# ID: svediakorp-per1178
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,357
# sentences: 637
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
Iduns Kungl.
Fredagen den 29 april 1898.
N:r 1?
(540) Prenumerationspris pr å r: Idun ensam _ kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
&gt; Iduns Modet., månadsuppl.
» Baragarderoben ... » Redaktör och utgifvare: Byrå: Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. Öppen kl. 10 — 5.
5 6 3 3 FRITHIOF Redaktionssekr.
: J. NorcUing.
Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646.
Hanna Vi, » s e n a tiders b a r n », lefva kommunikationernas, bländande vi taga ägna af alla tanke de Huru springa däråt.
med gärna, till exempel, vi till d e n lilla eleganta telefonapparaten, icke — minst vi, mina — damer för att u t b y t a n å g r a hjärte- ord m e d e n v ä n eller v ä n i n n a i en långt — eller aflägsen måhända elektricitetens blixtutbytta lugnt vetenskapen v i d a r e reflektera icke i V i t y c k a att välsignelser u t a n att de tidehvarf, i snabb- tankarnes stadsdel, i en stad, öfver j ä m n m o d, utan och i allt är b r a och att det vidare och begagna oss uppfinningarna saken.
ll:te år g. Utgifningstid: hvarje fredag.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Hammarström.
s o m v ä n d e r k o l s v a r t n a t t till l j u s a n d a g, o c h framåtskridandet en oss, ljusets, i HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Hofboktr.
skänka nerligen, utan tråd stone icke i detta b l i r d e t i n g e n t e l e f o n f ö r b i n d e l s e af — århundrade och kanske åtmin icke en bit inpå nästa heller!
Idun Hanna p r y d e r därför i d a g sin första Hammarström, i vårt sida m e d h v i l k e n är d e n f ö r s t a kvinna, som spunnen (isolerad) koppartråd.
land ägnat sig åt b i l d e n af fröken o c h hitintills d e n e n d a fabrikationen Det är ju en af öfver- ganska sär- egen sysselsättning för en kvin- na, o c h att taga fatt i n å g o t s å d a n t o c h fullt o c h k l a r t i n s e dess praktiska därtill användning, fordras både kraft o c h energi.
bedja vi att hufvud, Till bilden få f o g a hur när vi en u p p f å n g a r det g l a d a sva- en v i s i t h o s f ö r e m å l e t o c h an- örat ret af d e n k ä r a Men ligen, ägna vacker ändamål vårdag aflade höllo o m en interview.
rösten.
Mottagandet h u r m å n g a finnas e g e n t - som hvars liten biografi, v ä r m e s icke hjärtat, för en belägen v i d rikets gränser, o c h en tanke åt värdaste.
var Införd älsk- den nätta smått, ting vitlnade o m en viss konst- denna mänskligheten hugnande upp- närlig finning?
ombads Det världsbekanta Edison är Jag namnet kändt, m e n jag att framförde porträtt stannar ofta n o g kunskapsbe- i gäret.
Hammarström V i ägna icke ens n å g o n v i d a r e u p p m ä r k s a m h e t åt d e n hvarje o c h fint k v i n n l i g s m a k, » Mitt därvid där lilla alla d e m, h v i l k a, i s t o r t s o m åtstadkommit våningeu, det i Idun » — taga plats.
mitt ärende.
o c h biografi yttrade fröken efter några ögonblicks eftertanke.
» Nåja, lilla t e l e f o n a p p a r a t e n, o c h j a g h v a r f ör i c k e?
I d u n är m i n g a m - tänker l a v ä n s e d a n t i o år.
oss, a t t d e t är g a n s k a f å af som studerat dess inre blir det något m e k a n i s m, m e d alla dess märk- att skrifva o m.
v ä r d i g a s k r u f v a r, h j u l o c h fina och silkesspunna alltsammans! » Och få trådar.
h v a d helt säkert ytterst v e t a är att e n s v e n s k k v i n - na i icke oväsentlig grad m e d sitt arbete bidragit till den M e n icke märkvärdigt Ett a r b e t s a m t s j ä l f s t ä n d i g t lif — s e d ä r Och n u till i n t e r v i e w e n.
Fröken Hammarström är stockholmsbarn och född den 4 november barn lefonväsende lika u n g d o m l i g som han.
ernått, het i vår hufvudstad.
isynner- T y, san- med 1 8 2 9, alltså o f a n t l i g a u t s t r ä c k n i n g v å r t te- vår konung års- och För- ä l d r a r n c v o r o b o m u l l s - o c h si-
IDUN ISO 189 - 5 F ö r r ä n m a n tadlar, b ö r m a n p r ö f v a, o m m a n ej s k u l l e k u n n a ursäkta.
C. Lichtcnberg.
denfahrikanten i S t o c k h o l m Per H a m m a r ström o c h dennes m a k a J o h a n n a Christina H o l m b e r g.
S y s k o n r i n g e n u t g j o r d e s af f e m länkar, hvaraf H a n n a var d e n äldsta.
H e m m e t v a r ett s å d a n t d ä r g a m m a l d a g s, g o d t b o r g a r - h e m, där ständigt den yttersta o r d n i n g härska- d e o c h d ä r fliten s t r ä n g t o d l a d e s.
H ä r i d e t v a r m a, k ä r a h e m m e t förflöt d e n f ö r s t a l y c k - l i g a b a r n d o m e n.
M e n så k o m s k o l t i d e n.
H a n - n a s a t t e s d å i fru N o r b e r g s o n s s t o r a f l i c k s k o l a, h v i l k e n v a r b e l ä g e n v i d S t o r t o r g e t, o c h fick här u n d e r n å g r a år i n h ä m t a k u n s k a p e r o c h v i s d o m.
S e d e r m e r a g e n o m g i c k h o n en kurs i e n m ä n g d finare h a n d a r b e t e n h o s fru Cha- tillon v i d N y t o r g e t, hvilken u n d e r v i s a d e i k o n s t e n att g ö r a b l o m m o r o c h f r u k t e r af v a x m.
m.
F a d e r n v i l l e n ä m l i g e n att alla b a r n e n s k u l l e l ä r a ett l ä t t a r e y r k e.
S å flög lilla H a n n a för f ö r s t a g å n g e n u r b o e t.
F ä r d e n gällde Ö l a n d, där h o n h a d e en släkting, prosten S t o c k e n s t r ö m, i hvars h u s h o n v i s t a d e s i c k e m i n d r e ä n s e x år, därunder inhämtande allt, s o m r ö r h u s - hållet o c h landthushållning, hvilka n y t t i g a kunskaper unga flickor m å h ä n d a b ä s t er- hålla i ett p r ä s t h u s p å l a n d e t.
M e n så k o m b u d, att m o d e r n i n s j u k n a t, och hon skyndade hem.
Sjukdomen varade flere år, o c h u n d e r t i d e n f ö r e s t o d H a n n a hela h u s e t s o m e n g o d o c h p r a k t i s k d o t t e r.
M o d e r n b l e f d o c k s l u t l i g e n frisk o c h n å d d e e n h ö g å l d e r.
H o n d o g f ö r ett p a r år s e d a n, n i t t i o år g a m m a l.
F a d e r n afled r e d a n 1 8 6 8.
på » Nå, m e n hur k o m fröken d e n i d é e n att t i l l v e r k a Hammarström telefontråd? » » J o, d e t v a r så, att j a g af m i n far f å t t en liten karkasmaskin.
J a g g j o r d e alltså karkas i långa banor, m e n det var just icke m y c k e t att f ö r t j ä n a p å.
D å så A l l m ä n n a t e l e f o n b o l a g e t b ö r j a d e s i n v e r k s a m h e t, un- drade j a g, o m j a g icke skulle kunna v å g a m i g p å t i l l v e r k n i n g e n af d e n ö f v e r s p u n n a koppartråd s o m begagnades.
Jag undersökte och experimenterade och slutligen trodde j a g m i g ha k o m m i t under- fund m e d hemligheten.
Beslut o c h hand- l i n g h a alltid v a r i t e t t h o s m i g.
N ä r j a g t r o d d e m i g fullt s ä k e r p å m i n s a k, g j o r d e j a g ett b e s ö k h o s direktör Cedergren o c h visade mina profver.
H a n blef f ö r v å n a d öfver trådarnes smi- d i g h e t, m e n y t t r a d e att d e b l e f v o f ö r d y r a att t i l l v e r k a h e m m a.
H a n h a d e j u s t n u e n a g e n t f ö r e n u t l ä n s k firma h o s s i g, s o m b j ö d ut d y l i k tråd för lefva kronor kilo.
J a g t e g — t y j a g h a d e e j t ä n k t få så m y c k e t — m e n s a d e s l u t l i g e n, att ä f v e n j a g k u n d e l e v e r e r a till e l f v a k r o n o r.
S å fick j a g m i n l e v e r a n s, — m e n g l ä d j e n v a r a d e i c k e l ä n g e, t y s n a r t k o m b u d från b o l a g e t m e d i n h i b e r i n g af b e s t ä l l n i n g e n.
A g e n t e n h a d e g i f v i t n y t t a n b u d efter å t t a kr.
k i l o.
M e n d e t g ä l l d e e n d a s t att h å l l a u p p i v i n d.
» K u n n a d e l ä m n a f ö r åtta, så k a n j a g d e t också » — och därvid blef d e t!
» D e t t a v a r j u e n v a c k e r s e g e r f ö r d e n en- samma kvinnan gent emot männen.
När utländingarne fingo h ö r a, att t r å d k u n d e göras i Sverige, k o m m o de m e d n y a o c h f ö r b ä t t r a d e s o r t e r, s o m b e s t o d o af k o p p a r, paragummiband, däröfver dubbel spanad samt slutligen vaxning.
M e n fröken H a m - m a r s t r ö m f ö l j d e m o d i g t m e d alla f ö r b ä t t - r i n g a r o c h h ö l l d e m djärft s t å n g e n.
M e d d e n s v å r a v a x n i n g s p r o c e s s e n v a r v ä r s t att k o m m a under fund, m e n äfven det gick.
N u h a d e h o n eröfrat erkännande och m a r k n a d för sin fabrikation, o c h h o n h a d e d e n g l ä d j e n att få l e v e r e r a t e l e f o n t r å d, i c k e a l l e n a s t till A l l m ä n n a t e l e f o n b o l a g e t, u t a n ä f v e n till a k t i e b o l a g e t L.
M.
E r i c s s o n &amp; c: o.
s a m t flere t e l e f o n f a b r i k e r så v ä l i h u f v u d - staden s o m i landsorten.
D e n största triumfen v a n n fröken H a m - m a r s t r ö m v i d den stora maskinutställningen i S t o c k h o l m 1 8 8 6, då h o n tilldelades första priset för sin tillverkning.
H o n h a d e endast tecknat sig H.
H a m m a r - s t r ö m, m e n d å j u r y m ä n n e n fingo v e t a, att ut- s t ä l l a r e n v a r e n kvinna, s k y n d a d e d e i s a m l a d flock till h e n n e s lilla f a b r i k f ö r att — k o n - statera faktum.
Fabriken, j a!
— N u har verkligen fröken H a m m a r s t r ö m e n e g e n f a b r i k — låt v a r a i miniatyrstil, m e n det behöfs icke större.
Innanför d e n lilla b e h a g l i g a v å n i n g e n l i g g a d e t v å f a b r i k s r u m m e n, o c h d e t är m e d s a n t n ö j e v i, efter v ä n l i g i n b j u d a n, t r ä d a d ä r i n.
H e j, h v i l k e t surr från alla d e s m å m a s k i - n e r n a, h v i l k a d r i f v a s af e n l i t e n n ä p e n m o t o r.
D e t riktigt svindlar för ö g o n e n, när m a n b e t r a k t a r alla d e s s a k u g g a r, h j u l o c h rullar, h v i l k a i y r a n d e fart flyga k r i n g o c h b l i x t r a för b l i c k e n l i k s o m i alla r e g n b å g e n s f ä r g e r — e n reflex af d e t g r ö n a, r ö d a, g u l a o c h g r e d e l i n a silke o c h t r å d, s o m a f v i n d a s d e h u n d r a d e rullarne för att spinnas o m d e n s m a l a, m j u k a k o p p a r t r å d e n.
D e t är sanner- l i g e n m y c k e t i n t r e s s a n t att s k å d a, ä f v e n o m m a n i b ö r j a n h a r s v å r t att s ä t t a s i g i n i a r b e t e t s alls i c k e l ä t t a t e k n i k.
F r ö k e n H a m m a r s t r ö m har här sex ma- skiner, s o m nästan ständigt äro i g å n g o c h h v i l k a m e d l ä t t h e t s k ö t a s af t r e n n e u n g a m e d h j ä l p a r i n n o r, h v i l k a alla m e d lif o c h l u s t ä g n a s i g åt d e t n ä t t a a r b e t e t.
Här tillverkas för närvarande dubbelspun- nen tråd, ledningstråd, telefonsnören s o m förmedla taltuben m e d luren, de eleganta m i k r o f o n s n ö r e n a, h v i l k a k o m m a att u t t r ä n g a d e förra, s a m t s l u t l i g e n alla d e s s a hårfina silkesspunna trådar, s o m användas inne i apparaterna.
F r ö k e n H a m m a r s t r ö m m e d g a f v i l l i g t, att p å s e n a r e t i d e n u p p s t å t t i c k e få k o n k u r r e n - ter, till f ö l j d af t e l e f o n n ä t e t s o f a n t l i g a till- v ä x t.
M y c k e t t a g e s n u från u t l a n d e t, t r o t s d e n ganska h ö g a tullen, o c h d e s s u t o m ha v i fått e n t e l e f o n t r å d s f a b r i k i n r ä t t a d v i d S u n d b y b e r g.
M e n o a k t a d t allt d e t t a har h o n fullt u p p att g ö r a o c h ä m n a r i c k e — t r o t s s i n a n ä r a s j u t t i o år — ä n n u s ö k a e n välförtjänt hvila.
I m e d l e t af 1 8 8 0 - t a l e t f ö r e t o g h o n e n ut- rikes resa, h v a r v i d h o n b e s ö k t e T y s k l a n d f ö r att få s e d ä r v a r a n d e f a b r i k e r i h e n n e s bransch — » m e n det hade j a g inte m y c k e t för » — sade fröken H a m m a r s t r ö m.
» D e voro tysta o c h hemlighetsfulla s o m E g y p t e n s p r ä s t e r, o c h j a g fick i c k e e n s k a s t a en blick in i deras fabriker, — m e n det g j o r d e d e t s a m m a!
J a g h a r r e d t m i g lika bra ändå! » O c h h ä r m e d v a r m i n i n t e r w i e v slut.
J a g a f l ä g s n a d e m i g m e d e n k ä n s l a af aktning o c h b e u n d r a n för en kvinna, hvil- k e n ä g t o c h ä g e r d å d k r a f t att a l l d e l e s p å e g e n h a n d finna, ordna o c h drifva en v e r k s a m h e t, h v i l k e n i v a n l i g a fall f o r d r a r e n driftig m a n s h e l a e n e r g i.
F r ö k e n H a n n a H a m m a r s t r ö m s d j ä r f v a o c h l y c k a d e lifsgär- ning torde tjäna s o m e x e m p e l för m å n g a.
Adolf Hettandet: * Vår.
y *) ärens första fägring — du, den underbara — hvad kan mera likt min svenska flicka vara?
Solens guldregn öfver hvita hagtornssnåret skimrar som en gloria kring det gyllne håret.
Och den blåa himlen mellan furor höga glänser lika solvarm ur ett kvinnoöga.
Vaknad sång i skogen efter dagar tunga — så i ljusa drömmar kan min flicka sjunga, Hennes barm, jungfrulig, har af anemonen fått den friska doften och den skära, tonen.
JVar hon så med sippor i de späda händer drömmande från skogen daggfrisk återvänder — Ar det liksom våren, efter vintern långa, kom med sol och sånger in på gator trånga ... Daniel Fallström.
* Mellan mannens o c h kvinnans egenskaper råder en så stor skillnad, att den ena icke kan tränga in på den andras område, utan att utsätta sig för det straff, som naturen plä- gar döma till, när hon blir kränkt.
A t t kalla en karl för en kvinna eller en kvinna för en karl har i alla tider ansetts för en stor skymf.
Vinje.
*
IDUN 1898 Något om sann och falsk personlighet Med anledning af ett tal för dagen, I d u n s senaste n u m m e r finna v i infördt r fröken Ellen K e y s kraftiga o c h inspire- r a d e t a l till I b s e n v i d d a m e r n a s f e s t å H a s - selbacken.
D e t t a tal h a r s e d a n i flere a f h u f v u d s t a d e n s d a g l i g a t i d n i n g a r b l i f v i t b e m ö t t så v ä l m e d den skarpa kritikens gissel s o m o c k m e d h u m o r n s o c h satirens pilar, j a g vill därför på intet vis v ä n d a m i g m o t h v a d fröken Key s a g t, u t a n fast h e l l r e s ä g a n å g r a o r d o m h v a d h o n icke s a g t.
H ä r t a l a s så m y c k e t o m p e r s o n l i g h e t, p e r s o n l i g f r i g ö r e l s e o c h » s j ä l f h ä f d e l s e », så s t o r a o c h s t a r k a o r d o m att v a r a s i g själf s a m t o m lidelsen, s o m o c k kallas kärlek; ja, d e t är i a l l o ett m Ä - s p r å k, o c h j a g t r o r n o g att m å n g a k v i n n o r m e d m i g, s o m v e r k l i g e n i s t i l l h e t s ö k a att l ö s a v å r t h å r d a lifsproblem, undrande fråga: Går här vä- g e n till l ö s n i n g?
N o g v i l j a v i v a r a s a n n a, stå klara inför oss s j ä l f v a ^ o c h andra, m e n med » h ä n s y n s l ö s h e t » tro v i oss ej k u n n a h i n n a f r a m till m å l e t.
J a g fruktar, att b e g r e p p e n p e r s o n l i g h e t och » s j ä l f h ä f d e l s e » så l ä t t k u n n a b l i f v a e n t ä c k m a n t e l f ö r h å r d e g o i s m, att d ä r i g e n o m å t e r så m å n g e n fin o c h v e r k l i g t ä d e l, f a s t m i n d r e djärf natur — s o m j u o c k s å b ö r äga d e n frigjorda personlighetens rätt — kan bli u n d e r t r y c k t.
D e t blefve ej » t h e survival of the Attest » utan » the survival of t h e s t r o n g e s t ».
S a n n p e r s o n l i g h e t är e n h ä r l i g e g e n s k a p, men här finnes o c k e n falsk sådan, o c h det är d e t t a s o m j a g s k u l l e ö n s k a t att fröken K e y — h v i l k e n k a n i n l ä g g a så öfvertygande e c h innerlig v ä r m e i sina o r d — velat betona.
D e t är d e t t a j a g s a k n a r.
För att h i n n a f r a m till klar, s u n d, l u g n personlighet måste v i äga djup ansvars- k ä n s l a o c h o m m ö j l i g t ä f v e n f ö r m å g a n af logisk slutledning.
T a g a vi bibelns enkla ord: » allt h v a d I viljen m ä n n i s k o r n a skola göra eder, det g ö r e n I o c k d e m », såsom v å r t r ä t t e s n ö r e, så l ö p a v i e j fara att k o m - ma p å villospår.
Stilla o c h i d e t t y s t a skall p e r s o n l i g h e t e n u t v e c k l a s m e r o c h m e r, tills d e n är s t a r k n o g att l y s a, v ä r m a o c h värna d e m, s o m ännu söka.
M e n aldrig nås idealet m e d » mandhaftige skridt o c h store a r m e s v i n g »; tung, brant o c h ödslig är o f t a v ä g e n till s a n n i n g e n s t e m p e l.
H v a d å t e r beträffar f a l s k p e r s o n l i g h e t, sä l å t o s s g e d e n d e s s r ä t t a n a m n: hän- synslös e g o i s m, s o m därest den ej kväfves, en d a g skall b l i f v a v å r g r y m m a s t e t y r a n n, h v a r s fjättrar k a n s k e ä r o f ö r s t a r k a o c h bryta.
U n d e r l i g t s y n e s d e t m i g att f r ö k e n K e y ställer d e s s a o r d till d e n s t o r e d i k t a r e n: » F ö r d i g ä r o t v i f l e t o c h s o r g e n större ä n t r o u o c h h o p p e t, m e n ä f v e n f ö r d i g är fort- farande kärleken störst », han, som på Peer Gynts ångestfyllda fråga: » Hvor Hvor var jeg var jeg som mig selv, som den hele, med Guds sandef stoempel på den min pandef *.
låter S o l v e j g — d e n i b i d a n d e, f ö r s a k a n d e kärlek pröfvade Solvejg — svara: » Z min tro, i mit håb, i min kcerlighed » 131 Sanna, lugna, harmoniska teckna sig Ib- sens tidigare k v i n n o t y p e r, s å s o m Margareta, A g n e s, S o l v e j g, o c h n o g stå d e p å l å n g t kla- r a r e p e r s o n l i g g r u n d ä n t. e x.
R e b e c c a, F r u e n fra h a v e t o c h H e d d a G a b l e r.
Hvil- ken i g r u n d e n g o d o c h m o d i g liten k v i n n a är e j N o r a — m e n h o n h a r e j lärt an- svarets vikt, o c h när h o n g e n o m ångest och f ö r t v i f l a n får s y n p å l i f v e t s kraf, d å v a k n a r o c k k ä n s l a n af n ö d v ä n d i g h e t e n att k ä n n a s i g själf.
H e n r i k I b s e n h a r g i f v i t o s s k v i n n o r dju- pa p r o b l e m att b e g r u n d a o c h g e n o m att d r a g a u t k o n s e k v e n s e r n a så s k a r p t o c h o m u t - ligt s o m han gjort det, varnar han o c h vi- sar h a n j u s t, h v a r t d e n h ä n s y n s l ö s a » själf- häfdelsen » o c h » lidelsen » kunna leda oss, v i s a r, h u r u j u s t k ä r l e k e n v å l d f ö r e s o c h er- sättes af o t y g l a d e g o i s m.
O n s k l i g t är, att allt flere af o s s k v i n n o r m å t t e g e n o m stilla s j ä l f p r ö f n i n g n å f r a m till s a n n p e r s o n l i g h e t, m e n j a g t r o r, att v i f i n n a d e n s ä k r a r e på " s j ä l f f ö r s a k e l s e n s än själfhäfdelsens väg.
W. R.
K.
.3.
Segrare.
En skiss, tillägnad författarinnan af berättelsen » Skrinlagda b l o m m o r » i Iduns n u m m e r för den 8 april, af Nils Lykke.
n kväll när höststormen gaf hvita vågor åt fjorden därute o c h det djupa mörkret nästan förkväfde skenet från gatornas lyktor, satt den gamle konstnären rökande i sitt rum, ensam m e d sina tankar.
H a n s dags arbete var slut; nothäf- tena lågo tillslutna på sina hyllor, o c h tyst stod det eleganta pianot, vid hvilket han brukade ackompanjera sina elever.
Stillheten omkring ho- nom var fullständig, o c h alla de tusen skiftande tankarna, som slumrat under det trägna arbetet, eller också blott tagit sig uttryck i egendomliga ord, som ingen annan än han själf förstod, de fyllde hans sinne och höllo fest i hans ensam- ma h e m.
Såsom nu hade han suttit kväll efter kväll under dessa den frivilliga landsflyktens år o c h låtit det lif, s o m han hade b a k o m sig, möta det lif, s o m var det närvarande.
Hvar gång natten sänkte sig öfver den norska hufvudstaden drogo hans tankar bort öfver de höga fjällen på vall- färd till landet på andra sidan.
Den grånande konstnären tänkte på det lilla landet, s o m han med en missförstådds afvoghet ringaktade o c h på samma gång älskade med sitt stora hjärtas hela glöd.
I sina drömmar under de ensamma kvällarna firade han på nytt triumferna i rampens ljus, han var åter landets sångarkung, älskad af kvin- norna, hatad o c h fruktad af alla dem, som hans skarpa ord träffade.
Men utan smärta hade han sett de tunga la- gerkransarna förtorka o c h de små doftande bu- ketterna vissna.
Det var icke öfver d e m, han sörjde nu i enslighetens dagar: det var öfver nå- got annat.
Han hade älskat konsten på annat sätt än de glada kamraterna, hvilka beundrade hans sång och logo åt hans bitande skämt; han hade d r ö m t om att reformera o c h höja; gudinna skulle kon- sten vara o c h ej blott tärnan, s o m gycklade till den tanklösa massans förnöjelse.
Han hade ar- betat o c h stridit; sin sångartron hade han lämnat för lärarens kateder, m e n han hade offrat sig utan att segra.
I denna stund var han nästan lika arm s o m de gamla nakna träden därnere i par- ken, hvilka han hörde kvida o c h jämra sig under stormens tuktan.
Mången kväll, när han s o m nu lyssnade på de plågade trädens klagan öfver sina röfvade löf, förekom det h o n o m, s o m han själf blifvit ett sådant där gammalt förtorkadt träd utan blad.
K o m m e n til detta ställe i sina tankar, bruka- de den gråhårige mästaren alltid hastigt resa sig upp ur stolen o c h på närmaste bord söka reda på någon b o k för att i dess innehåll finna någon timmes glömska.
Så gjorde han också denna kväll, o c h under sitt sökande efter lektyr råkade han få i hän- derna ett litet häfte, hvars utseende föreföll ho- nom fullständigt obekant.
Det var en skrift i ett natuvetenskapligt ämne; författarens namn stod angifvet på titelbladet, o c h han var profes- sor.
Den ensamme förstod, hur den lilla afhand- lingen hamnat hos h o n o m.
Under dagens lopp hade han fått hälsningar därhemifrån g e n o m en ung resande vetcnskapsidkare; det var troli- gen han, s o m glömt kvar häftet.
Liknöjdt tog den gamle skriften för att lägga undan den för sin glömske gästs räkning, dä hans blick en minut k o m att stanna vid författare- namnet.
Hvar o c h i hvilket sammanhang hade han sett detta namn förut?
Jo, så var det!
För 40 år sedan hade han sett det tillsammans med namnet på en liten blond flicka, s o m k o m m i t i hans väg o c h under några solljusa dagar syssel- satt h o n o m.
Det var hennes man, s o m skrifvit denna afhandling, s o m hans resande landsman k o m m i t att glömma hos h o n o m.
Mästaren sjönk åter ned i sin stol o c h började d r ö m m a o m denna lilla flicka, på hvilken en slump åter fästat hans tankar.
Han erinrade sig, hur de först hade råkats.
En vårdag, när den blida solen lockat skaror af ljusklädda männi- skor ut i » torget », hade hon gått utanför den teater, hvars sceniska prydnad han var, o c h så hade han fått se henne.
H v a d hon var vacker!
Smärt s o m ett femton- års barn o c h m e d röda friska kinder o c h tungt hår.
Det var s o m hans vackraste drömmar före- nat sig med vårens ljusa fägring o c h tagit gestalt i henne!
Och hvilken oskuld o c h naturlighet hade ej hela hennes uppträdande visat!
Han kände kvin- n o r n a godt — den tiden; han var j u deras af- gud, den de tillbådo m e d heta blickar o c h vackra ord, s o m gåfvo sig sken af att prisa hans konst.
För mången af d e m skulle han knappast ha velat offra sin hund.
Men något hade sagt honom, att h o n var renare o c h bättre än de andra.
Likväl hade han varit nog djärf att tilltala henne, hvarvid h o n hade afvisat h o n o m ungefär på samma sätt, som Margareta atvisade den på- trängande Faust.
Då hade han plötsligt fattats af en underlig lust att åtminstone få växla några ord m e d denna sköna flicka.
Han hade hört, att hon förgäfves säkt att få biljetter till aftonens föreställning, vid hvilken han skulle uppträda, och detta gaf h o n o m anledning att erbjuda hen- ne ett par.
H o n hade på ett förtjusande sätt tackat h o n o m för hans vänlighet o c h när de, efter att ha växlat några hälft allvarsamma hälft skämtsamma ord, • skildes åt, hade han som pris för biljetterna betingat sig en liten linnéabukett, som h o n bar vid sin barm.
Och så hade han fått veta, att hon hette A n n a och att hon var förlofvad och snart skulle gifta sig.
Då han nu tänkte på sitt m ö t e med henne, kom han ihåg, att hon haft mörka blå ögon, hvilka sett så djupt in i hans, när han ett ögon- blick böjt sig öfver henne för att lösgöra bu- ketten — —.
Hvilka underliga tankar hade han ej tänkt de närmaste timmarne efter det han skilts från henne!
Han hade gripits af en brinnande trå- nad efter detta barn, s o m ej ens anade, hvein han var.
Han visste, att h o n skulle kunna bli hans, oin han önskade det; ett visst uttryck i hennes blick hade.
skvallrat o m det intryck, han gjort på henne.
Men det var, s o m något höll h o n o m tillbaka; bredvid sidan af henne hade för hans själs blick framträdt skepnaden af en annan, s o m han un- der samtalet m e d den okända hade kallat en d ö d lekkamrat, o c h med minnet af den döda förenade sig en underlig rädsla; han nästan bäfvade för att gripa in i denna lilla främmande flickas lef- nadssaga.
Skulle han kunna göra henne lycklig!
Ja, kan ske för några år, men en dag skulle hans obän- diga lynne o c h oroliga natur ta ut sin rätt, och hon skulle k o m m a att fälla mången tår för hans skull.
V o r e ej det mycket bättre att låta den andre skänka henne ett lugnt o c h lyckligt lif än att föra henne in i rampljusets o c h konstnärs- drömmarnes oroliga värld?
Den middagen flngo de promenerande damerna ej många blickar från sin gunstling, o c h de mö- tande vännerna funno h o n o m ovanligt tyst- låten.
Den firade konstnären tänkte på ting, som hade litet att göra m e d flirt o c h ordlekar; i hans själ kämpade glödande längtan m e d käns- lan af att han b o r d e afstå o c h försaka.
När aftonen k o m, hade det bästa i hans själ segrat.
I en blomsterbutik valde han ut den vackrast bukett, han kunde finna, o c h några minuter föreställningens början sände han in
IDUN den till henne m e d några rader, s o m blott in- neböllo ett farväl och en välönskan.
Han visste ju, hvar hennes plats var belägen, och från scenen kunde han tydligt se, huru hen- nes ungdomliga skepnad g e n o m den ljusa dräkt, som h o n bar, framträdde ännu tydligare m o t half- mörkret i salongen.
Hans vänner sade efteråt, att han aldrig spe- lat o c h sjungit så bra s o m den kvällen.
Det var också för henne han sjöng: hvad brydde han sig om sin lilla motspelerska, det var henne han ville bedåra m e d sina toner, — henne, s o m han nyss af stått från!
När han i samma ögonblick som ridån för sista gången gick ned, såg henne sitta där, ljus, fager o c h skär, greps han af en bitter ånger öf- ver det afsked, han uttalat i biljettens ord.
Men samtidigt kände han innerst en tillfredställelse öfver sitt beslut; han visste att han handlat s o m en man — det, s o m han helst af allt ville vara — — —.
l i a n fick aldrig återse henne, men han lycka- des att få reda på det namn, s o m h o n k o m att bära, samma namn s o m han i kväll läst på det lilla häftets titelblad.
Var h o n ännu bland de lefvande?
Säkert var hon då nu lika vissnad s o m den bukett han en gång skänkte henne; kanske de blå ögonen dock ännu kunde blicka lika sällsamt — — —.
Den ensamme gamle konstnären lutade sig bakåt i sin stol, o c h medan höststormen därute sjöng om alltings förgänglighet, drömde han om henne, s o m han velat spara.
Och det k o m öfver h o n o m liksom en känsla af att hans långa lif skänkt h o n o m åtminstone en seger, som ej var 1898 Här i vårt hörn ha vi läst i bladen, Och vi ha fröjdats fast långt ifrån Åt hur det festats i hufvudstaden För Norges allra som störste son, Och vi ha undrat en smula bära — Man vet, hur tankarna gå ibland — Hur stor väl skulle den svensken vara, Som blef så firad af Norges land!
Den Ty Att Och Alt Vi Att Han » store ensamme » grymt måst lida, nog bör strida mot hans natur intervjuas från sent till lida ' bli beskådad som underdjur, våra damer sig rent förgapat, hört och hoppats i stillhet på, fullt så konstiga, som han skapat, icke träffat bland dem ändå.
Ett tack vi ville de herrar ägna, Som så publiken ha rätt förstått Och ifrån början oss velat fägna Med Ibsen-skvaller båd ' stort och smått, Hans rum och allt fick man lära känna, Gardiner, möbel i minsta vrå, Ja, till och med att där fanns en penna Och lite papper att läska på.
Oss denna månad en nyhet gifvit, Som nog gör lifvet mer sällt till slut, Och Ibsen aldrig sitt Dockhem skrifvit, Om denna upptäckt man gjort förut; Ej allt dock veta de skalder stora, Och gåtor lösas af fler än dem, Nk aldrig mera en stackars Nora Behöfver rymma från hus och hem.
En snäll professor oss vill begåfva Med apparat utaf sinnrikt slag, Och inga unga sig mer förlofva, Förrn de ha pröfvais på den en dag, IV.
j y u har den kommit, den ljufva våren, ^A.
Och sopat undan allt mörkt och tungt, Jag tror man glades allt mer med åren Åt allt, som spirar så friskt och ungt; Jag gläds åt sippor och vallar gröna, Åt Och För minsta brodd, är så tacksam all den glädje, som mot solen kr, för allt det sköna, som våren ger.
Och när sen drifvan har smält på marken Och uiaf vintern ej spår finns kvar, Framför mitt fönster här ner i parken Det vimlar » bytingar » hela da ' r, Med viktig min och med sked i handen De minsta tulla på tjocka ben, Som bylten ligga de sen i sanden Och må så ljufligt i solens sken.
Och hos de gamla, som suttit inne 1 skumma kammaren vintern lång, Snart väckes längtan i åldrigt sinne Dit ut till grönska och fågelsång.
Jag ser dem då i det vackra väder Med käpp i handen så sakta gå, Och i milt hjärta jag varmt mig gläder Med alla gamla och alla små.
Men Har hvad — nu står jag här grymt jag med krönikan råkat vill?
förlägen, Förlåt, att jag från den rätta vägen Blef grundligt narrad utaf april; Från Idun, fruktar jag, skral blir tacken, Fastän min vårbit blef tämligt Icorl, Ty det lär vara så fullt i facken Med poesi utaf denna sort.
Om deras Ger Och Men apparaten en ljuflig låt bröllop firas med fröjd och annars måste de skiljas åt.
Förr På Och När Och Kom Och Och - » tonert * då passa samman, gamman, när de stackrarna intet visste, lyckan var man så viss i tron, märkte först, att man tagit miste, man fick höra den falska ton, eget var det, att denna stunden jämt för sent för de unga tio nästan alltid se ' n man var bunden fästmön redan en liten fru.
Visst herr professorn jag högt vill akta, Och apparaten är nog perfekt, Men ändock icke trots alla fakta För den jag hyser så stor respekt, Ty trofast kärlek kan göra under Och komma bästa » maskin » på skam, Och efter sorger och mörka stunder Sist rätta » tonen » kan komma fram.
Och Om — Alt De Det För Ifall så vi hört, alt man kan bli fager, man har hälsa och ungdom kvar För oss maironof finns ingen dager oss förbättra på gamla da ' r — mörka böra af Wagner njuta, skall dem gifva den rätta » teint », blonda ger det som mest valuta, de » bada sig » i Ohopin.
Och om det råkar en ungmö hända, Att näsan blifvit för hvass och smal, Så bör hon dagarna uti ända Få andas vällukter utan tal, Men år i stället så sorglig kasus, Att den har blifvit för stor en bit, Det ordineras för hennes nasus Den ljufta doften utaf sulfit.
Om i ditt ansikte skulle sitta Två ögon små liksom pepparlwrn, Så bli de större, om du vill titta På elefanter och kyrkotorn.
Först rita af er, som af naturen Ni varit ämnade till att bli, Och se ' n som skönheter efter kuren Och Idun får sig ett galleri!
Snorre.
Önr \ kvir \ r \ lig t \ en \ slöjd.
Några tankar om dess värde och befrämjande.
Af Hedvig Holmström.
(Forts.) 2) essa två föreningar torde vara de enda svenska föreningar, s o m verka för den kvinnliga h e m s l ö j d e n s h ö j a n d e, då m a n u n d a n t a g e r n å g r a d y l i k a, s o m a r b e t a i huf- v u d s a k l i g e n filantropiskt syfte, o m de än d ä r m e d f ö r e n a ett f ö r s m a k e n f ö r ä d l a n d e inflytande.
» H a n d a r b e t e t s V ä n n e r » s t å r r e d a n i för- b i n d e l s e m e d flere af v å r t l a n d s h u s h å l l - n i n g s s ä l l s k a p o c h e r h ö l l f ö r n å g r a år s e d a n af d e s s a o m k r i n g 1, 9 0 0 k r o n o r s a n s l a g.
Det v o r e n o g ej s v å r t att m e d u n d e r s t ö d af d e s s a s ä l l s k a p, s o m alltid v i s a t s i g b e - hjärta h e m s l ö j d e n s värde, bilda frivilliga f ö r e n i n g a r i alla l ä n, s o m m e d s t ö d o c h l e d n i n g af » H a n d a r b e t e t s V ä n n e r » a r b e t a d e i s a m m a syfte s o m d e n n a förening, natur- l i g t v i s m e d ett f ö r h v a r j e o r t s f ö r h å l l a n d e n p a s s a n d e v a l af s l ö j d a r t e r.
Svenska staten u t s ä n d e r s e d a n m å n g a år t i l l b a k a u n d e r - visare i manlig slöjd, s o m årligen gifva l ä r o k u r s e r i s k i l d a d e l a r af l a n d e t, o c h m a n torde väl kunna påräkna dess understöd äfven för kvinnlig slöjd o c h det just i s a m m a praktiska, v e r k s a m m a f o r m.
O m k o m p e t e n t a lärarinnor o c h rådgifvare k u n d e tillkallas af d e o l i k a s l ö j d f ö r e n i n g a r n a, så s k u l l e d e s s a k o n s u l e n t e r, g e n o m att a n s k a f f a m ö n s t e r, rita m o d e l l e r, m e d d e l a u n d e r v i s n i n g, p r a k - tiskt o c h teoretiskt, s a m t m ö j l i g e n hålla offentliga föredrag i ä m n e t k u n n a sprida sund s m a k o c h förnuftiga åsikter i n o m s l ö j d e n s o m r å d e till m å n g e n a f l ä g s e n o r t af vårt vidsträckta land.
D e b o r d e äfven såsom prisdomare medverka vid slöjdförenin- garnas utställningar, t y väl o r d n a d e sådana äro s ä r d e l e s v e r k s a m m a m e d e l att l e d a h a n d a r b e - tet in på g o d a vägar.
D e hemslöjdutställnin- gar, s o m bruka anordnas tillsamman m e d häradernas landtbruksmöten i vissa land- s k a p, s k u l l e g a g n a v i d a m e r ä n n u är fallet, o m d o s t ä l l d e s u n d e r l e d n i n g af d y l i k a s l ö j d - föreningar o c h deras erkändt duglige kon- s u l e n t e r eller i n s t r u k t r i c e r.
D e medel, som användas för häradsutställningarna, skulle i så fall k u n n a g i f v a g o d r ä n t a.
Man kunde d å v ä n t a, att g r u n d s a t s e r s k u l l e t i l l ä m p a s, hvilka skulle visa sig v e r k s a m t befordra hemslöjdens höjande.
F r u Adlersparres tre e n k l a r e g l e r f ö r ett g o d t h a n d a r b e t e, att d e t skall v a r a: » ä n d a m å l s e n l i g t, v a r a k t i g t o c h p r y d l i g t », s k u l l e till e x e m p e l s å s o m g r u n d - l ä g g a n d e v i l l k o r att b ö r j a m e d u t e s t ä n g a en m ä n g d oförståndigt hemslöjdsarbete, s o m n u får u t s t ä l l a s s a m t b å d e b e u n d r a s o c h eftergöres.
T y allmänheten fäster sig visst
IDUN - 1898 icke alltid v i d p r i s d o m a r n e s åsikter, utan f ö l j e r sin e g n a s m a k, s o m i c k e h ö j e s där- i g e n o m att h v i l k a f a l a, o n y t t i g a o c h kuri- ö s a s a k e r s o m h ä l s t få u t s t ä l l a s.
Det be- h ö f v e r j u i c k e b e v i s a s, att e n liten utställ- n i n g af v ä r d e f u l l a, v a c k r a f ö r e m å l är m y c - k e t att f ö r e d r a g a f r a m f ö r e n s t ö r r e, d ä r d e dåliga sakerna icke blifvit frångallrade.
T y n y t t a n af d e f u l l g o d a s l ö j d a r b e t e n, m a n d ä r får se, m o t v ä g e r k a n s k e alls i c k e d e n s k a d a, s o m f ö r o r s a k a s af d e s ä m r e o c h då- liga.
Särskildt anmärkningsvärdt är, att en m ä n g d naiva o c h okritiska personer be- u n d r a ett f ö r e m å l d e s t o m e r, j u o v a n l i g a r e o c h b e s y n n e r l i g a r e d e t är, u t a n h ä n s y n till dess brukbarhet eller s k ö n h e t, o c h att d e p r ä k t i g a s t e h a n d a r b e t e n b l i f v a f ö r b i s e d d a af d e n stora m ä n g d e n, o m d e äro n ö d v ä n d i g a och vanliga.
H ä r o m kan m a n m e d lätthet f ö r v i s s a s i g g e n o m att p å f ö r s t a b ä s t a ut- s t ä l l n i n g l y s s n a till å s k å d a r n e s o m d ö m e n.
F ö r att e m e l l e r t i d i c k e b e h ö f v a g e u o m frångallring v i d utställningar vålla förargelse o c h såra d e m, s o m g e n o m att u t s t ä l l a h a n d - arbeten visa v e r k s a m t intresse för s l ö j d e n, v o r e d e t b ä t t r e, a t t i n b j u d n i n g e n till h v a r j e u t s t ä l l n i n g å t f ö l j d e s af r e g l e r o c h b e s t ä m - melser rörande de föremål, s o m vore lämp- l i g a eller i c k e a t t u t s t ä l l a, o c h o m d e e g e n - skaper m a n ansåge önskvärda hos utställda slöjdalster.
Helt hvita sängtäcken samt l a p p t ä c k e n b o r d e t. e x.
i c k e f å u t s t ä l l a s.
D e f ö r r a d ä r f ö r, att e n d a s t d e n s o m s a k n a r färgsinne kan föredraga det enbart hvita t ä c k e t f r a m f ö r ett f ä r g r i k t s å d a n t, s o m p r y - der hela rummet.
(H v a r f ö r i c k e så g ä r n a b r e d a ett l a k a n ö f v e r s ä n g e n?)
D e s e n a r e d ä r f ö r, att d e k o s t a f ö r m y c k e t t i d o c h ar- bete o c h ändå omöjligen kunna blifva vackra.
O m ä l d r e p e r s o n e r, s o m s l u t a t sitt e g e n t l i g a lifsarbete, sysselsätta sig m e d dylika arbeten eller a n d r a r o a s i g d ä r m e d p å l e d i g a s t u n d e r, k a n d e t t a d o c k i c k e v a r a n å g o t s k ä l att offentligt framvisa sådana opraktiska, o s k ö n a handarbeten.
D e s s a tvänne slags täcken fimnos talrikt p å Stockholmsutställningen 1 8 9 7, men intet enda blef prisbelönt, liksom ej h e l l e r h v i t a v i r k a d e eller s t i c k a d e d u k a r.
Hvad » Esseide » säger o m virkning o c h s t i c k n i n g i sin » s t u d i e m e d a n l e d n i n g af d e n allmänna hemslöjdutställningen i Stock- h o l m 1 8 8 0 » ä g d e ä n n u v i d f ö r r a å r e t s ut- s t ä l l n i n g d ä r s t ä d e s full t i l l ä m p n i n g o c h k a n f ö r t j ä n a att h ä r a n f ö r a s o c h b e h j ä r t a s.
» Ursprungligen hafva väl dessa hvita v i r k n i n g a r o c h ä f v e n s t i c k n i n g a r v e l a t före- ställa s p e t s, e h u r u k l u m p i g h e t e n i v i r k n i n - g a r n a s t ä t a p a r t i e r s a m t t j o c k h e t e n af k e d j e - slingorna, hvilka bilda bottnens grofhåliga g a l l e r v e r k, u t g ö r a i allt e n m o t s a t s till spetsarbetets fina och lätta skaplynne.
G e n o m det helt mekaniska utförandet bilda n ä m n d a arbetsarter därjämte blott liksom e n f ö r e v ä n d n i n g, ett s k e n af v e r k l i g t a r b e t e; o c h k a n s k e är d e t d e n n a s t r ä f v a n att g ä l l a för n å g o t bättre än de äro, s o m gifva dessa virk-krokens och strumpstickornas prydnads- alster d e r a s e g e n d o m l i g a p r ä g e l af h a l t l ö s h e t och otrefnad.
A t t m a n börjar allmänt inse d e t r i n g a v ä r d e t af d e t t a s l a g s arbeten f r a m g i c k d ä r a f att, e h u r u d e y m n i g t före- k o m m o p å u t s t ä l l n i n g e n, intet enda erhöll pris.
E n d a s t m e d fin t r å d i l ä m p l i g a m ö n - ster, eller u t f ö r d ö f v e r t j o c k a l ä n k a r af b o m u l l s g a r n till a f b i l d n i n g af f o r n t i d a s y d d a spetsar,_är s p e t s v i r k n i n g v a c k e r, l i k s o m ä f v e n tät virkning, då den utföres i u p p h ö j d a m ö n s t e r o c h tvä färger, till t ä c k e n.
* * Hvilket äfven gäller o m stickning till täcken.
D e n täta v i r k n i n g e n o c h stickningen före- k o m väl i tskilliga täcken p å utställningen, m e n u t a n all färg, i d e n n a k r i t a k t i g a h v i t - het, s o m p å m i n n e r o m liktäcket.
A f alla v i r k a d e o c h stickade spetsar, vi sågo, fanns i n g e n, s o m ej i s k ö n h e t ö f v e r t r ä f f a d e s af d e n e n k l a s t e k n y p p l a d e spets, f ö r att i c k e tala o m skånskornas o c h dalkullornas rent af m ä s t e r l i g a k n y p p l i n g a r.
Och huru mycket v a c k r a r e o c h m e r a stilfull v o r e ej s k y d d s - d u k e n o c h b o r d d u k e n af o f ä r g a d b r o d é r v ä f, prydd med Delsbo-sömnad i rödt och blått, än d e virkade o c h stickade s k y n k e n a med hålbottnar så g l e s a, att m a n k u n d e t r ä d a u t fingrarne i g e n o m d e m!
» — —.
Prisdomare vid slöjdutställningar b o r d e alltid, s o m f a l l e t v a r i t v i d d e b å d a s t o r a slöjdutställningarna i S t o c k h o l m, fästa af- s e e n d e i c k e b l o t t v i d ett g o d t o c h d u g l i g t arbete, utan äfven v i d m ö n s t e r o c h färger, d ä r s å d a n a f ö r e k o m m a, o c h d ä r i g e n o m så s m å n i n g o m u p p f o s t r a s m a k e n.
A l l d e l e s orik- tiga färgsammansättningar b o r d e helst icke u t s t ä l l a s, o c h a l d r i g b o r d e d e t få h ä n d a, så s o m f ö r flere år s e d a n v i d e n s k å n s k ut- s t ä l l n i n g, att ett — v i s s e r l i g e n v ä l v ä f d t — t ä c k e e r h ö l l f ö r s t a pris, o a k t a d t d e t v a r u t f ö r d t i e n d a s t t v ä n n e så o r i m l i g a f ä r g e r s o m anilin-rödt o c h purpur-rödt.
Anilin-färgerna borde inom prydnads- slöjden helt o c h hållet b a n n y l s a s.
De hafva i n s m u g i t s i g ö f v e r a l l t g e n o m sin p r i s b i l l i g - h e t o c h l ä t t h e t att h a n d t e r a, till o c h m e d i Dalarnes präktiga slöjdalster på förra årets u t s t ä l l n i n g f u n n o s d e här o c h h v a r, s t i c k a n d e i ö g o n e n och s k a d a n d e färgharmonien.
Nor- ska utställningen gaf härvidlag, såsom i flere a f s e e n d e n, g o d a l ä r d o m a r.
Där före- k o m m o mest, kanske uteslutande, milda om också kraftiga växtfärger, och flere u t s t ä l l a r e v i s a d e s a m l i n g a r af g a r n p r o f i växtfärger.
H v a d m ö n s t e r angår b o r d e först o c h främst s å d a n a o r i m l i g h e t e r b a n n l y s a s, s o m att in- v ä f v a eller sy inskrifter p å b o r d d u k a r * och s ä n g t ä c k e n eller l a n d s k a p o.
d.
p å dukar o c h serveter, hvarjämte m a n b o r d e allvarsamt motarbeta hela den riktning, s o m inom slöjden försöker lösa konstnärernas uppgift att afbilda naturen.
Detta kan l y c k a s o c h h a f v a b e r ä t t i g a n d e i e n s t a k a fall och i synnerhet då det gäller gobelin-väf- nad, m e n denna måste också betraktas mera s o m konstnärs-arbete än s o m slöjd.
I a l l m ä n h e t är d e t alls i c k e s k ä l att u p p - muntra slöjdarbeten, s o m göra anspråk på att v a r a e n p r y d n a d i o c h f ö r sig, u t a n n å g o n p r a k t i s k a n v ä n d n i n g eller b r u k b a r h e t, s å s o m t. e x.
taflor, s k u r n a i k o r k, eller s y d d a d y l i k a, s o m alls i c k e k u n n a täfla i s k ö n - het m e d det enklaste träsnitt.
Ligger det v e r k l i g e n n å g o t förtjänstfullt i att m e d n å l e n — o m ä n a l d r i g så fint o c h n o g g r a n t — r e p r o d u c e r a ett k o n s t v e r k i m å l n i n g, s k u l p - t u r eller t r ä s n i t t eller ett f o t o g r a f i - p o r t r ä t t?
D e n s k i c k l i g h e t o c h arbetskraft, d e t t å l a m o d och d e n tid sådant arbete kräfver, k u n d e d e t allt ej a n v ä n d a s t u s e n g å n g e r b ä t t r e?
N o g k ö p e r e n b i l d a d m s e c e n a t hellre e n v a c k e r tafia eller ett g o d t skulptur-arbete ä n e n e l d s k ä r m, s o f f k u d d e, m a t t a eller s y d d väggtafla, s o m af b i l d a r k o n s t v e r k e t o c h kanske kostar lika m y c k e t.
(Forts.) * Möjligen m e d undantag för små serverings- dukar, d e m den moderna smaken gärna utstyr m e d tänkespråk, i enlighet m e d gammal-tyskt bruk.
* - • 133 " Mödrar emellan. "
IX.
Fullsöfda barn.
Huru olika mödrar än fostra sina bara, tror jag, att de flesta sträfva att låta sina älsklingar få njuta af just de förmåner, som de själfva lif- ligast känt sig sakna under den egna barndom- en.
Så har åtminstone varit fallet m e d mig.
De förskräckliga väckningarna klockan 7 o m morgnarne, då man låg i sin ljufväste slummer, jäktandet för att i tid hinna till skolan, den glu- pande hungern vid frukosten, som i » den gamla goda t i d e m endast bestod af smörgåsbord o c h kaffe, den stora sömnaktigheten sista lektionen före middaggen, de obegripliga läxorna till kl. 9 k 10 o m kvällarne, då John B l u n d helst velat ensam regera — o c h kriorna se ' n!
— samt käns- lan af alltför stor brist på kunskaper v i d skol- gångens slut äro de mindre glada minnen, hvil- ka dikterat planen för mina egna barns skollif.
Karl o c h Ellen äro respektive 10 o c h 12 år gamla.
Deras egen sunda natur har fått bestäm- ma softiden.
Som m y c k e t små sofvo de från kl. 7 på kvällen till kl. 7 på morgonen, senare vak- nade de half 7 m e d samma läggtid.
V i d unge- fär 9 års ålder började de vakna ännu tidigare, hvarför deras läggtid då ändrades till half 8 o m kvällarne.
Karl lägger sig fortfarande half 8, medan Ellen går i säng kl. 8.
Om somrarne kunna de vara u p p e en halftimme längre, troli- gen beroende på de ljusa dagarne o c h friheten från skolarbetet.
Såväl sommar s o m vinter sti- ga de upp half 7, alltid vaknande af sig själfva, alltid utsöfda, hurtiga o c h krya.
Det fordras intet jäktande för att i tid hinna till skolan.
Före vandringen dit dricka de en stor k o p p choklad, kokt i mjölk, m e d skorpor till.
På frukostrasten få de ett rikligt mål, s o m börjar med hafregrynsgröt eller hafremjölsvälling.
I fickan få de e n eller två hvetebullar att äta före sista lektionen, med den påföljd att de äf- ven den timmen kunna m e d uppmärksamhet f ö l ja m e d undervisningen.
» Till 8 års ålder ha de fått lefva frihetens gla- da lif, m e d intet annat skoltvång än lekskolans.
Men sedan ha de allvarligare studierna börjat och gått m e d lif o c h m e d lust.
Inga &gt; obegripliga » läxor förekomma, ty barnen äro ju utsöfda o c h kunna således m e d full tankekraft ägna sig åt det arbete, s o m är afsedt för barn af deras ål- der.
Ellen går i tredje klass i stadens elemen tarskola för flickor, o c h Karl beredes till inträ- de i elementarläroverkets andra klass.
Ingen af dem drifves framåt i läsningen, emedan vår in- nerliga önskan är, att de vid slutet af sin skol- gång verkligen skola ha smält så m y c k e t s o m möjligt af all den kunskap, s o m bjudes vår tids u n g d o m.
Det är också vår glädje att höra lärar- nes stora belåtenhet m e d barnens förmåga att följa m e d lektionerna.
Ä n n u ha de ej hunnit till någon kriaskrifning, m e n jag hyser det glada hoppet, att då den tiden k o m m e r, skall det visa sig, att utsöfda barn lättare än andra reda sig äfven m e d den saken.
— Måndagsläxorna inläras lördag eftermiddag.
Tre familjer bland våra vänner fostra sina bara efter samma metod m e d samma goda resultat, och våra barn ha m e d deras sina glada lekar o m eftermiddagarne, sedan läxorna äro inlärda, till kl. half 7, då hvar o c h en går till sitt för att äta kvällsmat o c h krypa till kojs i rätt tid.
En- dast vid mycket högtidliga tillfällen tillåtas un- dantag, såsom t. e x.
vid julafton.
Vågar jag påpeka, att våra barn ha många — alltför många kamrater inom Sveriges skolor, hvilka äro länge u p p e o m kvällarne, väckas o m morgnarne o c h äro sömnigare o c h — dummare vid sitt skolarbete, än de m e d tillräcklig nattsömn skulle vara?
Säb.
X.
Kärlek utan björkris.
Det är med verklig fasa jag märker, hvilken stor roll riset spelar i våra mödrars uppfostrings- metod.
H u r kan man ha hjärta att slå dessa hjälplösa små, s o m man af försynen fått sig an- förtrodda?
Du m o d e r 1 innan du lyfter din hand för att slå ditt lilla barn, se in i din egen själ och ransaka dig själf, o c h du skall måhända finna, att du själf är vid ett miserabelt h u m ö r o c h att det passar sig bra att bryta ut mot den lilla stackarn, s o m inte kan försvara sig.
Jaja men, man väljer det minst farliga föremålet till skott- tafla för det dåliga lynnet.
IDUN 134 Om man är försedd m e d en näsvis, sur o c h elak piga, som slår sönder det bästa porslinet och grälar hela dagen — se, den vågar inte lilla frun ge så mycket som en örfil en gång, ty det förbjuder lagen.
Och lille gubben kan man väl inte » bryta ut » m o t heller.
M e n det stackars lilla barnet, se det är hon då herre öfver.
Nej, du moder, uppfostra dig själf först o c h lär dig att tukta ditt eget onda lynne, o c h sällan eller aldrig skall din hand lyftas mot dina små.
Själf har jag fått lära mig ett oändligt tålamod, o c h har jag måhända därför fått stora fordringar på andra.
I vårt hem förekommer aldrig mer än en tjä- narinna, o c h ändå har jag haft 6 barn samt en mycket sjuklig man.
Att mitt tålamod o c h min själsstyrka under sådana förhållanden ofta blifvit satta på hårda prof säger sig själft.
M e n jag har en innerlig belöning i mina barns kärlek.
Och när jag en gång är d ö d eller barnen flyttat bort från hemmet — så skola de tänka: m o r älskade oss så oändligt, att h o n försakade allt för vår skull, och aldrig slog h o n oss i vrede.
Ej heller b ö r man för tidigt tvinga dem till blind lydnad.
Det är väl ej slaf var vi skola upp- fostra, utan fria människor ' Jag har hellre barn, som ej äro fullt lydiga i allt, än barn s o m lyda m i g endast därför att de äro rädda för stryk.
H u r lätt missriktar man ej ett barnasinne g e n o m för hård behandling!
Ur stränga h e m ha ofta utgått snedvridna karaktärer — endera hårda, lömska sinnen eller förskrämda, vacklande.
H v a d nu barnens fysiska vård beträffar, så är det förstås bäst o m m o d e r n har krafter att am- ma sitt barn själf.
I annat fall kan jag, af egen erfarenhet, förorda professor Netzels barnmjöl, hvilket är oöfverträffligt.
D e små barnen böra ofta bada, men ej.
som nu brukas, kalla bad, utan mellan 33 o c h 35 grader varma.
Ej heller äro iskalla tvättningar bra.
Att ge små barn mat på bestämda tider anser jag för en grymhet — de böra få mat, så fort man förstår att de äro hungriga, och vatten o c h mjölk böra ofta bjudas d e m.
Så fort barnen äro 1 ' /, år, böra de vara ute äfven om vintern, m e n varma underkläder skola de ha.
M e n däremot tror jag, att de nu så mo- derna babyhattarne ej äro så lämpliga, därför att barnen lätt bli utsatta för tand- o c h hufvud- värk, när de som äldre skola lägga bort d e m.
Att tala o m, huru man skall möblera barnkam marn, är barnsligt tycker jag, det gör väl ingen- ting till barnens trefnad eller otrefnad, o m möb- lerna äro dyra eller billiga; det är en penning- fråga.
Skulle dessa rader verkligen k o m m a in i Idun, så blir jag väl ansedd som en Saul ibland pro ' feterna.
Men de små tveka o m Pella.
Att Och Lär Sin 1898 älska arbetet, sin Gud o c h andra, kunna g l ö m m a bort sitt eget jag, med e x e m p e l så ditt barn att vandra väg framåt från lifvets arla dag!
Om själf du äger djupt i hjärtat inne Den kärlek, som gör h e m m e t ljust och gladt, Helt omedvetet du i barnets sinne Planterar frö ' t till denna rika skatt.
Mamma.
Min mans trägna göromål v o r o ofta en orsak till, att jag fick vara den styrande m e d barnens uppfostran.
Det blir ju oftast m o d e r n s lott - — åtminstone de första 10 åren.
Plikterna s o m uppfostrarinna äro stora, o c h kunna vi ej af oss själfva finna rätta sättet, utan måste fly till Ho- nom, s o m är rätte ledaren, m e d b ö n o m kraft o c h hjälp till det viktiga kallet.
A. V. L. XII.
En m o d e r till åtta barn (sex söner o c h två döttrar) vill härmed gifva några råd o c h upplysningar o m, hvad hon erfa- rit o c h iakttagit vid deras vård.
Under barnets första tid b ö r det hållas varmt, såväl o m hufvud som hela kroppen, alltid hafva en mjuk, varm bädd, så att händer o c h fötter ej äro blå af köld.
Ju varmare de äro, desto bättre sofva de.
Jag har lindat dem, så att de hållit sig raka, dock ej hårdare än att de något kunnat röra sig.
Lindning o m nätterna har jag begag- nat ända tills de börjat att gå, för att få d e m sta- diga i benen.
A f alla åtta är heller ingen hjulbent eller snedvuxen.
Den naturliga och bästa födan är naturligtvis modersmjölken, men, i brist där- af, komjölk af ett frisk kreatur.
Mjölken ut- spädes efter läkares eller barnmorskas beskrif- ning.
Vår husläkare sade, att barnet kan hafva näring ensamt däraf ända tills det blir två år.
Då barnet, som man säger, » får ondt för tänder » o c h vill bita i allt, det får tag uti, b ö r man gifva det en bit violrot, s o m är absolut oskadlig för den lille, men däremot välsmakande o c h välluk- tande.
Att hålla barnet rent såväl till kropp som kläder är af stor vikt.
Bada eller tvätta det där- för dagligen o c h gif det alltid rena o c h torra kläder på.
Barnkammaren bör vara ljus, stor o c h rymlig m e d ostoppade m ö b l e r o c h utan mattor på golf- vet, på det att d a m m o c h bakterier så litet som möjligt må vinna insteg.
Ömtåliga prydnadssa- ker böra totalt förvisas därifrån, utan må de små här få leka o c h rusta o m af hjärtans lust; det gör d e m lifliga o c h kvicka i sina rörelser.
Mina sex söner hafva alla varit » styfva » gymnaster i barn- och ynglingaåren.
Att vara oeniga, k o m m a i gräl o c h slagsmål har jag aldrig tillåtit dem, utan hafva de genast, o m så händt, fått försonas o c h bedja hvarandra o m förlåtelse, och så har det varit glömdt.
Vänj tidigt barnen v i d gudsfruktan, lär d e m små böner, så fort de kunna tala, undervisa dem o m Gud o c h lydnad för hans b u d!
Det som in skarpes i barnasinnet hänger i in i ålderdomen och bär ofta goda frukter.
Lofva aldrig barnet något, du ej kan hålla I Afvisa det ej kort, utan förklara - och t3 dliggör, o m det är något, det vill hafva reda på eller ej förstår.
E n del mödrar afvisa barnet m e d or- d e n: » Nyfiken », » Pytt fick du veta det », o. d., hvilket ju är både dumt o c h oklokt, ty frågar ej barnet o c h blir rätt upplyst o m hvad det vill hafva reda på, får det ju gissa sig till saken o c h kan i så fall få en dålig uppfattning därom.
Narras aldrig för ditt barn o c h låt det e; j få vana därtill, utan var sanningsenlig och svara undvikande, o m det är något barnet vill o c h ej bör hafva reda på.
Försök att vinna dess för- troende och kärlek, m e n framför allt lydnad,- ty att se ett olydigt, kärlekslöst o c h hårdt barn är bra sorgligt.
A g a det, o m så behöfves, m e n m e d förstånd o c h ej i häftighet.
Har det gjort något illa, tala allvar med det o c h låt det förstå, att det gjort far o c h mor ledsna, o c h därigenom ångra sitt begångna fel eller sin olydnad.
Häri- g e n o m hafva min man o c h jag fått våra barn lydigare än m e d stryk.
Dock b ö r tuktan ej all- deles uteblifva, ty det heter: » B ö j vidjan, medan h o n är grön, så blir h o n både fager o c h skön. » Ett P barndomsminne.
å högsla toppen af backen A bergig och mossig häll Där stär den väldiga stacken Hopdragen till Valborgskvätl.
o I aftonen, vårligt fager, Långt öfver den vida slätt En mystiskt skymmande dager Sig sänker sä ljuftigt lätt.
I väster syns än en strimma Af aftonrodnadens glans, Och vid horisonten glimma Snart bloss i. en vidsträckt krans.
fa, Valborgseldarne tändas På berg, ä slätt och pä höjd.
Och budskap genom dem sändas, Att nu är det vår och fröjd.
Vår eld ock tändes samt sprakar På berghällens öppna spis.
Och gladt det knattrar oah brakar Bland ruskor och barr och ris.
En Så jt±n An bolmande rök sig tränger mörk utur högens topp, såsom ett moln den hänger, går den pe lar likt opp.
An Mot An Sig såsom ett skepp den flyger himmelens klara blä, hotfull och svart den smyger in uti skogens vrå.
Men ur dess trolska fasoner Sig höjer dock i en hast Af gnistor i millioner En sprakande eldröd kvast.
r XI.
» Några ord blott. » O m barnuppfostran man så mycket skrifvit, Att nästan ingenting för mig finns kvav, Men då en liten vrå m i g Idun gifvit, Så skall jag säga, hvad jag säga har.
» Så, som du sår, så Hvar kan du bättre An i den barnasjäl, I barnakroppen från Gör Om Låt Du skall du äfven skörda! » se besannadt det som du skall vörda dess första fjät!
kroppen sund!
Försaka nattens hylla, det behöfs, för barnens första år!
sjukdom ej förbi ditt öga ila, bäst hvar skiftning hos de små förstår.
Att vara mor, o c h verklig sådan vara, Det är att lämna nöjets^ ytans v ä r l d; Du måste dina bästa krafter spara Och lägga ner dem invid h e m m e t s härd.
1 barnens lek, i deras allvarsstunder Skall mamma vara med, — o c h vara barn; H o n tälja skall om sagovärldens under Och hjälpa pilten » bygga skepp af flarn ».
Att lagar ställa upp för barnens lydnad Och för dressyr, hvad tjänar detta till?
Låt sanning bli den lilles bästa prydnad, Se ' n danas karaktären, som den vill.
Själfståndighet är redan barnets kynne, Det ligger uti tidens andedräkt.
Bryt icke ned m e d våld ett dylikt lynne, Om ock det är med envisheten släkt!
Hönsföda, Skräm aldrig barnet för något, ty en svår skräm- sel i barnåren har man ondt af hela lifvet ige- n o m, det har jag själf erfarit.
Låt ej barnet k o m m a i beröring m e d barn, s o m hafva kikhosta eller andra barnsjukdomar, som äro smittosamma, ty vanligtvis lämna dessa » sviter » efter sig, som kunna vara farligare än själfva barnsjukdomen.
Visserligen undgår bar- net sällan dessa sjukdomar, men gäller det i så fall att från början vara försiktig o c h genast sö- ka läkarehjälp.
Mina åtta barn hafva lyckligt gått igenom alla barnsjukdomar o c h från ingen af d e m hämtat menliga följder.
H v a d klädedräkten beträffar tycker jag, att nu- tidens m o d e är både vackert o c h ledigt för bar- nets utveckling.
Haf bara varma underkläder på dem.
Och därpå lågor i klunga, Som väldet tycks vilja ta.
Och utaf gamla och unga De hälsas med gladt: " Hurra! » Men Valborgsmässelden färgar Med underbart skimmer allt.
Och sagor om tomtar ock dvärgar I skenet ta form och gestalt.
Allt Och Med Och högre slår lockar flock grannarne » låna eld » bålels flamma- efter flock ',: skall man glamma kanske ock.
Igenom sorlet och skratten Dock plötsligt en ton man hör: Från » Spel-Jans » fiol uti natten Gladt » Vårvindar friska » sig röi.
Med konst ej hans stråke föres, Men tyst det blir i en hast.
Blott inifrån skogen höres En drill frän en vaknad trast.
Och Om Dess Med båda to ?iema klinga kommen segrande vår.
ekon i skogen springa.
bud därom i hvart snår.
Dock elden slockttar.
En gnista Blott här och där blä ?iker till.
Af vinterns brasor den sista Brann ut med sista aéril.
Fanny Ohiysander.
k r a f t i g, ä g g d r i f v a n d e o c h b e k v ä m.
— B e n cl O r - b r ö d e t är på grund af sin höga protein halt, 17,5 %, under det att korn innehåller endast 8 % smältbar protein, det bästa, bekvämaste o c h billigaste hönsfoder.
— Vidare upplysningar g e n o m A k t i e b o l a g e t B E N D O R, S t o c k h o l m.
f DU N 189S oefterhärmliga naivitet som ett af svartsjuka an- fäktadt litet hustrubarn, o c h Sven Scholandér är nu en gång för alla erkändt oemotståndlig s o m » Le joli tambour » o c h dansmästar Mollberg.
Drottningen i Honnef.
Under sin vistelse i H o n n e f har drottningen hos sig sett flera af sina släktingar, såsom änkefurstinnan af Wied, prinsessan Elisabeth af Waldeck-Pyrmont, arf- storhertigen o c h storhertiginnan af B a d e n m. fl.
Ankekejsarinnan Fredrik har, åtföljd af sin dot- ter, prinsessan Viktoria af Schaumburg-Lippe, afven gjort besök, o c h s o m bekant tog vår kron- prins vägen från Karlsruhe till Dresden öfver Honnef.
Kronprinsessans hälsotillstånd.
I dagarne har en konsultation ägt rum i Nervi mellan ge- heimerådet prof. E r b o c h d:r Munthe angående kronprinsessans hälsotillstånd.
Förbättringen fortgår, men krafterna äro ännu något nedsatta.
Storhertigen o c h storhertiginnan af Baden ha anländt för att besöka kronprinsessan under någ- ra veckor.
» Literis » åt fru Gulbranson.
Fru Ellen Gulbranson fick efter ett af sina senaste upp- trädanden s o m » Valkyrian » g e n o m operans di- rektör mottaga medaljen » Literis et artibusv.
Kvinnlig badläkare.
M e d.
kand. fröken Elin B e c k m a n har förordnats att under somma- ren bestrida läkarebefattningen v i d Särö bad- anstalt.
Filharmoniska sällskapets tredje abonnements- konsert under säsongen, m e d uteslutande skan- dinaviskt program, under anförande af herr Vil- helm Stenhammar, uppfördes sistlidne tisdag i Musikaliska akademiens stora sal inför en full- talig, distinguerad o c h erkännsam publik, med konungen, hertiginnan af Dalarna, prinsarna Carl och Eugen samt prinsessan Ingeborg som repre- sentanter för konungahuset.
Benvalds imposanta ouvertyr till hans opera » Estrella di Soria » väckte lifligt bifall.
Mattare mottogs fröken Valborg Aulins intressanta tonsättning till Wirséns dikt » Procul este! », möjligen på grund af det mindre tillfredsställande sätt, hvarpå mezzosopransolot utfördes.
Normans tre vårfriska visor a capella föredrogos o c h mottogos con amore, o c h fru Ellen Gulbransons öfverlägsna tolkning af Griegs » Fra Monte Pincio » o c h » En Svane » hälsades ined jubel.
Men detta allt var endast preludier till det mäktiga slutnumret, Griegs ofullbordade mu- sikdrama » Olav Trygvason » m e d text af Björn- stjerne Björnson.
Ord o c h musik bildade ett öfverväldigande helt till förhärligande af den » evige A s a t r o ».
Fagra o c h majestätiska s o m gu- daläran själf, utfördes körerna m e d verve o c h inspiration, o c h åt völvens parti, hvars besvär- jelsesång är präglad af all h e d e n d o m e n s mystik, förlänade fru Gulbranson ett skälfvande drama- tiskt lif.
• * S a n d k o r n Utkast för Idun af Ernst Lundquist.
(Forts.) K.
Operan gaf i onsdags » Romeo o c h Julia » med fröken Märta Petrini i Julias roll.
Fröken Petrini, som nu afslutat sitt uppträdande å Ita- lienska operan i Petersburg, började härmed ett kortare gästspel, innan h o n tillträder sitt gäst- engagement vid hofoperan i Stuttgart.
Operans direktion hade äfven lyckats träffa öf- verenskommelse o m ännu ett gästuppträdande af fru Ellen Gulbranson som i går torsdag, då man fick tillfälle att höra sångerskan i Ortruds parti i Lohengrin.
V i återkomma till ett när- mare omnämnande.
K.
Dramatiska teatern bjuder sedan i onsdags på ett nytt program, då för första gången upp- fördes » Teatern », k o m e d i i 4 akter af Gustav Esmann, öfversättning från danskan.
Vi äro först i nästa n:r i tillfälle att uttala vår mening o m föreställningen.
Sven Scholanders Musik- och Bellmansafton i Vetenskapsakademiens hörsal fredagen den 22 den- nes var, s o m vi förutsagt, till trängsel besökt samt utmärkt g e n o m den för dessa högtidsstun- der kännetecknade h ö g a o c h intima stämningen.
Men så var också programmet af uppryckande slag.
Efter Sehlstedts små idyller och Frödings dråpliga » I valet o c h kvalet » samt » Melangtä- rens intåg i Kalsta », mästerligt föredragna hvar efter sin art, följde den ej mindre spirituelt åter- gifna internationella af delningen med den be- skäftige o c h förnumstige » Vetter Michel » i spet- sen, följd af bland andra » Capitän und Leute- nant », som defilera förbi ända in i » H i m m e l und H ö l l e », af den kysstäcka » Collinette », af » Le vieux mendiant » m e d sitt hjärtskärande » c ' est parfait&gt; o c h af » la gentille p ' tite cousine » med sitt naiva lilla bref till » son cousin ».
Och så till slut en hel uppsjö af våra egna gamla oförlikneliga, ypperligt individualiserade Bellmans- figurer.
Gör efter, den s o m kan!
August Lindbergs maiiné å k. operan sistlid- n e söndag bjöd på » Gringoire », 2:dra akten ur » V i skiljas », » V i d vaggan », monolog, fram- sagd af fru Ellen Hartman, danska visor, sjungna af fru Helga Hoving, samt svenska o c h franska sånger, föredragna af herr Sven Scholanäer.
Ma- tinégifvaren förde själf s o m den älskvärde poe- ten-vagabonden Gringoire sina trupper i elden och afslutade segerrikt attacken s o m Des Prunel- les i » V i skiljas ».
Största andelen i manspillan hade för öfrigt » solisterna ».
Så briljerade fru H o - ving m e d sitt raffineradt pikanta återgifvande af det » blöde danske sprog », fru Hartman med sin Bland nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af \ J e t ö f v e r r a s k a d e o c h i r r i t e r a d e m i g att b l a n d alla d e s s a af v ä l v i l j a o c h b e u n d r a n s k i n a n d e a n s i k t e n r u n d t o m k r i n g m i g finna ett så s t e l t o c h r e s e r v e r a d t s o m ert, d e t v a r s o m en m ö r k fläck i d e n l j u s a taflan, o c h j a g k ä n d e m i g till m o d s u n g e f ä r s o m e n k o k e t t d a m, v a n att h y l l a s af alla o c h s o m g ö r d e t till e n h e d e r s s a k f ö r s i g att k u f v a o c h e r ö f r a j u s t d e n ende, s o m djärfs spjärna e m o t h e n n e s t j u s n i n g s m a k t.
D e t v a r v ä l d e n kän- slan eller i n s t i n k t e n, s o m d r e f m i g a t t efter m i d d a g e n s slut s e m i g o m efter er, så s n a r t j a g k u n d e g ö r a m i g l i t e t l e d i g från d e m, som trängdes kring jubilaren.
M e n ni var f ö r s v u n n e n, o c h j a g h i t t a d e er i n t e f ö r r ä n allra l ä n g s t b o r t i h o t e l l t r ä d g å r d e n, d ä r n i s a t t i e n l ö f s a l, e n s a m m e d er c i g a r r.
Jag såg m y c k e t väl, hvilket o a n g e n ä m t intryck d e t g j o r d e p å er, d å j a g p l ö t s l i g t s t o d f r a m - för er, n i s k i f t a d e f ä r g o c h s å g er o m k r i n g, s o m o m n i s ö k t ett g ö m s t ä l l e, o c h d å b o r g - mästaren o c h landssekreteraren k o m m o och ropade p å m i g o c h afbröto vårt nyss påbör- j a d e s a m t a l, v a r d e t e n r i k t i g l ä t t n a d för er att bli m i g k v i t t.
N i är j u a n n a r s i n t e så d ä r s k y g g af er, o c h v i h a j u r å k a t s m å n g a g å n g e r förr u t e i s ä l l s k a p s l i f v e t o c h pratat långa stunder m e d hvarandra och alltid k o m m i t m y c k e t b r a ö f v e r e n s.
D e t m å s t e d ä r f ö r finnas n å g o t skäl, h v a r f ö r n i j u s t i g å r p å ett n ä s t a n d e m o n s t r a t i v t s ä t t v i s a d e er så a f v o g m o t m i g.
E t t ö g o n b l i c k t ä n k t e j a g, att d e t m ö j l i g e n k u n d e b e r o p å, att j a g s a d e n e j till er d e n d ä r g å n g e n, d å n i k o m till m i g o c h v i l l e i n t r e s s e r a m i g f ö r g r u n d a n d e t af ett h e m f ö r f r i g i f n a f å n g a r, men så k o m j a g i h å g, att d e t j u är m e r ä n t v å år s e d a n o c h att j a g s e d a n d e s s m å n g - faldiga gånger rönt prof på edra vänskap- liga tänkesätt m o t m i g.
Jag vill m i n n a s, att j a g d e n där g å n g e n vidlyftigt framlade för er m i n a skäl, h v a r f ö r j a g inte k u n d e a n n a t ä n m e d m i n a t y s t a s y m p a t i e r intres- s e r a m i g f ö r er v a c k r a t a n k e.
J a g är f ö r m y c k e t l o k a l p a t r i o t f ö r att a n s e m i g h a rätt att g e n å g o t p e k u n i ä r t u n d e r s t ö d till e t t f ö r e t a g af så v i d s t r ä c k t v e r k n i n g s f ä l t — ett, som gäller hela länets o c h inte bara vår s t a d s i n t r e s s e n.
D e t är t. e x.
m i n åsikt, att hvarje k o m m u a, hvarje individ först o c h f r ä m s t har s k y l d i g h e t att h j ä l p a s i n a när- m a s t e, s i n e g e n lilla k r e t s, o c h att v i f ö r s t d å d e n n a g r u n d s a t s blir a l l m ä n t e r k ä n d o c h t i l l ä m p a d, k u n n a k o m m a till ett s å d a n t saker- n a s s k i c k, att v ä l g ö r e n h e t e n b l i r r e g l e r a d en g å n g f ö r alla o c h b e h o f v e t af h j ä l p ö f v e r h e l a v ä r l d e n i n s k r ä n k t till ett m i n i m u m.
Nå, d e t d ä r s a d e j a g er, o c h o m n i o c k s å i n t e g i l l a d e m i n a åsikter, b ö j d e n i er lik- väl f ö r d e m i d e t s p e c i e l l a fallet, o c h v i s k i l d e s åt s o m g o d a v ä n n e r.
.
.
i n t e s a n t?
» » Jo visst. » » O c h sedan dess ha vi aldrig på minsta sätt varit i delo m e d hvarandra.
S k ä l e t till er r e s e r v e r a d e h å l l n i n g i g å r k a n s å l e d e s inte vara något rent personligt.
K a n s k e den b e r o r p å, att n i af p r i n c i p o g i l l a r s å d a n a där apoteoser, s o m d e n m i n a stadsbor be- h a g a d e h e d r a m i g m e d i g å r?
M å så v a r a, n i h a r k a n s k e r ä t t däri, o c h j a g e r k ä n n e r, att v ä l v i l j a n t o g s i g ett o c h a n n a t öfver- drifvet uttryck, s o m föga stod i förhållande till d e s m å t j ä n s t e r, j a g v a r i t i tillfälle att g ö r a vår s t a d; m e n n o g v e t ni lika väl s o m j a g, att d e t h e l a ä n d å h a d e till g r u n d v a l en k ä n s l a af v e r k l i g v ä l v i l j a o c h af e n — j a, h v a r f ö r i n t e?
— till e n v i s s g r a d b e - r ä t t i g a d t a c k s a m h e t.
D e s s u t o m har n i na- turligtvis tillräcklig världserfarenhet o c h män- n i s k o k ä n n e d o m f ö r att v e t a, att e n f e s t t a l a r e o f t a b e r u s a r s i g m e d e g n a v a c k r a o r d o c h att — i s y n n e r h e t litet l ä n g r e f r a m p å k v ä l l e n — den g o d a m a t e n o c h d e n eldiga c h a m p a g n e n h a e n d r y g a n d e l i all d e n r ö k e l s e, s o m u p p - sändes o c h hvars ångor inte k u n n a förvirra, någon sundt anlagd människas hjärna?
— S e s å, sitt n u i n t e d ä r l ä n g r e o c h s e m y s t i s k u t o c h låt m i g f a m l a o m k r i n g p å m å f å, u t a n stilla m i n n y f i k e n h e t o c h s v a r a m i g r e n t u t p å m i n fråga: hvarför spelade ni i går gent- e m o t m i g f ö r f ö r s t a g å n g e n r o l l e n af e n s k y g g s e n s i t i v a, e n Noli me tänger ef • » Pastor L i n d e m a n h a d e suttit där m e d t a n k f u l l o c h litet f ö r l ä g e n m i n o c h n u p i t b l a d m a s s a n u r ett l ö n n l ö f, så att e n d a s t n e r v - skelettet återstod; n u såg h a n u p p, m ö t t e konsulns blick m e d sina ärliga, a l l v a r s a m m a ögon o c h sade trohjärtadt: » A l l t h v a d n i n a s ä g e r m i g, herr k o n s u l, o m m i t t b e t e e n d e i g å r, v i t t n a r o m att n i är e n o v a n l i g m ä n n i s k o k ä n n a r e.
.
.
eller o c k - så att j a g h a r f ö r litet v ä r l d s v a n a f ö r att ge m i g ut i sällskapslifvet.
J a g har o m e d - v e t e t b u r i t m i g t a k t l ö s t åt o c h k a n s k e s å r a t er.
.
.
j a g b e r er o m f ö r l å t e l s e, o c h f ö r att på d e t e n d a sätt j a g kan s ö k a g o d t g ö r a m i n f ö r s e e l s e v i l l j a g b e r ä t t a er e n h i s t o r i a.
.
.
någonting s o m hade händt m i g på förmid- d a g e n i g å r o c h s o m u t g ö r d e n e n d a för- klaringen på mitt uppförande. » » Godt.
Ä r historien lång? » » D e n b l i r k a n s k e i n t e så k o r t.
» » Vill ni då, innan ni börjar den, g e m i g en c i g a r e t t?
J a g f ö r s t å r a l l t i n g b ä t t r e s e d t g e n o m t o b a k s m o l n, o c h j a g är a l d r i g så b e - skedlig o c h förlåtande, s o m då j a g röker a quatre mains. » en » D å s k a l l j a g s k y n d a m i g att o c k s å t ä n d a cigarett, » sade pastorn småleende.
— » J a g är, s o m n i v e t, h e r r k o n s u l, tillika f å n g p r e d i k a n t o c h har ofta m i n a v ä g a r u p p till s t a d e n s c e l l f ä n g e l s e.
B l a n d a r r e s t a n t e r - C AC hf \ I I I B1 T R / | Å ftl C l i U L S I f l M l l O V#MvrMU ' &lt;^^ * l«3L * ra «3Cl, £aIj K s v i d 1 8 9 7 å r s °s tockhSi ^ n d u s t r i u t s t ä l l n i n s
IDUN 136 n a d ä r finns e n p e r s o n — g a m m a l s t a d s b o f ö r r e s t e n — s o m ni k a n s k e e r i n r a r er från er u n g d o m, e n v i s s f. d. h a n d l a n d e B e r g - dahl — Willgott Bergdahl. » » " Willgott B e r g d a h l — låt se — j o, j a g känner m y c k e t väl igen namnet.
Jag hade e n s k o l k a m r a t, s o m h e t t e så.
.
.
o c h j a g v e t, att h a n s l u t a d e illa.
Ja, n u m i n n s j a g h o - n o m a l l d e l e s t y d l i g t.
.
.
h a n k o m p å af v ä g a r v i d h e l t u n g a år — d e t v a r n å g o n f ö r s n i l l - ningshistoria, vill j a g m i n n a s — o c h sedan h a r j a g flera g å n g e r sett h a n s n a m n u n d e r rubriken rättegångs- o c h polissaker. » » J a, h a n s h i s t o r i a h ö r s k e n b a r t till d e banalaste.
.
.
den handlar egentligen bara o m d å l i g a a n l a g, d å l i g a k a m r a t e r, t i d i g a fre- stelser, d r y c k e n s k a p o c h råa laster, fattig- d o m o c h l ö s d r i f v e r i, s t ö l d o c h o ä r l i g h e t af alla s l a g — h e l a d e n g a m l a r a m s a n af s i m p l a ohyggligheter, s o m m a n bara rynkar på näsan åt o c h s o m i n t e h a r e n e n d a g l i m t af n å g o t r o m a n t i s k t eller af n å g r a i n t r e s s a n t a f ö r m i l d - rande omständigheter — en slusk rätt o c h slätt. » » M e n s o m varit misskänd o c h misshand- • l a d af ö d e t, o m m a n fär d ö m a efter er iro- niska t o n?
» N i s k a l l få h ö r a.
D å j a g k o m h i t till s t a d e n f ö r t r e år s e d a n o c h t i l l t r ä d d e m i n bisyssla s o m fångpredikanf, såg j a g genast, att d e n n e B e r g d a h l v a r d e n b l a n d f å n g a r n e, s o m j a g s k u l l e f å allra s v å r a s t att v i n n a — j a g m e n a r i n t e v i n n a f ö r H e r r e n o c h ett å n g e r f u l l t r e n a d t, G u d i b e h a g l i g t lif, t y allt d e t är f ö r m i g alltid e n cura posterior, ett v a n l i g e n m y c k e t a f l ä g s e t m å l, d i t m a n en- dast k o m m e r på långa, labyrintiska vägar —, u t a n v i n n a f ö r mig, v i n n a till m i n v ä n o c h Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad-logogryf m e d bland småorden inkapslade 125 geografiska namn.
För Idun af F. M.
C. Hufvudordet.
Man gör sitt mitt första i lifvet Så ofta på mångfaldigt sätt.
Till fördel ej alltid är gifvet, T y kan det ju hända så lätt, Att man ur sin vanliga aska Får midt i mitt fjärde se ' n traska.
Mitt andra från medeltidsdar Står än — utan s likväl — kvar.
Krigsmakten har livar sin mitt tredje, Hvari den får äta sig mätt.
Mitt hela man hälsar m e d glädje På berg o c h i dal o c h på slätt.
Och strån till den väldiga stacken, Som reser sig högt o p p i backen, Dra barnen, som förr de ha gjort.
Ja, lefve mitt hela allt fort!
Småorden m e d de g ö m d a n a m n e n: H v e m lyser i becksvarta n e d a n?
Mark — gräsöken uti sitt slag —.
Små landsändar trenne säg sedan.
Skönlitteratur i förlag.
Hvad mången nog sitt ville reda.
jSfamngif tre af d e m som oss leda.
A f töser ett dussin du ser.
Tre b l o m m o r dig Flora nu ger, — Manien tycks hon äga att bjuda.
— Ibland vid din klippning en rest.
Hvad mest till en orgel plär ljuda.
F e m floder s o m ila nordväst Till hafvet från bergen i söder.
Hamnplatsen för allt som oss föder.
1898 V i ha sytt för denna skara, Sjuka, bleka, stackars små, Som o m sommaren plär fara Ut till kolonier två.
f ö r t r o g n e, s o m m i t t s ä t t är m e d f å n g a r n e.
J a g f ö r s ö k t e m e d h o n o m p å alla m ö j l i g a sätt, b e m ö d a d e m i g att v a r a så litet prä- sterlig s o m m ö j l i g t, t y prästen misstro de alltid; j a g talade m e d h o n o m s o m en män- Hela vintern de fått lida Brist o c h n ö d af många slag; Men man lärt d e m tåligt bida På den ljufva sommarns dag.
n i s k a till e n m ä n n i s k a, g i c k h o n o m till mötes m e d lugn, g o d m o d i g välvilja, utan b i t a n k a r, u t a n n å g o t s o m f ö r r å d d e, att j a g betraktade honom s o m en brottsling.
(Forts.) Man har låtit d e m få hoppas På en resa någon gång, TJt, där gröna träden knoppas, Liten fågel slår sin sång.
Ut till luft, till bad, till föda, TJt m e d kärleksfull en vän, Som sig gör den största m ö d a Tills de fara h e m igen.
» TJt, där g r ö n a t r ä d e n Såge du dem återvända, Gladt m e d hälsans färg på kind, Du förstod, vi önska sända, Flera ut till sol o c h vind.
knoppas ... » (En vänlig uppmaning riktas härmed till Iduns läsarinnor att besöka den försäljning, s o m några för saken intresserade damer den 5 o c h 6 maj anordnat till förmån för Adolf Fredriks försam- lings skollofskolonier.
Försäljningen äger rum i Adolf Fredriks b a r n h e m, Saltmätargatan 3 A 1 tr.).
Men därtill behöfs beständigt Liten flod af guld att få!
Dock, det går j u rätt behändigt, Blott vi alla dra vårt strå.
Och att hjälpa, det är roligt, Hjälpa fattig nu i vår.
Då vårt sinne blir så soligt, Då vårt lif intresse får.
Åter ämna vi då sälja, Hvad o m vintern vi ha sytt, Alla ha vi sökt utvälja - Det, som praktiskt är o c h nytt.
Innehållsförteckning: Men nu önska vi så gärna Glada köpare få se, Som ej emot udden spjärna, Då vi d e m välkomna b e!
Hanna Hammarström; af Adolf Hellander.
(Med por- trätt).
— Vår; poem af Daniel Fallström.
— Något om sann och falsk personlighet; med anledning af ett talför dagen af W. R.
K.
— Segrare; en skiss af Nils Lykke.
— Snorres rimkrönikor.
IV.
— Om kvinnlig hemslöjd; nå- gra tankar om dess värde och befrämjande af Hedvig Holmström.
(Forts.) — » Mödrar emellan ».
IX — XII.
— Valborgsmäss-eld; ett barndomsminne af Fanny Chrysan- der.
— Från Iduns läsekrets.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
- Sandkorn; utkast för Idun af Ernst Lund- quist.
(Forts.) Ja, i h o p p e t vi då duka Våra b o r d m e d allsköns ting.
Säkert kan du något bruka, Se dig o m blott i vår ring!
A f städer fem mån I få fram.
Ur skogen mig tag från en stam.
Altanens o c h cellernas stängsel.
Bard, känd uti gudarnes sal.
Af trä o c h metaller ett fängsel.
E n aflöfvad sittplats så smal.
Mörbultad af hvad kan man vara.
En utaf de surrandes skara.
Två bohagsartiklar nog o c k Tar herrskapet fram ur min flock.
En tontolk.
Och gifvarn af lagen.
För stötarne känslig servis.
Mark mest i morasen o c h hagen.
Två ting hvilka skötas i spis.
A f rofdjur argsintaste arten Och alle s o m blixtar i farten.
Lokaler så rika ibland.
E u m än i en stad än på land.
Af skogarnes hungriga gossar Onekligt ett glupande par.
I strumpor o c h ull en s o m frossar.
På hvad knogar oxen o c h drar.
Vi kastade — hvad ju s o m unga.
Finsmakare, len är hans tunga.
H v e m sjunger nu sånger ur träsk.
En klass — en som tycker o m fläsk.
Passage öfver svallande strömmar.
En lifskraftig, ilande flod.
E n segsliten länk uti tömmar.
En gosse, som skarpskytt så god.
Små husliga, vingade gäster.
Ett skinande ljus helst vid fäster.
I vanlig bemärkelse dans.
Hvad flätas i enklaste krans.
En skuta — rik var dess kajuta.
Hjältinna i Kanaans land.
Sendrag, h v e m den smaken får njuta.
X a m n g c flera växter vid strand.
E n ringlande, kanthuggen kedja, S o m smiddes i urvärldens smedja.
V a r m tunnel bekant för enhvar.
Bergshöjd vid en insjö så klar.
En dalbygd, en häfdens, ej stun- dens.
Af papper utmärkt fabrikat.
Ett träd nu vi namnge af lundens.
För småttingar önskansvärd mat.
Två målsmän för eld o c h för lågor.
Samt fåglar allmänna på vågor.
Ifyllnadsgåta.
1 2 3 4 5 6 7 X 8 1 xl.
x I.
1 x j 1 1 xf 9 10 11 12 13 14 15 16 17 X X x |x [x |x X |x x | 1 x| x| T X Bokstäfverna, s o m infalla i de m e d kors markerade rutorna, bilda namnet på en b e r ö m d författare.
1) djur, 2) kärl, 3) stad i Italien, 4) stad i Tyskland, 5) kvinnonamn, 6) fågel, 7) mineral, 8) stad, 9) vapen, 10) fågel, 11) geometrisk figur, 12) klädesplagg, 13) njutningsmedel, 14) dryck, 15) sagoväsen, 16) finnes i kloster, 17) farkost.
horn, ke, ra, e, ar, k, na, pa, ca, af, p, ab, ha, z, öl, k, nu, s, ap, an, k, ris, lu, s, eb, s, pa, k, ta, na, x, fin, k, el, b, g o, p, m, ber, n, t, ri, r, j, ta, s, t, fe, k, tor, s, c.
Olle.
E n bur — ganska gärna en k u n d Vill där sitta fängslad en stund.
Den gubben s o m med oss vill drifva.
Samt konstnär s o m är en b e r ö m d.
Hvad vindar i endräkt kan blifva.
Katt viktig kanal, fastän g ö m d.
Ort rent populär g e n o m Skansen, Visstumpar af » stintan » — samt » dansen H v e m får öfversittaren bli?
A f mansnamn du får ett parti.
Och o m ej nu ett gåtrekord jag ta- git, Tre flugor i en smäll jag likväl slagit.
Namngåta.
I hviskning m e n icke i skrik, I fattig såväl s o m i rik; 1 lek är jag synlig, m e n icke i ras, I draga såväl som i dras.
I liten jag finnes, m e n icke i stor, I tornet såväl s o m i rosen Och slutligen äfven i Gösen.
Sally.
Väggohyra, Mal och Bakterier jag utrotas finnes, af Palindrom.
I hafvets djup det kastas, A f hökarn ej föraktas.
Det omvändt är en vara, S o m mycket godt kan spara.
Moster Lisa.
Lösningar.
(' häraden: Salt-sjö-baden.
Apokopen: Hallon, hallo!
hall, hal, ha.
Ulfällningsaritmogryfcn: Henrik Ibsen: 1) the, 2) ref, 3) JJno, 4) orm, 6) Via, 6J Eka, 7) Fix, 8) Abo, 9) ask, 10) bel, 11) knä.
Ifyllnadsgåtan: Granskog sten, renstek, altsolo.
glashus, grå- Ordförvandllngsgåtan: Linneskåp — Skrif- bord: långdans, insjöfisk, namnchiffer, na- turfilosofi, efterkraf, stenkolstybb, kata- rinabo, årstider, pasmeband.
Aktiebolaget Desinfection, i rum, fartyg o. bostäder, allt på s t ä l l e t — ulan bortförande af möbler.
Rikstel.
34.
— Kontor: II A. Vestra Trädgårdsg.
II A. — Allm.Tel.
7 4 9 4.
