# ID: svediakorp-per1184
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,088
# sentences: 415
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


•JPP Stockholm.
Iduns Kungl.
N:r 22 (545) Fredagen den 3 juni 1898.
Prenumerationspris pr år: Idun ensam _ _ _ kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
j Iduns Modet., månadsuppl &gt; Barngarderoben &gt; 5 6 3 3 Byrå: Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. Öppen kl. 10 — 5.
Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
164 Två H o v i n g.
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
ll:te årg.
Utgifningstid: hvarje fredag.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Lösnummerpris 15 öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
(Iösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
afgående konstnärinnor.
Dahllöf foto.
Helga Redaktör och utgifvare: JlofboUr.
Dahllöf Ellen foto.
Hartmann.
IDUN 110 1898 Ur ögonblickets törnen framväxa minnets rosor.
B.
Helga Hoving.
yJramatiska teatern har sedan länge stått på vacklande grand, m e n g e n o m gun- s t i g a o m s t ä n d i g h e t e r alltid h i n d r a t s f r å n att falla.
A r efter år h a r m a n v ä n t a t p å kata- strofen, o c h ändå har d e n r e g e l b u n d e t ute- blifvit.
D e n n a v å r s y n t e s d e n e n l å n g tid o u n d v i k l i g t f ö r e s t å e n d e, o c h r e d a n är e n n y f ö r h o p p n i n g så g o d t s o m r e a l i s e r a d.
D e t k a n m a n k a l l a att h a g o d a ä n g l a r.
Dessa h a d o c k d e n n a g å n g ej s t r ä c k t sin o m t ä n k - s a m h e t l ä n g r e ä n till s j ä l f v a l o k a l e n o c h a d m i n i s t r a t i o n e n — d e t b ä s t a af d e n f o r n a teatern, dess v e r k s a m m a s t e konstnärliga krafter, ä r o till e n g o d d e l p å v ä g att för- svinna.
Gustaf Fredriksson och August L i n d b e r g, L i n a S a n d e l l o c h L o t t e n Seelig- Lundberg lämna på obestämd tid Drama- tiska teatern.
H e l g a H o v i n g o c h Ellen H a r t m a n n f ö r s v i n n a därifrån f ö r alltid.
D e t är m e d s a k n a d v i s k i l j a s från d e m alla, o c h d e t är m e d v e m o d v i s ä g a d e b ä g g e s i s t n ä m n d a ett o å t e r k a l l e l i g t f a r v ä l.
O m n å g o n f r å g a d e: h v i l k e n är H e l g a H o v i n g s g e n r e?
s k u l l e m a n t ä n k a efter e n s t u n d, l e t a i s i n a m i n n e n o c h till sist stå helt svarslös.
M a n kanske först erinrade sig n å g r a s k ä l m s k a, l e f n a d s l u s t i g a u n g a kvinnor, s o m m e d blixtrande slagfärdighet och sprittande munterhet spredo glädje o c h väckte sympati, såsom den uppfinningsrika upptågsmakerskan Nerissa i » K ö p m a n n e n från V e n e d i g » o c h d e n s m i d i g a ordvränger- skan M a n d a n i k a i » V a s a n t a s e n a », m a n skulle t ä n k a p å m o d e r n a r e t y p e r m e d m e r raffine- radt koketteri o c h utpräglad karaktäristik s o m Riquette i » Min kusin » och chansonett- sångerskan i » G r ä s ä n k l i n g a r », o c h m a n skulle i h å g k o m m a d e n burleska o c h saftiga komi- ken hos Toinette i » D e n inbillade sjuke » — allt s u b r e t t r o l l e r i s k i l d a stilar.
Man s k u l l e v i d a r e d r a g a s i g till m i n n e s ett l i t e t l o c k i g t g o s s h u f v u d o c h ett p a r o s k u l d s f u l l a och insmickrande ögon, s o m icke endast förvirrade grefvinnan A l m a v i v a s sinnen, utan förtjusade hela S t o c k h o l m, o c h d ä r m e d skulle en hel del andra gossbilder stiga u p p i vårt minne, såsom hofsvennen Lennart Torstens- s o n o c h d e n lille p i k a n t e E i c h e l i e u, i d e l täcka, graciösa, farliga s m å karlar.
Men m a n skulle o c k s å erinra sig V i o l a s v e k a a c c e n t e r, p r i n s e s s a n s (i » D e t v a r e n g å n g ») f ö r v a n d l i n g från e n n y c k f u l l b a r n u n g e till en lidande och älskande kvinna och den på en g å n g sensuella o c h hängifna A n n a i M a x H a l b e s » U n g d o m ».
T i l l sist s k u l l e v i m i n - nas tragiken hos h e n n e s Julia i » G a l e o t t o », den stegrade indignationen i Mariannas skärmytslingar m e d Ottavio o c h Athena ' is ' hvassa, giftiga repliker.
O c h vi skulle, s o m s a g d t, stå s v a r s l ö s a eller s ä g a: h o n h a r j u i n g e n g e n r e alls, t y h o n k a n s p e l a h v a d s o m helst.
D e t är j u s t d e n n a e g e n s k a p, e n s ä l l s p o r d smidighet och snabbhet i uppfattningen, s o m varit m e s t u t m ä r k a n d e för H e l g a H o v i n g o c h s o m i förening m e d en lycklig fantasi o c h ett t r ä g e t s t u d i u m f ö r t h e n n e f r a m å t på hennes konstnärsbana och möjliggjort hennes mångsidighet.
Mer än sina k a m - Nielsen.
r a t e r h a r h o n haft s v å r i g h e t e r att ö f v e r - v i n n a — de oftast oöfverstigliga svårigheter, s o m l i g g a i ett f r ä m m a n d e s p r å k.
Det k a n s k e f ö r å t s k i l l i g a af v å r a l ä s a r i n n o r är e n n y h e t, att fru H o v i n g är e n g e n u i n in- född danska.
Å t m i n s t o n e kan m a n icke sluta därtill af h e n n e s n u v a r a n d e m ö n s t e r - gilla o c h vackra diktion.
M e n det ligger o c k s å ett l å n g t o c h m ö d o s a m t a r b e t e m e l l a n h e n n e s första roll p å D r a m a t i s k a teaterns e l e v u p p v i s n i n g år 1 8 7 8 s o m M a r i a n n e i » S y s k o n » o c h till h e n n e s s i s t a i » M a r i a n n a s n y c k e r » o c h » G y l l n e E v a » år 1 8 9 7.
S a m m a s t r ä f v a n att n å e t t b ä s t a r e s u l t a t h a r o c k s å v i s a t sig i h e n n e s a r b e t e p å d e k a r a k t ä r e r h o n h a f t att f r a m s t ä l l a.
A t t h e n n e s f ö r s ö k under den första tiden ä n n u voro famlande är n a t u r l i g t, så m y c k e t m e r s o m D r a m a - tiska teatern j u s t icke brukat taga n å g o n n o t i s o m s i n a u n g a a r t i s t e r s första u t v e c k - ling, m e n h o n har g e n o m sin energi och en ständigt v ä x a n d e konstnärlig intelligens p å e g e n h a n d a r b e t a t s i g f r a m till k l a r h e t, f r i g j o r t o c h f ö r v e r k l i g a t m å n g a af d e s l u m - r a n d e m ö j l i g h e t e r n a o c h å s t a d k o m m i t för- träffliga v e r k, s t u n d o m o r i g i n e l l a, n ä s t a n alltid b u r n a af d i s t i n k t i o n o c h b e h a g.
Sär- skildt u n d e r de sista åren har h e n n e s konst- n ä r l i g a u t v e c k l i n g v a r i t i e t t s n a b b t framåt- skridande, och hennes Marianna i Mussets p r o v e r b v a r ett litet k o n s t v e r k, h v a r ö f v e r h o n b ö r k ä n n a sig stolt.
H o n är f ö r när- varande en förtjusande o c h framstående s k å d e s p e l e r s k a, fullt m e d v e t e n o m s i n a re- s u r s e r o c h t a l a n g f u l l n o g att k u n n a a n v ä n d a d e m efter s i n a a f s i k t e r, o c h h o n är e n af våra sceners m e s t o m t y c k t a och populära artister.
D e t är d ä r f ö r så m y c k e t m e r s m ä r t s a m t, att h o n s k a l l l ä m n a o s s, n ä r v i h å l l a s o m m e s t af h e n n e, m e n i ett s å d a n t a f s k e d l i g g e r så m y c k e n finkänslighet och t a k t, att v i i n t e k u n n a b l i o n d a p å h e n n e.
A t t h o n v i d sin a f s k e d s r e c e t t i a f t o n skall få m o t t a g a t a l r i k a b e v i s p å p u b l i k e n s s y m - patier, kan m a n v a r a f ö r v i s s a d o m.
Fru Hoving, hvilken s o m bekant sedan fiere år v a r i t i ä k t e n s k a p f ö r e n a d m e d d e n finske l ä k a r e n d:r J o h a n n e s H o v i n g, d r a g e r s i g n u h e l t t i l l b a k a till m a k a n s o c h m o d e r n s värf.
S o m m a r e n tillbringar det u n g a äkta paret i M a r i e h a m n p å Å l a n d, v i d hvars väl- kända hafsbadanstalt d:r H.
a n t a g i t s till ö f v e r l ä k a r e, o c h i h ö s t flyttar herrskapet H o v i n g till H e l s i n g f o r s.
Ellen Hartmann.
D å m a n n ä m n e r Ellen Hartmanns n a m n, n ä m n e r m a n o c k s å ett s t y c k e s t o c k h o l m s k kultur- o c h s m a k h i s t o r i a.
T y under de 20 år, h o n m e d v i s s a a f b r o t t t i l l h ö r t v å r D r a - matiska teater, har i n g e n tillnärmelsevis nått h e n n e i popularitet o c h i n g e n har förefallit en praktisk teaterdirektör m e r oumbärlig än h o n.
D e t t a f a k t u m k a n i c k e af n å g o n f ö r n e k a s, i c k e e n s af d e m, s o m ej v e l a t gifva hennes konstnärsskap samma höga b e t y g s o m allmänheten gifvit.
H o n har haft d e n s ä l l s y n t a f ö r m å g a n att genom sin b l o t t a p e r s o n l i g h e t n å ett r e s u l t a t, s o m andra ofta m e d den vackraste konstnärliga sträfvan aldrig k u n n a hinna, o c h h o n har haft den endast för s ö n d a g s b a r n e n m ö j l i g a t u r e n att h o s sitt a u d i t o r i u m finna e n re- s o n n a n s för snart s a g d t hvarje afsikt, hvarje infall.
M a n m å d i s k u t e r a h u r m y c k e t s o m helst, huruvida vår dramatiska konst vun- n i t eller f ö r l o r a t p å att v a r a e n så d e s p o - t i s k n a t u r s t j ä n a r i n n a, m e n m a n skall al- d r i g k u n n a b e s t r i d a, att d e t e n d a s t är ut- valda o c h ursprungliga begåfningar förbe- h å l l e t att u t ö f v a ett s å d a n t t y r a n n i.
O m m a n h a r s v å r t att b e g r ä n s a o m f å n - g e t af fru H o v i n g s a r t i s t i s k a m ö j l i g h e t e r, är d e t t a så m y c k e t l ä t t a r e, d å d e t g ä l l e r fru H a r t m a n n.
H o n h a r själf s a g t, att h o n i sin d e b u t r o l l E l l a i p r o v e r b e t » M e l l a n b a r - ken och trädet » just inte var vidare fram- stående, m e n h a d e naturen för sig, o c h d e n n a natur har förblifvit sig lik, äfven då d e n t i d k o m, att h o n k u n d e h a s k ä l att anse sig framstående.
H o n har varit och är v å r t e a t e r s g l a d a s t e k v i n n l i g a h u m ö r, o c h h e n n e s k o m i s k a f a n t a s i är så i n t e n s i v, a t t den verkar m e d trollmakt äfven på den trumpnaste.
H e l a h e n n e s lilla v a r e l s e är ett f ö r k r o p p s l i g a d t l ö j e, o c h s o m ett s å d a n t i c k e f r å g a r o m lof, d å d e t vill f r a m t r ä d a i d e n eller d e n f o r m e n, h a r h o n m e d h ä p - n a d s v ä c k a n d e själf s t ä n d i g h e t g j o r t allt h v a d h o n behagar.
M e n h o n har också p å s a m m a g å n g f ö r s t å t t att b e h a g a.
D e t är v i s s e r l i g e n s a n t, att h e n n e s själf s t ä n d i g h e t s t u n d o m öf- v e r g å t t till s j ä l f s v å l d, m e n till o c h m e d i själfsvåldet har m a n m ä r k t en b e h ä r s k n i n g af u t t r y c k s m e d l e n, s o m nästan g j o r t d e t till e n p a r o d i s k k o n s t v e r k s a m h e t.
M a n t a n k e blott på hennes Gurli, A g a p e t u s o c h Sans- G é n e o c h p å h e l a r a d e n af d e s s a h a l f v u x n a flickor o c h f r i m o d i g a u n g a d a m e r, s o m lefva i stockholmarnes minne.
E l l e n H a r t m a n n h a r i s i n a l y c k l i g a stun- der — o c h de h a varit m å n g a — gifvit sig fullt o c h ä r l i g t i s i t t s p e l o c h d ä r m e d v u n - n i t s i n a s e g r a r, m e n m a n får d ä r f ö r i c k e f ö r l e d a s t r o, att h o n v å r d s l ö s a t d e n artisti- ska tekniken såsom en betydelselös bagatell.
T v ä r t o m finnes d e t få s c e n i s k a k o n s t n ä r e r, s o m m e d e n så frisk o c h u r s p r u n g l i g b e g å f - n i n g f ö r e n a t ett så a l l v a r l i g t o c h f r u k t b r i n - g a n d e studium.
Detta märkes kanske min- dre i uppgifter, s o m ligga väl för hennes n a t u r e l, e h u r u m a n ä f v e n där, o m m a n vill g ö r a s i g m ö d a n, skall finna m y c k e n förvärf- v a d skicklighet i spelets k o m i s k a r y t m, i det oemotståndligt smittande skrattet, i den a f s i k t l i g t g a u e h a r ö r e l s e n o c h till o c h m e d i hennes o m e d v e t e n h e t o c h naivitet.
Men tydligast märkes den, då h o n gått utanför sin e g e n t l i g a b e g å f n i n g o c h e n d a s t g e n o m sitt h e r r a v ä l d e ö f v e r d e t s c e n i s k a s p r å k e t lyckats å s t a d k o m m a g o d a resultat.
Ellen Hartmanns teaterbana tyckes ha varit en enda leende g å n g på rosor.
R e d a n från b ö r j a n v a r h e n n e s p o p u l a r i t e t i ett oaf- b r u t e t s t i g a n d e o c h s e d a n d e n n å t t sin kul- men, har den icke kunnat förändras m e d en hårsmån.
D e t märktes också på hennes a f s k e d s r e c e t t, s o m t o g f o r m e n af e n stor- a r t a d o v a t i o n, h u r h o n v u x i t fast i p u b l i - kens hjärta, o c h m a n f ö r n a m d e e g e n d o m -
IDUN 1898 liga sympatiens strängar, s o m förenade d e m bägge.
H o n h a r f ö r d e n v a r i t ett s l a g s kvinnlig Alkibiades, älskad o c h bortskämd, d å h o n i sig förenat d e n största tänkbara m ä n g d af ä l s k v ä r d a t a l a n g e r o c h f ö r t j u s a n d e dårskaper, o c h m a n har ofta u t a n kritik tillåtit h e n n e att k u l l s t ö r t a e n eller a n n a n g u d a b i l d, b a r a i g l ä d j e ö f v e r att r å o m h e n n e.
* N ä r h u f v u d s t a d e n s t i d n i n g a r efter p i n g s t - helgen på nytt u t k o m m o, bragte de två no- tiser r ö r a n d e f r u H a r t m a n n, s o m v ä l v o r o ä g n a d e att lifligt i n t r e s s e r a h e n n e s m å n g a vänner.
D e n ena tillkännagaf eklateringen af h e n n e s f ö r l o f n i n g m e d r y t t m ä s t a r e n v i d K r o n p r i n s e n s h u s a r r e g e m e n t e, friherre B r o r Cederström.
D e n andra f ö r m ä l d e o m hen- nes anträdande af e n r e k r e a t i o n s r e s a till Schweiz m e d pingstaftonens kontinentaltåg.
S. S — n.
171 kunna säga dig, du m i n okände vän, hur d e t är, d ä r E d e l w e i s s e n b l o m m a r.
— M e n, åh, j a g v i l l e s e d e t i v e r k l i g h e t e n o c k s å!
K a n s k e kan det icke vara fagrare, än j a g t ä n k t m i g d e t, m e n ä n d å — • — När blåklintens saga börjar, d å skulle j a g v i l j a fara.
När k o r n e t står gult, ville jag k o m m a åter.
H v a d j a g då skulle h a m y c k e t att b e r ä t t a f ö r d i g, m i n v ä n — h v a d jag skulle ha sett m y c k e t ljust o c h härligt!
— M e n — k a n s k e får j a g n ö j a m i g m e d att s e v å r a p r ä s t g å r d s r o s o r b l o m m a.
— • O c h o m så — j a, v a c k r a r e r o s o r finnas s ä k e r t icke!
* Adi.
• $f ' - * " Kvinnofrågorna vid 1898 års riksdag, n.
E Reslust.
K är d e t b ö r j a r l i d a f r a m e m o t j u n i t i d e r, d ä, i n t e s a n t, blir d e t e n så u n d e r l i g t l ä n g - tansfullt i h å g?
M a n vill bort, m a n vill ut, m a n vill l ä m n a allt d e t g a m l a o c h h v a r - d a g l i g a, allt, s o m s t ä n g e r o c h h i n d r a r.
En sällsam oro griper s i n n e t; m a n vill långt h ä n, m a n v i l l s e h v a d s o m finns d ä r » b o r t - om skogen ».
Däjliga syner träda fram för Ögat, l o c k a n d e o c h d å r a n d e, o c h m a n ler e m o t d e m g l a d t o c h aningsfullt.
A r b e t e t går inte längre m e d s a m m a ifver o c h fart s o m f ö r r.
Tanken flyger gärna från v a p e n l a r m e t i T r ö j a till s u s a n d e f u r o r o c h h v i t a b j ö r k a r, till b ö l j e s l a g o c h fågel- s å n g, till d r ö m d a p l a t s e r o c h ställen.
— När västergöken gal, kan inte ens själfva Ovidius m e d sina g l ö d a n d e kärleksdikter längre helt fängsla d e n u n g a hågen.
Omed- vetet lyssnar m a n på det entoniga, trollska » k u - k u » o c h g l ö m m e r alla b ö c k e r i v ä r l d e n — och bara längtar, längtar.
P å mitt skrifbord har j a g stående en liten f ö r t j u s a n d e tafla, e n s t ä m n i n g s b i t u p p ifrån » de haje Fjselde ».
D e n har j a g sett p å h e l a d e n l å n g a v i n t e r n, d e n h a r j a g lefvat på.
D e n har varit m i g b å d e s o m m a r o c h solljus.
D e t är e n s å d a n s ä l l s a m d a g e r ö f v e r d e n, d e t är n å g o t h e m l i g h e t s f u l l t: s k i m - r a n d e is, m ö r k a s l a g s k u g g o r, m a t t, s k ä r b l e k h i m m e l.
— När j a g länge suttit o c h sett p å d e t a l l t s a m m a n s, b l i r b l i c k e n s k u m.
— • Ja, Norge, det hafomslutna, det solomgjutna — dit skulle j a g vilja k o m m a!
J a g ville höra alla d e s s a v a c k r a låtar, h v i l k a s e k o g å t t v i d a omkring, höra d e m däruppe bland sagofjällen.
— J a g vill s t å d ä r b l a n d k l i p p o r n a o c h s e, n ä r » Brudef0lget d r a g e r f ö r b i ».
— J a g v i l l e låta B j ö r n s o n s F o r t s e l l i n g e r d i k t a s p å n y t t för m i g i d e n r e n a b e r g s l u f t e n.
— J a g v i l l e m e d Solveig där d r ö m m a lifvets d r ö m.
H u r m a n kan längta intensivt, längta omått- ligt!
A l l t v a c k e r t o c h härligt vill m a n se, allt!
D e n skimrande Alpengliihn, den bleka Edelweiss, ljung, Lapplands Hellas Medelhafvets stränder, Det finns stjärnenatt, lagerlundar vågor, Saimas och pinieskogar, Ehens poesimättade Kölnerdömens djupa mystik.
ingen gräns, ingen, för de — stor- mande, jublande önskningarna.
— M a n fam- nar i tanken Hur vackert aningens h e l a d e n stora, s k ö n a v ä r l d e n.
jag ljusa sett rike!
det alltsammans Jag skulle i nästan f t e r s o m v i s l ö t o v å r f ö r e g å e n d e öfver- s i k t m e d o m n ä m n a n d e t af e n l i t e n k y r k o l a g s r e f o r m, s o m g e r större f o g ä n hit- tills åt d e t g a m l a o r d s p r å k e t » v i präster- skap, sa ' k l o c k a r ' n », k u n n a v i j u n u börja m e d att r e d o g ö r a f ö r e n a n n a n m i n d r e lag- ändring, likaledes stående i samband m e d k y r k a n o c h h e m m e n o c h s o m g ö r att d e n gifta k v i n n a n k a n m e d u n g e f ä r lika stor b e f o g e n h e t s o m k l o c k a r e n v i s ä v i s präster- skapet hädanefter o m sig s ä g a: vi v a l m ä n.
I fjol s k r e f n ä m l i g e n r i k s d a g e n, s o m v i d å n ä m n d e, till k. m: t o c h b e g ä r d e l a g f ö r s l a g o m r ä t t f ö r h u s t r u att i m a n n e n s f r å n v a r o utöfva hans rösträtt v i d prästval, o c h s o m r e g e r i n g e n v a r m e d h ä r o m o c h i år f r a m - lade vederbörlig proposition i ämnet, som af r i k s d a g e n a n t o g s, så är d e n s a k e n n u klar.
Eeformen kan j u synas skäligen obe- t y d l i g, m e n d e n lär n o g k o m m a att m ä r - kas i praktiken.
T y d e t är e n g a m m a l e r f a r e n h e t o c h h e l t n a t u r l i g t f ö r r e s t e n, att prästval v i d a m e r a intresserar k v i n n a n än m a n n e n; u n d e r d e t att d e n s e n a r e k n a p - p a s t k a n f ö r m å s att g å u p p o c h r ö s t a, drif- v a d a m e r n a i r e g e l n v i d d e s s a v a l e n liflig agitation, s o m ofta blir afgörande för valets utgång.
N u, d å d e k u n n a låta sin g u b b e stanna h e m m a och, begåfvade m e d hans fullmakt, själfva g å u p p o c h rösta, h o p p a s v i att k v i n n o r n a s i n f l y t a n d e v i d p r ä s t e r l i g a t j ä n s t e r s t i l l s ä t t a n d e skall b l i f v a allt s t ö r r e, till g a g n för f ö r s a m l i n g o c h t e m p e l v å r d.
D e t är f ö r ö f r i g t e n d a s t e n g a m m a l.
r ä t t i g - h e t s o m h ä r å t e r g i f v i t s åt g i f t s v e n s k k v i n - na.
P r ä s t v a l s f ö r o r d n i n g e n af år 1 8 4 3 b e - r ä t t i g a d e n ä m l i g e n h u s t r u att v i d m a n n e n s frånvaro utöfva hans rösträtt v i d prästval, men d e n n a b e s t ä m m e l s e b o r t t o g s år 1 8 8 3 ur vår n u gällande prästvalslag.
A f m y c k e t g l ä d j a n d e art är r i k s d a g e n s b e s l u t i år i f o l k s k o l l ä r a r n e s l ö n e f r å g a, h v a r i - g e n o m dessa, såväl lärare s o m lärarinnor, efter t i o års o f ö r v i t l i g t j ä n s t g ö r i n g e r h å l l a ett a n d r a å l d e r s t i l l ä g g a f 1 0 0 kr.
Visser- ligen h a d e under frågans förberedande be- h a n d l i n g en del d o m k a p i t e l i sin v i s d o m utfunderat, att ålderstillägget b o r d e tillkom- m a e n d a s t lärare, e j l ä r a r i n n o r, e n ä r d e s s a, g u d b e v a r s, i c k e s k u l l e h a n å g o n f a m i l j att underhålla.
M e n d e n n a låt v a n n lyckligt- vis ej n å g o t gehör, vare sig h o s r e g e r i n g e n eller r i k s d a g e n.
D ä r v i s s t e m a n a f erfaren- h e t, h u r u o f t a d e t j u s t är d o t t e r n, s o m p å s i n k n a p p a l ä r a r i n n e l ö n h a r att s ö r j a f ö r ålderstigna föräldrars v å r d o c h y n g r e s y s k o n s u p p v ä x t o c h u t b i l d n i n g, d ä r v a r m a n rätt- vis n o g att i n s e, att d e t v a r a r b e t e t o c h icke n å g o t annat, s o m skulle g o d t g ö r a s, o c h att k o m p e t e n s v i l l k o r e n v o r o l i k a f ö r l ä r a r e och lärarinna.
Ä f v e n s m å s k o l l ä r a r n e h a i år r ö n t för- nyadt bevis på riksdagens bevågenhet o c h s t r ä f v a n att b ä t t r a d e r a s e k o n o m i s k a ställ- ning.
I fjol h ö j d e, s o m b e k a n t, r i k s d a g e n l ö n e n f ö r s m å s k o l a n s p e r s o n a l till m i n s t 3 0 0 kr., u t o m h u s r u m o c h v e d b r a n d, s a m t m e d 5 0 kr.
å l d e r s t i l l ä g g efter 1 0 års t j ä n s t g ö r i n g, men a n s å g sig då i c k e k u n n a v i d t a g a nå- gon h ö j n i n g i d e t m e r ä n k n a p p a ålder- d o m s u n d e r s t ö d e t af h ö g s t 1 5 0 kr., i r e g e l n m e l l a n 7 0 o c h 1 4 0 kr.
Detta ålderdoms- u n d e r s t ö d är j u a l l d e l e s o t i l l r ä c k l i g t f ö r p e r s o n e r, s o m å e n a s i d a n slitit u t s i n a krafter p å e n för fosterlandet så v i k t i g verk- s a m h e t s o m b a r n a u n d e r v i s n i n g e n o c h å an- dra sidan härför åtnjutit en lön, s o m ej i n e d g i f v i t d e m a t t s p a r a n å g o t f ö r ålder- domen.
I år e r k ä n d e s d e t t a m i s s f ö r h å l l a n d e till fullo af r i k s d a g e n, m e n d å e n fullstän- digare utredning af frågan var af n ö d e n, k u n d e d e n ej n u o m e d e l b a r t besluta en h ö j n i n g af å l d e r d o m s u n d e r s t ö d e t, u t a n n ö j d e sig m e d att aflåta e n s k r i f v e l s e i ä m n e t till k.
m: t.
D e n n a s k r i f v e l s e k o m m e r sä- k e r l i g e n att r e d a n n ä s t a r i k s d a g r e s u l t e r a i é n h ö j n i n g af å l d e r d o m s u n d e r s t ö d e t för s m å s k o - l a n s l ä r a r e o c h l ä r a r i n n o r, s a n n o l i k t till 2 0 0 kr.
D e n n a understödsfråga berör i hufvud- sak k v i n n o r, t y af d e 7, 7 0 0 lärarne v i d s m å s k o l o r o c h m i n d r e f o l k s k o l o r är d e t öf- v e r v ä g a n d e flertalet k v i n n o r.
S a m m a steg — e n s k r i f v e l s e till k. m: t — v i d t o g r i k s - dagen äfven i fråga o m d e småskollärare eller l ä r a r i n n o r, s o m i m i n s t 1 5 års t i d o f ö r - vitligen tjänstgjort, m e n ej enligt n u gällan- d e p e n s i o n s r e g l e m e n t e k u n n a e f t e r s i n af- g å n g erhålla p e n s i o n.
L ä r a r e p e r s o n a l e n v i d d e t h ö g r e lärarin- neseminariet samt vissa v i d folkskollärare- och folkskollärarinneseminarierna anställda l ä r a r e o c h l ä r a r i n n o r h a ä f v e n af r i k s d a g e n r ä c k t s e n h j ä l p a n d e h a n d, o m o c k e j så frikostig s o m regeringen velat.
Riksdagen h a r n ä m l i g e n f ö r 1 8 9 9 b e v i l j a t d e m e n till- fällig l ö n e f ö r b ä t t r i n g i f o r m af t j ä n s t g ö r i n g s - p e n n i n g a r till b e l o p p m e l l a n 5 0 0 kr.
o c h 6 2 kr.
5 0 ö r e.
Därjämte har riksdagen b e s l u t i t, att lärare eller l ä r a r i n n o r v i d folk- skolelärareseminariernas öfningsskolor skola från o c h m e d 1 8 9 9 e r h å l l a i å r l i g t a r v o d e 1 5 0 0 kr.
o c h ett å l d e r s t i l l ä g g å 3 0 0 k r.
f ö r å r efter 1 0 års v ä l v i t s o r d a d t j ä n s t g ö r i n g.
E t t v ä l m e n t f ö r s l a g, att l ä r a r e o c h lä- r a r i n n o r i g e o g r a f i s k u l l e u n d e r f e r i e r n a få resa p å statsbanorna m o t endast half afgift, afslogs d ä r e m o t af riksdagen.
Visserligen m e d g a f m a n, att g e o g r a f i u n d e r v i s n i n g e n b e - träffande vårt l a n d h ä r i g e n o m säkerligen skulle blifva m e r a l e f v a n d e o c h intresse- v ä c k a n d e, m e n m a n a n s å g att d e t t a s y f t e - m å l b ä t t r e k u n d e v i n n a s p å a n n a t sätt, e x e m p e l v i s g e n o m b e r e d a n d e af stipendier för ä n d a m å l e t.
S y m p a t i e r n a för denna se- n a r e l ö s n i n g af f r å g a n v o r o g a n s k a lifliga, så att m ö j l i g e n k a n d e t i o c h f ö r s i g j u m y c k e t g o d a önskemålet p å denna v ä g snart nog vinnas.
(Forts.) * Såväl i kvinnorna glädje som i sorg avantgardet.
utgöra alltid A, Cunrimgham.
IDUN 172 l t l C H E L I E U I &gt;lvlCHELIKUS?
FÖRSTA V A P E N B R A G D *.
1898 CllERUBIK.
» FrOAROS B R Ö L L O P ».
VIOLA I Toibkttk 1 PÖBTIA » Den inbillade sjuke.
i » KÖPMANNEN I V E N E D I G ».
AI ANDAN IKA 1 » VASANTASENÅ ».
PRINSESSAN I » DET V A R E N GÅNG » Helga Hoving i några af hennes glansroller.
Efter fotografier från Dahllöfs atelier.
» TRETTONDAGSAFTONEN » KIQWETTE i » M I N KUSIN » VERA I | » LILLA PKOEESSOKSKAN;
1898 IDUN Ellen H a r t m a n n i några af hennes glansroller.
Efter fotografier från Gösta Flormans och Dahllöfs atelierer.
173
I D U N 174 ^refaldighGtskvällQn.
Na r mina tankar tillbaka gå till barndoms sälla dagar, de gärna, dväljas och hci / a då i cn af de skön ' sta hagar Och när Trefaldighetskuäll går in, står hagen Ujligasl för mitt sinn '.
Jag minns den stupande bra,ni,a, led, — en slingrande gångstig bara — som gick till ån och till källan ned — » irefaldighetskällan » klara, som vällde fram under mossig sten och glänste l / lå uti solens sken.
Och när för värmande vårsols makt de flyktat, de hvita drifvor, kring källan stodo i vårlig prakt violer, sippor och vifvor, och ner från pil utaf hängen full på hållens spegel det stänkte gult.
Då fågelsången som Ijufvast ljöd från tallar- och björk: och ' pilar och, hvitklädd hugg på sin blomdoft bjöd- åt oindai-nas lätta ilar och kälken sjöng under klippans lulll., då var han Itommen, den glada koåll.
Se ' n dagens sol gått i strålglans ned och klockor till helg hörts mana, gick bygdens ungdom i stulna led till » källhagen » enligt vana att ur trefaldig helskälla klar få » dricka hälsa » för sommarns dar.
I takt del gick, efter » speU och sång Ull slingrande stig i branten, då bar del utför med vilda språng, som, häjdades först vid kanten af ån, som flöt i den djupa dal emellan häckar af löfrik al.
Kring hällan stodo de unga snart, hon lockade gosse som flicka, men » offras » skulle det — det var klart, förr ' n någon dock tordes dricka.
Och mången titten och knapp ocltså som » offen skänktes åt källans » r å ».
Men kvällen skred och de ungas hop sig dragit till lek upp i hagen, och gällt ljöd springande flickors rop, då någon af dem blef t tagen »; och » skära hafre » så vackert klang, och » sista paret » i natten sprang.
Men under ungdomens lek, och strid sig stapplande gäster samla kring helga, källan i kvällens frid.
De kommo, de trötta, ganda, med gikt i kroppen, med käpp och staf, och sista slanten nog mången gaf.
De kraft och hälsa ju skulle få af signadi, kristallklart vatten, de krampen lem skulle däri två i, heliga höglidsnalten.
— — — Visst låg ju vantro och » skrock » däri!
— men där var stämning och poesi.
Fanny Chrysunder.
" Mödrar emellan. "
XXIII.
Till mammorna till alla di snälla barna.
Häromsistens när jag va till stan, inte till våran, för den är inte m y c k e me, utan till den som annars är närmast, då v a jag o c k inne till Johanna, henne jag tjänte kamrat m e till ingen- jörns, innan Olle o c h j a g k o m tillhopa.
Fint hade h o n minsann!
Sån grann koppar kring väggarna o c h långgardiner i sitt egna rum o c h stoppad soffa och ändå en säng, o c h en stor spegel på birån o c h m y c k e saker på ' n förresten.
1898 H e n n e s fru sa: » nu ska du bjuda m o r ä n på kaffe, Johanna, » o c h det blef så.
Men mens Johanna v a till bagarns, skulle ja titta på någe.
Då låg på hennes divansbord framför den där stoppade soffan ett blad m e d en flicka, som hette Idun o c h bjöd på j o r d p ä r o n o c h m e d en fru afbildad inunder sig.
D e v a barskåpets blad, kan jag förstå.
Inni såg jag de v a att läsa o m barn, va di ska ha i sig och på sig, o c h hur di ska ha sig på alla di sätt för att växa till o c h bli folk och föräldrarna sina till heders.
D e va o m herrskapsbarn där taltes förstås, o c h deras egna m a m m o r va di s o m skref i saken.
» Johanna du, » sa jag, då Johanna k o m in m e d kaffe, » här står rakt af skrifvet o m hur man ska dra o p p ungarna. » » Ja, de g ö r så, » sa Johanna, för h o n hade väl ock sett de.
» M e n bara o m bättre mans, » frågte jag.
» Ja, » svarte Johanna bara, för inte säjer hon m y c k e inte.
» Hvarför de då, » sa jag.
» Inte kan såna s o m du skrifva nå ' t sånt inte, » svarte h o n.
» Nej, tycker en de,: » sa jag.
» A b, n o g kunde du väl, o m du b j ö d till, » mente Johanna.
» Nå, m e n inte nyttar de till nå ' t, » tyckte jag, » De kan en inte veta, » sa Johanna, » m e n ska du till me ' t, så skickat först till mig, så får jag se öfver ' t. » Så sa h o n.
Sen, när plägningen v a förtärd o c h jag fått tacka frun o c h Johanna o c h uträttat de jag skulle i stan o c h råkat Olle på snickar Ander- sons gård, satt jag mäst o c h molteg på h e m - vägen o c h tänkte på de där fruarna, o c h hva di gjorde för ängarna sina, o c h hvilken usel m o r jag varit.
Olle måtte rakt te säja: » ja tror stass- luften tatt dej, » o c h då ö p p n a j a g språklådan, för jag trodde han annars rakt skulle se, v a jag grunna på, för så plär de att vara.
M e n samma sak grunda jag allt på nu på m o r g o n m e, jag va inte vån till att låta bli.
Må så vara då, sa j a g v e m e j själf, det är så godt jag skrifver för att få lugne igen.
Johanna lar stå för felena h o n, o c h herrarna får låta va- ra o c h ta ' t, o m de inte duger, o c h så skref jag, som följer, m e n s jag va allena i stugan.
Jag hoppar öfver allt de där o m v a m i n a haft på sej, o c h hur j a g sökt tvätta d e m rena, för inte kan j a g stackare lära några fina fruar någe i den vägen inte.
M e n jag tänkte i dag, nog ska det vara hårt o m ens eget kött och blod, som en gett kokta flaskor för di ska bli tjocka o c h skvalpat i l j u m m e vatten o c h haft ute och kostat på pengar, f ö r di ska ha hälsan i all sin lefnads dar, sen inte får bättre styrsel i sej, än att de förstör sin k r o p p på de, som ondt är.
Om j a g nu ska tala o m mina, så är di två.
Bengt går på sjätte året han, och.
Maja är län- ge tre.
Innan di nånsin v a k o m n a, sa far deras: » Ja, de säjer ja, inte bli ungarna h u s b ö n d e r här i stugan inte. » » För de vill du allt vara själf,&gt;- sa j a och titta på ' n.
» Ä n du då, » sa han o c h pytt till mig o c h log.
Inte för di blitt de heller, för hur skulle en kunna draga o p p d o m rätt, o m di inte har akt- ning för far o c h m o r.
D e tänker jag på, när jag står på kyrkgåln på söndan o c h Olle står där rakare än de andres karlar.
Men när pro- sten k o m m e r förbi, är det ändå Olle, s o m bugar m e d mera vördning än nå ' n af de andra.
Så vill jag, att de ska bli m e d Bengt, vördning ska han få lära sej ha för de, s o m är högt, för m e d de blir en liksom rädd för de s o m uselt är o c h lågt.
Krassliga har di allri varit, m e n så har Olle och j a g varit s o m andra nötkärnor, o c h sånt går väl i arf.
Ja, G u d signe d e m, katiga är di bäg- ge två, m e n inte är de min förtjänst, för de sä- jer jag, inte har jag tatt Olle, s:° granna ö g o n han än har, o m jag inte vetat, att j a g kunnat säja till pojken hans, » bli lik far din, så blir du n o g bra! » Men en vet ju allri hur de kan bli, för har inte vår allernådigste k o n u n g själf måst bjuda på, att de skulle predikas på böndagarna öf- ver u n g d o m e n i vårt land, o c h behöfs de inte kanske.
Ja, när jag tänker på, att B e n g t kan bli förvillader, då tycker j a de vore bättre han låge i sin graf.
Men så tänker jag på den gången han va liten o c h låg i vaggan; jag satt o c h sydde på den första klänningen hans, o c h Olle satt brefve och läste o m två barn i ett främmat land.
Di hade ett hem, o c h det va fattit s o m vårt, m e n Ändå Patent.
Ångrostadt Kaffe.
krafla di sig fram till lands o c h till vatten en lång väg för att k o m m a tillbakers dit.
På går- den deras visste di de sto ett björkträ o c h ge- n o m de sken en kvällstjärna, de v a allt di hade att gå efter: så väl v a de kärleken till dera^ fattia h e m o c h till deras land, s o m l e d d e di två små barna på den rätta vägen.
» Så ska vi ställa o m, att ungarna våra hålla åf stugan o c h lande du, Karin, » sa Olle, när han slutat m e läsningen.
Och n o g vill jag hop- pas di m e de ska vara bevarade från att göra mycket ondt.
Nog har de tatt sin tid, må herrarna tro, att rita ihop de här, o c h inte är de värt jag håller på länger, för nu är de mesta sagt, o c h h o p p a s jag, att de kan läsas sen Johanna fått ta hand om ' et, för hon skrifver mest s o m en fröken.
Men inte vill jag låta nån veta, de ä jag, som s k i f v i t bland alla di fina fruarna, o c h så får jag säja, att fruarna ska inte tro, jag sagt de här för att lära d o m inte, för de vet jag väl, att di v e t så bra i allt, efter di alltid har såna snälla barn.
Med högaktningsfull v ö r d n i n g Karin i B-r-d-r.
Skaldernas kvinnor.
S m å studier för Idun af Emil Linders.
XIV.
Daniel Fallström.
+ T n n u e t t n a m n, s o m v ä l o c k h a r r ä t t att r V bli n ä m n d t b l a n d d e andra, s o m sjun- git o m k v i n n o r n a här i I d u n s spalter, där d e t s å o f t a f ö r e k o m m i t o c h till o c h m e d dess bärares bild nyligen varit synlig!
Fallströms sång har hvarken en Heiden- s t a m s eller F r ö d i n g s d j u p a t a n k a r, e n S n o i l - s k y s g l ö d eller e n L e v e r t i n s f o r m f ä g r i n g, m e n d e n är d o c k ett b a r n af s v e n s k n u t i d, — f r a m f ö r allt e t t s t o c k h o l m s b a r n.
Skal- d e n kan s j u n g a o m tärnorna p å Isars strand, v i d N a p o l i s v i k eller v i d S e i n e s b r ä d d a r, bäst l y c k a s h a n likväl, när h a n hyllar nor- d e n s u n g m o r, n ä r h a n g e r o s s e n d e l af ett litet ä f v e n t y r, eller e n i d y l l u n d e r ett b å t p a r t i eller e n s l ä d f ä r d.
H a n ä l s k a r att h ä r p å M ä l a r e n s s t r a n d s e n o r d i s k a parisi- s k o r, m e n h a n s k u l l e s ä k e r t ej v i l j a s e d e m — f ö r f l y t t a d e till P a r i s.
H a n är v ä l af k v i n n o r n a m e s t u p p f a t t a d som en lyckans och den lyckliga kärlekens sångare, en s o m » famnar lifvet som en fager saga, väfd af b ö l j e s å n g ' o c h aftonglöd » m e n h a n har likväl m o l l s t r ä n g a r på sin lyra, s o m k u n n a klinga rent och fulltonigt.
H a n v e t att e j all k ä r l e k är b e s t ä n d i g; h a n k a n s o m i d i k t e n Leoline, t ä l j a s a g a n o m t v å, s o m a n a att d e r a s k ä r l e k s k a l l s l o c k - n a s n a b b t s o m l å g o r n a i a f t o n e n s spisel- e l d, o c h s t u n d o m s m y g e r s i g i n i h a n s sån- g e r g e s t a l t e n af » en gammal kvinna m e d snöhvitt hår, o c h hjärtevarm o c h trogen s o m ingen ».
H a n har b e s j u n g i t t u s e n k v i n n o r, sjun- git o m » den vackra, mörka Francine », s o m sjunger marseljäsen på studentkaféet, o m p a g e r I hvitt och blått, o m k v i n n o r, s o m h a f t svarta ö g o n och o m sextonårstöser s o m va- rit b l o n d a.
F l e r e af h a n s v a c k r a s t e d i k t e r b ä r a d o c k s p å r af e n k ä n s l a, s o m s k a l d e n själf tilltalar m e d o r d e n: » Du min kyska, stora kärlek, Du mitt samvete, min ära. » H ä r m e d h u r s o m h ä l s t, allt i h a n s s å n g m å v a r a k ä n d t o c h ä k t a eller e j, — ett S p e c i a l i t é: Finfina Allm.
Tel. 6567.
Ja-väblan&amp;ning-ar.
bäst — g e n o m d r y g h e t billigast.
Holländska Kafferosteriets Nederlag, Sturep / an 6, Sthlm.
G e n o m öfverlägsexi röstning: o c h fin a r o m
IDUN 1898 ram b l a n d kvinnornas skalder kan m a n omöjligt förneka Daniel Fallström; det bör j u vara lätt för I d u n s läsarinnor att d ö m a o m m i n s t u d i e af h a n s k v i n n o g e s t a l t e r o c h m i n u p p f a t t n i n g af h o n o m!
Slutord.
katalog, s o m den välkända Stockholms-firman John Sörman, magasin för engelska och franska varor, nyligen utsändt.
Det väl uppställda häftet bjuder först på fullständiga tennisregler på svenska o c h engelska språken, hvarefter följer en prisförteckning öfver alla tänkbara moderna artiklar för tennis, cykleridt o c h segling.
För alla vänner af frilufts- o c h idrottslif bjuder det lilla häftet många vinkar och upplysningar af värde.
Ärade läsarinnor!
K a n s k e hafva mina s m å studier varit alldeles för y t l i g a o c h för korta; kanske hafva de varit m y c k e t, m y c k e t för långa!
D ä r o m m å ni själfva d ö m a så g u n s t i g t s o m m ö j l i g t!
J a g v i l l d o c k t r o a t t d e h a f t ett v i s s t berättigande, ty, tron mig, de sånger, hvilka diktarna ägnat eder, kvinnor, hafva m e r eller m i n d r e f ä s t s i g i m i n n e t h o s e d r a m ä n, b r ö d e r o c h kärestar o c h på sitt vis b i d r a g i t till d e r a s u p p f a t t n i n g af e d e r.
O c h ä r a d e l ä s a r i n n o r, m å n n e ej I s j ä l f v a o m e d v e t e t f o r m a t n å g o n l i t e n d e l af e d r a v ä s e n d e n efter d e n eller d e n, s o m l e f v a t i edra diktares sånger?
Jag tror det och äfven därför har j a g räknat på edra sym- patier för — skaldernas kvinnor.
175 * - Familjemeddelanden ".
Under rubriken » Familjemeddelanden-i ha vi anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår an- nonsbilaga för s. k. legala annonser och för dem fast- ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt annars beräknade annonspris, eller för förlofnings- och vigselannons kr.
födelse-, 1: 50 samt för dödsannons inom ram kr.
5: — ett pris som måste betraktas som synnerligen mode- rat, då hänsyn tages till vår upplagas ovanliga storlek och den jämna och utbredda spridning kännagifvandet därigenom erhåller.
Redaktionen Kungl.
operan uppförde, s o m redan blifvit nämndt.
i torsdags f. v. för första gången Sieg- fried Salomans opera-comique » I Bretagne ».
Sä- kerligen hade det dock för alla parter varit an- genämast, o m partituret till denna opera fått ligga kvar i den åldrige kompositörens bordslåda.
Operan, hvilken beträffande såväl melodier s o m instrumentering vimlar af banaliteter, ja, rena konstigheter, verkar alltigenom gammalmodig, trots kompositörens försök att här o c h där slå in på en modernare kompositionsform, hvilka försök d o c k alldeles misslyckats.
Om någon karaktäristik af de olika rollerna kan naturligt- vis ej varda tal.
Att de uppträdande, s o m nöd- gats offra tid o c h krafter åt sina mer eller mindre konstbesynnerliga partier, ej lyckades göra något af dem, må vara dem förlåtet.
D e gjorde nog alla sitt bästa.
Huru direktionen emellertid kunnat släppa fram en så o m o g e n sångerska s o m fröken E., i den kvinnliga hufvudrollen, kunna vi omöj- ligen fatta.
D e n n a synd kan d o c k måhända lättare förlåtas än den vida större att någonsin hafva tagit befattning m e d denna alltigenom un- derhaltiga opera.
Föreställningen, s o m bevistades af en ganska talrik publik, hvilken satt där » undrande o c h spörjande », var i sin helhet rent af pinsam.
Operan är naturligtvis redan för all- tid nedlagd.
• Ett af till- Idun.
— — landsmansmöte.
Skiss för Idun af H.
1 * Elsa Eschelsson betackar sig.
Docenten Elsa Eschelsson, för hvilken Upsala juridiska fakultet haft för afsikt att söka utverka förord- nande att från den 1 juni tills vidare uppehålla lediga professuren i civilrätt, har i skrifvelse till fakulteten förklarat att hon, då förordnandet icke tilldelats h e n n e från början o c h då det onekligen är önskvärdt att, o m så är möjligt, ett förord- nande tilldelas en o c h samma person för hela den tid för hvilken det erfordras, h o n icke nu vill göra anspråk på att k o m m a i åtnjutande af den bättre rätt till detta förordnande, s o m från materiell synpunkt kan tillkomma henne, o m o c k därigenom den slutliga lösningen af docenten Eschelssons formella behörighet framskjutits till ett senare tillfälle.
Ibsen och kvinnofrågan.
Norsk kvinno- saksförening höll förliden vecka en stor o c h en- ligt alla beskrifningar m y c k e t vacker fest för H e n r i k Ibsen.
Hufvudtalet från de norska kvin- nornas sida hölls därvid af fröken Gina K r o g h, s o m m e d m y c k e n stämning tackade Ibsen för hvad han gjort för kvinnorna.
I det svar, den store skalden afgaf härpå, yttrade han bland annat följande: » Jag är icke m e d l e m af kvinnosaksföreningen.
Allt h v a d jag diktat har icke utgått från någon medveten tendens.
Jag har varit mera diktare, mindre socialfllosof, än man i allmänhet tyckes b ö j d att tro.
Jag tackar för skålen, m e n måste frånsäga mig den äran att medvetet hafva verkat för kvinnosaken.
Jag är icke ens på det klara med, hvad kvinnosaken egentligen är; för mig har den stått såsom en människosak.
Och läser man mina böcker, så skall man förstå det.
— — — För mig har det alltid stått såsom en uppgift att lyfta landet o c h gifva folket en högre ställ- ning.
Under detta göra sig två faktorer gällan- de: det gäller för mödrarna att g e n o m långsamt o c h ansträngande arbete väcka en medveten känsla af kultur och disciplin.
Detta måste skapas h o s människorna, innan man kan lyfta folket vidare.
Det är kvinnorna, s o m skola lösa människo- frågan.
Såsom mödrar böra de det.
Häri ligger en stor uppgift för kvinnorna. » Så tydligt har Ibsen knappast sagt ifrån någon gång förr.
Och under det att efterdyningarna från Ibsenfesterna i Stockholm ännu gå här hos oss, torde hans tal k o m m a såsom ett trovär- digt autentiskt inlägg.
En bok för säsongen kan man med skäl kalla den elegant utstyrda o c h rikt illustrerade V3rmnhvr3 — Kungl.
operan af slutar i afton sin verksam- het för denna säsong.
När h o n härnäst låter ridån gå u p p, sker detta i ett nytt konstens tempel — den nya operabyggnaden vid Gustaf Adolfs torg.
Må det bli under lyckliga auspicier!
Vasateatern har nu afslutat sin säsong m e d — som vi redan nämnt — den unge tyske författa- ren Max Halbes femaktsdrama » Moder j o r d e n ».
Det är ett i det hela underhållande o c h verk- ningsfullt stycke, ehuruväl den mindre tillfreds- ställande slutakten m e d sina allt för påtagliga Ibsenska reminiscenser försvagar dess helhetsver- kan.
En ung man (Paul Warkentin), s o m en följd af år i Berlin lefvat ett modernt jäktadt lif midt i idébrytningarnas hvirfvel o c h vid sidan af en själfmedveten hustru (Hella Bernhardy) i e t t myc- ket frigjordt » kamratäktenskap » s o m tidskrifts- utgifvare förfäktat » kvinnosaken », återvänder vid faderns d ö d på b e s ö k till sitt gammaldags landt- h e m, där han på nytt möter sitt forna, nu nästan glömda lif o c h sin första rena kärlek (Antoinette).
Så uppstår konflikten mellan det gamla — sym- boliseradt i fädernetorfvan, » Moder j o r d e n » — o c h det nya, en konflikt, ur hvilken det äldre o c h djupare rotade sist går af m e d segern.
Som Paul gaf hr Svennberg en i det hela tro- värdig o c h till medkänsla stämmande bild af den svage mannen, s o m så hårdt slites mellan sina två naturer.
Fru Håkansson betonade från bör- jan starkt det själfmedvetna o c h egoistiska hos Hella, så starkt att de drag af kvinnlig vekhet o c h kärlekens offervillighet, som så småningom framskymta äfven h o s denna reflekterande ka- raktär, nästan ha svårt att vinna tilltro.
Fröken Lundeqvist s o m Antoinette gaf ett nytt prof på sin rika begåfning o c h sin förmåga att m e d enkla medel uttrycka äkta känsla.
I ett par mindre roller presterade hrr Bror Olsson o c h Eliason äf- ven ett par ypperligt karaktäriserade typer.
Iscen- sättningen var högst b e r ö m v ä r d o c h interiören af den väldiga gamla herrgårdsdalen, i hvilken fyra af styckets fem akter handla, ett verkligt mästerstycke.
Helt visst ägde » Moder jorden » ännu godt spellif, när säsongens afslutning m e d den sista maj föranledde dess tidiga nedläggande.
* M ^ l nrh T t o W p r i p r (Forts. o.
slut.)
M e d a n v i till e n b ö r j a n u n d e r e n v i s s högtidlig tystnad rörde o m i vårt h e t a kaffe, k o m d e t f ö r m i g, a t t v i n o g bildade en egendomlig grupp tillsammans, sju väderbitna sjöbussar, s o m på sin första f r i d a g i h a m n d r u c k o kaffe p å e i t n y k - terhetsvärdshus tillsammans m e d en åt- minstone jämförelsevis ung svenska.
Och när j a g såg den hjärtinnerliga förnöjelse, h v a r m e d deras blickar öfverforo r u m m e t och a n o r d n i n g a r n a f ö r ö f r i g t, m å s t e j a g, f ö r att f ö r s t å d e n, e r i n r a m i g, att t r o l i g e n i n g e n af d e m på månadstal, k a n s k e n å g o n icke ens någonsin, i det angenäma medvetandet att själf v a r a p r y d l i g o c h fin, n j u t i t tillva- r o n i ett h e m t r e f l i g t e n g e l s k t r u m, d ä r allt v a r a n o r d n a d t f ö r att d e n h e m v ä n d a n d e, hemlöse sjömannen skulle trifvas och stanna.
S m å n i n g o m löstes emellertid tungornas b a n d, o c h n ä r d e s s a s t o r a b a r n m ä r k t e, att deras historier verkligen roade m i g, utspann s i g n ä s t a n e n täflan att b e r ä t t a, o c h allt m ä r k v ä r d i g a r e b l e f v o h ä n d e l s e r n a, allt efter s o m d e n e n a t o g o r d e t från d e n a n d r a.
N ä r det e g n a förrådet ur m i n n e t s rika skattkam- m a r e t o g slut, l å n a d e m a n från h ö r s ä g n e r, hvilket ingalunda minskade det vidunder- liga h o s historierna.
V i s s t är, att d e n n a u n d e r h å l l n i n g p å B l å B a n d e t h ö r till m i n a r o l i g a s t e m i n n e n, o c h sällan t o r d e ett så ani- m e r a d t s ä l l s k a p v a r i t t i l l s a m m a n s där.
Efter en stund u p p e n b a r a d e sig emeller- t i d p o j k e n, s o m L a r s s ä n d t att h ä m t a bref- v e t, o c h s o m h a n ärligt g j o r t s i g f ö r t j ä n t af s i n s h i l l i n g, fick h a n d e n s a m t e n h a l f e x t r a därtill f ö r att k ö p a s i g e n l a p p att s ä t t a p å sin t r a s i g a t r ö j a.
S k ä m t e t t y s t n a d e, när L a r s m e d r ö r a n d e v a r s a m h e t b ö r j a d e v e c k l a u p p e n b l å r u t i g n ä s d u k af v ä l k ä n d t s l a g o c h f r a m t o g d e t af e t t p a r g a m l a pär- mar s k y d d a d e brefvet, s o m han lämnade m i g.
I n f ö r h e l g d e n af d e t till a n n a n per- s o n s t ä l l d a b r e f v e t t v e k a d e j a g ett ö g o n - blick, m e n b ö r j a d e därpå leta m i g fram ge- n o m s v å r l ä s t a r a d e r, s o m efter d e n k y r k l i g a inledningsbönen: » I Guds, Faderns, Sonens o c h d e n h e l i g a A n d e s n a m n » b u r o f r a m ett förtvifladt modershjärtas ängslan och sorg f ö r sin s o n.
När u t r o t a s a f A1 brefvet var slut o c h j a g ej * tieboiaget Besinfeetio längre
LX I DUN 176 hörde min egen stämma, hur tyst det blifvit j a g tänkte på, hur den måtte män från hafva alla märkte j a g först, rundt o m k r i n g oss, o c h sällsamt d e s v e n s k a or- klingat inför den samling jordens länder, som sutto Lars armarna lyssnat utan vet att korslagda med nedböjdt en gång.
därpå hade hufvud, m i g läsa Åter ljödo liga inledningsorden ut för på bordet höja det bad han ännu öfver och bref- de högtid- församlingen, b r e f v e t s s k ä r a n d e å n g e s t r o p, att s o n e n Guds barmhärtighets skull ej måtte g l ö m m a sin g a m l a m o d e r, s o m på hela j o r d e n hade ingen förutom honom bad vända hon h o n o m, .att tillbaka, dock h e n n e till, s å a t t och hvar han en adress, söka sig få ett brydde Efter öfver gång ville skrifva Ville h a n så u p p - hon fortast möjligt till ö n till m o r B r i t a, nytt detta i stånd, sig o m att o c h allt rande skulle med i frestelserna het ej Till h o n visste, o m han lefde, henne en v a r m om han någon då fanns.
gifva hjälpt bref, som och försöka för så v i d t h a n eljes hans hans för men detta ville h a n med d e n f ö r k l a r i n g, å t f ö l j d af e n v ä d j a n d e kunde pet, han då själf han modern att Jag tillråda det bättre än ur icke h a n själf, s å hvarandra Hvad det Det förut var afliden.
hade den stora honom djupt.
hvilken han bref från den händelse ningarna, själf en adress, efter efter a n n a n skulle efterhöra hemorten, förordnade han, skulle blifva vande Bifogande tid gossen tydligen tänka på, och det grep det ej f ö r m o d e r n s användning att ensliga för d e sända pen- skulle dessa tilldelas n å g o n behöf- änka i hemtrakten.
pennan Därpå tog han o c h tillritade ett sorts b o m ä r k e litet om sitt n a m n u n d e r b r e f v e t.
inre r u m m e d papper, penna lade framför mig.
diktamen, Dels d e l s m e d l e d n i n g af skref j a g därpå hans svar dörren.
af v å r t och sällskap, skrapningar V i styrde våra rekommendation, till n ä r m a s t e handslag de för lycka o c h allt g o d t f ö r en kort minut, par åt m o d e r n sedlar.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Siffer-logogryf.
Se dur en ung 8, 9, 10, Som for ut o c h 4, 6, 8.
H o n käns vid namnet 10, 3, 4, 5, 9.
Och så har hon, förstås, ett 1, 2, 3, 7, 5, 9.
H e n n e s gångare namnes 9, 1,10, 6,8; H a n ställde ej till någon 8, 4, 9, 10.
Detta Intill hennes h e m ligger en 1, 6, 8 Samt 10, 9, 8, 6, 4 Och hela 4, 9, 8, 6, 7 Af 5, 7, 3, 8.
Och likt andra hon 1, 3, 4, 10, 9, 5 Alla sorts snitt på 3, 7, 10, 9, 4.
Och g o d l y n t är h o n när intet 4, G, 5, 9, 7.
Ibland är h o n ute o c h 10, 6, 5, 9, 4.
Hjärtevännen h o n svurit sin 6, 8, Då han styrde för h e n n e kälkens 10, 6, 8.
Och snart skall h o n vara i hans 1, G, 10, vid hans 1, 3, 4,8 Stundom är h o n rent fasligt af läng- tan 5, 3, 1, 8; H o n vill h ö r a sin egen kisses 2, 9, 10,2, 9, 10 Och skallet af sin gårdvar så 5, 9, IQ.
H e n n e s g o d a vän heter 1, 6, 4, 5, 9 Och är en varelse så 4, 9, 7. den v i h v a r p å sitt h å l l g i n g o a t t m ö t a.
tvärhuggna, linkrönta S o m liten h o n b ö s s a n laddade m e d 3, 4, 5, 9, Numer h o n den seden ej 1, 9, 7, Ty nu h o n 5, 7, 3, 8, G, 4 Mot 1, 9, 7, G o c h 5, 2, 3, 8, 6, 7.
Mot 1, 9, 7, 6 o c h 5, 2, 3, 8, 6, 7.
Och h o n talar m e d 1, 9, 4, 10, A t t ej kalla det 1, 9, 5, O m de 10, 9, 7, 5, 6, 4 A f alla 9, 4, 5, 6, 7 Den lider, o c h hur 9, 7, 10 Och till o c h m e d utan 10, 9, 5 H a n får gå., s o m sin lust icke 8, 3, 10, 5, M e n sin cour g ö r 2, 3, 10, 5 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10. b-g.
k kust, tälja — den till det om det öfvergif- ögon redan rader för henne från intet, ej sonens ljusare intet slu-.
längre rym- vet jag därom.
Ej heller a n a d e väl d e n u n g e som bjöd för eh mött farväl smula honom, hem lingar intresse att och blick sympati, som f ö r d e n, - som l å n g t från gått sig trött b l a n d främ- på storstadens med landsmannen ensam svensken, m e d tack i ord och o c h fränder allfarsvägar, var m ö - en händelse, en sol- m i n n e kastade ljus öfver mån- stund.
Innehållsförteckning: i väg, såg j a g medan han m e d det hufvndet, s o m först Två afgående konstnärinnor: Helga Hoving och Ellen Hartmann; af S. S — n.
(Med 2 civilporträttoch 18kostym- porträtt.)
— Reslust; af Aäi.
— Kvinnofrågorna vid 189S års riksdag.
II.
— Trefaldighetskvällen; af Fanny Clirysan- der.
— » Mödrar emellan ».
XXIII.
— Skaldernas kvinnor; små studier för Idun af Emil Linders.
X I V: Daniel Fall- ström.
Slutord.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Ett landsmansmöte; skiss för Idun af H.
(Forts, och slut.)
— Tidsfördrif.
Och gråa hår mitt andra g ö r En höglärd åkerbrukspatron — Hans plog, hans harf blir slö däraf - H a n vill det ha uppå sin graf, Helst m e d en runeslinga grann, Som skrytsamt tolkar, huru han M e d ära lifvet genomgått.
Mitt hela u p p h ö j d plats har fått Och kallar alla kyrktorn bror.
H ä r uti rök så mäkta stor Dess litenhet sig sträcker u p p Och sotar kyrkans t u p p.
Adota.
r a m W.r 1.
M e d a.
Finnes, o m du det begär, I en fiskredskapsaffär.
M e d e.
Sin fulländning bar det fått, Ty det g e n o m eldsprof gått.
M e d y.
Någonting att ha i hand Och s o m dragés på ibland.
N:r 2.
1 M e d a.
M a n s n a m n ej så vanligt just, Gissa d o c k, o m du har lust.
M e d o. a r e t a s f 1 ö t e m e n a t a n k 0 r t Tjänare så rask o c h kvick, Hvilar ej ett ö g o n b l i c k.
M e d ö.
V a r förvissad j a g det har, När på gåtan du ger svar.
Moster Lisa.
ö S e n s P i k a b t e a r i n | s | t i c k a n d l&gt; a m m a 1 t Bokstäfverna i hvart ord för sig omkastas, så att tio n y a ord upp- stå.
Ä r rätta lösningen funnen, så gifva de n y a ordens begynnelsebok- stäfver namnet på en stad i Sverige.
Fix.
Charad.
Mitt första är ett tillbehör Till mänsklig civilisation.
STORA BRYGGERIETS PILSENERÖL!
Vokalförändringsgåtor.
Triangel uppgift.
Akrostikon.
H o n är född i 10, 9, 2, Har vid hårfästet ett 3, 4, 7.
H e n n e s pappa är en man af 3, 7, 9 — Han g ö r affärer i 5, 2, 3, 4, 9 — Hans ^ögonsten » är en — 10, 3, 7, 4, Som har aptit s o m en 1, 9, 2. att dem, följde från väg o s s till skiljdes v i från h v a r a n d r a, önskan- hvarandra honom ett sig stammande der o c h därpå följde Lars m i g omnibusen skramlade därpå brefvet Sveriges o m h o n själf o m n i b u s.
M e d ett äkta svenskt Medan brefvet s o m en liten hjälp mera s t e g till e t t n ä r b e - framtid, F ö r att m e d - aldrig läget postkontor, där brefvet inlämnades för h e m för att hälsa på henne.
som med följde Om letade öden, utan gen farväl väl s o l till e n s t a c k a r s våra och togo bugningar att m o r, eller o m h e n n e s glimt, hvars o c h b l i f v a b e v a r a d f r å n farlig- icke.
skäret ' p å behöfdes i räkning jag världsstaden tits, stackars ej k o m m i t att för h a n b l e f af, h v a r t h a n s v ä g a r l e d d e, vet ven redan han s o m likt drifvan- mötas.
bringade — följde s i d a, f ö r d e s af skilj d a s t r ö m m a r p å n y t t från såg m i g b ö r a göra h o n o m på obetäckt d e spån p å h a f v e t ett ö g o n b l i c k g u n g a t sida v i d a h o n i c k e — e n m ö j l i g h e t, s o m j a g an- uppmärksam uppmärksamhet, m e d sin blick; s e d a n f ö r s v a n n m i n åsyn, och vi två, vid afiöning tvekade min börligen försegladt, bröto Lars o c h j a g laget rispat han belop- väckt vagnen b ö n, att h a n m å t t e stå stark anvisningar framtog mer, detta, viss o m, att till m o d e r n o c h h a n s l ö f t e a t t s n a r t k o m m a följa dubbla h a d e hela sin fickan.
behöfde bidrag, villkor tillåta godt lämna ännu ögonblick på intet ett o m det skulle vara liggande orörd i ett också lämna sina tet och bläck, som han efter att efter i b r e f v e t.
— S e d a n d e t därefter b l i f v i t v e d e r - När j a g slutat läsa, reste Lars sig hastigt, g i c k in i ett gillande, och h ö r a ett o r d ifrån h e n n e.
o n d t, h a d e h o n själf m e d d a r - hand kamraternas af d e m b ö r j a d e t r e f v a penningar och dag och natt ville t ä n k a o c h b e d j a för h o n o m.
sist i hög grad blick p å m i g, att omkring oss.
Med vann litet h v a r 1898 Medelpunkten i figuren represen- teras af siffran 8.
D e nio triang- larne representera följande o r d: 1 — 2 — 3 = djur, 4 — 5 — G = del af människokrop- pen, 5 — 7 — 7 = språklärare, 8 — 2 — 3 = fisk, 4 — 8 — 3 = träd, 8 — 4 — 6 = mansnamn, 6 — 7 — 8 = fågel, 7 — 5 — 8 = tilltalsord, 5 — 2 — 8 = f ö d o ä m n e.
A r o dessa o r d rätt lösta, bilda bokstäfverna v i d sexkanten 4 — 6 — 7 — 5 — 2 — 3 — 4 namnet på ett land samt alla tio bokstäfverna tillsam- mantagna, rätt ordnade, n a m n e t på en provins i Europa.
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen: Olga -- Ahl: gal, al, log, aga, lag, Haga, hallo!
Charaden: Sparris.
Mosaiken: Östhammar — Marstrand: 1) ögonskärm, 2) stekpanna, 3) tornister I) Hellefors, 5) andedräkt, 6) millionär, 7) murbräcka, 8) Aragonien, 9) rifvebröd.
Bolstajsförändringsgätan: Po, boa, Boo, Bov, oboe, Åbo, öbo, bod, bof, bog, boj, bok, bot, bom, box, » Boz&gt; (pseud.
för Chailes Dickens).
Rebusen: Emil Zola.
STORA BRYGGERIETS PILSENERÖL!
