# ID: svediakorp-per1235
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,946
# sentences: 755
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 19 ONSDAGEN (594).
PRENUMERATIONSFRIS IDUN PR ÅR: UTGIFNINGSDAGAR: KR.
5: - IDUNS MODETIDN.
MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
.
.
.
IDDNS MODETID.
UTAN PL.
KONUNGEN &gt; t I 5: - 3: • REDAKTÖR OCH 8 MARS 1899.
UTGIFVARE: FRITHIOF HELLBERG HVARJE ONSDAG DEN OCH L Ö R D A G.
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 12:TE BYRÅ OCH ÖPPEN 2 — 3.
KOMMISSIONARER EXPEDITION: KLARA S.
KYRKOGATA 1 6, l T R KL. 1 0 — 5.
ÅRG.
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL- DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
STOCKHOLM, LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE.
BIARRITZ.
VI B J U D A i dag på sidan 4 en serie bilder från vår konungs nuvarande uppehållsort, den ryktbara franska badorten Biarritz.
De äro för vår räkning direkt anskaffade från platsen och torde gifvä ett ganska godt begrepp om dess mera typiska byggnader och naturdrag.
På första sidan återgifva vi Grand Hotel, där konung Oscar — eller grefven af Haga, som h. m:t under sin resa låter kalla sig — har sin bostad.
Den lilla stad, konungen valt som rekrea- tions- och hviloort, är som bekant, belägen innerst i Biscayabukten, nära gränsen till Spa- nien i departementet Basses-Pyrénées och åtta kilometer sydväst frånBayonne.
Med sina knappt tolf tusen invånare och sin föga skyddade och i våra dagar mycket igengrun- dade hamn skulle Biarritz näppeligen intaga någon, vare sig mer bemärkt eller betydelsefull ställning bland Frankrikes väst- kuststäder, om det icke, tack vare sitt härliga läge, milda klimat och ypper- liga förutsättnin- gar som hafsbad förvärfvat rykte som en af det mel- lersta Europas för- nämsta kurorter.
Det var fordom be- römdt för sina duk- tiga sjömän och hvalfångare, men sedan hvalarna blif- vit allt sällsyntare, har befolkningen haft sin hufvud- näring af de inkom- ster, som följt med ortens stigande an- seende som hafs- bad.
— Såsom så- dant står Biarritz uppkomst i främsta rummet i samband med kejsarinnan REDAKTIONSSEKR.
: JOHAN N O R D L I N G, A L L M.
T E L.
6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6.
Eugenies besök där.
Napoleon III lät nämligen i Biarritz uppföra ett präktigt palats åt sin gemål, hvilken under ftere säsonger vistades vid badorten och omkring sig samlade talrika medlemmar ur Frankrikes och öfriga europei- ska länders högsta kretsar.
Palatset återfinnes bland våra bilder.
I närvarande tid besökes Biarritz årligen af omkring tio tusen personer, bland hvilka Frankrikes, Spaniens och Eng- lands högsta societet är rikt representerad.
Den egentliga säsongen varar från juli till september, men äfven under vintern är den lilla staden en till följd af det milda hafskli- matet angenäm vistelseort.
Biarritz ' omgifningar äro särdeles natur- sköna.
Från den norr o m staden belägna udden Atalaye har man den härligaste utsikt öfver hafvet och Pyrenéernas sluttningar.
Hafs- IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
kusten är brant och består af klippor i egen- domliga formationer, med talrika pittoreska grottor.
En af de berömdaste bland dessa klippor, Rocher de la Yierge, synes bland våra vyer.
Dessa återgifva för öfrigt det ståtliga Casinot, kallbadhuset vid gamla hamnen och varmbadhuset med badhotellet.
Namnet Biarritz är baskiska och betyder les deux chénes (de två ekarna) eller, enligt en annan tolkning, les deux rockers (de två klip- porna).
I våra dagars politiska historia har Biarritz fått ett namn såsom plats för Napo- leon III:s och Bismarcks sammankomster åren 1862 och 1865.
Som ämnadt var, anträdde vårt konunga- par afresan gemensamt den 1 dennes med extratåg kl. 5,40 e.- m., h. m. drottningen för att begifva sig till Honnef.
Vid Cen- tralstationen märk- tes kronprinsen, prinsarne Carl och Eugen, prinsessan Ingeborgsamtprins Bernadotte med ge- mål äfvensom en mycket stor sam- ling damer och her- rar ur den högsta sociteten.
Konun- gen och drottnin- gen gingo kring bland de närvaran- de och togo hjärt- ligt afsked.
V i d tå- gets affärd höjde öfverståthållaren ett fyrfaldigt lefve för deras majestä- ter, och samtidigt dånade från batte- riet på Skeppshol- men den sedvan- liga kungliga sa- luten.
Enligt hvad som meddelats Idun, gör konungen på vägen till Biarritz kortare uppehåll blott i Köln och Bordeaux.
Paris passeras endast på genomfärd.
GRAND HOTEL.
KONUNG OSCARS BOSTAD I BIARRITZ.
— 2 — I D U N 1899.
VÄNTANSTIDER.
SKYMNINGSBRASAN.
E AF som en drömmens hamn hon vinkar, lockar ljufligt tröttad tanke.
Hur det varma skimret breder öfver allt sin trollska dager, hur det färgar allt ikring oss en sällsamt fager guldglans!
Långt från verklighetens kuster föras vi på längtans vingar.
I de gyllenröda glöden läsa vi vårt hjärtas saga.
Längst därinne skönt sig reser för vår syn elt slott — dess spiror glindra ljusa.
— Det är slottet, vår varma kärlek bygger — spirorna, de stolta tvänne, heta tro och hopp.
— Vårt öga blickar bäfvande en fråga: Skall du slott, som så vi timrat, Hon lade sin hand öfver hans, som ännu ej släppt sitt fasta grepp, och som talade mer än alla ord.
Hon såg hans vackra, raka nacke, hårfästet, som gick ned i en snibb i pannan, och som gjorde hela hans utseende så goss- aktigt och vekt.
Men munnens linier voro nästan hårda, de talade om en stark vilja, om stark behärskning och dock en stark lust att lefva.
Hon sade ingenting, hon hade alltid så svårt att få fram allt hvad hon tänkte, alla ömma ord, som flödade öfver i hennes hjärta, kommo icke fram till hans öron, hon teg med gråten i halsen.
Det hade länge varit som nu, han var ofta nervös, den minsta motgång tog starkare nu än förr.
Ja, tre år i detta dagliga enahanda, det var mycket.
falla uti grus och spillror, eller skall du glädja sinnet i ovansklig, evig skönhet?
Skall vår glada tro väl svikas, hoppet gäckas — eller skola vårens alla vackra drömmar bli till rika verkligheter?
Gud allena vet det — — — — — — — — — — — — Skimret bleknar efter hand allt mera.
Sagoslottet skönjs ej längre.
Men den lycka, som det siat, kanske, kanske skall den blifva » Rikard.
.
.
» Men den skyggt började meningen fick ej slutas.
Evas lilla bror kom instormande, han hade blifvit utkörd från köket af den barska Malin, och nu hade hans trotsiga lilla sinne beslutat att hämnas på de två förlofvade, som alltid sutto där inne och alltid ville vara i fred.
T y Malin, som var orsaken till förbittringen, henne vågade han sig icke &gt; på.
dock en dag till härlig sanning!
Hopp och minne, lek och allvar, ungdomskärlek, barnaglädje — — i den svaga glansen se vi svunna tider, flydda dagar.
Likson » nu vi då ock sutto vid den glada skymningsbrasan, ifriga och sagolystna.
Byggde slott — och när de ramlat, reste vi dem gladt ånyo.
Ack, att så ännu vi kunde timra drömmens ljusa fästen utan att förtröttas — Kvällen lider — allt är tyst ikring oss, oron tiger — glöden falna — hjärtats tanke ensam dröjer: Hvad än ödet här beskär oss, må vår lefnad bli välsignad, må oss gifvas kraft att värma, kraft att glädja, kraft att hägna, kraft att ge oss helt åt andra U » ^ \ T FICK H A N P L A T S E N i stället, och JL il nu vete gudarne, hur länge jag får vänta, tills nästa utsikt öppnar sig.
Eva, för- står du, hvad det betyder — kan du vänta så länge?
Ja, du kan vänta, men jagl A h, du vet inte, du vet inte.
.
.
Eva, Eva! » Han tog henne hårdt o m handleden, men såg ej på henne, bara stirrade framför sig med läpparne fast sammanpressade och ett så förtvifladt ut- tryck i blicken, att det skar henne i hjärtat att se det.
» Tre år ha vi nu gått förlofvade, » fortsatte han, mera för sig själf, » tre år, det är j u ingenting, heter det, man är ung och kan ar- beta.
.
.
Eva, min lilla söta, fina Eva, tror du, att det är ingenting för mig att gå här hvar dag och vänta och vänta och knappast få tala med dig i lugn och ro på hela kvällen, är det ingenting att gå ifrån dig sedan och gå hem till ett otrefligt hyr-rum — du är j u min, och jag skall be om lof att bara få träffa dig.
Och vänta i år ännu, låta dig gå och vara bunden.
.
.
» skåda vi vår unga lycka, som YSABEL.
fter dagens långa möda gläder vackert sorgset sinne, med SKISS F Ö R IDUN — då ha vi ej left förgäfves.
— Tyst en tår på kinden droppar, sakta dör det sista skimret.
ADI.
» Nej, nu skall Gösta vara en snäll gosse och gå in i barnkammaren och leka.
Vi ville så gärna tala om en sak, och du Gösta lilla.
.
.
» » Jag vill inte gå ut! » » Men Gösta.
.
.
» » Jag vill inte.
Du behöfver inte alltid sitta här och tissla och tassla. » Med en trött min tog Rikard en bok och började läsa.
Men då tog Evas tålamod slut, hon ledde Gösta ut tämligen bestämdt genom salen in i barnkammaren.
» Eva lilla, hvad står p å?
» Det var moderns röst.
H o n hade tefrämmande, och Eva an- lade en glad, artig min för att gå in.
» Det var bara Gösta; jag ville, att han skulle vara i barnkammaren och leka, Rikard och j a g.
.
.
» » Kära barn, ni ha väl inte så farliga saker att tala om, att inte lilla Gösta får vara inne.
Ungdomen är så själfvisk, » tillade hon med ett mildt leende till sin väninna.
Eva gick in igen.
Rikard stod vid fönstret och vände sig ej om, när hon kom.
På bor- det låg ett papper med allehanda siffror och beräkningar, hon kände så väl till det och hon visste, hur hopplös hans blick var, fastän hon ej kunde se den nu.
Nej, detta går.
icke längre, tänkte hon.
A r jag ingenting, kan j a g ingenting göra, bara tiga och se på.
Ah, vet du inte, att jag håller af.
dig, käraste min stackars gosse!
Men du skall bli glad.
.
.
» Rikard, » sade hon högt.
» Vill du följa mig ut, jag har ett par ärenden att g å?
K o m, det är mycket bättre att vi röra på oss än sitta här. » » Men att gå på gatorna i töväder.
.
.
Ja, jag vill, när du vill, naturligtvis.
Men jag är inte upplagd för någonting nu, ser du, du får förlåta mig, o m jag inte är artig kavaljer nog. » Eva bara satte på sig hatt och kappa, och med ett hastigt adjö in till modern sprang hon ut, innan hon hunnit att bli ropad till- baka för att höra några invändningar.
Regeringsgatan var mörk och tråkig, vått var det och droppade i ett från taken.
När Eva varit inne i Avéns delikatesshandel och Rikard under tiden gått och köpt sig ett par tidningar, så såg det ej mycket lofvande ut för trefnaden, nu fanns det intet ställe att gå till mer än möjligen en ölstuga eller ett kondi- tori, där de kunde få sitta och prata.
» Vi få väl gå in till Feith kanske, » före- slog Rikard tämligen lamt.
» Nej — ser du, jag ville be dig o m en sak, » började Eva förlägen.
» D u vet, att om jag går med dig upp på ditt rum, så blir det strax berättadt för mamma, och hon tycker inte, att det passar sig, men — •- men jag ville nu i alla fall be dig att vi finge gå dit upp. » Hade hon varit rädd, att han skulle säga nej, eller att han ej skulle förstå, hvad som för henne låg i ett sådant förslag, så fick hon dock nu ersättning för sin oro.
» Eva, vill du det verkligen, det, som jag bedt dig om så ' många gånger, » han kramade hennes arm, så att det gjorde ondt, och såg ned i hennes ansikte m e d en ifver, som ej tog hänsyn till de förbigåendes öfverseende småleende.
» Var det därför, du ville, att vi skulle gå uti Eva, du vet inte, hvad du gör med detta, du gör mig alldeles tokig.
.
.
Nu skall j a g trifvas i det rummet, må du tro, se- dan du varit där, käraste lilla tösen min. » Så veko de ned Smålandsgatan, ett helt annat par än det, som gått och varit bedröf- vadt förut.
Eva var i sitt stilla sinne för- undrad öfver, att han kunde bli så glad öfver hennes förslag.
Men alltid sade hon j u nej, när han bad henne om det, och hade tusen hänsyn, som skulle tagas till alla, utom till honom.
Och hon kände, hur hennes misstäm- ning vek undan, hon var lätt o m hjärtat, som man blir, när man beslutat sig för något och ser, att man verkligen utför det.
Rummet var rätt varmt, men fult och kalt.
Den fruktade värdinnan hade lyckligtvis ej visat sig i tamburen, utan Eva slapp osedd in i rummet, som ej hade egen ingång.
Brinnande af ifver slet Rikard af henne kappan, drog i hatten, innan hon fått ur hatt- nålarna, och måste slutligen skrattande låta henne taga af sig handskarna själf.
» Käraste lilla barnet 1 Att jag har dig här, alldeles för mig själf.
Ser du, att det ej var något farligt! » » Nej, Rikard, nu skall du vara lugn ett ögonblick och höra på mig.
Jag skall vara hemma snart igen, det vet du, annars får j a g bara ledsamheter, och jag vill inga moln ha i kväll, ser du.
Därför skall du låta mig gå genast jag själf vill det, och så skall du sätta dig i gungstolen och röka, medan j a g gör i ordning här.
Fy, en sådan slarfvig herre, fullt med cigarraska på bordet! » Eva slet sig lös ur Rikards tag m e d en hemlig glädje, så stark som hon icke på länge känt, öfver att se honom liflig och kär som förr i världen.
Så sköt hon bordet framför soffan, lade på en serviet, som hon tog fram ur sin kappficka, samt vecklade upp paketet
— 3 — från Avéns, hvilket befanns innehålla en liten butelj vin, några cakes och en nästan mikro- skopisk bit rochefortost.
» Ja, ser d u, » sade hon och rodnade af för- lägenhet, ty hans blickar uttryckte en sådan glad häpnad, att hon blef generad öfver sin egen företagsamhet, » du kanske tycker, att jag är lustig, men ser du, jag ville.
.
.
jag tänkte.
.
.
du var så ledsen förut i kväll och har varit det så ofta på senare tiden, a t t.
.
.
Vinet förstår jag mig inte på, Avéns är j u ingen vinhandel, men de hade detta i alla fall.
Och osten är j u rysligt liten, men jag hade ej mera pengar och ville inte gå in och få några af mamma.
.
.
Men Rikard! » Han hade sprungit upp ur gungstolen, som stod och gungade häftigt fram och tillbaka, och tog henne i famn och lyfte upp henne, bar henne en bit öfver golfvet af blott öfversval- lande ömhet.
Så satte han ned henne i soffan, lade sig på knä framför henne och talade osammanhängande, med blicken upp mot henne: » Min lilla flicka, sötaste barnl Jag har va- rit så led och tvär på sista tiden, jag hade dig j u aldrig för mig själf, jag visste ej, hur vi skulle stå ut att vänta.
Jag tyckte ibland, att du var ett barn, som trodde, att jag kunde vara nöjd med de smulor jag fick.
Vet du, hvad du gör, är du inte rädd för mig — — men jag är så kär i dig, du var så söt, som ville göra något, för att vi två skulle få vara med hvarandra — är det inte hufvudsaken för oss, att vi få lefva, att vi få göra denna långa väntan så lätt för oss som möjligt — - — du är kvinna nu, lilla barn, betyder inte lifvet mer än pappa och mamma och fruktan för hvad de skola tänka — — Men du grå- ter väl inte! » Ett par tårar trillade ned för Evas kinder och med en känsla af att hon var dum, som grät nu, mumlade hon några ord om att hon varit så tyst och feg alltid Men Rikard kysste bort tårarne, och ett ögonblick därefter sutto två glada människor vid bordet och drucko vin ur ett par stora klumpiga vatten- glas och skrattade och strödde cakes-smulor öfver hela bordet.
Eva strålade och pratade i ett, hon var rolig och öfverdådig och hade tusen infall.
Rikards mörka ögon talade mer än alla ord, i djupet af dem låg det dock ett allvar, som hon kände och förstod.
Och när tiden var inne, då hon snart måste gå, och hon lagt ned vinbuteljen med det lilla, som var kvar, i Rikards låda, satte hon sig bekvämt tillrätta bredvid honom för att få njuta af ett förtroligt samtal med honom, som hon icke på länge sett så glad och kär som nu.
» Ser du, » började hon smeksamt, fastän nå- got sökande efter ord, » jag har tänkt, att vi emellanåt skulle göra o m det här och gå hit upp ibland, när vi behöfva få litet uppmunt- ran och litet roligt att förkorta vår långa väntetid med, förstår du.
Mamma säger ibland, att jag aldrig borde ha förlofvat mig eller att det är skada, att min ungdom går bort på det här sättet — allt sådant du vet, som föräl- drar säga, men som de alls inte gjorde, när de voro unga själfva.
Jag har j u ingenting i världen, som jag bryr mig om, mer än dig, ingenting intresserar mig, där du ej är med — vi kunna j u aldrig skiljas från hvarandra, vi två, eller hur?
Och då kunna vi göra det förtjusande för oss, i stället för att vår för- lofning skall vara bara det där konventionella, tråkiga, som är så vanligt.
Jag har tänkt mera på skvaller och sådant än på dig och på att vilja göra det så lätt för dig som möjligt, i stället för att du skall gå och ledas och pinas, som du säger att du gör, af att se, hur tre år till skola gå på samma sätt, kanske Jag vet inte, om du förstår riktigt, hvad jag menar — — » » D u menar — att du är min och att du är glad i mig, du sötaste lilla fästmö som finns.
Det kunde icke ha gått längre som det gick, hu, alla förlofvade, som gå och släpa år efter år och bara bli ledsna på hvarandra.
Nu skola vi ha en liten värld för oss själfva, du och j a g och känna hvarandra mer än någon vet — — » Eva gaf sig blott hän åt lyckan att se ho- nom varm och stormande som förr.
Hon tänk- te på alla de varningar, som hon många gån- ger hört moderns väninnor ge hennes mor, mot att låta de två » ungdomarne » vara för mycket allena, men hon ryste vid minnet af dem, som då man ser något kallt, oförstående och fult.
Ingenting skulle följa af detta annat än solsken för honom igen, han, som aldrig skulle vilja göra henne något ondt, icke med en tanke eller ett ord.
Hon log, när hon en timme därefter lade sig i sin svala bädd.
Hon log, när hon vaknade nästa morgon.
» Ä n n u kan det komma många trista stunder, » tänkte hon, » men nu skall jag lära mig botemedlet emot dem, jag är människa n u, » tillade hon med ännu ett leende öfver, hur ovant och kanske litet väl affekteradt det ordet skulle låta för en främling.
; Och när Rikard kom nästa dag, lyste blic- ken med n y glans, han sade hastigt, innan de skulle sätta sig till bords: » O m söndag måste du komma, min lilla Eva.
Tänk, att ingen vet — — — » Eva tystade honom med en höjning på ögonbrynen — och vid bordet var det ingen, som förstod, att de två, som sedermera skulle lefva ett lif tillsammans, nu började vilja vara något för hvarandra, något djupare och förmer, än hvad den konventionella förlofningsumgän- gelsen plägar vilja tillstädja under långa vän- tanstider.
ACK, D MINA NERVER!
ET FINNES ett bedröfligt stort antal kvin- nor och flickor, hvilka framsläpa sina dagar utan nytta för sig och sina anhöriga, själfva utan all lefnadsglädje och förbittrande lifvet för sin omgifning, just emedan de hafva försummat att från första början bekämpa sina nerver, hvilka nu blifvit deras tyranner.
Därför, kära läsarinna, låt icke ditt sinne nedtryckas, när du någon gång plågas af hufvudvärk eller något liknande ondt; tänk icke, att du genast måste gå och lägga dig eller anbefalla de dina den största tystnad och stillhet; ty lika nöd- vändig som en omsorgsfull vård är o m den, som verkligen är allvarsamt och svårt sjuk, lika fördärfligt verka alla den ömma vårdens medel, använda vid den lätta opasslighet, som brukar hemsöka oss litet då och då, men hvil- ken vi mycket väl skulle kunna öfvervinna, om vi endast modigt kämpade emot den.
Söka vi komma ifrån tankarna på en sådan liten opasslighet genom att ägna oss åt husliga göromåL uppfriska vi oss genom en stärkande promenad i det fria, besöka vi en fattig sjuk- ling, hvilkens smärtor mången gång kanske kvalfullt skärpas genom de bittraste umbäran- den, då måste vi blygas för att hafva låtit våra i jämförelse härmed så oändligt små lidanden nedtynga oss så fullständigt.
Hvilket stånd du än må tillhöra, o m du är förnäm eller ringa, moder eller dotter, så be- höfva din man, dina barn, dina föräldrar och systrar din omsorg och kärlek; alla hafva, de rätt till dina tjänster på ett eller annat sätt.
Kan du då af hela din friska kraft ägna dig åt dem, när du vid det allra ringaste obehag klagar: » Ack, mina nerver! », drager dig till- I D U N 1899. baka och hängifver dig åt sysslolösheten eller ock utför dina plikter med en håglös, sur- mulen m i n?
Framför allt är det en fast och ihärdig vilja, hvilken skall hjälpa oss att icke blifva ett offer för de sorgliga förhållanden, som ofvan i korthet antydts, en fast vilja samt därjämte medvetandet o m Guds välsignelse för en god och nyttig gärning.
Föregån edra döttrar genom eget exempel, I mödrar, och lären dem därigenom själfbehärskning, själf- uppoffring och oegennyttans svåra konst.
I — A.
EN SJUKSKÖTERSKAS MINNEN.
U P P T E C K N A D E F Ö R IDUN A F GER- DA WIGSTRÖM.
V. HUSFRU — » K L O K A F R Ö K E N ».
D ET V A R ingen lätt sak för en ung flicka att bli husfru på det stora herresätet med dess mängd af tjänare samt så helt andra förhållanden än dem, jag förut lefvat under.
Det fordrades också strängt arbete under den första tiden för att riktigt kunna sätta sig in i det stora hemmets skötsel, dock hade jag däri g o d vägledning af den gamla fröken C, som i många år vistats i familjen och var med den befryndad.
Öfverhofstallmästaren T. förde ett lysande lif — kungliga och furstliga personer voro ofta gäster på den gamla borgen, och storartad var den gästfrihet, som där utöfvades.
Öfverhofstallmästaren var en ovanligt be- gåfvad, originell man, m e d hjärta af guld samt framstående på många områden i det medborgerliga lifvet.
Alltid ömmade han för de nödlidande, och stora voro de summor, som utdelades i form af medicin, mat och kläder.
Ett väl ordnadt husapotek inrättades, för- bandsartiklar samt mitt eget lilla instrument- bestick fullbordade utrustningen, så att den första samarithjälpen alltid kunde lämnas.
Vi på godset, såväl som församlingarna om- kring oss, hade långt till läkaren, och då det snart spordes, att den nya husfrun på W — torp var van att sköta sår, skära mindre bulnader, anlägga de första förbanden vid olycksfall m. m., k o m folk till mig i stor mängd från när och fjärran.
Då jag j u en tid varit professor Holmers biträde vid hans privata klinik, hade jag fått lägga hand vid mycket mera, än hvad annars tillkommer en sjukskö- terska — detta k o m mig nu till stor nytta.
Vår husläkare var den berömde massage- läkaren, lifmedikus J. Hafström.
Att arbeta under hans ledning var ett stort nöje.
Alltid vänlig, human och vid godt lynne, skydde han ingen möda samt satte därtill stort värde på den hjälp, jag kunde gifva honom.
Nästan hvarje dag skref jag en rapport in till lifmedikus H., fick omedelbart mina order samt nödiga medikamenter, och då jag på- kallade hans personliga hjälp, skyndade han alltid ut så fort sig göra lät.
För mig var det ännu en orsak till att göra mitt bästa, för att kunna spara lifmedikus H — s strängt anlitade tid och krafter.
Jag hade nämligen i min tidigaste ungdom varit mycket illa sjuk, och det var hans skicklighet och osparda möda, som räddade mig från att bli en krympling för hela lifvet.
En sådan hjälp glömmes aldrig, och många äro de människor, som på samma sätt stå i tacksamhetsskuld till den afhållne läkaren.
Befolkningen kring W — t o r p samt omgif- vande nejd var kanske ännu mera då, än nu är fallet, böjd att hellre söka s. k.
» kloka » än läkarehjälp och sjukhusvård.
I D U N 1899.
— Naturligtvis blef j a g ansedd för en dylik » klok », och när de råd, som af mig kunde gifvas, ej kostade någonting och de fattigaste därtill flngo en del medicin jämte annan hjälp, så växte min » praktik » — men förvånade blefvo patienterna, då jag sände dem till läka- ren.
» Kloka fröken » var ej så lätt att bli klok på, och då jag ibland tog bångstyriga barnungar med mig in i ett bredvid liggande rum, så att jag i lugn kunde få se om dem — • försäkrades det ute i bygden, att j a g » signade » och » mätte mot skärfvan ».
Min mor, som en gång vandrade i den trak- ten för att samla folksägner, fick af en gumma det rådet att för en dålig fot söka bot hos den » kloka » på W — torp.
Gumman hade ej reda på vår släktskap och min mor blef för- vånad öfver sin dotters nya titel.
HR E. HILLBERG SOM S A N K T E - P E R.
4 _ Som ersättning för mitt arbete, hvad sjuk- vården beträffade, fordrade jag af de hjälp- sökande sträng lydnad för läkarens föreskrifter samt att de ej finge spara på vatten och frisk luft.
De lydde mig nästan alltid, och så framt det var mig möjligt, for jag omkring och såg till så många af mina sjuka, som ej voro allt för långt borta; de visste aldrig när jag kom, och hade de en gång fått undervisning i rengöring, så visste de, att villkoret för ytter- ligare hjälp var att ej åter låta smutsen hopa sig.
På mina färder förde jag med mig min attiralj, bestående för det mesta af en gumma, skurborste, trasor, såpa, hafresoppa och något linne samt dessutom ett litet resapotek.
Dessa saker i förening kunde uträtta en hel del samt omskapa den uslaste koja.
I många fall fick min gumma och j a g först se till att få litet rent i rummet, innan något riktigt kunde göras vid de sjuka.
Då jag sedan kom hem från mina utfärder, var alltid öfverhofstallmästaren T.
så intresserad för hvad jag berättade om mina sjukbesök, och var där n ö d å färde, var det en gifven sak, att han själf under dagens lopp red dit samt lämnade hjälp i mer än ett hänseende.
Ibland blef jag j u hämtad om nätterna i svårt väder och väglag, och bar det så i väg upp åt Söderåsen, då var det ibland omöjligt att komma fram med något åkdon, utan fick man gå långa sträckor genomvåt och frusen.
Stundom voro de höga, branta backarna en blank isgata — då var det att stiga af och mest krypa utför, och ett under var det mången gång, att både körsven, häst och jag kommo hem oskadade.
Men vid hemkomsten glömdes snart de utståndna mödorna.
Vänliga händer hjälpte mig ur de kalla och ibland våta klä- derna, en liten fin vacker gumma med snö- hvitt hår satt väntande på » våghalsen », som hon brukade kalla mig.
Framför henne stod en tebricka m e d sitt lilla puttrande silfverkök — varma strumpor, en uppvärmd bädd — detta hade alltid fröken C. i ordning åt den hemkommande.
» Jag är så ängslig för dessa färder o m nät- terna, » brukade hon säga, » och ändå vill jag ej du skulle stanna hemma — det vore orätt att ej hjälpa, då det kanske finnes möjlighet, åtminstone att lindra och trösta — men bra lugnt, då du åter är tillbaka — till nästa gång. » Den ståtlige, gamle ädlingen och hans fina, goda franka ha båda slutat vandringen på jor- den, och de hvile i frid!
TjiTT MENINGSUTBYTE torde kanske vara att vänta med anledning af Ysabels skiss » Väntanstider » i detta nummer.
Utan att vilja ställa oss helt soli- dariska med förf:s där uttalade uppfattning, anse vi dock ämnet så behjärtansvärdt, att det bör knnna förtjäna en utredning från skilda synpunkter.
Iduns spalter stå gärna öppna.
HR G.
R A X F T SOM S T O R - K L A S.
— 5 — VÅRA IDUN 1899.
ILLUSTRATIONER.
» O T O R - K L A S OCH LILL-KLAS », G. af Geijerstams ™ nya sagospel, går nu, som vi redan i förra num- ret omnämnde, för hvarje kväll inför fullsatt salong och under lifligaste bifall öfver Svenska teaterns tiljor.
Vår tecknare återgifver i dagens nummer den karaktäristiska scen ur 3:e tablån, när den kär- lekskranke klockaren (hr V. Lundberg), som gömt sig i bondhustruns (fröken Borgström) kista, af &lt;1en klipske Lill-Klas (hr A. de Wahl) för den förbluffa- de bonden (hr Riego) förevisas som själfva » hin håle&gt;.
I ett par mindre pennteckningar framställas tvänne andra af styckets hufvudfigurer: Sankte-Per (hr E. Hillberg) med sitt metspö i handen och den grötmyndige Stor-Klas (hr 67.
Ranft).
• m v Å PRESIDENTSKOR.
Madame Marie Loubet, - - den nye franske presidentens maka, är född år 1849 i Montélimar, där hennes fader var järnhand- lare.
År 1867 ingick hon äktenskap med Emil Loubet, hvilken då verkade som advokat i den lilla franska landsortsstaden.
Madame Loubet säges vara en enkel och anspråkslös kvinna med utpräglad smak för ett stilla familjelif, hvilken dock med ofel- 1 » STOR-KLAS OCH L I L L - K L A S » PÅ SVENSKA TEATERN.
BARNDOMSVÄNNER.
J A G.
V E T EN GLÄDJE, som varar — det är den, som vuxit upp med oss.
Jag vet ett band, som icke brister — det är bandet mellan barndoms- vänner.
Det är något så skärt och fint, detta, vackert som våren, oförvissneligt som det solljusa hoppet.
I lek och löje begynte det.
I lek och löje gick det fort.
Skratt, skämt, sång och dans bröto sig mot en fond af allvar, mot en bakgrund af guld.
All barndomens poesi var där, allt barndomens joller, nonsens, ljufva tokeri.
Allt väfde sig tillsam- mans och vardt ett helt af sällsam skön- het.
När man nu i min- net dröjer därvid, är det som en saga.
MADAME LOUBET.
bar takt och värdighet förstår uppbära de represen- tationsplikter, hennes makes höga ställning nu på- lagt henne.
Tvänne söner och en dotter äro fruk- ten af hennes äktenskap.
Vi meddela äfven bilden af madame Felix Faure, den bortgångne presidentens änka.
Nié- ce till mairen i Am- boise,den stad där Faure i unga år utöf vade det hedervärda garfvaryr- ket, blef hon sedermera hans maka efter flytt- ningen till Havre.
En utmärkt värdinna i Elysépalatset, har hon nu ock vetat att lämna det med en upphöjd värdighet, som gjort hennes sorg vördad af alla.
MADAME FAURE.
T ^ E FRANSKA TRONPRETENDENTERNA börja •Sr åter röra på sig och deras personligheter ha genom de senaste händelserna i Frankrike på nytt skjutits i förgrunden.
Vi återgifva därför i dag deras senaste porträtt.
Där är först bonapartister- nas kandidat, prins Victor Napoleon, född 18 juli 1862, som bekant numera bosatt i Bryssel, hvarifrån han står i ständig förbindelse med sina trogna i Paris, bidande sin dag.
Så ha vi rojalisternas man, ättlingen af huset Bourbon, hertig Ludvig Filip af Orleans, född 6 febr.
1869.
Sedan 1896 är han gift med Maria Dorotea, ärkehertiginna af Österrike och.
bosatt i England.
En syster till honom är drottningen af Portugal.
3:E TABLÅN \ » HIN HALE KISTAN. » snö har väl fallit mellan hvad som var och hvad som är, men den smälter bort för det solljus, som strålar ut från denna vår första glädjes dag.
Så sända vi till alla de forna glada barnen en hälsning — den går från hjärta till bjärta.
V i sända detta väna » minns du, minns du? » Vi sända ett tack för all barndomens leende skönhet.
Och sakta, helt sakta går öfver darrande läppar en sol- varm välsignelse En glädje, som varar, ja, det är den, som vuxit upp med oss.
Ett band, som ej brister, ja, det är bandet mellan barndoms- vänner.
ADI.
Man kom tillhopa till dockkalas och knäck- kokning, till krocket och änklek, till tablåer och högläsning.
Man möttes vid båtfärder och badturer, vid skrid- skoåkning och snö- bollsfröjd.
Vår och sommar, höst och vin- ter — • ständigt nya nö- jen, ständigt ny glädje.
Långdansen om julen genom kök och salong i susande fart — skogsvandringarna i maj, i de hvita sip- pornas tid.
— Klätt- randet i bigaråträden, när bären hängde så lockande röda — blå- bärsplockningen i bör- jan af augusti.
Minns du — minns du?
Så hviskar det till oss — och det fuktiga ögat och den flammande kinden skvallra om, att det icke är glömdt.
Skulle vi kunna glöm- ma det vackraste ka- pitlet i vår lefnads hi- storia?
Skulle vi kun- na glömma dem, som med oss vuxit upp vid allt detta?
Ha vi än sedan skilts åt, ha vi än vandrat olika vä- gar i lifvet — ett enar oss dock — minnet af barndomens vårfröjd.
Helt främmande kun- na vi aldrig blif va för n varandra.
Mycken DE I FRANSKA TRONPRETENDENTERNA.
I D U N 1899.
» JANNE IDUN — 6 — STACKARE ».
A F CECILIA SKISS F Ö R MILOW.
(FORTS. O.
SLUT.)
M EN ALLTSEDAN de fina kläderna kommit på, märktes en förändring hos Betty.
Då han först kommit till Lilleskog, hade hon beskyd- dat Janne, berömt hans flit och arbete samt tagit ho- nom i försvar, när andra gjort narr af hans klumpiga fasoner och kantiga sätt, men sedan han klädt upp sig som stadsherre, blef hon sig olik.
I stället för att be- römma och uppmuntra honom, fann hon fel i allt och snubbade upp honom för det minsta.
Hon gjorde narr af hans fina kläder, långa armar och stora händer och pikade honom för hans brist på stolthet och företagsamhet.
Den som kunde vara herre behöfde ej gå som dräng, tänkte hon bittert.
Hade han verkligen råd att skaffa sig så fina kläder, borde han ej nöja sig med en tjänareplats i hennes mors lilla hem.
Janne brukade parera dessa utfall med något godmodigt skämt, men ibland steg färgen upp i det breda ansiktet och det blixtrade till i de stålgrå ögonen, och så försvann han för dagen ut i skogen och Betty gick ångerköpt och gråtfärdig omkring i trädgården.
» Du är då bra ovänlig emot honom, » sade mo- dern, » här gör han sig ju ärligt förtjänt af det bröd han äter och — • — » » Det är ej nog för en sådan som Janne,&gt; utbröt Betty häftigt, » han är för god och han borde hålla sig för god att gå här som en dräng. » En dag kom ett tjockt bref från Amerika med många frimärken och sigill, och muntert hvisslande stoppade Janne det på sig.
Moster såg betydelse- fullt på Betty, men Betty hade ingenting sett.
Lördagar och söndagar brukade ofta stadsbor besöka den vackra lilla villan i Lilleskog och bland andra en ung notarie Sandgren från Wenersborg.
Han uppträdde alltid ytterst elegant i välsittande kläder, snobbiga halsdukar, röda handskar och blank cylinderhatt.
Han uppvaktade Betty ifrigt och hon upptog hans flirt ganska nådigt.
Han sjöng roliga bitar, hvilka han ackompagnerade på luta, och så berättade han roliga historier på bondmål och roade damerna med invecklade kortkonster.
Han var en ifrig dansör, och vid alla festligheter höll han granna tal » för kvinnan », och för att riktigt briljera med egna företräden drog han alltid fram Jannes svaga sidor och förlöjligade dem, och Betty satt bredvid och såg road ut.
» Janne, kom och hjälp mig, min symaskin krång- lar, » sade Betty en dag, » du måste ställa den till rätta, ty jag måste ha den här klädningen färdig tills i öfvermorgon. » » H varför så brådtom? » » Vi ska ' ha en utfärd då, om det blir vackert väder. » » En utfärd — hvad vill det säga? » » Se-så — gör dig ej enfaldigare än du är, Janne, och hjälp mig nu, är du snäll. » Janne teg och satte sig beskedligt vid symaski- nen, och Betty satte sig bredvid och började be- skrifva det förestående nöjet.
» Det är notarien, som ställt sig i spetsen, » bör- jade hon.
Janne rusade upp och slängde skruf- mejseln långt ut åt golfvet.
» Dra ' åt Helsingland med den snobben, » for han häftigt ut, under det att Betty undrande och häpen satt och betraktade honom.
» Men Janne då — jag tror du är svart — — » längre kom hon ej.
Hon vände sig bort, rodnande ända upp till hårfästet.
» Hvad är jag? » frågade Janne plötsligt intres- serad.
» Du — du är inle så enfaldig, som du låtsas, Janne. » » Prat — det var inte så du sa '.
Du sa ' — ' jag tror du är svart — ' » Men Betty slingrade sig undan.
» Janne, jag måste ha min klädning färdig, » sade hon bedjande, och Janne slog sig åter lydigt ned vid symaskinen.
» Får jag följa med på utfärden? » frågade han plötsligt.
Betty blef dödligt generad.
Ingen hade tänkt på att föreslå, att Janne skulle följa med, och nu satt han där och såg upp på Betty med ett sådant bed- jande uttryck i det breda ansiktet, att det riktigt skar henne i hjärtat.
» Ja — ser du, det är så att — att, » sade hon förläget stammande, i det hon nervöst började rispa upp lappar, » det är så, att det är endast notariens vänner, som blifvit tillsagda och — och — du blir väl inte sårad, om — om — jag är uppriktig? » frå- gade hon oroligt.
» Kan uppriktighet någonsin såra? » frågade han.
» Ja — ibland.
Ser du, det är vanligt vid sådana här tillfällen, att herrarna bjuda på vin, musik och båtfärder på kanalen, och sådant kostar pengar, för- står du. » » Jaså — och jag skulle ej få vara med, därför att jag ej kan repartisera? » » Du skulle väl inte vilja komma med på andra villkor? » frågade Betty otåligt, i det hon slet sönder ett par lappar och kastade dem ifrån sig, » Jag önskar, att du ej såg på mig så där för- aktligt, » sade han i en undertryckt ton af lidelse, » ty det sårar. » » Jag — jag ber om ursäkt, jag menade det ej — men — » » Hå, se så där, inga ursäkter.
Men, vet du hvad, » fortsatte han muntert, » kunde jag ej få vara med som — som kypare, jag har ju varit springpojke så godt som hela mitt lif.
Jag kunde ju bära kor- gar och damernas schalar och ro er på kanalen och draga upp champagnebuteljer, o c h.
.
.
» » Har du då ingen stolthet, Janne, » utbrast Betty med blixtrande ögon, » hur kan du vilja vara en sådan stackare? » » Arbete är lika bra som pengar, det har jag fått lära mig i Amerika, » svarade Janne med en stolt kastning på sitt präktiga hufvud, » och den, som passar upp, är kanske ibland mindre stackare, än den som blir uppassad. » » Det lönar sig ej att resonnera med dig, du för- står mig i alla fall ej, » sade Betty, och det ryckte omkring de röda läpparna, som om tårarna ej varit långt borta.
» Du vill inte ha ' mig med, Betty, du skäms för mig? » » Visst inte, » protesterade hon med fuktiga ögon, » visst inte, tvärtom, gärna — bara — bara — » » Bara jag hade pengar? » » Bara du kunde vara med som alla de andra, som — deras like, » sade hon med sväfvande röst.
Det for en ljusning öfver hans ansikte.
» Eäcka hundra kronor? » frågade han tveksamt.
» Det räcker till fyra utfärder, men hvar i all da ' r har du fått dem ifrån? » » Erik skickade dem från Amerika. » » Hvem är ' Erik? » » Min kompanjon i Chicago, » svarade Janne, i det färgen steg honom upp i kinderna.
» Men, Janne, är det rätt att kasta bort dina pen- gar på sådant? » » Det ska ' du inte lägga vid dig, Betty lilla, laga bara du, att jag kommer med, » sade Janne med sitt breda, godmodiga leende.
» Se så, nu ha ' vi pratat nog, nu måste vi ta ' ihop med festklädningen, » och därmed satte sig den långa Janne vid symaskinen och sydde ihop den ena vaden efter den andra med täta, starka stygn och så rakt, som om han sytt efter lineal.
Och Janne kom med, uppsträckt i välsittande, mörkblå kläder och mjuk filthatt, hvilken klädde honom förträffligt.
» Hvem är den där unge mannen? » frågade bruks- patron Holmerz, en af deltagarne i utfärden, » den där, som står och pratar med pastor Sjöberg, han i mörkblå kläderna?
Hvilket präktigt utseende den karlen har. » » Hvad ' för slag — präktigt? » skrek den förvå- nade notarien Sandgren.
» Präktigt — just det.
Se på den pannan och de där intelligenta ögonen, och hakan sedan, hvilken kraft, hvilken energi 1 Hvem är det? » » Hvem det är? » skrattade notarien.
» Har ni aldrig hört, » och han sänkte rösten, » har ni aldrig hört talas om den där fattiglappen, som äter nåde- bröd hos fru Bogren, han, som är så godt som idiot? » Holmerz mätte notarien med en tviflande blick, ryckte på axlarna och gick därpå bort till pastor Sjöberg för att blifva presenterad för » idioten ».
Janne uppträdde allt annat än som sådan och visade sig från en helt ny sida.
Han uppvaktade damerna och förde konversationen med en säkerhet, som om han aldrig gjort annat.
Man hade besett Trollhättan och gjort en liten båtfärd uppför kanalen och skulle nu äta middag i en vacker löfdunge.
» Hör du — hvad heter du därborta — Janne — eller — Janson, kom och tag de här korgarna och bär upp dem på kullen! » » Bär dem själf du — Sandberg eller Sandgren — hvad du heter, » ropade Janne tillbaka.
» Janne, du är förtjusande i dag, » sade Betty, » sådan skall du alltid vara. » » Hurudan? » Men hon sprang sin väg med ett muntert skratt.
Efter middagen gingo de unga att bese en vac- ker villa med härlig utsikt öfver fallen, hvilken var till salu.
» Man kan ju fundera på att köpa den, medan man hoppas på egen domsaga och en liten söt hustru, » suckade notarien med en smäktande blick på Betty, men Betty hörde ingenting, hon trippade förut med Janne.
» Hvarför är du så nöjd med mig i dag, Betty? » frågade han, då de sida vid sida gingo upp genom villans trädgård.
» Gissa! » » Därför att jag varit kommenderande och otreflig hela dagen? » » Det tycker inte jag, att du varit. » » Därför att jag ej passat upp, utan låtit passa upp mig. » » Det är ej rätta sättet att framställa det. » » Därför att jag har så fina kläder och, » han sköt mössan på ena örat och såg skälmaktigt ned på henne, där hon trippade bredvid honom på gången.
» Prat, du vet mycket väl, att jag ej bryr mig om kläder.
Men ack — Janne — det börjar visst regna!
Min nya klädning, hvad ska ' jag ta mig till, » ropa- de hon oroligt, när i detsamma några tunga regn- droppar började falla.
» Inte vet jag, jag bryr mig ej heller om kläder, » sade Janne, härmande hennes förra tonfall.
» Låt bli att retas, Janne. » Han teg stilla, men då började hon strax ansätta honom.
» Förstår du inte, att man vinner andras aktning, om man ej slösar för mycket med sin godhet och sina tjänster. » » Jaså, ja, det är lätt ändradt, jag skall aldrig mera vara god och tjänstaktig. » » Nu är du dum, Janne!
Du vet mycket väl, att det bör vara måtta i allting.
Men — hu — så det regnar!
Min söta, nya klädning!
Janne, hvad ska ' jag göra? » » Vi springa upp till villan där.
Verandan blir ett godt skydd. » Betty höll upp sin klädning och sprang, och Janne följde henne tätt i hälarne.
Uppkomna på verandan, började det hällregna, och en störtskur dref in mot verandan.
» Jag undrar, om vi kunna klifva in i rummen genom något fönster? » föreslog Janne.
» För all del, Janne, — det vore ju inbrott — hvad skulle ägaren säga, » sade Betty oroligt.
» Låt bli, Jannel » Men Janne hade redan försvunnit.
Efter ett par minuter öppnade han veranda- dörren.
» Ett hjärtligt välkommen under detta ringa tak önskar dig värden, hvilken tyckes vara en utmärkt hygglig karl.
Kom Betty! » Hon steg tveksamt in.
» Ett sådant vackert rum! » sade hon och gick direkt fram till trymån för att ordna och släta ut sin klädning.
» En sådan förtjusande villa, du Janne, och en sådan utsikt sedan! » » Hå ja, rätt bra — men inte har arkitekten varit någon kvick karl inte, man måste ju vrida nacken ur led för att få se en skymt af fallen därborta.
Nej, jag skulle ha haft ett utbyggdt fönster här, det hade tagit sig något ut det. » » Ja, du, du skulle gjort underverk, förstås, » sade Betty med ett stänk af bitterhet i tonfallet, » men vore det ej skäl, du skrapade ihop så mycket pengar, att du kunde bygga en villa själf, i stället för att prata om, hur andra borde bygga och för- bättra sina. » » Det kan väl hända, att jag köper mig en villa en vacker dag, » sade Janne lugnt och stirrade, lik- som beräknande kostnaden, i taket.
» Att du inte skäms, Janne, att skryta så där, du — du, som aldrig arbetar, » och Betty vände sig med blixtrande ögon mot honom.
» Arbetar inte jag? » » Kallar du det arbete? » frågade hon föraktligt, » att påta i vår trädgård, smörja min symaskin och hugga ved åt Kajsa, kallar du det arbete? » » Nej, inte just det — men — » » Men? » » Det arbete jag gjorde i Chicago. » » Och hvad var det? » frågade hon ifrigt, i det hon kom honom närmare.
» Erik och jag satte upp en velocipedfabrik. » » Och den bar sig? » » Den bar sig utmärkt bra, sade Erik, och Erik har alltid rätt. » » Res då tillbaka — O, Janne, res tillbaka! » i sin ifver lade Betty handen på hans arm och såg bedjande upp i hans ögon.
» Jag kan inte härda ut med att se dig gå här, där man ser ned på dig, gör narr af dig.
O — res tillbaka och arbeta där- ute som en man!
Vi kvinnor, hvad är det vi älska och beundra hos er män, om ej er duglighet, er rätt att slå er fram till hvilket mål som helst, och vi älska detta så intensivt, därför att vi själfva äro så kringstängda Jag vet ingenting, ingenting så förskräckligt afskyvärdt som lata och bekväma män- niskor!
Arbete förädlar, arbete uppfostrar!
Janne — res tillbaka till Chicago!
Ack — jag kommer att sakna dig förfärligt, » detta med en liten kort snyft- ning • — » du — du har varit så snäll mot mig — men — förstår du inte, huru härligt det måste kän- nas att slå sig fram till en oberoende ställning, att kämpa mot svårigheter, att segra, att stå inför värl- den med öppen panna, icke tack skyldig någon utom Gud — och sin egen flit. » » Ja — jag förstår det, Betty, » svarade Janne upprörd och såg med strålande ögon ned på den unga flickan, som talat sig varm för hans skull.
» Jag förstår det bättre, än du tror och anar.
Det
— 7 — är härligt!
Du • — kan du förstå, hur det kännes att skjutsas hit och dit, att anses som en halfidiot, att föraktas och beles af alla, då man känner här, » han slog sig häftigt för pannan, under det han ta- lade, » känner här, att man har både vilja och för- måga, bara man hade kunskaper och medel.
Att känna, hur det arbetar här inne, hur det våndas, vill fram till klarhet, men hur det stannar vid ett oklart, ofruktbart famlande af brist på kunskaper, ljus och uppmuntran.
Ack — det brände, hamra- de härinne!
Tankar, idéer föddes, och till sist arbe- tade mina händer ut dem, dessa utskrattade, klum- piga händer », han skakade dem i luften så häftigt, att Betty vek undan.
» Allt bättre och bättre blef det, allt finare, allt vackrare, och slutligen tvang jag dem, som hånat mig, att berömma mitt arbete.
Det var segeri Men för allt detta, » tillade han plöts- ligt i stilla, ödmjuk ton, » för allt detta tackar jag först Gud och sedan Erik. » Då Betty sagt, hvad som så länge legat henne på hjärtat och sagt, mer än hvad som egentligen passade för en ung dam att säga, kände hon stor lust att brista i gråt, men hennes tåreflöde hejda- des af Jannes ordflöde, hvilket blef allt häftigare och häftigare, under det att hon stod och såg upp på honom med strålande ögon och blossande kin- der.
Var detta väl » Janne stackare » — » olycksfå- geln ».
» Hur ståtlig stod han ej där, med hufvudet stolt tillbakakastadt och ett uttryck af innerligaste kärlek upplysande de klumpiga dragen.
» Förlåt mig, » sade han vekt, i det han tog hen- nes darrande händer i sina, » förlåt mig, att jag be- drog er. » — » Om du reser tillbaka till det gamla eountriet som en rik karl, då hänga de sig på dig, smickra och krumbukta, » sade Erik, och Erik har alltid rätt.
» Nej, res hem du och låtsa vara fattig och stupid, och då lär du dig snart känna, hvad folk går för. » — » Ack, Betty, hur vänlig var ej du mot mig, vandringsmannen, landstrykaren, » Janne stackare ».
Törs jag — får jag tro, att din ovänlighet på sista tiden vuxit fram ur — ur en sann tillgifvenhet? » Hon försökte rodnande draga sina händer ur hans.
» Hur — hur kunde du?
Hur kunde du? » stam- made hon.
» Banna mig sedan, men hör, hvad jag har att säga till mitt försvar först.
Jag rymde ifrån er, därför att jag dunkelt kände, att jag kunde blifva min egen lyckas smed, blott jag fick tillfälle därtill.
Ingen trodde mig om något godt, och jag växte ju upp som en okunnig halfidiot.
Mina händer voro klumpiga och otympliga, jag kunde ej teckna, ej be- räkna.
Min tunga var klumpig äfven den, jag kunde ej uttrycka mig, ej förklara, hvad jag menade.
Jag blef otålig, när folk ej förstod mig, butter och tvär öfver den orättvisa, som vederfors mig.
Den enda, som förstod mig, var smeds-Olle, och han berättade mig om sin son Erik, som just varit en sådan där stackare som jag, men som därute i främmande land arbetade sig upp till en aktad ställning.
Så låg jag i sömnlösa nätter och vände och vred mig i brännande tankar och planer, och så mognade beslutet att rymma.
Hade jag bedt om lof, hade man skrattat ut mig.
Sämre än här i Sverige, kun- de jag ju ej få det därute i Amerika.
Jag begaf Hofjuvelerare ^ Friestedts IDUN 1899. mig i väg, först till Göteborg och smög mig om- bord på en emigrantångare, där jag gömde mig bak- om säckar och balar, tills vi redan voro ett godt stycke till hafs.
Då hungern ansatte mig, kröp jag fram, och det var ej utan, att de först hade lust att kasta mig öfver bord, men jag bad så vackert, att de skulle vänta därmed, och sedan försökte jag göra mig nyt- tig på allt sätt, isynnerhet i maskinrummet.
Och kapten klappade mig och kallade mig en duktig pojke, och då vi hunnit fram till New-York, gaf han mig respengar till Chicago och sade, att jag ärligt förtjänt dem.
Jag letade rätt på Erik, och han, som själf slitit ondt i sina dagar, tog hand om mig.
I tre år fick jag gå i lära och sedan — ja, sedan utförde mina händer, hvad min hjärna utarbetat för länge sedan.
För några år sedan slogo vi oss på velocipeder, togo patent på dem och nu — ja, nu är jag ägare af omkring åtta hundra tu- sen kronor, hvilka jag placerat därute i goda papper, så det blir nog rätt bra med tiden. » Betty hade blifvit helt blek.
» Janne — vi få visst lof att gå nu, » stammade hon, » se, det har slutat att regna och solen skiner. » » Strax — men hör först. » » De bli ' kanske oroliga, om vi dröja så här, » och Betty skyndade mot den öppna verandadörren.
» Tag dessa först, Betty, » och den oförbätterliga Janne tog en hel knippa gula rosor ur vasen, som stod på bordet, och räckte dem mot henne.
i Janne, är du tokig, vi äro ju i ett främmande hus, i ropade Betty ängsligt och tog honom häftigt i aimen.
» Huset är mitt och allt, som hör hit. » Men detta var för mycket för Betty, hon sjönk ned i en låg korgstol och brast i gråt.
» Jag köpte villan af en herre i Göteborg, den där gången jag köpte de här fina kläderna, och, Betty, tycker du om villan och — och vill taga mig på köpet — så — så.
.
.
» Men här började Janne stackare stamma och rodna och mumla.
Stackars karl, tydligen fann han det svårare att fria till en söt flicka, än att taga patent på världens finaste velocipeder.
TfÖRELASNINGAR FOR SJUKSKÖTERSKOR.
Drottningen emottog före sin afresa till utlandet uppvaktning af professorerna J, Berg, Tigerstedt, Edgren och Almqvist samt Sofiahemmets instruk- tionssköterska, syster Valborg Nordin, hvilka därvid fingo öfverlämna de af dem på drottningens upp- maning å Sofiahemmet hållna föreläsningarna, i tryck utgifna på Norstedt &amp; Söners bekostnad.
Nämnda arbete blef af drottningen med så mycket större fägnad emottaget, som därigenom för Sofiahemmets sjuksköterskeelever i hög grad underlättas deras utbildningsarbete och detsamma otvifvelaktigt äfven Foderbenmjöl (GULDMEDALJ) SÄLJES GENOM HRR APOTEKARE OCH HANDLANDE.
A.
W.
F R I E S T E D T, Stockholm- HYLIN &amp; C s § F A B R I K S A K T I E B O L A C KONGL.
HOFLEVERANTOR.
UTSTÄLLNINGSTVÅLAR: Viol, Hyacinthe, Heliotrope, Syren m. f l.
T H E A - R O S - P A R F Y M M. f l.
ftrisbelönta vid i8gj års utställning ined GULDMEDALJ Försäljcs i våra butiker s 8 I£eg£ering: 2^t; a.n — ^Testerlånggratan 1 6.
A.
T.
6469. samt lär blifva nytta.
A.
T.
2497. hos alla fi.7iare parfymhandlare i riket.
111: INNI] 11 MIMI 1111111 de äldre sjuksköterskorna till väsentlig O VENSKA ALLM.
KVINNOFÖRENINGEN FÖR DJURENS SKYDD hade här om aftonen årsmöte under.
fru Varenius ' ordförandeskap.
Af den före- dragna årsberättelsen framgick, att under året ett energiskt arbete bedrifvits för djurskyddsvänliga åsikters spridande i landet.
För fortsatt verksam- het har styrelsen uppsatt följande program: Beif- ran af djurplågerier, anmälan af personer, hvilka gjort sig förtjänta af belöning, spridning af före- ningens skrifter, verksamhet för saken inom sko- lorna och genom prästerskapet, bildande af själf- ständiga barnföreningar eller ock afdelningar af Svenska allmänna djurskyddsföreningen för barn och ungdom, värfvande af ledamöter till kvinnoföre- ningen och namn under uppropet rörande fågelskydd, införande af förbättrade slaktmetoder, tillsyn öfver ortens ladugårdsskötsel, uppmaning till kreaturs- ägare att iakttaga försiktighet med elden i stall och ladugårdar samt att vidtaga åtgärder till förekom- mande af eldsvådor äfvensom att yid inträffande eldsutbrott kunna rädda kreaturen.
I afseende å sistnämnda ändamål torde en god ledning kunna erhållas uti det nyligen af kvinnoföreningen utgifna arbetet » Eld i ladugården I Hvad kan göras för krea- turens räddning och en snabb släckning?
Några råd och anvisningar till förekommande af eldsvådor samt att vid inträffande eldsolycka bereda kreaturen rädd- ning. » Den, som önskar erhålla ofvanstående föreskrif- ter i mera detaljerad form, kan vända sig till leda- moten i Kvinnoföreningens styrelse grefvinnan Anna Ruuth, adress: Saltsjöbaden, Stockholm, som lofvat mottaga anmälan af de personer, hvilka vilja åtaga sig ombudskap för föreningen.
Föreningen räknade den 31 sistl. december 340 ständiga och 1,028 årsledamöter eller sammanlagdt 1,368.
Behållningen till innevarande år belöper sig till 14,024 kr.
Full ansvarsfrihet beviljades styrel- sen.
De afgående styrelseledamöterna återvaldes enhälligt likasom revisorna och deras suppleanter.
Tulseboda B r u n n s - och Badanstalt Pensionat i Marstrand Saison 1 juni — 1 september, SVERIGES BILLIGASTE FULLSTÄNDIGA KURORT.
I SKOGRIK OCH NATURSKÖN TRAKT, 500 FOT ÖFVER HAFVET.
HÄRLIG LUFT.
GODT KLIMAT, LÄMPLIG MOT KATARRH I SVALGET OCH ANDNINGSVÄGARNA.
Järnvattnet ENLIGT ANALYS BLAND DE BÄSTA I RIKET.
Utmärkta gyttjebad, kraftiga OCH naturliga tallbarrsbad.
BILLIGA BADPRISER.
Som Prostinnan Tegnérs pension upphört, påpekas det gynnsamma tillfället att mi inrätta pensionat härstädes.
Närmare upplysningar med- delas af Badintendenten.
1 Eleganta H e r r a r visitkort C. Carl Fritzell.
Gref ' magnigatan.
10 * Invärtes och barnsjnkdomar.
Hvardagar kl. 10 — Vsll, och hälgdagar kl. 10 — 11.
1 1 k3 — kl. Iduns Kungl.
Hofboktryckeri SÖN- Väfskola i Örebro.
T E o r K m a t t o r, genomgjut- na, enfärgade och tryckta, finnas i största urval och tillhandahållas profver samt kostnadsförslag på Lagerström Frej amagasinet Sybehörs- och Modeaffär.
Specialitet: Garnerlii gsiirliklar till Mädningar o. kappor.
12 Stora Vattugatan 12.
Allm.
tel. 58 98.
E.
Stockholm &amp; Sf u n n?
Nina v. Engeström.
Göteborgs KEX.
A n n o n s ö r e r meddelas härmed vördsamt, att, på grund af upplagans betydliga stegring, annonser och tillkännagifvanden böra vara inlämnade till IDUN senast på måndagen för att kunna inflyta i s a m m a veckas lördagsnummer och senast på torsdagen för att kunna införas i påföljande onsdags-; UPPSÄTTNING AF ALLA FÖR ETT HEM LÄMPLIGA VÄFNADER I VAN- LIG VÄFSTOL FRÅN 4 TILL 10 SKAFT, SKÅNSKA ALL- MOGE VÄFNADER, DAMAST M.
M..
begäran hos F. Uhnér &amp; C:o, Freds- gatan 22.
PRIS FÖR Jakobstorg S T O C K H O L M.
Doktor Nybyggd restauration.
L:STA KL. KURGÄSTCR 1:40 PR DAG.
Läkare: DOCENTEN I PRAKTISK MEDICIN VID LUNDS UNIVER- SITET MED.
D:R E.
" Wadstein.
GODA BOSTÄDER TILL BILLIGA PRISER GENOM BRNNNSKAMRERAREN Sv.
Olsson, Kyrkhult, BLEKINGE.
RIKSTELEFON.
BEGÄR PROSPEKT.
(G.
A.
M.
45471) nummer.
Med utmärkt högaktning En fattig ungmö frågar HÄRMED OM NÅGON RIK HJÄLPSAM HERRE ELLER DAM VILL MOT- TAGA HENNE I SITT HEM SOM FAMILJEMEDLEM, ELLER OCK LÅNA HENNE TREHUNDRA KRONOR SOM RESEKOSTNADER TILL AMERIKA.
ENDAST SIN heder SOM BORGEN FINS.
SVAR TORDE GOD- HETSFULLT SÄNDAS UNDER ADRESS » TACKSAM BLEKINGSKA », Hemsjö.
(333) Iduns K l a r a K ö p alltid Södra Expedition.
K y r k o g a t a 16. r a d i a t o r s m ö r!
HEN u SKÖNASTE Det PRYDNADEN är Vackert Hår.
Därför sä vårda det väl och använd, pä föreskrifvet sätt, Ziwertz Extralt Vegetal, som försäljes i Stock- holm hos Herr C. F. Dufva, Herr Emil Nordström, Fru Elin Edlund samt i Jönkö- pings-Magasinet och i Göteborg hos Kongl.
Hofleverantör J.
A.
Z i w e r t z.
(Nord.
A.
B.
6152).
modernaste ocft bästa ftrtcber S i i svart, hvitt och kulört, i storartadt urval till bal-, sällskaps- och prome- nadtoaletter, meter- eller styckevis från 50 öre pr meter till kr.
20: —, direkt till privata personer.
i b e E.
n S p i n n e r Zurich, S c h w e i z &amp; C: i e, (förut J. Ziirrers Sidenfabrik).
Zurichs äldsta Siden-etablissement, grundl.
1825. sändes till fabrikspris franco ocb tullfritt till bemmet DAM., die griindlich Deutsch lem.
wollen, find.
Aufnahme u. Unterricht J in UNG.
einer gut.
Familie in Hannover.
Ausk.
Enda äkta Rekvirera engelska Ny fiaektvÄl Quillaia erteil.
: Fri.
H. Bergström, Alvastra, Dr. Wadstein, Helsingborg.
(313) oöfverträffad.
Quillaia-tvålen p r ö f v a d o c h g-odkiänci af su.n&lt;a.hetsl ?:olleg:ium.
Denna balsam är: 1) Ett ouppnunnet verksamt botemedel mot alla sjukdomar i lungor ocb.
bröst, lindrar katarrh, stillar slem afsöndring ", lindrar den smärtsammaste hosta ocb bo- K? "
5 0 å 6 0 öre p r kg.
" %B tar till ocb med gamla lidanden.
2) " Verkar förträffligt vid alla halssjukdomar m. m.
3) Fördrifver grundligt hvarje feber.
4) Helår öf- Fin-fint Santos af nya skörden, myc- verraskande alla sjukdomar i lefvern, magen och tarmarne, i synnerhet ket godt u 0: 70, 0: 75 o. 0: S5 pr kg.
magkramp, kolik och värk i underlifvet.
5) Borttager smärtorna och botar Extra l:ma D o högsta hämorrhoider.
6) Verkar lindrigt aflorande och blodrenande, renar njuren, kvalité, med fin arom borttager hypokondri och melankoli och stärker aptiten och matsmältnin- och full styrka å 0: 90 » • gen.
7) Tjänar förträffligt vid tandvärk, ihåliga tänder, skörbjugg i mun- Prima Campinos a 1: 00 » » nen och vid alla tand- och munsjukdomar och borttager uppstötningar Finaste PLANTAGE-KAF- och dålig lukt.
8) Är ett godt medel mot mask, binnikemask och vid FE, kraftigt och väl- epilepsi.
9) Tjänar såsom ett underbart ut värt es botemedel för alla sår, smakande ä 1: 05 » » friska och gamla ärr, ros, hettbfemmor, fistlar, vårtor, brännsår, förfrusna lemmar, klåda, Utsökt god PORTOKICO- utslag, spruckna, sträfva händer m. m. och förtager hufvudvärk, susning, reumatism, gikt, ART ä 1.
10,, örvärk m. m.
Detta medel bör, såsom första hjälp, icke saknas i någon familj, i syn- Extra l:ma COSTA RICA ä 1: 12.
&gt; nerhet under influensa-,., kolera- eller andra epedemier.
Ett enda prof öfvertygar bättre Fin-fin ljus Java, myc- än någon kungörelse.
Äkta är denna balsam endast, om hvarje flaska är tillsluten med ket godt å 1:15 » » en silfverkapsel, som bär min firmastämpel: Adolf Tbierry, Apotheke zum » Schutz Extra l:ma GUATEMALA, engfel in Fregrada » och är försedd med ofvanstående gröna skyddsmärke.
Hvarest särdeles omtyckt .... ä 1 20 » • ej depöt finnes torde man beställa direkt under adress: Schutsengel-Apoiheke des A.
in JPregrada bei Rohitsch-Sauerbrunn, ÖsferreicJi, Franko hvarje post- Finare kaffesorter till högre priser Thierry station i Skandinavien kosta 12 små eller 6 dubbelflaskor kr.
8: --.
Mindre sändas icke.
finnas äfven ä lager Allt pr säck om cirka 60 kg.
samt 5 öres Sändas mot efterkraf.
högre pris då minst 10 kg.
köpas.
Allt Kaffe levereras fraktfritt vid Kraft och verkan närmaste järnvägsstation vid köp af hel säck af d e n ä k t a engelska under-salvan.
Sändes till landsorten mot eflerkraf eller förut insänd remissa.
Prof af samtliga sor- Med denna salva blef en 1 4 år gammal för obotlig ansedd terna erhålles franco mot insändande af 20 benröta fullkomligt 3äkt, nyligen äfven ett 2 2 år ig t svårt öre i frimärken.
kräftartadt lidande.
Engelsk undersalva är ett vid de svåraste, äfven S W Ingen hör försumma att profva gamla skador med det bästa resultat användt medel med utmärkt dragnings- dessa verkligt goda och hilliga Kaffe- kraft.
Engelsk undersalva finner användning vid: ondt bröst hos barn- sorter, hvilka ej äro att förväxla sängskvinnor, stockning i mjölkflödet, förhårdnader i bröstet genom ros, med de som af andra firmor utbju- vid allehanda gamla skador, öppna fötter eller ben, sår, eksem, svullna das under samma namn.
fötter, t. o m. vid benröta, vid hugg-, stick-, skott-, snitt-, krossår; för Telegrafadress: K W. KARLBERG, utdragning af alla främmande ämnen, såsom: glas, träflisor, sand, hagel, Karlbergius.
33 DÖBelnsgatan 33. törne m. m.; vid alla bulnader, växter, karbunklar, nybildningar, t. o. m. Allm.
t.
7627.
Riks 3644.
Stockholm.
kräfta; mot fulslag, nagelbulnader, blåsor, onda fötter, alla slags brännsår, OBS.
Fullt profenl.
vara.
Redbar förfrusna lemmar, vid liggsår hos sjuka, svullnad i halsen, mot spikbölder, mot örsprång, behandl.
Ferm expedition.
Skynda vid budlöshet bos barn m. m m. m.
Ju äldre den engelska undersalvan blifver, desto rekvirera.
bättre resultat!
I hvarje familj bör alltid finnas ett förråd af detta enda hjälpmedel.
Min- dre än 2 dosor sändes ej; försändes endast mot förutinbetalning af beloppet eller mot efterkraf.
Kostar med postporto, fraktsedel och inpackning m. m. kr.
6: —.
när k ö p Godt Santos-Kaffe 1 är en ny fläcktvål, som borttager alla fläc- kar t. o. m. bläck, utan att skada tyget.
Med Quillaia-tvåleri tvättar man själf pa nå- gra minuter sina glacéhandskar och ljusa skor.
Tvålen får återlämnas om den ej hål- ler hvad som lofvas i prospektet.
Säljes hos C. F. Dufva, Drottningg.
41, hos Nordlings parfymaffär Biblioteksgatan 11 samt hos de flesta specerihandlare i Stock- holm.
Sändes till landsorten mot insän- dande af 1 kr.
i frimärken till J.
Malm, Stockholm.
(G.
77361) Nya _ HUSA, o kunnig i sömnad, söker Ull våren plats.
Svar märkt » Lenna », Trosa p. r.
(331) NG, MUSIKALISK GYMNAST önskar mot fritt vivre sysselsättning i familj.
U Svar under märke » Gymnast 21 », adress S. Gumselii annonsbyrå, Stockholm.
(G.
942) LATS ÖNSKAS nu ell.
till våren af en i matl.
samt väfn.
o. hvarjehanda hand- arbete kunnig flicka.
Goda rek från förut inneh.
pl.
Svar t.
» I.
L.
25 », Karlshamn p.r.
(* 26) P LATS I FAMILJ sökes till våren af prästdotter från landet.
Sökanden är P van vid alla husliga göromål, särskildt fm- kurser i Massage &amp; Sjukgymnastik börja i maj och oktober å A.
K J E L L B E R G S Sjukgymnastik &amp; Massage-institut, Mästersamuelsgatan 54, Stockholm.
OBS .. ' z&gt;rofver!
Fullständ.prakt.&amp;teoretiskutbildn.
Begär prospekt.
— Allm.
telef.
667. bakning^, äfvensom klädsömnad, samt har några ar skött större mejeri.
Har vistats utomlands fyra år, är därför mäktig engel- ska språket.
Goda rekommendationer fin- nas.
Svar till » Norrländska ", Sollefteå.
(323) A NSPRÅKSLÖS FLICKA önskar plats J \.
till 24 april att gå frun tillhanda, som barnfröken eller biträde åt sjuklig dam.
Den sökande är kunnig i strykning samt andra inomhus förefallande göromål.
Någon betalning kan erläggas.
Svar märkt » A L », Lidköping p. r.
(S.
T.
A.
57393) I T EGEN DOTTER, som skall konfir- jIX meras instundande sommarferier, önskas ILDAD, HUSLIG, ORDENTLIG, glad- några läskamrater.
Närmare genom skrif- lynt flicka, kunnig i finare och enklare växling med kyrkoherden G.
L. Dahlbom, matl., bak, söm, slakt, Önskar plats.
Svar Runluna pr Gnesta.
(259) » Villig hjälpreda », Iduns exp.
f. v. b.
(328) B N PRAKTISK, DUGLIG FLICKA, som f. n har värdinneplats i änkemans hem E där 3 mindre barn finnes, önskar nu till följd af familjens upplösning ombyte af plats.
De " Bastå referenser.
Svar till " På- litlig-, Upsala p. r.
(332) ILDAD, ANSPRÅKSLÖS FLICKA ön- B skar plats i finare affär i landsorten el- ler Finland, har ej praktiserat däri förut, men med en innerlig håg och lust i förening med intresse hoppas vinna en principals fj^~ T a l r i k a a t t e s t e r till förfogande, " " ^g erhåller plats genast uti speceri- och diverse- fulla belåtenhet.
Första månaden hegäres ej lön, endast fritt vivre samt blifva ansedd handel hos A.
T. Bergman, Ronneby.
Jag varnar mot inköp af värdelösa förfalskningar och ber att noga iakltages att på som medlem af familjen.
Svar torde benä- (S.
T.
A.
57362) Ö r e b r o K e x hvarje degel måste ofvanstående skyddsmärke och firma &gt;Schutzenge!
* Apottieke des A. get adresseras till " God vilja S.
S », Iduns Thierry in Pregrada » vara inbrändt.
(324) N FLICKA med god uppfostran, frisk, exp.
Pnrlo inl / nnootäilo• Schatzengrel-Apfttbefee des A. Thierry anspråkslös och barnkär, som är villig nilUd LIIKU|JbM&lt;Ult3 .. i Pregrada bei Robitsch-Sauerforuun.
LATS SOM KAMMARJUNGFRU sökes att sköta 2 barn, 7 och 4 år, samt dessutom till våren af en 19-årig flicka med vil- hjälpa till med sömnad och i hemmet före- D e p ö t e r å d e flesta a p o t e k.
ligt och godt sätt.
Är kunnig i all sömnad, Bäst!
* Billigast!
kommande göromål erhåller plats omkring 1 april i Göteborg.
Svar med rekommen- skicklig i finare handarbeten samt damfri- dationer, åtföljd af fotografi, sändes till sering.
Svar till » Ina », J.
G. Hedbergs an- Säljes hos herrar Speceri-, Delikatess- Billiga o. v a c k r a fj.
G.
H.
3918) » 1899 », Filialpostkontoret.
Viktoriagatan, nonsbyrå, Malmö.
och Kaffehandlande.
Göteborg.
(334) NG FLICKA önskar plats i familj, är villig^ deltaga i alla inomhus förefallan- N SAISON-MODIST!
erhåller plats i de göromål, är något kunnig i enklare mat- medio af mars.
Betyg, fotografi och lö- L a n d t m a n n a - &amp; Kredit- lagning^och handarbeten.
Någon lön önskas neanspråk sändes till firma G. Andréasson, B l o m m o F l samt få anses som medlem af familjen.
Sandviken.
(319) Svar till » Thyra », Iduns exp.
(326): kassan N 20 å 25 ARS FLICKA, med minst 3 års N UNG, BILDAD FLICKA med jämt N:r 1 Mynttornet.
Stockholm.
Dagligen friska lösa Convaljer, Narcissor, vana i diversehandel, erhåller plats vid gladt lynne, som genomgått R-klassigt Depositionsränta __ 5 % Tulpaner, Syrener etc. sändas mot efterkraf större sågverk pä landet.
Den sökande må- ste vara fullkomligt säker i räkning och läroverk, önskar plats som sällskap och Sparkasseränta.
5 % från kr.
2: — pr ask till högre priser.
Telegram- skrifning, god säljare och för öfrigt veta sig hjälp ät ensam fru eller i familj.
Kunnig i A hvarje sparkassebok kan lyftas intill adress Lundblad-Kotebro.
Eiks- &amp; Allm.
telef.
vara omtyckt af kunderna.
God lön kan musik, sång, handarbete och någon matlag- 1,000 kr.
i månaden utan uppsägning.
påräknas.
Svar jämte fotografi _och betyg ning.
Svar emotses tacksamt af » Eva 1899 » insändas af endast kompetent sökande till Norrköping p. r.
(301) KASSÖESKA E u P U E E Rotebro Banyuls Trilles.
Handelsträdgårdar Carl Lundblad, Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommenderadt af många hrr läkare.
Pris pr butelj kr.
3,50 hos H ö g s t e d t &amp; C:0, Stockholm, 32 Rotebro.
O a k t a d t kafie n u ä r billigt, Regeringsgatan, så bör ni dock betänka att det är mycket skadligt att dricka det enbart, synner- ligast de billigaste sorterna, hvarför det är nödvändigt att till vanligt kaffe blanda en hälsosom kaffetillsättning för att undvika kaffeförgiftning, och det är af pro- fessorer och läkare erkändt att Stockholms Pellerins Christiania Grädd-Margarin Guldmedalj vid Stockhoimsutställn.
1897.
Guldmedalj Bergen 1898.
I smak som finaste bordssmör.
Tillverkad under statslig kontroll.
Pasteuriserad gräd- de och mjölk.
Bakteriologisk undersökning af råvara och färdigt fabrikat.
Högsta kva- lité är märkt S. O. M. i stora röda bokstäf- ver å lådan.
Generalagentur och nederlag i Stockholm hos Ekström &amp; Hojlund, Skeppsbron 24.
Kaffe-Aktiebolags Zutubikaffe blandadt till kaffe gifver den hälsosammaste, billigaste och mest välsmakande kaffedryck.
Detta intubikaffe säljes i hvarje välordnad speceri- och diversehandel i paketer ä 25 och å 10 öre, men bör man akta sig för alla värdelösa efterap- ningar, som gå under namn af äkta, prima eller andra benämningar, hvarför man bör efterse att å hvarje paket är tryckt firmans namn, Stockholms Kaffe-Ak- tiebolag, samt dess fabriksmärke med ordet » Patent », ty endast dessa äro verk- ligt äkta och garanterade att innehålla ett hälsosamt och godt fabrikat.
^Handel », Svartvik.
E (315) SKICKLIG KOKERSKA, som med ordning och omtanke kan sköta sina åligganden far till instundande flyttning mycket förmånlig plats hos Stockholmsfa- milj, som på sommaren vistas i Norrland, under hvilken tid köksa fås till hjälp.
Lön 300 kronor.
Sökande, som haft plats på större herregård, har företräde och torde in- gen, som ej kan förete de allra bästa rekom- mendationer, anmäla sig.
Skriftligt svar kan sändas till Iduns exp.
under adress » Norr- land ».
(322) VARDINNE-PLATS hos bildad, respektabel ungkarl eller änkling söker en ekonomiskt oberoende, praktisk, bildad flicka, van vid allt, som till ett väl ordnadt hem hörer: såsom matlagning, bak, slakt, sömnad, väfnad m. m. Finfina referenser presteras.
På lön fä- stes ej så stort afseende som på ett humant och vänligt bemötande.
Svar till » Plikt- trogen », adr.
Ahlström &amp; Cederberg, Gefle.
(G.
77208) MÅSKOLELÄRARINNA, undervisnings- van, musikalisk, kunnig i sömnad m.
S m. erhåller god plats.
Fotografi och löne- En Convalescent, nervös dam el.
herre anspråk etc. sändes till Fru A.
A., Erik- erbjudes^ inackord.
hos stilla, äldre, bildad stad.
(295) fam. Gården högt bel., saltsjö i söder, barr- skog i norr, lugnt, naturskönt.
Svar » Salta bad », p. r. Christiania.
(325) BARNSKOTERSKA, ordentlig, pålitlig och barnkär får plats in- KONFIRMANDER.
stundande april att sköta två barn 5 och 2 år gamla.
Insänd rekommendationer, ål- I en vid sjö särdeles .. vackert och friskt ED anledning af » Clematis » värde- dersuppgift och porträtt till Gerd, adr.
Hid belägen prästgärd inom Östergötland linnes tillfälle till inackordering och konfirmations- (G.
77543) fulla uppsats i Idun förd.
10 febr.
p. r. undervisning under nu instundande sommar.
» Om farorna vid barns uppfödande OM HUSHÅLLERSKA på större landt- Närmare meddelas genom bref till » J.
E. », med komjölk ", få vi härmed som fullt egendom Önskas en enkel anspråkslös Ostgöta Gorrespondentens kontor, Linköping.
jämförlig med alla förekommande ut- flicka.
Skicklig i matlagning, bakning, kon- ländska apparater framhålla: servering och syltning.
Endast den som är T ODENSVI PRÄSTGÅRD, =/ mil från fullt kompetent, göre sig besvär Svar med Jl staden Köping, mottagas från 15 nästa betyg och fotografi sändes till Fru Helga juni flickor till konfirmationsundervisning B A B Y Fredholm, Linköping, Repslagaregatan 30. tillsammans med husets egen dotter.
Vi- i - (330; J5VENSK DIFLASKAPPARAT dare genom brefväxling med C G. Aström, kontr.-prost, adress Odensvi, Köping.
(289) rekommenderad af professor Medin.
Apparaten kostar komplett med 8 fla- skor och kokkärl _ kr.
6: — • INACKORDERING.
Dito utan kokkärl » 3: 50 Unga flickor, som grundligt vilja lära sig y Med hvarje apparat följer » Kortfat- hushållets skötande, handarbete, väfning m. tade regler för späda barns uppfödande med komjölk " af professor O. Medin.
m. erhålla god inackordering i naturskön trakt af Värmland.
Pris 50 kr.
pr månad.
Apparaten, som redan vunnit särdeles stor spridning äfven i grannländerna, är, ut- Svar till S. W., Alsters station.
(313) om af professor Medin och d:r Carl Flensburg i Idun för den 2 mars 1892, förordad af e. o. professor W. Pipping i Helsingfors och d:r Chr.
Dederlein i Kristiania m. fl.
Sälies i parti hos hrr Q Abramson &amp; C:o, Stockholm och i minut hos hrr Alb.
Stille, N UNG, BILDAD tysk dam af god fa- Ch.
O. Werner, .Josephsson &amp; Ågren, Sandgrens bosättningsmagasin, Kuntze &amp; C:o, Nu- NG, BILDAD FLICKA önskar genast.
E milj önskar inackordering i en bättre ma Peterson.
Akerholmska bosätlninssmasasinet samt alla apotek i Stockholm.
plats som sällskari eller kammariune- I treflig familj.
Svar till » G.
99 », denna tid- M S 4 Santalmissionens TE Broken Orange Fekoe å 6: 40 pr kg Nästan omedelbart färdigt för servering.
Drygast.
Märk!
Vi sälja denna prima sort oblandad 3 d 4 kr.
billi- gare pr kilo än vissa andra firmor.
Fekoe å 5: 60 pr kg.
Mindre aromrikt.
Utmärkt hvardagste.
Insänd 40 Öre i frimärken, sa erhålles prof af önskad sort.
Santalmissionens Tedepot, r U
