# ID: svediakorp-per1219
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,442
# sentences: 520
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Kungl.
Fredagen den 18 februari 1898.
N:r 7 (530) Prenumerationspris pr å r: Idun ensam _ kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
: » Iduns Modet., månadsuppl.
» Barngarderoben » 5 5 3 3 B y r å: Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. Öppen kl. 10 — 5.
Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF Redaktionssekr.
: J. Evelina quorwm meruere labores * l y d e r i n s k r i f t e n å d e n m e d a l j, s o m k. m: t i d e s s a d a g a r tillerkänt W a l l i n s k a s k o l a n s före- s t å n d a r i n n a, f r ö k e n Evelina Fahnehielm, p å g r u n d af h e n n e s n i t i - ska o c h framgångsrika verksamhet vid det läroverk, s o m h o n i m e r ä n t j u g u f e m år t i l l h ö r t.
H e n n e s h å g l å g m e s t åt ritning o c h m å l n i n g, s o m ifrigt i d k a d e s, i h o p p o m att a r b e - t e t allt f r a m g e n t s k u l l e k u n n a förläggas å n ä m n d a områden.
Men en ö g o n s j u k d o m grusade dessa förhoppningar, o c h de v ä n t a d e m ö d o r n a visade sig l i g g a å a n n a t fält.
De gjorda g o d a språkstu d i e r n a k o m m o n u till a n v ä n d - ning.
Fröken Fahnehielm började sin v e r k s a m h e t s å s o m språklärarinna g e n o m att i n e r e år u n d e r v i s a i s v e n s k a och franska v i d slöjdskolans språkkurser, hvilket arbete s e d e r m e r a u t b y t t e s m o t un- dervisning i dåvarande Pau- liska skolan, ur hvilken fram- gått nuvarande Södermalms högre läroanstalt för flickor.
* A t dem, hvilkas handlingar ha förtjänt (uppmuntran).
erkännande, Nordling.
ll:te årg.
Utgifningstid: h v a r j e fredag.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Fahnehielm.
r Milis Föremålet för detta välförtjänta hielm, föddes i Stockholm den 25 april 1 8 3 9.
Föräldrarna v o r o k a m m a r r ä t t s r å d e t J.
W.
Fahnehielm och hans maka, Eva Beata Giös.
Det goda o c h fint b i l d a d e h e m m e t s y n g - s t a m e d l e m, E v e l i n a, v a r un- der uppväxttiden klen o c h sjuklig, i följd hvaraf hennes skolstudier, s o m g e n o m ohälsa ofta afbrötos, ersattes g e n o m enskild undervisning under förträfflig l e d n i n g.
HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Hofboktr.
Evelina Fahne- D e n n a befattning l ä m n a d e fröken F a h n e h i e l m i april 1 8 7 2, n ä r h o n af W a l l i n s k a s k o l a n s d å v a r a n d e ä g a r e o c h f ö r e s t å n d a r e, l e k t o r N o r i n d e r, a n m o d a d e s att ö f v e r t a g a f ö r e s t å n d a r i n n a n s a n s v a r s - fulla p l a t s v i d d e t t a l ä r o v e r k.
Med erbjudna djup tvekan m o t t o g Evelina Fahnehielm den henne föreståndarinneplatsen: arbetsfältet föreföll h e n n e för _ stort o c h ansvaret för tungt.
M e n till l y c k a f ö r W a l l i n s k a skolan öfvervanns denna tve- kan; fröken F a h n e h i e l m stan- n a d e, s k ä n k t e s k o l a n sitt lifs b ä s t a krafter o c h blef för läroverket h v a d p e n d e l n är för u r v e r k e t — f ö r att b e - g a g n a ett yttrande, s o m en f r a m s t å e n d e l ä r a r e f ö r m å g a in- o m Wallinska skolan en g å n g m e d f o g o m h e n n e fällt.
Här b e s a n n a d e sig d e n g a m l a s a t s e n: a coeur vaillant rien d ' impossible; ty de fysiska krafterna blefvo aldrig stora, m e n uthållig pliktkänsla, klar intelligens, v a k s a m t o m d ö m e och en o b e g r ä n s a d hängifven- h e t åt d e t m o t t a g n a k a l l e t hafva öfvervunnit svårighe- terna o c h ersatt, h v a d s o m brustit i fysisk hälsa.
» M i n a arbetsår i Wallinska skolan hafva varit de lyckli- gaste åren i m i t t lif, » sade fröken F a h n e h i e l m till d e n krets, s o m hyllade henne, när hon f y l l d e f e m t i o år, o c h i d e t t a y t t r a n d e l i g g e r en af n y c k l a r n a till r ä t t a f ö r s t å e n d e t af d e n f r a m g å n g, h e n n e s ar- bete rönt.
U n g d o m e n har känt, att hennes uthållighets innersta g r u n d är h ä n g i f v e n h e t f ö r h v a d h o n a n s e r v a r a d e u n g a s san- na bästa.
IDUN 1898 Den, s o m är g o d att b y g g a en e g e n stuga, B e h ö f v e r p ä e n a n n a n s i g s j ä l f ej t r u g a.
F. M e r än en g å n g har o c k s å v a r m tack- s a m h e t från d e r a s s i d a t a g i t s i g u t t r y c k.
S ä r s k i l d t v a r d e t t a fallet v i d n y s s b e r ö r d a tillfälle, n ä r f r ö k e n F a h n e h i e l m f y l l d e f e m t i o år.
L ä r j u n g a r från W a l l i n s k a s k o l a n s g y m - n a s i u m ö f v e r l ä m n a d e d å till h e n n e e n p r y d - ligt t e x t a d adress, i h v i l k e n d e b e t y g a d e » sin vördnadsfulla o c h m i n n e s g o d a tacksam- h e t f ö r d e t v a r m a i n t r e s s e o c h d e t uppoff- r a n d e nit, h v a r m e d h o n o m f a t t a t dem, » h v a r j ä m t e d e » s å s o m h å g k o m s t af h e n n e s femtioförsta födelsedag öfverlämnade en s a m l i n g b ö c k e r a t t u t g ö r a g r u n d e n till ett skolbibliotek, » s o m kallas » Evelina Fahne- hielms skolbibliotek ».
W a l l i n s k a s k o l a n s f ö r e s t å n d a r i n n a skän- k e r o c k s k o l a n s u n g d o m, f ö r u t o m en år från år allt r i k a r e p e d a g o g i s k e r f a r e n h e t s ledning, en m o d e r l i g o m t a n k e, s o m icke än- das m e d skoltidens utgång: i det g a m l a Gymnasiehuset vid Mälarfjärden möter städse e n m o d e r l i g v ä n e n h v a r, s o m e n g å n g räk- nats bland det husets barn.
S e d a n 1 8 9 1 är f r ö k e n F a h n e h i e l m skol- rådsledamot i Storkyrkoförsamlingen o c h har ä f v e n u n d e r m å n g a år k r a f t i g t v e r k a t f ö r sagda församlings skollofskolonier.
E t t n ä r m a r e i n g å e n d e i b e t y d e l s e n af Evelina Fahnehielms v e r k s a m h e t vore här i c k e p å sin p l a t s.
F ö r att g i f v a e n a n t y - dan o m, huru d e n s a m m a under årens lopp v i d g a t s, v i l j a v i b} o t t n ä m n a, att n ä r frö- k e n F a h n e h i e l m år 1 8 7 2 b ö r j a d e sitt a r b e t e inom Wallinska skolan, ä g d e där den första studentexamen rum.
D e n aflades af en s t u d e n t.
A n t a l e t s t u d e n t e r, s o m från läro- verket utgått, utgör nu 187..
,: x När man är ensam och " oförstådd ".
n m y c k e t vanlig klagan.
Jag tänker h ä r i c k e n ä r m a s t p å alla d e s s a » o l y c k - ligt k ä r a », s o m m e n a sig vara öfvergifna af h e l a v ä r l d e n o c h s o m b o r t t v i n a i ett lif af till s t ö r s t a d e l e n s j ä l f s k a p a d t m i s s n ö j e, u t a n j a g m e n a r d e n t v i f v e l s u t a n l i k a talri- k a k l a s s af v a r e l s e r, s o m a n s e, att l i f v e t i c k e l ä n g r e ä g e r n å g o n t r e f n a d eller n å g o t b e h a g, e m e d a n d e f i n n a s i g så i s o l e r a d e, så u t a n allt u m g ä n g e o c h f ö r s t r ö e l s e, att d e i e g e t t y c k e l ö p a f a r a att u n d e r h v a r d a g s l i f - v e t s e v i g t e n a h a n d a m e d h v a r j e d a g allt mera förslöas och f ö r d u m m a s ända därhän, att d e p å fullt a l l v a r b ö r j a k ä n n a s i g s o m onyttiga varelser, för hvilka endast en be- friare g i f v e s: d ö d e n.
D e t t a k a n m a n k a l l a att d r a g a till m e d besked.
O c h d o c k är e n d y l i k k l a g a n alls icke sällsynt.
» H v a d skall j a g g ö r a f ö r att få t i d e n a t t g å; h v a d skall j a g g ö r a f ö r att k o m m a u r d e n l e d s n a d, s o m d a g l i g e n hän- g e r s o m ett g r å k a l l t t ö c k e n ö f v e r m i n själ o c h k y l e r alla m i n a k ä n s l o r till is o c h frost? » Kära, g o t att » Ja, här ute d u skall n a t u r l i g t v i s skaffa d i g nå- intressera dig för!
h v a d skall j a g i n t r e s s e r a m i g f ö r p å » b o n d l a n d e t », där ingenting hän- Holmgren.
d e r o c h i n g e n t i n g kan h ä n d a?
J a g ser j u aldrig en människa m e r än ladugårdspigan, n ä r h o n v a n k a r n e d till l a d u g å r d e n, eller gamle postgubben onsdagar och lördagar, eller a d j u n k t e n s k ä r r a o m s ö n d a g a r n e, n ä r d e n s k u m p a r f ö r b i i s a k t a m a k p å v ä g till kyrkan!
H v e m skall j a g u t b y t a tankar med? » M e d ingen, o m d u n u verkligen har det så illa ställdt, s o m d u k l a g a r.
M e n d u öf- v e r d r i f v e r n o g s o m alla a n d r a p e s s i m i s t e r, o c h f ö r ö f r i g t k a n d u l i t a p å, att d e t d ä r t i l l s t å n d e t i c k e k o m m e r att r ä c k a h e l a din lifstid.
B ä s t s o m d u i n g e n t i n g v e t o m, så k o m m e r f ö r ä n d r i n g e n.
S å g å r d e t o s s alla här i världen.
M e n v i a n t a g a, a t t d u f ö r tillfället är r e n o n s p å allt b i l d a n d e u m g ä n g e, o c h a t t d u k ä n n e r d i g o l y c k l i g ä n d a n e d i hjärte- rötterna.
H v a d skall d u d å g ö r a f ö r att r e d a d i g, tills f ö r ä n d r i n g e n k o m m e r?
Ty såsom jag nyss sade, den k o m m e r, bara du g e r d i g till tåls, l i t a p å d e t.
J o, d u s k a l l f ö r s ö k a att m e d b o r t j a g a n d e af alla t a n k a r p å u m g ä n g e m e d trefliga g r a n n a r — e f t e r s o m j u s å d a n t för tillfället i c k e står att få — f ö r s ö k a att r y c k a u p p d i g till intresse för n å g o n t i n g annat.
H ö r bara, skall d u få h ö r a.
D u k a n icke föreställa dig, hvad det händt m y c k e t i världen sedan A d a m s o c h E v a s t i d e r, o c h o m allt d e t t a k a n d u få b e s k e d i b ö c k e r.
Välj dig en v i s s p e r s o n eller e n v i s s p e r i o d till f ö r e m å l f ö r d i n » f o r s k n i n g » o c h b ö r j a att s y s s l a m e d d e n p e r s o n e n eller d e n p e r i o d e n f ö r s t i s t ö r s t a a l l m ä n h e t o c h s e d a n allt m e r a s p e - cielt.
» Grofläs » först i n å g o n g a m m a l histo- ria, s o m n o g finnes p å d i n h y l l a, o c h läs sedan n å g o t utförligare arbete o c h, sedan d e t är g j o r d t, n å g o t ä n n u u t f ö r l i g a r e.
V i s s t finnas s å d a n a b ö c k e r att f å l å n a.
D e t finns väl sockenbibliotek i din församling och stadsbibliotek i din närmaste s t a d?
Du a n a r i c k e, h v a d ett s å d a n t d ä r s y s s l a n d e m e d n å g o t bestämdt s k ä n k e r f ö r ett i n t r e s s e i längden.
O c h du behöfver j u icke fatta d e t s å s o m n å g o t a n n a t ä n ett n ö j s a m t t i d s - fördrif, a f s e d t att tills vidare d ö d a d e n d ö - dande enformigbeten.
T ä n k b a r a, h v i l k e t fält v ä r l d s h i s t o r i e n, d e n k y r k l i g a så v ä l s o m d e n p r o f a n a, stäl- ler till d i t t f ö r f o g a n d e!
D e t är e n l u s t g å r d, i h v i l k e n d u får v a n d r a efter b e h a g.
V ä l j u t åt d i g ett trefligt h ö r n i d e n n a l u s t g å r d o c h slå d i g n e d d ä r e n s t u n d h v a r j e d a g.
M e d v e t a n d e t att v a r a » s p e c i a l i s t » p å n å g o t b e s t ä m d t o m r å d e skänker en inre tillfreds- ställelse, s o m m e r ä n v ä l u p p v ä g e r d e t lilla b e s v ä r e t m e d d e n n a » h e d e r s t i t e l s » förvärf- vande.
» M e n h v a d skall j a g v ä l j a?
H a r j a g r e d a p å h v a d s o m finnes s k r i f v e t o m alla m ö j l i - g a specialsaker i historien (s o m för resten icke intresserar m i g ett d u g g!)
?
» Nej, det fordrar j a g e j.
Men du kan f ö r f e m ö r e få å s t a d ett b r e f k o r t till n å g o t antikvariat i Stockholm m e d begäran o m e n g r a t i s k a t a l o g ö f v e r k u l t u r h i s t o r i a eller s v e n s k h i s t o r i a eller a l l m ä n h i s t o r i a eller r e s e b e s k r i f n i n g a r eller n a t u r v e t e n s k a p eller h v a d s o m helst.
S e d a n k a n d u v ä l j a efter behag.
B l a n d, nu befintliga Cacaosorter M l I T M A M C intages säkert förnämsta platsen af n U L I lYIMIlO Jag k ä n d e en g a m m a l änkefru, s o m lefde e t t i s o l e r a d t lif, e n g å t a f ö r alla s o m i c k e b e g r e p o, att d e t finns ett a n n a t u m g ä n g e ä n med grannarne.
E n af d e s s a m e r a h v a r - d a g l i g a själar s p o r d e e n g å n g d e n g a m l a frun, o m h o n i n t e » l e d d e s » fasligt vid sin e n s a m h e t.
» A h n e j, » svarade hon, » jag har mina böcker och mina tankar. » O c h t y c k e r d u n u, att m i t t r å d är d u m t, så står d e t d i g fritt.
M e n d å får d u se d i g o m p å a n n a t håll efter b o t f ö r d i n » s l ö h e t », t y j a g h a r i n t e t b ä t t r e att g i f v a d i g.
J a g har för resten pröfvat saken p å m i g själf o c h f u n n i t m i g u t m ä r k t b r a däraf.
Gäck du och gör sammaledes!
Arco.
* Skaldernas kvinnor.
S m å studier för Idun af Emil Linders.
V. Bernhard Elis Malmström o c h Johan Ngbom.
e t v ä n n e s k a l d e r, h v i l k a s n a m n stå ofvanför s o m rubrik, ha åtskilligt g e - m e n s a m t i sin d i k t a r t, s a m t i d a s o m d e ä r o, m e n i m y c k e t visa de sig s o m två motsatta naturer.
M e d a n N y b o m k a n samla en stor del af sina dikter under d e n g e m e n s a m m a t i t e l n Fruntimmersgalleri, besjunger Malm- ström e n e n d a k v i n n a; h e n n e, hvars bort- gång, hur bitter den än var för skalden själf, d o c k i n d i r e k t b l e f e n v i n s t f ö r v å r l i t t e r a t u r s å s o m u p p h o f till d i k t c y k e l n An- gelika.
Sällan har n å g o n skald satt ett härligare äreminne öfver den älskade, än h v a d Malm- ström gjort g e n o m sina Angelikasånger.
H v i l k e n o ä n d l i g s o r g g e n l j u d e r ej i r a d e r, sådana s o m dessa: » Ty jag har ägt för min kärlek en vår, en ros för mitt hjärta; stormen har härjat min vår, döden har tagit min ros! » Ren o c h skuldlös var h o n den älskade: » Ej på din stig jag skådar ett spår, en mask du ej trampat, icke du brutit ett strå, icke du rubbat ett stoft. » M e n de rena den till: o c h oskyldiga höra ej jor- » D ö d e n fruktade ej, han såg min lilja i dalen, spillde en d r o p p e af b l o d tyst på dess skimrande blad.
Glödande rosor brunno alltse ' n på den älskades kinder, rodnande ljuft och hemskt, Gud, af dess finaste blod * Blott en skald o c h älskare k a n p å dylikt s ä t t b e s k r i f v a s y m p t o m e r n a till e n a f d e hemskaste bland sjukdomar — lungsoten.
U t o m Angelika, r o m a n s e n Hvi suckar det så tungt uti skogen?
o c h m ö j l i g e n d e n f o r m - s k ö n a d i k t e n Fiskarflickan på Tynnelsö h a j ä m f ö r e l s e v i s få a f M a l m s t r ö m s d i k t e r f ö r - m å t t att t r ä n g a u t till v i d a r e k r e t s a r.
A l l - m ä n t b e k a n t är d o c k Brudsmycket, berät- PAPAO V * MV#Mv / C ä - i a K a - m e d Ä l j vw 1397 års Konst-och industriutställning
IDUN 1898 telsen o m en u n g m ö, skade, m e n sedan g e n o m b o t s o n a d e sitt b r o t t.
Vackert och i ädel ton Segrarinnan, i hvilket det s o m s v e k sin äl- e t t lifs å n g e r o c h h å l l e t är p o e m e t heter: » Inga ärestoder kvinnans dygder vinna, m e n där böner brinna mellan tårefloder, heter hjälten kvinna, heter segrarn m o d e r!
Lida o c h försaka, kränkas djupt o c h glömmas — —, blott en m o r och maka, kan den kalken t ö m m a! '
Men under det Malmström m e d detta e n d a s t v i l l p r i s a d e offer, s o m s j ä l f v a l d t g ö - ras, h a k v i n n o r n a i J o h a n N y b o m e n s k a l d, s o m v i l l g ö r a o f f r a n d e t till e n p l i k t f ö r d e m.
D e t ligger n å g o t öfverdrifvet, n ä s t a n sjuk- l i g t i d e n n a N y b o m s s t ä n d i g a f o r d r a n att k v i n n a n s k u l l e offra s i g.
S å s o m när han i ' e n a f d i k t e r n a i s i t t Fruntimmersgalleri säger: hennes majestät, åtföljd af en hofdam, bärande en korg m e d rosor.
Till hvar o c h en af oss hade h o n vänligt deltagande, hoppingifvande ord och en varm handtryckning.
Till sist några präk- tiga rosor, s o m h o n själf urvalde ur hofdamens korg.
Det h ö g a besöket efterlämnade hos oss alla ett godt o c h fridfullt intryck, o c h på hvar och ens nattduksbord prunkade de härliga ro- sorna i glas o c h vasei-.
Några dagar gingo, alla hade vi tillvaratagit våra b l o m m o r för att prässa d e m, u t o m en gam- mal snäll fröken, hvars t o m m a rosenstjälkar sto- do kvar i glaset på hennes bord.
På våra frå- gor, hvar h o n hade gjort af drottningens blom- mor, svarade h o n lugnt och mildt, som alltid hen- nes tal var: » De ha vissnat o c h fallit af — all- deles s o m andra blommor. » Lika barnafromt och undergifvet s o m h o n bar sitt stora lidande, lika resigneradt tog h o n förgängelsen af blom- morna.
Ja, bladen hade fallit, m e n de trösterika orden från den, s o m själf tåligt lidit, glömdes ej.
Några vissnade blad återkallade detta minne af drottningens blommor.
E.
E.
» Du älskar, Anna, nu är kvinnan färdig till heliga offrets gudstjänst! » Eller n ä r h a n sjunger Till Agnes: » Vet, kvinnan måste mycket lida, och då först blir h o n himmelskt skön; hon känner tornet i sin sida, m e n tiger, kysser det i b ö n; att älska är för henne lefva.
att offras o c h själf offret vara, att klandras, klandret ej besvara, är kvinnans både plikt och lott, den h o n af G u d till hemgift fått. » För en svärmande skald kan m ö j l i g e n en förtryckt och olycklig kvinna synas » him- m e l s k t s k ö n », m e n d e t är e n alltför d y r k ö p t fägring.
E n l y c k l i g k v i n n a är att f ö r e d r a g a, äfven o m h o n skulle vara ett föremål min- dre för skalderna att b e s j u n g a!
D e t är t r o l i g t, a t t N y b o m s k ä n n e d o m o m k v i n n a n s n a t u r ej v a r så d j u p, t r o t s att h a n p å e t t ställe l å t e r sin s å n g m ö s ä g a till nordens kvinna: » På snöhvit jungfrubädd jag vill mig sätta och sagor ur din inre värld berätta.
!
1 I d e n b e r ö m d a p o l i t i s k a d i k t e n: Så säga Sveriges studenter g ö r h a n d e n s v e n s k a u n g - d o m e n denna fråga: • Ett hems möblering.
Herr Redaktör.
Det intressanta uppdrag, Ni lämnat mig att för Iduns vidsträckta läsekrets skri / va ett antal artiklar om konsten att möblera sitt kem, är visserligen ej ett af de lättaste.
Liksom all konst är äfven denna svår, utom måhända i deras ögon, för hvilka det icke är någon konst.
- * • prottningens blommor.
et var en varm o c h härlig sommardag, vid rosornas tid.
Att någonting ovanligt var å färde i n o m Sophiahemmet märktes tydligt.
Där putsades och ordnades mer än vanligt, snabba brådskande steg i korridorer och trappor, — före- ståndarinnan » i siden » och sköterskorna i helg- dagsdräkter — allt tydde på att något högtidligt var att vänta.
Drottningen skulle besöka hem- met och — drottningen kom.
Många af de patien- ter, s o m ej förut haft tillfälle k o m m a i närmare be- röring m e d landets moder, emotsågo detta b e s ö k med klappande hjärta.
Man skulle ju måhända, ej allenast fä se, utan äfven få tala vid henne, i det rum, där jag hade min plats, v o r o vi sex patienter.
Ledsagad af föreståndarinnan inträdde 2) att s ä g a k o m p o n e r a sin b o s t a d, så har m a n k a n s k e från a n d r a h e m » f å t t i d é e r », s o m m a n n u k a n v e r k l i g g ö r a, k a n s k e l å n a t an- ordningar, s o m m a n kan efterhärma; o c h en g o d k o p i a är i d e t t a fall, s ' åsom alltid, b ä t t r e än ett dåligt original.
Så s o m d e s t ö r r e s t ä d e r n a s p r i v a t b y g g - n a d e r h o s o s s äro a n o r d n a d e, är d e t e g e n t - ligen i » småstäder » o c h hufvudsakligen på l a n d e t, s o m e n f a m i l j b e b o r eller b y g g e r s i g eget hus.
P l a n a n o r d n i n g e n af d e s s a h u s är ä n n u i de flesta fall d e n g a m l a s v e n s k a herrgår- dens.
Oftast inträder m a n i en stor o c h r y m l i g f ö r s t u g a, af- o c h p å p ä l s n i n g e n s, väl- komst- och afskedshälsningarnas gemytliga område.
P å e n a s i d a n — e n l i g t m i n er- farenhet vanligen den vänstra — plägar k ö k s a f d e l n i n g e n l i g g a m e d väf- o c h h a n d - kammare, på den andra » herrns » rum, gårds- k o n t o r e t, o c h m i d t f ö r d e n s t o r a s a l e n, se- dan g a m l a tider m e d u t r y m m e beräknadt för v i n t e r k a l a s e r n a s och dansernas glada festligheter.
F i n n e s så e n a n d r a v å n i n g, leder trappan ditupp m e d en balustrad fram- s p r i n g a n d e ett s t y c k e i d e n n e d r e f ö r s t u - g a n, o c h d e s s r u m s l ä g e är i a l l m ä n h e t en u p p r e p n i n g af b o t t e n v å n i n g e n s.
Här ligga paradrummen, » förmaket », » öfre salen » samt de rum, s o m äro h u s m o d e r n s särskilda helge- domar.
På vindens gafvelkamrar b o de v u x n a barnen, där pläga äfven » k a n d i d a t e n », eller » f r ö k e n » v a r a i n h y s t a.
D e n n a r u m s a n o r d n i n g — m e d v i s s a varia- t i o n e r n a t u r l i g t v i s — återfinner m a n i alla landsorter, den kan betraktas s å s o m en äkta svensk t y p o c h har g a m l a anor.
Bugande mig för det gamla, obestridliga på- ståendet, att hvar och en har sin smak, skall jag ej understa mig att fastslå några bestämda regler med anspråk på allmängiltighet, jag skall endast söka att såsom rådgifvare biträda eclra läsarinnor, där de önska att vid anordnandet af sin bostad framkalla hemmets viktigaste egen- skaper: trefnad och smakfullhet.
Till eder förträffliga plan att ägna en ar- tikel åt hvarje rum i tvänne hem af olika ekono miska villkor vill jag lägga två inledningskapi- tel: detta om bostadens så att säga väggfasta förutsättningar och ett följande om möbler i all- mänhet.
Eder E.
G. Folcker.
» Ar ditt, som kvinnans offer, blott en tår? » Det är k o n s e k v e n t af s k a l d e n att o m - n ä m n a k v i n n a n s offer s å s o m b l o t t e n tår; är h o n, s o m h a n s y n e s ö n s k a, b l o t t u p p t a - gen m e d att offra s i g o c h » m y c k e t l i d a », k a n h o n i n t e t a n n a t h a att g e ä n — e n tår!
53 1.
Inredning.
Ett eget h e m!
Huru m y c k e t intresse, h u r u m y c k e n t j u s n i n g i n n e b ä r a ej d e s s a o r d för d e m, s o m s k o l a till att » s ä t t a b o », h u r u m å n g a minnen, huru m å n g a kära idéför- b i n d e l s e r f ö r d e m s o m h a f t l y c k a n att re- d a n l ä n g e ä g a ett s å d a n t.
E t t h e m är ett ställe, d ä r e n k v i n n a s h a n d kärleksfullt ordnar o c h styr, har n å g o n sagt, och våra studier skola här också * endast s y s s e l s ä t t a s i g m e d ett s å d a n t h e m, e n fa- m i l j e b o s t a d; en e n s a m m ä n n i s k a s b o s t a d, särskildt en » u n g k a r l s l ä g e n h e t » s å s o m det heter, s y n e s m i g m i n d r e f ö r t j ä n t af m i n a läsarinnors intresse.
Det l y c k l i g a s t e s ä t t e t att f å e g e t h e m är u t a n t v i f v e l att få b y g g a sitt e g e t h u s.
Man h a r d å tillfälle att realisera, o m i c k e s i n a i d e a l, så d o c k s i n a m å t t l i g a a n s p r å k a f t r e f n a d o c h k o m f o r t.
O c h få s a k n a a n s p r å k i d e n v ä g e n, d e flesta h a f v a till o c h m e d ideal, s o m de åtminstone kunna närma sig till.
Ä g e r m a n i c k e själf f ö r m å g a n att så F i g.
1.
P l a n af s v e n s k h e r r g å r d f r å n 1700-talet.
Dess förtjänster äro enkelhet o c h reda, rymlighet och g o d a proportioner hos de olika rummen.
M e n f ö r o s s, s e n a t i d e r s b a r n, bri- ster d e n o f t a i d e b e k v ä m l i g h e t e r, h v i l k a i f o r m af g a r d e r o b e r, s e r v e r i n g s r u m o.
s. v.
blifvit för o s s n ö d v ä n d i g a, o c h s ä r s k i l d t däri, att d e n — i sin u r s p r u n g l i g a f o r m å t m i n - s t o n e — s a k n a r h v a r j e s l a g af u t r y m m e för v i s t e l s e i fria l u f t e n.
V å r a b e h o f — så o ä n d l i g t m e r k o m p l i c e - rade än våra fäders — hafva såsom bostads- t y p för landet skapat den m o d e r n a villan, hvilken på senare tid äfven hos oss börjat att m e r o c h m e r taga d e n engelsk-ameri- kanska formen.
En sådan bostad — väl planerad och b y g g d — förenar i hög grad bekvämlighet och trefnad.
R u m m e n s fria gruppering, v a n l i g e n o m k r i n g e n s t ö r r e hall, d e r a s v ä x - l a n d e former, d e breda, ofta u t b y g d a fön- s t r e n, m å n g f a l d e n af g a r d e r o b e r o c h v ä g g - s k å p s a m t i c k e m i n s t d e åt alla s i d o r b e - l ä g n a v e r a n d o r n a o c h b a l k o n g e r n a g ö r a vil- l a n till ett h e m v i s t, l i k a b e h a g l i g t s o m v a c - kert.
M e n o l ä g e n h e t e r p l ä g a inte heller h ä r s a k n a s: d e i m å n g a v i n k l a r b r u t n a ta- k e n t å l a illa v å r a v i n t r a r s s n ö, o c h d e t pittoreska såväl i exteriör s o m interiör vill
IDUN 52 s t u n d o m g ö r a sig n å g o t b r e d t p å b e k o s t n a d af d e t k o m f o r t a b l a.
Grundskillnaden mellan det gamla svenska herrgårdshuset o c h d e n m o d e r n a v i l l a n är d e n, att d e n f ö r r a s b y g g m ä s t a r e a r b e t a d e u t i f r å n o c h inåt, d.
v.
s. s ö k t e att i n o m d e e — a F i g.
2.
M o d e r n svensk villa.
gifna fyra ytterväggarna uppdela u t r y m m e t i ett v i s s t a n t a l r u m, m e d a n d e n s e n a r e a r b e t a r inifrån o c h u t å t, g r u p p e r a r s i n a o l i k a r u m såsom h o n o m bäst o c h bekvämast synes o c h låter d e t y t t r e få t a g a f o r m d ä r e f t e r.
A t t kalla d e t e n a eller a n d r a s ä t t e t rikti- g a r e t o r d e v a r a v a n s k l i g t n o g, m e n d e t sy- nes d o c k, s o m o m det g a m l a svenska sättet att s a m l a d e t h e l a u n d e r ett t a k, p r ö f v a d t s o m det varit under århundraden, skulle s ä r s k i l d t f ö r v å r t k l i m a t v a r a att f ö r e d r a - ga.
M å h ä n d a s k u l l e e n k o m b i n a t i o n af b å d a m e d e n friare g r u p p e r i n g af r u m m e n, e n l y c k l i g a r e a n o r d n i n g af f ö n s t r e n o c h e n b e - k v ä m a r e af e k o n o m i l o k a l e r n a, allt i n o m f y r a v ä g g a r o c h u n d e r s a m m a tak, för oss vara i d e a l e t af b o s t a d.
H u r u s o m hälst, d e n s o m kan b y g g a eget h u s är v ä r d d e r a s a f u n d, h v i l k a m å s t e b o i städernas hyrda » v å n i n g a r ».
H y r e s k a s e r n e r n a ä r o n u e n g å n g ett g a n - ska n ö d v ä n d i g t ondt, eftersom de utgöra den enda form, under hvilken privatbostä- der kunna f ö r e k o m m a i våra folkuppfyllda storstäder.
E n v å n i n g i ett ä l d r e s å d a n t h u s är — o a k t a d t d e s s h u f v u d d r a g äro d e - s a m m a — b e t y d l i g t o l i k a e n v å n i n g af m o - d e r n a s t e art o c h d e n u t v e c k l i n g, s o m d e n genomgått, har varit i stadig riktning m o t t v ä n n e m å l: b e k v ä m l i g h e t o c h praktfullhet.
Dessa b å d a egenskaper u t m ä r k a i lika h ö g grad den moderna storstadsvåningen, och l i k a m y c k e t s o m d e n f ö r r a b i d r a g e r att ö k a ett h e m s t r e f n a d, l i k a m y c k e t är d e n se- nare därför hinderlig.
E n s å d a n v å n i n g är F i g.
3.
P l a n af e n S t o c k h o l m s v å n i n g p l a n l a g d efter e n s t ä n d i g t å t e r k o m m a n d e s c h a b l o n, h v i l k e t den n o g s a m t k u n n a t iakt- t a g a, s o m h a f t d e t h o p p l ö s a a r b e t e t att g å och » se på r u m.
» D ä r f i n n a s sal, s a l o n g, h e r r u m, s ä n g k a m m a r e o c h k ö k, o c h är d e n större, t i l l k o m m e r m o t t a g n i n g s r u m, b o u d o i r, barnkammare m. m.
O c h d e t är ej n o g m e d att d e s s a n u m e r a alltid ä r o d e s a m m a, d e r a s l ä g e i f ö r h å l l a n d e till h v a r a n d r a är också gifvet, och ännu vidare deras dekorering å s ä t t e r d e m e n o u t p l å n l i g s t ä m p e l af d e r a s bestämmelse.
D e n allra s e n a s t e u t v e c k l i n - g e n har börjat gifva en n å g o t större frihet åt p l a n l ä g g n i n g e n, m e n s t ö r s t a flertalet m o - derna stadsvåningar kunna igenkännas på följande: » s a l e n » är alltid s t ö r s t a r u m m e t o c h ä f v e n f ö r s t a r u m m e t, så att, v a r e s i g e d e r t b o r d s s ä l l s k a p är s t o r t eller l i t e t, s k a l l d e t r u m, s o m e g e n t l i g e n e n d a s t b o r d e an- v ä n d a s f ö r m å l t i d e r, u p p t a g a s t ö r s t a ut- rymmet, o c h ni skall alltid riskera att ö f v e r r a s k a s af b e s ö k, d å n i är i f ä r d m e d ätandets intima funktion.
» Salongen », som e n l i g t g ä n g s e b r u k är e t t l y x r u m o c h i n t e t a n n a t, p l ä g a r i s t o r l e k k o m m a efter s a l e n, s ä n g k a m m a r e n brister vanligen i afseende å d i m e n s i o n e r g e n t e m o t d e e n k l a s t e sani- t ä r a f o r d r i n g a r, o c h » h e r r n s r u m » är g ä r n a d e t m i n s t a af alla o c h s v å r a s t a t t » g ö r a n å g o t af ».
H v a d r u m m e n s d e k o r e r i n g b e - träffar, har d e n n a alltjämt ökats i lyx.
V å r a dagars arkitekter ha i privatarkitek- turen infört en dekoration, s o m skapats för g å n g n a tiders praktfullaste palatser.
Renäs- s a n s e n s o c h d e f ö l j a n d e s t i l a r n a s r i k a s t e or- n a m e n t i k — i g i p s o c h l i m f ä r g v ä l till förstående — användes i enkla borgerliga bostäder.
O c h d e t är e j n o g m e d, att d e s s a g a m l a stilar i a l l m ä n h e t f r a m t r ä d a i v å r a tak o c h kakelugnar, d e ockupera o c h dela sig e m e l l a n v i s s a r u m, så att s a l e n m e d n ö d v ä n d i g h e t är i e n m e r eller m i n d r e t u n g renässans, » s a l o n g e n » i grann roooco.
Att m e d trefnad o c h s m a k m ö b l e r a en dylik v å n i n g är y t t e r l i g t s v å r t — d e fall, d å d e t l y c k a t s, äro icke m å n g a.
D e t finnes d ä r v i d t v å s ä t t att g å till v ä g a, a n t i n g e n u n d e r - kastar m a n sig det t v å n g, s o m rumsanord- n i n g e n o c h d e k o r e r i n g e n p å l ä g g a, skaffar s i g r e n ä s s a n s m ö b l e r för salen, r o c o c o för salon- g e n o.
s. v.
o c h å s t a d k o m m e r e n » s t i l e n l i g » v å n i n g, eller b r y t e r m a n m o t a r k i t e k t e n s maktspråk, förlägger sina r u m där m a n själf vill h a d e m o c h m ö b l e r a r d e m m e d m ö b l e r, s o m m a n t y c k e r o m o c h trifs m e d, o c h r i s k e - rar, s å s o m e n v ä n till m i g n y l i g e n g j o r d e, att af e n s n u s f ö r n u f t i g b e s ö k a r e få h ö r a, att d e n h ä r v å n i n g e n är a l l d e l e s g a l e t m ö b l e r a d, t y d e t t a är i n t e s a l e n o c h d e t t a ej h e r r n s rum, utan tvärt o m.
R e s u l t a t e t af d e n för- s t a a n o r d n i n g e n blir sällan t r e f n a d, af d e n a n d r a ofta s m a k l ö s h e t.
M e d dessa m o d e r n a våningar för ö g o n e n, vill j a g v å g a d e n p a r a d o x e n, att d e n s o m i v å r a d a g a r v i l l h a e t t trefligt h e m, får h y r a r u m i n å g o t af d e s s a g a m l a h u s f r å n 17- o c h 1 6 0 0 - t a l e n, s o m ä n n u finnas k v a r t. e x.
i v å r h u f v u d s t a d s u t k a n t e r.
En b # k v ä m bostad har köks- o c h ekonomi- departementet i närmaste förbindelse m e d m a t s a l o c h s o f r u m, u t a n att d e k u l i n a r i s k a f ö r b e r e d e l s e r n a få i d e m g ö r a s i g k ä n n b a r a.
I d e t t a fall ä r o v å r a m o d e r n a s t a d s v å n i n - g a r s » s e r v e r i n g s r u m » till s t o r n y t t a s å s o m b å d e skiljande o c h förenande dessa olika d e l a r af b o s t a d e n; så är o c k s å d e n i v i l l o r och landtgårdar s t u n d o m brukliga anord- n i n g e n m e d k ö k e t i e n a n n a n v å n i n g, före- n a d t g e n o m särskild trappa m e d hufvud- våningen.
T a m b u r e n är s t o r o c h l j u s o c h p l a t s e n f ö r ö f v e r p l a g g s å a n o r d n a d, att d e s s a i c k e g e n a s t f a l l a i ö g o n e n o c h g i f v a e n in- t r y c k e t af, att m a n i n k o m m e r i en s t o r gar- 1898 derob.
Detta tamburens garderobsartade u t s e e n d e — ett af d e s t ö r s t a f e l e n i v å r a våningar — synes dock ingalunda vara omöj- l i g t att a f h j ä l p a.
H v a d g a r d e r o b e r beträffar, b ö r a d e så v i d t m ö j l i g t v a r a l j u s a, v a r e s i g m e d e l s fÖDster eller e l e k t r i s k b e l y s n i n g.
H ö j d e n af b e - k v ä m l i g h e t af d e t t a s l a g a n s e r j a g m i g h a iakttagit i ett h e m, där elektriskt ljus fanns till o c h m e d i g a l o s c h h y l l o r n a.
D e t eller d e r u m, s o m b e g a g n a s f ö r d e t d a g l i g a fa- m i l j u m g ä n g e t, äro r y m l i g a o c h s o f r u m m e n framför allt luftiga o c h stora.
E n b o s t a d s b l i f v a n d e trefnad b e r o r i h ö g g r a d af d e s s v ä g g f a s t a f ö r u t s ä t t n i n g a r, a n - o r d n i n g a r af v ä g g a r, g o l f, t a k.
Ett rums proportioner utgöra den icke minst viktiga faktorn i dess trefnad.
Ett kvadratiskt r u m v e r k a r t r å k i g t, m e n e t t alltför l å n g - s t r ä c k t ä n n u m e r a så, s ä r s k i l d t o m f ö n - stren äro anbringade på dess långsida; o c h h v a d beträffar d e s s a s e x k a n t i g a, t r e k a n t i g a, r u n d a eller o v a l a r u m s f o r m e r, s o m v å r n y a r e privatarkitektur i städerna ofta n o g påtvin- F i g.
4.
M o d e r n hvit kakelugn.
g a r o s s, så ä r o d e o l y c k o r, f ö r h v i l k a h v a r o c h e n m å a k t a s i g, s o m s t r ä f v a r efter tref- n a d o c h k o m f o r t i sin b o s t a d.
Däremot, j u flere r ä t a v i n k l a r, d e s s b ä t t r e, a l k o v e r och u t b y g g d a fönster gifva icke blott o m - v ä x l i n g åt r u m m e n s f o r m e r, d e b i d r a g a o c k - så v ä s e n t l i g t till t r e f n a d e n g e n o m ökadt a n t a l af v r å a r.
A t t » s i t t a i h ö r n e t » är j u en inbjudning, s o m göres d e n ärade gästen, o c h v i k ä n n a alla d e n p l a t s e n s b e h a g l i g a trefnad.
R u m m e t s hörn o c h vrår l ä m p a sig o c k s å förträffligt till trefliga s i t t p l a t s e r, nå- g o t s o m v i h ä r h o s o s s m i n d r e h a f v a iakt- tagit än de b e k v ä m a engelsmännen, hvilka r e n t af u p p f u n n i t e n s ä r s k i l d m ö b e l » t h e cosy corner » för detta ä n d a m å l; en m ö b e l s o m m a n p l a c e r a r h v a r s o m h e l s t i r u m m e t, sålun- da skapande » ett h ö r n » m i d t p å golf vet.
En vrå har dock äfven hos oss sedan g a m m a l t hållits i h e l g d, o c h d e t är » k a k e l u g n s v r å n ».
Kakelugnen, s o m hos oss representerar » d e n husliga h ä r d e n », har sedan ett par århun- d r a d e n t i l l b a k a h a f t sin s t o r a a n d e l i d e t s v e n s k a b o n i n g s r u m m e t s så v ä l t r e f n a d s o m dekorativa utstyrsel.
L i k a s o m r u m m e t s de-
IDUN 1898 F i g.
5.
Fig. 6.
Bakgrundstapet i en färg.
korering i allmänhet har också k a k e l u g n e n varit u n d e r k a s t a d stilens växlingar, o c h i vår s t i l e n l i g h e t s j a g a n d e t i d u t s t y r e s d e n n a for- d o m så e n k l a p j ä s i o ä n d l i g t v ä x l a n d e d r ä k t o c h m e d s l ö s a n d e p r a k t i f ä r g e r o c h reliefor- nering.
D e n v e r k a r d ä r i g e n o m m e d ett b e - s t ä m d t t v å n g p å r u m m e t s m ö b l e r i n g o c h an- o r d n i n g i ö f r i g t o c h i n t e t är v a n l i g a r e ä n att se e n g r a n n o c h s i m p e l p r a k t k a k e l u g n s t ö r a h a r m o n i e n i ett eljes v a c k e r t a n o r d n a d t rum.
J u e n k l a r e k a k e l u g n e n är d e s s b ä t t r e är d e s s v e r k a n; l y c k l i g d e n, s o m i sitt h e m ä g e r e n eller a n n a n af d e s s a g a m l a M a r i e - b e r g s eller R ö r s t r a n d s k a k e l u g n a r från 1 7 0 0 - talet, m e d d e r a s n a i v a b l o m s t e r m å l n i n g a r p å h v i t b o t t e n, eller en i e n f ä r g a d g l a s y r h å l l e n p j ä s, v a r e s i g e n af d e s s a g a m l a g r ö n a eller d e i m i t a t i o n e r af d e s s a s o m p å s e n a r e t i d börjat v i s a sig.
E n f o r m, s o m v i n y l i g e n b ö r j a t l å n a uti- från, är d e n ö p p n a s p i s e l n, v a n l i g e n i m a r m o r, bruklig i våra städers ståtligare våningar.
D e n n a s p i s e l (» c h e m i n é e ») är h o s o s s d o c k endast en maskerad kakelugn; dess förnäm- sta b e h a g, den ständigt g l ö d a n d e kolelden, l ä m p a r s i g j u ej f ö r v å r a k l i m a t f ö r h å l l a n d e n.
Ä n n u m e r a viktigt än eldstadens utstyr- sel är f ö r r u m m e t s t o t a l i n t r y c k d e s s t a k s o c h väggars dekorering.
Ä f v e n här ha vi i våra d a g a r s e t t d e n g a m m a l d a g s e n k e l h e t e n efter- t r ä d d af e n allt g r a n n a r e, m e n o c k s å s i m p - lare p r a k t.
Det stora flertalet v å n i n g a r i v å r a stä- d e r v i s a r o s s n u t a k o m g i f n a af b r e d a, r i k t d e k o r e r a d e friser o c h » h å l k ä l » i g i p s, o c h 53 i hvars m i d t prunkar en » rosett » s å s m a k - lös s o m t r o t s n å g o n s o c k e r b a g a r e t å r t a.
Och d e n n a g i p s g r a n n l å t är ö f v e r d r a g e n m e d fär- ger, framtrollade ur en o b i l d a d yrkesmålares fantasi, o c h b e m å l a d m e d b l o m m o r o c h orna- n a m e n t af s a m m a t v i f v e l a k t i g a u r s p r u n g.
H v a d m a n i d e n v ä g e n k a n få se ö f v e r g å r v e r k l i g e n all b e s k r i f n i n g o c h v a r e s i g d e t e n d a s t är ett ö f v e r g å e n d e m o d eller b ö r j a n till e n b ä t t r e riktning, k a n m a n inte a n n a t ä n g l ä d j a s i g åt, att d e n n a d e l af r u m s - d e k o r e r i n g e n p å allra s e n a s t e t i d b l i f v i t e n k - lare.
V ä g g b e k l ä d n a d e n är h v a d s o m i s i s t a h a n d sätter prägeln p å det färdiginredda, ä n n u ej m ö b l e r a d e r u m m e t; tapetserandet är o c k s å d e n v i k t i g a s t e, l i k s o m o f t a n o g d e n vanskligaste uppgiften vid en b o s t a d s inred- ning.
D e n t i d är h e l t n y l i g e n f ö r b i, d å m o d e t föreskref tapeter i mörka, dystra f ä r g e r, s t u n d o m l i f v a d e af k o n t u r e r eller chatteringar i g u l d; mönstren voro dåliga efterbildningar af g a m l a u t l e f v a d e renäs- s a n s m o t i v, eller k a l e i d o s k o p l i k n a n d e figurer u t a n n å g o n s o m h e l s t stil.
D e engelska tapeterna hafva efterträdt dessa o c h deras l j u s a o c h friska f ä r g e r, d e r a s h a r m o n i s k a m ö n s t e r ä r o l i k a m y c k e t ä g n a d e att l i f v a sinnet s o m d e f ö r r a att fördystra det.
Men hurudana än tapeterna m å vara, den s o m i n f l y t t a r i ett g a m m a l t h u s eller r e d a n b e b o d d v å n i n g, d e n s t r e f n a d är p å n å d o c h onåd ö f v e r l ä m n a d åt g o d t y c k e t h o s den, s o m låtit s ä t t a u p p t a p e t e r n a.
A t t själf v ä l j a t a p e t e r är d ä r f ö r o c k e n n ö d v ä n d i g h e t f ö r F i g u r t a p e t (af Walter Crane.)
v i n n a n d e af t r e f n a d; f ö r m å n g a är d e t v i s - s e r l i g e n ett n ö d v ä n d i g t onät, m e n j a g t r o r att d e p l å g s a m m a s t u n d e r, s o m t i l l b r i n g a s i val o c h i kval inför en tapethandlares mång- skiftande lager, alltid b e l ö n a sig tusenfaldt, o m d e r e s u l t e r a i v a l e t af e n v a c k e r o c h passande v ä g g b e k l ä d n a d.
T a p e t e n skall vara bakgrunden icke blott för de konstverk, vi t i l l ä f v e n t y r s h a att h ä n g a u p p p å v å r a v ä g - g a r, u t a n ä f v e n f ö r v å r a m ö b l e r, j a till o c h m e d f ö r o s s själf v a.
I d e flesta fall är e n l u g n » b a k g r u n d s t a p e t » i e n eller p a r t o n e r o c h i en färg, h a r m o n i e r a n d e m e d m ö b l e - m a n g e t s, att föredraga, i synnerhet för den som k a n p r y d a ett h e m m e d e n m y c k e n - h e t taflor o c h a n d r a k o n s t v e r k.
Men en ä n n u b ä t t r e v e r k a n, o m o c k s å s v å r a r e att v i n n a, k a n å s t a d k o m m a s m e d e n af d e s s a t a p e t e r i r i k a m ö n s t e r o c h k r a f t i g a färger,, s o m n u i s å d a n r i k e d o m f r å n E n g l a n d in- k o m m i t i vår marknad.
E n sådan tapet verkar i sig själf tillräckligt d e k o r a t i v o c h plägar vanligen » slå ihjäl », h v a d s o m på honom upphänges.
H u r m a n än väljer sin tapet, skall m a n d o c k alltid v i n n a ett g o d t r e s u l t a t, o m m a n h a r i m i n n e t s å s o m g r u n d r e g e l f ö r ett r u m s d e k o r e r i n g, h v a d e n af E n g l a n d s f ö r n ä m s t e s k ö n h e t s l ä r a r e, " William M o r r i s, d ä r o m s a g t, n ä m l i g e n att ett r u m s k a l l v e r k a f ä r g ej färger.
IDUN 54 " Oid festen får Ännu några sömmerske- reflexioner.
her?
» • den 14 febr.
undran jag i festligt lag Mig skådar om i ringen.
Firma ingen koinna mer än jag, Som tar till ordet?
— Ingen!
— Dock om vår gäst är sägen den, Att han är alla damers hån-.
n / led Jag hör, hur runät från alla häll Så ömma suckar smyga; — De gå i dur, de gå i moll — Från mina systrar blyga, Men ingen enda tycks ha mod Att sjunga ut för sin klenod.
När ' cfeerfullt ett hjärta är, Då kan ej munnen tralla, Och därför bäst det vara, lär Jag sjunger för er alla, Om blott ni stämma in i chor Uti ett: » Lefve vår tenor! » Om För Så Att Se De en och annan af vårt kön hans skull blef en - » stolla », är det ju ett gammalt rön, tonerna förtrolla.
Orfevs själf med sångens makt furier i bojor lagt.
Då kan oäl ingen undra på, Att vid » Tenorens » toner Ett kvinnohjärta börjar slå, Och nutidsamazoner T kapp med mången blygsam Förtjusta bilda häck och kö.
mö Det må nu vara hur del vill, — Berättigad extasen —.
Men — ack!
— jag känner icke till Den söta ömhetsfrasen, Och lyssnar jag till sångarns ton, Jag glömmer kanske hans person!
En himmelsk gåfva sången är, Som mänskan måste vörda.
Ett skönt och härligt lån hon är, Som gudar återbörda.
Bell den, som så på konsten ser- Och högre makter åran ger!
Du sångens söndagsbarn, hvars fest I dag vi glada fira, Du allas vår tenor och gäst, Som lagrens krans fått vira, Hur rikt, hur ymnigt är det mått, Som du af milde gudar fått!
Med Du Och Har När Du sångens underbara makt mången seger vunnit.
månget hjärta — så år sagdi!
klappat varmt och brunnit, vid orkesterns fulla, brus sjöng, bestrålad utaf ljus.
Man teckna skall på minnets blad, Hoad du på tiljan diktat.
Af älskare så stolt en rad, Som ömma känslor biktat!
Men uti kvinnohjärtan visst Står din Romeo först och sist.
Din stämma lånat har sin klang Från silfrets malm i bergen.
Hur än dess klara ton sig svang, Var alltid nordisk färgen.
Och ungdomsfrisk den ljuder ån, Sjålf tiden tyckes vörda den.
En silfvertråd dig spunnit glans Och tjugufem års lycka, Och silfver skimrar i den krans, Som dina lockar smycka, Och silfver rent i damers chor Det jublas: » Lefve vår tenor! » Henrika Widmark.
v T j e s s a reflexioner trängde sig osökt på mig vid genomläsandet af uppsatsen i Idun n:r 5 om: » S ö m m e r s k o r o c h punktlighet ».
Nu beror det på, o m redaktionen vill ge d e m en plats i Idun eller ej.
Först ett ord o m den » snälla, lilla sömmer- skan ».
Att vara snäll, — ja, det är visst godt och väl, men ordet snäll har en missklang för mina öron, o c h för den som m e d duglighet skö- ter ett yrke är denna egenskap tämligen öfver- flödig, ja, tvetydig, då den oftast ger dödsstöten åt punktligheten o c h ofta får ersätta dugligheten.
Har man arbete » upp öfver ö r o n e n », då har man ej rättighet att vara så » vänlig » o c h lofva ännu mer.
Det förutsätter att — då ens förmåga in- galunda är obegränsad — man måste narra nå- gon annan.
Vill man fordra punktlighet, måste man visa punktlighet.
Detta senare är blott allt för sällan fallet med yrkesidkare och förtjänade sitt eget kapitel.
Så ett ord o m kvinnans så m y c k e t omskrifna brist på punklighet.
Det har alltid förefallit mig inskränkt, då man velat b e d ö m a kvinnans punkt- lighet efter samma måttstock s o m mannens.
Jag tänker härvid ej på d e ' kvinnor, som inträngt på mannens arbetsområde, där de nödvändigtvis måste tillägna sig hans måttstock för en hel del saker, utan på kvinnan i sin af naturen bestäm- da verkningskrets.
Lika litet tänker jag på såda- na små tanklösa, oberäkneliga fruntimmer, som på ett konditori eller h o s en väninna glömma bort en öfverenskommesle, utan på den plikt- trogna husmodren eller öfverhufvud kvinnan i hemmet.
Kan man fordra af henne, att h o n skall så kunna beräkna sin tid s o m mannen i de flesta fall kan.
Själfva hennes ömtåligare natur, hen- nes oftast oförstådda och otillstådda själslif, hen- nes för alla intryck så mottagliga sinne måste inverka här vid lag; så äfven dessa otaliga och oberäkneliga små omständigheter o c h tillfällighe- ter, för hvilka mannen dels är känslolös, dels af dem oberoende, men s o m äro omöjliga att undan- rödja, så länge ordet » h e m » m e d den där ver- kande kvinnan har en motsvarande verklighet.
H v e m skulle t. ex., äfven o m det vållade den största förtret, kunna bli missnöjd på en moder, s o m ej ville gå från sitt lilla kinkiga barn för att efter aftal besöka en vän — eller profva en klädning; eller på en matmoder, s o m måste gå i köket, emedan kokerskan blifvit kallad till sin sjuka mor!
Ja, h v e m kan väl uppräkna alla des- sa oregelbundenheter o c h biomständigheter, s o m k o m m a till i ett h e m och s o m mer eller mindre inverka på kvinnans punktlighet.
Och den kvinna, som är o b e r o e n d e häraf, är hon verkligen mindre punktlig än m a n n e n?
I öf- ver femton år har jag i n o m nämnda branche haft att göra m e d en större kundkrets, hvil- ken jag kanske till en del vunnit g e n o m min punktlighet, o c h högst sällan har jag haft orsak att beklaga mig i afseende på bristande punkt- lighet.
Tvärtom är det mig en tillfredsställelse att kunna säga, det jag bland mina kunder räk- nar damer så punktliga, att de kunna gälla så- som mönster för hvilken man som helst.
Det förstås att dessa äro kvinnor, som till fullo kunna bestämma öfver sin tid, som antingen liksom männen ha sina gifna arbetstimmar, eller s o m g e n o m sin ställning äro oberoende.
Kvinnans brist på punktlighet har blifvit — såsom så mången oriktig mening o m kvinnan — en fix idé hos männen, o c h m o t fixa idéer stri- der man gagnlöst.
Männen hvarken vilja eller kunna förstå allt det, som inverkar på o c h splitt- rar kvinnans lif, och de skola aldrig förstå det, men en kvinna b ö r kunna det o c h de flesta » söm- merskor » kunna det.
De förstå och högakta en kvinna, som tager omsorgen o m sig själf i sista hand, och ursäkta h e n n e t. o. m., o m hon för viktigare saker g l ö m m e r en profning.
Till mina fruars heder får jag nämna, att de ofta vid en öfverenskommelse tillägga: » ja, o m jag kan »; och detta: » o m jag kan » förstår jag så väl, o c h då här o m dagen en liten doktorsfru k o m tre timmar senare än bestämdt var o c h vid in- trädet hälft bekymradt, hälft skämtsamt frågade: » hvad får jag nu? » kunde jag ej annat än m e d mitt älskvärdaste leende svara: » profva! » Och nu till sist ett ord o m den egentliga stöte- stenen i uppsatsen, hvilken jag stötte mig så hårdt mot, att jag ej kunde tiga: » Låt vara att bristen på punktlighet oftast har sin grund i obe- U ii Ämi O d m a n n s lefnadssaga 1898 tänJcsamhet !i&gt; Min bästa fru, hvad, hvad menar ni?
Hvad är det ni då egentligen drager i här- nad emot, då ni framdrager obetänksamheten såsom en ursäkt?
Själfva felet, grundorsaken, den enda klandervärda åtminstone, ursäktar ni, och så tar ni till orda för att bestraffa dess ver- kan: kvinnans brist på punktlighet.
Man skulle nästan vara frestad att tro, det ni ansåge edra medsystrar ej allenast enfaldiga och pliktförgät- na, utan så diaboliskt elaka, att de m e d kall be- räkning vilja försvåra det i sanning mest ener- verande o c h ansträngande af alla yrken.
Men kanske ni menar kvinnans obetänksam- het, då h o n gör öfverenskommelsen utan mot- svarande förmåga eller ens föresats att hålla den, o c h i så fall äro vi öfverens, ty häri ligger felet.
Då mannen säger: » ja, o m jag tår tid », svarar kvinnan i de flesta fall utan betänkande: » ja ».
Där han säger: » jag får se, o m jag kan, » svarar h o n ett tanklöst: » jag kommer. » Här b å d e kan och bör mången kvinna taga mannen till eftersyn, och därmed försvinna då alla af obetänksamhet brutna öfverenskommelser.
Från Iduns läsekrets.
Några tankar rörande fredsföreningar.
kvinno- Att freden för ett land är en välsignelse o c h att konster, vetenskaper, handel o c h industri blomstra under dess hägn, lär ingen kunna för- neka, o c h väl höfves det vårt lands kvinnor att tacksamt erkänna de förmåner, vår långa fred skänkt vårt fosterland, m e n o m vi, kvinnor, böra bilda föreningar för att söka inverka på en be- stående världsfred är n o g ingen så klart bevisad sak, att den ej tål vid ett litet eftersinnande, in- nan, vi skynda att inskrifva oss i en s. k. freds- förening.
Väl anstår det oss att värna o m freden i eget b o o c h i n o m eget bröst o c h att hos det uppväx- ande släktet inplanta kärlek till frid o c h att und- vika tvister; men månne vi ej g e n o m ett sådant förfaringssätt s o m att hellre utplåna våra förfä- ders hugstora bedrifter — bedrifter, s o m gjort vårt land och folk till, hvad de i denna stund äro — än att våra söner o c h döttrar på histo- riens blad skola mötas af ordet krig, gjorde oss skyldiga till att fostra ett vekligt släkte?
Skulle vi ej, säga vi, i så fall fostra ett folk af veklin- gar, måhända väl ägnade till fredliga värf — kanske icke ens till detta — m e n utan tvifvel odugliga att, o m så kräfdes, värna sitt land, sin maka, sina barn?
Men, svarar fredsföreningen, något värn be- höfves ju icke längre, då vi, kvinnor, enigt hun- nit binda en fredskedja j o r d e n rundt — en sak, som en auktoritet ansett böra vara klar i n o m ett århundrade — krig är då ett ord, som ej mera finnes.
Ack, mina medsystrar i n o m eller u t o m freds- föreningar, invagga eder ej i så dåraktiga dröm- mar, s o m att hela jordens folk efter eder önskan skola nedlägga vapen, det är liksom d r ö m m e n ett fantastiskt gyckelspel.
L å t o m oss icke vara så storslagna — vi hade så när sagdt öfvermo- diga — att vi vilja ordna, styra o c h ställa med världshändelser, låtom oss hellre m e d nykter vakenhet verka i n o m vårt eget lilla lands grän- ser, m e n s o m det höfves svenska kvinnor.
Fre- den vinner nog aldrig ett litet land g e n o m att låta vapnen rosta, fästen förfalla, utan snarare då, o m vi under fredens dagar göra oss dugande för ofredens tid.
Intet medlemskap i någon försvarsförening har dikterat dessa o r d; nej, de ha sprungit fram ur ett hjärta, s o m h ö g t o c h varmt älskar sitt land och sitt folk o c h dess stora minnen.
Be- tänken eder, I svenska kvinnor, innan I förbin- den eder att hos edra söner o c h döttrar söka utplåna fädrens bedrifter — bedrifter, s o m vär- nat vårt land o c h vår troslära — besinnen eder!
Besinnen, att I g e n o m ett sådant förfa- rande fostren veklingar, bättre ägnade att blifva ett annat folks kufvade trälar än ett fritt lands dådkraftiga söner.
L. S — g.
* U r notisboken.
Kronprinsessan i södern.
Kronprinsessan är klenare under denna sin vintervistelse i E o m än h o n brukar vara under sina b e s ö k där, skrif- ver en korrespondent till Berlingske Tidende i K ö p e n h a m n.
Vintern är annars mild o c h be- haglig.
Man säger att kronprinsessan icke rest s o m d e n af S.
K. o c h V. A. i o r d o c h b i l d.
framställdes å jubelfesten å Grand H o t e l den 14 Februari 1898 finnes i veckans n u m m e r af Söndags-Nisse.
— Dubbelnummer, — Pris 2 0 ö r e.
DUN " 1893 ned tidigt nog i år o c h att detta är orsaken till hennes mindre goda hälsotillstånd.
Det uppgif- ves, att Sicilien rekommenderas såsom uppehålls- ort för kronprinsessan på grund af öns härliga klimat.
Något beslut i detta afseende är d o c k icke fattadt.
Kronprinsessan har förkärlek för Rom o c h vill ej gärna lämna staden.
Hennes läkare är d:r Axel Munthej väl känd i R o m, bland annat emedan han b o r i det historiska huset v i d Piazza " di Spagna, där den b e r ö m d e engelske författaren Shelley afled.
Teater och musik.
K u n g l.
o p e r a n återupptog på onsdagen i f. v. Mozarts odödliga opera » Don Juan ».
Det är rätt längesedan titelrollen i denna opera utfördes af en svensk sångare, då s o m bekant partiet under de senare åren vanligen utförts af signor d u n - drade vid hans upprepade gästspel härstädes.
Onsdagens föreställning fick därför ökadt intresse därigenom att en vid vår egen operascen anställd sångare vågat sig på det svåra o c h maktpå- liggande partiet.
D e n n e sångare var hr Forsell, och erkännas måste, att han rönte ganska myc- ken framgång.
Att han nästan in i hvarenda liten detalj sökte imitera sin föregångare, gör här mindre, då denne senare är så framstående som d ' Ändrade.
D e n vackra stämman klingade ock förträffligt, o c h partiet sjöngs på det hela taget m y c k e t vårdadt.
Och d o c k fattades något i denna framställning, nämligen detta därnoniskt tjusande, s o m man alltid tänker sig i samband med D o n Juan.
Framställningen väckte emeller- tid lifligt bifall o c h är äfven värd allt erkännande, då härigenom möjliggjorts uppförandet af en opera, s o m ständigt b ö r stå på repertoaren.
— I konstnärligt hänseende betydligt öfver alla de andra stod naturligtvis fru Östberg s o m donna Elvira.
D e öfriga, bland hvilka hr Lemon var ny s o m don Octavio, skötte sig oklanderligt.
— Ödmannsföreställningen i måndags artade sig naturligtvis från början till slut till en enda stor ovation för hr Arvid Ödmann.
Den framstående sångaren, s o m på sitt recettprogram uppsatt » Le- onora », i hvilken han s o m Fernando har ett af sina allra bästa partier, var denna afton vid sär- deles förträfflig disposition.
Också blef han oupp- hörligt föremål för det lifligaste bifall, hvilket naturligtvis kulminerade efter sista akten, då väl ett tjugutal inropningar f ö r e k o m m o, illustrerade af de präktigaste b l o m m o r, lagerkransar o c h silf- verpjäser.
Efter föreställningens slut var å Grand H o t e l stor fest anordnad för hr Ödmann, bevistad af 2 — 300 personer.
Att jubilaren här ytterligare hyllades i alla tonarter, både på vers o c h prosa, faller af sig själft, m e n skulle bli för vidlyftigt att här skildra.
A annat ställe i detta n u m m e r meddela vi emellertid den hyllningsdikt, s o m af fröken H.
W i d m a r k föredrogs å damernas vägnar, och s o m väckte m y c k e t bifall.
V a s a t e a t e r n b j ö d i tisdags på nytt program.
Det inleddes m e d en dramatisk skiss i en akt, b e n ä m d » Efter långa år », af den bekante förfat- taren hr Georg Nordensvan.
Den lilla bagatellen utmärkte sig för en ledig dialog o c h behaglig stämning, m e n tog ett slut, s o m g e n o m sin plöts- lighet tydligen förbryllade åskådarne.
De hade helt visst väntat att få vara m e d o m den full- ständiga försoning » efter långa år », s o m var på så g o d väg mellan den skiljda » fadern » o c h » mo- dern ».
Dessa utfördes förtjänstfullt af hr Svenn- berg o c h fru Såkanson, o c h » dottern » hade i frö- ken Gottschalk fått en intagande representant.
Följde så en fransk fars: » Försvunnen » af Bisson o c h Sylvane, i h ö g grad muntrande g e n o m sina våldsamma tokigheter, men naturligtvis också p r o p p a d m e d de moderna, parisiskt pepp- rade farselementen: galanta fruar, lurade äkta män, spökerier, af- o c h utklädningsscener.
Man tål från scenen dess sämre nästan hvad s o m helst numera - bara man får skratta!
Och skrat- tades gjorde det m e d besked i tisdags på » Vasan.
Erkännas måste o c k, att det hela gick m e d den medryckande fart, s o m nästan k o m m e r en att tappa besinningen, i hvarje fall betänkligheterna.
Teaterns bästa lustspelskrafter voro i e l d e n; hrr Eliason o c h Victor Lundberg gjorde dråpliga fi- gurer, herrarne Ranft, Laven o c h Byström skäm- de ej bort saken, o c h fröknarna Gottschalk, An- derson o c h Åberg strålade af fin de siéc / e-fägring.
Helt visst k o m m e r programmet att » draga », m e n oss kan det endast k o m m a att än lifligare längta efter den b o t o c h bättring i riktning af gedigen konst, s o m så länge förespeglats oss i teaterns presspublicerade bikter.
H r R a g n a r G r e v i l l i u s ' k o n s e r t på Vetenskaps- akademiens hörsal den 11 dennes hade samlat en tämligen talrik publik, som m e d varmt bifall hyllade sångarens af g o d a studier och intelligent uppfattning präglade framförande af åtskilliga romanser o c h ballader.
Representerade v o r o Schumann, Sullivan, H o r n e m a n n o c h Sjögren, den senaste till o c h m e d m e d en för kvällen ny sång till o r d af Heidenstam.
Programmet ut- fylldes i öfrigt af » e n musikälskarinna », s o m ej oäfvet föredrog bland annat balladen ur Hallens » Gustaf Vasas saga » (ord af Fallström), samt af en ung konservatorieelev, fröken Hedvig Ed- gren, som på sitt instrument, violinen, ådaga- lade flere lofvande, ehuru ännu o m o g n a d e egen- skaper.
V i o l i n v i r t u o s e n W i l l y B u r m e s t e r, hvilken visser- ligen föregåtts af ryktet att vara en gedigen konstnär, hade i måndags djärfts vågstycket att upptaga konkurrensen m e d själfve » den gudom- lige Arvids » jubelrecett och, märkeligt n o g, kom- mit ifrån m e d ett ganska välbesatt auditorium.
Detta fick o c k tillfredsställelsen att, under en allt varmare stämning, i hr Burmester lära upp- skatta en virtuos af verklig rang.
Men ej blott det virtuosmässiga fick en m e d alla svårigheter lustigt lekande tolkning i saker sådana s o m Wieniawskys Faustfantasi o c h Paganini-Burme- sters tema m e d variationer, utan — hvad mera är — den gedigne konstnärens stilsinne o c h för- måga af innerligt inträngande togo sig preg- nanta uttryck i Schuberts g-mollsonat, i Spohr och Bach.
Den biträdande pianisten hr Moritz Mayer-Mahr dokumenterade sig främst som en skicklig och diskret ackompagnatör; hans solo- spel kunde ej uthärda jämförelsen m e d Borwicks i vårt minne ännu genljudande toner.
— Till i går torsdag hade hr Burmester annonserat en andra konsert, hvilken vi törhända få tillfälle o m n ä m n a i nästa nummer.
A n d r e a s H a l l e n s k o n s e r t den 10 dennes hade samlat en rätt talrik publik i Musikaliska akade- miens stora sal, den där m e d intresse o c h bifall följde hvarje n u m m e r å det väl omfångsrika programmet.
Konserten inleddes med W e b e r s välbekanta uvertyr till » O b e r o n ».
Öfriga orkester- n u m m e r v o r o » D ö d e n s ö », symfonisk dikt för stor orkester af A.
Hallen, samt samma ton- sättares orkestersuite » U r Valdemarssagan ».
Me- dan den senare flere gånger utförts härstädes och alltid liksom nu tillvunnit sig rättmätigt bifall, var den förra en nyhet för aftonen o c h en intressant sådan.
Slutande sig till den be- kante målaren Arnold Böcklins lika bekanta tafla » Todteninsel », har denna tonsättning flerstädes att uppvisa en särdeles effektfull instrumentering och är i det hela af m y c k e n stämning o c h karaktär.
L i k s o m de öfriga orkesternumren erhöll densamma ett allt igenom prisvärdt ut- förande af k. hofkapellet.
För öfrigt utfördes af kören m e d g o d nyansering o c h förträfflig samsjungning åtskilliga a-capellakörer af Dvorak, Saint-Saens, Mendelssohn-Bartholdy, Norman o c h Hallen, hvilka / alla rönte lifligt bifall.
Mesta bifallet eröfrade emellertid Hallens ballad ur » Gustaf Vasas saga », hvilken hr O. Lejdström med sin härliga stämma föredrog på ett rent af hänförande sätt o c h framkallade en omtagning.
Hr Hallen blef själf under aftonens lopp före- mål för m y c k e n hyllning o c h detta m e d rätta.
A u l i n s k a k v a r t e t t e n gifver sin fjärde kammar- musiksoaré instundande måndag på vanligt ställe.
F r u M a t h i l d a L i n d e n gifver tisdagen den 1 in- stundande mars soaré å k. operan, hvarvid kom- mer att uppföras » Mignon » m e d soarégifverskan själf i titelrollen, hr Ödmann s o m Vilhelm Mei- ster hr Forsell som Lothario o c h fröken Fern- qvist s o m Philine (debut;.
Att den högt upp- burna konstnärinnan här k o m m e r att mötas af fullt hus, faller af sig själft.
» Snickaremästare!
D e n titeln p a s s a r d å r a k t i n t e till h o n o m, s o m är e n a k a d e m i s k t bildad man. » Fröken V i v i kastade ett täm- l i g e n a n s e n l i g t p a k e t i soffan o c h b e f r i a d e sig från h a t t o c h h a n d s k a r p å ett sätt, s o m r ö j d e att h o n v a r i m i s s h u m ö r.
» V i b e r g h a d e v i s s e r l i g e n h u n n i t t a g a stu- d e n t e x a m e n — m e n e j m e r — d å h a n s far hastigt afled o c h s o n e n öfvertog hans verk- s t a d f ö r att k u n n a f ö r s ö r j a s i n g a m l a m o r och en sjuklig syster; m e n han hade — s o m h a n själf s ä g e r — s n i c k r a t p å h v a r j e s t u n d h a n v a r l e d i g från b ö c k e r n a, allt se- d a n h a n b l e f så p a s s stor, att h a n k u n d e handtera snickareverktyg.
Därför har h a n o c k s å u p p n å t t e n s å d a n s k i c k l i g h e t, att h a n m e d f u l l r ä t t k a n k a l l a s mästare i f i n s n i c k e r i.
» » Så s y n d d e t är o m honom! » » A t t h a n är s k i c k l i g i sitt y r k e?
» » A t t h a n e j fick f o r t s ä t t a p å s i n l ä r d a bana.
N u är o c h f ö r b l i r d e n fine, b i l d a d e m a n n e n h ä n v i s a d till h e l t a n d r a s ä l l s k a p s - k r e t s a r, f a s t ä n tant ö p p n a t s i t t h u s f ö r h o - nom s o m för en j ä m l i k e.
H v a r f ö r kan han ej å t m i n s t o n e l å t a k a l l a s i g f a b r i k ö r!
« V i - vis t o n v i t t n a d e o m starkt u p p r ö r d a känslor.
» V i b e r g b e t o n a r v i s s t d ä r m e d, att h a n e j har fabriksarbete p å lager.
H v a d fick d u för a r b e t e åt o s s i d a g?
» » S o f f k u d d a r att s t o p p a o c h m o n t e r a s a m t en l i t e n k a k e l u g n s s k ä r m, s i l k e s b r o d e r i.
H o n är o d r ä g l i g t t a k t l ö s, d e n d ä r b u t i k s f r u n; f a s t ä n b å d e g r e f v i n n a n från O n s j ö s a m t ett p a r a n d r a fruar af s t a d e n s finaste s o c i e t e t voro inne i boden, nämnde hon gång på gång h e l t h ö g t b å d e t a n t s n a m n o c h titel, n ä r hon sade b e s k e d o m broderiet.
Jag skäm- des, att d e fina d a m e r n a s k u l l e h ö r a, att v i, som u m g å s i d e r a s .krets, a r b e t a f ö r e n tapisseriaffär.
F l i c k o r n a H a n s s o n s k u l l e k ä n t sig s m i c k r a d e, o m t a n t i all t y s t h e t t a g i t dem till m e l l a n h a n d, t y d e t s k u l l e e j så l i t e t h ö j t deras aktier h o s butiksfrun, o m h o n f å t t t r o, att d e k u n d e u t f ö r a så fina b r o - derier, s o m d e m tant o c h j a g k u n n a g ö r a.
» D a m e n, s o m V i v i kallade tant, h a d e löst upp p a k e t e t o c h t y c k t e s v a r a så u p p t a g e n af att b e t r a k t a m ö n s t r e t till s k ä r m e n, att flickans o r d s t r ö m ostörd brusat h e n n e förbi.
» V i få g e n a s t n y s t a u p p silket o c h sortera färgerna, » anmärkte hon tankspridd.
» Sätt dig, Vivi!
J a g h a r n å g o t att b e r ä t t a d i g, men j a g v i l l e j b l i af b r u t e n.
» V i v i s p r a t t till, h o n a n a d e att s a k e n r ö r d e den m a n, s o m h o n e n v i s a d e s att t i t u l e r a fabrikör.
» D e t v a r e n g å n g e n ä l d r e fru, m e d e n så k a l l a d ärftlig manträffade en titel, s o m t i l l f ä l l i g t v i s s a m - m e d e n t j u g u f y r a å r i g flicka h o s rik familj p å l a n d s b y g d e n.
Oliva hette hon — vann Flickan m e n s hjärta, o a k t a d t d e t v a r något i sätt, s o m — som kunnat Oliva hade ej längre hade varit brukspatron var död liksom flickans vara annorlunda.
något hem; (berättade modern, — d e n g a m l a da- och fadern hon) och Oliva reste omkring p å gästning hos familjer Bladguld.
Skiss för Idun af Eva Wigström (Ave).
» j \ [' å, d ä r är d u, V i v i!
Mötte du kanske någon bekant på hemvägen? » » N e j, m e n d å j a g k o m till v å r t g a t h ö r n, såg j a g fabrikören k o m m a ut härifrån; han s å g d o c k e j m i g, u t a n g i c k åt m o t s a t t h å l l.
» » Är nar? » det snickaremästare Viberg du me- I d e t h u s, d ä r h o n d å f ö r tillfället v a r gäst, k ä n d e m a n h e n n e endast g e n o m be- kantas bekanta, hvilkas gäst h o n också varit u n d e r l ä n g r e eller k o r t a r e t i d e r, m e n s o m flickan f ö r s t o d att g ö r a s i g b å d e n y t t i g o c h angenäm, var hon omtyckt.
Hon kände en m a s s a m ä n n i s k o r i d e n så k a l l a d e s t o r a v ä r l d e n, s k r e f m å n g a b r e f till k v i n n l i g a m e d - l e m m a r a f f r a m s t å e n d e f a m i l j e r, o c h själf e r h ö l l h o n t ä m l i g e n o f t a s k r i f v e l s e r från » väninnor ».
Väggohyra, Mal och Bakterier, utrotas af Aktiebolaget Desinfectioxi i rum, fartyg o. bostäder, allt på s t ä l l e t — utan bortförande af möbler, i k s t e l.
34.
— K o n t o r: I I A.
V e s t r a T r ä d g å r d s g.
11 A.
— A l l m.
T e l.
7 4 9 4.
IDUN Hon talade mycket v i d dylika o m sin intima och d e n fröken var en af de alltför viss adlig klang.
bekantskap m e d den tillfällen ligt det unga eller gifta — låt damen.
Detta m i g säga — egen- heter, s o m stötte andra v a r flickans feberaktigt den gamla damen, den brådskande på henne samt stannat ute p å gatan eller v ä g e n o c h växlat ett par o r d m e d henne.
När denna slut stort u m g ä n g e.
net, s k o l u n d e r v i s n i n g v a r af- konvulsivisk m e n s å föll b l a d g u l d e t p l ö t s l i g t af.
P r i n c i p a l e n r ä d d a d e jden o l y c k l i g e undan lagens arm o c h sände stupa mannen honom öfver Den h o n fattat b e - h e m h o s sig.
behöfde Hennes gamla n å g o n hjälp v i d d e dag- m e n föröfrigt skulle Oliva p l a t s s a m t e r h å l l a tillfälle handarbete årlig anslog åt d e n värnlösa de närmast på gästning och egare Brukets summa under endast senare ett par liten att som bladguldsflagorna.
därpå f ö l j a n d e åren reste h o s sin m o r s m å n g a vida kring landet, I föräldrarnes historia för alltid befria visat släktingar d å foräldrar- har j u, tyvärr, ett beslutet på oäkta öfvergick b l a d g u l d, o c h in- till h a n d l i n g, skaffa- d e n g a m l a sig säkra underrättelser till äges af e n h ö g t s t å e n d e familj.
ur Hon var e n bokhållare p å ett bruk, s o m far v a r e n d u k t i g tiden, O l i v a s far- smedmästare, och då han erhöll sonen — hans enda — e t t arf, h v i l k e t s a t t e h o n o m i s t å n d gifta sig m e d en fattig nit hans flicka, som vun- den gifte h o n sig äfven af kärlek, måste dock ej ha varit af d e n äkta sorten, t y h o n b l y g d e s f ö r hans ket vanliga att utbyta iärag namn o c h öfvertalade myc- honom det m o t hennes, s o m hade en mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Men s e!
Lika hatad o c h skydd, s o m jag är, När sorger o c h d ö d p å m i n fana jag bär, Lika m y c k e t är o c k j a g gouterad, Då s t u n d o m j a g k o m m e r, än m ö r k till m i n skrud, Ä n färgad så grann, s o m d e n fod- nande brud, Fast väl omildt j a g då blir hand- terad.
H v a d lystet m a n blickar I njutning så säll, Om m u n n e n sig slickar, » H v a d värden är snäll! » Och n u är det jag, s o m v i d näsan- blir dragen, Man sjunger mitt lof, m e n jag h a m - nar — i m a g e n.
sin osäkra Fabriksbod 9 ställning, h o n bortlägga detta Men kan ständigt från förfrågan, räckte sina o b e h a g l i g a sätt.
o m d e n lilla l i f r ä n t a I i vidare.
societeten, kärlek, gången att d u s å h a r d u fort- — — snickaremästaren samma dag, m e n då h a n förlofningsringarne.
hon ägde sällskapsdam besöka D e voro rädda, hans skymningen återkom medförde M e n k o m ihåg, ifall d u e j k ä n n e r, ett h e m h o s m i g.
» tredje eller l e k t r i s, t r o r j a g d e t h e t t e, s a m t till a t t l e f v a med att besvara för aflägset b o e n d e b r ö d e r m e d till f ö r a t t h å l l a i min sängkammare!
barn, farande föllo bort, e f t e r n å g o n t i d fick O l i v a s n y a » t a n t » teatern Innehållsförteckning: o c h så att systern fått e n Evelina Fahnehielm.
(Med porträtt.)
— När man är en- sam och oförstådd; af Area.
— Skaldernas kvinnor; små studier för Idun af Emil Linders.
V: B.
E. Malmström utan att a n a släktskapen, skriftligt sökt och J. Nybom.
— Drottningens blommor; af E.
E.
-- Ett hems möblering; af E.
G. Foleker.
I: Inredning.
(Med G återknyta b e k a n t s k a p e n m e d deras döttrar, ill.) — Vid festen för herr Arvid Ödmann, den 14 febr.
Dikt af Benrika Widmark.
— Ännu några sömmerskere- s o m h o n träffat v i d e n b a d o r t.
flexioner; af T — Från Iduns läsekrets: Några tankar K o r t efter a n k o m s t e n af dessa bref fick rörande kvinnofredsföreningar; af L. S — g.
— Ornoiisbo- ken.
— Teater och musik.
— Bladguld; skiss af Eva Wig- » t a n t e n » b e s ö k a f e n b i l d a d, b r a m a n, s o m ström (Åve).
— Tidsfördrif.
l ö s o c h satte s i g i skuld.
H v a d säkert d u ser på just nu, tän- ker jag, I Idun det finnes, s o m alltid, i dag.
H v a d är rundt o c h har b a n d om- kring Ii fvet?
H v a d brinner så lätt, o m det sättes i brand, Och, ledsamt n o g, finns det i huf- v ' et i b l a n d?
Nämn ett djur, s o m på stöld är be- gifvet.
Och o m d u n u kände Mitt hela, så v e t Du äfven e n frände, E n släkting till det.
Då v e t d u n o g äfven, h u r s o m det grasserar Två verb säga just, h u r ens k r o p p det handterar.
Och har du så varit på jakt uti skog, H v a d orren plär göra, det v e t d u då nog, H v a r o m e j, kan d u jägaren fråga.
H v a d d ö d e n lär ha, för att tugga månntro?
H v a d båten kan göra, o m bra d u kan r o.
H v a d d u åt, fast d u sedan fick plåga.
H v a d kan m a n få heta, Om illa m a n g ö r?
Fast n o g s a m t v i veta Till folk ej d e t h ö r.
H v a d b ö r m a n väl h a ' f ö r att slita och sträfva?
Hvad A d a m fick g ö r a; han b j ö d s j u af E v a.
Ett stånd, s o m ej upphäfts år sex-i tiosex.
När krigarelustan h o s ynglingen väcks, H v a d d r ö m m e r han då, han skall vinna?
E n sport, han b ö r öfva, förr ' n stri- den har stått.
H v a d vinkeln kan v a r a; hvad vägen d u gått.
Uti regn, u n d e r hvad v i l l man hinna?
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor Liebigs metod, hvarigenom det står sig i nere månader, i fina blandningar: J a v a, M o c k a, P l a n t a g e m. fl.
9 d e n h e m l ö s a till a t t h a n åter hitåt m e d s t o r m s t e g; n u g å r mitt att n ä r d e orsaker, Biblioteksgatan, Sthlm.
Oliva hade, När ej du fick sofva, H v a d orsaken v a r; Men då vill j a g lofva, Att känsel du har!
Och kan d u ej finna, hvad s o m höll dig vaken, Gör ej s o m prinsessan — sof hällre på saken.
Rosette.
De horisontala raderna i ' kvadra- ten beteckna: 1) kvinnonamn, 2) provins i norra Europa, 3) finalen p å mången tvist, 4) sjukdom, 5) in- sekt, 6) ordningstal, 7) fisk, 8) järn- vägsstation, 9) utländskt träd.
Ä r o d e rätta orden funna, bilda deras begynnelsebokstäfver, lästa uppifrån o c h n e d, en svensk stad.
Moster Lisa.
Kvadratbildningsuppgift.
Vokalförändringsgåta.
bJ I slott eller koja, h o s h ö g eller låg, Väl ingen m e d v ä l k o m n a blickar mig såg, När j a g tyst s m ö g m i g i deras b o - ning.
Och säkert de anade intet, förrän Jag väl k o m m i t in o c h stängt dör- ren igen Och blef kvar utan nåd o c h förskö- ning.
Hvad j ä m m e r o c h tårar, H v a d tärande kval!
Min framfart m ä n spårar I sorg utan tal.
Och b e r m a n o m balsam för svi- dande såren, Så hemskt lyder svaret: » Ja väl, m e n — på båren! » Kaffe uppförgylla bref lust att b e r e d a d e n n a hem, menande, förledde skruf hjärta.
Antagligen som skulle tant I — — » » Flickans rykte var oklanderligt.
men » fast större bara en m y c k e t vanlig svaghet, fåfänga, att bekänna.
— S e, där k o m - låg förklaringen tankar ännu V i b e r g till d i g själf.
kan d u också säga h o - sanningen i h v a d s o m rör d i n familj; d u tankar, fick d i g från d e g l i m m a n d e själf mer M e n, s o m sagdt, du honom, dig har n u nom jag-in att smekande på för J a g h a r naturligtvis hän- snickaremästare Älskar nes olycka var glömd.
f ö r s k a f f a s i g e n in- » Barn, en frun barn » H a n b r y r s i g ej m e r a o m m i g!
» g a m l a lade sin h a n d flickan, till d o t t e r n s e g e n d o m l i g h e t e r, o c h d e n g a m l a gick där h o n l å g fram- månader.
egenhet, hade u t o m sin fasta l ö n.
dotter herr se / iare honom egendomligheter väckte vissa miss- » O snyftning, fab — Vivi m e d en d e n stund, d å d e t beror p å d i g själf öfverlefde flickans de berättat afbröt kommit genom nan tant bordet m e d ansiktet tryckt m o t händerna.
till har hustru en dotters komst nu o m m i n f a r 1 » handtver- hustru — — » d e n g a m l a frun b ö r j a d e g i f v a a k t p å bestyren, att Viberg skulle f ö r s m å e n att bli hans hufvud.
tjänarinna intaga tills h e n n e s anbud » Och s k e n e t a f väl- att h o n, s o m alltid lefvat i kretsar, hennes stilla liga D e h a d e b l o t t d e t e n d a bar- o c h de lyckades bevara s i g v i d d e n u n g a flickan, m e n A m e r i k a, d ä r h a n d o c k s n a r t afled, o c h h a n s att b e r e d a d e n föräldralösa ett anspråks- löst, hemmet fästat fruktade kares slutad; hälsat som förpliktelser bokhållarens, s o m a n s å g o s för rikt folk, fick stånd, personen varmt följde, en- mening, finare ställa att bemärkta M e d namnet parets p å stor f o t, o c h bruks- att s ä t t a t t f ö r alla k u n g ö r a e n s å d a n s a k, s o m d e n eller d e n m e r a 1898 1 Med a.
Ej utan eld det skötes rätt Och har till mål att — göra mätt.
5 7 2 7 11 7 4 3 10 6 5 7 16 2 12 7 13 14 1 17 3 2 5 6 6 5 18 7 19 5 13 17 3 6 6 2 3 20 19 14 1 5 21 - 19 En husfrus plåga, ty d e t är Förenadt m e d rätt stort besvär.
9 18 Med å.
E n ciceron i kolsvart natt Med ljus o c h lykta i sin hatt.
Fix.
Med Med 6 1 16 5 22 17 23 I 19 11 3 5 14 9 18 2 * 2 3 5 8 5 3 5 4 2 6 141 6 | r r Dela de båda ofvanstående figu- rerna i fyra delar, samt s a m m a n f o g a dessa delar.så att de tillsammantagna bilda en kvadrat.
u.
Förutan hvilket o r m o c h slå En g o d motion ej skulle få.
Med j j o. På vårt kulturträd kraftigt skott, Ä n giftigt o c h än sundt o c h godt.
y.
Lösningar.
Logogryfen: Dreyfus: fred, fru, fy, sur, ed, dur, fyr, ref, se, du, yr, rus, sy, ur, dry, dy, fe, syre, yfs, Urd, de, sed.
Charaden: Hund-hals-band.
Madiearitmogryfen: Leonard: läger, Ester, Oskar, Nahor, Aller, roder, Dover.
Triangelgåtan: tiger, Isar, gam, er, r. Palindromen: röd-dör.
Rebusen: Sexa för fyra på Continental.
Rimgåtan ' • Hvad är ett rim?
Det är en ton som hoppar från rad till rad som ifrån sträng till sträng; en stråle, som förgyller skilda toppar; en blomma, som strör frön från äng till äng.
Dr poemet » Rimmet » af R. v. Krremer.
Förädlade Kaffetillsatser, S S S Ä.
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt.
Begär hos er närmaste handl.
E r o n k a f f e och t r t f r i a l l n i n g s l h a a e,
