# ID: svediakorp-per1204
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,581
# sentences: 694
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
Iduns Kungl.
N:r 40 (563).
Fredagen den 7 oktober 1898.
Prenumerationspris p r å r: Idun ensam kr.
5 Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 5 Iduns Modet., månadsuppl.
» 3 Barngarderoben .. - » Redaktör och utgifvare: Byrå: Klara södra kyrkog.
16, Öppen kl. 10 — 5.
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646.
Redaktionssekr.
: J. Nnrdling.
Kofboktr.
ll:te årg.
Annonspris: 35 Pre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påtörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr noup.-rad.
Utgifnlngstid: hvarje fredag.
Drottning Luise af Danmark.
Det dödsbud, s o m n u senast i tidig m o r g o n t i m m a likt en l ö p e l d s p r e d s öfver D a n m a r k s h u f v u d s t a d, s ä n k a n d e ett folk i lands- sorg, kom varit sjuk, icke oväntadt.
Den o c h på sistone aftogo snabbhet.
Hennes käranärma- gamla drottningen h e n n e s krafter hade länge m e d ödesdiger; marks land.
förstärkas grunden O c h detta deltagande kan af aldrig den känsla upphört ej a n n a t än ytterligare af b r ö d r a s a m h ö r i g h e t, s o m v ä l d o c k att lefva äfven hos de i skandinaviska folken.
Naturligt ' är då äfven, att ste, m a k e, b a r n o c h b a r n b a r n, Idun nu bringar den bortgång- hade sorgset bidande n a l a n d s m o d e r n s bild, så m y c - kring hennes sista samlats läger, o c h ket mer på i d ö d s ö g o n b l i c k e t, s o m inträf- drottning fade höga 1 / 2 den 6 på utom 29 morgonen, närvoro, den maken, september kl. ryska änkekejsarin- börd prinsessan kronprinsen san af Wales, o c h kronprinses- af D a n m a r k, h e r t i g e n o c h hertiginnan prins af Cumberland, V a l d e m a r o c h prinses- san Marie samt en del y n g r e sin under och enligt samstämmiga vittnes- b e v i s a t s i g s o m en och ädelsinnad Född i Kassel tember alltså sitt som sociala ställning, gjuten o c h d r o t t n i n g e n af G r e k - land, plats sin lefnadstid allas nan Maria Feodorovna, konun- gen all furste- grånade sin Luise, oafsedt hel- kvinna.
den 7 sep- 1817 — hon hade nu helt 82:a nyligen ingått lefnadsår — i var d r o t t n i n g L u i s e r e d a n till b ö r - den halfvägs danska.
För- äldrarna voro nämligen landt- m e d l e m m a r af k o n u n g a f a m i l - grefve jen.
p r i n s C a r l af S v e - och rige o c h prinsessan I n g e b o r g som var född dansk prinsessa voro, och t i l l h ö r d e e n af h u s e t 0 1 - Äfven s o m bekant, de i vid själfva närvaran- Köpenhamn, Lätt och steget ehuru ej dödslägret.
mellan lif och tre nes uppfostran 26 tröt- p u l s e n, o c h när i g r y n i n g s - stunden portarne till d e t s t o - sin som tos, skedde det så l j u d l ö s t, läkarens sinne förnam n å g o t Nära vänskaps- skärpta däraf.
o c h släkt- förbindelser förena vårt konungahus m e d det eget danska när prins en fullödig Nio år landets senare m a k e till vid Fredrik da Danmarks Danmarks allmänt i den ste Dan- Karl X V: s dotter; drabbat tronföljare, VILs från- n u v a r a n d e tron- ett nu dot- utsågs konungatron.
följare, som af hon fälle b e s t e g h o n v i d h a n s si- påtinga äfven här h e m m a sorg, den Kristian betraktades och deltagande därefter hon 1842 förmäldesmed frände hennes och blef att Gliicksborg, ter.
endast så maj ra o k ä n d a ö p p n a d e s o c h slö- att ålder fördes h o n död.
tade ta års till K ö p e n h a m n, o c h h e l a h e n - dansk, den Hessen Charlotte, togs U n d e r m e d v e t s l ö s d v a l a sak- så s m å n i n g e n af gemål denburgs y n g r e grenar.
Kedan vid utan k a m p Wilhelm hans- drottning son, Luises är j u f ö r m ä l d i ett äld- med nytt
» DUN 314 De, s o m erfarit v e r k l i g s o r g, s y n a s sällan 1898 sorgsna.
Lord släktled ha de mellanfolkliga b a n d e n helt n y l i g e n ä n n u fastare tillknutits g e n o m prins Carls f ö r m ä l n i n g m e d p r i n s e s s a n I n g e b o r g.
H ä r i g e n o m har, så att s ä g a, ä f v e n v å r t l a n d dragits in i n o m den barnakrets, s o m n u varmast begråter m o d e r n s o c h farmoderns minne.
M e d s k ä l k a n d e t o c k s å s ä g a s, att det inbördes kärleksförhållandet mellan mo- d e r o c h b a r n är det, s o m g i f v i t d r o t t n i n g L u i s e s lif d e s s r i k a s t e i n n e b ö r d.
S o m en tillgifven o c h klok hustru har h o n stått v i d sin g e m å l s sida, stödt h o n o m m e d råd o c h dåd i t u n g a tider, delat de ljusa da- g a r n a s l y c k a, m e n u n d e r allt d e t t a h a d o c k h e n n e s b a r n s v ä l o c h v e l e g a t h e n n e när- m a s t o m h j ä r t a t från f ö r s t a g å n g, h o n t o g d e m i f a m n.
H o n har offrat d e m s i n a b ä s t a krafter o c h t a n k a r, h o n h a r ä l s k a t d e m m e d en m o d e r s ö m m a s t e kärlek.
Men h o n skör- dade o c k en rik lön därför i deras gen- kärlek.
Den hängifvenhet, m e d hvilken de alla ä r o b u n d n a v i d f ö r ä l d r a - o c h b a r n - d o m s h e m m e t, är s ä l l s y n t att träffa i b o r - gerliga kretsar, än m e r då i furstarnes.
R y s s - lands kejsarinnekrona, grekiskt konunga- skap, den engelska tronföljdens lockande storhet — intet har kunnat försvaga denna barnakärleks innerliga glöd I M e n har o c k m a k a n s o c h m o d e r n s g l a d a p l i k t u p p f y l l e l s e, så att s ä g a, u t g j o r t h j ä r t - p u n k t e n i d r o t t n i n g L u i s e s lif, f a n n h o n lik- - v ä l b å d e t i d o c h krafter för ä f v e n a n d r a i n t r e s s e n.
S å v a r h o n h e d e r s l e d a m o t af D e s k ö n a k o n s t e r n a s a k a d e m i, o c h d e t t a ej b l o t t p å g r u n d af sin h ö g a s t ä l l n i n g.
D e t är e n k ä n d s a k, att h o n från u n g d o m e n m e d in- tresse d y r k a d e målarkonsten, o c h ännu i sin h ö g a å l d e r s y s s l a d e h o n lifligt d ä r m e d.
M å n g a af s i n a s l ä k t i n g a r o c h v ä n n e r g l a d d e h o n m e d a l s t r e n af sin p e n s e l o c h förskaf- fade basarer o c h välgörande syften en extra i n t ä k t g e n o m g å f v o r af taflor eller f ö r e m å l, s o m h o n dekorerat.
H o n har också målat flere altartaflor, m e s t k o p i o r, o c h s k ä n k t d e m till k y r k o r r u n d t l a n d e t, s o m f ö r u t s a k n a t sådana.
V i d s i d a n af m å l a r k o n s t e n l a d e m u s i k e n i s y n n e r h e t b e s l a g p å d r o t t n i n g L u i s e s in- tresse.
H o n n ä r v a r v i d n ä s t a n alla s t ö r r e k o n s e r t e r i h u f v u d s t a d e n, o c h i sitt h e m s a m l a d e h o n g ä r n a m u s i k e n s u t ö f v a r e till intima s m å soaréer.
H o n spelade själf piano, o c h d e t v a r ett af h e n n e s k ä r a s t e n ö j e n att d e l t a g a i ett a qualre mains m e d n å g o n d u k - t i g p i a n i s t ur h e n n e s n ä r m a r e eller f j ä r m a r e omgifning.
D r o t t n i n g e n u t v e c k l a d e äfven en betydan- de verksamhet i välgörenhetens tjänst och till f r o m m a f ö r n ä r l i g g a n d e s o c i a l a i n t r e s s e n, s å s o m f ö r b ä t t r i n g af s j u k a s o c h s v a g a s ställ- n i n g o c h s ä r s k i l d t af m i n d r e l y c k l i g t l o t t a d e barns.
H o n t o g i sin t i d i n i t i a t i v e t till s t i f t a n d e t af D a n m a r k s d i a k o n i s s a n s t a l t, s o m n u u t v e c k l a t s i g till en o m f a t t a n d e b e t y - delse, och hon stod personligen s o m be- s k y d d a r i n n a för en m ä n g d asyler o c h barn- h e m, de där alltid k u n d e påräkna h e n n e s nit o c h inflytelserika hjälp.
Ett vackert d r a g, s o m o c k m å b e r ö r a s, är d e t t r o f a s t a i n t r e s s e, h v a r m e d h o n o m f a t t a d e alla, s o m h ö r a eller h ö r t till h e n n e s e g e t eller h e n n e s föräldrars hus.
H o n släppte d e m aldrig helt ur sikte, u n d e r r ä t t a d e sig o m deras o m s t ä n - d i g h e t e r o c h v i l l k o r o c h v a r alltid g l a d att se o c h tala vid d e m.
I ett s o m allt v a r d r o t t n i n g L u i s e e n r i k t b e g å f v a d k v i n n a, till h u f v u d s o m till h j ä r t a, o c h p å ö m s e s i d o r S u n d e t är s o r g e n l i k a u p p r i k t i g v i d h e n n e s h ö s t l i g t r e d d a graf.
Beaconsfield.
" Inackorderingar ", En inbjudning till tankeutbyte i ett viktigt kapitel.
b / e d a n i v å r a s, s t r a x s e d a n d e n lifliga " 1 diskussionen i barnavårdsfrågan — » M ö d r a r e m e l l a n » — v a r af s l u t a d, e r h ö l l o vi följande skrifvelse: Soliga dar, som flyktat, farväl 1 S Snälla Idun!
Nu ha mammorna fått tala till punkt i dina spalter, tills vidare åtminstone — • ty själfva vilja, de väl fortsätta i ämnet, åtminstone tills flickorna gått och läst.
Hur de sedan skola giftas bort med den de tycka bäst om, ha ds också ordat om.
Mam- morna, förslås, inte flickorna inte.
Fruarna, de ha då så många gånger fått säga ut sin hjärtans me- ning om hur mycket hushållspengar de vilja ha och hur mycket man skall ge för saker och ting.
Så ha vi fått lära oss en hel hop om, hur vi ska kläda oss och föda oss och hvar skåpet skall stå samt hur det dukas till kalas och allt möjligt, snart sagdt, för hem och familj nyttigt och nödigt.
Men, snälla Idun, när tänker du gifva rum för uttalanden från alla dessa — kanske endast till- fälligtvis eller dess värre för jämnan så godt som hemlösa, — som gå under namnet inackorderinqar, samt äfven från de, mången gång bland en skara främlingar ej mindre bortkomna kvinnor, som mot- taga sådana.
Gif, med ett ord.
tillfälle att så grundligt och mångsidigt som möjligt taga reda på det s. k. inackorderingsuäsendet, som är af en så stor och allt mer tilltagande betydelse för så många.
Må Idun vädja till sin publik, önskar en erfaren och intresserad Idunsläsarinna.
tum är fontänen — den bruna tritonen V^lagar e] längre med silfver i tonen.
Gråter ej längre sin urna full, Stirrar förstenad i kolsvart mul.
Vissnad är rosen och tystnad är sången.
&lt;£umm g i a kronan sig blandar i gången, jVten mel an snåren vid lusthusknut Snöbären ännu se friska ut.
jVtidt i bersån hänger spindeiväfd snara, Stjärnmönster prickadt med daggpärlor klara.
I n s ä n d a r i n n a n s b r e f t a l a r f ö r s i g själft, Öå \ öfver nysko / lad, våt rabatt o c h v i ä r o m e d h e n n e ö f v e r t y g a d e, att ä f v e n r^ryssar en fjäril, vingbrutet, matt.
detta kapitel väl förtjänar sin utredning.
Xustparkens soffor man h,opat i trafvar.
T (undlarne ligga som mul svarta grafvar.
Skottkärra, tyngd af kvistar och skräp, V^näckt pelargonstjälk drager på släp.
Vildvinets purpur är fläckad och, sliten, jVfen på ett stamrosträd tynar en liten, Rodnande hylsa, hvars - senhöstglöd Snarligt skal slockna i vinterdöd.
jNästet är sköfladt — så sorgsen i sinnet fifskeå jag tager och räknar i minnet Soliga dar, som ftyktat.
farväl, Xifvande släkt, som lyftat m n i själ, V i u p p m a n a n u d ä r f ö r alla, s o m i ä m n e t ä g a n å g r a e r f a r e n h e t e r, att ställa d e m till f ö r - f o g a n d e — såväl » inackorderingarna » själfva som » inackorderingsvärdinnorna ».
Frågan äger viktiga b å d e etiska o c h e k o n o m i s k a s i d o r, o c h g e n o m e n b e l y s n i n g från s k i l d a håll t o r d e k a n s k e n å g o t g o d t k u n n a v i n - n a s s å v ä l f ö r d e t t a l r i k a s l ä k t e af h e m - l ö s a k v i n n o r, s o m ä r o h ä n v i s a d e till i n a c k o r - deringssystemet, liksom o c k för de m å n g a, s o m s ö k a s i g e n o f t a k n a p p o c h a l l t i d sträf- s a m b ä r g n i n g g e n o m att m o t t a g a i n a c k o r - deringar.
I denna, liksom i föregående liknande diskussionstäflingar, skola vi sedan som pris utdela 50 kronor m e l l a n d e förtjänstfullaste inläggen.
S o m ett s l a g s i n l e d n i n g s a r t i k e l i n f ö r a v i i d a g en ämnet berörande uppsats, under- t e c k n a d m e d en i våra spalter k ä n d signa- tur Xeende färgspel, som tjusat mitt öga!
.
.
.
V^al t må-december på höstlöfven snöga, Tjuldt i erinringen småle likvisst Skärhvita majb o l m och klargrön kvist.
.flnna knutson.
.
&gt; 1 — • — och benämnd Itiaekorderitigsvärdinrior.
D e n b i l d a d e k v i n n a n t a g e r o f t a sin själf- f ö r s ö r j n i n g p å ett h ö g s t e g e n d o m l i g t, m a n k u n d e vara frestad säga n o n c h a l a n t sätt.
V i d v a l af l e f n a d s b a n a fäster h o n s i g v a n - l i g e n i c k e alls v i d d e t, h v a r v i d h o n rätte- l i g e n b o r d e f ä s t a d e t allra s t ö r s t a a f s e e n d e, n ä m l i g e n h å g o c h a n l a g, u t a n är e n d a s t b e - t ä n k t p å att skaffa s i g d e t a r b e t e, s o m l i g - g e r n ä r m a s t o c h l ä t t a s t till h a n d s.
F ö l j d e n h ä r a f är d e l s, s å s o m o f t a f r a m h å l l i t s, att k v i n n o r n a till t r ä n g s e l h o p a s p å n å g r a få
I D U N 1898 lätt å t k o m l i g a a r b e t s o m r å d e n, d e l s — h v a d f ö r d e r a s a n s e e n d e m e n l i g a r e är — att d e r a s a r b e t e, s o m j u i c k e u p p b ä r e s af l u s t o c b fallenhet, i kvalitativt h ä n s e e n d e blir un- derhaltigt.
O m m a n k a n u t p e k a e t t t i o t a l o l i k a yr- k e n, åt h v i l k a d e y n g r e b i l d a d e k v i n n o r n a m e d r ö r a n d e e n i g h e t ä g n a s i n a krafter, så t y c k e s d e t b l o t t v a r a ett enda, s o m finner n å d i n f ö r d e r a s till m o g n a r e å l d e r h u n n a medsystrar.
B l i r e n n å g o t ä l d r e g i f t eller o g i f t d a m af e n eller a n n a n o r s a k n ö d s a k a d a t t s j ä l f f ö r s ö r j a s i g eller å t m i n s t o n e att b i d r a g a till sitt u p p e h ä l l e, så k a n m a n t r y g g t v å g a h u n d r a m o t ett, att h o n f ö r s ö k e r g ö r a d e t g e n o m att t a g a e m o t i n a c k o r d e r i n g a r.
V a n a, s o m v i äro därvid, s y n e s oss detta f ö r h å l l a n d e h v a r k e n e g e n d o m l i g t eller k l a n - d e r v ä r d t, m e n — n o g är d e t b å d a d e l a r n e.
D e t är o t ä n k b a r t, att h o s d e s s a k v i n n o r, s o m så i m a s s o r k a s t a s i g ö f v e r ett o c h s a m m a y r k e, s k u l l e finnas e n s å d a n l i k h e t i b e g å f n i n g, att d e s a m t o c h s y n n e r l i g e n verkligen skulle l ä m p a sig för det valda lefnadskallet.
M e n d e s s t r o l i g a r e är, att i d e n s t o r a m ä n g d e n af i n a e k o r d e r i n g s v ä r d i n - n o r finnes e t t b e t y d a n d e a n t a l k v i n n o r, s o m t r ä n g t s i g i n p å ett a r b e t s f ä l t, d ä r d e alls icke höra h e m m a o c h där d e därför icke k u n n a å s t a d k o m m a ett fullgodt, i c k e ens ett f ö r s v a r l i g t a r b e t e.
A t t d e t t a s e n a r e a n t a g a n d e k o m m e r san- n i n g e n m y c k e t n ä r a är n å g o t, s o m h v a r j e i n a c k o r d e n t o m i c k e förstår, så d o c k känner, o c h d e t t o r d e ej m ö t a alltför s t o r a s v å r i g - h e t e r att g ö r a d e t fullt b e g r i p l i g t f ö r så v ä l h o n o m s o m för dessa, hvilka stå utan f ö r s a k e n, o c h s o m n u, d å ä n n u i n g a offent- liga k l a g o m å l afhörts från inackordenternas s i d a, t a g a f ö r g i f v e t, att allt är v ä l b e s t ä l l d t.
I själfva verket förhåller det sig icke b ä t t r e ä n så, att m a n s v å r l i g e n s k a l l k u n n a u p p v i s a e n e n d a k l a s s af y r k e s i d k a r e, s o m å d a g a l ä g g e r e n så g e n o m g å e n d e y r k e s o s k i c k - lighet, s o m just våra inackorderingsvärd- innor.
I stället f ö r att s t u d e r a sitt y r k e, t a g a r e d a på dess fordringar o c h utbilda sig för d e t s a m m a, anse d e sig m e d ens v u x n a, ja, ö f v e r l ä g s n a i sitt a r b e t e o c h m i s s b i l d a i d e n l u g n a s t e o k u n n i g h e t y r k e t h v a r o c h e n efter sina åsikter.
H v a r e n d a bildad kvinna, som har m ö b l e r till e n v å n i n g o c h b e s i t t e r n å g o n k u n s k a p i m a t l a g n i n g, a n s e r s i g u t o m all f r å g a fullt k v a l i f i c e r a d att t a g a e m o t i n a c k o r d e n t e r.
H o n tar u t d e t g r ö f s t a, så a t t s ä g a, u r s i t t y r k e, d e t att s ö r j a f ö r m a t o c h r u m åt p e n - s i o n ä r e r n a, g ö r d e t till d e t e n d a n ö d v ä n d i g a och behöfliga, och då h o n innehar de n ö d i g a e g e n s k a p e r n a h ä r f ö r, j a, — d å är d e t i n g e n - t i n g v i d a r e att f u n d e r a p å, u t a n e n d a s t a t t gripa sig an m e d arbetet.
Men det finnes n å g o t mer i h e n n e s y r k e, n å g o t o m ä n i c k e så b a s t a n t o c h p å t a g l i g t s o m m a t o c h r u m, d o c k a f m i n s t l i k a s t o r v i k t, n ä m l i g e n att bereda trefnad åt inackordenterna.
F ö r att m ö t a d e n s t o r m af h a r m f u l l a p r o - tester, s o m här helt visst skall utbryta, så låt o s s g e n a s t o c h m e d t a c k s a m h e t e r k ä n n a, att d e t finnes n å g r a f å i n a c k o r d e r i n g s v ä r d - i n n o r, s o m v e r k l i g e n i n s e h v a d d e n n a tref- n a d är, o c h s o m ä f v e n f ö r s t å att f r a m t r o l l a den, m e n vi vilja på s a m m a g å n g orubbligt h å l l a f a s t v i d, att d e t o j ä m f ö r l i g t s t ö r r e antalet inackorderingsvärdinnor icke förstå d e t m i n s t a af d e n n a s a k.
Inackorderingsvärdinnan har i allmänhet t ä m l i g e n k l a r t f ö r s i g, att h o n behöfver in- a c k o r d e n t e r n a f ö r att g e n o m d e m f ö r v ä r f v a sitt u p p e h ä l l e, m e n h o n f ö r s t å r i c k e att d r a g a u t k o n s e k v e n s e n af d e t t a f ö r h å l l a n d e — att h o n, o m h o n v i l l l e f v a få i n a c k o r - d e r i n g a r n a, ä f v e n m å s t e l e f v a för d e m.
D e t är i c k e e n s y s s e l s ä t t n i n g f ö r r o s k u l l eller e n g o d h e t a f h e n n e a t t t a g a e m o t p e n - s i o n ä r e r, u t a n e t t y r k e, h v a r s alla förplik- telser h o n fullt u t m å s t e p å t a g a s i g o c h uppfylla, o m h o n skall k u n n a påräkna en tryggad existens.
H o n får i c k e v a r a d e n t a g a n d e, d e n s o m tager e n i n k o m s t, h o n m å s t e v a r a d e n g i f v a n d e, d e n s o m ger ar- bete för lön.
O c h liksom hvarje annan i s a m m a s t ä l l n i n g m å s t e h o n g i f v a ett full- g o d t a r b e t e, o m h o n vill v i n n a a f s ä t t n i n g därför.
D e t är p r a x i s, att d e n b e r o e n d e i allt h v a d s o m r ö r a r b e t e t m e d sin p e r s o n o c h sina t y c k e n träder tillbaka för arbetsgifva- r e n o c h h a n s ö n s k n i n g a r.
N å g o t h å r d t eller o b i l l i g t l i g g e r i c k e h ä r i, m e n väl e n n ö d - v ä n d i g h e t.
M e d g i f v e r m a n d e t t a, så m å s t e m a n ä f v e n e r k ä n n a d e t b e r ä t t i g a d e i, att inackordenternas önskningar gå före värdin- n a n s, d å j u hon h ä r är d e n b e r o e n d e.
• — D e t t a är e m e l l e r t i d n å g o t, s o m m a n i all- m ä n h e t i c k e t ä n k e r p å, o c h i all s y n n e r h e t gör icke v ä r d i n n a n det.
H o n uppfattar sin s t ä l l n i n g p å ett h e l t a n n a t sätt, i n t a r s j ä l f första r u m m e t o c h låter inackordenterna k o m m a i d e t a n d r a.
— Hon bereder sålunda icke pensionärerna, ett hem, hon öppnar sitt hem för dem.
För m å n g e n kan detta synas vara unge- fär s a m m a s a k, f a s t u t t r y c k t p å o l i k a sätt, m e n s k i l l n a d e n är o e r h ö r d.
O m m a n bereder m a n alla h ä n s y n ningar o c h behof, f ö r h o n o m, så får d e t, så s o m m a n o r d n a t allt.
n å g o n ett h e m, så t a g e r till d e n n a p e r s o n s ö n s k - m e n ö p p n a r m a n sitt h e m h a n h å l l a till g o d o m e d s j ä l f efter s i t t e g e t t y c k e L i k a v i s s t s o m d e t är v ä r d i n n a n s o a f v i s - l i g a • s k y l d i g h e t att af d e s s a b å d a s ä t t v ä l j a d e t f ö r s t a, l i k a s ä k e r t är, a t t h o n v ä l j e r d e t senare, d ä r i g e n o m f ö r s y n d a n d e sig m o t d e t b u d, s o m å l ä g g e r h e n n e att s ö r j a f ö r inackordenternas trefnad.
H o n ö p p n a r sitt h e m f ö r d e m.
D e t blir s å l e d e s i c k e h e m m e t, s o m o m d a n a s efter i n a c k o r d e n t e r n a, u t a n d e t är d e, s o m m å s t e t a g a f o r m efter h e m m e t o c h finna s i g i d e förhållanden, s o m n u en g å n g äro r å d a n d e där.
N å g o n hel, verklig trefnad för pensio- närerna kan det under sådana förhållanden gifvetvis icke blifva tal o m.
M å m a n endast j ä m f ö r a i n a c k o r d e n t e r n a s b e h o f o c h d e t sätt, h v a r p å s t ö r s t a d e l e n af v å r a i n a c k o r d e r i n g s - h e m äro o r d n a d e!
— D e t är t y d l i g e n af allra s t ö r s t a v i k t f ö r t r e f n a d e n i ett h e m, att h u s m o d e r n h a r e t t ä l s k v ä r d t sätt, ett l u g n t, b e h ä r s k a d t l y n n e och ett välvilligt sinnelag, m e n hvilken k v i n n a, s o m ä m n a r slå s i g p å i n a c k o r d e r i n g, p r o f var s i g v ä l f ö r s t i d e s s a s t y c k e n?
O c h när a n s e r h o n s i g v ä l p å g r u n d af sitt sin- n e l a g o d u g l i g att t a g a e m o t p e n s i o n ä r e r?
M a n s k a l l k n a p p a s t k u n n a u p p v i s a ett e n d a s å d a n t fall.
R e f l e k t i o n e r n a g ö r a s i g s j ä l f v a.
Vidare.
— Vill m a n hafva hemtrefnad, så faller d e t a l l d e l e s af s i g själft, att m a n i c k e u n d e r s a m m a t a k får f ö r a t i l l s a m m a n s allt f ö r o l i k a m ä n n i s k o r.
D e m å s t e v a r a af n å g o t så när l i k a d a n t s k a p l y n n e o c h h a f v a u n g e f ä r s a m m a h u f v u d t y c k e n, f ö r att frid och endräkt skola kunna råda.
— Inackor- d e n t e r n a b e s t å, s o m b e k a n t, af alla m ö j l i g a 315 slags naturer, o c h klokheten borde därför a l l d e l e s b e s t ä m d t b j u d a, att d e d e l a d e s u p p i n å g r a g r u p p e r o c h s k i l d e s åt.
Men den » gruppering », som värdinnan verkligen om- b e s t y r, h v i l a r i c k e alls p å d e n n a g r u n d, u t a n b e s t ä m m e s h e l t o c h h å l l e t af — i n a c k o r d e - ringsafgiften.
D e n ena värdinnan tar e m o t 50-kronors inackordenter, d e n andra 60-kro- n o r s o.
s. v.
D e t är allt.
D å det i n o m h v a r o c h e n af d e s s a k l a s s e r n a t u r l i g t v i s finnes e n d e n b r o k i g a s t e b l a n d n i n g af m ä n - n i s k o r, är f ö l j d e n d e n, att d e t i i n a c k o r d e - r i n g s h e m m e n hopas de mest olikartade och för h v a r a n d r a störande element.
P å s a m m a ställe k a n m a n träffa p å n e r v ö s a d a m e r, bullersamma skolpojkar, g a m m a l t folk och småbarn, läsare o c h fritänkare, musikälskare o c h m u s i k h a t a r e o.
s. v.
H u r u d a n d e n all- männa » t r e f n a d e n » d ä r v i d skall gestalta sig, är l ä t t att r ä k n a u t!
I n a c k o r d e n t e r n a äro i allmänhet personer m e d begränsad inkomst, o c h det ligger d e m d ä r f ö r h e l t n a t u r l i g t o m h j ä r t a t att h a f v a så b i l l i g a l e f n a d s o m k o s t n a d e r s o m m ö j l i g t.
M e d f ö r s t å e l s e h ä r a f b o r d e v ä r d i n n a n låta sig a n g e l ä g e t v a r a att n e d b r i n g a s i n a y r k e s - o m k o s t n a d e r till d e t m i n s t a m ö j l i g a, f ö r att s e d a n k u n n a l ä m n a i n a c k o r d e r i n g till l ä g s t a pris.
N å g o n sådan sträfvan finner man e m e l l e r t i d sällan, m e n o f t a m o t s a t s e n.
H v a d v ä r d i n n a n l ä g g e r a n p å är i c k e billig e n k e l - h e t, m e n v ä l p å e l e g a n t m ö b l e r a d e r u m, ett fint l ä g e i s t a d e n s d y r a s t e k v a r t e r o c h ett läckert bord.
Allt detta räknar h o n helt v i s s t f ö r t r e f n a d, o c h d e t är v ä l så ä f v e n, m e n så kostar o c k s å d e n n a t r e f n a d n å g o t, k o s t a r k a n s k e i d e t n ä r m a s t e allt h v a d in- a c k o r d e n t e r n a m e d sitt a r b e t e k u n n a för- tjäna.
A t t pensionärerna m e d glädje betala t r e f j ä r d e d e l a r af sin i n k o m s t f ö r e n d a s t m a t o c h r u m är k n a p p a s t t r o l i g t, m e n — de hafva icke något val.
D e måste betala d e t g ä n g s e priset, så f r a m t d e v i l j a b o b l a n d s i n a likar.
— S t ö r r e d e l e n af i n a c k o r d e n t e r n a u t g ö r e s af p e r s o n e r s o m — i o c h f ö r sitt l i f s u p p e - h ä l l e — u n d e r d e flesta af d a g e n s t i m m a r m å s t e a r b e t a åt a n d r a.
D e t är d å g i f v e t, att d e s ä t t a e t t o e r h ö r d t v ä r d e p å sin k o r t a fritid, o c h att d e h a f v a ett m y c k e t s t o r t b e h o f af att få u t f y l l a d e n efter e g e n h å g o c h s m a k, u t a n s t ö r a n d e i n b l a n d n i n g af a n d r a.
D e t t a är e m e l l e r t i d n å g o t, s o m v ä r d - i n n a n icke fattar.
I stället f ö r att l ä m n a i n a c k o r d e n t e n att s j ä l f o i n s k r ä n k t r å d a ö f v e r s i g o c h sin fritid, h a r hon s i n a f o r d r i n g a r på bådadera.
H o n b e g ä r, att p e n s i o n ä r e n skall v i s a s i g ä l s k v ä r d o c h s ä l l s k a p l i g, att h a n eller h o n, h v i l k o t d e r a d e t n u är, skall p r a t a b o r t e n s t u n d efter m å l t i d e r n a, i d k a f a m i l j e l i f, s p e l a litet p i a n o, g å n å g r a s m å ä r e n d e n p å h e m v ä g e n o. s. v.
O c h n ä r d e t är b j u d n i n g i f a m i l j e n, b ö r o c k s å i n a c k o r - d e n t e n v a r a n ä r v a r a n d e o c h u t a n k n o t för- spilla h e l a sin d y r b a r a a f t o n p å k a l l p r a t m e d f u l l k o m l i g t l i k g i l t i g a eller k a n s k e o s y m - patiska människor.
D e t h ä n d e r o f t a, att i n a c k o r d e n t e n k o m - m e r h e m trött o c h utarbetad o c h m e d en- d a s t ett b e h o f — att h a l u g n t o c h stilla o m k r i n g s i g.
D e t är e n b i l l i g b e g ä r a n, m e n f ö r e n p e n s i o n ä r d o c k alltför d j ä r f — i r u m - m e t p å e n a s i d a n finns ett s k r i k a n d e s p ä d - b a r n eller e n j o l l r a n d e b a r n j u n g f r u, i r u m - m e t p å a n d r a sidan bråka några lifskraftiga skolpojkar, och i r u m m e t utanför hackar k a n s k e en skolflicka i g e n o m sina skalor.
M o t o b e h a g l i g h e t e r af d e t t a s l a g är e n p e n - sionär aldrig t r y g g a d.
(DUN 1898 D e t anförda, hvartill d o c k oändligt m y c - k e t s k u l l e k u n n a f o g a s, t o r d e v a r a tillfylles f ö r att f ö r s v a r a d e t g j o r d a p å s t å e n d e t o m inackorderingsvärdinnornas yrkesoskicklig- het.
D e v i s a i g ä r n i n g, att d e l i k a litet f ö r s t å s i n s t ä l l n i n g s o m sitt a r b e t e.
De snedvrida d e n förra o c h förfuska det senare, i c k e m e d afsikt, m e n p å g r u n d af b r i s t a n d e eftertanke o c h kunskap.
Arbetet, som de h a f v a i s i n a h ä n d e r, v i l j a d e i c k e k a l l a ett y r k e, u t a n n å g o t a n n a t, m a n v e t i c k e rik- t i g t h v a d, m e n n å g o t s o m skall v a r a » fina- r e », o c h d e v i l j a, att d e t skall l y d a s i n a e g n a l a g a r o c h b e d ö m a s efter s i n a e g n a grunder.
Hittills har det o c k s å skett d e m så, s o m d e v e l a t.
D e t v a n l i g a f ö r h å l l a n d e t mellan arbetsgifvare o c h arbetstagare har i n o m inackorderingsyrket utan vidare kastats o m, f o r d r i n g a r n a t a g i t s från d e f ö r r a o c h l a g t s i d e s e n a r e s h ä n d e r, o c h då i n g e n v å - g a t b e t v i f l a r ä t t m ä t i g h e t e n af d e n n a å t g ä r d, h a r a r b e t e t t a g i t s till g o d o, h u r u n d e r h a l - tigt det än varit.
M e n M a r g o t b a r a s k r a t t a d e, ett y s t e r t o c h g ä c k a n d e ha, ha, ha, utan m ö r k a underto- n e r, ö p p e t o c h friskt, s o m h e l a f l i c k a n f ö r ö f r i g t var, e n s j u t t o n å r i n g m e d s t o r a, t i n d - r a n d e g l a d a ö g o n i ett litet, e n s m u l a f ö r r ö d b l o m m i g t ansikte.
En förändring i den gängse uppfattningen af i n a c k o r d e r i n g s a r b e t e t h a r e m e l l e r t i d n u börjat förmärkas.
Ett spirande missnöje m o t i n a c k o r d e r i n g s h e m m e n k o m m e r allt m e r till s y n e s, d e m a n l i g a p e n s i o n ä r e r n a före- d r a g a f r a m f ö r i n a c k o r d e r i n g att h y r a r u m o c h i n t a g a sina m å l t i d e r p å r e s t a u r a n t e r, d e r a s k v i n n l i g a k a m r a t e r g ö r a i s t o r ut- s t r ä c k n i n g s a m m a l e d e s eller s l u t a s i g till- sammans några stycken och bilda egna hem.
» N e j, j a g tackar.
Jag brukar inte leka s n ö b o l l s k r i g m e d u n g a d a m e r, o c h f ö r re- s t e n t y c k e r j a g v i k u n d e h a a n n a t att t ä n k a på i dag, både ni o c h j a g.
» D e t t a är i c k e n å g o t s o m är u t a n b e t y - delse — t v ä r t o m!
D e t v i s a r, att i n a c k o r - d e r i n g s a r b e t e t i c k e l ä n g r e i n t a g e r sin g a m l a särställning o c h b e d ö m e s efter s i n a e g n a l a g a r, u t a n att d e t flyttats n e d p å sin r ä t t a p l a t s b l a n d a n n a t y r k e s a r b e t e, o c h att d e t v ä r d e r a s efter s a m m a g r u n d e r s o m d e t t a, s å l e d e s — efter förtjänst.
N ä r d ä r f ö r p e n s i o n ä r e r n a, så s o m n u sker, b ö r j a d r a g a s i g b o r t från i n a c k o r d e r i n g s - h e m m e n, så b ö r d e t t a t a g a s s o m ett all- v a r l i g t » gif akti&gt;, r i k t a d t d i r e k t till v ä r d i n - norna.
I d e t t a » g i f a k t » l i g g e r e n före- bråelse för underhaltigt arbete o c h en be- s t ä m d m a n i n g att å s t a d k o m m a n å g o t b ä t t r e, o m af sättning vill v i n n a s f ö r a r b e t e t.
/.
Stade.
* En sjuttioåring.
E n inom Stockholms välgörenhet mycket k ä n d p e r s o n l i g h e t, fru Betty Lidell, f. Roman, f y l l e r i m o r g o n l ö r d a g 7 0 år, h v a r - f ö r v i a n s e o s s b ö r a b r i n g a h e n n e s b i l d in- för våra läsare.
F r u L i d e l l är S t o c k h o l m s - barn — d o t t e r till protokollssekreteraren A d o l f R o m a n o c h E m e l i e P a l m g r e n — hvar- för h o n t i d i g t fick s i n n e t t i l l g ä n g l i g t f ö r d e s k u g g s i d o r i e k o n o m i s k t o c h s o c i a l t af- seende, som vidlåda en hufvudstad, och i s i n m å n har h o n d ä r f ö r v e l a t v e r k a för d e - sammas afhjälpande.
S e d a n m å n g a år till- b a k a har h o n tillhört K l a r a församlings skyddsförening, i n o m hvilken hon utöfvat det synnerligen besvärliga kallet s o m » s k y d d s - fru », och inom samma församlings Frun t i m m e r s f ö r e n i n g e f t e r t r ä d d e h o n 1 8 8 4 hof- rättsrådinnan S c h ö n e s o m arbets förestån- darinna o c h kassaförvaltare.
D e n sistnämda f ö r e n i n g e n h a r till ä n d a m å l att, så v i d t tillgångarna m e d g i f v a o c h b e h o f v e t påkal- lar, t i l l h a n d a h å l l a f a t t i g a k v i n n o r i n o m för- samlingen arbetsförtjänst s a m t att g e n o m personliga besök m e d välvilliga råd och \ » F r ö k e n ser ut s o m ett juläpple, sade kandidaten o c h s å g p å h e n n e u n g e f ä r så, s o m e n k o n s t n ä r ser p å ett o l j e t r y c k.
» » O c h k a n d i d a t e n s o m e n r e n e t t, i n t e fullt så g r ö n k a n s k e, » r e p l i k e r a d e h o n.
» M e n d e t är f ö r r e s t e n så d u m t att r e t a s, t y c k e r j a g.
K a s t a s n ö b o l l k a n j a g, o c h slåss k a n j a g också, men munhuggas.
.
.
det duger j a g inte till. » » A h, j a g t y c k e r i n t e d e t f a t t a s er för- m å g a i d e t fallet h e l l e r, » s v a r a d e H a n s o c h v r e d sina m ö r k a m u s t a c h e r sylspetsiga.
» D e n där snöbollen måtte gjort rysligt o n d t den, stackars kandidaten, m e n när snön v a r så f r e s t a n d e k r a m, k u n d e j a g r a k t i n t e l å t a b l i.
S k a v i k a s t a ett s l a g p å h v a r a n - dra, h v a '?
» B E T T Y L I D E L L, f. KOMAN.
upplysningar, särdeles m e d afseende på barnens vård och uppfostran, söka befrämja e n kristlig riktning i n o m h e m m e n.
Denna uppoffrande befattning, s o m h o n nu inne- h a f t i 1 4 år, s k ö t e r h o n m e d o f ö r m i n s k a d t intresse o c h mönstergill ordning.
Fru Li- dell t i l l h ö r d e s s u t o m s e d a n 1 8 7 9 » Röda Korsets d a m k o m i t é ».
Fru Lidell har icke k u n n a t öfva välgö- r e n h e t g e n o m att strö k r i n g s i g g u l d, e m e - d a n h o n icke varit i en sådan e k o n o m i s k s i t u a t i o n, m e n h o n h a r g e n o m sitt ä d l a s i n n e l a g, sitt h u r t i g a o c h g l a d a l y n n e k u n - nat bevisa m å n g e n tjänst, där pen ' ningar kunnat uträtta föga.
H o n h a r i n g i f v i t för- t r ö s t a n, skaffat a r b e t e, g i f v i t p r a k t i s k a r å d o c h dessutom g e n o m sina vidsträckta be- kantskaper kunnat åstadkomma materiel hjälp, s å s o m kläder, m a t m.
m.
I d e t e n s k i l d a l i f v e t är fru L i d e l l sär- d e l e s ä l s k v ä r d o c h s p i r i t u e l; h o n är intres- s e r a d a f alla p å d a g o r d n i n g e n s t å e n d e frå- g o r, m u s i k a l i s k o c h b ä r s i n a 7 0 år så att m a n a l l d e l e s o f r i v i l l i g t, d å d e t b l i r tal o m ålder, m å s t e g i f v a h e n n e e n k o m p l i m a n g.
H o n är s e d a n 1 8 5 4 g i f t m e d f. d. k a n s - l i s t e n i e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t fil.
j u b e l - d o k t o r n C.
E.
L i d e l l o c h m o d e r till b a n k - direktören Per Lidell.
S ä k e r l i g e n skall fru L i d e l l ä n n u m å n g a år k u n n a u t ö f v a sin v ä l s i g n e l s e r i k a v e r k - s a m h e t, o c h d e t är därtill v i l y c k ö n s k a h e n n e n u p å 7O-årsdagen.
* Introduktion.
För Idun af Elisabeth Kuylenstierna.
» fw-od morgon, kandidat Vide; uppe redan?
Jo, j a g tackar j a g!
Hur smakar den? » H a n s V i d e skulle j u s t lyfta på pälsmössan för fröken M a r g o t Ehn, prästgårdens yngsta, då en väldig snöboll k o m hvinande g e n o m luften o c h studsade m o t hans r o c k ä r m.
H o n var då ett vilddjur, d e n tösen, tänkte h a n m e d manlig, förtretad värdighet.
» P å r e s a n, m e n a r ni, — d e n d ä r s t o c k - holmsresan, s o m ska sätta pli p å m i g, o c h s o m skall å t e r f ö r a er i v e t e n s k a p e n s d a m m i - g a h ä g n.
— J a g b r y r m i g i n t e o m att t ä n k a v i d a r e p å d e n s a k e n, f ö r r ä n j a g s i t t e r i ku- p é n i kväll.
N u vill j a g l e k a l a n d t l i f rik- tigt grundligt.
På f ö r m i d d a ' n ska j a g åka k ä l k e — är d e t o c k s å f ö r b a r n s l i g t f ö r er, store m a n?
» H o n s p r i t a d e u t t i o s m å k n u b b i g a fingrar i svarta yllevantar o c h neg djupt för den ståtlige u n g e kandidaten, hvilken u n d e r j u l - ferierna läst m e d bror G ö s t a.
» Ah nej!
J a g b a r a v i l l e, att n i i n t e ständigt skulle tänka på nöjen, fröken Mar- g o t, » sade han tillrättavisande, » j a g ville tala a l l v a r m e d er, i n n a n v i s k i l j a s, t y i S t o c k - h o l m k o m m a v i n o g i n t e att träffas m y c - k e t, d ä r skall n i j u f o r t s ä t t a att r o a er o c h j a g har m i n plan utstakad, den heter arbete. » » Allvar!
sade hon började gå sig m j u k skiltvakter J a h a, så t a l a v i v ä l a l l v a r d å, » tämligen medgörligt, i det hon framåt vägen, hvilken slingrade o c h h v i t af n y f a l l e n s n ö m e l l a n af h ö g a, s t e l a f u r o r.
H a n gick bredvid henne, obeslutsam, o m h v a d han egentligen ville ha sagdt, icke, att h a n v a r o k u n n i g o m, att h o n v a r h a n s flamma f ö r tillfället, m e n d e t v a r f r å g a n, o m d e t s k u l l e b l i l å g o r eller e n f a l n a n d e, e n - s a m b r a n d af d e t t a t y c k e.
H a n s v a r filo- s o f i s k t o c h r e s o n e r a n d e a n l a g d, allt s k u l l e stå p å f ö r n u f t e t s b r e d a b a s i s, o c h m a n fick sannerligen i c k e b y g g a för m y c k e t p å käns- l o r n a.
M e n d e t v a r o c k s å d e t, att o m h a n ingenting s a d e, k u n d e h a n m i s t a h e n n e; h o n h a d e s n a b b a v i l d f å g e l s v i n g a r, h v i l k a s djärf- v a flykt h a n g ä r n a v i l l e s t ä c k a, t y h a n t y c k t e m e s t o m d e t h a n s k u l l e g ö r a af h e n - ne, icke det hon var.
H a n var modellören, h o n stoffet, stoffet s o m j u s t i n g e n t i n g b e - t y d d e, m e n s o m s k u l l e f ö r v a n d l a s till ett konstverk.
» J a h a, t y s t n a d e n är n o g r y s l i g t g r i p a n d e och allvarlig, » sade Margot o m en stund, » m e n j a g t y c k t e ni ville tala. » » F r ö k e n M a r g o t, h m, h m, t ä n k e r ni gonsin på framtiden? » nå- » J a vars, i b l a n d!
— N e j, titta ni, titta två ekorrar där u p p e!
» — h o n d r o g h o n o m ifrigt i r o c k ä r m e n • — » k a n ni s e?
» » Ja! »
IDUN 1898 » Jaså, förlåt, d e t var o m framtiden o c h i n t e o m e k o r r a r n a ni v i l l e v e t a.
Ja, visst tänker j a g på den, ocb än önskar j a g det och än det. » » Aldrig något bestämdt? » » J o o, s e d a n, o m flere år, d å v i l l j a g bli gift f ö r s t å s.
» Hon såg helt ärligt p å h o n o m, m e n det v a r o m ö j l i g t att taga h a n s o r d o c h blick som försonlig uppmuntran, det fanns icke ett s p å r af ä l s k o g i n å g o n d e r a.
» Ni h a r v ä l u p p s t ä l l t ett i d e a l af er blif- vande m a k e?
» framkastade han försöksvis.
» Nej, bara han är stark s å.
» » Är d e t allt, h v a d n i b r y r er o m?
» » N e j, h a n skall k u n n a en hel m ä n g d o c h vara v a c k e r o c h rik o c h inte ha några g a m l a systrar o c h rå o m e n stor e g e n d o m p å l a n d e t o c h h å l l a f ö r f ä r l i g t m y c k e t af m i g och l å t a m i g få m i n v i l j a f r a m i a l l t i n g.
Är det n å g o t m e r ni vill v e t a?
» » N e j t a c k, d e t är t i l l r ä c k l i g t » » H v a d ni ser b e s y n n e r l i g u t i » » Gör jag? » » Ja, alldeles s o m n å g o n t i n g h a d e fastnat i halsen.
J a g k u n d e n ä s t a n h a l u s t att b u l t a er i r y g g e n.
N e j m e n — är n i l e d s e n?
H v a d har j a g n u gjort för d u m h e t e r?
» » I n g e n t i n g!
I n t e rår n i f ö r, att n i b a r a är ett b a r n, s o m bullrar o c h l e k e r m e d d e heligaste känslor o c h s o m inte anar » Hon slog ihop händerna tvärt midt framför h o n o m.
bli » O, så s y n d, präst! » att och stannade inte kandidaten » Ska vi vända n u?
» frågade han skall barskt.
» Ja, j a g b ö r j a r bli h u n g r i g.
V i f å p a n n - k a k a till f r u k o s t i d a g, o c h efter d e t är s i s t a d a g e n j a g är h e m m a p å m y c k e t l ä n g e, h a r j a g b e d t S t i n a att v i s k a få b j ö r n b ä r s - s y l t till.
M e n sådant där b r y r visst kan- d i d a t e n s i g i n t e alls o m.
» » Ä t m i n s t o n e inte för ögonblicket.
Jag h a d e v e l a t, att v i b å d a s k u l l e k o m m i t ö f v e r e n s om att i n t e g l ö m m a d e n h ä r t i d e n, f r ö k e n M a r g o t, j a g h a d e t ä n k t b e er b e t r a k t a m i g som er b ä s t a v ä n, n å g o n g å n g g e m i g ert förtroende och — och — » Orden stakade sig igen för h o n o m.
H a n flätade m e n i n g a r, h v i l k a alla b r u s t o, d ä r f ö r a t t d e e j v o r o af ä k t a m a t e r i a l.
» M e n allt d e t d ä r b e h ö f d e v ä l i n t e s ä g a s.
Visst äro vi vänner.
I n t e är kandidaten min b ä s t a v ä n, f ö r d e t är G r e t a M o d i g h, men jag tycker vådligt bra o m kandidaten.
Så, nu ringer frukostklockan första gången!
Vi komma alldeles l a g o m då.
Ska vi springa kapp, det vore lifvadt! » För första g å n g e n gick kandidaten in på h e n n e s » b a r n s l i g a » förslag, m e n när de and- f å d d a k o m m o f r a m till d e n p r y d l i g t g r a n r i - s a d e t r a p p a n, h ä j d a d e h a n h e n n e ett ö g o n - blick, t o g b ä g g e hennes händer i sina o c h s å g h e n n e d j u p t in i ö g o n e n.
» F r ö k e n M a r g o t, » sade h a n sakta, » när n i en g å n g h u n n i t så l å n g t, a t t n i i n t e hellre kastar snöboll o c h springer k a p p än d r ö m - mer, längtar o c h spanar utöfver lifvets lyc- k o v i d d e r, s k a l l n i k a n s k e e r i n r a er d e n h ä r m o r g o n e n o c h förstå m i g bättre, än ni n u gör. » H a n släppte hennes små varma, mjuka, nervöst rörliga händer o c h s k y n d a d e förut uppför trappan.
Margot stod kvar en v a r allt u n d e r l i g i alla precis s o m o m han — henne.
Till o c h m e d i stund.
Kandidaten fall.
H a n h a d e t a l a t varit — kär — i — tankarna dröjde hon att f o r m a d e s s a varit romansatser o r d, s o m hittills för h e n n e.
317 endast Det g l e d ett d r a g af a l l v a r ö f v e r h e n - n e s f r i s k a, u n g a a n s i k t e, e n g l i m t af d e n vaknande kvinnan, s o m en gång makt- medveten och fordrande, m e n också ö m och s m e k a n d e v a r m skulle m ö t a l i f v e t m e d öppen f a m n o c h längtande blickar.
* Sällskapsspelet " Hushålls- planen ".
J_) är en ung flicka träder i äktenskap, tränga » sig på henne en mängd plikter, o m hvilka hon ofta förut icke har någon aning o c h s o m hon naturligtvis ändå mindre har lärt att fylla.
Jag talar icke o m, att hon från o c h m e d nu må- ste gå » i par »; oberäknadt detta, ställes h o n i spetsen för ett hushåll, hvilket, huru litet det än må vara, städse kräfver hela hennes omtanke, i sist antydda fall måhända ej minst.
Mannen är den förtjänande parten; han vet att uppskatta värdet af de penningar, som han g e n o m dagligt, oförtrutet arbete, m e d insats af hela sin personlighet o c h g e n o m uppoffring af dagens skönaste stunder tillkämpar sig af lifvet.
Förtroendefullt öfverlämnar han inkomsten åt sin maka, i förhoppning att h o n skall m e d den- samma klokt fylla de gemensamma lefnadsbe- hofven, så att penningarna må sprida välsignelse och trefnad o c h så att oljan på lampan aldrig må taga slut.
Men att handtera penningar har den unga flickan tyvärr ofta icke lärt.
Därpå ser man dagligen exempel.
Den unga dam, som på skrid- skobanan betalar drickspengar för skridskornas afspänning, har säkert ingen aning o m värdet af de penningar, s o m hennes far förvärfvar på det mörka kontoret; hon tänker icke på, att dessa slantar i förening med andra, lika onödigt utgifna, under årets lopp växa till en liten sum- ma, s o m skulle kunna på ett nyttigt sätt brukas för hushållet eller garderoben.
Därtill k o m m a de mångahanda anspråk, s o m ofta alldeles o b e medlade föräldrar i sin blindhet inplanta h o s sina döttrar o c h hvilka sedan blifva för dessa lika naturliga s o m den luft de andas, för hvil- ken de tacka lika litet som för solens ljus.
Om hon alltså icke lärt att riktigt o c h förståndigt handhafva ens sina flckpenningar, huru skall hon då kunna göra det m e d de m y c k e t större summor, s o m hennes make anförtror henne för hushållet?
Men också männen fela stundom härvidlag mot sin unga hustru, åtminstone inom köpmans- ståndet o c h m e d detta likställda, där inkomster- na äro osäkra.
De förtiga beloppet af sin för- tjänst, lämna bestämda hushållspengar o c h be- hålla sina affärsbekymmer för sig själfva.
I nöd- fall anlita de någon gång sitt kapital i h o p p o m bättre tider.
Däri göra de orätt.
Mannen är under alla förhållanden skyldig sin hustru ab- solut öppenhet i fråga o m sina förvärfs- o c h förmögenhetsvillkor; uppfyller han denna plikt, skall hans lefnads farkost kunna uthärda mån- gen storm, som i motsatt fall bereder dess un- dergång, ty hustrun förmår göra mycket af de penningar, mannen öfverlämnar i hennes händer.
Ingenting underlättar så hushållspengarnas ändamålsenliga användning s o m en väl u p p g j o r d plan.
E n sådan borde redan de förlofvade icke underlåta att utkasta, ty detta skulle hindra den unga frun att flyga h ö g r e än vingarna bära samt genast ställa hushållet på säker fot.
E n i pen- ningefrågor oerfaren flicka gör sig t. e x.
blott alltför lätt en alldeles falsk föreställning o m den summa h o n årligen skall erhålla o c h menar, att tre tusen kronor äro en stor, en outtömlig skatt.
Och huru många hafva väl tre tusen o m året?
Icke få så kallade bättre fruar måste bestrida allt m e d två hundra kronor i månaden, emedan denna summa representerar deras mans hela inkomst.
En smula eftertanke borde kunna lära dem, att de för sitt hushåll kunna påräkna hvar- ken en präktig salong eller en bordservis för aderton personer.
Och likväl anskaffas båda, blott alltför ofta på afbetalning.
Därför uppre- par j a g: redan de förlofvade b o r d e uppgöra en hushållsplan.
» Usch, så odrägligt! » utropar säkerligen mån- gen ung fästmö.
» Skall jag på det sättet för- därfva de sköna stunder, då jag är tillsammans med min fästman?
L i k s o m det inte funnes nå- got r o l i g a r e.
.
.
eller hur, m i n v ä n?
» Och ' vännen ' instämmer.
H a n trycker en kyss på hennes friska läppar o c h säger: » Det kan vara tids nog med det, när vi bli gifta. » Alla andas lättare o c h taga åter itu m e d det afbrutna sällskapsspelet.
Men hur skulle det vara, o m vi af hushålls- planen gjorde ett på samma gång underhållande och lärorikt sällskapsspel, o m vi klädde den allvarsamma frågan i en gladare dräkt?
Sällskapsspelet » Hushållsplanen » spelas på föl- jande sätt: Far o c h m o r samt fästfolket o c h andra förstån- diga personer sätta sig kring bordet.
Pappa tän- der sin pipa, fästmannen sin cigarr — rökning verkar lugnande på herrarne o c h hindrar d e m att bli häftiga —, o c h m a m m a tager fram kulört papper, t. e x.
rödt o c h gult, samt en sax.
A f det röda papperet klippas åtta aflånga remsor, som läggas b r e d v i d hvarandra på bordet.
På dessa remsor skrifves följande: 1.
Hyra.
2.
Kläder.
3.
Mat o c h dryck.
4.
Ljus o c h ved.
5.
Läkare o c h apotekare, skatter o c h resor.
6.
L ö n e r o c h fickpengar.
7.
Presenter, reparationer o c h kompletterings- uppköp.
8.
Oförutsedda utgifter.
Därpå klippas af det gula papperet trettio lika- dana remsor.
Dessa remsor föreställa årsinkom- sten, hvardera alltså Vao af denna.
Nu fördelas de gula remsorna så på de röda, att en viss summa k o m m e r på livar o c h en af de åtta posterna.
Om vi antaga, att det äkta paret har en in- komst af tre tusen kronor, så representerar hvar och en af de gula remsorna hundra kronor.
Våningen skall kosta nio hundra k r o n o r; vi placera alltså nio remsor under rubriken 1.
Till kläderna bestämmas sex hundra kronor, hvilket gör sex remsor under rubriken 2.
Till mat o c h dryck begär fästmön blott hun- dra kronor i månaden, öfvertygad att m e d d e m alla dagar kunna laga sin mans älsklingsrätter och underhålla jungfrun; tolf gula remsor skju- tas alltså under den tredje röda papperslappen.
Nu hafva redan tjugosju remsor gått åt, o c h med förskräckelse ser man, att endast tre hun- dra k r o n o r återstå för de öfriga fem posterna.
» På det sättet går det inte I » ropar pappa.
» Med tre hundra kronor kunna ni icke bestrida de öfriga behofven.
För ljus o c h ved måste ni beräkna ungefär hundrafemtio kronor, o c h skatterna, läkaren o c h apotekaren — jag vill bara bedja er tänka på tanddoktorn — sluka det öfriga.
Ni måste inskränka er, m i n a b a r n l » » Men i h v a d?
» » På hyran måste ni draga af hundra femtio kronor, » svarar fadern.
» V i klippa en af de röda remsorna i två bitar, hvar del motsvarar då femtio kronor.
D e på hyran inbesparade hundra femtio kronorna använda ni till lön o c h fickpengar .., » » Till jungfrun alltså! » replikerar fästmön.
» Men hvad blir det då af mina fickpengar? » frågar fästmannen o c h rynkar pannan.
» K a n d u inte i stället köpa dig litet mindre kläder? » beder fästmön smekande o c h flyttar en remsa från nr 2 till nr 6.
» Nå m e n hvad ha ni då till presenter, repa- rationer o c h k o m p l e t t e r i n g s u p p k ö p?
» infaller tant betänksamt.
Man skrattar, ty man vet, att tanten tycker om att bli i h å g k o m m e n på sin födelsedag; m e n se ' n blir man allvarsam.
Julen o c h födelseda- garna kosta vackra pengar.
» Vi skola bara gifva hvarandra nyttiga pre- senter till julen, » menar fästmannen, s o m alls icke svärmar för tofflor, soffkuddar o c h cigarr- etuier.
» Men då reparationer o c h komplette- ringsuppköp k o m m a till, kunna vi icke reda oss m e d mindre än hundra femtio kronor. » » Men hvar skola vi få d e m ifrån? » frågar fästmön.
Det blir intet annat öfrigt än att draga af denna s u m m a på hushållspengarna.
» Men då kunna vi inte få göra någon resa, » suckar fästmön.
» Och jag, s o m h o p p a d e s på en tripp till Dalarne — » » Det går inte, » af bryter henne fadern.
» V i hafva ännu inte afsatt något för oförutsedda ut- gifter.
.
.
Och d o c k finnas ögonblick, då hundra kronor äro mera värda än eljes tre hundra.
.
.
IDUN 318 vi måste nödvändigt draga af ännu femtio kro- nor på hyran o c h hundra kronor på maten. » Med eller m o t sin vilja måste det unga paret rätta sig efter den gamles bättre insikter.
R e m s o r n a ligga sedan på följande sätt: Sa [iiiiiiiiil liiiii] | »; i i ia| |ii [iiini| |i |im«| |«nw| • • • • • • • C D t — 1 JZ3, C3 • • • O CD.-O • • o fcb • • ED cg • Man använder alltså till: Hyran 700 kr.
Kläder 500 » Mat o c h d r y c k .950 » Ljus o c h ved 150 &gt; Läkare, apotekare och skatter 150 » Lön och fickpengar 250 » Presenter, reparationer o c h komplet- teringsuppköp 150 » 8.
Oförutsedda utgifter 150 &gt; Summa 3,000 &gt; Om denna proportionella fördelning tillämpa- des på en inkomst af fyra tusen två hundra kro- nor, så skulle, då hvarje gul remsa i så fall vore värd hundrafyrtio i stället för hundra kro- nor, användas till: 1.
Hyran 980 kr.
2.
Kläder 1 700 » 3.
Mat o c h d r y c k.
.
1,330 &gt; 4.
Ljus o c h v e d 210 » 5.
Läkare, apotekare o c h skatter 210 » 7.
L ö n o c h fickpengar 350 » 6.
Reparationer o c h presenter 210 &gt; 8.
Oförutsedda utgifter 210 » 1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Summa 4,200 v Men då dessa makar gärna göra en resa, så läggas till rubriken 5 en o c h en half gul remsa = 210 kr., åstadkomna därigenom, att från hy- ran dragas hundrafyratio o c h från kläderna sjuttio kronor.
Likaså skall en lifförsäkring ta- gas o c h premien därför — två hundra tio kro- nor — inrangeras under en n i o n d e rubrik; pen- garna därtill tagas från rubrik 3.
Hushållsbud- geten ställer sig därpå sålunda: Imininl [iimiinl • EZJ • • E3 |nnnm ((. '] »!
fl 11 j • • • • • • Cd M.
K. Evelina Fahnelijelms minne.
Omkring 100 personer, flertalet f. d. lärjungar vid Wallin- ska skolan, beslöto v i d den vördade lärarinnans Juvelerare Madame Carnot död.
Från Paris medde- las att madame Carnot, änka efter den på mid- sommardagen 1894 mördade presidenten Carnot, aflidit i fredags afton på slottet Presles i följd af ett slaganfall.
H o n var född i Paris o c h dot- ter till advokaten i kassationsdomstolen, den be- kante nationalekonomen Charles B r o o k Dupont- W h i t e, en vän till Stuart Mill, af hvars arbeten han öfversatt flere till franskan.
Ar 1864 gifte hon sig m e d den då 27-årige Sadi Carnot, s o m sedan skulle kallas att intaga en så framstående plats i republiken.
Efter sin makes tragiska d ö d lefde h o n i dju- paste tillbakadragenhet, ägnande sig uteslutande åt minnet af sin ädle make o c h åt omsorgen för sina barn.
Madame Carnot vann såsom presidentens ma- ka under årens lopp en städse växande popula- ritet.
Hennes stora representativa förmåga satte henne i stånd att gifva sin man en värdefull hjälp.
I de högsta sällskapskretsarna beundra- de man hennes fina bildning.
Den stora befolk- ningens varma tillgifvenhet hade hon vunnit g e n o m sin vidsträckta välgörenhet m o t de fatti- ga o c h nödlidande.
I årgången 1889, nr 35, meddelade vi den nu aflidnas porträtt o c h utförligare biografi.
* Häraf ses, att j u större inkomsterna äro, dess- mera ' kan hänföras till posterna 4 — 9 efter att hafva blifvit draget från de tre första rubriker- na, som äro ägnade åt lifvets nödtorft.
Med en mindre inkomst, t. ex. blott två tusen fyra hun- dra k r o n o r, skulle det icke längre vara möjligt att hålla sig m e d jungfru, o c h lika litet skulle man kunna betala en hyra af sju hundra kro- nor.
Nyttan af detta spel består däri, att det på ett påtagligt o c h tydligt sätt m e d hjälp af endast några kulörta pappersremsor öppnar blic- ken för vikten af en förståndigt ordnad hushålls- budget.
På grund häraf anbefalles det alla våra läsarinnor till benägen åtanke.
A I D E B S O S 1 Jakobstorg- 1 Danska drottningens bisåttning.
Dan- ska drottningens bisättning är nu bestämd att äga rum den 15 d:s.
Högtidligheten k o m m e r att försiggå i Roeskildes domkyrka, dit liket föres direkt från Bernstorff.
I anledning af begraf- ningen väntas bland andra k o n u n g Oscar af Sve- rige o c h kejsaren af Ryssland skola anlända till K ö p e n h a m n.
En serie föreläsningar öfver huslig eko- nomi af fil.
d:r Astrid Cleve k o m m e r under hösten att hållas å Stockholms högskola.
D e n första gick af stapeln i tisdags afton o c h fröken Cleve redogjorde till att börja m e d för de vanligaste kemiska föreningarna.
Auditoriet, s o m nästan uteslutande b e s t o d af damer, följde m e d stort intresse föreläsarinnans lättflytande o c h enkla, men dock fängslande föredrag.
Från o c h m e d nästa n u m m e r skall Iduns referent något utför- ligare redogöra för den intressanta föreläsnings- serien.
• Ler K. nyss timade frånfälle att i stället för att sända kransar till hennes kista insamla bidrag till en stipendiefond för lärarinnor, hvilken den afiidna själf stiftat o c h donerat grundplåten till.
Listor för tecknande af dylika bidrag äro utlagda i Wallinska skolan, Riddi ?rholmen 9 (hvardagar kl. 12 — 1), W i l h e l m Billes bokhandel, Drottning- gatan 25, C.
E. Fritzes hofbokhandel, Gustaf Adolfs torg, o c h Fr. Svanströms pappershandel, Södermalmstorg, o c h för de insamlade medlen k o m m e r redovisning att lämnas i tidningarna.
Svensk kvinnlig läkare i Amerika.
Frö- ken Ingeborg Tauström, bekant från sin skolverk- samhet här i Sverige, har slagit sig n e d s o m praktiserande läkare i Minneapolis, efter att för- ut, sedan 1892, ha praktiserat i Chicago, där hon förestod ett privat sjukhus.
cb lllllllllll 1898 S v e n s k a t e a t e r n.
Framförandet af Knut Ham- suns skådespel » Vid rikets port » var onekligen en teaterhändelse af mer än alldagligt intresse.
Vår publik fick här stifta bekantskap m e d ett prof på den ungnorska dramalik, s o m på senaste åren något sökt frigöra sig från de öfvermäktiga ibsensk-a traditionerna, samt m e d en af densam- mas talangfullaste o c h personligaste företrädare.
» Vid rikets port » är visserligen ingalunda ett tekniskt oförvitligt stycke, knappast ens sceniskt tacksamt.
Genom en stillastående o c h uttänjd handling verkar dess pessimistiska grundton än mer betryckande.
Men det r y m m e r så många glimtar af en skarpt intim individualiseringskonst, bäres u p p af en så vulkaniskt glödande indigna- tion m o t den m o d e r n a samhällsmoralens orätt- färdighet, att det måste både intressera o c h värma en tänkande åskådare.
Det utförande, det nu fick på Svenska teatern, var ock förträffligt ägnadt att understödja för- fattarens afsikter.
Det idealistiska brushufvudet, den unge skriftställaren Ivar K a r e n o, s o m omut- Ringar, Broscher, Begär Armband, Kedjearmband, prisuppgift ligt störtar sin bana fram, utan att nedlåta sig till minsta dagtingan m e d sin öfvertygelse, o c h som därför också ohjälpligen splittrar sin lans mot porten till den borgerliga hvardagslyckans rike, fick i hr de Wahl en tolkare, som m e d tyd- lig inspiration gått till sin uppgift.
Utmärkt var äfven fru Sandell s o m hans naivt koketta unga hustru Elina, hvilken hos mannen finner så föga sinne för det ö m m a smek, hennes kärleksträng- tande lilla hjärta åtrår, att h o n därför o c k till sist, rent m o t sin bättre vilja, drifves hän till äktenskapsbryterskans bittra ö d e.
A f Karsten Jerven, den själfsatiriske » öfverlöparen », en m o - dern resonnörstyp, utmejslade hr Lindberg en glänsande figur.
Äfven de smärre rollerna gjor- des godt, såsom den gamle professorn af hr Eliason, » fågeluppstopparen » af hr Olsson o c h Jervens fästmö af fröken Lundeqvist.
Programmet torde n o g vara för literärt att kunna påräkna den större lifslängd, s o m betingas af den s. k. stora publiken, men den lilla, s o m bättre förstår, håller direktör Ranft räkning för de timmar den m e d K n u t H a m s u n fått tillbringa » Vid rikets p o r t ».
D r a m a t i s k a t e a t e r n.
Fru Anna Petterson-Norries med stort intresse motsedda första uppträdande som » Madame Sans Géne » ägde rum i onsdags afton.
I nästa n u m m e r skola vi meddela något närmare o m evénémentet.
V i d F i l h a r m o n i s k a s ä l l s k a p e t s sammankomst i måndags återvaldes enhälligt till dirigent för in- gående musikåret tonsättaren W i l h e l m Stenham- mar.
Till ordförande i styrelsen återvaldes kam- marherre A.
Buren.
Däremot uppsköts på en vecka valet af vice ordförande efter hr Sven Scholander, som afsagt sig.
Sällskapets öfningar taga sin början o m måndag.
* Gömdf Skiss för Idun af Ari.
(Forts. o.
slut.)
Men inte hade han k o m m i t, o c h nu hade snart hela vintern gått.
H o n hade väntat h o n o m först nästan hvarenda söndagsförmiddag o c h inte gått ut, m e n när han inte k o m, hade h o n o c h hen- nes m a m m a till sist båda två gått ut o c h läm- nat, fadern ensam i sin rullstol.
Den söndagen, när de k o m m o h e m, talade fadern o m, att det ringt på tamburdörren, m e n han hade j u inte kunnat öppna, så han visste ej, h v e m det var.
H o n hade då trott, att det var doktor A l m, m e n det trodde hon ej nu, ty hade han velat träffa henne, så hade han väl kunnat k o m m a tillbaka eller skrifva till henne.
A h nej, han hade nog ångrat sig, o c h han var nog, s o m hon tänkte först, en gammal ungkarl.
De första intrycken v o r o alltid de sannaste.
Ella kände sig bitter och log föraktligt.
H o n var dum, det var h o n, som trott, att nå- gon menade, hvad han sade, det var bara hon, s o m var ärlig.
Men det värsta var, att h o n icke visste, o m hon var ledsen, därför att han ej kommit, eller o m det var sårad fåfänga hon kände, alldeles som h o n i somras, när de träffades sista gången, inte visste, o m h o n ville, att han skulle säga det h o n trodde, han hade i tankarna, eller ej.
H o n tyckte m y c k e t o m h o n o m, han hade gett den gamla, halftokiga fröken, s o m b o d d e hos Grind-Lisa, o c h s o m alla skrattade åt o c h sade, att h o n drack, en hel 50-krona, — det hade h o n fått reda på, — o c h ingen hade hon träffat, s o m hade så godt hufvud eller var så kvickt ironisk som han, när det var n å g o n eller något han tyckte illa o m.
H o n hade flere gånger trott, att hon var kär, m e n när hon så träffat h o n o m igen och allt varit så gladt och uppsluppet, så fritt och naturligt, hade hon sagt sig, att det endast var vanlig flickaktig trånsjuka, o c h kastat bort alla tankar på kärlek, o c h hon hade i stället rodnande för sig själf frågat sig, o m hon ej i dylika stämningar koketterat, m e n det kunde h o n ej riktigt k o m m a på det klara med, o c h — för resten — det gjorde väl alla flickor.
Ja, inte var lifvet någon undrens o c h äfven- tyrens förtrollande värld, s o m m a n trodde, när man var liten o c h tänkte: — när jag blir stor!
— det var då säkert.
Men man fick väl lefva ändå.
Alla gamla, som gingo m u m l a n d e för sig själfva och till hälften barn på nytt, de hade väl haft det s o m hon, de också, o c h de hade j u or- kat lefva dag för dag, tills de blifvit både 70 o c h 80 år.
Silfverarbeten, Bordsilfver.
Kedjor.
Nålar, innan uppköp göres på.
annat i snö kommer upp i tö. håll.
Modernast!
Solidast!
Billigast!
IDUN 1898 » N e j, m e n se goddag, Ella!
H v a d i all värl- den står du o c h funderar ö f v e r?
Tänker du på själfmord?
Så ser du ut, » h ö r d e s en glad, frisk flickröst, och ett par lifliga, ytliga ö g o n stodo på vid gafvel m o t Ella, s o m spratt till o c h blef r ö d i mörkret.
» Nej, jag bara står o c h studerar bästa sättet att utföra ett dylikt för att sedan ge ut en hand- bok o c h hjälpreda o c h bli rik i detta själfmor- dens o c h handböckernas tidehvarf, » svarade Ella i samma ton, m e n m e d ett bittert drag kring sin leende mun, s o m den andra icke såg.
» U s c b, du är dig alltid lik, m e n allvarsamt sagd t, hvart skall du ta ' v ä g e n?
» Jo, jag skall väl gå h e m för att i s i n o m tid inta ' m i n enkla måltid o c h sofva m i n vanliga sömn. » Det retade henne, att d e n andra öfver- raskat henne, o c h h o n ville inte för sitt lif låt- sas o m någon misstämning.
» Inte annat, då kan du gärna följa m e d m i g hem.
Sten k o m h e m vid middagen o c h sa ', att några af hans kamrater skulle k o m m a hem i af- ton på spelparti, o c h då är det alltid m y c k e t trefligare vid kvällen, o m det är någon mera flicka än jag.
V i k u n d e ha riktigt roligt, k o m du! » » Ja tack skall du ha ', » svarade Ella o c h fick ett betänksamt ansikte, h o n b o r d e allt egentligen gå h e m o c h hjälpa sin m a m m a att sy, » m e n ser du, Betty, j a g sa ' h e m m a, att jag bara skulle gå ut och gå ett litet tag. » » Då skicka vi h e m ett bud, Ni b o ju inte långt ifrån oss, » sade Betty beslutsamt o c h tog Ella u n d e r armen för att draga h e n n e m e d sig.
Och Ella stred i sin själ, men tänkte till slut, att det kunde då vara lika så g o d t att gå m e d Betty, som att sitta h e m m a o c h tiga o c h sy o c h bli allt bittrare o c h bittrare, o c h Betty var då åtminstone naturlig o c h snäll, o c h högt sade h o n: » Ja, m e n då är det bättre, att jag springer u p p själf, vi gå ju ändå förbi oss, » ty då k u n d e hon på samma gång passa på att taga på sig bästa blusen.
» Ja, s o m du vill, » sade Betty, o c h så gingo de tillsammans ner åt K u n g s h o l m e n.
» Hvilka är det, s o m skola k o m m a?
» frågade Ella för att säga något och försöka vara treflig.
» Jo, det är Einar Lindvall o c h Thure Back- man och doktor Landeli.
De ska ' spela vira eller priffe, hvilket det nu är m a n skall vara fyra till, Kortspel tycker jag är lika konstigt o c h tråkigt som räkning. » » D o k t o r L a n d e l i?
» frågade Ella intresseradt.
» Ja, känner du h o n o m?
» Jaa, — nej det gör jag då förstås inte, men jag har hört så m y c k e t talas o m h o n o m, att jag nästan tycker j a g gör det. » » Så, af h v e m d å?
» frågade Betty mera liknöjdt.
Hon tyckte att både Einar Lindvall o c h Thure Backman v o r o m y c k e t roligare.
Doktor Landell såg så kritisk ut, o c h det kändes alltid s o m o m han hade sådan pretention på allt hvad man sade.
» Jo, af en doktor A l m, s o m jag träffade på landet i somras, » sade Ella ifrigt, ty nu var h o n intresserad af ämnet, m e n när h o n märkte, att Bettys intresse var nästan lika med noll, beslöt hon att vända samtalet åt annat håll.
» Men han är väl äldre än Sten, doktor Landell menar j a g?
» frågade hon.
» Ja, flere år.
Han är n o g gammal, ötver 35 år tänker jag. » » Det är doktor A l m också, » måste Ella med- dela, men sedan lät h o n Betty prata både o m sista kälkpartiet på Djursholm o c h balen h o s Backmans, då Thure anordnat ett särskildt kottil- j o n g s n u m m e r, som han själf hittat på, bara för hennes skull.
Den lilla biten ner till K u n g s h o l m s t o r g gick snart, o c h när de k o m m o utanför Elias port, ro- pade Betty gladt åt Ella, s o m sprang u p p f ö r trappan: » V ä l k o m m e n snart efter! » » Ja, o m ett par minuter! » ropade Ella.
Och det höll h o n o r d med, det var riktigt roligt att få k o m m a b o r t för en afton, o c h m a m m a var mera glad däröfver, än o m h o n suttit h e m m a bredvid henne och sytt.
Visserligen gick det i början litet trögt att sitta i salongen o c h konversera m e d Bettys m a m m a och se i album, medan herrarne sutto inne i Stens rum vid sitt spelbord, men intres- set att få se doktor Landell höll Ella i spänning, och efter kvällen blef det m y c k e t bättre.
Då slogo sig herrarne också ner i salongen, o c h Betty spelade på pianot alla möjliga lösryckta valsbitar o c h r o p a d e: » K o m m e r du i håg! » än åt Thure B a c k m a n o c h än åt Einar Lindvall, som båda kretsade i behaglig närhet af piano- stolen, och så skrattade d e, o c h så berättade Väggohyra, 319 Thure en historia, o c h Betty snurrade rundt på pianostolen för att sitta stilla o c h höra på.
Det var omöjligt att höra hvad de sade, det var ett prat o m hvartannat och skratt o c h spel på pi- anot, o c h de hade visst m y c k e t roligt.
Och Bettys mamma, s o m var godhjärtad o c h vänlig o c h visste, att u n g d o m e n hade roligast, när de fingo vara för sig själfva, satt i salen hos sin man.
Sten var artig värd o c h delade sig än mellan Betty o c h hennes kavaljerer o c h än mellan doktor Landell och Ella, m e n borta hos Betty var ett sådant skratt o m det, s o m han inte förstod var något roligt, o c h dessutom var h o n j u hans syster, så han slog sig till sist på allvar ner hos Ella o c h doktorn.
De började ett samtal i den vanliga stilen o m teater o c h böcker, m e n Elias personliga anmärkningar o c h, som Sten kallade det, ologiska kritik gjorde det snart till ett riktigt hetsigt meningsutbyte.
Ella njöt, h o n sade flere kvickheter, så båda herrar- ne skrattade, ' o c h Sten måste medge, att hennes ologiska kritik just var det, s o m eggade o c h gaf nya uppslag, riktigt inspirerande.
Ella undrade hela tiden, o m doktor Landell hört talas o m henne.
H o n trodde det nästan, ty ibland satt han o c h bara iakttog h e n n e o c h lät Sten prata, o c h i sådana ögonblick kunde Ella plötsligt rodna, då h o n mötte hans blick.
Hon hade så gärna velat fråga h o n o m något o m doktor A l m, men hon visste inte, hur h o n skulle börja, o c h h o n fick hjärtklappning, bara h o n tänkte på att försöka, så h o n fann det rådligast att låta bli.
Det kanske går på hemvägen, tänkte h o n.
Och då gick det också, m e n på helt annat sätt än Ella tänkt sig.
Thure Backman o c h Einar Lindvall, s o m Ella icke talat många ord med, togo hastigt afsked o c h försvunno nsd på närmsta tvärgata, o c h sedan doktor Landell frå- gat, hvar h o n b o d d e o c h några andra likgiltiga frågor, sade han tvärt o c h utan inledning, all- deles s o m de k o m m o under en gaslykta: » Jag kan hälsa fröken från doktor A l m.
» Det h ö g g till i Elias hjärta, o c h h o n sade m e d konstlad röst: » Jaså, tackar. » H o n k o m icke ens i håg att bli förvånad eller fråga hur han mådde.
Och doktor Landell beslöt sig för att taga reda på, hurudan h o n var, denna flicka.
Koketterade bra, det gjorde hon, m e n det låg liksom något under allt hvad h o n sade o c h gjorde, så m a n icke riktigt visste, hvar man hade henne, och ö g o n e n hennes kunde se så hjälplösa o c h hän- gifna ut.
Hans gamle vän, s o m var en präktig karl, hade ju först gått o c h talat o m henne helt rörd i ö g o n e n o c h sedan, då han sökt h e n n e förgäfves ett par gånger, aldrig mer nämnt hen- nes namn, bara ibland m e d v e m o d i g röst hän- tydt på att han var gammal nu o c h dessutom sjuklig, o c h att unga flickor b o r d e gifta sig m e d något så när jämnåriga, o c h så hade han igen k o m m i t in i sitt gamla ironiska, hypokondriska ungkarlslynne o c h smått pedantiska vanor.
Nej, han måste åtminstone ta ' reda på, o m flickan var värd hans v e m o d, o c h så sade h a n: » Han har varit m y c k e t farligt sjuk, legat till sängs ett par månader, men nu är han bättre och går h e m m a i nattrock o c h promenerar mel- lan soffan och sängen. » Elias ögon sågo stora af förskräckelse u p p på h o n o m, o c h han nicka- d e: » H a n blir n o g bra nu.
Han var o c h sökte fröken ett par gånger i höstas, m e n Ni var visst inte hemma, o c h frökens porträtt står på hans skrifbord.
En gång, när en af kamraterna ny- fiken på denna ovana prydnad började skämta och fråga h o n o m, blef han o n d o c h stoppade utan ett ord porträttet i fickan.
Ja, det var riktigt som att tända eld på krut att se in i hans ö g o n då, » sade han vänligt, då Elias ögon hängde vid hans ansikte i lyssnande andakt.
» Men här är det ju fröken b o r?
» frågade han då Ella i tankarna gick förbi sin egen port, o c h hon rodnade upp öfver öronen, m e n det var med ett ganska strålande ansikte h o n räckte h o n o m handen o c h sade litet generad, men hjärtligt: » Hälsa doktor A l m från m i g » » Ja tack, det skall jag visst g ö r a », svarade Landell, » och jag h o p p a s det inte är sista gån- gen vi träffas.
V i äro ju så godt s o m gamla bekanta, » tillade han skämtsamt, i det han höll upp porten åt Ella.
Det tog ju bra, mitt lilla tal, tänkte han be- låten, när han gick därifrån, och n u skall jag också hälsa A l m från flickan till den verkan det hafva kan.
H o n är bestämdt värd en så bra karl s o m A l m, o c h det är j u galet att få skrupler, bara därför att han misslyckats ett par gånger, då han ämnat göra visit.
H o n är bestämdt inte en vanlig liten flaxhjärna.
M a l och B a k t e r i e r Men Ella sprang uppför trappan m e d glödan- de kinder o c h kom- in till sin m a m m a o c h sade.
att h o n haft så roligt.
Visserligen hade h o n först tyckt, att det var både obehagligt o c h inte taktfullt heller af doktor Landell att tala, s o m han gjort, m e n så hade h o n tänkt på att han var doktor A l m s bäste vän, o c h så hade hon f * S bara blifvit glad, ju längre h o n h ö r d e h o n o m ta * • tala.
H o n tyckte det var underligt, att hon .ii vt blifvit glad, fast än h o n fått höra, att han varit " i. farligt sjuk, — m e n det var ju öfver nu, — och -, att h o n blifvit glad alls.
Hon s o m n a d e m e d kinderna heta o c h sof så * S&gt; 5 * r &lt; o o » godt, s o m h o n icke gjort på länge, o c h på m o r gonen, när h o n gick och städade i rummen, er- tappade h o n sig plötsligt med, att h o n tänkte sig gå i d o k t o r A l m s rum o c h ställa i ordning, m e d a n han låg på soffan m e d en filt öfver sig och såg på henne, där h o n gick o c h styrde.
Det var underligt, hvad h o n var glad!
Var det inte dumt af h e n n e?
H o n visste det e j, men på förmiddagen, när h o n gick på torget för att k ö p a mat, tog h o n sin sista o c h enda en- krona o c h gick in i saluhallen o c h valde länge i blomsterstånden för att få den vackraste ro- sen, och sedan tog h o n 25 öre af sin m a m m a s torgpengar till stadsbudet o c h skickade rosen till doktor A l m.
Det hade regnat, så att alla husväggar voro mörka o c h våta, o c h på gatorna silade det rik- tiga små strömmar mellan stenarna.
M e n det var ändå en fröjd att gå ute nu, ty hela det tjocka lagret af brun smutsig snö, s o m smälte, hade man hackat sönder o c h skottat undan.
Inne i parkerna lågo drifvorna ännu kvar, smut- siga, s o m o m man hällt ett regn af sot öfver dem, o c h i snön, s o m sjönk o c h smälte ihop, stodo de nakna träden våta o c h blåsvarta.
Här dröjde det allt ännu någon vecka, innan det blef fint.
Vattnet forsade på gångarna, o c h san- den rann med.
Också v o r o de nästan tomma, ty folk gick hellre rundt o m o c h följde gatorna.
Uppe biand de drifvande grå m o l n e n började det ljusna, o c h här o c h hvar strålade det upp i klaraste blått, o c h solen lyste.
D e n riktigt värm- de på kinden, så man fick en aning o m sommar, och vinterkappan blef tung o c h kvaf.
Det blåste en frisk vind, s o m liksom förde m e d sig något n} ' tt långt bortifrån, o c h somliga gator v o r o re- dan torra.
Alla människor gingo så fort.
Det var, s o m o m de hade brådtom o c h voro glada för något särskildt roligt de skulle ha för sig.
Ella höll upp klädhingen m e d båda händerna, och h o n h a d e måst träda alla sina paket på alla sina fem fingrar.
Pion visste knappt, hur h o n skulle reda sig, men det gick väl.
Hon hade fått en biljett från doktor A l m, en sådan lustig biljett: » Ehuru ovärdig både till hälsningarna g e n o m bror Landell och — rosen, — ja, fröken, den k o m utan namn som ett frun timmersbref utan datum, o c h s o m jag ingen fruntimmersbekantskap har mer än Eder, s o m möjligen skulle tänka på mig därmed, — vågar jag tacka Er.
Den gamle b r u m b j ö r n e n från i somras, s o m inte ville följa m e d ut på segel- festen, Ni minns, hade dragit sig in i sitt ide.
men nu står er ros på mitt skrifbord o c h den bara ringer i mina ö r o n: veni, vidi, vici.
Ja.
fröken, jag är nu snart så frisk, att jag får gå ut, o c h jag hoppas personligen få tacka Eder, hvilket skall bli m i g m y c k e t kärt. » Hon kunde hela brefvet utantill.
Det _där veni, vidi, vici?
— Jag k o m, jag såg, jag seg- rade!
— Jo, så betydde det.
Det var en bland de få saker h o n k o m i håg från historien.
Ah, hvad solen sken härligt!
Det var varmt, att h o n riktigt måste sucka för att få luft, o c h h o n gick och väntade o c h längtade.
Hon tänkte p å det där brefvet hela dagarna, men inte var det därför h o n var så glad.
Å h nej, visst i n t e!
Det var bara därför, att vädret var så vackert o c h det snart skulle bli som- mar, hyacinter i Kungsträdgården o c h nya vår klädningar.
Ella hade fullt arbete m e d att hålla reda på sina paket o c h sin klädning, så att den inte skulle släpa i marken, o c h h o n gick o c h såg ner, då plötsligt en skugga föll öfver den soliga gatan, o c h h o n såg upp, log o c h rodnade varmt, som när känslorna sjuda öfver.
Framför h e n n e stod doktor A l m m e d hatten i hand, blek o c h tärd i den glada solen, o c h hans blick fångade hela hennes person, där h o n stod och tittade på h o n o m.
» Det var oväntadt snart, » sade han glad, » jag gick just o c h väntade på att bli tillräckligt kry för att kunna göra visit m e d heder. » Han gjorde i rum, fartyg och bostäder, allt på 34.
— Q O ti n m Pl m H a; l.g Q « * t, $ SUjp s " S « s s £ 3 h «.
S * fel o.l •jgj £s = fl 01 a n i to •I 05 I i 80 fl o utrotas af Aktiebolaget Desinfection Rikstel.
a-s Kontor: stäl et — utan bortförande af möbler.
4 S t a l l g a t a n 4.
— Allm.
Tel. 7494.
•ö:£: &lt; 0 H 0 n &gt; O +a Gj d u fl IQ W M o
H 320 u a en paus o c h fortsatte: » Ä r det verkligen jag har att tacka för r o s e n?
» p J2 &gt;Jaa, » — svarade Ella generad.
IDUN fröken » Och utan en rad eller ett visitkort skickar Ni den,&gt; fortsatte han skämtande.
» Jag blef alldeles konfunderad, ty jag vågade inte tro —, men hade Ni skrifvit en liten biljett, hade Ni P väl inte satt ut d a t u m?
» &gt;Neej », svarade Ella skrattande, » hade j a g P inte skrifvit o m något, s o m b e h ö f d e ett datum, så hade j a g n o g inte k o m m i t att tänka på de O: ™ siffrorna. » Och när han ingenting svarade, bara gick o c h såg p å henne, leende o c h forskande, blef h o n än mera generad och frågade för att säga n å g o t: » Är Ni riktigt bra n u?
» » Ja, hur tj cker Ni, jag ser nt? » svarade han alltjämt skämtande, m e n när h o n såg u p p på H h o n o m, riktigt ruskade han på sig af förskräc- O kelse.
» Usch, se inte på mig, jag är bara skug- P gan af en karl! » Och då han såg in i hennes ö m m a ögon, ' tillade han r ö r d: » Men B omedvetet det går framåt nu m e d stora steg. » Sedan k o m m o de in i sitt gamla glada som- m a r h u m ö r o c h talade helt otvunget o m allt, som k o m f ö r d e m.
Ella måste tala o m, hvad hon haft för sig under vintern, o c h han berät- tade henne, h u r han haft det, hur han sökt h e n n e ett par gånger i höstas, m e n förgäfves, och trott sig se en ödets vink däri o c h ej vågat söka h e n n e mer.
Så hade han blifvit allt kle- nare o c h klenare, o c h sådant tar äfven på lyn- net, tills han blifvit riktigt sjuk o c h legat där.
Men alltid, äfven i de mörkaste ögonblicken hade han minnts henne s o m något af det bästa han ägde att minnas.
» När Ni red h e m den där vilda hästen från gärdet, barbacka o c h m e d hängande hår, o c h jag fick hjälpa Er ner v i d stallet, fröken, k o m m e r Ni ihåg d e t?
» frågade han.
vågade inte tro — », fortsatte han CD med v » Jag e k röst.
» Jag skall säga Er, fröken, en gammal man, han har sett o c h äfven själf känt så många känslor k o m m a o c h gå helt spårlöst, man blir så skeptisk på sig själf.
Och k v i n n o r — jag trodde den sidan af lifvet var länge se- dan utagerad för mig.
E n stackars fattig sate, som känner solen skina, han tror lätt n o g han Sr H 5 T * i os GG CK2 SS ITIDSFÖRDRIP Bidrag mottagas med tacksamhet.
3 " Charadlogogryf.
a » 2 (3 13 rj " |3 9 » - &amp; a p.
Herr Plomgrens mitt första o c h an- dra Har fått en mitt första o c h fjärde — Mitt fjärde ej må h e n n e klandra — Mitt tredje h o n vill.
Och d e n värde Mitt andra o c h tredje får följa Den hulda på gungande bölja.
Helt visst till mitt tredje o c h första han gjorde ' tl Men nu just ha P l o m g r e n s mitt hela på bordet.
Figurligt, mitt herrskap, ni bjudes att taga Utaf deras mat o c h den stufva och w_ - a O Och £ £5 CD H m SS EJB = " 3 Då o m så h o p k o k n i n g e n riktigt är gjord, k o m m e r det fram en hel massa små ord.
g S| Go o. » n K SSf Ja 5 &amp; Siw Os • » B a Ett mynt, ett mått, En vagn, s o m blott I forna dar Man användt har.
På stolar nu Finns saken ju.
En h e d e r s m a n.
En båt s o m han Med m ö d a hann.
Hvart se ' n han gick.
H v a d o x e n fick På halsen sin.
En färg så fin.
1898 leende stod h o n framför h o n o m och hade inte ett ord att säga.
» Nå, så säg d å: v ä l k o m m e n till i afton! » upp- m a n a d e han.
» Ja », svarade h o n, o c h så sprang h o n skrat- tande uppför trappan.
Den natten föll m ö r k r e t s o m en slöja full af härliga syner i alla veck kring en varm, lycklig liten flicka, s o m inte kunde somna, utan låg o c h tittade ut i natten m e d stora, strålande ögon.
Hela hennes varelse var fylld af en ljuf o r o, och hennes tankar, trötta af dagens all spän- ning, flackade från det ena till det andra.
Visst h a d e h o n pröfvat sig själf.
Tänk, o m han visste, att h o n känt så för en annan, s o m hon gjort.
Å h, hvad det skulle bli förskräckligt att tala o m!
M e n detta var kärlek!
Aldrig h a d e h o n trott, att kärlek var så, så —, h o n letade efter ordet, — så vaken o c h solljus, sade hon för sig själf.
Aldrig h a d e h o n trott det var så roligt att tänka på handdukar o c h lakan och m o n o g r a m.
Och hennes m a m m a s matta ö g o n hade gråtit af glädje i stället för sorg, o c h hennes fars viss- na o c h sjuka ansikte hade sett lyckligt ut, när han strök h e n n e s hår till godnatt.
Han såg ut, som han tänkt, att han nu lugn k u n d e sluta sina dar.
Det hade blåst liksom friska vindar in i det gamla dystra h e m m e t, det var ljust o c h lugnt nu i de fattiga, mörka vrårna.
Och ute hade det blåst upp till en stormande natt.
V å r e n brusade in öfver staden, o c h det ljumma regnet, s o m öste ner, smälte den smut- siga snön i parker o c h bortgömda gator, o c h stundom sopades m o l n e n undan af vinden, s o m ljöt, o c h fullmånen lyste klar öfver den våta och sofvande staden.
har rocken, han går o c h längtar efter i skuggan, och jag trodde det var så m e d mig.
M e n d e n gången », — o c h han tittade skälmaktigt ner på Ella, — » vi mötte apotekarens flickor, hade inte de k o m m i t, hade kanske allt varit annorlunda.
Och sedan, när jag inte träffade Er i höstas, jag vågade inte söka Er mer.
Ni är så ung, och jag så m y c k e t äldre.
Jag var så samvets- ö m o m er lycka o c h er u n g d o m, och Ni hade kanske låtit b i n d a Er.
Ni är bara ett barn o c h har ej pröfvat Er själf.
Så blef jag s o m sagdt sjuk, o c h o m det n u var de nedsatta krafterna eller e j, s o m gjorde det, m e n jag fick alldeles klart för mig, att jag hade ingen rätt att söka Er.
Ja, sedan vet Ni, hur det gick, fröken. » Ella gick o c h såg ner, blyg, hemlighetsfull o c h varm, o c h de få promenerande, som gingo förbi och sågo hennes rodnande ansikte o c h hans if- riga tal, logo förstående.
M e n, när han efter én stunds tystnad långsamt frågade henne, o m hon ville blifva hans hustru, svarade h o n ett mjukt, vackert » ja » — o c h såg upp m e d stora, tindrande ö g o n.
Han k u n d e endast trycka hen- nes hand o c h för ett ögonblick b e s k y d d a n d e o c h fast draga hennes arm in under sin o c h så se in i hennes ögon.
» O c h du — », han dröjde smekande på ordet, » är inte rädd för att binda din u n g d o m? » » Jag har pröfvat mig själf, » ' sade h o n lågt.
» Jag är inte ett sådant barn, s o m » — h o n rod- nade o c h tystnade — » du tror », fortsatte h o n skrattande m e d en liten, behagsjuk k n y c k på bnfyudet.
» Är du inte? » frågade han vek o c h ö m.
Men han var inte längre rädd för hennes u n g d o m, ty när han såg in i hennes strålande ö g o n, mötte de hans blick så fast o c h så nästan moderligt, då h o n såg hans bleka kinder, o c h han kände sig själf så ung.
Han började redan tala o m bröllop o c h ville redan i afton göra visit h e m m a hos henne, o c h när de k o m m o till Eilas port, o c h hon stannade för att säga adjö, sprang han s o m en pojke in före henne.
H o n k o m långsamt o c h anande ef- ter, o c h när porten fallit igen b a k o m h e n n e med en smäll, kände h o n två armar omkring sig o c h en lång kyss.
R ö d och förvirrad o c h — Sju kvinnonamn.
I W o l g a s famn Mång flod månd gå, Sök finna två.
En g u d så stor.
E n stor mans bror.
Två land, tre djur, Och hvad natur Samt m a m m a är.
H v a d hvar man här Vill gärna bli.
Dess motsats.
Ni Nog också får En v i n d så svår.
A s y n j a o c h kroppsdel.
Mång ' o r d än ni fann, Men säg blott till sist hvad ej mera ni kan.
GUttel.
* — Innehållsförteckning: Drottning Luise af Danmark.
(Med porträtt).
— Soliga dar, som flyktat, farväl 1.
.
.
Af Anna Knutson.
— » In- ackorderingar *; en inbjudning till tankeutbyte i ett vik- tigt kapitel.
— En sjuttioåring.
(Med porträtt at Betty Lidell, r '.
Roman.)
— Introduktion; skiss för Idun af Eli- sabeth Kuylenstjerna.
— Sällskapsspelet- » Hushållsplanen »; af M.
K.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Gömdt i snö kommer upp i tö; skiss för Idun af Ari.
(Forts. o. slul).
— Tidsfördrif.
Fyrkantgåta.
Femte ordet.
I Euclides Elementa Du finner det m e d lätt besvär.
— D o c k skall du likväl icke vänta Att se det utan sällskap där.
Af järn o c h k o p p a r kan det vara, Men äfven utaf trä ibland.
— Bäst nu på min » belysning » spara.
Sök litet själf på egen h a n d!
Sjunde ordet.
Ett namn, s o m i musik o c h sång Helt visst har m y c k e n ära vunnit, Och s o m du kanske någon gång Ut ' på ett titelblad har funnit.
Moster För brottslingen en » buse » blott, Som framför allt han måste frukta, Som också uti uppdrag fått Att h o n o m o c h konsorter tukta.
10 3 8 11 10 1 6 3 2 3 6 4 7 7 8 3 7 7 1 11 2 7 1 5 Sjätte ordet.
Lisa.
Anagram.
Första ordet.
9 Sexkantgåta.
1 2 Nu ordna alla bokstäfverna så, Att s a m m a o r d m a n läsa må Ofvanfrån o c h vänsterfrån, rad efter rad.
Om jag skulle beskrifva H v a d orden böra angifva.
Först ha vi då en värdighet I saga s o m i verklighet.
Så en term i matematiken h e m m a.
En diktart.
Ett namn, dock icke Emma.
Och hvad m e r?
Jo, j a g ser, 0, som ligger nära till en Mälarstad.
b-g.
A n d r a ordet.
Lösningar.
Ett namn, s o m ganska vackert klin- gar Och för en kvinna afsedt är.
— Om fantasin du nu ger vingar, Du kanske namnet spårar här.
Logogrt / fcn: Palindrom: Rom, limpa, lod, rim, plira, dam, mord, Linda, Lina, Ida, Dina, Rina, Malin, Mina, Adi, lip, lam, ni, om, pil, ropa, arra, pard, Amor, rida, Ola, arom, lim, nio, mil, moral, mod, ord, ond, il.
Charaden: Skorsten.
Aritmogryfen • Gyllenborg — Stagnelius: 1) granris, 2) yxskaft, 3) litania, 4) linning, 5) Egypten, 6) nekande, 7) barnbal, 8) Odensvi, 9) Ranlzau, 11)) gurksås.
Kombinationsgåtan: Gertrud, Ottilia, Ju- liana.
Ordgåtan: Fram öfver poiarhafvet — Fridtjof Nansen: 1) flod, 2) Rio, S) Alarik, 4) mast, 5) öbo, 6) far, 7) vif, 8) Ester, 9) Tivoli, 10) pund, 11) omelett, 12) lakej, 13) Arno, 14) räf, 15) Hindostan, 16) Arboga, 17) fasan, 18) vass.
191 Elbe, 20) tenn.
Rebusen: En ofullständig beskrifning.
Tredje ordet.
Bland sådant s o m gör Diverse finns att välja D o c k — detta har man Det passar också i en verklig nytta på.
— i en bytta — så.
Fjärde ordet.
Hvad mången stackare har blifvit — Tyvärr det händer än i dag; M e n m å n g e n, s o m man så beskrifvit, Ej sämre är än du och jag.
Orden b e t e c k n a: 1 — 2) H v a d k r o p p e n ibland kan vara, 2 — 1) hvad en ung flicka ofta kallas, 2 — 3) v e r b, 3 — 2) kärl, 3 — 4) finnes på taket, 4 — 3) kärl, 4 — 5) djur, 5 — 4) skadligt för hälsan, 5 — G) symbol af arbete, 6 — 5) djur, 6 — 1) vid trängsel behöfligt, 1 — 6) djur.
Moster kemiskt tvättas och Lisa.
färgas, utan att sönder sprättas.
Billisr » p r l H P r.
V ä l g j o r d * a r b e t e.
IIIXm " R A N D E R S S O N S U l l s p i n n e r i - &amp; S h r ä d d e r i a k t i e b o l a g.
Oxtorgsgatan 16.
Filial: Hornsgatan!
.
— Allm.
Tel. 30 435.
Rircstel.
163.
Allm.
T e l.
76 53.
Gods afriämtas tacksamt afglftsfritt.
