# ID: svediakorp-per1245
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,446
# sentences: 738
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 28 (603).
LÖRDAGEN PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR UTGIFNINGSDAGAR!
IDUN — KR.
5: IDUNS MODETIDN.MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
.
.
.
» 5: IDUNS MODETIDN.
UTAN PL.
&gt; 3: — HVARJE O N S D A G OCH L Ö R D A G.
ELLEN VON LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE.
BAHR.
DEN 8 APRIL 1899.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE: F R I T H I O F H E L L B E R G TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
REDAKTIONSSEKR.
: JOHAN NORDLING.
12:TE ÅRG.
BYRÅ O C H EXPEDITION: ALLM.
TEL. 6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6.
kallet lyckligt utrustade, jag skulle vilja säga benådade, särskildt utvalda kvinnor, som ej kunna skattas nog högt af det samhälle och de föräldrar, som hafva lyckan att få anför- tro sina barns andliga vård i deras händer.
Redan vid helt unga år kände hon håg för och längtan efter det kall, hon sedan valde.
Hon började undervisa sina yngre syskon, en- ligt andras mening med mycken framgång, hvilket väl torde vara ett af de svåraste lä- rarinneprof, som kan afläggas, då hem- och syskon förhållande naturligen ökar en nybörjar- innas svårigheter.
Själf kände hon emellertid bristerna, och behofvet af speciel lärarinneutbildning vaknade mer och mer hos henne.
Man kan väl förstå, att det icke var lätt för en ung flicka — äldsta systern i en stor syskonkrets — att slita sig från ett hem, så dant som hennes föräldrahem (i Upsala), där den ömmaste kärlek, de varmaste intressen, förfinad bildning och rika tillgångar af alla slag bundo henne fast med de starkaste band.
Därtill fordras i sanning en mer än vanlig offervillig- het för ideela mål, och en mer än vanlig för- ståndets och hjärtats mognad.
: H. Osti foto.
L Ä R A R E K A L L E T ÄR FORVISSO ett af de allra högsta, ett af de allra viktigaste och mest kräfvande en människa kan välja till sitt lef- nadskall.
Icke blott därför, att un- dervisning i och för sig utgör en af h u v u d - betingelserna för den mänskliga odlingens fram- åtskridande;, utan äfven därför, att läraren bär en så dryg del af det stora ansvaret för det uppväxande släktets uppfostran och moraliska utveckling.
Barnets karaktär danas icke endast i hem- met.
A f en g o d lärare kan dess etiska be- grepp grundläggas och dess hjärtelag framäl- skas i lika hög grad som af ett godt hem — ja, i vissa fall i än högre grad, o m nämligen lärarens andliga och själsliga nivå står väsent- ligen öfver hemmets.
Det gifves helt säkert otaliga exempel på unga flickor, som af sin lärarinna mottagit sina djupaste, mest lifsbestämmande intryck.
Men långt ifrån alla lärare och lärarinnor äro de öfverlägsna personligheter och, hvad än angelägnare är, de kärleksfulla, af intresse för barnet besjälade varelser, som ar den nöd- vändiga förutsättningen, för att ett dylikt väl- signelsebringande inflytande skall varda möjligt.
Ellen v. Bahr var en af dessa för lärare- KOMMISSIONARER ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL- KLARA S.
KYRKOGATA 1 6, 1 TR. DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
ÖPPNA KL. 1 0 — 5.
Icke heller var det lätt för föräldrar och syskon att skiljas från henne.
Men hon fick sina föräldrars medgifvande att söka inträde vid högre lärarinneseminariet i Stockholm och blef, efter genomgången treårig kurs där, ge- nast anställd som lärarinna i Brummerska sko- lan, vid hvilken hon sedan dess varit fästad både med arbetets och tillgifvenhetens band.
Under förnyade resor i Tyskland, Frank- rike och Italien ökade hon ytterligare sina kunskaper och sin bildning.
Väl rustad med bokligt vetande var hon således, men många hafva vida större kunskaper än hon, utan att därför äga förmågan att meddela dem och utan att äga den kärlek, förutan hvilken allt som sås i barnahjärtan i viss mån blir en sådd på hälleberget.
Med brinnande nit ägnade hon alla sina krafter åt sin lifsuppgift som lärarinna, aldrig förbiseende sina lärjungars uppfostran för de- ras undervisning — något, hvartill den under- visande så lätt och så ofta frestas.
Men hon frestades alldeles icke därtill, emedan hon med hela sitt väsens varma hängifvenhet och innerliga moderlighet älskade barnen.
Barnet uppfattar instinktivt, o m det är äl- skadt, och låter sig lättare och mer frivilligt ledas, i den mån ledningen sker af kärlek.
Därför hade hon heller icke svårt att uppe- hålla respekten, fastän hon i sin behandling af barnen var som den » lätthändte » läkaren och aldrig annat än i yttersta nödfall » tog i med hårdhandskarne ».
STOCKHOLM, IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
Kärlek föder kärlek.
Få äro väl de lära- rinnor, hvilka haft att glädja sig åt större gen- kärlek af sina lärjungar än hon.
Många äro de små ögonpar, hvilka vid hennes död fällt heta tårar, många de små barnahjärtan, hvilka nu för första gången blöda under det slag, som för ett barn — om ock blott för stunden — kan kännas så outsägligt hårdt och bittert.
Ett af skolans små barn kom hem till sin mor och sade: » vet mamma, det är en hel klass i skolan, som bara grå- ter » — det var Ellen v. Bahrs klass som grät.
Hon var dem så kär, att de bedt, att de nu i hennes ställe måtte få någon riktigt god vän till henne till lärarinna.
När hennes kamrater, lärarinnorna inom Brummerska skolan, genast efter dödsfallet be- slöto att anlägga åtta dagars sorg och att låta utföra ett stort porträtt af den bortgångna för att uppsättas i hennes klassrum, h a f v a - d e därmed ägnat en vacker, aktningsvärd gärd icke blott åt hennes minne, men också åt barnens känslor.
Ellen v. Bahr föddes i Stockholm den 14:de december 1862.
Hennes föräldrar äro revi- sionssekreteraren Carl v. Bahr och hans hustru Elisabeth Boström.
För dem såväl som för sina syskon var hon ögonstenen i familjen — den alltid glada, alltid ömma, uppmärksamt hjälpande, tjänande gode anden.
För sin mor var hon dessutom nästan alltifrån sin barndom en systerlig vän, hvilket nog bidrog till, att hon så tidigt blef förtrogen med lifvets allvar.
Det vemod, som låg på botten af hennes natur, bekämpade hon, så att det icke blef störande för omgifningen.
Stilla gick hon sin egen väg, utan att någonsin onödigtvis skära ihop med andra, Harmonisk, som hon var, verkade hon lugnande på dem, som omgåfvo henne.
Hon talade så litet, men handlade så mycket och alltid besinningsfullt, utan alla öfverdrifter.
Hvad hon gjorde, var i allmän- het väl afvägdt, väl planlagdt och utfördes med seg energi.
H o n var hvad man kallar en » karaktär », och därtill en nobel karaktär.
Trots sitt nästan ständigt glada yttre, var hennes sinne prägladt af djupt allvar och sträng själfkritik, hvilket under konfirmations- tiden tog sig uttryck i svåra strider af tvifvel och oro.
Ä n n u kort före konfirmationen var hon så tvekande och oviss, om hon ville gå till nattvardsbordet, att hon var nära att vägra, men hennes slutliga af görande blef att gå.
Med kännedom o m hennes samvetsgrannhet kan man ej betvifla, att, när hon så gjorde, skedde det af öfvertygelse om att handla rätt.
Många år efteråt sade hon sig likväl ej äga
IDUN — 2 — 1899. full klarhet, om hennes handlingssätt i själfva verket varit rätt eller icke.
Af dogmer och ortodoxi hade hon föga, men af verkligt kristlig anda så mycket mer.
Med kristlig anda menar jag att vara genomsyrad af kärlek till alla sina medmänniskor, utan anseende till personen, och därigenom blifva fördragsam, förlåtande, förstående och verkande till andras gagn.
Och detta allt var hon i en alldeles ovanlig grad.
Hennes syn på lifvet och på människorna var allt utom trång.
H o n begärde alls icke, att andra skulle tänka och tro som hon, handla som hon, begärde hvarken snörrätthet eller likformighet, tvärtom — hon kunde förstå de mest olika naturer och lifsuppfattningar och såg till det goda hos hvar och en.
Om hon ogillade något och tyckte sig böra göra en anmärkning, kunde hon göra den på ett absolut osårande sätt — mången gång i skämtsam form.
- — då orden åtföljdes af ett skälmskt, blidt leende, där godheten lyste i de tindrande bruna ögonen.
Visserligen kan ingen dödlig vara felfri, men en person — mänskligt att döma — så fri från fel och svagheter som hon är en sällsynthet.
Hon var kanske för god, för upp- offrande, och det kan understundom onekligen vara ett fel, då man därmed kan skada andra, men det är j u under alla omständigheter en- dast ett för långt utsträckande af de ädlaste egenskaper och således icke fel i egentlig me- ning.
Till ytterlighet anspråkslös var hon och un- derskattade vid alla tillfällen sina gåfvor.
Så, när hon blef erbjuden föreståndarinneplatsen vid ett framstående läroverk, afslog hon an- budet, dels af misstro till sin förmåga att fylla det maktpåliggande värfvet, dels af skygg- het för att intaga en så framskjuten ställning.
Fastän af hela sin själ upptagen af intres- set och arbetet för skolan, bibehöll hon dock sin starka hemkärlek och sinnet för alla ett hems - detaljer.
» Man blir så lätt själfvisk af att bo i andras hem, » sade hon och bildade därför jämte en väninna ett eget litet hem, där hon äfven hade skolflickor boende hos sig, hvilket förhöjde hemlifvets glädje.
Tomheten efter henne blir stor och oersätt- lig i detta lilla sköflade hem såväl som i barn- domshemmet, i kamratkretsen och bland alla de många, som älskat henne.
Att bära på sorg och saknad är alltid en tung börda, men dubbelt tung kännes den, när våren gör sitt intåg och tänder lif och glädje öfverallt i naturen, utom i de hjärtan som lida sorgens kval.
Efter några få dagars häftig sjukdom afled Ellen v. Bahr, den 25:te mars detta år.
En operation för att om möjligt rädda hennes lif försöktes förgäfves.
Den förmådde åtminstone lindra de förut så svåra plågorna.
» Jag kän- ner mig så lätt som en ängel, » sade hon vid uppvaknandet efter operationen.
Medvetandet upphörde kort därefter — dessa ord blefvo hennes sista medvetet uttalade.
Likasom hon sällsynt tidigt hade mognat för lifvets allvar, tycktes hon nu ock vid ännu ganska unga år mognad för dödens allvar.
Hon efterlämnar en god lifsgärning och ett minne så oblandadt, så fullständigt ljust, som blott mycket få af den bristfulla jordens barn förmå att lämna.
ANN MARGRET HOLMGREN.
T. TEESMBDEN.
TT " 1 Him 1 nTniff ä K A lil K AIH N 1Y II 1 * 11 III 1 U l l r v ^ r t ' a n d s domstidnin s förnämsta ung- p r i s å endast 3 kronor.
r f ö r heit MITT PARADIS.
U R DIKTCYKELN » L A BONNE CHANSON » AF PAUL VERLAINE.
O ch då nu dag går upp och morgonsol sig tänder, Och då nu hoppet, som så länge från mig flytt, Omsider bönhör mig och till mig återvänder, Och då just nu för mig all denna lycka grytt, Så är det slut, ja, slut med dystra tankars välde Och st3 ' gga drömmars makt, och slut med hån och spott, Och slut med alla ord, i bitterhet jag fällde, Där tanke utan själ fick triumfera blott.
Nu bort med knuten hand, med retlighet och galla, Hur elakt och hur vrängt sig mycket än må te, Bort med allt lågsint groll, och bort en gång för alla Med usla drycker och den glömska, som de ge.
Ty nu en varelse, af idel solljus danad, Har i min mörka natt en dager spridt så varm, Har tändt en kärlekseld af styrka aldrig anad, Allt med sitt leende, sin godhet och sin charma Bevakad utaf er, I milda ögon, klara, Och stödd af dig, o hand, i hvilkcn darrar min, På mossbevuxen stig, på vägar olrädbara Jag vill gå fram, rättfram med obekymradt sinn.
Ja, rakt uppå mitt mål jag vill med jämnmod sträfva, Dit ödet leder mig gå fram besinningsfullt, All afund och allt agg, all våldsamhet förkväfva Och finna .plikten ljuf i lifvets stridstumult.
Och synes vägen lång, att tröttheten förjaga Jag sånger sjunga vill uppå mitt enkla vis, Jag vet, att hon dem hör och henne de behaga.
I sanning jag begär ej annat paradis.
FREDRIK BOHM.
MOLOKSOFFER.
E N S T I G A N D E CIVILISATION synes ound- vikligen föra till stegrade lefnadsbehof, en omständighet, som — för så vidt den inne- bär ett höjande af medelnivån för människans lefnadssätt — j u blott är att beteckna såsom glädjande.
Det sista halfseklets hitintills ena- stående industriella uppsving har otvifvelak- tigt medfört ett växande allmänt välstånd; men det har tillika medfört en utveckling i lyx och en tilltagande yppighet i vanor och lefnadssätt, som kunna förefalla ödesdigra nog, då de ytterligare ökat olikheten i behof sam- hällsklasserna emellan, och då dessa stora lef- nadsbehof och denna öfverförfining synas hafva fått ett högst betydligt försprång framför den stigande välmågan.
Hand i hand m e d denna stegrade lyx och öfverförfining tillväxa stora fordringar på lifvet, och härmed tillväxer natur- ligtvis äfven antalet af de felslagna förvänt- ningarna och de otillfredsställda önskningarna — dessa vår tillvaros kanske skadligaste para- siter, som nära sig på lifsmodet och lefnads- lusten.
Begäret efter yppighet och njutning har en enerverande och förslappande verkan såväl på dem, som fåfängt smäkta efter att få tillfreds- ställa det, som på dem, hvilka fritt kunna följa sina böjelser.
Ja, icke nog därmed; dessa högt uppdrifna anspråk på lifvet blifva lätt en källa till lidande, olycka och förnedring.
Styrka till försakelser och umbäranden är en af de mera sällsynta karaktärsegenskaperna, och det tyckes vara många anledningar att befara, att den skall blifva allt sällsyntare.
Mången gång är det emellertid icke för den egentliga vällefnaden och njutningen männi- skor tillsätta välstånd, lugn och lycka; det är ofta blott åt tomma skenet de bringa dessa dyra offer.
De yttre förhållandena och det yttre uppträdandet betyder för många allt; ja, hänsynen utåt öfvar på dem en så hypno- tiserande verkan, att de omöjligt kunna till- kämpa sig det karaktärens oberoende, som höjer sig öfver tillfälligheterna, hvarunder man lefver, och som lojalt » rättar munnen efter matsäcken ».
Och så uppstår denna olycksaliga hetsjakt efter att » hafva det så- som andra » — hvilket egentligen tyckes vilja säga: såsom den klass, som befinner sig nå- got öfver en på den ekonomiska och sociala skalan — en hetsjakt, som kostar långt mera, än det åtrådda målet kommer att smaka.
T y denna dyrköpta lyx och flärd blir vanligen till föga fromma för den, som förskaffat sig densamma; den drager i sitt följe oro och be- kymmer samt förödmjukelser och humbug af allehanda slag och blir därigenom fördärflig och olycksbringande för människans lycka och moraliska värdighet.
Äfven de rikaste föräldrar kunna icke för- svara, om de låta sina barn växa upp i väl- lefnadens och yppighetens sköte.
För mycket af nöjen och förströelser göra barn och ung- dom blaserade.
Prakt och yppighet framkalla en sinnenas slapphet och karaktärens vekhet, som kunna helt och hållet betaga styrkan att neka sig något och att motstå den lägre na- turens lockelser.
Flärd och fåfänglighet snärja själen och göra känslor och åsikter förvända.
Yppighetens lif utsuger lätt medkänsla och hjärtevärme, energi och mottaglighet för högre impulser.
De unga, som utgå ur ett öfverflö- digt och yppigt hems försåtliga sköte, äro ofta verkligt beklagansvärda, ty de hafva blifvit beröfvade ungdomens lyckligaste förmån: för- mågan att känna ungt och varmt och enkelt.
Och hvilka motståndskrafter — om icke möj- ligen stoltheten • — • skola i denna öfvergångs- tid, den farligaste af alla, öfvergången från familjelifvets tvång till världens frihet, väl förmå att utgöra ett skydd mot de lumpna böjelser, de lustar, utsväfningar, ja de brott och den förnedring, som de unga i följd af en naturvidrig uppfostran så lätt kunna blifva rof för.
Vår senaste tid företer vissa tendenser för epikurism och s. k.
» lifsglädje » — tendenser, som dock redan nu torde hafva nått sin kul- men.
Det är sålunda icke alltför ovanligt att se en och annan individ, som rent af stolt- serar öfver att låta njutningsbegäret och lyst- naden ohöljdt framträda.
När man ser så- dana unga vällustingar och sybariter — verk- liga vrångbilder af natur och människovär- dighet — då fattar man den höga betydel- sen af enkelhet i lefnadssättet.
Då uppskat- tar man värdet af sanna, naturliga föreställ- ningar och tänkesätt samt af den lycka, som ligger uti att kunna finna glädje i enkla, lätt tillgängliga nöjen, i stället för att söka den i berusande och raffinerade förströelser.
Dessa förströelser, som så snart framkalla öfver- mättnad, ehuru de alltjämt alstra begär efter nya, mera eggande nöjen och njutningar.
Och undan för undan betaga dessa nöjen och för-
— 3 — ströelser sina offer förmågan att hämta veder- kvickelse i och nöje af det åstnndade; slut- ligen njutas de blott såsom ett slags opiat mot ledsnaden och tomheten.
En dylik sin- nenas och lefnadslustens depravation är ett öde, som hänger dubbelt hotande öfver den ungdom, som fostrats i veklighetens och lyxens sköte.
Men ofta är det — såsom nämnts — icke njutningslystnadens demon, som kommer män- niskorna att uppoffra ett lugnt oberoende, utan det är skenet, fåfängans demon, som drifver dem att påtaga en förnedrande boja.
Hvilka Moloksoffer frambär icke den långa raden af fåfängans martyrer och dårar dagligen och stundligen på flärdens och lyxens altare.
Hvilka lidanden och umbäranden ålägga sig icke många af dessa skenets olyckliga slafvar blott för att uppehålla en framstående samhällsställnings bleknande nimbus, en ihålig elegans och ett tomt prål?
Om denna uppfinningsrikedom och dessa hjältemodiga offer för skenets uppehål- lande bringades en bättre och tacksammare sak, o m de t. ex. gjordes för vinnande af verkligt välstånd i stället för framställande af blott det skenbara — hvilket annat utseende skulle icke världen då kunna få?
Men vore de allmänna begreppen om sant mänskligt värde icke så konstlade och för- skrufvade, som de äro, och fäste icke världen en så oerhörd vikt vid det yttre, som den gör, utan förstode den att värdera naturlighet, enkelhet och måttlighet, så funnes icke detta långa följe af beklagansvärda formalister och slafvar, som blindt följa det föredöme, värl- dens rike och mäktige gifva.
Dessa stackars narrar, som villigt och hjältemodigt förneka sitt lifs lugn och en enkel komfort för att tillfredsställa de fordringar, som de anse att världen och deras lefnadsställning kräfva.
I sitt okonstlade tillstånd fördrager männi- skan » god mat på simpla fat » framför » dålig mat på granna fat ».
Likaså fördrager hon känslan af oberoende i ett lugnt varmt litet b o framför att lefva i en utdragen osanning inom ett elegant paradhem på vacklande grund.
Man vet knappast, hvilketdera man skall mest beklaga, dennna direkta träldom under mammon, som yttrar sig i njutningslystnaden, eller denna indirekta, som framträder i detta löjliga charlatanen, att människorna ifråga om sin ställning vilja slå hvarandra blå dunster i ögonen.
De följder, denna träldom under mammon drager med sig, äro i båda fallen fördärfliga och olycksbringande.
Ve de stackars barn, som växa upp i en omgifning, som böjer sig under oket för vare sig det ena eller andra af dessa slags välden.
Hvilken motvikt kunna väl sedliga föreskrifter och vackra förmaningar utöfva på de barn, som lefva med dylika exempel för ögonen!
I några lyckliga fall kunna måhända hos mera tänkande, själfständiga och kraftfulla individer dylika exempel komma att te sig varnande.
Men till hvilket högt pris erhålles icke denna sort af lefnadsvishet!
Men njutningslystnadens och vällefnadens passion har en djupare, i vår varelses egent- liga natur liggande rot och bör således vara långt svårare att blifva herre öfver, än hvad förhållandet borde vara med passionen för på- fågelsfjädrar, såsom Thackeray så betecknande kallar den tomma fåfängans snobberi.
Må vi emellertid betänka, om den valuta, som våra gärder åt denna senare lidelse lämna, på något sätt svarar emot de offer, som bringas den, » vi alla, som, funnes ej påfågelsstjärten » • — såsom samme författare säger — » kunde kackla i all sköns trefnad och vara så muntra och lyckliga! » TORN.
EN Dahllof TONERNAS IDUN SKALD.
fot .. ANDREAS HALLEN.
» TJvEM Ä R D E T D Ä R?
» skulle måhända X.
X. åtskilliga af våra läsarinnor med en ny- fiken blick på porträttet af komponisten och kapellmästaren Andreas Hallen, som vi i dag ha nöjet att presentera i Iduns spalter, fråga, såvida icke namnet och dess bärare gjorde ett sådant spörjsmål öfverflödigt genom den rang- plats, Hallen sedan nere lustrer tillbaka inta- git och fortfarande intager i vår tonkonsts historia.
Och äfven, o m någon ung läsarinna, hvars musikaliska bildning ännu begränsas till gamle Czernys pedagogiska tonmålningar, aldrig lärt känna namnet Hallen, skulle hon otvifvelak- tigt frapperas af det karaktäristiska porträttet och tänka: » den mannen är antingen en konst- när eller en lärd, ty så där ser ingen hvar- dagsmänniska ut. » Konstnär eller lärd!
Hvarför icke en lärd konstnär?
T y Hallen är kanske den mest ge- nombildade af våra nu lefvande komponister här hemma.
Dock har lärdomen icke sållat något skolastiskt dam öfver hans tonskapelser, som alla starkt präglas af hans konstnärstem- perament — ett käckt och soligt vikingalynne, med ett tillskott af den svenska naturmysti- kens vemod och drömmande halfdagrar, hvilka motsättningar i hans musik teckna sig som kvällskuggor på en gyllenläderstapet.
Hallen har varit och är fortfarande en myc- ket produktiv komponist, särskildt i de orkest- rala formerna, och den, som är något så när förtrogen m e d musiklifvet i vårt kära fäder- nesland och vet, huru nyckfullt våra tonkonst- närer behandlas — än med afgudisk tillbed- jan, hvilket dock är sällsynt, än med kallsin- nighet, som oftare förekommer och står i mera intimt sammanhang med vår natur — kan lätt tänka sig, hvilken järnenergi och hängifvenhet för sitt kall en komponist under sådana för- hållanden måste besitta för att, trots allt, mäkta frambringa det ena betydande konstverket efter det andra.
Det var på våren 1884 som Hallens första opera » Harald Viking », till text af tyske skal- den Hans Herrig, gick öfver scenen härstädes, efter att redan 1881 ha gifvits i Leipzig.
1899.
Ätskilliga af våra läsarinnor erinra sig kan- ske ännu, huru glänsande det intressanta ver- kets hufvndparti återgafs af den numera af- lidne operasångaren Labatt.
Är 1891 hade Hallen färdig och uppförde härstädes en symfonisk svit, » Ur Valdemar- sagan », med poetiska motton af skriftställaren, hr Algot Sandberg.
Denna komposition rönte stor framgång och kom påföljande år till upp- förande i Wien vid den musikfest, som ägde rum under den då pågående utställningen där nere.
Är 1896 följde operan » Hexfällan » samt, vid Vasaminnets firande samma år, den charmanta orkestersviten » Gustaf Vasas saga », till Daniel Fallströms präktiga text.
Denna musik torde hvad stil, melodifägring och praktfull instru- mentation beträffar, vara något af det ypper- sta, hvarmed Hallen hittills riktat vår inhem- ska tonkonst: det är Vasatidens storvulna dåd- kraft och glödande fosterlandskärlek, som ljuda ur de mäktiga rytmerna.
Sviten enbart uppfördes ånyo, som våra läsarinnor kanske minnas, vid den härvarande musikfesten under vårt oförgätliga jubelår 1897 och väckte då, dirigerad af komponisten, ett hardt när demonstrativt bifall.
Och nu, i dessa dagar, afvaktar vår musi- kaliska publik med spändt intresse framföran- det af ett nytt verk af Hallen: operan » Val- demarsskatten », till text af diktaren, baron A. Klinckowström.
Det är den historiska legendens Visby vid brusande och solglittrande Eystrasalt, då Val- demar Atterdags flotta gjorde strandhugg hos de rika hanseaterna, som åter inspirerat kom- ponisten — den symfoniska sviten, » Ur Val- demarsagan », behandlar nämligen samma ämne och gaf kompositören det.
' första upp- slaget till operan.
» Man kommer kanske nu att stämpla mig som reaktionär, » förklarade tonsättaren med ett fint småleende, då vi härom dagen togo oss friheten att aflägga ett besök i hans hem vid Stora Frösunda, där hans tillsvidare slagit ned sina bopålar för att, af skilj d från det bullrande och distraherande storstadslifvet, i ro få ägna sig åt musikalisk skaparverksamhet.
» Min opera är nämligen i främsta rummet en melo- diopera, » fortsatte han, » och hvad ledmotiven beträffar, har jag tillämpat dem i långt min- dre utsträckning än hvad " Wagners renläriga anhängare torde vilja acceptera.
Men man misstar sig, om man uppfattar mitt nya verk som reaktionärt.
Min opera är däremot en protest mot de wagnerska principernas drif- vande in absurdum. » Sålunda fortfor den liflige och geniale ton- sättaren att utveckla sina konståsikter och idéer, kraftigt häfdande, att musiken såsom konst främst af allt bör präglas af melodien.
Och h v e m vill ej gärna underskrifva denna sunda uppfattning af den skönaste bland konstarter — hälst nu, när densamma af expe- rimentslystna och fantasifattiga adepter ofta nog tvingas in i allt annat än tilltalande for- mer.
När vi alltså om ett par dagar få se K. teaterns ridå höjas öfver » Valdemarsskatten », kunna vi förvisso bereda oss på en musika- lisk njutning af angenämaste slag.
T y Hallen tillhör falangen af de skapande för- mågor, hvilka städse väcka intresse, emedan hans väg, som hvarje äkta konstnärs, bär uppåt och framåt — trots allt.
ERNST HÖGMAN.
4 1DUN 1899.
T J Ä N S T E M A N N A S Ä L L S K A P E T '.
LÄSRUMMET.
I UNGKARLARNES TJÄNSTEMANNASÄLLSKAPET I KLUBR.
VANAN.
NOVELL THORE BLANCHE.
F Ö R IDUN AF STOCKHOLM.
FORTS. OCH SLUT.
E N H U F V U D S T A D S m å n g a, såväl stats- s o m k o m m u n a l a ä m b e t s v e r k och institutioner sys- .selsätta, s o m lätt förstås, ett ofantligt antal t j ä n s t e m ä n, y n g r e och äldre.
E n sammanslutning b l a n d d e m, dels f ö r e k o n o m i s k a i n t r e s s e n s tillgodo- s e e n d e, d e l s för å s t a d k o m m a n d e af i d é u t b y t e n un- d e r o t v u n g n a och b e h a g l i g a f o r m e r s a m t för utveck- l a n d e af ett g o d t k a m r a t s k a p h a r s e d a n l ä n g e ut- gjort ett ö n s k n i n g s m å l i n o m v å r a k t a d e tjänste- mannakår.
Särskiidt för ogifta t j ä n s t e m ä n b o r d e e n d y l i k f ö r e n i n g eller k l u b b v a r a v ä l k o m m e n, i d e t d e n in- o m sina v ä g g a r e r b j ö d e d e m n å g o t af h e m l i f v e t s k o m f o r t o c h trefna s ä l l s k a p s t o n efter d a g e n s arbets-.
timmar.
D e s s a faktorer t i l l s a m m a n t a g n a b r a g t e s m å n i n g -.
o m föi-pningstanken till m o g n a d, o c h d e n 1 n o v e m - ber 1 8 9 6 konstituerades Tjänstemannasällskapet i Stockholm.
Precis ett år s e n a r e stod deras lokal fullt färdig i h u s e t n:r 3 8 H a m n g a t a n, h v a r i f r å n vi i d a g e n s n u m m e r af I d u n m e d d e l a interiörer af s ä l l s k a p e t s läs- och r ö k r u m.
A f d e n n a inblick i » d e lokale F o r h o l d » finna vi, att s ä l l s k a p e t förfogar öfver e n d e n m e s t i n b j u d a n d e tillflyktsort, o c h d e öfriga r u m m e n g e ej d e s s a efter i solid e l e g a n s och s m a k.
H v a r j e detalj är förträff- ligt t i l l g o d o s e d d, o c h s o m d e n e k o n o m i s k a förvalt- n i n g e n s s y m b o l t r o n a r i d i r e k t i o n s r u m m e t ett kassa- s k å p — » för s ä l l s k a p e t s b l i f v a n d e m i l l i o n e r, » s o m å r s b o k e n m e d h u m o r i s t i s k tillförsikt f r a m h å l l e r.
E N D A G, som han stod där, nyfiken och med gapande mun, stödjande sig på sin käpp, ty han blef trött af att gå, tröttare än då han hela dagen sprang fram och tillbaka i sin butik, knuffades han åt sidan af en stor arbetare, som bar en säck på ryggen.
Och arbetaren skrek ursinnigt åt h o n o m: » Ur vägen!
Då man inte gör någonting själf, kan man åtminstone låta bli att hindra folkl » De kringstående skrattade och han afiägs- nade sig hastigt, erfarande en känsla af blygsel.
Strömmen och dess befolkning intresserade honom emellertid mest.
Våren hade kommit, våren med mild luft, blå himmel, denna egen- domliga känsla, som berusar oss, som samman- prässar hjärtat och kommer det att svälla i likhet med en af dessa små färgade bläsor, som barnen leka med i våra parker.
Och från Norrbros stenpelare, stående midt i vattnet som benen af en envis jätte, brusade vårflödena, gula af regnvatten, af fältens och dikenas lera, skummande, hvirflande, kokande som vattnet i en ofantlig gryta.
Det var här nedanför, som fiskarena höllo till med sina båtar, från hvilkas akter sänkhåf- varne sköto ut som ett slags underliga flyg- maskiner, hvilka endast behöfde spännas ut för att hela den lilla farkosten skulle lyfta sig upp och gå till väders, tyckte han.
Nu sänk- tes håfven, och medan mannen v i d årorna an- strängde sig för att hålla upp mot strömmen, började fiskaren väfVa upp sin apparat.
Gubben Lorentz stod på kajen i spänd vän- tan.
Skulle han få något eller icke?
Och han gnuggade händerna af belåtenhet, då håfvens botten var uppfylld af sprattlande fiskar, hvil- ka mannen samlade upp med en liten hand- håf och kastade ned i sumpen.
Till sin förra affär gick han numera sällan eller aldrig.
Under den första tiden hade han gått dit ofta, drifven af intresse, nyfikenhet, kanske också endast af gammal vana och emedan hans steg, utan att han tänkte på det, gingo dit.
Men han kände sig icke längre hemmastadd.
De gamla kunderna hälsade, sprakade några ord, men det var icke detsamma som förr.
Då de slogo sig ned i de stora stolarna och kastade sina hufvuden tillbaka, började de samtala med den nye ägaren och hans biträden.
Lorentz kände sig tillbakasatt.
Man igno- rerade honom.
Han var icke längre » gubben Lorentz », barberaren; han var rätt och slätt en kund, han som de andra; ingenting mera.
Och det föreföll honom, som o m Dahl, hans förra biträde, såg snedt på honom o c h som om han misstänkte, att han endast gick och spionerade, utöfvande kontroll öfver affären UD der dess nye ägare.
Sommaren blef dödande långsam.
Lorentz visste icke, hur han skulle få dagarne att gå.
De togo aldrig slut, tänjde ut sig i det oänd- liga liksom ljuset, som aldrig ville slockna på allvar.
Han försökte fara ut i omgifningarna, men fann det ännu ledsammare där än inne på gatorna.
Gräset föreföll honom så besyn- nerligt; det var så tätt, så grönt, och han var rädd för ormar.
Och då han knappast kände namnen på träden och på de vanligaste blom- morna, var naturen som en sluten bok eller som en bok på ett för honom, främmande språk.
Ä t h u m o r n o c h d e t glada, v e d e r k v i c k a n d e s k ä m - tet h a r s ä l l s k a p e t för öfrigt h e l t n y l i g e n gifvit tri- b u t i sin första soaré, s o m, a n o r d n a d af s ä l l s k a p e t s k a s s a d i r e k t ö r, h r G.
H ö g s t e d t, a f h ö l l s å stora b ö r s - salen e n a£ d e sista d a g a r n e i m a r s.
P r o g r a m m e t u p p t o g prolog, författad o c h u p p l ä s t af s t y r e l s e l e d a m o t e n hr C.
A.
S a h l b o m, m u s i k, solo- s å n g af e n u n g tenor, h r H a g m a n; vidare d a n s af m e d l e m m a r, tillhörande folkdansens vänner, samt, s å s o m piéce de résistance, e n » s t o r a r t a d buffatragedi- opera,- » betitlad » S v e k p å s v e k eller H ä m n d e n eller E n dag på slottet K o b o r g », b v i l k e t s ä r d e l e s m u n t - r a n d e o p u s, författadt och i s c e n s a t t af e n u n g d a m, f r ö k e n I n e z L i n d b e r g, g j o r d e s t o r och b e r ä t t i g a d lycka, l i k s o m o c k p r o g r a m m e t s öfriga n u m m e r.
Till våra l ä s a r i n n o r s n ö j e m e d d e l a v i i vårt dags- n u m m e r e n fotografi af » o p e r a n s » sceneri s a m t af de medverkande.
Till v ä n s t e r h a f v a vi först d e n u n g a författarinnan, därefter k o m m a s t y c k e t s hjältar o c h h j ä l t i n n o r, r e p r e s e n t e r a d e af h r J.
Ö s t b e r g, frö- k e n S.
H j o r t h, h r r W.
Ä b e r g och E.
A n t o n s s o n, f n r E.
S j ö g r e n s a m t l ä n g s t till h ö g e r d i r i g e n t e n af d e t hela, h r B.
A m i n o f f.
M a n finner alltså, att b l a n d m e d l e m m a r n e exi- stera g o d a f ö r u t s ä t t n i n g a r för såväl allvarliga s o m m u n t r a värf, o c h p å d e n g r u n d k a n s ä k e r t a n t a g a s, att d e t u n g a s ä l l s k a p e t går e n lifskraftig u t v e c k l i n g till m ö t e.
TJÄNSTEMANNASÄLLSKAPET: RÖKRUMMET.
I DUN t r o t t.
.
.
åtminstone in- te ännu.
.
.
inte än- nu.
.
.
men o m några år.
.
.
alldeles säkert om några år.
.
.
o m två år.
.
.
ett år.
.
.
han gaf sitt ord där- på.
.
, Hans för detta bi- träde stirrade på ho- nom, som om han inte trott sina öron.
Där- efter brast han i skratt och förklarade, att det var det roligaste skämt, han någonsin hört.
Men Lorentz såg icke alls skämtsam ut; det var hans fullkom- liga allvar.
Hvarpå Dahl blef förargad och förklarade, att affären var hans.
Han hade endast att betala det bestämda afträdet.
Lorentz steg upp, betalade och gick.
I tamburen hörde han Dahl skratta och prata med flickorna, som W.
Fahlstcdt foto.
skrattade också de.
» B U F F A T R A G E D I O P E R A » PA TJANSTEM ANNAS A L L S K A P E T.
H v e m hade de roligt åt?
Naturligtvis åt honom 1 Den första september flyttade gubben Lo- Men alla andra rundt omkring honom hade rentz från sitt lilla rum, där han bott i trettio- synbarligen m y c k e t roligt.
fem år, gående öfver från den ena hyresgästen Och han började förstå, att skogen, ängen, till den andra, liksom en möbel, som hörde vattnet var ett studium, som kräfde tid.
Han till våningen och hvilken ingen fick rubba var för gammal.
Han skulle ha börjat förr.
från sin plats.
Han trifdes icke längre i sta- Man skall vänja sig v i d naturen, medan man den mellan broarne, där han riskerade att ännu är ung, liksom man från ungdomen skall möta sina gamla kunder.
Dahl hade natur- öfva sig med att fördrifva hvilostunderna mel- ligtvis talat o m alltsammans.
Man skrattade lan arbetet.
åt honom, dumhufvudet, som icke förstod att Men han hade aldrig haft några hvilostun- njuta • sitt otium cum dignitate — detta för- der, han I dömda ord, som smickrat honom ofantligt, då Och han tänkte tillbaka på » sommarnöjet » han hört det från den gamle kassörens mun, uppe på sitt lilla rum, då han på morgonen men som från första dagen passat honom så halfklädd lutade sig ut genom fönstret och såg illa, liksom en rock, gjord för en annan person.
hamnen med dess fartyg, afskurna af de bägge Och han flyttade långt upp till öfre Norrmalm, husraderna, och andades lungorna fulla med där han icke kände någon människa och där sommar — grändernas sommar visserligen, ingen kände honom.
men den enda, som han lärt sig förstå.
För katten, hvad han då njöt!
Lorentz hade blifvit gammal på ett hälft år.
Han var blek och han magrade.
En dag besökte han sin gamle vän och kollega, den andre barberaren.
Vännen, som just slutat raka en kund, gick af och an på golfvet, gnolande på en melodi, iklädd sin tunna linnerock.
Han var vid ypperligt lynne.
Då han fick se honom, slog han honom på axeln och skrattade: » Nej, se Lorentz!
Lyckliga ost där!
Kom- mer han inte för att se på, hur en annan får knoga och arbeta, medan han själf lefver som friherre. » Och han tillade, knappast döljande sin afund: » Jo, j o!
Tror j a g d e t.
.
.
med en sådan affär. » Då Lorentz gick, hade han fattat sitt beslut.
Dagen därpå gick han in i sin gamla affär och bjöd Dahl på middag.
Han hade något att tala m e d honom o m mellan fyra ögon.
Efter middagen drucko de kaffe och punsch.
Lorentz skrufvade sig oroligt fram och till- baka i soffan.
Han skämdes öfver det för- slag, han ämnade framställa.
Men slutligen kom det fram stötvis, med små pauser, som då man firar upp en ketting utan gångspel.
Han hade gjort orätt, som lämnat affären ifrån sig.
.
.
handlat o b e t ä n k s a m t.
.
.
i öfver- ilning.
.
.
han var inte så gammal, som han 1899. påklädd på sin säng, som stod obäddad sedan morgonen, och somnade in, tungt som ett djur.
Men en morgon, då hans biträde kom till affären, var dörren reglad inifrån.
Han bul- tade upprepade gånger, men förgäfves: ingen svarade.
Misstänkande, att icke allt stod rätt till, sprang ynglingen till polisvaktkontoret och fick ett par konstaplar att följa sig.
Man sprängde upp dörren.
Inne i butiken, utsträckt midt på golfvet med en stol, som han dragit med sig i fallet, öfver bröstet, låg ägaren till affären, » gubben Lorentz, barberaren », död.
Ett djupt snitt af en rakknif hade nästan skurit af hela strupen.
Blodet var redan stelnadt.
Kroppen var kall.
Han hade synbarligen varit död i nere timmar.
Och böjande sig ned öfver den döde, med kännarmin undersökande såret, sade en af konstaplarne med ett uttryck af beundran i sin grofva röst: » Tusan till barberare!
Han har kunnat sin sak.
Den har inte darrat på handen, den, inte! » LILIAN ELDÉE.
I medlet af oktober öppnades på Västmanna- gatan en n y rakstuga.
Det var till hela sin inredning en första klassens affär, mycket snygg, mycket ordentlig, hvars innehafvare var en redan gammal man m e d grått hår och nästan hvita polisonger.
Gubben Lorentz hade återgått till sitt kära yrke, men han var det oaktadt icke nöjd.
Han trifdes icke med sin omgifning: denna butik, som luktade oljefärg och där han kände sig främmande, ljus.
och rymlig som den var, dessa kunder, idel obekant folk, som var ho- n o m fullständigt likgiltigt.
Och han fann sig alldeles bortkommen i denna afiägsna stadsdel med sina breda gator, sina stora, moderna hus och nya ansikten.
Allt var ogästvänligt, kallt, frånstötande, ovant.
Dessutom gick affären illa, och han började missköta densamma.
Hela eftermiddagarne satt han, tyst och grubblande, i ett hörn på närmaste schweizeri, öppnade endast sin mun för att säga till om ett nytt glas.
Han hade börjat dricka.
Sent på kvällen gick han tillbaka till affä- ren, obekymrad om, huruvida biträdet, en yngling på sjutton år, hållit öppet till den bestämda tiden eller icke.
Han läste upp dörren, gick in i sitt lilla rum innanför buti- ken och satte sig, utan att tända lampan, att grubbla i mörkret.
Ofta kastade han sig fullt T ILIÅN D U N C A N - E L D É E, eller m i s s D u n c a n — s o m h e n n e s k o n s t n ä r s n a m n l y d e r — är en u n g, f ö r t j u s a n d e e n g e l s k s å n g e r s k a, s o m s e d a n n å g o n tid g ä s t a r v å r h u f v i i d s t a d, af h v i l k e n a n l e d n i n g vi i d a g e n s n u m m e r af i d u n p r e s e n t e r a h e n n e s b i l d för våra läsarinnor.
H e n n e s första u p p t r ä d a n d e h ä r s t ä d e s ä g d e r u m r e d a n i s l u t e t af s i s t l i d n e februari u n d e r g a n s k a u n i k a och för d e n u n g a s å n g e r s k a n s m i c k r a n d e omständigheter.
K a m m a r h e r r e Buren, vår o p e r a s chef, hade n ä m l i g e n i n b j u d i t h. m:t k o n u n g e n, k r o n p r i n s e n, prins Carl m e d gemål, prins E u g e n och d e s s u t o m ett s t o r t antal m e d l e m m a r u r d i p l o m a t i s k a k å r e n till e n p r i v a t - m a t i n é i k. t e a t e r n s stora foyer, o c h inför d e n n a l y s a n d e s a m l i n g s j ö n g m i s s E l d é e och r ö n t e det v a r m a s t e e r k ä n n a n d e, såväl för sin v a c k r a r ö s t s o m för sitt ej m i n d r e m u s i k a l i s k a föredrag.
IDUN — 6 — 1899.
D e t h a r ordats m y c k e t o m h e n n e s h ä r k o m s t — r y k t e t påstår till o c h m e d, att det rinner s k o t s k t k o n u n g a b l o d i h e n n e s ådror; d ä r m e d m å n u för- h å l l a sig h u r s o m h ä l s t — säkert är, att s k ö n h e - t e n s fé lagt sina b ä s t a gåfvor i h e n n e s vagga, t y h e n n e s apparition är s t r å l a n d e s o m en sagodrott- nings.
Häromdagen uppträdde miss Eldée i Gounods opera » R o m e o och Julia », — h e n n e s första u p p - t r ä d a n d e p å » d e bräder, s o m föreställa världen » — o c h e h u r u h o n, naturligt n o g, därvid ej k u n d e pre- stera en i allo f u l l k o m l i g f r a m s t ä l l n i n g af d e n n a k ä r l e k s r o m a n t i k e n s m e s t h ä n f ö r a n d e k v i n n o t y p, vi- sade h o n sig likväl s o m en b å d e l y r i s k t och d r a m a - tiskt b e g å f v a d artist.
F ö r m o d l i g e n k o m m e r h o n i n o m k o r t att u p p t r ä d a i ä n n u e n roll och blir då i tillfälle att gifva publi- k e n ytterligare prof på sin s p i r a n d e talang.
H URU ÅR EN PIGA HADE D E T FÖR 60 SEDAN.
» RÅNGUMMANS » SKILD- RING.
U P P T E C K N A D F Ö R I D U N A F FAN- NY CHRYSANDER.
FORTS. OCH SLUT.
V I T A L T E n y s s o m lönen.
K a n frun gissa, h u r u m y c k e t j a g h a d e sista åren j a g t j ä n t e?
20 riks- daler i pengar, frun, s a m t s e x alnar l i n g a r n s - o c h 6 alnar blångarnslärft, t v å m a r k e r ull, ett p a r näfver- å ett p a r l ä d e r k ä n g o r s a m t ett par k y r k s k o r, å h e m - väfdt ylletyg till k l ä d n i n g å förkläde.
Till m a r k n a d s - gåfva fick j a g alltid en k ö p s t a h a l s d u k af bonn ' å till j u l k l a p p gaf m o r m e j å d r ä n g e n h v a r sitt p a r t u m - vantar.
M e n i n n a n en k u n d e få en så ' n där he- derlig å stor lön — tolf eller s e x t o n riksdaler i p e n g a r v a r v a n l i g t a n n a r s — s k u l l e en k u n n a b r ä n n a å m ä l t a, b r y g g a, b a k a å slakta s a m t ta ' reda p å en kreatursränta ordentligt.
A t t en s k u l l e k u n n a s p i n n a å v ä f v a föll åf s e j själft.
P^anns de ' en j ä n t a så uslig, att h o n inte k u n d e k a r d a eller s p i n n a eller v ä f v a till e n k j o l åt s e j, fick h o n i n g e n t j ä n s t å blef för i n g e n t i n g hållen.
Jaså, f r u n vill höra, h u r u vi h a d e m e d arbetet p å s o m m a r n.
Ja, då var de ' att o c k s å gå o p p i otta å ut å slå slag o m slag m e d kar ' arne u n d e r h ö a n d e n eller ta ' o p p efter h v a r sin kar ', när s ä d e n skars.
N o g v a r d e i b l a n d, så e n tyckte, att en k u n d e t a p p a a n d a n, m e n m a n fick väl h e m t a n igen å bara gå på s e n — de v a r i n g e n s o m y n k a en — å m å n g a g å n g e r k a n de ' vara b r a me ", e n k o m m e r inte ihåg te y n k a sej själf d å heller si.
På f ö r s o m m a r e n fick en gå h e l a g u d s l å n g a da ' n u t e på d e heta trä ' sgärdena å b u l t a k o k å skotta renar å o m de ' inte var så tungt, så v a r de ' ett odrägligt trist å e n f o r m i g t arbete N u v e t e n piga i n t e alls hva ' h v a r k e n det ena eller a n d r a arbetet vill säga, n u g ö r s j u allt sånt där m e d m a s k i n e r.
Linet h a d e v i ett orimligt b e s v ä r m e d, m i n n s jag.
S e n m a n tagit u p p d e t p å h ö s t e n, s k u l l e d e t rötas å t o r k a s å s k ä k t a s å b r å k a s å h ä k l a s, i n n a n en k u n d e b ö r j a s p i n n a å£ de.
M e n se ' n vi k o m m i t så långt, d å v a r d e t roligt — d å sutto v i k v i n n f o l k v i d våra s p i n n r o c k a r kring s p i s e l n, där l å n g v e d s - b r a s a n b r a n n så klar.
Ja, k ä r a, h a d e vi sträfsamt, så h a d e v i roligt också 1 V i h a d e slåtteröl å skörde- kalas å m i c k e l m e s s d a n s e r å j u l d a n s e r å lekstugor.
Ähi h v a ' vi s j ö n g o å h v a ' vi l e k t e å d a n s a d e v i d v å r a h e m s t ö p t a t a l g l j u s å m e d h e m b r y g d t öl, s o m b j ö d s o m k r i n g ö f v e r lag — v a r d e t riktigt fint, b j ö d s d e t p å s i r a p s b r ä n n v i n m e d tilltugg.
De ' var inte » baler » p å d e n t i d e n inte, m e d » herrar å f r ö k n a r » å p u n s e r å v i n å k o n f e k t å sån ' t där, s o m j a g hör j u n g f r u r n a tala o m.
» A blomsterlasset på s o m m a r n se ' n! » S k r a t t a n d e slog sig g u m m a n h ä r v i d m e d h ä n d e r n a p å k n ä n a.
» Jaså, f r u n vill h ö r a talas o m de ' m e '!
Ja, ett ar- b e t e p å l a n d e t o m s o m m a r n, s o m h v a r k e n är lätt eller roligt eller fint å — s k a m te s ä j a n d e s — att köra u t g ö d s e l n på åkrarne.
H u r u de göra n u för tiden, v e t j a g inte, d e t är j u så m å n g a g a m l a b r u k, s o m n u ä bortlagda — m e n i m i n u n g d o m s l u t a d e s d e n s y s s l a n m e d en riktig g l ä d j e f e s t.
D å sista lasset var utkördt, gick först alla k a r l a r n e ner till å n å b a d a d e — f r u n ska ' veta, att d e t var hela b y l a g e t, s o m h j ä l p t e s åt m e d d e t arbetet i t u r o c h o r d n i n g h o s h v a r a n n — o c h k v i n n f o l k e n tvätta å s n y g g a sej i b r y g g h u s e t.
Se ' n k l ä d d e m a n ut sej allehopa i så g a m m a l d a g s och tokiga k l ä d e r, s o m m a n k u n d e få fatt på.
E t t p a r l å n g s t e g a r k l ä d d e s m e d löf o c h b l o m m o r, ä f v e n h ä s t a r n e satte m a n b l o m m o r, m e r - e n d e l s stora p i o n e r o c h löfrusker, på.
Så satte m a n man sig på v a g n a r n e par o m par m e d l ö f r u s k o r eller b l o m k v a s t a r i h ä n d e r n a, å b r e d v i d k ö r s v e n, s o m m e r e n d e l s v a r v ä r s t u t k l ä d d, satt s p e l m a n n e n å spelte fiol eller n y c k e l h a r p a, å så bar d e t af i fullt traf g e n o m b y n å ut på gärdena, förbi de n ä r m s t a byarne.
A d e ' v a r ett h u r r a n d e å ett s k r i k a n d e H U L T M A N S X E L D M E D A L.
T.
.
och ett v i f t a n d e m e d l ö f k v i s t a r n e och h a n d k l ä d e n — o c h ett s p e l a n d e, så d e ' kan i n t e f r u n tro.
A b a r n u n g a r sprang, så de k u n n a t t a p p a fötterna, för att ö p p n a g r i n d a r åt blomsterlasse ' och f ö r att riktigt få b e g a p a s p e k t a k l e t, o c h ifrån f ö n s t e r o c h gårds- p l a n e r s t o d folk å vifta m o t oss.
g å n g bittert ångra sin eftergifvenhet.
Detta äfven o m h e n n e s f ö r b r y t e l s e m o t h v a d vi a n s e s o m pas- s a n d e alltid till m o t i v är lika r e n och h e l a för- l o p p e t s t ä n d i g t lika o s k y l d i g t s o m d e n s c e n förf.
framställt.
Därför torde hvarje ädelsinnad m a n s k o n a sin k ä r a s t e för att aflägga d y l i k a visserligen pikanta, m e n f ö r h e n n e alltför farliga b e v i s p å hän- gifvenhet och förtroende.
N ä r vi se ' n k o m m o h e m fick vi riktigt storkalas m e d k ö t t s o p p a o c h s k i n k a å b r u n a b ö n o r å stek å r i s g r y n s k a k a s a m t d e t b ä s t a öl, s o m f a n n s i källa- ren.
Å h, j a g m i n n s alltihop, s o m o m d e t varit i går, å ändå frun, är det j ä m n t 6 0 år, s e d a n j a g s o m flicka åkte på sista b l o m s t e r l a s s e t å d a n s a d e på sista mickelsmessdansen.
V i gifte o s s p å h ö s t e n s t r a x efter flyttningen, L a r s o c h jag.
D e t var väl så ut- sitt, att j a g skulle h a h o n o m, kan j a g tro, a n n a r s ville n o g Per, sonen, å h u s b o n d f o l k e t m e ', att j a g s k u l l e s t a n n a s o m u n g m o r i huset, m e n f a s t Per var en b r a å h y g g l i g g o s s e p å allt sätt å.
e n r i k b o n d s o n till, k u n d e j a g aldrig få n å g e b e h a g till e n.
A kan f r u n tro, att h u s b o n d själf fria en d a g för ' n. '
H ö r d u, flicka, ' sa h a n.
' Säj inte n e j f ö r ett t ä c k e t i l l b u d!
D u ser j u, att g o s s e n satt s e j i s i n n e t på, att inte v ä n d a sin h å g till nå ' n a n n a n ä n dej — å h v a r k e n j a g eller m o r h a r n å g o t e m o t att få dej kvar i h u s e t s o m s o n h u s t r u, fast d u i n t e k a n föra n å g r a e g o d e l a r eller n å g o t b o h a g m e d dig till g å r d s CASTOR.
IX.
(Y F V E R S E X T I O Å R äro f ö r g å n g n a s e d a n C.
J.
A l m - ^ quist, p å sin tid prisad s å s o m en af vårt l a n d s snillrikaste författare, lät t r y c k a sina » fria fantasier » af H u g o L ö v e n s t j e r n a, s t u n d o m k a l l a d e » T ö r n r o s e n s b o k » s t u n d o m » E n irrande h i n d ».
Ni h a r n o g åt- m i n s t o n e h ö r t o m t a l a s d e s s a skildringar, h v i l k a m e d så m y c k e t i n t r e s s e lästes och b e u n d r a d e s.
Men k a n s k e ni ej h a r eder b e k a n t m i n ringa p e r s o n, s o m af b e m ä l d e författare p r e s e n t e r a d e s f ö r a l l m ä n h e t e n i e n n o v e l l m e d titeln » G å r a n », h v i l k e n v ä c k t e o e r h ö r d t u p p s e e n d e, ja, f o r m l i g s k a n d a l, förbittran- de m i t t lif.
Jag h a d e j u icke b e g å t t Dågot b r o t t; m e n m i n a idéer h a d e det felet att v a r a f r a m o m sin tid — h ä r u p p e i m i d n a t t s o l e n s l a n d, h v a r e s t d å ännu ingen Ellen K e y predikat » själfhäfdelsens » e v a n g e l i u m, I b s e n ä n n u icke p r o k l a m e r a t d e n fri- g j o r d a individualitetens rätt att v a r a » sig selv n o k ».
— m e n d u h a r de ' s o m ä ' lika bra, o m inte bättre, ' t y c k t e h a n — ' ett redbart s i n n e å ett par d u k t i g a a r m a r — å tur h a r d u m e ' k r ä k e n, så vi k a n ta ' u t l y s n i n g till sönda ' n, n u, h a r j a g tänkt, ' s a h a n.
M e n j a g v a r trofast m o t J a n s o n, j a g — p å s ö n d a ' n lyste d e t f ö r oss b å d a i stället och, s o m s a g d t, strax efter flyttningen gifte v i oss.
Fast dom var l i k s o m lite m o d s t u l n a h u s b o n d f o l k e t, isynnerhet Per, förstås, höll d o m ett h e d e r l i g t b r ö l l o p åt o s s: G u l l k r o n a bar jag, å i F a r i n g e k y r k a v i g d e s vi — p r o s t e n W a l l i n d e r själf v i g d e oss. » L ä n g e h a r j a g varit g l ö m d; d e n fria k ä r l e k e n har visserligen i t y s t h e t o m h u l d a t s o c h n å g o n g å n g v å g a t sig f r a m i d e t offentliga; m e n m i n a idéer d ä r o m h a f v a d o c k hittills s t ä m p l a t s s å s o m o m o r a - liska o c h oförenliga m e d s e d e l a g e n s b u d s a m t helg- d e n af d e f ö r b i n d e l s e r m e l l a n k ö n e n, s o m utgöra det kristliga s a m h ä l l e t s g r u n d v a l.
N u h a r j a g d o c k, i m i n s e n a å l d e r d o m, m e d d e n gladaste öfverrask- n i n g sett att » Y s a b e l » i en skiss, b e n ä m n d » V ä n - t a n s t i d e r », g j o r t sig till tolk f ö r ett friare u m g ä n g e m e l l a n f ö r l o f v a d e, u n d e r v ä n t a n p å m ö j l i g h e t e n alt låta d e n k y r k l i g a v ä l s i g n e l s e n h e l g a d e r a s f ö r b u n d, naturligtvis i n o m d e t tillbörligas g r ä n s, bara s m å f ö r s t u l n a visiter h o s d e n v ä n t a n d e älskaren, brin- n a n d e af ifver att afslita k a p p a n, d ä r v i d h a n s » lilla sötaste flicka » serverar d e n l å g a n d e älskaren m e d n å g r a h o s A v é n s i n k ö p t a godbitar j ä m t e » e n liten b u t e l j v i n », delicioso.
H ä r m e d s t e g m a d a m J a n s o n u p p och, k n y t a n d e sin h a l s d u k, s o m glidit n e d, u t b r a s t h o n: » K ä r a frun, ursäkta m e j, s o m h i n d r a t så l ä n g e m e d m i t t p r a t!
M e n n u v e t frun i alla fall, h u r u ett k v i n n - folk, å särskildt e n piga, h a d e d e t för 6 0 — 7 0 år se ' n.
Å tack n u så m y c k e ' för m e j, för g o d t kaffe å h a n d e l å allt.
Adjö, adjö! » H v a d b e t y d e r det att ä l s k a r e n s r u m är » fult och k a l t », b a r a d e t inte är kallt, så att » d e v ä n t a n d e » frysa u n d e r sitt k u t t r a n d e!
Och h v i l k e n lycklig ingifvelse af D o n n a Y s a b e l • — o!
h v a d j a g är t a c k s a m m o t h e n n e!
— att för- lägga f ä s t m a n n e n s v i n d s k a m m a r e till S m å l a n d s g a - tan, i n v i d S v e a s a l e n, m e d sina p r ä s t i n n o r i sinnlig- h e t e n s altartjänst, t r i u m f e r a n d e i deras u p p l y f t a n d e prestationer!
» VÄNTANSTIDER ».
VII.
S E D A N J A G g e n o m l ä s t Y s a b e l s skiss V ä n t a n s t i d e r i v å r kära I d u n för d e n 8:de sistl. m a r s, var m i n första e n d a o c h sista u p p f a t t n i n g däraf — ett d j u p t ogillande.
Jag f a n n d e t till och m e d l e d s a m t, att d e n v e r k l i g e n fått plats i I d u n s spalter, t y d e n s k u l l e j u n u läsas, icke allenast af m i n a e g n a u n g a döttrar, u t a n äfven af a n d r a r e n h j ä r t a d e, o s k u l d s - fulla u n g a flickor o c h k a n s k e s n e d v r i d a deras öfver- t y g e l s e r o m rätt o c h o r ä t t!
Ä r det v e r k l i g e n Y s a - b e l s u p p r i k t i g a m e n i n g, att en u n g flicka h a n d l a r rätt uti att, sin m o d e r o v e t a n d e o c h tvärt e m o t h e n n e s vilja, g å till h e m l i g a s a m m a n k o m s t e r m e d sin t r o l o f v a d e p å h a n s u n g k a r l s r u m?
T r o r n i ens, att en m a n af h e d e r och f r a m f ö r allt en m a n, s o m är rädd o m sin f ä s t m ö s g o d a r y k t e och a n s e e n d e, s k u l l e v i l j a d e t t a?
J a g tror det b e s t ä m d t icke.
H v a d v o r e det f ö r s l a g s k ä r l e k, o m e j d e n tro- l o f v a d e s k u l l e v a r a fullt tillfredsställd m e d att u n d e r f ö r l o f n i n g s t i d e n — den m å n u räcka l ä n g r e eller k o r t a r e tid — få se o c h vara t i l l s a m m a n s m e d sin ä l s k a d e i h e n n e s f ö r ä l d r a h e m, p å p r o m e n a d e r eller i sällskap m e d a n d r a?
Skulle v i tillråda våra b a r n, d e t käraste vi äga p å j o r d e n, att v a n d r a v i d b r a n t e n af e n a f g r u n d, b l o t t därför att de själfva k a n s k e s k u l l e a n s e sig k u n n a h å l l a b a l a n s e n o c h ej störta n e d?
Ä r d e t då ej k l o k a r e att u p p r e p a f ö r d e m d e t g a m l a b u d e t: K a s t a d i g ej i faror, t y d u förgås d ä r u t i!
EN MODER.
Ja, D o n n a Y s a b e l, fortsätt edra skildringar o m » V ä n t a n s t i d e r », m e d täta m ö t e n o c h A v é n s k a god- bitar; k a n s k e ni en d a g k o m m e r att h ä p n a öfver, h u r u ni k u n n a t så m i s s k ä n n a d e n s i n n l i g a n a t u r e n h o s m ä n n i s k a n, o c h få klart för eder, att d e s s a af- t o n u n d e r h å l l n i n g a r i » V ä n t a n s t i d e r » skola föra till mitt så bittert k l a n d r a d e &gt;Går-an » lif.
SARA WIDEBECK.
" V / TED S T O R T i n t r e s s e h a r j a g tagit del af » V ä n t a n s - t i d e r », enär j a g k ä n n e r igen m i g själf däri.
S å s o m Y s a b e l s u n g a tu h a äfven j a g o c h m i n f ä s t m a n h a n d l a t, o c h vi h a ej ångrat det, t v ä r t o m h a r vårt lif d ä r i g e n o m blifvit så i n n e h å l l s r i k t, o c h v i k u n n a b y t a t a n k a r p å alla o m r å d e n.
O m f ö r l o f v a d e flickor ville ta ' litet m e r a h ä n s y n till f ä s t m a n n e n ä n till s k v a l l r a n d e » v ä n n e r », s k u l l e d e t ej gifvas så m å n g a u p p s l a g n a förlofningar.
A n t a g l i g e n s k o l a m å n g a röster h ö j a s mot » Ysa- b e l s » skiss, m e n m e d r i n g a resultat.
Jag för m i n del h o p p a s, att l ä s n i n g e n af d e n s a m m a skall f ö r m å m å n g a att f ö l j a E v a s e x e m p e l, t y det är e n d a sättet att göra f ö r l o f n i n g s t i d e n lycklig.
EN FÄSTMÖ.
VIII. "
V T S A B E L P Ä Y R K A R i s a n n i n g l å n g t g å e n d e föränd- ringar i d e n g ä n g s e u p p f a t t n i n g e n o m h v a d s o m p a s s a r ett förlofvadt par, o m d e t är h e n n e s m e n i n g, att d e h a n d l a n d e p e r s o n e r n a s i berättelsen uppträ- d a n d e b ö r b e t r a k t a s s å s o m korrekt.
Sorgligt n o g är d e t dock äfven i detta fall k v i n n a n, s o m, g e n o m att f r å n g å en g r u n d s a t s, i d e t stora h e l a riskerar n å g o t.
D e t är h e n n e straffet för deras s v a g h e t en- s a m drabbar.
D å därtill, s å s o m författaren låter p å s k i n a, ä n n u tre års v ä n t a n på g i f t e r m å l står d e m i p e r s p e k t i v, m å s t e d e t väl a n s e s s å s o m m i n s t s a g d t tanklöshet af f ä s t m a n n e n att tillåta h e n n e, s o m h a n har k ä r o c h b ö r s k y d d a för allt, ta ett steg, s o m kan b l i h e n n e ödesdigert.
T y h u r m y c k e t k a n icke u n d e r d e n n a ytterligare v ä n t e t i d inträffa, s o m nöd- v ä n d i g g ö r e n u p p l ö s n i n g af deras f ö r b i n d e l s e; och i så fall t o r d e d e n k v i n n l i g a p a r t e n få m e r än e n C A C A O.
Tj^REDRIKA-BREMER-FÖRBUNDETS DRÄKTRE- F O R M F Ö R E N I N G höll h ä r o m a f t o n e n å r s m ö t e i f ö r b u n d e t s lokal.
I årsberättelsen m e d d e l a s bl.
a. att föreningen utgifvit en broschyr, benämnd » D e n k v i n n l i g a k l ä d e d r ä k t e n » o c h u p p t a g a n d e kort- f a t t a d e illustrerade b e s k r i f n i n g a r p å föreningens samtliga modeller.
Af fru H a n n a P a l m e h ö l l s i Helsingfors den 2 8 j a n u a r i ett föredrag o m dräktreform.
F ö r e n i n g e n h a r f r å n » S ä l l s k a p e t för b e v a r a n d e af k v i n n o h ä l s a n » i P e t e r s b u r g erhållit £ P å grund af råvarans högst betydliga prisstegring är minutpriset å vår nu höjdt till fyra (4) kronor pr kilo.
— Malmö den 6 Mars 1 8 9 9.
Cacao i IÖS vikt H u l t m a n s Chokolad och Konfektfabriks Aktie-Bolag.
— I D U N 1899.
/ e n a n m o d a n a t t s ä n d a s a m t l i g a m o d e l l e r till e n e x p o s i t i o n, s o m n ä m n d a sällskap u n d e r v å r e n an- ordnar.
I de högre flickskolorna i Arboga, Borås, Filipstad, Gefle, H u d i k s v a l l, J ö n k ö p i n g, K a r l s h a m n, Kristianstad, Linköping, Luleå, Lund, Mariestad och ustersund har föreningens skoldräkt exponerats.
F ö r e n i n g e n s m o d e l l e r säljas h o s K.
M.
L u n d b e r g.
D e c h a r g e b e v i l j a d e s s t y r e l s e n.
Till s t y r e l s e m e d - l e m m a r v a l d e s d:r H.
A n d e r s s o n, f r u a r n a B o l i n, Fränckel, Gyllander o c h Scholander s a m t fröken L i n d e b l a d; till s u p p l e a n t e r f r u a r n a B u r g m a n, K e m p e och Nyström samt fröken H.
Palmqvist.
D e n af F r e d r i k a - B r e m e r - f ö r b u n d e t u t s e d d a d e l e n af styrel- sen u t g ö r e s af f r u a r n a M.
L.
B e r g, G.
L i n d e r o c h f r ö k e n G y l d é n (ordinarie l e d a m ö t e r) s a m t f r ö k n a r n a H ö g s t r ö m o c h W a h r o l i n (suppleanter).
Till reviso- rer v a l d e s f r ö k n a r n a J.
B o n n i e r o c h B.
H i r s c h, till revisorssuppleanter fru G.
W s e r n o c h f r ö k e n A.
Kruse.
TTkAMERNAS FÖRMIDDAGSKLUBB.
I Köpen- * - * h a m n h a r i n v i g t s e n » D a m e r n a s f ö r m i d d a g s - klubb ».
K l u b b e n h a r sina lokaler i k v i n n o r n a s bandels- och kontoristförening » H e g n e t ».
K l u b b e n s ä n d a m å l är att t i l l h a n d a h å l l a e t t cen- tralt beläget hviloställe, d ä r s t a d e n s d a m e r k u n n a sitta o c h vänta, l ä s a tidningar, telefonera, skrifva, göra toalett e t c, e t c, ä f v e n s o m intaga förfrisknin- gar, u t a n a t t b e h ö f v a betala d r i c k s p e n g a r.
Det k o s t a r e n d a s t 3 kr.
p r år att v a r a m e d l e m.
m i L L V Å R Ä R A D E L Ä S E K R E T S rikta v i e n vörd- - * - s a m u p p m a n i n g att i h å g k o m m a I d u n m e d in- s ä n d a n d e af fotografier o c h t e c k n i n g a r, s o m k u n n a vara af i n t r e s s e f ö r v å r illustrationsafdelning.
Alla h a f d a k o s t n a d e r ersätta v i naturligtvis tacksam- mast.
H of: I I H Y FABRIKSAKTIEBOLAG L I N &amp; G i!
f: = = KONGL.
HOFLEVERANTÖR = i S = Y M F O N I K O N S E R T E N p å p å s k d a g e n, till f ö r m å n för k. h o f k a p e l l e t s p e n s i o n s i n r ä t t n i n g, v a r till sista plats b e s ö k t af e n d i s t i n g u e r a d publik, o c h i d e n k u n g l i g a l o g e n s y n t e s k r o n p r i n s e n m e d sin frände p r i n s Pierre af O l d e n b u r g p å s i n h ö g r a sida, till v ä n s t e r sina t v å äldsta s ö n e r o c h p r i n s a r n e Carl o c h E u g e n.
S c h u m a n n s s y m f o n i b-dur, s o m i n l e d d e p r o g r a m m e t, fick ett g o d t u t f ö r a n d e, m e n s y n t e s f ö g a v ä r m a p u b l i k e n: d e n torde o c k tillhöra m ä s t a r e n s — d e n store l y r i k e r n s — m i n d r e o m e d e l b a r a v e r k.
K o m så e n s v e n s k m u s i k d i k t: D v ä r g a k r i g, ballad af A r t h u r Fitger, k o m p o n e r a d f ö r b a r y t o n o c h orkester af Karl Valentin.
D e n ståtliga k o m p o s i t i o n e n g j o r d e s i g förträffligt gällande, u t f ö r d af h r C.
F.
L u n d q v i s t s glansfulla s t ä m m a, o c h m o t t o g s m e d lifligt bifall.
S å d a n t k o m o c k k o n s e r t m ä s t a r Z e t t e r q v i s t s violin- variationer af Corelli till d e l — h a n s b e p r ö f v a d e stråke h a d e t y d l i g e n sin beau jour.
W a g n e r s » W a l d - w e b e n » ur » Siegfrid » fick ä f v e n l e d e s d e t allra y p - p e r s t a u t f ö r a n d e af k. h o f k a p e l l e t o c h v e r k a d e full- k o m l i g t f a s c i n e r a n d e m e d sin trolska n a t u r m y s t i k.
UTSTÄLLNINGSTVÅLAR: Viol, Hyacinthe, i \ GULDMEDALJ | Försäljes i våra butiker 8 Regeringsgatan A.
T.
64 69.
E 24 97.
11 11111111111 D e t är i år e t t h u n d r a år s e d a n » S k a p e l s e n » — i m a r s 1 7 9 9 — första g å n g e n u p p f ö r d e s i W i e n.
R e d a n t v ä n n e år därefter — p å l å n g f r e d a g e n 1 8 0 1 — uppfördes tonsättningen i Stockholm.
s t a 1 hufvudstadens omedelbara närhet.
d Nyaste siden-foulard, randigt-och till Sverige e n d a s t di- rekt till privatpersoner tull- och fraktfritt till utvalda sidentygerna sändas hemmet.
Schweizer &amp; Co., Luzern (Scbweitz).
S i d e n ty g s - E x p o r t, m i | s - i&amp;é£i %~, ¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥ t o m t e r Härlig natur, vackert belägna, bekväma kommunikationer.
Bländande h v i t REN LUKTFRI Alldeles oskadad Tvät A f följande jämförand * tabell framgår, att D E J T TOIiIST besitter störrt bakteriedödande f ö r måga ä n alla andra handeln förekomman de d y l i k a p r e p a r a t.
erhålles genom att begagna M.
Z a d i g s T v ä t t p u l v e r.
Garanteradt utan klor eller andra skadliga ämnen.
Fås i alla bättre minutaffärer.
Försök en gång och Ni ångrar Er icke.
Eleganta Tabellen ä r stödd p å i Stocl holm anstälda bakteriologisk undersökningar.
visitkort G.
G:son Hård af Segerstac TANDLÄKARE.
å Iduns 12 Kungl.
Stora Tyfoidbakterier dödas på Hofboktryckeri D ENTOIIN Gahnelit V a t t u g a t a n 12.
Stomatol Azymol Aseptol — Vademecum.
mångdu Genom bbelt billigare än i bok- handeln.
att med 1 kr.
60 öre till årets slut prenumerera på den illustrerade romantidskriften ler ni: Villor vid lilla Ekensberg.
G r ö n d a l s T o m t - «fc B y g g n a d s - A.
- B.
, C e n t r a l p a l a t s e t.
Kring Aftonlampan (A) i ett hälft dricksglas vatten gifve det behagligaste, mest uppfriskan de och v ä l s m a k a n d e men docl starkast antiseptiska munvatter, Koncentrerad pr flaska kr.
1: 50.
TJI spädd pr flaska kr.
1: 00. m JU eller till k l ä d n i n g a r o c h b l u s a r, 5 2 c m.
bredt, från prenumerera på " ^amraten ".
B i r g e r J a r l s g a t a n 1 3, 1 tr. Rikstel.
20 48.
Allra.
tel. 86 46. i svart, hvitt ö r e till 5 k r.
pr m e t e r.
STOCKHOLM.
TANDLÄKARE z 1111111111111111111111111111111111111111111111111 Begär profver G.
G:son Hård af Segerstad, Alma Hård af Segerstad.
E Ä f v e n k ö r e n — b e s t å e n d e af sujetter vid k. tea- tern — s a m t h o f k a p e l l e t, s o m m e d s m a k o c h på- p a s s l i g h e t s k ö t t e sin a n s v a r s f u l l a u p p g i f t, g j o r d e sig väl förtjänta af b e r ö m.
H of k a p e l l m ä s t a r e n H e n n e b e r g l e d d e o c h s a m m a n h ö l l d e t h e l a m e d sin vanliga förmåga och omsorg.
L Å N G F R E D A G E N gafs s o m vanligt H a y d r n o r a t o r i u m » S k a p e l s e n » i Ö s t e r m a l m s k y r k a till f ö r m å n för F r i m u r a r e b a r n h u s e t.
Solister voro fru Drottninggatan 68, Stockholm.
IQ \ Östberg (Gabriel), fröken Thulin (Eva), hrr Lund- q v i s t o c h S t r a n d b e r g (i Uriels parti), Sellergren (Rafael) o c h B e r g s t r ö m (A d a m).
Deras präktiga röster, y t t e r m e r a förstärkta g e n o m k y r k a n s reson- nans, gjorde en ypperlig verkan.
De o l — Y e a t e r l å n g g a t a n A.
T. samt hos alla finare Parfymhandlande i riket. "
111111111 p i är det bästa!
i \ prisbelönta vid 1897 års utställning med 1 \ 90 B M. f l.
på våra nyheter kulört från 5 5 ö r e till 1 5 kr.
pr m e t e r.
1 Jakobstorg m. f l.
i Specialitet: * § Syren l chiné-siden » i- Heliotrope, THEA-ROS-PARFYM z Sist k o m, s o m k r o n a n p å d e t hela, B e e t h o v e n s o d ö d l i g a p a s t o r a l s y m f o n i, s o m f r a m f ö r d e s på ett sätt s å d a n t a t t slutallegrots l e d m o t i v af » landtfol- k e t s t a c k s a m m a k ä n s l o r » h e l t v i s s t d e l a d e s af h e l a den närvarande åhörareskaran.
j u v e l e r a r e § 2 2 6 5 50 50 % lösn.
% &gt; %.
% %.
%, V2 2 1 1 1 1 erhål- Friestedts Foderbenmjöl Kring eldbrasan, berättelser af Conan Doyle (ungf.
360 sidor med 3 5 - 4 0 ill.) för c:a 50 öre.
Blott en skugga, roman af Chr.
Murray och H. Herman (ungf.
150 sidor med 7 ill.) för _. c:a 20 öre.
H v i t a h ä n d e r Noveller af Paul Heyse (ungf.
200 sidor med 12 ill.) för ... c:a 27 öre.
erhållas, om man efter grofsysslor alltid m. m., m. m. tvättar sig med L a g e r m a n s K r a f t - S k u r - Kring Aftonlampan utkommer hvarje må- P u l v e r, som löddrar som den finaste tvål nad med ett häfte å 120 sidor med 8 — 10 och är mycket billigt.
Säljes hos alla spe- illustrationer, i smakfullt omslag och tryckt cerister i riket.
Ende tillverkare: Kraft-Tvål- på fint illustrationspapper.
Prenumeration Fabriken, Jönköping.
mottages å hvarje postanstalt.
(G. minut minuter minuC minut minut minut Difteribakterier dödas på " U — 1 m i n u t 2 minuter 1 minut 1 minut (Guldmedalj).
Säljes genom H Apotekare och Handlande.
A.
W.
Friestedt, Stockholn Professor G. CEDERSCH10LI behandlar med " masssge: mag- och tarmsju] domar, nervåkommor, kronisk snufva oc svalgkatarr, fruntimmerssjukdomar m. m. Sthlm.
Stallg.
4, hörn, midt emot Grand Hott Bästa Ceylon T h é 1,25 pr V4 kg- hos HERM.
R. STOLP] 6.
A.
T.
2238.
(S.T.A.5724 Skeppsbron
B r ö d r.
C l o e t t a s På begäran af Brödr.
Cloetta bar af f i n a s t e b ö n o r t i l l - jag inköpt ett prof af » Cloettas i-ena v e r k a d t C a c a o p u l v e r, Cacao Extraet », sådant det i handeln är allmänt tillgängligt och undersökt k r a f t i g a r e ä n v a n l i g detsamma, samt därvid funnit att den- Cacaosort är ren och oförfalskad C a c a o, m e n ej d y r a r e.
na osockrad Cacao af bästa beskaffenhet.
Stockholm d.
/ 1899.
I fyrkantiga burkar om Vi kg.
ä 2: Carl Setterberg, % kg.
å 1: 4 0.
Fil.
doctor, Handelskemist.
Vs kg.
å 0: 75.
CACÅÖ EXTRACT Panoptikon Stockholm.
- * Största sevärdhet.
* (Sv.
Skydd åt) L CMstianstads C R O S S E E n s k i l d a B a n k i S t o c Is b o Ina., Drottninggatan 2, hörnet af Strömgatan efterlefvande!
emottager penningar på Allmänna Pensionsförsäkringsbolaget 1S Sparkasseräkning tillförsäkrar på fördelaktiga villkor mot godtgörelse af högsta despositionsränta.
utmätningsfria pensioner Utan uppsägning kunna å en bok sam- åt änkor och bara eller andra efterlefvande; manlagdt 1.000 kr.
i månaden uttagas.
meddelar dessutom lifränte-, kapital- och Aktiebolaget testaments-försäkringar i olika kom- binationer.
OBS.!
Äfven genast börjande lifräntor.
J 88P~ All bolagets vinst tillfaller de för- säkrade antingen i form.
af höjda pensioner Gustaf Adolfs Torg nr 14, eller nedsatta försäkringsavgifter å sparkasseräkning — 5 %.
Hufvudkontor: Strömsborg, Stockholm.
godtgör A hvarje bok kan lyftas intill kr.
1,000 i månaden utan särskild uppsägning.
(G.
78891) Sparkasseräkning Räntegodtgörelse 5 proc.
l a n d t m a n n a - å Kredit- Å hvar motbok kunna intill 1,000 kronor i månaden uttagas utan uppsägning.
kassan I landsorten boende torde hänvända sig .direkt till banken.
Nr 1 Mynt-torget Stockholm.
Depositionsränta 5 % Aktiebolaget Sparkasseränta — 5 % Stockholms Diskontobank A hvarje sparkassebok kan lyftas intill 1, 0 00 kr.
i månaden utan uppsägning.
I Regeringsgatan I.
&amp; B L A C K W E L L, L™ L O N D O 2NT.
Etablerad 1706.
Hofleverantörer till H.M. Drottningen af England.
PICKLES, SÅSER, MARMELADER.
erhållas hos alla större specerihandlare inom riket.
BRÖDR.
CLOETTA Köpenhamn Malmö Christiania 1862 1872 1896 äro de äldsta och största Cacao- &amp; Choklad- fabrikanter i Sverige.
Sysselsätta omkring 400 personer.
Ärliga tillverkningen uppgår till öfver 3 mil- lioner kg.
Cacao, Choklad, Konfekt &amp; Karameller i samtliga fabrikerna.
14 Första Pris vid Världs- och Nordiska Utställningar, senast Guldmedalj i Bergen 1898.
(G.
79045) Hygienisk Ansiktsbshandling gifves i hemmen af van massös.
Priset billigt.
Svar till » Fraiche », Iduns exp.
* Kågra ord till vår fl attvardsungdom •999999999!
I W e t t e r g r e n s Manufakturafiär, | g — G ö t e b o r g — • £ sänder på begäran och franko direkt till förbrukare profver på FK ^1 säsongens nyheter i £ Kyrkoherde FR. HAMMARSTEN.
Pris: häft.
0,80, inb.
i klotb.
1,25.
Salubrin Klädningfstyger l användes af alla, som lärt känna det såsom det bästa medel • I siden y l l e och bomull, • mot och inflammationer till 0, Rikstel.
1781.
Begär profver!
2 följd värk af yttre skador, sår, bölder, 9 9 9 9 9 9 9 9 $ 9 9 9 S 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 399 i 999999999999 tandvärk, rosen, åderbråck, hämor- rojder och halssjukdomar m. m.
B e g ä r Det förnämsta toalettmedel och det pålitligaste hårmedel.
Katalog öfver 1899 Om de olika användningssätten för olika ändamål se den hvarje flaska medföljande beskrifningen.
Utlåtande om Mellins Food.
5cgär Herr Axel Lennstrand, Gefle.
Sänd ytterligare / burkar &gt; MELLINS FOOD ».
Med nöje vill jag härmed konstatera, att » MELLINS FOOD » är ett synnerligen lättsmält och värdefullt dietmedel for alla åldrar, sä väl for dibarnet som för af ålderdom försvagade, hvil- ka i ett par fall alldeles märkvärdigt tilltagit 1 vigor efter någon tids an- vändning af nämnda preparat Högaktningsfullt Provincialläkare.
Prof af MELLINS FOOD sändes på begäran gratis och franco från Axel Lennstrand, Gefle.
12 Inteckningsbolaget.
iiinler y e l o c i p e d e r, — Stockholms Intecknings-Garanti-Aktiebolag.
— Hufvudkontor: Malmtorgsgatan n:r 1, öppet 10 — 3.
Afdelningskontor: Biblioteksgatan n:r 13, prisförteckning öfver finaste öppet kl. WO — 3.
rosor, blommande växter.
Katalogen sändes gratis och franko.
Depositionsränta 5 proc.
CARL LUNDBLÄD, Upp- och Afskrifningsränta 3 • Sparkasseräkning (vid Afd.-kont.)
Svenska A.
B. Humber &amp; C:o frän den 1 april 1899 IV2 » Rotebro R Handelsträdgårdar, OTEBRO.
På kapitalräkning å 6 mån.
uppsägning godtgöres Bankens högsta depositionsränta Malmö.
och tillämpas vid inträffande ränteförändring M i n s t 1 0 0 0 k r.
den nya räntesatsen omedelbart utan före- gående uppsägning.
(S.
T.
A.
55187).
för ar kan påräknas i förtjänst, om man är driftig säljare — hvilket ärade damer vi- I minut hos delikatess- o: sat sig vara — och antager agenturen för världsberömda flytande Bankaktiebolaget specerihandlande.
Engros hos L Lagerwall &amp; C:o, N o r r t e l j e Y l l e f a b r i k s B U L J O N G Stockholm — Öfre Norrland, Göteborg.
Rikstelef.
624. välkända tyger.
rekommenderas till alla husmödrar.
Drottninggatan 6.
Sök agenturen med uppgift om referenser.
Hushållsräkning 4V2 %• Fin-fin profkollektion.
(G.
78577) Kassafack till 15, 20, 25 kronor.
Slakteriaktiebolaget N o r r m a l m s, Köp S y m a s k i n, STOCKHOLM, G-odt S a n t o s - K a f f e Wheeler &amp; Wilson, som syr väl säljes till Coneentrerade B O U I L L O N, 30 kronor.
Adr.
Drottninggatan 73 B, 1 tr. 1MF~ 50 ä 60 öre pr kg.
~ W I Fin-fint Santos af nya skörden, myc- hållbar under obegränsad tid, kokt på färskt nötkött af bästa beskaffenhet, ket godt ä 0: 70, 0: 75 o. 0: 85 pr kg.
utspädd den finaste hemkokta bouillon, rekommenderas till Äkta Extra l:ma Do högsta kvalité, med motsvarande fin arom och full styrka 0: 90 pr kg.
hvarje sparsam husmoder.
Säljes i burkar om cirka 500 gram å 1 kr.
Kontrollant: Herr Professor John Lundgren.
Prima Campinos 1: 00.
• Finaste PLANTAGE-KAFFE, kraftigt Ö r t m i x t u r och välsmakande 1: 05 pr kg.
Utsökt god PORTOKICOART 1:10.-. » • för mag- och bröst- Extra l:ma C O S T A RICA ... 1:12 &gt; • b ä s t!
sjukdomar.
Fin-fin ljus Java.
mycket godt 1:15 » » A g r a G r ä d d - M a r g a r i n ä r l:ma GUATEMALA, särdeles En massa intyg från fullt trovärdiga per- Extra omtyckt 1 20 pr kg.
joner, som af denna mixtur blifvit fullkom- Finare kaffesorter til!
högre priser igt botade från svåra sjukdomar, kan före- finnas äfven ä lager.
; es.
6 fl.
pä satsen kostar sändes Allt pr säck om cirka 60 kg.
samt 5 öres 3 0 0, 0 0 0 e x.
ar järnväg mot efterkraf, pä båt endast om högre dä minst 10 kg.
köpas.
— Allt len är betald.
Mindre än hel sats sändes Kaffe pris lever, fraktfritt vid närmaste icke.
Återförsäljare i Stockholm Herman järnvägsstation vid köp af hel säck.
Andersson, Skepparegatan 47, 1 tr.
Sändes till landsorten mot efterkraf eller Sofia Larsson, f. Aschier.
u p p l a g r a förut insänd remissa.
Prof af samtliga sor- 3.iks-, Post- och Telegrafadress Jönköping terna erhålles franco mot insändande af 20 öre i frimärken.
har den modejournal, hvaraf en svensk HT Ingen bör försumma att profva Undervisning i linnesömnad dessa upplaga sedan flere år utgifves under verkligt goda och billiga Kaffe- neddelas af bildad flicka.
Enkel, praktisk sorter, hvilka ej äro att förväxla namnet Iduns Modetidning och som år netod med användande af apparater för att med de som af andra firmor utbju- för år undantränger alla andra mode- indvika tråckling.
Mönster ernålles.
Hvarje das under samma namn.
journaler.
— Iduns Modetidning utgifves rars (pris 15 kr.)
omfattar i månad, 2 tim- Telegrafadress: K. W. KARLBERG, nar dagligen.
Elev syr endast eget arbete.
Karlbergius.
33 Döbelnsgatan 33. i 2 upplagor, båda med 2 n:r i månaden, Profver till påseende.
Äfven för fruar att be- Allm.t.
7027.
Riks36M.
Stockholm.
hvartdera numret innehållande inemot ikta.
Karin Egncr, Nybrogatan 53, 4 tr. OBS.
Fullt profenl.
vara.
Redbar be- 100 charmanta illustrationer samt åt- likstel.
35 30.
(S.
T.
A.
57888) handl.
Ferm exp.
Skynda rekvirera följdt af en stor dubbelsidig mönster- bilaga.
Med den dyrare upplagan — planschupplagan — som kostar endast 5 kronor pr år, följa dessutom 1 gg i mån.
en fin-fin kolor.
modeplansch och en förträfflig handarbetstidning.
Den bil- 0 IDUNS MODE- K. bUNDr36RG.
TIDNING ligare upplagan utan dessa båda bilagor kostar blott 3 kronor.
I innehåll och pris, jämförda med hvarandra, står den- na modetidning absolut Textilafdelning T H Y R Ä GRÄFSTRÖM.
j Färdiga och påbörjade B R O D E R I E R på S I D E N och i Y L L E, passande för D U K A R, P O R T I E R E R, M A T T O R, K U D D A R, S E R V E R I N G S D U K Ä R på L Ä R F T ra.
.
Kekvisitioner från landsorten ombesörjas pr omgående.
&gt; o u p p h a n n e n.
m K ö p a l l t i d r a d i a t o r s m ö r!
r EN 23-ÅRIG F L I C K A som är i saknad af eget hem, önskar bli intagen i familj för att få litet - utbildning i hushållsgöromäl, mot betalning om så for- dras.
Svar till » 23 år », p. r. Malmö.
(G.
A.
M.
46784) N ANSPRÅKSLÖS FLICKA, ej alltför ung, som vill betala cirka 12 kr.
i mån.
E kan få plats i mindre familj som sällskap och hjälp.
Svar till » Godt hem », Borås p. r. r539) Inackordering Önskas för nervsjuk 18 års flicka, helst på landet i vacker trakt och där tillgång till kalla bad finnes.
Svar med uppgift pä bil- ligaste pris för månad torde adresseras till » Nervsjuk&gt;, S. Gumaslii annonsbyrå, Stock- holm.
(G.
79123) LICKOR MOTTAGAS under sommar- ferierna i en friskt och naturskönt belä- F gen prästgård, för att i sällskap med egen dotter konfirmeras.
Man hänvände sig till Pastorsämbetet i Ramfall.
(468) Handväfda pappersmattor.
Äter finnas dessa omtyckta starka, vackra gångmattor i olika färger till salu ä 65 öre pr meter vid Krontorps gård, adr.
Vermlands Björneborg.
Förmedlings-och Annonsbyrån Innehafvare ANNA WARBERG, 10 Sibyllegatan 10, Stockholm.
— Förmedlar inackorderingar.
— Mottager annonser till de flesta tidningar.
Anskaffar gratis lärarinnor, värdinnor m. m.
Åtager sig uppköp af tyger, modev., sybehör m. m. mot billigaste arv.
Prospekt på begäran.
- ÄN.
- XSN «N__^N — plats-annonserna återfinnas-i innerarket!
