# ID: svediakorp-per1213
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,967
# sentences: 579
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm,.
Mun * Kungl.
N:r 49 (572) Fredagen den 9 december 1898.
Prenumerationspris pr år: I dan ensam kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» Iduns Modet., månadsuppl.
&gt; Bamgarderoben » Redaktör och utgifvare: Byrå: Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. Öppen kl. 10 — 5.
5 5 3 3 Anna Redaktionssekr.
: J. Annonspris: 35 Pre pr Donpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje päLurfadt tiotal stafv- (Iösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646. llrteårg.
Utgifningstid: h v a r j e fredag.
FRITHIOF HELLBERG.
Hofboktr.
Nordling.
Boberg-Scholander.
" Tirfings " diktarinna.
U r sagan o m Tirfing — bringande därflighet, o c h D v a l i n s lifslösen, det v e - Tirfing.
s m i d e t, s o m i ö g o n t j u s a n d e f ä g r i n g h ö l j d e sin för- så d e n svärdet af hvilket som, v a r d ö m d t att som frambesvuret starka den hvarje vållade sagokrets har hon debuterar det fru undergång Anna » mytiska sagodikt », m e d hvilken » d e t g l i m m a d e likt solstrålar », m e n gång drogs blifva af H e r v o r, A n g a n t y r s sinnelaget, denna Durins dotter, mans bane och med af h e l a h e n n e s Boberg-Scholander det manligt ätt — ur h ä m t a t ä m n e t till Hervards ur dikt spelar.
sagan besök hos hämtade k o n u n g G u d m u n d i Glasesvall bakgrund, är m o t h v i l k e n fru B o b e r g s H o n låter H e r v o r gripas af en oöfvervinnelig kärlek till G u d m u n d s s o n, d e n ä d l e, v ä n e V i d a r, u n d e r d e t h o n s j ä l f s o m hjälten Hervard vinner den lider outsägliga kval, b u n d e n att aldrig röja sin möbörd.
solfagra Gullvägs hjärta.
som hon är a f e d e n till Hervor Angantyr Gullvägs känslor anar hon icke, o c h när denna, utan hennes be- i dessa dagar g ä r a n, s k ä n k e s h e n n e till b r u d, som vitter förfat- r y g g a r h o n förskräckt tillbaka.
tarinna.
Uppställer m a n s o m För denna skymf utmanas hon främsta fordran af V i d a r.
på en dikt H o n blottar då Tir- som denna, a t t d e n s k a l l till- fing.
tala känsla o c h fantasi, för- vor sjunker förkrossad ned i stämning och vid h a n s lik.
I epilogen finna sätta läsaren få honom att ögonblick för glömma jäktfyllda lif, Bobergs Tirfing äfven högt Vare ställda att äger reelt därom kunnige fru också och vanare der förbehållet att dö- den historiska beträffar har få d e n så möjligt, vändt fru hopp finner förfelade Det behandlat lek för B o b e r g har i en prolog, akter o c h en epilog.
gångspunkt har två T i l l ut- hon valt det b e s ö k s o m Hervor, hjälteskru- dad vard vid och under namnet Her- (» Hervardur »), aflägger Arngrimsönernas grafhö- I detta för k v a l o c h sitt lif.
finnes toner, lysningar.
det i fru B o b e r g s Tirfing såväl kraftiga s o m v e k a lifsglädje råd om H e r v o r tröst sitt hjärtslitande tro- sig sin him- den hvite åsens, Balders, och upp- erhålla ämne jord, välsignelserika spira.
till p r o f e s s o r O s k a r M o n t e l i u s sitt o m vanare skuldfrialycksalighetsriketun- för Fru högstämdt h o n uttalar konstnärsvärde, B o b e r g för att att m e d ett är sak- som lar o c h Her- D ä r slutar h o n sitt lifs s a g a förhoppning icke faller, åter v i d A n g a n t y r s anspråk.
de kostymen henne grafhög.
kväde, hvari det Hvad vi motsvara ingalunda den men gen torde därmed sagdt, ma.
så några nutidens Vidar uttryck för jublande o c h kvalfylld sorg, ljuf, hoppskimrande o c h stark, förtärande delse, för tviflets kär- li- nattsvarta m ö r k e r o c h e t t allt b e s e g r a n d e hopp.
Tirfing den af är g e n o m m å n g f a l - stämningar särskildt ägnad för musikalisk behand- ling, och d e n har o c k s å in- gar å Samsö, då h o n tvingar spirerat eh af våra sin fader, A n g a n t y r, att v a k n a märkte y n g r e tonsättare, Wil- nr sin d ö d s s ö m n o c h åt h e n n e helm öfverlämna den solglänsande Af mera be- Stenhammar.
direktionen för kungl.
386 i DUN 185 * 8 H v a r o d y g d å k e r fram, har h o n sitt straff p å m e d a n: H o lustan h y s a vill, han måst ' o c k h y s a svedan.
S. operan var Tirfing redan i våras antagen till u p p f ö r a n d e.
Ja, d e n v a r till o c h m e d d e s i g n e r a d till i n v i g n i n g s o p e r a.
M e n s o m h ö g a v e d e r b ö r a n d e ej m å t t e h a h a f t r i k t i g t klara p a p p e r m e d afseende p å i n v i g n i n g e n, fingo vi upplefva d e n i sanning originella a n o r d n i n g e n att på d e n d a g e n f r ö j d a o s s å t ett p r o g r a m, s o m r e d a n a n d r a g å n g e n ej f ö r m å d d e l o c k a m e r ä n hälft h u s.
Och ä n d å f a n n s d e t att v ä l j a p å flere n y a o p e - ror af lefvande svenska kompositörer.
D e t v a r e n e m b a r r a s d e r i c h e s s e, s o m för o v a n - l i g h e t e n s s k u l l l e d d e till så g o d t s o m e n bankruttförklaring.
M e n b ä t t r e s e n t ä n al- drig, o c h i dag, fredag, går premieren af Tirfing af stapeln.
H ä r o m d a g e n b e s ö k t e j a g fru B o b e r g i h e n n e s o c h h e n n e s m a n s k o n s t n ä r l i g t ori- ginella h e m v i d Birgerjarlsgatan.
V i d ske- n e t af en muntert f l a m m a n d e brasa i d e n trefliga » p e j s e n » berättade h o n m i g, hur Tir- f i n g k o m till.
T a n k e n att s k r i f v a e n o p e r a - t e x t u p p s t o d h o s fru B o b e r g, d å h e r r S t e n - h a m m a r en g å n g på skämt, m e n väl också till e n d e l p å a l l v a r, u p p m a n a d e h e n n e att » l a g a t i l l » e n s å d a n åt h o n o m.
H o n hade aldrig förr sysslat m e d författarskap, o c h e j e n s h e n n e s n ä r m a s t e t r o d d e, att h o n skulle l y d a tonsättarens u p p m a n i n g.
Men h o n t o g fasta på tanken, beslöt att utföra d e n, v a l d e sitt ä m n e — eller r ä t t a r e ä m n e t inställde sig hos henne g e n o m den process, s o m skalderna kalla inspiration —, o c h p å en resa mellan Miinchen o c h Berlin våren 1 8 9 6 uppsatte h o n planen för Tirfing.
H ö - s t e n s a m m a år t i l l b r i n g a d e h o n u t e p å S k u g - gan, det scholanderska sommarhemmet vid Lilla Värtan, o c h i lugnet o c h stillheten d ä r u t e f o r m a d e h o n, s t r o f f ö r strof, sin s a g o - d i k t, så att h o n v i d å t e r k o m s t e n till S t o c k - h o l m k u n d e till h e r r S t e n h a m m a r fullt fär- dig öfverlämna den äskade operatexten.
N ä r d e t så b l i f v i t b e s l u t a d t, att T i r f i n g s k u l l e u p p f ö r a s å o p e r a n, å t o g s i g fru B o - b e r g att ö f v e r v a k a o c h leda, i s c e n s ä t t n i n g e n.
T i l l alla d e k o r a t i o n e r h a r h o n l ä m n a t e g e n - h ä n d i g t utförda skisser.
K o s t y m e r n a äro u t f ö r d a u n d e r h e n n e s ö f v e r i n s e e n d e o c h efter n o g g r a n n a, i de minsta detaljer af h e n n e utförda planscher.
Tyger och smycken ha anskaffats g e n o m h e n n e, o c h h o n h a r till o c h m e d fått l ä g g a h a n d v i d t i l l s k ä r n i n g e n af d e koturner H e r v a r d bär, t y s o m dessa h v a r k e n äro » L o h e n g r i n s k o r », » H u g e n o t t - s k o r » eller d e t &gt;slags g a l o s c h e r » s o m f ö r öfrigt a n v ä n d a s v i d operan, stod teatersko- makaren rådlös.
M a n kan lätt föreställa s i g, att a r b e t e t m e d i s c e n s ä t t n i n g e n i h ö g grad fordrat studier o c h o m t a n k e, tid o c h t å l a m o d.
Fru B o b e r g s v e r k s a m h e t har d o c k betydligt underlättats g e n o m den g o d a vilja o c h det tillmötesgående, s o m ådagalagts af a l l a d e m s o m h a f t m e d r e k v i s i t a att g ö r a.
O c h särskildt har samarbetet m e d regissö- ren, herr E l m b l a d, varit af o d e l a d t ange- n ä m beskaffenhet.
M e n trots detta ha n o g fru B o b e r g s k r a f t e r och tålamod mången g å n g satts p å härda prof. N u äro emeller- tid » m ö d a n s t i m m a r flydda »; å t e r s t å r er- Columbus.
k ä n n a n d e t f ö r f u l l g j o r d t v ä r f — ett e r k ä n - n a n d e, s o m h e l t s ä k e r t i c k e k o m m e r att utebli.
F r u B o b e r g h a r f ö r u t skaffat s i g v ä l f ö r - tjänt b e r ö m m e l s e p å ett a n n a t o m r å d e än d e t literära, n ä m l i g e n d e t k o n s t n ä r l i g a.
M e d alster af sin p e n s e l h a r h o n flere g å n g e r f r a m t r ä d t o f f e n t l i g e n.
F ö r e t t t i o t a l a f år sedan debuterade hon s o m akvarellmålarinna, m e n ä g n a d e sig snart därefter åt det de- korativa måleriet.
Till en början sysslade h o n då m e d gobelinimitationer.
D e n första s t ö r r e b e s t ä l l n i n g h o n p å d e t t a o m r å d e ut- f ö r d e v a r d e k o r e r i n g e n af e n m a t s a l i g r e f v e v o n H a l l w y l s v i l l a v i d L j u s n e.
K o m m o så i rask följd matsalsväggarna å Hotel R y d - b e r g, e n figurfris (ä m n e: D e n u n d e r b a r a h a r p a n) till ett r u m i e t s a r e n H e r m a n H ä g g s bostad utanför L o n d o n, en dito (m e d visan Signa-lill till ä m n e) f ö r g r o s s h a n d l a r e n V.
H a s - s e l b l a d i G ö t e b o r g, o l j e m å l n i n g a r n a till Salt- sjöbadens hotellvestibul, Hasselbackspannå- e r n a o c h e n fris, m å l a d al f r e s c o, p å C e n - tralpalatset i Falun, samt åtskilliga privata beställningar.
Flere sådana ligga och vänta p å att hli u t f ö r d a.
F å n u se, h u r d e l i t e - r ä r a i n t r e s s e n a k o m m a att s a m s a s m e d d e konstnärliga!
Fru A n n a Boberg, kanske den blondaste af alla » b l o n d a S c h o l a n d r a r », är s o m b e k a n t d o t t e r till F.
W.
S c h o l a n d e r, d e n g e n i a l i s k e arkitekten, målaren, tonsättaren o c h skalden, o c h d e n n e s ä n n u l e f v a n d e m a k a, fru C a r i n Scholander, född Nyström.
S j ä l f s ä g e r fru B o b e r g, att h e n n e s k o n s t n ä r s b e g å f n i n g e g e n t - ligen icke röjdes under uppväxttiden i hem- m e t, d ä r d e n ej h e l l e r t o g s i g j u s t a n d r a uttryck än färgläggandet af modejournaler, ett n ö j e s o m ofta ö f v a d e s i s y s k o n k r e t s e n.
Däremot studerade hon musik och sändes v i d u n g a år till P a r i s f ö r att y t t e r l i g a r e ut- bilda sina anlag på detta o m r å d e.
Vid t j u g u t r e års å l d e r i n g i c k h o n ä k t e n s k a p m e d d e n n u så f r a m s t å e n d e a r k i t e k t e n F e r d i - nand Boberg.
D e t v a r f ö r s t efter sitt gif- t e r m å l h o n b ö r j a d e sin k o n s t n ä r s b a n a.
H e n - n e s p o e t i s k a b e g å f n i n g har e j f ö r r ä n n u b r u t i t f r a m o c h hittills e j g i f v i t s i g till känna annat än g e n o m åstadkommandet af — julklappsverser.
G e n o m täta utrikes r e s o r h a r h o n v i d g a t s i n a v y e r o c h ska ' ffat s i g n y a, friska i n t r y c k.
» D e i n t r e s s a n t a s t e r e s o r j a g g j o r t, » s a d e m i g fru B o b e r g, » h a v a r i t till A l g i e r o c h S a m s ö.
Erbjödes det m i g att få å t e r s e b l o t t e n d e r a a f d e s s a plat- ser, så v a l d e j a g o v i l l k o r l i g e n S a m s ö » — denna härliga stamort för nordisk sång o c h saga.
M a n behöfver ej mer än några minuter i a k t t a g a fru B o b e r g s a n l e t s d r a g f ö r att b l i ö f v e r t y g a d o m, att h o n är i b e s i t t n i n g a f en okuflig energi.
D e mål hon sätter sig är h o n i s t å n d att fullfölja till d e t y t t e r - sta.
H o n äger en » s p r u d l a n d e » helsa o c h en kroppskonstitution, som — härdad ge- n o m mångahanda idrottsöfningar —, när d e t g ä l l e r, tillåtar h e n n e a t t stå v i d sitt ar- b e t e från m o r g o n till k v ä l l.
M a n t o r d e m e d s ä k e r h e t k u n n a f ö r e s p å, att fru B o b e r g m e d d e s s a f ö r u t s ä t t n i n g a r g å r till m ö t e s e n v a c - ker framtid p å de olika b a n o r h o n, l e d d af sin m å n g s i d i g a begåfning, redan beträdt eller k o m m e r att b e t r ä d a.
N a m n e t Scholander har länge varit kärt för v ä n n e r af s v e n s k k o n s t o c h s v e n s k p o e s i.
F.
W.
S c h o l a n d e r s s a m t i d a f r ö j d a d e s åt d e v a c k r a m i n n e s m ä r k e n h a n reste sig i kon- stens o c h vitterhetens tempelgårdar.
Vi y n g r e l y s s n a m e d j u b e l till S v e n S c h o l a n - ders v i s o r o c h luta.
O c h v i d operan Tir- fings sagostrofer k n y t e r sig n u A n n a B o - berg-Scholanders namn.
H e d e r åt m i n n e t af L u i s e l l a s d i k t a r e, D e n b l ö d a n d e r o s e n s s k a p a r e, o c h ett hjärt- l i g t l y c k a till åt d e u n g a, s o m n u f ö r a h a n s n a m n s runor m e d den äran!
Gurli Linder.
* - förspelet till Tir / ing ".
Mytisk sagodikt af Anna Boberg.
Scenen föreställer Samsö med de tolf Amgrinis- sönernas grafkullar.
Till vänster i förgrunden Angantyrs kulle; de andras perspektiviskt bortåt.
I fonden Kattegat.
Stilla sommarafton.
En herde blåser vall-låtar i en lur.
Herden reser sig, går långsamt bortåt, och man hör vall-låtarna förtona sig mer och mer aftägset.
Under tiden kommer HER VOR, mansklädd, in från höger fond och stannar, då hon varseblifver gr af varna.
.
H E R VOR.
Mitt mål jag nått!
R e d a n länge mig lyste Att hälsa den jord, där min fader ljöt d ö d e n I tväkamp med Hjalmar; där öfrige elfva Af Arngrims söner o c k stupade mangrant M o t Oddur den vilde, af trollbrynja värnad.
(Går sökande kring grafoarna ned mot rampen.)
Jag kommit till Samsö i sunnan skär, Där högarna tolf tälja blodiga striden.
Jag kommit att lysa den eviga friden Öfver min faders jordiska stoft.
Väl sinnet har hårdnat och tårkällan sinat I mitt vilda, bragdrika vikingalif, Och vekare känslor i glömska förtvinat: Här vaknar dock saknadens sargande kval, Här ville jag sörja den störste bland kämpar, Som dådlös hvilar i stensatt sal!
Här kunde jag bida i cagnlös kvidan Och rostande slagsvärd förgäta i slidan Och gråta, fast tåren mitt öga flyr, Begråta dig fader, dig A n g a n t y r!
Men framåt till handling!
Ej ovärdig klagan Må fjättra det nedärfda.
pröfvade m o d.
Nej, sorgen skall tvagas i rykande b l o d — Dä först är hon väntig din enfödde ättling.
Som ende telning på blixtspliltrad stam V ä x e r s k y h ö g i obändig kraft, Så vill jag i världen gå segrande fram Och nämnas bland vikingar störst.
Därför må jaä taga / n i n arfslott ut: Det flammande dvärtjsmiddä svärd Som jonlats med fader.
När T i r f i n g jag äger, Jag trotsande går m o t en värld, Ty då nämns min v a p e n b r o r: S e g e r.
(Går sökande omkring bland grafvarna, tills hon blir varse herden utanför scenen och ropar:) HERVOR.
Hitåt!
Hitåt!
HERDEN (inkommande).
Hvad äskar du, herre?
HERVOR.
Min v ä n!
Jag är främling på ön dess värre Och ä-kar af dig, gamle man, det besked, Hvar Angantyr lades i j o r d e n ned — Vet d u det?
IDUN 1898 HERDEN.
Bland grafkamrar tolf väl att skilja jag v e t Och kan dig o c k visa hvar Å D g a n t y r hvilar.
Men vakta dig, herre: m o t Västersalt ilar R e n solguden hän att släcka sin glöd.
Sen v e!
sjufaldt v e I o m i osaligt mörker V i dröja vid dödsrikets förgårdar än.
Förvisso, förrn svekfyllda natten förrunnit, Vi jordlifvet lämnat o c h Helporten hunnit!
K o m, herre, det hastar!
(Solen sjunker mot horisonten och himmel och haf glöda.)
HERVOR.
Min v ä n!
Du gammal är vorden o c h g l ö m s k a n har spunnit Sitt nät öfver minnets fullskrifna blad.
Du glömt, hur u n g d o m s m o d eggas af hinder: Låt räddhågan fara, s o m tungan binder, Och gif på min fråga det äskade svar.
HERDEN.
Mig hör, o yngling!
Ej hugstörre kämpe Jag såg, så härlig i m a n d o m e n s vår!
Men Oden dig hjälpe, o m trotsigt du går Mot osynlig fiendes falska snaror.
(Med ängslan seende sig omkring, hviskande:) Rundt dödsstäden vimla otaliga skaror A f tjutande varulfvar, gastar o c h troll.
Och lockeldar tändas i snärjande ringar, Och Vanvettet k o m m e r på pilsnabba vingar Att dräpa ditt tredskande öfvermod, Om vettlös du ratar gubbens varning.
HERVOR (otåligt).
Så skynda, gif svaret, förrn solguden släcker I Västersalts purpur sin värnande g l ö d: Sen månde du l ö p a!
(Solen dalar, och i det skymning faller på, går ett starkt dån fram öfver ön.)
HERDEN (förfärad).
Där, herre, är grafven!
Dig frälse Oden från Nifelhems död.
(Herden störtar ut; Hervor står med ett språng uppe på den angifna grafven.)
HERVOR (knäböjande; efter en stunds stillatigande, hög- tidligt).
Angantyr!
Fad er!
Ättling af A r n g r i m: V a k n a ur dödsdvalans Dådlösa d r ö m.
Hervor, din dotter, Djärfves dig kalla.
Viljekrafts välde Väeke dig u p p!
Angantyr!
Fader!
Ättling af A r n g r i m!
Nornorna nekat Njuggt dig en son.
P l e r v o r har vuxit Hugstor och hildsäll.
Barnet du bortdref, Byttes till man.
(Lägger hufvudet lyss- nande ned mot marken; vidtager, höjande rösten.)
Vakna, o fader!
Följe dig Fylgian Dädan från skuggors Saliga strand!
Vidtfrejdad ättling Äskar nu ärfva Skimrande, dvärgsmidt Sköldungasvärd!
(Lyssnar åter mot mar- ken och bidar vänians- fxdlt på svar.
Då detta uteblifver, reser hon sig och gentager häftigare.)
A n g a n t y r!
Fader!
Afvogt min arfslott G ö m m e r du, gamle — Gefion mig hjälp!
Fimbulsångs runor Främje till framgång!
Urd unne Hels-lejd!
Fader; vak upp!
(Ur grafven svarar AN- GANTYRS röst, dofoch klagande.)
Osläckbar glöd.
Troll ristat t e c k n e n: Thy kräf ver T i r f i n g H v a r gång han blot- tas Banesårs blod.
ANGANTYR (stegradt).
Ve dig!
s o m vantror Varnande varsler, Hjärtkvalens Heiptor Gisslet ren höjt.
Jublet dör bort i Jormundgrunds jäm- mer, Brådbarie bäddar B l y g d i din graf.
HERVOR (lidelsefullt hotande).
Dig drabbe d o m m e d Lid-död i djupet!
K u m m e l b r o t t skände Skymfligt ditt stoft!
Evigt i etters Eldström du brinne, G ö m m e r du längre Galdervigd glaf!
Fridstörde fader!
Fåfängt du klagar.
Härsklystna Hervor Hinder ej tål.
Bifall gif brådsamt Billiga bönen, Eller vid Vegtam Brukar jag våld!
ANGANTYR.
Hervor, min dotter!
Hotelsen hejda!
Svårligt den sargar Stenbundet stoft.
Visste du väga Siar-ords värde, Manliga modet Mjuknade visst.
Söner af Mimer Slagsvärdet smidde.
Surt göt i glaf ven Ske då din vilje!
Segersäll skall d u Svinga, fast kvinna, ' Sköldungens svärd!
Brynjomös manskraft Mäkte o c k mätta Tväegsjad Tirfings Törst efter blod.
Först d o c k vid själens Sällhet du svärje: A t t ej f ö r n å g o n Nämna ditt namn!
Att aldrig mäla Mänskor din mö- börd, D ö l j a till d ö d s d a g, Dotter, ditt kön.
Sviker du — Tirfings Trollkraft dig tvingar Genast mig gälda Gåfvan igen.
Sedan du tvinsjuk Tråne i tårar.
HERVOR (böjande sitt hufvud mot jorden och sträckande upp sina händer mot Angantyr).
Fader, vid själens Sällhet jag svär!
(Angantyr sticker Tirfing i slidan, lägger honom i Hervors uppräckta händer, gör en signande åtbörd och försvinner åter i grafven.
Hervor förblir en stund i samma ställning; lyfter så upp hufvudet och betraktar svärdet med hänryckning.)
HERVOR.
M i n!
Min är du Tirfing!
Jag, Hervor, dig äger, Dig jublande trycker till brynjoklädd barm!
Du Gudsborne gör misr till Gudars like!
H v e m kan väl betvinga d e n invigda arm, Som du för från seger till seger!
(Reser sig.)
Hell dråplige!
M i n är du v o r d e n!
Du, s o m ej äger din like på jorden, Som renad i bottenlös visdomsbrunn Och smidd vid heliga lågor Lägger vishetens mäktiga o r d i min mun, Lär mig svar på de dunklaste frågor!
Du, som ej äger din like på j o r d e n, M i n!
M i n är du v o r d e n!
(Kysser (häftigt).
ANGANTYR.
Fegt du med fruktan Söker mig fjättra, Fruktan ej hyser Hililhungrig bug.
Purpurröd sårsaft Sällan skall sina, Svingar jag kraftigt Kostbar klenod.
H e r v o r!
min dotter!
Dragé du dädan.
Griftlägg i glömska Gnistrande glaf.
Disernas dolda Domslut du v ö r d e: K o r a d till kvinna, Kvinna förblif.
HERVOR (Grafven remnar med stort brak; därur reser sig väldig ANGANTYR, hallande högt den flam- mande Tirfinq.
HER- VOR faller bländad på knä.)
HERVOR (med häftigt trots).
ANGANTYR.
H e r v o r!
min dotter!
Högljudt du hylar.
Våldkräktar vettlös Värnande frid, Flammande Tirfing Tors-styrka tarfvar, Kan ej af s k ö l d m ö Svingas i strid.
387 svärdet med lidelsefull häftighet och går.)
Ridå.
" Fullt upp att taga vara pa Några funderingar m e d anledning af uppsatsen » Hemmadottern &gt; i Idun n:r 47 af Fanny Chrysander.
K v a d förf.
till d e n lilla s k i l d r i n g e n Hem- madottern d ä r m e d haft för afsikt, v e t j a g e j, m e n är d e t m e n i n g e n att m e d d e n - s a m m a ytterligare hos döttrarna inskärpa n ö d v ä n d i g h e t e n af, att d e, s å f o r t m ö j l i g t är, m å s t e k o m m a i f r å n h e m m e t, d e s s in- flytande och den » beroende ställning », de d ä r i n t a g a, k a n j a g f ö r m i n d e l ej finna a n n a t, ä n att e n s å d a n u p p s a t s är a l l d e l e s obehöflig.
I vår tid tyckes det j u redan vara en riktig mani hos de u n g a flickorna a t t » k o m m a n t », att s ö k a s i t t v e r k s a m - h e t s f ä l t ö f v e r allt a n n o r s t ä d e s ä n i h e m - m e t, ä f v e n o m a l d r i g så g o d t tillfälle d ä r g i f v e s att t. e x.
l ä r a o c h u t b i l d a s i g » i alla i n o m ett hus förefallande g ö r o m å l ».
Det ser m å n g a g å n g e r ut, s o m o m e n flicka m y c k e t hellre g i n g e » f r u n t i l l h a n d a », än sin moder.
J a g t r o r d ä r f ö r, att d e t v o r e v i d a m e r a f b e h o f v e t p å k a l l a d t, att f ö r d e u n g a framhålla hemmets stora goda och ovärdeiiga betydelse.
M e d en s k i l d r i n g s å s o m d e n o f v a n n ä m n d a, d ä r h e m m e t f r a m s t ä l l e s s å s o m ett f ä n g e l s e, där b å d e a n d e o c h k r o p p i brist p å syssel- sättning, näring o c h förståelse måste förtvina, uppväcker m a n j u blott missnöje m e d, miss- t r o e n d e, j a, f ö r a k t till h e m o c h f ö r ä l d r a r.
D e t k a n j u h ä n d a att E l i n e B r a n d h a r sin m o t s v a r i g h e t i verkligheten, m e n n å g o n allmänt gällande t y p för en nutidsflicka, h v a r s l o t t d e t är a t t v i s t a s h e m m a, är h o n v ä l d o c k e j, lika litet s o m d e n t r å n g b r ö s t a d e o c h e n f a l d i g a fru B r a n d k a n g ö r a a n s p r å k p å att v a r a e n t y p i s k m a m m a.
Så fattiga p å s å v ä l a l l m ä n n a s o m i d e e l l a i n t r e s s e n, så litet v a k n a inför tidens frågor o c h stämnin- gar, s o m dessa b å d a fruntimmer t y c k a s vara, ä r o v ä l få k v i n n o r n u f ö r t i d e n.
M e n att e n m o d e r i g o d a e k o n o m i s k a o m s t ä n d i g h e t e r b e h å l l e r sin d o t t e r, sitt e n d a barn, i h e m m e t o c h ej vill låta h e n n e vara m e d o c h t r ä n g a s i d e n k r e t s af u n g a flickor, s o m f ö r b l o t t a n ö j e t att » k o m m a u t l i t e t » ej fästa något afseende på lön o c h s å g e n o m en d y l i k o s u n d k o n k u r r e n s ställa sig i v ä - g e n eller n e d b r i n g a a r b e t s l ö n e n f ö r d e m, s o m verkligen b e h ö f v a a r b e t a f ö r sitt u p p e - h ä l l e, k a n v ä l d o c k ej a n s e s v a r a k l a n d e r - v ä r d t eller n å g o t a t t g i s s l a o c h s a t i r i s e r a.
O c h en dotter i dylika g o d a förhållanden behöfver sannerligen icke i våra dagar bara s i t t a » i s i n m a m m a s lilla f ö r m a k o c h s y korsstyng ».
Först o c h främst borde hon väl kunna, t y c k e s det, o m det funnes det m i n s t a » r u t e r » i h e n n e, ö f v e r t y g a sin m a m - m a d ä r o m, att t v å f r u n t i m m e r, m o r o c h d o t t e r, i c k e b e h ö f d e b e t j ä n a s af t v å j u n g - frur, u t a n att h o n, d o t t e r n, s o m är u n g o c h frisk, m y c k e t v ä l k u n d e h j ä l p a till m e d d e h u s l i g a s y s s l o r n a i d e n e n a s ställe.
Hon skulle d ä r i g e n o m u n d v i k a den s ö m n a k t i g a sysselsättningen att l ä g g a t r å d ä n d a r eller händerna i kors.
O c h f u n n e s d e t för ö f r i g t h o s h e n n e d e n m i n s t a lilla v i l j a att v a r a n y t t i g, att g ö r a n å g o t för a n d r a, h v a r i - g e n o m h e n n e s lif s k u l l e få i n n e h å l l o c h f ä r g, b o r d e h o n v ä l k u n n a f ö r m å sin m o r, ä f v e n o m d e n n a till e n b ö r j a n e n s i d i g t o c h t r å n g t håller p å, h v a d s o m brukades i hen- n e s u n g d o m, a t t få s ö k a u p p n å g o t v e r k - samhetsfält, där h o n k u n d e a n v ä n d a sin öfverflödiga tid, sina o b r u k a d e krafter s a m t d e g å f v o r h o n fått.
D e m å n g a o l i k a s l a g a f filantropiska före- t a g, s o m n u f ö r t i d e n t a g a så m å n g a b å d e m a n l i g a o c h k v i n n l i g a krafter i a n s p r å k, o c h s o m v ä l i n g e n k a n u n d g å att m e r eller m i n d r e p å v e r k a s af, ä g a o c k s å, m e r ä n nå- g o t a n n a t, f ö r m å g a att r y c k a u p p o c h d r a g a m e d s i g ä f v e n d e m, h v i l k a hittills i själf- v i s k d å d l ö s h e t f r a m l e f v a t sin t i d.
E x e m p e l v i s m å blott här n ä m n a s.
Den frivilliga fattigvården e l l e r Föreningen för väl- görenhetens ordnande, som m e d glädje och t a c k s a m h e t i sin m y c k n a s ä d m o t t a g a fri- v i l l i g a a r b e t a r e b l.
a. s å s o m » f a t t i g v å r d a r e » e l l e r » b e s ö k a r e », s a m t De kristliga föreningar- na af unga kvinnor m e d alla d e r a s o l i k a ar- b e t s o m r å d e n, där d e t för en g o d, bildad, af tid o c h medel oberoende u n g kvinna gifves så m å n g a tillfällen att h j ä l p a, s t ö d j a o c h taga sig an mindre lyckligt lottade med- systrar.
388 IDUN » K.
F. U.
K.
» vill d o c k i c k e p å n å g o t sätt l o c k a eller d r a g a s k u l l e t. på d e n n g a från h e m m e t, o c h e x.
h e m m a d o t t e r n icke f å v a r a m e d arbetsmöten och samkväm, kan hon dock vis af » herrns — och och rum » pläga jämt knappt en lämna smal passage o m - s å s o m m e d l e m af K.
F.
U.
K: s » B l o m s t e r - kring de väldiga » en- mission » gelska sprida mycken signelse g e n o m blomma, hugna I glädje och väl- b e s ö k a o c h m e d en liten ett v ä n l i g t o c h u p p m u n t r a n d e o r d de sjuka att å lasarett o c h sjukhus och samma dottern » järnsängar », s o m äro oeftergifliga i ett liggande elända.
nutida sofrum.
Visserligen borde egentligen detta r u m nummer skildras, af I d u n, d ä r » H e m m a - gifves genom endast och allenast den lilla ett upp- tens hvila s l a g till m ä n n i s k o v ä n l i g o c h n y t t i g v e r k s a m - häri gifva het, nämligen g e n o m praktiska engelsmän- uppsatsen » Nyttiga julbref » att ännu vara med o m och följa — m e n blifva ett ven såväl hvarje till n å g o t h å r d t o c h f ö r - uppmjukande.
för kvinna, f ö r s å v i d t h o n b l o t t är v a - däröfver, finns och alltid finnes eller syster d e t fullt upp af arbete, det n å g o n stackars » att taga vara broder de exempel så är » h e m m a d o t t e r n » s o m för ken ett och oss litet j u l g l ä d j e o c h j u l s t ä m n i n g nen nat- — fångcellerna o c h möjligen därigenom Ja, de för dystra medel i användas sprida h ä r d a d t hjärtas 1898 kunde ett att om äf- ske, alltför in- s k r ä n k t u t r y m m e re- dan af bekvämlig- hetsskäl otillfreds- ställande, f ö r att ej tala o m huru ohälso- på ».
s a m t ett måste En som så ETT HEAS i " ' BLE1RING.
| L sådant rum vara.
annan sak, p å sitt s ä t t o c k - är a f s a n i t ä r be- t y d e l s e, är t a p e t e r n a.
Och jag menar med ej här- deras » gift- frihet », hvilken i vår tid faller af s i g s j ä l f eller å t m i n s t o n e bor- F ö r Idun af E. Q. Folcker.
d e g ö r a så, u t a n d e - ras f ä r g s t ä m n i n g o c h VI.
y Sofrummet.
Huru och den enklare tande som återstår endast meningen af v å n i n g v i n u tagit i betrak- äro ä g n a d e att ska, D å h ä r i c k e är studera den hygieniska sidan hvilken då den viktigaste, d e t g ä l l e r sof- utan den esteti- så k o m m e r n o g s ä n g k a m m a r e n a t t er- bjuda är d e t eller d e r u m, åt h v i l a n.
bostadsfrågan, rummet åtskilliga vanskligheter.
Sängkammaren rum vara Hit bannlysas plägar af alla hemmets gärna alla de s. k.
hvilkas skönhet mindre tvifvelaktig, utförda af m e r a f l i t i g a ä n k o n s t e r f a r n a der, under till alla ej vill med.
par gravyrer de udda som man ändå af d e taflor, Jag har hört ningspresent »: » den väl lugnet fritt en så än Det vara skäl foto- men sig nygift dock a f s i t t lif, o c h af n å g o t för borde åt varit slag.
att är ett sofrum rymlighet, d e t s a n i t ä r a m e r a än e s t e - s o m stifta våningar på sitt lag.
här i de enfärgad flesta andra rummen Sängkammaren fall m i n d r e — är än n å g o t af d e m e d undantag så är d e t t a s å naturligt- vi göra g ä till h v i l a, v i l j a v i j u oss mödor dom från En till framträdande.
än Ljusa färger eller nu alla o r n a m e n t för tiden smak, Våra ännu vara kunna ö f v e r l ä m n a d åt m e r hvilkas vi ju få v a c k r a n o g o c h i v å r e g e n m e n t a k e n s d e k o r e r i n g är jämt ett ä n n u allt- eller m i n d r e o b i l - godtycke.
af s ä n g k a m m a r e n s man gärna, affektionsvärde s o m sagdt, är större väggar föremål, än » E t t helt, morgonen öppnar e g e n tid, som att mina föremål studier. » o c h hans sofrum var illusorisk likhet L u d v i g X V: s dagar.
sofrum efter en så estetiskt är emellertid sybaritisk en till tyckas som o m sängen, mål där för På nog vår ett samma finna på konstnärlighet endast o c h allenast ömhet såsom o c h kärlek och — de före- hafva » raison d ' e t r e », alldeles för sig.
väggar plägar man o c k s å ofta Att och det rum, som mer än de andra är beskaffenhet makt det härvidlag är h ä r är den moderna spänstiga på Och högre makt: resårmadrass i dunbolstrens mo- järnsän- lika väl s o m mjuka Placeringen och anordningen har vanans s o m i så m y c k e t ofta ännu V i trifvas fäder ocb den enda bestämmande.
dets.
gens i dess egen därför skulle vara föremål för n o g b e r o e n d e af en våra inne s o m är vanans e n eller a n n a n r e l i g i ö s b i l d ä f v e n p å sin plats här- an- A t t s å i c k e, är v e t a v i j u e m e l l e r - alla, u t a n a t t makt i sin o c h det skulle o c h ens egna personliga studier omtanke.
tid » hvilar bäst alla, dess anordning hvars i h e m a f g a n s k a » v ä r l d s l i g » art, d e s s a b i l d e r äro o c k s å visserligen bäst n o g alla v i l l e hvila likaväl s o m kroppens.
särkildt helst anspråk drifven sofrum till: själens o c h tankens det som ha exemplet det yttersta vi s o m är s ä n g k a m m a r e n s hänga smak: det att ordna våra hvad Men fotografiporträtten af » d e men af tion Dessa hafva j u dock icke något från konsekvens vi o c h d e t är anordnadt sådant sin e g e n s m a k, alltid hållen ett är l y c k l i g t v i s e j h e l l e r a l l o m g i f v e t veta förbe- och D e t är i c k e a l l o m g i f v e t att sä arrangera sitt deras dekora- också med man väggar mig f ö r all m i n k ä r l e k säng », s l a g af ger D e t är r o c o c o t i d e n h a n m e - s o m t o t a l t s a k n a allt s å d a n t.
ett ögon, jag uppvaknar icke i min konstvärde, ja, finns som då s o m j a g e j älskar, u t a n i d e n t i d, varit mina vare sig i gips tapeter illustration v i i d e n beskrif- sin h a f v a d e t e n f ä r g a d t h v i t t eller målning.
finna jag nar, hvitgult utan sagt E d m o n d de G o n c o u r t ger oss p å till ö n s k e m å l att oss sängkammare: föredraga; det stun- bereda ning taket bör f ö r att egen a f g r ö n t t. e x.
e l l e r l u g n a b l å t o n e r.
beträffar verklighetens all- som möjligt att fri- veder- synner- äro här i de andra r u m m e n dagens e g e n d o m l i g o c h intressant det j a g nu det intrycket, så litet stunder.
gärna s ö m n e n s ro o c h v e d e r k v i c k e l s e.
om figurer från på erfarenheter bör hafva dess tankarna och bestyr, härda för och t a p e t i e n l u g n t o n är i sofrummet i n v i g d t åt l u g n e t s o c h e f t e r t a n k e n s Då ligen väl, en tapet m e d upprepningsmönster därför e t t af d e allra s t ö r s t a f e l e n syndaregister.
andra m e d sofrummets, vacker o c h passar närmaste ».
M e n i d e t t a fall h a f v a d e m o d e r n a stads- husens En Till p r y d a n d e villkoret är fallet säng- tillfredsställande och härvidlag tiska mera färger.
de d e t s o m h ä r är v a c k e r t är d e t s o m är l u g n a s t.
få v i sätta in i s o m d e t är, att Hvad något annat, invigdt » horrors » första skall mycket dade yrkesmålares del eller s k r i k a n d e tapeter äro v a c k r a, » lys- stor och hvilan från rummens använder mer råa kärkommen » c h a m b e r of horrors » det rum, där m a n som dess d e t af v i k t f ö r t r e f n a d e n eller nyanser småsa- ett af figurer hän- d e t t a s ä t t f ö r v a n d l a r m a n till e t t s l a g s tillbringar Är har gåfvor kammaren.
» På räknat och räknat tapetmönstrets pinats hvar i c k e b j ä r t a v ä l till f ö r s t å e n d e s, u t a n n e u t r a l a eller g ö r a mer än yttra o m en mindre är k ä n n e r vid sjukbädden som, icke vill visa för folk, » ställa u n d a n » det kapitlet fjättrad mer eller och omaka som eller s o m i c k e m e r a v i l j a p a s s a i sal eller » salong », ker, handarbeten årens l o p p k o m m i t s o m hemmet, grafier, de » pryd- är m e r viktigt en, tid det i prydlighet mest vanlottade.
nadsföremål », Typisk; s v e n s k s a n g f l t f ä T r i m e t r e.
mönster.
famn.
af en säng också växlat p å mångfaldiga sätt under
I DU N 189b 38 !&lt; en dekoration, l å t vara e n rätt v a c k e r o c h prydlig dekoration.
D e n n a a n o r d n i n g är ännu synnerligen o m t y c k t i hem, d ä r man s ä t t e r v ä r d e p å p r y d l i g h e t o c h stil.
D e n m o d e r n a h y g i e n e n s lagar h a emeller- t i d s o m b e k a n t b a n n l y s t alla s l a g s o n i h ä n - g e n från v å r a s ä n g a r.
D e fristående järn- sängarna ä r o v å r tids ideal a f sofplatser, och erkännas måste j u, att äfven dessa s t u n d o m k u n n a v a r a g a n s k a ' p r y d l i g a till sin f o r m o c h d e k o r e r i n g.
Men vare s i g m a n a n o r d n a r s i n a sof- p l a t s e r p å g a m m a l t m a n e r eller n y t t, e n sak blir d o c k alltid föremål f ö r husfruns s p e c i e l a o m t a n k e, o c h d e t ä r d e t s. k.
» p a - radtäcket », hvarmed sängarna under dagen öfverhöljas.
Det är e t t g a m m a l t o c h g o d t b r u k, a t t d e t t a skall v a r a h v i t t e l l e r å t m i n - stone hållet i ljusa färger.
Sängkammare med c i l k O Y.
CKosersberg) m a n leta efter!
D e g a m l a d j u p a a l k o v e r n a finner m a n j u o f t a n o g ä n n u i v å r a d a g a r, o c h deras m e s t praktiska fördel är m å h ä n d a att m a n g e n o m g a r d i n e r n a s s a m m a n d r a g - n i n g k a n helt o c h hållet dölja sofplatsen.
H ö g s t sällan ser m a n i våra dagar e n Nutidens s. k.
a l k o v e r d ä r e m o t, knappt h i m m e l s s ä n g m e d s i n a f y r a s t o l p a r, sitt t a k a l n s d j u p a s o m d e äro, k u n n a e j a n s e s a n n a t och inre förhängen rundtorn.
M e n gästar än s å s o m e t t slags dekoration o c h äro van- m a n n å g o t g a m m a l d a g s h e m, där en sådan ligen tillkomna endast f ö r a t t gifva plats b j u d e s e n s o m sofplats — hvilken sällsynta erfarenhet e n g å n g o c k s å varit m i n — s å åt e t t p a r h ö g s t otillräckliga garderober.
är d e t m e d s t o r f ö r n ö j e l s e m a n d r a r till- Men behofvet att omgifva sängen m e d s a m m a n sparlakanen o c h i känsla a f frid f ö r h ä n g e n f a n n s k v a r b å d e efter s p a r l a k a - och ro öfverlämnar sig åt hvilan.
nens o c h alkovgardinernas tider.
D e n Gustav- ianska sängen, såsom denna m ö b e l hos oss D e n n a t y p a f säng tillhör egentligen 15- k a l l a s ä n i d a g, h a r s i n h i m m e l &gt; eller o c h 1600-talen, tider, d å b o n i n g s r u m m e n s » p a v i l j o n g », från h v i l k e n s ä n g o m h ä n g e n a n e d - u p p v ä r m n i n g s f ö r h å l l a n d e n e j v o r o s å ut- falla å t b å d a sidor.
M e n h ä r h a förhänge- vecklade som n u, o c h d å d e tätt samman- dragna sparlakanen v ä l b e h ö f d e s f ö r a t t n a förlorat all praktisk b e t y d e l s e o c h ä r o blott o c h bart draperier, u p p h ä n g d a s å s o m » hålla värmen inne ».
t i d e m a s lopp, m e n i v å r tid, s o m eljes så g ä r n a h ä r m a r f ö r g å n g n a t i d e r s stilar, ä r s ä n g a n o r d n i n g e n — å t m i n s t o n e d å d e n skall v a r a fullt m o d e r n — t e m l i g e n l i k a ö f v e r a l l t.
S a m m a ä n d a m å l h a d e v ä l o c k s å d e n se- nare anordningen a f sofplats m e d sängen i en djup alkov.
S å allmän var denna pläg- sed a t t hela sängkammaren p å 1600-talet rent a f kallades » a l k o v ».
A l k o v e n ger ännu m e r än sparlakan-sängen I d e n n a k ä n s l a a f a f s k i l d h e t från d e n y t t r e världen, a f behaglig v ä r m e, s o m är s å ro- gifvande både i insomnandets och uppvak- nandets stunder.
D e p å s a m m a g å n g be- \ hagligaste o c h bäst anordnade sofrum j a g haft erfarenhet a f äro d e s m å r u m, hvilka, •28 till a n t a l e t, u p p t a g a h e l a d e n s. k.
k a v a l - jersflygeln p å G r i p s h o l m s slott.
D e fullt k v a d r a t i s k a r u m m e n — alla l i k a — h a f v a en d j u p a l k o v, h v a r i d e n h v i t m å l a d e b r e d a g u s t a v i a n s k a s ä n g e n står m e d s i n a s v ä l l a n d e bolstrar o c h m a d r a s s e r o c h sitt m j u k a t ä c k e af g r ö n t p r i c k i g t s i d e n.
Ett gammaldags kattun bildar d e veckrika o m h ä n g e n a f ö r alkoven o c h s a m m a slags t y g kläder rum- m e t s t r e stolar, t v å v a n l i g a h v i t m å l a d e o c h en djup l å g länstol m e d m j u k a d y n o r.
E n vacker gustaviansk byrå är p å s a m m a g å n g toalett, e t t m i n d r e b o r d i fönstret o c h e t t litet t v ä t t s t ä l l i e n v r å a f s l u t a m ö b l e r i n g e n.
R u m m e n s v ä g g a r ä r o i d e flesta fall m å l a d e j m e d enkla b l o m o r n a m e n t p å ljus botten, [k a k e l u g n e n är g r ö n eller b l å o c h h v i t — s e j där d e t hela, m e n e t t trefligare sofrum får &gt; E t t s å d a n t t ä c k e b ö r k u n n a t v ä t t a s lätt- så a t t b ä d d e n alltid g e r e t t i n t r y c k a f ren, h e t, s o m f r a m f ö r allt i d e t t a r u m ä r s å nödvändigt.
D e t k v i n n l i g a handarbetet har h ä r e t t r i k t fält, från d e » g a m l a h e d e r l i g a » i n n e r l i g e n fula s t i c k a d e eller v i r k a d e t ä c - k e n a till d e m o d e r n a s t e a p p l i c a t i o n s b r o d e r i e r i olikfärgadt linne.
S ä n g a r n a s k l ä d s e l i öf- r i g t p l ä g a r m a n, m å h ä n d a m e d e n v i s s kän- sla f ö r d e t b e h a g l i g a i e n l u g n f ä r g s t ä m - n i n g i detta r u m, a t t hålla i s a m m a färg s o m gardiner, portierer o c h möbelöfverdrag, å t m i n s t o n e s ö k e r m a n a t t v i n n a en ö f v e r - v ä g a n d e färg i d e t hela.
M e r ä n i n å g o t a n n a t r u m ä r h ä r re- k o m m e n d a b e l t att gardinerna äro verkliga förhängen, s o m kunna dragas tillsammans, ej blott fastspikade draperier; d e äro v i d m å n g a tillfällen a f bättre v e r k a n ä n e n n e d - hissad ogenomskinlig rullgardin.
E n i öfrigt n ö d v ä n d i g m ö b e l i e n säng- k a m m a r e — d å intet särskildt toalettrum finnes • — ä r t v ä t t s t ä l l e t.
I dess konstruk- tion h a d e renliga engelsmännen gifvit d e l bästa f ö r e d ö m e m e d sina ö p p n a b o r d, p å h v i l k a s e r v i s e n står f r a m m e till o m e d e l b a r t begagnande; » lavoaren » m e d sin osunda instängdhet b ä r vittne o m sin härkomst från e t t l a n d, d ä r s n y g g h e t e n e j ä r s y n n e r - ligen utpräglad.
IDUN 390 Till s ä n g k a m m a r e n hör gärna en skärm i t r e e l l e r n e r e v e c k, e n m ö b e l s o m h ä r är mera praktisk o c h a n v ä n d b a r än i s a l o n g e n, d ä r d e n v a n l i g e n e n d a s t är » t i l l y s t ».
D e n n a skärm b ö r vara lätthandterlig, d e n b ö r ock- så vara k l ä d d m e d ett ljust t y g, öfverens- s t ä m m a n d e m e d r u m m e t s ö f r i g a stoffer o c h l ä t t att a f t a g a f ö r t v ä t t n i n g.
Möbleringen i öfrigt innesluter en hvil- soffa eller e h ä s l o n g s a m t f r u n s b y r å o c h herrns chiffouier.
D e n f ö r r a p l ä g a r allt f ö r o f t a b l i f v a e t t s l a g s » a t h e n i e n n e » eller u p p - lagsplats för j u s t d e fula p r y d n a d e r s o m p å e t t e l l e r a n n a t sätt, v a n l i g e n - &gt;lysningspre- s e n t v ä g e n », k o m m i t till h u s e t.
E n bättre a n v ä n d n i n g f ö r d e n är s å s o m t o a l e t t, d å d e n m e d sin d r a p e r a d e s p e g e l k a n g ö r a e n synnerligen behaglig dekorativ verkan.
Bland alla d e t o a l e t t b o r d i v ä x l a n d e f o r m e r, s o m under tidernas l o p p f r a m k o m m i t, äro d e både enklaste och vackraste dessa helt draperade b o r d m e d löst stående draperad spegel, hvilka v o r o typiska för 1700-talets s e n a r e år o c h ä n n u r ä t t o f t a b e g a g n a s.
E t t a n n a t s l a g af b o r d m i n s t l i k a b e h ö f - l i g t är » n a t t d u k s b o r d e t ' &gt;, e t t för h v a r j e s ä n g - plats.
B ä s t äro dessa u t a n d e n duk, s o m n a m n e t i n n e b ä r o c h s o m d e n k v i n n l i g a fli- ten så gärna vill förse d e m m e d.
P å de- ras h y l l o r e l l e r p å e n s ä r s k i l d v ä g g h y l l a förvarar m a n d e b ö c k e r, m a n älskar m e s t att l ä s a, d e g a m l a v ä n n e r p å h v i l k a s b l a d m a n finner g l ö m s k a af d a g e n s äflan o c h oro, o c h m e d hvilkas hjälp m a n under några k o r t a s t u n d e r f ö r f l y t t a s från v e r k l i g h e t e n s v ä r l d i n i f a n t a s i e n s, f ö r att, s e d a n d å m a n l a g t b o k e n ifrån s i g o c h s l ä c k t sin l a m p a, få s j u n k a h ä n i s ö m n e n, s o m stillar t a n k a r n a och jagar bort bekymren.
Hvad skall man gifva i drickspengar?
För Idnn af R e s a.
1898 vädret riktigt dåligt o c h gement, händer det ej sällan, att när ekipaget, som man beställt från åkeriet eller gästgifvaregården, kör fram, har den ordinarie kusken eller drängen, eller hvad nu den v u x n e körsvennens titel är, tagit ledigt och låter i sitt ställe den eldiga springaren tyglas af en liten ömkansvärd figur, s o m m e d kutig rygg inom en vidlyftigt tilltagen sorts livrékappa o c h för tidigt allvarliga drag bär vittne o m för hårdt arbete, bristande hvila, ja, nog också o m en be- handling, som ej alltid varit den bästa.
Tag ej tillfället i akt att vara sparsam o c h gifva mindre åt en sådan pojke, än du ansett dig kun- na göra åt en v u x e n karl.
Öfverhnfvud taget, låt ej din drickspennings storlek bero på den mottagandes mer eller mindre imposanta före- teelse, utan på den tjänst han gjort dig.
Denna enkla handling af rättvisa bär belöningen m e d sig, och det är förvånande — det är af egen er- farenhet jag talar — hur den tacksamt öfverraska- de blick, som lyser u p p t. ex. en stackars skjuts- pojkes anlete, när han mottager sin skärf i dricks- pengar, kan följa gifvaren s o m ett godt minne, medan han lyckligt framkommen till sin bestäm- melseort njuter skydd och hvila o c h vet, att hans körsven i ur o c h skur färdas vägen tillbaka.
Många, många återstå ännu, med hvilka man icke enligt gängse bruk kan k o m m a i beröring, utan att låta drickspengarna droppa dem i hän- derna.
Hotellets portier skall efter en eller två dagars uppehåll där ha sin krona o c h två eller tre, o m vistelsen blir något längre o c h han med upplysningar o c h tjänster stått den resande bi.
K y p a r e n på restauranten väntar sin tioöring, sedan han ställt framför gästen en k o p p kaffe, te eller dylikt.
Summan ökas efter beställningens storlek, o c h icke ens ett fruntimmer anses vara fullt honett, om ej likviden för en middag m e d några rätter serverad för fyra, f e m personer, åt- följes af minst en krona för uppassning.
Om därtill, s o m på finare ställen utomlands, — mig veterligen har bruket ännu ej nått Sverige, — särskild inkasserare finnes, som när gästen ön- skar lämna lokalen, på kyparens anmodan in- finner sig för att uppbära betalning för intagna förfriskmugar o c h så väl s o m kyparen väntar sina drickspengar, men i den propotion större, som hans ställning är förmer än den sistnämn- des, är det j u icke underligt att endast utgiften för drickspengar för en resande kan blifva be- tydlig nog.
Innan jag afslutar mitt vanskliga försök att bringa ett sorts metod i drickspenningsystemet, vill jag nämna några ord o m, hvarför jag ej sökt lösa frågan g e n o m det enkla sättet att för- orda, att drickspengarna helt o c h hållet afskaffa- des.
F ö r s ö k härtill ha gjorts, föreningar ha .till o c h med, om jag ej missminner mig, varit på förslag att bildas m e d detta mål i sikte, men när intet resultat har följt, t3 der det på att den stora allmänheten hvarken vill eller kan fullt biträda ett sådant förslag.
Den vill det icke i hvad s o m gäller privatheminen, där drickspengarna, eller hvad man m e d ett bättre ord vill kalla denna uppmuntran till tjänarna, är det enda sättet for gästen att visa dem erkänsla för det ökade besvär, hans uppehåll i ett främmande hem medför.
Ty det är ökadt besvär, g l ö m m e n det icke I fruar o c h fröknar, edra besök hos vänner och bekanta åsamka, i bästa fall endast tjänarna, o c h det är ej mer än rätt, att någon ersättning lämnas därför, ja, jag tror till o c h m e d de flesta af oss icke ens skulle vilja slippa därifrån.
Vidare, den stora allmänheten förstår, att på ett hotell eller en restaurant skall natur- ligtvis uppassning så väl som allt annat betalas, o c h det sker o c h skall ske i drickspenningens godtyckliga form, ända till dess tålamodet brister o c h man får ögonen ö p p n a för det odrägliga i detta system.
Då kanhända en fast majoritets påtryckningar skall förmå ' rörelseidkarnas ' skrå att till alla kunders tillfredsställelse begära er- sättning för uppassning liksom för allt annat efter viss bestämnd taxa.
Skulle detta vara ut- förbart?
Ja, o c h jag hänvisar till det förträffliga hotell Hospiz i Dresden, där alla drickspengar äro förbjudna, men afgift för uppassning utgår m e d tio procent af den öfriga utgiftssumman.
Skola vi i Sverige någon gång hinna därhän?
H v e m vet, m e n under väntan därpå är det emeller- tid vår fulla rätt att söka ordna drickspennings- fråsran för oss pä bäsia sätt o c h på en rådvill fråga: hvad skall jag gifva?
söka k o m m a till und- sättning m e d råd efter bästa förmåga.
r (Forts, o.
slut.)
Till kusken beräknas femtio öre för skjutsning från o c h iika mycket för skjutsning till station, s o m sammanslaget ' lämnas vid sistnämnda till- fälle, då det är en privatkusk det gäller.
Har han haft extra körning, hämtning o. s. v. för en gästs räkning, gifves naturligtvis mera.
Att där- emot, s o m många för sed hafva, lämna kusken drickspengar, när någon af husbondefolket bju- dit på promenadåkning o c h själf medföljer, är ofint, så väl å den gifvandes sida som ännu mer af ägaren att låta det ske.
Den höflighet, s o m förbjuder sådant, förslå sig engelsmännen på, o c h det skulle kunna ges e x e m p e l på, huru de vid inbjudan till sitt hem ej ens tillåtit gästen att anskaffa järnvägsbiljetten — ej därför att ö m m a n d e ekonomiska förhållanden förelegat, utan endast af änkänsiig önskan, att ett besök, s o m gjorde d e m själfva ett nöje att mottaga, ej skulle si allas i förbindelse med någon penningeulgift för gästen.
Tankegången är onekligen vacker och värd att taga vara på — för den s o m kan, men det är n o g ofta så, att de flesta af d e m, som äro i en ställning s o m,, låter en dylik fri- kostighet, begagna den icke, o c h för andra, s o m nog gärna skulle vilja utöfva dan, faller det sig för dyrbart.
Jag talade något o m drickspengar till kusken, låt mig i sammanhang därmed fälla ett gorit ord för hans närmaste man, skjutspojken.
Ej den ' snaksame ', oförbrännerliga norska skjutspojken, som guppande dagen lång på karriolens baksäte pratar med all världens fuik o m all världens ting o c h når en fast otrolig slagfärdighet o c h tillför- sikt, — den håller sig nog framme, — m e n för vår egen svenska skjutsgosse, som man någon gång råkar på, när man tagit af från de stora stråkvägarna, där järnbanan stryker fram, o c h färdas landsvägen efter med häst o c h vagn.
A r Juveleraf e Jsttotjstorjf 1 Ringar, Broscher, j ^r A n^iixjxs^ [lÄSEKRETS^ ' - Från en af våra norska läsarinnor — ty Idun har äfven sådana — ha vi mottagit följande hjärtliga rader: flilsen og t a k fra en n o r s k ks / inde.
Det er undertegnede en hjcertets träng at sende » Iduns » asrede redaktion en hiisen o g en inder- lig tak for det åndelige udbj^tte, der er tilflydt h e n d e gjennem bladets spalter.
— Idun har i nere år ved en bekjendts i m ö d e k o m m e n h e d vseret h e n d e en stadig gjEest.
— Men en gjssst, selv den kjsereste, ved vi j o — en gjasst har vi intet krav på, ingen ret til at b e h o l d e hos o s; altfor snart lukkes dören efter det glade samveer, o g — den er borte.
Derfor vil hun nu lukke o p for » Idun » s o m for en af sine egne, og lade den fasate bo i huset, så den altid kan vssre at finde der, så hendes opvaksende u n g d o m gjennem den kan la ?re at kjende o g skatte sine frfender hin- sides Kjöle ' n, således som hun selv har kert det, lsere at g t e d e sig i fostbroderskabet folkene imellem, det åndelige fostbroderskab, denne af G u d engang givne fselles grundvold, s o m ikke kan rukkes, og hvorpå så mangen herlig byg- ning kan reise sig.
— Og ikke mindst tak for de svenske kvinders » billedgalleri »!
— D e har fasstet sig i hendes hu, disse åsyn, som — hvert af dem — basrer s j ä l e n s fuldlödige adelsstempel på sin pande.
— De har faestet sig i hendes hu, disse sagaer o m kvinders m o d o g bramfri fterd, o m kjerlighedens kamp og seier, så skjönne i sin enkelhed, hvad enten de har rullet o p for livets fest, når den går höiest under jubeltoner eller for dets travle, jsevne arbeidsdag, hvad enten de så lunt o g let har åbnet dör til fyrste- bolig, eller givet lov at titte ind i stillest jomfru- kammer.
Hiisen o g tak til den svenske kvinde for det lysende e x e m p e l hun har skjcenket sin norske söster!
Hiisen og tak!
N o v e m b e r 1898.
En nm-slc Ester.
Frtiken Esehelsson — profrs * or.
Sedan professor Ernst Trysrger anmält att han såsom ledamot af riksdagens första kammare icke ön- skade under tiden den 1 februari till den 15 maj 1899 uppehålla professorsämbetet i processrätt, har juridiska fakulteten beslutit hos kanslers- ämbetet anhålla o m förordnande för docenten juris doktor Elsa Eschelsson att under ofvan- nämnda tid uppehålla den med professorsämbe- tet i processrätt förenade undervisnings- o c h exa- mination sskyldigheten.
Kvinnan som skolrådsledamnt.
Antalet kvinnliga skolrådsledamöter i n o m hufvudstadens församlingar utgör nu icke mindre än sex eller en i hvarje territoriell församling utom Nikolai o c h Ulrika Eleonora.
Den första kvinna, s o m hedrats med detta uppdrag härstädes, är fröken Lilly Engström, fortfarande skolrådsledamot i Hedvig Eleonora församling.
En he-tydelsefull familjofest firades den 29 n o v e m b e r på Drottningholm, då en skara barn, barnbarn o c h anförvanter i festligt lag hyllade den samma dag 80 åriga fru Memea von Schoultz, änka efter expediiionschefen i riksmarskalksäm- betet W i l h.
v o n Schoultz.
Följande hyllningsdikt, författad af den gamles dotterson, upplästes där- vid vid middagen o c h har sedan tillsändts I d u n: Till f m Begär prisuppgift den När vår o c h sommar svunnit Och hösten flytt sin kos, K a n vintern dock o « s skänka Från södern än en r o s!
Den b l o m m a n saknar doften, Som vårens k n o p p oss b j ö d; Den b l o m m a n saknar prakten, I sommarsolen sjöd.
Siifveraj beten, Sordsilfver.
Kedior.
Nålar, innan uppköp göres på.
annat Sehoultz 29 n o v.
1898.
Resa, Armband, Kedjearmband, JVTemea v o n på hennes åttioårsdag, håll.
Moderna, at!
Solidast I Billigast
IDUN 1898 fick ett godt utförande af fröken Jansson, fru By- ström samt hrr Personne o c h Hansson.
Bissons därpå följande lustspel i tre akter, » Svartsjuk », är ett äkta barn af sin kvicke mä- stare o c h målar g e n o m en serie lifliga o c h oemot- ståndligt skrattretande scener allt det spektakel en ung fru kan ställa till g e n o m sin oresonliga svartsjuka.
Det är inte mindre än tre lyckligt afslutade o c h två tillämnade äktenskap, som äro på väg att ohjälpligt omintetgöras g e n o m denna fula benägenhet hos en vacker liten fru, m e n allt slutar dess bättre m e d försoning, harmoni o c h kyssar.
F r ö k e n Widell g ö r den svartsjuka lilla ofridstifterskan så lustigt o c h intagande lifligt, att man egentligen aldrig kan bli riktigt ond på henne, o c h hr Palme sekunderar henne ypperligt som den stackars plågade mannen.
Föröfrigt må nämnas fruarna Fahlman o c h Byström, fröken Bäckström samt hrr BaicJcström o c h Ekelund, hvil- ka samtliga göra sin sak förträffligt.
Stycket är onekligen bland de muntraste i sin muntra genre.
Och likväl skall den blifva Oss alla dubbelt kär, Ty midt i snön den minner Om vårens dag så skär!
Du, gamla, är den b l o m m a n, Du var vårt släktes vår, Din k n o p p n i n g g ö m t vår b a r n d o m, Och — du är ännu vår!
Haf För För När tack för k n o p p e n s löfte, allt hvad b l o m m a n höll, allt hvad frukten skänkte, kalkens blomprakt föll!
Haf tack Haf tack Haf tack I hvilken från barn o c h barnbarn, du Farmors M o r!
— du vinterns b l o m m a, våren b o r!
Wilh.
Nyström.
Jane Hilding m o t t o g s i tisdags middag i audiens af konungen, s o m till h e n n e öfverläm- nade såväl medaljen Literis et artibus som ko- nungens fotografi, försedd med smickrande på- skrift.
K o n u n g e n u p p e h ö l l sig m e d madame Hading i öfver en half timme o c h förde h e n n e själf o m k r i n g i olika rum, visande k o n s t v e r k m. m.
Jane Hading-föreställningarna.
D r a m a t i s k a t e a t e r n s nya program k o m m e r helt visst att vinna publikens tycke s o m källa till en angenäm rekreation i dessa trist gråa december- dagar.
Den lilla enaktskoniedi af Paul Alexis, som inleder detsamma och bär det långrandiga n a m n e t: » Den man inte gifter sig m e d », är emel- lertid en både spirituel o c h känslig utläggning af det äkta parisiska temat, hur en » fri » förbin- delse g e n o m vanans och kärlekens makt till sist kan smidas till en » äkta b o j a ».
Stycket, lifslang A / Ö V ffffn d u ll T rri ^ ull Yl O O J IVIll It l d l d + ~ m i n n e s, hur förbluffad j a g blef d å j a g för e t t år s e d a n f ö r f ö r s t a g å n g e n t r ä d d e i n p å hans atelier.
H e m s k a d r a k a r o c h alla m ö j - liga konstbesynnerliga odjur grinade e m o t mig från v ä g g a r n a.
Landskap m e d gula himlar, r ö d s t a m m i g a träd m e d gredelina b l a d — f ä r g s a m m a n s ä t t n i n g a r så s k r i k a n d e, att till o c h m e d e n W i l l u m s e n s k u l l e k ä n n t sig frapperad.
M e n några äldre kamrater hade sedermera tagit h o n o m under behand- l i n g o c h » b r a g t h o n o m till f ö r n u f t ».
Nu målade han m e s t svårmodiga, ensliga land- skap, då o c h d å ett intressant kvinnohuf- v u d i affekterad b e l y s n i n g.
D e t v a r f r a m f ö r ett d y l i k t h a n s t o d d e n - n a h ö s t m o r g o n m e d p e n s e l n i hand, kritisk min o c h en r y k a n d e cigarett, s o m h ä n g d e slappt n e d i ena m u n g i p a n.
H a n hade varit borta en m i n d r e tid p å landet » för studier », och d e t v a r första g å n g e n j a g träffade h o - nom sedan dess.
S ö d r a t e a t e r n har under veckan bjudit på nytt p r o g r a m: » Fröken Y r v ä d e r » (Mademoiselle Tour- billon), fars i tre akter af Curt Kraatz o c h Hen- rik Stobitzer.
D e tvänne tyska författarne hafva här försökt sig på att skrifva en pjäs i den äkta franska lustspelsgenren o c h så till vida lyckats däri, s o m det hela är rätt roande o c h bjuder på ett par ganska originella figurer, m e n man mär- ker d o c k - väl, att stycket ej är ett verk af den spirituelle fransmannen.
A n d r a o c h tredje akterna bjuda emellertid på flere roliga scener, hvilka spe- la i en fransk kasern, där en hel Dreyfusaffär i miniatyr utvecklar sig, under det att publiken fägnar sig åt anspelningarna på moderna fran- ska militärförhållanden.
I titelrollen excellerar fru Lambert s o m en veritabel yrhätta, o c h i den på chokladpraliner och stora sedlar så frikostige chokladfabrikantens roll tog hr Gustaf Bergström oemotståndligt skrattarne på sin sida.
H r r E. Wagner, Lambert och R. Wagner skötte förtjänst- fullt öfriga mera framträdande roller, och ehuru premiérepubliken var fåtalig, " hade den dock ro- ligt.
* De m e d så stort intresse m o t s e d d a Jane Hading-kvällarne på Svenska teatern äro nu ett minne blott — men ett vackert, ett betagande m i n n e!
Det bevisade sig, att den parisiska stjär- nan kunde både glänsa o c h värma.
Ljusstrå- larne sågo vi först — vi funno d e m briljanta, men kalla, ty vi v o r o ännu icke n o g känsliga att f ö r n i m m a de bleka, oändligt tina värmestrå- larna i detta ljus.
Och så hette det efter de första föreställningarna: en öfverlägsen teknik, det är sant, i hvarje detalj m e d v e t e n o m sina medel o c h utnyttjande d e m med en fenomenal säkerhet, men d o c k endast medeibarhet, en glän- sande yta utan djup!
Men vi k o m m o igen, o c h vi fängslades allt m e r.
.
.
Efter hand började där vakna s o m ett nytt sinne i n o m oss, o c h vi blefvo mottagliga äfven för de osynliga vibra- tionerna från detta sällsynta konstnärskap.
V i började läsa allt tydligare o c h djupare b a k o m detta nervöst skälfvande ansiktsspel, i de smart- fullt veka dragen kring dessa bleka läppar, i det tårade skimret öfver dessa vemodiga ö g o n.
Det var något obeskrifligt af smekande ljuf kvinn- lighet, som tog oss, tog oss o c h höll oss fast med allt flere o c h finare spunna trådar.
, De » stora scenerna », de starka utbrottens patos, som till en början mest blixtrande hade blän- dat oss, blefvo oss småningom också mest lik- giltiga, m e d a n den spröda grundton, s o m hör- bart klingade fram först i det bäfvande lugnet mellan ansatserna, blef det helas anda o c h me- ning.
Och medan Jane Hading g e n o m dessa fem kvällar spelade i g e n o m den slitna listan af braskande bravurverk alltifrån Dumas fils ' vid- underligt tillskapade » La princesse de Bagdad » intill Ohnets lånbibliofeksromantik i » L e maitre de forges » och » Kameliadamen » o c h Dumas igen, trädde det personliga inom henne allt klarare fram för oss, till dess vi helt besegrade sträckte våra i otid resta vapen inför en konstnärlighet, som gaf själfva själlösheten själ.
391 E n sällsamt vacker morgon var det.
Inte en v i n d p u s t i a l m a r n a därute p å kyrkogår- den, mellan h vilkas svarta grenar ett o c h annat ensamt löf lyste s o m en glänsande gnidpaljett.
Enstaka gråhvita molnskyar, m e l l a n hvilka h i m l e n l o c k a d e fjärrblå o c h luftig s o m o m våren.
En bred gyllenstrim- ma från h ö s t s o l e n s i l a d e s i g i n g e n o m ru- t o r n a till f ö n s t r e t, d ä r s p i n d l a r n e e n l ä n g r e t i d t y c k t e s h a fått s p i n n a s i n v ä f i fred och r o, o c h f l ö d a d e i all s i n g l a n s ö f v e r p o r t r ä t t e t p å staffliet.
Det var en kvinna i en lång, kolsvart klädning, m e d brunrödt, y f v i g t hår, s o m t y c k t e s g l i m m a s o m g u l d n ä r s o l l j u s e t s p e l a d e d ä r ö f v e r, o c h ett p a r stora, underligt d r ö m m a n d e ö g o n af obe- s t ä m d färg.
H o n s t o d s t ö d d m o t e n träd- stam, o c h rundt o m henne log en vacker h ö s t d a g i s k o g e n m e d l ö f m a s s o r n a s rika, effektfulla, nästan brutala färgskiftningar.
D e t v a r ett a n s i k t e, s o m till d e n g r a d har- monierade m e d den höstligt lysande omgif- n i n g e n, att d e t n ä s t a n t y c k t e s flyta f r a m af s i g själft u r d e n s a m m a.
* D i v i n a.
En höstsaga af Johan Leuart.
teliern låg fyra trappor u p p o c h m e d utsikt öfver Adolf Fredriks kyrkogård.
Liten var den o c h naturligtvis originel, s o m en artistatelier skall vara, i s y n n e r h e t s o m den m a n, s o m b e b o d d e d e n s a m m a, var en af d e b e s y n n e r l i g a s t e b l a n d k o n s t e n s u n g e i d k a r e, s o m j a g träffat p å.
Plötsligt kastade min v ä n bort penseln, s n u r r a d e h ä f t i g t r u n d t p å k l a c k e n, så d e n l j u s b l å r ö k e n från c i g a r e t t e n s t o d i fladd- r a n d e hvirflar k r i n g h a n s huf vud, o c h k a s t a d e sig d ä r p å v å r d s l ö s t t i l l b a k a i e n h v i l s t o l, så d e n k n a k a d e i alla f o g n i n g a r.
I ett h e l t år h a d e j a g n u k ä n t h o n o m, u t a n att ä n d å h a k o m m i t r i k t i g t p å d e t klara m e d h o n o m.
En högst blandad natur var han, det var det enda j a g kunnat kom- ma underfund med.
D å o c h d å råa, b r u - t a l a u t b r o t t, o f t a g l i m t a r a f friskt, n a t u r l i g t g e n i öfver h v a d han sade, ofta den naivaste barnslighet.
S t u n d o m trodde j a g m i g knnna läsa i hans v ä s e n s o m i en u p p s l a g e n b o k — f ö r att d ä r p å s t r a x finna, att h a n lik- som s n ä c k a n d r o g s i g in i s i t t skal, d ä r h a n så a l l d e l e s o å t k o m l i g från h v a r j e h å l l k u n d e förblifva långa tider.
» K a t t e n s k a m å l a p å taflor, s o m m a n i alla fall i n t e k a n s ä l j a!
N u är j u f ö r r e s t e n slut p å den kärleken o c k s å.
» Och han lade armbågarna under hufvu- det, fäste sina flackande ö g o n i taket o c h g u n g a d e m e d den ena tåspetsen.
Jag såg p å h o n o m, att h a n v i l l e s ä g a n å g o t v i d a r e, och teg.
Så satte han sig hastigt u p p i l i g g s t o l e n, p l a c e r a d e e n a h a n d e n u n d e r ha- kan, p e k a d e m e d d e n andra p å porträttet och såg frågande på mig.
Jag var intagen af en sällsam s y m p a t i för h o n o m.
Och ändock hade vi inga ge- m e n s a m m a minnen, inga g e m e n s a m m a vän- ner.
H a n stod isolerad b l a n d sina kamrater, de andra u n g a artisterna.
D e b e g r e p o sig p å h o n o m ä n n u m i n d r e än j a g, de förarga- des s t u n d o m a f h a n s b r u t a l s a r k a s t i s k a ut- fall, d e h ö l l o s i g o f t a s t p å a f s t å n d från h o - nom, l i k s o m från e n s e n s i t i v a, s o m m a n är ä n g s l i g att r ö r a v i d.
Men hans begåfning m å s t e d e e r k ä n n a, f a s t d e s k a k a d e s i n a huf- vuden.
» Bvad » V i l l d u h ö r a p å, skall j a g b e r ä t t a d i g min s a g a från i h ö s t.
— E n e n s l i g t r a k t var det, en långsträckt, ö d e strand, där vågorna kluckade sakta m o t kullerstenarne, ty förundransvärdt v;; c k r a d a g a r var d e t, hela t i d e n j a g lefde därute.
D e t v a r så Ja, d e t k u n d e m a n d å s a n n e r l i g e n s ä g a h o n o m, u t a n att a n s e s ö f v e r d r i f v a.
J a g utrotas af Aktiebolaget resinfectio; t \ nh IM om ' et? » » Ahjo.
H v a r har d u fått t a g i d e n m o - dellen? » H a n r y n k a d e ö g o n b r y n e n e n s m u l a, för- b l e f t y s t e n s t u n d, m e n b ö r j a d e så s l u t l i g e n sakta o c h v ä g a n d e på orden, s o m o m han r e c i t e r a t ur e n b o k: » H a n är e n f a n t a s t, » s a d e d e o c h t o g o p å s i g e n m i n, s o m v o r e d e fast b e s l u t n a att f ö r e v i g t b e s k y d d a d e t » s u n d a o c h r e a - listiska » i konsten.
om säger du Som j a g v i s s t e, a t t h a n alltid blef, o m inte förargad, så åtminstone misstänksam, då m a n b e r ö m d e h o n o m, drog jag blott hälft likgiltigt p å e n a m u n g i p a n: B a k I t 11C1 t, ' IT 78 v b T r t R i k s t e l.
34.
— K o n t o r: Z * l H s t a l l e, u r r b o r i D e " % Brunkebergsgatan 3 B.
— Allm Tel. 749
IDUN stilla o c h lugnt, ofvanför små alldeles s o m i juni.
Och stranden började skogen, först m e d granar, förkrympta furor o c h björkar, se ' n k o m m o lindarne o c h almarne o c h ekarne.
» Jag bodde hyrt mig lugnt in och Inte nu kan j a g hjälpa, så frappant.
Divina.
att så väg.
Hennes ut- o c h s å h e n n e s säll- Inte kan jag som säga, ej heller att h o n sökte äfven j a g sökt för en M e n v i fördes t i l l s a m m a n s af en s l u m p väl lyckligt v i å t e r s k i l d a från något saknadens och sargande ne, på som hvar — • hastigt — åtminstone inte k ä r l e k j a g h a f t är e t t m i n - g å n g det dyker upp för m i g g l i m m a r s o m en solstråle g e n o m själen.
aldrig har utan minne ligger g n a g a n d e djupet Hvarje var hvarandra, j a g träffat någon, som lysa lifvande o c h värmande Men förmått slog genast mitt konst- Ett b l e k t m a d o n n a a n s i k t e, ett g u l d - renässanshår o c h ett obestämda o c h skiftande som kameleontens ögon, d å ett » Hon Denna Bidrag handen, jag kände måla henne.
småleende fogade för m i g.
svart mot jag hemmets lugna sköt det passar Att m e d oss du går o m k r i n g o c h tassar.
Passar bättre o c k att i oss gå Ä n att under n å g o n af oss stå.
gick för en brinnande » Ja, så sutto fart var det hände.
sten susar flöto intill H o n var aldrig mera.
kom jag flere där hon bodde, därinne Min hade e f i 1 1 1 1 n n o u u t r En hon n s y ö satt han fastän dagrar med förut.
kastat så där, s o m ljudit som hon ut stolen, fattade bort, o c h gjorde j a, » sade han, mig, när han pänseln, en liten o c h rösten, en hård, kall klang.
» N u ser alldeles, s o m då h o n stod framför vi skildes. » så, a t t d å h ö - i skogarne, så r e s t e så v e k o c h m e l o d i s k förut, h a d e plötsligt fått morgonen, då alltid » Se u p p ur * brusar Innehållsförteckning: sitta i f r e d o c h mina läppar.
lika brinnande lösgjorde sig sakta.
Anna Boberg-Scholander; » Tirfings^ diktarinna; af Gurli Linder.
(Med porträtt.)
— Förspelet till » Tirflng », mylisk sagodikt af Anna Boberg.
— » Fullt upp alt taga vara på »; några funderingar af Fanny Chrysander — Ett hems möblering; för Idun af E.
6.
Folcker.
VI; Sofrum- met.
— Hvad skall man gifva i drickspengar?
För Idun af Hesa.
(Forts, och slnt).
— Från Iduns läsekrels: Hil- sen og tak fra en norsk kvinde.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Divina; en höstsaga af Johan Le- vart.
— Tidsfördiif.
1, p, r, ö = k v i n n o n a m n, 1, o, r, u = kemiskt ämne, 1, n, r, s = retmedel, 1, 1, 1, 1 = sjömansterm, 1, e, d, a = svensk stad.
De mindre orden beteckna: e, f, i = p s e u d o n y m, e, 1, n = längdmått, i, 1, p = på vattnet, n, o, p = mansnamn.
Moster Lisa.
2, 3, 4, 5 plus ett streck == syd- europeisk stad, 4, 5, 6, 7 = b å d e fast o c h fly- tande, 5, 6, 7 = stad, 6, 7, 8, 9 = transportmedel, 7, 8, 9 = snara, 7, 8, 9, 10 = mansnamn, 10, 11 = segt o c h smidigt, 10, 11, 1, 2 = kan blott en kvin- na blifva, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 = en lysande sj^skonkrets.
Moster Cirkelgåta.
Lisa.
Fyrkantgåta.
e r lång stund ändring i draget kring munnen på porträttet: Jag försökte draga henne r P De som — som som a a e e i i g g g h 1 k m dörren.
Så en dag fann m e d raseri öfver där v o r o säkert Bokstäfverna skola omflyttas i fi- guren så att d e längre orden i den- s a m m a på följande sätt beteckna: a, a, a, a, a, a, a = kvinnonamn, a, a, e, 1, n, r, s = m a n s n a m n, a, e, k, n, r, s, ö = berg i Eu- ropa, s, t, u, u, v, y, ö = ö i Stora Oceanen.
Orden utgående från mellersta ru- tan i figuren b e t e c k n a: 1, f, d, a = finnes i Idun, 1, i, d, a = bibliskt uttryck, 1, 1, m, n = ö i Atlantiska oce- anen, B l a n d nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af rest. » a | a d d r s a klappade på vän tystnade.
Bokstafsuppgift.
a och fönsterluckorna förskrufvade.
bodde såg veckan g å n g e r o m d a g e n till v i l l a n, M e n i n g e n släppte m i g in.
jag Och jag D e n närmaste härd ».
Till p o l e n s isar vill han sig b e g e M e d Nordenskiöld, m e d Nansen o c h Andrée.
H a n g e n o m A s i e n i fantasin G ö r djärfva upptäcktsfärder m e d Hedin.
Och där ekvatorns sol så g l ö d h e t lågar H a n g e n o m Afrika m e d Stanley tågar, M e d unge N o r d e n s k i ö l d han sen styr färden Till indianerna i n y a världen Jag följer m e d o c h visar h o n o m vägen, När han o m kosan skulle stå för- lägen.
a o c h d å j a g åter borta.
— Jag målade m e d en s t r ö m från men hon hastigt s o m aldrig att var J a g b ö j d e m i t t huf- sig målade m e d ord, s o m skildrade m i n dyr- mig, e för hans stack af under pänseln en känsla henne, Att blifva i m i n tjänst utsliten, Det nu mitt ö d e varda skall.
M e n ända intill sista biten Jag troget fylla vill mitt kall, Och skall på tidens frågor svara Samt lära dig att ta på tiden vara.
hägra håg; henne sig o m.
försjunken i funderingar, långsamt, det den » egen som d hjältebragder sakta modell för m i g — — » han Jag D e t är n u mig a H v a r yngling d r ö m m e r j u o m här- hy.
sin griftsång ro vid en 2.
4. stå e n s a m m a nere v i d stranden, a Uppå resan g e n o m lifvet, Där m a n i mitt första kör, Man behöfver, det är gifvet, Månget vikiigt tillbehör.
Samt kan i mitt andra p r o p p a s.
D o c k kan sådant där ej stoppas, Som vill gärna gå i kras.
Men mitt Ma helt försiktigt G ö m m e r allt, s o m anses viktigt, O m till reskamrat han ta ' s.
inkarna- vekt, s k u g g o r flöto f r a m 1 — a 3. mig som en h o n s i g i att det d e p å taflan.
1. upp, O c h m e d ett att för tacksamhet.
såg en intensiv, tärande lust och som mottagas med lönnarnes o c h nästan kan m e d sin g a m l a m o d e r.
guldglans, crocus.
en F ö r er b l o m m a r kan- men o c h stirrade i sanden, aldrig förr har målat.
blodet i brand så!
åter en m a j d a g, och hon vände prålande stämma sade: vud M i n pänsel kittlade i hvita då h o n n e j, inte Hennes fram- men ögonen hade björkarnes » Jag v e t e j, hvarifrån orden k o m m o, m e n i e n v i l l a i s k o g s b r y n e t till- glans klar, stod » E t t r o s s l a n d e i b r ö s t e t af b r ö t h e n n e s o r d, H o n v a l d e själf sin dräkt, en v i d hennes och — sidenklädning, s o m präktigt färger för Idun af F. M.
C.
Och syntes de Julklappsdeviser i kvinna ske o c h vekt, där h o n b r i n n a n d e fär- och t i o n a f h ö s t e n själf.
De TIDSFÖRDRIV I tf karmosin d r ö m m a n d e, m j u k t l e e n d e, svår- bodde sammans genomskinliga lågande att fuktig h ö g t j a g älskar h ö s t e n, de praktfullt Aldrig ett skratt, blott d å m o d i g t glidande öfver hennes smala läppar.
Blott ljusa, O c h så h e u n e s sätt att tala, b e s l ö j a d t, vemodigt och vekt.
jag dyrkar genom skimrande och par kvinna vardt jag nu vansinnigt D u vet, huru hur vi » Hennes utseende färg.
lugn » Nej, denna kär.
därinne för be- ständigt.
närsöga.
öfver ger, i h v i l k a s k o g a r n e skifta H o n b o d d e n o g härute för att få lefva hos mig.
aldrig skall g l ö m m a.
var » I ensamheten, att jag rodnaden, som dela.
är j a g sökte henne, som då h e n n e s k i n d e r, eller öde, hon var — m i g o c h såg p å m i g m e d en blick, s o m Men samma namn: och den hektiska flammade mig, hennes leende, för dagarne.
d e första Det kvinnor råkat korsa m i n blefvo som då det tjusade af sin k o n s t n ä r s b a n a alltid mitt i fred kommer.
tid.
afbryta ett lätt rosslande i h e n n e s bröst k u n d e m e d - fiskarfolk o c h seende slog m i g genast, i skäl, fått hvad vemodigt lefde ett n å g o t s t ö r a n d « skall träffa m i g ö f v e r a l l t mig.
hastigt Åh, så hos att att Hon och hon.
» Men år e l l e r n å g o t d y l i k t.
debuterat s o m sångerska en gång, m e n hade kom många tjuguåtta hade i en stuga p å stranden, så jag nog 189Ö 1 1 1 1 m n 1) högtid, 2) gammalt socken, 4) sjö.
1, 2, 3 = förrådsrum, 3, 2, 3, 4 = mansnamn, n a m n, 3) b-g.
Lösningar.
Logogry / en: Vigilansen: glans, galen, val, visa, vin, vig, vals, niga.
Palindromcltaraden: Domsaga: Saga,mod, dom, agas.
Gåtan: » Myrägg ».
Siljan, Nissan, Som- Triangeluppgiften: Chiffergåtan: j d d l J t l d l i t: t 3 3 3 Q O B E E E % T Å Fl Fl Fl F F F Ett bo är godt, Fast det är litet; Hvar man Ur herre hemma.
HULTMANS CACAO Fast tvänne getter endast Och halmtäekt sil man äger, Det bättre är än tigga.
(Tänkespråk ur » Edda ».)
vid 1 8 9 7 års Konst- och Industriutställning i Stockholm.
