# ID: svediakorp-per123
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,505
# sentences: 1,032
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


-;.
*?
: ' Fredrik~aiBremer-Forbwndets .med / emmar an- npop !d~ h t.
med ~ snaraste t; / / by r&amp;, 54 Drott- ~inggatan. '
1 tr., ins~nda d m - n f g i f t e r.
och premcm e r a t i o n s a f g i f t e r.
. "
3: e haft .. ' DAGNY T O I SKR F I T FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN VavZ Mfidli.agm, Kvinnas valbarhet till ledambt i fattfgv0rdsstyrelse.
.
.
~ n h o h Asiatiska, interillrer: 11, I tataktadeh.,.
, EZZen IVhitZoc7c, Ifrsprungligt.
Poem.
.
-.
F ~ i t x Ran7c; .Bo.nsekvenser ..,.
. '
* ' ' ' ' EeZZen L h d g r e n, Kvinnoidwlet frill, fin; de-siicle-rynpunkt. '
, Buch der ?Qzmeaa, von Laura Marholm.)
;, Meddelanden frAn Fredrika-Bremer-Forbunc !et.
- '.
.
Fr0n skilda hall.
L '.
-.
.
Louise Otto-Peters f-+.
.
- a ' ' s.
- " (~Das 3 ': A Predrika-Bremer-Forbundets adr,: Drottninggatan 5ka
Under sommaren 3nska.r cn lärariiiiia i Rkliard Anderssons iiiusikskr&gt;la f&amp; vistas.
hos en fiiinilj pA l a i d ~ t inat att u~ideil.isa i piaws elning.
".
Narmwe iin (1eilii ttehcr lem uas pH.
Fredrika-Bremeraör undete Byrii, Dmttniiiggatnn 34.
Stockholm.
-.
-.
. '
... T Hygieniska OBS.!
Skodon tillverkas fik Henar, Damer och h m: Prisbelönta af DrHkt-Raformfikeningen.
...
.
.
-: Skodon tillverkas afven efter modern fason.
w Allt arhete iitföreu iioggrarmt och af hiista materiel.
q Reparationer verkställas val och på bestämd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottninggatan 62.
Nya Hush %llsskolan (tsr lbildade flickor).
- Grnncl~l 1881.
Nya.
.
Föresthdarinua: Fröken H. Croiius,: _ nushall a) akola 1YT6t; a3&amp;&amp; " Vestra TrikdgaPdsgatan 19.: OBS.!
Särskild matsal för fruntimmer.
i .-;, - i ' ...
: ' i Magasin des Noneaut4s pour Confectioa. '
.
.
WO ILungstriidg&amp;rden 20.
och dess filialer 3 Vesterlånggatan och 75 Vesterlånggatan rekommenderar i största t i r ~ a l till biZUga8te p r * b.
Höst- &amp; Vinterkappor H. de THANCH HÖCKEHDURFE.
R.
.
L.
.
l..
.
,.
.
kapitalister, särskildt fruntimmer, har det länge varit ett önskningsrnål a t t kunna öfverlämna vården af sina värdepapper och skötseln af sina affarer %t någon person eller institution, som med n bsoliit säkerhet f örenade punktlighet och noggrannhet i utförandet af det anförtrodda uppdraget äfvensoin prisbillighet.
E n sådan institution ä r F ÖP Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (Litla N y g a t a n R Y, expeditionstid 10-41, som under garanti af Stockliolms Enskilda Bank Atager sig vkrd och förvaltning af enskilda personers ocli kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person 11.0s .Notariatafdelniiigen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid ' förfallotiderna kupon- ger och tillhaiidaliå~ller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen utlottuingar af obligationer och imderrättar depo- nenten i god ' tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt lämnar förslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
0111 inteckningar deponeras Iios Notariatafdelningen iiiiderrattar Notariatafdelningen gäldenären darom a t t räntorna B in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, livarefter de medel, soin inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen a t t inteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Oni en 110s ~ f d e l - ningen deponerad inteckning genom underlåten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockliolins Enskilds Bank darigenom uppkomirlen skada.
E ' örvariiigsafgift: 50 öre för å r pr 1,000 kronor af deposi- t.ionens varde, dock ej under två kronor.
.
Fruntiznzner, som 4 3 n s k a a olyck~faallf~rgirtl~saa s i g uti B o l a g e t F YL G I A kunna hiinyiiirda sig till AMELITJE.
STEREZ ' Y, Adress: Stoc7ci~oZm; DblZeZnsgutan 1 A. Tdffos dkstiidcs mellan 10-11 f. in.
och 6-6 e. m. a. '
.
.
- (etablerad 1860) ' Försaljniiigslokaler: ne&amp;a.
.
.
botten, en, ' tvd och, tre.
.
.
.
,.
, tr. ypp OCKHOLM.
Största lager i Norden Iiulörta o, Svarta Yllekladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattkladningstyger Schalar och Kapptyger.
m. m. Obser~era!
Genom direkta förbindelser med in- och utlandets förnämsta fabrikanter kan.
j.ag erbjuda ofvanuainda artiklar bättre och billigare .an .någon an-!
nan och torde ' en livar genoin besök i mina lokaler eller 1 I genom reqvisition af profver och varor lätt blifva ijfver- tygad om fördeleii att hos mig fylla sina behof af dessa, artiklar.
1.
- - I
Kvinnas valbarhet till ' ledamot i:.
f attigv&amp;rdsstyrelse.
Gällande förordning om fattigvarden af den 9 juni 1871 inne- håller ingen bestaind föreskrift, huruvida endast personer med koin- inunal rösträtt kunna inväljas i fattigvårdsstyrelse.
Och det geiioni förordningen den 22 mars 1889 gjorda tillagg till lagen, livarigenom valbarlieteii utsträcktes afven till kvinnor, afsåg icke att ändra eller omforinulera villkoren för kompetens i öfrigt, eller att stadga annan sådan för kvinnor an soin förtit gallt för niäii.
Lagens otydlighet i angifna afseendet kvarstår sålunda fortfarande, oinfattaiide numera i lika mån både mails och kvinnors valbarhet.
.
Emellertid Iiade denna fraga före år .l889 icke afsev&amp;rd prak- tisk betydelse, dh det sällan torde ifragakornrna att i fattigvårdssty- relse invälja en icke röstberlttigaa maii.
Annorlimda gestaltar sig.
saken,.
sedan kvinna blifvit valbar.
Den sociala ställning, som den burgnare klassens kviimor intaga, medför nainligeii att de icke röst- beriittigade af dem oomtvistligt sitta inne med lika bildning, erfaren- iiet.
och duglighet som de röstber8tti&amp;de, samt därjainte framför dessa i allinaniiet aga fördelen af att biittre kunna disponera, sin tid.
Det liar darför visat sig, att man ofta vid uppstallaiide af Iiviiiliga kan- didater till fattigvhdsstyrelse skiille nödgas förbigå de lämpligaste och inest dugande krafterna, ifall nian ej fick taga.
sitt val afven ur .. kretsen af de mylicliga kvinnor, soni icke Bro röstbersttigade.
Af denna anledning liar det ansetts aga sitt intresse att söka utreda, Iiur det kan föi~liillla sig ~lied denna sak.
Enligt 8 10 i 1871 års fö; ordning skall .livarje fattigvårdssa~n- 7btilbe i stad liafva en fattigvårdsstyrelse.
I sådant saml~tille p+ landet har kommunalniimiideii, utom sina öfriga uppgifter, janival till hlig- gande att vara fattigvårdsstyrelse nlecl ratt dock för sainliallet att inrätta snrskild fattigvårdsstyrelse.
Ä r fattigvårdssamliiille.
deladti rotar, ankominer det p&amp; Iivarje rote att bestiimina, Iiuriivida dess fattigvårdsniigeläge~~lieter skola Iiaiidliafvas af sarskild styrelse.
.
: -
Rörande organisationen af dessa fattig \ - &amp; rdsstelse iniielii3ller l 5 enligt dess lydelse i förordningen den 22 mars 1889:, l5 8.
1.
Där kommunalnämnd ej utgör fattigr %rdss&amp;yrelse, ut- ser fattigv %rdssamhälle på landet ledamöter i sådan styrelse, iniin eller kvinnor, till det antal, som med hänsikt till samliällets ridd och folk- mängd erfordras, dock ej mindre än tre; och skola, då val till leda- möter anställes, jämväl utses suppleanter i styrelsen till lialfva anta- let af ledamöterna, eller, om dessas antal ej är jämnt, till det antal, som är närmast öfver hälften.
2.
I stad utses ledamöter i fattigvhrdsstyrelse, inaii eller kvin- nor, till det antal, fattigveLrdssamliället finner skäligt bestiiuima, dock ej mindre än feni.
3.
I afseende h ledamots ocli suppleants tjiinstgöriiigst.id och afgång samt rättighet att uppdraget sig afsiiga, afrensom bet.räffande uteblifvaiide frkn sammanträde ntan förfall, iakttages A landet livad om ledamot eller suppleant i kominuiialnäiiind och i stad hvad om stads- fullmäktig galler - - -.
4.
Ä r fattigvårdssamhälle i rotar fördeladt, utser hvarje rotc sin fattigvhrdsföiest %ndai.e, äfvensom, där rote bestämt, att siiiskild sty- relse för dess fattigvårdsangelagenheter skall finnas, t r å eller flere af ro- ~ r 3 ».
tens inedleinmar att jämte fattigvårdsförestånd,zren shdan styrelse nt, " Dessa föreskrifter gälla dock ej fös 7ri: frtrdstaden.
Jiinilikt för- ordningen om koinmunalstyrelse i Stockholm den 23 inaj 1862, &amp; $ 5 och 36, enligt deras lydelse i förordningen den 23 jiini 1883) skola stadsfulliniiktige för verkställighet och förvaltning utse vissa nämnder, däribland en kallad fattigvårdsnäiniiden.
Antalet ledamöter i dessa nämn- der skall bestämmas genom instruktioner, som p % förslag af stadsfallmäk.
tige fastställas af Kongl.
&amp; Iaj: t, inen om villkoren för wlbarliet till nämnderna iuneliåller 5 38 enligt dess lydelse genom förordiiingeii den 22 mars 1889: DS 38.
Till ledamöter eller suppleanter kunna väljas sh \ %l ledainbter af stadsfullmäktige som ock andra stadens inbyggare, soiii äro till fullmäktige valbare.
Till ledalnot eller suppleant i fattigvbrdsnäinnden kan iifven vll- jas kvinna, som är berättigad att i val af stadsfulliniiktige deltagit och uppnått tjugufem år - - -.
» Förutom denna fattigvårdsniimid, som %r öfverstyrelse för huf- viidstadens fattigvkrd, livilken utgör en stadens gemensamina angels- genhet, skall jämlikt § 19 i nen af Kongl.
Maj: t för nämnden den 4 mars 1864 utfärdade instruktion, inom livas och en af Iwftw ?stade~ts ter- ritorialförsaqnlingar tills vidare finnas sarskild fattigralrdsstyrelse, som under nämndens inseende handhafver den närmaste och omedel1) ar.a fattigvkrden inom församlingen, samt motsvarar förutvarande försam- lingsnämnders fattigvhrdsafdelningar.
5.
C
'.
- Om ledamöterna i dessa styrelser stadgas i instruktionons 8 20 endast att kyrkoherden skall vara själfskrifven ledamot samt att: sofrige ledaniöter .utses af nämnden till det antal, som nämnden för hvarje fattigvårdsstyrelse be stä in ni er.^ När fattigvkdsstyrelse p&amp; landet ntgöres af kÖnimunalnämnd, hvilket i de flesta fall torde vara förhållandet, ar det sålunda endast röstberättigade män, som fyllt tjagufem år, ht livilka lednihgen af ' fattigvården kan anförtros; ty endast shdana aro valbara till denna nämnd.
Vidare ar det tydlig lag på att i Stockholms fattigvårdsnämnd kunna inväljas blott röstberattigade män eller kvinnor, hvilka app- natt tjugofem %rs ålder.
.
I fråga åter oni villkoren för valbarhet till fattigvårdsstyrelserrcn i Stockliolms territoriella försanzliqar och rikets öfriga städer, samt de särskilda fattigvårdsstyrelser som tillllf.entyrs i w i t t a t s i socknav p&amp; laqzdet eller för de rotar, hvari fattigv~rdssamhälle blifvit fördeladt, därom saknas, såsom man finner, bestämda föreskrifter.
Häraf följer emellertid icke, att: livern som helst är valbar.
Det gifves nämligen vissa kvalifikationer, som enligt allmänna rättsgriindsatser anses med- föra obeliörigliet att iiinehafva medborgerliga förtroendeuppdrag i all- mänhet, såsom omyndighet och saknad af medborgerlig fräjd.
Endast fiillniyndiga och välfrajdade ' medlemmar i kommunen kunna därför in- väljas i fattigvårdsstyrelse, oafsedt ' att lagen ej här, såsom skett i fraga om en del andra kommunala delegationer och nämnder, uttryck- ligen uttalat detta.
Har man hter - velat fordra något iner, så kan detta för visso ildrig vara något sh sjalfklart, att icke särskilda bestiimmelser därom bort intagas i lagen, sivida denna skall fylla berättigade anspråk p i reda, och fullständighet.
Underlåtenhet i detta afseende måste därför innefatta presiiintion .för, att det icke varit meningen uppställa ytter- ligare beliörighetsvillkor, såvida ej synnerliga skäl föreligga, att ett visst villkor vore af lagens grund så oafvisligt betingadt, att från- varon af uttrycklig föreskrift darom-endast kunnat bero på.
ett för- biseende.
Sålunda är det påtagligt, att för v.albarliet till fattigvårds- styrelse ej kan fordras en åldersgräns af uppnådda tjugufem &amp; r såsom finnes stadgadt för ledaniöt i fattigv %rdsnärniiden i Stockholm och flera andra kommunala nämnder.
Huruvida för valbarhet måste fordras att vara röstberättigad i kommunen kan däremot synas mer omtvistligt, och därför p %kalla en närmare utredning. '
.
Genoin förordningen den 25 maj 184 ' 7 staldes fattigvården i riket för första gången p % ordnad fot.
Förarbetena till lagen liade utförts af en år 1838 af Kongl.
1Iaj: t för ändamslet utsedd koniite, bestående af tv&amp; afdelningar, en för riket i allmänhet och en för huf- viidstaden.
Komitdns förstnämnda afdelning afgaf den 8 juni 1839 bet&amp;nkiyrde med förslag dels till stadga angiende fattigvården i riket utom Stockholms stad, i hvilken föreslogs, att i hvarje kommun skulle finnas en fattigvårdsstyrelse., dels ock till en kommunallag, inne- fattande föreskrifter bland annat om sockenstäinma samt sockennamnd (motsvarande nuvarande kommunalnämnd) och stadsnamnd.
Enligt detta förslag skulle rösträtt i kommunens angeliigenheter tillkom~iia endast sa&amp;hällsmedlemmar, som erlade M i g.
bevillning, i vissa fall af minst tvii riksdaler banko, samt fattigvårdsstyrelser~~a och niimnderiia tillsattas genom val af dessa röstberättigade.
Xen valbar till fattig~årdssty- relse skulle vara: » lvayje medlem af satid~ället som lir dur sknttsk~f- ven oeh boende samt vdl~fi ' djdad ock sjdi ' fhqjndig: ~.
Här föreslogs sa- lunda tydligen, a t t äfven icke röstberättigade kunde inviiljus, hrilket väl fhr antagas hafva skett med afsikt, ehuru motiven ej innehalla något härom.
I motiven förklaras att fattigvirdsstyrelserna roro af- sedda endast för den händelse förslaget om ko inniunnl-institutioner icke antoges, livaremot i annat fall de särskilda fattigrårdsstyrelsernas bestyr skulle öfvertagas af nämnderna.
O m valbarhet till näninderiia iiineliöll förslaget ingen ' uttrycklig f öreskrift.
Riksdagen åren 1840 och 1841 antog för sin del ett af lagiitskottet samt allinanna besvärs- och ekonomiutskottet med ledning af ntiinnda koini- tdbetänkande uppgjoidt förslag dels till stadga om fattigvården dels tilllag om socknestämmor i riket, utom Stockholui~ stad samt sockennämnder för landet.
Enligt dessa förslag var pk landet sockennämnden äfven fattig- vårdsstyrelse, samt valbar till ledamot i nauinden hrarje välfrajdad medlem i samhället, D som i sockeiistämmau iiger rösträtt:).
Xtskotten hade afven, för den hlndelse förslaget om suckenstiimrnor och sockenniimnd ej an- togs eveiituelt hemställt om inrättande af särskilda fattigviirdsstyrel- ser, hrilkas organisation föreslogs fullkomligt lika med sockennämndens.
Om stadsnamnd eller särskild fattigvArdsstyselse i stad vacktes dar- emot ej fr&amp;a vid nämnda riksdag.
Utskotten yttrade liarom, att för- hållandena i städerna voro så skiljaktiga frän dein pk landet och äfven inom särskilda stadssamhällen s&amp; olika, att det föreslagna stad- gandet om sockennamnd icke kunde till städerna utsträckas, hvarför utskotten förordade, att livarje stadssamhälle genom utsedde depnte- rade utarbetade förslag till stadens administration med iakttagande af
Iivad.
om sockenstäni~ioi- knnde.
blifva stadgadt saint: att ' sådant förslag u n d e ~ s t ä l l d e s ' ~ u n adaj: ts ~1.
pröfning.
Den 9 augusti 1843 utfärdades härefter förordningar om sockenstämmor i riket utoin Stockholms stad saint om sockenniimider på landet, lisilken ' sena&amp; innehöll, a t t Valbar till ledamot ' i iiiiiiinden vore livarje- välfräj dad persoii, som i socken- stamma äger rösträtt.
» - Fattig&amp;dsstadga utkom däremot,.
såsoni ofvan nainiits först den 25 niaj 1847.
D i r i bestämdes, a t t fattigvådssty- relse på landet utgjordes af sockennä,nnden och a t t B för stid utses sir- dan styrelse i den okdiifig, hvarom antingen redan kan vara bestlimdt eller kan öfvere~zskomaas eller ' framdeles .kan blifva föreskrvvet.
2 n ör fattningen föreskref sålunda inga grunder föi organisation af fat- tigvårdsstyrelse i stad utan lamuade vederbörande fria liander ' att för hvarje stad ordna den saken efter livad som kunde finnas liimpligt.
Förordningen anghende f attigvården den 13 juli l853 iipptog ordagrannt 1847 års förordnings bestammelser &amp; i ifrågavarande afseenden.
Sedan i ' adedning d fra~nställning från 1869 ' års riksdag en tillsatt komit6 utarbetat förslag till ny fattigvårdsförordning och riks- dagen yttrat sig öfver '.
förslaget, utfärdades den 9 juni 1871 ny förord- ning om fattigvarden, livilken aiinu gäller.
Häri medgajs för första gången att på landet fatt@vlirdsbestyl.et k m d e öfverj2yttas fipå ?z kom- rnunal~zä~n.dez (sockennämnden) p&amp; en särskild fattigvårdsstyrelse.
För- fattningens ofvan återgifna bestämmelser om fattigvårdsstyrelses orga- nisatioii, äro lika ined.
deiii komitdn föreslog, utom a t t denna i fråga on1 ledamots tjänstgöringstid in.
m. beträffande stad hänvisade till, hvad om ledaiiiot i drätselkaiiima.re gälde.
Hiir man liarvid tänkt sig valbarheten till de särskilda fattigvårdsstyrelserna i stad och p&amp; lan- det f ramgår ej af motiveringen eller af öf verliiggningarne i riksdagen, dar Kongl.
Maj: ts förslag i denna del antogs ntan diskussion ..
Den ändring i 15 5.
af 1871 %rs förordning, som Iiarefter skedde å r 1889 afsåg, såsoni förut blifvit nämnt, endast att bereda kvinna oomtvistad valbarhet, för Iivilket gndainål, uttrycket wI.edamöter » förshgs med det förtydligande tillägget, män eller Irvinnora.
Eljest bibehöllos ordalagen oförändrade, och nkgon afsikt a t t för kvinna därvid skulle galla andra valbarlietsvillkor iiii för man liar ej fått uttryck i lagtexten och naturligtvis ej heller förelegat. '
Af denna hterblick torde framgå a t t man ej af tidigare lagstift- niiig eller bestämda uttalanden i motiver kan komma till iikgon klarhet om livad 1871 års lagstiftare menat.
Det lärer därför vara lönlöst ' för-
lora sig i gissningar härom, helst det i detta soni i de flesta dylika fall sannolikt förhåller sig sh, a t t man helt enkelt förbisett saken.
Ordalydelsen af g 15 lägger obestridligt intet hinder i vagen att i särskild fattigvårdsstyrelse invälja hvilken fullmyndig och väl fräjdad medlem i samhället som helst, och vagas nttrycken noga, synas de äfven direkt hänvisa på lagrummets tolkning i shdan riktning.
SAlunda säges att i afseende % ledainots u tjänstgöringstid och afgång samt rättighet att uppdraget sig afsagan iakttages hvad om komrnu- nalnamnds ledamöter och stadsfullmäktige galler.
Nen hvarför icke jämväl i fråga om scillkoren för valbarhet~?
(Jämför 42 i förordningen orn kommunalstyrelse p % landet).
Det kan ej vara af förbiseende, som vid denna hänvisning just frågan om valbarlietsvillkoreli uteslutits, men det ar ju möjligt, att man därvid endast haft i tankarne att ej låta den för ledamot i kommunalnämnd och stadsfullmäktige stadgade fordran p % tjugufem %ss ålder vinna tillämpning afven p&amp; fattigvårds- styrelse.
Vidare står, att till rotes styrelse skall utses visst antal personer af %rotens medlemmars.
Xen i kommunallagarne begagnas uttrycket smedlein i kommunens icke såsoni liktydigt med röstberättigad 8 i förordnin- medlem utan såsoni afseende alla niedlemmar (jiimf.
gen om ' kommunalstyrelse på landet och 10 d: o uti stad).
Till slutsatsen om att rösträtt utgör kompetensvillkor kan man sållinda endast komma genoiii antagande att detta skulle ligga i sakens natur eller, som det ocksk uttryckes, öfverensstamina med lageiis grunder.
1838 Ars komité synes dock ej delat en sadaii uppfattning.
Och det ligger val uppenbarligen för mycket godtycke i ett antagande att, ehuru föreskrifter därom saknas, raljarne dock skulle r a r a förbjudna att till ledamot i fattigv5xdsstyrelse utse en myndig person utom sin egen krets, när de finna detta lämpligt och ÖnskvHrdt.
Afgörandet är ju dock alltid i de röstberattigades hand.
Icke heller kan man analogivis sluta härtill däïaf, att för raharhet till en del andra koin- muiiala styrelser fordras rösträtt.
Snarare sklille en sidan jämförelse tala för, att det ej varit meningen uppställa samma fordran för fattig- vårdsstyrelse.
Förordningarne om kornmunalst_rrelse förutsatta ock att utöfver de i dem särskildt omnämnda styrelser afven andra kuniiru inrättas och för deras organisation har ej nppsta1ll.s röstriitt shsoiii valbarhetsvillkor.
För öfrigt ligger till grund för 1889 t " ws lagandring det erkännandet, att htminstone för ledningen af fattigvården person- liga egenskaper företrädesvis böra komma i betraktande, och det kau därför äfven sägas att en tolkning, som tillerkanner hvarje myndig vaifrajdad person valbarhet, just .öfverensstammer med en dylik upp- s s
, fattning, liksom nämnda lags speciella syfte visat sig i tillämpningen därigenom bast tillgodoses.
Anmärkningsvärda äro emellertid eii del uttalanden i ämnet, som förekommo vid den förberedande behandlingen af 1889 års lag.
Riks- dagen beslöt %r 1887 i enlighet med lagutskottets hemställan anhalla hos Kongl.
3 ' Iaj: t om framläggande af » förslag till sådan iiindring i gällande lagstiftning att hinder icke mötte för att i kornhmala ange- läg~zheter röstberattigad kuimaw kiinde inväljas till ledamot bland annat i fattigvårdsstyrelse, där denna å landet icke utgjordes af kommunal- nämnd ».
D % emellertid hvarkeii i utskottets motivering eller under öfverläggnkgarne i riksdagen särskildt talades om att gör&amp; skillnad mellan röstberättigade och icke röstberättigade kvinnor, är det tydligt att formuleringen i.
riksdagens Iieiiiställan tillkommit under antagande och föriitsättning, att enligt då gällande lag endast röstberättigade personer voro valbara.
Det förslag soni Kongl.
Maj: t hhrefter före- lade 1889 års riksdag ocli livilket oförändradt antogs, innehöll samma otydliga bestämmelser soin de nu gällande; och detta oaktadt ecklesiastikministeru, statsrhdet Weiinerberg, uti sin i statsrhdet afgifna motivering till förslaget yttrade, att en uppgifven invänd- ning mot förslaget förlorade betydelse Bom, på sätt riksdagen före- slagit, den ifrågavarande behörigheten tillerkännes endast i koininu-.
nala angelägenl~etei röstberättigad kvinnaw samt att detta; var ett af de skal som syntes dkqxxternentscliefen tala, emot att, såsom digra af de i ärendet hörda myndigheterna önskat, autsträcka den föreslagna befogenlieten jainval till vissa kategorier af kvinnor, livilka icke äga koinmiinal rösträtts.
Det är påtagligt att iifven Iiär riksdagens före- nämnda ntgångspunkt tagits för kontant utan närmare aktgifvande ' p&amp; gällande lags lydelse.
Aniiars gifves ingen förklaring, hvarför ej i förslaget lagens ordalag ändrades till öfverensstämmelse med den utta- lade afsikten att tillerkanna valbarhet enjast åt röstberättigad kvinna.
I Första .kammareii erinrade emellertid under diskussionen lagutskottets ordförande, landsliöfding Bergström, att förslaget var o.tydligt i detta afseende och därför ägnadt att iistadkonima förvirring, och i Andra kaminaren konstaterade Iiäradsliöfding Edelstain och t v &amp; andra talare att enligt förslaget äfven icke röstberättigade kvinnor voro valbare, hvilket en talare ansåg utgöra en af förslagets stora förtjänster.
Erin- ringarne föranledde dock ej någon åtgärd eller ens ' iiligot bemötande annat äii från hofrättsr&amp;det ' TVidström, so111 i Andra kammaren anförde, hurusom. » franvaroii af bestämda kvelifikationer icke kan tolkas så som skulle till.
fattigvårdsstyrelse kunna utses andra än .dem som eljest i.
kommunens angelägenheter knnna föra talam.
Detta är ju också det euda som kan anföras för åsikten, att rösträtt utgör villkor för valbarhet.
Men d % samma talare vidare anförde att en » så beskaffad föreskrift och en s % beskaffad skyldighet i afseende p&amp; narvaro och tjanitgöringa, som 15 S 3 mom. imehölle, akunde omöjligen galla någon annan än den, soni a r skyldig och tillika beriittigad att taga del i kommunala angelagenhetera risar detta endast, @ ro omöjliga själfva ordalagen äro att åberopa som stiid för en sådan mening.
Hvad Stoclrlioims stad ang %r afgaf 1838 års komitds afdelning för hufvudstaden under den 5 juni 1839 betänkande angiende fattigrar- den därstädes, hvarefter stadga därom utfardades den 1 april 1843.
I linfvndsaklig öfverensstainmelse med komitdns förslag föreskrefs i denna stadga, att fattigvirden skulle onibesörjas dels af en för hela staden gemensam fattigvårdsstyrelse, kallad stadsnämnd dels af %tta särskilda styrelser kallade församlingsnämnder, en för hvardeia af stadens terri- torialföïsamlingar.
Hvarje församlingsnämnd skulle fördelas i tv % afdelningar, en för ordningsmål, hvars ledamöter utsagos p % allmiimin sockenstamnia och en för fattigvård, som skulle motsvara den inom hrarje församling d % inrättade fattighusdirektion:) och organisems på s6 siitt antiqzgen öJ1igt ar eller stadgaat varderu.
Stadsnamnden skulle till ledamöter liaf va bland andra, tvh ledamöter från hvardera f örsamlingsnihnnd, hvilka skulle utses så att hvardera afdelningen af församlingsnamiiden iaom sig valde en ledamot.
Församlingsnämnderna synes ej hafvzl sorterat under stadsnämnden, utan begge dessa styrelser haft sina skilda verksamhets- områden.
Om Stockholms fiirsainlingars nurarande fattigv8rdsst~relser, som motsva~a de forna forsa~nlingsnä~tz i ~ d e r ~ z fdtigt ' dr~7su; fdel a~ izingar, galler i tiliainpliga delar, hvad som ofvan yttrats om fattigvårdssty- relserna i riket i öfrigt.
Dock finnes har annu mindre grund för anta- gande att endast röstberättigade personer skidle knnna utses till leda- mot i församlings fattigvkrdsstyrelse, db denna ej viilies omedelbart af de röstberättigade eller deras fullmäktige utan utgör en nnderord- nad myndighet, som tillsättes af stadens fattigdrdsnanind och &amp; ger att handla efter dess föreskrifter.
h ' amnden har gifvetris vid detta val fria händer.
Under diskussionen i riksdagen $r 1889 anfördes af öfverstit- hållaren friherre af Ugglas, att enligt hans åsikt d i gällande lag ej lade hinder i vägen för kvinnors inväljande i hufvudstadens försain- lingars fattigvardsstyrelser.
Men om man antages, att sadant Iiinder
då förefnnnits, hvilket ju ar omtvistligt, s&amp; kan uppstå fraga, Iiur det nu förhhller sig darnied. '
znstruktibnen af, 1864. för fattigvhrdsnämnden, hvari stadgandena om dessa styrelsers organisation återfinnas, gäller nämligen ännu och liar i den delen ej undergått nikgon förändring.
Formelt hade .nog varit rikt.igast, att instriiktionen, hvilken såsoin varande en administativ författning legat atom riksdagens räckvidd.
af Kongl.
1Silaj: t andrah till öfverensstämmelse med de år 1889 antagna föreskrifter om öfriga fattigvårdsstyrelsers sammansättning.
Men då I från nämnda år kvinna blifvit .valbar till dessa senare samt t.
.o.
m. till öfverstyrelsen för k to ck ho lins fattigvård, finnes numera ingen rimlig anledning tolka instruktionen så, att kvinna ej skulle vara valbar till försainliiigsstyrelserna:,.
: i: -: i: i: Till sist ett par ord om gift kvinnas ställning till frågan.
Under diskussionen å r 1889 i riksdagen framliölls å ena sidan såsom syn- nerligen beklagligt, att gifta kvinnor ej finge insiittas i fattigvårds- styrelse, livaremot de talare, hvilka, såsom ufvan nämnts, erinrade om att ordalagen ej begränsade valbarheten till endast rostberättigade kvinnor, närmast därmed ville ' vindicera, att lagens affattning be- rattigade eller åtminstone kunde föranleda till att gifta kvinnor invaldes. '
Dk emellertid gift kvi.nna står under inannens målsman- skap sålunda är i viss menini omyndig, torde det enligt gängse uppfattning vara gifvet, att sådan- kvinna i regeln icke är valbar, ~~tininstone så länge ej särskilda föreskrifter dkoin meddelats, livilket senare däremot med god vilja nog ej vore från juridisk synpunkt så omujligt att tolerera.
å andra sidan kan ej begäras.
att man på alla orter skall förstå detta af sig själf.
Helt nyligen larer sålunda i ' en stad invalts tre gifta fruar i fattigvårdsstyrelsen, ' där de nu sitta som ett lefvande vittnesbörd på lagens otydlighet, - men nog också pil det stora gagnet ocli den ringa vådan af att hafva dein där.
E n annan ovisshet oni lagens rätta förstånd kan här uppstå äfven för den händelse, att endast röstberättigade personer antagas vara valbara till fattigvårdsst~rrelse.
Gifta kvinnor, soni äro i röstlängd upptagna såsom röstberättigade, äga nämligen att .personligen utöfva sin rösträtt i de fall, att de genom förord, efter boskillnad eller annorledes enligt allmänna lagens föreskrifter äga; att själfva förvalta sin förmögenhet ocli siua inkomster.
De äro då i koinmunala angelägenheter frigjorda från mannens målsinanskap.
Och sålunda väl äfven valbara till fattig- vårdsstyrelse?
Svhiigheten torde här ligga i att.
bevisa, hvarför de icke skulle vara detta.
- Carl Limlhayen,.
en.
-- cc * - ccc-_.
Asiatiska interiörer.
II.
I tatarstaden.
I Tiflis lärde jag kanna en norsk missionär, fröken D.
En dag kom hon och .bad mig vara henne följaktig genom tatarstadeii.
Hon skidle nämligen besöka en kvinue af tatarernas stam, hvilken blifvit öfvergifven af sin man, och bon tyckte alltid, det var litet ruskigt att gå ensani genom denna stadsdel.
Det gick sb inånga fula historier om tatarerna, och rysk polis fanns aldrig utom vid Meidan, det stora torget vid ingången.
Vi beghfvo oss genast på vag.
Så snart vi passerat den arme- niska basaren, befunno vi oss i dessa t r h g a, slingrande gator, das maxi sil godt som aldrig möter en kvinna, dar ryskan och georgiskan %t- ininstone aldrig satta sin fot, och hvilka i allmänhet skys som pesten af alla icke asiater.
Vi blefvo dock icke ofredade.
Ibland mötte oss viil Lirda, hvassa, stundom föraktfulla ögonkast, men för det mesta tycktes de varda tatarerna betrakta oss som kryp, ovärdiga deras uppmiisk- samhet.
Huru stolta sigo de ej ut!
Afven om den korta lifrocken var aldrig sh sliten, trampade dess ägare gatan fram med steg s&amp; fasta och medvetna, som om han vore en annan Dshingis-Khan, och alla satte de, liksom kamelen, näsan i vädret.
Det var lätt att se, det de hade en annan horisont än vanliga dödliga.
3Ian blef ovillkorligen s % liten inför deni.
Nen små svagheter hade de anda, och det var riktigt viilgöraiidt!
att marka.
Ja, man kände sig nästan tacksam emot dem, iiar man skg dessa bistra, starka karlar kokettera med fingerspetsarna rödfar- gade af henna, ty 10 procent af respekten fösvanu med detsamma.
I de öppna verkstäderna, i bodarna - öfverallt viiiilade det af dessa främlingar fran Asiens inre, hvilka äro bosatta lras och dock icke liafva något fosterland.
Den smala gata, som leder förbi nioskdeni ned till floden, erbjöd i synnerhet en liflig tafia, och för att vi i ro skulle kunna betrakta den, köpte vi mullbär i ett frnktstaiid sanit ställde oss att äta upp dem på stallet.
Hvilka färger i detta folkvimmel!
Gredelint, grönt, saffransgult och rödt lyste om livartannat, och dessa glada färger pk tatarens
dräkt g å f v o en sällsam relief å t hans alltid mörka uppsyn.
Kring husraderna sutto mannen hopkrupna och rijkte sin vattenpipa.
Bo- darna sågo ut som smh fack i husväggen, och i hvart fack satt en gubbe i grannt färgade kläder nied en hög fårskinnstub.
p å hnfvndet.
Ibland liade gubben skägget tegelfiirgadt liksom fingrarna, ocli ofta liade haii ett radband i lianden.
Bredvid oss på marken hade en tatarisk skrifvare slagit upp sitt kontor.
Stora apparater behöfvas i allmänhet icke där ute, ge- skaftet går anda lika bra.
Detta kontor bestod af en låg pall med en duk öfver, black, penna @ ch papper.
E n fattigt kladd.asiat stod och dikterade, medan skrifvaren ritade sina obegripliga krumelurer .på ett papper, livilket lian höll upp framfor sig fritt i luften.
Papperet var iinder skrifningen i liflig rörelse.
Den högra handen med peiinaii stod jämförelsevis stilla, men den venstra handen vred och .vände papperet, alltefter som slangar ocli krokar så fordrade.
Det föreföll ' niig öfver all beskrifning konstigt.
D a lian inarkte det lefvande intresse, livarmed vi betraktade lians kalligrafiska fardigliet, for ett småleende öfver skrifvarens dystra drag.
Svagt var det visserligen, men det var dock det första blida uttryck jag.
märkt hos någon inan af deii tatariska typ.en.
Redan hade jag varit ett par inånader i Tiflis samt ofta besökt tatarstaden, inen aldrig hade jag hos dess invånare sett andra uttryck a n dat dystra eller det hotfiilla.
Denna skrifvare inåtte ha varit i en lika ovanlig som mild Sinnesstämning, t y lian gick så lhiigt i välvilja, att han för a t t roa oss lyfte p i duken och skämtsamt visade, livad han hade under pallen.
Det var en stor svart katt, soin satt och vege- terade med halfsliitna ögon.
Efter detta prutade jag af ytterligare tio procent p&amp; respekten, Ilvarefter vi blefvo så modiga, a t t vi började tala med en helt Zing inan, soni stod i närlieteii.
H a n kunde ryska och g a f oss beredvil- ligt de önskade upplysningarna.
Bast det var, hörde vi uppifrån luften en egendomlig, entonig, nästan kln,&amp;nde sång.
Det vdr Muezain, som från minaretens balu- strad påminde de troende oiii a t t nu var iniddagstinimens bönestund kominen, nu skiille de vända sina tankar från det jordiska till all- tinga upphof.
DO, store Giidw, sjöng lian.
» Det, finnes ingen annan Gud an Gud, och Muhammed a r Guds profet.
Kommen lill bönen!
0, I alle, som hoppens på Guds barmhärtighet, kommen och förrätten bönens goda garning!
D '
i8 8 Fr %n alla kanter strömmade männen till moskden.
Vi grepos af en oemotståndlig lust att följ,a med och beslöto att begagna oss af den icke ovänliga stämning, som ett par af muhammedanerna hade lagt i dagen gentemot oss.
Vi frågade dlirför den .unge mannen, om det icke vore möjligt att få titta in i moskéen.
.
» Jo, det g&amp;r visst anw, svarade lian beredvilligt, soch jag skall följa nied&gt;.
J a g blef lika förtjiist soiii förvaiiad, tr hittills hade alla deni jag frågat om saken förklarat det vare platt omöjligt för eii kristeii och därtill ett firxntimnier a t t komma in dar.
Kanskv möjligen med den tnrkiske konsulns bemedling.
.
i.
Detta, läto vi därför icke säga oss tv % ginger.
Irioin ett ögon- blick stodo vi vid ingången.
Ttför en brrnnt stentrappa och djupt lied i ett stort, mörkt, kupolhviilfdt rnm.
Alen detta r a r endast förhallen, dar de af religionen föreskrifna tvagningarna förrättas före hrarje gudstjänst.
Högst förunderligt ocli fantastiskt sag det ut dar inne i den osäkra belysningen f r i n nigra högt sittande glnggar.
Kring viiggarna och i hörnen lago klungor af hvilaiide, fattiga tiggare, som icke hade annat tak öfrer hnfvuilet, trötta vaiidrarc, hvilka sökte svalka under middagshettan och alla dein, soin rantade att komma åt vattnet.
Till venster stri) mm~de detta frani nr vaggen ocli ned i en ratt stor bassäng.
Har föregick den egendomliga sce- nens Iiufvudhandling.
E t t tjugutal män sta upptagna af tvagningens olika stadier.
Langsam och betanksain ar hvarje rörelse, icke ett ord yttras.
Har.
l %ter en troende vattnet langsamt rinna nedför a m e n fran ariiibigen till handen, dar s t h en annan med ena foten g&amp; baliistraden och rensar p5 noga föreskrifvet sätt bort det jordiska stoft, som annars kunde besmitta bönemattan, langse fritni s t h k e r en tredje nggsa droppar p i sin alldeles slätrakade hjassa.
C e rönt sig tysta Bonr andar, och i den knappa dagerii frin ofvan f i s hela.
sceiieii ett spuk-.
likt utseende.
Detsainrna matte de tvagande lin tyckt on1 oss, ty de stannade midt nnder sitt viktiga göroniål, den ene efter den andre, stirrande på oss nied hemskt uppspärrade ögon.
Det var visst ocksk högst olämpligt att göra v i r entr6 jnst nu, nar skallar soro blottade - dc, soni alltid annars s % omsorgsfullt döljas för rarldens ögon.
Vi väntade att bli utkörda, inen Iiapiladeii var s: stos, att ingeii kom sig för.
Riktigt trygga kände vi oss dock icke.
ocli det s$ mycket mindre, soin den tjänstvillige urge mannen nu tog sin Mats.
-.
iir skolan.
Kaqske vågade han icke bära ansvaret för sin handling - allt nog, han stannade ofvanför, på gatan.
- - 3Ien att, gå .tillbaka utan att h a.
sett det egentliga gudshuset ...
.
Det hade i sanning varit alltför påkostande; För säkerhets skull gingo vi in en i sender, inedan den andra stannade i förhallen som skiltvakt; Moskéen-var icke stor.
Den såg därtill rätt torftig ut och låg likso.
forhallen djupt under gatans nivå.
På golfvet lago bönemat- torna som jag noga aktade mig att med mina oheliga fötter be- röra - och längs bort stod en fristående nisch, sirad med droppste- nar inuti, hvilken visade &amp; 1&amp;kas riktning.
Detta var hela inregnin- gen.
Rummet var fullt af bedjande, och alla vände sina blickar mot nischen.
Grafvens tystnad r&amp;.dde därinne, till, truts för de bedjandes stora atbörder.
De kastade sig ned och berörde mattan med pannan, de sträckte armarne mot nischen, de anfäktade sig pB olika sätt.
E n prest, igenkänlig på sin hvita turban, syntes i mängden, men också han förrättade tyst andakt.
Bokstafveiis arma trälar!
Hvilken makt ingaf er väl det orådet att snegla å t det håll, där jeg stod och försökte göra mig så liten.
soni en mygga!
Kändeii I väl i liifteii, att en otrogen ocli därtill en oskälig varelse hade lömskt beträdt det helgade området?
Så måste det ha varit, ty, trots stundens allvar, vähdls det ena hufvudet efter det andra åt den sida, .soin var motsatt deii heliga nischen, Huru väl jag förstar era f~rtr~tsamina ' blickar!
Nu masten I börja.
om era långa, sh noga föreslwifna böner ända f r h början.
Nii misten I p i nytt p % radbandet upprepa Allalis Iiundrade namn.
Den stränga Allah tager icke emot en.
bön om era ögon daninder rakat falla på en kvinna, och icke viljan I väl lämna ett Iiål PS.
den väg till paradiset, som I så mödosamt stenlaggen med dagens fem oin- stäiidliga böner?
Iblis, den lede, kiiiide då finna den angreppspunkt lian söker.
J a g kände mig träffad af deras rättiniitiga Iiarin ocli skyndade ut.
-. '
, Snart stodo vi vid det egentliga inalet för vår vandring.
Vi koiliino in på en gård, stor som ett litet torg.
En trädgård intog dess .midt, och rundtoinkring sträckte sig liga hus, livilka nästan skyldes af sina niånga verandor.
Det såg ytterst trefligt ut.
Många tatarfaniiljer bodde kring denna ' gård, och p % verandorna siitto kvin- norna obeslöjade: .sysselsatta med I~i~isliga arbeten.
.
Vi hade beïedt oss på att f; se en bild af stort miinskligt elände, ty den fattiga kvinna vi sökte var i saknad af alla resurser ocli hade efter mannens försvinnande fått tvillingar.
Sk mycket större blef var öfverraskning, nar vi trädde in i ett rum, som rar - efter österländska begrepp - ytterst väl uiöbleradt.
I rimmet fiinnos icke mindre än t v i tliaktier, begge betackta med fina ocli prydliga niattor i smyrnaväfnad.
Därtill kom ett så- dant lyxförenihl som en europeisk skänk med porslin och hiisgerid.
Äfven den öfvergifiia själf s a r ordentligt kladd och såg för resten s&amp; sorglös ut, som om hon icke satt och förgafres väntade på en trolös man.
Hon satt som bast uppkrupen p&amp; sin thakti och vaggade de om % plantorna, Iivilka l %go med fötterna mot livarandra i en ratt kort hängmatta.
Hon besvarade v %r halsning sk obesvaradt, soiii om Iion vore van vid valgörenhetsvisiter, ocli började därefter p % sin turkiska rotvälska ett saintal ined fröken D.
Under tiden stod jag och betraktade de smh, ett par gossar.
De vor0 endast tre månader gamla, och likviil hade de racen starkt och tydligt utpräglad.
Redan vid första ögonkastet s i g man, att de voro tatariingar.
, Ja, vissa racemiirken, som t. ex. ögonens Inge, voro ännu tydligare fraintriidande Iios dem än hos fiillviixna.
Det säg nainligen lit, som om ögonen hade niycket grunda hiilor att ligga i, ty ögoiibryn, .ögonlock och kind intogo nästan sainrna plan.
Det var fult.
Dartill hade de gulgr % ansiktfirg och tatarens höga, smala liufvudskål.
Nej, söta vor0 de icke!
Xeii den ena siig sund och kraftig ut samt hade ett präktigt hull, iivilket allt upp \ - iigde dragenis fulhet.
Den andra däremot, stackars liten, hade inga shdana före- träden.
Ytterst klen och mycket vanskött s i g Iian ut.
JIen en blick hade han, en blick så tungsinnt, att den kunnat väcka medömkan hos ett stenhjärta.
Begge barnen vor0 oformligt korta i förhallande till liufviidet.
Voio de dvärgar, eller voro tatarbarn annorlunda skapade an andra?
Med gester lyckades jag göra min önskan Eörstkdd, och niodern var genast beredvillig att efterkomma den.
Hon rille nog skryta med sin stora, präktiga pojke, ty hon fattade tag i honom.
J a g var dock ogrannlaga nog att i första rnmmet vilja se den lilla stackarii, som föreföll mig vanskött.
Hon lydde motvilligt.
Xed ett hHri \ t, brutalt tag grep hon fatt i ett par band, som voro bundna i kors öfver den lilles bröst, och lyfte honom som ett annat bylte ur haag- mattan.
Hon hade icke nkgot vinnande utseende, denna kvinna.
Et2
par stora, men intetsagamle bruna ögon, ett, groft tagel1ikna: ide svart li5r, manligt stora drag och lefverfsrgad liy - för resten ga; iiska ung.
Hon lade barnet p&amp; sitt knä och.
löste iipp lindan .. E n inangd fyrkantiga och brokiga boiniillslappar l&lt;omrno först till sgne.
Föga rena voro de.
Innerst i detta trasbzlte visade sig tv$ ynklign, niistan vissnade ben, Iivilka lago starkt liopdragna i knaleden med en fyll- ning af fin, grå jord mellan sig.
Det s a r darför den lilla kroppen hade sådana onattirliga, pro- portioner, men arma barii, sådana ben!
Ocli hvilkeii grynihet a t t snöra ihop dem i en sådan stallning!
Det var till a t t er %ta at.
Sakta tog jag och sträckte ut de riiissliandlade benen.
Gossen såg p % niig och började skratta.
0, livad det gjorde godt a t t se det lilla sorgsna ansiktet klarna upp.
Fröken D.
föreställde inoderii, a t t en så ansträngande stallning icke kunde vara bra för ett klent barn, inen hon svarade kort och godt, a t t på det sättet slmlle lian ligga ännu ett par inanader.
.
Han hade varit svag ända f r i n födelsen, ' förlilarade hon, och han var alltid sk kinkig och besviirlig.
Aldrig liade lioii någon ro för honom.
Hon snörde skyndsamt in honom igen, till trots för a t t lian med ett sakta kvidande protesterade mot den tvungna ställniiig~n, och lade lionom helt.
kallt tillbaka i IiAnginattaii.
Hungrig var han visst också, ty nu började 1äppa.rna a t t famla efter den lilla vissna handen.
P&amp; fröken D: s bön, a t t hon s k ~ ~ l l ge e hoiiom mat, svarade hon hårdt, att den friska gossm skiille Iia först.
Af honom kunde inan då viinta, a t t det skulle bli folk en g h g.
Det var första gången jag s %g en inor, so111 icke i första rum- met öininade för sitt svaga barn.
Frisk och kraftig, soin Iion var, tycktes hon ha nog till begge, men denna varginna i kvinnoliamn tycktes endast .afse iacens bestand.
Det var hennes nödställda belägenhet, som gjorde henne hård, menar nian kanske.?
Men hon led ingen nöd.
Hon berlttade för fröken D., a t t den turkiska konsuln understödde henne, a t t lian hade tagit reda på hvart hennes nian liade rest ocli lofvat a t t antingen föra Iionom sjalf tillbaka eller tvinga.
lionom a t t betala familjens iinderliåll.
Nej, den ursäkten liade lion således icke.
J a g var för- färligt upprörd och önskade blott,, a t t jag kunnat läsa lagen för henne.
Ocli dock - hade jag val ratt därtill?
K a n man.
draga den människa till ansvar, hos hvilken alla goda drifter systematiskt till- intetgöras, d l dragning till.
det högre forkvafves, livilken af tillvaron l I,
icke f&amp;r nkgon högre liirdoni &amp; n att styrkaii, den i. %a styrkan, är det ratta, att allt, so111 ar svagt lir föraktligt, är döindt till att lida och g&amp; under - som Iion sjalf?
Hennes upprörande beteende var ju en- dast den riktiga konsekvensen af Muhammets lära.
M. Anholm.
Me ?.
an tradg&amp;dsodlad ros jag älskar Doften ninj vildma7 * ks nattvio Z. l y hon dyack blott kvad natzwen skänkte, Nattens svala dagg och dagens sol. '
Och jag skbdar, fall ataf bez6mi~an, HZWZL drzfian rik och yppig n?
; Men 9m ' n hand e j d3flt.s mot falla klasar, Ty jag &amp; lskar skogens vilda bär.
D j q t diirimze glöda smultron röda, Uti Kärret mognar hjortrons skatt, Dem jag söker under sommnrdagen, Dem jag samlar uti korgen gdndt.
Och hur j572 &amp; z doft, som göwzs i vildbär, Vet blott den, som.
d~ * z~fvmzs glöd f o ~ s n z ~ r, Lirsprz~~zgsfr~sK och sval som 421pn skogegz, Där si72 jalla mognad bii~et d r.
har du mött kanske i viirlden Säg Nbgog sjal, som typisk härför ar, Som har doften utaf nattviolen, Friska syra72 utaf skogefis barr ' Har Med Har Som du talat ur ditt fzdla inre m sadan m&amp;, 7 ' ik och stark, den &amp; f t dilz egm upp ur g~aset, en flllkt af l f l frRn skog och mark?
.
Mer d3Pr Mer Jag an ros jag älskar nlzttviolez, an dncfan markens vilda bar; a ?z odlad jrakt och odlad ande den u: sp~mgsfrriska håller kar.
.
Konsekvenser.
Euen Whitlock.
.
Klockan tutar sju i fabriken, och ur de mörka portarna ström- inar en lika mörk skara, som hastigt skingras och sprider sig å t alla 1iå11.
När kroppsarbetaren vänder Iiem om kvällen, är det med låag- sam, nästan släpande gång, verktyget kastadt öfver axeln och en prägel af trötthet och r 0.
i förening utbredd öfver hela sin person.
Fabriksarbetarlie åter skynda med en sadan fart hem till sig, att det nästan ser ut, som skulle en mystisk centrifugalkraft från den ännu knappt afstaniiade mekanismen därinne hafva slungat dem ut, livar &amp; t sitt hall.
Nigot.
efter den öfriga sliaran träder en man med raska, takt- fasta steg ilt ur byggningen.
Med en ungdoinligt Iiurtig rörelse rycker iian upp sinn breda axlar och knäpper kavajen bättre tillsainman för att skydda sig mot den bitande rioveinberblksten.
Det är ingen van- l ' ig fabriksarbetare, det ser du strax, shval på h&amp;llningeil som på dräkten; det ar ~inastarn)), den ende teoretiskt bildade, inen ofta Iiårdast anstrangde af alla arbetarne.
Han viker af inåt några trånga gator och staniiar vid ett Iiiis med rundbågsfönster och bred trapp- uppgång, of vanför Iivilken i förgyllda bokst afver läses: Bölnehzis.
I vestibulen ar ett viinniel af inaiiiiiskor, af livilka många tyckas ha ytterst svart att besluta sig för, hvart de egentligen skola taga vä- gen; en vaktmiistare manar godinodjgt leende p&amp; de tveksainma, och de skinnklädda dörrarna glappa ouppliörligt och ljudlöst upp och igen, inedan igeiikäiiiiande leenden och nickningar ntbytas.
Vid intriidet i salen möter oss ett intensivt, ehuru flämtande ljus, och en Iiet, för.
ömtåliga sinnen kvaljande atinosfeï af gas, ull, fukt, läder och mänsklig iitdiinstiiing i förening.
F %faiigt skall du se dig om efter några ari-.
stokratiska anleten på åhörarbankarna.
Har finnes visserligen en och annan, som synes tillhöra den burgnare s. k. medelklassen, men äfven dessa iiro tunnsådda nog; för öfrigt är anditoriet rekryteradt ur handt-
verkarnes och arbetarnes djupa led.
Ingen 2, kristlig 1; onst D liar * smyckat detta ansprkkslösa tempel; endast en orgel och eu rikgra trappsteg öfver golfvet beliigen estrad med ett bord för talaren eller predikanten äro har nödvändiga.
Här - p % denna estrad - ar det vi omsider aterfinna r å r vandrare.
Bibeh ligger uppslagen franiför honom, inen han ser icke däri; blicken bar riktats iiiot höjden med ett extatiskt uttryck, inedan lian för föramlingeii tolkar cn af uppen- barelsebokens syner.
-, Se, jag koiiiiiier snart, och inin lön nied mig.
- - ' - Salige äro de, som tvii siiia kliider, att de ink fii tillträde till lifseiis trad och genom portarna inpit i staden. » - Han talar om %staden », liraroiii 118s as fraga, om det nya; Tern- salein, som nedkommer f r h hiinmeleii, fdlfardigt i den sksiid, iivais.
ined den hiinnielske byg.giii#staren siiiyck; ct detsaniim; om tiess griiiict- valar af jaspis, safirer och ametister, om dess parlleporta~,, (less gator af guld.
Han dröjer vid skildringen af detta underbara lifsens triid, liaars frukter skola rara de saliga t.ill föda, och hrars Iöfverk skall t.jäna till folkens läkedom.
, Natt skall icke vara iner, inen icke heller de ljus, hvarmed naturen och vetenskapen försett miiniiiskorna.
Her- ren Gud iir deras sol.
Frkn honom utstrilar det evigheteris lilara ljus, som omsluter och genomtränger allt.
JIen diis ska11 icke Iieller finnas nhgot, som skall vilja eller behöfva göinnta sig undan för det Ijiiset, ty i Guds stad skola inga andra inkomina %n de, soiii tvagit sina kläder hvita i lammets blod % - Och plötsligt, SH plötsligt att åhörarna spritta till, vänder talaren ' blicken frin takat, l i r a r i f r h lim med troris visionära klarsynthet tyckts lef rnndegöra denna iif vrrsinnliga.
verklighet för siq och sina åhörare, liter ögoneu falla 112 mäiigileu framför sig och utbrister:, har dzc tragit (lina kläder i det blodet, min vän? % - Det uppsth en pinsam tystnad, niistan som skulle iiiaii vänta att ifrkn åhösarkretsen möta nigot kngeatfullt nej.
%Har du icke det, min van, o, s&amp; skynda dk!
Skynd: ~ dit i denna dag att tv % dina kläder!
Du ret icke, om du far iiagon mor- gondag.
Kanske skall du d&amp; vara i erSglieten.
0, tiiilk att- r a r a i evigheten med otvagna lilader, med oföslåtna synder!
Q), min vaii, liar du tänkt riktigt pk den saken ?^ - Den snabba, skarpsynta blic- ken, så van att behärska en människohop, glider utefter raderna, lika- som på ett särskildt sätt träffande lirarje enskild, och talaren ntstrac- Irer vädjande begge armarna: » Kom, o kom, du själ, som iiiinu icke har fått dina synder aftvagna; kom!
Jesu blod rantar dig.
Jesus frälsar dig från alla dina synder; han gör dein snöhvita i sitt blod.
Kom nu, ack kom!
Jesus frälsar j z ~ t il?!!
D n
Och medan, han så talar, kommer det, honom omedvetet, i blick och ton ' fall nigot af den rastlösa, j aktande nervositeten f r h den gång- na dagens arbete.
Händerna utsträckas med en oroligt vädjande, nas- tan pådrifvande rörelse.
Det ligger häri en omedveten, men gripan- de tragisk analogi med den iridustriela hetsjakt, som också räknar honom bland sina offer, i denna feberaktiga ifver att produktionssuniinan af frälsta själar denna afton måtte uppbringas till största möjliga läses afslutningsbönen, och församlingen sjunger: Guds stad med gator af idel gull Skall vara, Dess grund af ädlaste stenar full, Sk klara.
Där eft.er striden, I djupa friden, Vid anglasångeii ej lång blir tiden För gläd j e.
Har du sett det inre af ett stort mekaniskt vafveri?
Icke.
Nå, s % kom.
d %!
Det står visserligen ' » förbjuden ingång » öfver dör- .ren, nien det bekymra vi oss icke om, vi stiga bara på.
I.
den stora salen på nedm botten iir ännu tainligeii tomt och öde så har dags på morgonen.
Utmed ena långväggen stå ett par jättelika viifstolar, af Iivilka dock endast en för tillfallet &amp; r i g %iig.
E n lång karl ' med liingsotsfiirg, urgrafda tinningar och nhgot af dy- namitard i sina oroliga, dystra ögon står framför vafstolen och följer ined blicken den stålskodda skytteln, som dar rusar fkam och tillbaka från den ena ändan af väfbredden ii11 den andra, i hiijdlös, men dock så strangt beraknad brhdska.
Han småler.
flyktigt åt dig, ber dig akta dig för vattenpussarna p&amp; golfvet ocli htertager därpi sin bevakningstjiinst utan att spilla ett ord eller en tanke mer på den besökande.
Du tar hans råd i akt, sedan du med en bli.&amp; öfvertygat, dig om, att lian sj#lf står nästan till fotknölarna i vatten framför sin vafstol.
Han kunde ha sagt dig, att maskindelarna mhste spolas för att icke genom friktionen bli brännheta, men förmodligen ansag liaiz denna upplysning fullkomligt öf verfiödig.
- Längre bort i salen fin - nas fargkar, bommar, valsar, kranar och en mangd andra saker, med livilkas uppgift och bestSinimelse i lifvet du ar ganska litet på det klara, då du omsider stiger upp till nästa våning.
Har går arbetet med ' liögtryck, det k m du redan på afstånd höra af slamret, som, d % ilii inträder, inöter dig med bedöfvande styrka.
Dörren slutes till bakom dig, och helt beklämd känner du dig slungad in i en obekant värld, som visserligen iir fihl af hvarjeliandi iiitres aanta saker, inen dar en stackars nykomling liar svart att taga sig fram utan hjälp.
Det helvetiska slamret betagep dig möjligheten att tala eller uppfatta, hvad som talas omkri~ig dig.
Langs bhda lang- väggarna ser du nkgonting dallra frHn golf till tak.
Akta dig!
G ~ L ej för nara!
Det &amp; r drifreinmaïna.
Förskriickt ryggar du tillbaka, och genom din hjiirna far minnet af lihesande tidningsiiotiser om arbetare, som fastnat med kläderna, dragits med reminarna och sedani plockats upp i srnabitar.
Dn vill veta, am &amp; dant ocksh hiinder has.
Åhja, nästan hvarje dag skadas nigon niänniska i niigon fabilk i staden, s %som du kan f&amp; höra, om du ~iinder dig till fiiltskaien.
Men så iiro ocksa arbetame sa gränslöst oförsiktiga.
Be nu pil den dar lille parfveln, soim slinker fram dar sk behändigt, endast ett par tuin från det farliga graiiliskapet!
Han har säkert sprungit där liundra ganger förut och skall kanske springa annu hundra gånger, innan det misslyckas.
Xen livad skall lian göra?
Han ' skulle ' icke hinna med tiondedelen af sitt arbete, om l i m skulle vara försiktig och taga langa omvagar.
Och nu hiires t411 ph kbpet eu röst påskyndande ropa: %Axel, tag hit stegen till n: r 19!
Raska p i &gt;!
Hvarifrån kom den rösten?
Det 1iit som friin höjden.
Dn blickar upp och varseblir högt öfver ditt h u h d en nitinlig gestalt, som rider grensle ofvanpg trastominen till en af de höga mashinern ?a.
Med ena handen undersöker han det inre af en kompakt iiiassa snö- ren, som lianger ned från toppen af niaskinen, den andra liniiden Iiar lian emellertid ledig till en artig lialsninq.
Här iterfinner dn - predikanten fr %n i gir?
-- uej, iioiioiii återfinner du knappast, men val ~erknziistweii.
De: f j iisrskiidaiitte ut- trycket ar s&amp; totalt borta frin hans ansikte, att du börjar tvifla y$, hiiruvida d e t verkligen nigonsiii funnits dar.
Kanske var det blott gasljusets skaspa slagskuggor, som fstadkom det?
Kanske blott din inbillning?
Dessa skarpa, mörkgr5 ögon triinga sannerligen iiilder sina saininandragna ögonbryn sk obasmhiirtigt tillstadesvnraiide in i dina egna.
att du niistan ryggar tillbaka litet.
, Det liar är just ingenting intressant fös eol besökande)), siiges lian, pekande på vafstolariia runilt ozkring,:, mm jag skall be att f % risa ett tyg, som vi hklla på med dur borta.
J ' ap s i qucl -- dtniin vägen!, -, Denna vageni8 betyder, att du skall klamma dig fraiii mellan
' staplar af jacquardkort, livars 1Plnga inetdlspröt lagga försåtliga atten- tat för dina kläder, och till på köpet under tiden icke förlora din snabbfotade vägvisare ur sikte.
Nöjet ' är siillan oblandadt i denna.
snöda väild, icke ens nöjet att beskåda innandömet af en fabrik.
- Vid .en liandväfstol, försedd med s. k. ryckverk, sitter en liten spenslig kvinna med glasögon och en tyllinössa, som troligtvis i sin tillvarelses morgon kunnat glad j a sig åt en oklanderlig svart färg, men som vid denna tidpunkt i sin ' ntveckling hunnit till en pittorekkt skiftande, mossgrön kulör.
Under niössan fraintitta några testar gr %tt hår och ett litet hopfallet, skryiikligt ansikte, prägladt af den dju- paste resignation.
» Ni liar en tråd afsliten dar », säger verkmästaren, hvars falk- blick ingenting undgår, i det han går förbi.
Den lilla guinrnaii tackar ödmjukt, tyllinössan lutas öfver den utspända varpen, och de små röda, knotiga fingrariia ' reparera hastigt skadan, den ett ovant öga alldeles icke kan upptäcka.
Du ryser ofri- villigt vid tanken på, om det vore do, som skulle fullgöra detta ar- bete, och ändå- iiro dina ögon .friska och starka, och hennes gamla och svaga.
Och som du Idnner det, så uttalar du det afven.
Den lilla gumman.
snjåler gemytligt, smickrad öfver att bli föreinål för din up pinärksainliet.
~ Å l i, det sir en fälle, det ilr fäll ingen konst », menar Iion.
» Ja, jag vore nu olycklig, om det vore jag, soni inaste göra det », säger du skrattande, Pinen jag får val trösta inig med, att jag liar mitt eget arbete, dar jag är lieinim ».
a Jaa, ja », filosoferar guininan,.
» och dar skulle en stackare som jag vara illa koininen, det är allt säkert, det.
.
J&amp;, det ar nog så liar i världen, att hvar ocli en så har en sinn marriter,.
Och efter ytterligare ett vänskapligt leende skiljas ni i t för att aldrig se hvarandra åter förr än på rakenskapsdagen, inför den rätt- färdige doinarens ansikte, d % vårit » marriter » skola pröfvas efter en inåttstock, kanske iiågot olika den, som användes har nere.
Men livart i all världen liar under tiden verkmastaren tagit va- gen?
Han iir ingenstädes till finnandes.
H a r jorden uppslukat bo- non1?
Ålinej!
Plötsligt hörs en röst öfver ditt huf vud: » J a g ber o111 förlåtelse, jag kommer p5 ögonblicket !^ ' Tydligen är lian tagen i beslag igen af någon hjalpbeliöfvande.
Det är då förskräckligt, att allt, som g i r i olag på niaskinerila, skall ske uppe v i d taket!
- Omsider återkominer dock din ledsagare till jorden.
Innan lian g i r bort med dig, vänder han sig till en vafver-
ska med iiagra halfhögt uttalade, skarpa ord, hvilka lata som: oför- låtligt slarf!
!, och ~ f i icke r förekomma en g h g till:).
Dii har hunnit studera henne, medan lian vas där uppe.
Det ä r en låiig, vacker flicka om 18, 19 ar, ett barn af fabriksindustrien efter allt a t t döma, med genoinskinligt hrit, nigot gsaaktig hy, ruf- sigt, friseradt hår och ett par kalla, oblyga ögon.
E n smärt, inen kraftlös gestalt, livars niiiskiilatur aldrig fatt fasthet och rundning genom hälsosamt kroppsarbete; en varelse, som f r h barndomen iii- supit stenkolsröken, iilldainmet och fabriksmoralen, sa a t t hon nu ar, s % a t t saga, impregnerad darnied.
Hon tar emot sina bannor ined en nästan frack niin.
Den magiska djnrtiiiiijzrblicken tvingar Iieiine a t t sl % lied sina egna ögon, nien icke f i h h8i ' miistarn viindt ryggen till, iin hon gör en trotsig grimas, inedaii hon med handen förstulet stry- ker bort någonting, som glanser i ögonvriiii.
Sadana konster ä r icke vardt a t t visa mästarn.
Det biter inte pk honom.
Xen det.
torde kunna komma nhgon annan?
Arma barn!
Xeii det var icke ansiktsuttrjck da skiille studera, det var ju jacquardiiiaskiner!
6 % nu nied verkmastaren bort till den d a b omtalade vafstoleii med det intressanta tyget; se och beuudra dess behagliga, glansande yta.
L å t Iionom rulla upp ljonimen och \ - isa dig tygets afvigsida.
Hör honom förklara, huru det ar iiliderrarpens triidar, som g å upp och rjcka ned de a d r a och diirigeuoni bilda inönster, huru den dar andra lilla skytteln under tiden förriittar sitt arbete; lat honom rispa upp några tradar i kanteii af tyget och visa dig, huru fyllnadstrhden ligger dar sk v a c k e ~ t inbiiiidad mellan riita och afvigsida; säg dina: w jaha, jas&amp;, javisst; verkligen Iiögst intressant i,, och se för all del ut, som om du nu begrepe alltsainniam till punkt och pricka, ja, nära nog vore i stiiid a t t sjiilf göra efter det, om du komme i tillfälle.
Verkniastaren, den kanaljen, vet ~iog, a t t; tllfsaiiiiiicns Sr lilrn niycket mesopotamiska för dig, nar dii g h diitifrh, sam iiar du k m.
Nen hvad lian däremot icke kan veta, det ar, a t t din tankspridda blick, som h-alft motvilligt följer de anvisade detaljeriirt i detta iii- vecklade maskineri, i stiillet angestfullt dröjer kvar vid de iiiiinskliga individerna, vid det olösliga sociala problem.
som hotande ntiiller sig franiför deiisainma.
Denne man sjalf, som så helt tyckes 9.5 upp i sitt arbete, soni s % behärskar alla dess niöjligheter, intresserar det honom verkligen, gläder det honom, fyller det upp lians lif?
I så fall, livad mening fanns det väl i denna trgngtan efter den andra viirlden, till h a r s tolk.
han i g&amp;r afton gjorde sig?
Detta slags förfinade sinnevärld, inredd med den siibtilaste lyx, som den manskliga fantasien kan skapa A t sig, och där de saliga invånarna skola utfylla sin tillvaro ined lika- ledes förfinade, estetiskt-religiösa sysselsättningar: sjiinga, spela harpa, lofsaga med palmer i Iiänderim Den gamla psalmens rörande ord: » Där efter striden, I djiipa friden, Vid anglasången ej lång blir tiiieii~, hafva de tillampligliet liar?
Skall han liafva ro, denna febrila arbets- människa, att sta stilla och Iiöra Anglaskarorna spela harpa?
Detta rastlösa verksamlietsbegiir, denna allt iippsliikande prodiiktionsifver, som tyckes iitgöra det centrala af h w s vilje- och intressevarld, ha icke de sitt idealtillstand här på jorden?
Kan man val tanka sig något inera passande liimmelsike för ett skdant sinne äli jiist .en fabrik?
Blen kanske likval, innerst - innerst?
E n trötthet, en ångest, en langtaii; nhgonting af ett sjiikt barn, som stracker armarna mot sin moder?
- Bilen ack!
Denna längtan, om deii fiiines, är si % förkvafd, så döfvad af slamret och jaktaiidet, så oförståddd a t den längtande själen sjalf; dess Biin nielrike s % fj arran, sk oiippliinileligt,, så overkligt!
Riiiidt omkring möter oss blott den bullrande, pitagliga, ma- teriela verkligheten, .dess ooinkiillkastliga fakta i forin af kiigghjiil och valsar, kviifvniide, glödheta ångor från inaskinriiirimet och iskallt vinddrag från de öppna fönstren; liajdlöst snarrande drifreinmar och hajdlöst arbetande människor; tärda lemmar, flämtande lungor, frön till, sjukdomar och frön till synder - .- och ingen stamma, soni ropar öfver larmet, att Jesus Kristus fralsar fr %n allt detta elände, att lian %frälsar just m!
~ - Fritz Rank.
,
Kvinnoidealet &amp; ån fin-de-siecle- synpunkt.
Das Buch der.
Frauen uoln Laura Marhoim.
Paris lind Leipzig.
Verlag von Albert Langen, 1895.
Det ar ej af brist på talang denna bok skall anses som ett taniligen underligt skrifprof.
Den in: iehkller tvartoin en serie i stilistiskt afseende charmant skrifna biografier, af hvilka ej mindre an tre äro nordiska.
Dessa biografier aro: Marie Baschkirtzew.
(s Den unga flic- kans tragedis), Anne Cliarlotte Edgren-Leffler (» E n förkampex.
), Eleo- nora Iliise den moderna kvinnan på scenen »), George Egerton, Författarinnan till Keynotes, (» Nervösa grundtoner))), Amalia Skïam (s~aturalistförfat ' tarinnanr), Sonja Kovalevsky, ()) Tidsoffer » j.
Författarinnan har som sin ' uppgift satt a t t studera en njf typ af den moderna kvinnan.
Men vill man tänka sig något riktigt extravagant, så kan man har finna receptet.
Två, af dessa har skil- drade kvinnor, fru Edgren-Lefller och frii ICwalevsky, lia varit för-.
fattaren till denna uppsats personligen b e k a n t ~.
Och haii vill genast saga, a.tt karakteristiken öfver Sonja Kovalevsky förefaller honom i hög grad träffande, ej blott i detaljer, men a h e n soin stëiniiingsbild af ett vasen, hvars mysticism författarinnan till denna bok torde genoniskådat så .val just därför, a t t hon, soni hon sjalf antyder, anlagt slavislca glasögon.
Den ryska steppens ' poesi är för oss symboliserad i en af dessa filar med oroligt vädrande näsborrar och med storartad lufttillgång, Iivilka # ro barn af denna stepp och som kunna genom- löpa vidder, oni livillia vi med våra apostlahästar alls ej Ila nggot begrepp.
Af Sonja Kovalevsky fick man.
verkligen ett intrjwk, soin påiniiide om denna steppens poesi, oin oandliglieten, om andens fri- liiftslif och oni rastlös tankeflykt.
Det var därför nian blef s i grans- löst öfverraskad, nar hon iitgaf sin ryska familjeroman, dar hon skil- drade sinå fröjder och finaste hemkänslor med barnasinne.
Och för denna förening af barn och elementarande liar fru 1Slarholiii haft sinne och sympati.
Det a r emellertid soin ett segerjubel, när Iion får visa, Iiur kärleken, den vanliga pensionsflickkarleken, slutligen kufvade, besegrade och krossade henne.
Förf.
åsikt ar: nämligen, a t t kärleken ar det centrala hos kvinnan.
Beviset, a t t kärleken aldrig kan lainnas ur rakningen, ser hoii liar, hon ser det Iios fru Leffleq Iios hvilken den, framkallade en efterblomstring af ny art, hon ser det a I
ocksh 110s den rikt begåfvade Marie Basclikirtzew, som trånar ocli vissnar i förtid af brist p&amp; erotiska verkligheter, och som ht sin dag-.
bok anförtror sitt lifs tomhet och sin oä~dliga ennui och det njalper henne ej, att Iion i ' konsten liar ett surrogat, ty till ocli med den ' vissnar under liennes Iialider.
Det ar en ny version af Dioiiysos- sagan, författarinnan velat teckna: det är icke liar vinguden, som hämnas p % sina försumliga tillbedjare,.
det är gud Eros.
Det finns mycket i boken, som ger intryck af en lefvande upp- fattning, nieii ännu mer, som ge: intryck af en konstruktion.
Man kali, af ven om det besynnerliga lrviiiiioideal, förf.
uppställt, saga, att det liar vissa egendomliga verklighetsmotsvnrigheter, Blott man finge stryka namnet modern kvinnotyp ocli i stället sätta: modern kvinno- abnormitet.
A t t riktigt utgriindaf förf: s mening faller sig dock icke lätt.
Af liennes beskrifniiig p&amp; en äkta kvinna kunde-man idörstone inbilla sig, attollon därmed menade nhgot rent inedeltidsartadt.
Kvinnan liar, Iieter det, mannen till sitt iniiehU1.
För henne ar kärleken det väsentliga.
Detta lkter som en ren Aterghng till forntidens sentiinen- tala flicktyp, livars liela lif var ett ja och amen .till inaniiens vilja.
Men s&amp; är icke meningen.
Denna nioderna kvinna älskar mannen, därför att hoii vet, att utan kärleken hennes lif är tomt.
Författa.
rinnan liar skildrat och skildrat ypperligt det förtorkande i att ' lefva utan ett personligt förli&amp;llande: hon betecknar en reaktion mot » hjärn- ' t kvinnan,, s yrkeskviniian w O o.
s. v. Men det iir hennes misstag att niiig, .denna fastlag blott ar farlig leken är lika dödande för inannen.
hiillandet likadant som för kvinnan.
rna %, uttryckt denna enkla sauniiig: lycka, ekot i en annans förståelse ar det ju, när linii skger: tro, att denna diet p&amp; förknapp- E t t lif utan kar- Ocli äfveri för Iionom är för- Hvem bar bättre &amp; n Byron, en tvåfalden i ett lif ar lifvets uttalandets lycka.
Han utsäger för kvinnan.
A13 fröjd Qr öiiisesidig och gemeiisain, Ty lyckan föddes tvilling och ej eusoiii.
Men det %r ej detta förf.
menar med namnet karlek och kvin- nans kgrleksbeliof.
Hon menar ej beliof vet af sympati och kninrat- skap som andligt beliof, men, den brinnande sinnliga glöden och det liäraf liärfiytande förli&amp;llandet till en man.
För hennes del kan garna ksrleken inskränka sig till denna fysiska sida, den har anda fyllt sin roll.
Ty kärlekens roll är den, att ge kvinnan dea fysiska jamnvikt 11011 beliöf ver.
-
' Och diirför blir det moderna kärleksproblemet hos Laura Xar- liolin ett öfvervagande fysiskt problem.
Kan kärleken htadkom- mas?
Det ä r första frågan.
Denna frliga beror darpg, om den man ltan upptäckas, som ger passion, och on1 kvinnan ä r nog utvecklad att begripa kailpken.
S ä r Eleonora Duse som Rora i Dockhemmet tar afsked af Hel- nies, då ar hon, enligt författarinnan, modern dikför, att iion %r kall, det finns icke hos henne vidare en gnista af tacksamhet, icke det allra bittersta af traditionens makt, hon öfrerger inannen iitan iniinne, iitan ömhet.
Enligt författarinnans tolkning im detta ett kiinneteckcn p$ en modernt a~~istokratisk kvinnonatur.
A t t kärlek kan förbytas till likgiltighet, ar jii icke s % underligt.
sådant liar m m sett, om ocksi det förefaller niigot uuderligt, a t t det sker s&amp; med ett slag, inen a t t kärlek ar kärlek, passionerad kLr- lek, och p % samma $ng förakt, och a t t dessa tri kg-lor proklame- ras som ett slags rasmärke för den ntvecklade kvinnan, har man ST %- rare a t t förstå.
Det a r emellertid dessa bada ingredienser: förakt och passion, som iitgöra innehållet i deu kansla, hrarmed hjaltiniian i George Egertons roman betraktar sin man.
Och i deniin sltildi * irig, nienái.
författarinnan till denna bok, ligger nggot af d m moderua.
kvinnans kiiltiiriippfattning af k#rleken.
Hon behöfrer mannen som ett lifsvillkor.
Hon älskar honom p % samma sätt som hon älskar syret i luften.
~ i k a s b n syret i luften ar i ?nderlaget för hennes fysiske föratgr hon, att lif s % ar niannen ock.
H a r hon sjfilfiippeli~llelse~1rift det ena s&amp; val soin det andra # i. nödviindigt för henne.
Tro f ö r all del icke, a t t Iion tillmäter mannen ett ~ i i i g a viirde; Iiaii a r iii soiir lifsvillkor fullkomligt.
nödvändig, men nHgon högre makt In att verkx soin stiiniiliis med sin personliga tjiismake lias han jii icke.
8 % lange han fyller denna roll ä r allt bra.
Duger h m ej till detta: adjii och farväl med lionoin!
.S&amp; har Eleoiiora Diise iippfattnt si~ken i Dock- hemmet; det ar därför hon ar s % modern.
Och iir inamittii föraktlig, hvad gör det, noga taget, huriidana hens moraliska egenskaper äro, sk länge han liar sin personliga tjnskrtrft ksar, och det %r ctiirfiir att denna uppfattning genom&amp; romanen Keynotes som deii, enligt för- fattarinnan, är uppfylld af doften af den allra h a s t e ultra-iiiodcrii~ kriiinofilosofi efter nyaste mönstret.
JXan tror kanske, a t t det ligqer öfvwdrift i denii ?- ' skildring a! '
bokens tendens.
Det kan emelleitid uied citat bevisas, ii ena sidair a t t författarinnans ksikt as, att den e d a lyckan för kvinnan l i g g e ~ i ett fullkomligt slafviskt beroende af aan: ien och kärleken till honoiii:
.
~kviilnans innehåll iii.
mannen)); h andra sidan säges det a t t samme man, som framställes som så nöd.vändig, egentligen ä r en fiende, soin föraktas p i samma gång han älskas.
Allts % predikas Ilar B ens sidan, a t t könsmotsatsen.
mellan man och kvinna iir sgdan, a t t en kvinna ej kan finna en man, för hvilken hon ej djupast aF främmande, men trots detta kan kärleken spira lika.
frisk och frodig ändi.
Man finner onpphörligt i boken uttalanden om männens löjlighet och beviset för, a t t deii kvinna, som betraktar det som sin uppgift a t t idska med passionens glöd, ej gör det af ömliet för iiiannen, nien.
af ömliet för lriirleken.
-)) Det kurniner ej så mycket an dainpi Iiveni hon älskar som att Iion älskar)).
Denna uppfattning af kärleken ur icke ny.
Redan Byron liade reda p&amp; den, och när han ville förtala Iwinnan, yttrade lian de ofta ' citerade cyniska orden, a t t efter den första kärleken älskade kvinimi icke längre älskaren utan kiirleken.
Det iiya är, a t t denna sorts kärlek, som hittills frainstallts so111 ett sjukdomssymptom, kmiiistone Iios kvinnan, Iiär gör ansprhk p % a t t vara ett naturligt uts ?ag af hennes högre iistnr., af hennes finbygda organism, som beliöfver ombyte, iifventyr och som ej kan nöja sig med det klumpiga triigdjor, som heter mannen.
Men det a r tyvärr ej - f r h manlig sgnpiinkt.
tyvärr ej - kvinnan, som kan göra anspriik p&amp; denna uppfattning af kärleken som sin uppfinning.
Skall patentriittiglieten vara en ära, som frii Marholin tycks anse, då tillkominer denna ara af att i karlekslifvet se en förströelse och en lek, inannen.
PB ett formfulliindadt s8tt har snmina cyniska, åsikt om kärleken, dar likgiltigheten för individen predikas, framställts af Musset i La coupe ' et les 1ivs.e~:.
,.
Doutez si vous voulez d.e 1 ' Bt.i.e qiii vom she, D ' uiie feiime ou dliiu chieii niais iion de l ' mionr iii6me, L ' niiiour est tout - l ' mnour et.
la vio nu soleill sinie; est le grand point, qii ' iiiiporte la iiia.
" lresse, Q~i ' importe le flncon, poiirvu qii ' on nit l ' i.rrïesse.
8 Hvad gör bägarns form, om dess innehåll skanker rus!
Bättre lian ej .denna lefnadsfilosofi uttryckas.
Ocli i sin ursprungliga naiva form tillhörde den alltsk under den romantiska bol16nieperiodens Sturm und Drang den manliga.
krets, som hyllade det frivola fribytarlifvets, det romantiska boulevardlifvets principer, om vi liar kunna tala om prin- ciper.
F r i n denna inanliga iingkarlskrets öfvergick så detta erotiska iifventyrarlif, denua lust för)) lekkarleken » till en viss sort af de nu- tida kvinnorna.
E n lid klass af dessa.
har skildrats af den nutida litteraturen. '
,
Xen om man företrädesvis i den moderna franska litteiiiitureu gifvit en stor hemortsriitt å t den excentriska, njntningslystna, kalit erotiska kvinnotyp, som begagnar kärleken med vett och ' ilja för.
att göra liftet .spämande och afventjrligt, har denna kvinnotyp ändock knappast framställts som annat au en afart och dess tillvaro annat an soru en åt excentriciteten hemfallen typ, och nar författa- rinnan här vill häfda dess anspråk pil att bilda den reformatoriska typen, den moderna kvinnan, som srniiiingom skall bilda skola ocl: blifva tongifvande, hvars själfsv %ld s k d l proklameras som lag fik framtidens mansklighet, d&amp; ar detta i sanning nytt.
Xtt skdalit kvinligt boh&amp;ine-ideal, satt i systein, fiirkla~adt med ej ringa grad af skarpsinne, ar det kännetecken, som gör fru Narholiiis bok till el1 af fin-de-sidcle litteraturens mera egendomliga produkter.
$om bokeii är tnlangfnllt skrifveii, viinlar a.f fina ys~kologiska analyser samt bred- vid sina paradoxer äger sidor af verklig viiltalighet och ntgiir ett slags sund reaktion mot frasidealisinen.
är den ganska farlig.
Ty äfven om man finner en mängd af dess doktriner vara ord i sinom tid och viil värda att bebjärtas, blott icke ur dem drages dessa ytterligt g&amp;eiidt.
konsekvenser, m %ste man dock stämpla dess andemening som aniora- lisk och samhällsupplösande.
Det är en fran kvinnosynpuiikt utförd st~imiiigs~eligion u-iaii här finner predikad, kvinnorna anses genoiii sin nervösa kansligliet kallade att vara de härskande och sin ratt därtill liafvn de genom sitt temperaments mottagligliet.
Det ar diirför, menar förf., det är så fåvitskt, att af kvinnan vilja göm en id&amp;niinniskt.
i j f r e r hnfriid taget &amp; r allt, soin heter princip, regel, rrllt det fasta och lugbestiiiiid;: i världen en uppfinning af mannens tröga, dumma mtw.
3; kt l~ionoiit vara vetenskapens arbetsträl, till denna uuderoi.diindc nppgift cli~gc;.
han ju, han duger - stackars karl - blott att tiicka.
3 h det gih han ju ypperligt, det vill förf.
giiriia eukiiina.
Hon ar för iipplyst att vara fördoinsfiill, och hon erkanner gi-iriia maiiiienis iifverliigsenliet därutinnan.
Hon är t. o. m. artig nog att ge mannen ett mycket vackert betyg som tankemaskin, och kvinnan f i r i det afscendet nii- derbetyg.
Men den vulgura iiaturen iir haii i alla fall, materim i världens hushkllning, medan hon gr den lifvaiide formeri, det filiing- skiftande lif selementet.
Men af dessa författarinnans syiqatie;.
fö~klaras ocksl2 de goda sidoma i hennes författarskap.
Hon IY lycklig, 32s h m skildrar: Iri kvinliga nervösa temperamentet just, i Cess vibreyade seusiiiilitct och ej minst i dess oförstådda langtau, ja, till och nied i dess skiirt k ~ i i i
S liga tillbakadragenhet.
Ocli s % inträffar det besynnerliga, att hon, som ger kvinnan rådet att uppsöka och ' våga sig in i lifvets erotiska virrvarr, att hon kan teckna det jungfruligt finkänsliga Iios Eleonora Diise, den tigande och lidande blygheten hos Marie Baschkirtxew, det frågande, sällhetsspörjande hos den evigt otillfredsstälda matema- tiska varldsberömdheten Sonja.
Kavalevsky, och att hon känner sig frånstött af allt nyktert rätthafveri i den moderna kvinnosaksrörelsen, så att han finner både fru Edgren-Leffler och fru Amalia Skrain för robusta för sin sinak.
Det ar ett nöje att kunna vitsorda författarinnans förinåga a t t tolka det specifikt kvinliga, vårliqa förnyelsedrag, Iivilket ofta nog möter Iios de högst iitriistade af var tids kvinnor.
Det ar ett nöje att kunna säga, att denna bok i vissa afseenden genoin sin porträtte- ringskonst förtjänar titeln, Das Bnch der ~ r a n e n;, när man å andra sidan.
måste så bestämdt, som vi har gjort, i en mängd andra afse- enden frånkänna den hvarje rättighet till titeln af Beii kvi.nnans bok b. Hellen Lijzdgren.
Meddelanden f r k Fredrika-Bremer- Förbundet.
.
Kvinnornas utställning i Köpenhamn.
I februari inånad detta hr inkom till Fredrika-Bremer-Förbiiiidets styrelse en skrifvelse från koini- tén för ~Kvindernes Udstilling fra, Fortid og NuJid~ i Köpenhamn, med uppmaning att verka för Sveriges deltagande i nämnda utställning, bestämd att aga ruin instundande soniinar 20 juni-15 sept.
Det definitiva svar, som Förbiindet till den danska utställningskomitdn nii aflitit a r till sin innebörd följande.
D å Förbundet, såsom fallet varit beträffande ordnandet af arbetet för den svenska kvinnans deltagande i världsutställningen i Chicago 1893, ej ansåg det ligga inom omradet för dess verksamhet att omliandertaga ett så maktpåliggande ' och vidlyftigt arbete som det en utställnings- komité kräfver, kunde det ej Btaga sig att ställa sig i spetsen för ett dylikt företag, annat an så tillvida, att det ville söka verka för bildan- det af en komit6 af sakkunniga personer, villiga att föra salren framåt.
Det utskott inom Förbiindets styrelse, som åtagit sig dessa förarbeten sökte ined all ifver att bringa företaget till ett lyckligt resultat.
Försök gjordes att erhålla anslag, a$t vinna inflytelserika personers bistånd, samt att få en komité bildad.
Dessa försök voro ock nära att lyckas, men modlöshet har gripit de mest sangviniska
vid tanken på, a t t allt det myckna honi konstslöjd och andra områden, soiii verkligen finnes värdigt a t t utställas, måste sammanföras och ordnas, p i 2 i 3 månader. '
Erfarenheten från arbetet för Chicago- iitstallningen har visat, hvillteii dryg tid d.ylika förberedelser krafver.
$Det ar siledes », heter $et vidare i Förbundets skrifvelse till ut- stiillniiigskomitén i Köpenlianin, ~ingaluiida af brist på ett allmännare intresse 110s de svenska kvinnorna för edert företag eller ännu mindre af brist, p$ befintliga iitstallniiigsmaterial, utan af fruktan a t t Sverige på griilid af den knappa förberedelsetiden icke skulle blifva värdigt represen- teradt, som styrelsen nödgas afslå den i bref af 26 / 2 genom eder sekre- terare uttalade begäran, a t t » Förbundet ville ställa sig i spetsen för Sveriges deltagande i Kvindernes Udstilling i Köpenhan~.n ».
En minnesgard åt Camilla Collett.
E n lagerkrans] ned band i de sveriska fargerna från Fredrika-Bïemer-Förbundet nedlades på den iiorska författarinnans kista, då iiensamina den 1 4 sistlidne mars fördes till liarvaraiide krematorium för att brannas.
Kransen bar följande inskrift:, En gard af vördnad och tacksaniliet ' för feintio års arbete med hjärtats och snillets förenade kmfter, agnadt &amp; t Nordens kvinnor,.
En gåfva af 500 kr.
har Förbundet haft glädjen mottaga från en förbundsmedlem, livilken frikostiga gåfva utgjort en synnerligen val- kommen förstärkning till Förbiindets allmiiiina kassa.
Ett tradgårdsstipendium å 90 kr.
liar tilldelats fröken Sigrid Wi- berg, livilken f. n. geiionigår en kurs vid Norrvikens trädgårdsskola.
Från skilda håll.
Sverige.
Föreningen Stockholms internationella L ärarinnehems första &amp; ismöte ägde runi lördagen den 30 inars 1895, i liemmets lokal, 26 Kungsgatan under ordföraiideskap af vice ordf. fru K. Bohman f. ' Riiffel.
Saiiimantoradet inleddes med uppliisandet af års- och revi- sionsberattelseriia.
Arsberattelsen redogör för det förberedande arbetet för hemmets bildande, och för dess verksamhet sedan det den 1 jan.
1895 öppnades.
Af densaniina fralnggr a t t hemmets gästfrihet genast tagits lifligt i anspråk, antalet af dess peiisioniirer liar nämligen upp- gått till 17, daraf 5 af utländsk nationalitet; af dessa h.afva 5 emot- tagits för hela innevarande varterinin och 1 2 liafva vistats i hemmet från 8 dagar till längre tid.
Alla liafva uttalat sin belåtenhet med den komfort, trefnad och prisbilligliet de funnit inom hemmet.
Ansök- ningar om mottagande så val för närniaste tiden som för soinmar.
och och liöstinånaderna, ' t.
o. in.
så långt fram i tiden som för nästkom- mande år liafva inkommit.
Hemmet liar afven visat sig vara af stor betydelse för de unga schweiziskor som vistas i Stockholm.
D e liafva ofta infunnit sig dar
'.
på kortare besök, samt liafva i förest %iidariniian fiiniiit en inoderlig vän, soni.
med råd och d i d - stått dem bi.
D e liafva äfveii regelbundet livarannan söndags e. in.
samlats i lienimet, livillcet siliinda bör kiniiiia blifva en föreiiiiigsplats för dessa, ofta isolerade oc !i l h g t från sitt hemland boende unga flickor.
E t t enkelt saiiikviiiii anordiiades den 9 inars af styrelsen för lieininets pensioniirer, iiagra deras vänner in.
fl.
personer.
livarvid fil.
d: r fröken Ellen Fries 1iö11 ett ined stort intresse ål~ördt caiiserie öfver, En resa till Nordkap, lirarjiiinte sång utfördes af en iiiiisilcalskariiina.
Antalet af föreningens medlemmar # r f. n, 326.
Af revisions- berättelsen, som för öfrigt redogor för förva.1tiiingen af liemmets räken- skaper iinder okt.-dec.
1894, f raingai-, a t t inflntna medel (g l v o r, niedleinsafgifter, inkonist af tombola), iippgå till 9,583: 56.
Utgifter (li~~sli&amp;ll, liyra m. iii.)
1,093: 52.
Från riksdagen.
Shom i förra niimret af Dagny niimdes?, Ilade herr A. F. Liljeliolin i andra kaminai ' eii i en motion föreslagit, a t t riksdagen skulle bevilja e t t anslag af 8,000 kr.
till understöd å t läiso- anstalter, soin utbilda lärarinnor i li~isliållsgöromål med sirslrildt afse- ende fäst vid folltsltolans flickor.
Denna inotion afstyrktes af stats- utskottet, dock ined den förklaring, a t t utskottet icke skiille tvekat a t t förorda iilotioiien, on1 icke ärendet synts krlifva en fullständigare utredning all den soni iiii förelage.
Närniare upplysningar salinacles nämligen, både on1 livilka läroanstalter.
soni borde komma i fi ' hga tili Btiijutande af det föreslagim alislaget och lininvida detta till sitt be- lopp vore iniitt afpassadt till det afsedda riiidniiialet.
Kaiiirarne afslogo likaledes inotioneii, dock tycktes siirskildt i andra .l; ainiilnreii ganska lifliga syinpatier för dess syfte råda.
och förhoppning uttalades, a t t regeringen skulle taga saken on1 liand och till nästa riksdag inkomma ined nytt förslag i ämnet.
Koiiti ' aktpi * osteii H a z h s motion om iiiidriiig i gallande lagbe- ' staniiilelser rnrar~dq oäkta barns försörjning i syfte a t t för barnafadern, göra det svgrare att undandraga sig sin försörjningsplikt liar afslagits a t lagutskottet och lramniaren, på den grund a t t riksdagen genom en skrif- ' velse af den 7 niaj 1893 redan dragit fr8gan.
under k. in: ts pröfniiig. '
Hedersdklom från Chicagoutsta / / ningen liaf va, af w The board ' of Lady Blapagers » tilldelats följande persoiier på grund af att de genoni sitt arbete p&amp; ett liögst förtjänstfullt sätt bidragit till Föreningen Hand- arbetets Viimers framgång vid iitstal !ningen i Chicago.
Dessa personer iiro: Agnes Branting, Bofia Isberg, Kerstin Clasoii för möiisterritiiiiig, Matliilda Eriksson för konstbroderi och lCarna ' Nilsson för liaiite-lisse- väfnad.
Diplomen utdelades vid Handarbetets Viiimers årsinöte deii 29 mars.
Likiiande 1iede.rsdiploin Iiafva afveii nyligen tilldelats följande
personer, livilka på siirskildt frainstående sätt medverkat vid utförande exponerades i Chicago, af de arbeten, som af Svensk Konstsio~du~tstliZZ~aing nämligen: Maria Adelborg för ritning af broderi, Aurore Rundsen för broderi, Harrie von Diiben för glödritning saint Eufemia Söderberg för traskiilptiir.
Louise Otto-Peters t.
Den 1 3 sistlidne mars afgick i Leipzig ined döden den kvinna, hvars namn för alla tider skall stå i samband med hvad som i Tysk- land iiiider de sista 25 h e n verkats och vunnits för kvinnosaken.
Denna kvinnas namn var Lonise Otto-Peters., Hon föddes i Meisseii i Sachseii å r 1819 soin yngsta dottern till den ansedda juristen Otto.
Första halften - af hennes långa lef nadsbana var lika växlingsrik och stormuppfylld som den senare för- flöt under ett, visserligen ihardigt och aldrig livilande, men dock lugnt och i inånga afseenden framgångsrikt arbete för ett och sainina mål, förbättraiidet af sitt köns ställning.
De frihetsid6er, som på 30- och 40-talen liyllades af en så stor del af det unga Tysklnnd, och för livilka så många af dess bekännare och förfaktare blefvo straffade med fängelse och förvisning, oinfattade Iion med entiisiasm.
Hon skref roinaiier, poem och tidningsartiklar, alla inspirerade af en glödande.
frihetsträngtan, och det var samst~mniighet i åsikter och sträfvanden, som iiärinade henne till skriftställaren Augiist .Peters, hvilken med, flere ars fångeiisliap fick plikta för sitt deltagande i det sachsiska inaj upproret 1848, en bekantskap som ledde till en förbindelse för lifvet.
Skilda &amp; t af fangelsets jiirngaller förlofvade de sig nied Iivarandra.
Efter 10 års förlopp, 1858, d i Peters blifvit frigifven, blefvo de akta inakar.
Bosatt i Leipzig iitgaf fru Otto-Pet-ers tillika ined sin inan dar- städes aB !titteldeutsclie Volkaeitiing~ och agnade sig allt fortfarande ined ifver %t litterar verlcsainhet.
Efter insnnens död 1864 blef arbe- tet för kvinnosaken mer och mer hennes lifsuppgift.
Aret efter sedan hon blifvit enka stiftade hon Allgemeine deiitsche Franenverein, hvars organ)) Nem Bnliiien~ hon tillsammans med Aligiiste Scliinidt redige- rade ända till sin död.
Stiftarinna och ledarinna.
af Tysklands i ideelt afseende högst stående och mest ansedda kvinnoförening, livars ordförande hon varit under de 30 &amp; r den ägt bestånd, framstående författarinna och diktare samt ~itiliärkt lika mycket för förståndets som hjärtats egen- skaper, har fru Louise Otto-Yeters under sin lifstid som nu efter sin död utan gensaga af sina landsmän * tillerkaiints den första platsen bland förkainparne för Iiyad man i högsta och bästa bemärkelse benämner deii tyska kvinnans einnncipation.
.
Drottninggatan 10, 3 tr- Telefon 58 16. lrsta klassens Fotografi-affär!
Sjuksköterskor med goda, betyg öfver genomgångna lärokurser och utöfvad praktisk verlisamhet, finnas iim mälda å 3red~ * 6kcc-Brm~e~ * - 54 Drottninggatan, 1 tr. Allm.
Tel. 48 16.
BWbzc ?zdets mr&amp;, A Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, Stockholm, finnas anmälda lrvinliga arbetssölznnde, såsom: lelrtionsgifvare i olika amnen, svenska och ntliindslra lärarinnor för hem och skolor, kon- tors-, &amp; %rs- och slrrifbiträden, husförestAndndnrinnor, siillskap och bi- träden i hem, föreliiserskor, gymnaster, sjul~slröterslror m. fl.
4 t 4 4 + + + t b i + 4 ~esinfektions- och Mattrengöringsanstah Tel. 87 99.
101 Valhallavägen 101.
Tel. 87 99.
Reng6r mattor efter föregi %ende desinfelitioii.
fi&amp;n d$ och smuts enligt ny metod; ' mm Rengör möblex, s&amp;ng och.
g&amp;ngkläder f r h mal och Reder i + + + 4 4 + aldra parasiter; tagel och renar fjäder medelst nyl~onstruerade maskiner.
4 mat tov emottagas t ~ z ~conser~vwing t 4 emot mal.
Hämtning oeh.
hemsändning inom Stoekholrn + + P ~ Z S V ~ P I och L kostnadsfritt.
Kontor: Drottninggatan 23, 2 tr. upp.
Allm.
~ e l e f o n 73 73.
4 i + 4
lamnar åt kvinnor råd och upplysningar ' i juridiska och ekonomiska angelägenheter, Träffas å förbundets byrå 54 Drottninggatan, 1 tr.
Tvätta med luf * ?.
Nutidens mest sensationelia o, praktiska uppfinning!
Pneumatiska handtvattmaskinen UNDINE, Patenterad i alla lander.
Enklaste, basta ooh billigaste tvattmaskin i viirlden.
Pris pr wt? / ck blott G k,-.
~ e i i g ö r tviitteii fiirvhiiniisviirdt liitt; skoiinr tviitten shsoni ingen niinaii.
iiietod; iiiidnntrIiigos hlistsnd~bt a1.h aiidre tviittiiiaskiiier.
Sparar nrboto, sparar tid, spnrfir paiuiiiignr!
Generalagentur för Sverige: JOSEFH L E J A,.
,: I (o r &amp; ~ / I.
.Mofleu~1~~~1&amp;tQ~.
Underaaenter antagas B alla platser.
k Fredrika- Brkmer- Förbundets Byra mottagas anmälningar till inträde i Förbundets Sjukkassa- Äfven personer, som icke äro medlemmar af Förbundet,-.
-.
kunna blifva delegare i densamma.
.
.
.
a
.
.
af de stegrade fordringar man i vAra dagar st~llcr.
p5 linne ined afseende p~ styfnad och glpns, ' har g a n mhngfaldiga ghnger slikt förbittra clen.enkla sisstiirkelsen genom att uppblhnda densamme med borax, guminl ", vax etc.; dock lyckas detiija endbst genom öfning och erfarenh.ct i tillblanclningss5t- tet.
H5rtill kommer att miingeu.
liiismoder, oaktadt ihiirdiga bemödanden, kiiuiier, sig, .~esvikeu och längtar efter ett biittre.
och siikrase satt.
- Detta s5tt finner man blott genom begngnmclet af.
Wiclr9s Diibbolstiirkelse, ett absolut tillfihlitligt ' och fdlikomlipt tillreclt st5rkelserncdel, .. livilket inne- h0ller.
alla nödiga besttidsclelar: i vailafviigdo- proportio~er, Bfveli sAd~na som framkalla en glansande yta.
Genom '.
detta medel kunna kragar; min: chetter o. cl.
sttirlcas s&amp;.v5i,lil.
' 8t ' t de blifva som nya.
, bvingnndet af ' denna starkelse &amp; r ytt6rst %kelt. '
'.
.
F.ysiologiiska sko.don ' z c e&amp;ner, hersar och b m r n e: a fC&gt;r r6 i,.
g til.1verka.s - OS. '
undertecknad tili .. moderata priser.
.Pa * oik; ' bom h a h a tjmt.&amp;ligi eller .förstlds fötter,, kilona 8 hos mig f,&amp; skoclon, som pass ?.
* l,,och ' ?ro bekviiina att.g&amp; .ed.
., n.
.
.
.
.
n 4 .-b C.
' N / LSSON, Drottninggatan 100., - ....
F g Z ".
.
a A1l.n slags ' verktyg.
för .18derplastik säljas billigast hos PER FROM,Stoekholm.
_.
.
.
, - .. i..
.. A a '.
, _.
.
.
.
_ _ 4 4.
.Miister8amw.e3tr8gata ' y1 54..
.
ORS.
.
!
Saxrirr * ooh .. lpify-r.
sl$as,.
.
.
.
.
: .. .-.
.
.
.
.
.
.
.
A .., t, - a .&lt;.
:.
.
, ' .. -.
i..
.-.
- x AT.T .Ya: Undihteoknide som nnv&amp;ndt Hopr A x e l l; itströ&amp;s Collodin rnbt r.: J ' iktoi.nar och kylknölar, lia funnit Mljes hos ' Pmfym- och.~okh: cndl&amp;e i: flaskoil I 60 öre .och 1 7ca * oncc.
Franko mot 1 !7cb.
öre.
: 20 axam LITSTBOM,.
.
F ~ E U ~.
.
.
3.
..: '.
.
.
.
...
- -.
.
.
- -.
V - - ~ ~ &amp; ~ - ~ ~ t e ~ j ~ $ $ ~ - ~ ~ ö t i r ~ l P n 6 ~ 0 s 1 - $ ~ e ~ s @ ~ ~ ~ --.
~ ~ - &amp; och ~~~ &amp; &amp; s - - hr&amp;- a.
l ~ ~ + k ~ ~ &amp; ~ d l a r: sillgå e följande --- * --; r- -.
,.
.
r..
.. -.
- _.
-- ' &amp; -, %F --;.
, --.
: -- -.
.-.
.
- ya, b o &lt; ~ k.
e r i &amp; &lt;.i-.ji, ' - - .- y.
'; - i;, ++.
-.
: ' &amp; +§=E$Q-~B N:.
: f:, - - 2: - - ' - E '; R.; 3t; D$~-o R - e -- Fal &amp; - &amp; k&amp;r f ~ i = ~ @: F s: - f W &amp; D ~.
T ~.
O ~ - C ...
- ~ &amp; f &amp; ~ b e a f - ~ &gt; &amp; ~ ~ ~ f $ &amp; _ ~ % &amp; -.
: G .H ?fC30, - örs; 6 ' a.~t&amp;Tp Bre.
k *.
; klokb- l: 75, 2 - - - - lQrt.-1 -.
f - - &gt; .. - - -.
- -.
-.
- j u ~,: - ~.TV&amp;.SLA (JS- L&amp; - - =.
-.
.
-- - L.
-.
L.
? %.
: - ' - a - &gt; %x- --- r s.
i + l .va-Ri&amp;=L 1..
- L q .. - y x- - ...
7 .- [- af Doc. -- -- - -- -.
-.
- m @ usT$@I ADOLF LITEN O ~H-v~&amp;@-I; o S / ~ &amp; ~ 75- t öre; ~ ~ k@; l ~ l- kr.
e - ~ f ~ ~ Hiift.
- ...
- - foigei L .Beriitt&amp;eer-PBP.
&amp; á~fl %~kan-i Pompei e l l c r 3 8 I~emlign viignr.
Tionde ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~.
~ - ~ ' ~ w s T Haft.
75 öre; =kart.
i - kr.
c En beriittelse f r h kristenaomene första Brhun- ~ r a a.
* f e aop: ~ a f t.
1 2s;: rart.
1: so, Ur svenska - folRlifvet.
xi-S.
Beriittelse af ~.
~ K.
- = h c l itseet.
r % Pris: 50 Gre.
granar-.oah parner - - &lt; I - .- Haft.
' i5 öre; - kart.,l-kr: - - - ~ a n s - - ~ ~ i ~ ~ ~ ~ c h ' ~ b ' ' - XQra e ~ d e minnesord lse.
med illuatrstio~ner, ' till jdielfesten, f6r menige man; &amp; f %-=S.
LBPG.RJ3ff,zkgrkoh.
i Gsfle.
-.
e=-p&amp;: zl-&amp; '.
y.
- - - En b&amp;&amp;telse- ptanuna1 i af i i $9rkl&amp;ht&amp; ?~r A.
B. glYXTOJW.- ~g och.
&amp; &amp; io@k&amp;e~yler för 1895 - &amp;.
- KOL&gt;$ODL~ ' ~~ Häft. '
l 5 öre; kart.
i kr.
.
.
.
--.
.
.i- -- Ge&amp;&amp;telse=nf ERXST .IVERS.
- 2risi - - hiLft, .-l: f %; kart.
1: 57.
Bibliotek f &amp; ge r l - = -- * w.- - KVarlamnad Beritt&amp;e af 0: F. VALTON, förf.
till lyBkligt-v31u.,~:: 0amln poaehver, .SkuggOrY, - m; fl.
_=Haft.
60 bre; kart.
75 öre.
.
3 ' lera nya hiif&amp;?
- N: " " &amp; - 69 P-i1) - till 3026r$ pr at.
.
.
-.
c - = - - ~ e c k n.
@ v p ur-ilifvet @ af E.
S.
K. --- H&amp;,.
i:.
25. v Barnangeris Patenterade g ö &amp; t ~ a l -, (Patent-nr 2290.)
- Redan i 6ldsta tider par mjölken-uppskatbac som ett framstaende toalettmedel till hudene f örskönande, och nutida mejersko-rs fine h j och vackra hand- ntgöra talande bevis pi medlets förträffliglieii.
-- Barnängens ~jölktvål f ~ - e @ &amp; en patentera~ metod direkt fsamijtiila Fån naiiurlig mjölk hvadan denscamma o ~ k o r l i g e n gör hyn oel huden hit, %acker och smidig, livarom en ocf hrar kan öfvertyga sig genom ri&amp;gonfiids dag - lig användning.
I följd al patentet kan ingenme &amp; n vi fr~mstalla denna tviil.
Etiketterna (med björnstikmpeli och Btwniingeus n_a; mn) äro inregi * -- strerade.
Obs Obs
