# ID: svediakorp-per1221
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 31,095
# sentences: 652
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
Fredagen den 4 mars 1898.
N:r 9 (532).
Prenumerationspris pr å r: Idun ensam kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» Iduns Modet., månadsuppl.
» Barngarderoben _ „ » 5 5 3 3 Redaktör och utgifvare: Byrå: Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. Öppen kl. 10 — 5.
FRITHIOF Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646.
Red akti onssekr.
: J. Anna född Anna HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Nordling.
Iduns Kungl.
Ilofboldr.
ll:te år g. Utgifningstid: hvarje fredag.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 Öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 Öre pr nonp.-rad.
Geete, Hamilton.
G e e t e, f ö d d H a m i l t o n, ä r d o t t e r af n u m e r a aflidrie g r e f v e Adolf H a m i l t o n, l a n d s h ö f d i n g i U p s a l a l ä n, o c h h a n s lika- l e d e s aflidna m a k a A g n e s Geijer, E r i k G u s t a f Geijers e n d a d o t t e r.
A n n a, s o m v a r sina föräldrars äldsta barn.
föddes p å egendomen B l o m b e r g å K i n n e k u l l e, h v i l k e n d å i n n e h a d e s af h e n n e s f a d e r, s o m m e d s i n u n g a f a m i l j b o d d e d ä r, till d e s s h a n å r 1 8 6 3 flyt- t a d e till U p s a l a.
A n n a s b a r n - d o m förflöt s å l e d e s i e n n a - t u r o m g i f n i n g, s o m h ö r till d e t h ä r l i g a s t e, S v e r i g e h a r a t t bju- d a på, och m e d en n ä s t a n helig kärlek bevarar hon m i n n e n a från d e t t a sitt första och s k ö n a s t e h e m.
A n n a G e e t e h a r i e t t b r e f till m i g skrif- v i t e t t o c h a n n a t o m s i g själf, och d å j a g alltid funnit, a t t d e t m e s t o e r s ä t t l i g a i e n bio- grafi ä r o d e p e r s o n l i g a u t t a l a n - d e n a af d e n, s o m s a k e n h a n d - lar om, så låter j a g helst A n n a t a l a själf.
H o n s k r i f v e r: » Att j a g ä r född d e n 2 m a r s 1 8 4 8 i e t t förfärligt y r v ä d e r och m i d t u n d e r d e t a t t h e l a E u r o p a stod i ljus låga m e d r e v o l u t i o n p å alla h å l l, s å a t t m a m m a alltid (då j a g s o m l i t e n b r ö t u t i d e n r e n t af o s t y r i g a h ä f t i g h e t, s o m lifvet sedan något kufvat) brukade säga: » Ack, h v a d skall d e t bli af d i g, d u lilla s t a c k a r e!
M a n ser p å dig, a t t d u är född m i d t i revolutionen! » — hvilket p å m i g gjorde ett djupt och h e m s k t och hem- lighetsfullt intryck — detta, åtminstone årtalet, torde d u veta.
A t t jag växte upp i d e n u r g a m l a, gula slingerros- öfvervuxna t r ä b y g g n a d e n p å B l o m b e r g o c h d ä r m o t t o g in- t r y c k, h v i l k a, t r o t s alla d e s k i f t a n d e ö d e n o c h e r f a r e n h e t e r, j a g s e d a n genomlefvat, alltjämt äro de djupaste och innerligaste i m i t t v ä s e n, s å a t t d e t m i n s t a v i d r ö r a n d e af d e s s a m i n n e n ä r s o m e t t s l a g p å k l i p p a n, s o m f r a m k a l l a r tårefloder, — d e t h a r d u väl också något så n ä r reda på.
D e n rika, förunderliga n a t u r e n d ä r, K u l l e n s r ö d a klefva, » R o j o r n a s » v i d a h o r i s o n t, ä n g a r n a s öf- v e r m å t t af b l o m m o r, v å r e n s solstekta, hasselbuskbevuxna s l u t t n i n g a r m e d m y r i a d e r blå- s i p p o r, d e n b l a n d a d e doften af k a l k r ö k o c h h ö o m som- m a r k v ä l l a r n e, m u s i k u r alla öppna fönster p å den stora s a l o n g e n, m o r b r o r U n o Troilis lejonman, s t o r a s k r a t t och outtömliga historier, Wenner- berg som lektor i Skara p å besök hos föräldrarne, Thekla K n ö s s o m e t t m i l d t l i t e t sago- berättande väsen, en lekkam- rat, h v a r s olikhet i ålder vi aldrig tänkte på, m a m m a, u n g o c h r a k, till b ä s t m e d b l o n d a l o c k a r o c h b l å slöja, Geijers sånger s j u n g n a m e d hennes änglastämma i skym- ningen om vinterkvällarne, så a t t d e n lilla s j ä l e n h o s d e t lyssnande barnet tyckte sig v i l j a s p r ä n g a s af k ä n s l o r, s o m d e t ej k u n d e u t t r y c k a, — allt detta och mycket, mycket m e r a b i l d a r e t t h e l t af o ä n d - lig ljuflighet, g l ä d j e, m u n t e r - h e t, poesi, s o m h e l a lifvet igenom legat s o m e n bak- g r u n d till allt a n n a t, j a g upplef vat! » M a n k a n icke g o d t i e n t r ä n g r e r a m gifva e t t m e r a lefvande och i n t r e s s a n t ut- t r y c k för h e m m e t p å K i n n e - kulle, ä n A n n a Geete gjort
DUN i; &lt;; En kvinna har så mycken makt Som hela släkten sammanlagdt, 1898 T y hon som moder fostrar den O c h får d e s s k ä r l e k s l ö n i g e n.
J. med dessa rader.
D e n u t p r ä g l a d e h ä f t i g - m e d e n g e l s k a s e d e r och e n g e l s k a s y m p a t i e r, h e t e n i l y n n e t, s o m h o n t a l a r o m s å s o m v e r k a d e s t a r k t och a f g ö r a n d e p å A n n a m i g v ä l b e k a n t, h a r j a g u n d e r alla d e år, H a m i l t o n s h e l a f r a m t i d.
H ä r fick h o n sin j a g k ä n t h e n n e, a l d r i g s e t t till.
D ä r e m o t v ö r d n a d och k ä r l e k för d e n e n g e l s k a n a t i o - hade A n n a G e e t e t y d l i g e n r e d a n i b a r n d o - n a l k a r a k t ä r e n, h v i l k e n s t ä n d i g t s t å t t för m e n t v å u t p r ä g l a d e p a s s i o n e r, h v a r a f j a g h e n n e s å s o m n å g o t af d e t b ä s t a m ä n s k l i g - s e t t m å n g a u t t r y c k i h e n n e s lif.
Den ena heten har att uppvisa.
Här lärde hon känna v a r a t t r i t a, » k l o t t r a n e r », s o m d e t k a l l a d e s, alla ä l d r e och y n g r e e n g e l s k a f ö r f a t t a r e i d å h o n v a r l i t e n, och d e n a n d r a v a r a t t f a m i l j e n s r i k h a l t i g a b i b l i o t e k, och h ä r l ä r d e sluka böcker, hela bibliotek i taget.
H o n h o n f ö r s t å och t a l a d e t e n g e l s k a s p r å k e t b e r ä t t a r själf o m, h u r u h e n n e s f ö r s t a a r t i - s å g r u n d l i g t, a t t d e t blifvit s o m h e n n e s s t i s k a d å d, h v a r m e d h o n s k r ä m d e sin om- a n d r a m o d e r s m å l.
F å, k a n s k e i n g e n i Sve- g i f n i n g, v a r a t t h o n i e n s a m h e t e n m e d en rige h a r d ä r f ö r m e d s å d a n l ä t t h e t och n y - t u l p a n, d o p p a d i bläck, d e k o r e r a d e h e l a a n s e r i n g i, ' u p p f a t t n i n g e n f ö r s t å t t å t e r g i f v a k a k e l u g n e n i sin m a m m a s r u m.
Ej långt de engelska författarne p å svenska som d ä r e f t e r u t f ö r d e h o n en a n n a n k r a f t i g k o n s t - A n n a G e e t e.
b r a g d, d å h o n p å b e s ö k i J ö n k ö p i n g hos M e l l a n 13 och 15 å r v a r h o n t r e g å n g e r f r i h e r r i n n a n P l å t e n m e d kol p å d e t n y s k u r a - i T y s k l a n d m e d s i n m o r och fick d ä r v i d d e salsgolfvet u t f ö r d e en k o l o s s a l r i t n i n g se R h e n, D r e s d e n, H e i d e l b e r g m.
m.
S i s t a af en d a m, k n ä b ö j a n d e f r a m f ö r e t t k o r s.
å r e t t i l l b r a g t e h o n i e n t y s k p e n s i o n för M å l a r e n p r o f e s s o r Troili v a r d e n f ö r s t e, a t t a f s l u t a s i n a s k o l s t u d i e r.
Dessa ung- som m ä r k t e A n n a s ovanliga konstnärliga domsresor äro de enda utrikesfärder, A n n a a n l a g o c h l ä r d e h e n n e t e c k n a efter n a t u r - H a m i l t o n f å t t g ö r a i h e l a s i t t lif.
N ä r m a n föremål.
M e n A n n a s e g e n t l i g a s t o r a be- b e t ä n k e r, a t t n u för t i d e n n ä s t a n alla m ä n - g å f n i n g l å g för å t e r g t f v a n d e af d e t k a r a k - n i s k o r r e s t E u r o p a r u n d t och h u r u d e t fal- t ä r i s t i s k a, och m y c k e t t i d i g t k u n d e h o n ler p å d e m e s t o b e g å f v a d e s l o t t a t t få be- u p p f a t t a och å t e r g i f v a d e t f r a p p e r a n d e p e r s ö k a k u l t u r l ä n d e r n a och l ä r a k ä n n a k o n s t e n s s o n l i g a i- e t t a n s i k t e.
F ö r a t t h j ä l p a sig m ä s t e r v e r k, k a n d e t förefalla s ä l l s a m t, a t t själf, m e d a n h o n r i t a d e, g j o r d e h o n alle- h o n, s å k o n s t n ä r l i g t b e g å f v a d och s å v ä l handa underliga grimaser.
» Se, h u r h o n f ö r b e r e d d g e n o m s p r å k s t u d i e r och l i t t e r a t u r - g r i n a r, d e n v ä l s i g n a d e UDgen! » s a d e Troili, k ä n n e d o m, a l d r i g s k u l l e få se sig om i då h a n såg den lillas ' a n s t r ä n g n i n g a r.
J a g Europa.
skall l ä n g r e f r a m å t e r k o m m a till d e n n a Ar 1864 såg j a g första gången A n n a på A n n a H a m i l t o n s o v a n l i g a a r t i s t i s k a begåf- U p s a l a slott.
O m icke en s t a r k t b e g r ä n - n i n g, o m h v i l k e n a l l m ä n h e t e n ej h a r e n s a d r a m h i n d r a d e alla v i d l y f t i g a r e beskrif- aning.
n i n g a r, skulle j a g icke ö n s k a n å g o t h ä l l r e ä n H e n n e s a n d r a p a s s i o n, en o u t s l ä c k l i g t ö r s t a t t h ä r få gifva I d u n s l ä s a r e n å g r a m i n n e n efter böcker, fick p å fiere s ä t t tillfälle a t t från d e n n a p e r i o d i u p s a l a l i f v e t, d å l a n d s - t i l l f r e d s s t ä l l a s.
F ö r s t och f r ä m s t l ä s t e s d e t h ö f d i n g e n s f a m i l j v a r t o n g i f v a n d e icke b l o t t m y c k e t i h e m m e t, och j u s t v i d d e n t i d e n, för s t a d e n, u t a n för e n hel k r e t s af v ä n n e r, Detta hem då A n n a växte upp, k o m m o Dickens ' roma- som där funno sitt c e n t r u m.
n e r u t i b o k h a n d e l n h ä r i l a n d e t, och h o n lifvades af e n a n d a, s o m v a r d e n a l l r a s ä g e r sig a l d r i g k u n n a g l ö m m a d e t f ö r s t a m e s t v ä l s i g n e l s e b r i n g a n d e.
D e t v a r en b l a n d - s t a r k a i n t r y c k e t af d e n s t o r e e n g e l s k a för- n i n g af s v e n s k t h e r r g å r d s l i f och o d l a d t in- fattarens verk.
S o m d e flesta u n g a herr- telligenslif, s o m m a n s ä l l a n finner i så O m d e n e n k l a och v a r m a g å r d s f r ö k n a r å t n j ö t A n n a u n d e r v i s n i n g af s t a r k f ö r e n i n g.
å t s k i l l i g a g u v e r n a n t e r, s o m aflösle h v a r a n - g ä s t f r i h e t e n v a r e n t r a d i t i o n f r å n d e t H a - d r a, och u n d e r h v i l k a s r e g e m e n t e h o n b å d e m i l t o n s k a h e r r g å r d s l i f v e t p å K i n n e k u l l e, så l ä r d e och led m y c k e t.
D ä r t i l l k o m m o a n d - v a r d e t n o g A g n e s Geijer, s o m m e d f ö r d e r a i n f l y t a n d e n f r å n g r a n n g å r d a r n e.
P å Hel- d e l i t t e r ä r a och m u s i k a l i s k a i n t r e s s e n a " från lekis h o s S k j ö l d e b r a n d s l ä s t e h o n t i l l s a m - s i t t e g e t f ä d e r n e h e m.
mans med husets döttrar fransk litteratur A g n e s H a m i l t o n v a r e t t af d e s s a h e l t för e n f r a n s k g u v e r n a n t och u p p t ä c k t e dess- p e r s o n l i g a k v i n n o v ä s e n, s o m m a n n u s å u t o m e t t aflägset f ö r t j u s a n d e g ä s t r u m i s ä l l a n finner: e n ä d e l och d y g d i g k v i n n a tredje våningen, där ingen störde, då m a n — benämningar, som n u n ä s t a n anses gam- l y c k a t s s m y g a sig d i t och m e d e n b o k k r y p a m a l m o d i g a, t r o l i g e n e m e d a n d e s å s ä l l a n u p p i e n af d e d j u p a f ö n s t e r n i s c h e r n a m e d kunna användas.
Sträng som dygden, när u t s i k t öfver d e n v i d a V ä n e r n; d ä r f a n n s e t t d e t g ä l l d e r ä t t och o r ä t t, v a r h o n o ä n d l i g t v ä l d i g t s k å p, fullt af s k a t t e r, d ä r b o d d e m i l d e m o t all o s k y l d i g g l ä d j e.
U n d e r hen- tyskarne.
D ä r l ä s t e h o n F o u q u é, B e t t i n a s n e s b e s k y d d k ä n d e a l l a sig g l a d a och fri- bref till Goethe och Goethe själf, s o m h o n m o d i g a, och h o n h a d e d e n s ä l l s y n t a gåf- » s a t t e i sig s o m v a t t e n m e l l a n 10 och v a n a t t få m ä n n i s k o r a t t visa " sig f r å n sin 14 år. » bästa sida, så att de vanligtvis l ä m n a d e Ä P å en a n n a n granngård, Degeberg, hos den engelska familjen Nonnen, fann A n n a ett hem, där h o n trifdes lika lyckligt som i sitt eget.
N ä r s j u k d o m eller a n n a t all- v a r l i g t a r b e t e u p p t o g h e n n e s m o r, skicka- d e s A n n a till N o n n e n s, d ä r h o n t i l l s a m m a n s m e d t v å j ä m n å r i g a flickor l ä s t e för e n ut- m ä r k t engelsk guvernant.
Familjen Nonnen, s o m d j u p t i n n e i S v e r i g e lefde e n g e l s k t lif d e t H a m i l t o n s k a h e m m e t g l a d a och n ö j d a.
D e t f a n n s p å d e n t i d e n en o v a n l i g m ä n g d lof v a n d e u n g a f ö r m å g o r i U p s a l a, s o m h a d e s i t t g l ä d j e c e n t r u m p å U p s a l a s l o t t.
M å n g a af d e b ä s t a dogo ä n n u u n g a, a n d r a i n t a g a n u f r a m s t å e n d e p l a t s e r s å s o m s t a t s m ä n, för- f a t t a r e och m e d b o r g a r e.
Här hade Anna tillfälle a t t r ö r a sig b l a n d m å n g a olika m ä n n i s k o r, och s a m l i f v e t m e l l a n s l o t t s f o l - Gv.de-Smith.
k e t och d e r a s v ä n n e r v a r s å d a n t, a t t m a n a l d r i g l ä m n a d e h v a r a n d r a u t a n n å g o t verk- ligt a n d l i g t u t b y t e.
Mycken sällskaplig m u n t e r h e t h ä r s k a d e o c k s å d ä r, och A n n a själf v a r o u t t ö m l i g i a t t u p p f i n n a festlig- h e t e r och u p p t å g.
D e t r o l i g a s t e vid a l l a r o l i g h e t e r v a r d o c k A n n a s f ö r m å g a a t t b e v a r a d e m i s i n a rit- ningar.
H e n n e s k o m p o s i t i o n s t a l a n g v a r så- dan, a t t de, som sett h e n n e s u t b r o t t i den v ä g e n från u n g d o m s t i d e n, n o g finna v å r a n u lef v a n d e s v e n s k a i l l u s t r a t ö r e r i s a k n a d af d e n h u m o r och d e n f a n t a s i, s o m A n n a i s i n a t e c k n i n g a r h a d e så m y c k e t af.
Det var v a n l i g e n h e n n e s f a m i l j och h e n n e s a l l r a b ä s t a vänner, som h e n n e s m u n t e r h e t gick u t öfver, och| e n d a s t den m e s t s j ä l f b e l å t n a i n s k r ä n k t h e t k u n d e f i n n a sig s å r a d af A n n a s så kallade karrikatyrer.
D e voro a l d r i g öf- verdrifna, så a t t de verkade frånstötande eller o i g e n k ä n n l i g a.
D e t v a r p e r s o n e n lifs- lefvande i sina mest slående egenheter.
M e n m e d a n A n n a i s i n familj och b l a n d s i n a v ä n n e r k u n d e r ö r a sig fritt och lyck- ligt, u p p f a t t a d e s m å h ä n d a h v a r k e n h o n eller h e n n e s v ä n k r e t s alltid m e d så till- m ö t e s g å e n d e f ö r s t å e n d e.
A n n a s ä g e r själf, a t t h o n ofta, f r å n d e t h o n v a r l i t e n, fick h ö r a s o m en f ö r e b r å e l s e från l ä r a r i n n o r och k a m r a t e r s å d a n a ord som d e s s a: » Och du s o m skall v a r a så b e g å f v a d!
».
.
.
» Du, som j u har étt så briljant hufvud! » Det är inskränkthetens vanliga vapen m o t de bättre u t r u s t a d e a t t förebrå d e m deras and- liga f ö r e t r ä d e n, s o m o m d e s s a v o r e e n synd.
M y c k e t t i d i g t förlofvade A n n a sig m e d då varande medicine k a n d i d a t e n Gustaf G e e t e, och d e t v a r j u s t ej m e d b l i d a ö g o n, s o m vi » flickor » s å g o p å h o n o m, s o m ville t a g a A n n a ifrån oss.
E m e l l e r t i d v a r a d e d e t n ä s t a n tio år, i n n a n d e n n a f ö r b i n d e l s e realiserades.
U n d e r d e n l å n g a förlofnings- t i d e n f ö r ä n d r a d e s m y c k e t för A n n a.
Flere af h e n n e s v ä n n e r d o g o, alla s k i n g r a d e s.
T h e k l a K n ö s, e n af h e n n e s ö m m a s t e b a r n - d o m s v ä n n e r, s a t t i m å n g a å r a n d l i g t fån- g e n och d o g till sist p å en a n s t a l t för sinnessjuka.
A g n e s H a m i l t o n själf b ö r j a d e k ä m p a m o t d e n svåra s j u k d o m, som slut- ligen lade h e n n e i grafven.
D e t blef allt m e r och m e r t y s t på U p s a l a s l o t t.
A n n a h a d e en t i d i S t o c k h o l m s t u d e r a t m å l e r i, f ö r s t iför E g r o n L u n d g r e n, s e d a n för p r o f e s s o r H o l m, m e n d e t v a r n o g icke d e n n a a r t af u n d e r v i s n i n g, A n n a b e h ö f d e.
A n t i n g e n skulle h o n i m å n g a år h a genom- g å t t en s t r ä n g t e c k n i n g s - och m å l a r s k o l a för a t t l ä r a sig b e h ä r s k a f o r m e n, eller ock- så — och d e t t a t r o l i g e n d e t r ä t t a s t e — b a r a g å t t p å och r i t a t p å e g e n h a n d s i n a lif«intryck, s i n a fantasier och komposi- tioner.
A l d r i g h a r h o n r i t a t så l i t e t s o m just under den tiden, då hon kopierade a k v a r e l l e r för E g r o n L u n d g r e n och m å l a d e l a n d s k a p för p r o f e s s o r H o l m.
Hon lärde sig b l o t t n ä t t och j ä m t så m y c k e t, a t t h o n fick a f s m a k för h v a d h o n g j o r t p å e g e n h a n d, och d å u p p g a f h o n a t t bli k o n s t n ä - r i n n a och slog sig p å l i t t e r a t u r e n.
Medan t y s t n a d e n p å!
U p s a l a s l o t t å r f r å n å r till- t o g, lefde A n n a s i t t e g e t lif s o m i e n klo- i
IDUN 1898 stercell, s i t t r u m i e n t r e s o l e n m e d d e n d j u p a fönsternischen och m e d u t s i k t öfver d e n vida Upsalaslätten.
H ä r började h o n det ö v e r s ä t t n i n g s a r b e t e, s o m s e d a n blef h e n - n e s lifs r i k a s t e i n n e h å l l.
H e n n e s första öfversättning v a r amerika- n e n Bret H a r t e s » Kaliforniska skisser ».
D e t v a r g e n o m e t t y t t r a n d e af D i c k e n s, s o m h o n först blef u p p m ä r k s a m p å B r e t H a r t e, l i v a r s a r b e t e n h o n skaffade s i g.
H o n skrif- v e r d ä r o m: » H v a d j a g själf a n s e r s o m m i n ä r a, ä r a t t j a g k a n s k e, n ä s t efter C.
R.
N.
, s o m d ä r v i d s t å r först o c h o u p p h u n n e n, m e s t bidragit a t t införa d e n a m e r i k a n s k a littera- t u r e n h ä r och därigenom b e r e d t m å n g a en hel del glada stunder. » Sedan h a r hon ö f v e r s a t t e n s å d a n m ä n g d af f r ä m m a n d e, isynnerhet engelsk litteratur, a t t listan därpå s k u l l e bli allt för l å n g a t t a n f ö r a, af a m e - rikaner, utom Bret Harte, Mark Twain, J a m e s J: r, M a x A d e l e r m.
fl.
Af e n g e l s k a b ö c k e r s ä t t e r h o n själf h ö g s t » D a v i d G r i e v e », af m r s H u m p h r y W a r d, o c h v i d s i d a n af denna Mark Twains märkliga bok o m J e a n n e d ' A r c, s k r i f v e n m e d e n s å a l l v a r l i g hänfö- relse och p i e t e t, a t t i n g e n k u n d e t r o d e n u p p s l u p p n e h u m o r i s t e n v a r a m ä k t i g af e n sådan.
A n n a h a r alltså a r b e t a t p å sina-öfver- sättningar m e d d e n allvarligaste föresats att göra e t t g o d t arbete och a t t värdigt å t e r g e d e n f ö r f a t t a r e, h v a r s v e r k blifvit h e n n e anförtrodt.
M e d d e n begåfning och d e k u n s k a p e r h o n förfogar öfver h a r o c k s å h e n n e s a r b e t e blifvit af b ä s t a s o r t.
M e n det ä r m e d e n g o d ö f v e r s ä t t n i n g s o m m e d det goda s a m v e t e t: d e t tiger.
H v e m som h ä l s t k a n g ö r a a n m ä r k n i n g p å e n illa g j o r d öfversättning; m e n om en öfversättning är mästerligt gjord, så märker, u n d e r l i g t, nog, icke l ä s a r e n, j a, ofta k n a p p t n o g kri- t i k e r n, a t t d e t är e n ö f v e r s ä t t n i n g.
M e n ju m i n d r e allmänheten vet a t t sentera en s å d a n öfversättning, desto m e r a skulle n o g de respektive författarne v a r a A n n a tack- s a m m a, o m de k u n d e uppfatta, h u r u sam- vetsgrant och konstnärligt hon återgifvit dem.
Å r 1 8 7 6 gifte A n n a sig o c h flyttade till D e l s b o i H e l s i n g l a n d, d ä r h e n n e s m a n blif- vit distriktsläkare.
D e t v a r e t t n y t t och g a n s k a u n d e r l i g t lif h o n d ä r fick b ö r j a.
M i d t i b l a n d e n halfvild b e f o l k n i n g, d ä r elds- v å d o r, s t ö l d o c h d r y e k e n s k a / p h ö r d e till d a g o r d n i n g e n, u t a n s p å r till b i l d a d t u m - g ä n g e, i e t t h å r d t k l i m a t, m e d k n a p p a in- komster, hade A n n a tusen svårigheter a t t k ä m p a emot; m e n h o n stod ä n n u i sin u n g d o m s kraft, och h e n n e s k o n s t n ä r s t e m - p e r a m e n t o c h h e n n e s h u m o r höllo h e n n e uppe.
Ovärderliga äro de beskrifningar m e d ord och bild, som h o n ä n n u u n d e r d e n n a tid skickade sina vänner i Upsala.
Allt d e t, s o m för h e n n e n o g v a r s v å r i g h e t o c h ofta h e m s k v i l d h e t i o m g i f n i n g e n d ä r u p p e, blef i bref o c h t e c k n i n g a r o u t t ö m l i g a ä m n e n till k r a f t o c h f a n t a s i för o s s a n d r a.
Därpå flyttade G e e t e s till Skellefteå å r 1 8 7 9 o c h k o m m o s å l u n d a från d e n a n s t r ä n - gande tillvaron bland ett svårhandterligt b o n d f o l k till d e t ä n n u m e r a p å k o s t a n d e lifvet i e n n o r r l ä n d s k s m å s t a d.
M o d och h u m o r höllo ä n n u k r a f t e r n a u p p e, m e n e n s t o r d e l v e m o d b ö r j a d e d o c k n u b l a n d a sig i!
h e n n e s bref.
H o n k ä n d e sig lefva i e n a n d l i g l a n d s f l y k t l å n g t ifrån allt, s o m h o n höll m e s t k ä r t.
D o c k f ä s t e h o n sig s t a r k t v i d N o r r l a n d s n a t u r, till h v i l k e n h o n ä n n u stundom k a n längta tillbaka.
Ar 1879 blef h e n n e s m a n p r o v i n s i a l l ä k a r e i H j o, d ä r d e lefde i f e m å r, o c h 1 8 9 3 flyttade d e till B o r å s, d ä r d e ä n n u b o.
D e n s o m k ä n t A n n a G e e t e från u n g d o - m e n, t y c k e r h e n n e ä g a alla f ö r u t s ä t t n i n g a r för a t t h a k u n n a t b i l d a c e n t r u m i n å g o n salong, j ä m n b ö r d i g m e d hvilken s o m helst i d e s t o r a k u l t u r h ä r d a r n e i T y s k l a n d eller Frankrike från å r h u n d r a d e t s början.
Hen- nes artistiska begåfning, hennes litterära och s p r å k l i g a k u n s k a p e r, h e n n e s s t o r a kon- versationsförmåga, hennes lätthet a t t upp- f a t t a olika p e r s o n e r o c h h e n n e s g l ä d j e öfver i n t e l l i g e n t sällskapslif — allt t y c k t e s v a r a ägnadt a t t låta hennes talang, k o m m a m å n g a till g o d o.
M e n lifvet h a r v e l a t a n n o r l u n d a.
H o n h a r flyttat f r å n s m å s t a d till s m å s t a d i a l l t j ä m t t r å n g a f ö r h å l l a n d e n.
Själf b a r n - lös o c h l å n g t a f l ä g s n a d f r å n s l ä k t o c h v ä n - n e r, h a r h o n lefvat e t t lif, s o m a l l t m e r blifvit e n s a m h e t e n s.
M e n för e n r i k n a t u r ä r e n s a m h e t e n icke tom.
D ä r lefva m i n n e n a, o c h A n n a G e e t e är sina m i n n e n passioneradt trogen.
D ä r lefver a r b e t e t, o c h h o n k a n a r b e t a m e d lif och l u s t s o m få.
D ä r lefva s t u d i e r n a, o c h så l ä n g e e n b o k k o m m e r u t p å t r y c k, h a r h o n alltid n å g o t a t t läsa.
Men mycket h e l l r e ä n a t t h o n l ä s e r allt h v a d a n d r a skrifva, k u n d e m a n ö n s k a, a t t h o n själf s k r e f v e n å g o t, icke b l o t t ö f v e r s a t t e.
Må- h ä n d a ä r h e n n e s t a l a n g icke v ä n d å t d e t skapande inom litteraturen, m e n hennes bref ä r o s å o v a n l i g t i n t r e s s a n t a, a t t h o n u t a n tvifvel b ä t t r e ä n alla a n d r a, s o m k u n n a s k r i f v a o m h e n n e, s k u l l e k u n n a skrifva s i n a memoarer.
D e t skulle glädja m å n g a, o m h o n ville g ö r a d e t.
Helena Nyblom.
- jj T eresa, du stulit mitt " hjärta, så räck mig din mun till en kyss — de läppar, som fromma berörde det blanknötta radbandet nyss.
teresa, där inne i kyrkan jag såg, när du biktade dig, din barm såg a / suckar jag häjVas och tänkte: o, gällde det mig!
Jag såg, huru tårarnes glitter som dagg be- stänkle din hy, hur fram öfver kindernas sammet drog blyg- selns flammande sky.
Ö, var det mig som den gällde, rodnaden,, yppig och varm — o, var det mig som den gällde, sucken., som steg ur din barm!
teresa, säg var det kättarn, främlingen uppe från nord, som kom din stämma att skälfva i biktens hvi- skade ord?
teresa, svartögda flicka, du vågar ej andas hans namn, men lidelsefullt du sluter kättaren i din famn!
s Daniel Fallsfröm.
— • 8 Å t t rå om sig själf!
ä k e r l i g e n finnas b l a n d I d u u s m å n g a l ä s a r i n n o r flere, s o m, i n n a n d e k o m - m o i s i n s t ä l l n i n g af h u s m o d e r, a f l ö n a n d e g u v e r n a n t e r eller » gå frun t i l l h a n d a » o c h t j ä n a r e, själfva i n n e h a d e e n af d e s s a, m e r eller m i n d r e, d o c k i a l l m ä n h e t g a n s k a bero- e n d e p o s t e r.
M i n n s d u d å, ä l s k v ä r d a läsa- r i n n a, h u r u ofta d u ö n s k a d e a t t få » rå o m d i g själf », ej e n d a s t för en d a g eller n å g r a t i m m a r, u t a n för fjorton d a r eller e n v e c k a åtminstone?
A t t få k a s t a af d i g d e d a g l i g a p l i k t e r n a o c h g ö r a j u s t h v a d d u ville!
Of- tast v a r väl ett besök i h e m m e t det, som v i n k a d e m e s t, eller o m d u ej h a d e e t t så- d a n t, e t t b e s ö k h o s e n s y s t e r eller v ä n.
M e n a t t f r a m s t ä l l a en s å d a n b e g ä r a n — nej, det vågade du e j!
H a r d u g l ö m t allt d e t t a n u, s e d a n d u ä r d e n s o m m a k t e n h a f v e r?
J a g ä r r ä d d för a t t d u h a r det, och om d e t någon g å n g d y k e r upp i ditt minne, är du genast redo a t t t ä n k a för d i g själf: n e j, h u r k a n j a g r e d a m i g u t a n f r ö k e n?
P l v e m s k u l l e s e efter a t t p o j k a r n e blefvo o r d e n t l i g t k l ä d d a o m m o r g - n a r n e, o c h h v e m s k u l l e d u k a b o r d e t o. s. v.?
Och d u sänder g e n a s t bort dessa t a n k a r från dig.
L å t oss n u t i l l s a m m a n s t ä n k a efter, o m d e t ej ä n d å v o r e m ö j l i g t.
B l a n d g u v e r n a n - ter är d e t j u m å n g a, som h a p å förhand a f t a l a t o m t r e v e c k o r s ferier å t m i n s t o n e, v a n l i g e n s o m m a r t i d e n, ferier f r å n l ä x l ä s n i n g och ofta frihet a t t r e s a b o r t eller s t a n n a k v a r i f a m i l j e n, j u s t s o m d e själfva välja.
Så d e m ä r d e t ej s å illa s t ä l d t för, m e n den guvernant, som, på s a m m a gång hon s k a l l u n d e r v i s a, äfven skall h j ä l p a till » m e d a n d r a i e t t hushåll förefallande göromål » (ofta för 1 0 0 k r.
o m året), h o n k a n v i s s t ej l ä m n a sin plats någon tid som helst u n d e r å r e t för ferier, t y h u s h å l l s g ö r o m å l e n l ä g g a s ej p å h y l l a n e n viss t i d s o m s k o l b ö c k e r n a.
Ä r d e t n u e n u n g flicka, k a n s k e u t a n h e m eller m e d e t t f a t t i g t, s å d a n t, v å g a r h o n v a n l i g e n a l d r i g f o r d r a, j a, ej e n s b e d j a om någon tids ledighet, h u r kort d e n ä n är, t y h o n ser, h u r n ö d v ä n d i g h o n ä r, o c h h u r d e t j ä m t r ä c k e r till m e d a r b e t e, och v å g a r ej r i s k e r a s i n p l a t s.
— D e t ä r r a k t ingen skillnad mellan denna sorts guvernan- t e r o c h » hjälp a t t g å f r u n t i l l h a n d a », e n - d a s t a t t d e n förstnämnda m å s t e gifva b å d e andligt och fysiskt arbete och således h a r det mera ansträngande än den sistnämnda.
(I n o m p a r e n t e s m å a n m ä r k a s, a t t m a n ej f ö r s t å r, h u r e n h u s m o d e r m e d t r e eller f y r a b a r n u n d e r en g u v e r n a n t s l e d n i n g k a n t ä n - ka, a t t h o n, g u v e r n a n t e n, skall k u n n a bere- d a b å d e sig själf o c h b a r n e n för f ö l j a n d e dags läxor och ändock v a r a behjälplig i hushållet) I h v i l k e t fall s o m h e l s t b ö r e n h v a r f a t t a, att s a m m a arbete n ä s t a n d a g u t och d a g in blir b å d e t r ö t t a n d e och e n f o r m i g t i l ä n g - d e n.
T ä n k, h u r härligt d e t s k u l l e k ä n n a s, a t t k u n n a få l i g g a o c h s t r ä c k a sig en k v a r t eller h a l f t i m m e i s ä n g e n p å m o r g o n e n o c h veta, a t t n ä r m a n kommer u p p, m a n k a n göra j u s t h v a d m a n vill!
Och n ä r m a n då v e t, a t t m a n ej v å g a r f r a m s t ä l l a e n s å d a n b e g ä r a n, blir m a n l ä t t t r ö t t o c h l i k n ö j d o c h o t å l i g i a r b e t e t, t y, äfven o m a r b e t e t ej ä r h å r d t, finns d o c k k ä n s l a n af b a n d till- städes.
H v a d t ä n k e r d u, k ä r a l ä s a r i n n a, d i n frö- k e n s k u l l e s ä g a, o m d u k a l l a d e h e n n e till
IDUN 68 dig och s a d e: » K ä r a fröken, n u h a r frö- k e n ej v a r i t u t o m d e n h ä r s o c k n e n (eller s t a ' n, d e t är e n a h a n d a) p å m e r ä n e t t år, och l i t e t o m b y t e s k u l l e g ö r a f r ö k e n g o d t.
N ä s t a v e c k a t ä n k e r j a g i n g e n k o m m e r och besöker oss, och vi k u n n a n o g reda oss.
J a g s k a l l s e efter p o j k a r n e, o c h m e l l a n jungfrun och m i g k u n n a vi n o g dela arbe- t e t, s å d e t blir g j o r d t, o c h n å g o t s t o r s t ö k s k a ' v i ej s t ä l l a till m e d u n d e r t i d e n, s å n u p a c k a r fröken, n ä r fröken f å t t s v a r, a t t h o n ä r v ä l k o m m e n, o c h r e s e r b o r t p å fjor- ton dar. » Ja, n o g v e t j a g h v a d h o n gör.
H o n ser p å d i g a l l d e l e s h a n d f a l l e n, s o m o m h o n ej k u n d e tro dina ord, och n ä r d u slutat tala, s t å t å r a r n e i ö g o n e n p å h e n n e af b a r a g l ä d j e.
O c h h u r l ä t t a r b e t e t g å r, b å d e till d e s s h o n ä r redo.
r e s a, o c h s e n n ä r h o n k o m m e r å t e r, u p p i g g a d o c h h v i l a d efter fjorton d a g a r s hvila och o m b y t e!
Det var sannerligen v ä r d t a t t låta h e n n e resa, så kvick i vändnin- g a r n a ä r hon, och så m y c k e t nöjdare ser h o n u t.
O c h n ö j d år h o n, t y h v a d v a r d e t s i s t a d u g j o r d e?
J o, n ä r h o n s t o d fär- dig a t t resa, k o m d u och stack helt omärk- ligt e n t i o k r o n a i h a n d e n p å h e n n e, » ty, » s a d e d u, h ä l f t u r s ä k t a n d e, » j a g v e t a t t frö- kens biljett kostar 2 2 k r.
och d e t är myc- ket u r en liten kassa. » O c h s e, v o r o ej t å r a r n e i ö g o n e n i g e n p å d e n lilla t o k a n!
Detta o m dina fröknar.
N u till j u n g - f r u n.
J a g v e t, a t t n u för t i d e n h a d e b r a m y c k e t m e r a l e d i g t ä n förr, m e n s å v ä r s t ledigt h a de e j.
I England, d ä r tjänare tillvällat sig stor frihet j ä m f ö r d t m e d våra, h a r i hvarje bättre h u s, j a, äfven i m i n d r e h u s h å l l, d ä r d e t finns e n d a s t e n t j ä n a r e, hvarje jungfru en eftermiddag, mellan kl. 4 till 9, i h v a r j e v e c k a l e d i g t, f ö r u t o m h v a r a n n a n söndags eftermiddag.
Därtill h a r hon (detta k a n endast sägas o m tjänare, s o m v i s t a t s flere å r i s a m m a h u s, n u för t i d e n ej m y c k e t v a n l i g t, m e n d o c k före- k o m m e r det) en vecka m i n s t och oftast fjorton d a g a r s l e d i g h e t h v a r t å r.
U n d e r t i d e n s k ö t a d e a n d r a j u n g f r u r n a eller j u n g f r u n, om de äro endast två, d e n andras arbete u t a n k n o t, t y d e v e t a, s t t d e själf va s n a r t å t n j u t a d e n efterlängtade friheten.
H o s oss är d e t j u m e r ä n vanligt a t t h a endast jungfru i mindre hushåll, men d e t finns d o c k h j ä l p g u m m o r a t t få, o c h m e d g o d vilja k a n m a n g ö r a allt.
O c h e n v e c k a g å r s å s n a r t, o c h m a n h a r l ö n för den, H ä r k a n visserligen a n m ä r k a s, a t t o m d e t t a blefve v a n l i g t o c h i a l l m ä n h e t for- d r a d t, h u s m o d e r n v o r e d e n, s o m blefve d e n m e s t l i d a n d e.
D e t ä r d o c k ej s å, t y ä f v e n o m h o n h a d e e n v e c k a eller t v å m e r a sträf- s a m t, s k u l l e d e n å t e r s t å e n d e d e l e n af å r e t förflyta l ä t t a r e, t y h o n s k u l l e s ä k e r t h a villigare och m e r a tillfredsställda t j ä n a r e och såmedels v i n n a ofantligt.
Och — hvar- för s k u l l e ej o c k s å h o n h a fjorton d a r s le- dighet?
L ä m n a barnen och hushållet m e d d e s s s m å b e k y m m e r och r e s a b o r t, h o n o c k s å, d ä r h o n k u n d e få h v i l a och o m b y t e: två viktiga faktorer i en m ä n n i s k a s andliga och l e k a m l i g a v ä l b e f i n n a n d e!
K ä r a l ä s a r i n n a, l å t m i g n u ej t a l a för d ö f v a ö r o n!
D u m å s t e i n o m d i g själf m e d - ge a t t d e t t a ä r rätt, och d å är d e t ock värdt a t t t a g a i betraktande.
N ä r d u så väl funderat ut, n ä r d u bäst k a n spara din f r ö k e n o c h d i n j u n g f r u eller d i n a j u n g f r u r, h v a d d u n u h a r, s ä n d e r d u d e m, e n i sän- d e r, b o r t p å » lof », d e t m å n u v a r a som- m a r, h ö s t, v i n t e r eller v å r.
S ä n d d e m ej heller alldeles o m e d e l b a r t efter h v a r a n n, så a t t d u får litet a n d r u m, och s e d a n k a n du m e d gladt m o d och tillfredsstäldt sam- v e t e t a d i g e n t u r själf, m e d eller u t a n din m a n, d e t l ä m n a r j a g å t edert eget godtfinnande.
T y, ser d u, ibland k a n d e t ock v a r a g o d t för e n m a n a t t s e h v a d e n h u s t r u gör i h e m m e t, äfven o m h a n håller h e n n e m e d fröken och t v å jungfrur.
En, som i fulla drag njuter af friketeten.
— * Kavaljerstjänst.
M ina d a m e r!
Eftersom denna tidning speci- elt är afsedd för eder och alla frågor, som röra kvinnan, särskildt upptagas i denna » damer- nas egen », vågar jag härmed påpeka en punkt, som, jag medger det, bör behandlas m e d den största varsamhet.
J a g vill då särskildt vända mig till de unga flickorna med några reflexioner, som kanske många af eder tycka berättigade, men andra återigen kanske anse såsom allt för pedantiska.
Nåja, det ä r heller ej meningen a t t tvinga på eder m i n åskådning; h v a r och en h a r ju rätt a t t själf bestämma öfver sitt görande och låtande.
Öfverallt, där individer af båda könen äro till- sammans, får m a n se, a t t kvinnan — isynnerhet om hon är u n g och vacker — behandlas m e d den största artighet, ja, hyllning af det manliga släktet.
Detta är ju ganska naturligt, m e n hon blir stundom därigenom så bortskämd, att hon rent af fordrar, a t t alla karlar skola stå på tå för h e n n e och lyda hennes minsta vink.
Se på en danstillställning t. ex. h u s h e r r a r n a få servera och passa på d a m e r n a — i större eller mindre grad.
Ja, det h a r t. o. m. gått så långt, att det nästan anses mindre chic för en u n g dam att själf skaffa sig en smörgås eller en por- tion mat.
Det skola hennes kavaljerer göra.
Medgifves visserligen, att det är ofantligt be- kvämt a t t bara behöfva slå sig i ro i någon tref- lig vrå och dit få allt, hvad m a n önskar sig af mat och dryck m. m.
— m e n m a n bör ju äfven taga litet hänsyn till sin nästas bekvämlighet, ty ingen människa h a r rättighet a t t uteslutande tänka på sig själf.
Och mången u n g dam — jag talar af erfaren- het — drifver därvid sina pretentioner i fråga om brukandet af herrarnes tjänstvillighet något väl långt.
H e r r a r n e se nog villiga ut, m e n kanske ni skulle få en annan uppfattning af saken, om ni kunde läsa deras innersta tankar och vara osynliga åhörare vid deras bedömande af dessa plikters behag.
H u r ofta får man också icke se, a t t unga spolingar tränga sig före äldre damer för a t t fortast möjligt skaffa sina damer det begärda.
Och stundom hemsökas smörgås- och förfrisk- ningsborden af en hel h ä r dylika » betjänter », som afskära all möjlighet för de äldre a t t kom- m a fram — såvida dessa senare ej vilja bruka näfrätten.
Vore det den unga damen själf, som skulle servera sig, finge h o n allt vänta, tills hen- nes t u r kom, m e n härvidlag gälla ej t u r och ordning.
Och h u r sänder ej den täcka Evadottern sina manliga slarvar att taga reda på h e n n e s förkomna schalar, dansprogram, h a n d s k a r och a n d r a små- saker!
J a g tycker verkligen, det är synd om de stackars h e r r a r a e a t t så där behöfva spela röle de domestique.
Dock medger jag gärna, a t t fall gifvas, då m a n tacksamt låter betjäna sig af sina manliga bekanta; därför vill jag blott u p p m a n a eder, mina damer, a t t ej onödigtvis utöfva eder oemotståndliga makt på d e t » starka » könet.
Särskildt till alla fästmör vill jag ställa den förmaningen: ' Trötta ej ut edra fästmän genom att fordra för mycken uppassning af dem.- » Tro ni verkligen, a t t af en uppmärksam fästman all- tid blir en lika u p p m ä r k s a m äkta m a n?
— Tro- ligen ej.
J a g träffade en gång e t t ungt, nyförlofvadt par.
Båda voro fästa vid h v a r a n d r a med inner- ligaste käx-lek och sökte läsa hvarandras önsk- ningar i ögonen.
Det förvånade mig likväl, a t t fästmön alltid afslog sin fästmans erbjudanden a t t servera hen- ne det eller det, skaffa h e n n e det eller det o. s. v: Då jag frågade h e n n e om orsaken härtill, sva- 1898 rade hon leende: » Hur länge tror ni den artig- heten skulle räcka?
Förlofningstiden kanske, men jag vill ej såsom fästmö vänja mig vid vanor, hvilka jag såsom fru finge lägga bort.
Då skulle afbrottet bara bli så mycket kännbarare, och folk skulle naturligtvis sedan säga: » Ja, så blir det efter bröllopet! » Nej då ä r det bättre att från början taga det så, a t t m a n k a n fortsätta där- med äfven » efter bröllopet ». » Hennes fästman, som hörde vårt samtal, sade d å: » Ja, jag må skatta mig lycklig, som h a r fått en så r a r och förståndig liten fästmö.
H o n är ej som många andra unga damer, hvilka fordra ständig uppassning.
J a g önskar bara, a t t alla kvinnor hyste samma åsikter som min lilla fäst- mö. » — J a g tror h a n där uttalade en af många närd tanke.
Och jag tror ej edra aktier skulle falla hos herrarne, om ni mindre anlitade deras kavaljers- tjänst i dessa småsaker.
— Tvärtom.
Ofta nog k u n n a dessa s. k. småsaker vara ganska trött- samma och besvärliga för dem, i synnerhet som ni, mina damer, kanske ej haft annat a t t tänka på förut ä n edra toaletter och nöjen, då herrarne däremot kanske komina från ett träget och an- strängande arbete.
Carry.
* Svunnen lycka.
Skiss för I d u n af Elin Ameen.
et ä r m å n g a d ö d s a n n o n s e r i t i d n i n g e n i d a g.
D e n e n a efter d e n a n d r a i n o m den svarta ramen.
D o k t o r " Wendt s k a k a r s i t t g r å a h u f v u d, h a n v e t b ä s t, h u r farlig mars är m e d sina skarpa vindar och sitt bedrägliga solsken, från d e n tiden, d å h a n var praktiserande läkare.
H a n skakar åter sitt hufvud och låter sina blickar meka- n i s k t f a r a öfver n a m n e n p å d e aflidna; in- gen som h a n just känner.
Men, vänta, h v a d ä r d e t för e t t n a m n?
H a n skjuter glasögonen tillrätta och läser d e t omigen: F r u N i n a J o n e s, f ö d d Silvén, 6 5 å r, d ö d i Kalmar.
E n m y c k e t enkel a n n o n s och där- under ingenting o m sörjande anförvanter.
Doktorn h a r läst det t v å gånger, t r e g å n g e r — till d e s s h a n ä n d t l i g e n f ö r s t å t t det, och tidningen sjunker u r h a n s d a r r a n d e h a n d n e d på hans knä.
Glasögonen h a i m m a t sig, h a n t a g e r d e m af s i g o c h l ä g g e r d e m på bordet, h a n tänkte torka d e m m e d sin n ä s d u k, m e n i s t ä l l e t för h a n d e n till s i n a ögon.
Är h o n verkligen död — så u n g och vacker, så t j u s a n d e och lefnadsfrisk?
H u r länge sedan var det — sedan den tiden d å h a n.
.
.
.
L å t se.
.
.
n e j, o m ö j l i g t, k u n - de hon varit 65 år n u — en g u m m a.
.
.
.
H a n k a n inte t ä n k a sig h e n n e g a m m a l, grånad, butter, böjd, lidande — och n u död!
Hon hade j u hår svart som korpens fjädrar, ögon eldiga och glansfulla, h y m e d h ä l s a n s b l o m s t r a n d e färg, t ä n d e r, s o m gläns- t e friska o c h h v i t a m e l l a n d e r ö d a, sväl- l a n d e l ä p p a r n e, figuren r a k, s m i d i g, g å n g e n lätt och sväfvande.
.
.
J a, d e t v a r då — n ä r h a n s å g o c h äl- s k a d e h e n n e — för — l å t s e — f y r t i o f e m å r s e d a n — n ä s t a n e t t hälft s e k e l.
O c h ä n d å s t o d d e t a l l t s a m m a n s s å lef- v a n d e för h o n o m.
Det v a r vid en väst- kustbadort de möttes, d ä r h a n s o m medi- cine k a n d i d a t v a r i t b i t r ä d a n d e l ä k a r e, o c h d ä r h o n v i s t a t s e n s o m m a r m e d s i n a för- äldrar.
D ä r h a d e d e s v ä r m a t, d a n s a t, pro- m e n e r a t, r o t t o c h till sist — s o m h a n d å trodde — älskat.
H a n hade så säkert trott på hennes genkärlek — hade d e n icke l y s t h o n o m till m ö t e s f r å n s t r å l a n d e
1898 ögon och leende m u n?
H u r h a d e icke hennes hjärta klappat m o t h a n s i valsen, d ä r h a n höll h e n n e t ä t t intill s i g, h u r h a d e icke hennes h a n d skälfvande besvarat h a n s v a r m a handtryckning, n ä r h a n hjälpte hen- n e u r b å t e n eller öfver d e t b r a n t a klipp- språnget.
Hvarför h a n aldrig talat?
Därför a t t d e b å d a voro fattiga och h a n s framtid ä n n u oviss m e d l å n g a å r af v ä n t a n, i n n a n h a n k u n d e b j u d a h e n n e e t t h e m.
M e n att h o n s k u l l e v ä n t a, v a r h a n viss o m — d e t t a löfte f a n n s m e l l a n d e m, u t a n a t t d e n å - gonsin uttalat d e t i ord.
Andra kunde svärma kring henne, h u r mycket de beha- gade, och d e t gjorde d e, honom sökte hen- n e s ö g o n, förbi a l l a d e a n d r a, m o t h o n o m log h o n s o m m o t i n g e n a n n a n.
Andra, r i k a friare k u n d e täfla o m h e n n e s h a n d — d e fingo k o r g e n, o c h h a n k ä n d e e n t r i u m - f e r a n d e s t o l t h e t i s i n s j ä l — d e t v a r för h a n s s k u l l, d ä r f ö r a t t h o n ville v ä n t a p å honom.
.
.
Så k o m d e t förfärliga, f ö r k r o s s a n d e sla- get.
D e v ä n t a d e e j e n s, till d e s s d e l ä m - n a t b a d o r t e n, u t a n j u s t m o t s l u t e t af sä- s o n g e n e k l a t e r a d e s h e n n e s förlofning m e d d e n r i k e b r u k s p a t r o n e n från S m å l a n d — h a n m e d s k a l l i g h j ä s s a, i s t e r m a g e och mil- lioner i sin k a s s a k i s t a.
L i t e t b l e k a r e h a d e h o n blifvit, o c h h e n - n e s l e e n d e s å g ofta l i t e t k o n s t l a d t u t, m e n s o m n å g o t offerlam föreföll h o n e j.
M e d e n d r o t t n i n g s h å l l n i n g — million d r o t t n i n - gens — mottog h o n deras lyckönskningar, medan hon m e d ett barns belåtna min be- t r a k t a d e s i n v a c k r a h a n d m e d d e n blixt- r a n d e j u v e l r i n g, f ä s t m a n n e n s a t t p å hen- nes finger.
S å k r o s s a d e s h a n s u n g d o m s d r ö m och, u n - derbart nog, hade h a n aldrig sedan älskat någon annan.
Några år senare återsåg h a n h e n n e en afton på en bal.
H o n v a r mycket förändrad, mera v a c k e r, m e r a s t å t l i g, m e n s å kall, s å lik- giltig.
J u v e l e r b l i x t r a d e i h e n n e s h å r, p å hennes barm, om hennes a r m, m e n hon b e t r a k t a d e d e m icke l ä n g r e m e d b a r n s l i g förtjusning.
H a n d a n s a d e m e d h e n n e, o c h efter d a n - sen sutto de en kort stund ensamma i ett litet kabinett.
D e t v a r d å h a n icke k u n d e l å t a b l i a t t s ä g a n å g o t o m d e t förflutna, e n h ä n t y d a n p å h v a d h o n v a r i t för h o n o m och d e t s l a g h o n tillfogat h o n o m.
V a r d e t e n d r ö m eller v e r k l i g h e t — d e s s a t å - rar, som glänste i hennes m ö r k a nedfällda ö g o n h å r o c h s a k t a r u l l a d e n e d för h e n n e s kinder?
H a d e h o n v e r k l i g e n g r å t i t för h o n o m o c h v i d m i n n e t af d e t f ö r f l u t n a?
H a n hade fattat hennes h a n d och hvi- s k a t h e n n e s n a m n m e d lidelsefull ö m h e t.
M e n d å h a d e h o n h a s t i g t r e s t sig, s t å t t inför h o n o m s t o l t s o m e n d r o t t n i n g o c h sagt m e d i s a n d e kall t o n: » Ni g l ö m m e r e r, h e r r d o k t o r — j a g ä r n u fru J o n e s — och j a g m i n n s ingenting från d e n sista s o m m a r n j a g v a r Nina Silvén — u t o m m i n förlofningsdag. » U t a n e t t o r d v i d a r e eller e n blick g i c k h o n, o c h h a n l ä m n a d e b a l e n s t r a x där- efter.
Men t å r a r n e voro dock ingeu dröm.
T r o t s h e n n e s o r d h a d e h o n g r å t i t — g r å t i t för honom och sig — vid t a n k e n p å d e t s o m e n g å n g v a r eller s o m k u n d e h a f v a blif- vit ....
D e t v a r m i n n e t af d e s s a t å r a r, s o m g a f h o n o m h o p p o c h m o d a t t, d å h o n efter e t t IDUN t i o å r i g t ä k t e n s k a p blef ä n k a, s k r i f v a till henne.
H o n h a d e icke b l o t t blifvit ä n k a, det befanns äfven att mannen varit nära ruinerad, och m a n lyckades endast rädda så mycket, a t t d e n ä n n u unga, barn- lösa f r u n k u n d e föra e n sorgfri t i l l v a r o.
H o n f l y t t a d e till K a l m a r, o c h d e t v a r d i t d o k t o r n s k i c k a d e s i t t bref, s å s n a r t s o r g - året v a r ute.
H v i l k e t bref d e t v a r!
H a n l a d e d ä r i all s i n a l d r i g b e s e g r a d e g l ö d, a l l a d e s s a å r s s a k n a d o c h l ä n g t a n, allt s i t t h o p p, h e l a sin m a n l i g a kärlek.
H a n b a d blott om ett e n d a o r d till s v a r — a t t h a n s k u l l e få k o m m a och h ä m t a sin lycka.
E f t e r n å g r a d a g a r k o m d ä r m e d p o s t e n från K a l m a r e t t p a k e t till h o n o m m e d h a n s n a m n och adress i prydlig, vacker fruntim- mersstil.
Det såg u t som en bok.
J a, mycket riktigt — det v a r e t t poetiskt verk h a n en gång lånat henne vid badorten — d e t h a d e t i t e l n » Svunnen lycka ».
Och hans n a m n stod skrifvet p å första bladet.
H o n h a d e a l d r i g l ä m n a t igen b o k e n, o c h h a n h a d e aldrig återfordrat den.
E n d a s t d e n n a b o k och i n t e t bref, ej e n rad — var detta hennes svar?
I s å fall k u n d e d e t ej b e t y d a m e r ä n e t t: svunnen lycka.
H o n k u n d e d å ej.
.
.
.
h o n h a d e i n g e n t i n g a t t g e honom, h a n s hopp h a d e slagit fel!
O c h n u ville h o n ej e n s h a d e t t a m i n n e k v a r — t r o l i g e n d e t e n d a af h o n o m — h o n ville s l ä c k a h v a r j e g n i s t a af h o p p, n u och för alltid.
H a n l ä m n a d e omedelbart därefter sin praktik och vistades utomlands i t v å år.
N ä r h a n k o m t i l l b a k a o c h å t e r t o g s i t t ar- b e t e, v a r h a n s i g till d e t y t t r e lik, m e n h a n glömde h e n n e aldrig — aldrig.
Och n u stod d e t åter a l l t s a m m a n så lefvande för h o n o m, s o m h a d e d e s k i l t s å t i g å r och ej för å r t i o n d e n s e d a n.
H a n ville s ö k a r e d a p å d e n b o k, h o n återsändt som svar p å hans brinnande fråga.
Den hade i många år stått undan- gömd bakom en r a d andra i h a n bokskåp.
Men h a n visste hvar d e n fanns, och u t a n a t t behöf va s ö k a, höll h a n d e n s n a r t i s i n hand.
H o n h a d e dock bevarat d e n i tio år — hennes händer hade vidrört den, kanske hade h o n emellanåt läst i d e n och erinrat sig b i t a r, s o m h a n b r u k a t l ä s a h ö g t för henne.
A h, hvarför, hvarför hade h o n se- d a n blifvit s å h å r d o c h k a l l!
Stundom h a d e d e t förefallit h o n o m s o m e n u n d e r l i g g å t a och n u, i d a g, å n g r a d e h a n, a t t h a n ej, t r o t s h e n n e s afvisande svar, sökt u p p henne, bestormat henne, tagit bort hennes k ö l d o c h f å t t isen k r i n g h e n n e s h j ä r t a a t t smälta.
.
.
.
hvem vet, hvem v e t.
.
.
.
T å r a r n e stego å t e r u p p i d e n g a m l e dok- t o r n s ögon, och h a n s darrande händer s l ä p p t e b o k e n, s o m föll i golfvet o c h ö p p - n a d e s i g.
E t t l i t e t p a p p e r s b l a d föll u r; h a n böjde sig n e d och t o g u p p d e t.
H a n b e h ö f d e ej s i n a g l a s ö g o n för a t t s e s k r i f t e n p å d e t g u l n a d e papperet, t y stilen v a r stor och t y d l i g ä n n u, t r o t s a t t d e n n å g o t blek- n a t, o c h d ä r s t o d e n d a s t d e t t a: Kom till Nina.
H a n blef s å blek, s o m h a d e d ö d e n s ä n - gel v i d r ö r t h o n o m m e d s i n kalla v i n g e.
H a n vacklade n å g r a steg framåt, sjönk n e d p å e n stol, l u t a d e a n s i k t e t i h ä n d e r n a o c h brast i gråt, m e d a n hans läppar hviskade: Nina, Nina!
69 Skaldernas kvinnor.
S m å studier för Idun af Emil Linders.
VII.
H Zacharias Topelius.
v a d F r a n z é n v a r för v å r a f ä d e r s f ä d e r, har Zacharias Topelius, också h a n e n F i n l a n d s s o n, d e l v i s blifvit för v å r e g e n t i d.
S e d a n d e n d a g skalden s ä n d e u t sin första d i k t s a m l i n g o c h i d e n själf f ö r k l a r a d e s i g s j u n g a för F i n l a n d s flickor, h a b å d e i h a n s h e m l a n d och h ä r i Sverige tusende sinom tusende u n g a röster sjungit hans vackra, friska s å n g e r.
Så snart en n y samling Ljungblommor utkommit, ha tonsättarne skyndat att ge oss m u s i k till s k a l d e n s d i k t e r och Sylvias visor o c h Selmas tankar i våren h a blifvit kära vänner i de svenska hemmen.
Hvem h a r ej hört visorna o m Rose-Marie, o m A n n a - 1111 *, Björkens visa eller Kung Karls jakt?
Alla äro d e visor o m kärlek, u n g a kvinnor och gröna skogar.
S t u n d o m h a r skalden valt e n a n n a n form ä n visans och s k ä n k t oss dylika dikter s o m Vintergatan, hvari h a n b e r ä t t a r oss d e n hän- förande sagan om Sulamith och Salami, som b y g g d e s i g e n b r o af h i m l a h v a l f v e t s stjär- nor.
E l l e r o c k s å h a r h a n gifvit s i n a b ä s t a v ä n n e r, b a r n e n, s m å visor, j u s t s å d a n a s o m barnen älska.
Men Topelius h a r äfven visat sig vara en k v i n n a n s skald, som förstår och erkän- n e r d e t b e r ä t t i g a d e i n u t i d s k v i n n o r n a s fri- görelsekamp.
R e d a n å r 1 8 6 6 s j u n g e r h a n till Fredrika Bremers minne: » Plats för idéerna!
H u r länge liar ej kvinnan burit utan klagan sin ärfda lott a t t skonlöst kysst i hjäl för m a n n e n s blick som elfvorna i sagan h a tusende behag, m e n ingen själ!
Än smickrad, firad, ä n förtrampad, bruten, än vettlös, sysslolös, i glitter glömd, än släpande sitt ok, till tacklös möda dömd, var h o n från handlingen, från t a n k e n utesluten.
Då kom idéen — och halfva mänskligheten tillhör dig. » Det är Topelius, som år 1882 i poemet till d e n f ö r s t a finska k v i n n l i g a k a n d i d a t e n, fröken I r e n e A s t r ö m, u t r o p a r: Mod, Goas döttrar!
Glömmen hvad de skria!
Mod!
Sanningen skall göra eder fria! » O c h i d i k t e n Kvinnans sjuttioårige skalden: rätt kväder den » Hvad värde h a r ett offer d å som ditt, om detta offer icke bjudes fritt!
Din rätt, o, kvinna?
Hvarför gä till rätta?
Kom huld som förr a t t våra sorger lätta, men träd med klarnad blick i lifvet in, och då är halfva mänskligheten din! » D e t ä r o r d af e n s k a l d, s o m f ö r s t å r h v a d vår tids kvinnor vilja!
— * Ännu är ej för sent att för ungdomen i edert hem prenume- rera på den fosterländska, ungdomsfri- ska, allmänt omtyckta tidningen Kam- raten, då samtliga nummer från årets början erhållas.
En större och varakti- gare glädje kan Ni ej bereda edra söner eller döttrar.
IDUN 70 matsäcken^ får h ä r tillämpas.
J a g är van vid att bo på den eller den gatan med minst 5 ä 6 rum, k a n jag hafva mindre?
J a g kan fortsätta därmed, om jag h a r råd därtill, i annat fall mår Med anledning af &gt;Ann Lovis ' » artikel i Mun jag lika b r a vid en billig gata m e d 2:no r u m.
af d.
11 febr.
» Kan en kvinna sätta sig i respekt hos man- liga tjänare? » ber jag få upptaga ofvanstående ämne och bör- Det beror på henne själf.
Bestämda order, jar då med den frågan: hvarför kan ej en prak- u t a n kontraorder — en svaghet, som oftast vid- tisk, frisk och arbetsam kvinna ägna sina krafter låder kvinnan.
— Visa d e m a t t ni förstår er åt en så hälsobringande sysselsättning som skö- sak, var vänlig och betala dem punktigt, så an- tandet af ett landtbruk, utan a t t väcka opinio- ser jag det lättare reda sig med en manlig tjä nen emot sig?
För 30 å r tillbaka skulle ej en nare än med en kvinnlig.
H a r jag en förstån- ung flicka k u n n a t sitta vid kontorspulpeten till- dig tjänare, så k a n jag ju alltid låta honom ut- sammans med männen, utan a t t väcka uppseende tala sin mening, men jag afgör själf.
— n u k a n hon det.
Hvarför skulle h o n ej då » Kan en kvinna hafva öfverseende öfver vid- kunna ägna sina krafter åt landtbruket?
Banan sträcktare områden af skog o. s. v. ?&gt; är visserligen ännu, m e d få undantag, ny, m e n Det beror på, om h o n orkar gå, i annat fall många n y a banor hafva under de senare 10 tal är det ju ej värdt blifva landtbrukare.
Gå u t åren öppnats för henne, och anses det n u tillföljd ensam för er själf, studera er in i saken, och af vanans makt alldeles som sig bör.
Om en när ni gjort detta, meddela er då m e d edra tjä- gift kvinna vid sin m a n s frånfälle fortsätter med nare, så a t t ni m e d bestämdhet k a n gifva order landtbruket, anses det energiskt, och » opinionen » om hvar och huru mycket ni vill hafva afverkadt.
h a r undseende m e d henne, m e n om en ogift Gå sedan och se efter a t t ordern är verkställd.
kvinna af håg och fallenhet direkt väljer denna » Kan en kvinna förstå köpet af egendom själf? » sysselsättning såsom lefvebröd, så fruktar jag Lika mycket, om hon ä r praktisk och förstår för a t t tadelsjukan ej sparar henne, utan för- svårar h e n n e s bemödanden aft skaffa sig en att se u p p med alla handlingar och papper som oberoende existens.
Går det henne så emot, så en m a n och ej låter sig hänföras för a t t komma i brytes stafven öfver hennes hufvud, och folk besittning af sina önskningars m å l; ty en kvinna kallar henne emanciperad — talar om fruntim- låter sig lättare hänföras och öfvertalas än en mer, som ingenting begripa — a t t det var helt man, e h u r u m ä n n e n ofta mången gång gjort en naturligt m. m.
Detta rörande livad m a n kallar dum affär.
Hon kan j u hafva en rådgifvare härvid- &gt;opinionen », eller, rättare sagdt, hennes djärfva lag, men med praktisk blick välja någon, som steg a t t företaga något, som ä n n u hör till säll- begriper och icke själf h a r några biintressen; icke med någon slags ovisshet visa, att hon af kvinn- syntheterna — det mindre vanliga.
lig svaghet tror sig göra en lugnare affär, där- E n m a n däremot, u t a n all förmåga att sköta för a t t h o n h a r en m a n till rådgifvare, ty det ett landtbruk, som af sin far anses oduglig a t t beror ju på hvad denne m a n förstår och det för- idka studier, får e n gård ' — h a n måste ju någon- troende hon för öfrigt fryser till honom.
Mån- ting blifva — det går på tok för honom, m e n gen har blifvit bedragen af rådgifvare — mången omdömet blir j stället för e t t förlöjligande e t t h a r bedragit sig själf genom a t t försumma anlita beklagande att det gått så illa, men det hufvud- en klok sådan.
lösa i företaget a t t sköta e t t yrke, som m a n alls E n angenäm sysselsättning erbjuder ett landt- inte begriper, omnämnes ej.
b r u k alla, som m e d lif och lust ägna sig däråt Hvad jag företager mig, jag måtte vara man och äga så pass kapital, att de kunna köpa; m e n eller kvinna, så måste jag äga duglighet därtill, att på spekulation köpa egendomar och kämpa eller åtminstone en kraftig vilja a t t genomdrifva med svårigheter i form af dryga lån, är e t t huf- hvad jag föresatt mig och öfvervinna de svårig- vudlöst företag, och afråder jag därifrån p å d e t heter, som vid nästan alla företag möta Och bestämdaste.
Att nedlägga en del af sitt kapital idkandet af landtbruk är i dessa tider ingen lätt i jorden och m e d omsorg sköta den, bör ej vara sak.
Hvarför?
E m e d a n gårdarne äro för lätt otacksamt, ej heller på minsta sätt anstötligt för åtkomliga, frestelsen, a t t u t a n kapital, äga en en kvinna.
I alla mina företag beror det på torfva och skaffa sig en oberoende existens, för mig själf och mitt uppförande, huruvida jag rättvis- stark.
Arbetskrafterna, äro också för dyra.
Det ligen bör tadlas, och icke därför att jag beträder behöfs inte många tusen kr.
för a t t köpa e t t en n y bana.
landtbruk.
Agenter öfverhopa med de fagraste R — t.
anbud, locka, j a rent af pocka att göra affär, det • är deras lefvebröd.
Egendomarne äro merendels intecknade till hvad de äro värda, och de få tusen som behöfvas för a t t komma i besittning af en dylik » egendom?, är hvad folk » handlar med », Vivat!
som det kallas.
Ar det n u svårare för en kvinna ä n för en man a t t inse detta?
J a g k a n ej finna det.
Huf- Emile Zolal — T jubel dill namn gäll ut vudsaken är den, a t t vare sig m a n eller kvinna i seklets trötta, dystra, tynande slut — bör m a n akta sig för affärssvindel.
Med 20,000 Vår hyllning tag ' — / bidad, i anad vår kr.
kapital som A n n Lovis sade sig äga och Så leende Nordens hjärta emot dig slår.
därtill h å g och lust för landtbruk, hvarför kunde hon ej då tillfredsställa denna önskan?
Vårt viuat hör!
I värma, i glöd och glans Köpt en liten nätt gård för 6 a 8000 kr., betalt så klingande gladl det dragé / - emot La France.
den kontant och haft de öfriga penningarne att Det hälsar dig ifrån landet vid Östersjövåg, röra sig m e d till förbättringar m. m.
Ty jorden från trakter dem ännu aldrig ditt öga såg.
är inte otacksam för den idoge och verksamme, som äger något för a t t kosta på den.
J a g vet många små trefliga gårdar för detta pris, som Det är så myckel, mycket, vi ville ha sa-gdt, ' lagdl, föda 10 k 12 nötkreatur och åtminstone 1 häst, det ligger och drömmer i hågen, i fjättrar med rikligt bete och skog till afsalu, ifall m a n det söker sig väg, men finner ej uttryck i ord — skulle vara nog grym a t t beröfva sin egendom De äro dig främmande, toner och röst i Nord dess härligaste prydnad — en sak, som i dessa tider hör till affärssvindleriet.
Men brutet, sålda och hjärievarmt hviska de Ann Lovis h a r gifvit 8,000 kr.
för fri bostad, ett ord, som ger genljud hos dig: la verité — vedbrand, mjölk, smör, slakt, brödföda, en liten Det ordet i gyllne skrift på din fana.
står, trädgård m. m.
H o n använder något af sitt på din stolla, ljusa, svajande tricolore.
återstående kapital a t t förbättra jorden och får om e t t par år mera inkomster, så a t t h o n kan löna sina tjänare därmed.
Hvarför skulle h o n För detta, ord i härnail och kamp du gått, då afrådas ifrån a t t tillfredsställa sin h å g för en riddare sans reproche et peur du stått denna sysselsättning, därför a t t h o n är — frun- — Är tung ån den mödans väg, du att vundra hur, victoire!
t i m m e r?
Men a t t köpa gårdar utan kapital, till sist blir din lösen ett jublande att t ä n k a sig att af jorden erhålla lefvebröd för sig och tjänare och betala dryga räntor och amor- teringar till bankerna är och förblir hufvud- löst, och just därför äro de flesta landtbrukare Vår stammande hälsning lag i ett.
sådant betryck; de behöfva därför icke Emile Zola!
vara &gt;oförståndiga&gt; fruntimmer.
De hafva köpt, i seklets sjunkande, tynande, döende dag!
utan a t t hafva något a t t köpa för.
H a r jag Dess varma, dess innersta mening hett visst dig når.
Vårt svenska, trofasta lefue!
du säkert förstår.
20,000 kr., får jag ej köpa dyrare än för 8, högst 10,000 kr.
K a n jag lefva på en sådan liten En svensk kvinna.
gård?
Det gamla ordspråket: » rätta m u n efter l^vinnari och landtbrul^et.
Från Iduns läsekrets.
1898 Hvar klappar det hjärta?
.
.
.
Ja, hvar klappar det hjärta — jag vet att det måste finnas någonstädes — som känner sig m a n a d t a t t göra början?
Hvar finnas de hän- der, som vilja gifva första gåfvan till en fond för fattiga, obotligt sjuka kvinnor?
I våra da- gar, då det på så många håll med ifver och in- tresse arbetas för samlandet af grundfonder till pensioner för tjänarinnor och sömmerskor m.
fl., tränger sig osökt i sinnet den frågan: hvem vill hjälpa de obotligt sjuka?
De hafva ock ett ar- bete a t t utföra — ett arbete hvaraf de endast känna bördan, u t a n a t t någonsin få erfara den motvägande känsla, som innefattas i uttrycket arbetets glädje.
Jag känner en sådan sjuk kvinna, som n u årtionde efter årtionde stått kvar i sitt arbete.
Medellös och beröfvad sin • arbetskraft äger hon ej den ringaste möjlighet a t t bidraga till sin försörjning eller d e n sjukvård, hvaraf h o n h a r behof, utan måste år efter år anlita sina släk- t i n g a r s och vänners hjälpsamhet, så långt deras vilja och förmåga sträcka sig.
Hvilken lättnad i arbetsbördan för henne och de ined henne likställda, om kärleksfulla händer ville taga sig a n deras sak och för all nöd ömmande hjärtan ville t ä n k a u t något sätt att hopbringa en pensionsfond för obotligt sjuka, hvarest de hade rättighet a t t söka sitt penning- bidrag, rättighet på samma grund som yrkesid- kerskan söker sitt i den till hennes förmån stif- tade understödskassan.
Hvilken glädje också för dessa fattiga sjuka a t t någon gång få låta sin hand omsluta en liten penningsumma, som de k u n d e få benämna sin egen!
Och n u till sist en fråga till dig, Idun, som är allas vän: vill d u också vara min vän och hjälp?
Vill d u på din vandring till de mång- tusende h e m m e n taga min skrifvelse med?
Men vänta — jag vill säga dig något, som du ej ser och märker, m e n som d u skall hviska in i män- niskornas h j ä r t a n: u n d e r de enkla, konstlösa orden gömmer sig en fast och orubblig tro på att du skall finna det d u och jag söka: barm- härtiga hjärtan och hjälpbringande händer.
— s- • U r n o t i s b o k e n.
Kronprinsessans hälsotillstånd synes ty- värr, enligt de senaste underrättelserna, fortfa- rande mindre tillfredsställande.
Febern h a r vi- kit, m e n hostan är besvärlig och kraftlösheten betydlig.
Sedan kronprinsen n u skyndat till hennes sjukbädd i Kom, h a r h o n dock den lug- uande känsla af a t t se maken vid sin sida, som bättre än något annat bör k u n n a underlätta till- frisknandet.
Frans Hedberg, den öfver hela vårt land högt uppskattade författaren, hvilkens penna ej heller varit främmande för I d u n s spalter, fyll- de den 2 dennes 70 år och hyllades på bemär- kelsedagen från vida kretsar af beundrare och vänner.
Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar hade häromdagen årsmöte å Sjökrigsskolans lo- kal under ordförandeskap af fru Anna Wallen- berg, född von Sydow.
Efter årsberättelsens upp- läsande föredrogs revisionsberättelsen för å r 1897, som visade a t t kassabehällningen till detta åt- ar 2,964 kr.
74 öre.
Förbundet räknar 461 med- lemmar, hvaraf 107 kvinnor i Karlskronafilialen.
Till styrelsemedlemmar utsagos fru Wallenberg, född von Sydow, ordförande landshöfdingskan Isberg, statsrådimian Christerson, fru Lagercrantz, född Wrangel, fru Hjulhammar, född Dreijer, fru Elliot, född Palman, amiralskan Klintberg, gref- vinnan Ilamilton, född Beck-Friis, fru Jnel, född Björkman, och fru Elliot, född Stråle.
Styrelse- suppleanter blefvo fru Lilliehöök, född Enell, fru Peyron, född Asp, fru Carlstedt, född Guillaiime, fröken A. Björkman, fru Balck, född Forsberg, och fru IAnder, född Bfeiff.
Revisorer och re- visorssuppleanter omvaldes.
Grundläggarinnan af hufvud stadens äldsta blomsterhandel, änkefru Charlotte Chri- stine Dahlblom, afled d e n 23 febr.
å Lilla Anne- frid invid Liljeholmen i en ålder af nära 82 år.
F i r m a n a m n e t Boberg-Dahlblom antog den nu hä- dangångna vid sitt giftermål m e d dekorations- målaren Dahlblom.
Under de första åren hade hon sin lokal vid Fredsgatan, m e n sedermera Bland nu befintliga Cacaosorter M l [T M A M Q P AP AO intages säkert förnämsta platsen af M U L I lYIMI^IO V#Mv * M \ J vid Ca -- u.KtoaLeca.A3j BS sK ndusSriö&lt; ?tä ning * 7 * ?^f " ^rt 0 c "
i DU N ms flyttade bon till Drottninggatan 31, där affären varit inrymd i mera ä n 52 år och ännu fortsat- tes, n u m e r a af hennes dotterson Alrik Dahlblom.
F r u Dahlblom, som genom sin verksamhet gjort sig allmänt känd, efterlämnar ett godt namn så- som en vänsäll och hjärtegod personlighet.
* Fröken Hulda Lundin, slöjdinspektris vid Stockholms folkskolor, h a r genom enhälligt be- slut kallats till korresponderande medlem af Säll- skapet för befrämjande af yrkesutbildningen bland kvinnor i Ryssland.
En bortgången kviunosakskämpe.
Den 18 februari afled i New-York miss Frances Elisa- beht Willard i en ålder af 58 år.
Frances Wil- lard var af god amerikansk familj och hade fält en mycket vårdad upppfostran, hade till och med tagit magistergraden vid Syrakuseuniversitetet och blef, efter att h a verkat en längre tid som folkskoll ärarinna, 1871 professor i estetik vid n ä m n d a universitet, en befattning som h o n in- nehade till 1874.
Vid denna tid fann hon sin verkningskrets för trång, öfvergaf estetiken och kastade sig öfver nykterhetsarbetet p å krist- lig grund.
Tillsammans med några andra da- mer bildade h o n det sedan så ofantligt utbredda » Worlds Womens Christian Temperance Union », i hvilken förening miss Willard först var sekre- terare och från 1879 president.
Det faller af sig själft a t t icke politiken kunde uteslutas från föreningen och snart var miss Willard en af de ifrigaste k ä m p a m e för kvinnans rösträtt.
Som sådan innehade h o n ett år en verkningsfull ställ- ning som hufvudredaktör för Chicago Evening Post, E e d a n i årgången 1894 (n:r 32) meddelade I d u n den framstående kvinnans p o r t r ä t t och u t förligare biografi, hvartill vi hänvisa.
Till kvinnlig ledamot af k. kornitén för Sveriges deltagande i världsutställningen i Paris år 1900 h a r komitéu vid s a m m a n t r ä d e den 17 februari utsett fru Anna Wallenberg, f. von Sydow.
* Teater och musik.
Kungl.
Operan lär hafva för afsikt att fira Ibsens 70 årsdag d e n 20 dennes m e d e n matiné, vid hvilken skola gifvas t v å akter u r » Brand » med hr August Lindberg i titelrollen.
Samma dags afton kommer å Dramatiska teatern att gifvas » Fru Inger till Östråt ».
— Fru Mathilda Lindens soaré å k. operan hade naturligtvis samlat en fulltalig publik, som gärna ville hembära d e n framstående konstnä- rinnan sin hyilning.
Intresset höjdes ock däraf, att fru L. framträdde i en ny roll, nämligen som Mignon.
Att h o n valt denna uppgift, föreföll nog mången redan i förväg egendomligt, och vi k u n n a ej gärna tillskrifva det annat än en nyck.
Dylika experiment k u n n a emellertid i m e r ä n ett hänseende vara farliga.
Visserligen kunde man ju m e d hänsyn till fru L:s begåfning vänta sig, a t t experimentet ej skulle alldeles misslyc- kas; m e n man skulle vara väl mycket öfverse- ende, om m a n påstode, a t t d e t i allo utföll väl.
Redan den yttre figuren lägger h ä r hinder i vä- gen och förtar all illusion, och m a n ser tydligt, att fru L. själf är medveten härom, hvilket åter för med sig, att spelet, trots en uttrycksfull mi- mik, ofta verkar onatur.
Att Mignons sångparti skulle ligga utom fru L:s begränsning, k u n d e man j u lätt tänka sig.
Det var ock flerstädes omlagdt.
Hennes höga toner verkade ändock nå- got skarpa och beslöjade, och intonationen blef ej alltid ren.
Hela framställningen saknade dess- utom detta naiva, omedvetna, som m a n alltid vill finna hos Mignon, och hvarförutan det ej blir någon Mignon.
Maskeringen var ej heller den bästa.
Hvartill exempelvis d e n ljusa lång- lockiga peruken?
Och d e n hypereleganta page- dräkten passade väl föga för Mignon som tjänare hos borgarsonen " Vilhelm Meister.
I jämförelse med hvad fru L. bjudit oss undei de senare åren står denna prestation afgjordt efter .. E n stor konstnärinna k a n också h a sin begränsning.
Att våra tankar beträffance d e n n u förelig- gande prestationen delas af flera, veta vi, och att vi framställt våra anmärkningar kommer sig däraf, att vi sätta fru L.s konstnärsskap för högt för a t t utan invändning k u n n a åse, att därmed onödigtvis experimenteras.
Entusiasmen u n d e r representationens gång var ej heller vidare stor.
71 Den hyllning i inropningar, blommor och kran- sar, som ägnades fru L,, särskildt efter sista ak- ten, - hade naturligtvis sin grund i hvad h o n re- dan förut bjudit oss af sin konst och måste i det hänseendet betraktas som mer än välförtjänt.
Att publiken med nöje återhörde h r Ödmann som Vilhelm Meister, behöfver knappt sägas.
Likaså förtjänar h r Forsell att särskildt fram- hållas för sitt förträffliga utförande; f Lotharios parti, som h a n med sin vackra stämma förlä- nade en särskild charme.
Som Philine debute- rade fröken Ferngvist, hvilken som debutant redde sig rätt b r a med sin lilla röst.
Föreställningen bevistades af prins Carl med gemål och uppvak- tande.
T y n å g r a h u s från m o s t e r B e a t a b o d d e en u n g m a n, e n sjökapten Berg, s o m ge- nom e n olyckshändelse mist båda benen.
H a n s m o r bodde hos honom, och Edvin h a d e några gånger rensat ogräs i deras trädgård.
Så h a d e b e k a n t s k a p e n börjat.
Kaptenen tyckte synd om d e n lytte gossen.
H a n l ä t honom k o m m a in, visade honom märkvärdiga saker från f r ä m m a n d e länder och b e r ä t t a d e o m s i n a r e s o r.
H a n hade v a r i t j o r d e n r u n d t, först s o m s i m p e l m a - tros, s e ' n som styrman.
Sista året h a d e h a n fört e g e t f a r t y g.
Från början hade Dramatiska teatern gaf i onsdags » Blommor i drifbänk » som recett åt styckets författare, hr h a n v a r i t e n f a t t i g p o j k e, h a n s o m E d v i n, Edvin Frans Hedberg, hvilken samma dag fyllde 70 år m e n s t o r o c h s t a r k o c h v a c k e r.
och sålunda gjort sig väl förtjänt såväl af denna h a d e a l d r i g s e t t n å g o t v a c k r a r e ä n k a p - recett som af den hyllning, som på aftonen brag- t e n e n s l j u s l e t t a a n s i k t e m e d d e t b l o n d a tes honom vid en fest till hans ära å Grand hotel.
skägget och de blå ögonen.
B e r g s a d e till Par Brikoll gifver sin sedvanliga vårkonsert i sin m o r, a t t E d v i n m e s t l i k n a d e e n a p a.
afton i Musikaliska Akademiens stora sal under direktör E.
_ kerbergs välkända ledning.
Biträ- M e n h a n v a r e n u p p m ä r k s a m å h ö r a r e, o c h dande äro bland andra h r Salomon Smith och d e n s t a c k a r s k r y m p l i n g e n v a r m y c k e t en- konsertmästaren Zetterqvist.
Damer äga ock s a m.
D e t var redan t v å år sedan olyckan tillträde.
hände.
— Södra teatern tycks h a fått förlig vind i seglen Så s m å n i n g o m blef d e t e n v a n a, a t t — d e t nya programmet i tisdags kväll gjorde e n E d v i n k o m i n t v å, t r e g å n g e r i v e c k a n, hederlig skrattsuccés, som säkerligen borgar en lika lång framgång som den n ä r m a s t föregående.
l y s s n a d e till b e r ä t t e l s e r n a m e d t i n d r a n d e Förpjäsen, enaktsskämtet » Sådant händer » af en ö g o n o c h v i d ö p p e n m u n, t r o g e t f ö l j a n d e h r Fritz Berend, var e t t t y s k e r i i lägre bemärkelse, m e d p å k a r t a n.
ovigt famlande efter tarfliga vitzar, krystadt och H ä r a f k o m s i g a t t h a n, s o m eljes i c k e schablonmässigt.
Efterpjäsen däremot — Laufs ' och Kraatz ' fars » Ordensbröderna » — var tysk g j o r d e d e f r a m s t e g i v e t e n s k a p e r n a, s o m i god anda, berlinsk, kälkborgerligt gemytlig och h a n s v ä l g ö r a r e h o p p a t s, i geografi snart oförargligt lustig.
E n äkta Söderpjäs för alla » ly- v a r s k i c k l i g a r e ä n s i n l ä r a r e.
sande bröder » ined sin tacksamma — och lifligt » H a n h ä n g e r öfver b o k e n s å l å n g d a g e n senterade — parodi på ordenshemlighetsmakeri, kujonerade äkta m ä n, resoluta ragator, viftiga ä r, » s a d e m o s t e r B e a t a.
ungherrar och naiva ungmor.
Nämnom h r Berg- Men h a n skiljde icke p å b o k och p å b o k ström, fru Fornell, herrarne Wagner, Lambert och och b e k a n t s k a p e n m e d k a p t e n e n v a r s n a r t Hagman, fru Lambert, fröknarna Friberg och Hjort, och hvarje någon smula erfaren habitué skall för- så l å n g t g å n g e n, a t t E d v i n fick l å n a h e m stå inpassa dem i det hastigt skisserade schema, af d e n n e s b ö c k e r.
vi nedkastat, inom hvilket ock en konstförstån- E m e l l e r t i d ä r d e t t y v ä r r så, a t t geografien, dig direktion så väl anbringat sina krafter, a t t å t m i n s t o n e för d e n y t l i g a b e t r a k t a r e n, s y n e s resultatet för menigheten blef d e n angenäma stämning, vi antydt med denna korta redogörelses s å s o m e n o v i k t i g o c h föga i n b r i n g a n d e k u n - alfa och n u besegla m e d dess omega.
skap.
Kyrkoherden, borgmästaren, fiskalen o c h h a n d e l s m a n n e n v o r o i c k e fullt tillfreds- Fröken Tora Hwass ' andra musiksoaré äger r u m instundande måndag under medverkan af prof. s t ä l l d a.
Neruda samt h r r Aulin och Bergström.
D ä r f ö r blef d e t s å, a t t d å b o r g m ä s t a r e n dog och kyrkoherden ungefär samtidigt miste sin enskilda förmögenhet, de båda s e n a r e i s a m r å d m e d d e n f ö r s t n ä m n d e be- slöto a t t skaffa g o s s e n e n p l a t s, s e d a n Romansafton gifves fredagen den 11 dennes h a n g å t t o c h l ä s t, — e f t e r s o m h a n s y n - af fru Dagmar Möller.
Programmet kommer bl.
a. barligen saknade så väl h å g som fallenhet att upptaga svenska romanser.
Bland medver- för a l l v a r l i g a s t u d i e r ä f v e n s o m b i d r a g e n till kande namnes h r Stenh ammar.
h a n s u p p f o s t r a n blifvit f ö r m i n s k a d e m e d * hälften.
Efter långa u n d e r h a n d l i n g a r k o m h a n s o m s k r i f v a r e till h a n d e l s m a n n e n s bror, s o m var kronofogde norrut.
Novell för I d u n af Petra H.
S k i l s m ä s s a n f r å n m o s t e r B e a t a blef i c k e \ iForts.)
mycket bitter.
J u ä l d r e p o j k e n blef, d e s s f s i g själf gick för öfrigt E d v i n g ä r n a m e r b å d e m a t o c h k l ä d e r b e h ö f d e h a n; o m en l å n g k r o k för a t t s l i p p a m ö t a n å - h o n i c k e k u n n a t få m e r a b e t a l d t, ville h o n i alla fall i c k e b e h å l l i t h o n o m.
g o n af d e s i n a.
H a n v a r l i t e n för s i n å l d e r, ful o c h v a n - H o n d o g t r e å r s e n a r e och t e s t a m e n t e r a - s k a p t, blek, m e d s v a r t a ö g o n och s v a r t h å r, d e s i n a s m å b e s p a r i n g a r å t K a l l e.
s å g g ä r n a u n d e r l u g g o c h v a r r ä d d för » För K a l l e ä r e n k a r l o c h l i k n a r m i g allt o c h för alla.
M o s t e r B e a t a s k r ä m d e själf till h u m ö r e t.
» h o n o m m e d sitt sträfva sätt, k a m r a t e r n a S v å r a r e blef d e t h o n o m a t t s ä g a f a r v ä l m e d s i t t s k ä m t o c h s i n a v i l d a l e k a r.
D e till k a p t e n e n.
H a n sade nästan ingenting, voro f ö r r e s t e n e l a k a m o t h o n o m, slogos och h a n v a r icke talför af n a t u r e n, m e n n ä r nöpos, n ä r läraren v a r u r sikte.
Berg klappade h o n o m p å axeln, sade a t t L ä r a r e n själf v a r h å r d o c h o v ä n l i g.
D e t h a n s k a l l e s k r i f v a n å g o n g å n g o c h till s i s t blef b ä t t r e, s e d a n h a n b ö r j a d e l ä s a m e d f ö r ä r a d e h o n o m e n k a r t b o k o c h e n r e s e b e - stadens » bättre barn ».
D e voro s n ä l l a r e, s k r i f n i n g, ö f v e r v ä l d i g a d e s h a n af s i n a k ä n - d. v.
s. d e l ä m n a d e h o n o m i f r e d; m e n ä f v e n slor o c h s p r a n g t j u t a n d e s i n v ä g.
H a n v a r detta k a n v a r a e n p r ö f n i n g för e t t ö m t å l i g t d å s e x t o n å r, m e n f o r t f a r a n d e l i t e n o c h S t ö r r e blef h a n f ö r r e s t e n a l d r i g, sinne.
I n g e n g j o r d e n å g o n s i n n å g o t när- s p i n k i g.
o c h d å h a n blef ä l d r e, s j ö n k h a n s h u f v u d m a n d e, själf v a r h a n alltför b l y g.
längre och längre n e d mellan axlarna.
D o c k v a r h a n s lif i c k e a l l d e l e s g l ä d j e - löst.
K r o n o f o g d e n blef i c k e g l a d, n ä r h a n fick Filharmoniska sällskapet gifver sin andra abonne- mentskonsert nästkommande tisdag, hvarvid ut- föres Seb.
Bachs stora verk » Johannespassionen », som förut ej utförts härstädes.
Den lille skrifvaren.
Väygoliyra, Mal och Bakterier l ^ ^ R
IDUN 7&lt;2 se s i t t n y a b i t r ä d e, m e n h a n v a r e n b e - skedlig m a n, och h a n s h u s t r u tog sig vän- ligt a n d e n lille s k r i f v a r e n.
H a n fick e n k a m m a r e för s i g själf, å t v i d h e r r s k a p e t s bord och h a d e ingenting a n n a t a t t göra ä n skrifva, skrifva, s k r i f v a.
.
.
Eftersom h a n gjorde d e t både utomordent- ligt v ä l o c h u t o m o r d e n t l i g t fort — f o r t a r e och b ä t t r e ä n n å g o n a n n a n, g j o r d e h a n det också gärna.
H a n k u n d e skrifva hela f ö r m i d d a g e n för k r o n o f o g d e n o c h h e l a efter- m i d d a g e n för s i g själf.
» o j I n g e n v i s s t e, h v a d h a n skref, m e n d å _ »: h a n k o m u t till k v ä l l s v a r d e n, s å g h a n n ö j - d a r e o c h g l a d a r e u t ä n eljes p å d a g e n.
D e t u p p d a g a d e s s e d e r m e r a, a t t h a n skref geografiska uppslagskataloger och förslag V nr.
till r e s p l a n e r r u n d t j o r d e n s alla l ä n d e r.
D e c CO voro k o n s t v e r k i sitt slag och skrifna m e d » Sä stilar, t r e s t o r l e k a r o c h fina, a 2 ra t r e s o r t e r s m e l l a n f l n a o c h grofva k u r s i v e r i n g a r.
De förste å r e n höll h a n p å m e d s å d a n t.
S e d a n, n ä r h a n s l ö n blef l i t e t s t ö r r e, k ö p t e h a n n y a k a r t o r, r e s e h a n d b ö c k e r, j a, till o c h m e d tidtabeller.
H a n som aldrig lämnade trädgården an- n a t än i tjänsteärenden, gjorde e n t r é dagars r e s a till G ö t e b o r g e n d a s t för a t t få d e t b ä s t a i sitt slag.
H a n k o m h e m s o m en a n n a n m ä n n i s k a, hade sett och hört t r e gånger så mycket som o 13 v a n l i g a d ö d l i g a, t i l l r ä c k l i g t för a t t fylla e n 00. bok.
H a n skref o c k s å e n v i d l y f t i g r e s e - skildring, renskref d e n prydligt i t v å exem- p l a r och f ö r ä r a d e k a p t e n e n d e t e n a.
H a n v a r d å a d e r t o n å r o c h h a n s lif fick e t t alldeles n y t t o c h s t o r t i n t r e s s e.
D e o r ä k n e l i g a r e s o r n a p å d é n lilla k a r t a n Q N M IQ Isa i * a a w h a d e v i s s e r l i g e n fyllt h a n s t i d o c h t a n k a r, m e n p å e t t overkligt och s t u n d o m nedslå- ende sätt.
H a n hade aldrig t ä n k t sig möj- l i g h e l e n af a t t själf k u n n a r e s a.
H a n v a r lytt, följaktligen k u n d e h a n icke blifva s j ö m a n.
A t t r e s a b a r a för a t t r e s a h a d e h i t i n t i l l s icke i n g å t t i h a n s m e d - vetande.
M e n n ä r h a n k o m m i t till G ö t e b o r g, h v a r - före s k u l l e h a n icke k o m m a l ä n g r e — j a till v ä r l d e n s ä n d e?
D e t f e l a d e s h o n o m i n g e n - ting annat ä n pengar, och n ä r m a n endast r e s o n n e r a r, ä r d e t t a icke n å g o t h i n d e r.
H a n behöfde litet och a r b e t a d e gärna.
Af s i n lilla l ö n k u n d e h a n s ä k e r t g ö r a b e s p a r i n g a r; o c h h a n h a d e t i d e n för sig — e n l å n g t i d.
F ö r f ö r s t a g å n g e n erfor h a n l y c k a n af a t t v a r a u n g o c h s a t t e s i g m e d e n k n y c k v i d s i t t s k r i f b o r d, m e n icke för a t t s k r i f v a o n y t t i g a k a t a l o g e r, u t a n för a t t arbeta, arbeta.
K a r t o r n a, böckerna och tidtabellerna k o m - m o f r a m e n d a s t o m s ö n d a g a r n e, m e n för hvarje s ö n d a g blefvo r e s o r n a l ä n g r e o c h vidlyftigare.
N ä r h a n k o m m i t jorden r u n d t, gjorde h a n långa afstickare från d e n u t - s a t t a v ä g e n, j u fler, j u h ö g r e h a n s p e n n i n g e - hög växte.
H a n förvarade skatten i en blecklåda och r ä k n a d e d e n hvarje m å n a d.
* Q • D å d e n lille s k r i f v a r e n blef t r e t t i o å r, h a d e h a n i n t e ä l s k a t n å g o n l e f v a n d e varel- se u t o m k a p t e n e n.
M a n skulle t ä n k a sig att under denna tid hans hjärta krympt s a m m a n, t o r k a t i h o p, själfförtärts.
.
.
M e n n e j, h a n s lif h a d e v a r i t u p p f y l l d t v i s s e r l i g e n af b l o t t e t t e n d a i n t r e s s e, m e n d e t t a s å 3 (fl Q idray mottagas med tacksamhet.
Länk-logogryf.
En, hvilkens väg ä r sällan rak.
Hvad får lakejen, ofta — bak?
I vissa län husslöjdsprodukt.
Hvad räknas kan som dålig frukt.
Hvar m a n studera k a n i ro, H u r ryssar och mongoler bo.
E n stad i Schweitz.
Om så du vill Ock en som h ö r Turkiet till.
E t t djur, hvars ben är ' löjligt små.
E t t reglemente.
Nyttigt strå.
I syskonraden — mycket lång — E n som effektfull ä r i sång.
» B ca M E n a n n a n bokstaf vi låta falla, Station i Dalarne d å vi få.
Ä n n u en bokstaf.
Bland blommor alla H ä r en vi bjuda dig gissa på.
E n annan bokstaf vi sedan välja.
Då för vårt öga ett djur sig ter, Som en k a n köpa, en a n n a n sälja — Nu tror jag icke jag säger mer.
o b De bortfallna bokstäfverna bilda tillsammantagna, rätt ordnade, nam- net på en fågel, samt placerade i en annan ordning n a m n e t p å en blom- ma.
Moster Lisa.
Kombinationskvadrat.
O m k astn i n g s g å t a.
Från hufvudordet borttages en bokstaf.
Af de återstående bok- stäfverna, hvilka få omflyttas efter behag, bildas ett nytt ord.
P å sam- ma sätt förfares m e d de öfriga or- den, tills det sista är funnet.
cm r a- o Att hufvudordet e t t yrke döljer Det kan » pro prima » jag säga dig.
!
Hvad därmed sedan j u alltid följer Det just i namnet h ä r visar sig.
U § ra p j c * a Si B 3 * * Innehållsförteckning: A n n a Geete, född H a m i l t o n; af Helena Nyblom.
(M e d p o r t r ä t t.)
— B i k t e n; p o e m af Daniel Fallström.
— Att rå o m s i g själf!
— K a v a l j e r s t j ä n s t; af Carry.
-- S v u n n e n l y c k a; s k i s s för I d u n a f Elin Ameen.
— S k a l d e r n a s k v i n - n o r; s m å s t u d i e r f ö r I d u n a f Emil Linders.
V I I: Zacha- r i a s T o p e l i u s.
— K v i n n a n o c h l a n d t b r u k e t j a f E — d.
— Från I d u n s l ä s e k r e t s: V i v a t!
af En svensk kvinna.
Hvar k l a p p a r d e t h j ä r t a.
.
.
: af — s — Dr n o t i s b o k e n.
— T e a - ter o c h m u s i k.
— D e n l i l l e s k r i f v a r e n; s k i s s f ö r I d u n af Petra H.
(Forts.) — Tidsfördrif.
* 1 2 3 1 2 4 2 5 3 6 7 2 6 2 3 3 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 X X X X X X X 1 X X ~ ~ X X X X X X x Bokstäfverna, s o m infalla i de m e d kors markerade rutorna, bilda ett b e k a n t ordspråk.
1) konungarike, 2) hvad hvarje m ä n n i s k a har, 3) konungarike, 4) del af Finland, 5) ort i Norrland, 6) extrakt, 7) ort i Kalmar län, 8) hvad Theis gör i Donau, 9) svensk stad, 10) grekisk stad, 11) gammalt längd- mått, 12) hvad trädgårdsmästaren n o g odlar, 13) finnes på kungliga slot- tet, 14) fettämne, 15) tillhör teatern och lifvet, 16) slagfält i Finland, 17) stat i S. Amerika.
ad, af, age, al, an, and, ava, b, ber, da, di, e, e, f, ecu, ele, en, eng, erk, g, g, gun, i, in, is, is, 1, lar, li, löd, k a r, m a d, n, ons, or, or, s, sa, sik, säl, sjö, r, ra, raj, ran, t, t, t, ta, te, tr, tr, um, v, var, är, ä s.
E, O. N. Jiäkneproblemet: Lösningar.
7 13 2 1, 2, 3, 6, 1, % 3, 1, h 1, 2, 4, 6, 2, 2, i, 2, 5, 2, 4, Orden beteckna: 1 = hufvudbonad, 5 = sjö, 2 = bostad, 3 = finnes p å vissa djur, 6 = för pressen, 2 = stad i södra Europa, 3 = stad i Afrika, 3 = mansnamn, 6 = djur, 3 = läkarterm.
Moster Lisa.
Om p å en bokstaf vi ordet lätta, E n stad i Sverige vi då få kvar.
Kaffe.
Ifyllningsgåta.
X Den sista r u n a n vi låta fara, Och ordet sedan d u lätt förstår.
Hvad mången k a n i b e u n d r a n svara, Men som i smärta ock uttryck får.
Sätt n u raskt tillsammans Dessa älfva delar Till en liten kedja Och de ge dig n a m n e t På en sak hvarom du, Åkande, plär bedja.
Sibylla.
IQ U s lefvande och rikt, a t t d e t i sig upptagit och gjort fruktbärande hvarje t a n k e, hvarje känsla, hvaraf h a n v a r mäktig.
N ä r det k o m, s o m l o c k a d e h o n o m b o r t, lösgjorde h o n o m från h v a d s o m förut varit h a n s allt, fylldes h a n s lilla b r ä c k l i g a v a r e l s e af e n s t o r o c h s t a r k l i d e l s e.
Det — hon — v a r bara en helt vanlig u n g flicka, l j u s h å r i g o c h b l å ö g d, s o m k o m i h u s e t för a t t g å f r u n t i l l h a n d a o c h s t a n n a d e där e t t år.
Edvin h a d e sett h e n n e m å n a d e r — mor- gon, m i d d a g och kväll — u t a n a t t erfara n å g o t a n n a t ä n d e n o b e s t ä m d a k ä n s l a af oro o c h o b e h a g, s o m k r o n o f o g d e s k a n, m o s t e r B e a t a o c h för öfrigt alla f r u n t i m m e r i n g å f v o honom.
I allt u m g ä n g e m e d d e m — o m d e t k u n d e kallas u m g ä n g e — b r u k a d e h a n sitta i d e n m ö r k a s t e v r å n p å y t t e r s t a k a n t e n af d e n m i n s t a stol s o m f a n n s — för a t t icke t a g a u p p n å g o n p l a t s, s å g h v a r k e n till h ö g e r eller v ä n s t e r, u t a n r ä t t n e d i golfvet — a t t icke förefalla p å f l u g e n, t i l l t a l a d e i n - g e n, icke e n s t j ä n s t e f l i c k a n — af f r u k t a n a t t v a r a till b e s v ä r.
(Forts.) Om blott d u väljer och tar d e n rätta, Så lofvar jag d u ej vilse far.
f •&gt; o 1898 patentrostadt o c h konserveradt i e n l.
m e d Professor L i e b i g s m e t o d, b v a r i g e n o m d e t s t å r s i g i flere m å n a d e r, i fina b l a n d n i n g a r: J a v a, M o c k a, P l a n t a g - e m. fl, Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm.
Logogryfen: Svartsjukan: sur, kran, krus, r u s, t a k, v a k a, s; a r k a, t u r k, a r k, FJU krut.
Charaden: Karo-lin.
Aritmogryfen: P e t e r s b u r g - K r i s t i a n i a: 1) p ä l s r o c k, 2) e l e v a t o r, S) T a g l i o n i, 4) E u s e - b i u s, 5) råttgift, 6) skuldfri, 7) B r å l a n d a, 8) u n g d o m e n, 9) K a j a m ä k i, 10) G e o r g i n a.
Siffergålan: V i n d s k u p a: s u p, sik, k a p, v i k, d u n, k u n d, piska.
Prokopen: Maria.
Gåtan: B o k s t a f v e n r. Kapselgåtan: Ernst, Jan, Ester, Engla, S v e n, E r n a, Gerda, M a r k u s, Malte, V e r a, Lisa, A r m a n d, A d a, K a r l, Oskar, J o n a s, Saul, D i k a, S e l m a, Astrid, Mar- 4 12 — — 10 6 1 9 5 lT 3 8 Verner, Ivan, Edvard, Alida, S a m, Osvald, J a k o b, B e d a, V e n - dela, E n o c h, I d a, A l g o t.
a n a l y s e r a d e af D.
r Setter berg och Ingenlör Landin.
Gör kaffet homogent, välsmakande, stindt, närande o c h billigt Begär h o s e r närmaste handl.
K r o u k n j f e och t T l a l a l l i) l n (f K k » i l *.
uia Förädlade Kaffetillsatser,
