# ID: svediakorp-per1236
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,261
# sentences: 610
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 2 (577).
LÖRDAGEN PRENUMERATIONSPRIS PR AR: IDUN ... IDUNS M O D E T I D N, UTAN PL.
BARNGARDEROBEN ONSDAG » 5: - * • 3: - » 2:25 OCH L Ö R D A G.
TRÄFFAS 7 JANUARI O C H FRITHIOF HVARJE I D U N S M O D E T I D N.
M E D PLAN- SCHER O C H HANDARR.
R E D A K T Ö R UTGIFNINGSDAGAR: KR.
5: - DEN UTGIFVARE: HELLBERG SÄKRAST 1899.
KLARA S.
K Y R K O G A T A 1 6, 1 T R ÖPPNA KL. 2 — 3.
8 ÖRE.
R E D A K TIONSSEKR.
: JOHAN NORDLING.;!
A L L M - T detta, kan förutsätta, i det förra fallet, utom konsten få skildra kvinnor, kvinnliga naturer G. Florman KL. 1 0 — 5.
ANTAGAS DELES Ö F V E R H E L A L A N D E T PÅ A L L SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
STOCKHOLM, LÖSNUMMERPRIS: Det kan vara svårt att skänka den rätta stämningen åt ett landskap, möjligen ännu svårare att ge den riktiga tidsfärgen åt en historiemålning.
Men i det ena så väl som det andra fallet, är det dock snarare något typiskt än något rent individuelt, som det gäl- ler att uppfatta och tolka.
Konsten att göra GÅNGEN KEYSER.
KOMMISSIONARER BYRA OCH EXPEDITION: den rent yrkesmässiga blicken för de fina skift- ningar i ett landskap, som det j u åtminstone säges, att egentligen ingen annan än färg- konstnären har de rätta ögonen för, ett poe- tiskt känsligt och för stämning mottagligt sin- ne.
Det gäller i det andra att kunna med sitt förstånd genomtränga och sedan så med sig själf assimilera en gången tids karaktär, att man för åskådaren kan ställa fram det väsentliga däri.
Känsla och kunskap samt kombinations- och reflektionsförmåga därjämte fordras det alltså, när — det är den första enkla förutsättningen för all konstutöfning, som är värd detta namn — herraväldet öfver tek- niken finnes, för att bli en g o d landskaps- eller historiemålare.
För att bli porträttmålare af rang kräfves det jämte detta också förmågan af en psyko- logisk analys af det rent personliga, af det innersta och individuella hos en människa, af något rent andligt sålunda.
Det är också därför, som porträttmålnin- gen med rätta betraktas stå så högt, som dess värdiga utöfvare äro så få och som, när man nämner några af målarkonstens heroer, såsom Rembrandt eller van Dijck, hur högt man må skatta, hvad de inom andra områden af sin konst åstadkommit, man dock som deras allra främsta arbeten sätter dem, i hvilka de lyc- kats med dylik intim människoskildring.
Denna förmåga af personlig analys i litte- raturen som i konsten har sällan befunnits och måhända än mera sällan erkänts existera hos kvinnliga konstnärer och författarinnor.
Kvinnan som psykolog har just ej, det må nu vara rättvist eller icke, så synnerligen myc- ket större anseende än kvinnan som logiker, och hvad rykte damerna i det fallet åtnjuta, det märker man bäst på den lätt ironiska ton, med hvilken vi skapelsens herrar i regeln dri- sta oss att tala om » das ewig weibliche ».
Jag tror dock att man i fråga om denna förmåga af psykologisk analys varit böjd att vara ej så litet orättvis mot de älskvärda re- presentanterna för det täcka könet inom kon- sten och litteraturen.
Man torde måhända komma sanningen närmare, om man, i stället för att förneka befintligheten hos dem af den- na analytiska förmåga, nöjer sig med att er- känna, att den har sina gränser, utom hvilka man ej bör söka den.
Inom dessa gränser finns den däremot så mycket starkare och fi- nare.
Det är med " kvinnorna äfven på detta fält alldeles som med männen, de ha sin be- gränsning, och när man vill föra dem ut öf- ver den, och när man sedan ondgör sig öfver att ej ha lyckats, begår man en orättvisa.
När kvinnorna vare sig i litteraturen eller ELISARETH 12:TE ÅRG.
EN HÄDAN- KONSTNÄRINNA.
foto.
D EN ART A F M Å L A R K O N S T som, när den fullt motsvarar de kraf, man kan och bör ställa på densamma, är den högsta, torde utan gensägelse få sägas vara porträttmåleriet.
Det gäller j u där icke blott att träffa det yttre och tillfälliga vid afbildningen af människan, skapelsens krona, att, så att det liknar på samma sätt som en korrekt utförd fotografi måste göra det, återgifva ansiktsdragen, det gäller därjämte och framför allt, om nota bene porträttmålaren skall vara för mer än en skick- lig fotograf, att tränga till det inre af den af- bildades väsen, att träffa och återgifva den karaktär, som afspeglar sig i dragen.
E L - 6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6 IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
eller kvinnliga egenskaper, då ha de en slag- ruta, som männen på det området vanligen sakna, och då lyckas de med sitt värf ej blott fullt ut, utan därjämte ofta bättie än hvad i samma uppgift de flesta män skulle göra.
Exempel inom litteraturen på denna kvin- nans förmåga att på ett sannare och konst- närligare sätt än mannen skildra kvinnan är, för att endast nämna ett namn, George Eger- ton.
Inom den bildande konstens gebiet ha vi här i vårt eget land haft ett annat exempel i den allt för tidigt från en redan mer än löftesrik verksamhet bortryckta unga konst- närinna, under hvars namn dödskorset nu ristats.
I förmågan att psykologiskt tolka kvinnan och hennes själsfrände barnet ha vi här i vår nord näppeligen haft någon, som kunnat.
mäta sig med Elisabeth Keyser, särskildt na- turligtvis — det är en vanlig mänsklig be- gränsning — kvinnan och barnet af den krets, hon själf tillhörde, den moderna, förfinade, af bildning både i inre och yttre afseende präg- lade kvinnan och barnet inom den värld, där barnen äro väluppfostrade och, om än litet bortkelade, så dock i sina maner korrekta och i sitt yttre näpna och eleganta, alldeles som de dockor de ha till lekkamrater.
Det vore inom parentes sagdt ett misstag att på grund af det nu sagda kalla dem för själlösa, barn som själf va intet annat äro än just dockor.
De kunna, dessa fina prydliga barn, liksom de kvinnor, till hvilka de, om de tillhöra vårt släktes bättre hälft, utbildas, ha själ och karaktär, lika väl de som de mera vildvuxna: skillnaden är endast, att karaktären hos dem har en annan måhända mindre pittoresk typ än hos de andra.
Karaktären behöfver emel- lertid alldeles icke saknas, därför att den icke yttrar sig i ett mer eller mindre regellöst bizarreri.
Dessa två, den bildade damen af värld och de eleganta barnen ur samhällets lyckligt lottade klasser, dem har Elisabeth Keyser i sina porträtt fattat och skildrat på ett sätt som verkligen beredt henne en plats icke en- dast- bland målarkonstens fotografer, utan bland konstnärerna inom den svåra och kräf- vande konstart, som var hennes.
Hon hade också i sin egen personlighet och uppfostran samt den milieu, i hvilken hon växt upp, alla förutsättningar för att lyc- kas härmed.
Barn af ett hem, där bildning rådde och andlig och yttre förfining trifdes hand i hand, hade hon därtill lyckan att redan tidigt komma under handledning af förträff- liga lärare i det fack hon valt, men äfven att få den uppfostran och utbildning i öfrigt, den » dannelse » m e d ett ord — för att an-
I D U N 1899.
— vända ett betecknande danskt uttryck, för hvilket vi icke ha något lika godt motsva- rande svenskt — som utmärker en verklig dam.
och icke hvad jag är.
Du ser, jag vida farit, af dräkten, som jag bär.
Den blekts i ökensanden, den fläckats ned af blod, den tvagits ren vid stranden af Jordans helga flod.
Den strålat i palatsen, med gyllne kedjor prydd, den har på Den skylt en världsstads fasor af hunger, brott o c h skam, men också ur dess trasor steg stundom hjälten J det knackade på min dörr — - jag såg i nästa minuten, hvad aldrig jag sett förr.
En gubbe, böjd af åren, med blicken nästan skum, vid handen ledde våren in i mitt arbetsrum.
Jag tog ett steg tillbaka och sporde, hvem han var.
Han sågs sitt hufvud skaka, knappt hörbart kom hans svar: fram.
Spörj icke gubbens yrke, så konstigt sammansatt.
Men henne här du dyrke — och nu farväl — — — godnatt! » - Jag hörde klockor sjunga med psalmens vigda röst — min blick föll på den unga med rosor vid sitt bröst.
Hon var så vän att skåda, så ljus var hennes blick, ur hennes händer båda jag tvänne rosor fick.
En var så svart som sorgen, den andra var så röd, som när ur himmelsborgen går morgonsol i glöd.
När döden efter endast en kort sjukdom bortryckte den ej mer än 47-åriga konstnärin- .ian, stod hon i begrepp att åter företaga en resa till Petersburg för att fortsätta sin under fjolåret så lyckligt började verksamhet där.
För visso skulle hon, om hon fått fullborda denna plan, till de lagrar, hon i den ryska hufvud- staden skurit, ha kommit att lägga ytterligare andra o c h än mer, än hon under sin förra vistelse medhann, där gjort vår svenska konst hedrad och skattad.
AG SATT i tankar sluten, afrättsplatsen till svepning blifvit sydd.
Jämte det porträtt af sin mor, som hon fullbordade i Paris under sina studieår för Bonnat och för hvilket hon vid världsutställ- ning 1889 erhöll medalj, samt en bild af prin- sessan Eugenie af Oldenburg torde de utgöra hennes förnämsta arbeten.
Dock inskränker sig antalet af de goda konstverk, som hon, särskildt sedan hon 1889, efter en mer än tioårig studievistelse i Paris, återkommit till fäderneslandet, producerat, för visso icke till några få.
Det är en lång och lysande rad bilder hon utfört, framför allt kvinno- och barnporträtt, men dock äfven några herrpor- trätt, som äfven de vunnit rättvist erkännan- de, om man också får medgifva, att de ej i fråga o m inträngande i och förmåga att återge karaktären stå på jämnhöjd med kvinnopor- trätten.
N Y Å R S D R Ö M.
— » Spörj icke, hvem jag varit, Däraf kom ej blott hennes lätthet att framställa damer af värld med riktig uppfatt- ning af det för dem egendomliga, utan ock den ledighet o c h förmåga att röra sig i deras krets, hvilken gjorde henne till en gärna sedd gäst, där hon under umgänget hade bättre tillfälle att studera sina modeller och lära känna det för deras personlighet karaktäristi- ska än en artist kan få, som endast mottager och utför en beställning och icke träffar sin modell annat än under sittningarna.
Man märker ock dessa hennes konsts bästa egen- skaper framför allt i porträtt af de medlem- mar dels af vår svenska aristokrati, af hvilka vi meddela en afbildning, det med den mest delikata pensel målade och af finaste uppfatt- ning präglade porträttet af friherrinnan Ellen Gyllenstierna, född Stjernstedt, på Krapperup, dels på de bilder från Eysslands förnäma värld, med hvilka hon under det sista året var sysselsatt.
Ett prof på dem är det lilla porträtt af den unga prinsessan af Leuchten- burg, som våra läsarinnor äfven finna som en illustration till denna artikel.
H.
A.
RING.
2 Jag darrande dem förde till mina läppar då — i blåa rymden hörde jag nyårsklockan slå.
DANIEL FALLSTRÖM.
KONVENANS.
M ED » K O N V E N A N S » betecknas j u i dag- ligt tal de former i fråga o m skick och belefvenhet i umgängestonen, som bland oss ci- viliserade människor småningom utbildats till praxis.
Former, sedvanor och bruk, hvaribland många visserligen kunna förefalla ytliga och småaktiga samt förestafvade blott af flärden, men hvaraf det stora flertalet dock torde vara dikterade af klokhet, takt och fin känsla.
Bland unga liberaler har det så godt som i alla tider hört till jargonen att ondgöra sig öfver konvenansen samt en » bornerad hvar- dagsmorals småsinta skrankor ».
Och så låter det naturligtvis äfven i våra dagar, ehuru den » bohémerörelse », som väckts till lif af senare årtiondes starkt sensualistiska o c h individualis- tiska strömningar dock med nästan enastående hastighet nedbrutit den ena efter den andra af en äldre tids åsikter och skrankor, och detta utan att några nya konventionella former ersatt de gamla.
Upplösningen af äldre tiders före- ställningar är verkligen så genomgripande, att man m e d Ejnar i » Brand » vore färdig att utropa: » Slukk ikke Stikken, skj0nt den oser, for Lygten viser Vejens Spor; stryg ikke Sprogets gamle Gloser, f0r du hav skapt de nye Ord. » T y i fråga o m det passande, såväl som i fråga o m så mycket annat, hafva vi behof af någon norm, hvilken vi kunna följa.
Att upp- föra sig så, som ingifvelse och känsla bjuda, och icke efter några uppställda regler, låter visserligen godt och väl; men, efter hvad man i alla tider kunnat iakttaga, tyckes det dock städse hafva funnits en hel del godt folk, hvars känsla på ett betänkligt sätt missvisat.
Och jag vet ej, o m man med något fog skulle våga påstå, att känslan, denna inre kompass, i våra dagar visar säkrare än fordomdags.
Kanske snarare en falsk individualism å dennas vismål åstadkommit en rätt betänklig deviation.
T y det förefaller ofta, som o m detta, » att upp- föra sig så, som natur och känsla bjuda och icke efter några pedantiskt uppställda mer och mindre bornerade regler » — såsom det enligt den moderna fraseologien heter — af många anses liktydigt med att allt hvad nyck och egensinne ingifva är passande.
Behofvet af en bestämd norm att gå efter kommer också i alla tider att efter brytnings- perioder, liknande t. ex. våra egna dagars bohémerörelse, skapa en ny konvenans, och om vi än kunna hoppas, att denna må utvecklas i en allt mera hofsam och frisinnad riktning, så kommer den n o g städse att upptaga och åter upptaga många gamla goda föreställningar och seder, som väl för en tid kunna komma i misskredit och kallas petiga och föråldrade, men som i själfva verket aldrig skola blifva föråldrade.
Lika visst skall det antagligen i alla tider finnas personer, som af en eller annan bevekelsegrund skaka i det konventionella galler- verket.
Och måhända gör sig ett slags kultu- rens offerväsen kännbart äfven på det kon- ventionella området, men i de allra flesta fall torde det dock vara en synnerlig beskedlig martyrdom, som drabbar dess offer.
Konvenansens seder och bruk inrymma nog mycken ytlighet och mycket snobberi och läm- na därigenom åtskilliga svaga punkter för an- grepp, löje och satir.
Det förefaller blott obe- gripligt, att dessa angrepp så gärna blifva af starkt demonstrativ eller rent af bitter karaktär.
Den ifver att sätta sig öfver konvenansens lagar, den möda mången gör sig för att trotsa » fördomar » o c h undvika att iakttaga en » tom etikett », men framför allt den harm, som riktas mot vår beskedliga konvenans, synes röja en viss inskränkthet eller åtminstone en stor brist på godmodighet och historisk blick.
T y det är dock i allmänhet ej ur tomma intet be- greppen om det passande uppkommit.
Och när en konventionell uppfattning blir föråldrad, så faller den bort — o m det ock måste tillstås, att det sällan sker med iltågsfart.
Och om än » det passandes » föreskrifter ofta iakttagas blott för skenets skull, så hvad mer?
Skenets uppehållande kan lägga en rätt hälso- sam kapson på hänsynslösheten eller råheten; och underkastelsen under en, låt vara blott fingerad, hänsyn innebär dock ett slags hyll- ningsgärd åt det tillbörliga.
De flesta af konvenansen uppställda lagar sakna icke sitt stora berättigande — om än bemängda af öfverdrifter.
Och att döma af det myckna själf svald, de otaliga sedliga förlöpningar och oregelbnndenheter, som möta oss, om vi blicka oss omkring, synas de konventionella skrankorna i våra dagar så lätt öf verhoppade, att man vore färdig att beklaga att de blifvit så låga.
T y det är sorgligt, men sant, att människonaturen ofta är sådan, att där icke en sedlig känsla hos individen utgör ett till- räckligt skydd för denne, där skulle det dock — särskildt i fråga om u n g d o m — ganska ofta
— kunnat hända, att en sträng norm för d et pas sande eller en utpräglad allmän mening skulle understödt moralens bud eller rent af skyddat det mot kränkning.
Det finnes något, som heter lagbunden frihet; en inskränkning, som i en ofullkomlig värld, där friheten, så väl som många andra goda och välsignade ting, lätt missbrukas och urartar till själfsvåld och öfvergrepp, visar sig mycket välgörande för det allmänna bästa, o m den än lägger vissa band på individen.
Och för den mänskliga sammanlefnaden är det till stor fromma, när denna lagbundna frihet finner tillämpning i det enskilda såväl som i det offentliga, i det lilla, som i det stora.
Och, om än en medfödd värdighet och en naturlig takt aldrig kunna ersättas genom former, så är och förblir dock » konvenansen » till stor fördel, nytta och behag vid umgänget män- niskor emellan.
ÖDA.
» VANDRAREN ».
E EN FANTASI.
N Ä N D L Ö S, öde slätt, hvaröfver himlen spände sitt stjärnströdda hvalf och snön bredde sitt mjuka täcke.
Endast tystnad, omät- lig tystnad rådde där.
Öfver denna slätt k o m i den snöklara natten en ensam vandrare gående med snabba, men ljudlösa steg på en obanad, knappast skönjbar stig.
Han kom ifrån mörkret långt bortifrån, och hans väg ledde åter ut i det ogenomträng- liga dunklet vid synranden.
Det var en gam- mal man med en något lutande gestalt.
Midt på slätten stod ett gammalt vindvridet pilträd, det enda som kunde skönjas så långt ögat nådde.
Där stannade han, och i det han stödde ryggen mot dess stam, vände han det starkt fårade ansiktet uppåt mot de tallösa tindrande världarna däruppe.
Och tallösa som de voro ock hans tankar.
.
.
Det var hela det förflutna, som i nattens stillhet kom stormande in på honom.
Han lefde lifvet o m igen, ända från gossårens sorg- fria dagar och ungdomens rika, förhoppnings- fulla tid till mandomen, med dess oaflåtliga allvarliga kamp, dess oupphörliga herkuliska ansatser och lika talrika felsteg, missräkningar och mörka stunder — och så återigen nya ansträngningar och nya motgångar i oafbruten kretsgång Här och där en ljusglimt, en skenbar framgång, och dock — på det hela — hvad hade han hunnit m e d?
hvad hade han väl nu i behåll?
Med en missmodig suck och ett halfhögt utrop, som gaf eko i tystnaden, affärdade han såsom värdelöst hela sitt föregående.
» A h!
att få börja på nytt! » » H v a d så? » k o m en allvarlig röst ur det aflagsnaste dunklet.
» H v a d?
Ä c k, jag skulle då lefva ett bättre lif.
Med riktad erfarenhet, med full känne- dom o m de väntande svårigheterna skulle jag från första början taga en kraftigare ansats.
Jag skulle icke drömma bort ungdomsåren, jag skulle sätta skuldran till genast från det rätta hållet och stämma emot af alla lifskrafter på en enda gifven punkt — och så skulle jag väl lyckas. » » Hvad så? » sporde rösten ur dunklet.
» Hvad!
Om jag kunde blicka tillbaka på ett harmoniskt lifslopp m e d framgång på framgång i stället för på en bana af grusade förhoppningar, felslagna beräkningar och van- mäktig begränsning — • då vore j u min sträf- van ej förgäfves, då skulle jag j u äga lyckan! » » Hvad så? » ljöd åter den hemlighetsfulla rösten.
» Hvem spörjer!
— Ä g d e jag lyckan, så vore 3 — IDUN - jag j u vid målet, min längtans mål!
Mitt hela lif har jag satt in på att jaå fullkomligheten, men det ville icke lyckas.
För att nå den, skulle jag vilja börja på nytt, icke en men många gånger — • — — allt ville jag gifva för att få börja på nytt. » » Det vare dig beviljadt! » sade m e d högtid- ligt allvar samma röst ur dunklet.
» D u skall få börja på nytt.
Tro dock icke, att du når målet på en gång!
Därför skall du ock få börja på nytt i hundra — i tusen år — o m och om igen, till dess du kommer och tigger som om en nåd: låt mig nu få dö — låt mig nu få hvila. » I samma stund ljusnade natten och i stället för den gamle mannen stod ett litet barn och blickade mot soluppgången med leende läppar ...
Hvarje år står samme gamle man i vinter- natten på samma öde plats och spejar ut i rymden.
Då spörjer rösten åter: » Har det gått dig bättre n u?
» » Nej, » svarar mannen fast.
» Har du fått n o g?
» » Nej, låt mig försöka än en gång! » » Det vare dig beviljadt! » lyder svaret.
Då går ett stjärnskott genom rymden, och åter står det leende barnet där, belyst af morgonrodnaden.
.
.
Årtusen efter årtusen upprepas detta, men det förefaller, som blefve mannens anlete mer och mer förgrämdt, hans tal mindre käckt.
Och barnets leende blir gradvis blekare, min- dre hoppfullt, ja, understundom synes en tår glänsa i dess öga — — — Men omsider kommer en natt, då den gamle, bräckligare än någonsin, infinner sig på mötes- platsen, mödosamt stödd mot sin staf.
Och på Eöstens sedvanliga fråga: » Har du lyckats än? » kommer hans svar som en halfkväfd snyftning: » Nej ... » » Har du nu fått n o g?
» » Ja » — — det lyder som ett ångestrop, och den gamle mannens skälfvande gestalt sjunker tillsammans — » låt mig nu få hvila — hvila!
.
.
.
» » Rätt så, » svarade Rösten, » du har hunnit målet, o T i d!
Har du icke sett det?
— icke insett, att din lycka i all din fruktlösa sträfvan just varit, att du aldrig upphörde att åtrå det ouppnådda, att du alltjämt hade kraft och m o d att börja på nytt?
Och nu — se här, lyckan håller jag i min hand.
Kom! » I ett nu rullas mörkrets täckelse samman, och i den intensiva klarhet, som omstrålar honom, förintas den gamle.
I den stunden brytas alla bojor, sprängas alla band, utjäm- nas allt — och jord och himmel mötas ST.
VALET.
SKISS F Ö R IDUN A F MARK Tyngre hvilade Agnetas händer på tangen- terna och enstaka toner ljödo, utan samman- hang.
Men hon aktade ej därpå, flyttade blott händerna ned i skötet, medan det veka, drömmande leendet blef fastare, men också mer sorgset.
» Så, » tänkte hon, » äro de lyckliga stun- derna de, som ingen kontur äga, de som stått upp ur en skymnings tystnad likt doft af en enda blomma.
Kunde blott allt i lifvet vara lika enkelt, vackert. » Hon lyfte händerna upp, som till b ö n; hon hade hvita händer med mjuka, stillsamma rörelser.
Men hon sänkte dem strax igen och böjde hufvudet, som om det hon tänkt på med ens blifvit för stort och för tungt att kunna bäras.
Uttrycket öfver hennes drag vardt varmare och ömmare, längtansfullt.
På de öfversta diskanttangenterna, som gifva de spröda, lätt bristande tonerna, hade hon lagt ett bref.
H o n tog det nu, när solen sjönk och rummet blef skummare, och vid det sista af dagern från fönstret läste hon om det.
När hon tog i de tunna papperen, var det likt en smekning, och medan hennes blick sökte orden därpå, höll hon dem i sina händer, såsom man håller i dens hand, som man har kär.
Så läste hon.
» Hur söt var du icke i går, Agneta, där du satt bredvid mig, så vek, så lugn.
Jag fruktar, att jag tråkade ut dig först m e d mitt myckna tal o m mig själf, men medan jag talade, tyckte jag mig dock känna smekningen af din vänlighet och af din förståelse emot mig; du lät mig lägga ord till ord, och din blick hvilade allvarlig, undrande, så g o d dock, i min.
Det gjorde mig godt; jag var sjuk — hvar?
A h, sjukare än du kan förstå, lilla barn, sjuk i själen, sjuk i hjärtat, sliten ut — inte vet du hvad det vill säga.
.
.
» Hur lycklig måste icke den vara, som ännu ej gifvit sig själf, sin själ, sina tankar till en hvar, öfverallt, i hopp att få igen någon- ting, slösande där intet gafs tillbaka och fatti- gare sedan, dubbelt fattig med besvikenhets bitterhet i hjärtat. '
Förstår du hvad det är att icke kunna finna lycka i lifvet annat än i gåfvan af sin kärlek, och att alltid, alltid söka l y c k a n?
.
.
.
Jag älskar hundrade och jag vill älska dem alla, enhvär för sig, förblifva dem alla trogen.
Är det möjligt, är det omöjligt?
Agneta, barn lilla, förlåter du mig att jag skrifver detta?
Medvetandet om din vänskap ligger som en sval, hvit hand — din svala, hvita hand — på min värkande panna.
Jag skulle vilja älska en, en enda, dig — och jag tviflar.
Jag kunde blifva lycklig.
.
.
men så djupt olycklig ock.
Och jag är rädd.
Jag är aldrig den- samme, jag är olika i dag och i morgon, hur skall jag våga tro på en enda kärlek?
.
.
.
När jag var yngre trodde jag — men jag bedrog mig, alltför ofta.
.
.
Agneta, lilla barn, det är orätt att jag skrifver så till dig.
Jag ber dig själf, att du skall lägga undan mitt bref och glömma det — och mig.
Nej, inte mig, tänk vänligt på mig, men icke mera.
Agneta, icke mer, det blefve blott till sorg för ditt hjärta.
STERN.
M I D T FÖR FÖNSTRET stod flygeln, upp- slagen.
Aftonsolens purpur bröt in i en bred stråle mellan gardinens bleka veck, för- gyllde rummet, förgyllde tangenterna, på hvilka Agnetas hvita händer ännu hvilade ..
Hon satt lutad framåt, såg bländad in i glansen, som fyllde hennes blick, drömde in i den; det var som om den tagit hennes tankar, förgyllt dem och värmt dem i purpur, så att ej en af dem fick förblifva grå eller ängslig eller fick söka bort från detta enda, som nu tog allt — solens röda härlighet.
1899.
Christian. » * Det hördes steg i rummet utanför, och " Agneta lät brefvet falla ner i knäet, ehuru dess stäm- ning dröjde kvar i hennes tankar, sörjande.
Den, som kom in, bar ett fång hvita syre- ner.
Han var en ung man med blå ögon, som lyste af skratt och ett godt leende öfver dragen.
Han lutade sig öfver flygeln och räckte Agneta blommorna med en blyg, varm rörelse, medan hans blick sökte hennes.
» Tack, Erik, » sade hon.
» Hvar har du fun- nit d e m?
»
I D U N 1899.
— 4 — osammansatt, lyckligt.
Han tänkte icke på att jämföra henne med någonting annat eller på att likna sin känsla vid en annan känsla i världen.
Hel som hans egen unga natur var kärleken hel inom honom, hel som kärle- kens önskan att vinna hennes tillbaka.
Lyck- ligt syntes honom lif- vet, en enda väg i sol- ljus, en g o d väg, enkel att hitta — det var in- genting mera och det var dock allt.
Och plötsligt fylldes hans ögon af tårar i glädjen öfver, att hon blott fanns till, och att han var när henne nu.
» Gråter du, Erik? » » Nej, nej, Agneta.
Tänker du inte ibland » — han sökte efter ord, förlägen med ens — » tänker du inte, att dagen ibland är fol- kort för allt godt som finns? » H o n såg undrande på honom, ej van att han talade sådana ord.
Och med ens såg hon, som aldrig förut, hur god hans blick var, hur FRIHERRINNAN ELLEN GYLLENSTIKRNA, KODD STJERNSTEDT.
EFTER ETT PORTRÄTT T OLJA AF ELISARETH KEYSER.
enkelt varm, hur är- ligt hel, lik ett löfte, » Det är min hemlighet, » svarade han stolt.
som hon visste, att han skulle kunna hålla Hans röst var glad och klar.
» Det är de lifvet igenom, lik en trygghet att söka upp första syrenerna för i år, och dem ville j a g du och förlita sig till.
.
.
Och hon tänkte på Christians bref.
skulle ha.
Inte sant, de äro vackra? » Erik lutade sig fram.
» Så vackra, vackra.
.
.
» Hon böjde hufvu- » Agneta, » bad han, hviskande - hon såg det och dolde ansiktet i den doftande rike nu ej mer än hans blick, skymningen ' hade domen.
Han betraktade henne tigande, följde kommit och rummet låg i dunkel, utom plat- med blicken linierna i hennes gestalt, dröjde sen vid fönstret, där hon satt.
» Agneta, » sade vid hårets smeksamt mjuka skiftningar, guld- han lågt, » vill du.
.
.
säg mig.
.
.
jag har så bruna i dagern.
Ingen liknade henne, det länge tänkt fråga dig.
.
.
hvar dag har jag grep honom med ens som ofta förut, starkt, velat, har aldrig tänkt på annat den sista tiden här, på annat än d i g.
.
.
Vill du bli min hustru, Agneta? » hon lågt, ödmjukt: » Förlåt mig, Erik, jag kan det inte.
Jag skall säga dig hvarför, men inte nu.
I morgon. » » Säg mig blott, » bad han med en röst, som ljöd liksom bortifrån, » säg mig, om du håller af en annan. » » Ja, » svarade hon.
^ När han gått, stod hon ännu kvar vid fönstret och såg ut öfver den mörknande slätten.
Hen- nes blick var sorgsen som i aning och vetskap om tung sorg och ensamma dagar; men innerst i själen var dock jubel, en hög, stilla glädje öfver att ha valt lifvets starkaste lycka, lyckan att gifvä lifvet själft, genom sorgerna och trots dem, i striden för kärlekens stora fullhet.
Hon tänkte på brefvets o r d: » Jag skulle vilja älska en enda, dig — och jag tvinar.
Jag kunde blifva så lycklig.
.
.
men så olyck- lig ock.
Och j a g är rädd. » Hon hade valt striden för hans lycka, den vanskliga striden för den ovissa lycka, som han hundrade gånger förspillt och hundrade gånger, ropande af längtan, begynt söka igen.
Men hon visste, att en dag af lycka, som hon gaf honom, eller en stund af frid blott skulle vara henne själf nog.
Och det var väl mera ett svar på Christians bref än på Eriks fråga, när hon nästa morgon skref till denne: » Du skall lefva ditt lif fram, Erik, rakt, helt, ärligt som förut.
Du hör till dé män- niskor, som blott ha en väg och en smärta; men smärtan är lätt att bära - vidare, emedan vägen är så g o d och blicken så klar på den- samma; och smärtan adlar blott, rifver ej upp rötter, styckar ej sönder kraften och viljan och längtan i bitar.
Du skall nog en dag själf förstå, Erik, hur lycklig du är att vara en sådan människa, och du skall då förlåta mig den sorg jag gör dig, emedan du kanske då ock skall förstå de sönderslitna själarna, som strida för denna helhet, af hvilken ingen enda glimt synes dem dyrköpt nog.
Jag har vigt mig själf till en af dem, valt den vanskliga uppgiften att bli en dylik en- staka glimt för en af d e m; jag valde det samma dag, som du bjöd mig din ljusa vägs enhet.
Men du skall veta, att det är af fri, stark vilja jag handlat så, för min fria starka kärleks skull, som jag valt den ovissa striden genom sorgerna till den stora lyckans sköra, sällsynta, bedårande ögonblick. » Hon reste sig upp, rak, med en rörelse blott för att hålla kvar Christians bref, så att det ej fick falla till golfvet.
Och hur upprörd han än själf var, såg Erik, att hon vardt mycket blek och hennes ögon mörkare.
Det låg dock ingenting oväntadt i hans ord, intet som hon ej hvar dag undrat, o m det ej skulle komma, undrat med en undran, öfver hvad hon själf skulle komma att svara.
T y hon visste, att bägges föräldrars önskningar öfverensstämde med hans, och hon höll af honom dessutom, förstod det mer.
än någonsin just denna kväll.
H o n såg honom klarare, helare, bättre, såg att han kom med lifvets lugn o c h hemmets lycka, såsom endast den människa kan ge, hvilken älskar en enda, högre och varmare och trofftstare än allt annat, och icke ens vet af, att man kan älska så mer än en gång i sitt lif.
Vacker i sin enkelhet, rik i sin helhet, bjöd han henne ödmjukt och vekt sin kärleks dyrbara gåfva.
PRINSESSAN AF LEUCHTENRURC.
EFTER ETT PORTRÄTT I OLJA AF ELISABETH KEYSER.
Men hon tänkte på Christians bref, på de sönderslitna önskningarna och på de lycko- törstande, irrande tankarna.
Och hon såg klart, att blott ett ting i lifvet hade värde innerst: lyckan att få gifva.
Så räckte hon Erik han- den och med hufvudet djupare böjdt, sade FRAN SLOTTSPARKEN I KARLSRUHE.
— IDUN 5 — KONSTEN ATT GÖRA 1899.
INKÖP.
A RESIDENSSLOTTET 1 KARLSRUHE.
MED DERN.
KRONPRINSESSAN TILL SÖ- II.
E F T E R A T T i all stillhet ha tillbragt julhel- gen tillsammans med sina höga föräldrar i Baden-Baden flyttade kronprinsessan Victoria jämte den storhertigliga familjen ett par da- gar före nyåret in till residenset i Karlsrnhe.
Julvädret därnere har varit mildt, liksom här hemma, men kronprinsessans krafter äro ty- värr fortfarande mycket medtagna.
Vi bringa nu här några bilder från kron- prinsessans födelsestad och barndomshem.
Storhertigdömet Badens residensstad är ett samhälle på ungefär 8 5, 0 0 0 invånare och ut- märker sig genom sin egendomliga byggnads- plan i solfjädersform: alla hufvudgatorna ut- stråla nämligen radielikt från slottet och den framför detsamma belägna Slottsplatsen.
Detta vackert planterade torg prydes midt på af den 1811 aflidne storhertig Karl Fredriks staty och omgifves rundtorn af ståtliga, offentliga bygg- nader, såsom ministerierna, Konsthallen, Hof- teatern m. fl.
Själfva slottet är uppbygdt 1754 och har en intressant slottskyrka med präktig utsikt från det s. k. Blytornet.
För- tjusande är Slottsparken — som ligger bakom slottet, och från hvilken vi ock meddela en v y — med rik vegetation, speglande dammar, mar- morgrupper och talrika springbrunnar.
Efter dess skuggiga stigar har vår kronprinsessa som barn och ungmö helt visst lustvandrat otaliga gånger, och äfven nu i midvinterns nakenhet ser hon säkerligen med glädje åter de gamla barndomsvännernas mossbelupna stammar.
ETT personlighet, en omtyckt och hjälpsam gammal » far- bror » för många studentgenerationer.
Hur hans originella öknamn först uppstått är nu mera något omtvistadt; somliga här- leda det från den om- ständigheten, att han så länge gåttoch » blåst » dammet från bibliote- kets gamla folianter, som voro hans hjärtas skötebarn.
Andra sam- manställa det med hans favorituttryck, ett slags onomatopojetiskt flås- ljud: Tjop, tjop, tjop, hvarmed han ackom- pagnerade den lilla af- tontoddy, den gamle ungkarlen sällan under- lät att inmundiga på sitt » stamlocus ».
Det enda kort af Ekholm, som finnes och nu ställts till Iduns förfogande, är taget för fem år sedan för en » nationstafla ».
Af den II.
OsU fotn.
» Blåsis », som — i tidi- AMANUENSEN E.
U. EKHOLM.
gare år en varm en- tusiast för all slags idrott — på Västmanland — Dala nationssal ledde landsmännens gymnastiköf- ningar, iklädd röda, tofsprydda stönar, trikåer, blus och rökmössa, ger det visserligen ingen lifligare föreställning, men dess bättre af den ända in i det sista krye och lefnadsfriske åldringen.
Hvile nu den gamle bokkarlen i frid!
F A L L A EN HUSMODERS G Ö R O M Å L blir intet, så ofta ensidigt förrättadt som just inköpen.
Vid dessa vilja vi naturligtvis alla vara sparsamma, och det är allmänt bekant, att sparsamhet mycket ofta anses liktydigt med att köpa billigt.
Men lika ofta är det äfven af » förståsigpåare » på ett öfvertygande sätt åda- galagdt, att billiga saker vanligtvis äro dåliga saker, hvilket dock ej hindrar den stora all- mänheten att allt för ofta göra inskränkningar vid tillämpandet af den sats, som säger, att » den som köper dyrt köper billigt ».
Det fin- nes så t. ex: damer, hvilka för renoveringen af förlegade klädningar gifva ut mera pengar än de vid en noggrannare räkenskapsföring skulle kunna svara för.
Dessutom se de i de omsydda dräkterna aldrig så prydliga och » chic » ut som de damer, som välja ett tyg af mo- derat pris och begagna den däraf förfärdigade klädningen ständigt, så länge den är modern.
Det är också viktigt, att man städse vid ny- inköpen söker skaffa sig, hvad som harmonie- rar med det man redan förut kan hafva, ty genom lyckliga sammansättningar kan man då gifva det hela omväxlingens angenäma prägel.
Vid etr, sådant förfarande kan man städse vara smakfullt och på samma gäng elegant klädd, hvilket icke alltid lyckas för den, som köper många olika slags tyger och har stora utgifter för sin toalett.
Dock är man alldeles icke tvungen att uteslutande binda sig vid en färg, ty hufvudsaken består däri, att man undviker alla hårda, kalla och skrikande fär- ger och framför allt icke låter locka sig af ett skenbart billigt pris till att köpa något, som icke harmoniskt låter sammanställa sig med hvad man förut har.
Det fordras en järnvilja för att strängt kunna fasthålla vid dessa principer — en järnvilja och mycket eftertanke.
Sparsamma fruar gå aldrig in i en butik, utan att noga veta, hvad de skola köpa.
Erfarna säljare berömma sig visserligen af att kunna förmå hvilken kvinn- lig kund som helst att köpa just det, som i ett eller annat afseende har helt andra egenska- per än dem de egentligen önska sig, men det ligger i husmoderns intresse att från första stund göra ett så bestämdt intryck på sälja- ren, att denne icke kommer sig för med att försöka några öfvertalningskonster.
Och den till sitt sätt litet mer bestämda kunden, som hemma tänker efter, hvad hon skall gå ut och köpa, ses bra mycket hellre i affärerna och v UPSALAORIGINAL.
E TT UPSALAORIGINAL — helt visst vida kändt öf ver allt vårt land — har gått ur tiden med den gamle f. d. amanuensen vid universitets- biblioteket i Upsala Erik Ulrik Ekholm, i student- kretsar gemenligen » Blåsis » kallad.
Han var född den 11 december 1807 och hade således vid sin hädangång nått den ovanligt höga åldern af nyligen fyllda 91 år.
Ulrik Ekholm, som var son af borgmästaren och lagmannen Anders Ekholm och hans maka, född Wullf, aflade studentexamen i Upsala 1826, deltog i universitetsbibliotekets flyttning 1841 och utnämn- des till e. o. amanuens ^därstädes samma år, till Lidénsk amanuens 1850 och till andre amanuens 1855 samt pensionerades 1883.
Han var äfven 1843 och några följande år amanuens vid akademiska läsesällskapet.
Den bortgångne var en orignell och älskvärd VY AF KARLSRUHE FRAN SLOTTSPLATSEN,
IDUN 1899.
— 6 — blir därstädes betydligt bättre betjänad än den, som hunnit få hela varulagret nedrifvet för sin skull, innan hon egentligen vet hvad hon vill ha.
Förskräckelsen för det allra minsta lilla tankearbete är tyvärr hos många människor så stor, att de icke sky att på alla upptänk- liga sätt plåga sina medmänniskor — i detta fall alltså säljare och säljarinnor — blott för att bespara sina egna hjärnor en liten ansträng- ning.
Icke sällan förefinnes denna fasa för all eftertanke hos sådana fruar och unga damer, som dock äro intresserade och brinna af hän- förelse för allehanda höga och ädla mål.
Konsten att göra uppköp är dock på intet sätt en tråkig och tröttande s^k, men man får icke anse den som en sport eller ett tids- fördrif, ty den är och förblir en allvarlig upp- gift, i hvilken vi måste inlägga hela vår ur- skiljning och omdömesförmåga.
Ej minst vid inköpet af gåfvor försyndar man sig på det svåraste, i det man vanligt- vis icke alls tager i betraktande det praktiska värdet och gåfvans användbarhet.
Och det är just därför man i butikerna träffar på hun- dratals obrukbara saker — endast och allenast därför, att kvinnorna icke äro nog prosaiska att reflektera öfver slika alldagligheter.
riksdag framlägga förslag till grundlig förändring af våra föråldrade bestämmelser i afseende å såväl den politiska som den kommunala rösträtten. » Iduns tecknare tog på Rösträttsföreningarnas byrå, dagen innan petitionen framlämnades, en liten skiss af densamma — denna opinionsyttring, som fått en så liflig anslutning rundt hela Sveriges rike och, hvad antalet namnunderskrifter beträffar, till datum aldrig öfverträffats i vårt land.
Bland de icke mindre än omkring 362,000 underskrifterna finnas ock ungefär 60,000 kvinnonamn.
De göra ovillkorligen ett imponerande intryck, dessa 60 stora volymer med namn, idel namn i hundra-, tusen- och hundratusental från landets alla ändar, af män och kvinnor i alla samhällsställningar, 150,001) flere underskrifter än som rymdes i den stora rösträttspetitionen af år 1893.
Det är inga småsummor, som slukats för kost- naderna vid en dylik jättepetitions samlande och ord- nande.
Omkring 20,000 kronor har det kraft, sedan alla omkostnader blifvit betalda.
Och det kan man lätt fatta, då man spörjer, att 10 personer voro sysselsatta i omkring 3 veckor med att endast öppna de inkommande listorna, en post så kolossal, att här i Stockholm aldrig någon dylik förekommit, ej ens vid den på postförsändelser så ymniga jultiden.
gen leder in till den rymliga sakristian.
I ett skåp förvaras här i klostret förfärdigade mäss-skrudar af purpursammet med rika guld- och silfverbrode- rier, bindlar m. m., samt en hjälm som skall ha tillhört hertig Magnus.
I sakristian hänger också ett porträtt af Birgitta, hvilket skall vara måladt i Rom strax efter hennes död och därifrån medföljt hennes ben till Vadstena.
Det framställer en åldrig kvinna med ett mildt ansikte, iklädd en med spet- sar prydd svepning.
Låtom oss nu ta kyrkans glasmålningar i betrak- tande.
Det målade fönstret längst fram i södra skeppet framställer 8:t Birgitta, klädd i änkedräkten, i inspirationens ögonblick nedskrifvande några af sina uppenbarelser.
Figuren, som är i kroppsstorlek, omgifves af ett kapell i ren gotik.
Af icke mindre konstvärde är Filippa-fönstret i norra skeppet, liksom det förra utfördt af artisten R. Callmander i Göteborg.
Målningen framställer den ädla drottningen i det ögonblick då hon, med kronan i händerna, står i begrepp att afsäga sig sin kungliga höghet och värdighet för att inom kloster- murarna söka lugn och frid för sitt af sorg och li- dande tryckta sinne.
A ett devis-band läses » Gåfva af svenska kvinnor. » Meranämnde artist har äfven målat de två syn- nerligen vackra fönstren på västra gafvein.
De äro rikt dekorerade och framställa de fyra evangelister- » a med deras resp. symboler.
A västra korgafveln, mellan evangelistfönstren, hänger ett i trä skuret krucifix, som tydligen här- S:T RRITAS KYRKA.
FÖR IDUN stammar från 1400 talet — ett konstverk af utom- ordentligt värde, som på hvarje allvarlig åskådare SKILDRAD AF ERIK SELLIN.
gör ett mäktigt intryck.
Tyvärr har den härliga bilden, som förut hängde å norra sidoväggen, nu fått en plats, där den endast otydligt kan uppfattas.
NLIGT VÅRT LÖFTE återkomma vi nu till Den är synnerligen väl bibehållen och har därför en närmare skildring af det minnesrika, ny förskonats från restaurering.
restaurerade Vadstenatemplet, vid hvars hi- storia så många stora kvinnonamn äro bundna.
Den nya predikstolen vid södra skeppets östligaste Mot vanligt bruk ligger Vadstena klosterkyrkas pelare är ett vackert arbete i naturlig ek.
Af ek hufvudingång i öster och altaret i väster.
Denna äro äfven kyrkans bänkar.
De äro till antalet 99 egendomliga anordning påbjudes uttryckligen i den och ge plats åt 1000 personer.
Dessa bänkars pla- heliga Birgittas uppenbarelser och är utmärkande cering är synnerligen lycklig.
De äro icke, såsom för alla birgittinerkyrkor.
Annars skulle, såsom fallet är i fierskeppiga kyrkor, inträngda mot pelarne, bekant, enligt urgammal grundsats inom den kyrk- utan lämna dessa ända från golfvet fullkomligt fria, liga byggnadskonsten, kyrkans hufvudingång vara hvarigenom de framträda i hela sin längd och im- belägen i dess västra ända.
I väster går solen ned, ponerande bärkraft.
— Orgelverket med sin fasad i och därför symboliserar denna himmelstrakt mörk- ek är äfven vackert och af utmärkt beskaffenhet, rets rike, den i sjmdamörker sänkta människovärl- ett af de bästa i vårt land.
den.
Där upptages syndaren i kyrkan och föres så Där sakristian ursprungligen stod fanns efter allt vidare in i ljusets och sanningens rike.
klostertiden den s. k. beläteskammaren, där helgon- bilder, krucifixer m. m. förvarades.
Sedermera flyt- Det nuvarande altaret är nytt, men af gammalt tades dessa bilder upp på kyrkans vind.
Vid den material och, som vi skola finna, af mycket egen- senaste restaurationen ha de jämte två altarskåp, domlig beskaffenhet.
Under restaurationsarbetet vapensköldar och taflor fått sin plats i ett slags påträffades i golfvets stenläggning gamla altarbord, museum på norra väggen.
Bland helgonbilderna lätt igenkänliga på de fem kors, hvarmed medelti- märkes en synnerligen vacker Mariabild samt en dens altarbord äro märkta, en åminnelse af Kristi bild af Birgitta.
fem sår.
Af dessa gamla altarbord är nu det nya altaret byggdt.
Framsidan är bildad af ett stort Under det förut omtalade, norr om altarupp- altarbord, flyglarna och baksidan af mindre altar- höjningen befintliga altarskåpet står ett ekskrin, bord och ofvanpå denna reser sig det största af gjordt efter ritning af fröken Märta Fjetterström.
dem alla, sannolikt samma altarbord, som på Bir- Inuti detta finnes ett annat med röd sammet och gittas bud invigdes till högaltare och helgades åt förgyllda silfverplåtar siradt gammalt helgedoms- S:t Petrus.
skrin, tillförene förvaradt i Kongl.
Antikvitets-arkivet, men af Gustaf III skänkt till klosterkyrkan.
I Norr om altarupphöjningen hänger uppe på väg- detta förvaras reliker, ben och hufvudskålar af gen ett altarskåp, som fordom tillhört den för 70 den heliga Birgitta och hennes dotter, den heliga år sedan nedrifna stadskyrkan.
Det är ett sällsynt Katarina.
En lång resultatlös strid har förts rö- vackert arbete och synnerligen väl bibehållet.
Det rande dessa relikers äkthet.
framställer i olika afdelningar nattvarden, Getse- mane, första tempelbesöket, jungfru Marie sjuksäng Bland den mängd grafhällar, hvarmed golfvet är m. m. Midt- och hufvudpartiet framställer jungfru betäckt må några få bär omnämnas.
Upphöjda Marie kröning.
Alla dessa figurer äro utomordent- öfver golfvet äro numera blott två grafvar: hertig ligt väl skurna, färger och förgyllning ännu väl bi- Magnus ' och den s. k. Gyllenstjernska.
behållna.
Arbetet, som enligt en sägen skall vara Minnesvården öfver hertig Magnus af Östergöt- skänkt af en påfve till den forna stadskyrkan, är land (f 1595) har sin plats i mellanskeppets östra ett mycket dyrbart konstverk.
Ja, en entusiastisk ända.
Det utgöres af en praktfull sarkofag af mar- författare från 40-talet — O. M. Pontin — beteck- mor och sandsten, uppburen af fjorton korintiska nar denna tafla som en till möjlighetens högsta spets pelare.
Sidorna prydas med basreliefer af Sveriges, drifven bildhuggerikonst.
All beskrifning öfver den- Vasaättens och de sexton anornas vapen.
Öfverst na tafla, säger han, vore förgäfves.
I London skulle ligger, i naturlig storlek, Magnus med rustning, den vägas upp med guineer.
Ett konstverk, sådant mantel och krona, hopknäppta händer och tillslutna som detta, skulle där inbringa en summa tillräck- ögon.
Vid konungens senaste besök i Vadstena ligt stor att köpa en god del af Vadstena stad.
(!!)
fick riksantikvarien Hildebrand af honom uppma- ning att afgifva förslag till restaurering af detta A södra sidan om altaret hänger en stentafla i dyrbara monument.
basrelief med en rikt skulpterad träram.
Den fram- ställer Kristus, bärande sitt kors mellan tvänne krigs- Drottning Filippas grafhäll har sin plats i nord- knektar, därvid hulpen af Simon af Cyrene och be- västra hörnet.
Den framställer bilden af den kors- gråten af Jerusalems döttrar.
Taflan är visserligen fäste i kroppsstorlek och nedanför Englands och icke något konstverk, men det är ett gediget och Frankrikes vapen (leoparder och liljor).
— Filippa, duktigt arbete och öfverträffar mängden af de » sta- dotter af konung Henrik IV i England och syster tiones » man ser i katolska kyrkor.
Den är förfär- till Henrik V, är bekant icke blott för sin from- digad af en bildhuggare i Vadstena, Johan Anders- het, utan äfven för den kraft och rådighet, hvarmed son Silfverling, som under en af honom själf hug- hon ingrep i sina rikens angelägenheter.
Diarium gen, rikt sirad grafsten hvilar i närheten af sitt Vazstenense (hufvudkällan för klostrets historia, verk.
utgöiande latinska klosteranteckningar för åren 1344 — 1545) berättar huru hon först besökte klostret, Bakom altarets norra sida leder en trappa ned därvid man visade henne relikerna; hon anhöll om till en smal gång, på hvars högra sida finnas fem klosterfolkets förböner.
Kort därefter återvände små celler med sittbänkar och med lika många små hon och begärde attblifva upptagen bland systrarna.
fönsteröppningar, numera försedda med järnluckor.
Och 1430 förkunnar nyssnämnda klosterbok: &gt;Den Dessa äro biktceller.
Biktfadern satt i cellen och 5 januari bortgick ur tiden berömda furstinnan nunnorna biktade och mottogo sakramentet utifrån.
fru Filippa, drottning af Sverige, Danmark och Norge.
En dörr i muren på andra sidan om den smala gån- o E EN JÄTTEADRESS.
60,000 K V I N N L I G A DELTAGARE.
D E NUVARANDE politiska och kommunala rösträttsförhållandena i vårt land uppfylla icke rättfärdighetens enklaste fordringar.
Ett fåtal, som redan genom sin ställning i öfrigt är nog gynnadt, äger för närvarande bestämmanderätten i stat och kommun, medan folkets stora flertal står så godt som utan inflytande i det samhälle, som uppehälles af dess arbete, tager skatt af dess nöd- torft samt kräfver dess lif och blod till sitt försvar.
En sådan maktfördelning innebär en orättvisa mot ett folk, som brukar räknas för Europas mest upp- lysta och som nyligen af Eders Maj:t fått det hög- tidliga vittnesbördet, att » bättre, ärligare, mognare och tiognare folk icke funnits och icke finnes på jorden ».
Så lyda de första orden i den » till Konungen » riktade vädjan, som åtföljde den stora - &gt;rösträttspe- titonen », hvilken öfverlämnades till landets härskare den 3 januari detta år.
Slutorden utmynna i en hemställan, att regeringen ville &gt;för nästkommande n
7 — Hon jordades här i Vadstena i S:t Annas kor, hvil- ket hon själf grundat och låtit uppföra.
Hon var detta klosters samt hela vår ordens moder och be- skyddarinna. » Drottning Katarinas grafsten ligger numera bred- vid Filippas.
Katarina, Karl Knutssons andra ge- mål (f 1450), är omtalad för sin ovanliga skönhet, sitt glada lynne samt dygdiga och milda väsen, och till hennes ära lät konungen, som med henne lef- vat i det lyckligaste äktenskap, i Vadstena kloster- kyrka bygga ett härligt kor.
Hvar detta varit be- läget, vet man nu ej med säkerhet.
— Rimkrönikan ger denna drottning ett synnerligen vackeit efter- mäle.
Vi anföra därur några versrader: Af alla fruar man kan leta skall man aldrig en skönare kvinna veta; Gud hade henne så väl skapat, att ingen fägring var å henne tappad, lif och anlete hade hon e och de skönsta händer man ville se.
Åt alla lade hon godt till, och ingens värsta hon veta vill, Ingen man så sörjande är, kom han där som hon var när, sin sorg han snart förgät, så blid var hon af tal och lat, till dans och glädje alltid rede,fi man såg henne sällan någon tid vrede o. s. v. " V » Att dansa och vara glad, » säger Hildebrand, » räknades den tiden till härliga egenskaper till- sammans med skönhet, visdom och blidhet. » En annan sten här bredvid har gömt stoftet af Karl Knutssons första gemål Birgitta Bjelke (f 1436).
Hennes grafsten prydes af Bondeättens och Bjelkeska vapnen.
Den fjärde stenen i denna orupp tillhör 8:t Bir- gittas barn, Birger, Cecilia och Katarina.
Den sist- nämndas ben hafva sedermera, som vi veta, blifvit upptagna och flyttade.
Vid de hänsynslösa reparationer och grafransak- ningar, som tid efter annan öfvergått kyrkan, rubba- des en mängd grafstenar, klöfvos och stympades för att inpassas på lämpliga ställen, eller flyttades ut på kyrkogården.
Tröskeln till en af ingångarne ut- gjordes af stenar, prydda med Sturevapnet, de tre sjöbladen!
Endast några få stenar kvarligga på sin ursprungliga plats.
Ingen vet hvar de hvila, alla dessa hundratals medlemmar af de i vår historia så berömda ätterna Bjelke, Brahe, Sture, Vasa, Wrede, Gytta, Natt och Dag, Ribbing, Puke och många fler.
— Deras stoft är blandadt med jorden.
Den i götisk stil och af naturlig sten byggda klosterkyrkan är utvändigt 68 meter lång och 68 meter hög till spetsen af takryttaren.
Grundste- narne lades i slutet af 1300 talet och hon invigdes 1430.
Ursprungligen saknade kyrkan torn, men kort efter dess invigning genomdrefvos af de mäktige i riket, emot munkarnes vilja, takhöjning och takryt- tare.
I nyare tider nedtogs takryttaren och taket sänktes.
Vid den senaste restaurationen 1892 — 1898 återkom takryttaren, taket höjdes ånyo och bröts samt täcktes med skiffer.
De flesta af inred- ningsföremålen äro nya, väggarna hafva befriats från den missprydande kalkrappningen.
Det yttre restaurationsarbetet har varit det dyraste.
Sträfpe- larne äro till största delen ombyggda och en ny granitsockel har lagts under hela kyrkan.
Det härliga templet, ett af våra främsta histo- riska minnen, är nu i fullfärdigt skick.
Dock — ett fattas ännu!
De anslagna och hopsamlade med- len ha omöjligen kunnat räcka till värmeledning.
IDUN Vi ha förut omtalat » svenska kvinnors » vackra gåfva till kyrkan.
Vår egen drottning har skänkt grundplåten till den fond för kyrkans uppvärmning, på hvars förökande Vadstena samhälles kvinnor oförtrutet arbeta.
Men omkring 11,000 kr.
måste ytterligare insamlas för att en värmeledning skall kunna komma till stånd.
De gamla sjukliga kvin- norna, just de som väl mest torde längta till Guds hus, äro nu för köldens skull mer än halfva året utestängda därifrån.
Läsarinnor, viljen I göra något för att de snart med oblandad glädje må kunna säga, att spar / ven har funnit ett hus och svalan sitt bo, nämligen sina altaren, Herre Zebaoth, min konung och min Gud?
r \ ROTTNINGEN, hvars hälsa under senaste tiden • ' varit mindre tillfredsställande, kommer, för att söka så mycket som möjligt återvinna sina krafter, enligt sin läkares inrådan att tillbringa ett par veckor å Ulriksdal i fullständig stillhet.
Drottningen ut- flyttade dit den 2 januari 1899. hade med denne en son, godsägaren Matts Sten- hammar å Ringstad-.
Tredje gången ingick hon äk- tenskap med sin svärsons, doktor Carl Lönnbergs halfbroder, rådmannen L.
J. Lönnberg i Linkö- ping och blef änka 1889.
Såsom en egendomlighet kan nämnas, att den aflidna dog 132 år efter sin förste mans födelse, ity att doktor Mathias Stenhammar var född i Eds socken den 6 juli 1766 samt var son till prosten Adolf Stenhammar och Anna Sofia Mozelius.
Dok- tor S. afled i Risinge prästgård den 7 maj 1845. yTT CIRKUSSÄLLSKAP lär ha anländt till huf- vudstaden och slagit sig ned någonstädes borta på Östermalm.
Dess föreställningar torde dock icke vara beräknade för den bättre familjepubliken, då man icke önskat underställa sig kritik från den- sammas tidningsorgan.
Enligt hvad som förljudes, lär ock redan premieren ha blifvit eftertryckligt ut- hvisslad.
L TDUNS PRISTAGARINNA, Fröken Annie Quiding, » Hvidehus ' » författarinna, har i dagarne vunnit ännu en litterär utmärkelse.
Enligt hvad man nu försport, är nämligen fröken Q. författarinna till det af Svenska akademien vid senaste sammanträdet med hedersomnämnande belönade skaldestycket » Natt ».
p A ML A FRU SARS OCH GAMLA FRU BRÄNDES.
• Tredje dag jul afled i Kristiania den öfver hela Norge kända änkefru Sars, skalden Velbavens syster, hustru till professor Michael Sars och mo- der till professorerna J. O. Sars och G. O. Sars samt fru Eva Nansen.
Hon var vid sin död 87 år gammal.
Fru Sars salong var den mest eftersökta i Kristiania och samlingsplatsen för vetenskapsmän, författare, konstnärer och politici.
I Iduns senaste julnummer fingo våra läsarinnor en liten inblick i detta typiska Kristianiahem.
Samma dag som » gamla fru Sars » afled i Kristi- ania, slöt i Köbeilhavn » gamla fru Brändes », brö- derna Brändes ' mor, sina ögon.
Fru Brändes var kanske icke i Köbenhavn fullt så populär som fru Sars i Kristiania.
Hon höll icke » salong », men till hennes söndagsbord, kring hvilket sönerna ända till det sista samlades, var en hvar välkommen, som var deras vän.
» Allt, hvad dansk ungdom hänförts af under den sista mansåldern, » skrifver Peter Nansen, » allt hvad Danmarks andliga frihet under dessa senaste de- cennier utkämpat under växlande nederlag och seg- rar — allt fyllde hennes lugna gammaldags hvar- dagsrum, där hon satt ifrigt spörjande, klokt rå- dande, säker att förtro sig åt, trofast och troende som ingen annan. » TfN KÄRNGUMMA.
Å Ringstads egendom vid Norrköping har i dagarne aflidit änkefru Jacobina Christina Lönnberg i den höga åldern ai ' öfver 82 år.
Den aflidna hade varit gift tre gånger första gången med teol. doktorn Mathias Stenhammar i Risinge, med hvilken hon hade dottern, författar- innan fru Mathilda Lönnberg.
Andra gången gifte hon sig med en brorson till sin förste man och TjVTT NYTT SKADESPEL AF PRINSESSAN KA- RADJA, född Smith, uppfördes i veckan å Hel- singborgs teater af Håkansson-Svennberg-turnéen inför fullsatt salong.
Det är ett 4-aktsdrama och bär namnet: » Efter upp- vaknandet ».
Pjäsens ten- dens riktas mot den fria kärleken, i det förfat- tarinnan låter en kvinna, som predikar denna kär- lekslära, själf erfara de bittra följderna af att lefva efter densamma.
» En värre börda än ett äktenskap är en kronisk kärleksförbindelse, » sä- ges som ' slutreplik rö- rande detta spörsmål, Dialogenär väl skrifven, originell och djärf, och de psykologiska rönen visa en stor iakttagelse- förmåga.
Spelet var godt på alla händer.
Hufvud- rollerna utfördes af hr Svennberg och fru Hå- kansson, hvilken sist- F. Diehlns foto.
nämdas uppgift var syn- PRINSESSAN KARADJA.
nerligen fordrande och tog skådespelerskans hela kraft i anspråk.
Bifallet var mycket lifligt, och efter skådespelets slut hör- des starka rop på författarinnan, som bevistade fö- reställningen, men ej framträdde.
TEATERN har äfven denna jul återupp- K UNGL.
tagit » Värmländingarne » och det gamla välkända stycket gifves ännu med god framgång.
Brister fö- refinnas dock, allt fortfarande, så snart det gäller den talade dialogen.
— Stenhammars opera » Tirfing, » som nu gifves i något, dock ej tillräckligt, förkortad form, samlar, glädjande att nämna, ännu en varmt intresserad pu- blik.
Musikdramat vinner ock gifvet på att åter- höras.
K, M, Lundberg Stockholm \ Låga, bestämda priser!
* Goda varor!
* Största urval!
_ _ _ ^ ^ = = = Illustrerad priskurant sändes franko på begäran.
• T
Doktor Carl Fritzell.
Grefmagnigatan 1 0.
I n v ä r t e s ocli b a r n s j u k d o m a r.
Hvardagar kl. 10 — V 11, V28 — fe.
Sön- och hälgdagar kl. 10 — 11.
Allm.
tel. 58 98.
3 0, 0 0 0 Tandläkaren D:r i ^ b e r t Berg, har den modejournal, hvaraf en svensk upplaga sedan nere år utgifves under 1 4 Sturegatan 1 4.
Träffas 9 - 1 0 o. 1 — 2, — Allm.
Tel. 122 30. namnet Iduns Modetidning och som år för år undantränger alla andra mode- journaler.
— Iduns Modetidning utgifves i 2 upplagor, båda med 2 n:r i månaden, hvartdera numret innehållande inemot IDUNS D r o t t n i n g g a t a n 6 8, Stockholm.
100 charmanta illustrationer samt åt- följdt af en stor dubbelsidig mönster- Tandläk.
Elias Widfond, 25 Regeringsgatan 25.
Träffas kl. 1 0 - 2 och V25-726 o. m. bilaga.
Med den dyrare upplagan — planschupplagan — som kostar Plomb, och insättning af artificiella tänder.
endast 5 kronor pr år, följa dessutom 1 gg i mån.
Ny k u r s i k l ä d s ö m n a d J.
M a l m, Karlavägen 1 B, n. b., t. v. (G.74113) XTndervisiiing * i l i n n e s ö m n a d meddelas af bildad flicka.
Hvarje kurs (pris 15 kronor) omfattar en månad tre timmar dagl.
Elev syr endast eget arbete.
Profver finnas till påseende.
K a r i n E g n é r.
Nybro- gatan 53, 4 tr. (S.
T. " A.
54885) Hushalls-skola.
MODE- TIDNING Visserligen är det ej lätt att kontrollera, o m man verkligen får det märke i lös vikt, som man begär, men vi hafva dock rönt den erfarenheten, alt Sveri- ges specerikår i det stora hela består af verkliga hedersmän, som icke vilja utgifva annan Cacao, hvilken, isynnerhet den utländska, ofta innehåller en myckenhet af pulveriserad cacao- skal o c h stärkelse, i stället för vår, som är alldeles oförfalskad; och hvarför skulle de göra det, då de nästan alla föra Kullans Cacao Mazettil en fin-fln kolor.
modeplansch och en förträfflig handarbetstidning.
Den bil- ligare upplagan utan dessa båda bilagor kostar blott 3 kronor.
I innehåll och pris, jämförda med hvarandra, står den- na modetidning absolut börjas den 15 januari.
I ett godt hem, beläget vid foten af Om- berg, i en ovanligt naturskört trakt, med dag- liga järnvägs- och ångbåtskomm., kunna unga flickor erhålla grundlig undervisning i allt som hör till skötandet af ett väl ordnadt hushåll, i konstväfnad samt i alla finare och enklare handarbeten.
De bästa ref. kunna erhållas.
Kursen börjar 15 jan.
och slutar 1 maj.
Närmare underrättelser af F r u Eda K e h n s t r ö m, Alvastra.
(4) Husmödrar!
Vi förstå mycket väl, att en utländsk ca- caofirma drager så energiskt i fält emot Cacao » i lös vikt », då de utländska fabrikerna, på grund af skyddstullen och den billigare packningen, omöjligt kunna konkurrera med — Kul- lans Cacao i lös vikt.
ex. upplagra 2 Fin 0 o u p p h u n n e n.
r± - g - g Jp^r * * &gt;r- - &gt; !• &gt;r -- ^ - v ^.-^J - v- - v- - v.- - &gt; Vi garantera denna vår Cacao vara fullkomligt fri från ms antagas för försäljning af främmande ämnen, och lO V a s a g a t a n 1 0 att den är lika dryg och lika Symaskinlampan ' Sun '.
STOCKHOLM närande som den finaste pa- Osk.
H.
A. Heintz, I bruket utdelar vid första premiebetalning för 1899 till sina vinstberättigadc lifför- keterade Cacao.
^ (S.
T. A.06992) Göteborg.
sA.
&gt; g- g &amp; - a- &gt; •&gt; si •&gt;sy^y ' säkrade följande kostar därför K u l l a n s Allmänna Lifförsäkringsbolaget A g e n t e r fc Christianstads Hushållsskola Christianstads Enskilda Bank i Stoclcliolna, Drottninggatan 2, hörnet af Strömgatan emottager penningar på Sparkasseräkning mot lösa Cacao blott hälften emot den paketerade utländska, hvilket husmö- vinster för 1 8 9 8: meddelar undervisning ät bildade flickor i så- väl enklare som finare matlagning, bakning samt i öfriga inom ett hem förekommande sysslor.
Närmare upplysningar lämnas af Fru M a - thilda.
C h r i s t i e r s o n, Christianstad.
godtgörelse af högsta despositionsränta.
Utan uppsägning kunna å en bok sam- manlagdt 1,000 kr.
i månaden uttagas.
Aktiebolaget 170,000 ex. upplaga har den kontinentala publika- tion, af hvilken Barngarderoben sedan flere år utgör en svensk upplaga.
Barngarderoben ut- sänder hvarje månad ett ele- gant 8-sidigt nummer, inne- hållande inemot ett I OO-tal illustrationer och åtföljdt af en stor dubbelsidig mönsterbilaga.
Tidningen, hvars helårspris är 2.25 kr.
lämnar upplysnin- gar, råd och mönster ' angående allt Gustaf Adolfs Torg nsr 14, godtgör å sparkasseräkning 4Vä %• A hvarje bok kan lyftas intill kr.
1,000 i månaden utan särskild uppsägning.
Världens bästa Zitträ, lättlärdt inoin I timme.
som rör barnkläders för- färdigande samt har därjämte en intressant afdelning med lätta slöjdarbeten för barnen och utgör ' sålunda för hvarje moder en verklig skatt.
om lifförsäkringen tagits år 1893: 10 proc.
» » » » 1892: 11 » » » » » 1891: 13 » » » » » 1890; 15 » » » » » 1889: 17 » i i&gt; » » 1888: 19 » » » » » 1887: 2 0 » allt på helårspremien.
drar aldrig torde glömma.
Gif Edra barn Kullan ' s Cacao o m morgonen i stället för kaffe, och de skola snart blifva starka och glada.
Äro d e r a s p r e m i e r slutbetalda oeh h a f v a de t a g i t lifför- Vi tillverka Cacao i så stora s ä k r i n g e n u n d e r tiden f r.
o. m.
1 8 8 7 t. o. m.
1 8 9 3, b e t a l a s den partier, att vi kunna importera 30 Juni 1899 t v å proe.
å h e l a p r e m i e s u m m a n.
våra cacaobönor direkt från ca- (G.
74205) A l l m ä n n a Liftörsakringslbolag-et.
caoplantagerna o c h äro därför garanterade att alltid erhålla samma goda kvalitet.
Det finnes, liksom vid kaffe- bönor, stor skillnad i de olika Vår bä- Vårterminen börjar den 7:de januari 1899, anmälningsdag torsdagen cacaobönornas arom.
den 5 januari kl. 12 — 2.
Ordinarie mottagningsdagar från och med den 7 sta blandning, tillverkad af de jan.
onsdagar och lördagar V 2 — W &amp; e. m. finaste cacaobönor som existera, B r u n n s g a t a n 2 8, 2 tr., S t o c k h o l m.
sälja vi i burkar o m / s, U och Filialer finnas å S ö d e r o c h Östermalm.
/ 2 kilo ä 7 5, 1 4 0 och 26b öre — är således äfven denna be- Profver af Cooper Cooper &amp; Johnsons tydligt billigare än den utländ- ska.
Den äger en utomordent- äkta och u t v a l d a ligt fin arom, men är ej dry- gare än Kullans rena Cacao Ma- zetti i lös vikt.
| å a i ^nderssons IVJusikskola.
1 2 1 (Ceylon- Kinesiskt- och Blandadt Té) sändes omgående Januari — Mars mot insändande af likvid (ej frimärken) för en sort (Vi6 kg.)
63, 50, 45 eller 40 öre, för 2 sorter (/ i kg.)
kr.
1:25,1: —, 90 eller 75 öre, för S sorter C / io kg.)
kr.
1:88, 1:63, 1:50 eller 1:25, samt för 4 sorter (/ ie kg.)
kr.
2:25, 1:90, 1:75 eller 1:65.
Rabatt och fraktfritt för återförsäljare och större konsumenter.
2 6 4 Eleganta visitkort Cooper C o o p e r &amp; Johnsons T é - D e p o t för S v e r i g e, adr .. S ö d e r t e l g e.
å Iduns Kungl.
Hofboktryckeri 12 Stora Vattugatan 12.
Otto H l l l m a n, Göteborg.
prenumerera på vårt lands bästa ur \ gdomstidning Kamraten 1899!
M A N U F A K T U R - A K T.
- B O L A G S Smedman försäljas i.parti från kommissionslagret Skyddsstämpel.
i M o d e r n a Billigast h o s STOCKHOLM hos ADOLF BODELL.
D a m p ä l s k r a g a r = D.
Filial H a m n g a t a n 1 3.
Forssells S ö n e r db C:o, 26 Drottninggatan 26.
Nytt, originelt, A N D E L instruktivt.
den äldres S - S K O L M i n n e s m e d a l j med anledning af H.
M:t Konungens 70-åriga födel^ sedag den 21 Jan.
1899, graverad af herr professor A. Lindberg och upp- tagande förutom Konungens bild upp- gifter på de viktigaste regeringshand- lingar samt 24 data ur H.
M:ts lefnad.
Pris: silfver 15 kr., brons 4 kr., britanniamelall 1 kr.
50 öre.
Säljes hos alla välsorterade bok- och pappershandlare, cigarraffärer och tidningskontor samt hos A S t o c h h o l m.
S t o r t o r g e t 10.
Allm.
tel. 21 77.
THy t e r m i n ' börjar den 1 5 j a n u a r i.
Vid läroverket, det äldsta och största i Sve- rige, lämnas grundlig och praktisk undervisning i alla å kontor förekommande ämnen och främmande språk.
Anmälningstid hvardagar kl. 10 — 12 och 4 — 6.
S ö n d a g s l e K t i o n e r 1 0 — 1 2.
K e v i s i o n s - och rjokföringsuppdrair mottagas och utföras till moderat pris.
D u g l i g a M t r ä d e n erhållas från skolan.
Ofcs.I A bref anhålles om fullständig adress.
/ Ä l FNADER Oblekta, Blekta och Färgade Erhållit Guldmedaljer i: London, Paris, Bruxelles, Bor- deaux, Madrid, Budapest, Stock- holm och nu äfven i Jerusalem.
Köp alltid radiatorsmör!
H GEFLE l 1 Nya Hushållsskolan, Västra Trädgårdsgatan 19 * S t o c k h o l m, hvilken började sin verksamhet år 1881, afser att meddela b i l d a d e flickor undervisning och öfning i enklare och finare matlagning, bakning, syltning oeb inläggning af grönsaker, finstrykning samt öfriga inom ett hushåll före- kommande göromål, för att sålunda sätta dem i stånd att på ett praktiskt sätt f ö r e s t å egna eller andras hem.
Skolan har varit besökt af 1,100 elever.
Hvarje kurs omfattar 4 / » månader.
Elever mottagas äfver på kortare tid.
ISy kurs börjar den 9 nästkommande januari.
Prospekt och vidare upplysningar meddelas af 1 Fröken HEDDA CRONIUS, Föreståndarinna.
Tenn- &amp; Metallföräfllings A.-B., I Agnegatati lO, Stockholm.
Återförsäljare erhålla rabatt enligt öfverenskommelse.
(S.
T.
A.
54760).
Toilettpapper.
Begär å brefkort ett paket ä 2 kronor, sä sändes eder mot efterkraf, fraktfritt till eder närmaste station, 10 bundtar finaste toilett- papper, c:a 500 blad pr bundt.
JBäckhatnmars Aj / a Aktiebolag, • VärmL, Björneborg.
