# ID: svediakorp-per121
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1895
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,638
# sentences: 1,168
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
.
.
.
.
Till våra, lasare!
.
.
.
.
Nu gällande vigselformulär ...
,: EZZ~ Ltundherg, B f. hT@Zom, Mitt försvar.
(Ur Aikbainli ?ige~ 2 ~ ~ r i s k n -.
, stainningar, belönad med.
Svenska Akademiens 2: dra7pris.)
.
.,.
.
.. M. Arbko@w, Asiatiska interiörer.
I.
En ' nunn.a ....
.
,.
s.
.
.
HeZZeir Llnizgren, Lille, Eyolfs plats i, Ibsens diktning ...
.
- ...
- - -.
.
.
.
.
.
....
.
.
.
.
,. '
, Diek, .En klenod: Något o m sjukvården på land~bygden.
i siden;: - ' ',.
.
.
,.
.
-.
.
Meddelanden från Fredrika-Bremer-Fö$undet.
:, '.
- -, ...
.
-. '
.
...
Från skilda håll.
,.
.
.
.
.
-,.
..,.
.
*.
.
g ',. '
' a, - ' l,. '
I I ',: &lt;,, a, ' ', I, -.
_ _.
_ - .I l.
, O
-.
.
- - -.
--. "
- - - =-e -.
- a@; &amp; s .. =~garPlza&amp;rfgeG&amp;&amp;IM - z ~ r k n c l l i ~ &lt; ~ ~ ~ 2 3 undervisning &amp; i&amp; Iluiner r!
x w i d3a rlam h,zndarb %GE - Kurs, -- omf: tttaiide 50.
.Mtirn-.
35 7 w.
, en lektion, 2 tim., 73 o w.
l$a&amp;ndc i S t k B o l i n uypiuiirk- ssinmks p&amp; iilikt: ~ h d ~ ~ c t i i ~ d - t c s2wm l i e r s5rdelcs I5a-ip1if drbrigmo@&amp;t6ie&amp;t @ Ifff - A..
får bestli,niiua Iekticiii=f; id@u. f 1 h 3 ft.
- m. till 5 e. m. O4S;!
: - B.&amp;&amp;llninfiaf-.
edmottagis %r uppritni ogar, m~nteringnr~m.mt-~f&amp;fii; P~j~-nBc .-.
.
.
-- af Liimeu t %tyrzlar.
- =z: =: _.
.
r.
- - .-.=c %-: .-xF - -.
-.
...
-.
-- -.
.
.
- _ &lt; _.
- - - - Z = - -.
-; =.
@.
.
.
T-.
...
.
.
.
- -.
.
m = .- -.
- =-z ._.
: -.
.
-- .. -.
-.
- --- - a- " - - =z__ o c l .. i ttioetisli - under visning i Ii iislig: - ekonomi: Praktisk - LB-G; .d$ e d - * iii&amp;- '.
@ - g %-&amp; $ -- h ag m B h ap i ' - -.
-.
- - - - ffiffjp me&amp;@&amp;7=k %f: be&amp;1ag k sex elerer, -.
.. *.
- -.
.
=L_-.
, ~ - l r n i ~ ~ ~ ~ skolliiiset ~ ~ ~ kl. i ' .- ' / a-42-2 [i,j.
- ~ ~ ~ - ._ t midd.
&amp; ~ - ~ ~ .. och.
llos.
~ ~ l &lt; t ~ ~ ~ ~ ~ &amp; ~ j j&amp;.
- &amp; &amp; - e ~.
.
~, ~ - ~.
.
.
.
A _..
-- - - f or thoïoughlF - 1eaining- thg Eiiglish language.
O pa&amp;~~.irlars apply to Miss Pidcock lastoni- Becton ' y Winchester_ - IJngligi.
- or to Fröken Elisabeth Qarlsoni; 5 Ob- servatoireg_ata~~8tockholm.
- - _- * - -.
kapitaliste P, särskildt fruntiininer, liar det länge va.ri t ett önskningsrnål a t t kiinna öf~~et~lamna vården af sina värdepapper och skijtseln af sina affarer &amp; t nbgon person eller instit~itioii, som rnetl: iBsoliit säkerhet förenade punktlighrt och noggi~aiinliet i utförandet af det anförtrodda iippdraget 2f \ 7ensoni prisbillighet.
E n sidan iiistitiitioii iir F Ör Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning ' (Lz ' llcu 2P7yygcuta3a 2 Y, expeditionstid 10-41, soiii iiiider garanti af Stockhol~ns E ~ i s k i l d Bank ~ åtager sig vkrtl .och förvaltning af ensl&lt;ilda personers och kassors varclepapper.
Exempel 1.
Oiii en person Iios Notariatafcleliii~iger~ clepcinei.aiBv obligationer, iiikasserar Xotariatafr1eliii1ige.11 vid förfallotiden knpuii ger ocli tilll~aiidalzåller depoiienteii iiiflutiia inedel.
Vidare efterser Not; iriatafdeliiiiige11 iitl.ottiiiiigar 31 ' obligationer och iinderi-attar depo- iienteri i god tid, ifall en denne til.lhörig obligation blifvit iitlllttad.
samt liiiiiiiar fOrslag till 11 " p l i b ~ ~ r i ~ af l g det ledigblifila kapitalet.
Eseiiipel.
2.
Om iiiteclriiiiigtii.
clepon~i-as Iios i \ Totai~i; itizfilelni~~ge~~ iiiideri-ättar Notariatafdeliiiiigeii gäldan2reii däi.oin att i.iiritorbiia i i i i - I ec1wiiigarii: i. skola till afclelningeii iii betahs, 1iv; wefter de medd, soiii inH~ \ .t., \, till dqioiieriteii redovisas.
lridiire tillsw Woti~riiit,zfdeliii~ig~: ~ i i t t iiiteckiiiiig~.iiime blifra i vederbörlig tid förnynde.
Om en Iios; l.fde: - iiingeii d (+p~iiei.itd inteckning geiioiri iiiiderl~t~ii fiiimpelse sliiill~ föillalla.
wsiitteib Stocltlioliiis ihiskild; ~ Ihtiilr.
diirigerioiii uppkorniiieii skiic1; i .. E1iirv; i; i.ii~gsafgift: 50 öre fiii.
%r pr 1,000 kroiior af cltrposi tionens viircle, dock ej iiiidei.
tvii kroiior.
k SyGefiörs- &amp; 3Zodeaffär L 29 Drottninggatan 29 18 Humle~ardsgatan 1 8 1 8 Gbtnatan 18 d Kruses Pensionat &amp; Hotel Klarabergsgatan 52, Stockholm, tv5 iiiin,nte.rs vag frhii Centralstatione~i, erbjuder sbviil enkla som el.egnnt: ~ r i m ii.
b. eller 2 ocli 3 tr. Pris: frbnJ: 25 per dygn.
- 12ef.
Hed.
Doktor E. W. Wretiind, Stockholin, Doktor * H. Akersfröm, Upsnln ni.
fl.
t Vaktiiiiistnre möter vid stationen.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) 46 48 Vesterianggatan Försiilj nirigslokaler: nedva 46 48 .. Botte~z, 412, t c&amp; och t w tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden Kulörta o, Svar ta Y llelil&amp;c~ilii~~~tyge Kulörta och S m t a Side11t~g.w .j O bser~ era!
~ e n o i i i a r e k t a förbiudd, ~,.d i,- och utlandets föriiamsta fabrikanter kan jag ertjiida ofvannamda artiklar bättre och billigare %n iiiigiiit an- nan och torde en Iivar genom besiik i mina lokalw eller genom reqrisition af profvei.
och mror Istt blif va öfvcr- t ~ g a d om fiirdelen att hos mig fylla sina behof nf dessa artiklar.
Med detta å r inydr Da,gny i sitt 10: de årsskecle.
En kort.
period, dd m a n ~ ~ z ä t e efter r ett ~nänniskoïifs vanligu måttstoc7c, mBa en ej oansenlig ålder, sedt från en tidskrifts synpzcnkt, 72vil7Cc~ pressalster kanske mer än asztika nzawnz ' skover7~ bru7ca vara af e n 7cortlifvad bes7c~ffe1zhet.
Att Dagny trots sv&amp;ri,gheter och stri- der, - och att dessu ej saknats ligger i sjalfva företagets natzw - s,er si.9 i stGnzd att med o b r u t m Iwaf ' tcr och g l d t nzod åter s h d a zit en ny drgdczg i v u ~ l d e n, den JO: &amp; i ordningen, därför hur hon i friimsta rzmmet att tacka de traditioner, 7zon f&amp;tt i a r t efter sin forec / cC,nger.sku, w Tids7wift for.
hemmet w, hvcers n l a ~ t e l Izosz prisat sig lycklig att ftt zg3ptuya, samt den falang af ' v ä n m * och gynnare, sonz ztnder de flydda Gren nzed aldrig svikande fortroende ' och intresse zypnzz~~ntrat dess strufvanden.
D e t ä r nzed denna sä7cra grund att byg,gu p6 Dagny atlt framgent - vi21 fortgå på den bana, hon f i d n böyian Betrtidt, den rcamlipo, son2 har be- fkalnjandet a t 7~viiilzna.n~ högre intressen till mdb.
Evirmofntqan s7cwlZ sdledes ulZtj&amp;i.ilzt vcwct &amp; n foreteelse i n o m vart sociala % i f, &amp; t hvilEelz ui Azefvzcdsu7cZiiqast ägna vdr u p p u ä r 7 ~ samlaet.
L i k abla s p ö ~ s ~ ~ z a d f l .sociaZ-~~ef ' o~.i~zutol.z ' s7i betyilelse ha^ kWi ') wof: rdgan.
vare sig den Betecl~nats som ZiLtydi,g med cien mest vidtgdazcle radi7calim eller s ~ m ICrite+u.m p&amp; en flilztlzård konsev- vatisnz - och bdda dessa tycini~zga~.
720s.
91zccn lika ofta zcpprepc (, s - ?&amp;lit jämna steg med ntvec7cZingelz.
D e n ter sig i snlznivq an- nor ' lz~nda 7; v &amp; m c7agur mot f01 ' ett 40-tal af ' &amp; r sedan, dd, först aiickt af ' lii * ed~ika Brenter, d m nzed .sd mycken v&amp;me och kraft f~rfälctades i tidskrift for.
Iaenzvnetw.
D&amp; gällde det att bryta väg, dur det endast f a m s obc~nade stiyaq., att nedbryta fö~slians- nin,gar, som med se7celga~dcc mzc.rccrs h~tlllwaft G O ~ O resta SOII % v b m mot hvu.rje fkihetens anlopp.
Allt ref ' omarbete 7criifue~ strid.
n ï e n vi tro e j ndgot land 7zar att z q j ~ v i s u med reaare vclpen v t m z a segrar, ä n dem soom ut- märka 7cvi.nszoemancijj atiomns historia i Sverige.
D@z .tysta 7~raft,
som ligger i d m fasta tro % p å en rättmätig solc, ej e&amp;?
högirjzcdt pockande p å egen rätt, kaq.
v a d den Izä~stång sonz 7cvinnosa7cens forkämpar anvandt f ö ~ att.
undanrö@ja hindwn och bräc7ca mot- ståndet p å sin väg, och det Zander dessa banbrytare tiZZ heder, att kampen för 7winnans fkigörelse i vårt land varit f i i fiågz den in- toirerans och parti7zats7~7zet, so912 p å vissa ltd11 Icara.7ctwiserat den- sa1i ' IIYIza.
Hvad dtemtår szw for oss, den 9zya gezerationens bar ' ^^, för a t t visa oss vardiya de traditioner v i fått i aq-f af den f ö m?
Helt visst ej att domna bort i over7cscimhet.
Det galler, utom det att utstaka nya %&amp;gav, att m,ed ilzardiy7zet 7zålZa de ' banor klara, sonr en gdng blifvit öppnade.
men soom nzå7z~nda löpa fara att stängas af rea7ctio- nens fall bowunzar.
Arbetet f ör höjundet af 7 c ~ i n m n s stalhing kan ännu ej Betra7ctas sona a fslutadt.
irvärtom, det 7~9xifver.
al ltjämt nya friskch krafter.
En valcen blic7;.
för tidens 7raf ' och företeelserpd detta onzråde är nu mer ä n någonsin af nöden, 01372 et % sprdkrör.
öppet för uttalanden, som sta i sanznzanlzang med dessa fidgor, får m lika litet som förr sa7c~2as.
Det $1 ' ' denna sedizarc ro16, Dagny på ett ned dess åsi7cter öfverenssta~~znzn~zde s&amp;tt, efter biistcc för- måga vill söka fylla.
Att vi, fö7jandc en ocnzotstå.ndlig strömning i tidcn, 1 hoad s o ~ z rör behundZzngen af 7i; vimzofiågan, i viss m % z sïugit in p&amp; &amp; z praktisk vildning, s7caZl möjïige9z betmktas som ett bonhwzcZe fi.h den ideela synpzc9zkt, ztr 7 ~ 4 ' h f " l ' dgun n först utgått.
M m det ideda.
mål, fös.
hviZ7cct s&amp; wdn,gen adel 7minZig p ersodighet, undligen sedt, kämpat och blödt, ur ej dat af ' e ?z dit för oför,gängZi.
(~ halt .för att helt 7; z '; zcwza bo~ts7cymtas iifve~l, i eelz ' tid d&amp; man för den obönIt ' zörli,ga verkligl~ete~zs 7; raf tyc7jzs fi~giitit idecc7erna?
Och midt i nutideru &amp; flan och k a n y f o 7 - til %va~on skall Dc1992y för visso aldrig slappa det ideela målet z w sikte. '
D e fi-ågor, sonz be7mndlats i tzds7vriftesz, 72a alla Iner ock.
qnindre statt i samband med Fredrika- Bq-elizer-liö~.bz~~zde.ts str afvan- derc och utvec7cling.
EN redogörelse fijl * Dagnys anlae7&amp;1 under de galzgqza åren, ä r således i ~lzångt och nyc7cet en &amp; terblick pd Förbundets Itistoria.
Sci vidt nzijjliylt 7zar nä~nlige~z ckss refbs-ma- toris7ca ver7csam7~et blifvit f @ jd och i a~tiKlu9; ut,ydngna.
fr612, fragn- stdende nzi7ctos.itefer inon /, s7ci7da o~zråden, 71a~ sdv&amp;l c7enpa7ctis7ccc,.
Det nu gallande vigselformulelret.
Det &amp; r ett icke ovanligt förekomniande faktum, att när en itgard en ging blifvit vidtagen, en förordning ut- firdats, ett pibud blifvit tillämpadt så brytes udden af kri- tiken och klandret.
Men så ar icke alltid fallet; missnöje och ovilja kunna vara s i djupt rotade, att maii icke vill finna sig i ett » fait a c c o q l i a, utan fortfarande söker något satt att råda bot för hvad som miste anses icke Ziirnpligt och icke ratt.
Den vid nu innevarande kyrkokrs början till begagnande p %bjudna k~~kohandhokeil innehiiller ic7ce 1 8 i 1 års vigsel- formulär of örandradt.
Det mycket omordade bibelspråket: » de tv&amp; skola vara ett » har iii- blifvit i sin helhet citeradt: » de två skola vara ett kött B.
Men mot ett siidniit tillägg &amp; r det just som majoriteten inom senaste lrprlrornö te, efter en ' utförlig dislcussion, med all ÖnskviLrd tydlighet uttalade sig.
Nu finnes det dock iafördt i handboken.
Huru olamp- lig ma?
an må tycka aiidri.ngen vara, huru otillbörligt rnaii au anser den.
vara tilllrommen, huru öfverraskande det synes, att en s&amp;dm redaktion kiiniiat inför kyrkans allerhögsta styresman föredragas och af Euugl.
M 4: t stadfiistas, - nu måste dock deii iiya handboken tilliimpas.
Visserligen har det sports, att nier 5n en yrestman, hellre än att vid vigseln uttala ett ord, so,p sirar h i i s egen och andras finkänslighet; skulle utsatta sig för vederbörande domkapitels upprepade varningar och d&amp;rpå följande ansvar; men den hiersirkisksi, disciplineu utgiir nog nied seger ur en koiiflikt, soin på, shdant satt skulle uppst$, och hvarje laglydig medborgare kan.
icke erkanna det befogade i ett shdant tillvagagiiende.
Dura lex,.
sed lex.
' Men den tid som förgatt sedan den nya hancibokeii började begagnas har icke bringat denna sak i glömske.
Vid hvmje vigsel erinras man om det nya formulärets gammal-
testamentliga uppfattning af äktenskapet genom den särskilda betoning som det nu tillagda ordet gifver å t blott en sida af förhållandet emellan akta makar.
Finnes då, ingen utväg?
Skulle alla försök att &amp; vaga- bringa en annan sakernas ordning vara förgafves?
Om nu missnöjet ar så allmiint och framkommit f r i n s&amp; skilda h811 samt grundar sig på s&amp; många samverkande orsaker, om en viss oro förspörjes hos allmänheten, och icke minst hos menigheten inom den bekännelsetrogna kyrkan, skulle icke all denna oro kunna stillas genom ett enda perindrag, ett ord från höga vederbörande?
Detta ord heter rnlfi-i- Ilet, tillstånd att vid vigsel mvanda antingen det gamla formuläret enligt kyrkomötets beslut.
d. v. s. helt och hället of örandradt, eller det nya enligt kosniterades redaktion med?
En sidan fri- tillfogande af det omtvistade ordet; .,liÖtt~ het ar ju medgifven på minga stklleii i handboken, siilundil att alternativt de ena eller andra uttrucken f&amp; begagnas.
Det är ju således ingenting nytt eller ovanligt som begäres.
och mail har svirt att föreställa sig att ecklesiastikdepartementets chef, en gång uppmärlrsamgjord p&amp; den allmänna meningen.
som påkallm en förändring i ofvanstaende syfte, icke skidle till- mötesgii en sådan begiiran genom vidtagande af den ktgard som har föreslås och som troligen icke skall stöta på oöfvey- vinnerliga svhigheter hos den eller dem som ~rialrteii Iiafva inom regeringen.
Att Vjd riksdagen söka väcka och beifrn en frigii a&amp;- ende redaktionen af den nya haudbokeii.
hvilken aiisetts s t i under kyrkomötets domviirjo.
torde nog blifra en vansklig sak.
Men de, som hittills fört civiiiiktenskdpets talan, böra nu genom det nyn rigselformularet hafra f i t t en ingalunda oviktig insats i strafvandet för den önislaviirda och samhalls- viktiga sak, som de söka genomföra.
Ur diktsamlingen " Lyriska ~tämningar ' ~, belönad med Svenska Akademiens 2: dra pris.
, Jag har i mitt hjärta en stensa.tt borg En bo.rg mot hvars mäktiga murar Förtalets haglande skura17 Förlamade falla ned, Dit aldrig uä~ldens giftiga sorg Kan I8msk och smittande tränga, Där ald~ig Zö,omsn k a n spränga M i n glädjes orubbliga f17ed.
.
.
Där g &amp; = en l@graf omkring mitt slott Med djupa och lupza udgol: Sorb uäma mot eld och ldgor Och skudda min luckas ro.
Och ha22 en ua12 mig gZomt och f ö r ~ d d t, Och komne^^ en ouan med list och suärd Att drapa min lycka och sköfla min h&amp;d, - Jag lyf ter min ui1zdelb2~0 Tu tanken pi!
dig är den glädjemakt, Som fiendens anfall til1ba.k~ sldr, Som gel2 mig ett harnesk mot lansarnes sdr Och s k a ~ ~ m mot a ~ stomz och krig.
Och tanken pd dig ar den rid ' damakt, Som s t d ~ kPing min borggdrd med höjda spjut, Och jagar ofredens ande ut Och ~ ä d d a r min carld d t dig?
Ellen Lundbe~g .f.
Nyblom.
Asiatiska interiörer.
I En nunna.
Härlig och daggfrisk var morgonen, då jag i sallslrap ined en engelska, miss F., begaf mig åstad a t t uppsöka en liten o: rt med det f ö r en vesterlandsk tunga omöjliga namnet Mzlcet.
Den ligger ett par ini1 norr o111 Tiflis, och vagsn gick längs Kurdalen, soni var vild och ödslig.
Få spår syntes af iniiiiniskor, ty boningarna låg0 i allmänhet så val gömda, a t t man icke anade deras tillvaro, förrän man till sin förvåning fick se en lätt rök ringla sig upp ur gräsva.lleii vid väg- kanten.
Först då lade inan ocksi märke till de kretsar af sinå stenar, hvilka, i det de tjänstgjorde som skorstenal:, skvallrade oni a t t denna griisvall var taket till ett ' Iiiis, inbygdt i sjalfva den branta sluttningen mot floden.
Vi följde troget Kurs alla nyckfulla krökningar, tills vid en tvgr viiiidning staden med det konstiga nainiiet lag framför oss.
Mzket a r Georgiens forna hufviidstad, och så som den ligger har framför vara ögon, skänker den oss en lefvatide föreställning orn deu kristna kyrkans stridande tillvaro i Öste ' r~i, samt bjuder på en tafla, t1Wr Iivarje drag bär akta niedeltidskoloril.
U r floden, soin under dystert brus ströiiiinar strid förbi, reser sig berget till höger o111 oss likt en braniit niur med taggig krenelering.
Till venstei begränsas dalen också af liöjder, men mer tillgängliga.
T. bakgrunden staiiges iitsikten af blånande berg, och på det iiarinaste utsj~råiiget, 1200 fot uppe i luften, ligger, svafvande öf ver branten, ett gaminalt kloster med sin kyrka.
Genom årliundradeiz tjtinstgjorde detta kloster soni vakttorn, och miiiikczrne vor0 skildtvakter.
31en det var icke staden det för deni galde a t t skydda mot öfver- runipling, utan kyrkan - katedralen - Georgiens moderkyrka, livilken ibeser sig majestätisk i dalen p i en i floden utskjutande brannt udde.
Utan svårighet dominerar den liela taflan, ty kring densainina kon- centrerar sig allt, äfven försvaret.
Höga murar och starka torn skydda kyrkan, inedaii staden ligger öppen, försvinner till ett intet vid kate- dralfastningens fot.
Och en starkare kontrast kan man icke tänka sig än de pi * iniitiva jordhasen i förhhllande till kyrkans solida prakt och egendoinligt utvecklade stil.
Det är medeltiden, soni går igen lifs lefvande, och dess-romantik
.
andas aunu ur de legender, sägner och traditioner, som i iiiiingd knyta sig till denna lilla fläck af jorden.
.
I katedralen ligga de flesta af Georgiens konungar begrafna; och fastan Mzket redan i 5: te årliundradet eft.
Kr.
iippliiirde att varil liufvudstad, ha7 den dock allt framgent fortsatt a t t vara landets and- liga medelpunkt.
E n beskrifning af katedralen shille föra iriig för långt.
J a g vill blott soni en kiiriosiset anföra, a t t de begge rivaliserande ' heliga rockarne i Trier och Argenteuil aga en farlig medtaflare liar i Mzket, - i n h n e detta iii.
kändt i Europa?
- livilken utges för att vara den enda, den akta, den af Maria virkade kjorteln, on1 1iVilkeri det kastades lott vid .korsets fot.
E11 legend, Iivilken genom siii enkel- het och poetiska skönhet visar långt tillbaka i tiden, knyter sig till denna relik.
Icke lkngt från katedralen ligger en mindre kyrka, byggd i samiila stil och liksom denna af dyrbart material.
Den tillliör ett gammalt beröindt nunnekloster.
Vi funno kyrkan stangd, men på var begäran kom snart en nunna med nycklarna.
Hon var georgiska och kunde liksoni vi icke niycket ryska, inen fastaii samtalet fördes pk mycket haltande fötter kom det Bast det var dock så bra i gtng, a t t inan @ rna kiincle kalla, det animeradt.
Detta var v h iiunnas förtjanst.
Hon hade en förvånande lätt uppfattiiiiigsföi.~riBga.
Dessiitoni s2,g Iion så öfverströininande glad ut, och lieniies saininetsbruiia, varma och vänliga ögon spel.ade af sh mycket lif och ineddelsaniliet, a t t der, ovillkorligen verkade smittande.
Hori tycktes icke alls diiga att ill.ustïeïa v %ra förestiillningar om en nunnas beklagansvärda lott.
Hennes drlikt var mycket torftig.
.
Både doket.
och klädningen sågo mycket ' slitna ot, och den farg, som en gHng hetat svart, skiftade nu i alla iiiöjliga gröna förtoningar, inen glad var hon &amp; lid&amp;.
Kanske var det förakt för världen och dess fifanga.
som gaf sig uttryck i denna torftighet.
Hon var icke sh ung längre.
vår innntiBa nunna, och klostertukten gör, som bekant, sitt basta för a t t peta bort alla toilettgriller.
Troligen hade hon natt, det stadium, som Diogenes kallar gudomligt - a t t intet behöfva.
, Emellertid visade Iion oss sin kyrka, och det skedde ined eii nästan moderlig ömhet för minsta sinåsak.
Det fanns dock icke mycket a t t visa, om jag undantager en mängd byzantinska stafflibilder af obestritiligt varde.
Vi kommo just från katedralen och funno vid jämförelsen denna kyrka icke sk litet arm. '
Syster Sofia måste ha läst det i vårt minspel och ftitt en ingif- velse a t t göra något för sin kyrkas heder, ty plötsligt stannade hon och visade oss en sten i golfvet.
wSe här,, sade hon med ett uttryck af djup vördnad, whär ligger den store kung Mirian, l) begraf ven ».
Olyckligtvis hade kyrkvaktaren strax förut vi&amp; oss kung Miri- ans graf i katedralen, hvarför jag fann mig befogad a t t göra syster Sofia uppmärksam på a t t den store.
mannen val icke k m d e vara be- grafven på två ställen.
» Han kan påstå, hur mycket han vill.
han, därnere, inen kung Mirians riktiga graf är » - med en stor gest - har och icke annor- städes w. Dessa ord uttalades med en öfvertygelseiis och den berättigade harmens bestaindliet, som icke tålde nigra invändningar.
Jag gjorde en tyst afbikt för min misstanke ocli.lät syster Sofia behiilla sin celebra graf i fred.
Kyrkan var snart tillräckligt betraktad, och vi stodo i begrepp a t t aflägsoa oss, när vår nunna frågade, ?m vi icke hade lust a t t se hennes cell och hvila oss en sinula.
En sådan uppmaning var natur ligtvis en nyfiken resande icke sen att efterkomma.
Klostret liknade icke de vesterländska.
Där funnos inga höga murar med järngaller för äfven den minsta glugg, ingen val till bonimad port, ingen arg portvakterska.
Det var endast en låg, aflång byggnad med cell vid cell.
Frh.
hvar och en af dessa fanns en egen utgång till den öppna platsen kring kyrkan, livilken väl i sin ordning var omgifven af en mm, men livars port stod öppen.
Dessa nunnor tycktes åtnjuta en viss frihet.
Det var väl därför de aldrig på Tiflis ' gator gingo omkring med skygga och förskrämda miner soni nunnorna S våra katolska länder.
Cellen var liten, men hög, luftig och ljus.
Rent.
och fint var det därinne, och det lilla var ordnadt med en omsorg.
som var upp- friskande att se.
Någon annan möbel än tliaktien fanns naturligtvis icke, men på denna låg en mycket vacker och proper matta.
Den oundgängliga.
samovaren stod i ett hörn på goltvet i sällskap med ett par vattenkrukor .af ädel form, i rosenröd lera.
I väggen bakom en gardin furinos några hyllor, hrilka utgjorde - byrå, garderob, skafferi och därtill förvaringsrum för den under dagen hoprullade madrassen.
-.
---- l) Mirieu var den koiiiing, som gjorde kristendomen till statsreligion i Georgien.
Hen.
var samtidig med Koiistautin den store.
2, LAg shgbrits of oirdiladt tr&amp;.
Praktiskt, eller liur?
Det tyckte åtminstone syster Sofia, ty.
hon drog undan gardinen och visade med husmoderlig stoltliet,.hur bekvämt hon hade det.
Allting liade sin gifna plats, och den ordning, soiri rkdde, förtog det mindre smakliga i anordningen.
Rummets prydnad var Iiyllan med helgonbilderna, och de voro många.
Var iiunna visade fram dein med vaxande förtjusning, som kulininerade framför en svartbrun madonna med öfverdrag af fint arbetadt silfver.
Liksom ryssar och greker bekliida nämligen geor- gierna sina lielgontaflor med metall, som i drifvet arbete återger bil- dens liufvudlinier.
Af det mklade äro endast hiifvud och händer synliga.
under denna sista tafla hangde en lampa, Iivars röda laga lyste ganska surinulet i det starka dagsljuset, men som i skymningen, när den ined fiill kraft kunde stråla ' på helgonens inetallkåpor, n#r den fladdrande flamman gaf lif åt deras stränga orörliga drag, borde kunna verka lyftande på ett svarmiskt sinne.
Under liyllan stod en bönstol med flera vackert inbundna, andaktsböcker.
Det var den första klostercell jag sett, som verkade iikgok hem- trefiigt V i kröpo emellertid upp p&amp; tliaktien med benen i kors iiiider oss, och no kom syster Sofia med frakteringen.
Hvem kan val bjuda på mer än Ilan Ilar?
Vi fingo friskt vatten, ett slags tjockt och hårdt bröd samt grikliknaiide örter, livilka, för att förhålla sig friska, lago p&amp; en tallrik i iskghren - lioc est p&amp; stengolfvet under thaktien.
Syster Sofia beklagade, att hon icke liade något t &amp; Och så började samtalet p&amp; nytt nied stor liflighet, men det farekom mig, som om vår snälla värdinna liade iiågot på hjärtat.
Hiiru lange hon hade varit i klostret?
, Åh, alltifrkn jag var barii, inte större än så.
w, » Uppriktigt sagdt - blir det inte litet trhkigt i längden? » wVisst inte.
Hvad tanker ni på?
Skiille jag inte vara nöjd '?
J a g har ju allt livad jag beliöfver.
w A t t hon hette Sofia, det visste vi redan.
Att sluta efter hennes satt att vara, tycktes hon tillhöra samhällets öfre lager; men det v m fruktlös möda vi gjorde oss att söka utforska hennes familjenamn.
BEII nunna liar intet sådant,, sade hon.
Jo, syster Sofia bar tydligen p i en hemlighet, och jag kuude se, hur hon stred med frestelsen att inviga oss däri.
Lyckligtvis var det snart slut nied hennes motståndskraft, hennes öfverfulla hjärta måste skaffa sig luft.
Ron tog ett bref, som låg p % thaktien och visade oss det.
' - Det s a r skrifvet med georgiska bokstafver; ytterst sirligt, niistan präntadt såg det u t, och det fanns icke SK mycket som en liten släng.
utan a t t pennan med omsorg och ömhet Iiade dröjt vid den.
Det var ett tacltsägelsebref till ett niiiinekloster i Moskwa, sade hon, som hon. \ rid vår ankoinst hållit på a t t skrifva, ty klostret linde iliågkommit Iieiine med en gåfva - ack, e11 sidan stor, stor gåfva!
Ocli I I U nedtogs från högsta hyllan ett paket.
Papperet veck- lades upp af ett par händer, so111 darrade af rörelse, ocli niedan syster Sofias ansikte tycktes illumineras inifrån, räckte hon oss siii skatt - en ny niinnedrakt.
E n kjol af svart skirting och ett slags lång, fot- sid rock af svart parmlatta var den omedvetna wsakeii till s i iilycken fröjd.
' Vi beundrade på ett satt, som fullständigt tycktes tillfredsställa vår värdinna, liennes nya drakt.
Vi förklarade ined kännareniin .att tyget var utmärlst vara, r i sågo uppinärksnmt och gillande p i söm- riiariii~, soin snälla niinneliander s&amp; omsorgsfiillt hade sytt, och syster Sofia fann, det vi oro synlpatisei.ande själar, hvilka förtjänade en vänlig klapp p$ axeln.
O, Evas dotter, icke ens klostertiil&lt;teii, icke ett helt lif i kloster- cellen förinhr plocka naturen Lir dig!
Efter detta Iiade syster Sotia ' intet nier a t t anförtro oss.
Hon skref sitt nainri i min bok, ocli sedan skildes vimined det bästa, minne af h \ - arsndïa.
Syster Sofia, du stora lyckliga barn, livars sällhetskrd kan tystas iiied en riy kladning, som lefver ditt stilla lif i en bortglömd vrå, tillfreds ined dina dagars enehanda., som icke fordrar iner af tillvaron an hvad den kan skliiiki~ samt i detta lilla ser » allt », hvad du beliöfvei.
- liiii.
sknlle di1 val kanna dig till inods, om di1 plötsligt af ett oblidt öde flyttades inidt in i vesterlandets stornilöpning efter guld, $.ra, rijutnin- Ear, midt in i den malströin, som vi hedra med namnet civilisation?
Jag frliktar, a t t dina vänliga w m a Ogon skulle sparras vidt upp at ' förfäran, a t t du skulle.
åkalla alfa dina helgon och ångestf !illt f åga deni, on1 också alla dessa underliga manniskovasen verkligen vore af Adanis kött och blod.
,
Lille Eyolfb plats i Ibsens diktning.
Mycket af det, hvarom Ibsen skrifvit i sitt sista arbete, är oss bekant friiii fordom so111 hans tankes barn.
Meii mycket annat klin- gar oss till inötes son1 nytt, soin mera positivt ocli soni en ' gladare lifsåskkdning an den, lian eljest brukar hylla i sina skadespel.
Det Iiopplösa i hans drainer har alltid utgjorts af denna absoluta fordran på m.anskligt ansvar, som liar gatt sh lan@, att den kan jämföras med deii förfärliga satsen, att det ar kttare för en kamel att gå genom ett ii5lsögcz an för en rik att ' koinma till liimmelriket.
' Ibsens utgångs- punkt i Brand var densamma soin fraintradde i Pauli ord, att all vår rättfärdighet ar af noll och intet värde, om nhgot fattas i skiild- betalningen, att den soiii syndar p i ett, lian ar saker till allt.
Ibsen framställde Brand som idealisten, den öfverspande ra.ttfärdighetsjagaren, Iivilken stupar på detta ideela kraf: allt eller ivztet.
Sedan ger lian oss ' ju oftast sainliallsbilder, soin frairistalla lialfhetens manni.
skor, marionetter titan personlighet, opportunister och jasägare till allt som befordrar deras intressen och som äro fångna i den inbillningen, att de iiro goda maiiniskor, darför a t t deras kotteri hyllar dem som sådana.
Det lieinska i liaiis teckning # ie iiiissl~ckaiidet a f (lettii idealis- tiska kraftprof, soni ingenkan göra, det fifanga i försöket att lyfta tleii sedliga kraftens hamnare med Tors kraft.
Ibsen finner, att ingen k.an och han sätter sig som ransakningsdomare.
Han tipptacker den lilla ego- istiska driffjädern ba.kom vira basta handlingar, denna lilla oiirlighet och inaskerad, livarigenom v i öfvertyga oss själfva, att i en Viss handling ar det verkligen äkta välvilja ocli akta människokärlek, som förestafva liandlingssiittet, medan där finns ett innerst fördoldt egoistiskt syfte, som gjsrt oss så välvilliga och karleksfulla.
Det ligger en ironi i allt detta, ett slags skämt med manskliglieten.
A t t man gisslar mänsk- l iglietens dåliga egenskaper, är ju redan det tamligen djarft, inen:] tt inari finner fel i de goda: att afven de goda, de soin goda: insedda, icke 1i811ii profvet, att de iiro ett sken, detta iir diktaid@irfliet A, la Lokes forta1 af gudarna.
Ibsens geni raddade honom i i h allt för liarda efterräkningar.
Hans process med mänskligheten har sitt intresse.
Man kan föreställa sig det narinast under fornien af en dialog mel- lan brothlingen-människan och undersökningsdomaren-diktaren.
Först framträdde den @ strakta idealisten, när Brand och Kjarlighedens Komedie vor0 utglfna ' och sade: » Tack, kare diktare, du förstar oss som
ingen anilaii; vi äro alla syndare, vi lia endast att böja oss i käns- lan af vår syndaskuld.
Ödmjukhet, det ilr vårt räddande ord., Men diktaren sade: w Vänta litet, eder ödmjukhet är intet annat an hyckleri, jag skall visa eder, att eder alskvärdhet ä r intet annat än lättjans och intetsägandets lösen, att I .blott viljen dröja med alla förändringar och vänta till dess en ideel reformator kommer, för att slippa reformera eder ocli uppskjuta bättringens dag.,.
Den abstrakta idealisten kände sig kuslig till mods och drog sig tillbaka.
Och så skapade diktaren dessa gripande stycken De zcnges förbund ocli Samhallets pelare, där han gisslade öfverklassegoismen.
Det ar teckningen af sainhallets sty- rande som vanans slafvar och rutinens pedantiske förfliktare.
De styrande leddes af sinå kotteriintressen, allt sar underkastadt ett lais- ser-aller system, kårandan och sammanhållningen står i kotteriandans tjänst.
Då höres från andra håll ett jublande tillrop till diktaren:, Bravo ni ar en folkets man, det ar tydligta.
Demokraterna framstorma för att ta honom i besittning.
~ B I i s s t a g säger ~, diktaren, wni ha ej heller gissat inin gåtas.
Och han tecknar folket i Folkets Jiende som en osjälfständig hop, som ej känner igen van och fiende, och samhalls- förbättraren Gregers Verle, den osjalfständige idealisten, ocli Hjalmar Ekdahl, den sentimentala pratmakaren, äro lika goda charlataner i sitt slag som Stensgård, den praktiske lycksökaren, och konsul Bernick.
När man tänker pH alla dessa figurer; förefallm det ganska naturligt, att Ibsen i mångas ögon gallt för den hjärtlöse ironikern, en adjafvulens advokat w som säger:, allt ar ganska - ondt.
w Han liar wtngit afstånd » från Iivarje parti.
Vill man ge honom ett paitinainn, vore kanske det basta att kalla honom en utopisk revolutionär, en allmänt missnöjd, en som säger: » slå omkull spelet, gör om hela sain- hällsordningen, så har de mig sikker, då är jag med, ..
Hvad so111 är mycket svårt att förstå; ar orsaken, hvarför nian finner, att häri ligger något abnormt frän diktarsynpunkt.
Allt hvad vi hört om diktaren från &amp; iiinchen, Italien, Norge visar oss en önskan att som diktare observera i frihet, hans beliof af frihet från maniiiskors påhäng och främmande inflytande.
I Italien uppsökte han en oberömd osteria eller satt på ett tak och lät solen steka sig.
Måhända grubblade han, måhända han blott vegeterade.
Det är ocksi möjligt, att dessa begrepp hos honom som hos mhnga andra sammanfalla.
Vid en norsk sommarsejour för några år sedan kunde han stå invid hafsranden i timtal och stirra ut öfver hafvet, fördjupad i tankar och drömmerier medan ahgorna sjöngo sin .. entoniga shng.
Och nu, berättar man oss,.
älskar han.
den stora eiisanima salen på Grand Hotel i Kristiania, soin är upplyst enkom för hans rakning, och dar lian ofta ensam funderar framför sitt glas ..
Men detta allt ä * konsekvensen af lians stämnings natur, af denna motvilja mot kotteriet, på hvilket lian sett sin leda i sm~stadssamhällena.
Och samhallet sjalf ar för honom liktydigt med ett stort kotteri, utmärkt af partiintressen, af imitation, af stillastå- ende, brist på initiativ och först och sist den i kotteriet fångna indi- videns brist på själfprbfning, ett falskt förtroende till sig själf.
Man har p&amp; senare tiden gjort inånga angrepp på Ibsen.
Fru Helena Nyblom har i en uppsats om honom g %tt s&amp; långt, att hon vill bestrida honom snille ocli poesi, en paradox, som från en så poetisk natur som hennes gent emot Per Gynts dilctare knappast Iran fattas annat än soni ett behof att förfäkta en tes qzlalzd rnerne.
En mycket skickligt gjord uppsats i en norsk teologisk tidskrift har sökt bevisa, att Ibsen uppsatt snillekulten som sitt högsta ideal.
Stödd pk val valda brefut- drag, finner den teologiske författaren hos Ibsen idel egoism, fattar honom som en föresprikare för ett fåtalsvälde af begåfvade andar och samlar samhällsfientliga uttalanden ur lians enskilda meddelanden till vänner, där lian uttrycker sitt förakt för den politiska humbugen.
4 Meii hvad Ibsens människofientlighet betyder a r innerst hatet mot egenrättfärdighet.
Sanning och ärlighet är, om man .s&amp; vill, en dogm, en fanatisk fundamentalsats i hans personlighets religion, ögonblicks- stämningens öfverdrift, kampens öf veriliiiag liar han intet emot, blott den är uttryck af personligliet.
Obändig natur blef därför för honom bättre än tamt jasagaiide, och därför blef sanning och ärlighet hans lösen.
Och nar han s i g sig omkring, fann lian ämbetsman, som uppfattade sig själfva som orakel och o&amp;tkornliga för frestelser, ofelbara i sina egna tankar; ej ett ärligt ord, ej en stark personlighet, det ena som det andra förlwäfdes under iilslcvärda fonner af artighet och grann- lagenhet -- hiinsyn, a d s l a för följderna betog karakteïerna all iipp- riktighet.
Denna saiiningslidelse blir hos Ibsen iiågonting liårclt.
Han tror icke på mäniiiskonaturen annat iin i vissa siillsynta fall.
De flesta af lians iiiäiiniskor af djupare natur, äro fanatici med en gifven prägel, antingen af ens eller andra slaget, i det basta fallet duktiga egoister, som älska dem, de älska, med vild häiisynslöshet, familje- egoister af den gamla nordiska slakttypen, som jag fös min del tror i nittionio fall af liundra betecknar människolrarleken i vhra sanihallen ännu i dag: släktkärlek och favoritkarlek.
Fanatici äro exempelvis Brand, doktor Stockinan, Gregers Werle, Hjördis, Rebecka Sharp,. '
.
Hedda Gabler och så vidare.
I detta afseende visar sig skilnaden mot Björnson.
Äfven han har sanningslidelsen och gisslas till exem- pel i Det ?tya systemet hyckleri och lögn.
Men lians personer äro mera känslans barn, han liar mera tro p5 mgnniskans inspiration af goda inflytelser.
Hos lians personer finnas starkare förmaga a t t behar- skas af stämningen, a t t oinviinda sig efter ett starkt intryck.
Diirför skildrar han mindre stolt och otillgänglig, iiiera iidmjiik uiiinniskoiiatui.
manniskaii 21- mindre förliardnad af sitia fiirlikllaiidens jiirnbarid.
Björnson väljer också till sina hjältar e,j sk inycket de iiiogna niäniien som icke mer ungdomsfriska, varma niiiniiiskor.
: i:::.
: Lille Eyolf a r en egendomlighet i Ibsens diktning, just dasi- genom, att den visar oss en försoning, som p8 sitt satt iii ' en kom- proiniss med lifslyckan.
Pjesens konflikt a r ett iiktenskiipligt miss- förhållande mellan tv % människor af ganska olika natur,, 411iners och Rita, hans hustru.
Hustrun a r sinnligt betagen i sin maii och barnslig, ett hustru-barn, med den skillnaden i förhållande till Xora, Dockhems liustrun, a t t hon ä r härsklysten.
Det a r en Xora af harsklystcn och sinnlig natur.
Mannen har man har i Stockliolni tiimligen alliniirit Jämfört med Hjalmar Ekdahl, fastän en finare och förandligad sadan.
Äfven ined detta förbehall förefaller mig jaiii förelsen haltande.
A1lmer.s a r sådan, a t t han » &amp; r så stilla med allt ..
Det enda beriittigadc i jämförelsen &amp; r blott det, a t t ocksi Alliners har sin förblindelsehögfiisd: han har velat ge ut ett arbete om miinskligt alisras, han uppger pla- nen, därför a t t han nu vill arbeta pk sin halte son Eyolfs riilfiird, han vill h a en praktisk uppgift, uppgiften a t t uppfostra sin son.
Am.
det icke vackert, käre läsare?
S e j, det ligger ock&amp; i detra något iif den gamla ormens, liyckleriets, slingerröselser.
Den vackra iippgif- ten, upplyser honom Bita, r a r ej blott oegoistiskt intresse för sonen, t y han shg, a t t boken mäktade han ej, och di slog han sig p&amp; barn- uppfostran; h a r kunde han tillfredsstiilla sin arelystnad.
E n liteii pojke kunde han ju naturligtvis tassa med, d.
8. uppfostra, hur han ville.
H u r ofta har nian ej sett denna faderliga s. k. välgörenhet, som blott a r maktlystnad.
Ibsen h a r har ånyo upptackt en s. k. god egenskaps afvigsida.
R i t a a r den, som till sjiil8lfrörsvar framdra- ger detta gent mot hans anklagelser mot henne.
Saturligtcis ligger hari en svaghet hos Allmers, men man liar, sbvidt jag förstii, sett orätt, nar man gett Allmers betydelsen af en Hjalmar Ekdals-natur i smitt, lian a r en djup och ärlig natur, ett af Ibsens f&amp; söndagsbarn, den
mjuka och dock manliga naturen, en natur, som älskar - kampen med arbetet, en man, hvars svaghet Rita upptäckt, men som ej behöfver rodna för denna upptäckt, ty lian vill arbeta, lian kan på ett ord af sin fjolla till hustru, förstå att uppfostra @ .sjalf, och lian förstår nied en ädel natnrs kraft att försaka Asta, Iialfsystern, som ej ä r någon Iialfsyster.
Utan många ord till inotstånd försakar lian henne, nar han ändock upptäckt, att här fanns en kvinlig lille Eyolf, soni kunnat vara hans Ii fs iiaturliga föl j eslagerska.
Olyckshändelseii med Eyolf, lians drunknande, ar den yttre Iiandlingeii.
Han tiimlar ned i fjorden.
.Faderns förlioppningar på Iionoin klippas tvärt af.
I detta niinfera barnlösa äktenskap är Eyolf 17ål11 aden, spöket, gengångaren.
Framför fjorden sitter Allineïs sör- jande som den, hvilken intet Iiopp liar.
Allt i lifvet ar blirid till- fällighet.
Rita och lian sammandrabba nied anledning af barnets död, och det visar sig, att tillfälligheten mecl denna d r ~ ~ n k n i n icke g ar blott slump utan vedergiillning, att de Stminstone ha sin oiiiedvetna skiild i att Eyolf blef lialt, att de gloinde lioaom i egoistisk njutning.
Hvar är nu försoningen för detta oiiiedvetna brott ?.
Rita liar funnit denna försoning i sista akten.
När Allmers just vill lämna henne för att söka boten för sin lifssrnarta på nya vägar som vandrings- man och pilgrim, nar han skall vända hustrun ryggen so111 iiiedbrotts- ling i olyckan, då visar Iion lioriom, att de i stället kiiiina vara ined- arbetare i iipprjittelsen.
Ocli liar upprfittelsen meddelas, när den store miistareii i gator l %innai.
svaret en gång, så kan iiian viil betrakta detta svar som en liten ironi öf ver alla dessa frågaiide, som oupphörlig t koiiiinit med sin fordran: hvarfija ger ej Xbseii ett svar?
J o d#rEör att han ej kan det.
Nu 7bar diktaren svarat: svaret ligger så ~snubleiide n a r », lösningen är så enkel.
Rita, det sinnliga barnet, liar funnit lösningen, arbetet med fattigrnaiislarnen diirnere vid fjordbryggan skall Iion ta i tu inecl.
Allniers, den niörke grubblaren, soin sörjt sig för- tviflad öfver förlusten, lyser upp i andaktsfiill Iiangifveiillet åt detta enkla lifsinål.
Här, i detta enkla praktiska lifsmil, skiille Iriinna fin- nas lifsfnllhet, arbetsglädjens förlorade s h t t skiille kiinna Bterfiiinas här.
Här skiille dessa två inakar kunna förenas helt enkelt i arbetet att se barnaögon lysa vid åsyiieii af Eyolfs leksaker eller se barm- iniinnar iniiirisa på Eyolfs karameller.
Man har nästan lust att till- ropa.
diktaren sitt bravo en gång till: lian liar förstitt, att inaiisklig- lieten är en uppfostringsanstalt, dar så litet behöfs att skapa lyckan, (lär barnen iiro majoriteten, där vi kanske alla iiro barn, som älska \
uppmuntran ocli belöningar.
Men livad man ej kan veta, är om man förstått diktaren rätt.
Kanske skall lian afven här svara: » nej, den pedagogiska filantropin med karanieller och älskvardhet tycker jag icke om och han skall kanske visa oss, att naturiiistinkten går vilse och att den moderna pedagoginstinkten har tagit fel.
Han kan i alla fall vara öfvestygad om, att lians sista arbete skall hyllas som ett storverk af alla praktiska pedagoger, vare sig för stora eller små, dar- för att det förkunnar ungdomlig praktisk handlingskraft ocli kärlek till barnanaturen, inbördes lijalpsamliet som lifvets lif med makten af en stamma, som trängt til!
det bildade Europas alla kulturcentra.
Hellen Lz ' ndgrevt.
En klenod.
~ H v a r f ö r jag Ilar den dar gamla gungstolen, som lir så stor, klumpig och oniodern ?~ Jo, kära Bella, det liar nog " sin orsak!
&amp; Iiniis du gamla far- mor?
Inte .- ja, du var försths bara barnet, nar hon dog, men mig förefaller det, som 0111 den, Iivilken en ghng sett gamla farnior, aldrig skulle kunna glömma lieiine.
Hur liten, spad och fin hon var!
Så mjukt och tyst hon, tassade omkring!
Hur hjärtegoda de blii ögonen glimmade under den hvita mössan!
För oss barn var hon en kar tillflykt under kulna dagar och 1PLnga kvällar, då vi liade rifna kläder och svåra katekeslaxor.
Lifvet växlar för litet livar, iiieii kanske mest för s.
' k.
stora affärsmän.
Min far, som en tid var en sådan, gjorde till slut stora förluster, som nödgade oss att i alla afseenden inskränka oss; bland annat måste vi laiiina var stora, eleganta våning och en stor del af v %ra värderikaste möbler.
Farmor, som för vår skull djupt grämde sig öfver förändringen, skiille under realiseringen bo hos några slak- tingar; inin far nödgades samtidigt göra en affärsresa, och det blef sålunda på min mor som flyttningen, realiseringen och allt annat hvilade.
Den nya våningen bestod af fyra rum, livaraf ett uteslutan- de var afsedt för farmors räkning.
Min mor liade, pk f5 imdantag nar, endast behållit de allra enklaste möblerna, nien ined sin ovanliga smak hade hon af det hela gjort ett inbjudande, litet hem.
Ros *
farmor hade hon särskildt lagt an på att göra det riktigt fint och pyntadt, på det att gumman snarare skulle få intryck af att förand- ringen var till det bättre än tvärt om.
Farmor hade haft en del gamla och ratt skröpliga möbler inne hos sig, nu hade mamma ersatt dessa med några ' finare och modernare; ined lindantag af den antika klockan och dito byrån med sina vackra beslag, var sålunda nästan allt det gamla borta; de stolar, som nu prydde farmors rum hade förut stått i min mors boudoir; en mjuk stoppad hvilstol, kladd med schagg, hade intagit den gamla gungstolens plats.
J a g minns ännu ined Iivilken spänning vi väntade farmors gla- da öfvkrraskning!
Så kom andtligen den dag, då farmor skulle installeras i den nya våningen, och sedan hon förvånadt sig öfver samt berömt v %r mor för all deii trefnad, hon kunnat &amp; stadkoinma ined så litet, kom slutli- gen det ögonblick, d s farmor skulle gå in till sig.
Vi barn stannade efter henne i den öppna dörren till salen, på det att icke våra ge- stalter i nkgon inaii skulle skymma härligheten därinne.
Så underligt tyst farmor var!
Efter några minuter vande hon sig till vår mor, klappade henne.
sakta på armen ined ett: » Tack, kara &amp; !artha, si5 vänligt af dig att göra sk fint å t gamla farmor, mycket finare an iii nu ha det sjalfva.
.
.
.
Har du - har du de gamla möblerna på vinden?
D w Nej, f,zr~nor », svarade v %r mor, i det hon rodnade soin om Iion begått en förbrytelse, » dein sålde jag tillika med de andras.
, Ja visst, ja visst, det gjorde du ratt ' uti * sade farmor, men hon liit så matt på rösten, det var som om den lilla, enkla frågan: » bar du de gamla möblerna pli vinien V alldeles tröttat ut henne.
Vi drogo oss ur dörröppningen - det var alls icke såsoin vi tänkt oss det - syskonen mumlade om, att farmor var riktigt otack- sam, men jag, soiil var äldst och farmors ögonsten, kände mig sh im- derligt belclanid.
J a g ' kände att något var i olag och det gjorde nog mamnia ocks8, fastiiii Iion ej .sade något åt oss, ty nar pappa pk af- tonen kom hem frhn sin resa och prisade hennes verk, samt tackade sin modiga lilla liustrii, som ej låtit .sig.
bortklemas af medgångens dagar, blef hon hdock ej rätt glad.
Farmor var, trots den ökade lyxen i sitt rum, ej vid sitt gamla goda lynne - hon påstod att hon ej sof om nätterna, men att det kom sig af hennes sjutioåttcl, Ar, » så det var ingenting att göra åt den saken w. Hon pallrade jiimt omkring, då hon var inne hos sig, hon hade '.
\ '
ingen ro livarken i den moderua soffan eller pk stolarna; fös schagg- fåtöljen tycktes hon t. o. ni.
tiafvn en afgjord inotrilja.
Hon vistades nu mer inne hos oss an förr och liar tycktes lion vara sig mer lik.
, Erik-, sade vår mor en dag till pappa,:) jag gjorde en förfar- lig duinhet den dag, jag s a d e farniors gamla möbler - lion öfver- lefver det bestänidt aldrig - och jag som menade s i val!
J a g ä r riktigt rädd!
Om jag ätminstone kunde &amp; teifiiina hennes gamla gungstol w.
~ H v e n i köpte den då ?^ ~ H v e m?
ja Bvem '?
* utropade vår inoï fbrtviflad,: .tror du inte jag gjort allt livad jag kunnat för att Iilina ett spik af den.
.
.
snart kan inte jag Iieller sof va on1 nätterna!
o &gt; T a g inte sk illa vid dig, kiisa E ~ w:.
trcstaiie v i s far,:: nog skola vi finna ratt p&amp; den.^ Xen det var ej så lätt sotii pappa tiinkt, t y en kliidst&amp;nilsinadaiii hade köpt stolen af niin nior, hon hade sedan Iiimnit Artta, och niin * man fann reda p&amp; he~ine,liade Iion salt stolen.
Men efter fyra i n h a - ders träget letande återfanns den verkligen hos en vaktniiistare, hvil- ken, då han skg min fars i k e r a t t f&amp; kterkiipa den, antog deii vnsa särdeles varderik och ställde sitt pris dsrefter.
Det var i slutet af september soni klenoden &amp; terfannsy nien som det r a r farinors födelse- dag den tredje oktober sparades öfverraskningen tills dess.
Vid kaffebordet i salen stod p i högtidsdagen den gamla gung- stolen, omvirad med blad och bloinnior; dess nöt ", karinnr togo sig s i iiii- derligt ut niot de ljiisröda astrarna och de saftiga ekbladen, mctn den liar gåagen hade var mor föresatt sig att ej genom för nyyckeii omtanke förstöra glädjen, och därför hade lion förkastat var fars förslag att låta inåla, om deii.
.iter stodo vi, barn, i spänd viinta:?
116 Iini.
farinor skulle tagii öfverraskningen, au skiille Iion val blifva gliid!
Hndtligen kom farnior iii - Var det mhhiiida femtionde eller sextionde gången i sitt lif, soni hon litsades ej hafva iikgon reda p$ denna dags betydelse, som hon ämnade blifva riktigt öfverraskad af make, barns och barnbarns smh eller stwa gifvor!
Hon sknlle jnst till att sl % hiinderna samnian i glad öfvesraskning ööfver dct bloiiister- kladda kaffebordet, då hennes ögon mötte den ganila, k m stolen -- liennes hiinder skilde sig ej, utan fingrarna slöto sig om hyarandra liksom i stilla bön och tvcnne stora, k h r a &amp; ar gledo Iiirigsamt öfver den gamlas farade kinder.
Syskonen sago p % hvaraiidra. '
Evas stora iigoii tycktes siiga: '
23, » Hon a r ' riktigt otacksam och pappa soin haft så mycket besvar! » Men jag kände mina ögon .fuktas liksom min inors.
.
Vi förstodo henne.
J a g, så underlägsen i år, var dock på grund af inin innerliga.
tillgifvenliet för den gaiiila, i stånd att forstå henne.
Så gick farmor fram till stolen, makade guirlanderna sakta å t sidan ocli iiit sina livita, skrumpna fingrar glida öfver stolsryggens pinnar, smeksamt, som om ae likt strängar på ett instrument kunnat framkalla ljufva, veka toner -- ocli det kunde de nog, blott hon kunde Iiöra dem.
.
.
ett lyckligt, rent, sträfsanit ' lifs.
niiniiestoner!
' - Hon såg sig själf som tjugoårig maka föras in i ett litet enkelt hem, der just den stole1-1 var en af de förnämsta prydnaderna; hur lycklig och stolt slog ej ' han sig ned där med heime i sitt knä!
- Och sedan nar Brik koni till, då.
hade den stolen varit hans första vagga - - när lian sednare fått en verklig, prydlig sadan, då satt Dlilla marnnia~ som konvalesceiit i den stolen och wlilla pappa, pysslade öfverlycklig om henne.
Längre fram i tiden liade Erik i skyinnings- stunder kraflat upp i hennes knä, då Iion suttit dar, för att höra sa- gos, samina sagor, soin Iion n~ berattade för] bans barn; den stolen liade äfven varit Eïiks första hast.
.
.
Och sedan, nar han tagit stu- denten, stod den klädd som iiii, fast nied fagra virblomster, för att mottaga Iieclersgiisten.
- P$ iildre dagar satt far s % gärna där, (1 % han läste aftontidningarna högt för mor.
.
.
och ' sedan, då lian blef sjuk och bruten,.
var det i den stolen lian briikade sitta v i a fönstret för att se pk det rörliga lifvet dar utanför.
O, linr iilånga ininiien, minnen i oandlighet voro ej fastliiiikade ' vid den stolen, som genom ses mbnxders skilsrriSssa kgnske blif vit henne karare än nigonsin!
Länge stod farmor och strök öfver ocli talade till sin gamla stol, innan hon kunde besluta sig för att sätta sig däri, meii när Iion gjort det, drog hon en djup suck och slöt öponeii en iniiiut; nar hon &amp; ter öppnade dem, var det som oin hon nied ens Itominit i itnjutande af d l den livila, hon så länge saknat.
Hon såg strålaiide glad ut.
iTack, kara barn », sade hon,, det var deii största glädje ni kunnat göra mig, men hur kunde ni veta det?
Jag, soin trodde mig Iiafva dolt min saknad som en riktig hjalte !B Från den dagen ville farinor knappast läiiina sin guiigstol, jag tror, att Iion helst skulle ha velat tillbriiiga nätterna där, ty hon p&amp; stod att endast i den kunde hon sofva så godt som då hon var ~ l n g och ha glada vackra drömmar.
Och slutligen, Bella, var det i skötet af den .gamla klumpiga '
omoderna, stolen, som vi en dag funno f a m o r insluinïad; säkert hade hon dai ljusa iingdomsdrömmar, ty de blida dragen logo s i godt i sömnen - den lugna, djupa sömn, som er, &amp; ng viintar oss alla.
IPixi.
--.
- .- - Vår kronprinsessa, ebnrii lidande ocL lkngt afllgsnad fran liein; - iia landet, har i höst varmt, intresserat sig för det ~ i y ~ ~ p p t a g arbetet för skapandet af en god och efter landets förli %llaaden lämpad sjnk- v %rd för den svenska landsbygden.
Genoiu bemedling af Fredrika- Bremer-Förbundets stiftare h ena sidan samt kronprinsessolus hof da- mer å den andra, har ett lifligt tankeutbyte ägt rum rörande de sraga begynnelser, som hos oss ptgar för ordnanzet af denna siktiga angel&amp;- genhet samt den redan i det narniaste fsrdiga, fiirtriiflligt ordnade sjukvården inom storhertigdömet Badens Zandtdisti * ikt.
Följden haraf liar blifvit, a t t F ö r h u d e t fatt sig tillsandt en hel serie af den niangsidiga, och förtriilfligt organiserade Praiienvereins månatliga, Blatter, och andra skrifter, iivilka för vaiirierna af en god sjukvards upprättande pb den sveriska landsbygden esbjiide~ det största intresse.
Dagny har tryarr alltför litet i i t r p n i e för iitt anföra mer an några få af de åtgärder, soiii den badensiska föreiiin- gen vidtagit.
Vi meddela har det soiii syfies biist kunna tilliiinpas afven på v h a förli&amp;llanden, lirilket i viss inin fiir giilla soiii ett; kompletterande af artikeln i 7: de baftst: tf rar senaste %rgi: iq iniC a Sjukvårdens ordnande p % landsbygden 1 .. A r 1884 beslöt, nu soin alltid pk initiatir af.
stnrliei-tiginnan, den badensiska fruntimmersföreningen att bilda en ny gren för sin verksamhet, i syfte a t t utbilda sjiiksköte~sko~ för laxidsbjgden.
Fik detta ändamål upprättades t r e m e kursw att iidigen pli regelbiindua tider utbilda.
sjiiksköterskor för nämnda syfte.
Ilet bestaiudts, a t t triil.- serna skulle omfatta fem veckors teoretisk underrisniiig, rtieddelad; r.!
assisterande läkare vid sjlikhuset r l i i d ~ v i g Wilhelm:, dar iinilerrisniil- gen a r afgiftsfri, men dar friintiiniiicrsf: ' i ?e: 1ingeii betalar eltreiis dag-
25 \ liga kost.
: ':) Efter den teoretiska kursen vidtager den praktiska un- dervisningen i sjukvård, på något af föreningen godkändt sjukhus, un- der två månaders tid; här betalar eleven sjalf sin kost.
, Förutdm denna den egentliga utbildningen för sjukvkrd måste eleven, samtidigt med att den ofvannaninda teoretiska undervisningen pågås, äfven imdervisas i tillagning af enkel mat, i synnerhet s. k. sjukmat, en kunskap, som anses oumbärlig för den å landsbygden.
verksamina sjuksköterskan.
Styrelsen för den afdelning af fruntinimersföreningen, under hvilken sjukvården på landet lyder (afd.
III), har uppsatt stadgar och.
arbetsordning ni.
m. af livilka mycket vore för oss att lära.
Här nedan mii därför anföras de viktigaste ' punkterna liaraf.
Först kungör styrelsen för denna afdelning offentligt a t t, fruntim- inersföreningar, komniuner ocli- kretsföreningar, soni hafva för afsikt att på ofvaniianinda sätt låta utbilda sjuksköterskor för landsbygden, må uppmana fimpliga personer att jäinte insandandet af erforderliga intyg anmala sig Iios nämnda afdelnings styrelse.
Bland annat skall elev förbinda sig att, soin gengäld för den kostnadsfria utbildning lion Btnjutit, i fyra år tjänstgöra inom den komrniin, där Iion fktt plats.
Den utbildade sköterskan ' erhåller vid tillträde af plats nödig utrustning för sin verksamhet, mot villkor att lion aflamnar densamma då hon lainnar sin.
anstiillning, dessutom iii.
hon skyldig föra dagbok öfver sina förrilttniiigar samt riikeiiskapeï öfver sjukvårdsafgifter m. m. Liirnnar hon sin plats innaii de fyra åren förgatt skall hon återbära kostnadeii för sin utbildning.
Sköterskans aflöning iniste, som iiaturligt ar, vaxla efter förhal- landena, och dess Bestäininande erbjuder ofta stora svårigheter.
Va1 tycker Inan det voro en simpel sak om, efter en lamplig taxa för sköterskans besök ocli hjälp, betalningen erlades direkt till henne af den sjiike, inen det liar.
visat sig, a t t afveii då taxan iir ytterst låg, bönderna i allmänliet röja stor ovilja för att erlägga afgifter; Iivartill koni~iier att på nämnda siitt sköterskaiis hjälp aldrig skulle koinma mest behöfvande till godo.
För vård af personer, soiii åtnjuta fattigiiiiderstöd, betalas i åtskilliga konimiiner af fattigkassan, men detta endast hälften af den ~rdinarie taxan.
E t t önskningsmil för sköterakorna ocli friintimniersföreniiigeii vore, att de förra erhölle sin aflöning genom den senare, Iios livilken de hafva sitt basta stöd.
\ ' ") Deiiim, som det s y i m, dltföi.
1coi: h a t t utvidgas.
lärotid 15s redan i Ar komin: r.
E t t satt, som begagnas liar och där i Baden, a r bildandet af sjukföreningar, hvilkas medlemmar erlägga 20 Pf.
i minaden för att i Iiandelse af.
sjukdonisfall tillförsäkra sig kostnadsfri sjukvård.
D e sålunda inflytande medlen användas soni bidrag till lönen för sköterskan.
Inspektion af sköterskornas verlrsainliet sker genom erfarna, af fruntiiniiiersföre.iiingen utsaiida öfversköterskor, och anses detta.
vara det basta satt a t t tillse det institutionen ej förfaller eller urartar.
A t t lefva nteslatan$e ' af sjukvårdsarbete anses möjligt endast.
i de större komniiinerna; vid de mindre inåste skoterskan söka en.
bisyssla.
E n förträfflig sadaii ä r funnen af fruntimmersföreningen i # ?et den utsänder arbetslösa sjuksköterskor tiil.
fattiga hen1 såsom s. k.
&gt;&gt;Haiisliiilfe~, ined uppgift a t t under konvalescenstider eller följdsjuk- domar se om den sjuke och vårda hem och barn så a t t ej hela fa- iniljeii g i r wviiid för vag ».
Dessa.
hemhjälpare ko~nma ofta under den tid då liustruii efter en barnsang bör ligga stilla.
; Iiar styr ocli ställer hon med liemniet, fadern och barnen till dess allt iter ä r i sitt gamla skick.
Detta iir, säger en af föreningens redogörare, kauske den tacksainmaste af alla kiintimmersföreningens uppgifter.
Meddelanden från Fredrika-Bremer-.
Förbundet.
.
Allmänna stijlendiefonden.
Under den i~ärmaste tiden hafva föl-.
jande bidrag influtit till Allinäniia Stipendiefonden: till Kopparbergs läm afdelning genom ststs~ådiiinan Cliarlotta Wersiill: E t t tusen sexhun- dra (1,600) kronor, till Ostergötla~tds l h s afdelnhzg genom ordföranden i lokalkoiiiit6ii i Linköping, grefviniian i \ Iatliilda D e la Gardie, Två Iiiiiidra sextioåtta kronor 1 öre (268: Ol)., iitgörande andel af inkoin- sten för siillskczpsspelrtakel anordnade i Linköping till förinhi för såväl Fredrika-Breiner-Förb~~ndets stipeiidiefonil som sjöföi.svaret.
Geiiom ordföranden för lokalkomitdii i Osters~ind, fru Betty Sand- ler, liar till, TZimtlas~cls lihzs afdehing öfverläinnats Trehundrafemtio- två (353) kronor.
Saintliga Hrsbidrag ocli gåfvor soni under å r 1894 influtit till Allinaniin Stipendiefoiideii uppgh till Tio tusen fyraliiindranitton (10,419) d kronor. '
Fredrika-Bremer-Förbundets sjukkassa liar af onämnd person f &amp; tt mottaga en gkfva af 50 kronor.
,
F r k skilda håll.
Sverige.
Guldmedalj af åttoiide storleken med inskrift ~ I l l i s quoruin ineriiere laboresw liar af k. ni$ tilldelats fru Sophie Adle,-sparvse, född Leijonhztfvud, för hennes förtjänstfulla verksamhet till fram j ande af kvinlig bildning.
Sainnia iitinarkelse har koininit fii7wrilznnn T7borBorg Rappe till del nied afseeiide å hennes verksninliet för sinnesslöa barns undervis- ning och vhrd.
Kvinnors inväljande i fattlgvårdss~relse var föremål för öfverlagg- ning vid de senaste fattigv~rdsstyrelsevalen i hufvudstaden.
Flere talare upptrsdde varmt för denna tanke, som synes liafva vunnit långt större ansliitning an fallet var förlidet ar.
Vid anställd omröstning af val af ledamöter i f attigvård sstyrelseii f ör Katarina församling, där en plats var ledig, erhöll en kvinlig kandidat, fru Thérese Riindquist 5 röster.
Motkandidaten, fabrikör Björkvall, valdes med endast tvenne rösters öf vervik t .. Kvinnor i skolråd.
I Östersunds skolrid har iiivalts skolföresthda- rinnan fröken Alina, Rehborg, i Rristiiiehaiuns skolföreståndarinnaii fröken Anna Danielsson samt i Hudiksvalls fru Stina Rodenstain.
Vesterljungs, och Blacksta försanil., Söderrnanl., ha till skolrbdsleda- möter invalt: den förra, folkskollärarinnan fröken Sofia Lindberg (oin- vald), den senare frii Fredriqiie ' Nyström.
född Berg.
En allmän svensk kvinnoförenings bildande vac ämnet, för öfver- laggning vid ett privat möte den 11 jan.
i Nya Hush~llsskolans lokal, 19 Tradgårdsgatan, till hvilket fröken Adhle Wetterlind utfärdat kallelse.
Eliuru de till ett 20-tal uppgliende deltaqarne voro af ganska olika åsikter, segrade vid omröstnini de som voro för stiftan- det af en förening med ofvanstaende nanin, hvarför äfven en dylik kom till stånd.
Den nybildade föreningen utsåg inom sig en förbere- dande styrelse.
f: Prisbelönt skoldräkt för flickor.
Till Fredrika-Bremer-Förbun- dets draktreformförening har från Fiiisk kvinnoförening ingått med- delande oni a t t sistnämnda förening vid Ryska hygieniska sallskapets i Petersburg exposition 1893, erhållit sällskapets stora silfvermedalj för en skoldrakt för flickor, tillverkad hufvudsakligen efter svenska dräktreforrnföreniiigens modell. '
Expositionen var icke internationell, atan endast Ryssland och Finland ägde rätt att deltaga i densamma.
Stockholms internafionell~ lirarinmehem invigdes den 29 dec.
med en enkel högtidlighet, ilvarvid rektor Hnmble i ett Biilsningstal till de närvarande framhöll det nya hemmets syfte och blifvaiide verksamhet.
Antalet pensionärer är redan sk stort som hemmet kan rymma, och dagigen inkomma anmalningar om nya sådana.
Dammask.
~UdstiliingsPidende~) ar namnet pk en bilaga till tidskriften ~Kvinden og Salilfandet;?, hvilkcn hak ' till uppgift, » &amp; tf utgöra ett slags föreningslänk mellan den blifvanide utstiillningeir af kvinnoarbete i Köpenhamn och allmanlieten ».
Enligt livad .2 ' rdstil- lingstidendes~ första nummer meddelar, har utställningens fiirsta puesi- dent, kammarherrinde Oxholm, nedlagt sitt mandat.
Arbetsutskottet utgöres af fröknarna Auguste Fenger, Johanne Frimodt och Sofie Holten.
Beslut angiende lokalen för den blifvande utställningen iir ännu ej fattadt.
Anmälningstiden for ritst2llare, soin skiille iitliip: ~ den 15 jan., a r ytterligare förlängd.
Fimalm~I~ d9ufid », tidskrift för sainhallsfrigoï, och henlinets intressen, är ett nytt finskt livinnoblad, som i slntet af fijrlidet &amp; z utskickade sitt första profnummer.
Tikliriften redigerns af fröken: Helena Westermark och detta namn, jLinte namnen pk sikdann fiaarn- stående finska förf.
som Uinna (!anth, Adelalde Ernsooth, Rosin:: Wetterhoff, m.
fl., hvilka antecknats som medarbetare, BY en borge~i för det nya företagets framagng.
~ S n t i d s utkommer i bIbiirjmi af hvarje månad med ett häfte om unge&amp; Z ark.
Priset iir 4 inark.
E t t euker8t medel a t t stiir7ea kragar, manl caetter o. d. s&amp; a t t de &amp; Z$fva eom n y a.
P % grund af de stegrade fordringar man i v h a dagar stiiller p&amp; linne med afseende pk styfnad och glims, har mon mbngfalcliga ghnger sökt förbättra den enkla, risstiirkelsen genom a t t nppblanda~ iiensanima med borax, gummi, vax etc.; dock lyckas detta endast genom öfning och erfarenhet i tillblaudningssiit- tet.
Hiir ' till konimer a t t nitingen husmoder, oaktadt ihërdiga be~ödanden, k m e r sig besviken och liingtar efter ett b$ttre och säkrare siitt.
- Detta &amp; tt finner man blott genom begagnandet af Hack ' s l) iibbclstiirkelse, ett absolut tillförlitligt och fnllkomligt tillredt stiirkelsemedel, hvilket inne- ht2ller alla nödiga bestlbndsdelar i viilafviigda proportioner, 5fven sadana som framkalla en gliinsande yta.
Genoni detta medel kmiiisil kragar, man- chetter o. d. stiirlcas s&amp; vii1 att dc blifvs som nya.
Anviindandet af denna stärkelse iir vtterst enkelt.
z rh g.
ä E 4 Fysiologiska skodon, E for d a m e r, herrar och b a r n - t i l l v e r k a s hos u n d e r t e c k n a d t i l l moderata p r i s e r.
pC Personer, som hafw örnthligo eller fOrstOrda fötter, kunna hos mig fh.skodon, som passa viil och &amp; ro bekväma att g&amp; med.
* 0: - C. NfLSSOAf, D m t t ~ i ~ g a t a 700. n. '
8.
-- --- p - - P - - Laderplastik.
Alla slags verktyg för laderplastik siiljas billigast hos a PER.
FROM, Stockholm, 54 2Ybaster8amueZ8gatam 54.
OBS.!
Saxur, knifvclr och skridskor slipas.
Äkta ' INTYG: Undertecknade, som nnvändt Herr Axel Litströms Collodin mot liktornar och kylknölar, h: ~ funnit medlet fullt motsvara, ' sitt Snda- Tillfdi-Litliqcrtite mB1 och kunna det derföre hos e n h k till det biista rckoinmen- O C ~ af 3 m u 1886. dera.
Å m ~ l den.
% R.
G e i j e ~.
- 4.
4fun~hcrg, personer Ridman.
Undhrtecknad, som varit be- bewröf u&amp;dt me- sviirad af en miingd vzrtor h a r der möt liktornar, genom: ~nviindandet af 4oll; dinD vartor, hudhhrdnad frLn A ~ o t e k a r e n Herr Axel Lit- ström i Falun, blifvit f r h dem och nageltring.
.05s.
alltid desna in- helt och .hallat, befriad; hvarföre registrerade etikett som jag omniiiunda medel hos e n b a r garanti for varans akt- .till det ' biista i,rekommendera.
Motala (C. Nykyrlre d.
27 aug.
het.
1856.
Aupust Axdn, Handlande.
COLEOD %N tals Tusen- .SAljes hos P ?rfym- och Bokhrilndla~e i flaskor 8, 60 ö r e och 2 Franko mot I 7 w.
2.0 W e.
A X E L L I T S T R ~ M B ' aZzcm.
, 7c9 * 09za.
Frbn Fosterlniids-Stiftelsens Förlags-Expedition hnf ra utkomniit och finnas hos alla l~okhandlare a t t tillgli följande nya böcker: FRIDEBORG SYSKONEN 1 Folkkaleuder för 1895 af B. TVADSTROM.
: Kart.
i kr.
; klotb.
i: 75, ' VARDE.LJUS Berattelss af RERTHA SAGER.
Haft.
50 are; kart.
75 Ore.
TVA SLAGS LIF 3fixsioiiskalender för i895 af Doc. A. KQLarOilla.
Hiift.
75 öre; kart.
i kr.
Kn lerittelse ur verkligheten fiir ung och ganiiiial af A.
1 %.
UL ' XTORF.
Iiiift.
75 öre; kart.
1 kr.
GTUSTAF II ADOLF LITEN OCH VÄWLQS Hans person och betydelse.
Xhgrn minnesord med illiistrrtioiier till jubelfesten.
för menige man d S l L S LOTGBI~X, kyrkoli.
i Giifle.
Pris: 1 kr.
Blafflickan i P0mipdi eller P i IieiiiIig: ~ viignr.
En l~ergttelse fr8n kristendomens första hrliun- dratie af E.
S. HOLT.
wift.
i: 28; knrt.
I: 50, Bland granar och palmer Beriittelse af Ellh ' ST I.: \ ' ERs.
Pria: Iiiift, 1: 25; kart.
i: 57.
Upptagen eller Kvarlanmad 11.-riittelse sf 31.
L1 " 5ii3ilECIIT.
IiUft.
S5 öre: kart.
1 kr.
Berättelser far folket Tionde hafret.
~f XRSST E: YI.: RS.
~iiift.
75 ure: lrsrt.
1 ~ r, Ur svenska folklifvet.
Beriitte1.c af H.
K.
Andra liufwt.
Pris:: &gt;i) ör; ..
Bibliotek fönr de unga Flera nya hiifren.
S: ris OG -- BO it 10 till 30 iirv pr st. Berlttelsc af O. F. WALTOS, fBrf.
till " Ett lyckligt valU, " Gamla psetivet '.
" Skuggor " m. fl.
Hiift.
GO Bre; kart.
76 öre.
Skoliiilstaren och hanis soii Xn lwriittelse fran 3O: iirign kriget af K.
H. C ' ASPAlU.
Ofvers.
friin 1i: te uppl.
ITBft.
1 kr.
siigrn tilldrrgrlser ur Baron Mans Henr.
von Esweus Eefnnd.
3reUdelade af Iionom n.iiIlf.
Ifiifc.
I och 11.
1; vnrdern h i kr.
C.
R O S E N S Fruntirnrner, sam d5neaksl olycksrfer,11fd3r~rl~Prcra Bolaget F Y L G I A kunna hiinviindn nig till AMELINE S T E R X Y.
, bclress: Stockholnz, DöbeLoisgataw P A.
Träffas clarstiides mellan 10-11 f. m. och 5-6 o. ni.
% Fredpika-Bremer-Förbundets byra, Stockholm, SrE Drottninggatan, finnas mrniilda kvinliga arbetssökande sasom: lektionugifrare i olika iimnen, svenska och utländska lararinnor för hem och skolor, kontors- och skrif- bitriiden, bonner, husföresthndnrinnor, sallakap och bitriiden i hem, före- laserskor, gymnaster, sjuksköterskor m. fl.
4 4 Desiri fektions- och Muttren~öri~ysans~ta. / t i Tel. 87 99.
101 Valhaiiaiägeri 101. '
h l.
87 99.
-.
t Reng6r m; i; ttor efter föregkende desinfektion fih damm i Rengör möbler, sang- och.
gkngkl8der fr&amp;n ' i.
+ adei medelst iiyDonstj: uerade - + och: siiiuts enligt p y.
; metod; 4 andra parasiter; tagel och renar rnnskiner.
I I.
.
och, ' tia i * o m s e r w i.
y ~ O C I ~ r &amp; t o ~ emot mal.
+ Härnttiing och hemsändning inom Stoekholm kostnadsfritt.
Kontor: D r o t t n i n g g a t a n.
23,.
2.
tr. upp.
+ + + + 4. t.
Allm.
Telefon 73 73.
O e * * * - 4 * 4 * * * * + * + * - * * * - M * +.
lämnar i t kvinnor råd och upplysningar i juridiska och .ekonomiska angelägenheter.
: Träffas å förbundets byrå 54 Drottnlm gaqan, 1 tri.
Onsdagar och ' Lördagar kl. 10-11 f * m.
, Till ' (.
redr rika- rem er- ör bundet insända böcker, Akademiskn boklinndeln, Upsali~: H.
D.
Jansoa.
Lektor Waldenströiii.
.d: r Wretlind och spriten.
Aktiebolaget Hiertas bokförlrig: F. Daltn, Korsfsi.nrne.
F. C. Askerberg: Rolaiid.
Forrester och hans systers faror och afventyr bland Noimdarnerilias iiidianer.
- S. TYorishöfler, Flykten ur Sibirien.
- Qerioni Indien.
F. 62 G. Reijers bokfiirlagsuktiebolag: E. Biller, ' Ulli.
- O. Höcker, Fi tzpatrick, trappeisii.
E.
T. Rergogreris bokliaiidel: B. W., Svenska och finska por- trätt.
Willi.
Billes bukfiirl~gsaktiehol&amp;: K.
~al.&amp;röin, V&amp;r forii- nordiska gudasaga i saiiiinandrag.
- G.
A. Henty, Frank Norris .af- veiityr bland i ndian er.
och guldgi * af vare.
- H. Hörlin, Sagor.
Adolf Bonnier: C. de Var.igny, Kvinnan i Nordamerikas köis- - J. IsFerg, Doktorns fru.
Alb.
Boiiiiier: .Alfaro, I gryniiigeii.
- Lilla Elnas sagor.
-- Mtirta Bdle, Fru Strklile.
F. D n h,, Julianus aff %llinge: i.
- S.
.Lage?
; löf, Osynliga liinkar.
- A.
Lundegård, Faster Ulla och hennes brorsdöttrar.
- Pronietlieus.
- René, Sju.
inartyrer.
-- M. Roos, Egoism ocli lycksalighet.
- K. A .. Tavas~s$jema, ' Kvinnoregeiriente.
-- A. Wahlenbes.g, Eii sto?
inan.
- H. Westermarck, Frainåt.
- O. Adelborg, Ett, tv&amp;, tre, fyra;.
.
- .-.A., Bagges., Sjiiinaiisiifventgr.
- A. Segerstedt, Niickrosorria .. - J.
R. Spilh$nmar, Svensk: t lij al tar nn- der de sista fyraliniidra areii.
- O. W. Alynd, Gustaf II Adolf.
- K D. Wiggin, Pollys planer ocli Lilla jiilrqsun .. -- Lekliamrateii, 13: de och.
L4: de boken.
- Onkel Adanis Linnea, 5: te.
.
boken.
- Lilla s o t a r i n u ~ e s iiiiderbara öden.
- Nisse ocli Nasse.
Sagan oin pann- enta stater.
' - p, ' - ' kaksberget.
- Snöflingan 1894.
A.
T. Carlson: A.
.Love, vackelseröster ur Giids.
.ord.
- " G. Chelius:, E;.
' ~riglhtzieh; Karlek till djuren.
- E.
A., Lille rik och hans Iekk ' ariiratei .. - C. Hamrn~rsköld, Srnh ~iu ' iidars ödeii.
J.
C. v. Hofsten,, Eii resa omkring jorden.
- HiisdJure11.- Bil- derbok för sinå barii och för åsliådningsiiiidervisiiing.
- Ilf .. ' ' Lcr.nglef, Våra vanner.
- F. J: Pajeken, Trappern Jiin.
.
.
... .. .. ..
., ".
: ' !~&amp;lilar,tt~ntz .Gr:; .R.
.
~ e + ~ &amp; t i &amp; w i 0: A: - .St@d@e~g, b.ok, oiii.
Sve~ige,, .-.
.C: .., Bh@-Holnzberg, Charles G. Gon-ion.
- M. Sauuleis;.
P &amp; ~ ' .Ka,io~, ' L i.
';, i.: ..
:.
: ..
Spillror.
Fosterlandsstiftq ?seiis .f6~Iaagse~1) editio ?~: A.
~ a c l m f n &amp; - ~ u z t o r f, Tvh slags lif.
- E.
S.
K., Teckningar ur lifvet.
- H.
H. v. Essen, ba ?iKHqn$:; l$e$ri !kj q; g$sen$.
' &amp; $ ' $ad, I.
- E. NBgia '; tilldcii&amp;&amp;ef Evers, Bland granar ch ' palmer.
- K..
.H.
Caspäri, Skolmastareii ' och hans ': ' son?
' - E: * S.!
I .. HOU; .~ ' S !1; afflick&amp;n, .. från,; Bci.iii \ peji, r+- L.
S., -, #.
I w.
.
.
, g. u .. b C 1..
.
:.
Barnens bilderbok.
- Ur lifvet, ser.
I.
- Barnel ?s - tidning 1894.
- Barnens van 1894.
- Korn åt små fåglar.
- Bibliotek för de unga, n: r 66-69.
- M. Liebrecht, Liten.
och värnlös.
- M. Rpos, U r barndomens värld.
- B.
Suger, Syskonen.
- A. Vollmar, Sön- dagsbarn.
- O. P. Waltorc, Upptagen.
eller.
kvarlaninad: C.
E. Fritzes k. hofbokliaridel: S. Coolidge, Clover.
- L.
T. Meade, Stora syster.
- Tant Cissy, Sinå Iiänder och .små fötter.
röl le en S;, C: o: J. Pederzani- Weber och G. Benseler, Bland röd- skinn ocli livita.
- Kläd sjiilf din julgran!
H. Gcber: Mark Twain, Tom Sawyer p&amp; resa.
- Sverges inedeltidssagor berättade för baru, 2: a saml.
.- S. Tytler,.
Arfskiftet.
.
Z. Hmggströms förlagsexpedition: Inåt.
hm.
Lars, Hökerberg: D.
S. Hector, Experirnenthoken.
- R.
Borta ocli liemina - A. Sandström, Nordens första storhetstid.
- I. Zethelius, På vikingastråt.
H.
I).
Janson.
: H.
D. Jamon, O m de absoluta nvkterhetsstriif- vandena.
Ad.
Jolirison: G. Aimard, Svarta korpen.
- A.
L. O. E., Högmodets fångar.
-- Glada somiri: trdagar.
- J. Grmdwzanlz, Pels- jagaren.
och Höfdingen utan stani.
- S. Smiles, Mätiniskaris egna kraft, h.
1, .2.
- Vi äro muntra, musikanter.
- gfver land och liaf i. ballong.
Nordin &amp; Joseplisoii: .SteJen, higjord.
.
, P.
A. Norstedt &amp; i Söner: H. Andersolz, Norska koniingasagor.
.
; - M. An7~olnz, .De kristnas död sa ii gel^.
- .J.
C. v. Hofsten, Bildeim ur Daninarks historia.
- James Cook eller ' Jorden rniidt tre ganger.
- 1: von der Lippe Konow, I barnahren.
- Th. Jfazer, Tal från pr&amp;likstolen .och altaret.
-- R. Melander; Styrbjörns iintri tig: -- C. Rogberg,, Gustaf IJ: Adolfs mi,nne.
.
.
P. Pillinpuists ~ktiebolug: A.
~ j ö r c k, ' pet, mänskliga ' lif vets lagar.
- Th .. L. Cuyler, Lefvaiide steriar.
- V. E~~znnztelson, Mor- bror1 .Jolin: - Tant Hannas lijfilte: -: E.
$.
K., Daggdroppar.
- P.
B. Meyer, P~; idsstiitider.
- Vintersol.
,. '
.
9 a Seelig ' &amp; C: o: ' Barnens jdiosor 1804.
Jos.
~ &amp; ~ r n m; i.
d:.
f h k TW&amp;, Tom Sawger _ ph itröft ' kg-.
. '
Svensk liirt~rotitlning: Jiiltornten 11894.
1 .. -.
.
.
.
.
~eosofislqi bokfdrh&amp;t: C. S&gt; .Annie ~ e s a n t: - .. M.
.C., Sn- &amp; an oiá den iivita LotOiblbm~ria~i. '
C. Waclztrkeister, .H.
: P. Blavat-,. '
.
. "
.
I - I '.
.
.
sky och, deii hemliga la in ii^.
.l:., !.
,.
Chr.
L.
' ~eiiorv: E. Tenozu, En svensk läkares vittnesbörd.
- Vetenskapliga experiment p&amp; ' mennisl&lt;or.
Wettergren &amp; Kerbor: A. Lefller, IMiniiesriina.
öfver Rrlatliilda Hall.
A l
H. Asclielioug &amp; C: o: .G.
Krog, Norske ' Rvinders sociale og.
retslige Stilliiig.
Alb.
Cuinineri~ieyer: Th. Andersen,, ~n Arbejders Dutre.
.
Jul.
Gjellerup: P. Eheistrup, Syersker., H. Ki~iidscii: E..
Key, Kvinderne: og det social-politiske Arbejde.
Fiiisli Irvinriofeöreriiiig: 1,alender öfver kviiinoarbetet i Fin- land.
- li ' insk kviniioföreniiig 1884-1894..
.
.
Pör11~gsuktiobol; hget 4Iti~vi~: A. Gripenberg, Reformarbetet till.
.
förbiittrande af kviiiiians stiillniiig, I I I, IV.
Louis Frank: Louis EJrarlk, ' Le grand catliécliisnie de la femine. '
Till Fredrika-Bremer-Förbundet insand.
periodisk litteratur,, Nordisk tidskrift, n: r 1-8.
- Statistisk ticlskiift, 1893 n: r 3; l 8 9 4 n: r 1-3.
- Svensk tidskrift, 1893 n: r 18-20; 1894 n: r 1 - 9.
- Tidskrift för kristlig.
tro och bilcliiiiig,.
n: r 1-5.
-.
Las- iiing för herilinet, ii: r 1-6.
- Lasiiing för .folket, ii: r 1-3.
- HeinBt, 1894 n: r 2-10; 1895 ii: r 1.
- Pedagogisk t.idsltrift,, n: r 1895 ii: r 1-3.
1-11.
- Svensk lararetidning, 1894 n: r 5-52; Vei-daiidi, n: r 1-6.
- Slöjdniidei.visiiingsbladet, ii: r 1-1 2.
- Helso- vännen, ii: r 1-94.
Jorcle.inoderii; n: r 1-1 2..
- St.dliglietsvaiineii, 1893 II: ^ 1-6.
- Jiistitia, n: r 1-52.
- Nya bokli,ziidelsticiriingen, 1894 n: r 1-52; 1895 n: r l j 2.
- Svensk bokhaiidelstidning, 1894 .n: r 5-53; 1895 n: r 1, 2.
- Svensk ninsiktidiiing, 1894 n: r 3-20; 1895 ii: r 1, 2.
- Skog@ctai~eii, n: i.
1-8.
- Nya kyrkans tidning, n: r 2-11.
Idun, 1894 n: r 5-5.2; 1895 n: r 1, 2.
- Kamraten, n: r 7-24.
- Folkskolaiis bariitidniiig, 1894 ii: r 3-39; 1895 n: iB 1, 2.
- Finsk tidskrift,.
n: r 2-6; n: r 1-6.
- Heininet och ssinliallet, ii: r 2, 4- 1 0 - Nylende, 1894 n: i.
1-24; 1895 n: r 1.
- Til inoralens freiiiine, n: r 1-12.
- Hvscl vi vil, ii: r 5-39.
- Kvinderi og Saiiifundet, ii: r 1-12.
-.
Blatter des Badischen Praueiivai~eines, 1893 ii: ib 1-6; 1894 ii: r 7- 30.
- Deutsclie Hausfr-aiieiizeitnng, 1894 n: r 6-48, 50, 52; 1895 n: r 1, 2.
- N e w Balinen, 1894 ii: r 3-24; 1895 n: r l.
- Lend a Hand, n: is 2-6; 1-45.
- The eiiglishwomaii ' s review, ii: r 2-4.
- TJie nursing record, n: r 315-352.
- Tlie ' review of reviews, 1894 n: r 9-12; 1895 n: r 1.
- The woiiian ' s jouriial, n: r 42-52.
- La feiiiiiie, 1894 n: r 3-5, 7-24; 1895 n: r 1.
- L e journal du bien public, n: r 2-12.
- La ligue, 1894 n: r 2-4; 1895 n: r 1.
- Zenskd Listy, n: r 2-7.
' - wimuorgs LACTOSERIN-CAC ' AO Viileniakande,.
kr: i ftigt niirande, hiils omin!
Förordad, af professoserria Olof Hainmarsteii, C.
E. Bergstraucl, med.
d: r Ch.
En ?.
Hagdahl in.
fl.
HalsovS~iiier~, tidskrift för a1liuii.n och eiiskll d hiilsovArdj y ttrm i. sitt nimiiriei.
för den .l febrnari.
följande:.
~SLi.rcZeZes märamde och uä.i * derl,7ct sc~so&amp; ett 7corncen; tre~acZt är äfoem dem i och smaJr: t.igt r~äi4~1g.m,eclel 71cuncZeZr1 hos.
oss h f i i i ~ d a tccctoser2.rmacao.~ Pris pr biirk om l /, kilo kr.
2.60; ' 1, kilo kr.
1,30; l /, kilo kr.
0, ' iO.
ErhMles hos hrr specerihandlase saint ' i parti hos.
Th. WinUorg &amp; C: o, Xtoclchokn.
Koagl.
Hofloverruitör. '
.
f6r ved och to *.
Vedslöseri omöjligt.
Ugiiarue icke lmlagdn med n5goti lera, steka och grndda ytoniordentligt jeinnt, va1 och fort.
Iugw * brSinnpltta; i.~ att föruya.
De- yppersta .intyg frhu hela landet.
Ruuiia ses i ve; - lisainliet och profvas: t Ingeniör E.
A. WIMANS Uistiillning och Försii ' jning,.
.
l Y Freds_cratam 17, Stockhalm,. '
' Hygieniska OBS.
" Skodon tillverkas for Herrar, Damer och: Barn, i Prisbel önta af DrBkt-13eforniförenii1geii.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
s Allt arboto iifförcs iioggrniiiit och nf bjistn 1ii.ztorh1.
, Reparatioper .v,er@tällac.
väl.
och p å bestämif utlofvad tid.
rc. G U ~ T ' PETTERSSON, ';;.
.
. '
.
.
. '
,, - 52 Drotqiinggatan 52..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
'. "
.
.
.
.
.
.
.. I ...
.
.
.
.
.
.
.
I.
.a F i j r e s t k n d ~ i i n n ~ pröken: g .., Cy ?,@.yg.
, «,,,,.
,.
- ...
.
.
Nya H u e ~ ~ l l s s 3 + o l a n ~akt.saiar k Vestra Tradgardsgatan 19..
0-B$:!
.
.
Sarskild-matsal -, för fruntiininer.
, 9. '
