# ID: svediakorp-per1179
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,651
# sentences: 653
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Fredagen den 6 maj 1898.
N:r 18 (541) Prenumerationspris pr år: I dun ensam kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
i Iduns Modet., månadsuppl _ &gt; Barngarderoben _ _ » 5: 5: 3: 3: Byrå: Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. Öppen kl. 10 — 5.
— — — — Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Iduns Kungl.
Rofboldr.
ll:te årg.
Utgifningstid: h v a r j e fredag.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Johanna Alm.
En åttioårig Det är e n o b e m ä r k t p l a t s i s a m h ä l l e t, h o n intar, d e n n a g a m l a, h v a r s b i l d v i h ä r se.
H o n är e n t j ä n a r i n n a b l o t t, m e n h o n har fyllt sitt värf t r o g e t o c h kärleksfullt, o c h h o n har funnits p å s i n p o s t i s n a r t s j u t t i o år.
en N u i sin å l d e r s s e n a h ö s t står h o n, v ä n l i g o c h b l i d, s å s o m ä d e l b i l d af t r o h e t e n i d e t lilla.
P å ett s o l d a t t o r p i Ö s t e r g ö t - land föddes den 6 maj 1818 A n n a Brita Andersdotter A l m, d e n a n d r a i o r d n i n g e n af f e m s y s k o n.
H e m m e t v a r fattigt, m y c k e t k u n d e ej g ö r a s f ö r barnens undervisning.
Också kom b l o t t e n r i n g a d e l af hvad vi kalla kunskap på den lilla A n n a s l o t t.
Hen- nes katekes o c h hennes psalm- b o k voro hennes enda skatter, d e m k ä n d e h o n, m e n o c k en- dast dem.
S k r i f v a fick h o n a l d r i g lära sig, ej e n s att l ä s a skrifvet.
Däremot började hon redan i t i d i g a år att g å i a r b e t e t s och försakelsens skola, o c h där g i c k h o n m e d g l ä d j e i.
hjärta o c h sinne.
Också stod h o n, d å h o n v i d e l f v a års ål- der t i l l t r ä d d e s i n f ö r s t a p l a t s, bättre rustad än m å n g e n.
trotjänarinna.
g a m m a l fröken, där det för h o n i n n e h a d e tjänst h o s en tjänar- innans del var knappt n o g o m maten.
H o n h ö l l d o c k ut, f a s t m å n g e n g å n g k a n s k e ej m e d så l ä t t h j ä r t a, o c h h o n f ö r s t o d att se f ö r b i s i g själf o c h g l ö m m a d e n o r ä t t, s o m g j o r d e s h e n n e, o c h t j ä n a d e s i n f r ö k e n t r o g e t o c h ärligt.
D e t t a r ä k n a d e s h e n n e m e r ä n m y c k e t a n n a t till g o d o i f r a m t i d e n.
A r 1 8 5 6 k o m J o h a n n a, hvil- k e t h o n allt s e d a n d e n n a t i d k a l l a t s, till S t o c k h o l m s å s o m b a r n j u n g f r u till d e n f a m i l j — dåvarande doktor, numera professor N.
P.
H a m b e r g s — s o m i h e n n e n u ser e n v ä n samt en älskad o c h v ö r d a d trotjänarinna.
D e t är g e n o m det tillsammans framlefda, det g e m e n s a m t delade, h o n f ö r alla t i d e r b u n d i t s i g v i d denna familj.
Endast en liten ettårig flicka v a r d e t, s o m h o n h a d e att v å r d a, d å h o n m o t t o g tjän- sten, m e n arbetet v ä x t e m e d å r e n.
D ä r k o m m o flere s m å, J o h a n n a r ä c k t e d o c k till f ö r d e m alla.
När s j u k d o m e n k o m, lång- s a m eller k o r t v a r i g, f a n n s f ö r h e n n e ej n å g o t för m y c k e t; nattens hvila b e t y d d e ej m y c - ket för henne, h o n älskade ju barnen, och de behöfde henne.
När d ö d e n k o m — då sörjde hon m e d.
I sin h e m t r a k t stannade h o n u n d e r hela sin u n g d o m s - t i d o c h t j ä n a d e d ä r i n o m nå- gra olika familjer, vanligen r e k o m m e n d e r a d från d e n ena till d e n a n d r a.
G e n o m sitt glada, f ö r n ö j s a m m a sinne, ge- n o m plikttrohet o c h arbetsam- het v a n n h o n sina husbön- ders erkännande.
Barnens förtroende ägde h o n o c k i fullaste mått; gläd- j e n blef ej fullkomlig, förrän J o h a n n a fått d e l af f r ö j d e n, och sorgen liksom försvann, blott d e n förtrotts åt henne.
U n d e r s t u n d o m var plikten t u n g n o g att f y l l a, s å s o m d å D e t m i n s t a lilla n ä m n a r n, s o m h o n eller n å g o t af bar-
IDUN 138 1898 Hon, utan bättre egenskap, Ä r intet v ä r d ändå.
E n v a c k e r m ö, j a g m e d g e r det, Ä r s k ö n att se u p p ä; R.
Små fötter aldrig tage sig under rasten rast: de måste hoppa hage och flyga i ta-fast!
Kring kullen barnadansen ett vårligt skimmer gaf: det var den vackra kransen onikring skaldinnans graf.
nen ägde, kunde ingen ensam njuta af, alla s k u l l e s m a k a, d e t g ö m d e s o c h d e l a - des, o m d e t o c k v a r e n d a s t en endaste pepparkaka.
I skymningsstunden vid brasan var det h ö g t i d i b a r n k a m m a r e n.
» D e t var en g å n g, s o m m å n g a fälle d e ' » — m o t t o g s alltid m e d s a m m a glada spända väntan, och sagorna, de g a m l a så m å n g a g å n g e r h ö r d a, v o r o d o c k för b a r n e n h v a r j e g å n g n y a.
T i d e n g i c k, o c h d e n lilla e t t å r i n g e n, s o m J o h a n n a f ö r s å m å n g a år s e d a n m o t t a g i t att vårda, b y g d e o m s i d e r e g e t b o, o c h när så h o s h e n n e k o m ett litet b a r n, v a r J o h a n n a f ä r d i g att b ö r j a l e k e n o m p å n y t t.
O c h d e t h a r v a r i t a l l v a r i l e k e n äfven där, o c h kär- l e k e n o c h t å l a m o d e t h a r ä c k t till ä f v e n f ö r barnbarnen.
Mar sippan fram sig bryter och blå blir himlens sky, Kvar vår sig också knyter den vackra kransen ny; och enkla barnasinnet i dansens yra chor då firar åter minnet af Betiis hulda mor.
S å s o m e n g ä r d af e r k ä n s l a ö f v e r l ä m n a d e J o h a n n a s g a m l a h u s b o n d e f o l k p å sin silf- v e r b r ö l l o p s d a g till h e n n e K u n g l.
S ä l l s k a p e t Pro Patrias silfvermedalj.
P å hennes 79:de födelsedag, då h o n tjänat familjen i fyrtio år, e r h ö l l h o n s a m m a s ä l l s k a p s s t o r a g u l d - medalj.
Harald.
* Det är m e d g l ä d j e o c h v ö r d n a d h e n n e s u n g a h u s b o n d e f o l k n u b e r e d t s i g att i d a g d e n 6:te m a j fira h e n n e s å t t i o å r s d a g.
H.
D.
— — Jacobson.
Min nattvardslärare.
- K Bums.
o m m i n a k a l l u a n d e fingrar i d e t ö g o n b l i c k e t finge o m s l u t a s af h a n s v ä n l i g a h a n d.
Man k ä n n e r s i g o f t a så ö f v e r g i f v e n, n ä r m a n v ä x e r u p p, m a n t y c k e r att d ä r är i n g e n, som bryr sig stort o m vare sig ens själ e l l e r k r o p p — o c h så s k u l l e m a n e j h å l l a af d e n, s o m k o m o c h s t r ö k h å r e t från e n s p a n n a m e d m j u k h a n d, s o m h a d e ett v ä n - l i g t o r d för e n s j ä l f s o m f ö r alla a n d r a o c h till s l u t d ä r u p p e från a l t a r e t s a d e o s s, att o m v i b l e f v e u t a n v ä n n e r u t e i v ä r l d e n, så s k u l l e h a n ä n d å finnas för o s s!
J o, d e t v o r e i c k e m ö j l i g t n å g o t a n n a t, d e t är e n af &lt;jle bästa känslor j a g har, o c h d å j a g anser dbt för e n l y c k a att f å h å l l a a f s i n a m e d m ä n - n i s k o r, v i l l e i a g ö n s k a, att m å n g e t u n g t lif m å t t e få k ä n n a g l ä d j e n o c h tillfredsställel- s e n af att h a sin n a t t v a r d s l ä r a r e kär, i c k e blott under konfirmationstiden, utan g e n o m hela lifvet, se » Salige Gud. » äro de renhjärtade, ty de skola G.
* önr \ kvir \ r \ lig h ^ s l ö j d.
Några tankar om dess värde och befrämjande.
Af Hedvig Holmström.
(Forts. o.
slut.)
Kransen på | h i tenngrens graf.
&lt; $Ja§ gick att lugnet finna på Klara kyrkogård, dit ilarne ej hinna, af nöjesvirfvein hård; där fjärran från - palatsen bla,nd hundraåra hus går öfver grifteplatsen blott barncdekars sus.
Bland andra sängarstoder, som svenska Pinden gaf, stod den åt B et tis moder- Jag fann fru Lenngrens graf.
Hur än frän medaljongen hon jagar trumpet sinn '; och sofforna och gången till lek där b / ödo in.
Dit sprang en yster skara, en tioårig hop, med blickar vårligt klara och drill i glada rop; ej modedockor fadda med barnakinden blek, nej, alla hemmastadda de voro där i lek.
2) et.
är i c k e j u s t f ö r att m o t s ä g a f ö r, • * till » I s t e n ö r e n », s o m j a g s k r i f v e r detta, ty det ligger n o g m y c k e n sanning i h v a d h o n säger, m e n j a g ville m e d dessa r a d e r f r a m h å l l a, att d e n k ä r l e k till natt- vardsläraren, s o m möjligtvis vid själfva konfirmationen k a n förefalla en betraktare s å s o m e x a l t a t i o n (fast j a g a l l t i d t r o t t, att d e n n a e x a l t a t i o n d å g ä l l d e G u d, v å r Fräl- sare, o c h i c k e p r ä s t e n), k a n v a r a e n g o d, välsignelserik, hela lifvet genomgående känsla.
m A l d r i g h a r j a g h å l l i t af n å g o n f r ä m m a n d e m a n p å d e t viset, s o m j a g håller af m i n n a t t v a r d s l ä r a r e, a l d r i g h ö r j a g så g ä r n a någon tolka G u d s ord s o m han, o c h s a m m a ord i en a n n a n s m u n skulle aldrig göra d e t i n t r y c k e t p å m i g, s o m n ä r d e s ä g a s af h a n s l u g n a, v ä n l i g a s t ä m m a.
O c h d e t t a är i n g e n ö f v e r g å e n d e, tillfällig t i l l g i f v e n h e t, n e j d e n h a r v a r a t m å n g a l å n g a år i g e n o m, o c h j a g tror, a t t j a g s k u l l e k ä n n a m i g b r a m y c k e t fattigare d e n d a g, j a g ej l ä n g r e k u n d e m i n - nas m i n g a m l e nattvardslärare m e d kärlek.
J a g v e t i c k e, o m d e t t a t a g e r n å g o t från v å r H e r r e, eller o m d e t v e r k a r o s u n d t f ö r m i n själ, j a g v e t b a r a att h a n är d e n, s o m tog hand o m m i n andliga varelse den tid den allra m e s t b e h ö f d e e n l e d a r e, o c h att det var i h a n s g o d a ö g o n j a g såg n å d o c h e v a n g e l i u m, n ä r j a g l o f v a d e m i n G u d att tro p å H o n o m o c h h a n s Son.
O c h fast ja.g, af o m s t ä n d i g h e t e r s o m i c k e h ö r a hit, ej k u n n a t få l ä g g a m i t t lifs s m å h ä n d e l s e r så s o m j a g v e l a t för m i n n a t t v a r d s l ä r a r e s ö g o n, så h a r d o c k a l d r i g n å g o n m i s s r ä k n i n g eller s o r g träffat m i g, u t a n att t a n k e n p å b i k t, d e l t a g a n d e o c h f ö r l å t e l s e allra f ö r s t g å t t till h o n o m, o c h d e t är ä n n u m i n fasta ö f v e r t y g e l s e, att j a g m y c k e t l u g n a r e o c h l ä t t a r e s k u l l e se g r a f v e n ö p p n a s i g för m i g, TNtockholms-ntställningen hade emellertid ' • * * ' e n o f a n t l i g m ä n g d d y l i k a b r o d e r i e r att uppvisa, hvilkas teknik m a n måste beundra o c h p å s a m m a g å n g s ö r j a ö f v e r att d e n så illa a n v ä n d t s.
Att v i d p r i s b e d ö m a n d e t af s l ö j d u t s t ä l l - ningar alldeles inga personliga h ä n s y n böra t a g a s, k a n s y n a s ö f v e r f l ö d i g t att p å p e k a.
Men d å o f t a h ä n d e r, att p å f ö r e m å l e n f ä s t a s i n s k r i f t e r m e d u p p l y s n i n g o m a t t ett b a r n, e n å l d r i n g, e n l a m eller b l i n d t i l l v e r k a t d e s a m m a, är j u ä n d a m å l e t att i n v e r k a p å p r i s d o m a r n e.
B a r n a r b e t e n h ö r a ej h e m m a p å dylika utställningar.
Deras arbete ledes af de ä l d r e o c h b ö r s t a n n a i n o m h e m m e t o c h skolan, där lämplig u p p m u n t r a n b ö r skän- k a s d e s m å a r b e t a r n e, s o m i d e flesta fall n o g i c k e h a f v a n å g o t att v i n n a i m o r a l i s k t h ä n s e e n d e g e n o m n å g o n offentlig u t m ä r k e l s e.
Den e k o n o m i s k a v i n s t e n af t. e x.
ett p e n - n i n g e p r i s är v i s s e r l i g e n ä f v e n f ö r b a r n e n a f b e t y d e l s e i m å n g e t h e m, m e n d e t är n o g b ä t t r e, att n å g o n v u x e n f a m i l j e - m e d l e m v i n - ner denna inkomst.
För.
de lytta och vanföra l i k s o m för d e m y c k e t g a m l a är j u g l ä d j e n af e n u t m ä r - k e l s e så m y c k e t s t ö r r e, d å p r i s e t k a n till- falla d e m, utan h ä n s y n till d e r a s p e r s o n l i g a f ö r h å l l a n d e n, s o m j u alls i c k e b ö r a t a g a s i betraktande v i d allmänna utställningar.
En a n n a n s a k v o r e att a n o r d n a utställningar särskildt för d e m, o c h det k u n d e n o g vara v ä r d t att t ä n k a p å.
F ö r att g ö r a p e r i o d i s k t å t e r k o m m a n d e ut- ställningar verkligt gagneliga, b e h ö f v e s en b e s t ä m m e l s e d ä r o m, att d e u t s t ä l l d a före- m å l e n b ö r a v a r a t i l l v e r k a d e efter senaste u t s t ä l l n i n g e n, eller å m i n s t o n e v a r a n y a o c h i c k e f ö r u t u t s t ä l l d a.
D e t h ä n d e r a n n a r s, att s a m m a s l ö j d a l s t e r å t e r k o m m a till flere ut-
IDUN 1898 ställningar o c h åter b e l ö n a s o c h sålunda be- g a g n a s till e n r e g e l b u n d e n i n k o m s t k ä l l a.
Ä l d r e, m ö n s t e r g i l l a a r b e t e n, s o m k u n n a tjä- n a till f ö r e d ö m e, b o r d e d o c k k u n n a u t s t ä l - l a s, m e n u t a n täflan.
* * I n o m p r y d n a d s s l ö j d e n k a n m a n skilja p å tvänne stora grupper, hvaraf den ena be- höfver o c h förtjänar särskildt o m h u l d a s o c h uppmuntras, den andra d ä r e m o t icke, o c h d e t af d e n o r s a k, att d e n t r i f v e s o c h b l o m - strar tan särskild vård.
Denna senare skulle j a g vilja kalla k o s m o p o l i t i s k o c h r ä k n a r d i t a l l e h a n d a b r o d e r i e r m e d silke, ullgarn o c h guldtråd på stramalj, siden, k l ä d e, p l y s c h m.
m.
, v i s s a arter h v i t b r o d e r i, k n y t n i n g, v i r k n i n g o c h d y l i k t — allt m e d m ö n s t e r s o m v ä x l a efter m o d e t f ö r d a g e n.
D e s s a l s t e r ä r o n ä s t a n ö f v e r h e l a d e n civili- serade världen sig tämligen lika.
D e k u n n a v a r a v a c k r a o c h n y t t i g a, m e n s ä l l a n intres- santa.
K u n d e m a n k o m m a ini e t t h e m, u t s t y r d t m e d endast sådana handarbeten, utan att v e t a, i h v i l k e n t r a k t m a n b e f u n n e s i g, så skulle m a n icke k a n n a gissa det.
F ö r d e n a n d r a g r u p p e n v e t j a g i n t e t an- nat n a m n än nationell, fastän m å n g e n g å n g dess e g e n d o m l i g a alster endast återfinnas i n o m ett g a n s k a t r å n g t o m r å d e, s å s o m t. e x.
ett l ä n eller l a n d s k a p.
H v a d v å r t l a n d b e - träffar, så h a f v a v i allt s k ä l att b e v a r a o c h utveckla hvad vi äga af karaktäristisk o c h e g e n d o m l i g h e m s l ö j d, t y n ä s t a n allt h v a d v i i d e n v ä g e n ärft f r å n flydda t i d e r s släk- t e n är b å d e v a r a k t i g t, ä n d a m å l s e n l i g t o c h vackert.
Östergötlands, Skånes o c h Dalar- nes spetsar, Blekinges e g e n d o m l i g a b r o d e - rier o c h v ä f n a d e r, S k å n e s o c h D a l a r n e s m.
fl.
l a n d s k a p s u t m ä r k t a l i n n e b r o d e r i e r, hål- sömnader, mönsterstickade strumpor, vantar o c h t r ö j o r s a m t k u l ö r t a b r o d e r i e r, d e norr- l ä n d s k a v ä f n a d e r n a till fällar o c h t ä c k e n, Skånes o c h Dalarnes präktiga konstväfna- der allt är e g e n d o m l i g t f ö r v å r t l a n d o c h väcker m e d rätta utlandets beundran.
Hvarje människa äger j u m y c k e t g e m e n - s a m t m e d alla a n d r a o c h h a r l i k v ä l n å g o t eget, h v a r i g e n o m h o n s ä r s k i l j e s o c h s o m ut- g ö r hennes e g e n d o m l i g h e t.
Så förhåller d e t sig äfven m e d större o c h m i n d r e samhällen och nationer.
H v a d s o m sålunda särskiljer folken från hvarandra, det s o m odlats o c h u t v e c k l a t s i n o m e n n a t i o n o c h är i s ä r s k i l d m e n i n g d e s s e g e n d o m, ä g e r f ö r d e m själfva och andra det största intresset.
L i k s o m en m ä n n i s k a, o a k t a d t all l i k h e t m e d s i n a m e d - m ä n n i s k o r, d o c k alltid m å s t e sträfva att » v a r a s i g s j ä l f », o c h d e t t a j u m e r a o c h san- n a r e s o m h o n r i k a r e u t v e c k l a r sin p e r s o n - l i g h e t, så — o m ej v ä r l d e n skall b l i f v a e n flack öken, utan intresse — måste hvarje f o l k, o a k t a d t allt n i v e l l e r a n d e i n f l y t a n d e, s o m den internationella samfärdseln med- för, b e v a r a d e t e g n a o c h n a t i o n e l l a o c h v e r - k a r j u s t g e n o m sin e g e n d o m l i g h e t tilldra- g a n d e för andra folk.
Det egna hemmet är k ä r t f ö r alla, m e n i c k e v o r e d e t n å g o n g l ä d j e att f i n n a h o s g r a n n e n e n t r o g e n k o p i a däraf.
H o s h o n o m ö n s k a v i finna å t m i n - s t o n e något, s o m är a n n o r l u n d a o c h e g e n - d o m l i g t f ö r hans h e m.
S å k u n n a vi ä f v e n i n o m s l ö j d e n s o m r å d e b e v a r a d e t, s o m är j u s t v å r t, h u r u m y c k e t v i ä n i n f ö r a från a n d r a l a n d o c h l ä r a af a n d r a n a t i o n e r.
O c h h v a d h a n d e l s i n t r e s s e t a n g å r, så f r ä m j a s d e t * H e d e r n att kunna tillverka Hnnedväll i hem- m e n dela vi m e d norrmännen, men knappast m e d någon annan nations laudtbefolkniug.
sålunda bäst.
D e ryssar, s o m på Stock- h o l m s u t s t ä l l n i n g e n h a n d l a d e m e d fina o c h v a c k r a a l s t e r a f sitt h e m l a n d s a l l m o g e s l ö j d, hade visst e n strykande afsättning för sina varor, t a c k v a r e det oskäligt låga priset, hvilket icke kunde vara något glädje ämne för h e m s l ö j d e n s vänner.
M e n m a n måste b e k l a g a, att d e r a s k o l o s s a l a h å l s ö m s d u k a r v o r o u t f ö r d a efter d e tarfligaste r u t m ö n s t e r i d e n » n a t u r s t i l », s o m återfinnes i våra mor- mödrars virkböcker.
O c h då m a n frågade, h v a r f ö r d e ej h e l l r e a r b e t a t efter s i n a e g n a, v a c k r a, r y s k a m ö n s t e r, så s v a r a d e s d e t att m a n trott sig g ö r a varan begärligare g e n o m » europeiska » mönster.
M e n det förhöll sig alldeles tvärtom.
Ett mönster m e d det e g e n d o m l i g a t y c k e t af f r ä m m a n d e o r n a m e n - tik, s o m visat dess r y s k a ursprung, h a d e o f a n t l i g t mj^cket h ö j t v a r a n s v ä r d e.
D e t är d ä r f ö r n r alla s y n p u n k t e r v ä l v ä r d t att b e v a r a o c h u t v e c k l a, d e t n a t i o n e l l a i n o m s l ö j d e n, h v i l k e t d o c k så o f t a u n d e r s k a t t a s o c h åsidosattes för helt värdelösa handar- b e t e n, a l s t e r af e t t tillfälligt m o d.
S å h ä n d e det Handarbetets Vänners första ledarinna, d å h o n i ett f ö r m ö g e t b o n d e h e m ö n s k a d e få se n å g o t af h u s e t s h e m s l ö j d, att m a n m e d s t o l t h e t v i s a d e ett b r o d e r i i b ö h m i s k a pärlor samt en virkad b o r d d u k, m e n visade ringaktning f ö r h u s e t s f ö r r å d af p r ä k t i g a, konstväfda täcken och dynor.
D e v o r o så vanliga och gammaldags, menade man.
Sedan d e n tiden har d o c k smaken mån- g e n s t ä d e s ändrat sig, o c h det i c k e minst g e n o m Handarbetets Vänners verksamhet, k r a f t i g t u n d e r s t ö d d af d e n s k å n s k e m å l a r e n J a k o b K u l l e, s o m r e d a n f ö r m e r ä n ett fjärdedels sekel tillbaka h a d e en ö p p e n blick för d e n nationella k o n s t s l ö j d e n s b e t y d e l s e o c h h j ä l p t e H a n d a r b e t e t s V ä n n e r att k o m - m a in p å r ä t t s p å r, o c h h v i l k e n s rika, v ä r d e - f u l l a s a m l i n g af g a m m a l d a g s m ö n s t e r är en verklig skatt för vårt lands s l ö j d a n d e kvin- nor.
.
D e gamla vackra allmogebroderierna och v ä f n a d e r n a h a f v a n u åter f å t t a n s e e n d e i vidsträckta kretsar, deras mönster, färger o c h t e k n i k a n v ä n d a s p å m å n g a h a n d a sätt, d e l s, af pietets-hänsyn, oförändrade — ty det är d o c k n å g o t m y c k e t t i l l t a l a n d e att s å l u n - da bevara traditionen g e n o m århundraden — dels varierade o c h u t v e c k l a d e m e d konst- närlig s m a k.
M e n ö n s k a n att p å d e t t a o m r å d e erhålla n å g o t n y t t o c h o v a n l i g t är d o c k s ä r d e l e s liflig.
D e t h ä n d e r o f t a, att s a m m a a r b e - terska p å en g å n g utställer dels vackra, f u l l g o d a h a n d a r b e t e n, d e l s fula o c h o r i m l i g a s å d a n a.
F ö r k l a r i n g e n är, att d e f ö r r a u t f ö r t s efter g o d a m ö n s t e r o c h f ö r e b i l d e r, d e s e n a r e ä r o e g n a f ö r s ö k att s k a p a n å g o t n y t t.
D e n n a f ö r e t e e l s e u p p r e p a s så ofta, i h e m m e n, för- s ä l j n i n g s l o k a l e r o c h p å u t s t ä l l n i n g a r, att m a n däraf k a n draga en b e s t ä m d slutsats o c h l ä r d o m, n ä m l i g e n att d e t i c k e är a l l o m gif- v e t att u p p f i n n a n y a m ö n s t e r o c h f ä r g s a m - manställningar.
L i k s o m alla k u n n a läsa, m e n b l o t t få s k r i f v a e n g o d b o k, d e flesta k u n n a s j u n g a eller s p e l a, m e n ett r i n g a a n t a l k o m p o n e r a m e l o d i e r, så k u n n a de flesta e f t e r b i l d a ett m ö n s t e r, m e n e n d a s t få u p p f i n n a o c h t e c k n a eller k o r r e k t färg- l ä g g a ett v ä r d e f u l l t s å d a n t.
Man måste v a r a i n å g o n m å n k o n s t n ä r f ö r d e t t a värf, b å d e till a n l a g o c h u t b i l d n i n g.
M e n bild- n i n g o c h ö f n i n g k u n n a u p p o d l a s m a k e n, så att m a n f ö r s t å r a t t v ä l j a o c h a n v ä n d a g o d a m ö n s t e r o c h f ö r e b i l d e r, a l l d e l e s så s o m m a n g e n o m att l ä s a g o d a b ö c k e r lär s i g att finna 139 s m a k i e n d a s t v ä r d e f u l l l i t t e r a t u r, eller g e - n o m a t t h ö r a g o d m u s i k får a f s m a k f ö r d e n värdelösa.
M e n en stor del m ä n n i s k o r t a g a f ö r g i f v e t, att d e ä g a e n m e d f ö d d, o d i s p u t a b e l f ö r m å g a att d ö m a o m, h v a d s o m är v a c k e r t o c h fult, o a k t a d t d e i c k e ä g a n å g r a f ö r u t s ä t t n i n g a r därtill, o c h a n d r a på- stå, att h v a d s o m är v a c k e r t, b e r o r af » t y c k e o c h s m a k ».
O c h d o c k äro skönhetslagarne lika b e s t ä m d a s o m m o r a l e n s o c h hälsans lagar och hafva s a m m a ursprung, nämligen naturens herre o c h skapare.
D e t är k o n s t - n ä r e r n a, s o m h a f v a till u p p g i f t att t y d a f ö r o s s d e s s a l a g a r s a m t l ä r a o s s se o c h efter- b i l d a d e t s o m är v a c k e r t.
D e t finnes m å n g e n s o m ä g e r n a t u r l i g b e - gåfning och konstnärsanlag, hvilka g e n o m g o d l e d n i n g och studier skulle k u n n a blifva fruktbärande o c h gifva n y a idéer p å slöj- d e n s o m r å d e.
D e t är v i s s t i c k e sällan m a n spårar dylika anlag o c h ansatser.
M e n s o m oftast utvecklas de e j, i brist p å förståndi- g a s t u d i e r, j u s t till f ö l j d af d e n v a n l i g a å s i k t e n, a t t p å d e t t a o m r å d e är i n g e n t i n g att lära, u t o m t e k n i k e n.
M e n skola vi uppodla s m a k o c h o m d ö m e o c h v i n n a m ö j l i g h e t att f r a m b r i n g a n y a u p p - s l a g o c h i d é e r, så m å s t e v i u p p g i f v a öfver- t y g e l s e n, att v i r e d a n v e t a o c h f ö r s t å allt, s o m rör f o r m o c h färg, ändamålsenlighet o c h skönhet hos våra handarbeten, d å icke ens k ä n n e d o m o m komplementärfärgerna är a t t r ä k n a p å h o s flertalet af d e m, s o m slöjda, oaktadt en m ä n g d g a m l a arbeten v i s a, att d e n t i l l ä m p a d e s å t m i n s t o n e f ö r r i världen.
Slöjdföreningar rundt o m i landet, under- s t ö d d a m e d r å d o c h d å d af b i l d a d e, e r f a r n a slöjdkonsulenter, skulle hjälpa m å n g e n, s o m n u s t r ä f v a r m e d all flit, e n s a m o c h u t a n .framgång.
M e n dessa ledare o c h lärare, s o m vi önska oss, dessa konstnärer, s o m ä g n a s i g åt s l ö j d o c h i n d u s t r i, d e b o r d e k o m m a ut o c h g ö r a sig förtrogna m e d h e m - m e n på landet, de b o r d e lefva bland oss o c h se, h v a d s o m f o r d r a s f ö r o c h p a s s a r i v å r a e n k l a h e m.
D e t är i c k e p o r t i e r e r o c h b r a s k u d d a r, i c k e t u n g a g a r d i n j r o c h dra- perier — d e m tillverka konstslöjderskorna f ö r d e r i k a s v å n i n g a r — u t a n m ö n s t e r till e n k l a h u s g e r å d o c h m ö b l e r, s o m k u n d e bi- d r a g a till s k ö n h e t i l a n d e t s t u s e n h e m.
O m e n u p p o d l a d s m a k så s m å n i n g o m rensade våra svenska h e m, såväl de enklaste o c h f a t t i g a s t e s o m d e v ä l b e r g a d e o c h rika, från alla fula, o n y t t i g a o c h o ä n d a m å l s e n l i g a f ö r e m å l o c h e n g e d i g e n h e m s l ö j d, så v i d t m ö j l i g t v o r e, f y l l d e d e r a s b e h o f, så s k u l l e detta säkerligen återverka på industriens alster, d ä r s å d a n t v o r e b e h ö f l i g t, t y v a c k r a o c h praktiska varor skulle j u framtvingas, o m endast sådana efterfrågades i handeln.
E t t v e r k s a m t b e f r ä m j a n d e af h e m s l ö j d e n kan sålunda gagna ekonomien, odla smak o c h s k ö n h e t s s i n n e s a m t h ö j a k ä r l e k e n till h e m o c h fosterland.
(Slut.)
* D e n första kärleken, säger m a n m e d rätta, b ö r v a r a d e n e n d a, t y i o c h m e d d e n an- dra går förlorad.
redan kärlekens Karaktären af högsta betydelse evighet, oändlig- h e t, s o m l y f t e r k ä r l e k e n ö f v e r allt a n n a t, har f ö r s v u n n i t: k ä r l e k e n f ö r e f a l l e r f ö r g ä n g - l i g l i k s o m allt a n n a t, s o m b ö r j a s p å n y t t.
J. W. v. Goethe.
IDUN 140} V [oder JVLusik.
K vem var det, s o m i lifvets m o r g o n t i m m e satt vid din v a g g a?
Det var m o d e r Musik, den ljufligt söfvande.
I mjuka armar tog h o n dig, slöt m e d sin hand dina ögonlock — o c h du var åter i evighetens solland.
Du ägde åter dina vingar o c h flög så från b l o m m a till blomma- Och dessa blommor, de talade till dig, o c h det ljöd som af silfverklockor.
Ja, du minns inte allt det där, men du vill tro, att det så var.
Och hvem var det, som sedan, då du sprang och rasade o c h lekte m e d syskonen, ibland ro- pade på d i g?
Det var m o d e r Musik.
Du kraflade dig upp på en stol bredvid henne, o c h ingen makt i världen kunde sedan locka dig ned af den.
Du satt m e d undrande stora ögon o c h med m u n n e n halföppen.
Du kände igen rösten.
Och då hon för en stund tystnade, bad du om mera, mera.
Och h o n log o c h talade åter m e d sin mjuka röst till dig.
Och du lutade dig intill henne, det var så varmt o c h skönt, ja, det var nästan bästa platsen, du visste.
Så började det dra i små ögonlock, o c h ett litet hufvud, fylldi af springande, barnsliga tankar, nickade till.
Och m o d e r Musik kysste dig o c h bar dig i säng.
Och h v e m var det, s o m sedan, då små fingrar vuxit, ledde dig till pianot o c h visade dig väg i tonernas labyrint?
Det var m o d e r Musik.
Minns du, hur vänligt och mildt h o n rättade dig, då det bar på sned; minns du, hur hon tog tummarne från öfvertangenterna?
Och minns du, hur öfverlycklig du var, då hon lärt dig utan- till de där små styckena?
Och så hände det, att hon ibland k o m o c h sjöng något i örat på dig, och du gaf dig ingen ro, förrän h o n hjälpt dig att bland tangenterna leta ut den där melodien.
Och så vänligt h o n nickade åt dig, då det gick bra, o c h så lustigt hon tittade på dig, då du slarfvat.
Det skulle vara allvar, m e n skälmen lyste igenom.
H o n kunde aldrig bli o n d på d i g; de där små krumelurerna bredvid roade henne.
Barn v o r o barn: ville leka.
H v e m var det, s o m bad dig o m något, då mor var sorgsen och hade bekymmer, bad dig, att du skulle sjunga den där sången, s o m m o r så mån- ga gånger sagt vara s o m skrifven för h e n n e?
Det var m o d e r Musik.
H o n var m o d e r själf, visste därför hur det kunde vara.
Och du sjöng.
Och m o r k o m o c h lade ett stort rödt äpple bred- vid dig, klappade dig o c h sade: » Min lilla sol- stråle! » Och då kändes det precis, som o m en solstråle smekt dig.
Och h v e m var det, som tröstade dig, då sy- skonen sade, att de där öfningarna v o r o så fula, så fula?
Det var hon, m o d e r Musik.
» Det är vä- gen, sade h o n o c h pekade på det där myckna svarta, » du k o m m e r aldrig att ångra, att du gått den. » — Och det har du heller aldrig gjort.
Så blef m o d e r Musik denna vän, som du åter och åter vände tillbaka till.
Allting förklarade hon o c h gjorde ljust o c h gladt.
Och sedan då du började d r ö m m a, o c h det där » något » fick namn, h v e m var det, du gaf ditt förtroende?
Jag behöfver ju ej säga det.
Hvad ingen skulle få veta, hvad du inte ens vågade säga åt dig själf, det hviskade du till moder Musik.
Det är j u så ljuft att hafva en hemlighet så där ä d e u x!
Du är ju ibland så glittande glad o c h ibland åter så suckande sorg- sen, och det vill ej rymmas i n o m dig, hvarken glädjen eller sorgen.
Och h o n förstår dig så godt.
Då du nu jublar i himmelens höjd, tystar hon ej på dig, utan h o n säger: sjung, sjung, det är blott en gång vår, kärlekens v å r!
Och då det blir så där skumt o c h behängdt s o m m e d sorgflor — man har sina små sorger!
— då ser hon dig in i ögonen m e d sin skälmska blick o c h säger: » Stackars liten, fick inte visa nya sommar- hatten i dag, o c h den klär så ofantligt. » — Och så vaggar h o n m e d hufvudet o c h säger: » Oj, o j, o j, så sorgligt det där låter, m e n man ska veta så ' n sorg, så ' n sorg! » — Och så måste du le åt din barnslighet, o c h hur det är; så glider du in i dur.
Och det är till h e n n e du säger, hur ljuft det är i rosengård.
D u talar o m, hur du går där bland rosor i väntan; den ljumma sommarluften fläktar o m dig, o c h din lyckas svunna timmar och dagar smyga som fagraste drömmar omkring dig.
Och så k o m m e r han.
H v a d är tid, hvad är evighet m o t denna vandring vid hans sida i rosengård?
Ett försvinnande intet.
Och så nickar h o n åt dig, s o m ville h o n säga: » Jag v e t det. » Och det gick några moln öfver din lyckas him- mel.
Det kändes kyligt i skuggan, o c h se där några rosor vissnade.
Du betogs af oro, ja, nästan 1898 af förfäran.
Du log dock mot h o n o m, m e u där dröjde ett skimmer i dina ögon.
Och när du så gick till m o d e r Musik, kysste h o n bort tårarne och sade: » Barnsligheter, ej kan luften ständigt (Euföpiiig ben so april (898. vara lika varm s o m i j u n i; o c h rosorna, ja, de måste j u vissna undan för de nya, s o m d o c k komma. » — Och du gaf henne rätt däri.
Visser- ' ^ ^ e t brinner en d ö, ligen blir din väntan i rosengård för hvar dag Den brinner så H a r / ' * längre o c h längre, m e n du finner nu skäl äfven Den brinner till V å l b o r g s ära!
för det.
Du vill vara blind, du vill resonera dig — 2tcf, l) aöe jag nu öen nännen t) är, till fakta, som icke finnas.
DalbotQsmässa.
Men så k o m den dag, då ej blott hvad s o m icke fanns, utan äfven h v a d som verkligen fanns beröfvades dig.
Och det blef natt, sorgens bleka natt.
Dagarne svunno, ditt lifsurs visare skred framåt, m e n du tyckte, att allt stod stilla, så pinsamt stilla.
Och sorgen, den ringlande svarta, var ditt enda sällskap, och du ville intet annat hafva; du ville etsa in, åter o c h åter, hur det var, då det där förfärande kalla, s o m du trodde vara döden, hade rört vid dig.
Och du blef som en fridlös irrande, o c h du gick omkring och sökte något, något s o m kunde taga sorgens plats.
M e n du fann intet.
Du blef bitter, o c h du tänkte tankar o c h uttalade ord, som i bör- jan skrämde dig, men s o m sedan blefvo dig en skyddsmur, b a k o m hvilken du g ö m d e dig o c h din sorg.
Det är då, s o m m o d e r Musik, den af dig glöm- da, k o m m e r hugsvalande till dig.
Jag tror, det var i en konsertsal o c h i det tredje numret hon mötte dig.
R e d a n första tonerna beröra dig på ett allde- les särskildt sätt: A, h v a d är det, h v a d liknar d e t?
Du känner igen det — å, så väl.
Så, just så.
Nu vet du det.
Det är du själf; det är dina tankar, dina ord, o c h det är din svunna som- marsaga.
Minns du, säga tonerna.
Och så lägga de armarna om dig o c h smeka o c h kyssa dig och du lutar dig intill d e m.
Minns d u?
— Och nutid blir dig till den flydda tid.
D u går åter i kärlekens rosengård.
M e n blott några svin- nande sekunder får du dröja där.
Du drifves ut, o c h grindarne stängas.
Som en k o n s e k v e n s väntade du nu, att toner- na skulle återgifva din förtviflan, din sorg.
M e n nej!
Det är n o g molltoner, s o m möta dig, men det är ljusa sådana, o m du vill förstå det ut- trycket.
Sorgen ligger s o m orgelpunkt, men än gå ljusa skyar af toner öfver.
Och de säga, att kärleken är att likna vid en kostelig k l e n o d; alla vilja äga den, m e n den gifves icke alla.
Där- för skola de, s o m äga eller hafva ägt densamma, vara tacksamma, ej klaga öfver minuternas kort- het.
Du har två ting att välja på: vandra ge- nom en öken, där det ej finnes en enda oas m e d svalkande vatten o c h skuggiga palmer, eller van- dra g e n o m en öken, där det finnes en sådan.
Om det nu är så, att du redan varit i denna oas, skall väl minnet däraf göra dig vägen dub- belt tung att gå?
Skall det ej förr ge dig m o d, ge dig styrka att gå ö k n e n till slut?
Skall du ej känna tacksamhet för att dig blef beskärdt att dröja under palmerna en stund?
Jo, jo förvisso!
Och se, den där mure n, du skansat kring dig viker, o c h du känner, hur ditt hjärta blir varmt.
Och du känner, s o m ville du taga alla människor i famn, därför att de äro människor, s o m kan- ske frysa, s o m du gjort det, o c h därför att du tror dig äga af värme tillräckligt för d e m alla.
Hvar är sorgens skepnad, den m ö r k a?
A — det var länge sedan, du såg henne.
Det jublar, det sjunger i n o m d i g: jag har varit i kärlekens ro- sengård!
Ar det ej nog att glädja sig åt, att jubla öfver, att sjunga i himmelens höjd o m!
— Orgelpunkten har för länge sedan upphört att ljuda.
Alla toner leka s o m barn.
Och se m o d e r Musik står midt ibland dem.
Och du ler åt d e m och säger: » Vi äro gamla, goda vänner vi, eller hur? » Och ett klingande » ja », så där öfverdå- digt barnsligt slungadt i höjd, blir svaret.
Och det tredje numret är slut.
M e n inte för dig.
Det följer dig h e m o c h så att säga tager sin bostad hos dig.
När du så sitter i skym- ningen v i d pianot — din gamla lekkamrat o c h vän — o c h just känner, hur något k o m m e r smy- gande öfver dig, något ringlande svart, då stry- ker en mjuk, len hand öfver din panna, o c h du förstår, h v e m det är.
Det är hugsvalerskan, mo- der Musik.
Och det b l i r - l j u s t s o m o m dagen omkring dig.
Du ser kärlekens skimrande ädel- sten lysa.
Och du jublar vid tanken på, att du en gång ägt densamma.
Och tonerna k o m m a den ena efter den andra o c h vagga o c h bära dig säkert s o m » öknens skepp » tillbaka till oasen.
Och du h ö r suset af palmerna, sorlandet af käl- lan, o c h se, en daggfrisk ros ligger vid din f o t.
.
.
STORA BRYGGERIETS PILSENERÖL!
* fjpaö » ille jag mer begära?
Den r&gt;ännen, fyon blef ZlTig tjulb ocb tro, ^ast flammorna stego l) öga.
— (Dcb, alörig jag såg en glans, så Som glansen t D a l b o r g s ö g a l (Del) suttc l) on inö ITtin siöa nu ©cl) såge elöarna brinna, (£n » armare glöö Ijon sfulte £ångt inne i t / järtat finna.
sfön vål (Dcb, röfen l) on går S å lätt mot sfyn Som längtan på bönens mnge; ZTIitt bjärtas sucf oel) min aftonbön 2TTot l) öj6en sig safta stnnge: (£&gt;uö signe öen elö, Som brinner flar, Som » ärmer ocb, gör o s s glaöal &lt;Suö tage öen vål i sitt förcar, 2ttt alörig öen fan o s s sfaöa.
(5uö signe öen freö, Som f / filar lugn Kring stränöer oel) öjupa natten, (5uö signe öe lif, s o m slocfna flart, £ift elöar i P a l b o r g s n a t t e n!
Goini ftopelius.
K v i n n o ö d e n och Kvinnobilder.
För Af Idun Birger Schöldström.
Två kusiner.
Jc " xland d e s v e n s k a k ö p m a n s s l ä k t e r, h v i l k a u n d e r frihetstiden framstodo g e n o m finanssnille, l y c k a d e spekulationer o c h, fram- för allt, f ö r m å g a n att s k i c k l i g t l o v e r a u p p i d e skiftande politiska vindkasten under denna o r o l i g a tid, n a m n e s b l a n d d e f r ä m s t a f a m i l - jen Plomgren, eller r ä t t a r e s a g d t, d e b å d a bröderna Thomas och Anders Plomgren.
D e h a d e i s i n a å d r o r e n b l a n d n i n g af g a m m a l t svenskt odalmannablod och vallonblod — d e r a s m o d e r v a r e n 1 ' Eclaire o c h d e r a s f a r m o d e r e n M a i l l é r e — o c h d e, s o m fram- g å t t ur e n s å d a n r a c e - m e l e r i n g, b r u k a j u n ä s t a n a l l t i d u t m ä r k a s i g för i n t e l l e k t u e l ö f v e r l ä g s e n h e t, ej m i n s t h v a d d e t finansiella beträffar, s a m t ä f v e n y t t r e f ö r e t r ä d e n.
Så ock m e d familjen Plomgren.
Den e n e b r o d e r n, T h o m a s, h a r sitt n a m n för alltid fäst i S v e r i g e s p o l i t i s k a h i s t o r i a, s å s o m e n af h a t t p a r t i e t s f r ä m s t e m e d h j ä l - Tyra Floderus.
* Gammal folklek.
STORA BRYGGERIETS PILSENERÖL!
I DUN 1898 p a r e, o c h d e t h a r f a s t s l a g i t s, att h a n v a r ett m ä k t i g t d r i f h j u l i s i n t i d s r i k s d a g s - maskineri samt den g e n o m hvars händer e n v ä s e n t l i g d e l af b e s t i c k n i n g s m e d l e n g i c k.
H a n s e f t e r l ä m n a d e f ö r m ö g e n h e t n p p g i c k till flere m i l l i o n e r r i k s d a l e r.
A d e l s s k a p f ö r e g e n d e l k u n d e k ö p m a n s f u r s t e n e j m o t t a g a, all- clenstund han såsom handelsborgmästare i Stockholm samt talman i borgareståndet själf e j k u n d e t i l l h ö r a R i d d a r h u s e t; m e n för sina barn u t v e r k a d e h a n nobilisering s a m t g j o r d e säteriet M å s t e n a i S ö d e r m a n - l a n d till fideikommiss f ö r s i n a m a n l i g a efter- k o m m a n d e — d e t är i d e n n a e g e n s k a p ännu kvar i släkten.
T h o m a s Plomgren hade sex döttrar, h v i l k a naturligtvis ej b e h ö f d e l ä n g e v ä n t a p å friare, o c h g e n e r a l e r, h o f m a r s k a l k e r, öf- verstar o c h k o m m e r s e r å d blefvo de lycklige, som hemförde de nyadlade fröknarna Plom- g r e n.
D e g i l j a n d e g e n e r a l e r n a v o r o tiil o c h m e d två: g e n e r a l e n b a r o n Carl H i e r t a, s o m ingick giftermål m e d Marie-Charlotte, o c h g e n e r a l e n b a r o n Carl Fredrik P e c h l i n v o n L ö w e n b a c h, s o m 1 7 4 9 firade sitt b r ö l l o p m e d A n n a Christina, d e n äldsta af systrarna.
D e n n e P e c h l i n var d e n i frihetstiden o c h i G u s t a f I I I: s h i s t o r i a så b e r y k t a d e ränk- smidaren o c h politiske intrasslaren.
Då P e c h l i n, efter o t a l i g a i n t r i g e r, h a t a d, m i s s - t ä n k t o c h f r u k t a d af alla partier, s l a g i t s i g n e d p å l a n d s b y g d e n o c h, t i l l s v i d a r e aflägs- n a d ur det politiska lifvet, roade sig m e d processer v i d ortens domstolar samt bond- p l å g e r i å s i t t g o d s A l h u l t i S m å l a n d, så att a l l m o g e n e n g å n g g j o r d e f ö r s ö k att slå ihjäl h o n o m i h a n s e g n a r u m, trifdes ej h a n s f r i h e r r i n n a — h v i l k e n, i m o t s a t s till m a n n e n, skildras s å s o m m y c k e t hjälpsam o c h g o d m o t sina u n d e r h a f v a n d e — p å landet, utan vistades mestadels i hufvud- staden, o c h, trots m a n n e n s k ä n d a stämp- lingar m o t k o n u n g e n, b e s ö k t e friherrinnan P e c h l i n ofta hofvet.
En dag 1778, under d e t r i k s d a g e n v a r s a m l a d i S t o c k h o l m, in- fann h o n sig å en cour.
När tjusar- k o n u n g e n blef h e n n e varse i Stora galleriet, gick han genast emot henne, sägande: » A h, m i n n å d i g a friherrinna P e c h l i n!
K o m m e r g e n e r a l e n u p p till r i k s d a g e n?
» — » N e j, ers m a j e s t ä t, o m i c k e ers m a j e s t ä t ö n s k a r o c h b e f a l l e r, t y i s å d a n h ä n d e l s e skall j a g s k r i f v a efter h o n o m o c h är ei \ m a j e s t ä t a n s v a r i g, att h a n d å skall i n f i n n a s i g.
» — » A l l t i d är ni s ö t o c h a i m a b l e, m i n friherrinna!
M e n j a g b e r e r f ö r h i m l e n s s k u l l, g ö r er i d e n s a k e n i n t e t b e s v ä r f ö r m i n s k u l l!
» in- föll h a s t i g t k o n u n g e n, s o m e j alls v a r a n g e - l ä g e n att o m i g e n få d e n g a m l e o r o s t i f t a r e n i sin närhet.
F r i h e r r i n n a n P e c h l i n afled 1 7 8 8 o c h s l a p p s å l e d e s få n p p l e f v a f ö r ö d m j u k e l s e n att se s i n m a k e f y r a år d ä r e f t e r, s å s o m m e d allt skäl a n s e d d att v a r a s j ä l e n i s a m m a n s v ä r j - n i n g e n m o t G u s t a f I I I: s lif, i n s p ä r r a s s o m lifstidsfånge å Varbergs fästning.
* Den ofvannämnde Thomas Plomgrens broder o c h kompanjon, direktören v i d både Ostindiska kompaniet och Levantiska kom- paniet, kommerserådet Anders Plomgren, Carl A u d e r s o c h d o t t e r n A n n a M a r g a r e t h a, blefvo nobiliserade o c h erhöllo å Riddar- huset introduktion under namnet Plom- menfelt.
A n n a Margaretha Plommenfelt växte upp under de g y n n s a m m a s t e yttre förhållanden u t o m ett: h o n saknade en m o d e r s vård, ty hennes födelse h a d e kostat m o d e r n lifvet, o c h d e n s t j u f m o d e r, h o n s e d a n e r h ö l l, före- faller ej h a k u n n a t l ä g g a fullt b a n d p å d e n unga flickans r o r n a n e s k a i d é e r s a m t själf- rådiga lynne.
O m h e n n e s r o m a n e s k h e t finner m a n e n a n t y d a n i a d e l n s ättartaflor, där det o m h e n n e s g i f t e r m å l heter, att d e t å s t a d k o m s » g e n o m e n l e v e m e n t ».
H u r u h ä r m e d till- g i c k, d ä r o m finnes i T e s s i n s p å franska h å l l n a a n t e c k n i n g a r e n r e l a t i o n, d e n v i här, i öfversättning o c h sammandrag, meddela.
A n n a Maria P l o m m e n f e l t v å r e n dam, s o m, lik e n äkta romanhjältinna, v å g a d e m y c k e t f ö r s i n k ä r l e k s skull.
E n u n g b a r o n H o r n f r i a d e till h e n n e, m e n h a d e i c k e d e n l y c k a n att b e h a g a h e n n e s f a d e r, d e n s t o l t e p e n - n i n g e m a n n e n, h v i l k e n s ä k e r t ö n s k a d e få v ä l j a s i g e n m å g efter sitt e g e t t y c k e o c h t r o l i g e n u r sitt e g e t s t å n d.
D å nu faderns o c h d o t t e r n s t y c k e n i d e t t a v i k t i g a fall v o r o så s k i l j a k t i g a, k u n d e d e n s e n a r e e j v i n n a s i n ö n s k a n p å a n n a n v ä g ä n att s p e l a f a d e r n ett s p r a t t, h v i l k e t o c h g j o r d e s h e l t behändigt och fullständigt lyckades.
K o m - merserådet P l o m g r e n hade aftonen den 23 april 1 7 5 7 tre af s i n a f ö r t r o g n a s t e v ä n n e r h e m m a h o s sig, n ä m l i g e n kanslirådet Eke- s t u b b e, b a n k o s e k r e t e r a r e n L i n d m a r k o c h hof- i n t e n d e n t e n L u n d b e r g, m e d hvilka h a n satt o c h sprakade helt förtroligt.
Så snart s u p é n v a r slut, p l ä g a d e, efter t i d e n s s e d i för- m ö g n a b o r g e r l i g a h u s n ä r g ä s t e r v o r o när- v a r a n d e, e n b å l b ä r a s in, h v a r v i d d a m e r n a v a n l i g e n b r u k a d e s t i g a u p p från b o r d e t.
Så skedde äfven n u: arraksbålen m e d de d o f t a n d e c i t r o n e r n a b a r s in, d e n 2 4 - å r i g a dottern i huset aflägsnade sig m e d en artig nigning, o c h g u b b a r n e höllo sig muntra.
M e n, n ä r k o m m e r s e r å d e t o c h h a n s tre v ä n - ner sett bålens botten o c h d e n f ö r s t n ä m n d e k a l l a d e p å s i n d o t t e r, f ö r att få kaffet ser- veradt, var h o n försvunnen.
I n g e n fick rätt p å h e n n e d e n a f t o n e n, h u r m a n ä n letade o c h ropade.
Skön jungfrun hade icke a l l e n a s t l ä m n a t s i n f a d e r s h u s, u t a n till o c h m e d s a m m a a f t o n g i f t s i g m e d s i n till- bedjare.
En präst, p å förhand naturligtvis vidtalad, h a d e förrättat vigseln, m e n för k o m m e r s e r å d e t P l o m g r e n blef d e n n e präst, s o m v å g a t f ö r e t a g a v i g s e l, u t a n att f ö r e g å - ende lysning ägt rum, okänd, och något m e n af sitt t i l l t a g t y c k s h a n ej haft.
Så långt T e s s i n.
Hjälten i denna enleveringshistoria var dåvarande korporalen vid lifdrabanterna (svarande m o t kapten i a r m é n) Fredrik H o r n a f A m i n n e.
H a n s t e g s e d a n i g r a d e r n a till general, blef u p p h ö j d i grefligt stånd samt s e r a f l m e r r i d d a r e.
H a n v a r 1 7 7 2 e n af G u - staf I I I: s f r ä m s t e m e d h j ä l p a r e v i d statshvälf- n i n g e n o c h då i sådan rojalistisk högstäm- n i n g, att h a n v i l l e u t b y t a sitt h i s t o r i s k t ryktbara n a m n Horn m o t » Gustafsvän », o c h, d å k o n u n g e n i c k e v i l l e tillåta d e t t a, u t b a d s i g n å d e n få i sitt v a p e n u p p t a g a konungens namnchiffer, hvilket beviljades.
Likasom Anna mannen Margaretha hugnades med m o t t o g, ej heller han, e r b j u d e n adlig värdig- synnerliga nåd och h e t, m e n u t v e r k a d e, o c k s å h a n, åt s i n a b a r n hon den inom en sådan värld ifrigt värdighet.
N ä m n d a barn, sonen 141 1772 äfven bevågenhet.
den åtrådda entrén fru tjusarekonungens tidens Så fick förnäma till H v i t a rum- m e t å slottet, ä f v e n s o m h a n s m a j e s t ä t s j u - v e l b e s a t t a p o r t r ä t t e n m i n i a t u r e att i b l å t t b a n d bäras å bröstet.
O m eller h u r u g a m l a k o m m e r s e r å d e t fullt f ö r s o n a d e s i g m e d sin d o t t e r o c h m å g, är ej u p p t e c k n a d t, m e n g i f t e r m å l e t m e l l a n d e två, hvilka trotsat såväl världens o m d ö m e s o m e n f a d e r s v r e d e f ö r att i n g å d e t s a m m a, b l e f e m e l l e r t i d ett m y c k e t l y c k l i g t.
Grefvinnan Horn, Gustaf III:s beundra- r i n n a, d r a b b a d e s 1 7 8 2 af ett h å r d t s l a g, då hennes ende broder, den på s a m m a g å n g s o m h o n själf i a d l i g t s t å n d u p p h ö j d e C a r l Anders Plommenfelt, ceremonimästare vid G u s t a f I I L s hof, m e d s k a m m å s t e r y m m a u r riket, d ö m d f ö r m a j e s t ä t s b r o t t.
E n d a g i m a r s s a g d a år h a d e h a n n ä m l i g e n å e n f ö n s t e r r u t a i B e c k e r s v ä r d s h u s s a l v i d Norr- t u l l s g a t a]!
, å h v i l k e n r u t a n å g o n m e d dia- m a n t i n r i s t a t o r d e n: » G u s t a v e I I I le p r e - mier c i t o y e n », tillagt: » I l y å été, m a i s ä p r e s e n t le p r e m i e r f o u r b é », f ö r h v i l k e t b r o t t h a n af S v e a h o f r ä t t o c h d ä r e f t e r H ö g s t a d o m s t o l e n d ö m d e s till h a l s h u g g n i n g — h v i l - k e t h a n g e n o m flykten u n d a n d r o g s i g — samt hans v a p e n s bölds n e d t a g a n d e från riddarhuset.
Smärtan öfver detta bidrog v ä s e n t l i g e n att få m å n a d e r d ä r e f t e r l ä g g a systern i grafven.
E n ä n n u större s m ä r t a u n d g i c k h o n d o c k — d e n att få se e n d e s o n e n i h e n n e s o c h » G u s t a f s v ä n s » ä k t e n s k a p, d e n v e k e, svär- miske, h ö g t b e g å f v a d e, m e n exalterade Claes H o r n f ö r d e l a k t i g h e t i G u s t a f 111:8 m o r d d ö m a s till e v i g l a n d s f l y k t.
* — - • ' " Mödrar emellan. "
XIII.
» Två s m å finska rustibussar. » M a m m a till tvänne präktiga pojkar, 11 o c h 6 år, hvilka nu i sin tur försöka uppfostra mig, vill jag bjuda till att i korthet skildra deras uppfostran hittills.
Till ett hälft års ålder bad alla aftnar, tempera- tur 37° — 27° Cels., därefter två gånger i veckan till två års ålder; morgon- o c h aftontvagning dess- utom.
Om somrarne salta bad, då vi alltid b o i skären; de ha stärkt barnens hälsa o c h häm- mat engelska sjukan, hvartill de hade litet an- lag, lyckligtvis iingo de d o c k inga sviter.
Kläde dräkten, då de voro späda: skjorta, ö p p e n bak, flaneiltröja, mantel, blöja o c h lapp, en kort linda, s o m blott sammanhåller manteln under armarne, så att benen kunna röras fritt.
Mössa användes, tresnibb däremot obetydligt, emedan den läm- nar knäna bara.
I stället ifördes de liffärgade stickade byxor, då de börjat krypa, jämte varmt lif o c h en kolt eller kort klädning.
Då de bör- jat gå, har jag sytt d e m blusar af ylle eller bomullstyg, lämpadt efter årstiden, o c h lämnat bort klädningen, i hvilken de stiga och snafva.
De stickade b y x o r n a ersätter j a g m e d dylika af flanell jämte hvita underbyxor, de knäppas på lifvet, strumpbanden äro fastade vid sidan o c h knytas vid strumpan eller knäppas på en knapp.
Stort jubel väcker gåfvan af de första hängslen, de erhålla, vanligen mellen 5 — 6 år, de tycka sig vara stora då.
Fotbeklädnaden är] först stickade eller sydda: &gt;tossor », sedan skor utan klackar, m e n så få de stöflar så fort s o m möjligt.
Det är annars omöj- ligt för d e m att vara ute i de metershöga snö- massor, s o m här finnas, o c h bygga fästningar.
Det är ej en o c h två gånger mina parflar kom- mit inspringande o c h själagladt ropat: » Mamma, stöflarna di ble ' i snön brefve planket (eller ste- gen) å jag får i n f bort d e m!
» Jungfrun får då skynda att söka rätt på dem, hänga dem att torka, barnen få torra strumpor o c h reservstöflar på, s o m alltid finnas i beredskap, o c h så ut igen i s n ö n!
Om somrarne är sjön deras älsklings- plats, de simma, meta o c h segla sina båtar.
Barfota få de gå, så fort det blir varmt.
Till vår äldste sons förtjusning läto vi sy ho-
IDUN 142 n o m en skolrock, af tjock » sarka » (bondvadmal), ackurat pappas jaktrock i miniatyr, m e d gröna uppslag kring hals o c h ärmar.
H a n använde ej paletån den vintern, endast r o c k e n; » bussig: » var han också att se på, m e d varma klädes- b y x o r inuti stöflarne (läpikor) o c h på hufvudet » savonveukko », mössa m e d läderkulle o c h skinn- kanter, som vikas ned i fult väder o c h sålunda skydda nacke o c h ö r o n; uppvikna knytas kan- terna bak m e d fyra band.
På händerna har han » rukkaset », läderpåsvantar, o c h inuti d e m » kin- tat », ullvantar.
Så utrustad kan en pojke trotsa hvilken köld s o m hälst.
Deras måltider voro, sedan jag slutat amma d e m: äggula, höns- o c h kalfbuljong, mjölk o c h skorpa, välling o c h gröt.
Senare kött o c h grön- saker.
På morgnarne ha de fått kakao, m e n de ledsna fort på det, då ger jag té m e d rikligt mjölk samt hvetebrödssmörgåsar.
Kaffe bry de sig icke o m.
D e par, tre första åren var jag n o g a med måltidstimmarna, m e n sedan få de, då de känna sig hungriga.
Jag har tidigt lärt d e m att tacka, bocka o c h lyfta mössan på gatan, också nu, när lille b r o r ser sin bror lyfta mössan o c h hälsa, gör han det- samma; blyga ha de aldrig varit.
Ondt för tän- der ha de icke haft, o c h mässlingeu gick gan- ska lätt förbi, fast det var ledsamt att vara in- nestängd.
Fingo barnen » skrik-skot », då de vo- ro små, lät jag d e m skrika ut, tills de lugnade sig, den äldre gossen höll i sig en hel vecka, m e n sedan läkaren tittat på h o n o m o c h sagt: » Ja, kan han gå på natt o c h dag på detta sätt, så felas h o n o m ingenting! » läto vi h o n o m skri- ka sig mätt; han slutade af sig själf.
Barnen sofvo först i vagn, sedan i säng.
Födelsedagarne få de smärre gåfvor: böcker, bygglådor, spel o c h kaka med så många ljus uti, s o m de fylla år.
Min äldre son brukar bjuda skolkamrater till sig, då de spela teater, kläda ut sig, förevisa laterna-magica-bilder, leka blind- bock, m e d ett ord roa sig och rasa, för att o m kvällen, trötta o c h nöjda, säga att de » aldrig haft så roligt ».
Ett gladt rum hafva gossarne gemensamt m e d hvar sin bordslåda att hålla i ordning, bok- o c h verktygshylla.
Den lilles leksaksskåp är det svå- rare att hålla ordning i, fylldt s o m det är af soldater, träbitar, kork, papper, båtar, hästar o c h mycket annat godt, som ej så noga kan speci- ficeras.
Vanligen måste m a m m a vara m e d för att städa det, ty allt tycks vara så omistligt.
Det roligaste han vet är att leka » tåg », då stäl- las alla matsalsstolar i en rad o c h han tager plats på den första, m e d en ringklocka i ett snöre kring halsen, då är han » konduktör ».
Hans ideliga pinglande gör äldre b r o r ibland u t o m sig, det händer ej sällan att de råka i h o p o c h trumfa friskt på hvarandra.
Jag ser n o g att, de ej äro änglar, m e n deras sammanstötningar äro ganska harmlösa — och » pojkar ä pojkar! » Sagor tycka de båda o m o c h musikaliska äro de äfven, den äldre spelar redan själf litet, ofta i kvällsskymningen bedja d e: » Mamma, spela lite!
Spela ' Porilainen marssi '! » Då marschera de i takt g e n o m rummen efter musiken.
Någon gång undervisar den äldre den yngre i grammatik, en gång hörde jag h o n o m fråga: » H ö r du, ska man säja lillare eller mindre? » Lilla bror tvärsäkert: » Större! » .Ta, större blifva gossarne o c h m e d d e m an- svaret.
Måtte jag blott äga styrka o c h förmåga att fostra d e m till sanna, hederliga o c h dugliga män.
Hoppas, bed och arbeta.
XIV.
Hälsans grundfond.
Själens jordmän.
Till v å r a s ö n e r s f ä d e r!
H v a d det rent fysiska beträffar, så fordras för det lilla barnets välbefinnande den trefald, s o m utgör själfva hälsans grundfond, o c h s o m består af sund, närande föda, frisk luft o c h renlighet.
Från första stunden skall födan gifvas på be- stämda tider; från 1 års ålder b ö r barnet vistas i fria luften så m y c k e t s o m möjligt o c h ifördt en praktisk klädedräkt, lämpad alltefter årstiden.
Förutom de smås lifselixir, de regelbundna varm- baden, vill jag vid sidan däraf äfven tillstyrka ett annat bad, som vi kunna benämna det här- dande, o c h s o m tillgår sålunda.
Hvarje morgon, s o m m a r s o m vinter, från två års ålder, neddop- pas det lilla barnet, helt hastigt endast, i en balja m e d nattståndet vatten (den kallare års- tiden uppblandadt m e d litet varmt) o c h torkas sedan mycket väl m e d ett groft lakan; ett dy- likt förfarande verkar skyddande m o t förkylnin- gar o c h stärker hela nervsystemet.
Och så ännu en sak af vikt, innan vi öfvergå till den psyki- ska delen af ämnet, nämligen barnkammarens utseende.
Välj därtill o m möjligt det största o c h soligaste rummet, tag ljusa o c h framförallt giftfria tapeter o c h gardiner samt af möbler de nödvändigaste, ty svängrum b ö r där finnas för ras och lekar, som spänna musklerna o c h sät- ta blodet i o m l o p p.
— Pröfva på dessa enkla medel, o c h jag tror du skall lyckas i din sträf- van att så harmoniskt s o m möjligt utveckla de små kroppshyddorna.
E n oändligt m y c k e t vanskligare uppgift är att fostra den lilla barnasjälen m e d dess ömtåliga jordmån.
I föräldrar, betänken hur mjuk den är, lika mjuk o c h böjlig s o m leran i krukmaka- rens händer; där bildas så lätt märken, antin- gen onda eller goda, o c h de förblifva n o g hela lifvet igenom.
E n stormakt på detta område o c h onekligen vår bästa bundsförvandt är det goda exemplet.
Någon uppfostran i egentlig mening kan j u ej talas o m förrän m e d de för- sta stegen, då den.
lilla viljan börjar göra sig mera gällande.
I de flesta fall anser jag för min del, att en varnande blick o c h några all- varliga ord samt i nödfall en stund i skamvrån göra mera nytta än riset m e d dess åtföljande skrämsel, s o m af så många mödrar förordas o c h äfven flitigt användes; d o c k gifves ingen regel utan undantag, så äfven härvidlag.
Studera noga dina barns skaplynnen, o c h när syskonringen ökas, betrakta då obemärkt deras lekar, så att du, när så behöfves, kan stäfja din lille pys ' despotiska regemente gent emot hans känsligare lilla syster.
Litet g n a b b ibland skadar icke, m e n retsamhet, som framkallar tårar gång på gång, förhindrar en sund utveckling både till kropp och själ.
Vänj dina barn vid, att ditt ja o c h ditt nej äro oåterkalleliga, o c h att du håller hvad du lofvar.
Då skall du n o g understundom till din glädje få höra barnen säga sins emellan: » Mor sade nyss, att vi inte fick, o c h då är det inte värdt att fråga en gång till. » Att man ju gärna för b e s ö k a n d e vänner vill visa sina små, det är nu ett erkändt faktum o c h väl ej underligt, men bäst är att sedan strax låta d e m försvinna till sin barnavärld igen o c h ej stanna inne för att lyssna till kanske ett tanklöst smicker o m deras förträffligheter från vännens läppar.
När barnen blifva större o c h börja tänka hit o c h dit, låt dem då i n o m familjekretsen få fritt o c h otvunget uttalla sina tankar o c h tysta ej ner d e m m e d ett: » Du är så liten, så det där begriper du inte, » eller: » Barn skola bara höra på o c h inte yttra sig i äldre personers närvaro. » Säg icke så, ty det alstrar m i s s m o d i det unga sinnet, o c h på det sättet vinner du ej dina barns odelade förtroende, ej heller fostrar du d e m till i en framtid själfstän digt tänkande män o c h kvinnor.
Respekt o c h lydnad taga ej den minsta skada vid detta fria tankeutbyte föräldrar o c h barn emellan.
Till slut kan jag ej underlåta att till våra sö- ners fäder rikta en uppmaning, hvari nog tusen sinom tusen mödrar skulle vilja instämma: » Hur trägen sysselsättning I än hafven, vaken alltid öfver edra unga söner o c h sen till, i hvilket säll- skap o c h på hvilka vägar de vandra.
K o m m e n ihåg.
att det gäller dyrbara själar, s o m anför- trotts i eder vård, och för hvilka I en gång sko- len stå till svars inför en högre domare.
Vi mödrar kunna blott försöka att med våra för- b ö n e r resa en skyddande mur m o t frestelserna, m e n: I fäder, s o m själfva hafven stått öga m o t öga m e d de faror, s o m ynglingen går till mötes, och veten hvad kamp som förestår, styrken o c h stödjen edra unga söner, o c h o m I sen d e m vackla, tagen d e m då under armarne o c h lyften u p p d e m ur dyn, innan det blir för sent, o c h medan ännu räddning står att finna. » Ja, m å vi bedja G u d o m kraft o c h hjälp till ett godt utsäde i de ungas hjärtan, o c h gifve han oss äfven rika skördar!
— ebt — XV.
En praktisk nattdräkt, På » Lilla mors » begäran om beskrifning å en praktisk o c h ändamålsenlig nattdräkt för barn mellan 1 — 2 o c h 3 år vill jag för henne beskrif- .va huru min lilla gosse är klädd nattetid.
Först vill jag då säga, att den dräkt barnet bär o m natten måste vara sådan, att den på in- tet sätt generar, är skyddande för hela k r o p p e n 1898 o c h lagom värmande.
Vidare måste den vara stark, då den utsattes för ganska kraftiga atten- tat af små sparkande ben, samt lätt att tvätta o c h stryka.
Nu till beskrifningen.
Närmast kroppen en nattskjorta m e d långa ärmar, försedda m e d handlinningar.
Sedan en tröja (af ylle eller bomull) utan är- mar o c h så lång att den räcker öfver magen samt där utanpå den så kallade sparkpåsen.
Det är detta sista viktiga plaggs utseende jag n u vill beskrifva.
Ett stycke bomullstyg mätande 1,7 met.
i längd och OjG — 0,7 met.
i b r e d d vikes dubbelt på läng- den, sneddas sedan, så att det får utseende af en dubbel kjortelframvåd, sys tillsammans i si- dorna m e d fällsöm o c h får då utseende af en påse, vidare nedtill o c h afsmalnande uppåt.
Upptill göres en halsringning så vid att den måste rynkas för att ej blifva för stor, för ar- marna klippas i båda sidorna 20 centimeter långa sprund, hvilka fållas.
Öfver axlarna knäp- pes påsen m e d 2 knappar på hvarje axel, o c h den lika enkla som praktiska nattpåsen är fär- dig.
Men hvari består då dennas företräde fram- för andra nattdräkter, h ö r jag eder fråga.
Jo, däruti att barnet ligger rymligt, kan omöjligen sparka den af sig samt, då det sparkar, blir tryckt uteslutande på axlarna, s o m därtill är lämpligaste kroppsdelen.
Ella S — m.
* i Goda bud från södern!
I slutet af förra veckan gjorde kronprinsessan Victoria, åtföljd af sina föräldrar, ett besök i Venedig.
Förbätt- ringen i kronprinsessans hälsotillstånd går nu stadigt framåt.
Dödens sTcörd.
Den 1 maj aSed härstädes fru Mathilda Augusta Grönhamn, född L ö n n g r e n, något öfver 66 år gammal.
Sedan 1875 änka efter sekreteraren vid Musikaliska akademien, tonsät- taren professor J.
P. Cronhamn, förlorade h o n för föga mer än ett år sedan sin ende son, Frit- hiof, Cronhamn o c h sörjes nu närmast af enda dottern, fru Estella Wallgren o c h en minderårig dotterson samt syskon.
A Gripenbergs fideikommissegendom i Jön- köpings län afled vid 65 års ålder den 29 april friherrinnan Theodora Eugenia Hermelin, född Fjellstedt.
H o n var född i Palameotta i Bengalen, hvarest hennes fader, den bekante missionären, teologie doktorn Peter Fjellstedt, då verkade såsom missionär.
Ä r 1850 ingick h o n i Lund, hvarest hennes fader då var anställd såsom före- ståndare för ett missionsinstitut, äktenskap m e d godsägaren friherre Samuel A x e l Hermelin.
När- mast sörjes den goda o c h välgörande kvinnan af make, barn o c h barnbarn.
Vår unga medarbetarinna fröken Elsa Lindbergs förut o m n ä m n d a enaktstycke » Läxor » gick i slutet af april med afgjord framgång öfver Svenska teaterns i Helsingfors scen. '
Publiken inropade upprepade gånger de spelande o c h till sist också författarinnan.
Äfven kritiken i den finska hufvudstadspressen har sedan uttalat sig fördelaktigt o m den begåfvade unga författarin- nans sceniska förstlingsverk, s o m väl torde locka till vidare försök inom den svåra, men tacksamma diktarten.
Ny affär för iitstyrselartiklar i linne m. m.
har öppnats härstädes i f. d.
Hygieniska magasinets rymliga lokal n:r 16 Hamngatan af firman Bröderna Svensson &amp; k o m p.
Firmans chef, hr John Svensson, har under en följd af år varit anställd hos den stora välkända firman i samma bransch K.
M.
Lundberg.
Hend-Or-brödet, hvars synnerliga lämplig- het som hönsföda vi nyligen i vår » Hjälpreda » hade anledning framhålla, finnes, som af annons i detta n u m m e r synes, att tillgå hos Aktiebolaget Bend-Or, Stockholm.
IDUN 1898 Handarbetets Vänners vårutställning sistlidne måndag, tisdag o c h onsdag var särdeles rikhaltig samt präglad af gedigen smak.
I den intressanta modell samlingen gjorde sig två bårder i applikation på grönt kläde, den ena m e d gyllne oranger, den andra m e d guldgula caltha palustris, båda k o m p o n e r a d e af fröken Sjöström, synnerli- gen gällande.
Sistnämnda motiv var af samma konstnärliga hand m e d ypperlig effekt användt äfven på ett hvitt sidendraperi.
Fröknarna W i d e b e c k o c h Wästberg lyste denna gång företrädesvis m e d ett antependium af hvita fembladiga rosor på röd sammet, fröken Gisberg med en charmant duk af grönt kläde, prydd med blekgula vallmor i sidenapplikation.
Stor uppmärksamhet ådrog sig en samling verandamöbler af korg, klädda m e d tvättäkta, kulörta lärfter i applikation o c h de gladaste färgsammanställningar, en nyhet, hvilken såsom praktisk, billig samt lätt o c h rolig att utföra tor- de hafva stor framtid för sig.
Hufvudnumret på utställningen utgjordes af praktfulla fönsterdraperier o c h väggbonader i dukagång m e d skånskt, öfvervägande i blått o c h hvitt utfördt allmogemönster, beställda af baron Bechtolsheim i M u n c h e n samt väl ägnade att inför utlandet m e d heder representera denna gren af svensk konstslöjd.
Till slut må nämnas den gammalfranska gobe- lin, som, i ömkligt skick köpt till underpris i Kairo, numera, mästerligt reparerad af fröken Hamilton, pryder sin plats hvar s o m helst.
Väggplanscher för undervisning i kvinn- lig slöjd hafva, s o m af annons i dagens num- mer synes, af fröken Hulda Lundin utgifvits på Fritzes förlag.
Utförda i stora, klara o c h rediga drag, förefalla de synnerligen lämpliga att använ- das som ledning vid undervisningen i stickning, stoppning, lappning o c h klädsömnad såväl i sko- lan som i hemmet.
K. o p e r a n gaf torsdagen den 28 april » Lohen- grin » m e d fru Ellen Gulbranson s o m Ortrud.
I plastik, m i m i k o c h vokala resurser afgjordt öf- verlägsen rollens förra innehafvarinnor på svensk scen, lyckades h o n emellertid ej framställa den ondskefulla kvinnans demoniska hat fullt så öf- vertygande s o m hennes närmaste företrädarinna, fru A d é l e liundberg.
Kraftigast i sist nämnda hänseende verkade h o n under första aktens li- delsefulla stumma spel.
I andra och tredje ak- ternas effektfulla scener utvecklade fru Gulbran- son en förförisk smidighet o c h grace, s o m i för- ening m e d hennes stolta apparition o c h stäm- mans bedårande välljud bildade ett helt af oemot- ståndligt elektriserande art. Telramunds parti sjöngs förtjänstfullt af herr Lundqvist.
Kollbe- sättningen var för öfrigt den vanliga.
U t o m fru Gulbransons gästspel ha vi för den gångna veckan äfven att anteckna fröken Petri- nis gästuppträdande s o m Julia i G o u n o d s » Ro- meo o c h Julia ».
D e egenskaper, s o m tidigare tillskyndat den begåfvade sångerskan framgång i detta parti, göra sig fortfarande lyckligt gäl- lande: den höga, klara rösten, den högt utveck- lade koloraturen o c h ett briljant teaterutseende.
Publiken har också m e d värme hälsat henne åter på en denna gång tyvärr allt för flyktig visit.
K.
D r a m a t i s k a t e a t e r n har haft föga glädje af sin senaste nyhet, Gustav Esmanns fyraktskomedi » Teatern ».
D e två första akterna innehålla en del ganska träffande uttalanden o m den sceni- ska konsten, dess uppgift o c h utöfvare, uppblan- dade d o c k m e d en alldeles förvrängd framställ- ning af m o d e r n journalism samt m e d en bastant portion lätt genomskådadt publiksmicker.
De två senare akterna falla alldeles ur ramen för den utan tvifvel högst m o d e r n t afsedda sedeskildrin- gen ur skådespelar-, journalist- o c h författarlif o c h bli till fullblodig m e l o d r a m.
En kuriös blandning alltså det hela!
Den tog heller aldrig publiken med.
H r Lindberg hade gjort en ganska fin figur af teaterförfattaren Kant m e d i andra akten riktigt briljanta detaljer, men fru Hartmann hade åta- git sig en roll, s o m alls ej låg för henne, o c h hvarken hr Fredrikson, hr Personne, fru Fahlman eller fröken Jansson presterade något af synner- Hönsföda, iéå ligt intresse.
V i förstå o c k, att uppgiften ej kan ha verkat vidare inspirerande.
Bifallet — s o m det hela — var matt.
V a s a t e a t e r n hade en o m möjligt ännu mera deciderad otur m e d sin nya franska fars » Dan- s ö s e n ».
Som den sköna ballerinan, när detta skrifves, redan väl för evigt torde ha lagt sina trötta b e n till hvila efter sina få o c h vacklande språng på stockholmsk scen, anse vi oss kunna inskränka eftermälet till den goda gamla frasen: hvile de i frid!
S ö d r a t e a t e r n invigde i måndags ett nytt pro- gram under de lyckliga auspicierna af en recett för hr Av.g.
Warberg.
Det blef också en skratt- succés.
I den lilla enaktsfarsen » Otellos triumf » har hr W a r b e r g ofta förr k o m m i t oss att grina som solvargar, o c h s o m den rollpluggande Otello in spe har han ej legat af sig.
Alexander Bis- sons därefter följande treaktsfars » Negerkungen » är ett äkta parisertokeri, sin mästare värdigt.
Va- re det n o g sagdt!
Hrr G. Bergström o c h Lam- bert firade isynnerhet triumfer, o c h jublet var storartadt.
Ett utmärkt program för glada, ljusa vårkvällar I D e n s j ä t t e s y m f o n i k o n s e r t e n gick af stapeln förliden fredag, men gjorde ej fullt skäl för sitt namn.
Programmet upptog blott ett enda sym- foniskt nummer, Schuberts till på k ö p e t ofull- bordade h-mollsymfoni, s o m emellertid fick ett värdigt o c h väl nyanseradt utförande.
Detsam- ma gäller o m det enda öfriga orkesternumret: Glucks » Alceste » - uvertyr.
A f t o n e n s glanspunkt var fru Gulbransons utförande af Elisabeths häls- ning till sångarsalen ur » Tannhäuser ».
Som slut- n u m m e r återuppfördes, m e d Filharmoniska säll- skapets medverkan, Griegs » Olav T r y g v a s o n », o m hvilket musikdrama vi yttrade oss i vår notis i förra numret angående sällskapets abonne- mentskonsert.
F r u L o t t e n S e e l i g L u n d b e r g s s o a r é i tisdag kväll hade samlat en fullsatt o c h distinguerad salong.
K o n u n g e n m e d uppvaktning syntes i den k. lo- gen.
Den inledande konsert- o c h deklamations- afdelningen mottogs m e d allmänt bifall, synner- ligast fru Hovings Andersenska sagor, fru Möllers visor o c h hr Bosckströms » Frödingar ».
Det efter- följande dramat af Marco Praga — » I lif o c h död » — väckte däremot tämligen blandade käns- lor.
Det erbjöd soarégifverskan en bravurroll, i hvilken h o n allt igenom fick spela på de högt stämda strängar, h o n företrädesvis synes älska.
Det var d o c k ej utan att de uppjagadt sköra to- nerna ibland slogo öfver i disharmoniskt klirr.
Stycket i sin helhet var för öfrigt så öfverspändt och konstrueradt — på det evinnerliga gamla äk- tenskapsbrotts-temat — att det sannerligen öfver höfvan frestade framställarne till konstlade grepp.
Det länder hr Skånberg till heder att han ingöt så pass m y c k e n trovärdighet i sin obehagliga D o n Juanstyp, liksom samma omständighet kan räk- nas till försvar inför hr Örtengrens absolut stil- lösa prestation.
H r Hedlund gjorde en g o d gär- ning s o m ett stycke stockholmsk gemytlighet i all denna föregifvet milanesiska ohygglighet.
Till sist en diskret slutapplåd s o m tack o c h häls- ning till den talangfulla recettagerskan, som besked o c h afsked till den onjutbara pjäsen!
* Sandkorn Utkast för Idun af Ernst b r u s t e t i n o m h o n o m, att alla h a n s k ä n s l o - s t r ä n g a r h ä n g d e s l a p p a, att i n g e n t i n g i värl- den k u n d e aflocka d e m något ljud, m e n att h a n p å s a m m a g å n g — af n å g o t s l a g s b i t t e r s t o l t h e t eller b l y g s e l — e j v i l l e v i s a n å g o n d e n n a förödelse i sitt inre.
D e t var n u en g å n g så, d e t k u n d e i n t e ä n d r a s, o c h d å v a r d e t b a r a p i n s a m t att låta f r ä m m a n d e h ä n d e r, o m ä n a l d r i g så v ä l v i l l i g a, skrnf- va o c h t u m m a på instrumentet, s o m kom- m i t så i o l a g.
I b l a n d s å g d e t ut, s o m o m h a n v a r m i g t a c k s a m f ö r att j a g k o m o c h p r a t a d e b o r t e n s t u n d af h a n s l å n g a d a g, men för hvarje b e s ö k j a g gjorde i hans cell g i c k j a g ifrån h o n o m m e d d e n reflexio- n e n: d u h a r i n t e k o m m i t h o n o m e n milli- m e t e r n ä r m a r e.
D e t s å r a d e m i n lilla f å f ä n g a, och det gjorde m i g bedröfvad.
M e n h v a d skulle j a g ta m i g till?
Jag k u n d e ingenting annat göra än bida tiden o c h hoppas på att e n t i l l f ä l l i g h e t s k u l l e s p e l a m i g d e t r ä t t a u p p s l a g e t i h ä n d e r n a.
T y j a g skulle v i n n a hans förtroende, det h a d e j a g föresatt mig, o c h j a g v a r a l l d e l e s s ä k e r p å att j a g hit- tills m i s s l y c k a t s, b a r a d ä r f ö r att j a g i n t e f ö r s t å t t h i t t a p å d e t r ä t t a s ä t t e t att t a h o - nom.
Så k o m j a g till h o n o m i g å r.
H a n bru- kar annars sysselsättas m e d renskrifning, b o k f ö r i n g f ö r c e l l f ä n g e l s e t s r ä k n i n g o.
d., t y h a n är k l e n till k r o p p e n o c h o r k a r e j med något mera ansträngande arbete.
M e n n u l å g h a n s y s s l o l ö s p å s i n s ä n g o c h stir- r a d e i t a k e t, h a n h a d e ej h a f t n å g o t a r b e t e på nere dagar, sade han, o c h under sådana p e r i o d e r är h a n alltid m e r a n e d s t ä m d ä n vanligt.
H a n hade förmodligen under dessa d a g a r h a f t alltför g o d t i d att r u f v a ö f v e r m ö r k a t a n k a r, t y h a n f ö r e f ö l l o v a n l i g t ner- vös, ö m s a d e oupphörligt ställning på britsen och h a d e t v å skarpa r ö d a fläckar p å sina a n n a r s så g r å b l e k a k i n d e r.
Jag slog m i g ner på stolen, pratade o m ditt o c h datt som v a n l i g t, m e n fick e n d a s t k o r t a o c h frånvarande svar.
F ö r att t i l l t v i n g a m i g h a n s u p p m ä r k s a m h e t t o g j a g ur fickan u p p d a g e n s n u m m e r af s t a d e n s t i d n i n g o c h b ö r - j a d e läsa u p p lokalnotiser ur d e n, d e t bru- k a d e alltid r o a h o n o m, t y h a n är, s o m s a g d t, b a r n f ö d d h ä r o c h k ä n n e r till f ö r h å l l a n d e n o c h p e r s o n e r b ä t t r e ä n d e fleste af d e a n d r e fångarne.
B l a n d a n n a t k o m j a g att l ä s a upp n o t i s e n o m banketten, s o m skulle g e s p å s t a d s h o t e l l e t till er ära m e d a n l e d n i n g af e d r a s e x t i o år.
I n n a n j a g hunnit läsa till p u n k t, s a t t h a n u p p r ä t t p å b r i t s e n o c h betraktade m i g m e d ö g o n, s o m lyste feber- aktigt.
» Hjälm! » utbrast han.
H j ä l m d e t är f r å g a o m?
» Lundquist.
(Forts.) 1 a g t a l a d e till h o n o m, s o m m a n t a l a r till en o b e k a n t, s o m m a n träffar i e n j ä r n v ä g s - k u p é o c h s o m m a n skall skiljas från o m en t i m m e, f ö r att a l d r i g s e h o n o m m e r a.
H a n svarade artigt o c h liknöjdt, m e d en reserverad fåordighet, o c h på s a m m a g å n g passade han ä n g s l i g t p å, att j a g e j s k u l l e k o m m a i n p å n å g o t ä m n e, d ä r d e t k u n d e b l i tal o m h o - nom själf o c h h a n s ö d e n.
H a n b e t r a k t a d e m i g t y d l i g e n h v a r k e n s o m v ä n eller f i e n d e, jag var för h o n o m en fullkomligt likgiltig p e r s o n, m e d h v a r s t a l t r ä n g d h e t m a n h a r öf- v e r s e e n d e, d ä r f ö r att m a n ej k a n k o m m a ifrån h o n o m.
H a n g j o r d e p å m i g ett in- t r y c k af att d e t v a r n å g o t v i s s n a d t o c h » Ä r det Gustaf » J a v i s s t, k o n s u l G u s t a f H j ä l m, v å r riks- d a g s m a n, s t a d e n s v ä l g ö r a r e, h a n s o m skaf- fat oss järnväg o c h vattenledning.
K ä n n e r ni h o n o m k a n s k e?
» ' Om jag känner Gustaf Hjälm! » Han reste sig l i k s o m o m e d v e t e t, blef alldeles likblek, förde den skälfvande h a n d e n öfver p a n n a n, s o m f ö r att t o r k a b o r t k a l l s v e t t e n, och föll n e d på britsen i g e n m e d armbå- garne m o t knäna o c h ansiktet g ö m d t i b ä g g e h ä n d e r n a, o c h j a g h ö r d e h o n o m s ä g a lik- s o m f ö r s i g själf m e d ett u t t r y c k af g r ä n s - lös b i t t e r h e t o c h f ö r t v i f l a n: jag » D e t är j u h a n s n u sitter! » s k u l l, att j a g sitter där P a s t o r L i n d e m a n t y s t n a d e o c h s å g pröf- v a n d e p å k o n s u l n, s o m hittills r ö k t sin ci- garett m e d o r u b b l i g t l u g n o c h ej visat n å g r a t e c k e n till att h i s t o r i e n i n t r e s s e r a d e h o n o m.
k r a f t i g, ä g g d r i f v a n d e o c h b e k v ä m.
— B e n d O r - b r ö d e t är på grand af sin h ö g a protein- halt, 17,5 %, under det att korn innehåller endast 8 % smältbar protein, det bästa, bekvämaste o c h billigaste hönsfoder.
— Vidare upplysningar g e n o m A k t i e b o l a g e t B E N D O R, S t o c k h o l m.
DUN 144 Men n u r y c k t e h a n till, m ö t t e h ä p e n storns blick och utbrast: » M i n skuld!
Ä r karlen vara något misstag! » pa- » O c h det var a l l t?
» inföll konsuln.
» Så- l e d e s b a r a p å e t t l ö s t o r d af e n s å f ö g a vederhäftig person s o m en fånge, en tjuf o c h b e d r a g a r e, g å r ni i t i m t a l o c h d ö m e r m i g h å r d t i ert s i n n e o c h får s å d a n a t a n k a r o m m i g, att ni till o c h m e d h a r s v å r t att r ä c k a m i g er h a n d?
I s a n n i n g, h e r r p a s t o r.
.
» » D e t var j u bara en instinktlik s k y g g h e t j a g k ä n d e f ö r er, o c h d e t h ö r n i v ä l k u n n a f ö r s t å, så u p p r ö r d s o m j a g v a r efter m i t t TIDSFÖRDRIV Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Uti Och Och Där Med det land där h ö g m o d går draksådd ut bland folket sår kallar skörden iärefölelse&gt; — finns mitt första såsom stad stor o c h liflig rörelse; i rad.
hela uti skogens famn ofta synts en fridfull hamn, under furors sus och fågelsång trötta sinne g l ö m m a fått lifvets buller, bing o c h bång skaparns godhet bättre du för- stått.
Adota.
Amfikop.
Ett värn i heta striden Mitt första fordom var.
— En prydnad nu för tiden I fästlig sal man har.
Mitt andra brukar vara E n o v ä l k o m m e n gäst.
De medellösas skara Den fruktar allra mest.
Härnäst mitt tredje följer, — Du gissar n o g dess namn — » H ö r på, herr pastor, på heder o c h sam- v e t e s k a l l j a g n u s ä g a er allt, n i f ö r s t å r, allt h v a d j a g någonsin haft gemensamt med denne Bergdahl.
Ju mera ni talat om h o n o m, desto tydligare k o m m e r j a g ihåg h o n o m, m e s t från skoltiden, t y då var h a n min plågoande.
V i f ö l j d e s åt g e n o m flere k l a s s e r, ä n d a tills h a n s l u t a d e s k o l a n, af brist på medel, tror jag.
H a n h a d e för m i g f a t t a t e n s å d a n d ä r m å t t l ö s o c h svär- m i s k v ä n s k a p o c h b e u n d r a n, s o m är så v a n - lig v i d f e m t o n -, s e x t o n å r s å l d e r n i s y n n e r h e t hos i n b u n d n a karaktärer, innesittare, pojkar u t a n ruter i sig.
D e n y t t r a d e sig i en s t i l l s a m e f t e r h ä n g s e n h e t o c h f r a m f ö r allt i e n o b e h a g l i g v a n a att f i n n a allt h v a d j a g s a d e eller g j o r d e g u d o m l i g t.
I p u r o k r i t i s k b e u n d r a n t i l l ä g n a d e h a n sig, k a n s k e o m e d - vetet, m i n a talesätt, m i n a t y c k e n, mina v a n o r o c h o v a n o r o c h g j o r d e s i g till ett å t l ö j e f ö r alla k l a s s k a m r a t e r n a.
» Hjälms apa » kallade d e h o n o m, o c h det var, s o m om h a n n j u t i t af att h ö r a d e t ö k n a m n e t.
D å v ä n s k a p e n i n t e är b e s v a r a d — o c h d e t v a r d e n i n t e h ä r v i d l a g, d ä r t i l l v o r o v i all- deles för olika, t y han var en m e s o c h j a g en vildbasare — finns det ingenting så p l å g s a m t f ö r e n p o j k e s o m att s t ä n d i g t h a en sådan där tillbedjare o m k r i n g sig.
O c h d e t v a r m i g e n r i k t i g l ä t t n a d, d å h a n slu- tade skolan o c h k o m på kontor.
D e t dröjde för resten inte länge, förr än ha n k o m i d å l i g t r y k t e h ä r i s t a d e n f ö r sitt l e f n a d s s ä t t, i n g e n af o s s k a m r a t e r u m g i c k s m e d h o n o m, och s e d a n h a n s u t t i t ett p a r m å n a d e r p å H v a d h af vet oftast döljer Uti sin mörka famn.
Ett fluidum mitt fjärde, Som högt i ropet står Och äger n o g sitt värde, Fast mången det försmår.
Och nu till sist bland orden, — Förlåt jag gjort besvär — H v a d Skandien i norden Till hälften endast är.
Moster Lisa.
+ + + + + + + + + X X X X X + + + + + + X + + + + + + + + + + + + + + + — — + + Tag: 10 a, 2 b, 2 d, 3 e, 2 g, 1 h, 4 i, 1 k, 1 1, 1 m, 7 n, 3 r, 2 s, 1 v o c h sätt en af dessa bokstäfver i hvarje m e d + eller x markerad ruta, så att åtta kvinnonamn bil- das — ett å hvarje rad — och så att bokstäfverna i x - raden lästa uppifrån o c h ned bilda ett mans- namn,.
— e. Anagram.
De uteslutna, endast med prickar antydda orden, bestå alla af samma 4 bokstäfver hvilka ordnas på olika vis.
En liten episod från Östergötland.
Syster.
.
.
.
o c h jag tjäna alltid tillsammans — alltid hos.
.
.
.
— häkte för n å g o t snedsprång — h a n h a d e visst t u l l a t p r i n c i p a l e n s p e n n i n g l å d a f ö r att k u n n a betala sina spelskulder — försvann han alldeles u r sikte.
Där har ni hela vår be- kantskap, o c h h u r h a n k a n s ä g a, att j a g v å l l a t h a n s lifs o l y c k a, d e t f ö r s t å r i n t e j a g.
» » J a g förstod det inte heller — i g å r.
» » D e t l å t e r p å er t o n, s o m o m n i v i l l e tillägga: m e n i dag gör j a g det, » sade kon- suln småleende.
» Ja, det var verkligen min m e n i n g.
» K o n s u l n såg u p p m e d en m i n, s o m o m han icke t r o d d e sina öron, kastade sedan b o r t cigaretten o c h s a d e i kort, kall, nästan befallande t o n: » Förklara er. » » J a g har varit hos Bergdahl i d a g igen.
J a g h a d e i n g e n ro, förr än j a g å t m i n s t o n e fick g ö r a ett f ö r s ö k att å t e r k n y t a s a m t a l e t från i g å r.
G e n a s t, d å j a g k o m in i c e l l e n, s å g j a g, att h a n h a d e v ä n t a t p å m i g.
O c h jag h a n n knappast hälsa p å h o n o m, förr ä n h a n ifrigt f r å g a d e m i g, o m j a g h a d e v a - rit m e d p å f e s t e n i g å r.
(Forts.) * Innehållsförteekning: J o h a n n a A l m; e n å l t i o å r i g t r o t j ä n a r i n n a, a f II.
D.
(M e d portratt.)
— Kransen p å fru Lenngrens graf; af Harald Jacobson.
— M i n n a t t v a r d s l ä r a i e; a f G.
— Om k v i n n l i g h e m s l ö j d; några tankar o m dess v ä r d e o c h befrämjande; a f Hedvig Holmström.
(Forts, o c h slut.)
— M o d e r Musik; a f Tyra Floderus — V a l b o r g s m ä s s a; a f Toini Topelius.
- K v i n n o ö d e n o c h k v i n n o b i l d e r, f ö r I d u n a f Birger Schöld- ström: T v å kusiner.
— » Mödrar emellan^.
X I I I — X V.
— Ur n o t i s b o k e n.
- - T e a t e r o c h m u s i k.
— S a n d k o r n; f ö r I d u n a f Ernst Lundcfuist.
(Forts.) — Tidsfördrif.
* och vi.
.
.
.
sysslorna oss emellan.
I går skulle i köket o c h jag.
.
.
.
k o n på bete, m e n så när vi k o m m o dit där vägarne.
.
.
.
sig,.
.
.
.
det.
.
.
.
kokräket i väg till skogs o c h jag måste ropa åt.
.
.
.
att hjälpa mig.
Tant Barbara.
6, 11, 14, 12, 12, 5, 13 = norsk flod, 14, 2, 14, 5 = instrument.
Fanny.
Lösningar.
Rebus.
/ / / Namngåta.
X | X Kätt ofta är en moders arm Mitt andra, då h o n vid sin barm Sitt sjuka, lilla barn i ö m h e t bär.
Mitt andra ock på hafvets djup Mång ' sjöman fått vid svekfullt skär, Då stormen hvälfde o m hans fyllda slup.
Mitt Dig Där Ditt Allt Och s a m t a l m e d B e r g d a h l så n y s s f ö r u t.
.
.
o c h så d e n s k ä r a n d e k o n t r a s t e n i all d e n h y l l - n i n g m a n ä g n a d e er.
.
.
» tokig?
Det måtte » Så t r o d d e j a g också.
J a g b a d Bergdahl förklara sig närmare.
M e n han ångrade sig r e d a n, att h a n s a g t e t t o r d f ö r m y c - ket, o c h d r o g sig o b e v e k l i g t tillbaka i n o m sitt s k a l, o c h m e d a n j a g s a t t d ä r o c h ifrigt g j o r d e m i g till er f ö r s v a r a r e o c h s a d e, att j a g k ä n d e er s o m e n g o d o c h r ä t t ä n k a n d e människa, s o m aldrig m e d vett o c h vilja skulle k u n n a vålla n å g o n s olycka, nickade h a n b a r a d å o c h d å, m e d allt m e r a o g e n o m - t r ä n g l i g m i n o c h s a d e, att j a g h a d e a l l d e l e s rätt, ni var e n h e d e r s m a n, d e n bästa män- niska i världen, m e n för det k u n d e ni m y c - k e t v ä l v a r a o r s a k e n till d e n v ä n d n i n g h a n s lif t a g i t.
.
.
o c h för ö f r i g t s k u l l e v i i n t e t a l a om det ämnet, aldrig, aldrig mer, o c h o m jag ville vara barmhärtig, skulle j a g g å o c h l ä m n a h o n o m i fred.
J a g satt k v a r en stund o c h undrade, o m inte detta var den tillfällighet j a g v ä n t a t på.
M e n då han k ä n d e, att j a g b e t r a k t a d e h o n o m, s å g h a n u p p m e d e n så d j u p t o l y c k l i g o c h h j ä l p - l ö s t b e d j a n d e b l i c k, att j a g n ä s t a n m o t m i n vilja reste m i g o c h l ä m n a d e h o n o m allena. » 1898 gar F 1 3 t.
Fix.
Ordgåta.
An, tor, at, d, ta, sa, b, nä, t, på, n, är, bor, k, en, åt, det, r, or, a, r. Stafvelserna, rätt ordnade bilda ett ordspråk.
Sally.
Siffergåta.
Nedanstående siffror torde för- vandlas till tio ord hvars begyn- nelsebokstäfver bilda namnet på en b e r ö m d fransk skald samt slutbok- stäfverna namnet på en mycket känd författare till ungdomslittera- tur.
Siffrorna äro: 19, 1, 13, 8, 11, 9 = krydda, 8, IG, 1, 2, 5, 1, 18 = person i en af Schillers dramer, 3, 8, 15, 10, 5, 11 = geometrisk figur, 17, 18, 15, 5 = karlnamn, 14, 15, 11, 5, 1, 13, 10 = stad i Frankrike, 15, 5, 3, 8, 4, 8, 19 = hvad en konvalescent b ö r akta sig för att få, 7, 5, 13, 15, 8, 5, 1 7, 1 7, 5 = frun- timmersnamn, 18, 11, 16, 17, 5, 15 = ett slag af ytterplagg, Väggohyra, Mal och Bakterier Logogryfen: Hufvudordet: Valborgsmess- eld.
S m å o r d e n: sol, vall, m o, Dal, Wales, Elsass, vers, B o, m o d e r, led, ledare, Elsa, Beda, Edla, Eva, Selma, Valborg, Lea, K o s a, Ella, D o r a, E l m a, A d e l é, Olga, ros, vallmo, reseda, remsa, messa, Ems, Elbe, Weser, Öder, Aller, m a g e, R o m, Reval, Molde, Tver, Leeds, mossa, galler, Brage, dosa, vagel, slag, b r o m s, b ö r d, b l o m v a s, V e b e r, Moses, glas, m o s s e, eld o c h v e d, v e s s l o r, l a d o r, b o d, v a r g, l o, m a l, lass, boll, gam, groda, allmoge, bro, blod, rem, A m o r.
svalor, bloss, vals, blad, W c g a, De- b o r a, v a d el.
a r m, vajjs, b e r g, s v a l g, O m - berg, Mora, Lessebo, alm, sagor, smed, eldare, l o m o c h seglare eller segel, loge, Bore, Sergel, storm, tarm, Delsbo, skalle, K a l l e, Olle, E v a l d, Osvald, Lasse, Lars, L e o m.
fl.
Logogryfen * geografiska namn: Ribe, Dan- mark,, Gräsö, Småland, Eennes, Danskön, Dri, Ange, M e r, A n a m, E m s, Moss, Eda, Serel, Indus, Oran, Germanien, Onega, J u d a, W i d d i n, N o r g e, Ö d e r, M i l a n o, Ber- gen, S ö d e r h a m n, E m m å n, A m u r, S k o, R å n e, Malta, Celle, E l b a, Sala, A l l e r, L e n a.
M a l m ö, Man, W a r a, Sur, Skara, A b o, A r n o, K a p, Mur, Kent, W:irna, Genf, Tarne, W i s m a r, T i m o r, G e n t, K a s k ö, Pis^a, J u r a, H a l l e, Tarifa, L o k a, Rumänien, Å l a n d, Riga, a - ron, Paris, P o, Hull, Ossa, R o x e n, A r v i k a, Stade, Karelen, Ungern, Rur, Assens, R o m, W a l l a, S t r ö m m a, Gila, O d e n s e, Slite, M a - rengo, Omsk, Abus, Winga, Kina, Erivan, Sedan, Asien, Skutari, Dlah, Inn, Kanaan, L a n d s e n d, E m d e n, T a n a, Gefle, Strand, Glan, D e k a n, Idde, Dr, Java, W a r b e r g, Arendal,,0nden, Peru, Dvina, Genua, Lund, I n g a r ö, Å m å l, Orsa, A r a l, O r e n b u r g, Ska- gern, Aden, S o m m e, Wasa, Mären, Darien, R ä t t v i k, K a n a, Ti ent, S k a n s e n, P a r a, F å r ö, Are.
J IfyUningsgåtan: Z a c h a r i u s T o p e l i u s: 1) z e b r a, 2) k a n n a, 3) L u c c a, - 1) G o t h a, 5) B e r t a, G) s t a r e, 7) k r i t a, 8) P a r i s, 9) s a b e l, 10) s t o r k, 11) r h o m b, 1 2) k a p p a, 1 3) k a f f e, 14) m j ö l k, 1 5) s f i n x, 1 6) n u n n a, 1 7) s k e p p.
Palindromen - ' k r o k - k o r k.
Namngatan: Hilding.
utrotas af A k t i e b o l a g e t Desinfectiozx i rum, fartyg o.
b o s t ä d e r, allt p å s t ä l l e t — u t a n b o r t f ö r a n d e a f m ö b l e r.
R i k s t e l.
34.
— K o n t o r: I I A.
V e s t r a Trädgårdsg.
I I A.
— Allm.Tel.
7494.
