# ID: svediakorp-per1210
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,007
# sentences: 1,123
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Kungl.
N: r Fredagen den 18 november 1898.
4 6 (569) Prenumerationspris p r å r: Idun ensam kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» Iduns Modet., mänadsuppl.
&gt; Bamgarde roben „ » Byrå: 5 5 3 3 Klara södra kyrkog.
16, 1 Öppen kl. 10 — 5.
Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. NorcUing.
Sofboktr.
ll:te årg.
Utglfnlngstld: h v a r j e fredag.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillorad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Prinsessan T h y r a af D a n m a r k.
I dun har liksom särskilda ... vågar j a g säga ordet u t.
.
.
mormorskänslor prins ' för unga maka.
d e t för h e n n e s som att hon geborg.
ken blåe ras hitkomst, var ver den m o d e r s skull, bar Det kärlek, i vår Först v i ä l s k a d e h e n n e, s å där- för detta namnet l i g g e r så namn, sångens och O c h så sist h a r h o n förstått att oss In- myc- så m y c k e n p o e s i sagans Ingeborg.
till vade besök.
nytt g l a d d e s v i öf- kära bud gästens utlof- M e n så k o m och förmälde, ett att h e n n e s b r o r, p r i n s H a r a l d, fått skarlakansfeber.
I n g e n af d e n stora s y s k o n k r e t s e n h a d e förut drabbats af d e n a l l v a r s a m m a sjukdomen.
M e n dess bättre, fånga farhågan visade sig förhastad: m e d sitt s t r å l a n d e l e e n d e.
d e t v a r e n a n n a n s j u k d o m af För alla dessa egenskapers s k u l l t a g e r I d u n så v a r m t d e l i När för ej l ä n g e sedan b u - det k o m o m prinsessan T h y - prinsessan Ingeborgs skiftningar.
famnen Gaf henne full hälsningar, brud, med när välkomst- h o n, en v i d sin ståtlige sida gjorde Stockholm.
sitt lifs hela intåg lindrigare den sessan ler här i T o g del i hennes la gemak, af farmoder.
gamla Och nu när hon oss o c h vid Gustaf med v e c k o r se- sin ibland står prin- strand.
palats torg, när förlorade nu lilla U t i S o p h i a A l b e r t i n a s ga.m- såväl dan midt hemmets u n g a hjärtas första d j u p a sorg, n o n för några Och o c h h ä l s a r från b a r n d o m s - vän makes art. efterlängtade dess Adolfs hemtrefliga där nutid o c h forntid blifvit sammanparade konsterfarna händer, det palatset där prins Carl för första först s k å d a d e d a g e n s ljus o c h g å n g e n i sitt e g e t h e m hälsar där han sin m e s t j ä m n å r i g a syster väl- första kommen, drar n u henne glades och Idun hoppas med innerligt utbyter påträngande gar grannlagenheten vår med härlek hvad af kärlek tes ».
De gång orden hennes till s i n ä d l a dem vi f ö r n ä r a, att » sessas lilla sessa » minnen från sundet.
I hälsnin- hinsidan fjorton dagar stan- nar prinsessan T h y r a h ä r u p p e skänk- — skrefvo en fjorton med d e t är liga hjärtan uttrycka hvad med våra blickar o c h tankar följa prin- tro I dagar vindens svärfader sessan I n g e b o r g.
van- - » tager och med vi och hemmet höge m e n a, när där hans unga maka o m - maka, vill I d u n barndoms lekar, k r i n g m e d sin kära gäst o c h att d e t t a d e l t a g a n d e e j k ä n n e s eller anses t r ä d a lekte sin glada svinna hän hastighet, och så m y c k e t s o m syster- h a f v a att anför- hvarandra.
tisdags m o r g o n emottog p r i n s C a r l p e r s o n l i g e n v i d sta- tionen den » lilla svägerskan »,
IDUN 362 1898 Vill blott ett, men vill det af hela ditt hjärta.
M. men p r i n s e s s a n I n g e b o r g, h a n s g e m å l, före- d r o g att fa o m f a m n a sin syster först i n o m hemmets murar.
Ja, s p r å k e n n u u n g a f u r s t i n n o r m e d v a r - m a s i n n e n o m allt, s o m är e d e r d y r b a r t!
N j u t e n i fulla d r a g af s t u n d e n s l y c k a, af s ä l l h e t e n att ä g a h v a r a n d r a!
Till prinses- san I n g e b o r g skulle vi vilja säga: när en g å n g l i f v e t m e d s i n a kraf, sitt a n s v a r b e - röfvat dig din u n g d o r a s rosiga leende, ack, förblif äfven då för oss s a m m a I n g e b o r g!
Och t i l l p r i n s e s s a n T h y r a: g i f v e G u d att, då stunden k o m m e r att ett n a m n ristas i ditt hjärtas b o k, det n a m n e t då måtte vara lika manligt ädelt s o m den svågers, i h v a r s h e m d u n u är e n h y l l a d gäst.
Adelaide Nauckhoff.
* Borgfröken.
å rutadt glas man varit njugg: I mången höghvälfd fönsterglugg Den Med fria fläkten spelar kallt doft af tång och salt.
Hon.
.
kan med känslor utan namn sträcka ut sin unga famn ropa ut till rymdens gud längtans klagoljud.
står där, vän och Ack, att han snarligt vände hem Bevarad, sund till lif och lem, Och röda korset så till sist Blef bytt i palmekvist.
Till hennes stöd och hjärtevän Han väljer nog en tapper sven.
Hon minns en läpp med mörka En blick, som glänste brun.
fjun, Hon minns en yngling, rank och Som nämnde sig för hennes slaf Och bar som kostlig amulett En handske silkeslätt.
braf, En gång på jaktens muntra stråt Hon vid hans sida red framåt.
I riddarspelets segerglans Hon honom räckt en krans.
Men Ack, nu, nu sitter hon i bur.
kom där blott en trubadur Och Med löste bojans bittra tvång maklen af sin sång!
Ack, kom där blott från helig graf En pilgrimsman med snäckprydd staf Dess bättre — liten jungfru fin Så hvit som snö, så blond som_lin, Kan smyga hit från bågens söm AU se på skiftblå ström.
Här Hon Och Sin Claudius.
midjesmärt, Skarlakansdräkten skimrar bjärt.
Det syns på smycken, syns på bräm, Att hon är högst förnäm.
Och bragte hälsning segerglad Från Sions - ljusa stad t • •• — Men intet budskap — Blott smeker glödhet Och svalan, länd från Om intet ger besked.
•- - • flyktig vind jungfrukind.
fjärran led O, ägde själen vingars par, Den svingade i rymden snar Och flög i rosig morgonbrand Långt hän mot Österland!
Anna Knutson.
* Men trots båd ' guld och hermelin Har lilla munnen dyster min, • Och barmen häfves trånadssjuk Allt tender gyllenduk.
Fast Som Fast Hon slottets härskarinna — ack, fången är hon med sin black.
femton tärnor stå på tå, ensam är ändå.
Fast farmor ordar dagen lång Om nyttan utaf pliktens tvång, Fast gamle patern läser klok Ur textad pärmebok — Dock föga visdom präntas in I detta ungdomsvarma sinn.
På farmors kalt hon hört sig Moralebokens med.
led.
Hon sömmar blad och rosenblom Med blick så trött, så glädjetom, » Månn sanden i vårt timglas rörs? » Hon stundom undra hörs.
Djupt under bildprydd griftesten, Dess hulda moder slumrar re ' n, Och fadren far kring fjärran Att strida för en graf.
haf d e r n s a r m a r, m e n d e t f ö r t r o r h e n n e däre- mot i c k e lika o b e t i n g a d t s i n a f u n d e r i n g a r, iakttagelser o c h spekulationer.
O c h då dess om gifnings krets m e d d e n inträdande skol- åldern alltmera vidgas, blir det företrädes- vis inför d e j ä m n å r i g a s förstående sinne det n e d l ä g g e r sina förtroenden i form af mera eller m i n d r e d j u p s i n n i g a f u n d e r i n g a r, p l a n e r o c h l u f t s l o t t s a m t b e g å n g n a eller t i l l t ä n k t a s m å dårskaper.
O c h skulle d e t vara n å g o n äldre person, s o m h u g n a s m e d barnets s m å f ö r t r o e n d e n, så b l i r d e t d o c k i c k e g ä r n a m o - d e r n; ty m e d en v a k n a n d e reflektion u p p - står h o s barnet e n viss o m e d v e t e n obenä- g e n h e t att b i k t a s i g f ö r d e n, s o m h a r m a k - ten öfver det.
M o d e r n g ö r k l o k a s t i att i g n o r e r a d e t t a om än icke a n g e n ä m a d o c k likväl ganska naturliga sakförhållande o c h blott vaka öfver, att h e n n e s b a r n i c k e v ä l j e r d å l i g a u m g ä n - geskamrater.
O c h h o n b ö r i c k e g r ä m a sig ö f v e r, att b a r n e t f ö r t r o r s i n a flyktiga in- t r y c k o c h f r a m s t ä l l n i n g a r åt a n d r a; m o d e r n är d o c k d e n tillflykt b a r n e t i m i s s r ä k n i n - gens o c h sorgens stunder söker.
D e t t a får hon n ö j a sig m e d, s å s o m tusende andra m ö d r a r måste g ö r a; t y det har städse varit m ö d r a r n a s l o t t att g i f v a, b a r n e n s företrä- d e s r ä t t att t a g a.
Men hvad barnen sålunda med själfviska hjärtan taga, d e t blir e n g å n g d e r a s o r d n i n g att m e d o s j ä l f v i s k a " h j ä r - t a n g e n g ä l d a åt d e n g e n e r a t i o n, s o m följer efter d e m.
Det tyckes vara naturens ound- vikliga g å n g släktleden i g e n o m.
Det är för ö f r i g t så l ä t t b e g r i p l i g t, a t t m a n hälst vill känna sig såsom en j ä m l i k e till d e n, s o m m a n skall b e f i n n a s h u g a d att b l o t t a s i g f ö r, att u t g j u t a s i n a förtro- enden hos, ty föräldramyndigheten verkar s å s o m ett b a n d, ett b e s v ä r a n d e n å g o t, s o m l ä g g e r h i n d e r i v ä g e n för d e t o k o n s t l a d e fria f ö r t r o e n d e t.
?
M å n g a f ö r ä l d r a r s ä t t a till h ö g s t a m å l f ö r sin sträfvan att v i n n a b a r n e n s f ö r t r o e n d e o c h s ö k a d ä r f ö r så m y c k e t s o m m ö j l i g t att a n s l å - den t o n, s o m l ä m p a r s i g f ö r d e r a s n i v å o c h att g ö r a s i g till s i n a b a r n s k a m - rater.
O c h d e n n a t o n af k a m r a t l i k h e t g e n t - e m o t barnen kan n o g hafva sina fördelar, men h v a d f ö r ä l d r a r n e e g e n t l i g e n å s y f t a att vinna, b a r n e n s fulla, o d e l a d e f ö r t r o e n d e, erhålla d e d o c k i c k e, i d e n m e n i n g d e u p p - fatta d e t.
Det lilla b a r n e t s k y n d a r g e n a s t till m o - dern m e d sina önskningar, sina m i s s ö d e n och sina sorger.
D e t större b a r n e t l ä g g e r alltjämt sina s o r g e r ' o c h b e k y m m e r i m o - F ö r t r o e n d e ligger det den största vikt u p p å att b a r n e n h y s a till f ö r ä l d r a r n e, m e n f ö r t r o e n d e t är ej b e r o e n d e af d e n o i n s k r ä n k - ta förtroligheten.
O c h f ö r att v i n n a s i n a barns förtroende b e h ö f v a föräldrarne ej ä n g s l i g t s ö k a att g ö r a s i g till d e r a s k a m r a - ter; deras fullständiga förtrogne blifva d e t r o t s allt d o c k i c k e.
Och denna egenskap af f ö r t r o g n e ä g e r h e l l e r k n a p p a s t så m y c k e t värde, s o m föräldrarne hålla före.
A f en sträfvan att v i n n a s i n a b a r n s f ö r t r o l i g h e t skall e m e l l e r t i d d e t e g e n d o m l i g a f ö r h å l l a n d e v i s a s i g, att d o t t e r n l ä t t a r e k o m m e r p å e n kamratligt o g e n e r a d fot m e d fadern än m e d m o d e r n, l i k a s o m att s o n e n k o m m e r p å e n m e r a oskrymtadt förtrolig fot m e d m o d e r n än m e d fadern.
Ett förhållande, s o m m ö j - l i g e n t o r d e b e r o d ä r p å, att b a r n e n o m e d - v e t e t k ä n n a s i g k u n n a p å r ä k n a större öfver- förfrolighet mellan barn och föräldrar.
ör m å n g e n m o r u t g ö r d e t e n m y c k e t bitter erfarenhet att flmia h u r u s o m, i den m å n hennes barn växer upp, hennes roll s å s o m d e s s f ö r t r o g n a i n s k r ä n k e s.
För- t r o e n d e n a ö f v e r f l y t t a s i stället till f r ä m - m a n d e — till v ä n n e r o c h b e k a n t a.
Ofta låter e n m o r detta sakförhållande g å sig d j u p t till s i n n e s, j a, h o n t y c k e r d e t å bar- nets sida innebära en oförklarlig kärlekslös- h e t, m e d h v i l k e n h o n ej k a n f ö r l i k a s i g.
O c h d o c k är d e n n a k a l l s i n n i g h e t oftast b l o t t s k e n b a r.
E å d f r å g a d e m o d e r n sin l u g n a efter- t a n k e i stället f ö r sin s å r a d e m o d e r s k ä n s l a, så skulle h o n sannolikt i erfarenheterna från sin e g e n b a r n d o m finna d e n r i k t i g a, om ä n i c k e t i l l f r e d s s t ä l l a n d e l ö s n i n g e n till d e n b r y d s a m m a g å t a n af h e n n e s b a r n s m i n - skade öppenhjärtighet.
I D U N 1898 s e e n d e o c h m i n d r e f ö r m å g a att g e n o m s k å d a d e m hos det motsatta könet än hos det egna.
D e n » n i m b u s » af » ö f v e r m ä n n i s k a », d e n atmosfär af reipektingifvande fordringsfull- het o c h v ö r d n a d s b j u d a n d e allvar, s o m o m - gaf forntidens f ö r ä l d r a r i f ö r h å l l a n d e till d e r a s b a r n, v a r till m e n f ö r d e t fria, o t v u n g - na umgänget.
Innerligheten i förhållandet mellan föräldrar o c h barn har o c k s å b e t y d - l i g t v u n n i t p å att m a n i d e t t a a f s e e n d e lättat p å h e m m e t s stränga fordringar p å dekorum.
M e n allvaret o c h auktoritetsför- h å l l a n d e t — • d e s s a o m s t ä n d i g h e t e r, s o m stå i v ä g e n f ö r att b a r n e n ö n s k a g ö r a föräl- d r a r n e till f u l l s t ä n d i g t f ö r t r o g n e — k u n n a i c k e u p p g i f v a s m e d m i n d r e ä n att föräldra- ställningen mister i inflytande o c h hälgd.
L å t e n d ä r f ö r b a r n e n f ö r s t få a n f ö r t r o b a - g a t e l l e r n a åt s i n a u t v a l d a; m o r o c h far k u n - na verkligen, m e d mindre afsaknad än de ä r o b ö j d a att f ö r e s t ä l l a s i g, c e d e r a att i detta afseende vara deras förtrogne.
Att få f ö r b l i f v a d e n s ä k r a s k y d d a n d e h a m n, till h v i l k e n b a r n e n m e d t i l l f ö r s i k t fly i l i f v e t s allvarsstunder, d e t är f ö r f ö r ä l d r a r n e d e t väsentliga o c h det mest önskvärda.
Tora.
* En middag.
E n lifsbild för Idun af Hälla.
I n g a h e r r s k a p e t V i t t h a d e u n d e r d e för- ^ sta å r e n af sitt ä k t e n s k a p f ö r t ett m e r a tillbakadraget o c h anspråkslöst lefnadssätt.
M e n m e d doktorns v ä x a n d e praktik och åtskilliga p å senare tiden iråkade förbin- d e l s e r m e d d e t lilla N — s h o n o r a t i o r e s h a d e d e s e t t s i g a l l t m e r a f r a m d r a g n a u r sin o b e - märkthet.
N u h a d e d e b e s l u t a t s i g f ö r att g i f v a sin f ö r s t a större m i d d a g.
D e n lilla d o k t o r i n - n a n f a n n d e t r e n t af o u n d v i k l i g t, d o k t o r n fann det önskvärdt o c h lämpligt.
O c h när den ordentlige o c h metodiske doktorn fann e n s a k l ä m p l i g, så k u n d o m a n v a r a f ö r v i s - s a d o m, att d e n v e r k l i g e n v a r d e t.
Hans studieskulder voro i det närmaste betalda, h a n t y c k t e d ä r f ö r, att h a n k u n d e u n n a sin lilla fru n ö j e t » a t t l e f v a m e d » e n s m u l a.
D e s s u t o m v.ar d e t i n t e så u t a n, a t t i c k e d o k t o r n själf börjat blifva n å g o t s v a g för u m g ä n g e s l i f o c h fina m i d d a g a r.
K o m så d e n v i k t i g a f r å g a n, h v i l k a s o m skulle i n b j u d a s, en fråga, s o m blef k i n k i g n o g att a f g ö r a, d å u t r y m m e t v a r b e g r ä n s a d t o c h umgängeskretsen blifvit alltmera ut- vidgad.
Öfverste sponenten vidare.
Holters, baron L i n d o w s o c h di- Stjernfälts afgjordes det utan » Doktor H o l m s t r ö m s.
.
.
» undrade lilla f r u n.
därpå » J a, d e t är j u n ö d v ä n d i g t efter v i ä r o kolleger, » sade herrn.
» Och Berggrens? » » D e m t y c k e r j a g då inte vi b e h ö f v a bju- d a, » f ö r k l a r a d e lilla f r u n.
» Å nej, det kan vara onödigt, » herrn.
» Nå, Boströms? » medgaf » T a n t h a r j u a l l t i d v a r i t så o b e s k r i f l i g t v ä n l i g m o t o s s, » s a d e lilla d o k t o r i n n a n efter- sinnande.
» J a, m e n g u b b e n är f ö r o g e n e r a d o c h fri- språkig, o c h tillsammans m e d öfverstens o c h L i n d o w s.
.
.
N e j, v e t d u, d e t får v a r a.
V i få n o g ä n d å, s o m v i t a l a d e o m f ö r u t, loE att g ö r a e n m i d d a g till i s a m m a v e f v a.
— Men Karlssons? » » D e n t r å k i g a, v u l g ä r a frun i h o p m e d öf- verstinnan!
Nej, vet da, dem sammanföra v i d å i n t e, » s a d e frun a f g ö r a n d e.
» O c h inte b j u d a vi väl heller K a r l s t r ö m s?
» » J o, d e t är a l l d e l e s n ö d v ä n d i g t, h o n o m står j a g i s t o r a f ö r b i n d e l s e r t i l l, » s a d e d o k - torn.
» Fröken Hult d å?
» » H e n n e ha vi då alldeles inga skyldig- h e t e r t i l l, » f ö r k l a r a d e frun.
» N e j, det k a n d u d å ha rätt i.
» » L ö j t n a n t v.
Hall d å?
» frågade frun.
» J a, h o n o m b j u d a v i, d e t är e n s å d a n sällskapskarl. » Därefter utsände doktorn och doktorinnan V i t t b j u d n i n g s k o r t till d e l y c k l i g a, s o m v i d d e n n a v ä g n i n g i c k e funnits för lätta.
O m s i d e r k o m d e n stora d a g e n.
O c h det b e g a f s i g d å, att e n d a s t e t t fåtal a f d e r a s g a m l a s t a m t r u p p af u m g ä n g e s v ä n n e r skulle få v a r a m e d p å f e s t e n.
Lilla doktorinnan s å g eller t y c k t e s i g h a f v a s e t t s u r a o c h m i s s n ö j d a miner b å d e här o c h där h o s de uteslutna vänner o c h bekanta, som hon h ä n d e l s e v i s m ö t t, sedan b j u d n i n g s k o r t e n ut- gått; o c h medan hon sprungit omkring o c h g j o r t b e s t ä l l n i n g a r i fiskhallar, h o s v i l d t - h a n d l a n d e n o c h h o s k o n d i t o r n, h a d e h o n re- d a n i sitt stilla s i n n e g j o r t u p p e n n y till- ställning för d e uteslutna.
D e n, s o m s å g d e n y p p i g a effekt, h v i l k e n d e n lilla p i f f i g a d o k t o r i n n a n l y c k a t s f r a m - t r o l l a i s a l o n g e n m e d s i n a a r r a n g e r i n g a r af växter, näpna småting och lampskärmar m e d magiskt sken samt den verkligt ly- s a n d e taffeln m e d sitt a p p e n d i x af i s k y l a r e, vinbuteljer och vaktmästare, kunde knappast t r o att h ä r s k a r e n ö f v e r all d e n n a häi-lighet n å g o n s i n v e t a t af, - livad d e t v i l l e s ä g a att m e d en b l y g s a m praktik balansera en be- svärlig o c h t r y c k a n d e studieskuld.
M e n all d e n n a t i l l f ä l l i g a e l e g a n s, s o m k o m d e n h e d e r l i g e d o k t o r n att s v ä l l a af själfkänsla o c h h a n s lilla fru att stråla a f f ö r t j u s n i n g, l å t a d ä r e m o t d e n p r a k t i s k a fri- h e r r i n n a n L i n d o w eller d e n rika fru Stjern- fält — s o m lilla fru V i t t h y s e r e n s å d a n respekt för — icke blända sig utaf o c h k n a p p a s t n å g o n a n n a n heller.
Friherrinnan L i n d o w l ä g g e r m ä r k e till d e t fina g a m l a d a m a s t - d u k t y g e t, s o m v a r i t fru V i t t s för- äldrars, i öfrigt lämnar h o n ståten obeak- tad.
F r u Stjernfält v e t precis det pris k a r p e n b e t i n g a r o c h finner d e n r ä t t m a g e r i f ö r h å l l a n d e till d e t o b l y g a p r i s e t.
Och alla ä r o d e v a n a att — u t o m h o s b a r o n Lindows, som själfva hålla betjänt — b l i f v a u p p a s s a d e a f d e s s a l å n g a r ä k l a r till vaktmästare.
D e t är b l o t t d e n lilla d o k - t o r i n n a n, s o m t r o t s h o n m å n g a g å n g e r blif- v i t b e t j ä n a d a f d e m, är a l l d e l e s i m p o n e r a d a f att se d e s s a h e r r a r i s i t t e g e t h u s, d ä r m a n hittills n ö j t s i g m e d d e n u p p a s s n i n g hennes nätta husjungfru kunnat bestrida.
V ä r d e n, s o m fört friherrinnan Lindow till b o r d e t, k o n v e r s e r a r o c h » t r y c k e r » g ä - s t e r n a en efter a n n a n, m e d a n h a n g e r a k t p å, att h a n s lilla fru i c k e g l ö m m e r d e r a s ö f v e r e n s k o m n a o r d n i n g, så att i n g e n g ä s t skall b l i f v a ö f v e r h o p p a d.
Gästerna småle o c h k o n v e r s e r a, så m a n h a r alla s k ä l att tro p l a c e r i n g e n l y c k a d.
M e n öfverstinnan är v i d d å l i g t h u m ö r, e m e d a n h o n fått m a j o r G r i p, s o m h o n i n t e k a n tåla, till b o r d s k a - v a l j e r o c h d o k t o r i n n a n H o l m s t r ö m är m i s s - lynt, emedan m a n gifvit kaptenskan Vall disponenten Stjernfält till bordskavaljer, m e n henne däremot endast ingeniör Karl- S63 s t r ö m, o c h g a m l e d i r e k t ö r E o s är u r s i n n i g, f ö r d e t h a n fått till b o r d s d a m d e t fulaste fruntimret i sällskapet.
Löjtnant v. Hall sprider emellertid solsken v i d a o m k r i n g sig o c h underhåller sina grannar m e d vanlig k ä n d virtuositet.
Fröken Hult — som i f ö l j d a f å t e r b u d från fru G r i p s a m m a d a g b l i f v i t i n b j u d e n — fyller, s å s o m s k i c k o c h b r u k f o r d r a r m e d h ä n s e e n d e till o g i f t a da- m e r d ' un certain åge, platsen v i d ena bords- ä n d a n o c h har d e n g a m l a döfva lektor Gren till b o r d s k a v a l j e r.
V i d andra bordsändan t r o n a r ett p a r m e d e l å l d e r s herrar, h v i l k a t y c k a s taga bristen p å d a m m e d m y c k e n ro o c h i blid g e m y t l i g h e t låta sig rätter o c h vin väl smaka.
V ä r d i n n a n s m å l e r till h ö g e r o c h v ä n s t e r.
N u ler h o n m o t b a r o n L i n d o w, s o m s ä g e r h e n n e k o m p l i m a n g e r för den sprängda gå- sen.
M e n är b a r o n e n s själ h o s g å s e n o c h l e g y m e r n a så d v ä l j e s v ä r d i n n a n s i k ö k e t hos ostsouffléen, hjärpen o c h glacen.
Måtte b a r a fru N i l s s o n få s o u f f l é e n att h ö j a s i g riktigt 1 Så vänder h o n sig h j ä l t e m o d i g t till h ö g e r m e d e n l i t e n a n m ä r k n i n g o c h ett småleende m o t den gamle öfversten, hvil- k e n, s o m v a n l i g t, sitter t y s t o c h b e s k e d l i g o c h s p a r a r s i g för h v a d s o m k o m m a skall.
T y s å s o m d e n så g o d t s o m s j ä l f s k r i f n e ka- v a l j e r e n till h v a r j e m i d d a g s g i f v a n d e v ä r d i n - n a i d e n lilla s t a d e n, å l i g g e r d e t h o n o m n ä s t a n s å s o m e n s a m h ä l l s p l i k t att f ö r e s l å tacksamhetsskålen för värdfolket.
O c h han träffar s o m b ä s t v a l e t b l a n d d e åtta, tio tal, h a n för p å lager, o c h s o m h a n för hvarje s p e c i e l t tillfälle till h u s b e h o f s t u f v a r u p p o c h varierar.
O m s i d e r k o m m e r m a n till f e s t e n s k l i m a x, h j ä r p e n, c h a m p a g n e n o c h v ä r d e n s tal f ö r d e ärade gäster, s o m han för första g å n g e n har n ö j e t att se i sitt h u s.
Så k o m m e r glacen, s m i d i g o c h d e l i k a t, o c h d å d r a r d e n lilla doktorinnan en lättnadens suck.
N u kan i n t e t m i s s l y c k a s, d e s s e r t e n står d ä r l ä c k e r o c h retande o c h, såvida inte vaktmästarne r e u t af s k u l l e t a p p a s k å l a r n e i g o l f v e t, så v e t h o n inte h v i l k e t o l y c k s ö d e s o m skulle kunna träffa densamma.
O c h när den g a m l e ö f v e r s t e n aflevererar sitt skåltal, så s m å l e r h o n af u p p r i k t i g t o c h r ö r d t h j ä r t a o c h h a r i n t e m i n s t a t a n k e p å att d e t t a v ä l t a l i g - h e t s p r o f f ö r h e n n e är ett u p p k o k af s a m - m a fraser, s o m h o n f ö r e t t p a r m å n a d e r se- d a n h ö r d e r i k t a s till u n g a fru V i s t r ö m, m e d h v i l k e n h o n n u står p å k r i g s f o t.
M e n känner sig n u v ä r d i n n a n segersäll o c h l u g n, så h a r d e t i stället u n d e r e n s t u n d v a r i t v ä r d e n s t u r att o r o a s; h a n rik- tar m i s s t ä n k s a m m a b l i c k a r p å c h a m p a g n e - flaskorna o c h fruktar, att h a n skall h a f v a beräknat för otillräckligt antal.
O c h cham- p a g n e n k u n d e varit bättre, t y c k t e h a n sig känna, ehuru h a n snarare såg det p å baron Lindows kännarmin, hvilken d o c k aldrig p l ä g a d e u t t r y c k a fullt g i l l a n d e, n ä r d e t gäll- de champagne.
Herrarne v i d bordsändan s y n a s r e d a n h a f v a f å t t h v a d d e k u n n a tåla, k o n s u m t i o n e n ö f v e r g å r n u till p o r t v i n e t, o c h doktorns öfvergående ängslan upplöses i harmoni.
S å r e s e r m a n s i g ä n d t l i g e n från b o r d e t.
V i d ö f v e r s t e n s t a p p r a a r m s k r i d e r d e n lilla d o k t o r i n n a n, s å s o m e n s e g e r h e r r e från e n ä r o r i k v a l p l a t s, u t u r m a t s a l e n s h e t t a till salongens svalka och ro.
O c h här g ö r n u d e n lilla f r u n u n d e r e t t p a r k o r t a l y c k l i g a t i m m a r p å det älskvärdaste sätt les h o n n e u r s för stadens notabiliteter.
O c h fast inte kon- v e r s a t i o n e n är så s ä r d e l e s spiritnel eller
IDUN 364 intressant o c h ännu m i n d r e blir det, sedan h e r r a r n e d r y p a af till c i g a r r e r o c h k o r t, är doktorinnan dock nöjd, och hennes glada l y n n e o c h liflighet endast stegras i d e n m å n sällskapets aftager o c h mattas.
Så gör ä n d t l i g e n t e b r i c k a n s i n r u n d, o c h s n a r t där- efter b ö r j a g ä s t e r n a t a g a a f s k e d.
F ö r s t se- d a n d e n sista af d e m a f l ä g s n a t s i g, k ä n - n e r d o k t o r i n n a n, h u r o u t s ä g l i g t t r ö t t h o n är, o c h h u r u s t o r s p ä n n i n g e n, att allt s k u l l e aflöpa väl, varit.
Under det gästerna vandra hemåt och kritisera tillställningen o c h sällskapet — fru S t j ä r n s t r ö m f i n n e r d e n förra a n o r d n a d öfver Vitts tillgångar, o c h friherrinnan Lin- d o w a n s e r, att d e t s e n a r e v a r i t e n s m u l a b l a n d a d t — sitta m a n o c h h u s t r u n n ö j d a o c h tillfredsställda öfver e n v ä l fylld sam- h ä l l s p l i k t o c h g ö r a — af p r a k t i s k a s k ä l — u p p att g i f v a ä n n u e n m i d d a g, i n n a n m å n - ga dagar hunnit förgå.
M e n n ä r d e n d a g e n inträffar, befinnes h e r r s k a p e t B e r g g r e n f ö r h i n d r a d e, fru K a r l s - s o n o p a s s l i g o c h h e r r n n ö d s a k a d att f ö r e - t a g a e n affärsresa.
Fru L i n d g r e n infinner s i g, k y l i g o c h s y r l i g, o c h fru H o l s t i e n l ä t t satirisk s t ä m n i n g.
O c h i stället f ö r d e g a m l a v ä l v i l l i g a v ä n n e r n a är d e t ett säll- s k a p a r g a k r i t i c i, s o m slår s i g n e d v i d doktor Vitts gästfria m i d d a g s b o r d.
Den lilla d o k t o r i n n a n, s o m h a r ö m t å l i g a k ä n s l o - s p r ö t, finner s i g t r y c k t af d e n o v i l j a, s o m ligger i luften.
E n d a s t t a n t B o s t r ö m är l i k a v ä n l i g s o m n å g o n s i n, f a s t fru V i t t k ä n n e r det, l i k s o m o m h o n emellanåt betraktade henne m e d spörjande uttryck.
Gubben Bo- ström pratar på, o b e k y m r a d o c h ogenerad s o m v a n l i g t, o c h h å l l e r tillika m e d v ä r d e n, som ä f v e n är o b e r ö r d af d e n allmänna misstämningen, humöret och målron v i d makt.
S o p p a n är kall o c h m a y o n n a i s e n t u n n.
Fru V i t t, s o m v e t m e d s i g att i n g e n m ö d a l ä m n a t s o s p a r d f ö r att g ö r a d e n n a m i d d a g l i k a fin s o m d e n f ö r r a, k ä n n e r s i g f ö r f ö l j d af ett o b l i d t ö d e.
O c h d e r a s v ä n - n e r, s o m a l d r i g i n t a g i t e n finare m i d d a g hos d e m och under andra omständigheter s k u l l e f u n n i t a l l t i n g förträffligt i n k l u s i v e s o p p a n o c h m a y o n n a i s e n, ä r o så u p p d r i f n a i s i n k ä n s l i g h e t, att d e ä f v e n finna k r u s - t a d e r n a f a d d a o c h o r r e n torr.
Fru Vitt k ä n n e r s i g s å s o m allt a n n a t ä n s e g e r h e r r e, då h o n v i d d e n hederlige farbror B o s t r ö m s arm lämnar sitt e l e g a n t a m i d d a g s b o r d.
H o n är e n l i t e n g o d s i n t, m e n f ö g a hu- m o r i s t i s k själ s a m t y t t e r s t k ä n s l i g f ö r o g i l - lande.
O c h h o n har e n t r y c k a n d e k ä n s l a, l i k s o m firade d e n å g o t s l a g s b e g ä n g e l s e öf- v e r sin f ö r s t a u p p s ä t t n i n g a f v ä n n e r.
Och d å tant B o s t r ö m, s o m vanligt, kysser hen- n e v i d a f s k e d e t, får h o n t å r a r i ö g o n e n af l e d s n a d o c h å n g e r ö f v e r att d e n g o d a g a m l a f r u n b l i f v i t i n r a n g e r a d b l a n d d e r a s se- kunda-umgänge.
» H u, h v a d det varit m i s s l y c k a d t, bak- v ä n d t o c h ledsamt i dag, » utgjuter h o n sig för m a n n e n, d å gästerna äro g å n g n a.
» T y c k e r d u det, » säger han förvånad.
» Jag tyckte maten var utmärkt, o c h gub- b e n B o s t r ö m är d å v ä l så r o l i g s o m g a m l e öfversten. » » Ja, men de kände sig förbigångna o c h s t ö t t a till h ö g e r o c h v ä n s t e r.
» » D e t är v e r k l i g e n s v å r t, o m f o l k skall k ä n n a s i g f ö r o l ä m p a d e af att b l i f v a b j u d n a på en g o d m i d d a g, » säger doktorn gäspande.
» D e ville förstås varit b j u d n a g e n i stället. » häromda- » N å, h e r r e G u d!
V i få v ä l slå u t v ä g - g a r n e d å till n ä s t a f e t e, » s v a r a r d o k t o r n, s o m k n a p p t är m e d v e t e n o m d e n s v a g a d r a g n i n g m o t s a m h ä l l e t s h ö j d e r, h a n p å se- n a r e t i d e n b ö r j a t erfara, o c h f ö l j a k t l i g e n ej besväras af några skrupler.
M e n h a n s lilla fru, s o m till fullo i n s e r, att h o n är ett v ä r l d e n s b a r n, g ö r s i g i stället b e k y m m e r o c h f ö r e b r å e l s e r m e d h e l a d e n lättrördhet, s o m ligger i hennes natur.
E n l ä t t r ö r d h e t, s o m o f t a k o m m e r h e n n e att k ä n n a sig b e t r y c k t o c h g ö r h e n n e snar till å n g e r ö f v e r s i n a s m å f ö r s e e l s e r, m e n ä n n u o f t a r e s n a r till återfall, t i l l g ä n g l i g s o m h o n är f ö r v ä r l d e n s l o c k e l s e r.
* Vår pristagaianna.
et h a r b e k r ä f t a t s i g, att I d u n m e d frö- k e n Annie Quiding, f ö r f a t t a r i n n a n till vår prisbelönade r o m a n » H v i d e h u s », ännu e n g å n g haft n ö j e t i ljuset f r a m d r a g a en s p i r a n d e, hittills u n d a n s k y m d u n g t a l a n g.
V i h a m o t t a g i t ett ä l s k v ä r d t litet b r e f från pristagarinnan, hvari h o n uttrycker sin g l ä d j e öfver d e n o v ä n t a d e f r a m g å n g e n, » e n oskatt- bar handräckning redan v i d första steget på d e n l i t t e r ä r a b a n a n, s o m j u f ö r så m å n g a u n g a f ö r f a t t a r e är y t t e r s t s v å r t i l l g ä n g l i g ».
H v a d fröken Quiding föröfrigt m e d d e l a r o m sitt litterära arbete o c h sin p e r s o n spara v i att f o g a s o m r a m k r i n g d e t p o r t r ä t t, h o n godhetsfullt lofvat taga för våra läsarinnors räkning.
D e n intressanta debuten sysselsätter emel- l e r t i d r e d a n lifligt d e n a l l m ä n n a u p p m ä r k - samheten.
Tidningarna landet rundt o m - n ä m n a d e n s a m m a, o c h i Malmö, fröken Quidings hemvist, har redaktören för d e n stora dagliga » M a l m ö t i d n i n g e n » personligen s k y n d a t s i g att i n t e r v i e w a h e n n e.
U r d e n n a s k i l d r i n g tillåta v i o s s a n f ö r a f ö l j a n d e: Ett kortfattadt telegram i går morse berättade, att fröken Annie Quiding i Malmö vunnit första priset, 2,000 kr., i tidningen Iduns romanpris- täfling.
Har därmed den svenska litteraturen fått ett nytt n a m n?
Det är frågan.
I allmänhet fäster man ej så stor vikt vid pristäflingar af detta slag.
M e n g e n o m en stor — fast sällsynt — händelse har tidningen Iduns pristäflingar fått en större betydelse än andra sådana.
Det var nämligen g e n o m Idun som Selma Lagerlöf upp- täcktes o c h den svenska litteraturen plötsligt vann ett nytt o c h lysande namn.
Aldrig glömmer jag den sensation, som uppstod i n o m litterära kretsar i Stockholm, då manuskrip- tet till » Ur Gösta Berlings saga » cirkulerade ur hand i hand bland de mest intresserade.
Det var sent en afton jag fick låna den lilla luntan — det prisbelönta arbetet var blott ett utdrag af den senare utgifna digra romanen — o c h m e d girig ifver grep jag mig i nattens stillhet an m e d läsningen.
D e första sidorna framkallade först ett löje, detta förvandlades snart till förvåning, därpå till det mest spännande intresse, s o m kul- minerade i den mest lefvande entusiasm.
E n ny, frodig, lefvande o c h sprudlande talang, ett verkligt geni, uppenbarade sig utan tvifvel i dessa blad.
Alla s o m läste d e m voro öfvertygade därom, o c h Selma Lagerlöf har icke kommit denna öfvertygelse på skam.
Skall A n n i e Quiding lyckas lika bra?
H v e m vet det?
Det vore egendomligt, o m Idun ännu en gång skulle göra en så stor upptäckt.
Men det är j u icke omöjligt.
Fröken A n n i e Quiding är ett Malmöbarn.
H o n är yngsta dottern till framlidne rådman N.
H.
Quiding.
H o n har sålunda litterärt påbrå, ty fadern var på sin tid den anonyme författaren till ett socialt verk » Slutlikvid med Sveriges lag, af Nils Nilsson arbetskarl *, ett verk som, när det framkom, förbisågs o c h först många år därefter drogs fram ur bibliotekens g ö m m o r af ingen 1898 mindre än August Strindberg.
Det är ett af de få o c h första försöken i svensk litteratur till en genomgående kritik af det nuvarande samfundet o c h förslag till ett nytt på ett slags k o m m u n i s m bygdt samhälle.
Men fröken A n n i e Quiding delar icke Nils Nilssons syn på tingen o c h människorna.
H o n är djupt konservativ till sin lifsåskådning o c h i sin nu prisbelönta roman » Hvidehus » framlägger h o n en del af de åskådningar h o n hyser.
Jag gjorde henne i går ett b e s ö k för att lyck- önska henne o c h höra något utförligare o m ro- manen.
Jag fann fröken Quiding ännu helt, fast naturligtvis gladt, öfverraskad af framgången.
Om innehållet i » Hvidehus » kunde h o n icke gifva något utförligt referat.
Det är en m o d e r n samfundsroman från våra dagar o c h spelar på ett skänkt gods, Hvidehus.
Hjälten är en adlig godsägare Hvide.
Det är icke en tendensroman i detta ords egentliga bemärkelse, m e n författar- innan söker dock att i densamma uttala sina meningar särskildt o m våra dagars litterära ström- ningar.
» Jag var så godt s o m besluten att aldrig offentliggöra något af hvad jag endast för mitt nöje skref, » sade fröken Quiding till mig m e d ett blygt leende.
» Men så k o m frestelsen i Iduns pristäflan.
Man kunde ju försöka! » » Och nu, » frågade jag, » efter denna första framgång, n u tänker ni väl icke längre på att skrifva blott för skrifbordslådan? » » N e j!
Nu vill jag försöka något mera. » » Har ni några planer? » » A c k nej 1 Detta är ju ännu så nytt, så öfver- raskande. » Jag förstod det så väl.
Jag frambar mina lyckönskningar o c h uttalade mina förhoppningar o m hennes framtid.
H v e m v e t?
Kanske A n n a Quidings namn kom- mer att intaga en bemärkt plats i raden af unga skånska diktarnamn.
Gusten.
* jVled gamla tiders toner ... ^L^iiarna Norries o c h Ina Langes musikaftnar r under förtiden vecka tillhörde utan gensä- gelse höstens intressantaste konstföreteelser.
På tisdagens » vis- o c h romansprogram » funnos re- presenterade så skilda framtoningar s o m Sten- hammars p o m p ö s a musik till Heidenstams » Min stamfar hade en stor pokal », Halidéns m e d fleres burleskt uppsluppna arrangement till Frödings bondvisor o c h — profstycken ur Y v e t t e Guilberts varietérepertoar m e d dess nästan anarkistiska bottenton!
Nog funnos kanske de s o m korsade sig inför denna djärfhet att föra » varietén » in i konsertsalongen, m e n vi instämma af hjärtat i den uppfattning, som i frågan uttalats af en af våra högst aktade musikkritiker: » Bättre än att rynka på näsan åt denna tidssmak är väl då att taga den i konstens o c h kulturens tjänst, höja den från kaféernas till konsertpodiets sfär, no- bilisera den, betaga den all frivol bismak och gifva den en nationel innebörd af verklighetsty- per, rörande eller komiska, där folket känner igen sig själft.
Detta sker, när man så s o m hr Scholander eller fru Norrie sjunger Dahlgrens o c h Frödings visor. » Huru s o m helst — en sant konstnärlig tolk- ning, smidigt fogande sig efter stämningarnas skiftning, gaf fru Norrie åt detta sitt program, o c h h o n lyckades lyfta äfven dess skenbart hvar- dagsklumpigaste n u m m e r inom gränsen för det äkta mänskligt kända, s o m väl dock egentligast bör utgöra råmärket äfven för konstens vida ge- bit.
Och att h o n tog sin publik med, därom vittnade otvätydigt dess varma o c h omedelbara bifall.
På fredagen hade programmet en helt annan karaktär — hade det senaste varit fladdrande nutidslek, var det nu g e n o m f ö t d historisk stil.
Redan den läckra lilla textboken, med sina gam- maldags vignetter o c h seriöst naiva herdescener — utförd på Iduns Kungl.
hofboktryckeri — för-
I IDUN 1898 beredde på den stämning, s o m Victor A n d r é n s pensel o c h fröken Augusta Lundins toalettkonst framkallat på gamla Vetenskapsakademiens eljes så högskolestela tribun.
E n sirlig rococorumsin- teriör, sidenblommiga gyllenmöbler, tvänne äkta mormorsmorsinstrument, en spinett o c h ett clavi- cord, m e d arkadiska Watteaudrömmar i de upp- slagna locken — o c h s o m den lefvande själen i denna skimrande ram fruarna A n n a Norrie o c h Ina L a n g e i styffrasande rococotoaletter, pikanta m o u c h e r o c h mjällpudrade peruker.
Och när de så begynte fylla den lilla salongen med gamla tiders toner, än graciöst skälmska, än naivt känslosamma, s o m m e d en fin parfym ur nå- gon plötsligt ö p p n a d potpourrivas af äkta Sévres; när våra fin-de-siecle-tmmhmnor, garfvade af stor- stadens döfvande hvardagslarm, spårvagnskloc- kors rassel o c h ångpannors flåsande, så småning- o m h u n n o vänja sig in vid de egendomligt spröda melodierna från dessa gamla intrument m e d en cicadas stämband, vid den bleknade o c h dock så färgskära romantiken öfver en Clément Marats, en Charpentiers, Grétrys o c h Monsignys ton- dikter — hur ljuft betagna läto vi oss icke gun- gas hän på dessa lena böljor från en fjärrskim- rande kust!
Det vill en utsökt finkänslighet till för att m e d vårar dagars härdade konstnärshän- der gripa efter dessa skära b u b b l o r från gångna tider o c h — fånga dem, utan att krossa d e m.
Och det länder så väl fru Norrie till den största berömmelse, att h o n därvid så helt lyckades, som den accompagnatris, hvilken så förstående sekun- derade henne v i d den gulnade klaviaturen.
Så illusorisk blef efterhand den stämning, s o m grep oss alla, att den nästan lade sordin till o c h m e d på våra applåder, hvilka denna kväll röjde något af den skygga andaktens försynthet och i hvarje fall voro milsvidt skilda från den banala claquens bullrande ihålighet.
För de många, många bland våra läsarinnor, som ej kunna k o m m a i tillfälle att personligen dela délicen af denna ovanliga musiknjutning under den tourné, de två konstnärinnorna n u företaga g e n o m några af våra landsortsstäder, hade vi önskat gifva en, o m o c k ringa ersättning i en stämningsbild från deras lilla rococosalong, med de två artisterna i full skrud o c h deras ålderdomliga instrument.
Fotograf var redan vid- talad o c h allt så godt s o m ordnadt, då tyvärr oöfverkomliga hinder reste sig i form af den knappa tiden o c h konstnärinnornas redan plane- rade resor.
V i hoppas dock, att de därmed ej ens själfva uppgifvit tanken på att vid första möjliga läglighet låta kameran hugfästa en så minnesvärd bild ur vårt musiklif; o c h att de då främst k o m m a ihåg Iduns läsarinnor — därpå anse vi oss härmed ha tagit deras högtidliga ord.
J. N — g.
*. — HUSLIG EKONOMI.
D o k t o r A s t r i d Cleves f ö r e l ä s n i n g a r p å S t o c k h o l m s högskola.
Stärkelsens förvandling till dextrin o c h malt- socker inom djurriket underlättas genom brödets jäsning o c h gräddning samt den öfriga mjölfö- dans kokning.
Cellulosan, det sista af de öfriga kolhydraterna, är ett synnerligen allmänt ämne, s o m bildar väx- tens skelett, eller väggarna i växtens celler (där- af namnet), o c h s o m längre än växtens öfriga delar motstår förruttnelse.
Den f ö r e k o m m e r of- tast uppblandad m e d andra ämnen, m e n nästan ren hos bomullens långa, väl utvecklade o c h starka frukthår.
Bomullen härstammar från Ostindien, m e n odlas nu m e d bästa resultat i Nordamerikas södra kuststater.
Dess hår äro, sedda i mikroskop, lika långa, tillplattade, vrid- JUVELERARE A X D E K S O X Jakobstorgr 1 na band.
Fibrerna hos andra spånadsämnen se annorlunda ut.
R e n cellulosa är hvit, mjuk, olöslig, motstår kemisk inverkan o c h brukas bl.
a. vid papperstillverkning.
R e n t svenskt filtrerpapper består af ren cellu- losa.
Råmaterialet utgöres af trä, hvars fibrer upplösas till en fintrådig massa, » trämassan », som renas o c h blekes; cellulosan, s o m ensam stannar kvar, utbredes i tunna lager o c h torkas till papper (olimmadt, poröst filtrer-, läsk- o c h tryckpapper).
F ö r att kunna användas s o m skrif- papper limmas det m e d en lösning af hartstvål och alun Papper beredes äfven af halm o c h ännu bättre, af linnelump.
Linets långa stamfib- rer bestå hufvudsakligen af cellulosa.
G e n o m att » röta » linet förstör man de öfriga ämnena, så att enda-st lintågorna stanna kvar.
Linet är ett styfvare o c h tjockare spånadsmaterial än bomull.
A n d r a spånadsämnen af cellulosa äro hampa, hvars fibrer, gröfre o c h längre än linets, ej blekas så väl som dessa, (säckväf, segelduk och repvaror), manilahampa a£ pisangväxten, ljus, stark, glänsande, jutehampa, grof, luddar sig (mat- tor, kaffesäckar), nässelfibrer från kina (= kina- gräs), fint väfnadsämne, hvaraf äkta nättelduk tillverkas (den vanliga är en efterapning), nyze- ländska linet af en liljeväxt o c h palmfibrer, t. e x.
kokosfibrer, af hvilka sopborstar tillverkas.
Cellulosan utgör det ' brännbara ämnet i ved: Andra slag af bränsle äro torf stenkol o c h berg- olja. "
E t t bränsle, som innehåller mycket väte, producerar mycket värme.
E n mindre värme- effekt åstadkommes g e n o m på syre rikt bränsle liksom g e n o m fuktigt sådant, emedan rnycket värme åtgår till vattnets förgasning.
Äfven i goda värmeapparater tillgodogöres endast 50 % af det utvecklade värmet.
V i d jämförelse mel- lan de olika bränsleslagens värmeeffekt finner man, att 1 kg.
våtgas förmår uppvärma 45 kg.
vatten från 0 gr. till 100-gradig vattneånga, 1 kg.
lysgas 18, 1 kg.
petroleum 17, 1 kg.
stenkol 12, 1 kg.
koks 10, 1 kg.
brunkol 6, 1 kg.
torf 5 — 6, 1 kg.
bokved 5, 1 kg.
björkved 4 /, 1 kg.
tallved 4, 1 kg.
träkol 10 k 11.
1 2 Stenkolen innehålla m y c k e t väte o c h åstad- k o m m a h ö g värmeeffekt, koksen, s o m är föga vätehaltig, sprider mindre värme, m e n smälter ej likt stenkolen vid h ö g temperatur: h o s brun- kolen o c h torfven är syrehalten större, kolhalten mindre, vätehalten lika stor s o m hos stenkolen.
Cellulosan är rik på syre, hvarför veden, som dessutom, då den är nyfälld, innehåller ända till 57 % vatten o c h, då den är » lufttorr », sällan mindre än 15 %, ej är särdeles bra s o m bränsle.
Förvandlad till träkol, producerar den större hetta.
G e n o m flottning minskas vedens brännbara äm- nen m e d ända till 8 %.
Träkol åstadkommas g e n o m ofullständig för- bränning i milor; en del af veden förbrinner sakta på grund af den ringa lufttillförseln, en del torrdestilleras o c h kolet stannar kvar.
De af kolväten bildade bränsleslagen frambrin- ga högre värmeeffekt.
Bergoljan, billig som lyse, är på grund af frakten dyr s o m bränsle, hvartill den användes vid Kaspiska hafvet.
Nobelska bolaget eldar sina ångbåtar m e d bergolja.
Lys- gasen är ej billig s o m lyse (1V gånger dyrare än fotogenen), är ett godt bränsle.
R e n vätgas är för dyr o c h svårhandterlig att brukas som bränsle.
G e n o m att behandlas med stark salpetersyra, förvandlas bomullen till s. k. bomullskrut, eller rökfritt krut, s o m m e d bomullens utseende för- enar starkt explosiva egenskaper.
Bomullens cellulosa innehåller inga rökbeståndsdelar, endast gaser.
Behandlad m e d mindre stark salpetersyra, bildar b o m u l l e n kollodium, som dels i form af en hinna, hvarå bilden uppfångas, anbringas på fotografiplåtar, dels, löst i alkohol o c h eter, täc- ker sår.
Celluloid är en massa, bildad af kollodium, bomull o c h kamfer. "
E n p a p e g o j f r å g a. "
*) Ett svaromål af S.
B.
(På särskildt uttryckt önskan af den värderade och flitiga medarbetarinnan på vår » svarafdel- ning », signaturen 8.
B., bereda vi här nedan un- dantasrsvis plats för följande humorisliska inlägg i en fråga, s o m egentligen hör h e m m a i » d e smala spalterna ».
Red.)
Snälla » förklädda » moster L i s a!
Tack skall ni ha o c h det riktigt ändå för att äfven » S.
B. » fick en » släng af slefven » i er vers i I d u n här om sistens.
Det k o m som bal- sam på såret, tillfogadt af den för mig okända storheten » El Lepae » i nr 40, svar till nr 334.
» H ö g m o d går för fall », det är då säkert, o c h glä- der man sig i sin enfald åt något beröm, strax blir man kväst.
Om ni vill tro mig eller e j, så har jag j u s t i sommar fått flere anonyma tack- sägelsebref för min mångåriga » välsignelsebrin- gande verksamhet » i Iduns svarafdelning.
Just som litet stolt häröfver, inbillade jag mig i min fåvitsko att mitt papegojsvar (1) i nr ' 27 äfven det lyckligen skulle undgå censuren, men o v e!
jag misstog mig.
F ö r att nu riktigt klarera situationen måste jag först i förtroende berälta moster, att j a g någon gång litet otåligt frågat Iduns (med ovanligt stor tålamodspåse försedde) redaktionssekreterare, hvarför man skall b r y sig o m att så många gånger besvara dessa ständigt återkommande frågor o m sjuksköterske- kurser, gymnastiska centralinstitutet, hushålls- skolor i staden o c h på landet, m.
m.; han har då helt välvilligt, fäst min uppmärksamhet på, att frågarinnorna sannolikt oftast äro nytilllrä- dande prenumeranter vid nytt kvartal, o c h l:a okt.
var j u nytt kvartal!
Då jag i Idun för den 7 okt.
läste » El Lepaes » nberiktigande », slog mig som blixten redaktionssekreterarens ord o m ny- tiilträdande prenumeranter.
Den 7 okt.!
Det var ju första numret på » nya kvartalet »!
Hvilken skam för » S.
B.
» att just då få bakläxan i pa- pegojfrågan!
Säkerligen skulle de nya prenu- meranterna, s o m ej alls kände till de gamla pre- numeranternas mångåriga vän » S.
B. », genast få misstro o c h agg till henne, inbillande sig att » S.
B.
» rent af hade till specialitet att föra Iduns älskvärda frågarinnor b a k o m ljuset.
Kära mo- ster!
På samvete vågar j a g påstå att detta ej är min specialitet!
Om Iduns frågarinnor nu undra på min hastigt påkomna tystlåtenhet, så måste jag bekänna, att den härrör af, att jag nu i omkring 2 veckor förgäfves grubblat på att kunna värdigt gifva » El Lepae » svar på tal, men kära moster, jag är en fridens människa, som ej vill k o m m a i delo m e d folk, hvarken kända eller okända, därför har jag varit tvähog- sen, o m hur jag skulle göra, ända tills jag flck läsa er vers o m: » — Nej, Olga, S.
B, b e r ö m d a vida, de ha de klokaste råden gett. » Se, då repade jag litet m o d!
A c k!
den, s o m vore så lycklig s o m » Olga » ändå, s o m inte mig veterligt någonsin dabbat sig!
H ö r nu, moster Lisa lilla, ni är bestämdt en hjälpsam o c h be- skedlig människa!
Hjälp mig nu ur klistret, så jag icke k o m m e r ur askan i elden för min djärfhet att skrifva till er, s o m jag icke alls heller känner.
Undras mig, o m ni, s o m väl är mångens moster, händelsevis känner den där papegojvisa » E l L e p a e »?
Om ni möjligen g ö r det, så säj ' na, att jag visst inte vill förgifta hvar- ken » Kurres » eller någon annans papegoja!
Be- vara mig väl från dylikt!
M e n när nu » Kurre » bad någon » fågelvän » lämna upplysningar o m papegojors skötsel o c h mat, var jag n o g naiv att svara, därför att jag är » fågelvän » o c h trod- de då, att jag begrep papegojfrågan.
Det var dumt af mig, jag erkänner det villigt, o c h mig till straff o c h androm till varnagel måste jag fram m e d min stora förödmjukaude bekän- Under rubriken » Familjemeddelanden * ha vi nelse: Kära välsignade moster!
Jag har ingen anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår an- papegoja alls l Och efter hvad s o m nu skett, vå- nonsbilaga för s. k. legala annonser och för dem fast- gar jag ej ens tänka på att skaffa mig en dylik, ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt fullkomligt inseende min oförmåga att sköta annars beräknade annonspris, eller för födelse-, den!
D å jag nu så hjältemodigt erkänt pape- förlofnings- och vigselannons kr.
1: 50 gojbristen i mitt lilla h e m, så hjälp mig barm- samt för dödsannons inom ram kr.
5: — härtigt m e d en annan sak!
Ser ni, uppriktigt ett pris som måste betraktas som synnerligen mode- sagdt, är j a g icke riktigt slängd i mitt moders- rat, då hänsyn tages till vår upplagas ovanliga storlek och den jämna och utbredda spridning Ull- kännayifvandet därigenom erhåller.
* Införandet försenadt på grund af bristande Ttednktitmen af Tdun.
utrymme.
2 * - — V. K.
365 " Familjemeddelanden ".
Bringar, Broscher, Begär Armbaud, Kedjearmband, prisuppgift innan.
uppJröp Kedjor.
Nålar, göres på annat Silfverarbeten, Bordsilfver.
håll.
Modernast!
Solidast!
Billigast
IDUN 366 mål, skam till sågandes, annars hade jag kan- ske blifvit » blåstrumpa ».
Säj m e j, hvad menas egentligen m e d » beriktigande »?
I min okunnig- het har jag trott, att det betydde, t. ex. i detta fall, att rätta en faktisk felaktig uppgift i mitt svar.
M e n jag har j u aldrig sagt, att » pape- gojorna i fångenskap få äta kött » etc.
Så här skref j a g: » I fångenskapen vänja de sig vid kött och förtära sådant m e d begärlighet; de böra ej få för m y c k e t kött, ty då bruka de ofta rifva af sig fjädrarna ».
Jag böjer mig för » El Lepaes » auktoritet V.
Wiese, men dristar mig nämna, att mina uppgifter utom på personlig erfarenhet från flere af mina vänners p a p e g o j o r stöda sig på arbeten af 0.
R.
Sundström, Sundevall, Brehm m. fl.
för att nu ej tala o m Mathilda Langlet (se » H u s m o d e r n » s. 1032).
Kära moster!
Man b ö r ej ha horn i sidan till någon människa, men jag har särskildt horn i sidan till » El L e p a e », därför att hon inkastat misstrons brand i min själ m o t Math.
Langlets uppgifters pålitlighet.
Jag, s o m i åratal litat på » Husmoderns&gt; förträfflighet!
Skulle jag så grundligt ha misstagit m i g?
Kän- ner ni fru Langlet, så trösta h e n n e med, att h o n har en olyckskamrat i Brehm, som äfven påstår att såväl sallad s o m kål är » lämplig föda ».
Mot » El Lepaes » påstående att det » t.
o. ra.
är be- visadt, att sallad o c h kål verka s o m gift », kan jag ej bevisa motsatsen, m e n då måtte det väl i all världens dar vara ett » långsamt verkande gift ', s o m den 85-åriga i hela sitt lif kaffedric- kande g u m m a n sade o m kaffet, ty hos mina vän- ner finnes i 3:dje led en papegoja, s o m lefver och mår bra, fastän den icke allenast fått såväl sallad s o m kål, utan t. o. m. kött, d o c k det se- nare visst ej i öfverflöd, m e n inte vill jag där- för påstå, att alla papegojor tåla vid den dieten.
Nu får jag så ödmjukast be moster o m förlåtel- se för min långrandighet, m e n än en sak har jag på hjärtat, innan ni slipper mig.
Skulle ni vilja vara så genomrar och säga » El Lepae », o m ni händelsevis stöta på hvarandra, att jag sagt mitt sista ord i papegojfrågan.
S o m hon säker- ligen har större erfarenhet än jag vis ä vis pa- pegojorna, afstår jag gärna åt henne att besvara frågorna på det området.
Ej behöfva vi ta ' s vi- dare; n o g räcker Iduns frågoafdelning till för både » El Lepae », mig o c h många fler.
Adjö nu, kära moster Lisa.
H e d e r o c h tack!
Stockholm i okt.
1898.
S. 1898 öfver.
Sedan skola pigorna också ut att arbeta på betfälten, i trädgården, v i d hö- o c h sädes- skörden, tröskningen, eller vintertiden i n o m h n s med väfning o. d.
Jag är då ensam att verk- ställa diskningen efter tio o c h ibland femton personer o c h få middagen färdig till kl. tolf.
Ofta får jag därvid ha lillen på armen eller åt- minstone ha ett vaksarot öga på h o n o m o c h de andra två barnen, att de icke anställa någon skada.
Mellan kl. ett o c h två sofva drängarna middag, min m a n läser dagens tidning.
Den ena pigan mjölkar o c h den andra diskar efter middagen, medan jag kokar kaffe, s o m drickes, innan de åter gå i arbete.
Nu har jag kaffe- kopparna att diska o c h så laga i oi-dning en måltid till kl. fem.
Min lilla Ellen k o m m e r då från skolan o c h hjälper mig m e d den disk- ningen.
Ä r det nu den dagen, vi skola ha stekt gröt till kvällsmat, vidtager ett stort lugn vid pass två timmar, o c h jag går in i stugan o c h sätter mig att under sysselsättning m e d en ofull- bordad strumpa eller en dylik,_ s o m behöfver lagas, njuta af hvilostunden.
Är det däremot den andra kvällen, får jag sitta i köket o c h röra i risgrynsgröten, så att svetten lackar ur pan- nan på m i g.
Dessa två timmar ha d o c k sina behag, ty jag kan samtidigt läsa dagens tidning eller någon b o k.
Det är också den enda stund på dagen, s o m gifves att vederkvicka anden på.
Vintertiden är det d o c k ledigare.
Då samman- slås de två sista måltiderna.
Pigorna ha då ock- så oftast tid att diska efter hvarje måltid.
— Half nio är kvällsmaten äten o c h allt arbete för dagen undangjordt.
Jag skall då afkläda o c h söf va barnen.
Det är min käraste sysselsättning, och dessa stunder af oblandad glädje, då våra små gifva far o c h m o r godnattkyssen o c h läsa sin aftonbön, skänka mig vederkvickelse för da- gens strapatser.
Så sitta min A n d e r s o c h jag och prata en halftimme, tills sömnen manar oss i säng att få en välbehöflig hvila.
lik Där är en arbetsdag, s o m m e d få undantag är de öfriga. » Nan.
B.
P.
S.
Som vi kvinnor lära ha ett visst pri- vilegium på att skrifva P.
S., vore jag d u m, o m jag inte begagnade mig däraf för att bedja er hälsa » El Lepae », att jag aldrig sagt att » pota- tismos o c h blötta skorpor » äro universalmedel mot papegojsjukdomar.
D.
S. flämdemansmor om " öfveransträng * * ning ".
I nummer 36 af Idun läses en uppsats o m öfveransträngning.
Jag befann mig på besök h o s nämdemansmor, när det o m n ä m n d a numret af I d u n anlände.
&gt;Här är någonting för dig att läsa, kära Anna. » N ä m d e m a n s m o r genomläste uppsatsen.
» Hvad tycker d u?
» H o n log.
» De fina fruarna b o r d e ut på landet o c h en gång få reda på hvad vi bondhustrur ha att ut- rätta för dagen, så tror jag icke, de beklagade sig öfver det lif de föra.
När man är i arbete från kl. f e m på m o r g o n e n till nio o m aftonen, så är där icke tid till att blifva nervös, o c h ifall man känner sig uttröttad, inte är det värdt att tänka k o m m a till en badort för det. » » Om vi skulle g e n o m vår Idun låta d e m få en inblick i ditt dagliga lif, så kunna de själfva anställa jämförelse. » » Ja, gärna det, o m du tycker det är något att tala o m.
Tala då o m, att jag har två tjäaarin- nor till mitt förfogande.
Mitt första arbete för dagen är att kl. fem på m o r g o n e n väcka d e m.
De skola då till half sju mjölka hvar tio kor.
Till dess skall jag ha kaffe färdigt, s o m då ser- veras m e d smörgås till.
Sedan gå min man o c h drängarne (tre stycken) i arbete.
Pigorna få i bästa fall stanna inne till andra måltiden, som ätes kl. nio.
De ställa då i ordning den, bädda och städa, och jag har att tvätta, k a m m a o c h kläda barnen, ge d e m kaffe o c h laga i ord- ning matsäck åt de två äldste, som gå i skolan.
Å t min egen frisyr har jag icke tid att anslå mer än tio minuter.
Jag hinner d o c k g o d t på den tiden slätkamma håret o c h reda ut o c h ord- na min långa fläta, s o m jag är lite smått stolt Kronprinsessans moder, storhertiginnan af Baden, fyller den 3 d e c e m b e r 60 år.
M e d an- ledning däraf väntas kejsar W i l h e l m denna dag k o m m a att aflägga ett b e s ö k vid badensiska hof vet.
En trotjänarinna.
Innehafvarinnan af Mei- jers tvättinrättning härstädes, enkefru Ch.
M e i j é i, hade m e d anledning af sin dotters bröllop här om aftonen inbjudit hela arbetspersonalen, öfver 100 personer, till en enkel festlighet å inrättnin- gen.
Festdeltagarna, s o m till öfvervägande del representerade det kvinnliga könet, trakterades under kvällens l o p p på det frikostigaste med mat o c h dryck.
En dubbel betydelse erhöll den angenäma festen därigenom, att inrättningens föreståndarinna o c h kassörska, fru Elin Lovisa Haglund, född Larsson, efter supén dekorerades med Patriotiska sällskapets stora guldmedalj, hvarvid principalen, fru M., i hjärtliga ordalag uttalade sin tacksamhet för den redlighet o c h det oförtrutna nit, s o m den värderade trotjänar- innan städse lagt i dagen under sitt ansträngande arbete.
Fru EL, s o m varit i tjänst på platsen i 20 år, innehar sedan 15 år tillbaka sin nuvarande befattning.
Den s.
Te.
» Praktiska arbetsbyrån », hvil- ken grundades här i hufvudstaden förra hösten till ömsesidig förmån för den praktiskt arbets- kunniga, bildade, m e n behöfvande kvinnan samt hennes ekonomiskt bättre lottade medsystrar, har under det gångna året visat sin behöflighet ge- nom att flitigt anlitas från bägge hållen.
Tyvärr måste den d o c k nu tillsvidare inställa sin verk- samhet s o m själfständig byrå, då de i år för- dyrade hyrorna omöjliggöra anskaffandet af lämp- lig lokal.
Till gagn för den publik, hvilken i ena eller andra riktningen sökt hjälp å byrån, meddelas, att den d o c k tills vidare uppehälles genom fru H.
Eickert, Jakobsbergsgatan 7, hvil- ken förmedlar arbeten af alla för Byrån af sedda arter, samt att adresser till personer, s o m för- rätta dylika arbeten, föröfrigt * kl. 10 — 11 f. m.
meddelas g e n o m fru Tea Burgman (allm.
telef.
68 18), fru Elin Lindhagen (telef.
Österm.
21 00), fru E m y Samson (allm.
telef.
61 97) o c h fru Laura Fitinghoff (Österm.
12 55).
Handarbetets vänner hade i måndags o c h tisdags sin sedvanliga höstutställning, besökt af en lika talrik som intresserad publik.
Där före- k o m m o både enklare, stilfulla arbeten o c h sann- skyldiga praktverk i broderier på siden o c h linne, i flossa-, gobelin- samt öfriga konstväfnader af alla slag.
Bland de utställda föremålen må sär- skildt nämnas de under professor Clasons in- seende för Halhvylska palatset utförda gobelin- väfnaderna till möbler, dörröfverstycken m.
m., k o m p o n e r a d e af professorskan K. Clason o c h frö- ken M. Sjöström, stolsbroderier i renässans af fröknarna W i d e b e c k o c h Westberg, en matta i flossaväfnad, hållen i m o d e r n stil, en väggbonad i linneapplikation samt en praktfull portiére, komponerad af hr G. AVennerberg.
För första gången funnos äfven utställda väfda gångmattor i norskt rödlakan samt i finskeväfnad.
Som kronan på verket torde dock få räknas det för W e x i ö kyrka beställda antependiet i purpur- sammet, guldbroderi o c h filetguipure samt ett enklare dylikt för Arboga kyrka, broderadt i silke och guld, det förra k o m p o n e r a d t af fröken S. Gisberg vid Tekniska skolan i Stockholm, det senare af fröknarna W i d e b e c k o c h Westberg.
— J.
— D r a m a t i s k a t e a t e r n var i måndags kväll åter färdig m e d ett nytt program, s o m erbjöd det mindre vanliga intresset af tvänne inhemska ny- heter.
Som inledningspjäs gafs en liten dansk enaktare, » Guldkarossen » af A.
E. Betzonich, en betydligt sentimental o c h uttänjd historia m e d det föga originella m o t i v e t: en gammal moder, som förU ' östansfullt väntar sin Amerikafarne son.
Den spelades emellertid förträffligt af fröken Åhlander, som den gamla damen o c h hr Johanson, hvilken gaf en karaktärsfull bild af en exotisk äfventyrarfigur.
Härefter följde » D e n rätte », » dramatisk baga- tell » af Georg Nordensvan.
En bagatell — må så vara, m e n en spirituel o c h roande bagatell och, äfven den, lyckligt framförd af fru Byström samt hrr Bmclcström o c h Hansson.
K o m man så till » Sista skälmstycket », lustspel 1 2 akter på vers af Fredrik Nycander.
Det var en interiör från rococcons sirliga tid författaren här gaf i ledig o c h välgjord vers.
Ej mycket handling just i de korta akterna — som för- öfrigt m e a fördel kunde ha sammangjutits till en • — m e n romantik o c h klingande lyrik o c h två älskande par, som lyckligen » få hvarandra ».
Ett bepröfvadt ga-.nmalt recept alltså o c h godt be- funnet!
Fröken Janson o c h fru Hamrin, hr Per- sonne o c h hr Johanson — se där de fyra unga, hvilkas ljufva suckan så harmoniskt samman- smälter i slutscenens ackord.
Förut kunde n o g en o c h annan dissonans förmärkas — ej blott de af författaren anbragta, utan de agerandes mindre afsiktliga i form af dålig memorering o c h suddig versbehandling.
Men publiken var redan blidkad, när ridån föll öfver så mycken fram- tidslycka, klappade snällt in b å d e de spelande och författaren o c h drog sist sina färde, förnöjd med det hela.
S v e n s k a t e a t e r n gaf i tisdags inför en nära n o g fullsatt salong sin första föreställning af Victori- en Sardous historiska skådespel » Allt för foster- landet », s o m för omkring tjugu år sedan uppför- des i Stockholm.
Stycket, s o m trots sin brist på dramatiskt värde, är i hög grad sceniskt verk- ningsfullt, mottogs m e d ihållande bifall.
Lejon- parten af applåderna gällde fröken Lundeqvist, som i den passionerade spanjorskan D o l o r e s ' roll gaf ett nytt prof på de möjligheter h o n äger att blifva en tragisk skådespelerska af rang.
Den s o m m e d.
h e n n e delade aftonens .tri- umf var hr Lindberg, s o m af grefven af B y s o o r skapat någonting sällsynt nobelt o c h gripande.
Uppsättningen var äfven utmärkt präktig o c h verkningsfull.
Den r y k t b a r a pariserskådespelerskan Jane H a - d i n g k o m m e r, o m öfverfarten från Finland ej lägger hinder i vägen, att börja ett gästspel å Svenska teatern m e d eget sällskap fredagen den 2 d e c e m b e r.
Första aftonen uppträder h o n i Dumas ' » La princesse de B a g d a d ».
Dessutom A g r a G r ä d d - M a r g a r i n G.
M. A.gra Marffarinfabrik, Christiania och ä r b ä s t Stockholm.
o c h b i l l i g a s t.
IDUN 1898 k o m m a här att gifvas » L ' aventuriére » af Augier, » L e maltre de forges » af G. Ohnet, ?L ' étran- gére », » La dame aux camilias » o c h » Une visite de nous » af Alexandre Dumas fils.
H r A l b e r t L i n d s t r ö m s o r g e l k o n s e r t på söndag afton i Jakobs kyrka hade lockat en mycket tälj rik publik.
Bachs långa preludium o c h fuga k o m ej fullt till sin rätt, närmast n o g s o m följd af templets grumliga akustik, men af program- mets öfii^a n u m m e r anslogo isynnerhet den vackra elegien, för horn o c h orgel af den unge begåfvade komponisten Hugo Alfvén samt fru Eälings char- manta utförande af en aria ur Händels orato- rium » Messias ».
H e r r G e o r g S c h n é e v o i g t s k o n s e r t å Musikaliska akademien i tisdags kväll hade förtjänat en full- taligare publik, m e n det g e m e n a höstrusket gjorde nog sitt til!
att hålla folk hemma.
De som in- funnit sig ångrade emellertid ingalunda sin af- ton.
H r S. dokumenterade sig s o m en verklig mästare på sin violoncell; i de större sakerna, såsom Jules de Swerts d moll konsert och Bruchs » K o l Nidrei », ådagalade han en gedigen musika- lisk uppfattning, medan han i några mindre bravurstycken, Poppers » Spinnerlied » o c h » Elfen- tanz », Moszko-wskis » Prés du berceau » m.
fl., bril- jerade m e d en aldrig svikande virtuositet.
Bi- fallet var det allra lifligaste och den sjTnpatiske unge konstnären belönade det till sist m e d ett extranummer.
H r J. Lang utförde synnnerligen förträffligt pianostämman.
F r ö k e n K a r i n W e b e r s m u s i k s o a r é i tisdags ha- de endast till hälften fyllt Vetenskapsakademiens hörsal.
Konsertens värdefullaste utbyte var utan tvifvel hr W.
Stenhammars smärre pianonum- mer o c h den tillsammans m e d hr Zetterqvist utförda Beethovens sonat g-dur för piano o c h violin.
Soirégifvarinnans arior o c h visor fram- fördes m e d en stor, ej illa skolad mezzosopran, men lämnade d o c k åhörarne i det hela oberörda g e n o m sin brist på känsla o c h personligt tem- perament.
Bifallet var också ganska matt o c h bar snarare prägeln af välvillig uppmuntran än någon öfvertygad hyllning.
F r u A g a t e B a c k e r - G r ö n t l a h l s k o n s e r t i går tors- dag kunna vi först i nästa nummer närmare om- nämna, då detta presslades redan på onsdagen.
367 v u d e t så d ä r.
.
.
g a m l a k a r l e n.
.
.
R o a m i g.
.
.
roa m i g!
J a g h a r t r å k i g t.
.
.
så trå- k i g t.
.
.
» H o n s t r ä c k t e a r m a r n a ö f v e r huf- v u d e t o c h l å t s a d e s g ä s p a.
.
.
» J a g g å r al- drig m e r p å supé, när ni b j u d e r m i g.
.
.
» » Ni kan naturligtvis inte hafva roligt, n ä r er m a n i n t e är m e d, » s a d e h a n o c h försökte g ö r a sin röst l u g n.
.
.
» M i n m a n!
H a n går aldrig p å supé.
.
.
» skrattade m:lle Curra öfvermodigt- » Efter k o n s e r t e n t y c k e r j a g f ö r r e s t e n alltid, att d e t är s k ö n t att b l i af m e d h o n o m p å e n stund. » » O c h han ensam? » låter er verkligen alltid gå » L å t e r m i g g å!
M i n m a n h a r ett så s t o r t f ö r t r o e n d e till m i g.
J a g l ä g g e r h o n o m o c h t ä c k e r v ä l o m h o n o m o c h så g å r j a g.
.
.
Voilå tout! » » Lägger honom? » » J a h a!
L ä g g e r h o n o m i h a n s lilla l å d a.
» » L ä g g e r er m a n i h a n s l å d a.
.
.!
E r m a n?
.
.
.
D e t är d å.
.
.
» » M i n fiol, j a, m i n » E r fiol!
.
.
.
» » Då, Curra!
Då B a r a er fiol.
.
.
» Stradivarius! » är n i j u i n t e g i f t.
.
.
» B a r a m i n fiol!
D u stora, d u m m a g o s s e.
.
.
B a r a m i n fiol!
.
.
.
S e i n t e så d ä r ö f v e r - l y c k l i g ut, f ö r d å b l i r n i b a r a l e d s e n o c h t r å k i g n ä s t a s t u n d i g e n.
.
.
M i n fiol är m i n m a n.
.
.
O c h j a g förblir h o n o m t r o g e n.
.
.
t r o g e n.
.
.
H ö r n i?
.
.
.
E n m a n af k ö t t o c h b l o d skulle j a g snart ledsna p å.
.
.
det kän- n e r j a g p å m i g.
.
.
o c h så s k u l l e d e t v a r a slut m e d d e n s a k e n.
.
.
H a n skulle inte k u n n a k u f v a m i g.
.
.
H a n skulle s k ä m m a b o r t m i g.
.
.
O c h j a g skulle pina h o n o m.
.
.
Men min man, d e t är n å g o t a n n a t d e t.
.
.
H a n pinar o c h plågar m i g.
.
.
h a n har mak- t e n ö f v e r m i g.
.
.
O c h j a g är b a r a ö d m j u k o c h älskar h o n o m.
.
.
Var ni glad, att j a g inte n u säger — » ja » — åt er.
D e t s k u l l e bli er o l y c k a.
A k t a er f ö r m i g!
V e t n i i n t e att j a g är den ungdomligaste, den mest fosterländska af ett t r o l l?
.
.
.
» H o n b ö j d e sig fram m o t våra ungdomstidningar.
Fråga Eäer son eller honom, och hennes ögon skimrade gröna dotter, livad de helst önska till julklapp i år, som s m a r a g d e r n a i d e t lilla g u l d s p ä n n e t, och d / e skola svara som med en mun: Kam- hvilket i f o r m af en o r m bet s a m m a n tyll- raten för 1899!
fichyn, som kantade k l ä d n i n g e n s fyrkan- tiga urringning.
Kamraten är den friskaste, p n man 55 Skiss för Idun af Elsa Lindberg.
(Forts, o c h slut.)
».
.
.
D e t, s o m är o m ö j l i g t, är o m ö j l i g t.
.
. » b r ö t h o n tvärt af h o n o m.
.
.
» V i ska inte t a l a m e r o m d e n s a k e n.
.
.
J a g h a r j u min man ... » » Curra!
Curra!
Hvarför har d u förhäxat mig? » Han blef sittande m e d h u f v u d e t doldt i händerna, Hon s a t t stilla o c h såg på h o n o m en stund.
d r o g en liten otålig s u c k o c h steg så u p p u r soffan.
I sin s k i f t a n d e l ö s a si- dendräkt, under hvilken hennes kropp rörde sig så d o c k l i t e n o c h s p ä d, g l e d h o n f r a m till h o n o m o c h l a d e b ä g g e s i n a s m å h ä n - der — m j u k a o c h i n s t ä l l s a m m a s o m katt- tassar — p å hans n e d b ö j d a hufvud.
Och h o n t a l a d e till h o n o m s a k t a o c h m i l d t, s o m till e n s j u k.
.
.
.
Gif m i g en cigarrett!
.
.
.
Ni lofvade j u att j a g s k u l l e få r o l i g t p å er s u p é.
.
.
Ni h å l l e r j u s t v a c k e r t era l ö f t e n.
.
.
N i.
.
.
I n t e ett o r d s ä g e r j a g m e r.
.
.
f ö r r ä n n i tar e n a n n a n m i n p å er.
.
.
» ».
.
.
O m h a n v a r r i k t i g t s n ä l l o c h still- sam s k u l l e h a n få s i t t a b r e d v i d h e n n e i soffan.
Ja, h a n fick b e h å l l a h e n n e s e n a h a n d i s i n a t v å stora, o m h a n v a r r i k t i g t rädd o m den.
.
.
Hon blåste ut röken rätt i ansiktet på h o n o m, kastade bort cigarretten, s o m hon k n a p p a s t h u n n i t t ä n d a, o c h b l e f så s i t t a n d e med utskjutande liten r ö d körsbärsmun, smällande m e d klackarna i marschtakt m o t bordsfoten.
I n t e så h å r d t.
.
.
b a r a s m e k a d e n d å o c h d å.
.
.
D e t v a r e n s t o r g r a c e, att h a n alls fick hålla i d e n.
.
.
Lian skulle bara inte se så f ö r t v i f l a d u t.
.
.
I n t e s k u l l e h a n b r y s i g o m ett t r o l l.
.
.
ett l i t e t t r o l l.
.
.
h a n s o m v a r så s t o r o c h s t a r k o c h p r ä k t i g.
.
.
D e t f a n n s j u så m å n g a stora, snälla, p r a k - tiska flickor i världen, sådana där riktigt genoinhederliga, s o m bara hade en kärlek i h e l a sitt l i f.
.
.
H o n själf v a r e n elak, Ett litet fnissande, g ä c k a n d e skratt b r ö t tystnaden.
» O m n i b a r a v i s s t e, h v a d n i ser k o m i s k u t.
.
.
s k u l l e n i i n t e s i t t a o c h h ä n g a huf- Väggohyra, Mal och Bakterier f a l s k l i t e n s a t u n g e.
.
.
Ja, h o n k ä n d e h u r h a n r y c k t e till f ö r e t t s å d a n t fult o r d.
.
.
m e n h e n n e g e n e r a d e d e t i n t e alls att s ä g a d e t.
.
.
o c h att v a r a d e t.
.
.
o c h i n t e k u n d e v ä l.
e n s å d a n p a s s a till f r u åt h o n o m.
.
.
F ö r r e s t e n v a r h o n artist, o c h e n artist s k u l l e aldrig gifta sig.
.
.
F ö r s t o d han riktigt h v a d som menades m e d en a r t i s t.
.
.
N e j, det gjorde han bestämt inte.
.
.
H a n trodde v i s s t att alla, s o m u t ö f v a d e n å g o n k o n s t a r t, v o r o artister.
.
.
N e j, n e j, n e j, d e t v a r en- d a s t ett fåtal af alla d e s s a, s o m v o r o v e r k - l i g a artister.
E n a r t i s t ä g d e i c k e så m y c - k e t s o m d e n allra m i n s t a lilla b i t af s i g själf, f ö r att k u n n a g i f v a b o r t d e n åt d e n h a n eller h o n h ö l l k ä r.
E n artist — en v e r k l i g artist t i l l h ö r d e m e d a n d r a h ä l f t e n af sitt j a g sin k o n s t — d e n bättre hälften, s o m är ö d m j u k o c h h ä n g i f v e n, s o m tål o c h l i d e r o c h offrar allt, — d e n e n a h ä l f t e n ägdes af p u b l i k e n — d e n andra hälften — d e n s ä m r e, h v a r s l i f är a p p l å d e r o c h l u f t är s m i c k e r o c h s o m e j f ö r d r a g e r n å - gon j ä m s i d e s m e d sig.
Visste h a n h v a d a f u n d e n vill s ä g a?
.
.
.
K u n d e h a n förstå, att en näktergal kan s j u n g a s i g till d ö d s f ö r att ö f v e r r ö s t a e n a n n a n?
.
.
.
H o n k u n d e förstå det, hon, t y hon v a r artist.
.
.
».
.
.
N e j, o m e n artist g i f t e s i g, k u n d e m a n lika g ä r n a r y c k a t u n g a n ur en näkter- gal.
.
.
D e t v a r d e t s a m m a s o m att p å en g å n g g ö r a slut p å a l l t s a m m a n.
.
.
H o n h a d e en g å n g gjort en konsertturné m e d en ny- gift sångerska — en stor präktig männi- ska, e n s å d a n d ä r m o n u m e n t a l s k ö n h e t, s o m p a s s a r att b ä r a u p p p o r t a l e n af ett palats.
H v a d var det m a n kallade sådana där skulpterade j ä t t i n n o r.
.
.
Ja visst, j a, karyatid.
.
.
E n riktig Valkyriatyp.
.
.
m e d e n stor, o b ä n d i g V a g n e r r ö s t.
.
.
s o m b r e d d e sig u t p å d j u p e t, m ö r k s o m d ö d s f l o d e n s j ä l f.
.
.
Ja, o c h m e d allt d e t d ä r h a d e m ä n n i s k a n g å t t o c h g i f t s i g m e d e n f e t, snäll l i t e n m a n, som inte intresserade sig för n å g o t annat h ä r i v ä r l d e n ä n m a j o n ä s s å s o c h tryffel o c h k n a p p t r ä c k t e h e n n e u p p till s k u l d r a n.
.
.
Visste han h v a d hon gjorde hela d a g e n?
.
.
.
Skref bref o c h läste bref o c h läste b r e f o c h skref bref.
.
.
O c h när h o n inte skref b r e f till h o n o m eller l ä s t e b r e f från h o n o m, så t a l a d e h o n o m h o n o m.
H o n b r y d d e sig i n t e alls o m s i n s å n g m e r a.
.
.
s p r a n g b a r a m i d t i ett bref in p å konsertestraden, öpp- n a d e m u n n e n o c h lät d e n d ä r s t o r a, h ä r l i g a altstämman kvälla fram bäst den k u n d e.
.
.
Utan uppfattning o c h utan känsla.
.
.
H o n var i c k e artist längre.
.
.
H o n v a r g i f t.
.
.
.
.
.
A f hela den långa konsertturnéen hade h o n ingen annan behållning än dåliga kritiker o c h en m a s s a olika virkprof.
.
.
t y h o n h a d e e n m a n i att v i r k a a f l a k a n s s p e t - sen p å hvarje hotell, där d e t o g o in.
H o n s k u l l e l ä g g a s i g till m e d l i n n e s k å p.
Kun- de h a n t ä n k a s i g e n a r t i s t m e d l i n n e s k å p?
.
.
V i s s t e h a n, h v a d h o n g j o r d e o m ett p a r å r?
.
.
.
H o n s k i l d e s i g.
.
.
f ö r s t å s.
.
.
s k i l d e s i g från m a n o c h barn o c h linneskåp o c h alltihop.
.
.
M e n h o n hade förlorat tid o c h blifvit g l ö m d.
.
.
O c h att f ö r l o r a t i d o c h b l i f v a g l ö m d.
.
.
d e t v a r det värsta för e n artist. ».
.
.
O c h d e n lilla g l a d a m: l l e C u r r a s a t t o c h stirrade framför sig m e d en g a m m a l k v i n n a s v ä r l d s k l o k a ö g o n — — — — — • ».
.
.
J a s å.
.
.
h a n t r o d d e att h o n e j h a d e något och hjärta, att hon bara v o r e ett troll icke n å g o n k v i n n a.
.
.
T r o d d e han då, a t t d e t alltid k ä n d e s så l ä t t att v a r a a r t i s t.
.
.
UTROTAS AF A K T I E B O L A G E T BESINFECTIOXX i rum, fartyg och bostader, allt på stället — utan bortförande af möbler.
Istel U.
- Fnfcr: F u r l c t c r t f f ftrr 3 B.
— Alfir.
Tel. 74£4
Hl H * P g I D U N 368 helt o c h hållet att annans och kärlek.
.
.
att P enda, som var o c h b o n a d e o m h e n n e, så fick k r y p a in o c h ha det lugnt g o d t o c h stilla.
.
.
V i s s t e h a n hon ibland kunde med het, knipa naglarna, låta bli att när inte, att hon gråta för sig själf i tyst- h o n.
såg ett k n u b b i g t, litet sin m o d e r s a r m.
.
.
K u n d e h a n hon att ibland kände ar- icke tro, att h o n skulle k u n n a skrika h ö g t af smärta, och att alla sina bara det fanns stunder, då hon d i a m a n t e r, ' alla sina ö n s k a d e att ibland lagerkransar h o n v o r e ett det sådant där förrän h o n kastade sorgligt, att Det fanns som Kunde och han tro, att längta skulle •sjal omkring och älskas?
efter a t t n å g o n svepa henne, henne, kalla henne och h o n i b l a n d k u n d e sitta s o m en galning komma hjälplösa älska en mjuk, stoppa riktigt f ö r sin Curra, varm väl in sitt lilla, l a m o c h h v i s k a så mil dt o c h g o d t: sade väl honom bjödo ne på därför de skall v a k a — öfver — dig.
.
.
o c h taga — — — — hand — • släppa henne!
gade?
.
.
.
och Det stämningar Hur var vågade ju hade dagen.
.
.
T r o d d e han, bara h a n?
.
.
.
vå- en hon hundra att hon Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
H u r allting dock växlar i världen.
H u r m y c k e t s o m ändrar gestalt.
I dag hvilar lugn öfver fjärden, I m o r g o n i uppror är allt.
Se solen, hur vänligt d e n lyser, Så brännande het är dess g l ö d.
D o c k — snart den sig g ö m m e r, man fryser, Naturen nyss liffull — är d ö d.
Se där två uppriktiga vänner, Som alltid i sällskap man fann, Nu knappast hvaranara man känner Och helst d e undvika hvarann.
Så strålande ljus är j u dagen, Man tror knappt förändring kan ske, Men mörker på ljus är j u lagen Det växlar i väl o c h i v e.
I dag åt en kvickhet du skrattar, I morgon du finner den fadd, Och bäst s o m man lycklig sig skattar, Kanhända i n ö d man är stadd.
Se här några prof på mitt hela, De tala n o g själfva sitt språk.
Hvad roll jag däri nu kan spela Det finner du snart utan bråk.
Ja, bokstäfver tretton är klafven, Se så, nu jag hjälpt dig på trafven.
Hvad finnes på kappa o c h r o c k?
H v a d stundom är lika m e d » p o c k ».
H v a d säkert i spisen du finner.
H v a d blir den, o m däri det brinner?
En flod uti Kyssland vi ha '.
Tre räkneord sedan vi ta '.
Ett verktyg i läkarens händer.
H v a d ett blott man tager i sänder.
han v a r så stor o c h stark o c h och lydig.
.
.
goda, trogna bara hon.
.
.
af henne f ö r hennes Därför honom, Han är däraf s o m då, vårda, måste — när — Konsten var den s o m fått d e n att — nu bara det lika — — — minsta förblifva — — — hon h o n ville så g ä r n a han och Hon han.
.
.
tigt berätta skulle lofva, När h o n var ful ... i jo.
.
.
lustighet.
.
.
också Och tigt, att att ville j o.
.
.
ful.
.. icke o m något annat än Men tologi och en gång man fingo lerna, som alltid måste de läsa berättade H v a d frasar så präktigt i b l a n d?
H v a d hänges att torka på strand?
Den äldste af gudar i norden.
E n man s o m drar nytta af jorden.
H v a d stundom i skogen man ser.
H v a d plär man gå u p p på o c h n e r?
H v a d oftast på bössan ju sitter.
Och hvarifrån ofta hörs kvitter.
På hvad m a n ett arbet ' kan få.
Och se ' n hvarpå smeden plär slå.
Ett djur bland de nyttiga, ringa.
Ett annat s o m skyggt brukar springa.
Ett ljud s o m du ofta n o g hört.
Hvad säkert till h e m m e t dig fört.
Två husdjur.
En del af det hela.
Hvad aldrig i flaskan får fela.
Familjemedlem.
Så en fisk.
Hvad mången till själen gör frisk.
Försvarsmedel brukadt af många.
I hvad plär man b j ö r n e n ju fånga?
En del af ett kreatur se ' n.
En buske hvad kallar du d e n?
1 torka hvad blifver då fatet?
H v a d önskar du nu uppå pratet?
Lisa.
sin för- o c h yrde, liksom därinne små onda andar, som tillbakaböjdt tömde hufvud hon och spända g l a s e t till botten.
* rik- Innehållsförteckning: Prinsessan Thyra af Danmark; af Adelaide Nauelhoff.
(Med porträtt.)
— Borgfröken; poem af Anna Knutsson.
— Förtrolighet mellan barn och föräldrar; af Tora.
— En middag; en litsbild för Idun af Hälla.
— Vår prista- garinna.
— Med gamla tiders toner ... af J. N — g.
— Hus- lig ekonomi; efter d:r A. Cleves föreläsningar.
V. — Frän Iduns läsekrets: En papegojfrågs; ett svaromål af S.
B.
— Nämndemansmor om » ötveransträngning ».
— Ur notis- boken.
— Tealer och musik.
— » Min man »; skiss för Idun af Elsa Lindberg.
(Forts. o.
slut.)
— Tidstördrif.
$ förstås hon grekisk m y - förblifva häf- bräd- » Jag dricker m i n m a n s skål!
H a n s skål! » halsmuskler fiol.
dem om steg öfver h ö j d e d e t v å t a g l a s e t h ö g t ö f v e r sitt och outveck- brydde idel skulle ut.
Hon och misskänd.
.
.
och då liksom nu Han hufvud.
något.
.
.
flicka det var h a n s g l a s o c h sitt — champagnen h ö r a snällt p å.
.
.
en liten Lifvet så o f t a, h o n, b a r a f ö r a n d r a att lustighet.
.
.
h o n fyllde så tusende, till öfvervinna så m y c k e t.
.
.
skratta.
.
.
skummade skulle honom idel darne, någon en sig o c h funnes skolan.
.
.
då lärde hon sig ingenting.
.
.
ty Moster inbilla Med ville n o g lära sig att lär han, också talat att skulle Lifvet stadiga s å s o m h o n a l d r i g t a l a t till nu?
sin lilla h a n d u r h a n s.
.
.
.
H o n skrattade att Alla skull.
.
.
A h, det kände hade henne ofta så s o r g l i g t.
.
.
hade f ö r sin egen p å sitt s u n d a, olika o m sitta fast flicka.
drog varsamt det.
.
.
henne.
.
.
.... sig och ögon.
det visste h o n n o g.
.
.
M e n stämning, skulle orubbligt — • — Hon supéer o c h höljde hen- lad.
.
.
alltid knuffad.
.
.
nej.
.
.
n e j.
.
.
H a n skulle g e n a s t vestal. » intryck kanhända Men hön trodde på en liten lilla g n i s t a därför och diamanter.
.
.
utan ödmjuk höll gick Nej en gång och de innerligt vis t ä n k a p å n å g o n t i n g.
.
.
L u t a d i g intill m i g, dig. » och var skulle heliga elden o c h den, Det l i k s o m d e andra, därför att att skull.
.
.
du om uttryck sig blommor så han om jag fram andra, de tyckte o m henne stå alls Curra, det n u.
.
.
Icke brydde h o n magnifika med och recensioner.
.
.
du behöfver inte m:lle sådant skiftande ändå hon om d e t s k a l l b l i f v a fullt h u s p å k o n s e r t e n.
.
.
goda få ett än skratta, han.
hon gjort ett underbart Han Förstod han måste » D u b e h ö f v e r i n t e alls t ä n k a p å n å g o n t i n g.
.
.
f å a p p l å d e r.
.
.
o m d u skall få ingen annan henne.
.
.
fullt så obeskrifligt ».
.
.
H o n h ö l l v e r k l i g e n af h o n o m.
— om skall d e n af s i g.
.
.
.
.
.
Det hade på sikte.
ändå än inte dröja, se h o n o m så där förtviflad.
.
.
» kunde sådana annat omkring sig?
.
.
.
i s i n .röst o c h i sitt lilla, o r e g e l b u n d n a an- de världen svept.
.
.
Och ändå.
.
.
det var v a n l i g t litet f r u n t i m m e r, s o m i n g e n t i n g kun- i själen skulle bli alldeles för e n f o r m i g t i l ä n g d e n.
.
.
D e t skulle m i n s a n n barn sig så obeskrifligt e n s a m, med Åh, att sig själf i bara därför; på stor famn h o n bara kunde o en länge inte, l ä n g t a efter e n och men H kunde stark o c h l y f t e h e n n e så liten o c h lätt in i sin v a r m a H a r t i s t.
... T r o d d e h a n hon också ibland isys vesta- jungfrur.
Geografisk k e d j e g å t a.
J A L 1 pT| _ F 1 _ |4 |2J7] I 21 3 H L pT| |7|_5_j72J \ u [h " J4|7Öj LEJ i l T M - i l J k l liJ - UJ L J teLtel LEJ J U L nj I l l a.
LUi L U ' J Siffrorna i hvarje kors utbytas m o t bokstäfver, s o m bilda fem geo- grafiska n a m n m e d början från midtrutorna.
Namnen ä r o: 1) trakt i Italien, 2) stat i N.
Amerika, 3) dito dito, 4) stad i Skottland, 5) berg i hög-Asien.
Ä r o d e fem orden rätt funna, bilda bokstäfverna i de sex midtrutorna namnet på en stor engelsk koloni i N. Amerika.
F. M.
C.
Och Bör mannen vi därmed förstå icke vara o s s en främling.
Tredje ordet: På scenen kunna vi det se Samt på en hofbal likaledes, Men äfven i den » atelier ».
Som af » la haute volée » tillbedes.
Ordgåta.
Tag 6 ord, hvilkas begynnelse- och slutbokstäfver bilda namn på 2 slags sötsaker.
Orden ä r o: 1) en härskare, 2) något obehagligt, 3) frukt, 4) ett läte, 5) växt, 6) sädes- Reseda.
Bortplockningsgåta.
Från det gifna hufvudordet tages en bokstaf i sänder, så att man m e d de återstående stäfverna alltid kan bilda ett ord, eller en annan form af förutvarande.
bort- vald bok- nytt det Fjärde o r d e t: På vatten bjuda jag nu vill För d e n s o m kan till södern fara, u c h önskar någon saft därtill, Finns där citroner — plocka bara!
Femte ordet: Hufvudordet: Det återfinnes öfverallt, I hem, i kyrkor, på museer, Kan verka rikt, kan verka kallt, Allt efter mästarens idéer.
Groteskt ibland — ibland så fint, ' Att blicken tjusad därvid dröjer.
Det oftast är en kvinnlig hand Hvars konstnärsgrepp däri sig röjer.
A n d r a ordet: Haf-rem-jöl.
Skärningsgåtan: » anka », stil.
Aritmoremet: Per, nyck.
Svante, Alarik, Vera, Portnyckel: ty, ny, Jo, not, Konsonantförändringsgåtan: gel, mantel.
Sjätte o r d e t: Mandel, man-: n: Linda, lind, lin.
Med återstoden än en flod, Man d o c k citroner där ej plockar.
Nu tack för sammanvaron g o d!
I största ö d m j u k h e t jag bockar.
Fix.
kemiskt pin.
Logogryfen: Knappnål: lapp, kåpa, låna, plank, kål, napp, ån, knapp, Pål, påk, pank.
Charadvisan: Med typer tre vi än ha kvar Skall nu ett präktigt storverk göras, Och o m vi endast b y g g a bra, Kan en armé däröfver föras.
Om vi en bokstaf låta gå, Vi få en maskulin benämning, nar, Kappor, KocKar, Lösningar.
i tvättas och färgas, utan att SÖndersprättas, Billiga priser.
Välgjordt arbete.
H I L D U R A N D E R S S O N S U l l s p i n n e r i - A- S k r a d d e r i a b t i e b o l a g.
Oxtonjsjatan 16.
Filial: Hornsgatan I.
— Mim.
Tel. 30 435.
Rlkstal.
163.
Allm.
Tel. 76 5 3.
Gods afhämtas tacksamt afglftsfritt,
