# ID: svediakorp-per1201
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,634
# sentences: 658
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
Iduns KungL N:r 38 (561).
Fredagen den 23 september 1898.
Prenumerationspris pr år: Idun ensam Muns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modet., månadsuppl.
Bamgarderoben ...
Redaktör och utgifvare: Byrå: kr.
&gt; » » 5 5 3 3 FRITHIOF Klara södra kyrkog.
1 6, 1 tr. ll:te årg.
Annonspris: 36 öro pr nonpareillerad.
hvarje fredag.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Utgifnlngstid: HELLBERG.
Öppen kl. 10 — 5.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Allm.
telef.
61&lt;f7.
Rikstelef.
1646.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Maria von Hofboktr.
Mentzer, född Marelius.
» Ja, h e n n e s h ö g s t a v a n d r i n g g å r till s j u t t i e l l e r åtti å r », s j u n g e r psalmisten vemodsfullt o m människan af och förgängligheten h e n n e s lif, m e d d e s s a o r d o c h h v a d d ä r p å f ö l j e r för v å r i n r e s y n t y p e n af e n b r u t e n, m o t g r a f v e n Men de bjuda finnas, som ålderdomen Jag känner m e d oförminskad kropps- och själskraft hela: som nittiofem- i salongen, lektionerna lika gifvas litet s o m för numera af m e d berömmelse trädt i hennes att ordna och leda det hennes sonhustru o c h son, fotspår.
M e n åt detaljerna ä g n a r h o n f o r t f a r a n d e e n k o n s t n ä r l i g k r i t i k, så m y c k e t m e r a v a k e n och effektiv, s o m h o n slipper att bära u n d e r v i s n i n g e n s t u n g a o c h hetta.
spetsen.
en frammanande vacklande åldring.
soffhörn M e n funnes också icke denna själfåtagna den uppgift, skulle älskvärda gamla, s o m be- åring, s o m, d å j a g sist sporde, u n d r a n s v ä r d t v ä l följt m e d sin efter fryntligt tid, h ö g s t o g ä r n a försaka åsy- som gö- n e n af dessa danslystna, dessa hennes svarade: ken, hälsa, » Jag mår fast j a g inte galer. » Jag känner en åttiotvååring, s o m nyligen s k r e f till e n v ä n i n n a: » sena fäder och mödrar fatt flydda glada härligt, fälle att att tala henne.
d u fått förtroligt m e d Om jag kunde få Men och tänker, har handling, som har erfarenhet o c h hjärta — jag skulle sitta s t u m v i d hen- ej o b l a n d a d bereder na, till en henne elegans?
» frågar h o n m e d vemodig skakning aristokratiska nes sida o c h bara tiga, lyssna Då var dansen och Men en så p å sitt hufvud.
det i min känner syn.
äro forna tiders g r a c e var Jag njutning denna nat njuta. » samt h o n själf i dagar invigt i dansens » Hvar s o m känner, hvilkas farföräldrar konst.
k o m m a i n ä r h e t e n af e n k v i n - förmåga barn », och p å E l l e n K e y o c h k a n f å till- » Så tiders mor- fick » An- ungdom.
skön man konst.
också i åttioåring, s o m, då det spelas v e c k o r bara stå o c h n i g a o c h upp bocka samt m a r s c h e r a p å tå.
af till en eller senare ute stöt o c h förr ofelbart dessa den nyaste kärnkvinnor sistnämnda bekantskap Maria förra stighet tiska och Ej von veckan hufvud — — min före- för S t o c k h o l m s äldsta o c h största fru med som i högburet öfverskred den mellan kri- sjuttio- åttiotalet.
för att — själf öfverflödigt — • l ä m n a r den så fanns.
hette att viga tråda dan- att säga å t t i o å r i g a sitt ' stå effekt fötter negligerade den det något, s o m i bräde ' — barbariskt, ypperlig men på och inte en af motsträf- tår.
Man dansen på tiden. » Och dansinstitut, Mentzer, o c h u n g d o m l i g spän- gränsen Och smula tre ståndarinnan sen hamnar i balsalen.
Af är dans, genomilas s o m elektrisk hennes milda, vackra ö g o n blicka d r ö m m a n d e fram- för sig, m e d a n de p å pianots l j u s b r i c k o r s a m l a d e b l a d e n af åttioårsdagens rosor m e d sin ljufva doft m i n n a o m den tid, då hennes flor och konst s t o d i sitt d å h o n själf, u n g o c h f a g e r, af r i d d e r l i g a b e u n d r a r e kallades » Åkers ros ».
IDUN 298 De sorgsna b o på ensamhetens höjder, De lyckliga vid lifvets m a r k n a d s t o r g; 1898 En h v a r vill gärna dela våra fröjder, Men ingen dela vill vår hjärtesorg.
M.
J.
Fostrad i öfverflöd, u p p v ä x t e Maria Mare- l i u s j ä m t e - en b r o r o c h e n s y s t e r i l u g n a och harmoniska förhållanden.
Somrarna t i l l b r a g t e h o n p å Å k e r s b e r g i R o s l a g e n eller p å n å g o n a n n a n af h e n n e s fars, b r u k s k a m r e r Marelius ', m å n g a egendomar, vintrarna i Stockholm.
E n informator o c h en guvernant hade äfven i hufvudstaden barnens under- visning o m hand.
» T y, » m e n a d e fru M a - r e l i u s, » p e n s i o n s l i f v e t i all ära, m e n d e s m å l ä r a m y c k e t, s o m e j är b r a, p å v ä g e n till o c h från s k o l a n.
» Enligt tidens sed lades största vikten p å f r a n s k a s p r å k e t o c h fina h a n d a r b e t e n.
Af sina u n d e r u p p v ä x t å r e n utförda silkesbro- d e r i e r — s o m l i g a r i k t i g a k l o s t e r a r b e t e n — • h a r fru v o n M e n t z e r ä n n u k v a r e n i e n p l å n b o k, s o m t i l l h ö r t h e n n e s far, i n f ä l l d tusenkronsedel, d ä r h v a r j e siffra o c h b o k s t a f, ä n d a till d e pärlflna o r d e n » D e n, s o m d e n n a s e d e l e f t e r a p a r, » e t c, ä r o m ä s t e r l i g t åter- gifna, samt de m e d en rosenkrans o c h orden Culte de Dieu o m e r a d e p ä r m a r n a till e n handskrifven b ö n b o k, p å hvars första blad står p r ä n t a d t m e d sirliga p e n n d r a g: » S k r i f - v e n af M a r i e U l r i q u e M a r e l i u s till G a r p e n - berg d e n 2 3 D e c e m b e r 1 8 2 7 i dess 9:de års å l d e r ».
R i t n i n g e n f ö r s u m m a d e s icke heller.
Ä f v e n p å detta o m r å d e u t m ä r k t e sig Maria.
Till h e n n e s g l a d a s t e b a r n d o m s m i n n e n hör, att h o n e n d a g dristade sig förära en af sina t e c k n i n g a r till s j ä l f v a E m i l i e B ö g q v i s t, h v a r s b a r n v o r o h e n n e s l e k k a m r a t e r o c h s o m till t a c k b e g å f v a d e s i n lilla v ä n m e d e t t rit- stift o c h e n p å s e k a r a m e l l e r.
V a r m h j ä r t a d o c h v e k, t o g M a r i a l ä t t in- t r y c k af sin omgifning.
Sin guvernant, fröken Å b e r g, s o m h o n svärmiskt dyrkade, i m i t e r a d e h o n, u t a n att själf m ä r k a d e t, så p å f a l l a n d e i å t b ö r d e r o c h sätt, att h o n af de sina fick d e t s k ä m t s a m m a binamnet » lilla Å b e r g ».
Till d e t yttre blef h o n snart n o g åter s i g s j ä l f; m e n b e h o f v e t att hän- g i f v a s i g, att g å u p p i d e n h o n h ö l l af, v a r fortfarande lika starkt o c h t y c k e s, märk- l i g t att o m t a l a, v a r a så ä n.
Från barnaåren på landet daterar sig hen- n e s k ä r l e k till d j u r.
Jag hör henne ännu säga m e d det ö m m a s t e tonfall: » O hästar!
O h u n d a r!
O k a t t o r!
» S l ä k t e t felis d e s a v o u - erade h o n likväl strax m e d n å g o t mörk- n a n d e m i n: en vildkatt hade en g å n g be- s v a r a t e n s m e k n i n g a f h e n n e s lille s o n m e d d e g r y m m a s t e k l ö s n i n g a r, o c h efter d e n d a g e n ser fru v o n M e n t z e r s i n a f o r n a f a v o - riter m e d så o b l i d a ö g o n, s o m d e t är h e n n e möjligt.
På sina kanariefåglar däremot slösar ' h o n dagligen tusen kärleksfulla o m - sorger.
Till sina lärarinnors förtviflan tränade h o n s i g p å l a n d e t för sitt b l i f v a n d e kall g e n o m att d a n s a u t f ö r t r a p p o r n a o c h k l ä t t r a u p p i träd, hvilket då ansågs långt betänk- ligare än nu.
H e n n e s vilda gratie togs sedau o m hand, tuktades o c h t ä m d e s af några bland den tidens förnämsta kapacite- ter, s o l o d a n s ö s e r n a S m e d b e r g o c h D a g u i n samt ballettmästaren Fröberg, hvilken se- n a r e o m s i n lilla e l e v f ä l l d e d e t s m i c k r a n d e o m d ö m e t, att h o n v a r e t t af h a n s b ä s t a » balettämnen ».
Baletten, j a!
N o g hägrade den s o m » en stjärna, e n s a g a, e n s å n g » f ö r d e t v i n g - fotade barnet.
M e n kära m o r o c h kära far h a d e h e l t a n d r a p l a n e r f ö r s i n b l o n d a lilla d o t t e r.
D a n s a fick h o n, d a n s a m å s t e h o n: d e t h ö r d e till u p p f o s t r a n.
Men be- träda tiljan — aldrig.
H o n behöfde gud- s k e l o f e j s ö r j a för s i n u t k o m s t.
S i n k o n s t s k u l l e h o n h e l g a åt f a m i l j e n.
Och Maria dansade, dansade anglaise o c h slovanka, menuette o c h gavotte, dansade eldigt o c h graciöst som Paludan-Miillers Dione.
.
.
&gt;Og efter Strongens klang sin .Kod hon stetter, Med Ynde kappes Easrdigheden smukt; En jVIsengde Entrechats og Pistoletter I Dandson falder af som Konstens Frugt.
Hvergang hun vender sig med Pirouotter, Da folger 0iet neppe Eodens Flugt; Hun svasver hen og slåar i sine hiender, Og medens 0iet funkler, Kinder brajnder.
' » — J a g k ä n n e r e n k v i n n a, n u m e r a till å r e n, h v a r s l i f v a r d t ö d e l a g d t, e m e d a n h o n af s i n a f ö r ä l d r a r h i n d r a d e s att b l i f v a d a n s ö s.
M a n, barn, r i k e d o m o c h lifvets håfvor — intet k u n d e fylla d e n olidliga t o m h e t e n i hennes bröst.
S k a p t att » sväfva, flyga, flykta lätt f ö r b i », v a n d r a r h o n n u o m k r i n g m e d t u n g a, l e f n a d s t r ö t t a fjät, » h o n ilar e j, h o n hvilar ej — h o n v a n d r a r.
» S a m m a ö d e k u n d e hafva drabbat Maria.
M e n så v a r d t d e t l y c k l i g t v i s e j.
Redan v i d s e x t o n års å l d e r f a n n h o n ett u t l o p p för sin k o h s t n ä r s t r ä n g t a n: h o n b ö r j a d e u n d e r - v i s a i sin k o n s t.
O c h detta har hulpit h e n n e u n d e r b a r t i g e n o m till d e t å t t i o n d e året.
H o n blef gift, första g å n g e n m e d sin u n g d o m s älskade, en u n g jurist, B e r n h a r d R o s e n i u s, af D a l a - R o s e n i e r n a s släkt, a n d r a gången m e d handlanden L u d v i g von Mentzer.
Sitt f ö r s t a, f y r a å r i g a ä n k e s t å n d f r a m l e f d e h o n h o s s i n svärfar, p r o s t e n R o s e n i u s i Elfdal, nära norska gränsen.
Frågar man h e n n e o m d e s s a år, g l ä n s a h e n n e s ö g o n i tårar.
D e v o r o fridfulla o c h l j u f l i g a s o m i n g a a n d r a i h e n n e s lif.
Den blide och gudfruktige prosten, s o m aldrig hördes yttra ett o n d t o r d till n å g o n, p r o s t i n n a n, d e n s t o l t a o c h siratliga, d e n af alla f ö r f j ä s a d e, af sin m a n h ö g t u p p b u r n a, i h v a r s å d r o r rann kungligt blod, det tysta, v ä l o r d n a d e h e m m e t, d e n s t o r s l a g n a, a l l v a r s f alla n a t u r e n, fyrfotadjuren o c h fåglarna — det var n å g o t efter M a r i a s s i n n e.
Snart grep d o c k lifvet hårdhändt tag i den veka.
Hvarför vet jag ej, men nog r å d a alltför o f t a o b l i d a m a k t e r ö f v e r » d e t, s o m d r ö m m e r vackrast, o c h det, s o m blic- kar m i l d a s t ».
H o n d a n s a d e ej längre för sitt n ö j e, h o n d a n s a d e f ö r b r ö d.
Parkett- g o l f v e t b l e f för h e n n e e n via dolorosa, där h o n s a r g a d e s i n a f ö t t e r till b l o d s.
Den t i d e n är b i t t e r f ö r å t t i o å r i n g e n att m i n n a s.
M e n m o t a f t o n e n k l a r n a d e d e t åter.
U n g a h ä n d e r g r e p o i n i h e n n e s värf.
H o n fick t i d att a n d a s u t.
O c h m å n g a, " af b r i s t p å tid tillbakaträngda intressen strömmade vederkvickande in öfver henne.
Och nu n j u t e r h o n sitt otium cum dignitate, k r i n g - s v ä f v a d af m u s i k, p o e s i, p o l i t i k — h o n är Lermontoff.
ifrig D r e y f u s i s t — s a m t af m i n n e n, f ö r s t o c h sist af m i n n e n.
August Blanche och Vilhelm von Braun, hennes ungdomsvänner, uppvakta henne ridderligt bittida o c h sent.
Emilie H ö g q v i s t o c h h e n n e s t ä c k a s y s t e r H a n n a, d e n till Sibirien förvista, förtälja o m o c h o m i g e n sina r o m a n t i s k a ö d e n, b å d e d e m, s o m h e l a v ä r l d e n k ä n n e r till, o c h d e m d e n i c k e kän- ner.
Hemtraktens prostinna, den ö d m j u k a b e u u d r a r i n n a n af R å l a m b s p å S u n d b y, h v i - s k a r ifrigt till fru.
v o n M e n t z e r s m a m m a d ä r b o r t a i s o f f a n: » S å o c h så s k a d i n a flickor h a d e t, så o c h s å; d e b r u k a d e t i stora världen, de bruka det p å Sundby. » O c h Lea A h l b o r n, d e n trofasta g a m l a vän- n e n, s o m a l l t i d s a d e: » B a r a j a g får d e t f ä r d i g t, s o m j a g n u h å l l e r p å m e d, så s k a j a g sedan hvila m i g en v e c k a, » m e n s o m a l d r i g h a n n m e d att h v i l a s i g e n d a g — n u har h o n tid.
Fru v o n M e n t z e r har verkat, m e d a n d a g e n v a r, h o n h a r ä l s k a t o c h lidit.
O c h d å fruk- tar m a n h v a r k e n åttio- eller n i t t i o t a l e t; d å fruktar m a n i c k e e n s s j ä l f v a d ö d e n.
Tora Kjellberg.
* — Siffra ord 7 gift och galla vill jag pennan doppa.
Nu vill jag tårar i ditt öga se. '
Jag vill dig höra kvida aek och ve!
Thy skall jag giftet på ditt hjärta droppa.
Och jag skall glädjas, när det sönderfrätes, och jag skall skratta gällt åt dina kval, och jag skall vara kyligt vintersval, ty med det mått, I maten, eder mötes.
Hvad båtar det, alt jag alltjämt beskrifver mitt stackars hjärtas glädje eller sorg, när som en tiggare du släds mig drifver ur dina tankars rika kungaborg.
När du ej öga äger för min låga, ej känsla har för glöden däruii, när all min kärleks glädje eller plåga du kallar blott och bart för — poesi.
Nej, jag skall tala bittra ord, min tunga skall drypa utaf gift, när dig jag ser, och jag skall håna dig, och aldrig mer jag dina mörka ögon skall besjunga.
Och dina blickar kan du skänka andra!
Ej om en enda skall jag tigga dig, men liknöjd skall jag gå min tunga stig och ut i lifvets ödemarker vandra.
Räck mig till afsked dina hvila händer.
.
.
Så mjuka, så förtjusande och små!
Och blicken den är varm och sommarblå som himmelen i lyckans sagoländer.
Qif mig Ull minne, innan bort jag drager, en lock utaf ditt stenkolsblanka hår.
.
.
men.
.
.
hvad går åt dig?
.
.
ja, där föll en tår!
Du får ej gråta, fast jag afsked tager.
IDUN 1898 Nej, snyfta icke!
Sluta upp att kvida!
Blif glad igen!
.
.
Ja, jag var elak nyss, men ångrar det.
Gif en försoningskyss åt den, som minst af allt kan se dig lida.
Jeremias i Tröstlösa.
.
" Ungkarlsflickor ".
V \ o n v e n a n s e n h a r l ä n g e r e g e r a t s o m alls- • ^ m ä k t i g s u v e r ä n.
M e n vår t i d t e n d e r a r i alla r i k t n i n g a r m o t friare styrelseformer.
De g a m l a p a s s a ej för d e t n u t i d a l i f v e t s förändrade förhållanden.
Så äfven på detta område.
V i h a att r ä k n a m e d e n n y k v i n n - lig s a m h ä l l s m e d l e m, i E n g l a n d o c h A m e r i k a benämnd » bachelor girl ».
I n o m parentes s a g d t t v e k a vi n å g o t a t t i n f ö r a o r d e t » u n g - karlsflicka » i vårt språk, då det m å h ä n d a skall stöta en o c h a n n a n af d e n g a m l a skolan för hufvudet.
Emellertid utgör det e n g a n s k a m o t s v a r i g b e t e c k n i n g, o c h vi v e t a intet lämpligare ord.
N å v ä l, d e g a m l a la- g a r n a f ö r d e t p a s s a n d e l ä m p a s i g ej f ö r d e n n a för hvarje d a g talrikare samhälls- medlem.
D e t b e h ö f s n y a, friare.
Antag- l i g e n k o m m a d e s s a a l d r i g att s k r i f v a s, m e n de h å l l a p å att s k r i f v a s i g s j ä l f v a — d e v ä x a u t f ö r att m o t s v a r a b e h o f v e n, a l l d e l e s så s o m t ä n d e r o c h h ä n d e r o c h a n d r a l e d a - möter vuxit ut i öfverensstämmelse m e d evolutionsmänniskans behof.
U n g k a r l s f l i c k a n h a r v a n l i g e n k o m m i t till h u f v u d s t a d e n f ö r att s t u d e r a, s k r i f v a, m å l a eller s j u n g a, h v i l k e t g e r v i d h a n d e n, att h o n k o m m e r u r ett b i l d a d t h e m, m e n m e d s m å tillgångar.
H o n har b l i f v i t u p p f o s t r a d i enlighet m e d de gängse traditionerna o m h v a d s o m g å r a n f ö r e n u n g flicka, o c h i ett n u b e f i n n e r h o n s i g f ö r s a t t i e n l i t e n s t u d i o eller k a m m a r e u p p e i f j ä r d e v å n i n - gen i en stor hyreskasern, utan annat skyd- dande » f ö r k l ä d e » än en k v i n n l i g k a m r a t v i d s a m m a å l d e r s o m h o n själf, s o m ä f v e n k o m m i t till s t a d e n f ö r att s t u d e r a o c h för- tjäna.
O m n u d e s s a flickor s k u l l e v i l j a f ö r s ö k a tillämpa sina för h e m m e t o c h sällskapslifvet n h ä m t a d e föreställningar o m det passande p å sitt n u v a r a n d e lif, h v a d b l e f v e f ö l j d e n?
De k r e t s a r, d ä r m a n l e f v e r sällskapslif, t o r d e ej t a g a n o t i s o m, att t v å s m å sparf- var flyttat i n i sitt v å r l i g a b o.
D e u n g a flickorna b l i f v a p å ett f ö r d e m f ö g a lof- v a n d e sätt ignorerade.
Hvad nöjen be- träffar h ä n v i s a s d e till s i g s j ä l f v a.
D e h a f v a aldrig varit ute e n s a m m a n å g o n afton — följaktligen, när kvällen ändar den långa a r b e t s d a g e n, s t ä d a d e af sitt r u m o c h s i t t a k v a r i n n e m e d ett t a p p e r t f ö r s ö k att k ä n n a sig a n d l i g e n v e d e r k v i c k t a g e n o m h v a r a n d r a s sällskap o c h n å g o n lättare lektyr.
Så går d e t v e c k a efter v e c k a, m å n a d efter m å n a d.
D e n n a själfålagda e n s a m h e t blir i läng- den tråkig.
T i d n i n g e n innehåller annonser i m ä n g d o m teatrar, konserter o c h äfven e n d e l a n d r a n ö j e n, s o m k u n d e erhållas f ö r en o b e t y d l i g s u m m a, b l o t t d e h a d e m o d att gifva sina förutfattade konventionella m e n i n g a r respass.
D e äro förståndiga m ä n - n i s k o r, d ä r f ö r slita d e f j ä t t r a r n a o c h flyga u t.
» D e t är ej m ö j l i g t f ö r o s s », så r e s o n n e r a de, » att hålla fast v i d det g a m l a bruket, som ej tillåter e n u n g flicka att v i s a s i g ' u t e ' u t a n förkläde.
A n t i n g e n måste vi d ö af a t t s t ä n d i g t s i t t a i n n e o c h s t u d e r a eller 299 k r ä n k a v å r k ä n s l a af d e t p a s s a n d e.
s e n a r e är att f ö r e d r a g a.
» I s a m m a h u s s o m d e s s a u n g a flickor — låt o s s a n t a g a att d e m å l a o c h d ä r j ä m t e f ö r t j ä n a sitt u p p e h ä l l e m e d att i l l u s t r e r a b a r n b ö c k e r — b o r e n artist, s o m r e d a n gjort sig ett n a m n.
Hans råd och hjälp vore ovärderliga för d e m.
De uppvakta honom i h a n s atelier, o c h h a n är v i l l i g gifva d e m e n del upplysningar o c h vinkar.
Men att b e g ä r a a t t h a n s k u l l e b e s v ä r a s i g att k o m m a i n i d e r a s lilla s t u d i o, d ä r d e äta, sofva o c h arbeta, v o r e för m y c k e t.
D e g å h e l t ö d m j u k t i n till h o n o m, n ä r d e v i l j a f r å g a h o n o m till r å d s.
n e s k a r a k t ä r allt b e r o r.
O m den tenderar till f u l l k o m n i n g o c h ej till u r a r t n i n g, är v ä r l d e n v ä n l i g n o g att ö f v e r s e m e d u n g - karlsflickans n ö d t v u n g n a lagbrott m o t det s. k.
p a s s a n d e.
» M e n g å r d e t a n, att e n u n g flicka g å r e n s a m in i en herres a t e l i e r?
» Denna fråga d r y f t a s en a f t o n v i d l a m p a n h e l t a l l v a r l i g t af d e b å d a flickorna, s e d a n d e n e n a af d e m t i l l b r a g t ett p a r t i m m a r i n n e hos artisten, a r b e t a n d e u n d e r h a n s l e d n i n g — en hjälp s o m gifvits s o m väntjänst o c h utan ersättning: » N e j, d e t är f ö r s k r ä c k - ligt opassande o c h o k v i n n l i g t », anse de b å d a två.
H v a d skulle folk säga?
K ock Det » H u r u i all v ä r l d e n s k o l a v i b ä r a o s s å t?
» utbrister den ena modfälld.
» Kon-, v e n a n s e n ger ständigt ett slag i ansiktet åt v å r a s t r ä f v a n d e n ».
» V i få v ä l g å till- s a m m a n s », svarar den andra uppmuntrande, h v a r m e d s a k e n är a f g j o r d.
T i d e n går.
D e unga målarinnorna ha gjort g o d a framsteg och kunna betinga h ö g r e p r i s f ö r sitt a r b e t e.
H ä r m e d följa förbättrade förhållanden.
I stället f ö r a t t b e h ö f v a l a g a s i n m a t p å ett f o t o g e n k ö k i e n v r å af r u m m e t o c h ä t a d e n i s t ö r s t a h a s t b a k o m e n s k ä r m, af f r u k t a n att ö f v e r - r a s k a s af n å g o n b e s ö k a n d e, h a d e n u - r å d att äta ute.
D e h a h ö r t, att i n ä r h e t e n lär finnas e n r e s t a u r a n t, d ä r m a n k a n ä t a sin m i d d a g för 75 öre.
T y v ä r r höra sådana ställen till B o h é m e - l i f v e t, m ä r k a d e e m e l - lertid, o c h t v å e n s a m m a u n g a flickor k u n n a ej v i s a s i g d ä r.
D e å t e r v ä n d a a l l t s å till sin m e r än e n k l a m i d d a g s s p i s n i n g b a k o m skärmen i studion.
Ä n n u e n s v å r i g h e t att l ö s a.
D e n ena af k a m r a t e r n a är b j u d e n p å m i d d a g h o s några släktingar.
D e n a n d r a blir därige- nom lämnad ensam hemma.
Medan hon sitter där o c h filosoferar i skymningen, knackar det på dörren.
D e t är v ä n n e n - artisten.
D e t t a är e n s i t u a t i o n, f ö r h v i l k e n en u n g d a m, u p p f o s t r a d enligt de k o n v e n - tionella begreppen o m det passande, skulle r y g g a tillbaka.
Men besöket tages på det naturligaste sätt, o c h m e d o t v u n g e n vär- dighet o c h glädtigt b e h a g underhåller ung- k a r l s f l i c k a n sin g ä s t.
D e n n e å sin sida k ä n n e r s i g i n g a l u n d a f r e s t a d till n ä r g å n - genhet.
D e n unga kvinnans hållning o c h k o n v e r s a t i o n h å l l a h o n o m p å sin r ä t t a plats, o c h h a n v i s a r h e n n e s k y l d i g a k t n i n g i fullt u t s a m m a g r a d, s o m o m h e n n e s m o r eller tant vore närvarande.
H ä r h a v i n y c k e l n till e t t k o r r e k t u p p - f ö r a n d e i d e t ä n n u ej m e d l a g a r k r i n g - g ä r d a d e r i k e, s o m är b e l ä g e t m e l l a n B o h é m e - landet o c h sällskapsvärlden — ungkarls- flickans rike.
D e t lif, h o n f ö r, t v i n g a r h e n n e att a f v i k a från e n d e l g ä l l a n d e b r u k, men g e n o m inre förfining o c h kvinnlig takt k a n h o n s k y d d a s i g f ö r att m i s s t ä n k a s eller m i s s t y d a s, s å v ä l af s ä l l s k a p s v ä r l d e n å e n a s i d a n s o m af d e m a n l i g a o c h k v i n n l i g a kamraterna å den andra.
D e t är p å h e n n e själf d e t b e r o r att f ö r l o r a eller b e h å l l a sin k v i n n l i g h e t o c h b l y g s a m h e t, d e t är p å h e n - * •- \ Från kröningshögtidligheterna i Holland.
Bref från Iduns korrespondent.
II.
Volendam den 14 sept.
1898. vad skall m a n väl skrifva o m krönings- festen i A m s t e r d a m?
N å g o t s o m ej är skrifvet förut — o m ö j l i g t!
Alla tidningar hafva skrifvit o m allting, o c h alla m ä n n i s k o r h a f v a l ä s t a l l t s a m m a n s.
Jag kan således endast b e h ö f v a försäkra Iduns läsarinnor, a t t d e t är s a n t, å t m i n - s t o n e e n s t o r d e l af d e t s o m s t å t t i t i d n i n - garna.
N a t u r l i g t v i s i n t e allt, m e n d e t m e - sta d ä r a f — Jag skall ä n d o c k g ö r a ett f ö r s ö k att s k i l d r a ett o c h a n n a t f r å n d e s s a d a g a r, s å som d e t e d d e sig för m i g.
Vi, m i n reskamrat o c h j a g, hade, g e n o m vänligt t i l l m ö t e s g å e n d e från s v e n s k - n o r s k e generalkonsuln i A m s t e r d a m fått inträdes- k o r t till e n k l u b b, » G r o o t e C l u b ».
F ö n s t r e n i k l u b b e n v e t t a u t åt D a m, j u s t midt e m o t palatset v i d kyrkan.
Bättre k u n d e d e t ej v a r a.
Därifrån sågo vi en del af f e s t l i g h e t e r n a o c h e n h e l d e l f o l k l i f på köpet.
D e s s u t o m hafva vi haft d e n o v ä n t a d e f ö r m å n e n att u n d e r f e s t l i g h e t e r n a v a r a in- b j u d n a att b o h o s e n v ä n i H a a r l e m (e n - dast 2 0 minuters v ä g från A m s t e r d a m).
O, du storartade holländska H v a d skall m a n l i k n a d i g v i d?
Jag vet hvad du gästfrihet!
liknar!
D u är l i k e n t u l p a n o m v å r e n, n ä r d e n strålar af s o l o c h l j u s o c h v ä r m e, o c h v i äro att l i k n a v i d b i n, s o m n j u t a af d e s s sötma.
S å är f ö r o s s d e t t a h e m i H a a r l e m.
Still- het när v i äro trötta, m a t när v i äro hung- r i g a, e n p o r t s o m är ö p p e n f ö r o s s d a g o c h natt, on trädgård, s o m bjuder de täckaste frukter, o c h f ö r s t o c h sist e n a l d r i g t r ö t t - nande o m t a n k e för vår trefnad.
Således i A m s t e r d a m g o d plats att se, och i Haarlem d e n mest absoluta trefnad och komfort.
H v a d kan man önska mera?
Jo, n u v i l l e j a g ö n s k a m i g e n p e n n a, s o m k u n d e s k i l d r a så, a t t d e n l ä s a n d e finge d e l af d e n k ä n s l a j a g h a r af att h a f v a v a r i t med o m en historisk händelse.
E j n å g o t h j ä l t e l i k t eller f ö r f ä r a n d e eller t r ö s t l ö s t s o m e t t k r i g, ej n å g o t v ä r l d s o m - hvälfvande s o m en revolution, m e n ä n d o c k e n h i s t o r i s k h ä n d e l s e af e n a s t å e n d e art. J a g ville k u n n a skildra, h u r u ett folk med alla s i n a f ö r h o p p n i n g a r f ö l j t e n l i t e n flickas lefnad, sett henne s o m b a b y, s o m l i t e n flicka v i d sin f a d e r s h a n d, å k a n d e med sin m o d e r, läsande, lärande, lekande.
Huru d e t t a f o l k uti h e n n e alltid sett och älskat d e n sista ättlingen af huset Oranien, d e n sista ä t t l i n g e n af W i l h e l m af Oranien, H o l l a n d s befriare.
O c h hur d e t t a b a r n, n u e n u n g flicka p å 18 år, f ö r e n a t alla p a r t i e r till e n g e m e n s a m h y l l - ning, s o m under dessa kröningsdagar gen- ljudit kring hela landet.
IDUN 300 I c k e alla ä r o r o j a l i s t e r i H o l l a n d.
den lilla drottningen de j a g en icke rojalist säga.
De och äro stolta viljestyrka öfver och och hennes fagra Första intåget de öfver hennes u n g d o m yttre.
fick kom hälsande trädd af en hedersvakt, sterdams för försvann sin m o d e r s sida, och tillfället särskildt vilja hon hon fått Af uppburen, jag staden hade million omöjligen är n ä s t a n ä n d å kan hon gulden, h v i l k e t är o f ö r - se, behöfver Staden utsökta sätt.
Särdeles fint var gå till emellan kerk, fots p å själfva palatset och Nya kyrkan (Nieuwe s o m d o c k är n e r e h u n d r a år g a m m a l).
Emellan lätta, smäckra, hvitmålade stänger var s o m tak utspändt ett nät, skiftande i grönt, i blått, i violett.
Därunder till kyrkan, något för att att dricka ljufligt v a r där att vid e d till det Hennes rena välljudande åhörarna.
o c h bugningar i oänd- under folkets stormande jubel.
sist g j o r d e h o n tre mycket djupa och mycket ungdomligt och m y c k e t bra V a c k e r t var o c k att dolt sig i såg ut.
liga just blicket.
se, h u r u solen, s o m s i g till i till damfri vi det historiska verkligen ej var betydligt muntrare.
att Jag det regnat hela m o r g o - solen lyste fram från en gingo så 1 D e t var ett reklam- och å vagnarna re- var uppkaflade ärmar Bagare stodo och knådade sina Fiskare Där för att vandrade i luften.
omkring af Jättecigarrlådor sig själfva.
.
.
m e d af s a m m a e n k l a o c h m u n t r a n d e Folkets jubel öfverallt — rönt — • m y c k e n v ä n - af n y a v ä n n e r taflor sort.
gula mössor — och konst — en m y c k e n - se där d e in- rader med mängd lifligt tilll Dans, m i d t på gatan.
Långdans en jag modem sig den lösnäsor med så o c h m u s i k eller skrik och voro försedda med hvilka de helt där var Gåsmarsch i långa skrål.
En sång.
hel påfågelsfjädrar, ogeneradt sopade en i från sina för- har hägrade är den sina j a g det hafs- en förtju- vetenskaps- Lysekil m e d villor ståtliga b a d h u s b y g g n a - västkustbild, de öfriga.
som vida Till höger taflor, af en bland har Gullmarsfjorden mångskiftande hvilka de fagraste.
dock endast dunkelt Nu för m i g denna underbara bergsklippa märkliga vildt romantiska formationer och sitt läge.
M e n G u l l m a r s f j o r d e n s k a l l d u se e n a f t o n, så som sprider ut jag sedan gjorde sina underliga öfver riktigt af den.
klar natt, när det stora allt dessa kala klippor, denna mera underbart d å först k a n d u h a f v e t h a r g å t t till när bergmassa solen S e g l a där e n stjärn- hvila, slaget det, när dagrar o c h färgtoner k l i p p o r o c h skär, tjusas i Amsterdam!
A — g.
som m e d lif o c h l u s t oförgätligt sköna t r y c k j a g m e d f ö r t från n å g r a d a g a r s v i s t e l s e omkring dig är stilla, dystra d å, o c h d u skall se blekgråa sällan finna en g r i p a n d e s y n, e n m e r a stor- v e r k a n d e tafla.
D u skall d å känna n å g o t af d e n n a n a t u r e n s s t o r a h ä l g d a g s s t ä m - &amp; ning, som du annars endast plägar känna u p p e i högfjällens värld, i d e n eviga snöns Af Kurt Belfrage.
I l e t är m i n f ö r s t a dag vid Här - T^f Jag skyndar upp min u p p ur gardin.
sommarhimmel västerhafvet.
sängen och Strålande och nedanför mina Gullmarsfjorden » strömmarne », och ger inåt dra- klarblå fönster har för sin s k ö n a natur b e k a n t a gården, se illumi- o c h vi g i n g o oförfäradt in bland gick der, i e n v a n l i g b å t r o d d e ener- giskt m e d årorna aldrig mängden.
möjligt, flaggsmyckade, med för- af m ä n n i s k o r, ligger och b o r t i fjärran, heller alla strandprome- arbete.
mig skorstenen.
icke Nere Kristineberg m e d sina i d k a sitt degar, m e d a n riktig rök b o l m a d e ut g e n o m var på de helt säkert Framför skiljer tryckeri m e d press o c h arbetare det och S e r j a g till v ä n s t e r, där den m e d några holländska ter- d e t ö f v e r a l l t från s o m m a r b o s t a d för u n g a män, S t ä m n i n g s b i l d från b o h u s l ä n s k a skärgården.
en afton Fiskebäckskil fiskarstugor, o c h zoologiska station, i A m s t e r d a m är n å g o t a l l d e l e s ut för af d e t m e s t t i l l t a l a n d e flaggar idylliska sande Mycket hvarjehanda.
v i d alla h ö g t i d - väsen har j a g s e g l a t s är h ä r l i g!
J a g är d e t lilla t ä c k a vimlar regioner.
sådant M e d fart l ä n a lif o c h o m v ä x l i n g åt d e n n a l j u s a s o m - Vid västerhafvet.
nationen tillsammans konstnärer, naden ögon- Ett första små pittoreska hamnen kunna s o m tåget passerade.
Kolossala vagnar kunnat tänka mig.
Vi vid hafvet, O. det mest betydelsefulla o c h så ä r o sjön mellan skyddande bergsklippor.
akvarier att klam för — sig.
Det sina martafla.
mera praktiskt än af ombord, o m, och genast upprullas badhusbyggnaderna, kyrkan.
d e t s ä g e s att Folklifvet med och tillfällen i n o m h u s e t O r a n i e n l y s e r s o l e n fram för återvända ren D e t var ej n å g o t historiskt tåg.
het moln, lyste fram, just s o m begaf och mig lilla D e t k a l l a s h ä r O r a n i e z o n • — d e t är O r a n i e - — denna vänder med och orangefärgade rosetter Det min o c h böljesvalet stänker u p p m o t m i g slag.
dock kulen himmel, just mera aptit alltsomoftast.
— lighet sol bogen, till j ä r n v ä g s - ceremoniösa nigningar för folket, klädd s o m i hela sin kröningsståt.
j a g stiger o c h litet hvila hon drottningen fara.
det festtåg, j a g sedan såg i N o o r d - men glömd.
strykande g i f v a o s s u t till h a f s.
m i g en västkustbild var sågo Blomsterodlingen se h e n n e från b a l k o n g e n hälsa sitt folk m e d viftningar förut flagg, med sin med S å b ä r d e t af n e d till b å t b r y g g o r n a, » B e l e » hissar där h o n anade D å h o n å t e r k o m - till s l o t t e t, v a r d e t v a c; var o c h förtär p l ö j e r » B e l e » v å g o r n a, s k u m m e t fräser k r i n g o c h stilla.
anteckna, Ett gifvit här se.
D å var tåg.
västerhafvet frukost.
vi d e t e j att luften o c h allting t y s t nen, ligga r a s s f o r m i g t l ä g r a d e u p p e f t e r s l u t t n i n g e n från Haarlem, måste fullrig- topparna, där r e d a n väl hundratals m ä n n i s k o r äro före mig, där sedan söka oss fram i v i r e d o att stationen.
Hur vimplar a n b l i c k e n af Smörkullen gripande på allt fingo blick nedåt båtbryggorna, den judekvar- konstnärsförening, i så k o m m e r skyndar in i den rymliga restauranten, med mycket Till mig, utkastades bland allmänheten.
o c h t y d l i g a uttal lära hafva v e r k a t lighet, ej ett försjunken men o c h d å sliter j a g m i g l ö s från d e f a g r a drömmar, i full g å n g, o c h o r a n g e f ä r g a d e t r y c k e r i a l s t e r stämma att den ringaste End drömmerier, med vandrade den unga drottningen holländska folket.
kert holländsk wijk kröningsdagen, man och Hvad hvilket lilla med g i n g o v i till » A r t i e t A m i c i t i s e », därefter det dock lifligt är njuta s k ö n s o m m a r m o r g o n er- L ä n g e står j a g k v a r, de stora präktiga kosterbåtarna, haf, — Därefter Dagen vägstycke dekoreradt, s o m drottningen hade att utan festtåget, v a r s m y c k a d till f e s t p å d e t m e s t full tusen- ganska s k i l l n a d e n, att öfverallt tung, säga.
en det äfven var London, hvilket v o r o ståt- j a g v ä l ej i väsentliga mycket o c h kuskar och Ghetton, Amster- påminde ter äfven så allt End gå sig gjorde o c h bara r e d o att f ö r a b a d g ä s t e r n a u t p å s k u m m a n d e allt d e t t a lif o c h s t i m p å g a - rätt, hvilket användas, där Vi V i s å g o alla d e s s a hvilket East kan hade värre.
A t t hästar, lakejer l i g a att Oranien.
torna, slingra J u d a r n a äro m y c k e t tillgifna D e s s u t o m är j u E a s t af e n g u l d v a g n, t i l l v e r k a d i v å r a da- den judekvarter, huset att rundtur g e n o m läck- e n v a g n af g u l d.
O c h d e s s u t o m lär d e n v a r a att ordentlig ganska vagn h a d e emellertid en be- förmåga konst- är l i k a m y c k e t s o m e n o c h e n h a l f m i l l i o n gar.
när.
och hojtande.
folkmängden.
en k r o n o r, o c h lär v a r a ful — låtligt konstnärer igenom och det Denna sjungande oss om o m j a g minnes Amsterdam en något för undransvärd värdig s o m v i n u l e f v a uti.
fått m o t t a g a kostade Våra var Den af m o d e r n.
som present Den skulle en kasta en dams uti.
hafvet j a g att illumination.
ridande v a g n s k o r g af d e n allra gyllene änglabarn.
despel och andra stå h ä r a f l j u s o c h r y m d, af d e t o f ö r l i k n e l i g a skå- tankar göra den tals j u d e b a r n, skicklighetens tidehvarf, af värst.
att ordnad både den unga drottningen raste form, och pap- allra h v i l a att bjuder.
regementen och åkte framhålla.
Elfenbenshvit skreko s i n n e s, så l u g n o c h t r y g g, d e t A l l a r o a d e sig, m e n i n g e n t y c k t e s t ä n k a p å alldeles köpmannakår.
som dessa gade att h o n k ä n - b e s t å e n d e af b l o m m a n a f A m - Vagnen, och till en sådan i ett långt tåg, vid musikkårer sålde påfågelsfjädrar persremsor, lätt där o c h b u g a n d e o u p p h ö r l i g t - — f ö r e - dessutom pappers- ut i m ä n g d e n.
V o r o i c k e till o c h m e d f o l k s k o l e f l i c k o r n a, Senare åkande kastade k l ä d d a i lätt i g e n k ä n n l i g a hvita m ö s s o r, ute intryck.
Hon åter hade hoprullade de under af var Andra hvilka H o n f ö r e f ö l l d å ner- intrycket svårt.
ansiktet.
remsor, Andra intelligens g å n g e n j a g såg henne det detta — hennes i Amsterdam.
vös, och jag » Men t y c k e r j a g o m, » hör- 1898 dräkt den bohuslänska så rik p å skiftande färgspel, dystra där till du skär- naturscenerier din f ö r v å n i n g aflagt storslagenhet o c h i stället sin anlagt en helt leende o c h mild, m e d ljusa skogar, ock passagen löf- grönskande ängar, y p p i g a dalgångar och näpna s m å stugor, pittoreskt framskym- hafvet, västerhafvet i fullaste fägring.
R a s k t tande i halfskymning under de öfverhängande gör björkarna, jag min stranden, o c h i fulla kande toalett och skyndar d ä r j a g ställer drag andas hafsvindarna.
Jag ned till mig på en klippa i n d e friska känner stär- mig så bara som sånger för s o m lekfullt likt ett fram genom d e m susa o c h sagor.
sina under- O c h så s t r ö m m a r n e, silfverband landskapet.
Här slingra sig i närheten
1898 h a v i o c k D r a g s m a r k s lilla, v a c k e r t b e l ä g n a kyrka, och därinvid i den mest romantiska natur d r ö m d e f o r d o m t i m a u n d e r klosterhvalf- vens s k u g g a A x e l o c h V a l b o r g o m sin kärlek.
Men » Bele » styr kurs utåt.
N u är j a g u t e i d e t y t t e r s t a h a f s b a n d e t.
H v i l k e n stor- slagen anblick hafvet företer här!
Öfverallt ser j a g bränningar, längs k l i p p b a n d e t e n m u r af s k u m, o c h t r o t s i g a v å g o r k o m m a nu mäktigt brusande emot oss.
Vatten- hvirfveln sjuder o c h ö p p n a r sin f a m n för att f ö r g ö r a o s s, n e d i g r u n d e n b ä r d e t o c h så u p p igen.
Ja, s å vill j a g s e h a f v e t, skummande, stormande, majestätiskt, så gör d e t ett o u t p l å n l i g t g r i p a n d e i n t r y c k.
H e j, h v a d d e t tar i s e g e l n!
S k e p p a r g o s s e n Henrik, en ljuslockig pilt m e d p i g g a ö g o n, småler belåtet, så t y c k e r han o m hafvet; d e salta h a f s v i n d a r n e s t ä r k a o c h l i f v a, d e g ö r a s i n n e t friskt o c h l ä t t; j a g f ö r s t å r så väl, att e t t lif h ä r u t e p å h a f v e t m å s t e fostra härdade, dådkraftiga m ä n m e d p å en g å n g l j u s a s i n n e n o c h l u g n t a l l v a r, d e t all- var, s o m den hårda striden m e d naturens makter framkallar.
Vi äro v i d d e t yttersta skäret, här vill j a g l ä g g a till o c h n j u t a.
J a g h o p p a r i l a n d och s k y n d a r b o r t till d e n y t t e r s t a u d d e n, och där lägger j a g m i g raklång o c h låter h a f v e t s salta fläktar s t r y k a ö f v e r m i g.
O c h j a g ser o c h d r ö m m e r.
Ö f v e r m i g s t r å l a n d e s o m m a r h i m m e l o c h r u n d t o m k r i n g m i g, så l å n g t ö g a t f ö r m å r att s e, d e t o ä n d l i g a h a f v e t.
Det är ett f ä r g s p e l så f ö r t r o l l a n d e, m e d så m å n g a s k i f t a n d e n y a n s e r, att ö g a t e j k a n uppfatta d e m, p e n n a n ej m å l a d e m alla.
Trotsigt lekfullt k o m m e r en våg och slår u p p m o t k l i p p a n, s e s å d a n b r ä n - n i n g, d e t s k u m m a r o c h fräser, d e t s j u d e r i h a f v e t, åter k o m m e r e n v å g o c h å t e r e n bränning, ännu grannare än d e n förra; ö f v e r m i t t h u f v u d flyga s k r i a n d e n å g r a m å - sar, p i l s n a b b t s k j u t a d e fart g e n o m r y m d e n, så d y k a d e n e d i hafsbrynet o c h k o m m a å t e r b l i x t s n a b b t u p p m e d sitt b y t e.
D e b i l d a d e t e n d a af b r o t t e t i s t i l l h e t e n o c h e n s a m - h e t e n o m k r i n g m i g, s t i l l h e t e n, s o m h ä r är så m y c k e t s t ö r r e, så m y c k e t m e r a g r i p a n d e g e n o m vågornas dofva slag m o t klipphällen.
L å n g t b o r t i fjärran ser j a g k o n t u r e r n a a f några fiskarbåtar, s m å hvita streck, s o m afteckna sig m o t d e n blåa h i m l a r y m d e n.
H v a d d e t t a s k å d e s p e l är o f ö r g ä t l i g t s k ö n t, h v a d j a g älskar detta haf m e d sina tusen- tals s k i f t a n d e s c e n e r i e r, m e d s i n r i k t v ä x - l a n d e djur- o c h v ä x t v ä r l d, s o m g ö r i n t r y c - k e t så lifligt o c h g l a d t.
H v a d j a g älskar d e t, a n t i n g e n j a g s o m n u ser d e t m e d storartade, m ä k t i g a bränningar, s o m tjusa skönhetssinnet o c h på samma gång k o m m a m ä n n i s k a n att h i s s n a a f r ä d s l a v i d t a n k e n p å e g e n l i t e n h e t, p å e g e n v a n m a k t, eller d å j a g ser d e t, i s t i l l h e t g l i t t r a n d e f ö r d e n dalande solen, sjunga sin melodiska, smäk- t a n d e v a g g s å n g.
O c h d e n n a härdade, trefna befolkning, utkastad p å kala klippor o c h skär m e d d e t o ä n d l i g a hafvet s o m e n d a s ä l l s k a p, h v a d m a n m å s t e v ä r d e r a o c h till- t a l a s af d e m.
Sträfva på y t a n o c h hårda som granithällarne, p å hvilka d e timrat sin s t u g a, m e n i n n e r s t, n ä r m a n lär k ä n n a dem, trofasta o c h redbara, b e g å f v a d e m e d d e n k a r a k t ä r e n s s k ö n h e t, s o m är b ä t t r e ä n allt g l i t t e r g u l d.
v H u r l ä n g e j a g l å g här, f ö r s j u n k e n i m i n a drömmar, v e t j a g ej, m e n länge var det, j a g k ä n d e e n a l d r i g f ö r u t a n a d s i n n e t s frid, p å s a m m a g å n g d e t s j ö d i n o m m i g af v e r k - IDUN s a m h e t s l u s t, af i f v e r att s t r i d a o c h s e g r a i den stora lifskampen.
F r a m å t skulle j a g gå, d e n n a d a g v i d v ä s t e r h a f v e t h a d e g i f v i t m i g kraft.
M e n n u måste j a g resa p å m i g och styra kosan hemåt, det var middags- tid.
E n sista a f s k e d s b l i c k p å h a f v e t, d o c k ej f ö r alltid, n e j, h i t u t s k u l l e j a g s t y r a färden m e r än e n gång, o c h så gick j a g åter ö f v e r b e r g h ä l l a r n e n e r till » Bele », som väntade mig.
Jag lutade m i g bekvämt b a k å t i b å t e n, s v e p t e o m m i g m i n resfilt för att s k y d d a m i g för saltstänket, o c h s å s t y r d e v i u t från land m e d Fiske- bäckskil s o m mål.
Så fort det g i c k, m e n h a f v e t har en u n d e r b a r tjusningskraft, s o m gör, att m a n a l d r i g t r ö t t n a r p å d e t.
Det k a n a l d r i g b l i f v a e n f o r m i g t h ä r v i d väster- hafvet för den, s o m förstår naturens skön- het.
R e d a n fara v i förbi L y s e k i l o c h få när- m a r e t a g a i s k ä r s k å d a n d e alla d e v a c k r a villorna u t m e d stranden v i d K y r k v i k e n o c h på berget.
Från ' m u s i k p a v i l j o n g e n l j u d a de h ä r l i g a, m e n s m ä r t f y l l d a t o n e r n a a f in- t e r m e z z o t ur » C a v a l l e r i a ».
Så ljuder n o g här v i d västkusten mången g å n g en under- ström af smärtfyllda molltoner, när hafvet, det giriga, mäktiga, o m b y t l i g a hafvet söker offer o c h s l u t e r i s i n r a s a n d e f a m n m a k e eller s ö n e r, s o m p å s j ö n l e f v a sitt h ä r l i g a, fria, m e n s t r ä f s a m m a lif.
I dur, m e d e n u n d e r k l a n g af m o l l, g å t o n e r n a från m a k a och käresta, när - m a k e n o c h f ä s t m a n n e n d r a g a u t att s ö k a f å n g a d e n o s t a d i g a l y c - kan p å hafvet, i moll vibrera d e ångest- fullt, n ä r i h ö s t l i g t i m m e v ä s t a n s t o r m e n r a s a r o c h d e v i l d a v å g o r n a, m i l s v i d t då- nande, bryta m o t klipporna och nedstörta.
Men när våren k o m m e r o c h m e d d e m de älskade, då klinga j u b l a n d e durtoner dem till m ö t e s från h u s t r u o c h b a r n eller från d e n ä l s k a n d e u n g m ö n, s o m n u d r ö m - mer o m e n e g e n h y d d a v i d sin k ä r a s t e s sida.
S å d a n t är l i f v e t, d u r o c h m o l l i stän- dig växling.
M e n därpå tänkte ej nu de brokiga människoskarorna på stranden, s o m h ä r l e f v a sitt g l a d a, l y s a n d e s o m m a r l i f.
O c h snart h ö r d e j a g på afstånd en b l ä n d a n d e, liffu.ll S t r a u s s m e l o d i.
Ä f v e n j a g g l ö m d e m o l l - t o n e r n a, d e s t ä m d e illa ö f v e r e n s m e d d e n n a solklara, fagra s o m m a r d a g.
Nu seglade v i förbi bassängholmen, på d e t lilla u t s i k t s t o r n e t d ä r u p p e f l a g g a d e d e t, och vid bryggan landade just badbåten, fullsatt m e d g l a d a, h u r t i g a u n g d o m a r, s o m lockats af hafvets trolska sånger o c h n u v i l l e k a s t a s i g i d e s s f a m n f ö r att s ö k a h ä l s a o c h s t y r k a till k r o p p o c h s j ä l.
Foc- ken h a l a d e s ner, » B e l e » l å g f ö r t ö j d v i d b r y g g a n, o c h m i n s e g l a t s v a r slut, m i n för- sta m i n n e s r i k a färd p å västerhafvet.
Vid strålande lynne o c h m e d g o d aptit trädde jag till m i d d a g s b o r d e t.
H ä r v a r d e t ett surr o c h e t t s t i m af m ä n n i s k o r, m e n d e t v e r k a d e p å m i g s o m ett b e h a g l i g t a f b r o t t mot stillheten förut.
Efter m i d d a g e n g i c k j a g ut p å strand- p r o m e n a d e n o c h satte m i g p å en k l i p p - h ä l l t ä t t u t m e d h a f v e t f ö r att a n t e c k n a f ö r m i d d a g e n s färd.
H ä r v a r n u så m i l d t och skönt, det hade lugnat på betydligt, och m a n s p å d d e stiltje f r a m e m o t a f t o n e n.
Snart såg j a g emellertid den ena koster- b å t e n efter d e n a n d r a s e g l a u t från b r y g - gan o c h styra kurs än utåt hafvet, än inåt G u l l m a r s f j o r d e n, litet s e n a r e f o r o fiskebå- tar ut o c h l ä g r a d e s i g ett s t y c k e från stränderna, det hela bildade en stämnings- full o c h v a c k e r tafla, f ö r h ö j d s o m d e n v a r 301 af de omgifvande klippornas guldgula o c h röda färgtoner.
När solen började dala, g å f v o, v i o s s o c k s å u t ett h e l t s ä l l s k a p m e d flskedon och oljekläder, sakta styrde vi kurs inåt Gullmarsfjorden o c h lägrade oss helt nära en tvärbrant bergsklippa.
D ä r fälldes ankaret, fiskedonen togos fram, oljekläderna sattes p å o c h n u f ö r b i d a d e vi otåligt d e t första n a p p e t.
D e t l ä t e j h e l l e r så l ä n g e v ä n t a p å s i g, t y s n a r t d r o g e n af o s s u p p en fet, treflig r ö d s p o t t a, s o m s e d a n efter- f ö l j d e s af s k ä d d o r, s m å s p r a t t l a n d e, g l ä n s a n - de h v i t l i n g a r, j a till o c h m e d af ett p a r torskar, b l å s t r å l a r o c h n å g r a l ö j l i g t fula ulkar.
Men timmarne gå, solen har gått ned o c h k a s t a r n u ett b l ä n d a n d e s k i m m e r ö f v e r klippor o c h holmar, skären därute i hafs- b a n d e t g l ä n s a af g u l d.
A n k a r e t d r a g é s u p p, v i n d e n h a r m o j n a t af, o c h s a k t a, n ä s t a n ljudlöst glida vi fram, u n d e r det fiskar- p o j k e n m e d klar röst fram i fören sjunger en g a m m a l, s t ä m n i n g s f u l l f o l k v i s a f ö r o s s.
Så stilla o c h fridfullt d e t är, m e l o d i s k t söf- v a n d e s k v a l p a r v a t t n e t m o t d e n lilla b å t e n s sidor, v å g o r n a krusas nästan omärkligt, vi sitta d r ö m m a n d e o c h stirra i v a t t n e t, d ä r n å g r a r ö d a m a n e t e r v ä r d i g t s i m m a af o c h an.
D å m e d e n s s p r i t t a v i till, e n l i t e n nä- pen t ä r n a h a r s l a g i t n e d i s j ö n t ä t t intill oss o c h s v ä f v a r n u g r a c i ö s t b o r t m e d sitt byte.
När vi k o m m i t i land o c h superat, satte vi o s s p å b a d h u s v e r a n d a n.
H v a d d e t är h ä n - f ö r a n d e v a c k e r t i k v ä l l, e t t haf, s o m g å t t till h v i l a, o m k r a n s a d t af bisarra, hårda k l i p p f o r m a t i o n e r i dystra, b l e k g r å a färger, h v i l k a afteckna sig m o t en praktfull, röd- violett aftonhimmel.
D e t är s v å r t att slita sig h ä r i f r å n, m e n n u falla s k u g g o r n a m ö r k a, hemlighetsfulla, e n e n d a sista glänsande stråle f ö r g y l l e r h i m l a f ä s t e t, så b l i r allt lik- som f ä r g l ö s t, k l i p p b a n d e n h a b l i f v i t kol- svarta, h a f v e t har mist sin trolska afton- b e l y s n i n g, d e t s k i m r a n d e f ä r g s p e l e t är s l u t.
Skådespelet börjar blifva hemskt.
Öfver- allt r å d e r l u g n, t y s t n a d, tillitsfull frid b å d e hos, m ä n n i s k o r o c h ting, m e n d e n n a tyst- n a d verkar tryckande ödslig.
Nu börjar nattvinden susa öfver hafvet.
D å först reser j a g p å m i g o c h vandrar tankfull h e m i den sena natten.
Min f ö r s t a d a g v i d v ä s t e r h a f v e t är slut, men d e n står o u t p l å n l i g t i n r i s t a d i m i n n e t.
Alla de växlande stämningar och intryck, j a g haft i dag, dallra ä n n u i m i t t inre, toner- n a från h a f v e t, s o m så f ö r s t å t t att t j u s a och gripa m i g, ljuda än likt s m ä l t a n d e eolstoner för mitt öra.
H v a d d e t är här- ligt v i d västerhafvet!
Ä r d u trött, b e - höfver d u h v i l a eller v e d e r k v i c k e l s e f ö r k r o p p eller själ, r e s d å hit, o c h d u skall e j å n g r a d e t, n e j, d u skall h e l t v i s s t l i k s o m j a g m e d o e m o t s t å n d l i g m a k t g r i p a s af v ä s t e r - hafvets underbara, trollska tjusningskraft!
* Kvartalsprenumeranter å / dun och / duns Modetidning erinras om nödvändigheten att nu Oj ÖIdröj lig en förnya prenumerationen för det stundande oktoberkvar- talet, på det intet afbrott i expeditionen må be- höfva förekomma.
C *
IDUN 302 Stockholmska bostäder.
flågra reflexioner i För flyttningstiden.
Idun af Bell.
(Forts. o.
slut.)
J a g b ö r j a d e m e d att s ä g a, d e t u p p f y l l a n - d e t af m i n a ö n s k n i n g a r: v ä l k o n d i t i o n e r a d e s m å v å n i n g a r m e d l ä m p l i g a u t r y m m e n, skulle k o m m a att m i n s k a d e t u t r y m m e, s o m till- mätes mindre hyreslägenheter.
Jag har sökt framställa, hvilka tillägg o c h hvilka r e f o r m e r ä r o af n ö d e n.
Otvifvelaktigt har jag d ä r v i d f ö r b i s e t t o c h l ä m n a t u t a n an- märkning mycket, som andra husmödrar t y c k a v o r e fullt l i k a v i k t i g t, m e n j a g h a r dock sökt nämna de allmännast förekom- m a n d e m i s s f ö r h å l l a n d e n a, f a s t, j a g erkän- n e r d e t, j a g g j o r t d e t m e d f ö g a h o p p att n å g o t skall v i n n a s d ä r i g e n o m.
Ifall h y r e s - g ä s t e r allmänt b ö r j a d e framställa kraf på ökadt u t r y m m e, skulle d o c k k a n h ä n d a b y g g - herrarne slutligen lyssna därpå.
Hygienen talas n u o m sent o c h bittida öfverallt o c h vid alla t i l l f ä l l e n; bakterier o c h baciller l ä r a v i o s s f r u k t a i allt v i r ö r a v i d.
Om vi f ö r a t t s k y d d a o s s, s å v i d t v i k u n n a d e t, äfven på de våningar, i n o m hvilka vi reda v å r a h e m, s k u l l e u p p s t ä l l a f o r d r i n g a r, att de innehölle nödtorftiga u t r y m m e n, kan väl d å ej d e t t a s ä g a s v a r a ö f v e r d r i f n a p r e t e n - tioner.
U t a n att v i h a d e t r e n t, d a m f r i t t och luftigt i n o m h e m m e n, hjälpa i n g a yttre s k y d d s m e d e l, v i m å t a g a o s s till v a r a h u r u vi vilja.
B y g g n a d s v e r k s a m h e t e n i S t o c k h o l m är n u liflig o c h r u m b r i s t (t r e å f y r a - r u m s - v å n i n - gar) r å d e r, a l l t s å k o m m a m å n g a f o r t a s t gör- l i g t att flytta i n i n y s s f ä r d i g b l i f n a h u s.
.
Så- d a n a b o s t ä d e r ä r o n o g e j så f a r l i g a s o m m å n g a tro.
Flyttar m a n in vid flyttnings- tiden, b ö r fukten v a r a b o r t a i b ö r j a n af d e c e m b e r, d.
v.
s. u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g af ett oaflåtligt a k t g i f v a n d e alltifrån d e t ö g o n b l i c k i n f l y t t n i n g s k e r.
D a g e n s l ö s e n i ett h e m i e n sådan våning v a r e: elda o c h vädra, elda o c h v ä d r a!
G ö r m a n d e t t a, är f u k t e n s n a r t uttorkad.
U n d e r n a t t e n skall h v a r j e s k å p - och g a r d e r o b s d ö r r s t ä l l a s u p p, alla s p j ä l l och kakelugnsluckor lämnas öppna.
Ingen s a k får l ä g g a s eller ställas tätt intill en m u r v ä g g, i n g e n tafla slås u p p p å e n s å d a n.
Stål- o c h j ä r n s a k e r s ä r s k i l d t b ö r a l ä g g a s p å d e t m e s t t o r r a stället, d ä r o c k salt, s o c k e r o c h d e t t o r r a b r ö d e t b ö r a h a sin p l a t s.
Är m a n sålunda oförtrutet på sin v a k t under de första sex v e c k o r n a o c h under s a m m a t i d r y m d ej s n å l a r p å b r ä n s l e t, k a n m a n s e d a n m e d t ä m l i g t l u g n se t i d e n a n, m e n får d o c k v i s s t i c k e ett ö g o n b l i c k g l ö m - m a, att m a n b o r i e t t n y t t h u s.
E n eller an- n a n s k a r p f r o s t n a t t g ö r g o d nj^tta, t y g e - n o m frosten förgår fukten i murarnes yttre.
Slår m a n s i g d ä r e m o t till r o, s t ä n g e r i g e n r u m o c h s k å p, i c k e p a s s a r p å att ö p p n a f ö n s t r e n i k ö k o c h d o m e s t i k r u m, d å tjä- n a r n e ej ä r o i n n e, ej ställer u p p f ö n s t e r och ventiler m å n g a gånger o m dagen o c h därtill är r ä d d o m v e d e n o c h ifrig att s k j u t a s p j ä l l e t, d å är m a n o h j ä l p l i g e n h e m f a l l e n åt allt o n d t, s o m k a n u p p k o m m a g e n o m fukt i murarne.
J a g g å r så l å n g t, att j a g h e l l r e g e n a s t flyttar i n, d å h u s e t är f ä r d i g t, o c h s k ö t e r o m m i n b o s t a d så g o d t j a g f ö r m å r, ä n flyt- tar efter h y r e s g ä s t e r, s o m ej f ö r s t å t t att m o t a faran.
D e n s o m d i s p o n e r a r flere r u m och k a n v ä d r a o c h d ä r u n d e r a f s t ä n g a ett r u m o m s ä n d e r, k a n g ä r n a v å g a s i g p å att b o s o m f ö r s t e h y r e s g ä s t i ett n y t t h u s, d e åter, s o m e n d a s t h a ett r u m o c h i d e t t a lindebarn o c h små barn och i detta enda r u m skola tvätta, koka, torka barnkläder o. a., f ö r d e m är fara af o h ä l s a f ö r l i f v e t s t o r, o m ej k l o k o m t a n k e o c h s t o r o r d n i n g p å allt s ä t t s ö k a afvärja f u k t e n s ö k a n d e och härjning.
S k u l l e d e t m å n t r o d u g a att l ö s a p r o b l e - met o m de ljudförande trossbottnarne på d e t sätt, att i stället f ö r att e n f a m i l j n u h a r t. e x.
s a m m a n h ä n g a n d e s e x r u m o c h k ö k, v å n i n g e n s k u r e s m i d t itu o c h d e n e n a h ä l f t e n så att s ä g a s t ä l l d e s på d e n a n d r a.
S t ö r r e o m s o r g s k u l l e i s å d a n t fall e n d a s t behöfva ägnas hvarannan trossbotten, ty enligt d e n n a anordning skulle m a n ha sina egna sofrum och kök ofvanpå dagrummen och u n d e r sig en annan familjs sofrum och kök.
D e t m o t k ö k e t i öfre v å n i n g e n sva- rande rummet blefve tambur, trapprum, hall eller h v a d h e l s t m a n v i l l e n ä m n a d e t, och r u m m e n f ö r b u n d e s g e n o m e n spiral- trappa.
Ett fyravåningshus med tvänne hushåll i hvar förstuga bebos sålunda nu af å t t a f a m i l j e r.
F ö r att f å s a m m a i n k o m s t u t a n v ä s e n t l i g t h ö j d a h y r o r, s k u l l e ett så- d a n t h u s i stället f å l o f att o r d n a s f ö r tre eller f y r a h u s h å l l i h v a r a n n a n förstuga, h v a r t o c h ett h u s h å l l d i s p o n e r a n d e r u m i de två öfver hvarandra l i g g a n d e våningarna och dessa i k o m m u n i k a t i o n m e d hvarann, inom våningarna exempelvis medels det s l a g s t r a p p o r, s o m m a n ser i e n d e l b u t i - ker.
D e båda sidovåningarnas kök k o m m e att p å öfligt s ä t t l i g g a m o t g å r d e n, u n d e r d e t att k ö k e n i d e m e l l a n l i g g a n d e v å n i n - g a r n a, f ö r att erhålla d a g e r, m å s t e förläg- gas m o t gatan.
Är det m å n n e förenligt m e d svenska v a n o r att b o p å s å d a n t s ä t t, o c h är p r o - j e k t e t s å d a n t att d e t k a n r e a l i s e r a s?
En b e s t ä m d fördel skulle vinnas g e n o m d e n större afskiljdhet h v a r familj k u n d e åt- njuta.
M a n b e h ö f d e ej r i s k e r a att o u p p - h ö r l i g t s t ö r a s af p i a n o s p e l från v å n i n g a r n a under o c h öfver.
Under sjukdom blefve ju förhållandet d e t s a m m a s o m nu, då den e n a v å n i n g e n s s o f r u m k o m m e att g r ä n s a intill d e n a n d r a s d a g r u m, m e n u n d e r e n s j u k d o m b l i r j u allt i n o m ett h e m så u p p - o c h n e d v ä n d t, att m a n n o g f u n n e s i g i att t a g a ett af d e ej till s o f r u m a f s e d d a r u m - m e n åt d e n s j u k a, o m g e n o m e n så r i n g a uppoffring sjuklingen kunde tillförsäkras r o o c h b e f r i e l s e f r å n ö r o n p i n a n d e eller åt- m i n s t o n e störande m u s i k från grannarnes hem.
H v a r o c h e n är j u i s i n fulla r ä t t a t t i n o m sin m e d d r y g h y r a b e t a l d a v å n i n g lefva, röra sig o c h hafva sin varelse, m e n m o t vår vilja förnärma vi n u därunder ofta a n d r a i d e r a s l i k a så g o d a r ä t t: att i e g e t h e m efter e g e t s i n n e n j u t a h e m m e t s r o o c h trefnad samt ostördt lugn under tanke- arbetet.
* ' Familjemeddelanden ".
Under rubriken » Familj ' emedddandem ha vi anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår an- nonsbilaga för s. k. legala annonser och for dem fast- ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt annars beräknade annonspris, eller för födelse-, förlofnings- och vigselannons kr.
1: 50 samt för dödsannons inom ram kr.
5: — ett pris som måste betraktas som synnerligen mode- 1898 rat, då hänsyn tages till vår upplagas ovanliga storlek och den jämna och utbredda spridning tUl- kännayifvandet därigenom erhåller.
Redaktionen af Idun.
En kvinnoorden till kejsarinnan Elisa- beths minne har kejsaren af Österrike stiftat i samband m e d högtidligheterna v i d den olyck- liga furstinnans likbegängelse.
Orden skall heta » Elisabeth-orden » o c h hafva tre klasser samt ut- delas till kvinnor, gifta o c h ogifta, s o m gjort sig förtjänta på det religiösa, humana o c h filantro- piska området.
H o f d a m e n grefvinnan Szatary har fått storkorset af denna orden för sina tjän- ster hos kejsarinnan i hennes dödsstund.
* Den gamla hyllas.
Hyllad på födelsedagen blef den 17 dennes fru Lousie Flodin, bokförläg- garen Sigfrid Flodins maka, som då fyllde 70 år.
Minnesgåfvor, b l o m m o r, brsf o c h telegram ingingo från skilda håll.
Styrelsen för det ännu flore- rande sällskapet L.
W.
, s o m på sin tid stiftades af hr o c h fru Flodin jämte åtskilliga författare och författarinnor m.
fl., i syfte att afbjälpa den då rådande bristen på sällskap, i hvilka damer kunde deltaga, uppvaktade fru Flodin, sällska- pets hedersledamot, m e d en smakfullt textad och målad adress, undertecknad af styrelsens samtliga medlemmar.
Dagen firades egentligen mera enskildt, men ändock infunno sig på afto- nen ett 50-tal af familjens umgängesvänner för att bringa den afhållna 70-åringen sin hjärtliga hyllning.
Idun meddelade redan i sin årgång 1890 fru Louise Flodins bild o c h lefnadsteckning.
* K.
M. Lundbergs nya affärspalats vid Stureplan öppnades i går.
Enastående i sitt slag i landet, är detta affärshus beträffande ändamålsenlig inredning o c h gedigen utstyrsel fullt jämförligt med de mest framstående inom samma bransch i utlandet.
Dessa egenskaper skola i förening m e d den reela behandling o c h de utmärkta varor, man alltid varit van att finna i n o m K.
M. Lundbergs affärsetablissement, ej blott draga alla gamla kunder till det nya affärs palatset, utan ditföra många, många flere.
V i skola i ett följande nummer lämna en utförligare skildring öfver det n y a affärshuset, af hvars sju våningar, källarvåningen inberäknad, hr Lund- berg disponerar ej mindre än sex för affärens räkning.
Kungl.
t e a t e r n s invigning.
Ändtligen hade då efter långa års väntan den dag randats, då till hufvudstadens musikälskande publik en ny o c h tidsenlig operabyggnad kunde öfverlämnas.
Måndagen den 19 september 1898 skall för framtiden stå s o m en märkesdag i den svenska tonkonstens historia.
Och den högtid- lighet, m e d hvilken detta nya tidsskede inleddes var, o m den o c k delvis företedde en viss lång- randighet, af särdeles anslående art. R e d a n den vackra vestibulen m e d den ståt- liga trappuppgången gifver en försmak af den prakt, s o m sedermera möter teaterbesökaren inne i den af guld prunkande salongen m e d sin breda parkett o c h sina trenne djupa rader, med sin färgrika, konstnärligt målade plafond — af Victor Andrén, s o m bekant Iduns artis- tiske rådgifvare o c h medarbetare — samt sitt praktfulla proscenium.
V i sakna emellertid ut- rymme att ingå i någon m e r eller mindre detal- jerad skildring af teaterbyggnadens inre eller yttre; den har o c k redan utförligt beskrifvits i dagspressen.
D o c k vilja vi s o m vår åsikt uttala,
1898 att teaterbyggnaden, såväl h v a d ändamålsenlig inredning s o m konstnärlig utsmyckning beträffar, länder sin skapare, arkitekten A.
Anderberg, till stor berömmelse.
Anmärkningar i den ena eller andra riktningen kunna väl göras — o c h hvilket mänskligt verk är fullkomligt?
— men bristerna öfverskylas mer än väl af det helas förtjänster.
Akustiken, så viktig i en operasalong, tyckes ock vara g o d; åtminstone föreföll den på parkett alldeles förträfflig.
— M e n n u några ord o m in ledningsföreställningen!
Salongen fylldes i g o d tid af en högtidsklädd publik, hvaribland märktes ett stort antal in- bjudna personer i mer eller mindre framskjuten samhällsställning.
Svarta frackar o c h eleganta damtoaletter i alla färger bildade en behaglig omväxling, o c h en särdeles animerad stämning var helt naturligt rådande.
Så snart konungen, åtföljd af kronprinsen samt prinsarne Carl o c h Eugen, inträdt i den vackra kungliga logen till h ö g e r i prosceniet, uppspelade hofkapellet kungs- sången, s o m af publiken afhördes stående, hvar- efter öfverståthållaren baron T a m m s o m ordfö- rande i Teaterbyggnadskonsortiets styrelse, hvars ledamöter hade sin plats i avantscenen midt e m o t den k. logen, utbragte ett fyrfaldigt lefve för konungen.
Ridån gick u p p o c h invigningskantaten följde under ledning af förste hofkapellmästaren Nord- kvist.
K o m p o n e r a d för soli, kör o c h orkester af prof. Ivar Hallström till text af prof. 0.
B.
N y b l o m, innehåller d e n n a kantat flere förträff- liga pointer, särskildt s o l o n u m r e n, o c h var på det hela taget af en festlig o c h anslående ver- kan.
D e n väckte o c k lifligt bifall, hvaraf en del rättvisligen ägnades åt de medverkande, särskildt fru Östberg samt hrr Limdqvist o c h ödmann.
Programmet, v i d hvars uppgörande den le- dande tanken tydligen varit att pietetsfullt er- inra o m ett par heroer på den forna svenska operadiktningens område, upptog sedan A.
F. Lindblads opera-comique » Frondörerna » o c h sce- ner ur F. Berwalds stora romantiska opera » Estrel- la de Soria ».
Den förra föreföll skäligen anti- kverad o c h var betydligt långtrådig.
Intresset knöt sig hufvudsakligen till hr Elmblads o c h fru Lindens utförande af klädeshandlare Mathieus o c h hans sons roller.
» Estrella de Soria » var i musikaliskt hänseende vida intressantare — uvertyren bl.
a. är j u ståtlig — m e n dylika lös- ryckta scener förmå naturligtvis ej fängsla in- tresset i samma grad s o m en sammanhängande opera.
Fru Östberg hade här tillfälle att briljera med sin öfverlägsna o c h säkra sångkonst i en m y c k e t fordrande koloraturaria, för hvars utfö- rande h o n skördade det lifligaste bifall.
Sådant k o m äfven hr Ödmann till del.
Båda operorna, af hvilka den förra leddes af hr Henneberg, den senare af hr Nordquist, hade att uppvisa vackra balettnummer.
De v o r o för öfrigt förträffligt iscensatta af förste regissören hr Elmblad.
Den minnesrika föreställningen slöts m e d af- sjungandet från scenen af kungssången.
Kloc- kan var då öfver midnatt.
E n nyhet, för hvilken den musikaliska delen af publiken säkerligen är varmt tacksam, består i den af k. teaterdirektionen vidtagna, välbe- tänkta åtgärden att hålla dörrarna stängda, så snart en uvertyr eller en akt begynt.
Man slip- per härigenom störas af slående i klaffar o c h förbipasserande af den del af publiken, s o m ej vet passa på tiden.
M e n påbudet b ö r också strängt o c h oblidkeligt upprätthållas.
Kungl.
teatern gifver i m o r g o n lördag symfoni- konsert efter ett alltigenom svenskt program.
— Teaterns första nyhet blir Stenhammars opera » Tirfing », på hvilken flitigt repeteras under kom- positörens egen ledning.
\ T * * \ rfrfnlnmn [DUN Doktorns ansikte mörknade, o c h hans t o n var nästan ovänlig, när han sade: » En ung kvinna b o r d e inte anse publikens bi- fall s o m sitt högsta goda. » Elsa ryckte till, tårarne k o m m o i hennes ögon, m e n h o n svarade lugnt: » Jag kan ju inte begära, att ni skall förstå mig.
Publikens bifall är inte mitt högsta goda, men för den, som intet äger i hela världen, är det ganska mycket. » Doktorn lade sin arm o m hennes lif, tryckte henne fast intill sig o c h dansade ut.
» Förlåt mig, o m ni kan!
Själf kan jag ej förlåta mig, att jag kanske förstört er glada stämning. » Doktor Björk försökte att uppfylla sina plikter m o t de andra damerna, m e n hans blickar följde Elsa, s o m hade ett vänligt leende för livar o c h en o c h som försökte se glad o c h road ut, fast hon innerst kände sig sorgsen och nedslagen.
Hon var o n d på sig själf, s o m fäste sig vid de där ovänliga orden.
H v a d behöfde hon bry sig o m.
att en fullkomligt främmande människa föraktade henne o c h det lif, h o u gick till m ö t e s?
Men det hjälpte ej, att h o n läxade upp sig, hon tyckte sig känna hans ogillande blickar öfverallt, o c h de sårade o c h pinade henne.
Så blef det en gång slut på festen, o c h s o m fröken Ståhl gick tidigt, gingo de unga nu en- samma i den ljusa sommarnatten genom skogen, som allvarlig o c h h ö g omslöt dem på alla sidor.
De försökte att tala o m likgiltiga saker, men det ville ej lyckas, o c h till slut gingo de tysta, upp- tagna af sina egna tankar.
Trots sin nedslagen- het, s o m hon ej kunde förklara, kände Elsa nå- got underligt varmt o c h ljust i n o m sig, en känsla af stilla lycka, som harmonierade m e d den här- liga omgifningen o c h som h o n njöt af utan att forska efter dess grund.
Alla oroande tankar på hvad s o m väntade henne i kampen för tillvaron, all fruktan för o c h längtan till detta okända rykt- barhetens land var borta, o c h h o n tyckte sig ej h a önskat något bättre än denna vandring på den mjuka barriga skogsstigen.
Dramatiska teatern b j ö d i lördags på ett nytt reprisprogram, upptagande ej mindre än trenne stycken.
Hufvudnumret utgjordes af Shaksperes lustspel » Förväxlingar », o c h teaterdirektionen förtjänar särskildt erkännande, för att den upp- tagit detta stycke, s o m i all sin naivitet dock är ofantligt roligare o c h njutbarare än c n mängd af de intrasslade förvecklingsfarser, s o m nu för tiden så ofta serveras publiken, o c h i hvilka det kvicka o c h roliga ofta ersattes af det skabrösa.
Utförandet var o c k på det hela taget godt.
De båda tvillingbröderna Antifolus hade ett par goda representanter i hrr Hansson o c h Johanson, lika- så de båda slafvarne Dromio, äfvenledes tvillin- gar, i hrr Baickström o c h Kjellberg, af hvilka den förre med sin kraftiga komik vida öfverträffade den senare.
Bland öfriga lmfvudpersoner må särskildt nämnas de båda kvinnliga rollerna Adria- na o c h Luciana.
I den förra gjorde fru Lindberg sitt inträde vid Dramatiska teaterns scen på ett sätt, s o m bådar godt för framtiden, o c h i den senare fyllde fröken Janson särdeles väl sin plats.
Vi torde ej taga miste, o m vi förutsäga, att lust- spelet » Förväxlingar » rätt länge k o m m e r att hålla sig uppe på spellistan.
Till förpjäs gafs Coppée ' s versdram » Pater noster », där fru Fahlinan gaf en särdeles varm o c h gripande framställning af Kose Morel.
P r o g r a m m e t af slöts likaledes m e d en gammal bekant, lustspelet » Han är inte svart- sjuk », ined förutvarande rollbesättning.
Södra teatern synes hafva gjort ett godt grepp med sin senaste nyhet » Turistlif », lustspel m e d sång i 3 akter af den kända tyska författarejfirman Blumenthal o c h Kadelburg.
Något större litte- rärt värde har stycket visserligen ej, m e n det är rätt roligt o c h oförargligt.
Det tyska lust- spelet har af öfversättaren lokaliserats och hand- lingen försiggår här på ett turisthotell i Jämt- land.
Utförandet är jämt o c h godt.
I främsta rummet måste naturligtvis nämnas hr Gustaf Bergström, hvilken väl är den, s o m uppbär hela stycket.
Erkännande förtjäna äfven fruarna Lam- bert o c h Fornell samt fröken Stiegler, likaså hrr Wagner senior o c h junior, Lambert o c h Hagman.
H o n rycktes ur sina drömmar, då de stodo vid grinden till stugan, och doktorn tog hennes hand till af sked sägande: » Jag vet, att jag har varit en oförlåtligt drum- lig kavaljer, men mina tankar ha lagt uteslutande beslag på mig.
Fröken Elsa, får jag säga ev några af d e m?
» » Nej, var tyst, » sade Elsa häftigt, men med låg röst, » jag vet, hvad ni vi vill säga.
Förstår ni ej, att det är grymt o c h orättvist att plåga m i g!
Hvad rätt har ni att lägga s t e n ' p å min b ö r d a?
O m ni anade, hur litet jag i själfva verket tror på min framgång, skulle ni ej våga beröfva mig den smula själf tillit jag har.
Förlåt min häftig- het, » tillade h o n m e d en vacker rodnad, » men det smärtar o c h retar mig att bli varnad — o c h föraktad. » Och innan doktor Björk hann svara, var hon borta.
— Hur kunde h o n missförstå ho- nom så grymt?
Förakta h e n n e!
Han log ett sar- kastiskt löje öfver sig själf.
H a n kände allt för väl, att han utan strid förlorat sitt hjärta till detta barn, s o m han endast sett några få gånger.
Det gjorde h o n o m ondt, att han ofrivilligt särat henne, men han skulle göra allt godt i morgon igen, det var n o g inte så svårt att få de där ö g o n e n att le, o c h sedan.
.
.
Vasateatern gifver i afton för första gången » Operabalen », operett i 3 akter af Itichard Hen- berger.
« " JHignon ".
Skiss för Idun af H j ö r d i s.
(Forts. o.
slut.)
Fröken Ståhl och Elsa k o m m o fram till bad- parken så sent, att doktor Björk blott hann visa dem deras platser, innan den lilla musikafdel- ningen tog sin början.
Själf ställde han sig så, att han ostörd kunde få betrakta Mignon, som han alltjämt i sina tankar kallade henne, o c h han tyckte, att h o n i dag i sin hvita dräkt med röda rosor instuckna i skärpet var ännu m e r in- tagande än häromdagen.
En suck undslapp ofri- villigt hans bröst, då han såg alla de beundrande blickar s o m riktades på henne.
I det samma slutade pianisten, o c h det var Elsas tur.
Dok- torn gick fram till henne för att bjuda henne sin arm, men hon skakade på hufvudet o c h sade leende: » Nej tack, j a g behöfver vänja mig att bestiga bålet utan hjälp. » Ögonblicket därefter stod h o n däruppe o c h sjöng de enkla visor, hon valt, m e d ett osökt behag, som förtrollade hennes publik, icke minst den stackars doktorn, s o m började k o m m a underfund med, att Mignon höll på att bli något mer för h o n o m, än hon var för den rätte Lothario.
H a n väcktes ur sin förtrollning af alla dem, som ville blifva föreställda för fröken Mejer, o c h var snart skild från henne g e n o m en mur af människor, s o m måste tacka .henne för den an- genäma öfverraskning, h o n beredt dem.
Ändtligen spelades första valsen, o c h doktorn trängde sig fram o c h bjöd den unga damen sin arm m e d en känsla af äganderätt, s o m föreföll h o n o m ytterst angenäm.
» Det såg mörkt ut för mig att någonsin få tacka er, » sade han, \ jag är glad att ha röfvat er ur mängdens giriga klor en stund. » » A c k, de v o r o ju alla så vänliga, » sade Elsa med en lätt förebråelse i sin ton, » och ni vet inte, hur det känns, när bifallet brusar omkring en, det förtar nästan min anda. » M i l nnh t j i \ i i \ t * ' t t \ t * V dJJJJUllVld.
lYldl IM DdKlCl l U I Ö O J 7 p 303 Då doktor Björk följande afton k o m till » Korp- ralens », berättade fröken Ståhl med bekymrad min, att Elsa rest samma dag.
Den konstiga flickan hade k o m m i t ner på m o r g o n e n blek och utvakad o c h förklarat, att när h o n nu var bra i sin hals, borde hon ej längre lata sig, utan vända åter till Stockholm o c h arbeta.
Och så hade hon packat o c h rest.
Fröken Ståhls föreställningar att hon såg klenare ut nu, än när hon kom, hade hon ej velat lyssna till, utan skyllt sin blekhet på dans o c h nattvaka, o c h hon längtade därifrån, hade hon sagt till sist.
Det föreföll doktor Björk, sorn om skogen o c h himmelen mistat sin fägring, sedan han sist gick stigen fram.
Han hade d r ö m t en så vacker d r ö m, o m hur M i g n o n skulle lära hålla af h o n o m så, att h o n för hans skull glömde alla ärofyllda drömmar, hur hans kärlek o c h bifall skulle bli hennes enda sträfvan, o c h nu.
.
.
Intet af hans hjärtas slag hade funnit gensvar hos henne, ty då hade h o n ej längtat därifrån.
Han var en dåre, o c h alltsammans blef blott en fager som- marsaga, s o m han fick göra sitt bästa att glömma.
Det fanns d o c k en tröst i den tanken, att ingen anade hans svikna förhoppningar, o c h att ingen med ovarsam hand skulle röra vid såret.
Han kände, att han fått ett sådant, o c h att det smär- tade, m e n han hoppades, att tiden skulle utöfva sin barmhärtighetstjänst äfven m o t h o n o m.
Så gick sommaren, och en vacker dag i slutet utrotas af A k t i e b o l a g e t D e s i n f e c t i o: " Sl^rr ^ ' «;.
- T&gt;å.stä.let - .tan b o n t ö r a ^ e af möbler: 1 11 S 5 e I l t Rikstel.
34.
— Kontor: 4 Stallgatan 4.
— Allm.
Tel. 7494.
DUN H 304 1898 tf af s e p t e m b e r, då solen kastade sina sista svala strålar öfver S k e p p s h o l m e n, k o m doktor B j ö r k dit ut.
H a n hade n y s s å t e r k o m m i t från en stu- dieresa i Tyskland o c h g l a d d e sig att återse sitt kära Stockholm, fagrare än n å g o n s i n i sin skif- tande höstskrud.
L å n g s a m t vandrade han längs o c h lät de friska vindarne sig väl P strömmen, smaka efter en kvaf sjukhusluft, s o m varit hans p H dagliga kost den sista tiden.
— P å en af sofforna satt en u n g flicka u p p k r u p e n m e d ryggen hälft vänd åt vägen.
H o n h a d e lagt armen öfver rygg- stödet o c h g ö m d e ansiktet i kappans v e c k.
Dok- O: ^ torn var så upptagen af sina egna tankar, att H han gick förbi utan att lägga märke till h e n n e, m e n då han gått några steg, tvangs han af nå-: P (D g o n makt att v ä n d a sig o m o c h m ö t t e en blick ur ett par bruna ö g o n, skimrande af tårar.
Det var Elsa, o c h doktor B j ö r k kände vid hennes (D åsyn en öfverväldigande glädje, s o m tydligt sade h o n o m, att han ej glömt sin s o m m a r d r ö m.
Och 0 han såg ett glädjeskimmer i hennes tårade ögon p o c h ett lyckligt leende på h e n n e s läppar, s o m gaf h o n o m m o d att taga båda hennes händer i sina o c h hålla d e m fångna, m e d a n han betrak- tade h e n n e m e d en ö m forskande blick.
» 5 S Fröken Elsa, detta var ett lika kärt s o m oför- m o d a d t möte.
T u s e n tack för i somras, ehuru jag bara b o r d e minnas ert g r y m m a tilltag att lämna oss utan ett vänligt ord.
Men, » tillade han m e d en viss bitterhet i tonen, » h v a d b e t y d d e era vänner därnere m o t alla hägrande framtids- bilder. » Till doktorns outsägliga häpnad drog Elsa vid hans ord sina händer ur hans, dolde ansiktet i d e m o c h brast i häftig gråt.
Ett sådant odjur jag är, » utropade han, för- tvinad öfver Elsas tårar.
» Det tycks vara min sorgliga lott att endast göra er ledsen Vill ni inte sätta er här o c h säga mig, hur jag skall kunna godtgöra, hvad jag brutit, » o c h han d r o g m e d mildt våld den unga flickan ner på soffan.
» Se så där ja, läxa n u u p p m i g duktigt, är ni snäll, m e n kära fröken, gråt inte mer, o m ni inte snart vill se m i g göra detsamma. » (B - 1 CD » Jag vet att det är rysligt barnsligt, » svarade Elsa leende mellan tårarna.
» Men o m ni visste, hur förtviflad jag är.
Jag blef så glad, först jag » Jag b o r d e ha k o m m i t ihåg, » sade h o n, » hur litet ni förstod mig.
Ert goda hjärta förleder er att visa sympati, s o m ni inte känner, m e n o m en så oerfaren varelse s o m jag får g e er ett råd, så ber jag er spara på den.
Den g ö r mera o n d t än godt. » H o n försökte m o d i g t m ö t a hans blick, m e n uttrycket i hans ö g o n k o m h e n n e att slå ner sina, af fruktan att hennes rättmätiga harm skulle smälta bort.
.
» Fröken Elsa, » sade doktor B j ö r k upprörd, D o c k — plötsligt vakna de båda Ur kärlekens sällhetsrus, Och r o p e n » mitt fjärde » förråda, De drabbats af vindarnes sus.
— &amp; &gt; B3 Bidrag mottagas med tacksamhet.
JM cm 53 pr 3,01 na- 2 PP Mitt första fladdrar hit o c h dit, Från b l o m m a röd till b l o m m a nvit, Och af dess nektar svalkas.
Mitt andra är en säker d ö d F ö r b l o m m a hvit, för b l o m m a röd, När kulna hösten nalkas.
Mitt hela f o r d o m bryggan var, Från j o r d e n till Valhalla bar Och söktes då af mången.
Den väg står kvar ännu s o m förr, Men sluten är dess himladörr; Den öppnas blott af sången.
2 6 8 9 2 3 7 8 11 12 6 13 14 4 9 12 2 13 5 2 6 13 2 3 13 4 G e o g r a f i s k figurgåta.
6 7 ii a 7 10 Lisa.
H Och timmarne hastigt ila F ö r u n g m ö o c h ungersven, O m ej de behöft att hvila, De kanske suttit där än.
2 6 0 0 7 8 10 | |d|e e Vi alla finge denna natt.
Vårt hela raritet för g o m m e n, A f mången högt i värde satt.
4 Sibylla.
1 Charaden: Bo-thes (sljämbilden).
Orden beteckna: ej 11 i i | i | i | k | kr | 1 1 0 M e n hvar den ligger ej j a g säger, Blott att man där kan få ett bad.
Vår kedjas andra länk betecknar Namn på ett ganska prydligt djur.
Den tredje svar uppå ett spörjsmål, Där tviflet ligger uppå lur.
Den fjärde litet djur, s o m stundom D o c k m y c k e n skada vålla kan.
Den femte, hvad man en gång tyckte Att utaf vikt det var, minsann.
H v a d man är lycklig o m m a n äger, När fråga är o m sannt o c h rätt.
En sittplats icke alltid säker, M e d törnen stoppad, fint o c h nätt.
Vår sista länk — hvad önskvärdt vore Lösningar.
111 n | n n | n | n 1 0 10 [0 | p | p | 1- r s j s | s | s j t | t De hålla hvarandra kära, De hålla hvarann ' i hand.
Han lofvat att h e n n e bära Till lifvets yttersta rand.
2 a | - • co O &lt; 1 a (Septemberidyll.)
I » parken » sida vid sida De sitta en aftonstund, Och hennes namn är Alida, Och hans är Jonatan L u n d.
Maria v o n Mentzer, född Marelius; af Tora Kjellberg.
(Med porträtt.)
— Bittra o r d; poem af Jercmias i Tröst- lösa.
— » Ungkarlsflickor ».
— F r å n kröningshögtidlighe- terna i H o l l a n d; bref från Iduns korrespondent.
II.
— Vid V ä s t e r h a f v e t; stämningsbild från b o h u s l ä n d s k a s k ä r - gården; a f Knut Bel / rage.
— S t o c k h o l m s k a bostäder; nå- g r a reflexioner i flyttningstiden för I d u n; af Bell.
(Jorts.
o. slut).
— Ur notisboken.
— T e a t e r och musik.
— Mig- non; skiss för Iduu a f Hjördis.
(Forts. o. slut).
— Tids- fördrif.
5 Moster Apokop.
o Innehållsförteckning: 4 » Pirra. » CO » Min älskade Mignon, » sade den lycklige dok- torn o c h d r o g Elsa intill sig, » är du riktigt viss o m, att du aldrig skall ångra dig o c h sakna dina drömmar. » » Nej aldrig, » svarade Elsa lågt, » ty mina vack- raste drömmar ha aldrig varit hälften så vackra s o m verkligheten. » Triangel-aritmogryf.
i samma mitt tredje, från h e m m e t h o n for h o n varit till glädje, o c h till nytta så stor.
- a V) CO » Jag förstår nu, att jag hållit af er, mer än jag vågat tillstå för m i g själf.
Jag reste m i n väg, därför att j a g anade, att det förakt, j a g trodde ni kände för det lif, jag valt, skulle nedslå mitt m o d, fastän jag ej förstod, hvarför ert ogillande b e t y d d e så m y c k e t för mig.
D e n glädje jag kände, då jag fick se er, skrämde mig o c h ännu m e r den smärta, jag erfor, då ni besvarade initt för- troende så hjärtlöst.
Nu vet jag, hvad allt detta var, » slutade Elsa m e d en varm rodnad, » o c h det känns, s o m vore alla b e k y m m e r hundra mil härifrån o c h lif vet endast sol och glädje. » Fix.
De unga sitt b r ö l l o p nu bida, Snart knytes ett äkta förbund Emellan majorens Alida Och n ä m n d e herr Jonatan Lund.
Fl o » förstår ni e j, hur j a g från första stund hatade alla era d r ö m m a r o m storhet, s o m jag visste skil- de oss mer än det största haf, o c h att jag väl- signar dessa människor, som förtagit er tron på ert drömlands härlighet.
Förstår ni e j, att jag älskat er allt från vårt första m ö t e o c h att jag blott längtar att få skydda min kära Mignon från alla m ö r k a och bedröfliga dagar s o m denna.
Gif mig den rättigheten, min älskade! » Han hade tagit hennes händer och såg kärleksfullt på hen- nes uttrycksfulla ansikte, där hvarje spår af harm försvunnit o c h lämnat rum för ett uttryck af djup lycka.
3 landtunga i Nordamerika.
Ä r den rätta lösningen funnen, skall man af d e n första o c h sista bokstafven i hvar o c h en af d e fyra raderna — då dessa bokstäfver ordnas på ett visst sätt — kunna bilda nam- net å en m o d e r n ort för lycksökare.
Och Jon, hvad är han, kan ni fråga - Mitt första, ej någon puitron — Och tösen, hans ö m m a s t e låga, Alida — mitt andra är h o n.
H o n varit Alltsedan Och alltid Till gagn Charad.
- 3 as s » fick se er, m e n så k o m jag ihåg, hur allt var, då vi sist råkades, hur olika världen var då m o t nu.
A c k, allting är så mörkt o c h bedröfligt i dag. » » Ni sade, » började doktorn o c h gaf den ena af hennes små händer en vänlig smekning, » den där härliga dagen i skogen, då vi första gången träffades, att jag själf slagit mig till er riddare o c h därför b o r d e dela era b e k y m m e r.
Tro nu, att det är er bäste vän, s o m sitter här, o c h be- rätta m i g nu, hvad det är, s o m gjort er så sorg- sen och nedstämd. » Elsa stred en liten strid m e d sin stolthet, m e n det kändes så ljuft att få förtro sig åt någon, och samma värmande trygghet, s o m h o n erfarit under deras p r o m e n a d i skogen, stal sig öfver henne.
H o n visste nog, att det endast var hans vänliga hjärta, s o m ö m m a d e för henne, s o m det skulle gjort för hvar o c h en öfvergifven stackare, o c h att han såg ned på henne, men h o n orkade ej vara stolt just nu, det kändes riktigt frestan- de att få ö d m j u k a sig.
Och så berättade h o n hela den bedrörliga historien 0111 profsjungningen i dag, att h o n varit så rädd, att h o n inte ens kunnat höra orkestern, m y c k e t mindre sin egan skälfvande röst, att herrarne där visserligen sagt något vänligt, o m att det n o g skulle bli bra m e d tiden, m e n h o n hade n o g förstått, att all vänlig- het bara var m e d ö m k a n, o c h så hade h o n m e d gråten i halsen rusat ifrån d e m o c h ut dit.
H o n skulle aldrig g l ö m m a den stunden, o c h h o n ryste vid tanken, att h o n kanske skulle få g e n o m g å denna tortyr mänga gånger, innan h o n lyckades.
Elsa hade varit så upptagen af att beskrifva sina lidanden, att h o n ej märkt det glada leende, s o m lekte på doktorns läppar, förrän denne brast ut i ett lågt belåtet skratt.
Elsa d r o g sig sårad ifrån h o n o m.
H H T JL Bokstäfverna i ofvanstående figur omflyttas, så att den lodräta raden gifver namnet på en europeisk stor- stad samt af d e tre vågräta raderna beteckna n:r 1 en svensk stad, n:r 2 kuststräcka i Sydamerika och n:r Prokopen: Modon, odon, don, on.
1) sydsvensk järnvägsstation, 2) hushållsartikel, 3) sjukdom, 4) skuggrik plats under somma- ren, 5) födoämne (plur.
), 6) oftast utan värde, 7) engelskt räkneord, 8) bekräftelsemedel, 9) konsonant.
Orden läsas uppifrån o c h ned samt från vänster till höger.
Moster Bakstafsgåtan: Brödrakärleken.
Rebusen: Påfven Leo den trettonde.
Ordspråksaritviogryfen: Sällan vållar en att två träta: 1) s, 2) Tål.
3) kli, 4) ulf, b) Gad, 6) Ina, 7) Ava, S) bål, 9) älg.
10) Als, 11) Sam, 12) örn, 13) Per, 14) Ånn, 15) frans, 16) t, 17) ute, 18) aster, 19) kosvamp, 20) kråka, 21) Utö, 22) r, 23) säf, 24) rythm, 25) stearin.
Geografiska namngåtan: Grekland — Ryss- land: 1) Gotland, 2) t.hen, 3) Europa, 4) Kiel, 5) Lemnos, 6) Alingsås, 7) Nykarleby, 8) Dover.
Lisa.
Länkgåta.
Vår lilla kedja ståtligt börjar M e d namnet på en liten stad, och färgas, utan att sönder sprättas.
Billiga priser.
Välgjordl arbete.
H I L D U R ANBEKSSOKS Ullspinneri- * SkrädderiaktiebolaK.
Oxtorgsgatan 16.
Filial: Hornsgatan I.
— Allm.
Tel. 30 435.
Rikstel.
163.
Allm.
Tel. 76 53.
Gods a f h ä m t a s t a c k s a m t af giftsfritt.
kemiskt tvättas
