dock, att d e t är v a c k e r t o c h p r a k - tiskt.
O c h d e t är d e t.
Båda delarna.
Ser så k l a r t fasaden hela är f ö r d e l a d, d e t är ni, nå- g o t till s k ö n t att s l i p p a se de där vanliga rodierna på pa- kungliga slottet, s o m h v a r j e i H. Hamnqvist foto.
staden är, där NÄRSHUSETS ARKITEKT.
den ringaste med äro ser ni utanpå cirkelbestick, utan huset, att det kraf.
är midtelpartiet, liggande Det och rummen stora, ädla, de båda genom det på hvar hvar fönsterfria sitt fältet sin är det inte andre Ja, vågar bra!
här i någon D e där roliga D e t är Carle- kallas » pappa och m a m m a ».
nämligen Jo, honom.
in all många år Den klubb- o c h skattmästare.
visst ha vi roligt o m kvällarna!
berättar jag Vicke säga annan, tal.
historier Ja, Andrén det?
till Lind- som ingen annan sjunger — och bättre med, ibland.
Bellman än.
.
.
och jag det där håller väl efter.
Nå, h v a d säger ni n u!
!
!
Här sitta vi hvarje dags kväll öfver våra intressen, de ideella ella.
och tors- domdera o c h de både materi- Där, i d e n där stora stolen presiderar den, ordföran- professor Adolf Lind- berg, han s o m gör gubbarne på alla jer.
mäler och medal- klubbmästare ling, rad, mynt K l o c k a n half tio att supén an- Sör- är serve- o c h då dragas skjut- d ö r r a r n a u p p till rummet till matsalen, vänster.
M ö b l e r n a ä r o efter t e c k - ning af man, o c h d å skall n i i n t e ett stora arkitekten West- u n d r a öfver, att d e ä r o så I bra.
Har ni varit inne i vårt lilla b i b l i o t e k s r u m?
sida som fönster.
med därofvan och Hvad skall studeras!
stora rummet Det är, n i ser, m ö b l e r a d t h e l t gamla äkta barock- renässansmöbler.
man DET NYA KONSTNÄRSHUSETS FASAD MOT — lejongapet del, kila här an.
.
.
presentera Vi ene ordförande och den N u slank han j u s t däruppe.
två Sedan g a m l a tider för Vi g e n a s t m o t s v a r a s af e t t s t o r t r u m, 3 t y c k t e n ä m l i g e n, a t t det h v i l k e t m å s t e få sitt l j u s från t a k e t.
A t t, behöfdes n å g o t åldrigt o c h d e t t a är e n g a n s k a s t o r u t s t ä l l n i n g s l o k a l k a n ' ^ s t ä m n i n g s f u l l t bland allt förstår var de K ä n n e r ni inte skall g e n a s t andra genom o c h Fahlgren.
klubbens med s o m n i ser stå o c h s p r a k a långe K r o n b e r g därborta.
de Dick Bergh raden man beskäf- emot ytterplaggen men för jag upp.
antydd tar d e n lilla börjat A h, d e t är e n s å ' n — där är D ä r är redan med i landet.
d ö r r e n f ö r till ha gamla ledamöterna, lilla t r e f l i g a målat — o c h det klubbhus, m e d själfva klubblokalen en trappa Festsalen Verkar g å e n d e r u n d t salens panel.
jag berg H a n är u n g - &lt; Här Idun och g a m m a l d a g s f ö r n ä m i sin karl.
de ditsatta m o t s v a r i g h e t till d e t i n r e s hans smör- stora, hus d u m m a fönster- LUDVIG PETERSON.
KONST- l å n g a, raderna har U s c h, h v a d d e t drar här bussig pojke.
Nu Riviera-fan- till och mera som Vi ha bland annat tänkt blommorna, ja, honom?
nå ' t om Ni kan vara lugn, en d a m m e d sig.
lokal.
Ja, d e t t a s p l i t t e r n y a, så b r a d e t t a ä n är.
M e n a c k, h ä r fattas m y c k e t ännu.
alltihop för resten har Gra- eller o m o t i v e r a d t d i t k l e t a d t g i p s o r n a m e n t.
Nåja, det N u g å v i allt in.
D e n där ingenting.
— sidan visserligen men b a r a f ö r att taga trappan riktigt k n a p p a s t k a n leta rätt p å n å g o n o n ö d i g c h a b l o n där?
så d e bil- d e t är j u i n v i g n i n g s f e s t i d a g o c h i Smålandsgränd!
stiliserade af vårt.
att är på står Buffet, dit, fröken, l i g g e r p å baksidan det huset där skola s m a k a stiligare.
vestibulen.
också vi ha förstår, min tige att STOCKHOLM, KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
IDUNS att f y l l a v ä g g a r n a m e d k o n s t n ä r s p o r t r ä t t e r, l i k a Konstnärernas Westbeck gåsar jag KOMMISSIONARER: EXPEDITION: N O R D L I N G, ALLM.
TEL, 6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6 JOHAN veta, OCH ARG.
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL- KLARA S.
KYRKOGATA 1 6, 1 T R DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
ÖPPEN KL. 1 0 — 5.
H E L L B E R G t i t t a r ni så i n t e n s i v t g r e f v e H a l l w y l s?
N e j, f ö r all d e l, det p r a k t h u s e t ej fått Ah, enkelhet?
S Å G O D o c h stig på, m i n n å d i g a!
» BYRÅ konstnärernas.
porten?
inte VAR UTGIFVARE: i c k e p r e c i s g i s s a, m e n förstår när 12:TE 1899.
TRÄFFAS SÄKRAST K L.
2 — 3.
man NYA HEM.
11 JANUARI OCH HVARJE O N S D A G OCH L Ö R D A G.
I lördags invigde våra konstnärer sitt nya konst- närshus här i Stockholm med en lyckad och stämnings- full fest, till hvilken konungen, kronprinsen, prin- sarne Carl och Eugen hade mottagit inbjudning.
På samma gång vår tecknare bjuder några bilder från det unga konstnärshemmet, ha vi velat beledsaga dem med en liten ^introduktion », och denna har allas vår glade vän Calle Larsson åtagit sig.
För Iduns läsa- rinnors skull har han så gärna en gång bytt penseln mot pennan, och att han gjort det con amore — därom vittna följande rader.
» DEN SMALANDSGATAN.
IDUN lägger man är 2 1899. både fessor in s m å a n o n y m a kitsligheter.
till idé och Scholander.
Af vackra klubbpokalen, bordet, behängd Afvenså hvarje är också ståta medaljer den midt och på till eller vi är skulle det ha Nu ser fågel — viner n o g bara tomt som ett hjärta genom kärlek och barmhärtighet kan och hvars brodd mer kraftigt följa enighets och kärleks er, söta vårt k ö k!
Att är Och på väna barnagruppen öfver hvilar hennes blick med skimmer minsta därför att ningsfrågor o. a.
Men i n o m alla o m r å d e n.
se på de ursinnigt sonligt det, o c h h u r u d a n a ingen få på, partibildning P o l i t i k e n att de börja Hon per- teatervärlden!
industrien och inom N i själf v a, m i n a d a m e r, i n o m k v i n n o - frågan!
hon för barnens skull — Apropos, har ni vi skola vara äro v i e n d a s t stående.
läst Ellen Keys änglar!
Och dock huru vi undan, m o d i g a sällar, t a g a här hos glamma oss kunna s o m glada, l i t e t o c h s k r a t t a åt Därför ha vi också gemensamt hem, att ha ett därför ha vi o c k s å Hör, nu hus börjar i af Själf hon odla vill och rensa deras själars unga och hon räknar ifrån han skall ej sin möda, ej de många trötta steg.
— söka och i lifvets än som vuxen dust, som fordom, med förtroende OUPPFYLLDA » A R år ... » DU den förklätt henne bidar ifrigt på, henne hennes den äldste, utaf små, nacken, står och skrufvar hälft förlägen dotter, första klacken, medan Hilda och Matilda, sina hufvuden vana tvillingparet, att skåda Lillans fingrar trycka lossa fort band, och den lilla kroppen vecklas fram ur plaggen efterhand.
lemmar sträcka ut sig, taga spjärn och styft sig spänna, lyckliga att icke längre kläders tryck och hinder och en liten hand, som.
famlar, griper får känna, hvad den först fatt, är skratt.
känns, men Lars dock icke näns Lillans — Yore flickan ändock pojke, att lossa tag.
hvilken karl det blef en dag!
— Dock, hans ögon, hvilka ömma mot den lilla systern blicka, tala om, att han förlåter, att hon bara är en flicka, och att redan i hans hjärta manlig instinkt vaknat, som visar hän mot stolta rätten att en hjälplös värna om.
ju fullkomligt Ack, visst mången storhetsianke har hon för drömt!
sin gosse med sitt allt för förebild.
j a g alltid lära sig lyda.
hållit » t y af Man och i Äfven Det går så mig helt sådana blifva tid Jag så än det hade de ' i hoppats, som jag tänkt för min I stället ensam; i skull h v a r k e n mig f ö r allt d e t t a affärerna anspråk.
taga När han än j a g d r ö m t sig skyende så är upptäckte tänkt sig; skapet många, för än den unga hoppning hans för är fadern, att anlag som lysande måste af stå sin hennes så hvilkens under gärna käraste d e t att hade läm- förhållanden, sådana som I d e flesta sin egen hon blifva familjer tyvärr drömmer hvar d r ö m o m lifvets l y c k a o c h tages ur s i n v i l l f a r e l s e, d å d e n i c k e g å r i full- bordan.
O c h under dessa drömmar försummas de plikter, s o m de n ä r m a s t för h a n d e n förhållandena allmänhet ställa.
vida männen, Detta oftare fel i varande finner man hos kvinnorna och säkerligen är deras hjärtan all glädtighet än o r s a k e n härtill alla bättre sorglöshet.
skildt i äktenskapet måste m a n kraftigt mot de öfverspända försvinner i c k e i ett drömmarna.
äkta b l i r s i g alltid l i k a — bort; man äktenskapet, måste Endast hålla den en djup kvinna, man som Kärleken äktenskap — är den vissna verkligheten, som till g o d o m e d s å d a n d e n är.
som — s u c k — af står från o c h i sin Sär- kämpa m e n illusionerna det att oförnöjsamhet, tillintetgör och i hos lär om ett också med drömdt älska m ä n n i s k a n o c h fel — e n d a s t h e m och familj med alla en sådan uppfylla de ställa p å h e n n e, omgifning samt ideal anspråk, lycklig- k ä n n a sig själf lyck- l i g o c h belåten.
A.
H.
G. för- på men med i sorg s i n d r ö m s u p p f y l l e l s e f ö r att dotter följa till h a n s a n s p r å k s l ö s a h e m; f ö r som fram förgäfves sökt att liknande gå blifva en sätt går som den man, med för hvilken glänsande publiken vinna strömmar, och inför skymma slutar Och d e t för t u s e n andra.
på Dröm- verklig- alltför l ä t t i t o m t men ouppfyllda drömmar ställa förhopp- d e s s.
gunst, upplösa de sig endast för beständigt vunnit och, sedan enkel lärarinna.
äro skuggor, innästla sig i våra hjärtan blicken för sig h i n d r a n d e lifvets ljusa o c h störande sidor.
mellan o s s o c h vår J y c k a o c h ä r o s o m l ö m s k a a n d a r, endast allvarligaste m e d den yttersta stränghet och själfbehärskning » SKO, dennes s e t t sitt b a r n levnadsställning, från träder hvilka hon — har i d e m något ange- äkten- kärlek, ningar skum, d o c k alltid alla de planerat o c h o c h h å g ligga för n å g o t helt annat; för modern, mar en g ö r a sin som i höra, och godt.
förmår i längden e n g å n g se s o n e n slå in egen lefnadsbana, heten efter kvinna frun, får v ä n t a t s i g r e a l i s e r a n d e t af o u p p f y l l b a r a drömmar; med så o f t a kommer hem, mig. » hvad verk- förtjänster det blef allt drömmar! » hennes läppar; harmoniskt mig A c k, huru bjärt mot mina från blef hade frun passade tänkt hennes d e t blir v e r k l i g e n här i lifvet helt annor- för af som jag starkt trött o c h slapp — kort sagdt, Ja, och Erik drömde annorlunda, » Det ord, hvilka m a n sig som m e s t h e m m a, alltid intresserande och lunda som jag som: annorlunda!
j a g aldrig hört pade karaktär, verkningskrets, sticker känslor, e g e t fel, att gestaltat sig.
eller b e s v ä r.
är h a n hon men — » tala o m, m a m m a!
h ö r d e talas o m de ö d e n, s o m söka i den vanliga kvinnornas ' men '? » förhållanden mycket en mitt skulle mig jag att hemmet.
arbete.
så g o d o c h ä l s k a r m i g så h ö g t — många att De Mamma läser.pysens tankar, och hon ler mot honom ömt.
blir e n s a m besöket i det n y a barn, konstnärinnan, Svedan hon ser u p p från intet är se Lasses lugg, som ifrigt ristas under syskonskarans då frågar unga ett är tätt och lätt på nål och har precis s o m i h e m m e t.
Uttryck ligheten nämt sin v i d mycket — mitt annorlunda, aftontoalett.
modern » A c k ja, m a m m a, hans hit och dit på skodda g e n o m sitt bästa menade hon leende, väl i hennes och barn? » » Hvad, möda stora mannen re ' n med åtta år på mitt bekymrade vid det: Erik flocken äfven den g o d o r d n i n g i sitt h u f v u d måste kärare.
men DRÖMMAR.
LYCKLIG bortgifta mig har vikt upp sin klädning och tar stora om hålla Människor förtjänat AFTONTOALETTEN.
runät Mjuka råd och tröst och hjälp — fi.
verkligheten Mammas den alltjämt.
» Det Lars, så då det gällde lek och samklang, D e n lilla f r u n J \ \ mig, » ännu mer, och hennes skämt, önska modershjärtats CARL LARSSON.
4 / f AMMA från en drömmarna D å j a g efteråt hamnen JLM.
bjuda upp världen hon genomgått, beundrade jag den gamla famnen, mig.
VID borta teg, Men den lille, van att finna tröst och skydd i moders- ett världen!
fru a f s m å n i n g o m, o m m a n försöker v ä n j a sig d ä r v i d.
» tårar A j, för katten, n u k o m prins E u g e n o c h h ö g g henne inånga gifvit sitt h j ä r t a j u s t god- musiken.
» F å r j a g l o f att » De allt färre.
behofvet barn, » D å ser rätt o c h h a d e tankarna försmått.
s å d a n t, o c h d ä r f ö r ha v i o c k s å d e t lilla allra s ö t a s t e hade därför att hon för de kära lejda händers hjälp ingenting!
känt mitt af h å l l e n är h u f v u d s a k e n.
exempel måste hvarann i hand och dansa slängpolska v i d juletid, blifva rörda till klarseende, » k l a r s e e n d e ö g o n o c h ett r e d i g t när hon ifrån festens glädje kanske nog med saknad gått, människor, fastän, förstås, högt- Men kasta splitet sådana ögon luftslott blir det i v e r k l i g h e t e n i n g e n t i n g.
försakat, s i s t a t v å d e l a d e b o k?
— M e n af o s s b e g ä r m a n, öfver Hon har glömt de tunga nätter, då hon lidit, då hon Hon har glömt de glada fröjder, det eget vetenskapsmännen!
Och Inom dina d u b b e l t v a c k e r ut.
&gt; med!
bekämpa hvarann, skandalöst.
författarne!
ovett vi tänker då t i d e r är allvarliga som och hvad yrkena!
att hufvud, böjd, af den bästa moders- v i e j k u n n a e n a s i utställ- det i dessa lifaktiga Och syster f a n t o m — o f t a till s l u t e t af sade tidt o c h ofta en g a m m a l fröjd.
fröken, ett efter sig för m y c k e t, o ä n d l i g t litet o c h tillvaro.
mina bekanta, liggande i vår källare huru vi ha sträfvar » Behåll lag.
ära.
från i lifvets allvar sin vakat.
uppbära, Så från s o m h o p p a s o c h inbillar åstadkommer barndomsdag lärt i syskonkretsen skryt.
ni, PåminD Och vinna, spirar, där den re ' n äro.
att Den hinna, reliker.
s o m sjunges unisont ledamots Men må glans och ära svika, blott den storhet han får själ l u k t a r d e t i n t e r i k t i g t g o d t b i f f s t e k — vi med ser Det af salig pro- honom ni klubbvisan, nyintagen Min utförande — låta förjaga sig.
SKO LITEN FOT ».
S K O, SKO LITEN FOT, » säger m o r och drager den mjuka varma strumpan öfver sin älsklings lilla rara fot o c h knubbiga ben.
iPtr-o, ptroj » säger liten o c h så drager hon strumpan af.
Och m o r ler och liten ler, o c h båda äro de så innerligen intresserade af leken.
M e n ej tänker mor o c h än- d o c k mindre tänker liten på, att den leken är i det hela ganska ny o c h att mödrarna i en ej alltför af- lägsen forntid ej ägde några strumpor att sätta på sina älsklingars fortskaffningsledamöter.
Därför vill Idun till mors u p p b y g g e l s e tala litet o m strum- pans historia.
Den är alldeles för invecklad för litens öron, m e n m o r kanske lyssnar till den.
Man betviflar, att bruket af strumpor var allde- les okändt hos de forntida kulturfolken, därför att uti en egyptisk konungagraf lära funnits kortstrum- por, konstnärligt stickade af fin ull m e d fina ränder och genombrutet mönster.
Tidens tand hade gjort d e m mörkbruna, o c h till formen v o r o de ganska olika nutidens.
Foten var nämligen delad i tvänne delar, en för stortån o c h en för den öfriga foten.
Samma modell s o m nu begagnas till s. k. rnul- vantar.
I bruk var strumpan d o c k ej i början af medel tiden, fastän lyxen då var ganska stor i afseend
— på klädedräkten.
När den först framträdde, bestod den af ett slags långa, af ijg sydda benkläder, hvil- ka gingo upp ifrån höfterna o c h ända ned till foten.
Detta bruk säges ursprungligen vara tyskt o c h be- nämndes &gt;hose&gt;, — » hasor » benämnas ännu strumpor af allmogen i en del af södra Sverige.
Dessa ben- kläder voro förs * vida, men sedan förändrades deras form till smalare, o c h arbetades de uti ett enda stycke tyg eller skinn, s o m gick ner öfver både b e n o c h fot, o c h voro m y c k e t besvärliga att förfärdiga.
Sedan afdelades benkläderna vid knäet, och den öfre delen fick benämningen » haute de chausse » o c h den nedre » bas de chausse » eller endast » bas ».
I slutet på 16:e århundradet var strumpstickning ett arbete, s o m kvinnan både i England o c h Tysk- land ägde färdighet uti, o c h äfven en o c h annan manlig individ, egentligen i de lägre klasserna, kun- de då sticka strumpor.
De första stickade silkesstrumporna lära burits af konung Henrik II i Frankrike.
Under Jakob I:s i England tid bar adeln på landet gula strumpor, s o m under knäna knötos m e d silkesband.
Under trettioåriga kriget buro männen stöflar, med långa vida skaft, som alldeles undangömde strumporna, och hvilka voro ett slags skydd för benen e m o t kulor o c h hugg.
Efter westfaliska freden k o m m o de s. k. spännskorna åter till heders.
I Paris hade man på Ludvig X I I I: s tid silkesstrumpor, s o m voro både röda, gröna o c h himmelsblå.
I slutet af förra århundradet hände det i Tysk- land, att soldater sutto framför sina vaktlokaler och stickade strumpor.
Vår nuvarande form på strumpan förskrifver sig från 16:de århundradet o c h har ej förändrats, fasfän dessförfärdigande sker medels maskiner.
Hedern af det.
mekaniska strumparbetets uppfinning är omtvistad.
Somliga säga att det uppfunnits af en engelsman, s o m hette William L e e, hvilken var lärare i en skola i Cambridge i början på 17:de år- hundradet, o c h att han uppfann maskinen för kär- lekens skull.
Han älskade en ung flicka, som var så upptagen med att sticka strumpor, att hon ej hade tid att höra på hans älskogsjoller.
För att gifva henne tid att höra på o c h besvara hans ö m m a låga uppfann han en maskin för strumpväfning.
A n d r a åter säga att strumpväfstolen uppfunnits af Aaron Hill, hvilken gifte sig som ung student i Oxford, o c h att hans hustru måste försörja sig genom strump- stickning.
Så uppfann han en väfstol, som gjorde h o n o m till en mäkta rik man.
H a n begärde först understöd till sin uppfinning af drottning Elisabeth i England, men h o n nekade, o c h fick han sedan sådant af Henrik den fjärde i Frankrike.
För dessa medel anlade han ett strumpväfveri i R o u e n.
I V e n e d i g infördes strumpväfveriet 1614 och därifrån k o m det sedan till Tyskland, där det snart blef en hufvudnäring för befolkningen i flere delar af lan- det.
— De långa benkläder, s o m männen numera bruka, förskrifva sig ej längre än från 1796, m e n k o m m o mycket fort i allmänt bruk o c h m e d d e m en annan längd på deras strumpor, s o m ej längre behöfde gå u p p öfver knäna.
Nu begagnas strumpor öfver hela den civiliserade världen.
Och ej endast s o m skydd o c h värme för ben och fötter äro de nyttiga, utan kunna de till o c h m e d göra tjänst s o m — portemonnäer.
Det är m} ' cket vanligt på landsbygden att allmogens kvin- nor, när de varit inne i staden eller i b y n o c h för- sålt något, g ö m m a penningarna i strumpskaftet och linda långa stickade strumpeband många hvarf o m benet för att ej skatten skall falla bort.
Man brukar också ibland på skämt säga o m en människa, som är vid dåligt lynne, alt h o n har satt högra strumpan på vänstra benet eller tvärtom, o c h detta har hennes nerver ej tålt vid.
Barnen bruka i somliga länder hänga sina strumpor vid nedre gafveln på sina små sängar på nyårsaftonen i den tron att en ängel i dessa skall lägga en gålva till d e m på nyårsdagsmorgon.
Som väl är börja de nu så länge moderna svarta strumporna få träda tillbaka för dylika i ljusare färger, o c h är detta såväl af hälso- s o m renlighets- skäl mycket fördelaktigt, ty ej är det alla mam- mor, s o m äro så förståndiga, att de sticka hvita s. k. tåhättor på sina barns svarta strumpor för att så- medels kunna vaka öfver, att dessa ej begagnas för länge.
Nu afsluta vi denna lilla skildring ur ett af våra uödvändighetsplaggs historia med den gamla kända satsen att: » O m den ej tröttat er att höra, så torde den roat er kanske! » — E — T 7 " A M R A T E N, vårt lands förnämsta ungdomstid- ning, kostar för helt år endast 3 kr.
Prenume- rera för 1899 på försök.
H A R M O N I.
HELMY 3 — STÄMNINGSRILD I D U N 1899.
AF RINDERS.
K N U T A L M L Ö F.
ETT MINNES- BLAD.
o D R Ö M M A N D E, m i l d a o c h v e k a l j u d a to- nerna af ett B e e t h o v e n s andante — d e fylla luften i det v a r m a, o m b o n a d e r u m m e t med helgdagsstämning och söndagsfrid.
.
.
B o r d s t u d s a r e n u n d e r a m o r i n e r n a låter h ö r a s e x l å n g a slag, brasan i k a k e l u g n e n f l a m m a r o c h s p r a k a r s a k t a, v i n t e r l i k t, — s k u g g o r n a falla djupa o c h täta längst borta v i d fönstret.
Gungstolarnes medar glida tyst öfver den m j u k a m a t t a n, — i d e n lilla g u n g s t o l e n h a r liten M a r y satt sig n e d m e d allrakäraste doc- k a n i sin f a m n; m i d t e m o t h e n n e lutar sig h e n n e s far t i l l b a k a, t r ö t t efter d a g e n s m ö d o r.
S å g u n g a d e s a k t a o c h stilla o c h l y s s n a an- d a k t s f u l l t till d e n i n n e r l i g a m e l o d i, h v a r s s k ö n - het fyller r u m m e t m e d en ren, l u g n poesi.
Öfver gestalten v i d pianinot kastar eldskenet från k a k e l u g n e n sitt fladdrande, osäkra sken.
H u f v u d e t m e d d e s s r i k e d o m af p r ä k t i g t, g u l d - lockigt hår hålles lätt tillbakalutadt, b l i c k e n är f ä s t v i d m å l n i n g e n p å v ä g g e n, m e n t a n k a r n a d r ö j a e j där, — d e d v ä l j a s i d e t d r ö m m a r n a s r i k e, d i t t o n e r n a f ö r a h e n n e.
.
.
D e m j u k a fin- grarna glida graciöst öfver tangenterna, o c h liksom p å lek foga sig d r ö m m a r n a s a m m a n till m e l o d i e r — h o n v e t e j r ä t t h v i l k a.
.
.
U n d e r s å d a n a s t u n d e r är h o n fullt o c h h e l t h a r m o n i, — h o n finner u t a n att s ö k a, h o n äl- skar u t a n att lida, h o n d r ö m m e r utan fruktan f ö r u p p v a k n a n d e t, h o n s k ä n k e r g l ä d j e ritan n å g o n d r o p p e af m a l ö r t.
— — O c h h o n gri- p e s af e n ö d m j u k, b ä f v a n d e k ä n s l a af t a c k - samhet inför den l y c k a, s o m blifvit hennes.
.
.
U t a n f ö r b l å s e r n o r d a n s i n k a l l a fläkt, s n ö - f l i n g o r n a hvirfla i l u f t e n, s l ä d a r n a ila b j ä l l r a n d e förbi, s p å r v a g n e n rasslar o c h gnisslar m o t s k e n o r n a: lifvet går sin j ä k t a n d e g å n g framåt.
M e n h ä r i n n e är d e t s o m o m t i d e n f ö r e n k o r t s t u n d s t o d e stilla.
A l l t är så d r ö m m a n d e v e k t o c h fridfullt, allt är v ä r m e o c h r o, allt andas: hem, hem.
A h, denna korta stund, d e n b ä r i s i g så m y c k e t, — d e n lisar, d e n lindrar, d e n stärker, d e n fyller t o m h e t o c h l ä n g t a n, d e n f ö r d e m t i l l s a m m a n m e d d e fina b a n d af s y m p a t i o c h f ö r s t å e l s e, u t a n h v i l k a ett s a m l i f blir s k a l u t a n k ä r n a.
.
.
M e d e n e n d a b l i c k tar h o n i n h e l a d e n n a b i l d: de b å d a kära — det bästa h o n äger i världen, — o c h båda m ö t a de hennes blick, — hans lugn o c h ö m på s a m m a g å n g m e d d e t u t t r y c k, s o m k o m m e r m e d å r e n, ett ut- t r y c k af s j ä l a r n a s f r ä n d s k a p, — o c h l i t e n M a - r y s b l i c k s e d a n, så klar o c h ö p p e n, så l ä t t att läsa: » h v a d m a m m a spelar v a c k e r t!
» O c h r u n d t o m k r i n g h e n n e alla d e s s a m i n n e n, s o m f ö l j t d e m u n d e r t i o år, d e s s a s m å t i n g, h v i l k a alla h a h v a r t o c h ett s i n h i s t o r i a, o c h h v i l k a v a r i t s t u m m a v i t t n e n till d e r a s f r ö j d e r o c h s o r g e r.
I d e n n a s t u n d k ä n n e r h o n så t y d l i g t, att h v a d lifvet äger.
bäst ligger ej i d e n första u n g d o m e n s h i s s n a n d e fröjd, ej i d e n första kärlekens betagande berusning, inför hvilken m a n m å s t e d r a g a a n d a n för att e j m i s t a b e - s i n n i n g e n, u t a n att d e n — för henne å t m i n - stone — ligger i d e n ljufva ro, den bepröf- v a d e k ä r l e k, d e n b i n d a n d e s y m p a t i, s o m är h e m m e t s säkraste g r u n d v a l — — — Kolen glimma och slockna skymnin- gen breder sig djupare — — arpeggieackor- den i Schumanns » Nachtstiicke » glida som bleka månstrålar, dallrande, luftiga, v i s a n d e h ä n m o t e n v ä r l d, s o m i c k e är v å r — e n värld, där d e t s k ö n a o c h h a r m o n i s k a ej m ö t e r o s s e n d a s t s p o r a d i s k t, — e n v ä r l d, d ä r allt är idel skönhet, idel h a r m o n i — — — A T E R är d e t k u n g s s o r g i n o m d e n s v e n s k a scenens värld.
För icke lång tid sedan b ä d d a d e s g r a f v e n åt E d v a r d S w a r t z, d e n s t o r e Shakespearetolkaren, därute under Solnas sakta susande lindar, o c h n u har K n u t Almlöf, d e n fine, s k a r p s i n n i g e, j a, s n i l l r i k e m ä n n i s k o - skildraren för alltid lagt sina ö g o n s a m m a n.
H a n s l i f s g ä r n i n g talar för s i g s j ä l f i n f ö r h e l a d e n b i l d a d e allmänheten, o c h de stora dagliga tidningarna ha i långa nekrologer uppräknat alla h a n s k o n s t n ä r l i g a f ö r t j ä n s t e r j ä m t e l i s t a n af h a n s roller.
V i skola här endast i korta d r a g k a s t a e n b l i c k p å h a n s lif o c h i m i n n e t å t e r k a l l a d e h ö g t i d s s t u n d e r af s a n n k o n s t n j u t - ning, af oförgätlig fröjd o c h af uppfriskande l ö j e, s o m d e n store k o n s t n ä r e n o c h k o m i k e r n skänkte oss.
K n u t A l m l ö f var f ö d d den 9 februari 1 8 2 9 o c h s o n till d e n s t o r e s k å d e s p e l a r e n N i l s V i l - helm Almlöf, Sveriges Talma, och dennes maka Charlotta Cederberg, äfven h o n skådespelerska.
D e t var ett g o d t o c h f ö r n ä m t h e m, o m b o n a d t af h j ä r t a t s a d e l, d ä r K n u t A l m l ö f s å g d a g e n, o c h i h v i l k e t h a n tillbringade sin b a r n d o m.
Han v a r e n liflig g o s s e m e d glänsande s j ä l s g å f v o r, o c h f a d e r n ö n s k a d e, att h a n s k u l l e blifva präst, o c h tänkte sig h o n o m en g å n g s å s o m m i n s t p a s t o r p r i m a r i u s eller p å J o h a n Olof Wallins ärkebiskopsstol, m e n Knuts håg l å g i c k e åt t e o l o g i e n, o c h d e n t v å k l u f n a kra- gen lockade h o n o m icke.
H a n v i l l e i stället studera det verkliga människolifvet, sådant det t e r s i g i s k i l d a faser, o c h u n d e r d e t t a s t u d i u m höll h a n n ä s t a n på att » g å v i l l p å F y r i s ' s t r a n d ».
M e n h ä r u n d e r v ä g d e s h a n s h å g till s c e n e n o c h där, d e t k ä n d e h a n p å s i g, s k u l l e h a n e n g å n g bli en rättfärdig, en v ä l d i g predikant, en präst » a f G u d s n å d e ».
Beslutet var fattadt, o c h trots faderns pro- tester i n g i c k K n u t A l m l ö f v i d Pierre D e l a n d s sällskap o c h debuterade i Upsala s å s o m Leo- nard i » Frieri o c h förställning » den 5 n o v e m - b e r 1 8 5 1.
H a n g j o r d e s t o r l y c k a, o c h d e t är j u s t i n g e n k o n s t för e n u n g g l a d s t u d e n t, m e d t u s e n v ä n n e r, att d e b u t e r a i U p s a l a.
Men h a n fick e n u t m ä r k t l ä r o m ä s t a r e, t y D e l a n d v a r själf d e n y p p e r s t a s k å d e s p e l a r e i n o m d e n franska k o m e d i e n s o m r å d e o c h förstod sin konst i grunden.
M e n studenten satt ä n n u i lärjungen, o c h d e n n e f o r t s a t t e att l e f v a d e t y r a s t u d e n t l i f v e t i sus o c h d u s.
E n f u l l s t ä n d i g f ö r ä n d r i n g in- t r ä d d e d o c k i n o m n å g r a få år.
Det var då A l m l ö f l y c k a d e s v i n n a Pierre D e l a n d s dotters hjärta o c h hand.
A r 1 8 5 7 firade h a n sitt bröllop m e d Betty Deland, o c h nu började en n y tid för K n u t Almlöf.
N u m e d ens blef han den uppåtsträfvande, h ö g t siktande konst- n ä r e n,.
h v i l k e n s f a n t a s i flög m o t s k y n, p å s a m m a gång s o m hans skarpblick förmådde pejla människosjälens innersta djup.
Hvad s o m å s t a d k o m d e n n a f ö r ä n d r i n g är i c k e g o d t att s ä g a — k a n s k e v a r d e t d e n allt d a n a n d e kärleken, s o m m y c k e t förmår o c h ofta leder d e n s v a g e m e d s i n t y g e l till l y c k a o c h s i n n e s - lugn.
V i s s t är, att A l m l ö f b l e f d e n m e s t e x e m p l a r i s k e ä k t a m a n, s o m i allt r ä t t a d e s i g efter s i n fru o c h u t a n s u c k a n l ä m n a d e h e l a regeringsbördan i hennes kraftiga händer.
D å P i e r r e D e l a n d 1 8 6 1 u p p l ö s t e sitt s ä l l s k a p, ö f v e r g i c k A l m l ö f till S t j e r n s t r ö m s m i n d r e t e a t e r o c h år 1 8 6 2 till d e k u n g l i g a s c e n e r n a.
Att teckna K n u t Almlöfs verksamhet sedan dess v o r e d e t s a m m a s o m att s k r i f v a D r a m a t i s k a t e a t e r n s h i s t o r i a u n d e r n ä r m a r e t r e t t i o år.
H a n u t g j o r d e s j ä l f v a s t ö d j e p e l a r o n u n d e r d e n n a tea-
I D U N 1899.
— uti » Debutanten sparå, 4 — och hennes far », i c k e s k y r n å g o t för att gång.
ket d e n n e Oa- h v i l k e n v i l l g ö r a allt f ö r sitt b a r n o c h Hvem när Almlöf förstod han ledde dottern att l ä g g a i re- A n a i s i repeti- t i o n s s c e n e n n e d f ö r s t e g e n till s a l o n g e n: dig, mitt älskade barn — p å den här v ä g e n.
» e t t felsteg Eller hans » Akta är s å l ä t t Daniel Heire, Med ur m e d sitt g i f t s y r a d e s k ä m t o c h sina fulla h u g g f ö r s t ö r allas g l ä d j e o c h f r i d.
står i c k e h a n s hans tig måg » Poirier s o m skötte korten o c h k o m ut Almlöf i rätt tid.
f ö l l e n af d e sista l ä n k a r d e n g n i s t r a n d e k e d j a af t a l a n g e r, s o m s p r e d och med digen för att 1860 — 1870 honom års D r a m a t i s k a s c e n, också o c h g o d tradition den nya skapa en På sjönk sin slott, Och sjukdom D e t gäller tiden o c h det k o m m a n d e seklet ny.
täcka villa tillbringade t ä r d a år, 3 januari en gammal ge- i grafven.
Almnäs vid Gripsholms Knut Almlöf s i n a sista, o c h där lade han i år s i n a t r ö t t a ö g o n af ock den samman.
lifslefvande för oss, s å s o m en präk- t y p af en uppåtsträfvande Ludvig Knut hat- i » Klädeshandlaren och trumf glans öfver » den gamle hackspetten » i » D e ungas förbund », som v a r d e t n o g frun, l a g a d e att fram- g l ö m m e r, h v i l k e n finhet o c h h v i l - tankedjup pliken, åt h e n n e v i n n a Här Filips bourgeois ADOLF från HELLANDER.
dagar, h v i l k e n längtar att bli baron och o c h därför med dotters sin lycka.
Kronan p å s i n gär- n i n g satte ske till offrar dock Almlöf, kan- då han s k a p a d e sin H a r p a g o n i » Den girige ».
ägde den G. Florman toto.
Han förmåga usla att åt smulgråten förläna en tragisk pa- KNUT ALMLOF.
tos, s o m var häpnads- v ä c k a n d e, o c h i fjärde terns glansperiod, o c h otaliga~äro de mejslade figurer och skänkt oss, i n o m det svenska och med inom hvilken adla.
alla ket den franska När m a n dessa komedien, inom farsen väldiga talang förmådde s å s o m i ett k a l e i d o s k o p låter bilder passera den skarpa ler uti » Herr Perrichons resa », d e n n a ge- småstadsbracka, är s å g o d till s j ä l f v a h j ä r t e l a g e t.
hans listiga, antikens mästerliga fina Hvem advokat kan Knifving, efter honom Det åstadkomma L.
E, Lindmark foto.
KNUT Almlöf finbildad godmodig, och skarpa Såsom sinne strax kamrat råd, stod han Almlöf var sig en gärna af slående sanning, s o m aldrig dör o c h sällskapskretsen o c h aldrig — kan nare ännu för sig den g a m l e fattige POIRIER.
ser e j skådespelaren ra — tider.
han omtyckt yngre och till t j ä n s t.
I öfrigt men syntes han sällan därifrån att ett var I NÅGRA AF p å se- intrige- vill j a g taga h o n o m PERRICHON.
ALMLÖF aktad, skådespelare Man beskyllde honom GASPARD.
KNUT dess innebörd o c h u d d.
ganska tillbakadragen, o c h ute i lifvet mästerverk Hvem mot- t a g l i g f ö r e t t s k ä m t, o c h f a t t a d e m e d sitt v a k n a fult f a g e r t, l å g s i n n a d t ä d e l t, f e g t a p - g ö r a s bättre.
VILLA ALMNÄS VID GRIPSHOLM.
och a n g e n ä m o c h spirituel, alltid utbad ett ALMLÖFS Såsom människa var och D e n var helt enkelt nå- dylikt.
» att göra svart per o c h d u m klok »?
är stor s k å d e s p e l a r e, s o m hans som dock utmejslade juristtyp mönster, s o m förstår till h v i t t, åt penning- sannerligen endast en got icke då blifvit frånstulet.
analyseringsför- minnet åskå- a f h e m s k för- skrinet kan Perrichon n o m l u s t i g a franska i för dar- frös daren v i d Harpagons konstnären, m e s t skall b e u n d r a h o s eller revy sannerligen icke, hvil- Hvem denna formligen och tviflan, inom mågan.
glömma akten rade den klumpiga tyska » possen », dråpliga smidigheten därunder utbrott öga, vet man man han ut- o c h till lustspelet, senare hans minnets bilder fint HANS FÖRNÄMSTA fri.
NORRSKEN.
» LILLE FÖR IDUN AF DAVID », M ULET, grått i grått, o c h b o r t o m allt detta dunkla ingen upplifvande skymt af ljus eller lif: allt förefaller lika dödt, lika hopplöst, lika tyngdt af den öfverhängande orörliga moln- massan!
Sådan tedde sig naturen sedan jämförelsevis lång tid, o c h i den inre världen hos den unga flicka, som rastlöst vandrade fram och tillbaka i sitt be- ADVOKATEN KNIFVING.
KARAKTÄRSROLLER.
EFTER FOTOGR.
AF A. JONASON.
SKISS DANIEL HEIRE.
— 5 IDUN — 1899. sådan lust att gå dit o c h höra.
Ser du, här är en lappfamilj i stan, s o m reser för att skaffa medel till en skola i sin h e m b y g d.
Husfadern håller föredrag o m lifvet i h ö g a n o r d e n o c h så sjunga d e — på sitt eget språk — du.
Här du inte lust? » » K a n inte säga; hvar är det? » Elin såg litet b r y d d ut.
» Det är i missionshuset, m e n detta b ö r ju ej afskräcka dig, då det ej är fråga o m någon predikan.
F ö r öfrigt är det bäst du går m e d o c h tar vara på mig, L i e b c h e n l » H o n hade återfallit i sin vanliga hälft bedjande, hälft skämtsamma ton, o c h väninnan var besegrad.
» Nå ja, o m du ändtligen vill så.
.
.
m e n nöjet lär n o g ej bli stort. » Elin kastade en slängkyss på måfå inåt rummet o c h dansade b o r t till dörren.
» Klockan sju då!
A u revoir! » Till sin egen harm k u n d e Sigrid ej frigöra sig från en känsla af nyfikenhet, då h o n o m aftonen in- trädde i den stora, sparsamt upplysta salen.
Ej att den väntade underhållningen k u n d e åstadkomma detta; alldeles i c k e!
M e n Elin Frank brukade stundom b e s ö k a gudstjänsterna här, o c h hennes vän hade aldrig kunnat förstå, hur h o n m e d sin estetiska anläggning o c h fina känsla k u n d e finna sig till- talad häraf.
Låt vara att predikanterna talade i bästa af sikt; deras språk — Sigrid visste det — läm- nade åtskilligt öfrigt att önska, o c h själfva omgif- ningen måste ju förefalla helt profan.
D e n gaf ej heller intryck af kyrka, ehuru den var inredd på ungefär samma sätt s o m en sådan m e d två bänk- rader, läktare på sidorna o c h en talarstol i fonden.
Kanske var orsaken till stor del den, att åhörarna, s o m talrikt samlats, nästan alla utgjordes af arbets- folk i sina hvardagsdräkter.
D e samtalade dämpadt o c h nickade till bekanta på afstånd.
Elin tycktes h e m v a n: h o n tog sin vän helt b e s k y d d a n d e under armen o c h kryssade sig framåt längs midtgången, tills h o n funnit en bra plats ungefär m i d t i salen.
Det var m e d en känsla af välbehag, Sigrid sjönk ned på den hårda bänken, o c h h o n kände något lik- nande tacksamhet öfver den allmänna hvardagsstäm- ningen o c h halfdunklet, hvilka tilläto henne att obesväradt luta sig tillbaka o c h sluta d e trötta ögo- nen.
Det förnams s o m en oförklarlig känsla af ro o c h ensamhet midt i denna omgifning.
bagliga rum, var o m möjligt ännu mera grått, mera liflöst.
Glädje, arbetslust, h o p p, fruktan — allt var borta — grått, grått.
Jo, visst arbetade hon, me- kaniskt, h o n var j u tvungen därtill, då h o n höll på m e d afhandlingarna för sina examina, m e n det var ett arbete utan nerv, utan lust, utan tanke på resul- tatet af detsamma.
» Kanske, » fortsatte h o n sin tankegång, » har jag arbetat alltför energiskt förut, o c h detta är reak- tionen — kanske — ja, inte tjänar det till något att bråka o m orsaken 1 Man måste ju stiga upp, ar- beta, äta o c h stundom g e sitt bidrag till konversa- tionen o c h sen — j a sen lägga sig igen — för att nästa dag börja detsamma!
Och detta är hvad män- niskorna kalla att lefval — Men b o r d e du ej vara glad att stå så nära det mål, hvartill du länge sträf- v a t?
— Ja, hvartill tjänar det då egentligen utan kraft att verka n å g o t?
— Dina anhöriga d å?
— D e äro ju så fjärran — fast n o g är det godt veta sig äga d e m.
V ä n n e r?
— A h j a!
N o g har jag, o m någon, idealiserat vänskapen, men äfven vännerna trifvas ej längre b o s en, än man är intressant, kan roa o c h tjäna d e m.
F ö r öfrigt gör det det- samma, jag orkar ej m e d något n u!
» » Ä n d å!
» Sigrid Verner hade under meningsut- bytet med sig själf just stannat framför fönstret o c h blickat ut i den gråa omgifningen, då en knackning hördes o c h Elin Frank trädde in, utan att vänta på inbjudning.
D e båda flickorna hade sina rum i s a m m a våning af pensionatet o c h hade, oaktadt vidt skilda åsikter i mångt o c h mycket, blifvit för- troliga vänner.
Begåfvad m e d en sällspord intelli- gens, ett varmt hjärta o c h ett par outgrundliga djup- blå ö g o n, hade Elin Frank eröfrat den något äldre Sigrid m e d storm, o c h ofta hade denna senares klara förstånd k o m m i t till korta inför väninnans varma känsla, lättrörlig som hafvets våg.
H o n hade o c k ett så smidigt väsen, något så barnsligt trots sin stora begåfning, o c h kunde skämta o c h smeka sig till m e r än ett medgifvande från den eljes strängt konsekventa Sigrids sida.
Elin slog sig ned i soffan s o m det tycktes full- komligt oberörd af den dystra stämningen h o s både r u m m e t o c h värdinnan.
H e n n e s ljusa hår såg lika själfsvåldigt småkrusigt ut s o m vanligt, o c h de där outgrundliga ö g o n e n fastades m e d djupaste intresse på hennes lilla fot, iförd en splitterny elegant känga.
» Så bra, Siggan, att du ej arbetar: jag bar ett så trefligt förslag för aftonen, s o m d u måste gå in på! » » Jag skulle arbeta, o m jag icke hade h u f v u d v ä r k; nu kan jag inte. » » Kära barn, Tonen var lätt.
har du hufvudvärk, så ledsamt! » &gt;Ah, det är då intet nytt för dagen, j a g har haft det i veckotal snart, fast det kan ju inte vara af intresse för dig » H o n hade velat bita tungan af sig, minst af allt ville h o n ha medlidande nu, då Elin ej ens förut märkt hennes tryckta stämning.
H v a d behöfde h o n h e n n e?
H v a d ville h o n egent- ligen här?
» Du är inte nyfiken på mitt förslag, Sigrid? » » Nyfikenhet har just aldrig hört till mina ut- märkande egenskaper. » » Men o m det nu v o r e något, s o m gjorde dig godt? » » Intet kan göra mig godt, när m i n envisa huf- vudvärk börjat; det tycks du ha glömt. » Sigrid undrade själf öfver hvad s o m kunde g ö r a hennes röst så sträf.
D e n var eljes så sympatisk.
Ofrivilligt såg hon bort till väninnan, s o m m e d en hälft förebrående, hälft sorgsen blick gått fram till ett af fönstren.
Så!
Nu skulle h o n slå u p p detta, rulla ned gardinen, göra det bekvämt för Sigrid på soffan, m e d sina mjuka fingrar stryka hennes stackars panna samt sedan slå sig ned på en stol b r e d v i d soffan o c h smågnola någon af Sigrids favoritmelo- dier, tills denna föll i halfslummer eller åtminstone i en plågfri dvala.
Därpå skulle Sigrid s o m i en d r ö m se henne sväfva bort — in till sitt arbete.
M e n h o n misstog sig fullkomligt.
Elin gjorde intet af allt detta nu, utan såg pröfvande ut i luften o c h sade d r ö j a n d e: » Ja visst är vädret kusligt, m e n du går ändå med, Siggan, inte s a n t?
» Innan denna hann betänka sig, var hennes » bvarthän d å?
» uttaladt.
» Jo, vet du, när jag h ö r d e talas o m det, fick jag Några djärfva glada ackord från orgeln afbröto snart denna ro, o c h efter det korta förspelet in- stämde församlingen m e d friska röster i en andlig sång, hvars innehåll för Sigrid gick nästan fullkom- ligt förloradt.
H e n n e s inre uppreste sig m o t denna glada rytm, då just några mjuka, smältande toner skulle verkat så välgörande.
H u r kunde man då sjunga så gladt en sådan tråkig kväll?
O c h hur k u n d e en gammal man ha ett så g e n o m g å e n d e för- nöjdt leende ansikte s o m den lille gubbe.hvilken n u m e d raska steg sprang u p p f ö r talarstolens trappa o c h med lifliga åtbörder började tala?
H a n k u n d e vara o m k r i n g sextio år med ett vaket intelligent uttryck i d e mörka, muntra små ögonen, och hans sätt att röra sig och gestikulera gaf ett klart intryck af lappfolkets kvicksilfvernatur.
Efter att i korthet ha angifvit d e skäl, s o m gaf h o n o m, den fattige lappmannen, m o d att uppträda inför en samling vida mer bildade människor än han själf, öfvergick han till att tala o m förhållan- dena i h ö g a norden, o c h Sigrid, s o m i början af föredraget sysselsatt sig m e d att studera hans an- siktstyp o c h det för henne ovanliga i hela omgif- ningen, öfverraskade sig efter en stund m e d att befinna sig i ett snötäckt landskap under en h ö g frostig vinterhimmel, belyst af flammande norrsken o c h tindrande stjärnor.
Naturen i all sin vördnads- bjudande storslagenhet trädde inför henne, o c h omed- vetet höjdes hennes bröst för att insupa den svala, rena fjälluften.
Men ej länge fick hon så dväljas ensam m e d naturen.
Taflan får lif o c h färg.
Kåta vid kåta reser RÖDA RUMMET I NYA KONSTNÄRSHUSET.
IDUN 1899.
— aig på snöfältet, lifliga små gestalter, män, k v i n n o r o c h barn, i pittoreska dräkter syssla ifrigt o m k r i n g hvarandra.
Ljudet af klubbornas slag m o t pålarna o c h skramlet af husgeråd blandar sig m e d barnskrik o c h hundskall.
Det är ett m ö d o s a m t arbete, dessa små människor förehafva, o c h i början synes det, som skulle det vara fruktlöst att söka bringa ord- ning i det kaos s o m o m g e r dem.
D o c k lyssnar man förgäfves efter utbrottet af otålighet eller dåligt lynne.
N e j, sprudlande skämt, då ett litet missöde inträffar, välvillig hjäip af fyra händer, där två ej räcka till, förnöjsamhet o c h glädje öfverallt!
Så småningom lägga sig d e bullrande vågorna till ro, o c h en efter annan af d e små gestalterna intager sitt nya h e m.
6 — Dagen ser jag bräckas, Fram går ljusets flod, Dalarna, s o m väckas, Svara: » G u d är god. » Skogens fåglar sjunga Med ett glädtigt m o d, Där på kvist de gunga, Kvittra: » G u d är god. » Själ, vak u p p o c h svara D e m m e d nyfödt m o d: H ö j din lofsång klara: » Gud, vår Gud är g o d!
» Sigrid följer dem, lockad af det flammande eld- skenet, från kåta till kåta.
Fattige Mattis unga hustru, Laila, visar henne, strålande af stolthet o c h glädje, sina » små barn », där de tumla omkring på kåtans hårdfrusna golf, obekymrade o m att deras toalett kunde lämna åtskilligt öfrigt att önska.
H o n är frispråkig, Laila, glad och frisk s o m vinternyet däruppe i hennes land, och Sigrid deltager i hennes och barnens joller, dubbelt skrattretande g e n o m den rotvälska d e tala, m e d den påföljd att hela säll- skapet, hon själf inberäknad, skrattar så ö g o n e n tåras.
M e n omsider tröttna d e små o c h viras in i sina renfällar, där de snart slumra ljuft.
Laila o c h Sigrid sitta då framför den halfslocknade elden.
Den unga lappkvinnans ö g o n ha fått ett d r ö m m a n d e uttryck.
H o n talar äfven nu o m sina b a r n: » Se bara, ett fattig Laila önska — att mina barn lära läsa i b o k.
Gammelfar — han är d ö d — lärt mig o c h mannen min o m G u d.
Å h, G u d älska o c k fattig lapp.
V i ville läsa mera o m h o n o m i hans b o k — m e n gammelfar är d ö d.
Pilki, rike Mattis son, kan läsa b o k o c h skrifva.
Å h, o m Laila en gång få se sina småa barn sitta m e d bokar i sina småa knän! » Och upplifvad af den tjusande framtidssyn, hon själf framtrollat, skrattar Laila åter, så att de hvita tän- derna lysa.
Sigrid ler g e n o m tårarna, tar farväl o c h inträder i gamla Elkis.kåta.
E j förrän sångens sista ton förklingat återföres den unga drömmerskan till verkligheten.
H o n ser sig hälft förskräckt omkring.
Jo, en ung lappflicka är det som sjunger, m e n ej den s o m Sigrid vid sångens början från höjden af lapplägret sett på skidor ila öfver den frusna skaren.
Nej, den unga främlingen, föreläsarens dotter, står i den sparsamt upplysta salen på den plats hennes fader nyss läm- nat, o c h sjunger accompagnerande sig på en gui- tarr o m sitt hemlands fjäll.
Måhända är det där- för sången, oaktadt sitt glada innehål], klingar nå- got vemodig.
Sigrid ser sig omkring.
Ja visst!
Där bredvid h e n n e sitter Elin, leende s o m alltid, o c h rundtomkring alla dessa obekanta ansikten, hvil- kas förnöjsamma uttryck nyss ingifvit henne en känsla af förtrytelse.
Nu är hon åter sig själf, o c h hon undrar ett ögonblick o m det verkligeu varit den lille lappmannen, s o m fört h e n n e omkring i sitt hemland, eller o m hennes egen fantasi, o b e r ö r d af gubbens tal, gjort denna utflykt.
Huru som helst: h o n har d o c k varit i h ö g a norden, har inandats dess rena luft!
TJh!
hon förnimmer nu tydligt lamp- oset o c h värmen härinne o c h reser sig, följande de öfrigas e x e m p e l.
Äfven nu är Elin lots g e n o m trängseln, o c h under det denna än räcker handen åt en leende g u m m a än talar ett par ord m e d en ung arbetarhustru återföres Sigrid motvilligt allt- H ä r har elden på härden nyss slocknat.
Blott mera till verkligheten Så — nu äro vi snart lyck- ett o c h annat glimmande lyser stundom u p p en del ligt g e n o m trängseln i den långa gången o c h sen af bostaden o c h faller då på den gamlas lugna ut i den disiga gråkalla luften, m ö r k o c h t u n g!
förnöjsamma anlete, där hon slumrar, väl inlindad i Sigrid kväfver en suck, sluter ö g o n e n o c h håller i renfällar.
En lapphunds vresiga morrande är det4 I h å r d t o m sin väninnas arm, under det de passera enda, s o m stör tystnaden.
M e n - gif akt!
Lätta fjätl den m ö r k a förstugan.
Ett utrop från Elin kom- höras utanför, o c h Margit, Elkis väna dotter, sticker m e r h e n n e ett hastigt se sig omkring.
Nej, det är in sitt hufvud g e n o m tältöppningen för att se, o m icke en synvilla: stjärnor, tindrande gnistrande stjär- den gamla är i ro eller o m hon önskar något.
Allt n o r på hög, stålblå h i m m e l!
O c h hvilken luft, ej väl!
— o c h hon går åter ut i det flammande norr- tung o c h fuktig, utan ren, ren o c h lätt!
Till o c h skenet, där den unge Pilki väntar henne, Pilki, s o m m e d gatstenarna, hvilka en lång tid glänst o c h kan läsa i bok.
H a n kan o c k af sig själf tala fagra varit hala af fuktighet, ha på den korta stunden fått ord, den hurtige trohjärtade Pilki, o c h den unga en betydligt ljusare nyans.
D e båda vännerna ut- flickan, s o m nyss därute under stjärnorna svurit byta ej ett ord rörande den glädjande förändringen h o n o m sin tro, lyssnar hänförd.
Där klappa varma i omgifningen, men stegen bli hurtigare, andningen hjärtan äfven i frostkall nord — leende, tjusande djupare o c h b l o d e t pulserar lifligare för hvarje framtidsdrömmar hägra äfven där för unga sinnen.
minut.
V i d mynningen af den långa, nu folktomma » G u d signe eder, » hviskar Sigrid o c h fortsätter sin allé, de ha att passera för att uppnå villan, stannar vandring, tills h o n hejdas af något, s o m nästan Sigrid o c h visar nedåt densamma.
D e kala trädens skrämmer henne.
A r det en människa eller h v a d?
skuggor aftecknas tydligt m o t den ljusa sanden; det — &gt;Heju, Heju, åh så sökte jag ändå upp dig!
är, s o m hade d e !if.
Denna gamla allé med sina Vargen tagit dig, sade de, o c h jag icke få gå efter mystiska skuggor innesluter för Sigrid en hel värld dig.
Tre dagar lefva j a g utan dig, sedan jag på af ljusa minnen.
D e k o m m a nu smygande o c h skidor löpa två dagar g e n o m fjällen, vädra, söka — smälta m e d mjuka varma händer den sista tunna hitta hunden min, vännen min halfdöd.
Å h — n u frostslöjan, s o m ännu återstår af all den kyla i få jag m y c k e t stryk, men har Heju åter! » Sigrid hvilken hennes sinne en tid legat fängslat, o c h, som vågar sig närmare o c h finner hopkrupen på den befriad från en fiendtlig makt, slår h o n i stor- gnistrande snön en halfvuxen pojke o c h en raggig m a n d e tillgifvenhet armarna o m sin väninna.
» Elin!
lapphund, b l ö d a n d e o c h utmattad.
Det är ej mindre — Förlåt! » tilltalande att här bevittna den pröfvade troheten, än att nyss därborta vid Elkis kåta höra trohets- E n enda blick ur Elins strålande, en smula löftena.
Varsamt med af segerglädje o c h ö m h e t fuktiga ögon säger, att hon länge sen förlåtit, o c h strålande ö g o n upplyfter den unge lappgossen sin att h o n fröjdas att åter känna igen sin vän.
Denna utmattade vän o c h styr kosan m o t hemkåtan — är emellertid ej fullt densamma som förr: hennes där han väntar agan för sitt själfrådiga och farliga lugna behärskning — sig lik i alla skiften — tycks företag.
Måhända veknar d o c k m o d e r n s hjärta, då ha flytt, känslorna stiga öfver sina bräddar.
Det är hon ser sin älskling oskadd k o m m a åter o c h h ö r vårfloden, s o m löst sig ur vintertäcket, o c h barns- hans glädje öfver att hafva räddat sin trogne kam- ligt jublande stormar utför höjderna!
rat.
Sigrid hoppas det.
» D u små, kära älskade barn, så jag håller af dig, af stjärnorna, af träden, ja af hela universum!
Snart har hon dock förgätit de båda vännerna för N e j!
Låt mig hållas!
Låt mig känna, att jag är de nya taflor, hon alltjämt uppsöker.
Slutigen stan- u n g o c h stark o c h lycklig, och att jag har den nar hon på höjden utanför lägret o c h skådar hälft bästa ädlaste vän pä hela j o r d e n!
Å h, hur kan man vaken hälft d r ö m m a n d e omkring sig.
Allt är så göra lifvet så smått o c h eländigt och grått, då det underbart, så stilla o c h högtidligt, eå storslaget o c h d o c k är så stort o c h härligt o c h rikt!
Och du, Elina d o c k så tjusande mystiskt.
M e n nu förnimmes en min, aldrig skall Siggan g l ö m m a att du tålmodigt sakta susande vind, hvilken stryker öfver nejden, släpat henne ända upp till Lappland för att visa o c h småningom förbleknar norrskenet o c h bytes i henne hvad som här nere var skymdt af d i m m a o c h en underbar, dallrande halfskymning, ur hvilken ett gatudamm!
Ja — du har rätt: — nu är jag ifrig, blekt ljus framträder.
Sigrid tycker sig höra natu- berusad af lefnadsmod, o m du så vill; m e n du rens hjärta slå, det är, s ö m fängslade henne en un- känner mig tillräckligt för att tro mig, då jag säger, derbar makt häruppe, som ville hon aldrig lösas ur att den rena luft, jag i kväll andats, skall äfven för den mystiska förtrollning, som gripit henne.
H o n framtiden hos mig bota anfallen af kväfning.
Å h, är ett m e d naturen, en del af det oändliga, ej en att jag åt alla halfkväda kulturträlaj kunde ge lite svag jordmask, som måste frukta dess dolda kraf- friskhet, en fläkt af verkligt lif!
Å h, se, Elin, ett ter.
stjärnfall! » Frank förklarade, att h o n o c h hennes väninna be- slutat afstå från nöjet.
» Men hvarför i all världen då, för blott ett par dagar sedan talade ni j u o m att gå till s ö m m e r s k a n?
» utropade en liten liflig kontorist med ett piggt, nå- g o t emanciperadt utseende.
» Ja visst, men vi ha hittat på något m y c k e t roligare, » inföll Sigrid m e d en skälm i ögat.
» Roligare!!
— Hvad då? » » Vi skola koka knäck i min kakelugn. » Allmänt skratt!
M e n den .lilla kontoristen fick trots sin nyfikenhet ej veta mera o m orsaken till det ändrade beslutet.
Ett par timmar förut hade i den resande lapp- mannens enkla logi inlämnats ett konvolut adresse- radt till h o n o m.
På det inneliggande brefarket lästes: » En hälsning o c h ett tack till Lappland. » Fem riksbanks-tior föllo ur detta ark, då lappen förvånad upptog det.
De voro glänsande och nya, men så representerade d e också värdet för ett par ljusa luf- tiga baltoaletter.
YVETTE GUILBERT, PARISERVARIE- TÉNS MEST LYSANDE STJÄRNA.
o: Morgon mellan fjällen, Klara bäck o c h flod, Sorlande m o t hällen, Sjungen: » G u d är g o d I » Följande dag diskuterades vid frukostbordet i F — ska pensionatet lifligt den bal, säsongens glans- punkt, som var bestämd att äga rum följande vecka.
Det väckte både förvåning o c h förstämning, då Elin - P A P J S E R V A P J E T É N S mest lysande stjärna, den världsberömda chansonettsångerskan Yvette Guilbert, har nu uppgått äfven öfver Stock- h o l m s horisont, sedan fru A n n a Norrie » varslade » henne redan före jul g e n o m att på sina » historiska musiksoaréer » upptaga några sånger ur hennes repertoar.
Nu ha vi fått höra och se henne själf, ansikte m o t ansikte; men för dem, som ej förunnats denna förmån, bringar Idun här hennes porträtt.
Y v e t t e Guilbert är ovillkorligen den mest fram- stående i sin genre.
Då h o n för närmare tio år se- dan för första gången uppträdde i Paris, skänkte den franska hufvudstadens krilik villigt sitt erkän- nande åt det briljanta föredraget hos denna upp- gående stjärna på café konserternas aftonhimmel.
Det rykte hon då förvärfvade sig har allt sedan dess icke endast förblifvit detsamma, utan det har stadgat sig o c h vuxit än m e r: Y v e t t e är ännu i dag » la grande Guilbert ».
Yvette Guilbert är så till vida ingen alldaglig personlighet, s o m hon försmår att imponera medels gängse k n e p i toalettväg: utan hvarje j u v e l s m y c k e, i enkel urringad hvit sidenklädning brukar hon upp- träda inför sin publik; det intryck man får af henne är af utpräglad elegans, o c h därför förefaller det icke, s o m o m den goda umgängestonens skrankor skulle öfverskridas, o m till o c h m e d någon gång föredraget glider in på det vågades område.
Sångerskans röst är icke omfångsrik, o c h när Y v e t t e » sjunger o c h föredrager », så lägges hufvud- vikten på föredraget.
H o n är framför allt » to grande diseuse » m e d en oförliknelig fraseringskonst.
D e n välljudande rösten, det intelligenta o c h själfulla ansiktet, den utomordentligt vältaliga, men måttfulla gesten, se där de aldrig svikande medel, d e m Y v e t t e Guilbert med ofelbar träffsäkerhet använder till att framtrolla för sina betagna åhörare de bilder, hvilka
IDUN samlade dana ett helt galleri at mänskliga öden o c h lidelser.
H o p p l ö s öfvergifvenhet, jublande glädje, själf-.
uppoffrande innerlighet, blodig satir, en viss portion skalkaktighet o c h en g o d dosis sorglöshet, allt detta är förkroppsligadt i Y v e t t e Guilbert, under det att hon själf är en förkroppsligad bild af det franska folket med dess ljusa sidor såväl som dess mörka.
FÖRLÅT MIG!
E NDAST T V A K O R T A O R D o c h dock mången gång så svåra att uttala, att de — förblifva outtalade!
» Tungans synder » äro väl oftast öfverträdelsesynder, m e n i fråga om dessa två ord, liksom i allmänhet ord, dikterade af kärlek o c h ödmjukhet, huru många underlåtenhetssynder har hon icke låtit k o m m a sig till last allt sedan A d a m s tid!
Kan du räkna alla de tårar, s o m gjutits, alla de sinnen, s o m förbittrats, blott emedan de två o r d e n: » förlåt mig! » förblefvo outtalade.
Jag säger icke, att det var rätt att sörja så o c h ännu mindre att känna bitterhet — förlåta är ju en kristens plikt, antingen den felande beder o m förlåtelse eller icke, men — var det månne alltid så lätt att förlåta?
Skedde det ej mången gång först efter långa strider och m y c k e n själfförödmjukelse?
» Den felande » — ack, det beror så mycket på h v e m s o m nyttjar uttrycket.
En utomstående kan d ö m a opartiskt, m e n du, som lefver i ovänskap m e d en din medvandrare, huru kan du d ö m a en rätt d o m — i egen s a k?
Du kallar din trätobroder » den felande », o c h han kallar dig på samma sätt.
» Men, » säger du, » jag kan väl ej b e o m förlå- telse, då jag ej tycker mig hafva gjort den eller den personen (som det är fråga o m) någon orätt.
Det vore j u att vara osann både m o t m i g själf o c h den andre. » K a n väl så vara, m e n du kunde väl åtminstone säga några vänliga ord.
Du tycker dig ej hafva gjort den andre någon orätt, o c h dock har du g e n o m ditt uppförande eller dina ord djupt sårat h o n o m.
Vid hvarje omild beröring bryter såret upp på nytt.
Kanske voren I de bästa vänner, innan missförståndet k o m.
Kanske önskar din » motpart » af hela sitt hjärta, att allt vore som förr eder emellan.
Kanske har han äfven bedt dig o m förlåtelse för hvad han felat, och du förklarade dig villig att för- låta.
K o m du verkligen aldrig på den tanken, att också du kunde varit felaktig?
A c k, huru skulle ej ett försonande ord från din sida lägga sig s o m en helande balsam på den andres sjuka hjärta!
Till och m e d o m du sade så här: » Jag kan icke inse, att jag felat emot dig, m e n o m jag m o t min vilja gjort dig ondt, ber jag dig så m y c k e t att försöka g l ö m m a det. » M e n sådana ord få ej utsägas med kall o c h ovänlig röst — det vore ju att håna, o c h klyftan mellan dig o c h den forna vännen skulle förstoras i stället för att minskas.
Och nu ber j a g: lären de små att bedja o m för- låtelse, när de hafva felat!
Om vidjan böjes » medan hon är grön, så blir hon både fager o c h skön ».
Men så här tar det icke heta: » O m lillan snällt ber ö m förlåtelse, så skall m a m m a ge lillan ett stycke tårta, » eller: » Om gossen inte ber syster o m för- låtelse, får han inte följa m a m m a boit. » Säger man så, bedja n o g småttingarna om förlåtelse, m e n icke alls af någon g o d bevekelsegrund, utan för att ej gå miste o m nämnarn o c h nöjen.
Så fostras barnen till hycklare.
Nej, må m a m m a låta barnet märka, att det har felat o c h att m a m m a är ledsen på det.
Detta kan ett helt litet barn fatta.
Då blir där hjärtesorg.
Så utkämpas små strider mellan en groende egenkärlek o c h stolthet å ena sidan o c h lusten att försona sig med m a m m a å den andra.
Ack, hvad man känner sig outsägligt olycklig!
Men så blir hjärtat för öfverfullt, man kan icke uthärda längre, icke tåla detta osynliga, m e n förskräckliga något, s o m olydnaden ställt mellan m o r o c h barn.
Och så, med ett ångestrop, ljuder det plötsligt: C.
E Lagerström StocKliol m Frej amagasinet » Mamma, m a m m a!
Förlåt!
förlåt mig! » Då öppnas modersfamnen, och barnet kryper intill moderns bröst o c h gråter ut sin sorg, smekes o c h lugnas och lofvar att » aldrig göra så mer ».
Visst händer det, att löftet brytes mer än en gång sedermera, men för stunden är dock allt åter så godt, så tryggt.
Nu kan visserligen invändas, att detta icke heller är rätta motivet till att bedja om förlåtelse, näm- ligen, att barnet ej kan uthärda, att m a m m a är ond, utan att det bör inse sitt felsteg o c h ångra sig.
K a n väl så vara, m e n visst är det dock en vida ädlare orsak, än o m barnet ber om förlåtelse för att vinna en fördel.
Det är j u kärleken till modern, s o m här gör, att barnahjärtat veknar.
Detta har också sin motsvarighet i människornas för- hållande till Gud.
Älska vi Gud, så känna vi oss outsägligt olyckliga, då vi g e n o m olydnad aflägsnat oss från H o n o m, o c h få ingen ro, förrän vi, ånger- fulla o c h botfärdiga s o m den förlorade sonen, åter- vända i Faderns armar.
Men för den, som känner sig sårad g e n o m en medmänniskas uppförande emot sig o c h s o m för- gäfves väntar på det förlossande ordet: » förlåt mig! » — för h o n o m eller henne, vill jag rekommen- dera, när de bittra tankarne komma, den spetälskes bön till den Store läkaren: » Herre, vill du, så kan du göra mig ren! » S - M.
O, själ, igenom syndafallet vorden En främling och en gäst på denna jorden, Statt upp!
Församla rikedomar där, Som ingen rost och ingen mal förtär!
Gäck at på åkerfältet tidt och särla, Sök himmelrikets kosteliga pärla, Och offra jublande för hennes skull Förgånglighetens himpna gliltergull!
B. Ehrenborg.
nyårsraljeri med körer, kupletter o c h melodramer af den kände revyförf.
hr E. Norlander — se där det program, hvarmed direktör R.
W a g n e r undfägnar sin publik på det nya året.
Den franska farsen m e d sina snåla släktingar, hvilka hvar o c h e n i sin stad försöka lura till sig ett större, i verkligheten obefintligt arf.
men till slut bli så grundligt som möjligt » lurade på konfekten », senterades lifligt af publiken, som särskildt hyllade hrr E. Wagner s o m R o c a m b o l e, J. Hagman som kvacksalfvaren Chiendent, intrigens bärare, o c h Gustaf Bergs ' röm, iklädd en 75-årings » kusin » skepelse.
— Ä n n u gladare blef emellertid stämningen i salongen, då nyårsrevyn, b y g d på en ganska originell idé, började upprulla sina roliga bilder m e d anspelningar på det gångna årets huf- vudstadsförhållanden.
Skallande skrattsalvor, applå- der för öppen ridå och hardt när samtliga kupletter omtagna!
Bäst voro fru Lambert o c h fröken Olsson såsom ett par Strixfigurer, fröken Lund s o m » geisha » samt hr Wesslau s o m c l o w n Tanti.
Musiken var rätt melodiös o c h framför allt, såsom sig b ö r i en nyårsrevy, » lättsmält », o c h i dansen presterade särskildt fröken Hjorth en synnerligen vacker » fjärilsvals ».
85 G A r n e r i •• g s a r t i k l a r till klämningar o. kappor.
till kr.
3: 85 TjiN S V E N S K I N G E B O R G I A M E R I K A.
I Worce- - ster i Förenta Staterna gafs förliden d e c e m b e r månad en romantisk opera i 3 akter, » Frithiof o c h Ingeborg », komponerad af hr C.
F. Hanson, en i Uddevalla svenskfödd musiker, som i Amerika skaffat sig ett namn som lycklig kompositör.
Sin första operett komponerade hr Hanson 1879 o c h har sedan dess komponerat flere operetter, kantater och annan musik.
Hans största verk är den nu uppförda operan, som gjorde m y c k e n lycka, ej minst hos den i W o r c e s t e r talrika svenska publiken, som med glädje omfattade detta tillfälle att få se o c h höra en opera, med hvars handling den sedan barn- domen är väl bekant från Frithiofs saga o c h som nu klädts i toner af en landsman.
H v a d utförandet vidkommer var det särdeles lyckadt.
Frithiofs parti var lagdt i händerna på en god sångare, mr John Layd från Boston, hvilken åt- minstone i vokalt hänse- ende fyllde alla anspråk.
Mrs Lillian Hanson- Gray, kompositörens dot- ter, var däremot en ide- alisk Ingeborg så väl i sång o c h spel s o m i ytt- re apparition.
V i med- dela här bredvid por- trätt af denna blonda M R S L I L L I A N H A N S O N - svensk-amerikanska In- GRAY.
geborg.
Mrs Lillian J J Hanson-Gray har i Nordamerika redan länge haft ett kändt namn s o m framstående solosångerska o c h företagit omfattande konsertturnéer.
I somras in- gick h o n äktenskap m e d läraren i English High- School i Worcester m r A.
Gray.
Operan » Frithiof o c h I n g e b o r g » är tillägnad konung Oscar o c h ett exemplar af densamma har öfverlämnats åt h. m:t.
Den stora boken, i hvilken så väl musiken s o m libretton på både engelska o c h svenska språket skrifvits för hand, utgör ett verk- ligt praktexemplar.
Noterna o c h texten äro så utom- ordentligt klart o c h tydligt utförda, att de ej kunnat vara vackrare, o m de förelegat i tryck.
Den i b o k e n införda dedikationen till konungen är textad o c h har följande l y d e l s e: » T o his most excellent maje- sty, Oscar II, king of Sweden and Norway, this work is by his majesty ' s gracious permission, m o s t respectfully dedikated by the c o m p o s e r ».
Arbetet är bundet i ett präktigt band af grönt saffian m e d guld o c h tar sig särdeles nobelt ut.
D R A T E A T E R N.
» Rocamboles arfvingar », M.
S Ö Warins glada lustspel, samt » Den stora strejken », Toulard-Sidcn S y b e h ö r s - och M o d e a f f ä r.
Specialitet i 1899. öre T T V I N N O K L U B B E N S J U L S A M K V A M firades den 4 januari m e d glädje o c h gamman.
I den stämningsfullt, att börja med blott af jutjus, upplysta salen deklamerades först ett julkväde och exekve- rades ett par musiknummer för violin o c h piano.
Så började långdansen sin glädtiga rund kring gra- nen och g e n o m hela våningen.
Grötrimmen voro vederbörligen pigga o c h lustiga, o c h den af fröken Gerda Meyerson diktade, efter supén på kända me- lodier af sjungna j ulvisan flödade af kvicka o c h mun- trande anspelningar på förhållanden och personer inom klubben.
Vid julklappsutdelningen fingo alla närvarande sin beskärda del af skämtsamma ver- ser o c h dito gåfvor.
Och i talet vid bålen betonade klubbens ordförande med rätta, att den trefnad, som en gång för alla tycks bofast inom sällskapet, gör sig gällande ej minst vid dess julfester.
äfvensom svart, hvitt o c h kulört Henneberg-Siden från 65 öre till kr.
16: 45 pr meter — släta, randiga, rutiga, fasonerade, damast etc. (cirka 240 olika kvalitéer o c h 2,000 olika färger, mönster e t c).
Siden-Damast fr 9 0 öre — 1 6, 4 5 S i d e n - B a s t t y g e r pr robe » k r.
1 2, 3 0 - 5 8, 8 0 S i d e n - F o u l a r d e r, tryckta, » 8 5 ö r e — 3, 8 5 Bal-Siden Siden-Grenadiner Siden-Bengaliner fr. 6 5 öre — 16,45 • 9 0 öre — 8, 6 5 » kr.
1,75 — 8, 3 5 pr mtr.
Siden-Armflres, Monopols, Cristalliques, Moire antique.
Duchesse, Princesse, Moscovite, Marcellines, sidentyger till täcken och flaggor etc. etc. tull- och portofritt i h e m m e t.
— Profver o c h katalog med omgående.
— Dubbelt brefporto till Schweiz.
p r m e t e r i n y a s t e m ö n s t e r Siden-Fabriken G. Hermeberg, Zurich.
o c h färger.
(K.
&amp; K.
Hofleverantör.)
Doktor Carl Fritzell.
HERM.
Grefmagnigatan XO.
Invärtes och barnsjukdomar.
Aktiebolaget MEETH8 Stort urval af Tandläkaren D:r jpberÉ Berg, Nya 14 S t u r e g a t a n 14.
Handelsbanks Notariatafdelning Rysch nu inkomna.
Träffas 9 — 10 o. 1 — 2.
— A l l m.
Tel. 122 30.
" Undervisning * i l i n n e s ö m n a c L meddelas af bildad flicka.
Hvarje kurs (pris 15 kronor) omfattar en månad, tre timmar dagl.
Elev syr endast eget arbete.
Prof ver finnas till påseende.
K a r i n E g n é r, N y - brogatan 53, 4 tr. (S.
T.
A.
55397) 5 Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommenderadt af m å n g a hrr läkare.
Kindergarten.
Stockholm, F Kex Broken Orange P e k o e ä 6: 4 0 pr kg.
H 4 Nästan omedelbart Säljes färdigt för servering.
I J Drygast.
M ark!
V i sälja denna prima sort oblandad pr kilo än vissa andra firmor.
P e k o e k 5: 60 pr kg.
Mindre aromrikt.
Utmärkt hvardagste.
Insänd 4 0 Öre i frimärken, så erhålles prof af önskad sort.
3 0 0, 0 0 0 IDUNS Santalmissionens Tedepot, Trievaldgränd 2, Stockholm.
AKT E I BOLAGET STOGKHOLMS DISKONTOBANK 1 Regeringsgatan 1, godtgör å Sparkasseräkning 5 % ränta.
A en motbok kunna tillsvidare utan upp- sägning 1,000 kr.
i - månaden uttagas.
I landsorten boende borde bänvända sig direkt till banken.
.
^ &lt;&lt;^&lt;,&lt;; - C-C-g ?-C -- g " ^ O Agenter M O D E - I A 1 Symaskinslampan ' Sun '.
| TIDNING.
Osk.
II.
A. Heintz, &lt;SL (S.
T.
A.
0 6 6 9 9 2) Göteborg.
M SS^i •&gt; 3a ^ &gt; - &gt; ^ &gt; ^ •&gt; ^ ?• ^2ä &amp; Köp Ekström &amp; Hoflund, D EN X ex. är V a c k e r t H å r.
Därför så vårda det väl och använd, p å föreskrifvet sätt, Z i w e r t z E x t r a i t V e g e t a l, som försäljes i Stock- holm bos Herr C.
F.
Dufva, Herr E m i l Nordström, Fru Elin Edlund samt i Jönkö- pings-Magasinet och i Göteborg hes Kongl.
Hofleverantör J- A.
Z i w e r t z.
(Nord.
A.
B.
6452) Väfskola UIBUIU.
dervisning i uppsättning af alla för ett h e m lämpliga väfnader i van- lig väfstol från 4 till 10 skaft, skånska all- mogeväfnader, damast m. m.
» P r a k t i s k V ä f b o k » ä 3 kr.
sändes mot efterkraf.
OBS.!
För såvida statsanslag också för år 1899 beviljas, l ä m n a s kostnadsfri under- visning åt 10 elever under 3 m å n.
A n s ö k - ningar insändas till undertecknad före 15 febr.
N i n a v.
Eng-e s t r ö m.
R bränsle 22 88.
6019.
61 9S.
d e n Ladugårdar Stockholms Gasverk försäljes: fl IsPAOQQ H I / fl I / Q ^ afhämtning å 85 öre pr b l.
, Originellaste fantasimöbel i fornnordisk stil för glödbränning eli- målning.
Pris omå- lad kr.
25, stopp- ning af soff- o. stol- sitsarne ökar 10: 50.
M å l a d i hvitffoclTguId, stoppad 50 kr.
Målning i Önskade kulörer verkställes.
i p l o m b, säckar, hemkörd och uppburen, å 1: 10 vr h l.
M fulla uppsats i Idun för d.
10 febr.
» Om farorna vid barns uppfödande med komjölk », få vi härmed som fullt jämförlig m e d alla förekommande ut- ländska apparater framhålla: B A B Y SVENSK DIFLASKAPPARAT rekommenderad af professor Medin.
Apparaten kostar komplett m e d 8 fla- skor och kokkärl kr.
6: — Dito utan kokkärl » S: 50 Med hvarje apparat följer » Kortfat- tade regler för späda barns uppfödande mecTkomjölk » af professor O.
Medin.
Apparaten, som redan vunnit särdeles stor spridning äfven i grannländerna, är, ut- om af professor Medin och d:r Carl Flensburg i Idun för den 2 mars 1892, förordad af e. o. professor W.
Pipping i Helsingfors och d:r Chr.
Döderlein i Kristiania m. fl.
Sälies i parti hos hrr G. Abramson &amp; C:o, Stockholm och 1 minut hos hrr A l b.
Stille, Ch.
O.
W e r n e r, „Josephsson &amp; Ågren, Sandgrens bosättningsmagasin, K u n t z e &amp; C:o, N u - m a Peterson, A k e r h o l m s k a bosättningsmagasinet s a m t alla apotek i Stockholm.
I Göteborg i C h.
O.
W e r n e r s filial.
Dessutom å de flesta apotek i riket.
Tidaholms Bruks Aktiebolag, Tidaholm.
(Försäljn.-mag. 27 Beridarebansg.
27, Sthlm.)
JWaseets Lotteri, (G.
74261).
Kullans Chokolad och 0 * ^b *.
Cacao-Mazetti garanterad ren och oförfalskad.
G U L D M E D A L J E R i: London, Paris, Brux- = = elles, Bordeaux, Madrid, Budapest, Stockholm och Jerusalem.
Det stora renommé varan förvärfvat sig, är grun- dadt på den strängaste réelitet vid fabrikationen.
(GAM LIEBIG 43420) « KÖTT=EXTRÄKT Endast äkta när hvarje hvarje burk bär namnteckning Drygast, därför billigast.
1 b l å t t Irycfc K0TT-PEPT0N från Liebig ' s Company är p å g r u n d af dess u t o m o r d e n t l i g a lättsmälthet och stora näringsvärde ett förträffligt n ä r i n g s - o c h s t y r k e m e d e l f ö r klena, b l o d f a t t i g a o c h sjuka, i synnerhet f ö r maglidande; ovärderligt f ö r sjukvården.
En gros endast hos bolagets korrespondenter för Sverige OTTO DAHLSTRÖM &amp; Co., STOCKHOLM.
(S.
Moderna T.
A.
55406) Dampälskragai * Billigast hos = D.
H p f t G C Q f l i / 111 / Q till afhämtning å 1 krona pr hl., E D oeh anledning af » Clematis » I \ l UOoClU l \ UIXO i plomberade säckar, hemkörd uppburen, ä 1:10 pr värde- hl.
Göteborgs K E X.
värmenecessärer.
Skeppsbron SS.
Rikstelefon 427.
5 Strandvägen.
G. Rikstelefon 22 20. t Varmniataregatan 1.
Rikstelefon 2 0 12. gordiska A l l m.
tel. 21 77.
Vid l \ UI \ w för j l l u m i n a t i o n s k a m i n e r och Kontor: » 3 Försäljning: Filial: 50,000, 10,000, 5,000, 1,000, 500, 100, 50 ooh 20 l^ronor ä l d r e s S t o r t o r g e t 16.
Hjortsbergpa Uvvdll Paulsgatan.
fördelade i 8, 2 2 3 vinster på radiatorsmör!
Stockholms Mjölkkommission.
Ä^ ' StoctMis MjÉHw-Ältiéilai fcÄl- UI \ I a oupphunnen.
levereras Oskummad m j ö l k o c h B a r n m j ö l k under kontroll af PRYDNADEN l Kontantö^OOOKronor ITy t e r m i n b ö r j a r d e n 1 5 j a n u a r i.
V i d läroverket, det äldsta och största i Sverige, l ä m n a s grundlig och praktisk undervisning i alla å kontor förekommande ämnen och främmande språk.
Anmälningstid hvardagar kl. 10 — 12 och 4 — 6.
Söndag-slektioner 1 0 — 1 2.
R e v i s i o n s - och fcokföring-suppdrag- mottagas och utföras till moderat pris.
D u g l i g a b i t r ä d e n erhållas från skolan.
O b s.
I A bref anhålles om fullständig adress.
24.
Från a L U N D S T R Ö M &amp; C:o. Stenkol, Cokes, l:ma maskinkrossad A n t h r a e i t, H A N D E L S - S K O L A SKÖNASTE r Fredsgatan 32, Stockholm.
alltid Stockholm.
t I0H.
har den modejournal, hvaraf en svensk u p p - laga sedan flere år utgifves under namnet Iduns Modetidning o c h s o m åi för år undan- tränger alla andra modejourhaler.
— Iduns Modetidning utgifves i 2 upplagor, båda m e d 2 n:r i månaden, hvartdera numret inne- hållande innemot 100 charmanta illustratio- ner samt åtföljdt af en stor dubbelsidig mönsterbilaga.
M e d den dyrare upplagan — planschupplagan — som kostar endast 5 kronor pr år, följa dessutom 1 gg i mån.
en tin-fin kolor.
modeplansch o c h en för- träfflig handarbetstidning.
D e n billigare upp- lagan utan dessa båda bilagor kostar blott 3 kronor.
I innehåll o c h pris, jämförda m e d hvarandra, står denna modetidning absolut S m e d m a n Guldmedalj vid Stockhoimsutställn.
1897.
Guldmedalj Bergen 1S98.
I s m a k som finaste bordssmör.
Tillverkad under sLatslig kontroll.
Pasteuriserad gräd- de och mjölk.
Bakteriologisk undersökning af råvara och färdigt fabrikat.
Högsta kva- lité är märkt S. O. M. i stora röda bokstäf- ver å lådan.
Generalagentur och nederlag i Stockholm hos Skeppsbron u 19 Stora Nygatan.
— N:r 29 St % Pellerins Christiania Grädd-Margarin e K ä r n t v å l t i l l y l l e t v ä t t och O l e i n t v å l t i l l linnetvätt användes lämpli- gast sälunda: utlottas, den 1 Maj 1899.
Pris för lottsedel 10 k r.
, till landsorten mot i n s ä n d l i k v i d v i d h v a r j e r e k v i s i t i o n å t f ö l j d af 4 0 ö r e (till Bäckhammars Nya Aktiebolag, rek.
porto ooh dragningslista).
Hela behållningen tillfaller Nordiska Museets Värmt., Björneborg.
Byggnadsfond.
hos herrar Speceri-, Delikatess- och Kaffehandlande.
3 å 4 kr.
billi- antagas for försäljning af I Begär å brefkort ett paket ä 2 kronor, sä sändes eder mot efterkraf, fraktfritt till eder närmaste station, 10 tmndtar finaste toilett- papper, c:a 500 blad pr bundt.
1 i N J A K O B S T O R G Bäst!
* Biiligast!
" I gare E Toilettpapper.
Santalmissionens Nr bästa A l l m.
tel. A l l m.
tel. A l l m.
tel. A K T I E B O L A G E T 32 Regeringsgatan.
Qrebro N, » Va kg.
tvål kokas i 2 liter vatten; när tvålen är upplöst, tillsättes underom- röring 20 å 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning neddoppas plaggen.
Vid ylletvätt böra såväl lösningen s o m skölj vattnet hafva 36 å 38 grader. » Finnas hos de flesta specerihandlare samt i mina butiker.
S i l f v e r m e d a l j i K ö p e n h a m n 1888.
G n i d m e d a l j i Stockholm 1897.
F Ö R S Ä K R I N G S Pris pr " butelj kr.
3,50 hos H ö g s t e d t &amp; C:o, amressällskap till Paris i februari ön- skas af bildad dam.
Svar till E.
ra.
I., Iduns E x p.
(11) • 5, B R A N D D P — ^T^, Jakobsaatan Stockholm.
Banyuls Trilles.
T v ä n n e lärarinneelever mottagas till inst vårtermin 14 j a n.
— 2 7 m a j.
Sökande böra hafva allvarlig båg för sitt kall samt prak- tisk duglighet.
— Betyg erhålles.
Vidare meddelar Föreståndarinnan för Kindergarten o. Förb.
Samskolan, Kommendörsg.
25.
(24) » lUIUPIIO: vårdar under bankens garanti alla slags värdehandlingar, uppsätter och förvarar testamenten, kontrakt m. m. samt granskar handlingar.
Regeringsgatan 2 6, Drottninggatan 7 2 A, Storgatan 9, Munkbron 5, Götgatan 2 4.
Tandläkare Sjöquist Drottninggatan 68, Sthlm, Genom apotek och hrr handlande samt direkt erhålles i-aiO Stockholms STOCKHOLM.
Hvardagar kl. 1 0 — V j l l, " &amp; S — VII *.
Sön- och hälgdagar kl. 10 — 11.
A l l m.
tel. 58 98.
I AI * C Mnntonc Forssells Söner &amp; C; o. 26 Drottninggatan 26.
Filial H a m n g a t a n 13.
Oaktadt kafie nu är billigt, så bör ni dock betänka att det är m y c k e t skadligt att dricka det enbart, synner- ligast de billigaste sorterna, hvarför det är nödvändigt att till vanligt kaffe blanda en hälsosom haffetillsättning för att undvika kaffeförgiftning, och det är af pro- fessorer och läkare erkändt att blandadt till kaffe gifver den hälsosammaste, billigaste och mest välsmakande kaffedryck.
Detta intubikaffe säljes i hvarje välordnad speceri- och diversehandel i paketer ä 2 5 och ä 10 öre, m e n bör m a n akta sig för alla värdelösa efterap- ningar, som gå under n a m n af äkta, prima eller andra benämningar, hvarför m a n bör efterse att å hvarje paket är tryckt firmans n a m n, s a m t dess fåbriksmärke med ordet » Patent », ty endast dessa äro verk- ligt äkta och garanterade att innehålla ett hälsosamt och godt fabrikat.
Stockholms Kaffe-Aktiebolags Xutub tiebolag, Stockho ms Kaffe-Ak-
