# ID: svediakorp-per1231
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,049
# sentences: 737
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 15 ONSDAGEN (590).
PRENUMERATIONSPRIS IDUN PR Å R: KR.
5: - IDUNS MODETIDN.
MED PLAN- SCHER OCH HANDARB.
IDUNS MODETID.
HOS UTAN PL.
GUSTAF UTGIFNINGSDAGAR: 5: - &gt; 3: • REDAKTÖR 22 FEBRUARI OCH FRITHIOF HVARJE O N S D A G OCH L Ö R D A G.
&gt; DEN UTGIFVARE: 12:TE 1899.
BYRÅ HELLBERG TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
OCH ÖPPEN KOMMISSIONARER EXPEDITION: KLARA S.
KYRKOGATA 1 6, 1 TR KL. 1 0 — 5.
ÅRG.
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL- DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
STOCKHOLM, LOSNUMMERPRIS: Ö ÖRE.
FREDRIKSON.
REDAKTIONSSEKR.
: JOHAN N O R D L I N G.
ALLM.
TEL, 6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6 M e n F r e d r i k s o n k ä n n e r s i g fri o c h l y c k l i g.
H a n g ö r n u m e d Selanderska sällskapet s m å a r t i s t i s k a s t r ö f t å g i l a n d s o r t e n, d ä r h a n är lika k ä n d o c h u p p b u r e n s o m i hufvudstaden.
H a n är i f r å n b r å k e t o c h a n s v a r e t, o c h n ä r h a n n u v i s a r s i g i t o r g e t o c h ser i n t e n d e n t e n P e r s o n n e utanför Dramatiskans portar, nickar h a n h e l t v ä n s k a p l i g t, m e n t ä n k e r i sitt stilla sinne: » S m a k a på, hur det känns, m i n g 0 3 s e!
är i n g e n l e k s a k a t t v a r a t e a t e r d i r e k t ö r.
» Det O c h att f. d.
d i r e k t ö r e n i n t e v i l l b l i d e t p å nytt, k a n j a g försäkra.
Jag gjorde n ä m l i g e n för några dagar sedan Fredrikson m i n visit.
IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI.
g e n s m o r g o n t i d n i n g a r.
I n o m p a r e n t e s s a g d t finns d e t v ä l i n g e n v i d v å r a t e a t r a r, s o m så k a n s i n a tidningar utantill s o m Gustaf Fredrikson.
H a n är e t t v a n d r a n d e l e x i k o n i h v a d s o m g ä l l e r Stockholms m e r a kända personligheter, o c h inte den m i n s t a småsak går h o n o m förbi i pressen.
» Mjnka tjänst? » » Med tjänare!
H v a r m e d k a n j a g stå ingenting, herr direktör. » » Det var ovanligt m y c k e t.
» O c h efter d e n n a l o f v a n d e i n l e d n i n g u t s p a n n sig ett s a m t a l, s o m l ä m n a d e till r e s u l t a t allt d e t intressanta, d e n n a artikel innehåller.
Och d e t är i n t e litet, m i n a d a m e r!
För det första tangerade D e t v a r alls i n t e m e n i n g e n a t t inter- v i e w a.
J a g v i l l e en- dast höra h o n o m tala, tala vårt v a c k r a sven- ska språk s o m endast h a n kan det, låta örat ännu en gång njuta af d e s s a t o n f a l l, h v i l - ka locka m i n n e t blixt- snabbt tillbaka till aldrig glömda, m e n länge sedan svunna teateraftnar.
DET H A R S A K N A T S N Å G O N h ä r i vinter.
S t o c k h o l m har inte varit Stockholm, ty det kan knappast vara det utan Gustaf Fredrikson.
V i h a d e b l i f v i t så v a n a att s e d e n h ö g r e s t a gestalten m e d d e n karaktäristiska axelryck- ningen o c h de falkaktigt spejande ögonen, v i d m i d d a g s t i d e n u t a n f ö r a r t i s t i n g å n g e n till D r a - m a t i s k a t e a t e r n, att v i i c k e k u n n a t u n d g å att s a k n a h o n o m, n ä r h a n är b o r t a.
O c h v i ha gjort det ä n d å mer, o m v i af e n h ä n d e l s e s u t t i t i d e n lilla h e m t r e f l i g a sa- longen vid Kungsträdgårdsgatan.
T y Dramatiska teatern var n u en g å n g för alla F r e d r i k s o n s t e a t e r.
Det var hans nobla k o n s t, s o m u n d e r år s t ö d t r e p e r t o a r e n, g i f v i t d e n n a sin m o d e r n a prägel, o c h det var det Fredriksonska namnet, s o m skänkte teatern a u k t o r i t e t o c h g l a n s, o c h d e t v a r n o g till sist h a n s l y c k a p l u s lilla fru E l l e n s e m i n e n t a t a l a n g, som lät d e t rika öfverskottet af recetternas g u l d r e g n fylla societärernas fickor.
N u är h a n b o r t a.
Och hon med.
O c h p u b l i k e n b e k l a g a r d e t lifligt — n ä s t a n l i k a lifligt s o m h a n s f. d. t e a t e r s artister, t y de härliga söte brödsdagarna äro n u förbi.
T y F r e d r i k s o n är, s o m h a n g å r o c h står, som gick han och stod på scenen.
K l ä d d i n a t t r o c k i s i t t ar- b e t s r u m, är h a n d e n öfverlägsne konstnä- ren.
O c h detta utan att p å m i n s t a s ä t t b e h ö f v a a n l ä g g a tea- terfasoner.
Han är född skådespelare, och d e t är därför man endast g e n o m att l y s s n a till h o n o m i hvardagslag kan d r ö m m a sig höra o c h se h o n o m i n å g o n a f hans bästa roller.
Det var i detta egoistiska syfte j a g gjorde den ryktbare skådespelaren m i n vi- sit.
Om hr Fredrik- son var h e m m a?
Jo visst, var så g o d o c h stig p å!
H a n satt v i d sitt skrif b o r d o c h l ä s t e d a - GUSTAF till FREDRIK SONS ARBETSRUM.
v i helt lätt nuva-
— 2 — I D U N 1899. rande förhållandena v i d Dramatiska teatern.
O c h t r o t s F r e d r i k s o n s f ö r m å g a af ä l s k v ä r d t öfverseende k u n d e j a g naturligtvis inte vänta, att h a n s k u l l e s t r ö r o s o r f ö r v e d e r b ö r a n d e s fötter.
Därtill hade m a n verkligen behandlat h o n o m allt för h ä n s y n s l ö s t o c h s e d e r m e r a s j ä l f v a gjort för m å n g a dumheter.
» Ä r det det minsta bättre nu, än när j a g var direktör? » frågade Fredrikson.
O c h d e t är e n fråga, s o m b å d e p u b l i k o c h kritik redan besvarat.
» F ö r ö f r i g t, » fortsatte h a n m e d e n l i t e n v å r d s - lös axelryckning, » s a k e n har varit före.
Jag har d e t bra, s o m j a g har det, o c h herrskapet får n u s k ö t a s i g själft.
Jag tänker aldrig vidare blanda mig i leken. » » F å r m a n d å a l d r i g m e r se d i r e k t ö r F r e d r i k - son på Dramatiska teatern? » H a n d r ö j d e ett ö g o n b l i c k m e d s v a r e t o c h lät v ä n s t r a h a n d e n d a n s a l i t e t n e r v ö s t ö f v e r papperen på skrifbordet.
» N e j, det tror j a g knappast.
M a n h a r er- b j u d i t m i g g ä s t s p e l, H a n s M a j e s t ä t h a r till o c h m e d varit n o g vänlig fråga m i g, m e n j a g har svarat: aldrig v i d d e n teatern!
Där m a n har v a r i t d i r e k t ö r, u p p t r ä d e r m a n i n t e g ä r n a s o m sujett. » Från detta o m teater.
att Det fanns tala o m.
ö g o n b l i c k talade vi inte också m y c k e t angenämare e n D a v i d T e n i e r s d. y d ä r ett l a n d s k a p a f Jacques d ' A r t h o i s.
.
.
där apor af A b r.
H o n d i u s.
» J a g har n u låtit dessa n a m n stå endast för att g i f v a er e t t b e g r e p p o m, h v a d d e n f r e d - riksonska samlingen r y m m e r.
G å v i i n i d e n lilla s a l o n g e n, p å s a m m a g å n g l u x u ö s t s o m h e m t r e f l i g t m ö b l e r a d, träffa v i idel svenska mästare, m e n också dessa af h ö g r a n g: B r e d a s p o r t r ä t t a f s i n lärare, L a u - r e u s, Stack, H i l l e r s t r ö m, d ' D n c k e r, e t t själf- porträtt af d e n sig i Sverige 1 7 2 8 — 3 5 u p p e - h å l l a n d e T a r a v a l m.
fl.
I sitt a r b e t s r u m ä g e r F r e d r i k s o n d e s s u t o m e n p r ä k t i g tafla a f C.
J.
F a h l c r a n t z, u t s i k t a f S t o c k h o l m från T ä c k a u d d e n, s a m t e n s ä l l s y n t Elias Martin.
S o m n i ser, e t t h e l t l i t e t g a l l e r i, i n n e f a t t a n - d e i c k e m i n d r e är 1 7 0 n u m m e r, o c h f ö r ö f r i g t är n ä s t a n h v a r j e p l a t s i a r b e t s r u m m e t o c h d e b å d a s a l o n g e r n a u p p t a g e n af d y r b a r a k o n s t - föremål.
D e t finnes p r a k t f u l l a g å f v o r af K a r l X V — k o n u n g e n s porträtt m e d e g e n h ä n d i g n a m n t e c k n i n g s k y m t a r f r a m p å e t t p a r stäl- l e n i r u m m e n — l a g e r k r a n s a r a f d r i f v e t silf- ver, skänkta af B e r g e n s o c h Helsingfors ' sven- s k a a r t i s t e r, m i n n e n a f fru H w a s s e r, S v a n t e H e d i n, E i s t o r i m.
fl.
s t o r h e t e r.
M e d ett o r d m a n k a n g å i t i m m a r, u t a n att t r ö t t n a, o u p p - hörligen upptäckande något nytt.
det märkvärdigaste O c h u n d e r d e m — hvilket n a m n tror n i?
J o, Henning Hamiltons!
O c h ofrivilligt säger man, när m a n vänder bladet: » H v i l k e n förfärlig själfbekännelse! » S å följer ett u t t a l a n d e a f Anders Fredrikson H a n h a r f ö r d j u p t s a t t sitt m ä r k e i v å r a h j ä r t a n, d e g e s t a l t e r h a n s k a p a t s t å ä n n u lef- v a n d e inför oss, hans tonfall ljuda ä n n u i våra öron, o c h den förnäma konst, hvars typiska r e p r e s e n t a n t h a n är, s a k n a s i d e t t a ö g o n b l i c k allt f ö r m y c k e t f ö r att g l ö m m a s j u s t n u.
F r e d r i k s o n är s o m s c e n i s k k o n s t n ä r v ä r l d s - m a n n e n, d e n store skeptikern, s o m i c k e tror p å l y c k a n, v e t h v a d l i f v e t är v ä r d t o c h i c k e b y g g e r n å g r a l u f t s l o t t l ä n g r e.
M e n p å en s a k får h a n i c k e t v i f l a: v å r t a c k s a m h e t f ö r h v a d h a n g i f v i t o c h v å r t lifliga h o p p, a t t h a n s k a l l ge oss ännu mer.
D ANIEL F ALLSTRÖM.
PRESIDENTEN FELIX FAURE.
Fryxell: Bland det djupaste d e n n a e g e n d o m l i g a b o k, b u n d e n i v i o l e t t s a m m e t, g ö m m e r, äro f ö l j a n d e k a r a k t ä r i s t i s k a r a d e r a f Viktor Rydberg; » O c h h v i l k a taflor d i r e k t ö r e n h a r s e d a n!
» » D e m h a r j a g ärft.
D e t är j u e n l i t e n vacker samling.
Här i stora salongen har j a g n u m e s t g a m l a mästare * A u g u s t Querfurt, E g - bert v a n der Poel, Jan van Goyen, Cornelius van Schalcke.
Där en de Vries, Peeter van B l o e m e r, S i m o n d e V l i e g e r.
D ä r e n S.
S e b a - stian af M i c h e l a n g e l o da C a r a v a g g i o.
.
.
där glömd!
konst såsom skådespelaren saker J a g k u n d e i c k e u n d e r t r y c k a ett u t r o p a f beundran.
» J a, i n t e s a n t — d e t är j u g a n s k a t r e f l i g t?
Också saknar j a g mitt h e m, när j a g n u måste bo på hotell i landsorten. » Fredrikson Jag protesterade på hufvudstadspublikens vägnar — på edra vägnar, m i n a damer.
F r e d r i k s o n kan i n t e g l ö m m a s.
» Bland dem, hvilka förvärfvat sig ett namn så- s o m statsmän, diplomater, folkrepresentanter o. s. v., torde måhända de flesta därför hafva att tacka sin » På scenens tilja eller häfdens blad är dock vårt högsta m å l: Sanningen. » G e n o m d e s s a föll n u v å r s o l e n i n o c h f y l l d e r u m m e t m e d dansande guldstoft.
bland A l b u m e t inledes m e d k o n u n g Carls n a m n - t e c k n i n g p å f ö r s t a s i d a n, så f ö l j e r k o n u n g Oscars m e d hans personliga valspråk: Öfver djupen, mot höjden.
O c h därefter, sida för s i d a, u t t a l a n d e n af s t a t s m ä n, l ä r d e, f ö r f a t t a r e och konstnärer.
Ofta n o g göra dessa i vän- skapens a l b u m skrifna rader ett e g e n d o m l i g t s t a r k t i n t r y c k s o m t. e x.
f ö l j a n d e: vidare Fredrikson bebor en helt enkelt förtjusande v å n i n g v i d Stallgatan.
H a n s s a l o n g är e t t verkligt m u s e u m o c h äger, u t o m trenne fön- ster å t g a t a n, t v å m o t s t r ö m m e n o c h k u n g l i g a slottet.
Men k a n s k e ä g e r är h a n s a l b u m — i c k e e t t m e d porträtt, utan u p p t a g a n d e e g e n h ä n d i g t nedskrif- n a t a n k a r p å v e r s o c h p r o s a af r y k t b a r a s v e n - ska samtida.
Detta minnesalbum förtjänade n o g sitt e g e t k a p i t e l, m e n » I d u n s » u t r y m m e liksom direktör Fredriksons uttalade önskan f ö r b j u d a m i g att l å t a er k a s t a m e r ä n e n l i t e n diskret blick i dess inre.
Det kommer nog i alla fall e n g å n g att låta t a l a o m s i g.
&gt;Har det icke m e r än en gång förekommit dig, s o m o m världen utanför dina tiljor också vore en skådebana, m e n där det spelas af idel dilettanter, som alla m e r eller mindre missförstå o c h karrikera sina roller?
D e m å ursäktas, ty skådespelet, hvari de uppträda, är för stort för att kunna öfverblickas o c h för djuptänkt för att kunna genomblickas af dem, s o m uppträda i det.
Låt oss hoppas, att det endast spelas öfver, o c h att den verkliga represen- tionen återstår, efter hvilken styckets h ö g e för- fattare m å uttala sig m e d samma gillande, s o m han uttryckte öfver sin härliga teaterbyggnad, när denna på sjätte dagen stod fullfärdig m e d en scen s o m föreställde Eden.
De kulisserna o c h den fonden hafva sedermera icke varit sedda.
Kanske g ö m m a s de till sista uppträdet i sista akten.
Lyckligt o m så vore! » Djuptänktare o c h m e r a spirituel kan en skald inte gärna vara.
O c h Viktor R y d b e r g s bidrag s t a n n a r k v a r i m i n n e t, l å n g t efter d e t m a n l a g t ifrån s i g b o k e n.
S o m sagdt, det skulle vara ett n ö j e att c i t e r a.
D ä r finns så o t r o l i g t m y c k e t att v ä l j a på.
Flere af våra bästa diktare ha l ä m n a t h e l a p o e m, o c h b l a n d d e d ö d e påträffa v i v a c k r a strofer af Z.
T o p e l i u s, J o h.
N y b o m, E d v a r d B ä c k s t r ö m, Daniel Hwasser o c h Frithiof Holmgren.
Daniel Hwassers lyda sålunda: Diu bok, den skimrar af doktriner, Af höga namn, af namn m e d glans.
När tror du lärdom hos mig fanns?
I Par Bricole mitt namn blott skiner.
Emellertid — mitt förnamn skall du få, Låt det af vänskap här på sidan stå.
Dessa strofer den 2 juni äro dagtecknade Helsingfors 1886.
Å t e r stå v i i n n e i F r e d r i k s o n s a r b e t s r u m, o c h efter allt h v a d j a g sett, är d e t h e l t n a - t u r l i g t, att j a g k o m m e r f r a m m e d d e n ö n s k a n a t t få s k i l d r a h o n o m i h a n s h e m, o m g i f v e n af kära m i n n e n o c h g a m m a l stämningsfull konst.
H a n slår s k r a t t a n d e ifrån s i g m e d h ä n d e r n a: » H v a d skall d e t tjäna till?
D å tror folk b a r a j a g är e g e n k ä r.
O c h f ö r r e s t e n är j a g glömd. » O V Ä N T A D T, s o m e n b l i x t från k l a r h i m - mel, k o m budskapet o m Felix Faures, d e n franske presidentens frånfälle.
U t a n n å g o n föregående varsel n å d d e oss natten mellan den 1 6 o c h 1 7 d e n n e s t e l e g r a m m e t, att h a n k l o c - k a n 1 0 p å k v ä l l e n aflidit.
Märklig var den b a n a, s o m h ä r s l ö t s, e n b a n a, s o m f ö r t f. d.
g a r f v a r l ä r l i n g e n o c h h a n d e l s b o k h å l l a r e n till d e n post, där h a n v a r j ä m l i k e m e d E u r o p a s krönta h u f v n d e n.
F ö r F r a n k r i k e k o m m e r till d e ö f r i g a förvecklingar, som landet genomgår, n u också en presidentkris.
T r o t s d e n så t i l l b a k a d r a g n a o c h f ö g a i n g r i p a n d e h å l l n i n g, s o m d e n n u af- l i d n e p r e s i d e n t e n i n t o g, får h a n s frånfälle där- för e n helt a n n a n o c h v i d a allvarsammare b e t y d e l s e än det u n d e r andra förhållanden skulle ha haft.
Presidenten Faure var född den 30 januari 1 8 4 1 o c h s å l e d e s n y s s f y l l d a 5 8 år.
T i l l p r e - s i d e n t v a l d e s h a n efter C a s i m i r P e r i e r s a b d i k a - tion d e n 17 januari 1 8 9 5.
IDUN 1899.
— 3 — SLUTET?
M A N H Ö R S Å O F T A välvilliga personer u t t r y c k a sin tillfredsställelse öfver, att d e b i l d a d e k v i n n o r n a f å t t d e t så b r a — alla a r b e t s f ä l t stå d e m j u ö p p n a, d e b e h ö f v a i c k e l ä n g r e l i g g a a n d r a till last, u t a n k u n n a s j ä l f v a försörja sig.
D e t är s a n t.
V i hafva tusentals bildade kvinnor ute på arbetsmarknaden, hvar och en p å sitt sätt f ö r v ä r f v a n d e sig sitt u p p e h ä l l e, o c h häröfver k a n m a n j u m e d skäl g l ä d j a s.
är M e n saken ljus.
har en annan sida, s o m i c k e V i k ä n n a t r o l i g e n alla så v ä l till, h u r u d e s s a k v i n n o r äro aflönade, att n å g o n n ä r m a r e redo- g ö r e l s e d ä r f ö r i c k e är a f n ö d e n.
V i veta på ö r e t, h v a d alla d e s s a k v i n n l i g a e. o.
p o s t e x p e -.
ditörer, kontorister, sjuksköterskor, telefonister, lärarinnor, butiksbiträden, frittvivreflickor, foto- g r a f e r o c h a n d r a h a i i n k o m s t — i d e allra flesta fall i c k e e t t ö r e m e r, ä n h v a d d e f ö r sitt d a g l i g a u p p e h ä l l e b e h ö f v a.
A t t l ä g g a af n å g o t n ä m n v ä r d t, att spara i h o p för s j u k d o m o c h å l d e r d o m, är n å g o t — i c k e s a n t, a r b e t s - k v i n n o r?
— s o m i c k e f ö r e k o m m e r, d ä r f ö r att d e t i c k e kan f ö r e k o m m a.
F ö r ö g o n b l i c k e t l i g g e r i n g e n fara h ä r i, m e n för framtiden?
H v a d skall d e t b l i a f alla d e s s a b i l d a d e, a r b e t a n d e k v i n n o r, n ä r d e i c k e l ä n g r e kunna a r b e t a, n ä r d e i c k e l ä n g r e kunna f ö r t j ä n a d e p e n n i n g a r, s o m b e h ö f v a s till d e d a g l i g a ut- gifterna för rum, m a t o c h kläder?
Ja, d e t är n å g o t, s o m tål att tänka på.
V i k v i n n o r hafva i c k e varit inne så särdeles länge p å arbetsmarknaden — d e äldsta af oss ä r o v ä l u p p e i 5 O-åren — så n å g o n ö f v e r - h ä n g a n d e fara är d e t i c k e, v i h a f v a j u arbets- kraften k v a r.
M e n o m t i o, t j u g u å r?
V i s k o l a då ha 60- o c h 70-åringar ibland oss.
Hvad blir m å n n e deras lott?
A r b e t a förmå de icke.
O c h lefva — h u r s k o l a d e k u n n a d e t?
r i n g e n f ö r d e k v i n n l i g a p o s t e x p e d i t ö r e r n a här- o m?
Generalpoststyrelsen har k n a p p a t af högst betydligt på de kvinnliga postexpeditörernas nuvarande löner, o c h kungl.
maj:t har knap- pat af än mer.
N u beror det på, h v a d riksdagen beslutar.
D e t t a b e s l u t blir a f g ö r a n d e i c k e b l o t t f ö r d e k v i n n l i g a p o s t e x p e d i t ö r e r n a, u t a n f ö r alla d e b i l d a d e k v i n n o r, s o m m e d e g e t a r b e t e för- sörja sig.
G å r a f k n a p p n i n g e n i g e n o m, så k u n n a alla d e l å t a h o p p e t fara, s o m t r o t t, att k v i n n o r n a så s m å n i n g o m g e n o m plikttroget o c h redbart a r b e t e s k u l l e k u n n a t i l l k ä m p a s i g e n rätt- visare, bättre aflöning o c h d ä r m e d en för n ö d t r y g g a d å l d e r d o m.
T y d e t är icke t r o l i g t, att d e enskilda arbetsgifvarne skola v i s a större rättvisa än staten.
O c h så k u n n a v i d å v ä n t a a t t s n a r t få se d e ä l d s t a l e d e n f ö r s v i n n a från d e n k v i n n l i g a a r b e t s m a r k n a d e n f ö r att i stället r e k r y t e r a d e n n y a h ä r a f p r o l e t ä r e r, s o m skall k a l l a s d e n bildade kvinnliga.
I. EKORÖSTER.
AF SKISS FÖR STADE.
IDUN H O N S A T T E N S A M i s k y m n i n g e n, hela s a l o n g e n l å g l i k s o m v a g g a d till r o a f d e djupa skuggorna, m o t hvilka ingen prakt i v ä r l d e n v å g a d e h ö j a sitt l i f s l y s t n a, b u l l e r s a m - m a veto.
B a r n e n voro p å sin första bal; h o n l o g, när hon tänkte på de små, mjuka, lefvande nystan i blått o c h skärt, h o n n y s s rullat u t att trassla sig bland andra.
Doktorn var på herrmiddag och hans unga h u s t r u h a d e g j o r t u p p m e d s i g själf, att h o n skulle ha stor m o t t a g n i n g — för sina tankar, dessa i hvardagslifvet så ofta bursatta fåglar s k u l l e få frihet.
Öja tänkte bäst, när h o n satt v i d pianot o c h lät fingrarne glida öfver tangenterna i underliga, fantastiska tonstycken.
Hon hade n y s s s l u t a t l ä s n i n g e n af e n d i k t — b o k e n s t o d uppslagen p å nothållaren — där fanns i n g e n m e l o d i till d e n, m e n Ö j a f o r m a d e e n m e d d e d i k t a d e o r d e n o c h s i n a m i n n e n till h j ä l p, t y o m e d v e t e t hade tankarna tagit form i håg- k o m s t e r från e n l ä n g e s e d a n f ö r g å n g e n t i d.
S a k e n ställer s i g så.
V i h a f v a m å n g a t u s e n bildade kvinnor, s o m m e d eget arbete förvärfva s i g sitt u p p e h ä l l e.
K n a p p t aflönade, s o m de äro, äro d e urståndsatta att samla n å g o t för s i n å l d e r s d a g a r.
T i d e n g å r, år f ö r år n ä r m a d e s i g allt m e r d e n g r ä n s, d ä r d e r a s a r b e t s - k r a f t tar slut.
S å till sist n å d e g r ä n s e n.
H v a d s e d a n — hvad sedan?
&gt;Oss lifvet skilt, m e n mötte jag dig än, Jag räckte gärna dig min hand som vän, Ty aggets bittra konst jag aldrig lärt, Kärt är mig allt, s o m en gång jag haft kärt N i vill i c k e?
N å, se d å h ä r s v a r e t!
D e s s a k v i n n o r b l i f v a s. k.
p a u v r e s h o n t e u s e s — n e j, l å t o s s a n v ä n d a ett fullt b e g r i p l i g t s v e n s k uttryck, äfven o m det skorrar en s m u l a i ö r o n e n, o c h t i t u l e r a d e m — bildade kvinnliga fattighjon.
D e t är d e n n a k n a s a n n i n g e n.
O c h d e t är e n s a n n i n g, s o m i c k e är s v å r att finna, d e n s v a g a s t e e f t e r t a n k e l ä g g e r d e n genast i vår hand.
M e n s a k e n är d e n, att m a n i c k e vill t ä n k a.
S l u t e t, s o m t a n k e n s t a n n a r v i d, är s å a f s k r ä c - k a n d e fult — » b i l d a d e k v i n n l i g a f a t t i g h j o n ».
F y, så s t y g g t!
D e t verkar j u nästan störande p å d e n s k ö n a s a m v e t s f r i d e n.
N e j, d e t är b ä s t att låta tankarne hvila o c h bara g å på.
O c h m a n k o m m e r att » g å p å », d e t är t ä m - ligen säkert.
Staten går j u i spetsen!
Eller vittnar månne- icke den föreslagna löneregle- Smekande s o m vågor m o t gröna stränder g l e d d e n e n a t o n e n efter d e n a n d r a s a k t a f r a m under hennes späda, hvita fingrar.
Hon hade j u h a f t e t t h e l t lif af l y c k a, h v a r f ö r f r a m k a l - lade h o n då vålnader, hvarför lämnade hon ej d å e t t s t a c k a r s b l a d u r u n g d o m s d r ö m m a r - nes skog, ett enda, s o m ej ville vissna m e d d e a n d r a, a t t fladdra b o r t m o t g l ö m s k a n s ö d e slätter?
Hvarför!
H o n h a d e j u sin m a n s breda b r ö s t att l u t a sitt h u f v u d e m o t, n ä r o r o n j a - g a d e h e n n e s v ä s e n u t ur d e s s e g n a s k r y m s l e n.
O c h h o n ä l s k a d e sin m a n m e d d e n s u n d a, lugna, uthålliga känsla, s o m binder likt smi- dig bast.
Också hade h o n barnen, s o m h o n h ö l l så i n n e r l i g t af, h v a d v i l l e h o n mera?
H v a r f ö r b l e f h v a r j e e n s a m s t u n d så l ä t t m i n - nets och — hans?
H o n v i s s t e, att h o n ej g å t t vilse, h v a d b e h ö f d e h o n då b r y sig o m, att e n a n n a n s t o d d ä r u t e p å a l l f a r v ä g o c h r o - p a d e, r o p a d e m e d en röst, s o m l j ö d h e s o c h a n s t r ä n g d af i f v e r?
O c h n ä r h o n n å g o n g å n g v e k af från h e m m e t s r å m ä r k e n, n ä r h o n s a t t e en k o m p o s i t i o n, djärf o c h o b ä n d i g s o m hennes innersta kynne, då var det hans blick, s o m i t a n k e n l y s t e m o t h e n n e s, h a n s h a n d h o n för- stående tryckte.
— —: — ELISARETH KUYLENSTIERNA.
D e t är e t t p r o b l e m, v ä l v ä r d t att b r y sin hjärna m e d.
S a n t är, a t t i c k e h e l a m a s s a n a f k v i n n o r stannar kvar på arbetsmarknaden, en del dör u n d a n, o c h en del gifter sig, antingen för kärleks eller f ö r u t k o m s t s skull, m e n en m y c k e t stor del blir d o c k k v a r för lifvet där d e n är.
O c h d e t är dessa k v i n n o r s ö d e, v i skola taga reda på.
G i f e t t s v a r h ä r p å n å g o n a f er, n i s o m a n s e, a t t d e t m i n s t a i a f l ö n i n g s v ä g är m e r ä n n o g åt k v i n n a n!
A c k!
Det är g l ö m d t!
Vårt lif är alltför kort att spillas så i lumpen ofred bort. » » D e t v a r v å r, n ä r h o n träffade h o n o m, s n ö af doftlös ä p p l e b l o m på trädgårdens gångar, e n b l å h i m m e l ö f v e r d e m m e d j u b l a n d e lärk- s å n g l i k t d a l l r a n d e t o n e r af s i l f v e r k l o c k o r o c h en glädje i n o m d e m båda, u n g o c h sjudan- d e s o m n a t u r e n själf.
Visst talades de v i d o m a n n a t än det d a m m, s o m fyller konversationens skräpvrår, där var längtan, s o m brände, tro, s o m g l ö d d e, o c h h o p p, s o m j u b l a d e i d e r a s tal.
Ö j a l o g än, när h o n m i n d e s d e n n a t i d, d e n h a d e v a r i t så l j u s, att h o n icke ens anat mörkret.
M e n det k o m, passionens t u n g a blygråa åskmoln vältrade sig öfver hennes naiva l y c k a s o m en orkan öfver späda telningar.
O c h h o n fick m o d att r a n n - s a k a sitt i n r e o c h g i f v a n a m n åt d e n tillgif- v e n h e t h o n gaf.
s u c k a d e o c h fortsatte m e d skaldinnans » Jag vet, du missförstått, h v a d jag har sagt, och annan tydning i min mening lagt.
H o n spelade länge, v ä f d e in t a n k a r n a i to- nerna o c h framkallade en rik, v a r m o c h stark melodi, en, s o m lyfte hennes allt g r u b b e l.
sinne bort från M e n hur ofta h ö r d e h o n i själfva verket från h o n o m; h a n r e s t e v i s s e r l i g e n m y c k e t, m e n till d e r a s lilla s t a d k o m h a n e j, d r ö j d e d ä r åtminstone aldrig m e r än öfver en natt på g e n o m r e s a till eller från u t l a n d e t.
H a n s n a m n lyste på vetenskapens stamträd, han var be- r ö m d, m e n v a r h a n o c k s å l y c k l i g?
H a n for- drade mycket.
H a n kräfde både m e d förstånd o c h hjärta.
H o n s a t t stilla e n s t u n d m e d b o k e n h o p - lagd i knäet o c h blicken riktad inåt på det m y s t e r i u m, s o m är k v i n n a n s v ä r l d.
Slutligen lade hon åter h ä n d e r n a på tangenterna, spe- lade i vildt t e m p o ut sina stormande, jagan- d e s t ä m n i n g a r o c h ö f v e r g i c k s m å n i n g o m till ett a d a g i o, s o m s m ö g l i k t e n f ö r t o n a n d e, d ä m - pad suck g e n o m rummet.
S å l a d e h o n i g e n p i a n o l o c k e t, s t ä l l d e s i g ett H o n h v i s k a d e vers efter vers m e d d r ö m m a n - d e, h ä l f t b o r t d o m n a n d e r ö s t till ett a c k o m p a g - n e m a n g, s v a g t o c h mjukt, s o m när ett förband v a r s a m t l ä g g e s ö f v e r ett s v i d a n d e sår.
Hon ord: » Jag vet knappt, hvar du är o c h hvad du gör.
Men allt hvad godt o c h stort o m dig j a g h ö r Ger ökad glädje åt min arbetslust Och fyller mig m e d m o d till lifvets dust. » ö g o n b l i c k l u t a d m o t k a r m e n af e n f å t ö l j o c h u p p r e p a d e l å n g s a m t sista s t r o f e n i d e n d i k t, s p m g r i p i t h e n n e l i k t e n b i k t af h e n n e själf, d e n d i k t h v i l k e n s o m e t t e k o af u n g d o m s d a - garnes tankevilliga brottning med allt hälft o c h s t y c k a d t i n o m en ljudit för h e n n e i o r d efter o r d e n l å n g, u n d e r l i g e f t e r m i d d a g.
S i s t a strofen, ja, den, s o m tillämpad p å d e n korta sagan o m » två ädla konungabarn », borde h o n h a l å t i t sin k l o k h e t s c e n s u r u t p l å n a, m e n j u s t d e n n a sista m e s t af: — strof höll hennes upproriska • — — inre » Ocb står du en gång sorgsen vid min dörr, Jag öppnar den o c h famnen — nu s o m förr I — Ja, lifvet skilt oss, m e n du är min vän, Och kanske mötas våra vägar än.j Så hade h o n m e n a t det; han var v ä n, d e t o r d e t m å s t e a f t v ä t t a s alla hennes fläckar, småsint begabberi smutsat det m e d.
Skulle deras vägar en g å n g sammanföras, ville h o n räcka h o n o m h a n d e n o c h b j u d a h o n o m sin v ä n s k a p, så d j u p o c h i n n e r l i g, att h a n a l d r i g skulle k u n n a m i s s t y d a h e n n e s m e n i n g mera.
Ö j a h a d e tänkt sig feberhet.
N ä r d e t där- f ö r r i n g d e p å t a m b u r k l o c k a n, r y c k t e h o n ner- v ö s t till.
H v e m k o m så h ä r d a g s?
Jungfrun l ä m n a d e in ett kort.
— I D U N 1899.
4 också det får med så.
en Jag bekännelse, k a n i n t e själf om d e l a f d e n, k a n h ä n d a bara v ä g förde m i g här d u vill kalla säga, hvarför du d ä r f ö r, att m i n förbi i kväll, kanske också därför, att j a g trots allt l i f v e t s r i s a n d e e j l a g t a f att v a r a h ä n s y n s l ö s t, o n ö d i g t u p p r i k t i g b å d e m o t m i g själf och andra. » Ojas hjärta slog hårdt, hårdare än på m y c - k e t, m y c k e t l ä n g e, i r a m e n af h v a r d a g l i g t l u g n f a n n s i n g e n a n l e d n i n g att f ö r b r u k a d e s s k r a f t.
Hennes hand hvilade i hans, mjuk, utan tryck- n i n g eller s m e k n i n g, m e n v i l l i g t o c h n ä s t a n t a c k s a m t, s o m n ä r ett b a r n h å l l e r s i n h a n d i s k ö t e r s k a n s, b e r e d t att l y s s n a till s i n k ä r a s t e saga.
O c h likväl b a d h o n: » Säg ingenting. » » V a r inte rädd, Öja, j a g ville bara tacka d i g s o m e n g o d k a m r a t o c h v ä n, f ö r att d u o m e d v e t e t s p a r a t e n s t o r l y c k o s t u n d åt m i g.
» » Hur menar du? » » M i n n s d u, h u r o f t a d u s a d e m i g: d i n kär- l e k f ö r m i g är i n t e d e n stora, d j u p a l i d e l s e, d u m å s t e v a r a m ä k t i g att k ä n n a, m i n n s d u, hur du den minut vi stodo ensamma på din bröllopsafton, ifrigt ö f v e r t y g a d e m i g o m, att m i n känsla för dig var s o m festpokalens gnist- rande c h a m p a g n e s k u m?
» » Ja, j a g m i n n s.
» Öja hade blifvit m y c k e t blek.
Hon kunde h a r o p a t till h o n o m: T a g i n t e i f r å n m i g m i n i l l u s i o n, j a g h a r så litet att l e f v a p å, m e n n a - turligtvis satt h o n tyst, d e torra s k ä l f v a n d e l ä p p a r n e ä r o å n g e s t e n s o b r u t n a sigill.
HOS GUSTAF FREDRIKSON: STORA » Professor David det måste vara när alla honom!
— hennes läste tankar liksom Omöjligt, i romanerna i lifvet.
.
.
?
kortet.
Vilmer », e n s y n v i l l a, han Ja, Hon såg ännu också i lifvet, hon, nej, här nu, manat hände en just fram d e t så gång på m e n hvarför k o m h a n j u s t n u?
H v a r f ö r, h o n h a d e i n t e m o d att vara hård, men — fruktade bättre t v ä r t o m att bli för v e k, det!
O c h h a n k o m in, smärt, lång, n å g o t lutan- d e, b l e k s o m alltid o c h m e d s a m m a i n t e n s i v a m a k t i blicken, s o m förr ängslat h e n n e.
H o n räckte h o n o m båda » Välkommen händerna: D a v i d, hjärtligt välkommen. » » T a c k, Ö j a, d u är e n s a m?
» » Ja, m i n a småttingar äro på barnbal o c h G ö s t a p å h e r r m i d d a g, m e n sitt i alla fall n e d.
» » Ja, tack. » Hennes känsliga sinne vibrerade v i d denna stämma, en klangrik melodi, hur bruten d e n än i b l a n d k u n d e vara.
» H u r k o m m e r d e t sig, att d u g ö r v å r lilla stad d e n ä r a n », försökte h o n säga i vanlig vär- d i n n e t o n, m e n m ä r k t e själf, h u r f o r c e r a d t d e t lät.
» J a g skall r e s a till F r a n k r i k e, o c h j a g k o m så, att j a g m å s t e ö f v e r n a t t a h ä r.
» » D e t h a r d u g j o r t förr, u t a n att b e s ö k a o s s.
» H o n tände l a m p a n o c h rullade n e d gardi- nen, m e d a n h o n talade.
D ä r blef hemtrefligt och hägnadt omkring d e m, skuggorna flydde b o r t å t v r å a r n a; Ö j a g j o r d e så l j u s t, s o m v i l l e hon döda stämningen m e d det nyktra lamp- skenet.
H a n satt p å en låg stol, f r a m å t b ö j d, o c h såg m o t mattans mönster; v i d hennes indirekta förebråelse v ä n d e h a n sig m o t h e n n e: » O m d u en g å n g slutat dina bestyr o c h k o m m e r o c h s ä t t e r d i g h o s m i g, s k a l l d u få h ö r a, h v a r f ö r j a g är h ä r i d a g — h v a r f ö r j a g förut u n d v i k i t ditt h e m, v e t d u.
» » Ja, kanske — — • — » H o n satte sig m i d t e m o t honom.
SALONGEN.
H a n t o g o o m b e d d hennes h a n d o c h höll d e n fast i sin.
» Det var längesedan jag förtroligt i handen, Ö j a.
» » Ja. » » Då många höll d i g så här var j a g u n g o c h het, det har blåst vindar sedan dess.
Nu kommer jag » N å v ä l, j a g t r o d d e d i g inte d å, » fortsatte han, » m ö j l i g e n tror j a g d i g aldrig, j a g tänker m i g u n g d o m s k ä r l e k e n p å ett a n n a t s ä t t; j a g t y c k e r d e n är e n b a s i s f ö r l i f v e t, o m m a n e j i b i t t e r h e t slår d e n till s p i l l r o r.
Jag har ej kunnat göra det, den har varit m i g det enda heliga, mitt v a n t r o g n a sinne ville fasthålla, o c h nu — — — » » Nu? » » Skall minne. » » Så, jag jorda d e n är d å den död? » s o m mitt vackraste
— 5 — IDUN 1899.
» Ja, m e n j a g väntar fågel P h e n i x nr askan, » s a d e h a n m e d ett e g e n d o m l i g t ljnst, v a r m t tonfall, i hvilket hennes öra genast uppfatta- d e d e n rätta klangen.
O c h h o n skulle velat, att hennes s t ä m m a h a r m o n i s k t m ö t t hans i v e k t förstående, m e n det var n å g o t okufligt, h å r d t o c h fientligt, s o m r e s t e s i g i n o m h e n n e m o t d e n n a o k ä n d a l y c k a, o c h h o n sade torrt s o m p r a s s l e t af v i s s n a l ö f: Da » J a s å, j a g förstår, skall gifta d i g.
» d u har funnit d e n rätta.
Förvånad, sårad såg han p å henne o c h släppte hennes hand, icke bryskt, men be- s t ä m d t; h o n t y c k t e i s i n u p p h e t s n i n g, att h a n s l u n g a d e hela det förflutna ifrån sig.
» D u h å l l e r m y c k e t af h e n n e, » s a d e h o n s a k t a, n ä s t a n ö d m j u k t, » d u v e t, att j a g ö n s k a r d i g all l y c k a.
» » Tack, Öja, det trodde j a g.
» E ö s t e n v a r g e n e r a d, l å n g t ifrån h e n n e.
» J a g k a n e j ö n s k a er e t t b ä t t r e f ö r h å l l a n d e ä n m e l l a n G ö s t a o c h m i g, » t i l l a d e h o n, » e n så- d a n k ä r l e k g ö r l i f v e t så t r y g g t.
D e t v a r snällt, a t t d u k o m till m i g m e d d i t t f ö r t r o e n d e.
N a k u n n a v i bli v ä n n e r.
» H e n n e s h a n d sökte åter hans.
H a n t o g den, m e n reste sig samma.
upp i det- » Vänner, » upprepade han.
» J a g t r o d d e så, kanske, när j a g g i c k hit, m e n det går e j.
Förstår du ej också det, Ö j a?
V i ha begraft våra u n g d o m s d r ö m m a r, o c h d r ö m m a r äro s o m ettåriga växter, de härda inte ut en vinters köld.
H v a d t j ä n a r d e t till a t t s ä t t a e n s t e n m e d ett grant n a m n p å g r a f v e n?
» » N e j, d u har rätt, » svarade h o n långsamt, » n u f ö r s t ä r o v i så v e r k l i g t s k i l d a, s o m v i al- drig varit det förr, l y c k a n k a n o c k s å skilja, » t i l l a d e h o n m e d e t t v e m o d, s o m fick g e n s v a r inom honom och gjorde afskedshälsningen emellan d e m stum.
EN AUDIENS HOS PAFVE MED LEO XIII.
KRONPRINSESSAN TILL SÖ- DERN.
V. K R O N P R I N S E S S A N V I C T O R I A har n u — enligt de underrättelser s o m i n g å från R o m — ä f v e n aflagt sitt s e d v a n l i g a b e s ö k h o s påfven i Vatikanen.
D e n enskilda audiens, s o m » H a n s h e l i g h e t » gaf, v a r a d e i 4 0 m i n u - ter, h v a r p å k r o n p r i n s e s s a n g j o r d e v i s i t h o s kardinal Rampolla, hvilken sedermera be- svarade densamma genom ett b e s ö k hos kronprinsessan Hotel ».
i [hennes våning i » Grand F å äro d e l y c k l i g a, s o m n u m e r a förunnas en privataudiens hos den g a m l e kyrkofursten.
Ja, till o c h m e d b l a n d d e t k y r k l i g a R o m s » s v a r t a a r i s t o k r a t i » är d e t m å n g a, s o m a l d r i g n å f r a m till » d e n h v i t e p å f v e n ».
Men den s o m en g å n g haft en sådan audiens, g l ö m m e r d e n icke lätt.
V i stiga u p p för Vatikanens härliga trapp- u p p g å n g, » a d e l s t r a p p a n », scala nobile s o m d e n kallas.
V i d h v a r j e a f s a t s står en s c h w e i z e r - gardist p å post m e d hillebard i hand.
Vi k o m m a så f ö r s t i n i sala clementina, e n p r a k t - sal, i n r e d d a f p å f v e n C l e m e n s V I I, s o m n u tjänar den påfliga vakten s o m v ä n t r u m.
I nästa försal mottagas vi af d e i röda siden- dräkter k l ä d d a parafrenieri — stallmästarne, o m m a n så får k a l l a d e m.
T v å a f d e m an- mäla oss för förestån- daren, s o m därpå led- s a g a r o s s g e n o m d e öf- riga salarne.
I anti- camera segreta, d e t e n - skilda förrum, s o m g r ä n s a r till påfvens privat- ram, vistas de tjänstgörande k a m m arh errarne,!
hvilka det å l i g g e r att införa den, s o m motta- ges i en- skild audi- I PAFVENS STUDERKAMMARE.
ens.
y " S FLABELLOBÄRARE.
I D U N 1899.
— 6 — Därför, Idun, n o g det sant är: Jag tar hellre m o t kontanter! » IDUNS JUL- NUMMER- PRISTÄFLING.
I D E N L I L L A » pris- täfling f ö r f a m i l j e - kretsen », v i i vårt senaste julnummer u t l y s t e, h a 1 9 3 täf- lande deltagit.
Upp- giften l y d d e: » Tag ordet mantalsutgift.
Utbyt en af d e i detta o r d i n g å e n d e bokstäfverna m o t en annan bokstaf, dess närmaste granne i alfabetet, o c h bilda så af samtliga 13 bokstäfver ett annat S:T P E T E R S K Y R K A N I R O M.
svenskt ord. » D e t rätta, a f r e d a k t i o n e n a f s e d d a lösnings- E n k l o c k s i g n a l l j u d e r, e n k a m m a r h e r r e an- ordet är: m o d a r o s s a t t t r ä d a i n.
D e t är e n l i t e n r ö d salong, i hvilken d e n katolska kristenhetens MULATT ANSIGTE.
fader, påfve L e o X I I I, tar e m o t.
- Efter väg- garna porträtt af h ä d a n g å n g n a påfvar, v i d ena sidan d e n påfliga tronen, p å d e n n a e n blek, i e n fotsid hvit talar höljd gestalt m e d ett b l i d t, v ä n l i g t l e e n d e ö f v e r det fårade anletet.
D e t är p å f v e n l V i g ö r a d e tre föreskrifna k n ä b ö j n i n g a r n a o c h b u g a o s s n e d f ö r att, s o m c e r e m o n i e l e t k r ä f v e r, k y s s a h a n s toffel.
H a n afböjer d e t m e d en vänlig vink o e h räcker oss handen, på hvilken h a n bär » fiskarringen », hvilken v i vördnadsfullt kyssa.
O c h n u ljuder hans s t ä m m a — sakta, m y c k e t sakta.
Långsamt, s o m öfvervägde h a n hvarje stafvelse, g å orden öfver hans läppar.
M e n o m ett ä m n e griper h o n o m, d å b l i r d e t a n n a t, d å flyta h a n s o r d i h a s t i g s t r ö m, h a n s ö g o n l y s a u p p a f e n säll- s a m eld, o c h m a n anar d e n mäktiga ande, s o m b o r i n o m d e n n a bräckliga gestalt.
M e n alltjämt hvilar det blida leendet kvar p å hans läppar, en faders milda leende.
.
.
P å e n annan af våra illustrationer gifver teck- n a r e n e n b i l d från p å f v e n s a r b e t s r u m, d ä r ö f v e r - k a m m a r h e r r e n föreläser h ö g t för » H a n s helighet ».
P å ä n n u e n a f t e c k n i n g a r n a s e s e n flabello- bärare, e n af d e m, s o m g å p å hvardera sidan o m påfvens bärstol — äfvenledes afbildad — d å h a n l å t e r b ä r a s i g n e d i 8:t P e t e r s k y r k a n f ö r att l ä s a m ä s s a n v i d h ö g t i d l i g a r e t i l l f ä l l e n e l l e r d å h a n v ä l s i g n a r f o l k e t.
V i d a r e s e v i i cavalieri di Cappa e späda, i mazzini o c h v a k t e n, s o m i sina dräkter från sekler tillbaka g ö r a e n s å e g e n d o m l i g effekt m i d t i d e t m o d e r n a R o m.
Efter täflingstidens u t g å n g d e n 3 1 sistlidne januari omblandades n o g a samtliga lösningar.
D e n första rätta l ö s n i n g, s o m därefter u t t o g s o c h ö p p n a d e s, v a r i n s ä n d a f fru Bea Tullberg, Venersborg, s o m s å l e d e s e r h å l l e r l:sta priset: 100 kronor.
N u m m e r t v å i o r d n i n g e n b l e f frö- ken Vilhelmina Löfholm, Drottninggatan 27, Norr- köping, s o m e r h å l l e r 2:dra priset; 50 kronor.
Tredje till tionde prisen (h v a r t d e r a å 10 kronor) t i l l f ö l l o: Carolina Bergöö, L i n d e s b e r g; Elisabeth Larsson, M u n k a L j u n g b y, E n g e l h o l m; Johanna Bönnqvist, R å d h u s g a t a n 2, W a s a; Alma Jönsson, G a m m e l s t o r p; Julie Löfgren, Görslöfs prästgård, N o r d a n å; Amalia Afzelius, Vaksalagatan 2 9, U p p s a l a; Mathilda Engquist, Sjöryd, Tenhult; Hedda Gronius, Västra Trädgårdsgatan 19, Stockholm.
Pristagarne torde n u godhetsfnllt meddela sig m e d redaktionen för prisens öfver- sändande.
U t o m » mulattansikte » h a d e 1 9 3 insändar- ne l y c k a t s bilda allehanda m e r eller m i n d r e kostliga ord, s o m vittna h ö g t o m deras upp- finningsförmåga.
Kanske några prof kunna roa d e m å n g a, s o m själfva svettats m e d d e n mångtydiga uppgiften.
S e h ä r t. e x.
e n skrif- v e l s e, s o m b j u d e r p å e t t h e l t litet florilegium: » Sedan j a g spänt alla strängar på min fattnings- luta, har j a g vidare fått i h o p några » nya » svenska ord.
V å r gamla orgel skulle utbytas m o t en n y m e d 2 manualer, j a g åsamkade m i g då e n manuals- utgift.
Själf v a r jag ej för affären i fråga, m e n m i n m a n var d e t så m y c k e t mera.
I detta fall v a r han bekajad af en riktig giftmans-lusta.
H a n blef glad v i d åsynen af instrumentet, så glad, att o m han varit artillerist, h a n n o g affyrat en giftmans- sahit.
Hvarest j a g köpte m i n orgel kan j a g ej uppgifva.
Gatan tycktes sakna namn.
Först ett, sedan flere gatunamn-stift hade bortfallit, tills slutligen skylten gått förlorad.
Gatan v a r liten.
J a g föreslår, att vi kalla d e n Tumlitens-gata.
A p r o p o s uttryck, åstadkomna g e n o m sådan här uttalsstafning, undrar jag, o m m a n skulle kunna kalla d e deltagare i strejkoroligheterna i L u n d, hvilka fått skråmor i ansiktet, f ö r tumultfnasiga.
Bokstäfverna i mantalsutgift bilda äfven vid om- flyttning fattigmanslut.
O m sista t-et häri utbytes mot sin granne s, erhålles visserligen ett ord, m e n det är väl f ö r lustigt, f ö r att Iduns allvarliga redak- tion skulle ha af sett det. » En annan insändare rimmar: » I den hårda tankenöt, Som o s s I d u n räckte, Troddes kärnan n o g så söt, Att j a g skalet bräckte; Men m i n illusion försvunnit, Då i kärnan visst j a g funnit: ASFLUGSMITTAN, DEN PAFLIGA BARSTOLEN.
ty det var H v a d m a n inte gärna tar.
Ja, d e t t r o v i v ä l, d e t!
\ • B l a n d öfriga » f y n d » k u n n a a n d a n g l ö m s k a n räddas: Fastlagsminut, uslingsmatfat, mattu- inslaget, nutimagestalt, Sigtunamaltet, nattlufts- l i g a, a l n t a l s u t g i f t, fatutlastniDg, i - s t u m t - f a m n - tag, mansgiftlusta, mattuglansigt, giftasslutman (d e n s o m afslutar giftermål), tullagstiftan, Malta- utsigten, fattigstulamm, mutantastelig, magnat- siluett, stafuttalning, vagnsmattfilt, matlagstut- n i n g o.
s. v.
S t o c k h o l m i februari 1 8 9 9.
RED.
DVÄRGALÅT.
DAGMAR AF IDDN.
SKISS F Ö R IDUN A F R — M.
H U S H Å L L E R S K A N A n n a Kristina Johansson, i tjänst h o s fil.
doktor Viktor Ryding, hade fått anledning till o r o f ö r sin h u s b o n d e s till- stånd, ty det tycktes åter arta sig till att bli e n svår period.
R e d a n två gånger denna vecka hade han k o m m i t f ö r sent till m i d d a g e n; han hade äfven återtagit d e n fördärfbringande promenaden g e n o m arbetsrummet, förmaket o c h ut i salen.
Fram o c h åter, fram o c h åter gick han då m e d tankfullt ut- seende, under det att ljusen i kronorna råkade på sned, d a m m e t rördes u p p o c h föremål dunsade i golf, utan att h a n märkte det, så vida det n u ej var vattenkarafflnen, ty den gången hade han ringt o c h otåligt — egentligen också olikt h o n o m under vanliga förhållanden — förbjudit henne ställa sådant » skräp » i vägen.
E n annan dag återigen hade han brusat u p p, emedan ett papper saknades.
H o n, Kristina, bru- kade minsann ej ta bort något från skrifbordet, det hade h o n n o g fått lära sig låta b l i, m e n d e n där lappen måtte ha varit bra liten, efter h o n råkat i olycka f ö r den.
Ja, n o g hade h o n varit ute f ö r fruar, s o m varit ovettiga, för att h o n bränt v i d stekar, o c h det var då fattligt, m e n n o g skall e n vara bra konstig f ö r att taga sig när a£ e n papperslapp.
Och d e t var doktorn, fast han inte v a r gammal.
Det tyckte både gårdskarins hustru o c h kokerskan en trappa u p p.
Visserligen var det n o g Kristin, som från början ingifvit d e m den tanken, m e n sedan kunde de också stadfästa hennes åsikter i denna sak.
Skur-Johanna däremot grundade sina egna iakt- tagelser; d e gingo icke dess mindre i samma rikt- ning o c h blefvo just därigenom mera graverande.
Bevis för sina åsikter kunde h o n o c k framlägga, i synnerhet sedan tredje kaffekoppen var expedierad.
Ja, en praktisk människa v a r den där Johanna, det är säkert det.
» Tänk, » sade h o n till sin väninna, Kristin Johansson, » tänk h v a d det hindrar folk från arbete d e t där att sätta ihop b ö c k e r o c h så att läsa d e m till!
Sen ska en ann stackare ta o p p sin tid m e att få d a m m e ur dom. » Ja, talade h o n e j, så både doktorn o c h andra kunde haft nytta af att höra det?
M e n ett g l ö m d e h o n, o c h det var pengarna, s o m d e få f ö r sina böcker, o c h det sade Kristin henne.
Också o m det visste Johanna besked.
» Sjåpa sej inte, människa, » svarade h o n, » nog vet hon, att det finnes, s o m e n kan håfva in m e r pengar m e ', än en g ö r m e ' att skrifva böcker.
Titta på gross- handlarn v e stora torge, h o n!
» Då teg Kristin o c h fann, att Johanna visliga talat i allo.
Kristina Johansson hade rätt, » något » hade kom- mit åt hennes h u s b o n d e igen.
Det hade k o m m i t öfver honom en d a g i skogen jämte d e n höstsol, s o m föll in mellan kopparglän- sande träd.
Det var knappt medvetet för något så groft s o m tanken, det var för lätt att kvarhållas af något så tungt s o m minnet.
Men kvar dröjde d e t!
Det var obestämdt s o m v e m o d i vårkväll, m e n det spärrade dock hans tankars fasta gång.
Det v a r trolskt o c h ljufligt, m e n bakom låg en gåtfull vånda, alltför oåtkomlig att resonneras fram eller bort.
Hur d e t n u var, kände han igen det o c h sökte hålla det kvar s o m sin e g e n d o m, då flydde det.
H a n gaf det förloradt.
Si, då var det åter där m e d sin tjusning o c h sin ångest, m e d sitt aggande kraf på lif.
O c h hvad ville han hellre än att g e det lif?
Men icke kan något så lätt o c b fint taga f o r m g e n o m en människas vilja.
Skaparandan befaller man e j.
S o m elden är d e n, så tändande o c h o b e
— 7 — räkneligt fladdrande.
Makt till lif b o r j u h o s den, så h v e m dristar befalla d e n?
N e j, bida må man, till dess den k o m m e r.
Och den k o m.
Det var natt då.
V i k t o r R y d i n g hade varit utåt landet o c h färdades h e m öfver d e n månbelysta slätten, m e d hafvet i sikte, öfver bron in till staden, g e n o m tysta slingrande gator, s o m han sett många gånger förr, m e n hvilka nu i natten — skuggfyllda m e d hvitbelysta ytor här o c h hvar — tycktes h o n o m helt främmande.
Snart var han då vid sin port; trappan togs raskt.
Det var s o m att ha eld i ådrorna, detta, att känna skaparkraften stiga i n o m sig.
Y t t e r r o c k e n af!
L a m p a n tänd!
Pennan i h a n d!
H v a d d e n rörde sig snabbt, hur den flög!
Men så skulle den också hålla j ä m n t lopp m e d hans tankar, det d e målade o c h bevisade, det d e sjöngo o c h för- taide i sprudlande, säkert l o p p.
Kristallklara, be- härskade o c h m o g n a bröto d e fram samt klädde sig i ord, hvilka klungo stål, hvilka s m ö g o lätta o c h ljufva samt skimrade af färg.
Skapandets glädje var öfver h o n o m, den glädje, som förmår lyfta öfver d e n medvetna lyckans trånga gräns, d e n fröjd, s o m förgäter själfva jublet.
Och så gå nattens t i m m a r; d o c k ej i oafbruten glädje, ty visst känner han s t u n d o m, att o r d e n blott äro ekon, att deras färger äro arma m o t hans syners prakt.
N o g känner han i vanmakt, att han är människa, o c h att skapandet i dess fullkomning blott h ö r gudar till.
M o r g o n e n randas till Kristins — såväl martyr- skaps- s o m stolthetsdag — torgdag.
Kallt o c h kulet är det n o g att bege sig ut i d e n gråa morgonstun- den, m e n så är det också något värdt att k o m m a åter m e d k o r g e n väl fylld o c h att sedan få slå sig ned v i d en v a r m tår kaffe o c h se det hemförda utbredt på bräden o c h fat.
Kotlettraden är något till saftig d e n!
Och tungan sen, gick allt snickarfruns näsa förbi den, roligt att tänka på ' t.
G ö s e n finge d e allt lämna till det pris h o n ville; smöret är färskt o c h böcklingen glänser.
Men klockan går p å åtta, o c h borstning o c h eld- ning o c h herre o c h frukost har h o n så när glömt i sin glädjes stund.
M e n h v e m får njuta af glädje länge, åtminstone ej en fattig hushållerska s o m hon.
Jo, därinne i sofrummet står det härligt till!
Sängen orörd o c h ingen där.
Inte h e m k o m m e n kanske?
Jo, bevars, i tamburen hänga r o c k o c h hatt.
Hvilket afslöjande i denna upptäckt: Därinne, ett par r u m från tamburen, sitter husets herre — skrifvande.
E n människa, s o m har G u d s långa da ' n att arbeta på.
E n ann är ju rent p o c k a d att stjäla af s ö m n e n, men d e n s o m inte är tvungen.
.
.
Den, som kan ligga o c h röka o c h bara tänka, den, s o m inte behöfver släpa för sitt, s o m får v e d e n h e m k ö r d och mattan pålagd o c h rocken borstad, skall inte den kunna sofva, när m a n skall sofva.
Och så alla idéer sen!
Stjäla sig till att städa i hans skrifrum skall m a n o c h passa sig att få skura där!
Harmen stiger i n o m Kristin, ordningsmänniskans harm, hvardagsmänniskans föraktfyllda hätskhet mot allt, s o m ligger u t o m det synligas råmärken.
Det bär af ut i köket igen, där blir slammer med knifvar o c h lock.
Fisken stänges ut i skaffe- riet, snickarfruns tilltänkta tunga likaså, m e n köttet skares till frukost.
Det blir också dukadt o c h stä- dadt, o c h allt går m e d fart; ja, det gör så i för- treten.
Kotletterna fräsa i pannan.
O, du härliga syn, o, du ljufliga doft, allt är förlåtet!
Stegen äro lätta och ansiktets u p p s y n är glad, då Kristin bådar sin IDUN 1899. herre till frukost.
H o n ö p p n a r dörren, h o n fram- för sitt ärende; v i d skrifbordet sitter han, alldeles som h o n väntat, lutad öfver papper o c h m e d p e n n a i hand.
Då han lyfter upp hufvudet, är hans blick förströdd, o c h han vinkar af visande m e d handen.
H o n vet, hvad det betyder; det blir väl att bära ut maten igen.
D e voro båda m y c k e t unga, då h o n måste lämna h o n o m; ett tiotal af år hade gått sedan d e s s; det dröjde d o c k en stund, innan han åter k u n d e vända blicken b o r t från hennes drag.
Där ute i salen stod Kristin m e d ett fat i hvarje hand, färdig att bära ut d e m i köket i g e n; min o c h ställning utvisade indignation.
H e n n e s husbondes glädtiga ursäkt framkallar d o c k ett leende, vitt- nande o m godhetsfullt öfverseende.
Hon drar sig tillbaka till köket, fortsättande sina reflexioner öfver folks sätt att skrifva, när d e b o r d e sofva, samt svälta, när d e ha rar mat på bordet.
H o n läser också ett tyst anathema öfver detta okända, s o m lockar människan bort från förnuftets stig.
Det var samma dags förmiddag.
Kristin h a d e lugnat sig efter d e n lidna oförrätten, dock sedan hon först s o m h ä m d fått ställa till en grundlig ren- göring i salen.
Den, hvilken h ä m n d e n skulle drabba, var emellertid u t o m räckhåll, o c h Kristin befann sig ensam h e m m a.
M e n beklagligt n o g v o r o h e n n e s känslor d ö m d a att än ytterligare uppröras denna dag.
Det ringde på dörren, bestämdt o c h p o c k a n d e på ögonblickligt ö p p n a n d e, o c h Kristin tog sig i häpenheten för att genast åtlyda kallelsen, ännu iklädd sitt våta skurförkläde.
M e n det skulle h o n ej ha gjort, ty då dörren gick u p p, möttes hennes blickar af ett så i m p o n e r a n d e virrvarr plymer, pälsverk och plysch, att h o n öfverfölls af en ringhetskänsla, likaså n y s o m obehaglig.
Med ett rent o c h stärkt förkläde hade denna känsla n o g ej varit så stark.
som Det frågades efter husets herre, o c h ehuru rösten, framställde frågan, var b å d e len o c h söt, be- iKimeberg-Siden — äkta e n d a s t, d å d e t införskrifves Jakobstorg S T O C K H O L M.
" Korkmattor, genomgjut- 1a, enfärgade och tryckta, finnas i första urval och tillhandahållas irofver samt kostnadsförslag på legäran hos F. Uhnér &amp; C:o, Freds- latan 2 2.
C2i FABRIKSAKTIEBOLAC = = KONGL.
Landtmanna- &amp; Kredit- kassan Stockholm.
. ".
5 % 5 % kan lyftas intill uppsägning.
D o k t o r Carl HOFLEVERANTÖR.
= Fritzell.
4 s E HYACINTHE, HELIOTROPE, SYREN M.
FL.
THEA-ROS-PARFYM M.
FL.
firisbelönta vid i8g7 års utställning med G U L D M E D A L J Försåljcs i våra butiker 8 I f e g e r i n g s g r &amp; t a n _ " S T e s t e r l å n g g a t a n i©.
A.
T.
6469.
A.
T.
2497. samt hos alla finare farfymhaiidlare i riket.
IIIIIIIIIIIIIIIII 1 svarade Kristin den d o c k m e d en djupare nigning, än h o n någonsin plägade bestå öfriga gäster.
M e n detta b e s ö k var också något förmer.
Så m y c k e n elegans!
H o n fann sin h u s b o n d e s våning ovärdig att mottaga d e n o c h släppte in de båda damerna under många ursäkter; d e sade sig nämligen ä m n a invänta h o n o m.
De v o r o äfven n o g nedlåtande att vidkännas släktskap m e d husets herre samt att yttra längtan att få återse h o n o m.
Kristin h a d e nu sansat sig så pass, att h o n k u n d e iakttaga, det den ena damen var litet fram- skriden i ålder, d e n andra däremot helt ung.
H o n lät d e m stiga in i förmaket, under det att h o n själf höll till i salen för att ordna efter skurningen.
Därifrån kunde h o n höra d e m.
o c h det var verk- ligen underhållande, h o n fick så bra reda på hus- b o n d e n; frun därinne tycktes känna h o n o m sen han var p o j k e.
Han h a d e redan då varit v u r m i g på böcker, sade h o n.
Nå, det var just hvad Kristin alltid hade tänkt sig.
H a n s släkting hade äfven en mängd andra, mindre tänkbara saker att förtälja, alla tjänande att bevisa, hvilken egendomlig art af människa han var o c h hur grundligt han skilde sig från h e n n e o c h hennes man, ett faktum, s o m tydligen lände till hans nackdel.
Detta allt relaterades till d e n unga frökens uppbyggelse o c h för att h o n skulle få m e r k ä n n e d o m o m sin onkel, än h o n tycktes ha.
(Forts.) T^TT STORARTADT RESULTAT.
213,000 n a m n ™ funnos redan d e n 15 februari på Sveriges kvinn- liga fredsförenings fredsadress, o c h listor ingingo då fortfarande.
Ett i sanning vackert resultat!
TjiÖR S K Y D D S H E M M E T V I D G L Ö M S T A afhålles • * - på torsdag o c h fredag en t o m b o l a å Stora börs- salen.
V i anbefalla på det varmaste det behjärtans- värda ändamålet i våra läsares åtanke.
T^N S V E N S K A M E D T U R.
E n Newyorkkorrespon- - * y dent m e d d e l a r en förlofning mellan en af New- yorks rikaste millionärer, mr L i s p e n a r d Stewari, o c h miss Romola Dahlgren.
Miss Dahlgren är sondotter af d e n från det stora nordamerikanska slafkriget b e r ö m d e amiral J.
A.
Dahlgren, s o m bekant svensk till b ö r d e n liksom hans bror, general Karl Dahlgren.
s v a r t, h v i t t o c h k u l ö r t från 65 öre till k r.
16: 45 pr meter — slätt randigt, rutigt, fasoneradt, damast etc. (cirka 240 olika kvalitéer o c h 2,000 olika färger, m ö n s t e r e t c).
Siden-Damast.
.
f r.
9 0 öre — 16,45 Siden-Basttyger pr robe » kr.
1 2, 3 0 — 5 8, 8 0 Siden-Foularder,tryckta, » 8 5 öre — 3, 8 5 Bal-Siden fr. 6 5 öre — 16,45 Siden-Grenadiner • 9 0 öre — 8, 6 5 Siden-Bengaliner • kr.
1,75 — 8, 3 5 pr mtr.
Siden-Armtlres, Monopols, Cristalliques, Moire antlque.
Duchesse, Prlncesse, Moscovite, Marcelllnes, sidentyger till t a c k e n och flaggor etc. etc. tull- och portofritt i h e m m e t.
— Profver o c h katalog m e d o m g å e n d e.
— D u b b e l t brefporto till Schweiz.
G.
H e n n e b e r g, Z u r i o h.
.
(K.
&amp; K.
Hofleverantör.)
Gr ef magnigatan IO.
Invärtes och barnsjukdomar.
Hvardagar kl. 10 — / ll, » / s S - / ».
Sön- och hälgdagar kl. 10 — 11.
Allm.
tel. 58 98.
1 VIOL, S i d e n - F a b r i k © » direkt från m i n a fabriker — N:r 1 M y n t t o r g e t. Depositionsrånta Sparkasseränta A hvarje sparkassebok 1,000 kr.
1 månaden utan &amp; UTSTÄLLNINGSTVÅLAR: V a k n a n d e ljud tränga utifrån staden in i hans rum, lampan har brunnit ut, han släpper in dags- ljuset; det är grått ännu.
Intet af detta stör h o n o m, han är så helt upptagen af sitt förehafvande.
H a n går fram o c h åter öfver golfvet, stannar så helt plötsligt, går sedan åter vidare.
Det arbetar våldsamt i hans inre.
Så koncentrerar sig hela hans väsen segt kring en enda punkt, allt h v a d han äger af kraft o c h vilja knyter sig samman för att bringa fram hans skapelses innersta kärna, den utan hvilken dess tillvaro blefve utan fog.
Minuters samlad, stilla förbidan på kraft, s o m undfås, ej tages, så ett språng, ett mästersprång mot höjderna, o c h tanken är b o r e n.
H a n har en seger b a k o m sig, han lägger b o r t pennan.
Kraften, s o m förskaffade h o n o m segern, dröjer d o c k kvar, lyftande o c h l u g n; glädjen är också kvar — skaparglädjen, segerglädjen — d o c k utan rus, behärskad af en stark m a n s känsla af att ha stått inför något, s o m är större än han.
E n furste är han likväl.
E n furste i n o m det rike, hvars gränser gå vida, o c h hvars sol ej går ned.
Makt har han öfver många.
H v e m var det månne, s o m förr k o m e m o t h o n o m med m ö r k a ö g o n, strålande af glädje öfver hans seger?
H v e m var det, s o m visste, hvad sådan seger är o c h kostar o c h s o m kände dömet, där han b a d e makt o c h fursterätt?
H v e m var det, s o m var frisk och ljufligt vek, så djup i tanke o c h så h ö g i hand- l i n g?
H v e m var förr hans sol o c h s t ö d?
H a n gick bort till en bild, s o m h ä n g d e öfver soffan; det var hans hustrus.
Hofjuvelerare 1 HYLIN N UNG FLICKA önskar komma i bil- dad familj i vacker trakt, där umgänge finnes, för att lära hushållet.
Svar med upp- gift om pris m. m. torde sändas till R.
H., Målilla.
t249) I hela världen finnes icke något bättre samt för kökskärl och händer behagligare rengöringsmedel än 1,1GEEMÅHS Kraft-Skur-Pulver.
Köpes hos alla specej-ister i riket.
Ende tillverkare K R A F T - T V A L - F A B R I K E N, Jön- köping.
Göteborgs E E I.
B a n y u l s Det Trilles.
Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommenderadt af många hrr läkare.
Pris p r tmtelj k r.
3,50 hos o c b bästa %nxichcx H ö g s t e d t &amp; C:o, Stockholm, 32 m o d e r n a s k g i i s v a r t, h v i t t och kulärt, i storartadt urval till bal-, sällskaps- och prome- n a d t o a l e t t e r, meter- eller styckevis från 50 öre pr meter till kr.
20: —, direkt till privata personer.
i f t e E.
n S p i n n e r Zurich, Schweiz k B C: i e, (fornt J. Ziirrers Sidenfabrik).
Ziirichs äldsta Siden-etablissement, grundl.
1 8 2 5.
sändes till fabrikspris franco ocb tullfritt till bemmet Regeringsgatan.
Rekvirera orofver!
L e k t y r!
Ett antal äldre årgångar realiseras till be- tydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, nyheter för hemväfnaden.
^ 0 ™ Ä som förut ej äga desamma, en billig, om- S a h l i n s växlande och lärorik lektyr.
Mot insän- nas eleganta fantasimönster • kunna numera af hvarje väfkunnig framställas af S a h l i n s dande af nedannämnda belopp till Expedi- E f f e k t g a r n e r.
Största urval af hemväfda profver med enkel och tillförlitlig väfnads- tionen af Idun, Stockholm, erhålles inom beskrifning.
C.
P.
S A H L I N.
Eslöf.
m • \ Sverige p o r l o l r i t t: Idun 1892 (komplett) 2: 25 Idun 1893 (n:r 1 felas) 2: 20 Idun 1894 (komplett) 2: 50 Idun 1895 (julnumret oberäknadt) 2: 55 borttagas absolut säkert Idun 189S (d:o d:o) 3: — genom Idun 1897 (d:o d:o) 3: — Fräken- Idun 1898 (d:o d:o) 3: 50 O f e l b a r £ $ F r ä k n a r p o m a d a, Vid rekvisitioen, som skall åtföljas af li- Fräkenpomadan inne- kvid, torde noga uppgifvas, hvilken af ofvan- håller inga för hyn skad- nämnda årgångar som önskas.
liga beståndsdelar- Exp.
af Idun.
Många intyg och tack- samhetsbref från hela 8 s o l b r ä n n a v e r k a n ^ Skandinavien.
S N y a kurser i Pris 3 kr.
pr burk Ex- pedieras mot postför- Massage &amp; Sjukgymnastik skott eller efterkraf.
Tekniska börja i maj och oktober å l e f v e r f l ä c k a r.
General-Depoten.
g a r a n t e r a s.
Stockholm, Grefgatan 17.
A.
K J E L L B E R G S L i n n e - D a m u t s t y r s l a r tillverkade efter n y a s t e modeller å egen syatelier.
A l l a s l a g s h v i t a _^-&lt;2-&lt;2 — B o m u l l s v ä f n å d e r, L a b a n s - och ^ D u k t y g e r, O F n g å t t s - L ä r f t e r samt • j J a n d d u ^ s v ä f n a d e r.
B r o d e r i e r och S p e t s a r i största urval.
Illustrerad priskurant sändes på begäran Sjukgymnastik &amp; Massageinstitut, franko.
Mästersamuelsgatan 5 4, Stockholm, K ö p OBS.!
Fidlständ.
prakt.
&amp; teoretisk utbilän.
K - J V I.
L u n d b e r g, S t u r e p l a n.
Pellerins Christiania Grädd-Margarin I n t e t h å r a f f a l l, i n g e n k a l h j ä s s a m e r!
K r u g s E u t r i c h o l.
Bästa, efter gammalt läkarerecept tiilverkade hår-, växt- och konserveringsmedel.
Guldmedalj vid Stockholmsutställn.
1897.
Guldmedalj Bergen 1898.
I smak som finaste bordssmör.
Tillverkad under statslig kontroll.
Pasteuriserad gräd- de och mjölk.
Bakteriologisk undersökning af råvara och färdigt fabrikat.
Högsta kva- lité ar märkt S. O. M. i stora röda bokstäf- ver å lådan.
Generalagentur och nederlag i Stockholm Senaste läkareintyg: KRUGS EUTRICHOL, framställd efter gammalt helt och hållet ändamålsenligt komponeradt läkarerecept, är genom hvarje enskild ingrediens och därjämte i sin sammansättning ett förträffligt rekommenderadt medel vid rationel behand- ling af hufvudet och för att konservera och förbättra hårväxten.
Det har många gånger pröfvats af mig och befunnits vara ett kraftigt medel och äfven på grand af sitt behag- liga användningssätt mycket prisvärdt.
Walschleben bei Erfurt, den 30 dec.
1897.
D: R DUMKE, prakt, läkare.
Santalmissionens ^ • W " ^ m m B r o k e n Orang " e P e k o e å 6:40 pr kg.
L J Nästan omedelbart ^ färdigt för servering.
M M^J Y£ - Märk!
Vi sälja denna prima sort oblandad 3 å 4 kr.
billi- gare pr kilo än vissa andra firmor.
P e k o e å 5: 60 pr kg.
Mindre aromrikt.
Utmärkt hvardagste.
Insänd 40 öre i frimärken, så erhålles prof af önskad sort.
r D r K r ä u s e l w a s s e r.
Intet brännande af håret nödvändigt mera.
Aldrig rakt hår mer.
Genom Krugs Kräuselwasser hålles håret mycket längre lockadt än med krastång.
Pris pr flaska 60 pf.
Finnes hos finare parfym- och drogaffärer eller direkt från JE7.
J- \ TlXff fabrik f. cosm.
prep., 9 Dresden A, 21. a s t Santalmissionens Tedepot, Lars Monténs Trievaldgränd 2, Stockholm.?
Neutrala Kärntvål till ylletvätt och Oleintvål till linnetvätt användes lämpli- gast sålunda: Eleganta " Vs kg.
tvål kokas i 2 liter vatten; när tvålen är upplöst, tillsättes underom- röring 20 å 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning neddoppas plaggen.
Vid ylletvätt böra såväl lösningen som sköljvattnet hafva 36 å 38 grader. » Finnas hos de flesta specerihandlare samt i mina butiker.
Silfverniedalj i Köpenhamn 1888.
G n i d m e d a l j i Stockholm 1897. visitkort lduns Kungl.
Hofboktryckeri 12 Stora Vattugatan 1 2.
Q r e b r o o n t a n t ö i fördelade i.
O 8, 223 O O K r o n o fil k a f l e n u ä r x Handväfda pappersmattor.
sa bör ni dock betänka att det är mycket skadligt att dricka det enbart, synner- ligast de billigaste sorterna, hvarför det är nödvändigt att till vanligt kaffe blanda en hälsosom haffetillsättning för att undvika kaffeförgiftning, och det är af-pro- fessorer och läkare erkändt att Stockholms Kaffe-Aktiebolags lutubikaffe blandadt till kaffe gifver den hälsosammaste, billigaste och mest välsmakande kaffedryck.
Detta intubikaffe säljes i hvarje välordnad speceri- och diversehandel i paketer å 25 och å 10 öre, men bör man akta sig för alla värdelösa efterap- ningar, som gä under namn af akta, prima eller andra benämningar, hvarför man bör efterse att ä hvarje paket är tryckt firmans namn, Stockho ms Kaffe-Ak- tiebolag, samt dess fabriksmärke med ordet » Patent », ty endast dessa äro verk- ligt äkta och garanterade att innehålla ett hälsosamt och godt fabrikat.
Näsdukar, Hollands Madapolam, L o n g c l o t h, Piqué.
Vadstenaspetsar o c h Bro- \ y derier.
Låga, bestämda priser.
/ / / 1 VadstenaTboden 2 2 Sanna JPeterson &amp; C:o. Regeringsgatan SÖMMERSKA, fullt skicklig i all slags klädsömnad, får fri bostad och vedbrand vid Forsmarks Bruk, hvaruti god tillgång pä arbete torde kunna påräknas — Goda rekommendationer for- dras.
Sökande vände sig till Forsmarks Brukskontor, Forsmark.
(G.
76869) BILDAD och anspråkslös, hus-} ^: Ö R lig EN flicka, villig att deltaga i lättare göro- mål inomhus samt kunnig i linnesöm, er- bjudes plats i Stockholm nu genast.
E^gen- händiga skriftliga svar med uppgift på ål- der, referenser och löneanspråk samt foto- grafi motses till » Frans hjälp » under adress Djurvännernas Tidnings Exp, Klara Södra kyrkogata 5, Stockholm.
{243) V L D R E, ANSPRÅKSLÖS, snäll, [barn- _Zl kär, frisk, pålitlig flicka, fullt hemma- stadd i matlagning och öfriga inomhus före- fallande göromål, som på egen hand kan förestå landthushåll, erhåller plats i bildad mindre familj på landet.
Svar, jämte be- tyg och fotografi, märkt » Landet », ins.
till lduns exp.
_ _ _ _ _ _ (2 4 0) att biträda vid privata sjukvården i Halm- stad är ledig från den lrsta April.
Villkor: af staden garanteras årlig lön 250 kr jämte 1: 50 per tjänstgöringsdygn.
Fordringar: att hafva betyg om fullständig sköterskekurs samt helst tjänstgöring någon tid å epide- miskt sjukhus.
Bref, betyg och porträtt torde sändas snarast till doktor J. Nord- ström, Förste stadsläkare, Halmstad.
(G.
766G8).
H USHÅLLERSKA.
En duglig hushåller- ska får nu genast eller den 24 nästk.
april plats på större egendom.
Svar till Fru Gyllensvärd, Lamhult.
(210) NSPRÅKSLÖS L Ä R A R I N N A önskar plats i familj att undervisa minderåriga.
Svar emotses tacksamt till » Hanna », Öre- bro p.
r.
(236) A E N A L L V A R L I G, ordentlig flicka, som saknar eget hem, önskar mot fritt vivre och att bli ansedd som familjemedlem, kom- ma i ett verkligt godt hem för att hjälpa till med hvarjehanda göromål.
Svar till » Godt hem », lduns exp.
(233) * NSPRÅKSLÖS 22 Å R I G FLICKA ön- j^X skar till våren plats att gå frun till- handa.
Ar något kunnig i matlagn., bakn.
och väfnad.
Önskar anses som familjemed- lem.
Svar till » E.
K.
», Staflunda.
(239) 0 P L A T S A T T GÅ F R U N T I L L H A N D A 1 önskas af 18-årig flicka.
Svar genast till Sonnie, Leufsta Bruk.
(244) EN U N G FLICKA önskar plats i famili, helst å landtegendom, där hon är i tillfälle att undervisa i pors- linsmålning, akvarellmålning och glödritning, därjämte är hon villig deltaga i hushålls- görbmål.
Svar till lduns exp.
jämte villkor omotses till » 21 år ».
(237) ILDAD, PRAKTIST " .FLICKA, väl kun- nig i matlagning, bak och sömnad m. ' m.
önskar plats.
Villig, rask, ordentlig.
Svar till » Flit ».
lduns exp.
f. v. b.
(248) B N A N S P R Å K S L Ö S, enkel, bättre Hicka önskar plats i familj att vara till hjälp med alla inom ett hem förekommande göro- mål.
Svar emotses tacksamt af » A.
B.
», Viksberg.
(226) E E TT B I L D A D T 34-ÅRS F R U N T I M M E R, som tycker om landet och är vant att vistas därstädes samt är dugligt, praktiskt och kunnigt i handarbeten, söker plats på herrgård eller större egendom att gå frun tillhanda.
Pä lön fästes ej afseende, fast mer på ett godt hem.
Svar till » Landthus- håll », adr.
S .. Gumoelii annonsbyrå, Stock- holm. '
(G.
718) U NDERVISNINGSVAN LÄRARINNA med vackra afgångsbetyg fr. 8-klassigt läroverk för flickor söker plats.
Svar i bil- N DUGLIG, BEHAGLIG UNG D A M jett till » Tina », Jönköping p.
r.
(250) får plats som husföreståndarinna hos tjänsteman på landet Svar med fotografi TT Ä L D R E bättre fruntimmer med goda torde sändas till » Esquire », adr.
S. Gumselii betyger som hushållerska söker plats till Annonsbyrå, Stockholm.
(G.
675) våren, helst hos någon äldre stilla familj, eller som husmoder i änkemanshem.
Svar: Prostgården, Ör.
(228) E (G.
74261).
b i l l i g t, Duktyger, Handdukar, u t s t y r s l a r.
Lakans- o c h örngåttslärfter.
Åter finnas dessa omtyckta, starka, vackra EN F U L L T K O M P E T E N T gångmattor i olika färger till salu å 65 öre MODIST pr meter vid Krontorps gård adr.
Vermland, Björneborg.
erhåller förmånlig anställning instundande saison hos firman Ida Svensons Eftr, Var- berg.
(G.
76514) L o t t e r i, Fredsgatan 32, Stockholm.
O a k t a d t e SÄLJES HOS HERRAR SPECERI-, DELIKATESS- OCH KAFFEHANDLANDE.
vinster på J V I a s e e t s K BästI • Billigast!
r 50,000, 10,000, 5,000, 1,000, 500, 100, 50 o c h 20 l^ronor utlottas, den 1 Maj 1899.
Pris för lottsedel 10 k r.
, till landsorten mot i n s ä n d l i k v i d v i d h v a r j e r e k v i s i t i o n å t f ö l j d a f 40 ö r e (till rek.
porto och dragningslista).
Hela behållningen tillfaller Nordiska Museets Byggnadsfond.
f i o f d i s k a r a d i a t o r s m ö r!
Sjuksköterskeplats N:r 19 Stora Nygatan.
— N:r 29 S:t Paulsgatan.
K T i l l hos Ekström &amp; Hofiund, Skeppsbron 24.
F l a s k a 1.
5 0 mk.
K r u g s a l l t i d Begär prospekt.
— Allm.
telef.
667. o E NKEL, B A R N K Ä R, helst musik, nicka, van att underv.
barn samt villig att därj.
sysselsätta och vårda dem, får plats.
Svar med fotogr.
och rek.
till » Tre », lduns exp.
(242) T T A R D I N N A.
En bildad, musikalisk flic- V ka, af god familj, med gladt lynne och godt sätt, erhåller plats som värdinna hos tjänsteman.
.. Svar med fotografi, ålder, lön m. m.
till » Ankeman ».
Sköfde p.
r.
(243) P L A T S i familj erhålles af anspråkslös, bättre flicka, fullt hemmasladd i konst- väfnad Första halfåret mot fritt vivrc.
Svar till Blommeröd pr Bjersjölngård, Ystad- Eslöfs järnv.
(241) E P L A T S SÖKES till l:a maj af en 27 års anspråkslös, arbetsam och villig flicka i bättre hem helst i mellersta Sverige.
Den sökande är fullt hemmastadd i arbeten hörande till ett landthushåll såsom matlagning, bakning, slakt och förekommande handarbeten.
Svar märkt » Selma », adr.
S. GumEelii Annonsbyrå, Stockholm.
(G.
537) U NG, B I L D A D, MUSIKALISKfFLICKA önskar mot fritt vivre komma i treflig familj som sällskap.
Villig undervisa i musik och handarbete samt yara frun nå- got behjälplig.
Svar till - Skånska », J.
G. Hedbergs annonsbyrå, Malmö.
(J.
G.
H.
3875) INACKORDERING i präst- eller herrgård i naturskön (rakt af Västergöt- el.
Smaland önskar ung familj för sommaren.
Svar; » J.
B.
», lduns exp, (251)
