# ID: svediakorp-per1216
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 93,635
# sentences: 2,660
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


InfföFsäkringai * (J u s U f W i af alla slag, äfven för barn.
Ovanliga förmåner.
vinstutsikter för de lifförsäkrade Stora K A P P A F F Ä R Kvinnor kunna vid försäk- — = ren.
Barn under säkras utan dersökning.
mier 15 år för- / Alla pre- / återfås / • 1 STOCKHOLM = försäk- ^ekonjD^enderar största lager Ijär på platsei?
af f d e t t a b o l a § i mellan lopp eller senare med större.
g växer, tills lifränta står och Pälskappor, \ Promenaddräkter Pälskragar, för alla årstider.
\ s Pälsrotonde, k o t s k ^ a \ Plysch-Jacquetter, Golteapes.
Kragar &amp; Capes af inpreg- \ nerad silkesplysch, Färdiga kiädnin- \ Sidenkappor för supé och pro- g a \ från ö r a l l a no- \ g \ in.
&gt; — s Gustaf Jlolmblom, till de mest de billigaste r £ årstider.
menad etc. eleganta nio N deller från Paris, Wien Allmänna Lifför-säkringsbolaget.
Hufvudkontor: Stockholm, Vasagatan 10.
(G.
70308) och JSerlin KAPPFABRIK.
G.
70S05) Grundlagdt KARTON G-FABRIK, Stockholm.
C, Au L i n d g r e n &amp; Co, utmärkta • | Ärrates Punsch Medaille d ' or | » förscud med de nyaste arbetsmaskiner, rekommenderar sina tillverkningar af alla slags ASK- och K A R T O N G AR B E T E N för Parfymerier, Kondito- rier, Apotek och Juvelerare samt för Stearinljus, Tvål-, Socker- m. fl.
fabriker.
Fabriken drifves medelst elektrisk kraftöfverföring.
Våra tillverkningar prisbelönta vid alla utställningar, i hvilka vi deltagit.
Guldmedalj i Stockholm 1897.
Vintepkappori™^- Supé- o. Äftonkappor, \ hon behöfves, men utfaller då på tillsägelse.
&amp; eleganta såsom: n f ö r t s i Sverige, medger den sorts jVIoderaa fcithografisl&lt;a Aktiebolagets i Norrköping C D C o H _ J tidigt med måttliga be- / Denna Oy ' V oförsäkrade valfrihet i hög Xtas i 0 h o O ti M O O 1 g kapital och lifränta, att lyf- rO * ti 1 barnförsäkringen, g grad — valfrihet summan.
/ +-&gt; a • ' •yV I &gt; " ti / / tall utgår f ö r - / * ^y säkrings- A 38 ^ringssätt, likasom » v5y vid / vid senare d ö d s - / - p 85 33 bA i ^ O A l ä k a r e u n - / » AV Xhvilket dödsfall före 20 år, / ti Vesterlånggatan 38 ring undersökas af husläka- rekommenderas.
(G.
70668) Nutidens bästa ' fl • STOCKHOLM • Stickmaskiner GULDMEDALJ.
StOCÖlOlm 1S97- Prima svenskt fabrikat.
Lämpligast för familjebehof.
596- ti O - Agenter å alla större platser.
- Aktiebolaget Per Perssons Väf- &amp; Stickmaskin, Trägravyren utförd vid Litbograiiska Aktiebolaget i Norrköping ', som afven utför beställningar å liknande arbeten.
Afdelningskontor: StocJkholm, Svartmangatan 6.
Göteborg, Södra Hamngatan 47.
STOCKHOLM, Malmö.
Drottninggatan 31.
(G.
70299) Guldmedalj ££&amp;cao ocYv E \ voco \ ad rekommenderas.
om verksamt lösande, välsmakande me- del vid hosta, heshet och katarrer re- kommenderas Florents franska lakrits- pastiller.
Påte Vanillée (lätt vaniljsmak och finaste bröstgummi) 40 öre Påte å la violette (finaste lakrits, aromatisk smak) 35 a Anis är sär- i, •JD Påte å l ' anis deles lösande I 35 och välgöran- | g n o Pastilles å 1 ' anis de vid katarrer \ Pastilles å la menthe (pepparmynt, allmännast omtyckta) 30 » hos alla välförsedda handl.
o apotekare.
Ensam agent S.
J. NORMAN, Stockholm, Endast äkta med märke: (G.
70300) Réglisse Florent.
S Kom mission^ lager i alla Sveriges städer.
(G / 9i4).
70 vid 1897 års Konst- o. Industriutställning i- Stockholm, Den lämpligaste och billigaste dagliga WiilKåNMW / A 70 tidning för familjen är Sjtockholms-Tidningen B r Kommissionslager i alla Sveriges städer.
som innehåller svenska original i sin klipp-följe- tong (2, 4 0 0 boksidor pr år) samt en stor mängd svenska skisser och berättelser.
— Stockholms- Tidningen som kostar blott löre om dagen eller 3 kr.
60 öre får helt år, är Sveriges mest spridda dagliga tidning, i det att upp- lagan nu utgör öfver 90,000 ex. hvarje dag.
Prenumeration sker vid närmaste post- anstalt.
(G.
70661) ANTOINETTE W.
NORDING, Biblioteksgatan 11, rekommenderar sin omtyckta EAU DE COLOGNE samt alla till naglarnas vård och förskönande hörande artiklar.
IDUN ILLUSTRERAD TIDNING * * * FÖR KVINNAN OCH HEMMET.
T v å nummer i veckan i stället för ett.
104 nummer om året i stället för 52.
Det gamla programmet fullt bibehållet.
Talrika illustrationer till dagshändelserna.
Prenumerationspriset S e där i största korthet d e n v ä s e n t l i g a u t v i d g n i n g af tid- n i n g e n I d u n s plan, s o m från o c h m e d 1 8 9 9 års i n g å n g — v å r t i d n i n g s 12:te lefnadsår — k o m m e r att t i l l ä m p a s!
F ö r att fram- deles i ännu h ö g r e g r a d än hitintills k u n n a m o t s v a r a d e kraf, s o m lika m y c k e t t i d n i n g s t e k n i k e n s s n a b b a u t v e c k l i n g s o m d e n läsande a l l m ä n h e t e n s v ä x a n d e k u n s k a p s b e g ä r ställer p å ett i b ä s t a m e n i n g m o d e r n t f a m i l j e b l a d, h a v i n ä m l i g e n beslutit att — utan afprutning på v å r t g a m l a, v ä l b e p r ö f v a d e o c h g o d t b e f u n n a pro- g r a m — från o c h m e d d e n 1 i n s t u n d a n d e j a n u a r i b e t y d l i g t v i d g a o m r å d e t för I d u n s innehåll.
En n ö d v ä n d i g följd häraf blir d å o c k s å e n m o t s v a r a n d e kvantitativ t i l l ö k n i n g.
Från o c h m e d n y å r e t k o m m e r alltså illustrerad t i d n i n g för k v i n n a n och h e m m e t, att u t g i f v a s för helår — 5 kr.
— oförändradt.
» I d u n s r o m a n b i b l i o t e k » k o m m e r s o m hittills att m e d f ö l j a m e d 16 o k t a v - s i d o r i v e c k a n, u t g ö r a n d e v i d årets slut en b o k s k a t t för f a m i l j e b i b l i o t e k e t p å ö f v e r 8 0 0 sidor.
H u f v u d s a k l i g e n inflyta f r a m s t å e n d e s v e n s k a originalarbeten, m e n äfven e n eller a n n a n särskildt b e t y d a n d e u t l ä n d s k r o m a n öfversättes.
Omedelbart på n y å r e t h a f v a v i d e n o v a n l i g a f ö r m å n e n att k u n n a ö p p n a » R o m a n - biblioteket » m e d en u p p s e e n d e v ä c k a n d e k v i n n l i g d e b u t: " Annie Quidings i Iduns n y l i g e n a f s l u t a d e 2,000 k r o n o r hvarje onsdag och lördag en rikt illustrerad familjetidning.
F ö r att k u n n a fylla d e n n a n y a sida af vårt p r o g r a m, h a f v a v i r e d a n v i d t a g i t o m f a t t a n d e m å t t o c h steg.
D e redaktionella krafterna h a f v a förstärkts, fast e n g a g e r a d e artister ha antagits att m e d ritstift o c h pensel följa d a g s h ä n d e l s e r n a, o c h p å skilda orter i n o m vårt e g e t l a n d l i k s o m ä f v e n i utlandets stora kultur- centra h a v i t r ä d t i f ö r b i n d e l s e m e d l ä m p l i g a personer, d e där skola hålla oss m e d h v a d s o m h ä n d e r o c h sker.
au niveau M e n, s o m s a g d t, för d e t n y a ä m n a v i i n g a l u n d a släppa det g a m l a!
S o m hittills skola v å r a läsarinnor b e s t ä n d i g t finna oss m e d s y n n e r l i g o m s o r g b e h a n d l a alla h e m m e t s o c h k v i n n a n s in- tressen.
S o m hittills skola v i, m i n s t en g å n g i v e c k a n, g e n o m porträtt o c h l e f n a d s t e c k n i n g a r h u g f ä s t a k v i n n l i g g ä r n i n g o c h för- tjänst h v a r hälst d e g ö r a sig g ä l l a n d e i n o m skilda o m r å d e n.
S o m hittills skall M a t h i l d a L a n g l e t till en praktisk rådgifvare för e n och hvar redigera » Iduns Hjälpreda », hvilken tryckes i bokform att v i d årets slut särskildt i n b i n d a s o c h d å u t g ö r e n v e r k l i g » F r å g a m i g o m a l l t i n g » m e d hundratals a n v i s n i n g a r o c h r ö n för h u s o c h h e m.
A f d e l n i n g a r n a för » F r å g o r o c h S v a r » o c h för kost- nadsfria » L ä k a r r å d » skola fortvara, o c h h j ä l p s ö k a n d e o c h l i d a n d e skola allt f r a m g e n t g e n o m d e m finna råd o c h b o t.
O c h i » T i d s - f ö r d r i f s a f d e l n i n g e n » skola v ä n n e r af t a n k e s p o r t s o m v a n l i g t m ö t a ä m n e n till förströelse i familje- o c h sällskapskretsen.
P å d e n rent skönlitterära af d e l n i n g e n skola v i ä f v e n fram- deles n e d l ä g g a d e n största o m s o r g, o c h v å r a m å n g å r i g a förbin- delser m e d flertalet af v å r t l a n d s y p p e r s t a p e n n o r skola, h o p p a s v i, sätta oss i s t å n d att såväl p å kulturskildringens, s o m novel- lens o c h d e n b u n d n a diktens o m r å d e b j u d a l y f t n i n g, underhåll- n i n g o c h förströelse.
A t t u p p r e p a n a m n e n p å våra m e d a r b e t a r e i n o m d e s s a fält v o r e n ä s t a n d e t s a m m a s o m att g i f v a ett full- ständigt s v e n s k t författarregister; vi vilja e n d a s t n ä m n a ett par h ö g t skattade krafter p å d e t h u m o r i s t i s k a o m r å d e t, s o m ä f v e n för nästa år l o f v a t I d u n flitiga b i d r a g, n ä m l i g e n allas vår p o p u - lära » L o v i s a P e t t e r k v i s t » (Alfhild A g r e l l), h v i l k e n i i n g e n a n n a n s v e n s k t i d n i n g låter sin originella s k ä m t å d r a flöda, och.
d e t v i d a k ä n d a s k a l d e m ä r k e t » S n o r r e », » v å r m o d e r n a fru L e n n g r e n ».
täfling med roman " HVIDEHUS ".
IDUN, m e d ett m i n s t 12-sidigt n u m m e r.
Formatet k o m m e r samtidigt att n å g o t ö k a s o c h p a p p e r e t s kvalité, särskildt m e d h ä n s y n till d e hädanefter talrika illustrationerna, att förbättras.
D e t ö k a d e u t r y m m e, v i h ä r i g e n o m v i n n a, skall i främsta r u m m e t t i l l g o d o g ö r a s f ö r att p å ett u n d e r h å l l a n d e o c h lättläst sätt följa, h v a d d a g s k r ö n i k a n i in- o c h u t l a n d e t har att e r b j u d a af m e r a a l l m ä n t intresse.
O c h för att g i f v a ytterligare åskåd- lighet o c h v ä r d e åt d e n n a a f d e l n i n g skola v i i b e t y d l i g t större u t s t r ä c k n i n g än hittills anlita d e t skrifna ordets bästa k o m p a n j o n: illustrationen!
I d u n skall m e d a n d r a o r d, p å s a m m a g å n g d e n fortfar att vara d e n g a m l a o m t y c k t a » d a m e r n a s e g e n », därtill blifva n å g o t n y t t o c h v i d a mer, n ä m l i g e n prisbelönade D e n helt n y a stjärna p å v å r litterära h i m m e l, s o m represen- teras af fröken Q u i d i n g s n a m n, har r e d a n v ä c k t d e t a l l m ä n n a s t e intresse, o c h d e n n a h e n n e s sällsynt u n d e r h å l l a n d e s e d e s k i l d r i n g ur m o d e r n t s v e n s k t öfverklasslif t o r d e helt visst e n d a s t k u n n a k o m m a att b e f ä s t a d e t s a m m a.
Efter » H v i d e h u s », ' s o m blir v i d p a s s 3 0 0 sidor i o m f å n g, h a v i för r o m a n b i b l i o t e k e t förvärfvat ä n n u ett s y n n e r l i g e n f r a m s t å e n d e o r i g i n a l v e r k: » J o h a n n e s Sinensis, e n historisk ä f v e n t y r s r o m a n från 1 6 0 0 - t a l e t », af d e n k ä n d a för- fattarinnan M a t h i l d a L ö n n b e r g.
O m detta arbete y t t r a t v ä n n e så f r a m s t å e n d e litteraturgranskare, s o m hrr G e o r g N o r d e n s v a n o c h d:r S v e n S ö d e r m a n, att d e t är » e t t v e r k af litterärt v ä r d e, r ö j a n d e g o d a historiska studier o c h m e d v ä l träffad tidskaraktär samt åskådlighet i skildringen ».
Ä n n u e n n y h e t för d e t k o m m a n d e året, s o m på ej så få håll t o r d e finna t a c k s a m p u b l i k, särskildt b l a n d d a m e r n a, vilja v i framhålla.
V i k o m m a n ä m l i g e n att d å o c h då ä f v e n i I d u n infora e n del bilder o c h beskrifningar öfver kvinnliga dräkter och handarbeten.
D e n n a lilla m o d e a f d e l n i n g är naturligtvis i n g a l u n d a af s e d d • att k u n n a vara en ersättning för en rikhaltig o c h fullständig m o d e j o u r n a l s å d a n s o m » I d u n s M o d e t i d n i n g », m e n skall k a n s k e ej sakna sitt v ä r d e i m å n g e t anspråkslöst h e m, dit en särskild m o d e t i d n i n g aldrig hittar v ä g e n.
Till sist b e d j a v i få m e d d e l a, att v i, trots d e n så b e t y d - ligt ö k a d e valuta, s o m I d u n, u t a n h ö j n i n g af prenumerationspri- set, från o c h m e d nästa år e r b j u d e r, d o c k gratis till alla v å r a p r e n u m e r a n t e r s o m j u l k l a p p k o m m a att u t d e l a: Iduns präktiga, rikt illustrerade julnummer.
» I d u n s j u l n u m m e r », s o m o m f a t t a r bortåt ett 40-tal foliosidor, i n n e s l u t n a i ett artistiskt f ä r g t r y c k t o m s l a g, b e t i n g a r i b o k m a r k - n a d e n ett pris af 1 k r o n a.
M e d sina u t s ö k t a b i d r a g af landets främsta författare o c h illustratörer, t r y c k t p å extra g o d t p a p p e r o c h i flere färger, har d e t r e d a n s e d a n l ä n g e betraktats s o m e n af v å r årliga b o k m a r k n a d s v a c k r a s t e j u l p u b l i k a t i o n e r.
D e stän- d i g t ö k a d e u p p l a g o r n a h a o c k s å u n d e r d e senaste åren slutsålts till sista e x e m p l a r e t.
M e n är ni I d u n s p r e n u m e r a n t, b e h ö f v e r ni ej frukta att bli u t a n!
S o m e n s a m m a n f a t t n i n g af d e t sagda b ö r v ä l t r y g g t k u n n a påstås, att I d u n m e d sitt u t v i d g a d e p r o g r a m b j u d e r d e s v e n s k a h e m m e n ett, i förhållande till det o f ö r ä n d r a d e låga prenumerationspriset: 5 k r o n o r pr år, ytterst m å n g s i d i g t o c h g e d i g e t u t b y t e.
Hvarje familjemedlem, k v i n n l i g s o m m a n l i g, k a n finna b e h å l l n i n g o c h n ö j e af I d u n s spalter.
V i v å g a därför h o p p a s, i c k e e n d a s t att få behålla v å r g a m l a kära läsekrets, u t a n äfven att v i n n a talrika n y a v ä n n e r.
R u n d t o m i landet, i hvarje h e m, där m a n ö n s k a r hålla en m e d omsorg redigerad äkta svensk familjetidning, hör Idun h e m m a.
O c h ej h ö f v e s oss längre » g å öfver S u n d e t efter v a t t e n », då våra e g n a källor kvälla friska.
IDUNS MODETIDNING k o m m e r ä f v e n från o c h m e d n ä s t a år a t t b e t y d l i g t u t v i d g a s, n t a n kolorerad att priset h ö j e s.
samt m e d d e t andra numret i hvarje månad en uteslutande f ö r Denna e l e g a n t a o c h innehållsrika m o d e j o u r n a l, modeplansch m e d m o d e r n a hårfrisyrer p å baksidan h v i l k e n u t g i f v e s p å 6 olika språk i e n s a m l a d u p p l a g a a f 300,000 denna tidning framställd h a n d a r b e t s b i l a g a m e d v a c k r a o c h m o - exemplar, derna svenska mönster utkommer fortfarande s o m hittills i t v ä n n e uppla- gor, b å d a m e d t v å stora 16-sidiga n u m m e r i m å n a d e n o c h hvart- Prenumerationspriset dera i n n e h å l l a n d e 70 — 80 c h a r m a n t a i l l u s t r a t i o n e r s a m t åtföljdt af e n stor dubbelsidig innehåll.
D e n dyrare därjämte m e d sitt mönsterbilaga upplagan, första a f o v a n l i g t rikhaltigt kallad planschupplagan, har n u m m e r i hvarje månad en för handarbeten, läderplastik, glödrit- ning m.
m.
f ö r helår hittills e n d a s t 5 kronor, å p l a n s c h u p p l a g a n är s o m å d e n andra u p p l a g a n (utan p l a n s c h e r och handarbetsbilaga) endast 3 kronor.
finfin BARNGARDEROBEN * * * illustreradt barnens månadsblad för barnkläders förfärdigande o c h s y s s e l s ä t t a n d e, är d e n e n d a t i d n i n g i sitt slag i Skan- dinavien.
D e n utgifves f ö r öfrigt p å 5 olika språk i en s a m - m a n l a g d u p p l a g a a f 170,000 e x e m p l a r.
M e d sitt i h v a r j e m å n a d u t k o m m a n d e 8 sidiga eleganta nummer, innehållande inemot e t t hundratal illustrationer o c h åtföljdt mönsterbilaga, utgör denna tidning för hvarje moder en verklig s k a t t, h v a r s p r e n u m e r a t i o n s p r i s blir m å n g d u b b e l t ersatt g e n o m den n y t t a h o n h a r a f d e n s a m m a.
P r e n u m e r a t i o n s p r i s e t f ö r helår n e d s a t t till 2 k r.
25 ö r e.
är från o c h m e d år 1 8 9 9 a f e n stor d u b b e l s i d i g I L L U S T R E R A D TIDNING FÖR SVERIGES UNGDOM KAMRATEN F r ä m s t b l a n d v å r t lands u n g d o m s t i d n i n g a r står numera inbjuder sig till utan alla gensägelse tidningen Kamraten, hurtiga svenska kamratkretsen, som härmed u n g d o m a r, h v i l k a ä n n u e j slutit a t t till d e t n y a året r y c k a u p p i d e s s käcka led.
Den i Stockholm hvilken gjort till utkommande tidskriften » Arets anföra dessa o r d.
D e t m å v a r a n o g a t t säga, a t t v i ä f v e n f ö r d e t n y a året s k o l a g ö r a allt f ö r att v i d a r e u t v e c k l a » K a m r a t e n » till d e n s v e n s k a u n g d o m e n s b ä s t a v ä n.
V å r t » K a m r a t f ö r b u n d », som n u omfattar minnen », sin u p p g i f t att i o r d o c h b i l d h u g f ä s t a flere tusen medlemmar, årets märkligare händelser, h a r i e t t a f sina senaste häften b l a n d dessa skall alltjämt ägnat s o m l y d e r: » E n b r i n n a n d e fosterlandskärlek, e n ärlig sträfvan att en uppsats numeranter åt d e t » K a m r a t m ö t e », s o m b l a n d u n g a pre- p å Kamraten » I d e n tanke, afhölls å K i n n e k u l l e d e n 1 j u l i i år.
s o m d å f ö r första g å n g e n f ö r v e r k l i g a d e s, se v i e t t s p i r a n d e frö, a f h v i l k e t e n d a g k a n v a r d a e t t stort t r ä d, » v e r d e n n ä m n d a tidskriftens redaktion.
skrif- Ja, till glädje, alla b i l d a n d e l e k, h ä r d a n d e idrott, e t t v ä n f a s t k a m r a t s i n n e lifvets vilja göra sina barn d e l a k t i g a a f d e n rena, friska o c h f o - u n g d o m s g l ä d j e, af h v i l k e n b ö r a främst bland gåfvorna Kamraten är e n bärare, i de ungas julklappskorg tänka p å ett prenumerationskvitto » Kamraten » åtskilliga dessa till — s å säger sitt har vunnit syfte vidare en sådan arbete öfvat en vänskaplig, omväxling.
infly- m e n l å n g t ifrån alltid m i l d kritik, I n g e n s v e n s k g o s s e eller genom A l l t i g e n o m h a r r e d a k t i o n e n d o c k ut- o c h för hvad som kunnat kretsen o c h dess rika, äkta gagna ung- kommit som en- o s s till del, m å d e t v a r a n o g a t t a f o f v a n s t å e n d e p u b l i k a t i o n e r är allt fortfarande flicka b ö r längre s t å u t o m k a m r a t - u n g d o m l i g a intressen.
Prenumerera, alltså p å K a m r a t e n f ö r år 1 8 9 9 ^ o c h sofrat uppoffringar. » och för oss glädjande erkännanden, o c h offentligt Dtgifvare \ D e n h a r v u n n i t detta kamratliga sommarmöten på skilda orter i ^vårt land.
iblif med!
tät A t t förena d e t n y t t i g a m e d d e t n ö j s a m m a har v a r i t U r d e talrika skildt haft föregångare, m e n ingen af h a r t i d n i n g e n ofta g j o r t g a n s k a a f s e v ä r d a genom n u i n o m m i n d r e ä n e t t år o m f a t t a d a f ett tusental s v e n s k a, n o r s k a o c h finska g o s s a r o c h flickor, skola v i u n d e r d e t k o m - m a n d e året ytterligare sträfva att stärka.
D e n r e d a n så f ö r h o p p - ningsingifvande kamratmötesidén skola v i då o c k i v i d g a d form upptaga o c h m e d lärdom af sommarens l y c k a d e Kinnekullemöte s ö k a å s t a d k o m m a lika m i n n e s v ä r d a o c h f ö r d e u n g a s i n n e n a lyftande u t d e l a t pris o c h p å alla v i s sörjt för n ö d i g e n g e n o m g å e n d e sträfvan, domen 1899. a t t å v ä g a b r i n g a e t t k a m r a t l i g t a n d l i g t sam- m e d s i n läsekrets.
o c h valt, u p p m u n t r a t, år u t b r e d n i n g eller e t t s å d a n t tande i de ungas leder s o m den.
sin oaflåtliga sträfvan för » Kamraten » » Arets m i n n e n » — » har förträffliga i O c h d e t föreningsband mellan u n g d o m e n vår ungdomskorrespondens, spridd o c h huldad af » K a m r a t e n », sterländska skiften. » i d e s k a n d i n a v i s k a länderna, s o m v i l y c k a t s k n y t a skall v ä x a b l a n d v å r t l a n d s u n g d o m, o c h h v a r j e fader o c h m o d e r, som v i d sitt enkla, m e n v a c k r a p r o g r a m, väl fylla h e m m e t s o c h skolans plikter, e n ö p p e n h å g för o s k y l d i g ett stort träd hoppas v i att kamrattanken, t r o g e t fasthålla •, K a m r a t e n kostar e n d a s t 3 k r o n o r för helt år o c h u t k o m m e r hvar fjortonde d a g m e d e t t 16-sidigt rikt illustreradt s a m t till j u l e n e t t extra stort o c h fint u t s t y r d t daktörer b l i fortfarande och landets bästa Frithiof nummer julnummer.
Re- Hellberg o c h J o h a n Nordling, ungdomsförfattare o c h illustratörer medverka.
FRITHIOF HELLBERG, Stockholm.
IDUNS JULNUMMER Allt s o m dagen framskred aftogo emellertid hans krafter, mot aftonen började dödsarbetet, så att man måste taga fram skärmen, » dödsskärmen » som den kallades, o c h sätta kring h a n s säng, m e d a n han k ä m p a d e den sista s t r i d e n.
H e l a d e n stora salen strålade nu af ljus; f ö r u t o m g r a n e n i midten, hvars topp nådde ända u p p till t a k e t, s t o d o s m å t ä n d a ET v a r e n u n d e r l i g julafton syster Elin skulle i år, — b o r t a från och i år, då hon för f ö r s t a det kära h e m m e t, från gången far fira grenljus mellan sängarne.
A l l a d e s j u k a s u t t o eller l å g o m e d sammanknäppta händer o c h lyssnade andäktigt på öfversköterskan, s o m läste h ö g t ur b i b e l n o m Jesu födelse.
Och medan de hög- t i d l i g a o r d e n l j ö d o u t ö f v e r r u m m e t o c h j u l e n s u n d e r b a r a frid- fulla s t ä m n i n g s v e p t e s i g s o m e n h e m l i g h e t s f u l l d o f t k r i n g sin- n e n o c h tankar, inslumrade den stackars hemlöse enslingen b a k o m skärmen.
D e t blef i n g e n svår dödskamp; kanske hade han i sin d j u p a d v a l a n å g o n dun- kel f ö r n i m m e l s e o m f r i d e n o m - kring h o n o m, kanske ett e k o a f d e t glada budskapet g e n o m h a n s själs töcken, kanske susade genom hans slocknande var och mor syskon.
.
.
U n d e r dagens lopp hade det varit jämförelse- v i s lätt att h å l l a s a k n a d Som vanligt huset; och längtan på v a r d e t m y c k e t att afstånd.
göra på sjuk- e n k a r l h a d e k o m m i t d i t m e d ett k r o s s å r i handen, s o m s y s t e r E l i n f i c k r e n g ö r a o c h för- binda, en gosse hade skadat sitt ö g a, e n a n n a n sitt b e n, o c h ä f v e n d e s s a m å s t e s y s t e r E l i n g i f v a den första hjälpen, tills d o k t o r n k o m o c h g j o r d e n ä r m a r e under- sökning.
Men då s k y m n i n g e n inbröt, då kvällen nalkades, då började, t r o t s h e n n e s e n e r g i s k a f ö r s ö k att b o r t d r i f v a m i n n e n a m e d a r b e t e o c h p r a k t i s k a o m s o r g e r, s y n e r från h e m m e t att f r a m t r ä d a i h e n - nes inbillning.
Ä n s å g h o n m o d e r n s lilla r ö r l i g a g e s t a l t, s o m s n a b b t g i c k o m k r i n g i r u m m e n o c h o r d n a d e till j u l a f t o n, ä n s å g hon ett af s m å s y s k o n e n s s t r å l a n d e a n s i k t e n s k y m t a f ö r b i.
Än såg h o n g r a n e n m e d glitter o c h ljus, än h ö r d e h o n psalmer, s o m de b r u k a d e s j u n g a, när g r a n e n tändes, o c h faderns röst, s o m l ä s t e h ö g t a n d r a k a p i t l e t ur L u k a s e v a n g e l i u m.
medvetande h o p p e t o m nå- got okändt land, där h a n ej m e r skulle behöfva svälta o c h frysa, ty han smålog ett p a r g å n g e r och upprepade O c h allt efter s o m d e s s a m i n n e n g l e d o f ö r b i h e n n e, fick h e n n e s l ä n g t a n e n s m ä r t s a m stegring, tårarne k o m m o henne nere gånger i ögonen, o c h h o n t y c k t e, att d e t v a r e n underligt t o m och ödslig julkväll h o n skulle fira h ä r b l a n d alla d e s s a s j u k a o c h d ö e n d e, för h v i l k a l i f v e t s g l ä d j e för l ä n g e s e d a n t y c k - tes ha s l o c k n a t.
.
.
a l l t j ä m t sitt barnsligt förnöj- d a » i m o r g o n får j a g m a t ».
Så d r o g h a n några djupa, ross- lande a n d e t a g o c h därefter b l e f allt t y s t.
S y s t e r E l i n t y c k t e, att h o n a l d r i g h ö r t d e t h e l i g a e v a n g e l i e t l j u d a så g r i p a n d e s o m i a f t o n, d å d e t f ö r k u n n a d e f r i d o c h åter- l ö s n i n g å t alla d e s s a l i d a n d e t s b a r n, o c h d å v i d d e s s o r d e n själ l ö s g j o r d e s u r k v a l e t s o c h s j u k d o m e n s b o j o r.
H o n kände ju ej d e n g a m l e, h o n v i s s t e j u e j, h u r u d a n t h a n s lif v a r i t, o c h d o c k f y l l d e s h o n i d e n n a s t u n d a f e t t v i s s t h o p p, att d e n e v i g a k ä r l e k e n m å s t e h a b e r e d t ett h e m åt d e n s t a c k a r s h e m l ö s e pil- g r i m e n, att H a n, s o m k o m m i t f ö r a t t » p r e d i k a f å n g a r f r i h e t » och » läka de förkrossades hjärtan », måste ha emottagit den, s o m här varit u t a n fristad.
.
.
Emellertid beredde man sig ä f v e n h ä r att fira j u l - afton, äfven här i sorgens boning gjorde man sig i o r d n i n g att d e l t a g a i g l ä d - j e n s o c h l j u s e t s fest.
I den sal, d ä r s y s t e r E l i n v a r s k ö - t e r s k a, s t o d e n stor, v a c k e r g r a n, s o m d e s j u k a s j ä l f v a fått k l ä d a, allt efter s o m deras krafter medgåfvo; under flere d a g a r h a d e d e t v a r i t d e r a s f r ö j d att få p r y d a den m e d papper o c h grankottar o c h ljus, o c h nu, på julaftonen, då den stod färdig o c h tänd, var d e n f ö r e m å l f ö r allas s t o l t h e t o c h b e u n d r a n.
S å m å n g a, s o m k u n d e v a r a u p p e, s a m l a d e s o m k r i n g d e n, f ö r a t t åse t a n d n i n g e n; det v a r s o m o m d e s s a l i d a n d e t s offer g i r i g t i n s u p i t d e fläktar a f g l ä d j e, s o m t y c k t e s s u s a m e l l a n g r a n e n s g r e n a r, o c h till d e m a f, de sjuka, s o m ej k u n d e stiga u p p o c h s o m l ä n g t a n s f u l l t s t r ä c k t e f r a m h u f v u d e t f ö r att få se så m y c k e t s o m m ö j l i g t, k o m s k i m r e t f r å n l j u s e n l i k t e n b l e k, v e m o d i g r e f l e x af j u l g l ä d j e öfver de tärda anletsdragen.
.
.
M e n p å s a m m a g å n g u p p r ö r d e s h e n n e s u n g a h j ä r t a af d e n n a första förtroliga beröring m e d sorg o c h kval.
I h e n n e s inbill- n i n g r e s t e s i g g l a d a, l e e n d e s c e n e r från h e m, d ä r b a r n e n j u b l a o c h d e g a m l a fröjda sig åt julens glädje, o c h dessa inre syner b l a n d a d e s i g m e d h v a d h o n h ä r s å g till e n s k a r p, s k ä r a n d e d i s s o - nans, s o m oroade o c h smärtade henne.
Hvarför dessa bjärta kon- t r a s t e r — h v a r f ö r så m y c k e t l i d a n d e p å ett håll, så m y c k e t g l ä d j e o c h s o r g l ö s h e t p å ett a n n a t?
.
.
.
D å j u l f e s t e n v a r slut, f ö r d e s l i k e t b o r t, » d ö d s s k ä r m e n » ställ- d e s u n d a n o c h s ä n g k l ä d e r n a b u r o s u t.
S n a r t v a r allt t y s t i d e n stora salen, ljusen släcktes o c h de sjuke i n s l u m r a d e — m a n h ö r d e b l o t t d e n v a k a n d e s y s t e r n s l ä t t a s t e g eller s t ö n a n d e t från n å g o n patient, s o m ej k u n d e sofva.
På f ö r m i d d a g e n h a d e m a n fört hit en dö- ende gammal man, som h i t t a t s i ett s k j u l, d ä r h a n l e g a t g ö m d u n d e r flere d y g n.
H a n v a r sanslös d å h a n för- des in i salen o c h h a d e stark feber, s o m o u p p h ö r l i g t öka- des.
Fram på eftermiddagen började han yra; osamman- hängande meningar, dunkla fantasier framstöttes af h a n s skälfvande, feberbrännande läppar; de enda tydliga ord han uttalade var en sakta h v i s k n i n g: » I m o r g o n får j a g m a t.
» för Men tidigt på m o r g o n e n måste syster Elin n e d på gården att p i s k a s ä n g k l ä d e r n a, s o m b e g a g n a t s a f d e n d ö d e g u b b e n.
.
.
D e t stora s j u k h u s e t l å g u t a n f ö r s t a d e n p å e n h ö j d m e d p l a n - teringar o c h sandgångar utanför.
Ä n n u var det mörkt i den t i d i g a m o r g o n s t u n d e n, m e n r y m d e n v a r full af k l a r a, g n i s t r a n d e s t j ä r n o r o c h alla s t a d e n s k y r k o r v o r o u p p l y s t a.
Och m e d a n d e n u n g a f l i c k a n s t o d där, b ö r j a d e o t t e s å n g s - k l o c k o r n a att ringa, d e n e n a efter d e n andra, först l i k s o m v ä c - k a n d e o c h u p p t a g a n d e h v a r a n d r a s l j u d, så b l a n d a n d e s i g m e d h v a r a n d r a till e n s t o r full k ö r, s o m u p p s t e g från ä f v e n d e n af- lägsnaste vrå i staden.
Stilla o c h h ö g t i d l i g a, s o m h i m m e l e n s stjärnor lysa öfver den orofyllda j o r d e n, s o m G u d s kärlekstankar 2
IDUNS JULNUMMER hvila nom med ste öfver lidandets den mörka e n outsäglig känsla hennes niskorna, till hälsning Ära god glömde lidandets ning hade hur Elin v a r d e n skönaste hemskhet, rört o c h fyllde klockljuden ge- den unga af Guds närhet midt flickans i sorgens hjärta mörka- natt.
.
.
Syster det o c h s y n d e n s brus, tonade rymden unga aldrig denna julafton; h o n upplefvat.
mörka sinne, m e n gåta hade h o n tyckte, att Lifvets allvar, d å f ö r första dödens gången be- i d e n stilla j u l m o r g o n e n s k l o c k r i n g - h o n t y c k t sig f ö r n i m m a G u d s kärlekstankar öfver män- o c h s o m en lösning alla — rika p å d e n mörka gåtan o c h fattiga, sjuka o c h friska hörde h o n — julens k o m lika s k ö n o c h v e d e r k v i c k a n d e: vare Gud i höjden och frid på jorden, människorna en vilje!
Illustrerad AF JENNY N Y S T R Ö M.
MATHILDA EOOS.
% FFLD; L Y R E N B L Ä N F E R OD; SFRIFER.
CY T Ä N F B L O T T T U | R NYTT, N Ä R B Ä | R MAN FÅR (EN SMULA FRYSA OM F I N G R A R OD; TÅR FFLD; SE PÅ SMÅ FALABALIFER!
£?
R &gt; A B O C A N L I G S P O R T ATT M O R S F T GÅ F R A M ILILL STÅNBET, B Ä R B A R N S F A R A N CÄLJER, FFLD; EN G Å N G FÅ SE EN R T F T I G MABAM, (EN PEPPARFAFSGUMMA A F G A M M A L STAM, SOM G R Ä L A R OD; N I G E R OD; SÄLJER!
FFLD; FANSFE T I L L S L U T SE EN L I T E N EN, SOM S T Å R I EN RRÅ SÅ F R U S E N O D J HEN FFLD; SOM F J U N G R I G T Å R A R N A SCÄLJER!
F J U R R O L I G T ATT F Ö P A EN FUSE B Å FFLD; SMYGA t B L Å F R U S N A BÄNBER, 2 T T T SE F J T I R U F I N B E R N A R O B N A B FÅ, £ J U R EN G L I M T AF G L Ä B J E I Ö G O N E N BLÅ DTB O C A N A G Å F N A N SIG TÄNBER; T J Ö R A ETT » TAD * », N Ä R B E N L I L L E S N A R T ÉILL B E N E N TAR OCF; M E B ILANBE F A R T J Ö R S C T N N E R B L A N B F R O F T G A GRÄNBER!
^ 6 r ATT t BE U N G A SINNEN CÄUBA LÄNGTAN, F J O P P OCT) ORO, DAGEN UT O C F Y N A T T E N OM!
KOM MEB BINA G A M L A S E B E R 3från L A N B OD; STAB, MEB L E F A R, SFÄUFER, L J U S OD; R Å G A B T BORB; KOM T I L L FOJAN, SNÖAB N E B E R, ITTEN BÄR MAN T F C Ä L L E J N E F A R CIGGARN TAF OD; C Ä N L I G T ORB.
£ J U R SMA !AR E J B Å ATT FÅ T J A M N A O A R M DTB FYEMMETS J U L B O R B, BET PRYBBA, 2 T T T FÅ T J Ä N G A SIG T Ä T T DTB M O B E R S ARM ©CB, T A L A OM MARFNABENS S T O J OD) L A R M ©D; MINNAS BESS BÄSTA FRYBBA; FFLD; SEN I SIN B R Ö M SE E N L I T E N PILT, SOM LER F R Å N SIN (RUBBA SÅ G L A B T OD; M I L B T ÄT BE SMÅ T PALATS OCT; TJYBBA!
KOM MEB G L A N S IILF P R A F T G E M A F E N, DÄR MAN S M Y C F A B J U L G R A N TÄNBER, ©D?
BÄR RIFA G Å F O O R STRÖS; KOM MEB FÄRFOEN, R E S T PÄ T A F E N UTAF GIFMILBT Ö P P N A F J Ä N B E R $ ' åv B E N SPARF, SOM S P A L T OCT) FRÖS.
o. Z T Å G R A BILBER, N Å G R A MINNEN $xån B E N TIB, B Ä B A R N vi CORO, (EBRA B L I T F A R STAUNE T&gt;IB!
# ÄFTE BE F R Å N E B R A SINNEN DAGENS L A R M OD; T T B E N S ORO, SFÄNFE BE ER F R Ö J B ODJ FRIB!
ITTEBAN T T N B R A N B E L J U S LE UR F Y R F F Ö N S T E E R T FIART, F J Ö R E S B J Ä L L R O R N A S F L Ä N G G E N O M SFOG; SLÄBAR FOMMA T R A B E R MEB ILANBE FART, ©DJ BET Å N G A R F R I N G T J Ä S T A R N E S BOG.
D I U T E R G N T S T R A N B E N A T T B R E B E R S T J Ä R N S T T C F A B T T Ä L T ©FEER S N Ö T J Ö L J B OD; S O F O A N B E MARF, ©D; BET F L A M M A R AF BLOSS Ö F C E R S T I G A R OD; FÄLT, ©D; SOM G U L B SFIMRAR F U R O R N A S BART.
2.
PÅ G A M L A T O R G E T T MÄLARSTAB, DÄR T U N G F Ö L L B L O B B A B E T S BILA, STÅ SNÖT) ÖIJBA STÅNB NU T RAB T &gt; I B R A B ©D; M E L L A N BEM SES EN B A R N D O P G L A B I F R Å N T E F S A F T I L L L E F S A F ILA.
DET BLÅSES T PIPOR, BET T U T A S I T J O R N, ©D?
F L O R F A N S L Å R SJU I STORFYRFANS TORN, ©D; T J A N B E L N B E N GÅR U T A N TJCILA.
S} v \ t AF R I M F R O S T GÅR SFARAN F R Å N F Y R F B A C F E N IN, ©D; N Ä R A L L A SIG A N B Ä F T I G T SATT, 3från O R G E L N MEB M A F T B R U S A R F R A M M E L O B I N ©M » BET BARNET, SOM F Ö B B E S I NATT ».
©D; UR F R A F T I G A L U N G O R, UR J U B L A N B E B R Ö S T DARM OD; O F O N S T L A B F Y R F S Å N G E N GÅR, EILLS MEB T Ä N B A U B E ORB U T A F MANING OCT; T R Ö S T (SAMLE T J E R B E U PÅ P R E B I F S T O L N STÅR.
DET ÄR B E N F Ä R A J U L T N A R F N A N S FRÖJB, SOM F A T T I G M A N S B A R N E N NJUTA; DÄI S T Å R B E N E J MER PÅ SIN F O R N A T J Ö J B, LITEN INGEN S T Å N B S P E R S O N B O C?
ÄR BÖJB, ILROTS ALL F O N F U R R E N S, ATT SLUTA.
XTEJ, PEPPARFAFSUISSE OCT) B O C F OD; GRIS HTAN S Ä L J E R ÄNNU FÖR S J N U G A N B E PRIS, ©D; A L L A FÅ R I F L I G CALUTA.
T L Ä R F; ANS F Ä R N F U L L A, F Ö R T A P R E B I F A N ÄR S L U T X L T E B BESS Ö N S F A N OM J U L F R Ö J B OD; FRTB, (E F T E R ÄNNU EN SÅNG B Ö L J A S F A R O R U A UT, FFLD; N U G Ä L L E R ATT F A R A I TIB.
DEN SOM F Ö R S T T J I N N E R F; EM I F R Å N J U L O T T A N S F A R B — DET ÄR URGAMMAL, O B E S T R I B B SAF, — £JAN FÅR L Y C F A OD; F R A M G Å N G PÅ F Ä L T OD; RIB FYÄRB.
£JAN FÅR F Ö R S T F Ö R A S F Ö R B U N B E R TAFI £JÄR F O M M A NOG RIFEMANS B A R N O T F S Å - F, RAN P R A F T F R J A R T E R E N S BUTIFER, DAR GAS O D J E L E F T R I S F T L J U S TÄUBAS PÅ, DÄR L O R F A U B E S A F E R I MASSOR STÅ 3
IDUNS JULNUMMER - - V R * — ' - — •3L 3 N O R B A N S F O G ÖIBA, BÄR S T O R Ä L F C E N S L Å R SIRI I S B R Y G G A M E L L A N BE S T U P A N B E S T R Ä N B E R, DÄR F L A M M A R EN E !B M E L L A N S N Ö I G A S N Å R (DD; S F I N N F L Ä B B A MÄN C Ä R M A S A L F I G A F J Ä N B E R.
€N P R I S A R SIN FATTIGA, S M Å L Ä N B S F A MYR, DÄR L I N G O N E N R O B N A OD; S F Ö R B A R N A FROSTAS; &lt;£N A N N A N T I L L D Ä R M L A N B I T A N F A R N A TYR, DÄR Ä L F C A R N A B R U S A OCT; M A L M E R N A ROSTAS.
SÅ O A N B R A R F R I N G L A G E T EN S P A R A B B U T E L J, J F R Å N S Å G C E R F S F Ö R D A L T A R U EN » Ä L F O M M E N GÅFRA; DE B R I C F A FÖR T J U S T R U R, FÖR B A R N OD; FÖR T J E L G, ©D) S N A R T O M F R I N G E L B E N BE B J O P F R U P N A SOFNA.
- DE B Y G G A EN B U F T A N B E R &gt; Ä G U T A F J Ä R N R F R Å N F R O S T B I T N A F Ä L T Ö F C E R F U F N T G A M O A R ©D) SPÄNNA MEB F R A F T Ö F C E R FORS, Ö F C E R T J Ä R N, $ ' 6v P U S T A N B E Å N G I J Ä S T E N SMIBIGA B R O A R.
(EN T R E B J E S E R SILJAN MEB F Y R F B Å T A R FLÄBB, E; ÖR C A L L T I O R N E T S LÅT F R Å N B E N G R Ö N S F A N B E SÄTER; SER STUGAN, SOM B R Ö M M E R I I Ö F S F O G E N S BÄBB, (DD; F U L L A N, SOM A L B R I G T) ANS T J J Ä R T A F Ö R G Ä T E R.
(EN AF BEM B O C F CAFAR, TY B E | M T J A N E J FYAFT, IJAR I N G E N ATT MINNAS OCL) INGEN ATT SAFNA; I T T E N S T E N C I L L T J A N B R Y T A MEB L E) L A SIN F R A F T, 2 T T T T &gt; Ä G F A N B L I F Ä R B T G OCT) I T F C E T F A N CAFNA.
TCU S T O R F E T B BE T Ä N B T INOIB G R A T T T I M R A B T SFJUL, (DD) L Y S T E AF I O R R O E B E N S G N I S T R A N B E FLAMMA, DE F T R A T I L L S A M M A N S SIN FY L I G A J U L (DD) MINNAS OD) S A F N A OD; S J U N G A OD; GLAMMA.
(EN F J Ä R B E MEB T O F S L U F C A N, T O P P I G OCL; R Ö B, H E B B R A G E N T I L L R I N N A N B E Ö G O N, SOM BITNFA, £ J A R F O M M I T F R Å N F J Ä L L E N ATT S Ö F A S I T T B R Ö B (DD; S E R T J U R T F J Ä R R A N S N Ö T I N N A R N A R Ä N T A.
ILY B Y G B F A N T J Ä R R Ö B J A S OCT; F Ä L T F U N N A SÅS, DÄR B J Ö R N E N OCL; U L F O E N N U E N S A M M A RÅBA, (DET) BÅ F A N AF S T R Y F A R E N B J E M O E F S Å NÅS, ©ET; J U L F A N T J A N F T R A OCT; F R A M T T B FÅ SFÅBA.
Illustrerad af 3.
T I R k N.
IDUNS JULNUMMER den, där arbetet glad den att &lt; 5 P Ö K r åt kanske hon lighet flÄNDEN hela natten.
öfvertron haft alltid lefvat här — — Han honom, vek om Själfva faktiska, sockerbrukshörnet, den lika faktisk förbarme sig, stod lång förstugan att tänka, ensamhet, då verklig rot o c h botten i henne.
midt i denna Men bullrande verk- en där vinden hväste emot o c h verklig s o m vanligt, o c h k o m den höga stentrappan Gud D e t var godt i någon drömfylld — också uppför E n g å n g skulle m a n då bli fabriken!
h o n ej v u x i t u p p p å l a n d e t hade då fortgick stora n e d r ö k t a o c h in i han huset.
höll p å att figur, bli rädd, alldeles inrullad t a n t • M a l i n h a d e k o m m i t n e d för att han i en med.
svart lysa h o n o m I sjal.
uppför trapporna.
» H u r står d e t till m e d E l l e n?
» U S T s o m k l o c k a n slog ett » Så på natten, k o m någon och ringde på doktorns klocka.
Hon från skvaller o m väcka doktorn.
i n t r y c k af a t t h o n finna sig doktorns fästmö.
där Doktorn måste inte klädde D e tro, att hon fått det sig.
Där till h a m n e n nu och kasernen låg ligger med att legat en i det låg här just M e n nej det?
plötsligen blifvit Skrämt väl blifvit då — Burman allt spöke i huset, just något, spökhanden stockar ett helt hade h o n väl alltid vetat hälft veta, hur kar, domen.
H o n h a d e visst inte g l ö m t det, Första sagt gången till med han honom på sjukbesök hos tanterna, hade triumferande.
en ton, s o m o m h o n visat en » Det torn. » går — aldrig hand och en ringar lägger på — — är ser » Nå, » E n g a m m a l, ful h a n d och så? » » Men hur v e t ingen, d e n har — fria — m e d tunga o c h m e d äkta spetsar » Ja, m a n höll om rar k o m m e r d e t s i g ifrån början? » — » Det att hvem kunde » Så veta?
här vid bordskanten kar d e n p å ett naglar den, tätt b r e d v i d den, s o m spelar.
af korten m e d ett s o m klor, krökta Nå, tro p å Doktorn stort, jagade H u, o c h så p e - krokigt finger!
en d e n stora s o c k e r b r u k s b y g g n a - att Hon hade ju rum.
fram utmed till hade bott ha blifvit skrikit, fint golfvet.
ett som gått hade spektakel o c h b o r d e n o c h ej h a glidit ur Skräcken för det fått betjänternas öfvernaturliga D e skulle ha t y c k t s gastlika, bara se p å h a n s fästmö för att ut.
i e n s t o r l ä n s t o l, h o n h ö l l s i g all- h a d e h o n fått e n d ö d m ä n n i s k a s möbel stod den o c h plötsligt krypa fast, alldeles den, färg, o c h D e t var en m e d ingenting kunde ligga fram.
fast vara Nå, doktorn tant Berta här har mer ljus.
som spratt.
H o n d r o g till fly, d å s k u g g a n skulle e n stor h a n d m e d i all h a s t e n l a m p a flyttad, fing- så H o n sjönk n e d i stolen igen.
o c h aflade » V i v a k n a d e v i d det, att sådan Hon H o n misstänkte n o g skug- färdig att fick in.
p å s k u g g a n af skåpet, v i l j a s p e l a h e n n e n å g o t fult l i k s o m för att klor.
och då — stått hade l a d e e j m y c k e t m ä r k e till d e m, s o m k o m m o kom folk, kurtisörer gamla, v ä r d i g a peruk- h a r u s a t u p p från Man behöfde Ingen att be- samma rapport som tant h o n skrek s o m o m h o n blifvit h o n varit allt s e d a n.
H v a d är d e t, t r o r H o n bara vill du? » förskrämd, » hviskade dok- torn.
just ej.
måtte ha » Förskrämd, ingenting annat än D e n har I den här o c h huttrade.
ha ljus, ständigt och spetsiga. » det kunde h o n väl ändå v a l t s p ö k r u m m e t till sitt galen, spökeriet.
måtte måtte d e s s l j u s föll i n i v r å n.
Malin.
ser doktorn, k o m m e r u p p s m y g a n d e ty här o c h visa sig vara något, kanske Nu H o n torde n o g tro p å kommer varit, sig framemot kakelugnsvrån.
som alltid visat sig här. » H o n hade berättat det m y c k e t käckt, m e n h v e m k u n d e veta, o c h m e d de hvita, detta varit själfva festsalen Silfverbrickorna måtte ögonen för i vå- för resten, m e d ihop.
nära förtätas än knappast såg sig o m k r i n g m e d besynnerligt v a n d r a n d e blic- blek, sig kjolarna hand- skaffat och införd.
s o m fanns illa u t m i d t p å golfvet.
nu gan » Hvad Ellen han ögonblicket i n allt, ben.
sträckte en diamant- ser i n g e n t i n g m e r i första blef Länstolen var framflyttad Hon dok- » J o, o m n å g o n af de spelande sig på spelbordet b r e d v i d h o n o m.
» — stack in h u f v u d e t därpå T o g sig inte satt m i d t i r u m m e t doldt under i rummet, han Det de h a d e sett var hon spökrummet, » familjedyrbarhet.
spela kort här d e k r o k i g a fingrarna — handen. » att » Här f e l, d e t allra o b e t y d l i g a s t e k n e p, k o m m e r d e t hand? » leden. » an, » Å h, hvarför inte? » gör det minsta för varit liksom Strax sig p å alla ansikten.
hackade tänder därför att h o n blifvit v u x e n.
V i v i s s t e in- dig. » o c h pratat tok o c h betjänter sig.
fallit deles upprätt, barn- h o n s k r e k s ä för- sedan.
d e h a d e s u t t i t v i d s p e l b o r d e n f ö r r i värl- stolar vansinniga.
Hon Torde väl här herrar och det fanns o c h trott.
att som Damerna hade afmålat ett tan- glansdagar.
visat till l e f v a h e l a sitt g å t t o c h r e t a t u p p sin i n b i l l n i n g m e d d e t allt ifrån efter m a n klart för sig, att ord för sig.
händer Hade bättre.
h e m m a v a n d, hushålls- o c h bjudit m a n d e l m j ö l k p å silfverbrickor, just uppståndelse!
Men hade honom v ä n d e sig tant M a l i n åter D e h a d e visst flyttat damernas omkring Ellen den Han de två gamla s o m g l ä d j e n stått s o m högst, då u n g a med- O c h att sända så l j u s t, husets tjugu f ö r s p ö k s y n e r af att än kunnat lugna henne möblerna, i folks ja, d e t v a r v ä l ej o m ö j l i g t.
tamburen, stor ståt h a d e här bakom Det var energi lefvande till h u s t r u å t s i g.
släktingar var kommen.
D e t v a r alltså skulle d e t g e n a s t heta, att h o n sett n å g o t.
s o m predestinerad att han fick förr, u n d e r annat.
m e d de två nervösa, g a m l a tanterna.
hafva lysningen man först ett m i d t i natten af att af l a m p o r o c h ljus.
och därför att i ningen skulle k o m m i t s p ö k e t in i spökrummen.
valt ut ö p p n a d e d ö r r e n till E l l e n s r u m, det ej visat sig n u p å e n flyttat in se n å g o t.
— s i g fast nu färde.
strängt uppfostrad, kunde den hålla än o m, att och kokandet D e t syntes j u n u: bara för Skulle det rasslandet spöket förtjäna beundran.
väl, att sjuk, sig närheten!
glödande ångpannorna Man medgaf glömt i fick på de höga, väggfasta speglarna mellan fönstren sparbanken i sådan oro, skulle k o m m a n å g o t i v ä g e n m e d som han » Vi vaknade gammaldags Men som löpte och kommo Därinne var smula stormig vinternatt!
vid den breda gatan, s o c k e r b r u k e t m e d allt sedan fröknarna någon de Hon där h e m s k a g a m l a träd Och m e d kyrkan sockerbruket sitt s ä t t k u n d e eller e n fara var!
skulle k o m m a fortare, o m sitt l i f s e t t n å g o n, s o m p a s s a t o c h v i ha inte talade så g a m m a l h o n s i g n e r e i k ö l d e n i för- H o n hade varit han Doktorn och inga andra gen annan råd han, M e n spö- kvarteret.
vid en mörk gränd i det, otrolig energi o c h f ö r m å g a att år, öfvertron, tänkte hela till h o n o m.
höra pig- j u huset midt i staden, E t t h e l t v a n l i g t o c h fult det.
sådan s o m det d e stora, vetande.
o m att där.
och hafvet!
och vantrifvas.
På där s o m alla a n d r a endast det med den i n å g o n förvuxen trädgård, ned att med romantiskt när och sak fönsterrutorna trott, T y c k t e inte i sade tant Malin.
får k o m m a o c h s e s j ä l f.
» fridsam.
Då kommer. » mer.
däruppe, vacker färligt, sig fast staden piskade ej icke hus, inredt keriet håller Hade jag in h o n o m.
terna, o c h naturligtvis fästmön.
minsta gammalt utom o c h s ä g, att frågade han det inte Lagom Du Malin ställde det verkligen var flickungen hade dit. » därinnifrån.
s o m fattas h e n n e.
vänta Harmligt o m det nu H o n k o m o c h knac- sängkammardörrn.
hördes det besynnerlig medan lif måste att doktorn.
uppför trapporna, tant hon gick och mötte honom.
O c h då K a r i n förgäfves un- en stund, duglig, Doktorn sprang sig, att för » D e veta inte, h v a d En tänka h a d e n o g inbillat sig, att något. » » Ja, hälsa nästan att förstås, stod på.
frågade k o m m a så snart, » stugan kade på se Och o c h e n t r e d j e v i s a d e, att d e t g e n o m köksdörren och tog reda på hvad i att är b u d att ut derhandlat » Det dig v a r o b ö n h ö r l i g t allvar, k o m d o k t o r n s K a r i n som » Är hon sjuk? » af » J a g v e t e j h v a d d e t är m e d h e n n e.
Den första r i n g n i n g e n h a d e intet resultat, m e n d å en andra snällt Så, n u v o r o h e n n e s blickar i färd rullgardin.
Han 5 han gjorde ett upptäckte slag kring r u m m e t.
hvad s o m skrämt att arbeta sig in b a k o m K u n d e j u vara möjligt, henne.
På skrifbordet låg
IDUNS JULNUMMER ett bläckigt brefpapper.
H o n h a d e b ö r j a t att s k r i f v a n å g o t, m e n p e n n a n h a d e fallit u r h e n n e s h a n d o c h r u l l a t ö f v e r p a p p e r e t.
E n b i l j e t t, s o m h a n s k i c k a t till h e n n e s e n t p å k v ä l l e n f ö r att f å veta, o m h o n o c h tanterna ville göra en utflykt m e d h o n o m nästa dag, låg alldeles bredvid.
D e t v a r t y d l i g t, att h o n s a t t s i g till s k r i f b o r d e t f ö r att s k r i f v a s v a r till h o n o m.
H o n h a d e s k r i f v i t så m y c k e t s o m » M i n ä l s k.
.
.
» S å h a d e h o n b l i f v i t s k r ä m d, o c h p e n n a n h a d e fallit u r h e n n e s hand.
Doktorn kände, hur tanternas blickar följde h o n o m.
De u n d r a d e n o g, att h a n e j ä n s a g t n å g o t till E l l e n.
F ö r s t o d o na- t u r l i g t v i s e j, att d e t v i k t i g a s t e v a r, att h a n k o m u n d e r f u n d m e d det, s o m vållat förskräckelsen.
H a n k u n d e j u ej tro p å spök- handen, det var alldeles uteslutet.
S t a c k a r s t ö s, r ä d d s o m h o n s j ä l f v a r, så v a r o c k s å h e l a a t m o s f ä r e n o m k r i n g h e n n e full af f ö r f ä r a n.
I n g e n, s o m ej var h e m l i g t ö f v e r t y g a d o m, att h o n s e t t n å g o t.
D e t första, s o m m å s t e g ö r a s, v a r v e r k l i g e n att få u t d e m u r r u m m e t, b å d e t a n t M a l i n o c h t a n t B e r t a o c h j u n g f r u n m e d, s å att d e e j s k u l l e h å l l a skrämseln lefvande hos henne.
» J a g t r o r n o g, att h o n talar o m allt för m i g, o m j a g får t a l a e n s a m m e d h e n n e, » s a d e h a n o c h fick s n a r t r u m m e t u t r y m d t.
Han drog fram en stol o c h s a t t e s i g b r e d v i d h e n n e.
Underbart hur m å n g a ansikten en människa kan ha!
Han s k u l l e k n a p p t h a k u n n a t k ä n n a i g e n E l l e n så d ä r.
D e t v a r l u g n, fridfullt l u g n, s o m v a r I m f v u d k a r a k t ä r e n i h e n n e s u t s e e n d e.
H a n h a d e t j u s a t s af att alltid finna h e n n e l i k a l u g n, r i k t i g t e n artist i k o n s t e n att t a l a t a n t e r n a till r ä t t a.
H o n såg knappast upp från b r o d e r i e t, h u r d e ä n b r å k a d e.
O c h så hade han en g å n g h a f t s o m e n u p p e n b a r e l s e, h a d e t y c k t s i g k o m m a h e m till sitt e n k v ä l l o c h så f u n n i t e n fin b ö j d g e s t a l t s i t t a i l a m p s k e n e t v i d arbetsbordet.
H a n h a d e h a f t e n t y d l i g s y n a f d e n fina n a c k e n och de små händerna.
D e hade klädt u p p hela rummet.
Efter d e t t a h a d e h a n friat.
Och nu däremot.
Bara b l e k förfäran o c h u p p j a g a d vildhet.
Just h v a d han ej ville.
En hysterisk hustru!
Ä h, bevare oss, bevare, oss väl!
I alla fall m å s t e h a n n u g ö r a n å g o t f ö r h e n n e.
H a n fick i n t e b r y s i g o m, att h o n n ä s t a n b l i f v i t h o n o m m o t b j u d a n d e.
F i c k l o f att t ä n k a p å h e n n e s o m p a t i e n t o c h e j s o m blif v a n d e h u s t r u.
» S ä g, E l l e n, h v a d är det? » H o n svarade ej.
» D e t är till m i g d u skall s ä g a d e t, förstår d u, » s a d e h a n litet s t r ä n g t.
H o n fäste ö g o n e n p å h o n o m, d e t var s o m o m en s k y m t af en förhoppning tindrade u p p i dem.
» D u får r o, b a r a d u s ä g e r d e t.
» D e t var skada på hennes vackra, ljusa ögon.
D e h a d e all- t i d h v i l a t p å d e n h o n t i l l t a l a t m e d ett s k e n så stilla s o m s o l e n s.
D e v o r o briljantare n u kanske.
M e n de h a d e en sådan där glans, s o m h a n e g e n t l i g e n alls e j f r å g a d e efter.
H o n k ä m p a d e v å l d s a m t m e d s i g själf.
H o n k u n d e ej hålla u n d e r k ä k e n stilla.
H o n s t o p p a d e e n n ä s d u k m e l l a n t ä n d e r n a, så att d e t e j s k u l l e h ö r a s, h u r d e h a c k a d e m o t h v a r a n d r a.
Ä n d t l i g e n fick h a n h ö r a h e n n e säga ett par ord.
H o n satt o c h slog den ena handen i den andra o c h tänkte högt.
» Jag måste säga h o n o m det.
Jag måste, jag måste.
Den kommer igen annars.
Ja, d e n k o m m e r i g e n.
» S e d a n började h o n tala o c h h a n blef underligt n e d s t ä m d vid det.
D e t l i k n a d e m e s t d e n s t ä m n i n g m a n får, d å m a n g å r u t e i e n p r o c e s s i o n i f r a c k, o c h d e t k o m m e r ett s l a g r e g n.
M a n k ä n - n e r sig mista hela sin storhet o c h v ä r d i g h e t.
H o n b e k ä n d e m e d e n s, att h o n e j t y c k t e o m h o n o m.
Hon h a d e gärna v e l a t gifta sig m e d h o n o m, m e n e n d a s t o c h allenast f ö r att k o m m a h e m i f r å n.
H a d e d e t e j g ä l l t h o n o m själf, s k u l l e h a n k u n n a t s k r a t t a åt h u r d e t b a r n e t l ä n g t a t efter e n m a n.
D e n förste bäste.
Hon v a r så b e s l u t e n att k o m m a b o r t.
D e t v a r f ö r t a n t e r n a s skull.
D e h a d e j u varit m y c k e t g o d a m o t henne, o c h de visste inte själfva, hur de p i n a d e h e n n e.
H o n såg p å h o n o m m e d förvildade ö g o n o c h liksom tiggde, att h a n s k u l l e f ö r s t å, k ä n n a n å g o t f ö r h e n n e.
Han kände ju till, h u r u d a n a t a n t e r n a v o r o, h a n, s o m s k ö t t d e m u n d e r m å n g a år.
D e v o r o så s v å r a, s å s v å r a, så fulla af fixa i d é e r o c h f ö r s k r ä c - kelser.
T a n t M a l i n v ä n t a d e alltid e l d s v å d a, t a n t B e r t a t r o d d e a l l t i d, a t t h o n s k u l l e blif v a ö f v e r k ö r d p å g a t a n.
H a n v i s s t e, h u r de voro.
O c h o m h o n, Ellen, g i n g e kvar h o s d e m, skulle h o n bli lika besynnerlig.
D e t visste h o n.
Men hon ville bli en ordentlig m ä n n i s k a.
Och hon hade b e d t d e m att få k o m m a b o r t i a r b e t e.
D e t hade de naturligtvis e j v e l a t tillåta.
D å k u n d e h a n j u f ö r s t å, att d e t e j å t e r s t o d an- n a t f ö r h e n n e ä n att g i f t a s i g.
D o k t o r n k u n d e e j l å t a b l i att f r å g a, o m h o n e j f r u k t a t, att h o n k u n d e få ett v ä r r e l i f s o m g i f t m e d n å g o n, h o n e j f r å g a d e efter, ä n h ä r h o s t a n t e r n a.
A h nej, värre k u n d e det n o g aldrig bli.
E n m a n var åt- minstone borta ibland, han.
Tanterna voro h e m m a hela dagen.
Nå, eftersom h o n v a r så öppenhjärtig — hade det aldrig fallit h e n n e i n a t t t y c k a o m h o n o m?
— H o n s k a k a d e p å huf- vudet, det var n å g o t s o m låg alldeles u t o m det tänkbara.
— O c h hvarför?
V a r h a n för ful?
— N e j, h o n slog b e d y r a n d e u p p ö g o n e n.
— V a r han tråkig?
— H o n gjorde en afvärjande rörelse m e d h a n d e n.
— H v a d var det för fel m e d h o n o m d å?
— H a n v a r för kall.
— Jaså, han v a r för kall.
D o k t o r n g i c k ett s l a g ö f v e r g o l f v e t.
Det var obestridligen r u s k i g t, att ett s å d a n t d ä r b a r n g å t t o c h l a g a t i h o p n å g o t s å d a n t.
L å t i t h o n o m k y s s a s i g, u t a n att h a e t t s p å r a f t y c k e f ö r h o n o m.
O c h h o n h a d e inte spelat sin roll illa alls.
N o g hade han varit b e d r a g e n.
O c h att h a n v a r så o b e h a g l i g, att e n u n g flicka alls ej k u n d e t ä n k a p å att t y c k a o m h o n o m.
M e n n a t u r l i g t v i s h a d e h o n f ö r t ett e l ä n d i g t l i f h o s d e g a m l a.
K u n d e n o g f ö r s t å, att d e t g ä l l t m y c k e t f ö r h e n n e att b l i g i f t.
D e t h a d e v ä l v a r i t s o m a t t frälsa h e l a l i f v e t.
H o n b e k ä n d e, u t a n att v i s a n å g o t s l a g s f ö r b a r m a n d e.
D e t f ö l l h e n n e a l d r i g i n, att h o n sårade h o n o m.
H o n måtte visst tro, att han v a r pansrad, alldeles järnhård.
H e n n e s r ö s t k o m p l ö t s l i g e n u p p i ett s k r i k.
» D u vet ju, » s a d e h o n, » a t t alla, s o m s p e l a f a l s k t i d e t h ä r r u m m e t få s e handen.
Jag har sett h e n n e.
J a g satt där, d ä r.
» Och hon v ä n d e sig häftigt m o t skrifbordet.
» Där såg jag henne. » » T r o r d u i n t e, att j a g s å g h e n n e?
» f o r t f o r h o n o c h s a t t e sina ö g o n i h o n o m, s o m o m h o n ville t v i n g a fram s a n n i n g e n.
» L å t m i g höra, hur det var, » sade han lugnande.
» J o, d u v e t, att d u s k r e f till m i g i k v ä l l, o c h j a g v i l l e skrifva svar, innan j a g g i c k o c h lade m i g.
M e n då j a g satte m i g till s k r i f b o r d e t, b l e f j a g o r o l i g o c h s a t t l ä n g e o c h t ä n k t e, t y j a g visste e j, hur j a g skulle skrifva öfverskriften.
Jag b o r d e j u skrifva älskade, m e n j a g t y c k t e inte d e t v a r rätt.
D e t v a r för- s t a g å n g e n j a g s k r e f till d i g.
J a g t y c k t e d e t v a r f ö r f ä r l i g t att s k r i f v a d e t, s o m i n t e v a r r i k t i g t s a n t — m e n till sist t y c k t e j a g, att j a g i n t e k u n d e s k r i f v a m i n d r e.
» » Är säger? » d e t så s t o r s k i l l n a d p å d e t m a n » D u h a d e aldrig frågat j a g ville bli din hustru — » » A h, p å det sättet! » skrifver och det man mig, o m j a g älskade dig, bara om » M e n då i s a m m a stund, i s a m m a stund s o m j a g hade b ö r j a t s k r i f v a o r d e t, v a r h a n d e n där.
D e n k o m u p p g l i d a n d e öf- v e r b o r d s k a n t e n, o c h j a g tror j a g satt o c h stirrade p å d e n ett p a r sekunder, innan j a g förstod hvad det var.
Jag skrek inte ge- n a s t.
J a g k u n d e l i k s o m e j f ö r s t å, att d e t v a r n å g o t ö f v e r n a t u r - ligt.
M e n så l a d e d e n s i g ö f v e r p a p p e r e t o c h p e k a d e m e d d e k r o k i g a fingrarna p å det där ordet.
J a g tror d e n v a r glad, d e n l i k s o m skalf af glädje.
Det var s o m v i l l e d e n s k r a p a till s i g b o k s t ä f v e r n a.
— D e t v a r f a l s k t spel, d e n ville vara m e d.
D e n k o m k r y p a n d e p å de g u l a fingrarna s o m en stor spin- del.
Just s o m hade den brådtom.
D e t v a r så l ä n g e s e d a n d e n h a f t n å g o n a n l e d n i n g att få k o m m a f r a m.
N u skulle d e n skyn- d a sig.
D e n r i k t i g t g r e p efter p e n n a n m e d d e f u k t i g a, k n o t i g a fingrarna.
D e t v a r j u falskt spel.
D e n ville vara m e d.
J a g s k r e k till, s o m o m d e n v a r i t e n o r m, o c h d å f ö r s v a n n d e n, m e n j a g v e t i n t e, o m d e n i n t e finns k v a r h ä r.
J a g t y c k e r j a g k ä n n e r, att d e n finns h ä r i r u m m e t ä n n u.
Och o m den kommer igen, då dör jag.
Jag höll p å att d ö.
» » Nej, d e n skall ej få k o m m a i g e n, » sade han tröstande.
» J a g v e t, att d e t är e n s a k j a g m å s t e g ö r a, » s a d e h o n, » j a g m å s t e g ö r a d e t, f ö r att h o n i n t e s k a l l k o m m a i g e n.
Men d e t är så f ö r f ä r l i g t h å r d t.
» H o n t o g f ö r l o f n i n g s r i n g e n a f fingret, s t a c k s i n k a l l a, d a r r a n - de hand in i doktorns o c h lämnade ringen.
Sedan grät hon i k ä n s l a n af f ö r s a k e l s e n s b i t t e r h e t.
D o k t o r n s a d e i n g e n t i n g, h a n satte fingerspetsarna m o t hvar- andra o c h lät ringen åka m e l l a n d e m.
S p ö k h a n d e n v a r i n t e så s v å r att k o m m a till r ä t t a m e d s o m det andra, tyckte han.
H a n d e n h a d e l i k s o m tagit hans parti, gett h o n o m en smula h ä m n d.
H a n k ä n d e s y m p a t i för den.
D e t är n o g så m e d s o m l i g a, t ä n k t e han, att s a m v e t e t s m y -
IDUNS JULNUMMER g e r s i g ö f v e r d e m p å ett eller a n n a t sätt, h u r d e ä n f ö r s ö k a att lura det.
D e t har sina egna tysta vägar.
Där hade nu den h ä r lilla f ä s t m ö n h a n s p l a n e r a t a l l t i n g f ö r s i g f ö r att få ett g o d t hem.
B a r a lite h y c k l e r i b e h ö f d e h o n k o s t a p å s i g, o c h h e l a världens lycka var hennes.
O c h så går samvetet fram helt tyst o c h g r ä f v e r s i n m i n a d j u p t n e r e i s j ä l e n o c h s p r ä n g e r till sist b o r t all b e r ä k n i n g o c h k l o k s k a p p å ett ö g o n b l i c k.
J a d å, j a d å.
H o n h a d e n o g t r o t t, att h o n s k u l l e k u n n a g å p å m e d att l j u g a ett h e l t lif.
H a d e v ä l sett, h u r d e t l y c k a t s f ö r andra.
M e n så b e f i n n e s d e t, att h o n b e s t å r af finare m a t e r i a l ä n så.
N å g o t h i n d e r l i g t i d e t d ä r att t i l l h ö r a en f ö r f i n a d r a s a f samvetsmänniskor.
D å m a n m i n s t v ä n t a r d e t, så h a r m a n s a m - vetshallucinationen färdig.
N a t u r l i g t v i s tar d e n d å d e n f o r m, s o m l i g g e r n ä r m a s t till hands.
D e t v a r j u själfklart, att s a m v e t e t s k u l l e bli till e n s p ö k - h a n d i det här r u m m e t.
H a n satt alltjämt o c h v ä g d e m e d r i n g e n o c h lät d e n åka f r å n finger till finger.
H a n k ä n d e n å g o t a n n a t än h a r m öfver att h a n e j k u n n a t v i n n a h e n n e.
H a n var nästan sorgsen.
H o n b ö r j a d e v i s s t n u p å m i n n a s i g h o n o m, t ä n k a att d e t s k e t t h o n o m en oförrätt, t y h o n b ö j d e sig n e d o c h k y s s t e h a n s h a n d.
» För- låt m i g, » s a d e h o n.
D e t v a r m ä r k l i g t så m j u k h o n v a r.
D å h o n fått k l a r t f ö r s i g, a t t h o n g j o r t orätt, v i s s t e h o n e j h v a d allt h o n v i l l e g ö r a för att f ö r s o n a.
— D e t v a r d å v e r k l i g e n ej skäl att p i n a hen- H a n b e h ö f d e j u b a r a t a l a ut, s ä g a, att h a n i n t e ne längre.
varit m y c k e t bättre än h o n.
R e s o n n e m a n g å ö m s e sidor.
Den e n a h a d e s ö k t ett h e m, d e n a n d r e e n h u s f ö r e s t å n d e r s k a.
Det s k u l l e l u g n a h e n n e att h ö r a d e t t a.
H a n s k u l l e s ä g a h e n n e, att d e t i n t e k u n d e b l i n å g o n så b i t - ter missräkning för h o n o m.
H a n h a d e i n t e v a r i t så f a s l i g t k ä r, h a n heller.
Ja visst, han h a d e j u i n g e n a n l e d n i n g att dra ut pinan längre.
D e t v a r b ä s t att l å t a d e t v a r a slut.
L å t a alla k o m m a till r o o c h v a k n a i m o r g o n ' s o m o f ö r l o f v a d.
D å h a n r e s t e s i g f ö r att g å, k o m m o t å r a r n e h o n o m i ö g o - nen.
D e t g j o r d e h o n o m ä n d å o n d t att m i s t a h e n n e.
Och det b l e f d e t t a h a n k o m att s ä g a h e n n e.
H a n b ö r j a d e m e d att s ä g a h e n n e o s a m m a n h ä n g a n d e saker, o m att h o n v a r e n s a m v e t s m ä n n i s k a, att h o n t i l l h ö r d e d e n finare r a s e n af n e r v m ä n n i s k o r, s o m j u s t n u b ö r j a t v i s a s i g h ä r o c h d ä r.
H o n var dyrbar för h o n o m j u s t därför.
Just för det, s o m h ä n d t h e n n e i n a t t, h a d e h a n s v å r t att f ö r s a k a h e n n e.
H o n v a r fri, j a o c h ville — — — naturligtvis, m e n o m h o n en g å n g kunde H a n såg förvånad på henne.
Pinade icke detta h e n n e?
Nej då, n u först g i c k stelheten bort ur h e n n e s drag, o c h ö g o n e n blefvo lugna.
H o n s a t t m e d h a l f ö p p e n m u n o c h l y s s n a d e efter mer — — H a n t a l a d e o m, h u r h a n v e l a t o r d n a lif v e t f ö r d e m, t a l a d e o m, hur h a n längtat efter h e n n e.
H a n talade helt annorlunda o m detta, än h a n skulle talat för en h a l f t i m m e sedan.
M e n h a n såg det o c k s å helt olika nu, d å h a n skulle förlora henne.
Han t a l a d e m y c k e t v a c k r a r e, ä n h a n t r o t t s i g v a r a i s t å n d till.
S a m - lifvet m e d en m j u k o c h älsklig kvinnovarelse, j a j u s t samlifvet m e d h e n n e, t e d d e sig m e d ens m y c k e t ljuft för h a n s inbillning, o c h han sade henne det.
D å h a n g i c k f r a m o c h r ä c k t e h e n n e h a n d e n till a f s k e d, k o m m o h o n o m tårarne i ö g o n e n än en g å n g.
H o n v a r så v a c - varför ett bu Qott eå garna?
Doktorn sade ingenting, han satte fingerspetsarna mot hvarandra och lät ringen åka mellan dem.
ker j u s t då, färgen t ä n d e s äter p å h e n n e s kinder, h o n v a r s o m en nyutslagen b l o m m a.
H o n såg lika g l a d ut s o m en hvilken k o m m i t l e f v a n d e ur en dödsfara.
Doktorn stod m e d hennes hand k l u s i o n e r så s n a b b t s o m a l d r i g förr.
i sin o c h d r o g s i n a k o n - H o n f ö r s t o d s i g n a t u r l i g t v i s e j själf, i n t e d e t m i n s t a.
Ah då!
H a n d r o g ett d j u p t a n d e t a g.
All nedslagenhet var borta.
D e t for en j u b l a n d e segerkänsla g e n o m h o n o m.
Bara m e d en e n d a a n s t r ä n g n i n g h a d e h a n t a l a t s i g till h e n n e s k ä r l e k.
Hon h a d e j u b a r a b e h ö f t d e t t a, att h a n v i s a d e, att h a n t y c k t e o m henne.
H a n t o g förlofningsringen o c h satte d e n t r y g g t tillbaka p å hennes ringfinger.
» I n g a d u m h e t e r, » sade han, då h o n ville dra undan handen.
» Men, » sade hon.
» J a g v e t e j, j a g törs ej — » » J a g törs, j a g, » sade doktorn.
j a g lupit b o r t från l y c k a n.
» att kom » J a g har aldrig varit sådan, H a n g i c k ut i t a m b u r e n, f a n n r e d a p å sin öfverrock in i g e n för att få sin cigarr tänd.
och » S t a c k a r e, » s a d e h a n, m e d a n h a n d r o g ett p a r b l o s s.
» Ar j u s t s o m b u n d e n o c h fjättrad att älska m i g n u, skulle j a g t y c k a.
A n n a r s k o m m e r n o g den där h a n d e n o c h kramar lifvet ur d i g.
» Illustrerad af V I C T O R ANDRÉN, j SELMA LAGEELÖF.
fangtar 8ott ur fånga^ueef, öc$ min fifidt 00m i sig äger (§tixnntt fificften, jag fcig ger?
tuff t mörfter ej förfift, jotbtne mörSet innefagfcf, Q ?ef, att nät m a n ser en etjätna, ett 6tg 0 a n titt fitänner ett m a n ben oc§ intet mer; vitt W etuttn in fcan.
etjixtnttjuett, # ans£e, &amp; en eager fctg mtn etjärnefängfane Xennart maff.
Ibennings.
IDUNS JULNUMMER KARL-FREDRIK.
sin e n a f o t, n ä r m a n h o p p a d e o m k r i n g; s o m l i g a v o r o så a n s e n - l i g a, att m a n k u n d e få p l a t s m e d b å d a f ö t t e r n a.
D e v o r o e m e l - l e r t i d n å g o t s u m p i g a, så att m a n s j ö n k n e d i d e m o c h b l e f v å t.
N u är d e t k n a p p a s t n å g o n t i n g, s o m e n m a m m a o c h j u n g f r u r n a t y c k a så illa o m, s o m d e t att m a n k o m m e r h e m m e d v å t a k ä n g o r; d ä r f ö r t o g o v i af o s s s t r u m p o r o c h s k o r o c h h o p p a d e o m k r i n g b a r f o t a.
E N s o m m a r, d å j a g v a r t r e t t o n år o c h m e d m i n a föräldrar v a r v i d västkusten, b r u k a d e m i n y n g s t e bror o c h j a g göra l å n g a strof tåg b l a n d bergen, h o p p a b l a n d stenarna, u p p - t ä c k a sjöar i skrefvorna o c h låta våra bark- båtar segla på d e m.
I en gård, s o m låg i c k e l å n g t från d e n, d ä r v i b o d d e, f a n n s e n pojke, s o m hette Karl-Fredrik o c h h a d e röd n ä s a; h a n ville alltid leka m e d oss.
Men vi tålde h o n o m inte, utan brukade omsorgsfullt dölja för h o n o m, när v i h a d e för afsikt att b e g i f v a o s s u p p å t b e r g e n, s a m t u t v e c k l a d e a l l e h a n d a list f ö r att s m i t a ifrån h o n o m.
R ä t t s o m d e t v a r fingo v i se d e n r ö d a n ä s a n d y k a u p p i h å l v ä g, s o m l e d d e i n till d ä l d e n.
J a g h o p p a d e ö g o n b l i c k l i g e n i l a n d från d e n o b e b o d d a ö, d ä r jag stod o c h balanserade p å en fot; m e d en blixtsnabb rörelse s j ö n k j a g till m a r k e n, i d e t j a g g ö m d e u n d e r k j o l a r n a m i n a b a r a f ö t t e r s a m t s k o r o c h s t r u m p o r, h v i l k a j a g h a s t i g t r y c k t e till m i g.
J a g v a r ä n d å t r e t t o n år, o c h d e t v o r e j u e n s t o r s k a m att b l i ö f v e r r a s k a d m e d att h o p p a o m k r i n g b a r b e n t.
Jag h o p p a d e s, att Karl-Fredrik inte märkt någonting, m e n när han k o m fram, tyckte jag, att h a n d r o g p å m u n n e n.
H a n h a d e e t t s ä t t i b l a n d att d r a p å m u n så f ö r s m ä d l i g t.
S å d a n t tål j a g i n t e.
den E n gång hade vi upptäckt en utmärkt bra sjö.
D e n låg p å e t t ställe, d i t a l d r i g n å g o n m ä n n i s k a s k u l l e k u n n a t ä n k a p å a t t g å f ö r att l e t a e f t e r e n s j ö: h ö g t u p p e p å t o p p e n a f ett b e r g, som låg långt undan.
D e t v a r en m y c k e t stor s j ö: där k u n d e ha fått r u m v ä l h u n d r a barkbåtar l i g g a n d e i e n rad.
Eller å t m i n s t o n e tjugu.
D e s s v a t t e n v a r t j o c k t o c h brunt, o c h m a n såg inte botten.
Jag s a d e åt m i n Han sade: » S k a vi inte leka h ö k o c h d u f v a ett t a g?
» » Nej, » sade m i n bror o c h j a g på en g å n g — j a g m e d syn- nerligt eftertryck.
bror: » D e t t a är n o g e n m y c k e t d j u p s j ö.
D e t finns s j ö a r £ d ä r a l d r i g n å g o n m ä n n i s k a h a r k u n n a t finna b o t t e n.
Det vore nog i n t e l ä t t att h i t t a b o t t e n p å d e n h ä r s j ö n!
» Karl-Fredrik teg en stund, m e n han såg förarglig ut hela tiden.
Så sade han: M i n b r o r t r o d d e o c k s å, att d e t v a r e n m y c k e t d j u p s j ö.
B r e d v i d s j ö n l å g e n t r ä p i n n e — i n t e j u s t så s ä r d e l e s l å n g.
Min bror t o g den o c h stack ner den i sjön.
D å pinnen kom- m i t till h a l f v a s i n l ä n g d u n d e r v a t t e n y t a n t o g d e t e m o t.
G ö s t a s t a c k n e r d e n p å ett a n n a t ställe.
D e t t o g e m o t där också.
M i n b r o r h a d e m e d sig e n stor segelbåt, s o m hette E l l i d a; d e n v a r i n t e af b a r k, u t a n af trä, o c h d e n h a d e t v å m a s t e r.
G ö s t a h a d e fått den d a g e n förut.
V i satte ut Ellida p å sjön, o c h d e n g i c k utmärkt.
det var fingo v i se en r ö d näsa dyka upp vi inte.
öfver Nu var det ingenting, s o m Karl-Fredrik gjorde sig så viktig m e d, s o m m e d d e t att h a n k u n d e e n h o p s j ö m a n s t e r m e r.
Han h a d e läst Marryats o c h C o o p e r s r o m a n e r — h v i l k e t v i ä n n u inte h a d e g j o r t — så att i d e t t a l å g h a n ö f v e r o s s.
V i v o r o e m e l l e r - t i d ö f v e r t y g a d e o m, att h a n o f t a o r i k t i g t a n v ä n d e s i n a k o n s t i g a uttryck, ehuru v i inte k u n d e öfverbevisa h o n o m d ä r o m.
H a n började genast k o m m e n d e r a Ellida.
» L ä g g r o d r e t d i k t b a b o r d, » s k r e k h a n.
» U p p i m ä r s e n, alla gastar, o c h klara seglen!
K l y s g a t t e n p å s t a m p d ä f v e r t e n h a split- sat i h o p sig m e d s t y r b o r d s kabelhnltar. » aflägsnade sig, t i t t a d e efter han.
" * f; ?&gt; * « / nedåt m a r k e n o c h s k r a t t a d e.
J a g t i t t a d e o c k s å n e d o c h m ä r k t e, att d e n ena strumpan stack fram under klädningen.
D å k ä n d e j a g, hur j a g hatade Karl-Fredrik o c h hans röda näsa.
N å g r a dagar därefter var det barnbal på societetssalongen, o c h m i n b r o r o c h j a g v o r o där.
D e n f ö r s t e v i f i n g o s e, n ä r v i k o m m o in, var Karl-Fredrik.
H a n k o m f r a m o c h b j ö d u p p m i g till f y r a d a n s e r.
» L ä n s a u n d a n för v i n d e n, » r o p a d e G ö s t a.
» Här k o m m e r en kultje.
T a g in seglen p å b o v e n b r a m s r å n!
» J a g v i s s t e, att d e t a n s e s o a r t i g t att s ä g a n e j, n ä r m a n b l i r u p p b j u d e n till d a n s; d e t h a d e m a n l ä r t o s s i d a n s s k o l a n.
J a g sva- rade därför ja.
J a g k i k a d e u p p p å K a r l - F r e d r i k f ö r att s e, h v a d f ö r m i n h a n skulle göra, när m i n bror sade det där o m b o v e n b r a m s r å n.
D e t är i n t e m å n g a m ä n n i s k o r, s o m v e t a h v a d e n b o v e n b r a m s r å är f ö r n å g o n t i n g!
V i h a d e lärt o s s d e t d a g e n f ö r u t af v å r b å t k a r l, n ä r v i v o r o u t e o c h s e g l a d e.
J a g t r o r allt, att K a r l - F r e d r i k k ä n d e sig g a n s k a s t u k a d, m e n h a n l å t s a d e s f ö r s t å s i n t e o m d e t.
Han g i c k p å s o m förut.
M e n j a g v a r o n d!
O c h j a g t ä n k t e p å, att d e t är ä n d å för- f ä r l i g t illa o c h d å l i g t s t ä l l d t här i v ä r l d e n: att m a n skall v a r a a l l d e l e s t v u n g e n att d a n s a m e d e n p o j k e, s o m s k r a t t a r åt e n o c h s o m h a r r ö d n ä s a o c h s o m m a n i n t e tål — b a r a f ö r att h a n v i l l det!
J a g t ä n k t e p å, att d e t är n o g m y c k e t h ä r i v ä r l d e n, s o m k a n b e h ö f v a ä n d r a s o m, o c h att d e t v o r e ä n d å b r a, o m d e t k o m m e n å g o n, s o m s t ö r t a d e o m a l l t s a m m a n s o c h g j o r d e r e f o r m e r o c h så- d a n t där, så att alla m ä n n i s k o r b l e f v e fria « o c h finge g ö r a h v a d d e v i l l e, o c h så att i n g e n n å g o n s i n m e r a s k u l l e v a r a t v u n g e n att d a n s a m e d e n p o j k e, s o m h o n i n t e tål.
» H a l a på skoten, gossar, » skrek han, » o c h refva sejsingarna!
Alla rodertaljor ska göras klara. » i, ä n d a till d e s s v i g i n g o ifrån två.
gick han dock, men just s o m han M i n b r o r v i l l e i n t e, att K a r l - F r e d r i k s k u l l e i n b i l l a s i g, att h a n ensam visste någonting.
Så där höll h a n togo Ellida m e d.
sade vi båda Ellida o c h p r a t a d e, fast- ä n v i j u s t in- te svarade honom myc- ket.
Slutligen Men vi kunna vara K a r l F r e d r i k k o m f r a m o c h l å t s a d e alls i n t e o m, att v i t o g o emot honom kyligt.
H a n ställde sig o c h tittade p å Ellida.
hård som Jag tillade: » Du kan j u gå ditupp ensam, d u har en sådan lust för det. » Men den vinken bryd- de han sig inte o m.
H a n stod kvar en lång stund och tittade p å » S e så sade m i n bror, » n u har Karl-Fredrik snokat u p p oss h ä r o c k s å!
O m v i k u n d e k ö r a b o r t h o n o m ä n d å!
Men det kunna vi väl inte. ».
» Nej, » sade jag, » det kunna obehagliga mot honom. » » Ska vi inte gå upp på F l a g g b e r g e t?
är s å d a n a s t i l i g a b r ä n n i n g a r p å h a f v e t, d e m k a n m a n se d ä r i f r å n.
» » Nej, » V i a n m ä r k t e, att d e t finns s j ö a r, s o m ä r o r i k t i g t d j u p a b a r a p å e t t e n d a ställe, o c h d e t är j u s t d e t s v å r a att h i t t a r e d a p å d e t stället.
Rätt s o m bergbranten.
Det och honom och Det var inte n å g o t roligt längre m e d vår djupa, hemlighetsfulla sjö, sedan p o j k e n m e d r ö d a näsan snokat u p p den.
Ett par dagar efter d e s s u p p t ä c k t v o r o v i å t e r u t e p å s t r ö f t å g i b e r g e n, m i n bror o c h jag, bärande Ellida m e d oss.
V i hittade äfven nu på en sjö, s o m v a r m y c k e t trenig; d e n låg nere i e n starrbevuxen, tufvig däld.
D e n n a s j ö v a r o c k s å g a n s k a stor, o c h d e t t r e n i g a med d e n v a r, att d ä r f a n n s e n m ä n g d o b e b o d d a ö a r.
Dessa öar v o r o t i l l r ä c k l i g t stora, f ö r att m a n s k u l l e k u n n a få r u m m e d med han T v å valser, en fransäs o c h e n lancier-kadrilj m å s t e j a g dansa Karl-Fredrik den kvällen.
Men så s a d e j a g d å — u t o m att j a g f ö r s t å s s v a r a d e, n ä r f r å g a d e — i n t e e t t d y f t åt h o n o m p å h e l a t i d e n.
Inte ett endaste dyft!
Illustrerad af JENNY N Y S T R Ö M.
8 ANNA ROOS.
PÅ F L O D E N.
När Olof, skald och kämpe, låg på däcket, Förblödd med brustet svärd i hand, En månlyst dimma bredde svepningstäcket Kring dödens skumma strand.
» Jag är du själf — det som du vara borde, Men aldrig fullt på jorden blef, Din sköldmö i hvad oförskräckt du gjorde, Din sångmö när du skref.
Och andeskeppet gled på mörka svallen, Dit än ett spefullt eko ljöd Från dvärg och jätte: nu är Olof fallen, Vår ovän fälld och död.
Din fylgja är jag, men din domarinna För hvarje knopp, som ej blef blom I sång och bragd.
Dock skall du snarligt finna, Att dom är läkedom. » Det honom Gick hånet Han kände Och själen Då såg han upp, fast svagt, ty aftonkölden Slog honom mot från dödens fors.
Emot hans öga brann från kvinnoskälden | blodigt sken ett kors.
föga brydde.
För hans dvala obemärkt förbi, puls och tinning mera svala mera f r i.
Men genom dvalan han i silfverdager En kvinna såg vid rodret stå Med spjut och brynja, andeblek och fager.
Den höga talte så: Och vid en glimt, som nådde ögonhinnan Från någon öfverjordisk dag, Han såg, att sköldmön, sångmön, domarinnan Bar äfven Ragnhilds drag.
~ C.
D.
AF WIRSÉN.
IDUNS JULNUMMER ROSOR.
H E L A f ö n s t r e t v a r fullt af d e m.
Sol- strålarna kysste deras tunna, g r ö n a b l a d o c h s p e g l a d e s i g i d e friska v a t t e n d r o p p a r n e, s o m d a r r a d e öf- v e r alla d e s s a d o f t a n d e r o s e n h u f - vuden.
I rummet stodo små förgyllda möbler i graciösa grupper.
P å det ljusa sidentyget, s o m låg spändt öfver sofforna o c h taburetterna, v o r o s t i l i s e r a d e r o s o r i n v ä f d a i fina, d e l i k a t a f ä r g e r o c h öfver m a t t a n s silkesplysch b r e d d e stora, fylliga rosor ut sitt k r a f t i g a m ö n s t e r, m e d a n t a p e t e r n a s l u f t i g a n ä t a f m å l a d e rosor slingrade sig u p p m o t takets koketta rosen- girlander.
^ • P å v ä g g e n h ä n g d e e n stor, s n i r k l a d rococospegel, ur h v a r s s v ä n g d a r a m s m å p ö s k i n d a d e a m o r i n e r s t u c k o f r a m s i n a t ä c k a h u f v u d e n m e d r o s o r af g u l d i l o c k a r n a o c h r o s o r af g u l d i s i n a k n u b b i g a h ä n d e r.
O c h d e t sli- pade glaset speglade idel rosor — väfda rosor, målade rosor o c h rosor af guld.
M e n i n g e n a f d e m k u n d e täfla m e d d e friska, d o f t a n d e r o s o r n a i f ö n s t r e t.
Deras blad voro lena s o m en ung nickas kind, i det fina å d e r n ä t e t flöt e n l e f v a n d e saft o c h d e r a s - l ä t t a a n d e - dräkt var idel vällukter.
D e l e f d e sitt lif i s k ö n h e t o c h dogo i skönhet.
D e r ä k n a d e sitt k o r t a s k ö n h e t s l i f i t i m - m a r, s å s o m a n d r a r ä k n a d e t i år.
M e n hvarje sekund l e f d e d e d-et fullt, — h e l t o c h i n t e n s i v t.
D e b u r o alla k v i n n o n a m n.
D e r a s b l o m h u f v u d e n v o r o hvita, skära, bjärtröda o c h g u l a, l i k s o m k v i n n a n k a n v a r a b l o n d, c e n d r é eller b r u n e t t.
O c h d e n e n a r o s e n v a r ej l i k d e n a n d r a, l i k s o m d e n e n a k v i n n a n a l d r i g är l i k d e n a n d r a.
Och såsom hvar k v i n n a h a r s i n k a r a k t ä r o c h sin själ, h a d e h v a r r o s sin k a r a k t ä r o c h sin s j ä l, t y r o s e n s d o f t är r o s e n s s j ä l.
— — M i d t i r o s e n v ä r l d e n, h ö g r e ä n alla d e a n d r a, s t o d La France-rosen.
H o n b a r ej n a m n efter e n e n d a kvinna.
H o n v a r u p p k a l l a d efter e t t h e l t l a n d, d e t l a n d, h v a r s k v i n n o r t a g a s till m ö n s t e r i n o m s k ö n h e t e n s o c h m o d e t s v ä r l d.
— H o n b a r n a m n efter d e t stora, s t a r k a, rika Frankrike, o c h h o n v a r rosornas drottning.
Or L a F r a n c e - r o s e n s b l a n k a b l a d b a l d a k i n h ö j a t r e n n e l j u s r ö d a r o s o r s i n a stolta, s k ö n a h u f v u d e n.
Det var hela tre g e n e r a t i o n e r — e x d r o t t n i n g e n, d r o t t n i n g e n o c h d e n u n g a prinsessan.
E x d r o t t n i n g e n h a r r e d a n l a g t litet f ö r m y c k e t p å h u l - l e t o c h f ö r e f a l l e r e n s m u l a k o r p u l e n t o c h t u n g.
D e t ljus- r ö d a h a r e n l ä t t d r a g n i n g i lilas, o c h d e s t o r a b l a d e n ä r o l i t e t s k r y n k l i g a o c h g l a t t a s o m g a m m a l t s i d e n, s o m blif- vit skört i v e c k e n.
H o n är n ä s t a n f ö r s t o r o c h y p p i g, s o m s k ö n a k v i n n o r blifva det v i d m o g n a r e ålder, när de f ö r t e t t m a k l i g t o c h s o r g f r i t t lif i r i k e d o m o c h ö f v e r f l ö d.
M a n m ä r k e r, att h o n r e d a n b ö r j a r å l d r a s, t y l ä n g s t in- nerst äro b l a d e n g u l a s o m bernsten o c h h e n n e s doft har en b i s m a k af fuktig j o r d.
M e n h o n är s k ö n ä n n u, o c h n ä r t i d e n k o m m e r, att h o n skall d ö, skall h o n e j v i s s n a o c h blifva m a g e r, torr o c h s k r u m p e n s o m k v i n n o r, h v i l k a hafva arbetat m y c k e t o c h lidit m y c k e t.
H o n skall d ö i e t t h ä r l i g t r e g n a f s t o r a, p r ä k t i g a b l a d, s o m alla p å e n g å n g s k o l a d a l a n e d, s t o l t o c h l å n g - s a m t s o m e n e n d a l j u s r ö d s k y f ö r att l ä g g a s i g l i k t ett kungligt h y e n d e öfver den svarta mullen.
D e n u n g a, r e g e r a n d e d r o t t n i n g e n är så u n d e r s k ö n, så rik, så h ä r l i g, s o m d e t är m ö j l i g t f ö r e n r o s a t t v a r a.
H e n - n e s s t o r a, m ä k t i g a b l o m b l a d ä r o d e t l j u s r ö d a s t e af allt ljusrödt, bakåtböjda, svällande i öfvermått af r i k e d o m o c h lifskraft, m e d e n g l a n s s o m af m a t t s i l f v e r ö f v e r d e n n e d v i k t a k a n t e n.
O c h h e n n e s d o f t är s o m s o l l j u s e t o ä n d l i g, v a r m o c h m i l d; g o d o c h rik s o m en m o d e r s f a m n, hvilken v i l l o m s l u t a alla, ej b l y g t, e j h e l l e r e g g a n d e, m e n vär- mande o c h huldt.
D r o t t n i n g e n v a r p r a k t f u l l a r e, m e r f o r m f u l l ä n d a d ä n alla de andra.
H o n v a r e n f u l l k o m l i g h e t, m e n h o n v a r kvinna.
H o n h a d e ej n å g o n att täfla m e d, o c h d ä r f ö r är d e t, s o m o m h o n a l l t i d h a d e h j ä l p l ö s t t r å k i g t p å sin h ö g a drott- ningatron o c h sökte dölja långa gäspningar b a k o m bladens täta förhängen.
Lidelsefri o c h o u p p h i n n e l i g i sia stora, l u g n a skön- h e t sitter h o n h ö g t p å sin r a k a s t ä n g e l.
» T r ö g, lat ' o c h litet d u m, » hviskar afunden.
Men ingen vågar säga u t d e t h ö g t, o c h m a n f o r t s ä t t e r att b e u n d r a p å a f s t å n d denna den fulländade skönhetens ros.
A f drottningen b e g ä r m a n j u e n d a s t, att h o n skall v a r a e n r e p r e s e n t a t i v fullkomlighet.
O c h d e t är h o n.
D e n u n g a p r i n s e s s a n är ä n n u e n d a s t e n l i t e n förtju- sande, blekröd k n o p p.
H o n går i en m y c k e t tyst, m y c k e t förnäm o c h m y c k e t väl tillbommad klosterskola b a k o m b l a d e n s täta, s k u g g a n d e murar.
H o n får ä n n u e j v a r a m e d i » stora världen », m e n hon drömmer o m den.
O c h h e n n e s l j u f v a, s k ä r a r o s e n d r ö m är m y c k e t, o ä n d l i g t m y c - k e t f a g r a r e ä n h v a d d e n » s t o r a v ä r l d e n » är.
R u n d t o m » d r o t t n i n g e n » stå d e a n d r a r o s o r n a; d ä r finnas » le grand m o n d e », » le d e m i - m o n d e » o c h » la bour- geoisie ».
F r ä m s t i » l e g r a n d m o n d e » h ö j e r » Duchesse Mathilde » s i t t fina a r i s t o k r a t h u f v u d.
H o n är s l a n k, m y c k e t v e k o c h l i t e t s v a g, så att h o n masta s t ö d j a s.
H o n är h v i t, m e n i c k e af d e n n a k l a r h v i t a, l i t e t h v a r d a g l i g a färg, s o m i fullt s o l s k e n v e r k a r g l a d t s o m ett h j ä r t l i g t o c h e n s m u l a b r e d t skratt.
M a n s k u l l e i stället k u n n a k a l l a d e n u n g a
IDUNS JULNUMMER Mm » hertiginnans » smala gröna, kalla skuggor.
blomblad dödsbleka H o n t i l l h ö r e n u r g a m m a l, f ö r n ä m släkt, s o m r ä k n a r s i n a a n o r från k o r s t å g e n s t i d o c h ä n n u l ä n g r e.
Ö m t å l i g a ä n d a till s j u k l i g h e t o c h o ä n d l i g t s e n s i b l a, t å l a h e n n e s h v i t a b l a d i n t e t v i d r ö r a n d e, d å g u l n a d e i k a n t e n o c h r u l l a s i g lik- s o m förnämt ovilligt tillbaka.
Ej heller k u n n a h e n n e s k ä n s l i g a n e r v e r f ö r d r a g a d e t fulla, klara, v a r m a s o l s k e n e t.
D e t b l ä n d a r o c h m a t t a r h e n n e o c h k o m m e r h e n n e s fina, d e l i k a t a r o s o r att t r ö t t a h ä n g a n e d.
H o n är e n r i k t b e g å f v a d n a t u r, m e n d e n g a m l a för- n ä m a s l ä k t e n h a r ej m y c k e n k r a f t k v a r, o c h o f t a falla d e ä d l a, h v i t a r o s o r n a af, i n n a n d e i n n e r s t a b l a d e n för- m å t t ö p p n a s i g o c h u t v e c k l a alla d e s s a r i k a s k a t t e r, s o m m a n a n a r.
O c h så d ö r h o n, s l u t e n o c h kall o c h e n s a m s o m h o n lefvat.
H e n n e s doft öfverensstämmer m e d hennes känsliga t e m p e r a m e n t.
— U t s ö k t fin s o m b o u q u e f n af g a m m a l t v i n, e h u r u l i t e t m a t t, l i t e t t u n n k a n s k e, är d e n j u s t af d e t slag, att e n k ä n n a r e g e n a s t m ä r k e r d e n b l a n d h u n d r a d e andra rosendofter.
B r e d v i d » h e r t i g i n n a n », d e n n o b l a ä t t l i n g e n af d e n u r g a m l a ä t t e n, står » La baronne JRothschild », börsaristo- katiens raka, styfva dotter.
H o n h a r d e n n a klara, s k ä r a f ä r g, s o m n ä s t a n är l i t e t s i m p e l, d ä r f ö r a t t d e n är så s k a r p o c h s k u g g f r i, att m a n o m e d v e t e t k o m m e r att t ä n k a p å de platta stockrosorna.
H o n är r i k o c h n ä s t a n b o r - gerligt kraftig.
S t o l t sitter h e n n e s h u f v u d p å d e n r a k a s t a m m e n, så s t o l t att m a n m å s t e b ö j a n e d h e n n e s s t y f v a n a c k e, o m m a n v i l l se i n i d e n s t o r a r o s e n, s o m a l l t i d ö p p n a r s i g h e l t o c h e j d ö l j e r ett s p å r a f m y s t i k b a k o m sina flata, b r e d a b l a d.
M e n i all sin r i k e d o m s a k n a r h o n d e t, s o m d e n m i n s t a lilla b o r g a r f l i c k a i n o m r o s e n v ä r l d e n ä g e r: h o n h a r e j n å g o n d o f t, h o n är e n k a l l, b e r ä k n a n d e s k ö n h e t, u t a n själ.
Marie van Houtte är d ä r e m o t d e n ä l s k v ä r d a s t e o c h b e h a g l i g a s t e lilla a d e l s f r ö k e n i v ä r l d e n.
D e t är r a c e i h e n n e s fina, h a l m g u l a, s t a r k t u t å t b ö j d a b l a d m e d e n s m ä l - tande persikorodnad v i d kanten.
O c h hennes älskliga, l j u f v a d o f t, s o m är l i t e t s ö t, u t a n att v a r a s l i s k i g, k o m - m e r e n att t ä n k a p å e n l e e n d e, l y c k l i g u n g f ä s t m ö, m y c - k e t n y f ö r l o f v a d o c h m y c k e t ä l s k a d, s o m l ä n g t a r efter b r ö l - l o p e t o c h r o d n a r, så o f t a h o n i s m y g t ä n k e r d ä r p å.
h o n aldrig k a n vara riktigt glad o c h aldrig riktigt sorg- sen, endast l j u m, o c h ett artigt leende, s o m blifvit en s m u l a s t e r e o t y p t, f ö r m i n s k a r ej s t e l h e t e n h o s d e n n a » g r a n - de d a m e ».
H e n n e s d o f t är n å g o t m y c k e t d i s k r e t o c h har e n a r o m af ä k t a, fint t e.
D e n k o m m e r e n att t ä n k a p å e n t e k o n s e l j, d ä r d e t är m y c k e t t r å k i g t o c h m y c k e t för- n ä m t o c h d i t d e t är » e n ä r a » att b l i f v a b j u d e n, f a s t ä n ledsamheten där hänger sig v i d klockans visare o c h tiden där går l å n g s a m m a r e ä ö f v e r allt a n n o r s t ä d e s.
— n — — S o r g e n är så stor h ä r i v ä r l d e n.
D e n smy- g e r s i g i n ö f v e r allt.
Ä f v e n till r o s o r n a h a r d e n k o m m i t.
» Souvenir d ' un and * är e n ä k t a » s o r g e r o s ».
Likt två halfslutna, d r ö m m a n d e ö g o n, djupt försjunkna i mystik, h ä n g a d e n e d från s t j ä l k e n, d e s s a b å d a m a t t s k ä r a r o s o r, s o m aldrig helt ö p p n a sig.
D e n veka, slanka s t a m m e n l u t a r s i g m o t sitt s t ö d, l i k s o m v o r e d e n f ö r s v a g att e n - s a m bära u p p d e n t u n g a sorgen.
O c h d e fina, s i r l i g a r o s e n b l a d e n h a f v a f o r m af s m å h j ä r t a n, m e n ä r o b l e k a s o m e n u n g flickas k i n d, n ä r m å n g a, s t o r a t å r a r r u n n i t däröfver.
H e n n e s d o f t är n å g o t o ä n d l i g t d r ö m f i n t o c h a n i n g s - fullt.
D e t är e n h e m l i g h e t s f u l l h v i s k n i n g från a n d e v ä r l - den, o c h m a n måste inandas den m y c k e t tyst, m e d slutna ö g o n o c h å t e r h å l l e n a n d e d r ä k t, d ä r f ö r att d e n h a r h o s s i g n å g o t så ä n g s l i g t s k y g g t o c h så lätt, att e n s u c k, e t t andedrag kan skrämma den.
N ä r » s o r g e r o s e n » fäller s i n a b l e k a b l a d, d r o p p a d e e t t o c h ett s o m s k ä l f v a n d e t å r a r n e d p å d e n s v a r t a m u l l e n.
Men de innersta hjärtbladen falla a f p å e n g å n g, t ä t t s l u t n a intill h v a r a n n, l i k s o m o m d e v i l l e g ö m m a o c h b e - vara något.
O c h så t a g e r h o n sin s o r g s h e m l i g h e t m e d sig i n i d ö d e n.
— — E t t l i t e t r o c o c o f r u n t i m m e r m e d p u d r a d t hår, fyrkantig urringning o c h höga, röda sidenklackar — det är M:me Falcot.
E n liten graciös en, m e d koketta blickar öfver solfjäderns kant, m e d svarta m o u c h e r v i d kindens g r o p o c h e n h e l l i t e n fjärilslek af lätta, franska o r d i alla d e s s a s p y d i g a o c h s p i r i t u e l l a s m å k v i c k h e t e r, s o m alltid fladdra o m k r i n g h e n n e.
När d e n u n g a » p r i n s e s s a n » slipper ur klosterskolans t j o c k a m u r a r, d å skall h o n h a f v a e n h o f m ä s t a r i n n a.
Den r e g e r a n d e » d r o t t n i n g e n » h a r r e d a n u t s e t t åt h e n n e e n.
O c h hennes val har varit m y c k e t passande, ty ingen bland r o s o r n a l ä m p a r s i g b ä t t r e h ä r f ö r ä n M:me Hippolyte Jamain.
H e n n e s fina r o s e n h u f v u d e n, h v i l k a m e d s i n a kru- s i g a, r u l l a d e b l a d t y c k a s c o i f f e r a d e, ä r o h v a r t o c h ett ett helt litet konstverk, raffinerade i t e c k n i n g o c h form.
D e - ras m a t t g u l a f ä r g är s m ä l t a n d e fin m e d e n s k u g g n i n g af g a m m a l t guld längst innerst i v e c k e n.
På de elegant b ö j d a stjälkarne har h o n k a s t a t u t s i n a r o s o r m e d e n viss kokett nonchalans, liksom o m de plötsligt stannat i e n m e n u e t t s sirliga t u r e r.
H o n är e n m y c k e t s t å t l i g, m e d e l å l d e r s d a m, aristo- k r a t från d e n y t t e r s t a r o t s p e t s e n till d e n m i n s t a b l a d u d - den.
Y t t e r l i g t s t r ä n g i s i n a g r u n d s a t s e r, skall h o n v e t a att n o g a i n p l a n t a h o s d e n u n g a » p r i n s e s s a n », h v a d s o m » passar sig ».
D e t h v i l a r e n kall g l a n s ö f v e r h e n n e s gula blad, s o m likna g a m m a l t elfenben liksom h y n hos högförnäma änkenåder.
H o n är så » c o m m e il f a u t », att M: m e F a l c o t k a n b l i f v a ö f v e r d å d i g t g l a d, till o c h m e d s m å t t frivol, s å s o m det graciösa, litet ö f v e r m o d i g a t i d e h v a r f h o n t i l l h ö r.
M i d t i d e n af m ä t t a m e n u e t t e n k a n h e n n e s lilla fina f o t flyga u p p i ett djärft c a n c a n s t e g.
M e n simpel o c h p l u m p kan hon aldrig blifva.
På den r o s t b r u n a s t a m m e n sitta s m å h v a s s a t a g g a r.
M: m e Fal- c o t t ö r s i n g e n k o m m a n ä r m a r e, ä n h o n s j ä l f vill.
I
IDUNS JULNUMMER H e l a h e n n e s lilla t ä c k a aning af te.
änkenåders sökta M e n hennes långtrådiga assembléer med företeelse doftar lätta parfym tekonseljer.
ä r o alla vanilj m e d e n liten för aldrig af a t t h a f v a liten d e n stora visa » sådana sensuella, hafva yppig halsen, röda, skönhet kanske för en färg, o c h tunga, o c h efterhängsen, ögon.
hon k a n lida ifrån henne, sammet, doft för e n tjurs När och Dolgoruki En — tyst skull.
H o n k a n frysa, f ö r d e n h o n älskar.
o c h h o n k a n bita, brinna och Deras propra, utan långt sor.
stängel såsom d e n brännande lågan telegraf blommor, som syns.
o m det D e flata, p l a t t a flickor, billig beskäftigt rosorna doft n å g o t surt h o s sig.
o m dessa s m å Anna s o m l e f v a a f a t t sitta eller t e l e f o n, o c h h v i l k a s å f o r t f ö r l o r a s i n t ä c k a och ungdom.
efter s o m hata L ä n g s t innerst g ö m m a d e p å e n liten k v ä f d, ett eget, litet o m b o n a d t h e m o c h m j u k a o m halsen.
männen barn- M e n d e äro för fattiga torra o c h sitta p å k v i n n o m ö t e n m e d s u r t mungipor.
konturer, s m å tandade, D e likna Man Hennes långt idel s m å v a g g a n d e ljusgröna blad — e n u n g skara konfirmander, rosenhufvu- d e t är Mignonette.
s o m stå i begrepp att o c h u p p l e f v a lifvets renaste ö g o n - kinder, g å r ofta i måste tänka o c h dit världens dem någo-nstädes allt annor- o c h o r o aldrig kunna n å.
O c h v i d altaret är d e t idel b l o n d a barnahufvuden, vintern idel rosiga åter sitt k o r t a skönhetslif i ljus o c h doft, m e n k o m m e r f ö r a s d e b o r t till m ö r k e r o c h t y s t n a d.
i d e n stora tystnaden ljuset.
stormar än öfver i d e l f r o m m a, b l å ö g o n.
— — • — — — Så lefva rosorna när p å e n liten hvit landskyrka b o r t a, d ä r allt är b l i d a r e o c h m i l d a r e städes, Hennes egen glöd förtär bestå, blick.
Kriiger blir g a m m a l, d å blir h o n f e t — Bland bourgeoisiens aktningsvärda, kunna a n n a n t y p.
E n liten ljusröda träda inför G u d s heliga ansikte v i n, eggande s o m ett rödt skynke ansikte, påminner idel bladen mörka o c h djupa s o m välvilligt, sminkadt är e n h e l t m e d banalt — Idel mjuka framme m e d e t t stort binda en vacker bu- skulle Oskuld, l j u f h e t o c h kyskhet hafva väft Mignonettes skära miniatyrro- ännu glöda.
o c h flamma s o m e l d.
Men utan » sådana där » f ö r o b e t y d l i g a att blifva gifta, o c h så blifva d e g a m l a den, h o n k a n svälta, kyssar åter s o m sluta så v a r m t — tanke, hushålls- » mamma ».
Älexejeff neddragna kär- panna.
själf, p å att af s m å hvita » Mistress Bosanqueter », som göra våra ut, så att hela fröhuset fröknar, till s a m m a M e n d o l k e n är aldrig där hennes ros, m e d d e yttre s o m hetsigt armar, o c h h a r d e t p å allt s ä t t k o m f o r t a b e l t o c h v ä l b ä r g a d t.
— henne göra anspråk o c h ljufva, o c h hvilkas högsta l y c k a innefattas i d e t längtan är idel passion o c h Marie Dolgoruki k a n aldrig blifva g a m m a l.
förtär friskhet gardiner Kriiger, m e n e n helt annan aldrig bli snart violetta, o c h d å få deras c h a m p a g n e i t u n n a, flata g l a s.
sig hän utan beräkning, en Mdle Franziska trög kyrkan spricka Den kommer m e d neddragna ett samhälle » namnsdagsros » på bank, H o n gifver m e d a n hjärtbladen varma o c h t r ä n g e r i n i alla e n s Marie D o l g o r u k i är b e r u s a n d e att d e l i t e n f y l l n a d s r o s, v a n a t t al- f ö r sin e g e n skull.
s m å hjärtegoda Anna d o f t är till- för sin familj, H o n h a r ett öfverflöd en anspråkslös lilla b l y g a o r d e t — Älexejeff Stor o c h härlig t y n g e r e n e n d a r ö d ros p å hennes slanka en enda hem Hennes Hennes Franziskas.
för sin kärleks är endast Liksom D e n suger sig s o m s ä n k t Marie låga n i v å s o m M:lle Franziska lidelsefullhet.
att d e ännu kunna fyllnadsrosor skulle m a n aldrig k u n n a kett.
sammetstofflor, p å e n natt i lössläppt y r a m e d slöj- D e t är ä f v e n k ä r l e k e n, — små för tanken p å blåsvart hår, fuktiga behängda lampor o c h skummande endast detta att m a n n ä s t a n blir torr i p å e n d a g i lättjefullhet än M:lle H o n h ö r till d e s s a ö d m j u k a, sig så helt s o m s m å k n u b b i g a b a r n h ä n d e r b r u k a h å l l a fast u t i.
Hon m e d de tjocka, hvälfda bladen, s o m h e t, saffransgul fast v i d e n, t u n g lek henne finsmakare.
o c h d o f m e d e n bismak af patchouli.
och släpande bort, och vackra.
drig uppmärksammas Kriiger är e n r o s i sin h ö g s t a m o g n a d, en- läppar, att tänka unga ej funnes p o r e r, tills m a n b l i r d o m n a n d e m a t t o c h f ö r v i r r a d.
en glömma få v a r a förkläde, men M; me s o m » damer af värld » bruka när m a n länge ser p å d e m, fylliga kvalmig Kriiger, H o n ä r till o c h m e d s m å t t n y - intresse, o c h full mättade e n sådan typisk.
t u n n a rosor, s o m slå fort u t o c h vissna lika fort.
fruntimmer ».
Franziska alltför Franziska demimondeskönheten o c h ägnar öfverlägsna, förstulna M:lle alldeles » c h i c » p e r s o n, g e n e r a s d o c k e j alls henne bredvid sig.
litet dast Bosanquet k v i n n o r, s o m offra s k u g g f r i a f ä r g k o m m e r e n a t t t ä n k a p å e t t stort, h v i t t Falcot, s o m är e n sådan på ställa dans.
B r e d v i d M: m e F a l c o t står M:lle fiken o c h tebordet o c h paren Mistress bakadragna V i d M: m e F a l c o t s s m å ut- glada, vackra o c h unga.
sina s v ä n g d a r o c o c o b e n skjuts snart u n d a n u p p s i g till är tanken p å till Och d r ö m m a d e!
M e n h v a d d e d r ö m m a blir för lif, n ä r v å r e n s första solstråle k y s s e r deras första knopp.
s m å h u s l i g a fruar Illustrerad af GUNNAR W E N N E R B E R G.
ELSA LINDBERG.
12
[DUNS JULNUMMER.
V \ MA / VVVW \ / \ ^ \ A / WvAAAAAA / V \ AAA / AAA T V Å * S Y S T R A R B l a n d d e n m ä n g d af skrif- velser, s o m f ö r h v a r j e dygnets posttur böljar öfver Iduns redaktionsbord, m o t t o g o v i e n d a g ä f v e n föl- jande framställning: Till redaktionen af Idun!
Många gånger har jag tänkt, att det skulle vara ett stort nöje att få läsa något i Idun om den norska kvinnan.
Hvarje svensk kvinna, som något tänker, skulle nog mycket intressera sig för att i ord och bild få stifta en närmare bekantskap med kvin- nan i Norge.
Jag vågar påstå, n o m I d u syster, n, d e till A l v i l d e att den svenska kvinnan i allmänhet ingenting vet om sin norska r u b r i k e jag rna under bilderna om hennes hemlif i stad och på land, i dal och på fjäll, hvilket förklaring.
antager i mycket skiljer sig från vårt.
Den del af Sveriges kvinnor, som äro bundna vid hemmet eller hvilkas tillgångar ej tillåta några resor, men som genom vännen Idun få veta så mycket, skulle helt visst med tacksamhet mottaga en sådan skildring af den norska systern i Iduns julnummer.
En kvinna af Sveriges Resxiltatet f ö r e l i g g e r n u h ä r!
M å n å g o t af d e n ä d l a afsikt, s o m l i g g e r i n n e s l u t e n i d e v a r m h j ä r t a d e författarin- n o r n a s o r d, slå u t i b l o m i svenska och norska syster- h j ä r t a n, till e n v ä l s i g n a d s k ö r d af i n b ö r d e s f ö r s t å e n d e o c h kärlek!
D e i l l u s t r a t i o n e r, s o m åt- följa u p p s a t s e r n a, stå v i s s e r - l i g e n ej i n å g o t s t r ä n g t d i r e k t s a m m a n h a n g m e d texten, m e n ä r o v a l d a o c h a f s e d d a att i bild gifva en komplettering af d e n s a m m a.
D e till E l l e n K e y s uppsats äro utförda ge- P r y d z ' artikel g e n o m Urd.
D e olika t o r d e för ö f r i g t g i f v a d e m t i l l r ä c k l i g VÅR NORSKA SYSTER.
allmoge.
AF E L L E N KEY.
D e n n o r s k a k v i n n a n h a r b e v a r a t i c k e få af d e d r a g, h v i l k a för de g a m l a sagornas k v i n n o r v o r o k ä n n e t e c k n a n d e.
R e d a n i d e t y t t r e g i f v a d e n o r s k a k v i n n o r n a ett i n t r y c k af kraft.
D e äro ofta h ö g v ä x t a, d e r a s a n s i k t e n u t p r ä g - l a d t starka, d e r a s v ä s e n raskt, r ä t t f r a m t o c h e n k e l t.
D e n fasta vilja, den behärskade tysta handlingskraft, den styrande och rådkloka m y n d i g h e t, hvilka redan i forntiden kännetecknade de n o r d i s k a k v i n n o r n a, återfinnas ä n n u i d e n o r s k a s t o r b o n d e h e m - m e n, d ä r h u s t r u n ter s i g s o m e n d r o t t n i n g o c h m a n n e n s o m e n S n a r t fick d e n n a t a n k e e n y t t e r l i g a r e u t v i d g a d f o r m.
En k u n g, i s t o l t s j ä l f k ä n s l a af att h v a r d e r a b e h ä r s k a ett litet r i k e.
b e g å f v a d s v e n s k författarinna, m e d personlig k ä n n e d o m o m o c h K l a s s k i l l n a d e n är i N o r g e m y c k e t m i n d r e ä n i S v e r i g e, o c h b o n - v a r m a sympatier för » den norska s y s t e r n », o c h hvilken var villig d e s t å n d e t har s e d a n u r g a m m a l tid d e t t r y g g a m e d v e t a n d e t o m för I d u n f ö r f a t t a d e n a f s e d d a u p p s a t s e n, h a d e v i f u n n i t i f r ö k e n Ellen Key.
P å s a m m a g å n g s o m d e t t a s t e g t o g s från d e n s v e n - sin e g e n v i k t o c h sitt e g e t v ä r d e, h v i l k e t b o r t t a g e r s å v ä l fram- f u s i g h e t e n s o m » b o n d b l y g h e t e n » i u m g ä n g e t m e d d e b i l d a d e klas- s k a k v i n n o t i d s k r i f t e n s s i d a, t y c k t e s d e t o s s e m e l l e r t i d, att e n lik- M e d d r i f t i g h e t l e d e r b o n d h u s t r u n alla h u s e t s i n r e s y s s l o r nande å t g ä r d från n o r s k t håll b o r d e träffas: händerna skulle s e r n a.
och deltager äfven i jordbruksarbetet utomhus.
I Norges många mötas från ömse sidor om Kölen!
afsides liggande b y g d e r måste allmogekvinnan ännu i d a g lefva T i l l d e n ä n d a n f ö r e t o g o v i e n r e s a till K r i s t i a n i a o c h ö p p - ett s t r ä f s a m t, af k r o p p s a r b e t e, e n f o r m i g h e t o c h e n s l i g h e t n e d - nade underhandlingar m e d den utmärkt redigerade norska kvinno- t y n g d t lif.
O c h i d e s s a från s a m f ä r d s e l n a f l ä g s n a b y g d e r ser t i d n i n g e n * Urd »: s N o r g e s I d u n, h o s h v a r s t a l a n g f u l l a r e d a k t r i s m a n v a n l i g e n s a m m a g a m m a l d a g s ställ, s o m u n d e r å r h u n d r a d e n f r ö k e n Anna Böe v i från f ö r s t a ö g o n b l i c k e t m ö t t e d e n v a r m a s t e v a r i t s e d.
M e n i de östliga b y g d e r n a, m e d de stora präktiga b o n d - a n s l u t n i n g till v å r i d é.
Broderlandets i närvarande tid utan tvifvel rikast fcegåfvade f ö r f a t t a r i n n a, f r ö k e n Alvilde Prydz, v a r g å r d a r n e, b r u k a s m å n g a af n u t i d e n s u p p f i n n i n g a r, o c h b r i s t e n p å a r b e t s f o l k h a r h ä r f r a m k a l l a t ett allt större a n v ä n d a n d e a f n y a ar- o c k s n a r t v u n n e n f ö r d e n v a c k r a t a n k e n, o c h så l å g i n o m k o r t betsmetoder.
p l a n e n m o g e n: m e d a n svenskan Ellen K e y för svenska k v i n n o r M e d g l ä d j e b e h j ä r t a d e vi d e n v a c k r a t a n k e, s o m t a g i t g e - s t a l t i d e t t a b r e f från e n k v i n n a u r v å r a d j u p a l e d.
I tider, d å t y v ä r r så m y c k e n s p l i t sås u t m e l l a n b r ö d r a f o l k e n, s y n t e s d e t oss vara en v ä r d i g u p p g i f t för de s v e n s k a k v i n n o r n a s t i d n i n g att s ö k a n e d l ä g g a ett, o m ä n så a n s p r å k s l ö s t, l i t e t frö af f ö r s t å e l s e och sympati.
O c h v i b e h ö f d e ej l ä n g e b e t ä n k a o s s för att b e - sluta h ö r s a m m a insändarinnans u p p m a n i n g.
skildrade » d e n norska s y s t e m », skulle norskan A l v i l d e P r y d z för sina l a n d s m a n i n n o r tala o m » d e n s v e n s k a s y s t e m », och härefter skulle s a m t i d i g t de b ä g g e l a n d e n s förnämsta k v i n n o t i d - skrifter, I d u n o c h U r d, i sina r e s p.
j u l n u m m e r b r i n g a d e b ä g g e p a r a l l e l a r t i k l a r n a: » Två systrar ».
T r o t s sin h a n d l i n g s k r a f t o c h d u g l i g h e t i d e t e n s k i l d a l i f v e t hafva de norska k v i n n o r n a icke p å n å g o t väsentligt sätt ingripit i l a n d e t s h i s t o r i a, o c h d e t är e n d a s t e n o c h a n n a n k v i n n a, h v i l k e n k a n n ä m n a s i s a m b a n d m e d d e p o l i t i s k a h ä n d e l s e r n a, s å s o m fru Inger til Östraat, G u s t a f V a s a s s a m t i d a, o c h d e n u n d e r K a r l X I L s 13
IDUNS JULNUMMER m a n l i g a m ö n s t e r, o c h m a n k a n d ä r f ö r u t a n ö f v e r d r i f t s ä g a, att den norska k v i n n a n s o m författarinna m ö t e r oss först när Hen- r i k W e r g e l a n d s s y s t e r, Gamille Gollett, 1 8 5 5 f r a m t r ä d d e m e d d e n stora r o m a n e n Amtmandens T) 0tre, ett af d e n n o r s k a l i t t e r a t u r e n s yppersta verk.
R o m a n e n är b e t y d a n d e s o m k o n s t n ä r l i g t i d s - skildring, m e n b e t y d e r ändå mera g e n o m den genialitet, d e n lidelse o c h d e t l i d a n d e, h v i l k a d ä r u p p e n b a r a e t t p e r s o n l i g t, s t a r k t skälf- v a n d e lif.
D e t är k v i n n o h j ä r t a t s r ä t t C a m i l l e C o l l e t t d ä r h ä f d a r m o t samhällets misshandling, o c h h o n häfdar den m e d flammande pathos, m e d skärande ironi.
D e n n a b o k är d e t s t o r a s l a g e t m o t k o n v e n a n s - o c h f ö r s ö r j n i n g s ä k t e n s k a p e t o c h ett s l a g s o m v i n n e s!
D e t b l e f af v i k t f ö r k v i n n o f r å g a n i N o r g e, att d e t v a r från d e n n a hjärtpunkt, som emancipationsrörelsen utgick.
T y visserligen g j o r d e C a m i l l e C o l l e t t s e d a n m å n g a m e r a d i r e k t a i n l ä g g i frå- g a n o m k v i n n a n s r ä t t o c h frihet äfven på yttre områden.
M e n d e n i n å t g å e n d e r i k t n i n g, s o m h o n e n g å n g g i f v i t åt d e n k v i n n l i g a f r i g ö r e l s e n, d e n f ö r b l e f för d e n o r s k a k v i n n o r n a a f g ö - rande.
Det var det djupast personliga, det centrala hos kvinnan, s o m h o n v i l l e b e f r i a från f ö r d o m e n s o c h l a g a r n e s t r y c k, o c h p å s a m m a sätt s o m h o n s a m t delvis inspirerade af h e n n e h a f v a s e d a n N o r g e s s t o r a d i k t a r e v e r k a t.
F r a m f ö r allt är d e t I b s e n o c h J o n a s L i e, h v i l k a f o r t s a t t p å d e n af fru C o l l e t t ö p p n a d e v ä g e n.
D e t är J o n a s L i e s o m — i Familjen paa Gilje, Kommend0rens T&gt;0- tre, Di / re Bein o c h ä n n u a n d r a r o m a n e r — v i s a r o s s d e n g a m l a t i d e n s k v i n n o r eller b e r ä t t a r, h u r u n y a t a n k a r b ö r j a t v a k n a o c h n y a i d e a l d a n a s h o s d e u n g a k v i n n o r n a.
D e t är I b s e n, s o m ä n d a från Kjcerlighedens Komedie b e k ä m p a t d e t g a m l a i d e a l e t af k ä r l e k e n o c h ä k t e n s k a p e t, s o m i Dukkehjemmet o c h Gengangere riktat de d ö d a n d e dråpslagen m o t de g a m l a b e g r e p p e n o m k v i n n l i g hän- gifvenhet o c h kvinnlig pliktkänsla.
M e n äfven Björnson och K i e l l a n d h a f v a en stor del i d e n n o r s k a k v i n n a n s frigörande från k o n v e n t i o n e l l a b a n d, från f j ä t t r a n d e f ö r d o m a r, o c h alla d e s s a diktare hafva h o s k v i n n a n u p p m u n t r a t viljekraftens, rättskäns- lans, tankefrihetens o c h sanningskärlekens tillväxt.
Bland de n o r s k a f ö r f a t t a r i n n o r, m e r ä n ett t j u g u t a l, s o m n u v e r k a, v i l l j a g n ä m n a Magdalenc Thoresen, h v i l k e n är f ö d d 1 8 1 9 i D a n m a r k o c h s e d a n i n å n g a år å t e r b o s a t t där.
M e n s o m g i f t m e d p r ä s t e n T h o r e s e n h a d e h o n sitt h e m i B e r g e n, o c h d e t är g e n o m s i n a g r i p a n d e allvarliga o c h poetiska bilder ur N o r g e s folklif o c h na- tur h o n ä g e r sin största litterära b e t y d e l s e.
En annan, i Bergen f ö d d f ö r f a t t a r i n n a, Amalie Skräm, är d ä r e m o t s e d a n sitt g i f t e r m å l bosatt i D a n m a r k, m e n h e n n e s kraftiga p r o d u k t i o n har framför allt o m f a t t a t n o r s k a m o t i v, o f t a h ä m t a d e u r d e l ä g r e k l a s s e r n a s lif.
Alvilde Prydz, s o m för d e n k v i n n l i g a personlighetens frigörelse s k r i f v i t n å g r a af s i n a m e s t b e t y d a n d e b ö c k e r, v a n n s i n f ö r s t a s t o r a l i t t e r ä r a s e g e r m e d s k i l d r i n g e n af e n s ä l l s y n t k v i n n l i g p e r s o n l i g h e t i Gunvor Thorsdatter, e n b o k, h v i l k e n u t g å t t i f y r a eller f e m u p p - l a g o r, o c h s o m ä g t d e n n a o v a n l i g a f r a m g å n g b l a n d a n n a t där- för, att G u n v o r T h o r s d a t t e r är t y p i s k f ö r d e t y p p e r s t a i d e n n o r - ska k v i n n o k a r a k t ä r e n, d å d e n n a f å t t e n full u t v e c k l i n g.
Bland ö f r i g a n o r s k a f ö r f a t t a r i n n o r ä r o ä f v e n i S v e r i g e k ä n d a Laura Kieler (gift o c h b o s a t t i D a n m a r k) o c h fru H. Butenschön (» H e l e n e D i c k - m a r ») s a m t Clara Tschudi.
Erika Nissen vid pianot.
Efter en tafia i norska nationalgalleriet af E. Werenshiold.
k r i g b e r ö m d a Anna KolbJ0rnsdatter.
M e n m å n g a stordåd i det tysta h a r d e n n o r s k a k v i n n a n u t f ö r t, f r a m f ö r allt p å h a f v e t o c h p å fjäl- len, o c h sådana utföras ä n n u i d a g u n d e r k a m p e n m e d en hård n a t u r.
B l a n d m å n g f a l d i g a d y l i k a d r a g k a n här b l o t t b e r ä t t a s ett.
P å en säter fanns i n g e n ladugård, utan b o s k a p e n m å s t e vara ute o m nätterna.
I september k o m en snöstorm, s o m varade i två d y g n, o c h u n d e r hela d e n n a tid måste b o d e j a n oafbrutet vara ute f ö r att h å l l a d j u r e n i r ö r e l s e, så att d e i c k e s k u l l e f r y s a i h j ä l.
H o n s k o t t a d e u n d a n s n ö n, så att d j u r e n s k u l l e få n å g r a s t r å n; själf fick h o n i c k e e n b i t m a t.
T r e d j e d a g e n s t i l l n a d e s t o r m e n, m e n b o d e j a n saknade då några djur.
H o n åt n u, m e n g a f s i g i c k e t i d att b y t a s i n a u n d e r t v å d y g n • v å t a k l ä d e r.
H o n sökte s e d a n d j u r e n u n d e r ett d y g n o c h f a n n d e m s l u t l i g e n, m e n h o n v a r d å g i k t b r u t e n.
o c h h e s f ö r h e l a s i t t å t e r s t å e n d e lif.
Under lutherdomens inflytande inpräglades hos den norska s o m hos de öfriga nordiska kvinnorna den underdånighet, hvilken fordrade den kvinnliga personlighetens undertryckande.
D e norska k v i n n o r n a — h v i l k a i s i n a t r å n g a d a l a r u n d e r sitt e n f o r m i g a arbetssläp sällan ä g t n å g o n a n n a n p o e s i än d e n r e l i g i o n e n b r e d e r ö f v e r l i f v e t — h a f v a b l i c k a t u p p till p r ä s t e n m e d d j u p v ö r d n a d o c h l y s s n a t till h a n s o r d m e d l y d i g a s i n n e n.
D e t blef ock- så m e d h e l a sin själ d e h ä n g å f v o s i g åt h a u g i a n i s m e n, d e n starka religiösa rörelse, hvilken började i förra århundradet, m e n sträckte sina verkningar långt in i detta.
Ä n n u fortlefver i d e djupa l a g r e n l i k s o m i n o m s t o r a k r e t s a r af d e n b i l d a d e s a m h ä l l s k l a s s e n d e norska kvinnornas religiösa lifaktighet.
Flere verka s o m missionä- rer, e n m ä n g d k v i n n l i g a m i s s i o n s f ö r e n i n g a r finnas s a m t e n d i a k o - nissanstalt m e d en omfattande verksamhet.
I kristliga föreningar f ö r u n g a k v i n n o r, i s e d l i g h e t s f ö r e n i n g a r o c h k v i n n o r n a s Total Af- liolåsförening v e r k a k v i n n o r ur d e h ö g r e klasserna.
B l a n d d e m äro fröknarna " Welhaven o c h Wedel-Jarlsberg g e n o m sina föredrag k ä n d a ä f v e n i S v e r i g e.
A a n d r a s i d a n finnes e n s t o r m ä n g d norska kvinnor, för hvilka de religiösa frågorna icke längre äga någon betydelse.
D e n djupa o m d a n i n g i den norska kvinnans U n d e r s l u t e t af 1 7 0 0 - t a l e t o c h u n d e r i n f l y t a n d e af d e s t o r a kulturströmningarna, s ä r s k i l d t från E n g l a n d o c h F r a n k r i k e, s p e - lade de norska kvinnorna i Kristiania, s o m öfverallt i Europa, e n b e t y d a n d e roll i d e t sällskapliga lifvet.
M e n i d e t stora hela t a g e t v a r d e n n o r s k a k v i n n a n r u n d t o m i l a n d e t h ä n v i s a d till h u s h å l l e t s o m sin e n d a u p p g i f t o e h ä k t e n s k a p e t s o m s i t t e n d a mål.
A t t g i f t a s — m e d h v e m s o m hälst, h u r u s o m h ä l s t — d e t var de ogifta kvinnornas sträfvan, m e n vare sig de l y c k a d e s i d e n n a eller f ö r b l e f v o o g i f t a, f ö r d e d e ett lif m e d s m å s y n p u n k t e r o c h s m å s t r ä f v a n d e n, m e d r i n g a m ö j l i g h e t e r till e n p e r s o n l i g u t v e c k l i n g.
D e t v a r m o t h e l a d e t t a u n d e r t r y c k a n d e af k v i n n a n s p e r s o n - l i g h e t, h e l a d e n n a k r ä n k n i n g af k ä r l e k e n s o c h ä k t e n s k a p e t s h e l g d, s o m N o r g e s f ö r s t a, s t o r a k v i n n a t o g till o r d e t.
I n o m d e n norska litteraturen hafva k v i n n o r n a först o c h främst varit b e v a r a n d e, hafva samlat, afskrifvit o c h återberättat de sagor o c h sånger, hvilka m a n i N o r g e s o m annorstädes i vårt århun- d r a d e så i f r i g t s a m l a t.
M e n många barnrim och vaggvisor, s å n g l e k a r o c h k r e a t u r s l o c k a r h a f v a ä f v e n d i k t a t s af k v i n n o r n a.
Ingen n a m n g i f v e n norsk författarinna m ö t e r oss emellertid före d e n r e l i g i ö s a d i k t a r i n n a n Dorotea Engelbretsdatter, s o m lefde o c h — 1 7 1 6 — d o g i B e r g e n.
H e n n e s v e r s e r ä r o d o c k e n d a s t r i m m e r i efter Mor Utne.
14 Etter en tafla i norska nationalgalleriet af Eilif Pctcrssen.
själslif; h v i l k e n
IDUNS JULNUMMER b ö r j a d e m e d Amtmandens Dptre, h a r allt j ä m t f o r t g å t t, o c h d e n har fått m å n g a r e s u l t a t i d e t y t t r e li f v e t, i c k e m i n d r e ä n i d e t inre.
Hustrurna o c h döttrarna i d e bildade h e m m e n lefva icke l ä n g r e m e d n å g o t u n d e r d å n i g h e t s i d e a l f ö r ö g o n e n, u t a n g ö r a i all- m ä n h e t fullt o c h fritt s i n p e r s o n l i g h e t g ä l l a n d e.
Själfva kvinno- saken har haft sina direkta förkämpar.
I n o m d e n äldre genera- t i o n e n v a r, u t o m Camitte Collett, o c k s å Aasta Hansteen e n b r i n n a n d e rättfärdighetsifrerska å k v i n n a n s vägnar.
I n o m d e n n u för e m a n c i p a t i o n e n a r b e t a n d e g r u p p e n m ä r k e s f r a m f ö r allt Gina Krogh, r e d a k t r i s f ö r Nylcende o c h k ä n d f ö r S t o c k h o l m s p u b l i k s e d a n k v i n n o k o n g r e s s e n 1 8 9 7, där h e n n e s ståtliga yttre o c h h e n n e s varma vältalighet väckte m y c k e n beundran.
D e n n o r s k a Kvinde- sagsforeningen o c h ' d e n k v i n n l i g a Slemmeretsforeningen arbeta för att åt d e n n o r s k a k v i n n a n v i n n a d e r ä t t i g h e t e r, h o n ä n n u i c k e uppnått.
I N o r g e saknar k v i n n a n ä n n u k o m m u n a l rösträtt.
M y n d i g är h o n v i d 2 1 år, m e n i n g e n m i n i m i å l d e r är b e s t ä m d för h e n n e s ä k t e n s k a p.
H e n n e s rätt att drifva h a n d t v e r k o c h h a n d e l är u n g e f ä r d e n s a m m a s o m i S v e r i g e, o c h s o m h ä r k a n h o n g e n o m förord försäkra sig ägande- o c h förvaltningsrätt i n o m ä k t e n s k a p e t, d ä r h o n ä f v e n u t a n f ö r o r d h a r r ä t t e n till s i n ar- betsförtjänst.
D e flesta f ö r b ä t t r i n g a r i d e n n o r s k a k v i n n a n s ställ- n i n g u n d e r s e n a r e år h a f v a ä g t r u m p å 1 8 8 0 - t a l e t.
Universitetet har ö p p n a t s för kvinnan, ehuru m a n ä n n u icke v e t, i h v a d m å n hennes där aflagda e x a m i n a skola berättiga h e n n e att söka d e ä m b e t e n, till h v i l k a m ä n g e n o m s a m m a e x a m i n a ä g a t i l l t r ä d e.
D ä r - emot utöfva redan de norska kvinnorna en aktningsvärd verksam- h e t p å a n d r a o m r å d e n, t. e x.
i n o m p o s t, t e l e g r a f o c h t e l e f o n.
K v i n - nor b e k l ä d a vissa platser i statsdeparte- m e n t e n, i statistiska centralbyrån, i Kri- s t i a n i a m a g i s t r a t o c h i straffanstalter f ö r kvinnor.
D e äro läkare, farmaceuter, tandläkare o c h barnmorskor.
Framför allt är d e t p å l ä r a r i n n e b a n a n d e n o r s k a kvinnorna — liksom kvinnan öfverhufvud — funnit sin rikaste o c h v ä l äfven i regeln käraste, yttre verksamhet.
I de flesta städer äro skolkök förenade m e d folkskolan, o c h rundt o m i l a n d s b y g d e n hållas d e s s u t o m föredrag o m m a t l a g n i n g o c h huslig e k o n o m i, h v a r i g e n o m ett m e r a tidsenligt husställ s m å n i n g o m k a n vän- tas.
D e u n g a flickorna p å l a n d s b y g d e n b e g a g n a g ä r n a d e tillfällen, s o m amts- s k o l o r o c h f o l k h ö g s k o l o r b e r e d a till e n ökad bildning, o c h i Kristiania finnas en konst- o c h handtverksskola samt en afdelning af handelsgymnasium, där kvin- nor ä g a tillträde, liksom v i d landets a n d r a i n d u s t r i s k o l o r o c h i d e a f sta- t e n o r d n a d e kurserna för u t b i l d n i n g af lärare.
Brud frän Sogn.
7 N o r g e s s t ö r s t a s a m s k o l a är s t i f t a d o c h l e d d a f e n k v i n n a, fru Ragna Nielsen.
Skolan går ypperligt under sin älskvärda kvinnliga rektors ledning, o c h för de u n g a m ä n n e n o c h kvinnorna ä n d a f r a m till s t u d e n t e x a m e n.
F r ö k n a r n a Wulfsberg i Drammen o c h Bonnevie i Kristiania hafva upprättat utmärkta hushålls- s k o l o r f ö r flickor, m e n d e u n g a n o r s k o r n a, l i k s o m d e u n g a s v e n - s k o r n a, h y s a n o g i a l l m ä n h e t m e r a i n t r e s s e f ö r b o k l i g a eller k o n s t - närliga studier än för husliga sysselsättningar.
D e norska kvinnorna liksom d e norska m ä n n e n utmärka sig i allmänhet för stor politisk v a k e n h e t.
Så väl det ena s o m det andra politiska partiets m ö t e n — o c h sådana hållas landet r u n d t i alla s k o l s a l a r — ä r o i f r i g t b e s ö k t a a f k v i n n o r, o c h d i t h ö r a n d e ä m n e n spela i N o r g e e n stor rol i k v i n n o r s samtal o c h intressen.
R e d a n från W e r g e l a n d s t i d h a r d e n n a t i o n e l l a r ö r e l s e n o c h d e t europeiskt kulturella, frisinnade framåtsträfvandet gått hand i h a n d, o c h m a n finner b l a n d k v i n n o r n a — d e äldre s o m d e y n g r e — m å n g a själar, h v i l k a b r i n n a a f i d e a l h ä n f ö r e l s e, a f f r a m t i d s - h o p p m e d afseende å l ö s n i n g e n af tidens stora p r o b l e m o c h Norges uppgift i n o m det mänskliga kulturarbetet.
R u n d t o m i b y g d e r n a finnas u n g d o m s f ö r e n i n g a r, hvilka — j ä m t e d e n rikliga tillgången p å billig o c h y p p e r l i g litteratur — h a f v a e n s t o r b e t y d e l s e f ö r d e a n d l i g a i n t r e s s e n a s u t v e c k l i n g, lik- s o m d e r u n d t o m i l a n d s b y g d e n af föreläsningsföreningarna ord- n a d e f ö r e d r a g e n, s o m flitigt b e s ö k a s a f l a n d s b y g d e n s k v i n n o r så- väl s o m dess m ä n.
B l a n d d e n o r s k a k v i n n o r n a finnas lifliga s y m p a t i e r s å v ä l för försvars- s o m fredssaken.
En m ä n g d kvinnor hafva, g e n o m i n s a m l a d e m e d e l, k u n n a t skaffa ett litet k r i g s f a r t y g.
Kvinnorna Två systrar.
Efter en talla i norska nationalgallcriet af Sans lleyerdahl.
h a f v a ä f v e n b i l d a t e n Sanitets förening för s j u k v å r d i f r e d o c h i krig.
S j ä l e n i d e n n a är d e n i D a n m a r k f ö d d a, m e n i N o r g e g i f t a Margarethe Vullum, d o t t e r a f d e n d a n s k e p o l i t i k e r n O r l a L e h m a n, från h v i l k e n h o n ärft d e n stora t a l a r e b e g å f n i n g, m e d h v i l k e n h o n p å k v i n n o k o n g r e s s e n i S t o c k h o l m 1 8 9 7 gjorde ett så m ä k t i g t in- t r y c k u n d e r sitt i n l ä g g f ö r f r e d s i d é n.
S e d a n en mansålder hafva m ä n o c h kvinnor, äldre s o m yngre, under somrarne vandrat tillsammans i Norges härliga b y g d e r, f r a m f ö r allt i J o t u n h e i m e n, o c h o m v i n t e r n är d e n högt utvecklade skidsporten d e n i Norge mest älskade formen af friluftslif.
Såväl fotvandringarna s o m sporten hafva helt visst s i n del ' i d e t n a t u r l i g a, o k o n v e n t i o n e l l a i d e n n o r s k a k v i n n a n s v ä s e n l i k s o m i d e n spänstiga styrkan i hennes gestalt, livars kraftfullt s m i d i g a r ö r e l s e r n u k o m m a till s i n fulla rätt, s e d a n allt flere n o r s k a d a m e r d e l s b ä r a sin l a n d s m a n i n n a Kristine Dahls v a c k r a r e f o r m d r ä k t, dels själfva k o m p o n e r a d e färgrika dräkter, hvilka d e bruka v i d skidturer o c h annan sport.
Detta h a r fått till f ö l j d, a t t d e s s a u n g a n o r s k a k v i n n o r k l ä d a s i g m e r a djärft i n d i v i d u e l t o c h ofta m e r a stilfullt ä n sina n o r d i s k a s y s t r a r.
P å d e t konstnär- l i g a o m r å d e t ä r o flere norskor verksamma.
D e n stora pianisten Erika Lie-Nissen är jämförelsevis föga känd i Sverige, m e n Agathe Backer - Grön- dahls kompositioner äro lika m y c k e t sjung- na hos oss s o m i N o r g e o c h Eva Nan- sens r o m a n s s å n g är i S t o c k h o l m lika h ö g t skattad s o m i Kri- stiania.
Gästar m a n där prof essorskanSars ' hem, — hvilket hvarje söndags afton öppnas för f r ä m l i n g a r l i k s o m för v ä n n e r, — finner m a n där s o m värd- innor icke endast den ä l s k v ä r d a g a m l a själf, utan äfven hennes döttrar.
A f d e s s a är det ej blott E v a, Nan- s e n s h u s t r u, • u t a n äf- v e n e n äldre dotter, gift med sångaren Lammers, hvilka m e d sin m u s i k h ö j a dessa mottagningsaftnar, ' • U n „ n o l. '
s k a ski ddräkt.
[DUNS JULNUMMER Ä II.
I.
Interiör från Nanscnska hemmet.
u n d e r h v i l k a m a n träffar så m å n g a b e t y - d a n d e p e r s o n l i g h e t e r, m e n k n a p p a s t fin- ner n å g o n m e r originelt fängslande än den snart 90-åriga värdinnan, hvilken ä g e r sin b r o r s, s k a l d e n W e l h a v e n s e l d i g a k ä r l e k till allt s l a g s k u l t u r.
Bland de n o r s k a d a m e r, h v i l k a ä g n a t s i g åt d e b i l d a n d e k o n s t e r n a, m ä r k a s skulptrisen Elisabeth Sinding, A g a t h e Backer-Gröndahls syster, Harriet Böcker, s a m t d i k t a r e n K i e l l a n d s s y s t e r, Kitty Kielland, hvardera representerade m e d några goda verk på Stockholmsut- s t ä l l n i n g e n i fjor.
D ä r s y n t e s ä f v e n taflor af flere y n g r e m å l a r - innor, s o m l i g a m e d löftesrik b e g å f n i n g.
P å det konstindnstriella området hafva de gamla norska v ä f n a d e r n a g i f v i t i m p u l s e n till e n m o d e r n n o r s k k o n s t i n d u s t r i.
D e n ä l d r e Husflidsforeningen i n b e g r i p e r alla d e o l i k a f ö r e m å l, h v i l k a g å u n d e r n a m n e t h a n d s l ö j d, i n o m h v i l k e n särskildt träskulpturen h a r u r g a m l a a n o r i N o r g e s a l l m o g e h e m.
Husflidens s y f t e h a r v a r i t allt f ö r o m f a t t a n d e, f ö r att m a n d ä r s k u l l e k u n n a v ä n t a s i g n å g o n s t i l e n s e n h e t.
M e n f ö r e n i n g e n har v ä c k t i n t r e s s e f ö r d e t n a t i o n e l l a arbetet o c h beredt l a n d s b y g d e n afsättning samt tillhandahållit m ö n s t e r o c h m o d e l l e r i s y f t e att h ö j a s m a k e n.
M a n får ä f v e n h ä r se v a c k r a v ä f n a d e r, m e n d e t är e g e n t l i g e n d e n n y a för- e n i n g e n för Billed- oy Aaklwde-Vaivniny, h v i l k e n arbetar efter konst- närliga mönster o c h s o m därjämte använder garn färgadt m e d naturfärger, h v a r i g e n o m d e starka, h å l l b a r a f ä r g e r n a å t e r v u n - nits.
D e t är fru Frida Hartsen, h v i l k e n m e d sin k o n s t n ä r s - b e g å f n i n g o c h sitt b r i n n a n d e i n t r e s s e v a r i t s j ä l e n i d e t t a f ö r e t a g, s o m h o n n u l e d e r tillika m e d sin d o t t e r.
S t o c k h o l m s u t s t ä l l n i n g e n v i s a d e p r ä k t i g a p r o f från d e n n a n y a k o n s t v ä f n a d s s k o l a, s o m da- m e r n a i N o r g e flitigt b e s ö k a, o c h allt o f t a r e ser m a i l n u i h e m - m e n dessa e g e n d o m l i g a väfnader, där de dekorativa m o t i v e n ä r o h ä m t a d e från m o l n o c h stjärnor, från d j u r o c h b l o m m o r, haf o c h skog.
S o m de norska konstnärerna, särskildt Gerhard M u n t h e, m e d ifver k o m p o n e r a mönster för b o n a d e r, äga de p o r s k a g o b e l i n e r n a h e l t v i s s t en v a c k e r k o n s t i n d u s t r i e l i fram- % r f * 3 » - v % Interiör fiiin .Sms ' ska hemmet.
tid.
H v a d m a n r e d a n n u i N o r g e k a n åstad- k o m m a i g e n o m f ö r d — nationell o c h artistisk — stil p å v ä f n a d e r n a s, t r ä s n i d e r i e t s, d e n d e k o - rativa målningens o c h keramikens område, däron får m a n e n f ö r e s t ä l l n i n g p å H o h n e n k o l l e n s n y t sanatorium.
Ä f v e n i de y n g r e norska h e m m e n b ö r j a r d e n a r t i s t i s k t stilfulla s m a k e n g ö r a s i g gällande.
M e n annars torde det n o g vara regeln, att d e n o r s k a h e m m e n ä r o g a n s k a e n k l a o c h att krafven p å k o m f o r t, vällefnad o c h l y x äro b e t y d - ligt mindre i N o r g e än i n o m m o t s v a r a n d e sam- hällsklasser i Sverige.
D e t danska inflytandet har i detta afseende i N o r g e säkert varit betydelsefullt.
I Kristiania s l u t a r ett s a m k v ä m o f t a e n d a s t m e d p å b r e d d a s m ö r g å s a r o c h ö l, ä f v e n ifall d e t h å l l e s p å » G r a n d ».
Men u n d e r d e n enkla supén på- g å r o f t a ett lifligt o c h d j u p t t a n k e u t b y t e, i h v i l k e t k v i n n o r n a t a g a m y c k e t m e r d e l ä n fallet är i S v e r i g e.
O c h ö f v e r h u f v u d v i s a d e nor- s k a k v i n n o r n a ett i n t e n s i v a r e i n t r e s s e f ö r a l l v a r l i g a f r å g o r ä n d e s v e n - ska.
D e t t a är ett d r a g, s o m ä f v e n finnes h o s m ä n n e n.
K v ä l l efter k v ä l l k a n m a n s å l e d e s h ö r a n å g o n p o l i t i s k, e t i s k eller e s t e t i s k fråga debatteras m e d e n i h ä r d i g h e t o c h i f v e r, till h v i l k e n all m o t s v a - Lappflicka frun norska Finnmarken.
IDUNS J U L N U M M E R VÅR SVENSKA SYSTER.
AF ALVTLDE PRYDZ.
F R Å N F Ö R F S: N O R S K A M A N U S K R I P T AF JOHAN NORDLING.
D Något som e två landen man p å ö m s e sidor o m K ö l e n — systerlanden — k a n säga systrar: o m dem, d e likna hvarandra h a d e, s o m är deras o m folken, ' Men både Allt Natur likheterna det från sagt tidernas o c h olikheterna, — att h o n sänder att i Sveriges djupa Och älfvar så det, att i längtan kvinnan lifvet, h o s o s s, o c h ö f v e r h u f v u d är d e n u t v e c k l a d e n o r s k a i h ö g grad mannens k a m r a t i frilnftslifvet i d e n politiska k a m p e n D e t tysta, bundna, skildrat svarighet kamp, dem.
norska, har helt i d e bygder, där naturen, under präglar blicken m e n starka käuslolif, s o m det typiskt folket stänges Men i af starkare fjällen städerna, s o m i tanke- s o m i d e estetiska kulturen o c h endast förut lagt barn, sin mot- • förmår, längtan når ut kulturbärande dessa hafven Ty ökar öfver Vi folkens hjärtan, samma stolta känsla till själf, o c h d o c k icke där bygga af att vara d e n myndiga, klarseende händer godhet o c h aktning tillsammans människor, modern, som o c h sagt: för hvarandra!
» Kära J a g menar, I p å vägen! » p å färden och synvidden; — är sällskapet m a n spanar därför öfver större yodt, s å mål, når h a sett, a t t v i ä r o s ä k r a p å, a t t d e t t a är s a n t, r ä c k a v i till v å r frände, hur d u kan bryta d e n svenska dig väg!
sina tacka o c h fel, s o m densamma.
och b o samma friheten.
Väl har d u hunnit ett stycke i förväg, förtjänster Redan fjällbandet stiger l i k s o m h o s oss h e m m a densamma det frigjordt u n g d o m l i g a, m e d nu sätt!
fram!
handen det icke d e t bundna, utan och på många m e d d e t oslitliga stor, d e t att h a sällskap Och kretsarne, där folkens, o c h bäckar landen emellan m e d b u d — t v å folks d e t kraften längre i de gånger skogar sången kärlek är naturen b o r d e n följas där b y g d e r n a p å landet, är har m ö d o r n a i e n allvarlig än hvad i de öppnare visst ännu brinnande Det intressena.
s o m diktarne o c h dröm, samma som morgon har d e n gamla, m y n d i g a moder d e m samman på högfjället, mäktig, landens förbund o c h samarbete.
d e m det, många att h o n länkade de ha det o c h de ha det d e ä g a hvart för sig.
peka i en enda riktning: saknas dock olika.
eget, hvart för sig, och något ha de, s o m b o där, gäller d e t s a m m a: de dela m e d hvarandra, righet m a n ofta k a n säga o m och äro hvarandra de äga gemensamt.
Och Interiör från Norsk Billed- och AakUedcvivvning.
hvad kvinnan, o c h säga: V i vilja följa d i g åt!
m e n v i k o m m a efter o c h för god lärdom!
i N o r g e är starkast fram- trädande, äfven hos de norska kvinnorna.
D e t h a r k o m m i t mer färg, Judarne fyllde m e r fart, m e r l i f i d e n n o r s k a dith.
kvinnans väsen.
kvinnor!
perament Hennes tem- är rikare, D e sjöngo: en gång Jerusalem m e d l o f b y m n e r öfver Ju- H o k a n v ä l besegra ett folk, s o m äger hennes individualitet mera utpräglad, hennes uppträdande otvunget än i mera århundradets midt, o c h » Hilde » - naturer äro nu icke unga är ovanliga norska emellertid typiska de Det icke Ibsens un- dantagskvinnor, allmänhet bland flickorna.
hvilka m a n i får betrakta s o m för » vår norska sys- ter ».
Hennes genomsnittsnivå är helt genom norska ligen Fiskarflicka som som naturligtvis sin icke s l u t o m d ö m e öfver brukas typ från Bergen.
saknar i verkligheten.
Men kunna af henne, m e d hvilken Arne Garborg uttryckt sådan naturen i eller i s m å v i l l k o r, u n d e r nens sträfvan l i f v e t p å fjäll eller u n d e r o c h kulturen i förening o c h fjordar, ett käckt under arbetsslitet kamratskapet m e d man- fullföljande af egna m å l: Klar o g varm Klar o g varm som sommerkvaelden: som sang Hon smiler Hon elsker og vakkert d o g sjelden.
h a f v a visser- e n ny k v i n n o - m e d en m e r s a m m a n s a t t motsvarighet under faror diktariie skildrat angifven D e yngre d e n norska kvinnan torde n o g ännu danat henne, stora bäst Lie.
n a t u r o c h friare s e d e r, e n t y p, d e n v a c k r a lilla d i k t, uppfattning visst Jonas fra s t r e n g e: meget oa: d o g l a m g c.
Modersglädje.
17 Efter en fcafla i Nationalmuseum af Hildegard Thorell.
sådana
IDUNS JULNUMMER l a g s t i f t n i n g s ö k a t v i n g a t i l l b a k a i a n d r a l e d e t d e t, s o m af n a t u r e n själf h a r f ö r s t a l e d s r a n g.
M e n d e t är alltid h e n n e s e g e n för- t j ä n s t, att d ä r h a r r ö j t s p l a t s o m k r i n g h e n n e.
D e t är a l l t i d h o n själf, s o m h a r n ö d g a t s l ä g g a h a n d v i d a r b e t e t, m å s t f l y t t a g r ä n - serna, v i d g a synkretsen.
O c h det har d e n s v e n s k a k v i n n a n gjort.
G e n o m s i n s t o l t a s j ä l f k ä n s l a h a r h o n l ä r t m ä n n e n att r e s p e k t e r a henne.
E n ä r h o n själf h a f t a k t n i n g f ö r s i n n a t u r, h a s v e n s k e m ä n också insupit den.
D e t h a r alltid v i s a t s i g, att k v i n n o r kunna vara de bästa läromästare.
I Sverige har det funnits kvin- n o r, s o m v e t a t a t t u p p f o s t r a m ä n till e n h u m a n i t e t o c h e n klar- s y n t h e t, s o m m a n i s v u n n a t i d e r p å l å n g t n ä r i c k e n å t t h ä n till i d e flesta a n d r a l a n d.
O c h det länder de svenska kvinnorna till h e d e r, att d e t r e d a n p å 1 2 0 0 - t a l e t i S v e r i g e f a n n s e n l a g, s o m g a f k v i n n o r n a lika arfsrätt m e d m ä n n e n, n å g o t s o m v i m e d blygsel m å b e k ä n n a icke blef infördt h o s oss förrän långt in i detta århundrade.
Från g a m l a tider går där ännu tal o m sven- ska husfruar, s o m m e d kraftig h a n d styrde sina g o d s o c h h e m.
O c h s v e n s k l a g s t ä l l d e straffet f ö r d e m, s o m k r ä n k t e eller d r ä p t e h e n n e, l i k a h ö g t, j a, t i d t a l s h ö g r e ä n f ö r n å g o n m a n af ä t t e n — n å g o t s o m är u t a n m o t s t y c k e i a n d r a l a n d.
H i s t o r i e s k r i f v a r n e h a a n n a r s f ö g a att f ö r t ä l j a o m S v e r i g e s k v i n n o r — d e t h a r i c k e alltid v a r i t h i s t o r i e s k r i f v a r e s s e d att s e det väsentliga, o c h de, s o m vilja läsa d e m, b ö r a förstå k o n s t e n att l ä s a m e l l a n r a d e r n a.
E n d a s t få k v i n n o n a m n h a k o m m i t m e d i S v e r i g e s l y s a n d e historia, o c h o m d e få, s o m n ä m n a s, v e t m a n litet.
D e t lilla m a n v e t, g l ö m m e r m a n s e d a n.
H u r m å n g a är d e t n u, s o m k ä n n a till, att d e n h e l i g a B i r g i t t a (B i r g e r s d o t t e r B r a h e) p å s i n t i d h y l l a d e s af p å f v e n o c h h e l a E u r o p a o c h af senare tiders lärde har beundrats s o m d e n största ande, N o r d e n under medeltiden frambragt?
Och h v e m känner namnen på de kvinnliga frihetshjältarna i Sveriges historia?
D e svenska kvin- n o r n a h a ä g t e n f o r n t i d, s o m v ä l f ö r t j ä n a r att m i n n a s.
M e d a n m ä n n e n u n d e r Karl X I I lågo utanför landets grän- ser o c h s k ö r d a d e l a g r a r, d e t v i l l s ä g a u n d e r l å n g v a r i g a k r i g för- s p i l l d e sina lif o c h u t a r m a d e l a n d e t — så v o r o k v i n n o r n a h e m m a.
D e v u n n o i n g a l a g r a r — d e t h a r a l d r i g v a r i t k v i n n o r s art — m e n de utförde arbetet där h e m m a.
D e värnade hus och h e m, d e b r u k a d e j o r d e n o c h d r e f v o h a n d e l o c h fiske; ö f v e r a l l t f y l l d e d e d e t o m m a p l a t s e r n a efter m ä n n e n.
D å o c h d å k o m m o ut- ländingar dit u p p.
D e g r e p o s af u n d r a n o c h b e u n d r a n ö f v e r den svenska kvinnan.
O c h år 1 7 4 8 h a r d e t k u n n a t s k e i d e t l a n d e t S v e r i g e, att e n k v i n n a b l e f m e d l e m af d e n k u n g l i g a v e t e n - skapsakademien.
S o m n å g o t, d e t där i c k e saknar sin b e t y d e l s e, m å n ä m n a s, att k v i n n o r n a ä n d a till l å n g t i n i d e t 1 8: d e å r h u n d r a d e t s o m g i f t a b e h ö l l o s i t t e g e t n a m n — o c h d e t föll i n g e n • l e f v a n d e själ i n, att d e t k u n d e v a r a a n n o r l u n d a.
1 Sverige som i de andra europeiska landen var det den nyligen framträdande borgarklassens kvinnor, s o m först b e g y n t e tjUr svenska h e m: I.
Interiör från statsminister Boströms salong å Östanå.
D e s s a o r d i n n e s l u t a d e n.
/ s a n n i n g e n, att ett l a n d djupast o c h sannast karaktäriseras g e n o m sina kvin- n o r, h v i l k a, n ä r allt k o m m e r o m k r i n g, e v i n n e r l i g e n förbli det centrala.
O c h när religionerna berätta oss, att det o n d a k o m m i t in i världen g e n o m en kvinna, så är d e t t a j u e n d a s t ett o f r i v i l l i g t m e d g i f v a n d e af s a m m a f a k t u m o c h ett u t t r y c k föp&gt; h u r e n k r ä n k t na- turlag h a m n a r sig.
N u var det o m d e n s v e n s k a k v i n n a n vi ville säga några ord.
F ö r s t o c h f r ä m s t e t t t a c k till h e n n e, f ö r att h o n b ä t t r e ä n d e flesta l a n d s k v i n n o r h a r hållit v a k t e m o t r å h e t o c h b r u t a l i t e t o c h d ä r i g e n o m, l a g a r n e till t r o t s, värnat o m sina naturliga rättigheter.
R e d a n från u r m i n n e s t i d h a r d e n s v e n s k a k v i n - n a n v e t a t att skaffa s i g r e s p e k t.
A l l t ifrån h e d e n d o - m e n s d a g a r h a r m a n v i t t n e s b ö r d o m, att h e n n e s m y n - dighet i n o m h e m m e t var m y c k e t stor o c h bekräftad af l a g e n.
I d e ä l d s t a s v e n s k a l a g a r n a finner m a n d e t t a b e t e c k n a d t g e n o m, att h o n » b l e f g i f t till h u s f r u - d ö m e » eller till » h e d e r o c h h u s f r u ».
H u r sparsam k u n s k a p vi än g e n o m saga o c h s ä g n få o m d e ä l d s t a t i d e r n a s k v i n n o r — ett f r a m g å r d o c k t y d l i g e n: att d e n n o r d i s k a k v i n n a n h a r f ö r s t å t t att förvärfva sig e n ä n n u v i d a större aktning o c h bety- delse, än lagarne m e d g å f v o h e n n e — n å g o t s o m j u b l o t t u t g ö r ett b e v i s p å, h v i l k e t f å f ä n g t a r b e t e d e t då- t i l l d a g s, l i k s o m intill s e n a s t e t i d e r, h a r v a r i t att g e n o m Fredrika Bremer-förbundets byrå i Stockholm 18 l
IDUNS JULNUMMER s k u l d i, att d e t s e n a s t e s e k l e t s p r ä s t e r s k a p h a r t a g i t s a k e n p å e t t a n n a t sätt, i d e t d e g å n g efter a n n a n p å r i k s d a g e n k ä m p a t f ö r att för- hålla h e n n e h e n n e s rätt.
O c h h o n har k a n s k e i c k e g l ö m t, a t t d å d e t år 1 8 0 9 f r a m - s t ä l l d e s f ö r s l a g o m att r ä t t a e n af d e orättvisor, s o m på n y t t i n s m u g i t sig, o c h å t e r i n f ö r a i S v e r i g e s a m m a arfs- r ä t t f ö r k v i n n a s o m f ö r m a n, att d e t då var prästerna, s o m sade nej o c h åter n e j, tills d e t till s l u t år 1 8 4 5 blef lag.
Och de ha k a n s k e i c k e g l ö m t, att d å d e t år 1 8 5 0 v ä c k t e s förslag o m kvinnors m y n - d i g h e t, v a r d e t åter p r ä s - terna, s o m stredo emot, till d e s s d e t t r e t t o n år senare blef lag g e n o m de tre andra ståndens sammanslutning.
anlägga sina m ä n s n a m n.
Senare började också adliga k v i n n o r, till sist, m e n b l o t t d e l v i s, k v i n n o r n a p å l a n d s b y g d e n.
E m e l l e r t i d finns d e t ä n n u i S v e r i g e, l i k s o m ä f v e n h o s o s s o c h i åtskil l i g a a n d r a l a n d, t r a k t e r, d ä r m a n allt fort farande öfvar den gamla, själfständiga o c h från v a n l i g förnuftig s y n p u n k t väl också själfklara s e d e n att bära d e n s l ä k t s n a m n, till h v i l k e n m a n h ö r o c h n a t u r n ö d v ä n d i g t fortfar att h ö r a.
D e t är j u l e d t i b e v i s, att d e t i s y n n e r - h e t är k v i n n o r n a, s o m bevara släktegendomlig- h e t e r n a, o c h att d e t i r e g e l är m ä n n e n i e n släkt, s o m först urarta och dö bort.
Karaktäristiskt n o g betecknar den följande perioden en absolut ned- gångens tid för kvinnor- nas del o c h därigenom också indirekt för sam- h ä l l e n a s.
F ö r e n finare iakttagelse spåras det l i k s o m i alla v r å r, att kvinnorna i det hela icke längre äga den stolta s j ä l f a k t n i n g e n från f ö r r.
D e r a s inflytande blir i c k e m i n d r e, m e n d e t b l i r an- s v a r s l ö s t u n d e r s i t t in- k o g n i t o o c h af e n af- g j o r d t sämre kvalitet.
S å att d e t s e r n ä s t a n ut, s o m o m d e t funnes n å g o t s a m m a n h a n g mel- lan d e n n a n e d g å n g och det nyligen införda m o - det.
M e n hugfästes detta, b ö r det häller icke g l ö m - m a s: att h v a r d ä r är m ö r k a n t i d, d ä r ä r o alla medskyldiga.
O c h har det icke varit svenska k v i n n o r s s t o l t a s k i c k att k u n n a lära m ä n att b ö j a s i g f ö r d e t, s o m är r ä t t?
Hvarför hade de icke den g å n g e n olja på sina l a m p o r, så att d e k u n d e lysa för d e m, som icke k u n d e s e att a r b e t a?
U n d e r de senaste 4 0 å r e n af v å r t å r h u n d r a d e har inom den svenska lagstiftningen företagits en m ä n g d reformer i riktning af att gifva Det var just under kvinnorna d e n plats, s o m denna period och just i Ur svenska h e m: II.
Interiör från artisten Carl Larssons hem i Dalarne.
t i l l k o m m e r d e m.
D e t är Sveriges, land s o m den m e r ä n 3 6 år, s e d a n d e i S v e r i g e e r h ö l l o k o m m u n a l r ö s t r ä t t, g e n i a l e T h o r i l d k ä n d e s i g m a n a d att s k r i f v a e n a f h a n d l i n g o m n å g o t s o m ä n n u ej är u p p n å d t h o s o s s.
» K v i n n o k ö n e t s n a t u r l i g a h ö g h e t » m e d m å t t o: » T r ä l d o m är för- D e t är S v e r i g e s ä l d s t a k v i n n o s a k s f ö r e n i n g, » F ö r e n i n g e n f ö r bjuden i Sverige ».
D e t t a v a r d e t f ö r s t a, k a n s k e af alla d e t s n i l l r i k a s t e m a n l i g a i n l ä g g f ö r k v i n n o r n a s rätt, l i k s o m f ö r d e r a s p l i k t — ett kraf- t i g t v a r n i n g s r o p till t u s e n d e n af s v e n s k a k v i n n o r, s o m h a d e b e g y n t g l ö m m a sina stora traditioner o c h börjat finna sig i a n s v a r s l ö s h e t e n s d å s i g a b e k v ä m l i g h e t o c h d e n s t ö r r e l ä t t h e t, d e r a s i n k o g n i t o g a f d e m, att ö f v a tyranni.
Säkerligen h a d e d o c k ingen Thorild trädt fram, o m icke Sverige vid s a m m a tid ägt kvinnor, s o m k u n d e e r b j u d a h o n o m a n b l i c k e n af » k v i n n o k ö n e t s naturliga h ö g h e t ».
O c h den g å n g e n, l i k s o m tillförene o c h senare, stod det i detta hänseende helt visst m y c k e t bättre till i S v e r i g e ä n h ä r o c h i d e flesta a n d r a l a n d.
R e d a n d e t t a l a r k r a f t i g t d ä r f ö r, att d e t s v e n s k a v i g - s e l f o r m u l ä r e t i c k e n ä m n e r e t t o r d o m, att h u s t r u n skall l y d a sin m a n.
D e t är e n h e d e r f ö r S v e r i g e, att d e t h a r ä g t k v i n n o r, h v i l k a, f ö r att t a l a m e d T h o r i l d, h a f t så m y c k e n k ä n s l a af s i n » n a t u r l i g a h ö g h e t », att d e till o c h m e d k u n n a t b i b r i n g a h e r r a r l a g s t i f t a r e litet d ä r a f.
M ä r k l i g t är d e t o c k s å, a t t d e t svenska prästerskapet för några århundraden tillbaka h a d e å t s k i l l i g t l ä t t a r e f ö r att e r k ä n n a k v i n n l i g a vär- den, än d e t s e d a n har haft.
D e t finns flere l å n g a dikter från d e n tiden, författade af biskopar o c h andra ärevördiga herrar, s o m m e d starka loford prisa tidehvarfvets lärda k v i n n o r o c h försäkra d e m, att d e r a s r y k t e s k a l l l e f v a, » s å l ä n g e t i d är till o c h glittrande stjärnor p å h i m l a r a n d e n trifvas ».
A t t detta verkligen k u n d e g å för sig, äro vi b ö j d a att r ä k n a d e n s v e n s k a k v i n n a n själf till för- tjänst, p å s a m m a g å n g v i tillskrifva h e n n e en h e m - Frän Handarbetets Vänners utställningslokal i .Stockholm.
19
IDUNS J U L N U M M E denna R vilja Fran kvinnliga kurser en Gymnastiska Cenlral- hällsviljan!
väckas o c h lyftas till s a m h ä l l s v i l j a, till d e n g o d a s a m - instihitct i U n d e r t i d e n g l ä d j a v i o s s öf- Stockholm ver, hvad redan är vunnet.
Vi blicka öfver gränsen o c h säga tack!
Vi äro stolta öfver systrarna där- inne: i vetenskap, konst o c h slöjd har gjorts ett Men det goda höfves godt be- Ofverallt där det ofverallt.
icke finnes, kes, att kvinnoarbete.
kvinnoarbetet saknas det — det mär- det i c k e är n ä r!
Allting s k a l l bli b ä t t r e g j o r d t, n ä r d e n u p p - fattning af ställningen klarnar, att man hjälp oss, som att en gång säger: k o m och det m å bli g j o r d t, g ö r a s skall, o c h att intet för- summas!
Och den Sveriges k v i n n a har Hon g å r l u g n, s t a r k, flitig o c h m i l d — visar uppnå den hvad att Hon sidan där om att att bana.
förbereda väg och själfva och deras På dylika upprätthåller senare svenska ny mark tider, det », kraft framgång.
Och nom att taga gifvit, här för för låtom sig an det beröfvat att mellan af finna kan aldrig ske p å ett kvinnorna.
djupa vår b ä t t r e sätt ä n g e - H e l a v ä r l d e n är hvar egen deras l j u s e t faller b l o t t s o m o c b skära in ' till nu hand.
ifrån s å n g s o m från till stämma där de växa upp på än finnas, Den fyller så s t ä m m a s deras slätten berg fjällarna och dal deras barndom lefva och sko- själar med sitt — den o c h sin a n i n g lär d e m att lifvet.
sidan Kölen sjö tonar — samma o c h fjorden här h e m m a.
V i sända systrarna, s o m b o där, och nå fram sig dess hjärta o c h uppenbarar b l å a k u l l e n eller i s k u g g a n af d j u p a de där drömmars Det smyger v å r h ä l s n i n g till l a n d e t p å a n d r a hälsning mors där helgdagsro u n g d o m m e d sin l ä n g t a n — himla- för lifvets fröjder v i d hemligheter!
d e m till a r b e t s d a g e n, systerlandet decennium skogar, med bröst, brusar den mål.
berg m o t M e n ytterst ute ligger hafvet!
och sända sina — svenska kvinnorna — naturens styrker utveckling och — djupa mossan, — prakt — äfventyr, » Fredrika-Bremer-förbun- ett öfver sjön Vi s o m n u i m e r än finnas de och den når fager j o r d m e d plats d e t a f sin o ä n d l i g h e t s Och kvinnorna själfbäfdelse förstått rummet nämnas d e s o m l y s s n a till till d e t, h o n v ä n t a r sin s i g af d e m!
s k y l d i g Fre- sitt t a c k f ö r d e t l y s a n d e e x e m p e l, d e t h a r så m i l d t o c h s t a r k t h a r och sagt: kvinnorna, oss värfva för l y c k a för d e m arbetat för mänsklighetens detta att skapar för som grund- s o m förr väsentligen tillhörde d e m, m e d kraftig har för folken verkat arbete, en upp m o t landets arbetskraft.
drika-Bremer-förbundet fram och förtjänst gars arbete, m å i främsta lugn till d e r a s samhällena en storslagen institution, med inlagt reformer, och s o m ihärdigt då fabriksverksamheten kvinnor för sin Här har land.
så s t o r d e l af d e t ha i S3 nnerhet för k v i n n o r n a fram lägger en r som är — — s j ö a r o c h slätter o c h b l å n a n d e där guldstänk sitt l a n d s n a t u r: d e n är m i l d, allvarlig, säkert af d e s s m ö d o r — Och äganderätt », till v ä s e n finnas stämning Skånsk allmogekviima.
o c h skall kunna.
arbetar långsamt, randen, kvinnas hon kan liknar Där gift valt r ä t t a v ä g e n f r a m till s i n p l a t s.
låtom lyftat denna tanke » I detta tecken skolen I segra!
oss bära fram deras det för d e t g o d a s tjänst.
arbete Plats i ljuset, O c h samhällena skola renas d ä r i g e n o m.
» » Fredrika-Bremer förbundets » verksamhet de mest lysande resultat.
intet mänskligt samhällsklass, är d e m l i k g i l t i g t.
deras hjälpande en kan redan uppvisa Ingen statsmakt, måste taga hand.
som Ofverallt F ö r b u n d e t har de andra h ä n s y n till.
når blifvit statsmakterna D e t är ett v a k a n d e [ö g a, s o m ser u p p o c h s o m m a n g e n e r a r sig för.
Det har tet, som man skapat en solidari- hos.
oss förgäfves s ö k e r m o t s t y c k e till.
Så hälsa vi d å vår s v e n s k a syster och säga vår tack.
henne H o n har ar- b e t a t v ä l o c h g ö r så ä n n u.
Vi v i l j a s e till a t t henne i spåren.
hårda, bistra l ä r t o s s, att som kräfves, och att oss d e t är d e t är framåt- de vilja.
litet p å gamla ordstäfvet säga: det rnndt att något, vända vilja, P har hvad vilja skridande Ung Hicka i lu p,iiukt.
tider hon kvinnorna Rättviks- och Lcksandskullor.
följa Genom T i t e l v i g n e t t e n Victor Andrén.
d e o c h Låt m e d v e r k a t det Olof Krohn Jjjungåalil.
och kvinnorna d e t vill G u d!
M å all j o r d e n s n o r s k a krets 20 till F ö r till a r t i k e l n öfrigt s v e n s k a — &gt; T v å u t o m n a t i o n a l g a l l e r i e n u p p s a t s e n s och h a illustrativa Halfdan Ström, s y s t r a r » d e u n d e r n ä m n d a u t s t y r s e l: s v e n s k a r n e är t e c k n a d af artisten r e p r o d u k t i o n e r n a — f ö l j a n d e från k o n s t n ä r e r n o r r m ä n n e n ArncHjersing, Bobcrt Haglund o c h Dämd
IDUNS JULNUMMER fÅ § T GöItHARPi, BANAN!
c l 6 3från (Ytoro=3^ " siöar, ifrån söoenis Bftsingfertjår - upp mot rjmsehs pct a öar raesfanie part enatYtåg går.
» c.
t Bfaa T m j Vcn gCånser.
ofpan mofnene gråa Bano.
nära erigjktens gränser afpenons $nfa uiÄcrfanJ^ J 3 3 i orönvmar futao gitter — ' tagg?
* ' från roggonens fönster ser, fi^tr en fors t sftum oc.fi gfitter tumfar utför Branten ner.
f) ögst från fi rönet vat net fa Mer * i bånanbe, meo våftig fart, för att splittras t IhustatTer.
Pösas upp t ouggrej n snart.
/ " (Dcfi på rutans Bfanita sRtfra, •; ser jag några oufversfånfi.
•;: - " _ .. ' filtsom piffc afpen gtfca jfränutngen sin pårfesfiånfi.
päffsam sfianft!
~ tj&gt; benna oroppe É^^r t morgonsofen Brann.
Btoat tusen år oår oppe.
tnnan fntjeten fian pann.
$6tst farmen éfiuffe råfta.
föfja afpens Branter åt, innan (Jan ftcl: sammansmäfta meb en 6åc6 på rårens stråt — f 3nnan (San, ur snön förfoeeao, \ fiörjaoe sin gra fans för att emot rutan (trossao sctnna fjån t sofens gfans.
2&gt;amel .ifallström.
a ' mr / wm Illustrerad af G O T T F R.
KALLSTENIUIJ.
»
IDUNS JULNUMMER NÄR PATIENCEN GÅR UT.
RÅNARNA INNE I SKOGEN V O R O SÅ SNÖTYNGDA, ATT PÅ A N D R A L Å N G V Ä G G E N MIDT EMOT G A L L E R I E T MED DE SNIDADE ÄNGLA- DE N E D E R S T A KVISTARNE SVEPTE Ö F V E R SLÄDEN, DÄR HUFVUDENA HÄNGDE P O R T R Ä T T A F DE F R A R A F A R N E Ä G A R N E OCH ÄGARINNORNA T I L L DEN F O R FÖRBI, OCH DEN RESANDE INNE I SLÄDEN VÄSBY, DE, SOM EN G Å N G SUTTIT I DE GAMLA KUNGSSTOLARNE, HAN, SOM GAM- VAR SÅ HÖGREST, ATT DET NÄSTAN A L L T I D LYCKADES MAL VORDEN, S T Ö D T SIG PÅ DEN GULDKRYCKADE MAZNRKÄPPEN D Ä R B O R T A I HÖR- KVISTARNE A T T SOPA HONOM Ö F V E R ANSIKTET MED NET, HON, SOM SPUNNIT FINASTE LIN PÅ DEN GAMLA SPINNROCKEN VID FÖNSTRET.
SINA H Å R D A B A R R OCH SIN MJUKA, VÅTA SNÖ.
HAN ORIGINALET T I L L DET S T Å L B L A N K A BRÖSTHARNESKET PÅ K O N T E R F E J E T AF KARL GUSTAFS SKAKADE UNDAN SNÖN H V A R G Å N G DET HÄNDE, MEN R Y K T B A R E H Ä R F Ö R A R E HÄNGDE PÅ T R O F É V Ä G G E N JÄMTE SONSONENS VÄLDIGA KARL TOG SIG EJ I AKT MER ÄN F Ö R R OCH H Ö R D E EJ ENS XH-PAMP, SOM MAN OCKSÅ GRANNELIGEN KÄNDE IGEN F R Å N HANS PORTRÄTT.
KUSKENS PLIKTSKYLDIGAVARNING: » AKTASIG NU, H E R R P O R T R Ä T T E T NÄSTINTILL KAROLINEN F Ö R E S T Ä L L D E EN HÖGBARMAD DAME MED S K Ä R T BARON, » E L L E R » DET ÄR BÄST ATT BÖJA SIG FÖR DEN SMBBLIF, R A K T UPPSTRUKET H Å R O C H EN T Ö R N R O S I HANDEN.
GREFVINNAN DÄR. » MEN GAMLE BARON HÄGERSKÖLD BÖJDE SIG AURORA HADE VARIT ULRIKA ELEONORAS HOFDAM OCH S T O R A FAVORIT.
DET BRIL- INTE, HAN HADE EN SÅDAN STYF, S T E L FIGUR, A T T JANTERADE UR, HON VID SITT G I F T E R M Å L E R H Å L L I T AF DROTTNINGEN, LÅG ÄNNU OCH DET SÅG UT SOM OM DET SVÅRLIGEN L Ä T E SIG GÖRA.
PICKADE PÅ BOULEMÖBELN, SOM EN G Å N G T I L L H Ö R T HENNES SONHUSTRU, GREF- SLÄDEN HADE ÄNDTLIGEN HUNNIT UT U R SKOGEN, OCH DET GICK NU L U G N T VINNAN MARTHA.
DÄR L Å G O OCKSÅ A N D R A PRETIOSA, SMYCKEN OCH FAMILJE- OCH LÅNGSAMT GENOM DE HOPADE DRIFVORNA F R A M Å T VÄGEN, SOM LEDDE NER KLENODER.
FRÅN GREFVINNAN MARTHAS O C H G R E F MAURICES TID VAR OCKSÅ T I L L DEN ISBELAGDA SJÖN.
UTSIKTEN HADE PÅ EN GÅNG BLIFVIT VID OCH STOR, DEN SPENSLIGA FINA ROCOCO-MÖBELN MED SITT Ö F Y E R D R A G AF LJUSA BLOMSTER- OCH GENOM DEN HVITA, DISIGA VINTERSKYMNINGEN OCH DE F A L L A N D E SNÖFLIN- SLINGOR PÅ HVITT V A T T R A D T SIDEN.
MEN SPINETTEN, PÅ HVARS UPPSLAGNA L O C K G O R N A KUNDE DEN RESANDE H Ö G T UPPE I F J Ä R R A N PÅ A N D R A SIDAN SJÖN SKYMTA EN HERDESCEN VAR A F MÅLAD, HADE T I L L H Ö R T GREFVINNAN BEATE SOPHIE LIKSOM VÄSBY H E R R E G Å R D OCH SE, ATT DEN S T O R A SALEN VAR R I K T UPPLYST.
DEN L I L L A GULNADE, FINT ARBETADE GENOMBRUTNA SOLFJÄDERN, SOM LÅG PÅ NOT STÄLLAREN, A L L D E L E S SOM OM ÄGARINNAN G L Ö M T DEN KVAR DÄR, DÅ HON STIGIT » DÄR ÄR FESTLIGT SOM ALLTID », MUMLADE DEN GAMLE H E R R N I SLÄDEN OCH UPP F R Å N SPINETTEN.
D R O G EN DJUP SUCK.
GREFVINNAN BEATE SOPHIES P O R T R Ä T T F Ö R E S T Ä L L D E EN GAMMAL DAME LJUSEN, SOM LYSTE SÅ VIDA Ö F V E R NÄJDEN, S U T T O I F Y R A GAMLA KYRKO- MED BINDMÖSSA OCH S T R Å L A N D E ÖGON.
P O R T R Ä T T E T HADE BLIFVIT MÅLADT, DÅ K R O N O R A F MÄSSING.
KRONORNA HADE HÄNGTS UPP I S T O R A SALEN PÅ VÄSBY GREFVINNAN VAR NÄRMARE ÅTTIO ÅR, MEN GAF DET O A K T A D T EN L I F L I G F Ö R E S T Ä L L - ÅR 1637, DÅ GAMLA SÖRE KYRKA R E F S OCH MAN ANSKAFFADE NYA K R O N O R T I L L NING OM, HVILKEN T J U S E R S K A HON VARIT ÄNNU I SIN SENA ÅLDERDOM.
DET DEN NYA KYRKAN.
DE V O R O E M E L L E R T I D EJ DET ENDA KYRKOGODSET DÄRINNE.
VAR ETT GAMMALT P O R T R Ä T T SOM, EN G Å N G SEDT, A L D R I G KUNDE FÖRGÄTAS.
OCH DEN RIKT SNIDADE EKBALUSTRADEN PÅ GALLERIET, SOM L Ö P T E H Ö G T UPPE VID NU SÄRSKILDT VAR DET, SOM OM D E T GENOM ETT UNDER F Å T T LIF, STIGIT NER UR T A K E T LÄNGS DEN ENA LÅNGVÄGGEN, HADE VARIT A L T A R S K R A N K I SAMMA GAMLA SIN RAM SOM V O R E DET GREFVINNAN BEATE SOPHIE SJÄLF, SOM S A T T I EN A F SÖRE KYRKA, OCH PÅ DET MONUMENTALA SKÅPET, SOM DET VILLE SJU MAN T I L L KUNGSSTOLARNE MED DET L I L L A RUNDA SYBORDET F R A M F Ö R SIG OCH LADE PATIENCE, ATT RUBBA O C H SOM S T Å T T PÅ SIN PLATS SEDAN T R E T T I O Å R I G A KRIGETS DAGAR, I L L DEN G R A D LIKNADE FREDRIKA VON HOORN, VÄSBYS NUVARANDE ÄGARINNA, BLÄNKTE E T T PAR H Ö G A SILFVERKANDELABRAR OCH EN F Ö R G Y L L D KALK, HVARS IN- — T SIN FARMODER.
HON HADE SAMMA S T R Å L A N D E ÖGON, SAMMA H Ä L F T BARNSLIGA, SKRIPTION FÖRTAIDE NAMNET PÅ DET G A M L A BÖHMISKA KLOSTER, HVARIFRÅN DE H Ä L F T SKÄLMAKTIGÄ S P J U F V E R D R A G KRING MUNNEN OCH SAMMA KVITA HÅR.
OCH BLIFVIT RÖFVADE.
DESSA M Ö B L E R O C H PRETIOSA, JÄMTE N Å G R A G Y L L E N L Ä D E R S - I L L DENNA LIKHET OCH SATTE VÄRDE PÅ DEN, BEKLÄDDA K A R M S T O L A R MED Å R T A L E T 1680 UNDER KUNGLIG KRONA, V O R O DE Ä L D S T A VÄL KÄNDE GREFVINNAN FREDRIKA T DET MÄRKTES DÄRAF, ATT HON ALLTJÄMT, SEDAN HON BLIFVIT ÄLDRE, BAR D R Ä K T E R F Ö R E M Å L E N I DEN S T O R A SALEN.
F SAMMA F Ä R G OCH SNITT SOM GREFVINNAN BEATE-SOPHIES PÅ BREDAS RYKT- DET VAR SOM OM HVARENDA GENERATION AF DEN GAMLA Ä T T E N HADE HIT IN- A B A RA FLYTTAT SINA H Ö G S T SKATTADE OCH DYRBARASTE Ä G O D E L A R OCH L Ä M N A T DEM E F T E R SIG PORTRÄTT.
MEN DET VAR OCKSÅ EN KLÄDSAM KOSTYM FÖR EN GAMMAL Ö R N Ä M DAM, DET VISSTE HON, DÄR HON S A T T I SIN BRUNA, B R O D E R A D E SIDEN- SOM D Y R B A R A OCH VÄL VÅRDADE MINNEN.
DETTA VAR DET, SOM GAF RUMMET DESS F R O C K MED SPETSFICHYN L A G D I KORS Ö F V E R BRÖSTET, SAMMANHÅLLEN AF GREF- EGENDOMLIGA FÖRNÄMA OCH PÅ SAMMA GÅNG INTIMA OCH PERSONLIGA PRÄGEL.
22
IDUNS JULNUMMER » Det är Maja-Lisas flicka.
M o d e r n har fått igen sina svåra plågor, och h o n tror att h o n skall dö. » » Det tror h o n alltid. » » Ja, o c h så ber hon, o m hennes nåd ville vara så innerligt g o d o c h skicka någon af drängarne in till staden efter medikamenter. » » Säg till unge inspektören, att han ställer o m det.
Mamsell Esther ger j u tösen mat, innan h o n går hem, o c h lägger lite i hennes knyte till Maja Lisa.
Och glöm inte att skicka något stärkande till Johannes m e d Sven.
Yrar det mycket? » » Ja, det är ett vargaväder.
Nu skall jag inte hindra hennes nåd längre.
Den patiencen går ut, det syns tydligt. » » Jag hoppas det, mamsell Esther. » H e n n e s nåd fortsatte att flytta korten för att visa att audiensen var slut.
M e n det tycktes ej b e k o m m a mamsell Esther det ringaste, hon stod kvar så länge h o n hade lust, följde uppmärksamt m e d o c h gaf ett eller annat råd.
Isynnerhet var h o n noga m e d att hennes nåd inte fick fuska.
Intet undgick hennes skarpa ögon.
Slutligen när h o n tyckte att hennes nåd kunde reda sig själf o c h såg att patiencen skulle gå ut, neg h o n djupt o c h linkade ur rummet.
Grefvinnan drog en lättnadens suck, m e n sade genast l i k s o m för att dölja den för A g n e t a: » Mamsell Esther är allt märkvärdigt klar o c h klok.
Tycker du inte? » » Jag tycker, att h o n har alla världens skröpligheter.
.
.
N e j, nu skall jag tala o m för dig, h v e m s o m är märkvärdig, det är du.
Så smärt o c h rak o c h fin s o m en ung flicka.
Och sådana tindrande ögon.
Om du visste, h v a d du är vacker, där du sitteri » Det var h o n.
Det låg en obeskriflig charm öfver henne, där h o n satt i den rikt snidade karmstolen.
Öfver hela gestalten låg en tjusande blandning af förnäm värdighet o c h mjuk kvinnlighet, liksom det låg en egendomlig blandning af ålderdom o c h u n g d o m i det silfverhvita håret o c h de unga ö g o n e n.
H o n hotade m e d fingret.
» Du pratar, » sade h o n i e n ton, s o m skulle vara ogillande.
M e n h o n såg alls inte o n d ut.
H o n tyckte o m att bli beundrad o c h var van att bli det.
» Nå, hvad sade j a g!
Ser du, att den här patiencen också går ut.
Gudskelof I » » Du låter så penningkär i afton, svärmor, » sade Agneta m e d ett melankoliskt småleende.
» Du måtte väl veta, att jag inte frågar efter pengar, m e n det pinar m i g att tänka på pengar, det har jag aldrig förr gjort.
Det är Häger- skölds skuld.
H a n predikar jämt för mig, att det kan j a g inte göra o c h det kan jag inte göra, förr än det blir större utdelning på aktierna.
V e t du h v a d han ville, då han sist var här?
— H a n ville att jag skulle draga in — » » Draga in? » » Ja, på tjänstepersonalen menade han väl, jag hörde inte så noga efter.
Det är sant att jag har dubbel uppsättning, m e n det är j u därför att mina trotjänare äro så gamla o c h inte orka arbeta, o c h lämna d e m hvarken kan eller vill jag, åtminstone vill jag först sörja för d e m.
När Hägersköld k o m m e r nästa gång, skall jag tala med h o n o m o m, h u r jag skall göra — o m jag skall köpa lifränta eller rent af pensionera d e m.
Det är mamsell Esther naturligtvis o c h gamle inspektören o c h Ström o c h nattvakten o c h gamla Malin.
Jag har då tillräckligt m e d envisa människor hvart jag vänder mig.
Hägersköld är den värste, han tar sig en pris o c h skakar på hufvudet o c h ser betänklig ut o c h säger: " Nej, kära kusin, o c h bevars, kära kusin!
Kusin har satt in allt för m y c k e t på Gustafs företag, o c h det gjorde kusin, fast jag afrådde! '
Ser du det är sjukan!
Hägersköld vill, att man blindt skall följa hans råd, annars blir han stött.
Och han vill alltid ha rätt.
Det är inte minst för hans skull som jag så innerligt önskar att allt skall gå bra.
Det vore en triumf att visa h o n o m, att det inte var en så dålig affär, o c h att Gustaf förstår sin sak. » vinnan Beate Sophies egen pärlbrosch, o c h de stora örhängena m e d sina päronformade kläppar i de fina, små öronen, s o m stucko fram under mössans blonder.
Fredrika v o n H o o r n var ej ensam i rummet, m e n h o n hade ej på en lång stund yttrat ett ord, så fördjupad var h o n i det h o n hade för händer o c h i tankarna.
N u rörde h o n hastigt ihop korten, s o m o m h o n ville undgå kontroll, och sade gladt: » Patiencen gick ut, Agneta !&gt; Den tilltalade såg u p p.
H o n höll en b o k i handen, men h o n läste ej.
H o n hade suttit försjunken i tankar, i sorgsna tankar, mot hvilka h o n försökte strida.
H e n n e s ansikte växlade ständigt uttryck, isynnerhet ö g o n e n, s o m ibland hade ett nästan förskrämdt uttryck, ibland sågo enbart sorgsna ut.
När de hvilade på den gamla damen, k o m det något oändligt vekt o c h kärleksfullt i deras blick, m e n det var också något djupare i denna blick, den uttryckte liksom ett b e h o f af att skydda o c h värna detta hvita hufvud för någon öfverhängande fara o c h ett pinsamt medvetande af att vara maktlös.
&gt;Tänkte du på något, kära svärmor? » Frågan k o m motvilligt, det var s o m o m den frågande på förhand visste, hvilket svar h o n skulle få, o c h bäfvade för det.
&gt;Jo du, jag tänkte.
Somliga lägga patiencer för att tänka o c h som- liga låtsa läsa för att tänka.
Och vi tänkte troligen båda två på det- samma.
På Gustaf!
Jag tänkte nu särskildt på, o m vi skulle få bref från h o n o m i veckan, ett roligt bref.
— Något annat vill jag sannerligen inte ha.
Eller kanske du fått bref från h o n o m, fast du inte låtsat o m det. » H o n såg m e d en skälmaktig blick u p p i svärdotterns allvarliga ansikte.
» Nå, så se inte så förskräckt ut — du förstår, jag skämtar bara. » Det var den gamla fruns son o c h A g n e t a s man, s o m samtalet gällde.
E n vindstöt skakade gafvelfönstret o c h k o m de små rutorna att klinga.
Den gamla d a m e n reste sig oroligt o c h lyssnade.
» Nej, ett sådant väder, vi måste flytta undan mitt rosenträd o c h de små skotten.
D e frysa i fönstret i afton.
Jag tar trädet.
Ser du en ny k n o p p!
Det är den fjärde.
Jag har aldrig haft ett så snällt träd. » H o n satt m e d d e t stora rosenträdet i famn o c h såg stolt o c h belåten ut.
Den nya k n o p p e n kysste hon.
Så satte h o n varsamt ner trädet på sy- b o r d e t framför sig o c h började blanda korten.
Mycket snö hade fallit under dagens lopp, nu började den yra u p p.
Hela långa allén s o m förde till herresätet var igenyrd, bergen o c h furu- skogen lågo hvita i vinterskymningen.
» Det har snöat mycket, o c h det yrar nu, » sade Agneta långsamt.
H o n pinades af all denna tröstlösa snömassa, o c h h o n försökte ge ovädret skuld för all den sammansnörande ångest, s o m h o n känt o c h kände denna afton.
M e n det lyckades e j.
H o n visste, att den hade en annan grund än denna tillfälliga.
» Det är inte bara mina b l o m m o r, s o m tycka att det är kallt i afton.
Jag gör det också, » sade grefvinnan Fredrika, i det h o n drog schalen tätare o m k r i n g skuldrorna.
» Orkar du lägga en k u b b e på spiseln, eller vill d u ringa, — jaså, d u är så duktig, ja, gärna båda två, så där ja.
Nu blir det varmt.
V i ha det brå godt o c h skönt, mitt barn! » V e d k u b b a r n e i den ö p p n a spiseln började brinna m e d stor låga.
Grefvinnan Fredrika tog svärdotterns hand i sin o c h smekte den.
» Finns det något så vackert o c h fridfullt s o m det här gamla rum- met v i d eldsken, » sade hon i en låg, nästan vördnadsfullt andäktig ton.
» Se på belysningen därborta!
Jag njuter hvar gång jag ser elden spraka här i spiseln, isynnerhet en sådan afton s o m denna, när vinden tjuter o c h snön yr.
K a n s k e alla hem medföra en sådan trygghetskänsla, det kan ju hända, m e n j a g är i alla fall så innerligt tacksam öfver att detta är mitt hem.
D u förstår h v a d jag m e n a r?
» H o n väntade ej på svar, utan fortsatte i en helt annan ton.
» Men det är inte värdt att sitta sysslolös längre.
Nu får jag se, o m den här patiencen också går ut.
Jag skall tänka på något, s o m är förfärligt tråkigt att tänka på. » » A r det så nödvändigt?
Och hvad kan det vara? » » Jag måste tänka på mina aktier.
Jag ville ha reda på, o m de stiga.
Jag menar naturligtvis aktierna i Gustafs företag.
Några andra har jag inte o c h vill inga andra ha.
N e j, kära Agneta, sitt stilla, du får inte störa mig, det här är mycket viktigt. » H o n flyttade korten långsamt o c h eftertänksamt o c h under en min af djupt begrundande.
» Ser du, egentligen är jag så gammalmodig, att jag hälst skulle vilja ha alla mina pengar liggande i det gamla skåpet därborta.
Ränta ger det j u inte, m e n det är säkert o c h tryggt o c h jag tycker o m det säkra, det är jag van vid.
Och jag tycker inte o m att tänka på pengar.
Nu särskildt skulle jag vilja ha d e m i skåpet, inte aktier, utan pengar. » Fru Agneta svarade e j.
H o n var fullt upptagen m e d att se på patiencen.
» Svärmor, du lägger tian på knekten, är det tillåtet? » » Det gör jag alltid, jag vet inte o m andra göra det, men jag gör det, annars går den j u aldrig ut.
Jo, ser du, o m jag får stor utdelning, så köper jag Grangärde, det har förut hört under V ä s b y o c h jag har alltid drömt o m, att det skulle vara jag, s o m fick k ö p a det tillbaka.
Låge pengarna därborta i skåpet, gjorde jag det, utan att ett ögonblick besinna mig.
Nu får jag inte för Hägersköld.
H a n är så innerligt välmenande, m e n han pinar ihjäl mig m e d sin försiktighet o c h sin sparsamhet.
Det är sant, — det skall han inte slippa ifrån, jag vann tolf skilling af h o - n o m sist vi spelade piquet, det får jag inte g.
ö m m a att påminna h o n o m o m, när han härnäst kommer. » Släpande steg hördes i trappan.
Det knackade på dörren.
» Ja, k o m in mamsell Esther.
H o n h ö r inte, vill du ö p p n a för henne, Agneta? » E n gammal skröplig g u m m a hade kommit in i rummet.
Det var hus- hållerskan på Väsby, mamsell Esther Gumerus.
H o n linkade fram till hennes nåd.
H o n var liten, giktbruten o c h böjd, o c h fingrarne, s o m fast- höllo nyckelknippan, v o r o krokiga af värk.
M e n h o n höll den så fast, att man såg, att hon ' icke ville släppa den.
» Var det något? » frågade hennes nåd m y c k e t högt.
Mamsell Esther tycktes snarare läsa af frågan från läpparne än höra den.
Agneta vände hastigt några blad i sin b o k o c h sade m e d brådskande, n e r v ö s röst: » Men, svärmor — kanske farbror Hägersköld har rätt?
Det är j u möjligt att Gustaf inte förstår sig på affärer? » Gamla grefvinnan såg m e d en ogillande blick u p p ifrån korten, s o m h o n höll på att lägga ut.
» Hvarför skulle han inte göra det? » Agneta ämnade svara, då den lilla, hvita pudeln, s o m legat som ett mjukt nystan vid sin matmors fötter, plötsligen rusade u p p m e d ett häf- tigt skall.
Utanför på gården skällde den stora bandhunden groft o c h ihållande o c h de två valparne k o m m o i full fart ut från köksflygeln o c h stämde i.
» Någon k o m m e r!
» sade hennes nåd.
» Kanske det är Gustaf — se efter, Agneta.
Det kanske är Gustaf. » Fru A g n e t a hade blifvit alldeles blek.
H o n gick fram till dörren, s o m under galleriet ledde till vestibulen o c h ö p p n a d e den.
» Det är farbror Hägersköld, » sade h o n, i det h o n vände sig inåt rummet.
» Skall jag gå ner o c h taga emot h o n o m?
» » Det behöfs inte.
H a n k o m m e r m e d en hel vinter, han kan för- kyla dig.
V i h a h o n o m här, så snart han hunnit pälsa af sig. » Men Agneta hörde ej, hon var nere för trappan, innan hennes nåd talat ut.
H o n var alldeles andfådd, då h o n stod b r e d v i d baron Hägersköld, s o m m e d betjäntens hjälp lindade u p p det ofantliga resskärpet.
Han märkte h e n n e e j.
Betjänten skulle nu draga af de höga resstöflarna.
» O m baron behagar sätta sig. » Men i detsamma fick den resande syn på Agneta.
I stället för att sätta sig, drog han henne till sig o c h hviskade: » Du har väl sagt det, Agnetal » » Nej farbror, det har jag inte, jag har försökt, m e n har inte kun- nat. » Ett kraftord undslapp Hägersköld.
» Kunnat, h v a d är det för en konst, när man vet, hvad man skall säga, o c h när det är en tvungen sak att säga det.
Jag trodde det var uträttadt, m e n ingenting blir gjordt, o m man inte g ö r det själf.
Gå upp då förut!
Jag skall värma mig, så att jag inte förkyler henne.
Försök att förbereda henne, innan jag k o m m e r.
» 23
IDUNS JULNUMMER • » Skall det inte vara en pris, kusin Fredrika? "
» Ja, m y c k e t godt, » svarade Agneta i samma frånvarande ton s o m för en stund sedan, o c h h o n böjde sig fram o c h kysste det hvita håret.
» Nå, hur var det däruppe, kusin?
Tala o m något intressant 1 Eller kanske kusin är trött, kusin ser så betänksam ut. » » Jag är inte vid bästa kurage.
Ser, kusin Fredrika, när man far genom h ö g a drifvor o c h k o m m e r allt närmare o c h närmare dit, där man ser ljusen lysa, o c h man säger till sig själf — när jag k o m m e r fram, må- ste de ljusen släckas. » » Hvad säger kusin?
Ä r här för ljust?
G ö r det ondt i ö g o n e n?
Hvilka ljus besvära?
För all del, sitt inte o c h plåga sigl » » Nej, nej, sitt stilla, kusin Fredrika, det är ingenting — det är öfver nu.
Det var väl kontrasten mellan kölden därute o c h värmen härinne.
Det svindlade för ögonen.
Det — det är bra nu.
Jag kände m i g så gammal o c h melankolisk, när jag for g e n o m drifvorna, m e n när jag ser kusin Fredrika, blir jag ung igen. » Orden föllo s o m en gammaldags k o m p l i m a n g, m e n rösten darrade af rörelse.
H o n nickade vänligt åt h o n o m.
» Nå, hur var det däruppe, det fick jag aldrig veta. » » Det var sig likt, vackert o c h lifligt.
Men jag var sysselsatt från m o r g o n till kväll? » » Med affärer? » » Ja. » » Tråkiga affärer? » » Ja, inte roliga. » H a n flyttade sig oroligt i stolen.
Hans o c h Agnetas blickar möttes, m e n h o n såg genast bort.
Så härskade han sig, s o m o m han skulle säga något afgörande.
— M e n i d e t s a m m a såg han sig omkring i rummet, o c h hans ö g o n mötte gref- vinnan Fredrikas.
H o n smålog åt h o n o m, o c h allt hvad han sade var: » Och kusin har haft det g o d t sedan vi sist råkades?
Och lägger fortfarande patience? » » Ja, o c h patiencerna gå ut. » H a n märkte på betoningen, att det låg något under hennes ord, h o n såg så meningsfull och skälmaktig ut.
» K a n m a n få veta, hvad kusin tänkte p å?
Det tycktes ha rört mig. » » Ä h, inte direkt, m e n på sätt o c h v i s.
Jag har lagt två patiencer i afton.
Först tänkte jag på, o m jag skulle få ett gladt bref från Gustaf, o c h så på o m det blir stor utdelning på mina aktier.
Och båda patien- cerna gingo ut.
H v e m får då rätt? » » Kusin, hoppas jag. » » Det hoppas också jag — vi få snart veta det, o c h blir det så, ger j u kusin mig lof att vara lättsinnig — o c h murrar inte s o m vanligt — » Agneta skakade på hufvudet.
» Jag skall försöka. » Några ögonblick senare stod hon b a k o m hennes nåds stol.
» Väntade du farbror Hägersköld i afton? » sade h o n sakta.
» Nej, visst inte.
H a n har varit i Stockholm den här sista veckan.
Nu far han h e m o c h ville väl hälsa på i förbifarten.
Jag trodde inte, att han skulle k o m m a tillbaka så snart.
Sitter mitt hår slätt, A g n e t a?
Vill du kanske g e mig min hvita crépeschal, den ligger i byrån därborta i klafflådan.
T a c k!
Och så slå vi några violdroppar på näsduken.
Jag undrar, o m Hägersköld råkade Gustaf?
Nu kunde han då vara färdig m e d sin toalett.
H a n är en sådan petit maitre.
* I detsamma hördes långsamma, högtidliga steg i trappan.
» Nu k o m m e r han, » sade Agneta.
Baron Hägersköld var så rak o c h ståtlig, att m a n vid första ögon- kastet kunde taga honom för ett tjugutal år yngre än han befanns vara, då man närmare skärskådade ansiktet m e d dess många fina rynkor.
Då såg man, att han var vid grefvinnan Fredrikas ålder, närmare sjuttio än sextio år.
Han gick direkt fram till den gamla damen o c h kysste hennes hand.
Sättet, på hvilket hennes nåd gaf h o n o m den lilla handen, visade, att h o n var väl van vid handkyssningar.
» V ä l k o m m e n hem igen, kusin, » sade hon.
» Råkades Gustaf i Stock- holm? » Baron Hägersköld hälsade på Agneta, s o m stod framme vid det gamla skåpet, hvars klaff hon mekaniskt nedfällt.
H o n stod o c h stirrade in i en miniatyrsal af bernstenspelare, hvilken mångfaldigades af spegel- väggar därinne.
Det gnistrade o c h lyste af silfver o c h brokiga stenar, i hvilka eldskenet o c h ljusskenet bröto sig.
H o n var så upptagen af att syna det gamla skåpets inre, att h o n spratt till, då han s a d e: » G o d afton ännu en gång, Agneta. » Men det var Agnetas blick han besvarade snarare än ilen gamla damens fråga.
» Jo, jag råkade Gustaf. » Agnetas blick hängde alltjämt fast vid hans, o c h det låg ännu en ängslig fråga i dess spända oroliga uttryck.
M e n den besvarade han e j.
H a n gick tillbaka till hennes nåd o c h satte sig bredvid henne.
Nu var det hennes tur: » Hvad sade Gustaf?
H a d e han några nyheter för m i g?
När kom- m e r han hit? » » A r kusin så ifrig att bli af m e d A g n e t a?
När han k o m m e r, är det väl för att hämta henne. » Grefvinnan Fredrika klappade svärdotterns hand.
» Det hoppas jag inte.
Vi två ha det så g o d t tillsammans, inte sant? » 24
IDUNS JULNUMMER » Nej, visserligen, men betänk hur allt kommit öfver henne på en gång.
K u n d e jag blott hjälpa henne m e d Lennarts utrustning, så v o r e han försörjd. » » Ja han, m e n så återstå de andra tre eller fyra, eller är det kanske fem? » » Nej, jag ber, inga öfverdrifter, tre inalles.
Men nu skola vi bara tänka på Lennart.
Nog kan jag göra det, kusin, jag vill s å g a r n a.
» Det låg en så rörande blandning af barnslig vädjan o c h älskvärd hjärtegod- het i den gamla damens uttryck, att kusin Hägersköld blef vek.
H a n kysste den lilla handen, h o n räckte h o n o m o c h sade: » Det får väl bli någon råd, kusin. » » Det var snällt att säga så.
Jag har varit riktigt ängslig att få bannor för mina millionärplaner, som kusin kallar d e m.
M e n hvarför skall man inte dela m e d sig, när man själf har det så godt, man kan ju i alla fall inte taga sina pengar m e d sig i grafven. » » Nej, det kan man inte.
Kusin har n o g rätt i det. » » Och när nu aktierna stiga. » » Stiga d e?
» » Ja visst.
V a r inte en sådan T h o m a s!
Jag har ju berättat, att mina patiencer gingo ut — båda två — aktierna k o m m a att stiga ofantligt. » » Nå när de n u stiga ofantligt — så — » » Så sälja vi d e m o c h då går det, inte sant kusin! » » Ja, då går det. » » Tack! » Det k o m så befriadt, hjärtegladt o c h förnöjdt.
H a n höll fortfarande hennes hand i sin o c h försökte säga något.
Hans värdinna märkte det o c h frågade: » Var det något, kusin? » Han såg förströdd ut: » Skall det inte vara en pris, kusin Fredrika? » sade han slutligen och bjöd henne sin stora guldsnusdosa.
H o n slog undan den.
» H u r många gånger skall jag säga n e j?
Det får kusin mig aldrig till —.
» H a n tog en pris o c h putsade så näsan m e d den stora ostindiska silkesnäsduken.
— » Det gjorde godt, » sade han, sedan han nyst hårdt flere gånger.
» Sängen k o m m e r också att göra godt, inte sant, kusin?
Klockan är half tio o c h kusin är trött.
O m det yrar i morgon, får inte kusin bege sig af.
Yrar det, A g n e t a?
» » Nej, det är alldeles stilla nu. » » Godnatt då, mitt barn.
Jaså, du vill följa mig o c h kusin k o m m e r med.
Det blir en riktigt högtidlig eskort, kammarherre o c h hofdam. » Hon tog Hägerskölds arm o c h de följde henne till hennes säng- kammardörr.
H o n kysste Agneta på pannan o c h räckte handen till sin gamle kavaljer.
— När de två återvände till salen, voro vaxljusen i kronorna redan släckta o c h lampan vid patiencebordet nedskrufvad, men i gengäld ström- m a d e ett glittrande månsken g e n o m de små blyinfattade rutorna o c h gaf det egendomliga gamla rummet en högtidlig, nästan spöklik prägel.
Baron Hägersköld v ä n d e sig till Agneta o c h b j ö d henne g o d natt.
Men h o n tog ej hans framräckta hand, h o n grep i stället hårdt o m hans handled o c h höll h o n o m kvar.
» Farbror Hägersköld, spela inte komedi m e d mig, säg mig sannin- gen, » hviskade hon.
Rösten skälfde, o c h h o n stod dödsblek i månskenet.
» Det står m y c k e t illa till, — jag vet det.
Gustaf har skrifvit o c h berättat allt. » Baron Hägersköld gick fram o c h tillbaka i rummet m e d långa af- mätta steg, m e n han svarade e j.
Denna tystnad gjorde Agneta u t o m sig, m e n h o n kände h o n o m för väl för att våga upprepa sin fråga.
Slutligen stannade han framför henne och sade i bister t o n: » Naturligtvis drar Gustaf h e n n e m e d.
H o n har ju alla sina pengar i Fortunatis o c h h o n förlorar allt, o m ingen går emellan. » Frågan: » går någon emellan? » darrade på Agnetas läppar, men innan h o n hann framställa den, hade han återtagit sin rastlösa vandring.
Han giok styf o c h rak m e d händerna på ryggen.
Så stannade han åter framför henne.
» Det är inte småsaker för den, s o m skall gå emellan, skall jag säga Agneta.
Det är en förmögenhet det gäller.
Jag sade Gustaf, att det är fullkomligt omöjligt, jag sade h o n o m en hel del skarpa sanningar. » — jiter gick han ett slag o c h k o m tillbaka.
» Jag for hit för att tala m e d Fredrika o c h berätta henne, hur det är fatt, att det är sannolikt att V ä s b y måste säljas o c h bohaget gå under klubban.
Jag tänkte oupphörligt under hela resan på, huru jag skulle k o m m a fram m e d det.
M e n jag trodde naturligtvis, att Agneta förbe- redt henne, s o m meningen var, det var j u därför Gustaf skref.
Hvarför har Agneta inte förberedt henne? » Å t e r gick han ett slag o c h satte sig så ner bredvid Agneta i soffan.
» Ja, var inte ledsen på mig, jag förstår n o g att det inte är lätt, när man har att göra m e d ett sådant barn.
H o n har alltid varit sådan, alltid varit s o m en fin b l o m m a, s o m man inte vågat röra vid.
Sådan var hon s o m ung o c h sådan är h o n s o m gammal.
I det här rummet såg jag henne för första gången.
Det var på hennes födelsedag, mid- sommardagen.
H o n blef sjutton år då.
Hela traktens u n g d o m var här och dansade.
Och i det här rummet stod h o n brud.
H v a d h o n var vacker!
Ja, det här rummet o c h de här gamla sakerna ha sina minnen för litet hvar. » H a n tog sig en stor pris o c h snöt sig häftigt, så fortsatte h a n: » Somliga människor äro så omöjliga att förbereda.
Jag kan bli ursinnig, när jag tänker på att jag ännu ingenting sagt — att det ännu återstår.
Jag skulle däran, då hon berättade o m patiencen och o m Gustafs roliga bref o c h o m aktierna.
G u d tröste o s s!
H o n är så omöjlig m e d sina k ö p o c h sina byggnader o c h sina pensioner för de gamla o c h utstyrsel för de unga.
Fredrika är en ängel, men en tusan till envis ängel, o c h det hon inte vill förstå, det förstår hon inte.
M e n A g n e t a hade också kun- nat göra d e t!
Det är bra m y c k e t värre för mig än för Agneta.
Agneta hade kunnat sagt det, så hade det varit sagdt, M e n fruntimmer äro » H v a d ämnar kusin Fredrika då taga sig till? » frågade han, i det han böjde sig ner o c h tog upp ett af korten, som fallit på golfvet.
» En massa saker.
För det första skall jag k ö p a Grangärde, o c h så skall jag b y g g a för några af mina torpare o c h reparera för andra.
Ja, det är alldeles tvungen sak.
Skulle kusin tycka det vara angenämt att behöfva ha samvetsförebråelser hvar gång Maja Lisa har sin värk?
Nej, — nå inte jag heller.
M e n så skall jag allt göra något annat, s o m.
blir dyrare.
N e j, se inte så förskräckt ut, det är alldeles nödvändigt.
Jag måste göra något för mina gamla tjänare, de äro alla så gamla.
Jag talade nyss m e d Agneta o m det.
H v e m skall tänka på de gamla, o m inte de gamla?
H v e m vet, hur länge jag lefver o c h kan sörja för d e m?
Jag måste trygga deras ålderdom.
Det får kusin inte på några villkor sätta sig emot.
Och så har jag — ja, kusin v e t själf, hvad jag har i den vä- gen — » » Fattiga släktingar! » » Ja, gunås.
Maries barn v ä x a u p p nu.
Jag hade bref från h e n n e härom dagen.
Agneta lilla, det ligger i schatullet.
Tag hit schatullet, är du snäll! » Grefvinnan Fredrika bar en liten guldnyckel i en smal guldkedja kring halsen, den tog h o n o c h satte i låset på det gamla schatullet, s o m hon handterade m e d ö m försiktighet.
» Kusin är mycket fäst v i d sina gamla saker, » sade Hägersköld m e d ett betänksamt allvar o c h eftertryck, s o m ej passade till frågan.
» Nej, en sådan upptäckt.
Det var också en fråga.
Fäst!
Det är ju en del af mig själf.
Ja, det blir så för somliga.
Det är inte bara det här rummet, allt här på V ä s b y har sin historia o c h sina m i n n e n.
Åt- minstone för mig.
Det här schatullet till exempel, det var farfars mor- gongåfva till salig farmor, i den här lådan ligga ännu verserna, s o m följde m e d det.
Min m o r hade alltid schatullet inlåst, h o n förvarade sina nipper i det.
Det var inte ofta det togs fram, o c h då var det en högtid, må tro.
Jag fick se, m e n inte röra, inte m e d minsta finger! » » Jag trodde, att det var det gamla skåpet s o m hölls i sådan helgd. » » Allt hölls i helgd.
Ja visst — skåpet!
Inte tror kusin att nyckeln satt i på den tiden.
Klaffen öppnades aldrig, utan vid särskildt högtid- liga tillfällen.
Jag kunde inte tänka mig en större fest, än när den fäll- des ner för mig.
Det hände någon gång, när jag varit sjuk eller när jag fått bannor — orättvist — pappa var m y c k e t häftig.
Jag kunde sitta timtals i min höga barnstol o c h se in i pelarsalen, — alla mina sagor h a spelat därinne.
Jag förstod hvad prakt o c h härlighet ville säga, när jag såg ditin.
Och när jag blef äldre, då letade jag efter lönlådan!
Min lönlåda!
Den s o m inte fanns.
D e n m e d den stora skatten eller m e d ett gammalt souvenir, en ring eller ett bref från någon af förfä- derna.
Ett gammalt kärleksbrefI » Det lyste till i baron Hägerskölds ögon.
» Jag minns, att jag en gång fick vara m e d och leta efter det kär- leksbrefvet, » sade han.
» Och jag minns också, hur stor frestelse jag var i att fabricera ett .själf o c h smussla in det i skåpet o c h låta kusin finna det.
Jag undrar, hur det då gått. » » Ingen kan svara för annat än det s o m händer, » svarade grefvin- nan Fredrika i en nästan skarp ton.
Det dröjde ett ögonblick, innan hennes gäst fortsatte.
» Och kusin fann aldrig något af det kusin sökte därinne. » » Nej aldrig.
M e n det är fortfarande en tjusning för mig att veta, att det kan finnas, o c h att, o m det finnes, det ej faller i främmande händer, h varken skatten eller bref vet.
Agneta är s o m jag, det är jag så lycklig för.
Annars vet jag inte, hur det kunde gå.
Gustaf har be- synnerligt n o g inte det minsta sinne för familjetraditioner eller familje- skatter.
H o n däremot!
O m kusin visste, hvilken trygghet det är för mig att veta, att när jag är d ö d o c h borta, hvar sak får stå kvar på sin plats, därför — o c h för ingen annan orsaks skull — att den står där nu.
Agneta vill inte rubba något.
Och när h o n inte vill, så sker det inte.
— Sade du något, min vän! » » Nej, » ljöd det doft.
» Kusin har inte någon aning o m, hvad sådana här små tysta varel- ser äro energiska, de få andra att göra som de vilja, fast det ser ut, s o m o m de alltid gåfve efter.
Nå ja, m e d riktigt despotiska varelser — s o m med mig — lyckas det inte.
Det är ju kusin, s o m påstår, att j a g är en despot.
Jo, det var det jag ville säga, när h o n inte vill, så sker det inte.
Jag önskar att kusin Hägersköld sett Agneta, då konsthandlaren från S t o c k h o l m var här.
Ja, n u skratta vi båda åt det, m e n då togo vi det hårdt nog.
Det var också en historia!
E n sådan dag!
Kan kusin tänka sig, han b j ö d m i g tjugu tusen kronor för det gamla skåpet.
Gustaf hade berättat för h o n o m o m vårt gamla skåp, o c h han reste e n k o m hit ner för att se på det.
Gustaf tyckte att jag b o r d e reflekterat på anbu- det, då det var fråga o m en så stor summa.
Reflektera!
Inte en sekund.
Hvarför skulle jag göra d e t?
Konsthandlaren bjöd också på de här två kungsstolarne — s u m m a n k o m m e r jag inte ihåg — jag försöker g l ö m m a allt obehagligt.
Och kan kusin tänka sig, han gillade också mina sévres- vaser o c h mitt gamla Mariebergsporslin o c h mitt herdepar därborta och de kinesiska urnorna!
Agneta plockade undan de gamla sakerna ur de andra r u m m e n, m e n i det här öfverrumplade han oss.
Jag ville na- turligtvis inte vara ohöflig, eftersom han kände Gustaf o c h på sätt o c h vis var min gäst, m e n jag var alldeles olycklig, innan vi blefvo af m e d h o n o m.
Det ryste i mig, när han såg på mina saker, o c h när han rörde vid d e m.
» O m H e n n e s Nåd ångrar sig » — sade han, när han satt i vagnen.
m Under det den gamla damen talade, satt baron Hägersköld o c h stir- rade framför sig.
H a n s ansikte hade fått ett stelt, nästan hårdt uttryck.
H a n knöt handen s o m m o t en osynlig fiende.
Men han yttrade ej ett ord, vare sig till grefvinnan Fredrika eller till Agneta, s o m åter gått fram till fönstret o c h blickade ut på snön, s o m föll stilla o c h tung i mjuka flockar.
Agneta hviskade mekaniskt till snöflingorna: » fort, fort, långsamt, långsamt », o c h h o n tyckte, att snön rättade sig efter hennes ord, s o m den gjorde, när h o n var barn.
H o n hörde att svärmodern läste u p p Marias bref m e d all dess modersbe- kymrade klagan och all dess vädjan till moster Fredrikas g o d h e t o c h välvilja.
» Det är ingen liten summa det vill till den här gången, » sade baron Hägersköld ogillande.
25
IDUNS JULNUMMER sådana sjåp.
Allting lägga de på oss.
Allting skola vi beställa.
Det enda d e vanligtvis kunna göra, är att prata i onödan, m e n när de en gång skola säga något, så kunna de inte det heller. » » Jag försäkrar farbror, att jag försökte.
Det k o m m e r att döda henne.
Jag kan inte göra det.
Det är farbror, s o m får göra det. » H a n reste sig upp o c h spärrade ögonen i Agneta.
» H v a d menar Agneta m e d, att jag skall göra det?
H o n menar, att jag skall gå emellan — det är det h o n menar. » Agneta svarade ej, » Gustaf är en » — utbrast han häftigt — m e n så hejdade han sig — » jag ville sagt en lättsinnig krabat, m e n så k o m m e r jag ihåg, att jag talar m e d hans hustru.
I m o r g o n skall jag säga det.
Det är tids n o g i m o r g o n.
Jag skall sofva på saken. » Men han sof inte.
Nästan hela natten gick han fram o c h åter i sitt rum.
Agneta hörde det.
H o n sof heller inte.
Följande m o r g o n reste baron Hägersköld, utan att ha råkat hennes nåd.
När Agneta önskade h o n o m lycklig resa, röt han något till henne om » d u m m a pojkar, s o m inte äro torra b a k o m öronen, m e n ge sig till att bråka o c h ställa till oreda, då man kunde ha det så lugnt o c h bra. » » Jag menar inte Gustaf, » tillade han, då han räckte Agneta handen o c h kysste h e n n e.
Grefvinnan Fredrika var m y c k e t stött på h o n o m: » Man k o m m e r som ett yrväder o c h reser, utan att säga adjö, det är också manererl Hägersköld blir konstigare dag för dag. » Och h o n ville alls inte höra på, när A g n e t a skulle till att framföra farbror Hägerskölds hälsning o c h ursäkt.
» Jag tycker hvad jag tycker i alla fall, » sade hon.
Och så k o m det ett m ö r d a n d e: » Hägersköld.
börjar bli gammal. » Sedan nämnde h o n ej hans namn den dagen.
MAMSELL JUSTINA.
I D d e n lilla s t a d e n s e n d a l å n g g a t a l å g o c k s å mamsell Jnstinas hus.
D e t var alldeles l i k t s i n a g r a n n a r, j a, alla h u s e n l ä n g s d e n oändligt långa gatans båda sidor voro i s j ä l f v a v e r k e t så l i k a, a t t m a n o f t a t o g miste o m d e m, när m a n skulle g å p å besök.
Några dagar senare k o m det ett bref från Gustaf, hvari han skref att han vore lycklig att kunna meddela sin älskade mamma, att hennes aktier v o r o sålda till ett betydligt h ö g r e pris, än det h o n själf gifvit.
» Nu skall Hägersköld bli flat, » myste hennes nåd, i det h o n lade ner brefvet.
» Tror du inte, A g n e t a?
» » Jag är säker på, att han blir m y c k e t glad, o m du skrifver till h o n o m o c h talar o m för h o n o m, hur glad du är. » » Det är inte så säkert det, lilla vän.
Kanske blir det tvärtom.
H a n är en sådan envising, att han n o g blir förargad öfver, att han inte fick rätt i, att det var oförsiktigt af mig att placera mina pengar i Gustafs företag.
Som o m j a g inte vet hvad jag g ö r!
Nej, förargad blir han, du känner h o n o m inte, min lilla vän, så bra s o m jag.
M e n jag skrifver väl i alla fall, o m inte för annat så för att reta h o n o m med, att när mina patiencer gå ut, så slår alltid det in, s o m jag tänker på.
M a n kan inte beständigt tiga o c h låta udda vara jämnt. » » Får jag kyssa dig, svärmor, du är så söt, där du sitter o c h retar u p p dig. » » Men du är också glad, Agneta.
Ser man p å!
Jag har riktigt varit stött på dig, för att du inte haft intresse för den här saken.
Jaså, jag skall skrifva nu genast?
Ä r det så b r å d t o m?
Nå, var då snäll o c h gif mig det lilla schatullet o c h klaffbordet.
V e t du, Agneta, h v a d jag inte får g l ö m m a att påminna h o n o m o m?
» » Nej. » » Att han ännu inte betalt mig den där tolfskillingen, det g l ö m d e jag totalt af, när han var här sist. » Gamla grefvinnan drog fram den smala guldkedjan m e d sin lilla guldnyckel.
När hon ö p p n a d e schatullet, slog det emot h e n n e en doft af torkade rosenblad o c h lavendel.
Illustrerad af V I C T O R A N D R E N.
med en Små hvitkalkade envåningshus m e d g u l a eller r ö d a t e g e l t a k, s t o r a b l a n k a f ö n - ster m e d r i k t b l o m m a n d e p e l a r g o n i e r o c h gula toffelblommor samt en dörr på midten liten trätrappa utåt gatan.
Mamsell Jnstinas hus låg m i d t framför en gränd, s o m ledde n e d åt h a f v e t o c h h a m n e n.
H o n k u n d e s i t t a i sitt f ö n s t e r o c h m e l l a n p e l a r g o n i e r n a s rika b l o m m o r se, h u r u s k e p p o c h ångbåtar g l e d o u t o c h i n s a m t h u r u h a f v e t s k i f t a d e från k l a r t k a l l t b l å t t m e d h v i t a k a m m a r till v a r m t g r å t t m e d s t o r a t å n g m a s s o r v i d östanvind.
H u s e t h a d e m a m s e l l J u s t i n a ärft efter s i n a f ö r ä l d r a r.
Det h a d e v a r i t h e n n e s h e m, allt s e d a n h o n k o m till v ä r l d e n.
O c h h o n v a r n u ö f v e r s e x t i o f e m år.
S t ö r s t a d e l e n a f sitt l i f h a d e h o n t i l l b r a g t s i t t a n d e i d e t t a fönster.
M e l l a n s t ä n d i g t f r o d i g a h ö g r ö d a p e l a r g o n i e b l o m m o r, så- dana s o m p å folkspråket kallas » B r i n n a n d e k ä r l e k », h a d e h e n n e s ansikte tittat fram.
B l o m m o r n a h a d e vissnat, lika lifskraftiga o c h färgrika.
KUST R O E S T.
och nya hade kommit i stället, Mamsell Justinas u n g a anlete hade äfven så s m å n i n g o m v i s s n a t.
D e n f o r d o m friska m a t t h v i t a h y n v a r n u g u l, f å r a d o c h skrynklig.
H e n n e s kinder liknade dessa för tidigt skördade runda v i n t e r ä p p l e n, s o m s k r u m p n a o c h s k r u m p n a, ä n d a till d e s s h v a r j e d r o p p e l i f s k r a f t t y c k e s f ö r t o r k a d, m e d a n e n s v a g s k i f t n i n g af d e n röda färgen d o c k dröjer kvar på ytan.
H e n n e s e n g å n g rika, b u c k l i g a h å r v a r t u n t o c h g l e s t, m e n h o n b a r d e t så, s o m h o n h a f t d e t i ö f v e r f y r t i o år, d j u p t n e d k a m m a d t ö f v e r t i n n i n g a r n a o c h h ä n g a n d e löst i ett stort svart sniljenät, s o m m e d en skär bandrosett knöts öfver hjässan.
D e t märkvärdigaste hos mamsell Justina voro d o c k hennes ö g o n; s t o r a d j u p a ö g o n, n u v i s s e r l i g e n n å g o t m a t t a, m e n fulla af f ö r v ä n t a n, l i k s o m a f e n h e m l i g f ö r h o p p n i n g.
D e t u t t r y c k af s p ä n d o c h v a r m b i d a n, h v a r m e d d e i b l a n d stirrade m e l l a n b l o m b l a d e n n e d å t g r ä n d e n o c h utåt hafvet, t y c k t e s p a s s a l i k a i l l a t i l l s a m m a n s m e d h e n n e s år s o m m e d d e t d r a g a f sluten, oböjlig envishet, hvilket hvilade öfver h e n n e s h o p k n i p n a t u n n a l ä p p a r, j a, l i k a illa, s o m d e s k ä r a h å r b a n d e n o c h d e n i l j u s a g l a d a f ä r g e r h å l l n a d r ä k t e n p a s s a d e till h e n n e s å l d e r d o m l i g a person.
D e n n a hennes förkärlek för skära dräkter, hattar o c h b a n d hade också hos stadens yngre generationer väckt m y c k e t löje; m å n g a spefulla blickar följde henne, då h o n v i s a d e sig ute, o c h » R o s e n i t ö r n e » v a r d e t n a m n, s o m s l u n g a d e s efter h e n n e s m a g r a l å n g a gestalt, när h o n rak o c h o b ö j d g i c k sin v ä g framåt, u t a n att t a g a n o t i s o m n å g o t o m k r i n g s i g.
Mamsell Justina h a d e trots de f e m o c h sextio åren lifvet ännu framför sig.
H o n h a d e i n t e t a f s l u t a d t att se t i l l b a k a p å, h v a r k e n m e d s a k n a d " eller å n g e r.
26
IDUNS JULNUMMER H o n l e f d e, s o m h o n n u g j o r t d e t i f y r t i o år, a l l t i d i n u e t, a l l t i d i b i d a n p å h v a d d a g e n s k u l l e b r i n g a h e n n e, v i s s o m att, h v a d h o n v ä n t a d e, d e t s k u l l e k o m m a, att h e n n e s s t å n d a k t i g h e t o c h fasthet, s o m h o n kallade det, skulle segra.
Och fast och ståndaktig, med det envisa draget öfver i detta enda, g i f v a efter, h o n Och hon han avancerat H a n h a d e j u o f t a k o m m i t p å b e s ö k till h e n n e.
Då hade h o n p r y d t sig i sin bästa skära dräkt, o c h d e h a d e p r o m e n e r a t s o m förr utåt strandheden.
M e n de p l o c k a d e ej längre nejlikor, skrattade o c h skämtade o c k s å m i n d r e ä n förr.
Ofta sutto d e helt tysta b r e d v i d hvar- andra o c h r y c k t e otåligt i det strida strandgräset.
de tätt slutna läpparna, satt h o n därför d a g u t o c h d a g in, k l ä d d i skära b a n d b a k o m pelargonien, v ä n t a n d e o c h väntande.
D e n h o n väntade k o m verkligen också.
stora H a n k o m, o m ej ofta, så d o c k r e g e l b u n d e t, än m e d d e n g u l a d i l i g e n s e n, s o m f ö r m e d l a d e p e r s o n t r a f i k e n till g r a n n - M e n l y c k l i g a v o r o d e, så l y c k l i g a, a l l t j ä m t så l y c k l i g a!
O m n å g r a år, b a r a n å g r a få, b a r a f e m, s e x k a n s k e, så s k u l l e h a n v a r a sin e g e n, så skulle d e aldrig m e r a skiljas.
Bara litet t å l a m o d!
Ä n n u en liten v ä n t e t i d!
O c h åren hade gått.
H e n n e s u n g d o m h a d e också gått.
Väntetiden hade blifvit lång.
.
.
staden vid sundet, ä n m e d n å g o t s k e p p därifrån, s o m anlöpte d e n lilla h a m n e n.
Alla kände h o n o m: det var mamsell Justinas gamle fästman.
O c h alla v i s s t e m y c k e t v ä l, h v a r f ö r h a n k o m: f ö r att se, o m de skära b a n d e n u t b y t t s m o t andra af dunklare färg.
O c h hela staden v r e d sig i v å l d s a m t skratt för hvarje g å n g h a n åter reste bort, m e d a n det g a m l a ansiktet m e d d e n ung- d o m l i g a h å r p r y d n a d e n f o r t f o r att t i t t a u t g e n o m f ö n s t e r r u t a n.
M e n så h a d e h a n e n d a g o f ö r m o d a d t k o m m i t till s t a d e n.
N u var l y c k a n deras: det egna h e m m e t!
N u skulle bröllopet bestämmas.
H v a d m a n i d e n s t o r a m u n t e r h e t e n e j l a d e m ä r k e till, v a r att d e d j u p a ö g o n e n o c k s å f ö r h v a r j e g å n g s y n t e s m a t t a r e, lik- s o m t r ö t t a af h e m l i g a tårar, s a m t i d i g t m e d att d e b l e k a l ä p p a r n a v o r o ä n n u m e r a fast o c h envist h o p k n i p n a.
D e t skulle d e n aftonen bli skarpskyttebal dag vid juletid flög snabbt som ett skandalrykte O c h i alla d e s m å e n v å n i n g s h u s e n den gula kareten, s o m långsamt n e d för den knaggliga H o n hade brusat u p p: — Ä r j a g d å så g a m m a l o c h ful n u, t y c k e r en — L i k s o m d e t s k u l l e v a r a m i t t f e l, att j a g fått v ä n t a så l ä n g e!
Ä r d u så s m å a k t i g r e d a n n u, så lär d u i n t e b l i g o d att g ö r a till n ö j e s s e d a n!
O c h att.
j a g b l i r ä l d r e år f ö r år, o m j a g får l e f v a, d e t rår j a g d å j u s t i n t e f ö r!
Det ena ordet o c h ledsen ut.
gatan.
hade gifvit det andra.
Han h a d e sett o n d — Ja, n o g b l i r d e t m u n t e r t, o m d u j ä m t o c h s a m t b l i r så h ä r o r e s o n l i g!
K a n d u n u i n t e g ö r a m i g till v i l j e s i d e n h ä r lilla s a k e n!
K a n d u n u i n t e s t a n n a h e m m a eller t a e n a n n a n klädning, när j a g n u riktigt ber d i g d ä r o m.
.
.
j|amsell Justina satt e n s a m i diligensen.
H e n n e s ö g o n v o r o slutna o c h tårar rullade n e d för de vissna kinderna.
I h a n d e n h ö l l h o n ett s k r y n k l i g t b r e f.
H e n n e s l ä p p a r dar- rade o c h rörde sig, l i k s o m uttalade de tysta b ö n e r o m förlåtelse, v a r m a ord af kärlek o c h ånger.
— O c h k a n d u i n t e u n n a m i g d e t lilla n ö j e t o c h l å t a m i g få h a d e n h ä r skära, n ä r d u v e t, j a g t y c k e r o m d e n?
dödsbädd hon U n d e r m e r ä n f y r t i o år h a d e h a n v a r i t m e d e l p u n k t e n hennes tankar, hennes längtan, hennes väntan.
du?
— I m i n a ö g o n blir d u aldrig g a m m a l.
Men min hustru b o r d e v a r a f ö r s t å n d i g a r e ä n så, o c h n ä r m a n är t r e t t i o år f y l l d a, bör m a n inte spöka ut sig s o m en u n g flicka.
tittade o c h tittade m a n o c h skramlande rullade U n d e r m e r ä n f y r t i o år h a d e h a n, till h v a r s nu blifvit kallad, varit hennes hjärtanskär.
staden.
H a n s blick hade mörknat, d å han såg h e n n e, d e n trettioåriga, i d e n lätta ljusa dräkten.
h v i s k n i n g g e n o m s t a d e n, från h u s till h u s, från k ö k till k ö k.
— M a m s e l l J u s t i n a h a r s v a r t k l ä d d g å t t till d i l i g e n s k o n t o r e t!
— M a m s e l l J u s t i n a h a r l a g t af s i n a s k ä r a h a t t b a n d!
efter i D e n vackra mamsell Justina hade visserligen blifvit den gamla mamsell Justina.
M e n m e d ville hon, dansa ville h o n.
N u skulle h o n, k l ä d d i rosor, dansa v ä n t e t i d e n ut!
I n g e n beklagade henne, ingen tyckte s y n d o m henne.
I löjet blandades endast en smula h a r m öfver h v a d m a n kallade detta f e n o m e n af k v i n n l i g d å r s k a p o c h f å f ä n g a: e n v i s a g a m l a troll, f ö r d ö m d t n a r r a k t i g a fjolla, m u m l a d e s af m e r ä n e n f ö r b i g å e n d e, h v a r s b l i c k h a s t i g t s n u d d a d e ö f v e r f ö n s t r e t m e d d e friska, s y m - boliska b l o m m o r n a o c h det åldriga kvinnoanletet.
In enda hänseende!
Det enda, där h o n icke kunde s o m älskade dans o c h s k ä m t o c h ljusa, g l a d a färger!
h a d e fortfarit att d a n s a, att r o a sig, ä f v e n s e d a n till b o k h å l l a r e å " k o n t o r i d e n s t o r a g r a n n s t a d e n.
— Du — Du Bleka Och innan d e fingrar, för kan d å i n t e g ö r a e n u p p o f f r i n g för m i n s k u l l?
vill d å a b s o l u t bli e n t y r a n n i s m å s a k e r?
o c h v r e d g a d e h a d e de stått m i d t e m o t hvarandra.
k v ä l l e n v a r l i d e n, v o r o f ö r l o f n i n g s r i n g a r n a s t r u k n a af p å h v i l k a d e b l ä n k t s e d a n ett t i o t a l a f år.
H o n h a d e k n a p p a s t m ä r k t å r e n s flykt, h o n h a d e e n d a s t väntat, v ä n t a t: h a n skulle taga första steget, han skulle uttala f ö r s t a o r d e t, d e t v a r h a n, s o m h a d e o r ä t t, h o n o m t i l l k o m d e t att g i f v a efter.
D e t hade svidit i bådas hjärtan.
Kärlek, lycka, bröllop allt v a r b o r t a f ö r d e n r o s a f ä r g a d e k l ä d n i n g e n s s k u l l.
Under årtiondenas g å n g såg h o n sig i inbillningen alltid s o m en prinsessa T ö r n r o s; såsom en sådan ville h o n vinnas, m e d v e k a o r d o c h b ö n e r.
I r o s o r h a d e h o n v ä n t a t h o n o m år efter år, o c h k l ä d d i r o s e n s f ä r g s k u l l e h o n m ö t a h o n o m ä n n u e f t e r f y r t i o år.
— F ö r d ö m d a envishet, hade han m u m l a t förtviflad; ville h o n b a r a m e d e t t t e c k e n g e t i l l k ä n n a, att h o n å n g r a r s i g!
I n t e b e h ö f d e h o n säga ett e n d a ord, bara l ä g g a af d e n f ö r d ö m d a rosenröda hatten o c h b a n d e n o c h rosetterna.
.
.
T y ännu såg h o n lifvet o c h framtiden l i k s o m d e n dag, då h o n g a f h o n o m sin tro.
— S å s m å s i n t h a n är, h a d e h o n s n y f t a t i n n e i s i n lilla k a m m a r e; i all m i n t i d skall j a g b ä r a d e n h ä r f ä r g e n, h v a r d a g, ä n d a tills h a n b e r m i g o m f ö r l å t e l s e.
.
.
hägra f r a m f ö r sig, D å v o r o de b å d a helt u n g a.
H u r höllo de h v a r a n n ej kära!
H a n var då endast biträde i grosshandlarens b o d.
O c h hon var d e n täte ' s e g e l s ö m m a r e n s e n d a barn.
D e t var icke liten rang- skillnad, det.
M e n h v a d h a r v ä l d e n a t t b e t y d a till o c h m e d i e n s m å s t a d, d å m a n är u n g o c h s t a r k o c h k o m m e r m e d d e n » b r i n n a n d e k ä r l e k e n s » r ö d a b l o m m a i sitt k n a p p h å l att h v a r j e a f t o n h ä m t a s i n i r o s o r k l ä d d a flicka, u n g o c h f a g e r, till p r o - m e n a d utåt ljungheden längs stranden.
H a n h a d e farit t i l l b a k a till s i n H o n h a d e ärft lilla s t a d e n.
affär.
sina föräldrars h u s o c h blifvit b o e n d e i d e n Bref v ä x l a d e s n u s o m förr m e l l a n d e m.
B l o m m o r o c h små- g å f v o r p å m ä r k e d a g a r v i s a d e d e n e n e o c h d e n a n d r a, att m i n n e t var lefvande, varmt o c h vaket.
D å o c h då k o m h a n s o m förr p å b e s ö k.
H o n s a t t i sitt f ö n s t e r p å u t k i k e f t e r d e n d i l i g e n s eller d e n b å t, s o m f ö r d e h o n o m till h e n n e.
H v e m t ä n k e r p å s å d a n t, n ä r h a f v e t l i g g e r stilla l u g n t o c h rodnar i aftonsolen, m e d a n hela flottiljen af fiskarbåtar lägger u t till n a t t l i g t fiske.
S e, s e g e l n l y s a e l d r ö d a i d e t s t a r k a k v ä l l s - s k e n e t!
S e, h a f o c h h i m m e l b ä r a r o s e n s f ä r g — d e t är v å r a färger, kärlek o c h u n g d o m, f r a m t i d s h o p p o c h l y c k a.
M e n alltid bar h o n d e n ljusröda hårrosetten, o c h en b ö n o m f ö r l å t e l s e eller f ö r s o n i n g k o m a l d r i g ö f v e r h a n s l ä p p a r.
O c h åren g i n g o o c h g i n g o.
M a m s e l l J u s t i n a s k r u m p n a d e i h o p allt m e r; till r y n k o r n a i h e n n e s a n s i k t e o c h till d e t g l e s n a d e, g l a n s l ö s a h å r e t p a s s a d e u n g d o m e n s f ä r g illa.
D e n e n s a m m a g a m l a d a m e n i diligensen snyftade bittert.
H u r l y c k l i g a h a d e d e ej suttit p å d e n hvita h a f s s a n d e n, t i g a n d e, h a n d i h a n d o c h b l i c k a t u t åt d e t l u g n a d r ö m m a n d e h a f v e t; e l l e r h a d e de p l o c k a t de vilda, skära hednejlikorna o c h b y g g t planer för framtiden, k y s s t hvarandra, ö f v e r l a g t o c h b e r ä k n a t o c h k y s s t hvarandra igen.
Så lyckliga, så ofattbart — E n g å n g h v a r j e år h a d e h o n r e g e l b u n d e t r e s t till g r a n n - s t a d e n att b e s ö k a s i n g a m l e k ä r e s t a.
H a n v a r b l i f v e n e n f ö r m ö g e n m a n; h a n s b u t i k v a r d e n finaste i den staden.
M e n h a n h a d e o r d o m s i g att v a r a e n g a m m a l tvärvigg.
O g i f t v a r h a n, sin f ö r s t a k ä r l e k t r o g e n.
lyckliga.
H a d e h a n b l o t t i c k e v a r i t s å e m o t, att h o n d a n s a d e så g ä r n a!
H a d e han blott icke så envist fordrat, att h o n skulle p r y d a sig endast för h o n o m o c h vara allvarsam o c h förståndig i s ä l l s k a p m e d alla a n d r a!
H a d e h a n b a r a i c k e v a r i t så e n v i s N ä r h o n k o m till h o n o m o c h b o d d e i d e n lilla g ä s t k a m m a r e n, i n r e d d s ä r s k i l d t åt h e n n e o c h u p p l å t e n e n d a s t åt h e n n e, d å m y s t e t v ä r v i g g e n a f b e l å t e n h e t.
- D e t b ä s t a v i n, h a n ä g d e i affären, 27
IDUNS JULNUMMER silfverbrud.
O c h i själfva verket var h o n det j u — en silfverbrud i rosor!
D å hade brefvet k o m m i t: han döende.
Han räknade timmarna.
väntade på henne.
var Han H a n s h a n d h a d e darrat, då h a n skref d e t; m e n e j ett o r d s t o d d e t o m d e t g a m l a.
— H å r d n a c k a d i n i d e t sista, h a d e h o n m u m l a t f ö r s i g själf, d ä r h o n s t å t t l i k s o m f ö r l a m a d o c h o f ö r m ö g e n att r ä t t förstå, h v a d h o n läste.
Det sista?
H o n såg upp.
D e djupa ögonen voro ej längre matta.
D e glänste af feberaktig oro.
H e n n e s hjärta klappade s o m i u n g d o m e n s dagar, när h o n v ä n t a d e sin älskade.
Smärtan, s o m h o n känt d e n där dagen f ö r n ä r a f y r t i o år s e d a n, d e n s m ä r t a h o n aldrig velat erkänna, den h a d e d o c k legat där i frö.
N u växte den plötsligt u p p i kraft; d e n grep henne m e d en makt, s o m den endast brukar äga öfver u n g a hjärtan.
I mamsell Justinas hjärta lefde den u n g a kvinnans kärlek.
I årtionden h a d e den legat bunden, m e d våld kufvad.
Lifvet i hennes själs i n n e r s t a h a d e s t å t t stilla, p å s a m m a g å n g s o m d e t y t t r e så o b a r m h ä r t i g t r u l l a t fram öfver hennes hufvud.
N u b r ö t o alla k ä l l s p r å n g f r a m.
D e f l ö d a d e ö f v e r af å n g e r, a f s o r g, af k ä r l e k.
Icke — Det än!
sista!
Nej, nej, icke M a m s e l l J u s t i n a h a d e slitit d e n från sitt t u n n a h å r.
— Icke änl rosaban- än!
H o n h a d e ä n n u n å g o t att s ä g a.
H a n v ä n t a d e h e n n e, sin silfverbrud.
H o n skulle komma.
H o n h a d e ej m ä r k t d e f ö r v å n a d e blic- kar, s o m f ö l j t h e n n e, d å h o n d j u p t svart- k l ä d d g å t t g e n o m s t a d e n till d i l i g e n s k o n t o - r e t f ö r att f a r a till s i u v ä n t a n d e b r u d g u m.
Men detta var s k r a t t a d e åt m a m s e l l sista g å n g e n Justina.
man R y k t e t o m, hur d e t tillgått, då detta g a m l a fästefolk f ö r s o n a d e s, flög u t i n e j d e n, blef k ä n d t af h v a r m a n o c h v ä c k t e v ö r d - n a d o c h m e d k ä n s l a m e d ett lifslångt miss- tag, en lifslång sorg.
H a n låg i sin säng, t y s t o c h b l e k s a m t a n d a d e s t u n g t o c h flämtande; s v e t t e n stod h o n o m i pannan.
Hur lyckliga hade de ej suttit på den hvita hafssanden, tigande, hand i hand syntes på bordet, dukadt rosor o c h slipade glas.
H o n ö p p n a d e dörren sakta o c h stod på tröskeln.
H a n såg u p p, såg henne k o m m a, s å g, att h e n n e s h j ä r t a t a l a t, att k ä r l e k e n till s l u t s e g r a t.
M e d en v å l d s a m kraftansträngning satte h a n sig u p p: s å s o m till b r ö l l o p s m å l t i d m e d m y c k e t — Förlåt m i g, förlåt m i g älskade — hur ljuft d e t n u är!
H v a d d u är v a c k e r!
K o m, t a g m i n h a n d — s e, ä l s k l i n g, a f t o n - s k i m r e t p å h a f v e t — s e, s o l e n s j u n k e r — ä l s k a d e, n u ä r o v i så lyckliga.
.
.
M e d e n ä l s k a r e s g a l a n t e r i f ö r d e h a n h e n n e till d e n f e s t l i g a måltiden, o c h i hans k n a p p h å l lyste s o m förr d e n s y m b o l i s k t högröda blomman.
O c h så s n t t o d e, d e s s a b å d a g a m l a, m i d t e m o t h v a r a n d r a, skå- l a d e o c h l o g o s a m t t i t t a d e i s m y g efter, o m d e n k ä r e v ä n n e n å l d r a t s m y c k e t s e n s i s t!
H o n f a n n, att h a n s h j ä s s a v a r d t allt k a l a r e, o c h h a n k ä n d e f ö r h v a r j e g å n g ä n större m o t v i l j a m o t r o s a b a n d e n p å h e n n e s hår.
Gråtande tryckte sjunkna barm.
— j] rån M e n när h o n for, s t o d h a n alltid b a r h u f v a d v i d v a g n e n, m e d e n stor r o s e n b u k e t t i h a n d e n o c h en viss fuktighet i d e hederliga, trohjärtade ögonen.
Så hade åren aldrig uttalats.
gått.
Det ord, hvarpå H o n g i c k n u m o t det sjuttiotal, båda väntade, hon hans g a m l a k a l a h u f v u d till s i n in- F ö r l å t, j a förlåt, h v i s k a d e h o n.
— denna — d a g såg m a n aldrig mamsell Justina bära ljusa färger.
S v a r t k r u s f l o r t ä c k t e h e n n e s t u n n a g r å a hår.
O c h aldrig mera blickade h o n förväntansfullt ut m o t ham- n e n, d ä r s k e p p e n k o m m o, eller efter d e n g u l a d i l i g e n s e n, s o m t u n g t rullade fram öfver gatans kullriga stenar.
hade D e ögon, som understundom mötte den förbigående, voro visserligen sorgsna, m e n öfver det åldriga anletet m e d de tunna l ä p p a r n a l å g n u ett s k i m m e r a f v e k ö m h e t, s o m i c k e l ä n g r e till- bakaträngdes.
s o m h a n redan öf verskridit.
N u s k u l l e h o n fira j u l e n h o s h o n o m.
Det var den fyrtionde s e d a n d e g å f v o h v a r a n d r a sin t r o.
O c h d e n s k u l l e d e fira till- sammans.
I f ö n s t r e t l y s t e s o m förr p e l a r g o n i a n s b j ä r t a b l o m m o r u n g - d o m l i g t friska, s y m b o l i s e r a n d e d e n k ä r l e k, s o m e v i g t b r i n n e r.
Mamsell Justina hade tänkt p å den julen s o m p å något s k i m r a n d e, löftesrikt.
H e n n e s sista l i f s h o p p h a d e s a m l a t sig k r i n g t a n k e n p å d e n n a fest.
illustrerad a, D.
LJUNGDAHL.
M e d e n u n g f l i c k a s i f v e r h a d e h o n b e r e d t s i g till r e s a n: en n y ljusröd isättning h a d e h o n kostat p å sin bästa hög- t i d s d r ä k t af l j u s g r å t t s i d e n.
H o n k u n d e m y c k e t väl ha varit en 28 b 1 1 t h.
h o l m b e b g.
IDUNS JULNUMMER INGEN KOMPROMISS.
L a ^ ^ ^ y - ^ j ^ g j] zkfåwws&amp;^iilBl^lS^^ Plå^N^ v - ^ - herrar gingo på den lilla stadens storgata.
Den ene af dem var resande.
» Var det ändå inte bra oförsiktigt att gifta ' ^.
postskrifvare '? » sade han.
— » Hvad S S s s o m » Bry m^^rJrM ISljpBy, &gt;MiMn^A dig inte o m att räkna efter, » sva- desång allt igenom.
» Det gör inte jag.
— För- lofvade i fem år — ändtligen en utsikt o c h så — P S — j a g är den lyckligaste människa på a n l^^^r^S^g^^^^^] » Men hvad tänker du lefva på?
: • * Ett klingande skratt — » På naturenligt lefnadssätt — på min lilla gummas tarfliga mat och för öfrigt, » m e d ett allvarsamt tonfall, » p å styft arbete o c h fullkom- lig ärlighet. » » Nå ja, hvad det senare beträffar, så är din då h ö j d öfver allt tvifvel.
Du är j u en.
pedant i det fallet.
D u kallades j u allmänt af kamraterna för Otto Ärlig.
Dina pliktbegrepp stodo icke till att rubba. » Med belåtet uttryck: » Skulle tro det.
Däri ligger min styrka, ser du, lika säkert s o m att Simsons låg i håret.
Intet k o m p r o m i s s a n d e — det är mitt valspråk.
Men, se dit — där ser du fönsterna.
Så de glimma i solen — o c h där innanför går min lilla kvinna o c h väntar på mig.
O m det inte vore midt på gatan, skulle jag ropa hurra! » » Du smittar m i g m e d din glädje.
M e n h v a d skall h o n säga o m en oväntad middagsgäst? » » H o n skall o m f a m n a dig — lita på det.
Mina vänner äro hennes lika säkert s o m att två gånger två — se här är hon. » • » Hvad håller du bakom ryggen, » sade han, skälmaktigl hotande henne med fingret.
» Hvad håller du b a k o m ryggen, » sade han, skälmaktigt hotande henne m e d fingret.
» Bekänn bara! » » Något, s o m du inte får se, » sade hon och försökte skratta, men rösten, s o m skulle vara munter, skälfde som af ängslan.
» Åh Ullan — tag hit det bara.
Det är ingen jul n u att skylla på, » sade han o c h försökte fånga h e n n e för att taga ifrån henne, hvad hon dolde.
Men h o n skrek: » Nej, n e j, Otto! » o c h vred sig undan o c h lyckades k o m m a g e n o m dörren ut i salen.
Där satt A r n e redan i ordning vid middagsbordet i sin höga stol.
Hon skyndade förbi h o n o m på andra sidan o m bordet, o c h så bör- jade de jakten.
Han efter i y r lek, h o n förut, sedan h o n dolt handen under förklädet.
A r n e såg på, skrikande af förtjusning.
Pappa o c h m a m m a lekte.
Slutligen fick han fatt i henne, munter, lifvad, flämtande.
» Erkänn, att du är besegrad nu, » ropade han o c h kysste henne.
» Och nu fram m e d hemligheten. » » Begär det inte, Otto! » ropade h o n ångestfullt.
Men han hade redan dragit fram hennes hand.
Den höll ett bref — ett bref m e d stort rödt lack.
H a n släppte henne ögonblickligt.
Upphettad, s o m han var förut, blef han blek ända upp till hårfästet.
H a n sjönk ned på en stol — han var på ett ögonblick s o m för- stenad.
Men hon stod framför h o n o m, m e d ens sansad.
» Du kan inte göra det, Otto.
Du kan inte löna hennes kärlek, hen- nes uppoffring på det sättet.
H o n förstod inte, att man inte får sända lackade bref m e d postpaket. » » H o n förstod, » sade han dystert.
» Vi talade o m det, när h o n var här. » » H o n g l ö m d e det — Du begriper väl, att du inte kan ange henne.
H e n n e, som i många nätter, efter sitt stränga dagsarbete suttit o c h sytt om sina gamla kläder åt våra barn. » » Plikten tillfaller postverkets änke- o c h pupillkassa, » mumlade han.
» Det är femtio kronor.
Jag är skyldig att anmäla det. » » Nej, » sade hon häftigt, » det får inte ske- O m du sätter det rin- gaste värde på min kärlek, så gör du det inte.
Jag kan aldrig för- låta d e t.
» ' Han stönade fram någonting med händerna för ansiktet och armarne mot bordet.
Hon föll ned bredvid h o n o m på knä på golfvet.
H o n tryckte sig upp emot h o n o m o c h omfattade m e d båda händerna hans arm.
» Otto, älskade — tänk inte mera på det.
Glöm det.
Det är ju ingen orätt m o t någon människa.
Det är tvärtom en barmhärtighet att blunda. » » Blundade jag, när den fattiga kvinnan ö p p n a d e paketet från Ame- rika o c h fann tre förseglade bref? » sade han.
» Vaktmästaren såg det också, » invände hon, » och sedan skref du till sonen. » » Eller lofvade jag att blunda, när jag gick min tjänsteed? » » M e n det här var bara tanklöshet.
H o n har betalt frakten för att skona oss, Otto, älskade, älskade Otto, var mänsklig — släpp en enda gång dina teorier — — » » Och du vågar kalla det för teorier, » sade han bittert.
» Kanske vi ha något, s o m vi kunna undvara, något att sälja — » sade h o n m e d förvirradt uttryck o c h såg sig omkring.
Det var ett be- hagligt rum, därför att h o n förstått att göra det så m e d saker, s o m in- genting kostade, eller s o m åtminstone icke hade något värde i markna- den.
När hennes blickar öfverforo b l o m m o r n a, de gula furumöblerna, bordet m e d nysilfverskedarne, fingo de ett hopplöst uttryck.
Det visste hon ju förut.
Där fanns ingen enda öfverflödsartikel.
Ja, ett ögonblick förut hade syrenerna doftat o c h lifvet varit maka- löst — o c h nu.
Maten k o m in, de åto under tystnad.
Det var s o m o m en kall hand lagt sig emellan d e m.
* o Det var fém år senare.
Solen glimmade lika blankt på fönsterru- torna.
H e m m e t är detsamma, fastän där n u höras barnaröster, en fyra- åring o c h en i månadstalen.
Glädjen är också densamma, kanske större.
Fastän befordran ännu låter vänta på sig, är m o d e t lika käckt, h o p p e t lika tvärsäkert.
Styft arbete, absolut ärlighet — det fortfar att vara dagens lösen.
Och arbetet har verkligen k o m m i t in i superlativus.
M e n det gör ingenting — några privatlektioner i matematik under ledighets- timmarne från posten, litet ferieläsning om sommaren, det kan man väl kosta på sig för två så trefliga pojkbytingars skull.
M e n någon öfver- flödssedef fanns aldrig i plånboken, o c h det gjorde ingenting — » kanske det bara hade varit en öfvermänsklig frestelse, » skrattade han.
Svårast var att motstå den lilla stadens umgängeslif.
Alla ville se dessa glada, trefliga o c h lyckliga människor — m e n umgängeslifvet kostar, o m det också idkas aldrig så enkelt, o c h det tar framför allt tid, o c h att icke lefva öfver sina tillgångar, det var den förnämsta para- grafen i n o m den absoluta ärlighetens lagbok.
— Således var det egent- ligen en särskild högtid för den, s o m lyckades få se herrskapet Otto Mörk på en fest.
— För egen del behöfde de icke förströelser — de hade nog af umgänget m e d hvarandra.
I dag var det m e d ett särdeles lifvadt uttryck Otto Mörk begaf sig på hemvägen.
H a n visste, att hans hustru aldrig försummade att möta h o n o m v i d dörren, o c h han förde m e d sig ett stort postpaket.
H a n hade själf ett barnasinne, o c h han längtade att se hennes öfverraskning o c h glädje.
Jo — riktigt.
Där stod h o n.
M e d strålande ögon bemäktigade h o n sig paketet o c h läste utanskriften.
» Det är från kusin Minna, » sade hon.
» H v a d kan det vara?
H o n har minsann inte råd att ge några presenter.
Skynda dig in, så få vi se. » De stodo på förstugubron.
Syrenhäcken kring planket doftade af nyutspruckna klasar.
D e små trekanterna till gräsmattor v o r o så gröna, så jämna o c h fina, o c h på sandgången lågo lilla Arnes skottkärra o c h kratta.
» H v a d det är härligt, » sade han o c h började sjunga på melodien » Säg farväl lilla fjäril ».
» Och den första får jag min semester.
Det är skönt att lefva — det är rent af makalöst. » » Ja, det är det visst, » sade h o n gladt, » men k o m nu — jag är så nyfiken, » o c h h o n tog h o n o m i handen o c h drog h o n o m under låtsadt motstånd m e d sig in i hans rum.
» Nå, låt oss n u se på härligheten, » sade han o c h kastade ifrån sig hatten, medan h o n m e d ifriga fingrar sökte lösa upp segelgarns- knutarne.
» Slå dig lös för en gång o c h klipp af dem, » sade han skrattande.
» Det är så roligt, medan man väntar på en glädje.
Se så, n u gick det. » Hon v e c k l a d e u p p paketet.
» Nej, Otto, se, en hel k o s t y m åt A r n e — ljusgrå — åh jag känner n o g igen tyget.
Det är hennes regnkappa — o c h så vackert kantad.
Och här en bärklädning åt lill-Otto — ack, det är af hennes bomullsklädning, s o m h o n hade för så längesedan — och här förkläden, hvad h o n har fått sträfva o c h sy m e d allt det här.
Det har h o n n o g gjort o m nätterna — kära, kära Minna.
Och här är underkläder — o c h strumpor — hur skall jag kunna tacka henne — ser du, Otto, jackan o c h de små, små b y x o r n a — ser d u så näpet — och här — » Men i ett nu tystnade h o n — där var någonting h o n snappade åt sig — något hvitt o c h rödt — hon hann icke stoppa det i fickan — han höll handen b a k o m ryggen — » Och här, » sade h o n m e d en röst, som darrade en smula, i det hon m e d andra handen vecklade u p p en bärkappa o c h ett par sockor — » ser du, Otto, så vackert! » 2!)
1DUNS JULNUMMER » Tror herrn, att jag är en sådan kålstock, att jag inte begriper, att det finns fårskallar i världen, s o m ingenting biter p å?
L y c k a s det inte, så har det kostat samma m ö d a ändå.
Ja större, o c h är värdt sam- m a pris.
Nå, är det afgjordt? » » Ja, » sade Otto Mörk, » o m det inte tar allt för m y c k e n tid — — » » En t i m m e hvar kväll, resten sköter jag själf.
Skall allt hålla ögat på junkern, jag.
L ä x o r n a ska gå s o m vatten — ingen boll- eller ring- kastning i s o m m a r inte — m e d flickorna — de små trollena.
M e n hur står det till?
Herrn ser eländig ut? » » Å h — så där, » sade Otto Mörk o c h rodnade.
» Jag har haft litet b e k y m m e r på sista tiden. » » Förstår.
Kronans kaka liten — men säker.
Ska ' det vara ett litet förskott — hvasa? » » Om öfversten kan j a g brukar eljes icke — » » Det var tur för herrn, att han inte sa, o m öfversten vill.
Bruket • — det ger vi katten.
Nå en hundralapp?
— » Öfversten hade redan plånboken framme.
» Nej, nej, » sade Otto m e d en afvärjande rörelse, » femtio. » » Se där, o c h slit den m e d hälsan.
Det gör en, förbanna mig, o n d t att se ett gladt ansikte så där malätet.
Börja vi i m o r g o n d å?
» » Ja, » sade Otto Mörk.
» I kväll o m öfversten vill. » Det var icke långt ifrån att han hvisslat.
Hans ansikte lyste.
» Den måtte ha legat tungt på hjärtat, den där femtian, » sade öfver- sten rörd o c h klappade h o n o m på bröstet.
» A r herr Mörk säker på att det inte behöfs en till? » » Alldeles säker — absolut säker.
Får jag följa öfversten?
Jag har en lektion, s o m jag tänkte försumma, m e n jag tror, jag går öfver o c h hör efter, o m pojken är h e m m a.
» H a n ropade på Ester för att säga till, m e n fick af flickan det be- skedet, att frun gått ut.
Innan herrarne skildes, tog öfversten fatt i en af Otto Mörks rock- knappar.
» H ö r nu, » sade han i början litet förläget, » o m det skulle knipa någon gång, så tänk på mig.
Jag tycker o m att se glada ansikten, för- står herrn. » » Tack herr öfverste, m e n mitt valspråk är ' styft arbete, absolut ärlighet ', o c h jag kan inte — — till o c h m e d nu är det en liten d r o p p e malört i min glädje.
Tänk, o m jag blir sjuk. » » Tänk o m, ja tänk o m solen faller ner.
Valspråk — ja — det förstås, det är j u m y c k e t bra, m e n ser herrn, omständigheterna kunna ibland bli en människa öfvermäktiga.
Ja, ja — tänk på mig i alla fall.
— I m o r g o n då.
Adjö, adjö. » Ja, Otto Mörk tänkte på öfversten m e d brinnande, jublande tack- samhet, under det han m u m l a d e: » Vik bort, satan! » T y han k o m ihåg, hur väl Ester b e h ö f d e en ny kappa.
När han k o m h e m, hade barnen gått till sängs, m e n Ester satt in- krupen tätt till fönstret o c h virkade i den aftagande dagern för brin- nande lifvet.
, » H v a d är det där för små tingestar, s o m du har så brådt m e d?
» sade Otto o c h satte sig b r e d v i d henne.
Ester såg u p p o c h smålog emot h o n o m.
H o n fick m o d att tala, hans röst lät så ö m.
» Jo, ser du, » sade hon, » jag inser alldeles, att du har rätt.
Jag skall virka ett genombrutet täcke o c h lotta bort.
O m jag virkar tjugu stjärnor o m dagen, så har j a g s e x hundra på trettio dagar.
Under tiden skickar jag ut listan, så att jag får till garnet, o c h på en månad äro vi fria från den här bördan. » H a n slog vänstra armen o m h e n n e o c h m e d högra handen tog han u p p sedeln ur västfickan o c h fläktade m e d den framför hennes näsa.
» Nej, Otto! » sade hon.
» Jo, j o du.
I m o r g o n få de stora ögon på posten.
Det är bara en enda sak, s o m tynger mig nu. » » Hvad är det du, älskade? » » Jo, » sade han sakta, » jag tänkte ett par gånger: ' Jag frågar inte efter det — det är n o g inte så farligt '. » » H u då, » sade hon.
» Äfven tankar kunna besmitta.
Jag läste en gång, jag tror det var hos Luther, att o m en af luftens svarta fåglar slår ner på ditt hufvud, så skall du skaka bort h o n o m o c h låta h o n o m flyga.
H a n skadar dig inte, så länge han inte får b y g g a b o h o s dig. » » E n sådan liten hus- o c h tröstepredikant skall ens hustru vara, » sade han rörd.
» K o m nu, släpp ditt arbete o c h k o m ut. » Han drog henne m e d sig ut på förstugubron.
» Känn, så syrenerna dofta, » sade han.
» Det är makalöst härligt att lefva. » Och så sjöng han sakta, för att icke störa aftonens ro eller kanske m e d en erfarenhet, s o m något dämpade jublet, m e n m e d en stämma, som g ö m d e på m y c k e n ödmjuk tacksamhet: » Ja, den första jag får min semester — — — » «Ora det skulle knipa någon gång, så tänk på mig! » Efter middagen gick hon och plockade i h o p de ankomna presen- terna.
H o n lade undan d e m nästan m e d en rysning.
När han på kvällen k o m h e m från posten, gick h o n till h o n o m, strök sin kind emot hans o c h h v i s k a d e: » Har du gjort det? » » Nej, » sade han.
» Tala inte mera om det. » Följande vecka släpade sig trögt fram.
Pappa gick in till sig, så fort han ätit — han tycktes icke alls h a någon lust att vara häst åt Arne, o c h lill-Otto sträckte fåfängt armarne efter h o n o m.
E n m o r g o n, när Ester gick o c h dammade i hans rum, sade h o n plötsligt: » Men sjung litet, Otto, du brukade ju alltid.
.
.
» H a n afbröt henne.
» Jag tror, att jag är litet hes. » » Nå, m e n hvissla då — det brukade du också.
Det är så tomt, förstår du — — » » Kära gumman, det är j u obildadt, » sade han och försökte skratta.
Men h o n tyckte, att i hennes hjärta satt liksom en liten knif o c h sargade fram o c h tillbaka.
När fjorton dagar gått, sade han helt plötsligt vid middagsbordet: » Skicka flickan öfver gatan efter en butelj vin, Ester.
Du kan ju ta den på räkning.
En gång är ingen gång. » » Nej, Otto, det gör jag inte, » sade hon fast.
» Jag tar inte medve- tet första trappsteget nedåt. » » Gör du inte? » sade han m e d en underligt skarp blick, som nästan skrämde henne.
Men på eftermiddagen satte h o n sig på Arnes lilla stol bredvid h o n o m, där han låg på soffan.
H a n hade skickat återbud till lektionen i matematik.
» A r du sjuk, älskade —?
&gt; sade hon.
» Nej, visst inte.
Inte alls. » » Men återbudet — — » » A h, det är bara så tråkigt ibland — att arbeta. » » Säg mig, hvad det är, älskling? » H o n stack armen under hans hufvud.
» A h — det är så barnsligt, » sade han m e d ett litet skratt.
» Jag har bara så svårt att se d e m i ansiktet där borta på posten. » H o n drog hans hufvud till sig o c h h o n tyckte sig höra en svag snyftning.
H v a d h o n älskade h o n o m i den stunden.
» M e n det där går öfver, » mumlade han.
» Bry dig inte o m det, käraste. » Inte bry sig o m det.
Det fick icke gå öfver.
N e j, nej — det fick icke gå öfver.
* * Ty m e d ens stod sanningen för henne.
H o n förstod det stora i hans samvetsömhet.
H o n förstod, att o m än världen skulle rycka på axlarna åt h o n o m, han dock ägde det barnasinne, s o m har löfte o m att ärfva Guds rike.
H o n lämnade h o n o m.
H o n gick ut i staden till en b o d o c h köpte två nystan tråd för 20 skilling.
H o n kunde börja att virka ett genom- brutet täcke.
Det kunde lottas bort.
H o n kunde kanske få 20 stjärnor af de båda nystanen.
Det b e h ö f d e s s e x hundra.
Men hvad gjorde det.
H o n tänkte genast börja, ty han måste räddas.
Han låg kvar på soffan.
H a n tänkte på den försummade lektionen.
En riksdaler ånyo.
M e n han var s o m domnad, dåsig o c h håglös.
Då knackade det på dörren.
Hårdt o c h otåligt.
Otto Mörk ropade ett: » Stig in, » utan att resa sig.
Det var öfversten vid regementet.
» Har ni hört på maken, herr Mörk, » ropade han.
» Pojken k o m m e r h e m o c h är kuggad.
Underbetyg i två ämnen.
Men jag har gett mig tusan på, att han skall igenom, o c h nu k o m m e r jag till er.
Vill ni läsa med h o n o m, så att han kan ta examen i september, så har ni tvåhundra kronor. » » Men hur skall jag kunna lofva, att han går i g e n o m?
» sade Otto m e d ett trött uttryck.
Men Ester virkade sitt täcke färdigt, o c h det förvarades s o m en dyrbarhet i familjen.
Det visades af hennes sondotter, som alltid tillade: » Farmor började det här, när h o n var ung, en gång när farfar var led- sen.
Då stod h o n vid en skiljeväg, brukade farmor säga, m e n h o n k o m g e n o m Guds hjälp in på rätta vägen, o c h sedan var h o n glad o c h fri- m o d i g så länge h o n lefde. » Illustrerad af J. TIRÉN.
30 AMANDA KERFSTEDT.
IDUNS JULNUMMER o c h s o m f ö r u t j ä m t fick h ö r a t a l a s o m h a n s f ö r t j ä n s t e r, h u r or- d e n t l i g h a n v a r, h u r h a n s p a r a d e till b o s ä t t n i n g e n, h u r » g a l e n » h a n v a r i H e d d a, o c h h u r m y c k e t fina p r e s e n t e r h a n g a f h e n n e.
DE TRE TRÖJORNA.
E n d a g träffade f r ö k e n B e t t y p å h e n n e i k ä l l a r t r a p p a n, d ä r h o n s a t t o c h g r ä t m e d h u f v u d e t i sitt f ö r k l ä d e, o c h d å ö p p n a d e h o n ä n d t l i g e n sitt h j ä r t a o c h t a l a d e o m, att h o n från s ä k e r t håll f å t t h ö r a, att L a r s s o n b l i f v i t » b e k a n t » m e d e n a n n a n flicka, e n, s o m alls i n t e g i c k u p p m o t h e n n e, H e d d a, s a d e m a n, u t a n e n s å d a n d ä r s l a m p a, s o m b a r a s p r i n g e r efter k a r l a r.
E L L A N en fröken inne i våningen och en f r ö k e n u t e i k ö k e t f i n n s d e t, t r o t s alla lik- h e t e r, d o c k e n b e s t ä m d s k i l l n a d.
E n frö- k e n i n n e i v å n i n g e n är ett af d e t v å, för- l o f v a d eller i c k e f ö r l o f v a d, m e n e n f r ö k e n i k ö k e t k a n o c k s å v a r a ett t r e d j e.
Hon k a n vara » b e k a n t m e d en g o s s e ».
» M e n d å k o m m e r h a n n o g s n a r t att i n s e, så d u m h a n v a - r i t, » s a d e f r ö k e n B e t t y f ö r att t r ö s t a o c h k l a p p a d e H e d d a p å d e h e t a, r u n d a k i n d e r n a o c h s a d e så m y c k e t v a c k e r t o m h e n n e, att H e d d a b l e f ä n n u m e r a u p p r ö r d ö f v e r, att e n k a r l k u n d e b ä r a s i g så illa åt e m o t e n så u t m ä r k t flicka s o m h o n, m e n t i l l i k a l ä t h o p p e t o m e n g o d l ö s n i n g v i n n a i n t r ä d e i sitt h j ä r t a.
A t t v a r a » b e k a n t m e d e n g o s s e » är någonting m i d t emellan förlofvad o c h icke förlofvad.
M a n bär inte ring, o c h när frun, efter att n å g r a g å n g e r h a s e t t d e n u n g e m a n n e n s t å o c h h ä n g a v i d k ö k s b o r d e t eller sitta i j u n g f r u k a m m a r e n, f r å g a r h v e m h a n är, v ä n d e r m a n b o r t h u f v u d e t o c h ser e n s m u l a g e n e r a d ut, u n d e r det m a n svarar » en bekant gosse ».
M e n vis å vis-sina goda v ä n n e r är m a n f v d l k o m l i g t o g e n e r a d.
M a n tar e m o t b j u d n i n g a r tillsammans m e d h o n o m, går i Berns tillsammans m e d honom, h a r h a n s p o r t r ä t t f r a m m e o c h låter g e s i g p r e s e n t e r.
N ä r f r ö k e n B e t t y, s o m v a r e n så f ö r s t å n d i g o c h fin u n g f r ö k e n, s a t t e så h ö g t v ä r d e p å H e d d a, så v o r e d e t v ä l m ä r k v ä r - d i g t, o m i n t e L a r s s o n o c k s å s k u l l e k u n n a b e g a g n a s i n a ö g o n till att se o c h j ä m f ö r a m e d.
Ju längre s o m m a r e n led, dess t y d l i g a r e b l e f d e t l i k v ä l, att L a r s s o n hade m y c k e t dåliga ögon.
H a n upp- h ö r d e a l l d e l e s att k o m m a ut, o c h H e d d a s ö g o n t y c k - tes bli dåliga de m e d.
Å t - m i n s t o n e fingo d e allt rö- dare o c h rödare kanter.
H e d d a, e n l i t e n r u n d, l j u s h y l l t flicka p å t j u g u s j u år, h a d e re- d a n v a r i t » b e k a n t » m e d flere g o s s a r.
— D e t är i n t e alls så s t o r a p r e t e n t i o n e r m e d att v a r a » b e k a n t m e d e n g o s s e » s o m m e d att vara förlofvad.
M a n k a n s l u t a u p p n ä r m a n v i l l, u t a n att f o l k g ö r n å g o t v i d a r e v ä s e n af d e t o c h t a l a r o m o t r o h e t o c h d å l i g k a r a k - tär o c h sådant.
— • M e n L a r s s o n, s o m v i s s t v a r d e n f j ä r d e i o r d n i n g e n eller k a n s k e d e n f e m t e, h ö l l h o n m e r a a f ä n alla d e andra tillsammans.
H a n k u n d e p r a t a o c h l ä g g a s i n a o r d så m ä r k v ä r d i g t väl, o c h o m s ö n d a g a r n e, då h a n lagt af sin kolut- körarekostym o c h uppträdde i lifrock o c h celluloidkrage, var H e d d a s ä k e r p å, att i n g e n k u n d e t a g a h o n o m f ö r m i n d r e ä n e n g r o s s - h a n d l a r e, så r a k v a r h a n i r y g g e n o c h så k v i c k t s l ä n g d e h a n m e d ö g o n e n.
A n n a r s var h a n j u s t i n t e så v a c k e r, litet k o t i g i ansig- tet o c h en smula hjulbent.
» M e n s e, d e t b e r o r så m y c k e t p å sättet, s e, » sade H e d d a.
H e d d a v a r s t o l t ö f v e r h o n o m o c h b ö r j a d e t r o, att h o n a l d r i g s k u l l e k u n n a ä l s k a v a r m a r e, o c h d e t v a r i n t e l å n g t i f r å n att m a n a l l v a r l i g t t a l a d e o m att f ö r l o f v a s i g.
S o m b i f ö r t j ä n s t b a r L a r s - s o n u p p v e d åt d e n f a m i l j, h o s h v i l k e n h o n t j ä n a d e, h v a r f ö r ' h a n infann sig p å r e g e l b u n d n a dagar o c h tider, hvilket o c k s å g a f n å g o t s t a d g a d t åt f ö r h å l l a n d e t.
H u s b o n d f o l k e t lärde sig så s m å n i n g o m i n s e, att d e t i n n e b a r n å g o t m e r a o c h d j u p a r e att v a r a » b e k a n t m e d e n g o s s e », ä n m a n f ö r s t h a d e t r o t t, o c h Larsson respekterades i tysthet s o m en m a n m e d rättigheter.
I s y n n e r h e t v a r d e t t a fallet, s e d a n H e d d a fått s i n a tre skära ylletröjor.
H e n n e s b ä s t a v ä n, Sofi p å n e d r e b o t t e n, h a d e fått ett p a r af sin f ä s t m a n.
— S k ä r a y l l e t r ö j o r t y c k t e s vara en allmän o c h betydelsefull fästmanspresent.
— O c h s e d a n d r ö j d e det inte m e r än fyra, f e m dar, i n n a n H e d d a h a d e sina.
M e n d e v o r o, s o m s a g d t v a r, tre, o c h p å allt s ä t t finare ä n Sofis.
D e voro längre o c h mjukare o c h hade e n v i r k a d s p e t s af h v i t t u l l g a r n k r i n g h a l s o c h ä r m a r.
Hon satt och grät med hufvudet i sitt förkläde; I n g e n i hela huset var o k u n n i g o m deras tillvaro, o c h det h a d e i n t e g ä r n a v a r i t m ö j l i g t att l ä n g e f ö r b l i d e t, t y d e l å g o j ä m t f r a m m e, ehuru p å olika ställen.
A n kunde m a n ha tagit d e m f ö r a n t i m a k a s s e r, d ä r d e l å g o u t b r e d d a p å soffan i j u n g f r u - k a m m a r e n, ä n f ö r b o r d d u k a r eller b y r å p r y d n a d e r.
D e k u n d e l i g g a p å k ö k s b o r d e t eller i t a m b u r f ö n s t r e t, o c h e n d a g h ä n g d e d e till o c h m e d till v ä d r i n g p å b a l k o n g e n, f a s t ä n d e v o r o a l l d e l e s n y a o c h l u f t a d e s så b r a ä n d å f ö r h v a r e n d a d a g.
Frun o c h fröknarna m å s t e k ä n n a p å d e m o c h m e d g e, att d e v o r o af p r i m a sort, o c h H e d d a h ö l l d e m till o c h m e d f r a m f ö r s i g o c h v i s a d e s i n a g o d a v ä n n e r att s k ä r t k l ä d d e h e n n e.
M e n att a n v ä n d a d e m k u n d e förstås inte k o m m a ifråga.
D e s k u l l e s p a r a s till u t s t y r s e l n.
S å h ä n d e d e t s i g e n g å n g, att f r ö k e n B e t t y i ett ä r e n d e tittade in i j u n g f r u k a m m a r e n o c h fann H e d d a stående framför sin b y r å.
H o n h a d e l å d o r n a u t d r a g n a o c h ref f r a m s a k e r m e d e n s å d a n v å r d s l ö s h e t, att d e flögo ä n n e r i soffan, ä n u t å t g o l f v e t, än p å stloarna, än långt bort i fönstret.
Föremålen voro också m e r e n d e l s lätta o c h b e s t o d o m e s t i gratulationskort.
Men det fanns också hvarjehanda annat, s å s o m en liten toalettask af p o r s l i n m e d ett p a r k y s s a n d e d u f v o r p å, e n b l å g l a s v a s, ett p a r vantar o c h en tillskrynklad näsduk.
D e t v a r L a r s s o n s fina p r e s e n t e r.
T i d e n g i c k e m e l l e r t i d, o c h så k o m d e n f a r l i g a s o m m a r e n m e d alla s i n a frestelser o c h a n s l a g m o t u n g t f o l k s k ä r l e k s l y c k a, alla s i n a fester i d e t g r ö n a o c h d a n s t i l l s t ä l l n i n g a r u n d e r d e l j u s a kvällarna på broar o c h båtbryggor.
» H v a d g ö r H e d d a för n å g o t?
» frågade fröken B e t t y f ö r u n d r a d.
» J o, h a n s k a få i g e n allt sitt s k r ä p, » s a d e H e d d a o c h r a f s a d e i h o p d e t h e l a i en h ö g.
N u h a d e h o n fått r i k t i g t r e d a p å, h u r d e t v a r fatt.
L a r s s o n s k u l l e gifta s i g m e d d e n d ä r s l a m p a n, f ö r d e h a d e ställt till d e t s å, att d e t v a r t v u n g e n s a k.
H e d d a s h e r r s k a p h a d e f l y t t a t till l a n d e t, m e n i n t e l å n g t ifrån staden.
Larsson k u n d e m y c k e t väl k o m m a ut o c h hälsa p å o m söndagarne, o c h det gjorde han också i början.
Men hur det v a r h o p p a d e h a n ö f v e r e n s ö n d a g, o c h i n t e l å n g t d ä r e f t e r e n till.
Samtidigt uppträdde H e d d a då o c h då m e d rödkantade ögon, o c h f a s t ä n h o n v i d t i l l f r å g a n p å s t o d, att d e t i n g e n t i n g b e t y d d e, m ä r k - t e s d e t n o g, att d e t h a d e s i n a l e d s a m m a o r s a k e r.
» K ä r a H e d d a, » sade fröken B e t t y, lade sin a r m o m axlar o c h ville klappa h e n n e.
Men hennes H e d d a s n o d d e sig rundt o c h slog en k n y c k på nacken.
H v a d f r å g a d e h o n efter h o n o m n u m e r a!
H a n kunde gärna få d r a s m e d sin s l a m s a!
D e t k u n d e v a r a l a g o m åt h o n o m.
Och d e t v a r b a r a b r a, att m a n fick o r d n i n g p å, h u r s å d a n a d ä r u s l a karlar äro funtade, i n n a n m a n g i c k o c h g j o r d e sig o l y c k l i g för hela lifvet.
D e s k ä r a y l l e t r ö j o r n a s å g o s i n t e l ä n g r e till, o c h h o n h a d e b l i f v i t så u n d e r l i g t t y s t o m L a r s s o n.
A l d r i g s k r ö t h o n m e r a öf- v e r h o n o m f ö r f r ö k e n B e t t y, s o m h o n t a g i t till s i n f ö r t r o g n a, 31
IDUNS JULNUMMER M e n m e d d e t s a m m a k a s t a d e h o n s i g i soffan o c h s t o r g r ä t m e d b ä g g e h ä n d e r n a f ö r a n s i k t e t, o c h n u fick f r ö k e n H e d d a k l a p p a h e n n e så m y c k e t h o n v i l l e.
T r o d d e i n t e f r ö k e n, att h o n k u n d e v a r a s t o l t?
A n n a r s b r u - k a d e f o l k d å s ä g a, att h o n v a r a l l d e l e s f a s l i g t p å sin k a n t.
O c h n o g skulle h o n visa L a r s s o n det, alltid.
D e t v a r i n t e farligt, m å fröken tro.
B a r a h o n träffade h o n o m, s k u l l e h a n allt få s e.
O c h inte b r y d d e h o n sig en e n d a smul o m tröjorna.
N e e j då!
N o g k u n d e h o n lefva u t a n d e m, alltid.
D e t retade h e n n e bara, att d e n d ä r m ä n n i s k a n s k u l l e få d e m.
M e n h o n skulle ta o c h klippa sönder d e m i småbitar o c h skicka h o n o m d e m på det viset, så skulle han väl se, hur litet h o n frågade efter b å d e d e m och honom.
Ja, d e t s k u l l e h o n m i n s a n n g ö r a!
S t a c k a r s lilla H e d d a, d e t v a r allt s v å r t f ö r h e n n e ä n d å!
H o n h a d e v i s s t t y c k t o m h o n o m m e r a, ä n h o n själf v i l l e m e d g e.
S n y f t n i n g a r n a k o m m o så d e m h v i s k a d e h o n helt sakta: h a n v a r j u så s t i l i g.
.
.
» Efter en s l u t s a m t sätt.
stund torkade skakande o c h djupa, och mellan » J a, s e, h a n v a r j u så s t i l i g.
.
.
hon emellertid ö g o n e n p å ett be- U s c h d å, h v a d v a r d e t v ä r d t att t ä n k a p å d e t d ä r m e r a!
O c h så r e s t e h o n s i g o c h s ö k t e f r a m ett p a p p e r f ö r att g ö r a ett p a k e t af alla s a k e r n a.
N ä r h a n fick d e m, s k u l l e h a n v ä l s e, att h o n i n t e b r y d d e s i g o m h o n o m ett d u g g m e r a.
Fröken Betty nickade gång på gång gillande o c h leende u n d e r H e d d a s l å n g a u t g j u t e l s e.
D e t g l a d d e h e n n e att se, d e t H e d d a ä n d å v a r i b e s i t t n i n g af b å d e s j ä l f k ä n s l a o c h s t o l t h e t.
D e hade b a r a b e h ö f t få e n l i t e n v ä c k e l s e, så r e s t e d e s i g j u r i k t i g t s t o r - slagna.
O c h b e l å t e n m e d d e n r o l l af v ä c k a r e h o n s p e l a t, g a f h o n h e n n e ä n n u n å g r a u p p m u n t r a n d e o c h t r ö s t a n d e o r d, s a d e sitt ursprungliga ärende o c h l ä m n a d e H e d d a, åter rifvande i sina byrå- l å d o r, f ö r m o d l i g e n e f t e r y l l e t r ö j o r n a f ö r att t a g a f r a m o c h p r e - p a r e r a d e m p å d e t ö f v e r e n s k o m n a sättet.
D e t var n o g mest g r a n n l a g a att l ä m n a h e n n e e n s a m f ö r att t a g a a f s k e d af d e m.
U n d e r tiden stod fröken Betty o c h tittade o c h tittade sig o m k r i n g, s o m o m h o n s a k n a d e n å g o t, o c h till sist s a d e h o n: » Nå, m e n ylletröjorna d å?
» » Hvilka ylletröjor?
» frågade v e k att s e p å s i n u n g a f r ö k e n.
H e d d a oskyldigt, m e n hon und- » D e tre s k ä r a y l l e t r ö j o r n a, H e d d a » Jaså d e!
» fick af honom? » P å H e d d a h a d e h e n n e s f r ö k e n s t v i f v e l o m att h o n ä g d e t i l l r ä c k l i g s t o l t h e t v e r k l i g e n g j o r t ett d j u p t i n t r y c k.
H o n kände s i g s å r a d ö f v e r, att n å g o n k u n d e m i s s k ä n n a h e n n e så, o c h h o n b e s l ö t att så f o r t s o m m ö j l i g t v i s a f r ö k e n B e t t y, h u r o r ä t t h o n g j o r t henne.
S ö n d a g e n d ä r p å, d å h o n h a d e l e d i g t, f o r h o n i n till s t a d e n o c h s ö k t e u p p s i n s i s t a f. d. b e k a n t a g o s s e, o c h n ä r h o n k o m h e m p å k v ä l l e n, g i c k h o n i n t e o c h l a d e s i g, f ö r r ä n h o n skaffat s i g tillfälle till e t t e n s k i l d t s a m t a l m e d f r ö k e n B e t t y.
» Jo, n u m å fröken tro, » sade hon, när h o n lyckats få h e n n e i k ö k e t, » n u h a r j a g allt g i f v i t L a r s s o n o r d e n t l i g t.
» in O c h h o n s k i l d r a d e h e l a m ö t e t p å e t t m y c k e t lifligt o c h dra- m a t i s k t sätt.
N ä r h o n s a g t, att h a n v a r e n e l ä n d i g y n k r y g g, h a d e h a n t i t t a t i v ä g g e n.
N ä r h o n s a g t, att h a n i n t e s k u l l e t r o h o n v a r l e d s e n, f ö r h o n k u n d e få e n f ä s t m a n p å h v a r t finger, o m h o n ville ha, så h a d e h a n h ä n g t m e d h u f v u d e t o c h s a g t: » Jag tänker n o g det, H e d d a lilla. » O c h när h o n sagt, att h a n b o r d e s k ä m m a s ö g o n e n ur sig, h a d e han tagit h e n n e s h a n d o c h b e d t o m förlåtelse o c h gått bort i en vrå o c h gråtit.
Ja, karlen.
fröken kunde » N å, h v a d sa h a n inte tro, så han s k ä m d e s, stora, o m de sönderklippta ylletröjorna långa då? » » H m.
.
.
jaså.
.
.
h m.
.
.
» s a d e H e d d a o c h fick g ö r a m e d att k n y t a till s i t t f ö r k l ä d e s b a n d, » j a, d e m h a r j a g i n t e fått t i d till att s k i c k a ä n n u, i n t e.
» » Jaså. » F r ö k e n s å g litet u n d e r l i g ut, m e n h o n s a d e i n g e n t i n g m e r a, u t a n lät H e d d a g å p å så m y c k e t h o n v i l l e o c h b r e d a u t s i g ö f v e r hur förkrossad Larsson h a d e blifvit.
O c h hon gjorde det verk- l i g e n m e d e n s å d a n v ä l t a l i g h e t o c h så m å n g a b e l y s a n d e e x e m p e l, att h o n k ä n d e s i g t i l l f r e d s s t ä l l d m e d s i g själf o c h a n s å g, att frö- ken skulle vara bra konstig, o m h o n inte n u fattade, hvilken s t o l t h e t o c h v ä r d i g h e t H e d d a l a g t i d a g e n i sitt u p p t r ä d a n d e.
E f t e r d e n s t u n d e n t a l a d e s d e t sällan eller a l d r i g o m L a r s s o n där i huset.
S e d a n ett h a l f å r h a d e g å t t, v a r H e d d a b e k a n t m e d e n n y g o s s e, o c h e n m å n a d efter d e n b e k a n t s k a p e n s b ö r j a n h a d e h o n tre n y a, s k ä r a y l l e t r ö j o r.
Jag märker ett svart kors pä Larssons, så känner jag nog igen dem.
H e d d a b ö j d e sig djupare n e d öfver paketet o c h hade k e t b e s t y r m e d att få alla s a k e r n a att l i g g a o r d e n t l i g t.
» Ska inte H e d d a skicka d e m » Ä ' d e i n t e s ö t a, » s a d e h o n, n ä r h o n v i s a d e d e m f ö r frö- ken Betty.
» O c h t ä n k så b r a d e k o m m a till p a s s till u t s t y r s e l n.
N u h a r j a g ett h ä l f t d u s s i n.
D e t är så trefligt att h a a l l t i n g d u s - sinvis. » myc- med? » » E t t hälft d u s s i n?
» s a d e fröken B e t t y u n d r a n d e.
» J a, d e t b l i r d e t m e d d e m j a g fick af L a r s s o n.
ä precis likadana. » » Ne-ej, det kan vara d e t s a m m a m e d dem. » Fröken Betty betraktade henne några ögonblick under tystnad.
» J a m e n, n ä r H e d d a s k i c k a r allt d e t a n d r a, så.
.
.
» » D e t där skräpet, j a!
M e n t r ö j o r n a k a n v ä l k o m m a till nytta nå ' n gång. » O c h d e t d r ö j d e v e r k l i g e n i n t e l ä n g e, förr ä n f r ö k e n B e t t y e n d a g öfverraskade h e n n e, u n d e r d e t h o n satt o c h m ä r k t e sina svarta kors.
M e n d å H e d d a fick s e h e n n e, t o r k a d e h o n s i g i ö g o n e n m e d a f v i g s i d a n af h a n d e n.
» Ja men, vet Hedda.
.
.
» » J a g k a n väl lika gärna behålla d e m, s o m d e n där männi- skan ska få d e m.
D e äro alldeles för s n y g g a å t ' n a.
» » M e n att H e d d a själf v i l l.
.
.
» » J a, n o g p a s s a r di b ä t t r e åt m i g ä n åt h e n n e, a l l t i d.
» » J a g t y c k e r b a r a, att H e d d a s k u l l e v a r a för s t o l t att h a dem kvar. » » J a, se f r ö k e n, j a g k a n i n t e h j ä l p a d e t, » s a d e h o n.
» Han v a r i alla fall så stilig, o c h j a g t r o r a l d r i g j a g t y c k t o m n å g o n så v å d l i g t m y c k e t, s o m j a g t y c k t e o m h o n o m.
» # käckt upp hufvudet och de Fröken Betty log.
» M e n d å k o m m e r v ä l H e d d a att b l a n d a i h o p d e m.
» » N e j b e v a r s, j a g m ä r k e r ett s v a r t k o r s p å L a r s s o n s, så k ä n - ner j a g n o g igen d e m », sade H e d d a.
Å t e r i g e n u p p s t o d en liten paus, hvarunder det började ana f r ö k e n B e t t y, att h o n o c h H e d d a i n t e h a d e r i k t i g t s a m m a m o r a - liska b e g r e p p.
» För stolt! » H e d d a kastade ansikte.
Tänk, Illustrerad af: VIGTOR A N D R É N.
v i s a d e sitt r ö d a 32 ANNA WAHLENBERG.
IDUNS JULNUMMER få / äng möda.
Situation af Per Staaff.
Personer: LOUISE.
ELSA.
ERIK.
LOTTA, tjänstflicka.
(Scenen clt rum på en ERIK och LOUISE herregårcl.)
in, följda af LOTTA.
LOUISE.
Och Lotta är säker om att herrskapet for bort till middagen.
LOTTA.
Ja då, fröken.
De skulle ändå till öf- verstens på Herrby.
LOUISE.
Och vi som skulle gjort dem visit, medan vi väntade pä ångbåten.
Jag tänkte försöka få fröken Ellen med mig till staden.
LOTTA.
Nå, då kan ju fröken vänta till i mor- gon.
LOUISE.
Nej, det är omöjligt, jag har så brådt- om.
Vi dröja väl kvar här och vänta på ångbå- ten då.
LOTTA.
Behagar herrskapet någonting?
LOUISE.
Inte nu åtminstone.
LOTTA.
För resten behöfver fröken bara ringa.
staden, så skulle hennes skuggbild snart vara ut- plånad.
L O U I S E (belåten igen).
Jaså, du retas, monsieur.
Men så skall du också få ditt straff.
(Ringer.)
ERIK.
Tänker du låta pigan ge mig risbastu?
LOUISE.
Du skall få se hvad jag ämnar göra.
L O T T A (in).
Fröken ringde.
LOUISE.
Ja, gör mig den tjänsten att gå ner till badhuset med nyckeln och ett lakan, jag skall ta mig en dopp medan jag väntar.
Båten kan väl inte vara här på en stund ännu.
LOTTA.
Nej, fröken hinner mycket väl, jag skall genast springa ner.
(Vt.)
ERIK.
Att du kan vara så grym.
LOUISE.
Jag är inte grym, jag är snäll.
Ett så ringa straff för en så grof förseelse.
Men om du lofvar att bättra dig.
skall jag vara här igen om en kvart.
ERIK.
Ja, naturligtvis lofvar jag.
L O U I S E (kysser honom).
Jag förlåter dig.
Och om en kvart är jag tillbaka.
(Vt.)
(går af och an, hvisslar, länder en ciga- Efter några ögonblick inträder) ERIK rett.
ELSA.
Nej ser man på.
Det var länge sedan vi råkades.
Hvad har du för dig här.
ERIK.
Jag väntar på stockholmsbåten, därtill är ju det här chåteaut särskildt skapadt.
ELSA.
Alldeles som jag.
Jag har varit en tid hos Lindenstedts på Furebo, och nu vänder jag om till sta ' n.
Då få vi väl hålla hvarann sällskap så länge, för här är ingen katt hemma, som du vet.
(Paus) (Ut.)
ERIK.
Kan man tänka sig sådan otur!
Nu fick jag ju inte se Ellen., LOUISE.
Var du så nyfiken på det, du?
ERIK.
Tacka för det.
Efter alla dina förtjusande skildringar af din bästa vän.
LOUISE.
Slingra dig inte nu, du är alldeles för intresserad af vackra flickor.
ERIK.
Nå, det har jag då ärligen bevisat dig.
LOUISE.
Hur så?
Efter jag lagt beslag på den allra vackraste för min personliga räkning.
LOUISE.
Nej, akta dig.
Tänk om det kom nå- gon.
ERIK.
Prat!
När de är borta på middag.
(Kys- ERIK (kysser henne).
ser henne en gång till.)
Nej, hör du.
För resten skall jag säga dig att jag har ett rasande fint öra.
Och på din ton, när du talte om min bästa vän, märkte jag allde- les tydligt att du är en flyktig herre.
ERIK.
Hur kan du påstå det?
LOUISE.
Den egenskapen lär ju för resten vara gemensam för alla skapelsens herrar.
ERIK.
Inte för mig, Louise, den här gången är jag oföränderlig.
LOUISE.
Den här gången.
Hvad menar du med det?
ERIK.
Precis hvad jag säger: den här gången.
LOUISE.
Det har alltså funnits ^gånger » förut ...
Kanske flere?
ERIK.
Sju, åtta stycken allraminst, det kan du väl tänka dig.
Den som fyllt 35 år och aldrig varit kär, han blir det heller aldrig, han är af trä.
LOUISE.
35, är inte så mycket för en karl, jag är 21 jag och har aldrig varit — (hejdar sig, rod- LOUISE.
nar).
ERIK.
LOUISE.
ERIK.
Aldrig varit.
.
.
Förrän den här gången.
.
.
Du har aldrig varit förrän den här gån- gen.
.
.
LOUISE.
Riktigt kär.
.
.
på allvar menar jag.
.
.
för en sjökadett på en skeppsholmsbal kan väl inte räknas.
ERIK.
Nej för all del, inte en landt-dito på Carl- bergsbal en gång.
Men då stå vi ju på samma punkt; den här.gången är det allvar för oss båda två.
LOUISE.
En sak skulle jag i alla fall vilja veta.
Fanns det ingen bland de där 7, 8 stycken, som du tog allvarligare än de andra?
ERIK.
Joo, det fanns verkligen en, hon var må- larelev för resten, som hade mig ordentligt till narr.
Kors i je, hvad jag var galen i den tjuf- ungen!
LOUISE.
Det låter sä!
ERIK (illfnndigt).
Ja, du skulle bara ha sett henne.
LOUISE.
Det nöjet betackar jag mig verkligen för.
ERIK.
Ah, sådan figur, sådana ögon, sådan pro- fil.
Jag vet inte, hvarför jag just nu ser henne så lifligt för mig.
L O U I S E (gråtfärdig).
Inte jag heller.
ERIK.
Men jag tror det är för du tänker läm- na mig ensam.
Om jag fick följa med dig till ERIK.
ELSA.
ERIK.
ELSA.
ERIK.
Tack för längesen!
Ingen orsak.
Nå, det har du då egentligen rätt i.
Det kan man kalla artigt sagdt.
Du vill väl inte, jag skall börja kurtisera igen.
ELSA.
Hvem vet?
» Blås åter på en gammal flamma och säg, att liten lefver än, » står det hos Tegnér.
ERIK.
Ja, men jag blåser inte.
ELSA.
Det gör du kanske dumt i. ERIK.
Hvarför det?
ELSA.
Att vara orättvis är alltid dumt.
Och du är orättvis.
ERIK.
Hvad har du egentligen att förebrå mig?
ELSA.
Hela ditt sätt emot mig är föroläm- pande.
ERIK.
Det vore nog.
Är jag inte både artig och polerad?
Hvad begär du egentligen?
E L S A (med en trofast blick).
Erik, nu vet du själf att du är orättvis.
Du måste förstå saken bättre nu.
Du menar inte längre att det var mitt fel.
E R I K.
Kan det på minsta sätt vara dig angenämt, så tar jag gärna felet på mig.
Det vai jag som ko- ketterade för dig, som drog all nytta jag kunde af dig, som lät dig tro att jag höll af dig och som så med ens lämnade dig — när något förmånli- gare erbjöd sig.
E L S A (sjunker ned i en fåtölj).
Att du kan tala så till mig.
ERIK.
Vet du hvad det bevisar?
ELSA.
Bevisar?
ERIK.
Att jag är botad, du.
Ja, det är sant att du gjort mig galen, trots allt trodde jag på dina stora ögon och din trofasta blick, jag ville aldrig märka, hur du exploiterade mig för att få litet reklam för dina kludderier, du LI3 pnotiserade mig, så jag fann dem förtjusande — till och med när du för- lofvade dig, när jag bort inse, hur du haft mig till narr, till och med då sökte jag ursäkter och un- danflykter för din räkning — och af alla våra vänner var jag den enda som gjorde det.
Men sedan har jag hunnit reflektera, och nu duperar du mig inte längre.
.
.
inte ens när du gråter.
E L S A (med näsduken för ögonen).
Hvad har du för rättighet att stå här och skymfa mig?
ERIK.
Det var du som slog in på det brännba- ra ämnet, inte jag.
E L S A.
Nåja, det var jag.
Och efter det en gång är gjordt, så låt mig fortsätta.
För du må tänka hur uselt du vill om mig, jag är dig i alla fall så in- nerligt tacksam för hvad som varit, att jag skall ha igen din goda tanke.
Den har jag rättighet till, fast det tror du inte.
ERIK.
Jag har åtminstone svårt för det.
ELSA.
Jag skulle bra gärna vilja veta, hvad du egentligen vill förebrå mig.
Att jag höll af dig som en ärlig väninna.
ERIK.
Det förebrår jag dig minst af allt.
För det gjorde du aldrig.
ELSA.
Om jag nu på min heder säger dig att det var så, tror du då, att jag står och ljuger för dig mot bättre vetande?
r ERIK.
Nej för all del.
Hvad tror du då?
ERIK.
Att du ljuger för dig själf.
Du har en lycklig talang i den vägen.
.
.
och det är till en viss grad din ursäkt.
ELSA.
Hur menar du nu?
ERIK.
Uttrycker jag mig inte tillräckligt tydligt.
Jag menar, att du har en särskild talang att beundra din egen uppriktighet, just när du är som minst uppriktig.
ELSA.
Du generar dig inte.
E R I K.
Låt mig ännu en gång påpeka, att du frågar och jag svarar.
För min del kan samtalet vara slut när som helst.
E L S A.
Ånej!
Den som sagt a får säga b.
Och det skall verkligen intressera mig att se, hur långt du kan gå i din orättvisa.
Vore det ogrannlaga att be dig om några exempel på min s. k. talang att beundra min egen uppriktighet.
ERIK.
Du skail få så många exempel du behöfver.
Först och främst, när du förlofvade dig för två år sedan, så lyckades du intala dig själf, att du var förälskad i konsuln.
ELSA.
Intala?
ERIK.
Ja, hur skall jag annars kalla det.
Du var nästan rörd öfver dig själf, som af oegennyttig kärlek uppoffrade en kanske lysande artistbana för att ägna dig helt ät den du höll kär.
ELSA.
Hvarför kunde jag inte på fullt allvar känna pä det sättet?
ERIK.
Det vet jag inte.
Men jag vet att du inte gjorde det.
ELSA.
Hur kan du påstå det?
E R I K.
På grund af hvad sedan följde.
Hans cession var inte ohederlig, den berodde på oberäkneliga olyckor.
Men din s. k. kärlek tog knäcken då.
ELSA (med tårar i rösten).
Du vet inte, hvad de dagarne kostade mig.
ERIK.
Inte på siffran.
Men långt ifrån millio- nen bör det inte ha varit.
ELSA (gråtande).
Att du kan vara sä hjärtlös.
ERIK.
Jag har gått mer än ett år i din egen skola, vackra Elsa.
ELSA.
ELSA (torkar ögonen, fattar hans båda händer, ser djupt, djupt in i hans ögon).
Erik, om allt fått gå som du ville, tror du, du hade varit lyck- lig då.
.
.
jag talar inte om mig själf.
ERIK.
Lycklig ... nu.
Tja, man kan ju aldrig veta, hur länge illusionerna hålla i sig.
E L S A (fortfarande samma spel).
Men någon var- aktig lycka hade det inte blifvit.
ERIK.
Nej, det kan vi tämligen lugnt komma öfverens om.
ELSA.
Hvarför skall du då vara bitter?
Hvar- för skall du hata mig för att jag gjorde slut?
ERIK.
Söta Elsa, inte hatar jag dig för du gjor de slut.
Det var med all säkerhet den största tjänst du kunde göra mig.
Men, ser du, du skulle aldrig ha börjat.
Och du skulle aldrig ha fortsatt så länge.
ELSA.
Jag sade dig flere gånger, att vi inte voro eller skulle bli annat än vänner och kamrater.
ERIK.
Men dina ögon hade en ovana att säga något annat.
För resten, inte vill du neka till att du mer än väl visste, att jag var kär i dig.
ELSA (litet generad).
Nja ... en liten flirt som ingenting betydde.
ERIK.
Du vet mer än väl, att den betydde något.
Och det hade du för resten räknattit riktigt bra.
Att du, en obetydlig elevunge, kunde hypnotisera en så berömd artist som mig, skänkte dig verkligen fördelar, som du inte borde ha glömt.
ELSA.
Det har jag sagt dig många gånger.
Erik, att jag aldrig glömmer hvad din vänskap gjort för mig.
ERIK.
Nej, det kanske du inte glömmer, men du kommer ogärna ihåg.
hur du lurade mig på be- talningen.
ELSA.
Tar vänskapen betaldt?
ERIK.
Jag har sagt, att det inte var vänskap.
ELSA.
Tycker du det klär kärleken bättre att komma och presentera sin lilla räkning?
ERIK.
Nu tar du det litet groft.
Jag vet aldrig, att jag presenterade någon liten räkning.
E L S A.
Hvarför skall du då komma med efterkraf?
Jag frågade dig till råds, du rådde mig, du hjälpte mig också, det var väl inte första gången en äldre och erfaren kamrat hjälpt en yngre.
Jag kunde inte hjälpa dig igen, det var ju gifvet.
Men tror du inte jag uppoffrade något, jag också.
ERIK.
Nej.
Det menar du inte.
Du vet fullkomligt väl, att tacken för min oegennyttiga vänskap var att folk kallade dig för min älskare.
ERIK.
Folk hade orätt.
Både i fråga om mig och de öfriga.
ELSA.
De öfriga?
ERIK.
Du kan inte ha glömt att vi var tre som delade äran att anses som — det du nyss sade.
Men ELSA.
IDUNS JULNUMMER uppriktigt sagdt, hvarför ska ' vi röra i de där gamla historierna?
Det kan ju inte vara angenämt för dig.
E L S A (med ell patetiskt beslut).
Jag vill att du skall förlåta mig.
ERIK.
När du ingenting förbrutit.
För det sä- ger du ju själf.
ELSA.
Nej, Erik, det säger jag inte.
Du har rätt i dina förebråelser, jag har varit falsk och hjärtlös emot dig (gråter), jag har varit kokett och be- räknande (kastar sig mot honom snyftande) och ändå, jag försäkrar dig att jag inte är så dålig som du tror.
E R I K (oviss, sätter sig bredvid henne).
Jag har ju inte förebrått dig något på hela denna tid, och nu var det du själf, som rörde vid den gamla hi- storien.
(Elsa snyftar fortfarande.)
Nej, för guds skull, lugna dig!
E L S A (lutar hufvudet mot hans axel).
Du är all- deles för vänlig emot mig, Erik.
Jag förtjänar det inte.
Men jag skulle vara så glad, om du ville bara försöka tro mig i en sak.
Till och med när jag handlade sämst emot dig, tyckte jag ändå, att du var den bästa människa jag kände.
ERIK.
Nå, det var kanske att gå litet för långt.
ELSA (innerligt).
Nej, skämta inte.
Om du kan, så förlåt mig!
ERIK.
Kära barn, jag är väl ingen corsikansk röfvare.
som går och bär på mitt groll ända till min död.
E L S A (med sorgsen missräkning).
Du anser mig inte ens värd ett allvarsamt svar.
ERIK.
Nej, nu missförstår du mig.
Jag har bara så svårt för att vara sentimental.
ELSA.
Det behöfver du inte vara Men dujskall förlåta mig.
Gör du det?
ERIK.
Ja naturligtvis, när du bei mig.
E L S A (lutar sig hastigt ned och kysser hans hand).
Tack, Erik, tack!
Det är mer än jag förtjänar.
Någon lycka i lifvet har jag ju inte mer att vänta, men jag skall vara glad, hvar gång jag tänker pä, hur ädelt du förlät mig.
ERIK.
Nej, nu får du sannerligen inte vara patetisk längre.
Du ingen lycka i lifvet ... så du pratar ... du är ju vackrare än någonsin.
ELSA.
Det menar du inte.
E R I K (ser uppmärksamt på henne).
Jo, det me- nar jag visst, dina drag ha blifvit finare och du har fått något.
.
.
något je ne sais quoi.
.
.
E L S A (blyg).
Erik!
ERIK.
Något riktigt tusaudj —, du.
Och för resten har du egentligen mer talang, än jag trod- de.
Dina sista illustrationer var riktigt bra.
ELSA (makar sig närmare honom).
Menar du verkligen det?
Riktigt sanning?
ERIK.
Ja, visst tusan menar jag det.
ELSA (med en suck).
Det här påminner om gamla dagar.
.
.
och hvad jag förspillt.
ERIK.
Nej, kom nu inte med några samvets- kval igen.
hvad skall det vara bra för?
€n ELSA (undergifvet).
Erik, vill du svara mig på en sak?
Tror du verkligen att den, som ka- stat bort sin lycka, som jag — ja, du förstår hvad jag menar.
.
.
tror du.
att hon kan återfin- na den.
ERIK.
Ja visst kan hon det, om ödet hjälper till.
E L S A (med af sikt).
Det var en egen slump att vi skulle råkas här på bryggan i dag.
ERIK (vädrande argan list).
Ja, det var eget nog.
E L S A (drömmande).
Du var den sista jag dröm- de om att råka.
ERIK (förstår situationen).
Jag kan tänka mig det.
Du trodde väl jag låg och utförde någon af mina stora beställningar.
ELSA.
Dem har du verkligen godt om nu för tiden.
ERIK.
Ja, det är inte utan.
ELSA.
Du sad ' ju att du väntar på båten till Stockholm?
ERIK.
Ja visst.
ELSA.
Och så få vi ressällskap.
Tänk så eget!
ERIK.
Nej, eget nog får vi inte det.
(Louise i dörren) Jag reser inte.
ELSA.
Hvad gör du då här?
ERIK.
Jag skulle säga adjö åt henne, som kom- mer där, åt min fästmö.
Med henne får du visst ressällskap.
ELSA.
Din fästmö!
ERIK (möter Louise).
Louise, låt mig presen- tera dig.
Min fästmö, fröken Rein, artisten frö- ken Elsa Vide.
ELSA.
Det var mycket roligt att få göra er bekantskap.
Erik och jag ä " gamla vänner.
LOUISE.
Ja.
jag vet det.
(in).
Nu lägger ångbåten till (ut).
ELSA.
Jag hör att fröken och jag få sällskap.
L O U I S E.
Nej.
tyvärr.
Jag får lof att vänta till i mor- gon, jag hade alldeles glömt, att jag loft Ellen att inte fara utan henne.
Adjö.
fröken Vide.
och lyck- lig resa!
ELSA.
Tack så mycket!
ERIK.
Adjö med dig, Elsa!
Jag är verkligen inte det minsta ond på dig, (sakta) tack vare henne.
Lycklig resa.
ELSA.
Tack för ditt ädelmod (ut).
LOUISE.
Hör du du!
Det där var allt en gammal flamma.
ERIK.
Ja, men alldeles slocknad.
LOUISE.
Det var hon du talte om nyss.
ERIK.
Att du gissade det genast!
LOUISE.
Jag är säker, att hon försökte slå eld.
ERIK.
1 alla händelser lyckades hon inte.
Och nu far hon till Stockholm.
LOUISE.
Det är alltid lugnast.
Och nu vänder vi om hem.
LOTTA pristä / ling (Ridå.)
Jduns julnummer 1898.
Till årets julnummer hafva alla klichéer utförts å Iduns Kungl.
Hofboktryckeris egen zhikografiska konstanstalt, såväl de i 3-färgs- arket som de öfriga.
Omslaget är tryckt å samma officins litografiska anstalt efter en akvarell af vår framstående artist Carl Lars- son, och tryckningen har för öfrigt i sin helhet utförts å bolagets egna officiner.
Innehållsförteckning.
Ett julminne; skiss af Mathilda Roos.
Illu- strerad af Jenny Nyström.
— Några julbilder: en diktcykel af Frans Hedberg.
Illustrerad af J. Tirén.
— Spökhanden; berättelse af Selma Lagerlöf.
Illustrerad af Victor Andrén.
— Stjärne- längtan; dikt af Lennart Hennings.
— Karl Fred- rik; skiss af Anna Roos.
Illustrerad af Jenny Nyström.
— På floden; dikt af C. L&gt;.
af Wirsén.
Illustrerad af David Ljungdahl.
— Rosor; skiss af Elsa Lindberg.
Illustrerad af Gunnar Wenner- berg.
— Två systrar; Vår norska syster; af Ellen Key.
Vår svenska syster; af Alvilde Prydz.
Från förf:s norska manuskript af .7.
Nordling.
Illu- stratörer: V. Andrén, E. Werenskiold, E. Peters- sen, H. Heyerdahl, H. Thorell, A. Hjersing, O. Krohn, H.
Ström, R. Haglund och D. Ljungdahl.
— På S:t Gotthardsbanan; dikt af Daniel Fall- ström.
Illustrerad af Gottfrid Kallstenius.
— När patiencen går ut; skiss af Must Poest.
Illu- strerad af V.Andrén — Mamsell Julia; berättelse af Cecilia Båäth-Holmberg.
Illustrerad af David Ljungdahl.
— Ingen kompromiss; berättelse af Amanda Kerfstedt.
Illustrerad af .7.
Tirén.
— De tre tröjorna; skiss af Anna Wahlenberg.
Illu- strerad af V. Andrén.
— Fåfäng möda; drama- tisk situation af Per Staaff.
— En pristäfling för familjekretsen.
Omslagsbilden: Carl Jör Då familje- och sällskapskretsarne nu under de många helgdagame samlas till förtrolig förströelse i tusentals hem vid lampans sken, vill äfven Idun bjuda på en liten sällskapslek, som måhända angenämt kan förkorta någon stund mellan de öfriga förströelserna.
Och för att gifva en ytterligare sporre till lösningen af den uppgift, vi här förelägga våra läsare, förknippa vi den med en liten pris- utdelning.
Alla känna vi ju det välbekanta bokstafsspelet att af lösa bokstäfver sammanlägga olika ord.
Här är nu frågan om en liten variation af detta spel.
Tag ordet mantalsutgift.
Utbyt en af de i detta ord ingående boksiäfverna mot en annan bokstaf, dess närmaste granne i alfabetet, och bilda så af samtliga 13 bokstäfver ett nytt svenskt ond.
Bland dem, som finna det rätta, af redaktionen af- sedda nya ordet, utdelas Larsson.
familjekretsen.
Tio pris.
l:a pris: lOO kronor.
2:a pris; 5 0 k r o n o r.
3:e till 10:e pris: 10 kronor.
Samtliga lösningar skola vara insända till Bedaktio- nen af Idun, Stockholm, senast den 31 instundande januari.
Kuvertet skall på framsidan i den nedre kanten som märke bära orden: » Iduns pristäfling » samt innesluta det sökta ordet, undertecknadt med insändarens fullständiga namn och adress.
Villkor för deltagande är blott att man själf eller någon medlem af ens familj för år 1899 är prenu- merant på Idun.
Samtliga inkomna lösningar brytas samtidigt, efter den 31 januari.
Den första rätta lösning, som därvid påträffas, erhåller första pris, den andra rätta lösningen andra pris.
de åtta följande rätta lösningarna de åtta öfriga prisen.
Stockholm i december 1898.
Hed.
af Idun.
KUNGL.
HOFBOKTRYteKER.IET IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1 8 0 8.
För damer!
Glas-, Bästa skydd mot köld och värme Förordade af, Månsen 6 enda a k t a vuum Iand S Gösta, SE).
@ Ännu w 5re Julpresenter.
C ^ ^ t ö r s t a urval.
xfi / Billiga priser.
Vidinghoff, 1 9 Drottninggatan 1 9.
% » Jb, 1866.
J \ f o r m a l - U n d e r l &lt; l ä d e r T U R I S T M E D L E M M A R E R H Å L L A E X T R A R A B A T T.
pöPsäl^rinrjS-^kiiiBbolagEl!
&amp; / d j ^.
£ ^ t^Fönster- Spegelglas.
Etablerad, skidor Grön- » Porslins- &amp; Bosättningsaffär STOCJKTBfOZ / AT.
Alm.
Tel. 52 J7.
Rikstel.
413.
(G.
70806) Sfronor Vasagatan 10, Stockholm, lämnar garanti för redbar redovisning af kassörer och förvaltare.
Tjänstsökande erhålla löfte om garanti att bifogas ansökan.
(G.
70065) ött ett å r v har gått och alltjämt större spridning har Grafström &amp; C:o Ångrostade Kaffe STOCKHOIALVL.
F ö r s ä k r i n g s t a g a r n e e r h å l l a 3| * a f vinsten, s o m u t d e - l a s a n t i n g e n årligen e l l e r e f t e r 15 år (vinstklass) oeh därefter årligen.
(G.
70309) erhållit, hvilket torde garantera dess utmärkta beskaffenhet.
A.-B.
Palmcrantz &amp; C:os FINNES HOS V Ä L F Ö R S E D D A Hrr (G.70C6S) T&amp;tiebolaget patenterade Specerister I H E L A RIKET.
S v e a - V e l o c i p e d H. F. L e m k e, Stockholm, Rödbodtorget rekommenderar ett välsorteradt lager af G u l d m e d a l j 1897. jStor s a m l i n g för Specerier, Konserver, Delikatesser, Sydfrukter, Viner, alla slag, samt n y h e t e r ' Julen.
Hoffs Maltextrakt.
Försäljningslokaler: XII:s Norrlandsgatan CARL promenad- &amp; turistmaskin Kongl.
Hofleverantör S- Giöbel Order från landsorten expedieras fort och noggrannt, till billiga priser.
Riks- &amp; Allm.
Telefon.
torg: 36.
K- är, enligt intyg från köpare och fackmän, den bästa och bekvämaste som existerar.
10 Drottninggatan i o Stockholm.
F|DQ I J- S v e n s k tillverkning.
tillverkning.
II_ _ _ _ UDÖ.I S v e n s k uppfinning.
Hållbar och elegant.
Föränderlig utvexling under åkning.
G l l l d I T I G D F L L 1 * U T S T Ä L L N I N G E N I STOOI- H O L M 1897.
J Försäljningslokal: (G.
70303) Birger Jarlsgatan I, S t o c k h o l m.
U. CG.
70666) s e d a n m e r ä n SO å r b e p r ö f v a d, e r k ä n d o e h v ä r d e r a d s o m ett u t m ä r k t t o a l e t t m e d e l o e h m u n v a t t e n.
Vitsordadt såsom sådant af framstående läkare.
^ftervrik S Ä V O N Qahns D E N É R O L I, B O R O - G L Y C E R I N, oeh Ä K T A tvålar: S Ä V O N D E V I O L E T T E, billigt k a f f e SÅ BÖR NI DOCK BETÄNKA A T T DET Ä R MYCKET SKAD- LIGT A T T DRICKA DET ENBART, L Ä N O L I N - C R É M E Ä S E P T I N - T V Å L lur m. fl.
m.
fl.
i n n e h å l l a n d e d e b ä s t a o c h m e d särskild h ä n s y n till h u d e n s v å r d valda ingredienser.
m ä n ä r m SYNNERLIGAST DE BILLI- GASTE SORTERNA, HVARFÖR DET Ä R NÖDVÄNDIGT A T T T I L L i VANLIGT KAFFE BLANDA EN HÄLSOSAM KAFFE TILLSÄTTNING Jäg FÖR A T T UNDVIKA KAFFEFÖRGIFTNING, OCH DET ÄR AF PRO-: FESSORER OCH LÄKARE ERKÄNDT A T T % Tjenrik Gahns Candpasta och ZTandpulYer.
# Nytt Stockholms Klaffe-Aktiebolags preparat!
Intiibikaffe Jfåonrili Qahns " Qalin$lit ", starkt k o n e e n t r e r a d t m u n v a t t e n.
Intyg a f p r o f e s s o r S u n d - b e r g öfver dess h ä m m a n d e o e h bakteriedödande e g e n - s k a p e r åtföljer j ä m t e b r u k s a n v i s n i n g h v a r j e flaska.
BLANDADT T I L L KAFFE GIFVER DEN HÄLSOSAMMASTE, BILLI- GASTE OCH MEST VÄLSMAKANDE KAFFEDRYCK.
INTUBIKAFFE SÄLJES I HVARJE VÄLORDNAD SPECERI- OCH DIVERSEHANDEL I PRISBELÖNINGAR I STOEKHOLM 1897: GULDMEDALJ för utmärkt två.1 PAKETER Å 2 5 OCH Å 1 0 ÖRE, MEN BÖR MAN AKTA SIG F Ö R A L L A VÄRDELÖSA EFTERAPNINGAR, tillverk- SOM ning:.
(ensamt högsta pris s o m utdelats) för A m y k o s, T a n d - pulver, - pasta, - tinktur.
DETTA SI L F V E R M E D A L J %SSK^ i * &gt; y GÅ UNDER NAMN AF ÄKTA, PRIMA E L L E R ANDRA m PAKET Ä R TRYCKT FIRMANS NAMN, 1 SAMT DESS FABRIKSMÄRKE MED ORDET » PATENT », TY ENDAST DESSA ÄRO VERKLIGT ÄKTA OCH GARANTERADE ATT H O F L E V E R A N T Ö R HOS H.
M:T D R O T T N I N G E N INNEHÅLLA ETT HÄLSOSAMT OCH GODT FABRIKAT.
i Stockholm hos Fredrikson, Hofslagaregatan Partilager Emil (G.
70310) (G.
70298) 4 i BENÄMNINGAR, HVARFÖR MAN BÖR E F T E R S E ATT Å HVARJE Stockholms Kaffe-Aktiebolag, Henrik Gahns- Åseptin Amykos Aktisbolag, Upsala.
i i B.
Prenumerera på SVENSKA DAGBLADET för 1 8 9 9.
Stockholmsupplagan per år 1 2 kronor.
Landsortsupplagan per år 6 kronor.
Ä i
lindens fö toålstf Vetenskapligtbeuisadt det enda existerande verkligt tillförlitliga medlet för tändernas bevarande och mun- nens uård.
Undersökt och oits- ordadt af in- och utlandets förnämsta bakteriologer.
s guldmedaljer P A R I S 1878 MALMÖ 1896 STOCKHOLM 1897 Rekommenderas af Herrar Läkare och Tandläkare, p e Anuändt å Epidemi- sjukhuset i Stock- holm, Katarina Sjuk- hus, Kronprinsessan Louisas Barnsjukhus, m. fl.
A &gt; Ku TILL SALU Å ALLA APOTEK 1 RIKET SAMT HOS HERRAR PARFYM-och SPECERIHANDLANDE.
TJtställningsmontern i Stockholm 18S7.
MORISKA KAFFEHUSET på Utställningen STOCKHOLM 1897. fl \ m \ f I. Rj j | mm _!
Kongl.Hofleverantör.
k * i.
1?
P R I S %0MEDM^ Malm ö 1896 Stockholm 1897 Utställnings ^säljnW^ a 9 a s / / 7; Guldmedaljer i London, Bordeaux &amp; Parit c r r i f M T T i r v r A / r / öiuciiJiui ^m | GÖTEBORG M 2 S T M n mAL » m \ J WEXIÖ B i r g e r 6 u s t a f Jarlsgatan 19, Stureplan.
Ad0 | fs t o p g 1 0 i Södra Hamngatan 2. i Stortorget 3, invid Kramers Hotel.
j tadsgatan 25.
Hörnhuset invid Stadshotellet.
S o d r a Förs f ö r PATENTROSTADT KAFFE o c h m FÖRÄDLADE KAFFETILLSATSER.
NORMALKAFFE finnes hos de förnämsta specerihandl.
i Sverige.
Skandinaviska Kaffeförådlings-Aktiebolaget
