# ID: svediakorp-per1218
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,220
# sentences: 562
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Kungl.
N:r 6 (529) Prenumerationspris pr å r: Idun ensam kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» Iduns Modet., månadsuppl.
» Baxn^arderoben » Fredagen den 11 februari 1898.
5 5 3 3 Byrå: Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. Öppen kl. 10 — 5.
Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Hofboktr.
ll:te årg.
Utgifningstid: h v a r j e fredag.
Annonspris:.
35 Öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o.
» Lediga platser » 25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Charlotte Peterson.
D å I d u n s a t t p å s i t t p r o g r a m att h ä f d a k v i n n a n s v e r k s a m h e t o c h a r b e t e t s ära p å s k i l d a o m r å d e n, m å d e n k v i n n a, ö f v e r hvars n a m n det betydelsefulla korset i dag talar o m en afslutad l å n g o c h g a g n a n d e l i f s g ä r n i n g, finna p l a t s i d e s s b i l d e r g a l l e r i.
H e n n e s h i s t o r i a är e n k e l, m e n d e n e n k l a r a m e n o m s l u t e r e t t lif af r a s t l ö s v e r k s a m h e t o c h själfuppoffrande kärl^:.
Då u n d e r r ä t t e l s e n o m hennes d ö d nyligen m e d d e l a d e s från hen- n e s f ö d e l s e s t a d, h e t t e d e t en- s t ä m m i g t från p l a t s t i d n i n g a r - n a: » M e d h e n n e har en syn- nerligen energisk o c h d u g a n d e k v i n n a gått ur t i d e n.
» Charlotte Peterson föddes i Jönköping den 22 januari 1822.
F a d e r n var skrädderi- ålderman P. Peterson o c h den- nes m a k a Sara L i n d b e r g.
E n stor syskonskara u p p v ä x t e i det g a m m a l d a g s borgarehem^ met, som genom moderns tidiga d ö d g j o r d e en djup- g å e n d e förlust, hvilken äldsta dottern, den då femtonåriga Charlotte, sökte ersätta så g o d t d e t s t o d i h e n n e s för- måga.
Husmoderns åligganden och vården o m nio yngre s y s k o n föllo d ä r v i d t u n g t p å de u n g a skuldrorna, s o m tidigt fingo ö f v a s i g att b ä r a b ö r d o r.
M e d aldrig s v i k a n d e plikttro- het och den ömmaste omsorg o m de uppväxande minderå- r i g a f y l l d e d o c k C h a r l o t t e sin plats under m å n g a o c h långa år.
A t t h e n n e s e g e n u n g d o m därunder försvann, oroade h e n n e e j.
H o n lefde ej längre sig själf.
Hennes sträfvan IL.
I gällde n u syskonens uppfostran och utkomst i världen.
T v ä n n e bröder h a d e idkat akademiska studier i Upsala.
D e n ene bort- r y c k t e s af d ö d e n efter n y s s a f s l u t a d j u r i d i s k e x a m e n, d e n a n d r e inträdde i kyrkans tjänst, u n d e r det trenne bröder ä g n a d e sig åt h a n d e l.
M e d a n s å l e d e s allt flere af s y s k o n e n k o m m o u t i v ä r l d e n, s ö r j d e alltid ä l d s t a syster för att h e m m e t s t o d d e m alla ö p p e t u n d e r inträf- fande hvilotider.
Den 1 mars 1854 hem- s ö k t e s s t a d e n af e n ö d e l ä g - gande eldsvåda, s o m utbröt i en t a p e t f a b r i k i n o m n ä s t a h u s intill d e t, s o m ä g d e s o c h b e - b o d d e s af å l d e r m a n P e t e r s o n.
De röda lågorna bortsopade snart sagdt hela räckan af b y g g n a d e r f r å n v i n d b r o n till torget på ena sidan af gatan, och m å n g a v o r o de familjer, som d ä r i g e n o m råkade i trång- mål.
Petersonska gården var lågt brandförsäkrad och föga af l ö s ö r e b o e t k u n d e r ä d d a s.
Å l d e r m a n P. inköpte emel- l e r t i d e t t af d e h u s, s o m blif- vit s k o n a d e p å a n d r a s i d a n g a t a n, d i t f a m i l j e n s t r a x in- flyttade, d o c k återtog han ej sin f ö r r a y r k e s v e r k s a m h e t o c h göromålen i h e m m e t minska- des så, att d e n a l l t i d v e r k - s a m m a C h a r l o t t e b ö r j a d e se sig o m p å a n n a t håll efter användning för d e n ovanliga arbetskraft, hvaraf h o n k ä n d e sig i b e s i t t n i n g.
H o n ville själf k u n n a förtjäna n å g o t för att fylla d e t o m r u m, b r a n - den o c h a n d r a förluster föror- s a k a t, o c h så b ö r j a d e h o n år M
IDUN 42 1898 Den, s o m h o s alla vill stå väl, Ä r i c k e n å g o n till b e h a g; D e n, s o m v i l l prisas a f h v a r själ, Gör ingen människa i lag.
F. v. 1857, i samråd m e d tvänne hemmavarande systrar, en liten handel.
Grundkapitalet var 1 5 0 k r o n o r o c h l ä g e n h e t e n ett s m a l t litet r u m i faderns hus, d e t s a m m a, i hvilket firman M.
C h.
P e t e r s o n allt s e d a n h a f t s i n a s t ä n d i g t m e r v i d t o m f a t t a n d e affärslokaler.
T r å n g o c h o b e t y d l i g v a r d e n lilla b u t i k e n, m e n r y m d e d o c k m e r än väl det första lag- ret, s o m u t g j o r d e s af e n d e l s y b e h ö r s s a k e r, s å s o m nålar, b a n d, trådrullar o c h knappar, h v i l k e t a l l t s a m m a n s fick p l a t s i ett l i t e t s k å p å e n a v ä g g e n s a m t e n p å ett b o r d stående korg.
M e n prisen v o r o billiga, varor- n a g o d a, o c h f r a m f ö r allt h a d e » fröken C h a r l o t t e » ett v ä n l i g t o c h t i l l m ö t e s g å e n d e s ä t t m o t k u n d e r n a, s o m d ä r f ö r allt m e r d r o g o s till.
h e n n e, h v i l k e t g j o r d e att affären t o g f a r t o c h s n a r t u t v e c k l a d e s i g till e n b e t y d a n d e tapisserihandel.
F ö r h v a r j e år k o m d e n o c k att o m f a t t a allt flere o c h d y r - barare varor, s å s o m linne- o c h bomullsväf- nader, gardiner, klädningstyger, mattor, m.
m.
, tills d e n s l u t l i g e n i d e n d r i f t i g a ä g a r i n - n a n s h a n d b l e f e n af d e s t ö r s t a m a n u f a k - turaffärer i l a n d s o r t e n.
S t ö r r e h a n d e l s f i r m o r i in- o c h u t l a n d e t t r ä d d e g ä r n a i förbindelse m e d d e n alltid punktliga fröken P., s o m hade snart sagdt o i n s k r ä n k t k r e d i t, så l ä n g e h o n b e h ö f d e så- d a n, m e n e f t e r n å g r a år i n k ö p t e h o n i all- m ä n h e t sina varor kontant.
H o n k u n d e o c k s å s o m få a n d r a k ö p m ä n t a g a s i n a k u n d e r o c h särskildt gäller detta o m folket från l a n d s b y g d e r n a.
A l d r i g o t å l i g eller m i s s n ö j d, k u n d e h o n, u t a n att v i s a m i n s t a t e c k e n till f ö r a r g e l s e, h ö r a p å, h u r u » k ä r a f a r » eller » k ä r a m o r » i timtal valde o c h prutade på varor, gällde det än endast några ören.
M e n slutet b l e f i d e allra flesta fall att k ö p u p p g j o r - d e s till ö m s e s i d i g b e l å t e n h e t.
D ä r f ö r å t n j ö t h o n o c k s å s t o r t f ö r t r o e n d e f r å n d e o f t a nå- got misstrogna landtbornas sida och det u n d e r en l å n g f ö l j d af år.
Ä n d a i n t i l l se- n a s t e år h a r d e t v a r i t b r u k l i g t att v i d äk- tenskaps ingående inom allmogeklassen i l ä n e t d e s. k.
» b e g å f n i n g a r n e » k ö p t e s h o s d e n v ä l b e k a n t a firman M.
C h.
P e t e r s o n.
E m e l l e r t i d är d e t i c k e a n f ö r a r e n e n s a m, • s o m vinner segern, säger det g a m l a o r d - språket, s o m äfven här har sin t i l l ä m p n i n g.
Ä n d a s e d a n affären ö p p n a d e s, v a r d e n så att s ä g a ett s y s k o n b o l a g, t y t v ä n n e b r ö d e r o c h t v ä n n e s y s t r a r till i n n e h a f v a r i n n a n ar- betade j ä m v ä l i d e n s a m m a o c h bidrogo en h v a r g e n o m s i n i n s a t s af p e r s o n l i g k r a f t i c k e o b e t y d l i g t till d e n å r l i g e n ö k a d e o m - sättningen.
V i h a f v a hittills e n d a s t lärt k ä n n a f r ö k e n P.
s å s o m e n s k a r p s y n t o c h d u g l i g affärs- ledarinna, m e n h o n var o c k en varmhjär- tad kvinna, s o m ö m m a d e för andras n ö d o c h m e d råd o c h d å d bisprang, då verkligt b e h o f af h j ä l p f ö r e f a n n s.
U n d e r en yta, s o m k a n s k e f ö r e f ö l l n å g o t o k ä n s l i g o c h sträf, g ö m d e h o n e t t r i k t f ö r r å d af v ä r m e o c h ömhe^t, m e n e j f ö r alla o c h e j v i d f ö r s t a b e k a n t s k a p e n l ä m n a d e h o n n y c k e l n till sitt inre.
I själfva v e r k e t u t ö f v a d e h o n e n ej obetydlig välgörenhet m o t fattiga o c h nöd- s t ä l l d a, m e n a l l m ä n h e t e n v i s s t e f ö g a där- o m, t y h e n n e s v a l s p r å k v a r, att i c k e l å t a vänstra handen veta h v a d den högra gjorde.
E n person, s o m i åratal stått h e n n e nära, y t t r a d e efter h e n n e s d ö d: » H o n f ö r d e i n t e t g å f v o k o n t o, m e n n o g v e t j a g, att h e n n e s å r l i g a g å f v o r u p p g i n g o till b e t y d l i g a s u m - m o r, » o c h k a n s k e v a r d e t j u s t d e t t a fria gifvande, s o m likt de u p p s t i g a n d e m o l n e n u t t ö m d e s i g ö f v e r h e n n e i r i k a s k u r a r af välsignelse.
H o n h a d e o c k sitt e g e t s ä t t att g i f v a, t y v a n l i g e n å t f ö l j d e s g å f v a n af ett a l l v a r l i g t: » Säg det för i n g e n, » o c h i b r e f.
s o m i n n e h ö l l o e n g å f v a till n å g o n från- varande, hette det: » Tacka icke — j a g vill ej h a n å g o t t a e k s ä g e l s e b r e f.
» H o n v i l l e e j s a m l a f ö r att själf n j u t a f r u k t e n däraf, m e n h o n g l a d d e s, n ä r h e n n e s a r b e t e k r ö n t e s m e d f r a m g å n g o c h h o n där- i g e n o m k o m i tillfälle att d e s s m e r t j ä n a a n d r a.
L i k s o m h o n r e d a n u n d e r sin t i d i g a u n g d o m så ö m t o m f a t t a d e d e u p p v ä x a n d e s y s k o n e n, ä g n a d e h o n s i g i n t i l l å l d e r n s da- g a r m e d s a m m a k ä r l e k åt d e u n g a s y s k o n - barnen, s o m m e d v a r m tillgifvenhet slöto s i g till h e n n e.
U n d e r all y t t r e f r a m g å n g t r ä f f a d e h e n n e flere g å n g e r i h e n n e s v e r k s a m m a lif t u n g a pröfningar, ej m i n s t g e n o m dödsfall i n o m familjen.
Så d o g r e d a n tidigt e n förhopp- n i n g s f u l l b r o d e r, f ä r d i g att efter a f s l u t a d e studier v i d universitetet b ö r j a sin j u r i d i s k a bana, o c h längre fram bortrycktes en u n g b r o r s o n, f ö r h v i l k e n h o n, efter h a n s e g e n m o d e r s d ö d, varit en ö m m o d e r.
D e n obe- v e k l i g e l i e m a n n e n s k ö r d a d e allt flere i n o m hennes närmaste krets, senast d e n b r o d e r, m e d h v i l k e n h o n s a m a r b e t a t, allt s e d a u h o n b ö r j a d e s i n affär.
D e s s a täta slag inverka- d e f ö r s v a g a n d e p å h e n n e s i c k e af n a t u r e n s t a r k a f y s i k o c h ett l å n g s a m t a f t y n a n d e f ö l j d e.
H e n n e s k r a f t v a r b r u t e n, o c h efter e n d a s t ett p a r d a g a r s a l l v a r s a m s j u k d o m afklipptes d e n s v a g a lifstråden d e n 15 ja- n u a r i i n n e v a r a n d e år, d å h o n i stilla f r i d slöt sina ö g o n i d ö d e n.
M å n g a äro d e s o m stå s ö r j a n d e v i d hen- nes graf o c h välsigna hennes minne.
L.
S.
* • O, hvarför blef det så?
6 y hvarför Vår kärleks och strödde Vi gledo mot finns Visst vår drömda, sjöng ej solen tankar på färden dit — den gamla mötas vägen lyckans solsken Du älskade, förlåt dag, haf stränder, hand blå.
i hand, blott i natten öfver sjönk underland, mörka i djupet vatten, ner.
.
.
.
ej hvarför när var mer.
.
.
tysta där i vårens lyckas händer.
underfulla till drömmens Jag vet ej hur, gaf vigda och himmelen gå vi ännu våra löften ut med stilla på fjärran Nu det så.
.
.
så fagra solljus och allting men blef vår luften mörkret sjöd af föll lycka.
Bodenstedt.
Din blick som undan varåt blef stum.
sorg kall som och natt jag vinterns Du sitter blek och och ljuset faller där vid ditt Jag sluter en hoppfullt — Kan Den kand i min jag is.
uppå arbetsbord ljus det få ditt åt.
hår, du flitigt För gestalt lif, rycka, Vi skiljdes tyst mjukt blicken.
velat höll, som mitt sömmar.
inre med varma döden står drömmar.
en gång kysst?
Sigfrid Svan.
* FJarnsängsvisiter.
K y s s u p p s t i g e n från d e n b ä d d, d ä r j a g, under långa veckor i outsägliga kval, k ä m p a t f ö r t v ä n n e s p ä d a lif, k ä n n e r j a g m i g m a n a d att s ä g a n å g r a o r d till a n d r a mödrar, varande o c h blifvande?
Och dock — h u r skall j a g, s o m a l d r i g förr t a g i t till orda offentligt, en o b i l d a d kvinna, k u n n a s ä g a d e t j a g n u v i l l e h a f v a s a g d t m e d all den finhet o c h takt, s o m h ö f v e s detta äm- ne.
D e t g ä l l e r n ä m l i g e n d e så k a l l a d e barnsängs visiterna.
— A h, hör j a g redan, det ä m n e t var då l å n g t ifrån n y t t!
Det vet jag n o g!
För dessa visiter såväl s o m för m y c k e t a n n a t finnas j u v i s s a r e g l e r: m a n m å ej b e s ö k a d e n s j u k a förr ä n efter v i s s a d a g a r, a l l t i d b e u n d r a d e t lilla b a r n e t, e j t a l a o m o l y c k s - händelser, ej s t a n n a l ä n g e m.
m.
, m.
m.
N å v ä l, allt d e t t a är j u r ä t t o c h g o d t o c h likväl.
.
.
Se här ett litet e x e m p e l 1 En enkel tjänstemans familj har fått tillökning.
Herrn har p å m o r g o n e n gått till sitt a r b e t e, b a r n f l i c k a n är i b a r n k a m - m a r e n, sysselsatt m e d tre s m å skrikhalsar, af h v i l k a d e n m i n s t a ä n n u e j k a n g å, för- s ö k a n d e hålla d e m i styr, så att m o d e r n d ä r i n n e i s ä n g k a m m a r e n m å få l i t e t r o.
D e n a n d r a j u n g f r u n är i k ö k e t, s y s s e l s a t t v i d en stor t v ä t t b u n k e, o c h ser j u s t n u m e d o r o, att h o n m å s t e a f b r y t a d e t t a ar- b e t e f ö r att b ö r j a t i l l r e d a m i d d a g e n till husbondens återkomst.
I sängkammaren hvilar den unga modern, blek o c h matt, hon h a r n y s s fallit i e n l ä t t, m e n v ä l g ö r a n d e slummer.
D e n lilla h a r h e l a n a t t e n v a r i t o r o l i g o c h f ö r s t n u p å m o r g o n e n l u g n t in- somnat.
D e n uttröttade modern känner i n g a p l å g o r, h o n är b l o t t så y t t e r l i g t m a t t.
H o n v e t n o g, att h v a r k e n h o n e l l e r r u m - m e t i dag g e n o m g å t t den noggranna toalett, s o m v i d d y l i k a tillfällen i ett ordentligt h e m b o r d e s k e, m e n b e h o f v e t att få v a r a i ro blir h e n n e ö f v e r m ä k t i g t.
I d a g i alla fall, n ä r s t o r m e n t j u t e r i alla k n u t a r o c h snön yr, vågar sig ingen ut.
— — Det ringer!
— Blotta ringningen på denna tid jagar blodet u p p på den bleka kinden.
H o n h ö r n å g r a o r d v ä x l a s o c h så k o m m e r k ö k s - A n n a i n h e l t h ä p e n o c h a n m ä l e r, att fru X.
frågar, o m h o n får t i t t a i n till frun ett t a g.
» B e d fru X.
s i t t a n e d i s a l e n ett b l i c k o c h k o m s e d a n i n till m i g.
» ögon-
t IDUN 1898 Och.
n u b ö r j a r e n s k y n d s a m o c h n å g o t enerverande toalett.
» A n n a, g e m i g ett r e n t l a k a n u r n e d r e l å d a n, d e t t a är v i s s e r - l i g e n r e n t, m e n så s k r y n k l i g t.
O c h så ett af d e b r o d e r a d e ö r n g o t t e n i s a m m a låda.
S å ett n a t t l i n n e, n e j i n t e den l å d a n, d e n n ä s t ö f v e r s t a, v e t d u j u, n e j i n t e den h ö - g e n, u t a n af d e n i andra h ö r n e t.
» tar din bästa h a t t o c h h a n d s k a r o c h ringer p å k l.
tolf.
O c h du, m i n kära unga vän, m e d g i f att s a m m a b e s ö k a r e, s o m d u e l j e s mottager i din barnkammare, i ditt kök, k l ä d d i din nötta hvardagsdräkt, i ditt icke alltid b l ä n d a n d e k ö k s f ö r k l ä d e, s a m m a v ä n f i n n e r d u n u n ö d v ä n d i g t att i s t o r t o a l e t t mottaga i din sängkammare.
» B a r a d e t e j är f ö r k a l l t, f r u n?
» » A h n e j, inte k a n d e t v a r a kallt, s o m lig- ger i detta v a r m a r u m!
» O c h k a l l t är d e t v i s s e r l i g e n e j, m e n d e t k ä n n e s ä n d å s o m is, när det k o m m e r p å den svaga, blodfattiga kroppen.
J a g m i n n e s d u n k e l t från b a r n d o m e n så- s o m liten skolflicka, den äldsta i syskon- r i n g e n, att d e s s a b e s ö k, d å e n l i t e n b r o r eller s y s t e r k o m m i t till v ä r l d e n, f ö r e f ö l l o min mor icke oblandadt angenäma.
En b i l d står d o c k k v a r b l a n d alla a n d r a från den tiden.
Jag minnes, huru ofta köksdör- ren ö p p n a d e s strax p å e f t e r m i d d a g e n v i d fyratiden o c h en h ö g, kraftig gestalt trädde in, i e n e n k e l d r ä k t, m e d s t o r t ljust, ran- digt förkläde knutet kring midjan, det mörka v å g i g a håret slätt b e n a d t, e n n å g o t g a m - m a l m o d i g h a t t o c h k a p p a, d e n lilla s p å n - k o r g e n p å a r m e n m e d d e n fina l j u s a g r å stickstrumpan uti.
» G e m i g nu en ren näsduk o c h en k a m s a m t stänk litet eau de c o l o g n e o m k r i n g i r u m m e t, s e så efter att i n g e n t i n g är f r a m - m e o c h att d e t är d a m m a d t.
O c h ä n n u ett o r d, A n n a, d u m å s t e, f a s t d e t är s e n t, k o k a l i t e t g o d t kaffe, d å fru X.
g å t t h i t i d e t t a r u s k i g a v ä d e r, m e n s e till att k a f f e b r i c k a n k o m m e r i n snart, fin o c h p r y d l i g, så j a g e j får s k ä m m a s.
» Allt detta i halfhög, h v i s k a n d e ton, un- der d e t A n n a i sin b r å d s k a stöter e m o t än här, ä n där, så att d e n i s a l e n v ä n t a n d e f r u n u n d r a r, h v a d i all v ä r l d e n d e f ö r e t a g a sig d ä r i n n e.
O c h s å är d å allt ä n d t l i g e n f ä r d i g t.
På den u n g a m o d e r n s kinder u p p s t i g a s m å ro- sor, o c h fru X.
t r ä d e r i n.
Hälsningar och lyckönskningar!
» O c h så k r y d u s e r u t!
J a g v ä n t a d e att få se d i g u t a n s p å r till f ä r g.
» A c k, k ä r a fru X.
, ni, s o m a n n a r s är så f ö r s t å n d i g, i n s e r n i e j, a t t d e n b l e k a kin- d e n o c h det m a t t a ö g a t u n d e r dessa första d a g a r af s v a g h e t o c h b l o d f ö r l u s t ä r o m e r a n o r m a l a, m e r a ö n s k v ä r d a ä n d e n s k a r p a ro- sen på k i n d e n o c h feberglansen i ö g a t?
O c h så r ä t t s o m d e t är k o m m e r m a n n e n h e m o c h f ö l j e r a r t i g t o c h t a c k s a m t fru X.
u t g e n o m t a m b u r e n f ö r att i b ä s t a fall i sista m i n u t e n få k a s t a i s i g l i t e t s k å l l h e t m a t eller k a n s k e helt enkelt n ö j a sig m e d e n s m ö r g å s o c h ett g l a s ö l.
D e n u n g a m o - dern har emellertid trött skjutit u n d a n d e n b r o d e r a d e k u d d e n o c h f å t t d e n lilla till s i g, välbehöfligt för d e m båda, kanske m e s t för h e n n e själf.
På hon ej så varit a f t o n e n, d å m a n n e n k o m m e r h e m, är feberaktig o c h fryser smått.
» D u är k r y i kväll s o m i går, d u har väl ej uppe, vännen m i n?
» » N e j visst inte, det går n o g öfver. » Ja, m i n a k ä r a l ä s a r i n n o r, d e t t a är j u en- d a s t ett litet e x e m p e l.
J a g s k u l l e v i l j a v i s a, att d e n u n g a m o d e r n, t r o t s alla l ö f t e n till s i g själf, n ä s t a f ö r m i d d a g är k a n s k e l i k a l i t e t r u s t a d till p a r a d.
Jag skulle vilja på- p e k a m å n g a o r s a k e r därtill, v o r e i c k e den tanken, att kallare ö g o n än edra skola b l i c k a på dessa rader.
M e n är d e t n u m i n m e n i n g att för- d ö m a alla b e s ö k u n d e r d e n n a g e n o m h v a r j e - h a n d a tillstötande orsaker ofta n o g g a n s k a långa och enformiga tid?
Tvärtom!
Jag skulle vilja ö k a deras antal, m e n förändra deras karaktär.
T y efter d e n första obliga- t o r i s k a v i s i t e n får d u o f t a n o g l i g g a e n s a m d a g a r o c h v e c k o r, så a t t l i t e t b e s ö k s k u l l e g ö r a d i g s å o ä n d l i g t g o d t; d e t är j u s t i n g e n a f d i n a v ä n n e r, s o m » k o m m e r s i g f ö r » att t i t t a u p p till d i g.
S o m sagdt, j a g skulle vilja förändra be- sökens karaktär, t y medgif, kära läsarinna, du, s o m i din hvardagsdräkt v i d h v a d tid s o m hälst p å d a g e n utan minsta pretention g å r u t o c h i n i d i n v ä n s h e m, att j u s t v i d detta tillfälle k l ä r d u d i g i e n fin k l ä d n i n g, » H u r står d e t till m e d d i n fru i d a g, Anna? » Så af m e d hatt o c h k a p p a!
» Får m a n stiga p å?
Ä r d u t r ö t t, så s k i c k a a f m i g, j a g hittar hit i g e n?
» A c k n e j!
d e t v a r e n h v i l a för s i n n e o c h ö g a o c h ö r a, att s e d e n e n k l a g e s t a l t e n, d e flinka s t r u m s t i c k o r n a o c h h ö r a d e n k l a r a l u g n a s t ä m m a n b e r ä t t a o m d a g e n s s m å före- teelser.
D e t var en » p r a t s t u n d » af välgö- r a n d e s l a g.
— S å v a k n a d e k a n s k e d e n lilla och behöfde ombyte.
» Vill du bedja A n n a t a d e n lilla ett t a g.
» » T r o r d u j a g så a l l d e l e s g l ö m t b o r t d y l i k t?
» » M e n kära Karin, dina k l ä d e r?
» » M i n för tredje vintern nyttjade hvardagsklädning o c h mitt stora b o m u l l s f ö r k l ä d e se ej s n e d t på detta. » K o m så v i d v å r v a n l i g a k a f f e t i d kl. 5 kaffet i n.
Hvardagskanna, hvardagskoppar.
K a n s k e h a d e A n n a d r i s t a t s i g att l ä g g a u p p en s m å b r ö d s o r t extra, annars var h o n en g å n g f ö r alla s t r ä n g t f ö r b j u d e n a f d e n f r ä m - mande att t a g a i n n å g o t a n n a t ä n d e t vanliga.
» J a g d r i c k e r u r d i n a fina k o p p a r o c h k a n n a, n ä r d u själf k a n s e r v e r a m i g, där- m e d punkt.
— N e j, nu måste j a g h e m!
» » K o m m e r du snart i g e n?
» » V i s s t g ö r j a g det, i m o r g o n har j a g bak, i ö f v e r m o r g o n äro Gustaf o c h j a g bort- b j u d n a p å s t o r s u p é till k a m r e r W.
, m e n d a g e n d ä r p å, o m i n t e t o f ö r u t s e d t inträffar, tar j a g m i g en sådan här s t u n d.
» — — M e d h ä p n a d ser j a g, h u r u l å n g d e n n a artikel blifvit.
N ä r j a g s a t t e m i g n e d för att skrifva » n å g r a r a d e r » i detta ä m n e, t y c k t e j a g att allt l å g så k l a r t f ö r m i g, n u ser j a g m e d g r ä m e l s e, h u r u f ö g a m a k t j a g h a r att f å f r a m, h v a d j a g k ä n d e v a r m a s t.
A t t dessa b e s ö k ofta verka fördärfligt, det v e t j a g af b å d e e g e n o c h a n d r a s erfaren- het.
F ö r d e n, s o m är n o g l y c k l i g att ä g a e n m o r eller e n s y s t e r till h j ä l p v i d d y l i k a tillfällen, g å r j u allt så l u g n t o c h g o d t, m e n m å n g a, m å n g a äro d e, s o m i likhet m e d m i g få h j ä l p a s i g d ä r f ö r u t a n.
I c k e för- d ö m e r j a g d e t v a c k r a s i d e n t ä c k e t, d e fina lakanen, d e rikt broderade, e n k o m för detta tillfälle s y d d a n a t t l i n n e n a m.
m.
, b l o t t d e icke anses nästan oundgängliga.
Därför t y c k e s m i g att i d e t t a, så v ä l s o m i m y c - k e t a n n a t i n o m u m g ä n g e s l i f v e t, b e h ö f v e s en reform.
O c h nu, kära läsarinnor, farväl, j a g vågar v ä l e j s ä g a — till h ä r n ä s t!
N — a.
* 43 Ett taek för blommor.
a, ett tack.
— — — — — — — L ä n g e h a d e j a g suttit v i d skrifbordet m e d p e n n a n i hand, m e n icke skrifvit en rad.
Ute var det grått o c h dystert, inne i hågen b o d d e tunga tankar.
L ä n g t a n ef- ter sol o c h doft t r y c k t e sinnet.
N e j, i d a g g i c k d e t a l l d e l e s ej att s k r i f v a.
M o d l ö s l a d e j a g ifrån m i g p e n n a n, reste m i g u p p o c h g i c k f r a m till f ö n s t r e t.
Men det var just ej u p p l i f v a n d e a t t s e u t.
O m det ändå fölle s n ö, tänkte j a g, hvit, v a c k e r s n ö, s o m d o l d e allt d e t m ö r k a, d e t d y s t r a.
O m vi finge v i n t e r m e d s o l ö f v e r v i d a v i d d e r, m e d bjällerklang och skidföre, m e d rimfrost o c h glimmande is!
O m j a g finge g e m i g af u t p å m i n a p r ä k t i g a s k i d o r, g e m i g af öf- v e r fält o c h h e d — o m j a g finge s p ä n n a p å m i n a b l a n k a s k r i d s k o r till l å n g a f ä r d e r nere på V ä n e r s v i k a r n e — åh, d å skulle det sedan säkert k o m m a ljus o c h g l ö d i b å d e ord och ton!
Eller o m det blefve vår, b l o m m i g, doftande vår — tänkte jag, det vore ändå däjligare.
M e n tyst, k n a c k a d e det inte på dörren?
U t flög j a g.
I f ö r s t u g a n s t o d d ä r e n, s o m h a d e en k o r g i h a n d e n.
» D e n här skulle j a g l ä m n a till f r ö k e n.
» » Till m i g?
» I e n h a n d v ä n d n i n g h a d e j a g fått af l o c k e t — o c h s e, d ä r l å g en s t o r, t u n g, h v i t h y a - c i n t k l a s e, o m g i f v e n af m ö r k a, g l ä n s a n d e blad.
J a g b a r in all h ä r l i g h e t e n i m i t t r u m.
H u r det doftade, hur det skimrade!
Var det icke detta, j a g önskat, var det icke d e t t a, j a g v ä n t a t p å!
D ä r v a r f ä r g af v i n - ter, d ä r v a r d o f t af v å r.
I h v a r t s k ä r b l e k t b l o m b l a d g ö m d e sig en l j u s n a n d e d r ö m.
D e t var sol, det var glans, det var fägring och glöd.
Tårarne stodo m i g i ögonen, tunga och stora.
J a g k ä n d e m i g så t a c k s a m, så r i k.
H u r v a c k e r t h a d e m a n inte t ä n k t på m i g, h u r v a r m t o c h fint.
Detta v a r, h v a d j a g b e - höfde!
D u, s o m s ä n d e m i g d e n b l o m m i g a häls- ningen, d u v e t inte, hur d a g l a d d e m i g.
J a g ö n s k a r, att j a g k u n d e s ä g a d i g d e t.
D u v ä c k t e till lifs h o s m i g t a n k e n p å, h u r m y c k e t af l j u s o c h k ä r l e k d e t d o c k finnes r u n d t i k r i n g o s s, h u r d e t k o m m e r till o s s j u s t när vi minst ana det, just när vi bäst behöfva det.
Finns det väl något ljufvare ä n att r ö n a v ä n l i g h e t?
H ä l s t e n v ä n l i g h e t s o m finner ett så v a c k e r t u t t r y c k s o m m i n hvita b l o m m a!
D u k ä r a, s o m s ä n d e m i g h e n n e, ett tack!
Det var inte första g å n g e n, d u så g l a d t mig, det var inte första gången, d u skickat sådana ljusa b l o m s t e r t a n k a r från ditt v a c k r a hem.
D e t har varit nejlikor, det har varit rosor — ja, jag kan icke säga h v a d det v a r i t allt, s o m f r å n d i g k o m m i t h i t till v å r g a m l a prästgård o c h doftat för o s s!
Jag s k u l l e v i l j a g e d i g n å g o t i g e n f ö r allt, j a g skulle vilja skänka dig n å g o t riktigt v a c - k e r t, d ä r d u sitter i a f t o n f r i d i b l a n d d i n a b l o m m o r, m e n ett t a c k är d e t e n d a j a g har.
Ett tack — o c h en välsignelse öfver din lefnadskväll!
Adi.
* En allvarlig verksamhet till sist m e d l i f v e t.
försonar Jean * alltid Jaul.
IDUN 44 1898 A R V I D O D M A N N.
Vid hans 25«års&gt;-jubilettm som operasångare.
tt i det porträttgalleri, liga som Idun personligheter, de där öppnat äfven öfver man- inlagt någon förtjänst k v i n n o k ö n e t s h ö j a n d e, eller f ö r h v i l k a k v i n n o r n a intressera sig, härofvan, ej k a n väl så u p p b u r n a varit är ej heller en sådan få bilden saknas, af faller den af k v i n n o r n a s underligt, då stämma som man, hvars af s i g själft.
Ty om särskildt namn läses få m ä n hyllning s o m han.
hafva Och föremålet för h y l l n i n g e n förfogar Arvid Ödmann det öfver och: hjärtats nyckel heter sång. » oss Vi misstaga de många sig sjungit ende oss säkert tusenden bild, sångarens hvilka ej A t t utförligare ej Det alltför för vår gon eh utan alltid väl scen.
o c h tydligt, också den del, han operan som tjänt.
» det att som önska en lysande k. som att af här ej han platsen.
lilla i n t r e s s e ingå på nå- D e n förra med, och den den någon kan senare gång velat s ä g a s, a t t från e n o p e r a s c e n sympatisk stämma med k o m m e r äfven, att hr Ö d m a n n i sin går sång d e senare 25:te » Trollflöjten », få fram förlorad.
all s ä k e r h e t firar åren så anses texten Nämna vi så där- vunnit betydligt måste erkännas, k o m m e r hr årsdagen kan den varmaste instämma att värdig kedja fund och Härtill med honom alla, fullt är minsta kritik.
för vår af s i n Ödmann till debut på k. s o m i allo välför- blir d e t o c k s å v i d detta j u b i l e u m d a m e r n a, s o m otäcka könet » säkert hos hvilken tid l ä m p l i g t att karaktäriseringsförmåga, Tamino i ägna olika nen Ö d m a n n varit det om d o c k här välljudande måndag Naturligtvis komma under hans spel u n d e r om serie ljufva under mindre ej en stafvelse och hyllning, då Ö. framstå- tillfällig o l a t, s å m y c k e t h e l l r e s o m d e n förmågan att uttrycksfullhet den en hel partier, är h ä r än förstummas, mera oskattbara att olika komma låtit höra sig.
den förvärfva i h v i l k a hr e g e t s u n d a o m d ö m e snart återfört h o n o m p å d e n en äger att sång, Så m y c k e t m å klart i många 2 5 åren, L i k a litet sig sångarens äkta tenorklang jämte, 60-tal af h a n s låtit näppeligen vi skola intaga utan af d e m, s o m h y s t m o t e n eller a n n a n rätta stråten.
» civilt », gångna ett svårighet lätt värderade i än väl k ä n d t k. lyriska uppträda de nu mindre hvar af I d u n r e d o g ö r a för, h v a d A r v i d karaktäristik bar blott att tacksamhet, läsarinnor.
operascen under utfört däri, säkert skola framkalla d e flesta b l a n d v å r a är heller in, d å v i i detta n u m m e r skepnader, k. ej kvinnohjärtans hr Ödmann länk tenorer hyllningen.
Men många n o g o c k af hjärtat i d e n s a m m a.
i den vid vår ännu länge måtte af Och kunna stå operascen, s o m i n o m sig i följd r ä k n a t P e t e r Sällström, Julius Giin- ther, Olof Strandberg och Oscar Arnoldsson.
Någon vidare A^^eS y^-^&lt; P^o^-^e- se vi ju damerna b i o g r a f e r i n g an- likaledes här vid Ödmann att han deras » p å sina ej förgätit beundran förgäfves, öfverflödig, naturligtvis därpå då hafva fem ».
Ar- Och d e m, eller att för h o n o m ej varit ha de bevis i hr Ö: s e g e n handskrifvelse här b r e d v i d.
J R.
För derna, efter öfrigt hänvisa som allesamman f o t o g r a f i e r från Flormans välbekanta v i till bil- äro tagna kapten Gösta atelier.
4 I TAMINO I » TROLLFLÖJTEN » DEBUT.
18 / .&gt; *
1898 IDUN Arvid Ödmann, i några af hans hufvuduppgifter, med datum för första uppträdandet.
45
IDUN 46 Skaldernas kvinnor.
S m å studier af Emil b i l d e n af L o t t a S v ä r d, d e n p r ä k t i g a m a r k e - tenterskan, o m hvilken det heter: » o c h något talte hon skrattas åt, men mera hedras ändå, » för Tdun och s o m var garinna, därför Linders.
soldaternas att trogna följesla- » de käcka gossarnes unga m o d, det tyckte hon om att se. » IV.
Johan Ludvig Runeberg.
1 Jet e x i s t e r a r e n u p p e n b a r a n d l i g fränd- skap mellan d e n skald, s o m bar n a m - net Johan L u d v i g R u n e b e r g, o c h hans äldre landsman Franzén.
B å d a ha besjungit den oskyldiga kärleken och kvinnorna, m e n Ru- n e b e r g har d e s s u t o m fått g e sitt l a n d o c h v å r t m ä s t e r v e r k e n Fänriks Ståls sägner, Alg- skyttarna, Hanna, Nadeschda o c h Kung Fjalar.
I d e s s a d i k t e r, s ä r s k i l d t i f r å g a o m sån- g e r n a o m F i n l a n d s sista strid, få k v i n n o r n a t r ä d a i b a k g r u n d e n för a n d r a d i k t f ö r e m å l; i s k a l d e n s Lyriska dikter o c h d e m s o m h a n s a m m a n f ö r t u n d e r t i t e l n Idyll och epigram är d e t d o c k k v i n n o r o c h k ä r l e k, s o m h a n s sång gäller.
I d e m är R u n e b e r g s a m m e älskvärde sångare som Franzén, skalden, som berättar h v a d: ' 1898 » Gossen sade till sin U t o m denna Lotta Svärd, folkets dotter, framskymtar o c k s å i sägnerna bilden af en annan kvinna, de tappra bröderna Ramsåys moder, s o m hvarje kväll t o g » g o d natt » af sina d ö d a hjältar.
L i k s o m d e s s a ä d l a s ö n e r af ett ä d e l t f o l k a l d r i g u p p h ö r d e att l e f v a f ö r d e n, s o m v a r d e r a s m o r, skall o c k s å R u n e b e r g alltid v a r a till g e n o m d e s å n g e r, h a n s k ä n k t S v e a s o c h Auras land!
— •-&gt;-.
— begynner i dag — sedan fru Elmblads tyckta berättelse » Mot sin lycka » nu slutats — en ny följetong: Justus om- af- Hjälm af o c h s o m är d e u n g a t ä r n o r n a s f ö r t r o g n e.
Från hans lyra klingar u n g m ö n s fråga: Och han sitt h j ä r t a: l å t e r Den sjuttonåriga rannsaka » Hvad önskar jag, hvad vill jag, hvad tänker jag uppå? » S u o m i s f ä g r i n g h a r l ä r t d e finska k v i n - n o r n a att älska, m e n p å s a m m a g å n g h a de m ö r k a skogarna o c h de ö d e m o a r n e gjort deras kärlek v e m o d i g.
Flickan önskar: » Hjärta, hjärta, hade jag dig framför mig, låge du, oroliga, i min hand, o, då skulle hastigt min omsorg bringa dig lugnet! » M e n det skälfvande hjärtat, det Bernt Lie.
Det liar länge varit vår önskan att nå- gon gång mellan de svenska originalbe- rättelserna kunna få inskjuta äfven ett utvaldt prof på vårt broderland Norges moderna diktning, som — med undantag för ett par tre de största mästarnamnen — är allt för litet känd och läst hår hemma.
Då vi nu förvärfvat öfversättningsrätten till den unge talangfulle författaren Bernt Lies roman med ofvanskrifna rubrik, hoppas vi, att våra läsarinnor, efter bokens afslutande, skola gifva oss det erkännan- de, att vårt val varit godt, och att de i Justus Hjälm stiftat en bekantskap, som gifvit dem både nöje och behållning.
Redaktionen.
är * » blott för h o n o m blottadt, s o m oupphörligt rubbar din (dess) börda. » Ofta .skildrar likväl R u n e b e r g en kärlek, s o m sorgen o c h v e m o d e t ä n n u ej h a nått, s å s o m n ä r h a n i Hanna g e r o s s d e n o ä n d - ligt enkla sagan o m den u n g a prästdotterns kärlek.
Eller s o m när h a n i Nadeschda t ä l j e r h i s t o r i e n o m e n f a g e r s l a f v i n n a, » j a g a d af tvänne furstefalkar ».
M e n h a n älskar k a n s k e m e s t att m å l a denna nordiska » sorg i rosenrödt »; han ber skogens g r ö n a lunder sörja K a n d a l s d o t t e r, o c h h a n l å t e r Torpflickan önska: » Jag velat lefva tusen år, att h o n o m sörja få. » I b l a n d få k v i n n o r n a i h a n s d i k t e r f ö r a själfviskhetens o c h d e n e g n a n y t t a n s talan, s å s o m n ä r d e n g a m l a S u s a n n a i Hanna g e - n o m d e n g i f v a n d e j o r d e n s r i k e d o m a r, eller när b o n d e n P a v o s hustru i glädjen öfver den räddade skörden glömmer grannens förfrusna åker.
De flesta af R u n e b e r g s k v i n n o r t ä n k a d o c k s o m f l i c k a n i Molnets broder: &gt;Mer än lefva fann jag var att älska, mer än älska är att d ö s o m denne! » I det nationalepos, som skalden ägnat m i n n e t a f s i n a finska h j ä l t a r, f ö r e k o m m e r knappast m e r än en e n d a kvinnogestalt, I följd af ofvan o m n ä m n d a löfte orga- n i s e r a d e o c h u p p r ä t t a d e j a g s k o l a n d e n 10 oktober 1 8 7 6.
D; r Feilitzen, n u s o m alltid lifligt i n t r e s s e r a d f ö r allt, s o m r ö r d e u n g - d o m e n, u p p l ä t i sin v å n i n g, n:r 2 B r u n k e - bergstorg, lokal — 2 r u m — för s k o l a n.
Uppriktigt o c h m e d djup tacksamhet be- k ä n n e r j a g, att u t a n d:r v o n F e i l i t z e n s v a r m - h j ä r t a d e o c h f r å n all s j ä l f v i s k h e t f r i g j o r d a deltagande i mina sträfvanden, hans snart sagdt dagliga besök i skolan m e d uppmun- t r a n d e o r d att » i c k e s l ä p p a t a g e t », » h å l l a m o d e t u p p e », att » i c k e f ö r t r ö t t a s », h a d e j a g a l d r i g k u n n a t h å l l a u t m e d alla d e b r y d - samheter o c h b e k y m m e r, s o m skolan vållade mig.
Ä n n u i dag g ö m m e r j a g i kär h å g - k o m s t ett b e s ö k af h o n o m e n d a g u n d e r mars m å n a d 1 8 7 7, en i afseende på skolan m e r än v a n l i g t b e k y m m e r s a m d a g.
När h a n g å t t, f a n n j a g f ö l j a n d e o r d från h o n o m p å e n l i t e n p a p p e r s l a p p: » N a t t e n är j u a l d r i g så l å n g, att i c k e d e s s m o r g o n skall r a n d a s.
» / vårt romanbibliotek flicka, » » O min älskling, säg, hvar är du, icke spord o c h icke känd, saknad blott o c h väntad blott? » vudsakligast o m uppfostran o c h slutade d ä r m e d, att j a g, ehuru u n d e r stor tve- k a n, g a f fru L i m n e l l o c h d:r v o n F e i l i t z e n ett, s o m d e n s e n a r e u t t r y c k t e s i g, o r u b b l i g t löfte att p å h ö s t e n s a m m a år u p p r ä t t a f ö r flic- kor o c h gossar en skola, i hvilken kropps- ligt arbete obligatoriskt skulle f ö r e k o m m a.
Kroppsligt arbete för l ä r j u n g a r n a var det program, o m hvilket vi förenade oss.
Om samskola v a r ej tal, t y d e t föll af s i g själft, ehuru vi icke utbasunerade det, en klokhet af d:r v o n F e i l i t z e n, h v a r i g e n o m s k o l a n u n d v e k att i n k a s t a s i s å d a n a h ä f t i g a d i s k u s - s i o n e r o m s a m u p p f o s t r a n, s o m s e x år s e n a r e föregingo samskolans införande i Finland.
Från Iduns läsekrets.
Herr Redaktör.
Uppmärksamgjord på några uppgifter i n:r " 1 a f I d u n f ö r i år, 2: d r a s i d a n, t o r d e d e t t i l l å t a s m i g, f ö r så v i d t d e s s a u p p g i f t e r a f s e m i n r i n g a p e r s o n o c h v e r k s a m h e t, få u p p l y s a, att d e n af m i g u p p r ä t t a d e s k o l a n, n u m e r a Palmgrenska samskolan, aldrig burit n a m n e t » Praktiska arbetsskolan för u n g d o m », u t a n Praktiska arbetsskolan för barn och ung- dom, s a m t v i d a r e att b e g y n n e l s e b o k s t ä f v e r n a till m i n a f ö r n a m n a l d r i g v a r i t K.
L.
, u t a n K.
E.
Öfrigt i artikeln öfver m i g och m i n skola s k u l l e j a g s a k l ö s t k u n n a u n d e r s k r i f v a, så- v i d a j a g ej d ä r i g e n o m g j o r d e m i g s a k e r till ett brott m o t den pietet o c h t a c k s a m h e t, s o m j a g är s k y l d i g ä f v e n a n d r a p e r s o n e r än d e i s a m m a artikel o m n ä m n d a.
Där- för n å g r a ord.
U p p s l a g e t till m i n s k o l a gjordes sommaren 1876 på sommarstället L y r a n, d i t a r k i v a r i e n, d:r O t t o v o n F e i - litzen, några utländska skolman o c h j a g b l i f v i t i n b j u d n a af d e n f ö r allt framåt- s k r i d a n d e så v a r m t i n t r e s s e r a d e fru F r e - drika Limnell.
S a m t a l e t d ä r r ö r d e s i g huf- H ä r m å ej h e l l e r f ö r g ä t a s s k o l a n s v ä r m e v ä n, grefve Claes L e w e n h a u p t p å Claes- torp, hvilken ofta gick m i g tillhanda m e d vänliga råd o c h anvisningar.
U t o m de i artikeln i fråga n ä m n d a per- soner, hvilka m e d p e n n i n g e m e d e l bidrogo till s k o l a n s f ö r s t a u t r u s t n i n g, t o r d e i c k e böra förgätas grosshandlaren härstädes herr Frans Svanström.
Jag skulle d o c k, trots detta understöd, för h v i l k e t j a g alltid k ä n n e r m i g d j u p t t a c k s a m, r e d a n f ö r s t a å r e t af b r i s t p å m e - del nödgats upphöra m e d skolan, o m icke l a n d s h ö f d i n g e n g r e f v e Erik Sparre p å ett l i k a o e g e n n y t t i g t s o m fint s ä t t e r b j u d i t o c h g i f v i t m i g ett r ä n t e f r i t t l å n p å n å g r a tu- sen kronor.
A f o f v a n s t å e n d e t o r d e af s i g själft f r a m g å, att u p p g i f t e n o m m i t t » e n g a g e m e n t » v i d s a m t » ö f v e r t a g a n d e » af m i n e g e n s k o l a i c k e är r i k t i g t.
Stockholm den Ödmjukligen K.
E. Palmgren.
6 februari 1 8 9 8.
Åter några ord om kvinnan och landtbruket.
Bland de ämnen s o m Idun m e d sitt rika, mång- sidiga innehåll behandlat, hafva åtskilliga före- kommit, s o m för mig haft ett särskildt intresse, isynnerhet då de, s o m detta, berört något nytt arbetsfält för den af eget arbete b e r o e n d e, eller åtminstone delvis b e r o e n d e, o c h m e d så oänd- ligt stor konkurrens på nära n o g alla o m r å d e n kämpande kvinnan.
Själf utan förmåga att klart o c h ledigt uttrycka m i n a tankar, vill jag inte för- söka yttra mig i saken, endast uttala m i n var- ma, innerliga önskan, att någon af Iduns många prenumeranter, s o m äga pennan i sin makt, ville upptaga det af » Bien » så väl inledda ämnet till en allmän diskussion, för att därvid från flere sidor belysa saken ifråga.
Mig har d e n n a lifs- uppgift, allt sedan jag för några år sedan, m e d ett mindre kapital af tjugu tusen kr., såg mig
IDUN 1898 nödsakad försörja mina små barn o c h mig själf, förefallit s o m den i alla afseenden mest önsk- värda.
Mot flere sakkunniga mäns inrådan ville och k n n d e jag likväl ej våga något för en kvinna ännu så nytt o c h oförsökt.
Hellre valde jag då en af dessa nötta banor, s o m alltid äro tillgäng- liga, m e n där konkurrensen också just därför är så stor.
Det är dock denna man v i d landtbruk minst är utsatt för, ja nära n o g helt o b e r o e n d e af, o c h så det ojämförligt angenämare i arbete förenadt m e d friluftslif.
— Det är tre punkter jag sktille vilja påpeka: Kan en kvinna sätta sig i behörig respekt h o s de manliga tjänarne?
K a n h o n hafva öfverinseende öfver vidsträck- tare områden af skog o. s. v.?
samt Kan h o n förestå k ö p af e g e n d o m själf?
Jag slutar m e d att upprepa de orden, att livad som kan lyckas för en energisk, omtänksam man, det kan n o g äfven lyckas för en kvinna m e d samma egenskaper.
Ann Lovis.
* U r notisboken.
Sveriges kvinnliga fredsförening har nu konstituerats o c h valt en interimstyrelse, bestå- ende af fruarna Natalia Frölander, Hanna Theo- rell o c h Emilia B r o o m é.
Stadgar antogos o c h vid tillfället antecknade sig 22 personer s o m m e d lemmar af föreningen.
Föreningen, s o m består af aktiva o c h passiva medlemmar, arbetar tills vidare på fyra sektioner, en för pressen, en för skönlitteraturen, en för pedagogiska frågor o c h en för ekonomien.
Ett kvinnligt examen sr ekor&amp;.
För några dagar sedan aflades i Upsala filosofisk licentiat- examen af icke mindre än fyra damer, något i våra universitets examenshistoria hittills allena- stående.
D e n y a kvinnliga licentiaterna — frök- narna Anna AMström, Stockh., Lydia Wahlström, Vestm., Gurli Rosander o c h Astrid Cleve, Stockh., — ägnades en riklig blomsterhyllning.
SJ Skall fröken Eschelsson bli professor?
Juridiska fakulteten i Upsala har föreslagit do- centen Elsa Eschelsson att uppehålla den efter prof. Nordling lediga professuren i civilrätt.
Mindre akademiska konsistoriet har d o c k på an- förda skäl icke ansett sig kunna tillstyrka detta förslag.
Ännu en kvinnlig högskolelärare.
Fil.
lic. fröken Astrid Cleve har förordnats att under innevarande termin föreläsa i kemi vid Stock- h o l m s högskola.
Död på sin post.
Ett dödsfall, ägnadt att väcka det djupaste deltagande, inträffade här o m dagen i Upsala, i det att operationssköter- skan vid A k a d.
sjukhuset Esther Andersson då afled i blodförgiftning, s o m h o n ådragit sig un- der sin tjänstgöring.
F r ö k e n Andersson, s o m vid sin bortgång var endast 26 år gammal, hade genomgått sjuksköterskekursen vid Sofiahemmet m e d de högsta vitsord.
Efter förordnanden å olika sjukhus anställdes h o n s o m första sköter- ska på operationssalen vid Akad.
sjukhuset 1897.
Med rik begåfning förenade h o n ett varmt in- tresse för sitt kall o c h en m i n d r e vanlig arbets- förmåga.
Så utrustad, var h o n o c k särdeles väl lämpad för den ansvarsfulla o c h ansträngande plats, på hvilken h o n sattes att verka o c h där h o n nu stupat på sin post, sörjd af många o c h m y c k e t saknad af i främsta rummet sjukhusets läkare.
Svensk konstnärinna i Ryssland.
Den bekanta porträttmålarinnan fröken Elisabeth Keyser, .som några månader vistats i Finland, har g e n o m rekommendationer därifrån erhållit det hedrande uppdraget att måla ett porträtt af prinsessan af Oldenburg, född prinsessa af Leuchtenberg, kusin till tsar Alexander H l samt drottning Sofia.
F r ö k e n K e y s e r befinner sig redan i Petersburg för porträttets utförande.
* Den unga svenska författarinnan fröken Elsa Lindberg, välkänd för vår publik g e n o m många bidrag i Iduns spalter, uppehåller sig för närvarande i Helsingfors.
Svenska teatern där- städes har, nu af h e n n e till spelning antagit en komedi i en akt m e d titeln Läxor.
En finsk kvinnokongress.
Finsk kvinno- förening höll nyligen möte i Helsingfors, där såväl centralföreningen s o m filialerna i landsor- 47 ten v o r o representerade.
Ett dylikt gemensamt möte ägde rum för sex år sedan, men då räkna- de föreningen endast 5 filialer, hvaremot n u 12 sådana verka på olika orter.
Mötet öppnades m e d helsningstal på svenska och finska af centralföreningens ordförande, frö- ken Alexandra Gripenberg.
Därefter hölls af fru E. Stenius ett föredrag öfver ämnet.
&gt;Är delta- gandet i kvinnosaksarbetet en rättighet eller en skyldighet för oss k v i n n o r?
» Under mötesda- garna förekom vidare diskussion öfver åtskiliga frågor, hvilka bevisa, att Finsk kvinnoförening verkar efter ett mångsidigt o c h praktiskt pro- gram.
Teater och musik.
Kungl.
operan har återupptagit Mozarts odöd- liga opera » D o n Juan » m e d hr Forsell i titel- partiet.
Till denna föreställning, s o m skulle äga rum på onsdagen innevarande vecka, få vi åter- k o m m a i nästa nummer.
Vasateatern.
Scenrepetitionerna på Ibsens » Kungsämnena » ha nu tagit sin början.
Stycket är ämnadt att uppföras för första gången under förra hälften af mars, o c h premieren k o m m e r att äga sitt särskilda intresse såsom recett för hr Emil Hillberg, hvilken då firar sitt 25 års- jubileum s o m skådespelare.
H r Hillberg skall i stycket utföra b i s k o p Nicolas ' roll.
Den tredje och sista Borwick konserten i Musi- kaliska akademien förliden lördag var en ny triumf för den gedigne konstnären och hans emi- nenta talang.
Till sista plats, ja, ända upp på tri- b u n e n h a d e en entusiastisk publik packat sig, hvilken m e d stigande förtjusning hälsade hvarje nytt n u m m e r af det allt i g e n o m värderika pro- grammet.
Efter Bachs » Italienska konsert&gt;, s o m fick den stilrenaste tolkning, följde kvällens piéce de résistance i Beethovens sonat III C-moll, hvars klassiska skönhet ställdes fram i fullgjuten glans g e n o m ett tekniskt aldrig svikande, i hvarje skift- ning innerligt förstående spel.
Chopin o c h Schu- m a n n tolkades därefter m e d samma o c h dock ständigt nya, inträngande fina medkänsla, och bravurmässigheten fick en glänsande, m e n icke braskande tribut i Schubert-Liszts i Soirée de Vienne » o c h » Erlkönig ».
Den villige konsertgifvaren spelade därtill utan- för programmet ej mindre än fyra stycken, Cho- pins étude i gess, en étude af Rubinstein, en gavott af Sains-Saéns samt slutligen Schumanns » Aufschwung », därmed frikostigt kvitterande den ovanligt varma hyllning, som denna gång från publiken i sanning riktades åt förtjänt håll: en flärdfri, gedigen o c h fin konstnärspersonlighet!
Andreas Hallens konsert i går torsdag kunna vi först i nästa n u m m e r o m n ä m n a.
Förestående konserter.
O m Bågnar Grevillius ' konsert i afton påminna vi än en gång.
— Violinisten Willy Burmester gifver instun- dande måndag den 14 dennes konsert i Musika- liska akademien m e d biträde af pianisten Moritz Mayer-Mahr.
* G ö k u n g e n i boet.
K ommerserådet Falks villa ligger solbelyst på en enslig h o l m e i yttersta skären.
B i k e d o m e n o c h skönhetssinnet hafva förvandlat den vilda skogen till en ordnad park, m e d blomsterrabat- ter, springbrunnar o c h små inbjudande pavil- jonger.
Karaktärsbyggnaden, s o m reser sig på h o l m e n s midt, är o c k ett litet konstverk i arki- tektur.
Ner för trappan, huggen i granit, stiger husfrun, högrest o c h vacker, i den omgifvande trädgården.
I h a n d e n bär h o n en trädgårdssax och en k o r g o c h h o n går för att skära rosor till en bukett till middagsbordet.
M e d van hand böjer h o n undan grenarna, o c h utan att rispa de hvita, små händerna på deras hvassa törnen, beröfvar h o n d e m deras skönaste b l o m m o r.
Så har h o n o c k i hvardagslifvet undgått sorgens och ofridens törnen.
E e d a n ligga i korgen röda o c h hvita rosor, o c h m e d välbehag för h o n d e n m o t ansiktet, begär- ligt insupande deras doft.
D å nås hennes öra af glada barnröster o c h från stranden höres ett plaskande ljud.
H o n böjer sig n e d a n o m träd- grenarna o c h ser crocket-planen o c h två små flickor, iklädda endast lintygen, plaska i vattnet mellan stenarna på stranden.
» Gärda o c h Anni, » ropar h o n till dem, » för- kylen eder ej tunnklädda, utan helt o c h hållet i vattnet m e d eder, små simfåglar! » H o n läm- Väggohyra, Mal och Bakterier nar trädgården, höjer låset på porten m o t par- ken, o c h skyndar därigenom till stranden för att se till flickorna under simningen.
På gungplan- kan under strandbjörkarna ställer h o n korgen och sätter sig ner för att ordna buketter.
Flic- korna springa nu på nytt ut i vattnet, hand i hand, o c h värmande leka solstrålarna kring de nakna, mjuka barnkropparna.
Den ena är bländhvit o c h spenslig o c h hufvudet är betäckt m e d lingult, lockigt hår; den andra är brun o c h bastant, m e d rikt, svart hår hängande upplöst nedåt ryggen.
Det är kommerserådet Falks enda dotter Gärda o c h hennes lekkamrat A n n i, en vilsen fågel, till hälften en tattarunge, godhets- fnllt upptagen af Falks s o m leksyster åt deras blåögda Gärda.
M e d förtjusning betraktar d e m m o d e r n, o c h medan h o n skickligt ordnar rosorna i buketten, tillropar h o n emellanåt varnande ord åt de bullersamma små tioåringarna i vattnet.
» Röda o c h hvita rosor, » tänker h o n, » det är den mörkas o c h den ljusas färger!
Måtte lifslang, trofast vänskap sluta mina flickor så fast till- sammans, s o m jag b i n d e r dessa rosor i buket- ten! » Med skallrande tänder, m e n strålande af för- tjusning, springa fickorna u p p ur vattnet, s o m n u i otaliga små bäckar rinner af d e m, hvar och en efterlämnande en matt fåra i huden.
I solgasset på gröngräset kläda de hastigt på sig och springa sedan i kapp u p p till villan.
K o m - merserådinnan lämnar o c k crocket-planen för att i tid hinna m ö t a sin man vid hans hem- k o m s t från staden.
M e n små vågor, s o m kila in mellan strandstenarna, förtälja ännu för ny- fikna, försenade ankungar o m de glada barnens lek i deras element — det våta.
Då septemberstjärnorna tändas på fästet o c h hvita vågors brus m o t strandklipporna stör lug- net på holmen, flyttar kommerserådet Falks fa- milj in till sin våning i staden.
Gärdas o c h A n n i s vägar skiljas, ty Gärdas skolgång begynner nu på allvar o c h A n n i sät- tes i folkskolan för att i dess lägre klasser inhämta de första grunderna.
Sedan skall h o n få g e n o m g å hushållsskola för att utbildas till en dugande m e d l e m af det stånd h o n tillhör.
Under fristunderna leka de dock tillsammans- med b r o r A x e l s o m tredje man, lika goda vän- ner s o m hittills.
Gärdas kvicka tankar uppfatta snabbt också lekkamratens läxor o c h tillsam- mans arbeta de sig i g e n o m svårigheter, s o m möta.
Svarta ögon le m o t de blå o c h i skydd af goda föräldrar förflyter barndomstiden lugnt och gladt.
Efter slutad pensionskurs lämnar Gärda hem- met för att i hufvudstaden, under skickliga lärares ledning, fullborda sina studier.
Bittert känner h o n skilsmässan från föräldrarna o c h bror A x e l, tung kännes saknaden efter Anni.
Gärda förstår ej d e n underliga förändring, som försiggått med leksystern, sedan hennes resa till hufvudstaden beslöts.
Något hemlighetsfullt har hvilat öfver Anni, o c h s t u n d o m har Gärda upp- fångat en hvass blick ur de stora, svarta ögo- nen.
A n n i är o c k nere vid stationen för att bära Gärdas handeffekter, o c h vid afskedet tryc- ker Gärda varmt hennes hand.
Annis ögonlock äro sänkta så, att de långa ögonfransarna nä- stan hvila m o t kinden, o c h hufvudduken har hon dragen långt fram.
Hennes hand darrar o c h Gärda är förvissad o m, att något nu grumlat deras vänskapsförhållande.
Då tåget satt sig i gång o c h Gärda blifvit en- sam, drager h o n det blå förhänget för gaslam- pan o c h sätter sig i hörnet af soffan m e d föt- terna dragna u p p under sig.
Så hade de förr brukat sitta h o n och A n n i då de v o r o små, o c h i skymningen berättat för hvarandra roliga skol- historier, m e n hvad hade väl nu förändrat A n n i?
Om h o n också blott var tjänarinna i hemmet, hade dock alla bemött henne s o m en m e d l e m af familjen, just för den vänskap, s o m rådde emellan flickorna, o c h annorlunda kunde väl Anni ej tänka sig sin framtid, hon, som redan g e n o m sin b ö r d hade sitt bestämda kall.
Men tänk o m A n n i känt afund!
Tänk o m h o n ändå hade jämfört deras framtidsutsikter, o m hon nu velat vara i Gärdas ställe?
Nej, det är omöjligt, huru kunde det k o m m a i fråga?
Sedan A n n i upptogs af Falks, hade det ju varit så bestämdt, och allt hade hittills gått så bra, o c h Anni borde ju vara tacksam för den uppfostran h o n fått.
Men tänk, o m saken ändå vore så?
E m o t denna tanke strider Gärda s o m m o t ett spöke, o c h den förjagar sömnen ur hennes ögon.
H o n sitter timtal o c h stirrar framför sig, o c h hon tycker sig se outgrundliga svarta ögon stirra utrotas af A k t i e b o l a g e t D e s i n f e c t i o x i i rum, fartyg o. bostäder, allt på stället — utan bortförande af möbler.
Rikstel.
34.
— Kontor: II A. VestraTrädgårdsg.
II A.
— Allm.
Tel. 7494.
IDUN 48 1898 emot sig från andra soffhörnet.
Ä n äro-de dröm- m a n d e, djupa o c h frågande, än blixtrande s o m zigenerskans.
Slutligen blir Gärda rädd, o c h m e d en suck af lättnad ser h o n de andra passage- rarna vakna, då k o n d u k t ö r e n släcker gasen.
Nattliga skräckbilder o c h oroliga föreställningar vika.
för de intryck, som dagen m e d f ö r, o c h då hufvudstadens torn synas, förefaller allt s o m t o m m a inbillningar.
Allt skall n o g vara s o m förr, då Gärda återvänder h e m.
Snart lämnar också A n n i detta s k y d d a n d e h e m, ty lifvet därute lockar, dess brusande hvita vå- gor sjunga så frestande melodier.
Lusten där- efter står ej att kväfva, o c h följd af fosterför- äldrarnes välsignelser, s o m en kär vän begråten af Gärda, träder A n n i öfver h e m m e t s tröskel ut i vida villande världen.
Stackars vilsna få- gel, hvar skall du finna ett fäste?
Ömt emottages h o n af nära släktingar vid sta- tionen, o c h i föräldrarnes ställe vaka de öfver hennes studier o c h nöjen under terminen.
Med svalorna återvänder o c k Gärda till som- marferien o c h h e m m e t.
H o n finner d o c k ej där sin forna glada lekkamrat, ty A n n i har förvand- lats till en stel, i n b u n d e n flicka, s o m meka- niskt utför sina arbeten o c h ej vill p å m i n n a sig, att h o n varit annorlunda.
Detta ger hennes utseende något högburet, aristokratiskt, o c h hen- nes sydländska skönhet framstår än mer.
Då hon går o m k r i n g m e d brickorna o c h serverar kommerserådets gäster, följes h o n af de unga männens beundrande blickar.
H o n känner sig då nöjd, höjer ö g o n l o c k e n för att visa, att äf- ven h o n har ö g o n s o m duga, fast h o n är en simpel tjänarinna o c h fröken Gärda ur pup- pan utvecklats till en d a m af värld.
— Mån- gen gör jämförelser mellan dessa flickor.
Den ena är m ö r k, ståtlig o c h lockande s o m natten, den andra ljus s o m dagen, ö p p e n, oskuldsfull, men också strålande skön.
Det är den röda o c h den hvita rosen, framsprungna ur skilda rötter, men af odlaren vårdade i bredd, A r förgå.
Gärda, nu en lycklig hustru i eget hem, är m e d sin man o c h lilla dotter på jul- b e s ö k h o s föräldrarna.
H e n n e s ende bror, A x e l, har o c k k o m m i t för att efter studierna o c h ett gladt kamratlif hvila ut i h e m m e t.
H a n är fa- derns stolthet, m o d e r n s h o p p, o c h syster Gärda ser alltid kärleksfullt u p p till h o n o m.
Julljusen tändas.
Julefrid hägnar det lyckliga h e m m e t.
Lillans glada upptåg kring granen leda Gärdas tankar tillbaka till egna barndomsdagar.
Då var det två par glada flickögon, s o m åter- kastade glansen från ljusen, det ena paret mör- ka, det andra ljusa.
Då var det två jublande flickungar, s o m lekte nappatag m e d bror A x e l.
Nu var d e n ena borta.
H v a r?
Ute i världsvim- let hade h o n snart försvunnit ur vännernas syn- krets.
Onda rykten h a d e gått, m e n ingenting hade man m e d säkerhet fått reda på o m hen- nes ö d e n.
H a d e h o n af sin lust efter frihet dragits ner i djupet, eller hade väl en starkare hand räckts h e n n e till räddning, då det gått utför b r a n t e n?
Också kommerserådinnan har gjort sina iakt- tagelser o c h funnit, att dåligt sällskap ingjutit tankar i A n n i s själ, dem h o n fåfängt m e d sitt inflytande försökt motarbeta.
E n gång har h o n ock hört en främmande i d o m e s t i k r u m m e t säga: » Kommerserådet är så rik o c h hade n o g kun- nat bestå också dig en sådan uppfostran s o m sin egen dotter, m e n han vågar e j, ty du kunde då k o m m a att stå i vägen för henne. » F o s t e r m o d e r n minnes blixten dessa o r d fram- kallat ur A n n i s ö g o n, o c h sorgsen ser h o n A n n i s väg leda b o r t ur d e n bana, dit h o n kärleksfullt tänkt styra den.
Lycklig i det närvarande, g l ö m m e r Gärda snart igen dessa sorgsna tankar.
Lillans fröjd öfver m o r b r o r A x e l s o m j u l b o c k smittar alla, o c h vid godnattkyssen, s o m växlas, tackar m a n G u d för ännu en lugn, lycklig julkväll i gamla hem- met.
Julmorgonen ligga m o r b r o r A x e l o c h lillan längre än d e andra.
Syster Gärda står bered- villigt till tjänst, då b r o d e r n behöfver något ur sin koffert i tamburen.
H o n får nyckeln, öpp- nar låset — söker, m e n finner ej det begärda.
V i d omflyttningen af b ö c k e r n a faller ett foto- grafikort ur en af d e m.
H o n tager u p p det o c h ser på det.
Bilden fängslar henne, h o n igen- känner d e mörka, strålande ögonen, ansiktet.
r Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
V å r t lif det är en strid, vår j o r d en jämmerdal, En plats för o r o, sorg o c h många, många kval; Men fattigdom o c h n ö d en småsak äro blott E m o t den gräslighet, s o m fallit på min lott.
Så stycka n u hans namn, hvars he- der styckad är.
Dess bitar foga h o p till svar p å detta här: H v a d b ö r a brödrafolk i alla skiften hålla?
H v e m är, s o m kan en man båd sorg och glädje vålla?
H v a d säger man till barn, som nä- san petar i?
H v a d får en mönsterfru m o t man- nen aldrig b l i?
H v a d tager domaren af vittnet, s o m han kallar? '
H v a d går en visa i, när sången kraftigt skallar?
H v a d riktar skepparn på, när stor- men rasar svårt?
H v a d är det m a n » tar i n », ifall det blåser hårdt?
H v a d k u n d e H ö d e r ej?
H v a d kallar du din b r o d e r?
H v a d är d i n syster, när h o n bannas af sin m o d e r?
H v a d är v i d juletid rätt vanligt att få s e?
Kaffe.
H v a d kan en skräddare?
H v a d g ö urmakare?
H v a d kalla engelsmän c h a m p a g n e, som ej är s ö t?
H v a d kallas j o r d m å n, som att gå i är för b l ö t?
H v e m är, o m h o n är g o d, bra att till b a r n d o p be?
H v a d finns det uti luft, s o m du d o c k ej kan s e?
H v a d g ö r en narr ibland af sina fäders ära?
N ä m n m i g en nornas n a m n uti vår gudalära!
H v a d har en adelsman ibland fram- för sitt n a m n?
Och hvad är .det att ta ' en älskad vän i f a m n?
Ordet rättfram: Se, upprorsfanan Fladdrar för v i n d e n!
Säg m i g hur är d e n?
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor I Liebigs metod, hvarigenom det står sig i flere månader, i fina blandningar: J a v a, M o c k a, P l a n t a g e m fl.
Fabriksbod 9 B i b l i o t e k s g a t a n, Sthlm.
Charlotte Peterson; af L.
S.
(Med porträtt.)
— O, hvar- lör blef det så?
Dikt af Sigfrid Svan.
— Barnsängsvisi- ter; af N — a — Ett tack för blommor; af Aäi.
— Arvid Ödmaun.
(Med 11 porlrätt ocb en autograf) — Skaldernas kvinnor; små studier för Idun af Emil Linders IV: Johan Ludvig Runeberg.
— I vårt romanbibliotek.
— Från Iduns läsekrets.
— Or notisboken.
— Teater och musik.
— Gök- ungen i boet; af Fru Sissi.
— Tidsfördrif.
Radie-ar itmogryf.
Ordet o m v ä n d t: Rebus.
C o o 6 4 T i ii e e 1 8 9 7.
Moster Å.
1 2 2 6 3 7 4 5 3 4 5 Orden beteckna: "] Lisa.
Triangel-aritmogryf.
Charad.
Palindrom.
Innehållsförteckning: H a n d e n s o m förer Fanan, tycks vara Stark, m e n skall slappna, Om uti striden Bärarn, i handling, Täljer dig ordet.
Sibylla.
frågar j a g ej m e r; du gåtan gis- sat redan.
Vill I d u n ta den in, du får en bättre sedan.
Mitt tredje ses ofta i rullar, ej stora, Det finnes i Y s t a d, Neapel o c h M o r a; Det b r u d e n kan pryda, Det saknad kan tyda V i d grafvarnes rand.
Det händer ibland Mitt tredje mitt andra omsluter.
Mitt första n o g ingen förskjuter, Som tycker o m vänskap af finaste slag; På Norrbro man ser det hvarenda- ste dag.
Mitt första det sällan plär fela Att bära mitt hela.
Moster Emma.
Salsdörren ö p p n a s o c h m o r m o r k o m m e r ut, följd af lillan, som rosenkindad, öfverlycklig m e d sin nya docka på armen k o m m e r för att hälsa m a m m a Gärda g o d m o r g o n.
Gärda lyfter u p p lillan, kysser hennes ögon, kinder o c h panna, böjer sitt ansikte djupt ned öfver d e guldgula lockarna o c h säger: » G o d m o r g o n, m i n guldskatt, min rosenkind, allas vår g o d a ängel! » Fru Sissi.
Om du det gissar, H a r du just ordet, Som man har tänkt sig.
Nu 67.
Det är A n n i, leksystern.
Skön är h o n, m e n djärft utmanande klädd.
Ansiktet bär prägeln af det lif h o n fört, det är kännetecknet p å kvin- nan från kaféerna, från d e glada lagen.
Nu har Gärda funnit svaret p å de förfrågningar man gjort o m vännen, h o n läser hennes sorgliga lefnadssaga från bilden h o n funnit.
Bittert känner h o n smärtan af såret denna upptäckt skurit i hennes hjärta.
Tron på en äl- skad broder, högaktningen för h o n o m har knäckts.
B a r n d o m s v ä n n e n har, s o m en o n d genius, trädt emellan dem.
— Steg höras i salen o c h lillans glada skratt.
D e t är m o r m o r, s o m m e d henne k o m m e r för att u p p s ö k a Gärda.
Hastigt kastar h o n b i l d e n i d e n flammande brasan o c h stänger kofferten.
M o r m o r skall in- genting få veta o m detta sorgliga intermezzo.
H e n n e s julfröjd skall ej grumlas, d e hvita stråen i hennes vackra hår skola ej ökas g e n o m denna sorg.
Nej, må h o n ännu tro p å sin son, må h o n tro på det g o d a i lifvet s o m hittills.
Kanske skall sonen i en framtid, då ungdomsruset är öfver, förverkliga d e förhoppningar, s o m ställts på h o n o m!
Kanske skall den allsmäktige af n å d höra Gärdas förböner o c h leda barndoms- vännen i ett rätt spår!
1 vr 1, 8, 9, 2, 6 = tillfällig hviloplats, 2, 10, 11, 2, 6 = k v i n n o n a m n, 3, 10, 12, 5, 6 = mansnamn, 4, 5, 13, 3, 6 = afkomling af Sem, 5, 1, 1, 2, 6 = flod i Tyskland, 6, 3, 7, 2, 6 = del af ett fartyg, 7, 3, 14, 2, 6 = stad i Storbri- tannien.
Ä r o orden riktigt lösta, bilda siff- rorna i den yttre cirkeln ett mans- namn.
Moster Lisa.
5 1) djur, 2) flod, 3) fågel, 4) pro- nomen, 5) bokstaf.
Rimgåta.
Lösningar.
Följande o r d o c h stafvelser, rätt ordnade, bilda en fyrradig vers af svensk skald.
Det, som, sträng, strör, till, rad, en, h o p, för, par, gyller, ett, är, en, äng, b l o m m a, hvad, ifrån, strå, som, Charadcn: Ju-ris-dok-tor.
Anagrammet: saft, tafs, staf, fast.
Siffcrlogogryfen Karlsbader: Skara, kar, arab, Karl, Sala Edla, Klara, Åras.
Mosaiken: T E L L.
Sex kvinnonamn: Lovisa: Lotten, Olivia, Vendia, Ingrid, Sophia, Aurora.
^ T t J j f * ^ ^ rac a r ^ &gt; &gt; ton, från, skilda, frön, en, s o m, som, äng, * y \ till, toppar, från, sträng, rim, till.
, / fcf F ö r ä d l a d e Kaffetillsatser, ^ff Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, SSWSÄiÄ.
närande Begär bos er närmaste hanäl.- H r o s h a f i e och billigt.
och 1 i M f c l l n t i i K K k i i W e,
