# ID: svediakorp-per1177
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,682
# sentences: 623
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Kungl.
Fredagen den 22 april 1898.
N:r 16 (539) Prenumerationspris pr år: Idun ensam kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
&gt; Iduns Modet., månadsuppl.
» Barngarderoben ... » Byrå: Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. 5: — 5: — Öppen kl. 10 — 6.
3: — 3: — Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Redaktionssekr.
: J. Maria Framför g a l l e r p o r t e n till n:r 1 rue Troyon.
e t t p r i v a t h o t e l l, ä g d t af g r e f v e de Vitali, s t a n n a r h v a r j e d a g u n d e r s ä s o n g e n m e l - l a n k l.
1 0 o c h 1 2 s a m t 2 o c h 6, m e r e n d e l s p å v ä g till eller från bois de Boulogne, d e t e n a e k i p a g e t efter d e t andra, a f b ö r d a n d e s i g i b l a n d e n, i b l a n d t v å af p a r i s e r v ä r l d e n s m o n d ä n a d a m e r, s t u n d o m å t f ö l j d a af s i n a r e s p e k t i v e h e r r a r o c h m ä n.
G e n o m d e n lilla p l a n t e r i n g e n b ä r a d ä r p å fina p a r i s i s k a f ö t t e r s i n a c h a r m a n t a ägarinnor in i spegelsalongen i rez-de-chausséen, m e d a n de äkta m ä n n e n vanligen att b ö r j a m e d få slå s i g till r o i entréen.
A f m e d toquer o c h kapot- ter, af m e d p ä l s k r a g a r o c h jaquetter, af m e d — k l ä d - n i n g s k j o l a r, b l u s e r o c h skörtlif!
O c h i n ä s t a m i n u t står her- tiginnan, markisinnan eller comtessen, bankirfrun eller pariserkrönikörens maka i be- d å r a n d e u n d e r d r ä k t af b l o m - sterbroderadt siden, m e d spets- svall kring armar o c h hals, f r a m f ö r s p e g e l n från g o l f o c h till t a k.
I en fåtölj framför c h e m i - néen, där » salamandern » m e d sina eldtungor girigt slickar efter h e n n e s p å k a m i n g a l l r e t h v i l a n d e s m å fötter, h a r d e n sakkunniga väninnan tagit p l a t s, r e d o att m e d sin g l ä d - tigt e g g a n d e kritik sporra v ä r d i n n a n, f r ö k e n Maria Nils- son, till a t t m e d n y a förtju- sande detaljer komplettera den dräkt, s o m hon under nattens timmar m e d uppbju- d a n d e af h e l a sitt s ö m m e r - s k e g e n i k o m p o n e r a t åt sin e l e g a n t a k u n d.
Ä n n u e n chif- fonvolang på den guldbrode- r a d e f r a m v å d e n, ett a x e l d r a - d r a p e r i a f s a t i n, e n puff a f Nordling.
Hofboktr.
ll:te årg.
Utgifningstid:.
h v a r j e fredag.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lösnrr endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
Nilsson.
s i l k e s m u s l i n — o c h » G ', est ravissant! » » Comme c ' est chic! » » Ca a vraiment beaucoup de cachet.
' » l j u d e r e n t u s i a s t i s k t från p a r i s i s k o r - nas läppar.
N u ö p p n a s d ö r r e n, o c h monsieur t r ä d e r i n f ö r att i e g e n s k a p af s m a k d o m a r e fälla sitt u t l å t a n d e.
E n allt o m f a t t a n d e k ä n n a - r e b l i c k, e n v r i d n i n g af d e n fina m u s t a c h e n, o c h — ett d i s k r e t f ö r o r d a n d e af e n e x t r a v a g a n t l i t e n ä n d r i n g.
D e n n a u t f ö r e s b e h ä n - digt under en animerad kon- v e r s a t i o n o m e n toilette de five o ' clock, s o m v ä c k t furore p å m a r k i s i n n a n d e V: s s e n a s t e re- ception.
H v e m kunde ha sytt d e n?
Giacometti, Weille, Worth?
Skäl för o c h e m o t dessa olika a n t a g a n d e n framställas m e d ö f v e r s v a l l a n d e l i f l i g h e t af d e b å d a f r a n s y s k o r n a, tills frö- ken Nilsson m e d öfverlägsen sakkännedom — denna gång inhämtad i markisinnans to- alettrum, en a n n a n g å n g å Parisersalongen eller under kapplöpningarna på Long- champ s a m t g r u n d a d p å s p e t s - mönstret i Mediciskragen — u p p l y s e r, att d r ä k t e n i f r å g a f ö r s k r i f v e r s i g från Doueet.
Ö g o n b l i c k e t därefter b ö l j a turkosblåa sidenmassor m e d b l e k g u l a r o s o r k r i n g e n an- n a n s m i d i g g e s t a l t, f ö r att snart sopas bort af guldbro- kad och ametistfärgad sam- m e t.
O c h brokiga stenar, pal- j e t t e r o c h p ä r l o r r a s s l a glitt- r a n d e m e l l a n j u v e l p r y d d a fing- rar, u n d e r ä n d l ö s a ö f v e r l ä g g - ningar o m snitt o c h garnityr, hvilkas m a k e helst aldrig bör h a f v a skådats, vare sig i jour- nalen, ur hvilken m a n knap- p a s t n e d l å t e r s i g att h ä m t a s m å o b e t y d l i g a d e t a l j e r, eller i l e f v a n d e Hfvet.
O c h j ä t t e -
122 I D U N / 1898 A t t f ö r l i t a s i g p å s i g s j ä l f är a t t f ö r d u b b l a s i n f ö r m å g a.
J.
H. kartonger m e d färdigsydda rober strömma u t från e t a b l i s s e m a n g e t, m e d a n i a t e l i e r n sidenets frasande, symaskinernas slammer o c h s a x a r n a s h v i n a c k o m p a g n e r a pariser- sömmerskornas kvittrande samspråk och s k ä l m s k a v i s o r fin de siécle.
M e d e l p u n k t e n i d e n n a lilla v ä r l d, f r ö k e n M a r i a N i l s s o n, s t a m m a r, l i k t sin r y k t b a r a n a m n e p å k o n s t e n s o m r å d e, från e n s v e n s k allmogesläkt.
Hennes sömrnerskegry uppen- b a r a d e s i g r e d a n t i d i g t, först, s o m s i g b ö r, i d o c k p y n t o c h dockstass.
V i d 1 4 års ål- d e r fick h o n v i d e n u t s t ä l l n i n g af s k o l a r b e t e n l:sta priset (en sparbanksbok m e d insatta p e n n i n g a r) för e n af h e n n e s t i c k a d v ä s t, till h v i l k e n h o n själf s p u n n i t g a r n e t.
E f t e r att s o m s y h j ä l p p å h e r r g å r d a r n a i grannskapet hafva u t v e c k l a t sina anlag o c h i n s u p i t ett o e m o t s t å n d l i g t b e g ä r att f ö r k o f r a sig v i d a r e, t o g M a r i a N i l s s o n v i d 1 8 års å l d e r u n d e r e n r e s a från föräldra- h e m m e t i N e r i k e till s l ä k t i n g a r i Ö s t e r g ö t - land på eget bevåg vägen o m Stockholm — f ö r att se.
M e n h u r h o n s ä g, m e d u n g a, v a k n a ö g o n, v a r d t d e t h e n n e allt k l a r a r e, att k v i n n o t o a l e t t e n m e d d e s s t a l l ö s a, e v i g t v ä x l a n d e detaljer v a r h e n n e s gebit.
Nu v a r d e t e j l ä n g r e fråga o m att å t e r v ä n d a hem.
D e n u n g a landtflickan t o g plats p å e n s y a t e l i e r i h u f v u d s t a d e n, att b ö r j a m e d u t a n l ö n, o c h fick, efter att h a f v a d o k u m e n - terat sig äfven som skicklig h e m s ö m - m e r s k a, till s i n h ä p n a d o c h g l ä d j e a n b u d att i e g e n s k a p a f s å d a n å t f ö l j a e n s v e n s k f a m i l j till P a r i s.
I världsstaden k ä n d e sig Maria Nilsson s o m i sitt r ä t t a e l e m e n t.
Där gjorde hon o m f a t t a n d e s t u d i e r p å m o d e t s alla o l i k a o m r å d e n, därifrån s k i l d e s h o n m e d s a k n a d, o c h d i t å t e r v ä n d e h o n m e d f r ö j d efter ett kortare uppehåll i hemlandet, d e n n a g å n g f ö r s e d d m e d e t t r e k o m m e n d a t i o n s b r e f från m a d a m e de Castellano, h u s t r u till v å r då- v a r a n d e s p a n s k e m i n i s t e r, s o m af e g e n er- f a r e n h e t i n t y g a r, att » mademoiselle Nilsson coupe et réussit surtout les corsages avec une rare perfection ».
S t a r k i k ä n s l a n af sin b e g å f n i n g, s ö k t e M a r i a N i l s s o n a n s t ä l l n i n g h o s Worth.
Den l ä r o t i d af f e m år, till h v i l k e n d e n v ä r l d s b e - r ö m d a firman g e n o m k o n t r a k t f ö r b i n d e r s i n a kvinnliga biträden, afskräckte henne emeller- tid.
M e d u n g d o m l i g tillförsikt fattade h o n ett djärft b e s l u t, s o m h o n o f ö r t ö f v a d t s a t t e i v e r k e t, i d e t h o n g r u n d a d e e n e g e n affär, h v i l k e n s n a r t t o g fart o c h å d r o g s i g en smickrande uppmärksamhet.
E n s ä l l s y n t u t m ä r k e l s e k o m efter n å g o n t i d f r ö k e n N i l s s o n till d e l.
D å W o r t h, dik- tatorn i modets republik, en dag gjorde r o n d e n g e n o m sina lokaler, fjättrades hans u p p m ä r k s a m h e t af e n d a m i d i s t i n g u e r a d toalett.
S m å l e e n d e u t t a l a d e h a n s i n till- f r e d s s t ä l l e l s e ö f v e r att se sina k u n d e r så v ä l k l ä d d a.
T i l l sin ö f v e r r a s k n i n g fick h a n e m e l l e r t i d v e t a, att d r ä k t e n i f r å g a f ö r s k r e f sig från m a d e m o i s e l l e N i l s s o n s atelier.
V ä d - r a n d e e n k a p a c i t e t, v ä r d att i n f ö r l i f v a s m e d h a n s stab, erbjöd affärsmannen d e n talang- fulla s v e n s k a n a n s t ä l l n i n g h o s h o n o m s o m essayeuse (p r o f v e r s k a) m e d l ö n af — a t t börja m e d — 5 0 0 f r a n c s i m å n a d e n u t o m Kjellgren: k o s t s a m t öflig t j ä n s t g ö r i n g s d r ä k t af s v a r t s i d e n s a r s — ett f ö r s l a g, s o m efter m o g e t öfvervägande dock afböjdes.
T a c k v a r e s i n s m a k f ö r själf s t ä n d i g h e t o c h o b e r o e n d e, är v å r ä l s k v ä r d a l a n d s m a - n i n n a d e n d a g i d a g är a l l t j ä m t s i n e g e n.
T i l l h e n n e s k u n d k r e t s h ö r a m å n g a af F r a n k - r i k e s m e s t a n s e d d a f a m i l j e r j ä m t e framstå- ende representanter såväl för den skandi- naviska kolonien i Paris s o m för Sveriges eleganta damvärld.
I Paris s o m i andra m o d e c e n t r a äro stötestenarna för damskräddare o c h kläd- s ö m m e r s k o r b å d e s t o r a o c h af m å n g a h a n d a slag.
S å t. e x.
f ö r h e m l i g a v i s s a k u n d e r n a m n e t p å sin s ö m m e r s k a lika afundsjukt, s o m d e s ö k a l e t a ut, h v e m s o m s y r f ö r deras v ä n i n n o r; somliga göra anspråk på att i u t b y t e m o t sina r e k o m m e n d a t i o n e r bli.
k l ä d d a f ö r så g o d t s o m i n t e t; a n d r a slå b o r t p å m i n n e l s e r o m å r s g a m l a r ä k n i n g a r m e d e t t s k ä m t eller e n b j u d n i n g till m o r - gondagens soaré; exotiska storheter och a n d r a t v i f v e l a k t i g a e x i s t e n s e r falla d å o c h d å n e d s o m från s k y n m e d s t o r a beställ- ningar, hvilka, o m de utföras, väl o m några måste hänföras till d e o s ä k r a f o r d r i n g - arna, o c h v ä r l d s s t a d s n y c k e n kan, o m m a n lämnar den a n d r u m, fordra total omgestalt- n i n g af en redan nästan f ä r d i g s y d d toalett efter e n p å g a t a n u p p s n a p p a d m o d e l l.
F ö r e n u t l ä n d i n g k o m m e r därtill d e n f r u k t a n s v ä r d a k o n k u r r e n s e n m e d i n f ö d d a u t ö f v a r e af y r k e t.
G e n o m att p å e n d y l i k t e r r ä n g, i s j ä l f v a det suveräna franska m o d e t s högkvarter, hafva tillkämpat sig en aktad ställning s o m k l ä d s ö m m e r s k a har fröken Maria Nilsson i n f ö r u t l a n d e t p å ett e r k ä n n a n s v ä r d t s ä t t pläderat för svensk arbetsskicklighet, s m a k, takt o c h energi.
Tora Kjellberg.
* I stenören.
et är s t ä d s e m e d e n u n d e r l i g k ä n s l a af v e m o d, j a g ser d e m, d e s s a u n g a s k a r o r af k o n f i r m a n d e r, s o m u n d e r v å r e n s d a g a r t r ä d a i n f ö r a l t a r e t i v å r a k y r k o r f ö r att s t a d f ä s t a sitt d ö p e l s e f ö r b u n d.
O c h s k å d a r j a g in i d e s s a u n g a a n l e t e n af v ä x l a n d e u t t r y c k — u p p r ö r d a o c h e x a l t e r a d e eller likgiltiga o c h slöa synas de, m e n h o s så y t t e r s t få v a r s n a r j a g d e t l u g n a, f ö r t r ö s t a n s - fulla u t t r y c k, s o m j a g s k u l l e v i l j a finna s å s o m d e t f ö r h ä r s k a n d e b l a n d d e m o c h tro v a r a e n s a n n o c h tillförlitlig s p e g e l a f d e r a s själsstämning o c h deras innersta v ä s e n u n d e r dessa viktiga ögonblick.
M e d stilla h ä p n a d i a k t t a g e r j a g, a f h v i l k e n stor b e t y d e l s e d e n yttre apparaten v i d detta tillfälle är, h u r u s k ä r a n d e k o n t r a s t e r n a h ä r möta hvarandra.
D e t är p l å g s a m t att se dessa fattiga, o u t v e c k l a d e barn, s o m hem- l i g t p i n a s u n d e r f ö r ö d m j u k e l s e n af att v i d d e t t a h ö g t i d l i g a tillfälle i c k e h a f v a e n n y d r ä k t att u p p t r ä d a i.
O c h d e t är i c k e u p p - b y g g l i g t att i a k t t a g a d e s s a l y c k l i g a r e s t ä l l d a u n g a flickor i eleganta, ofta u t m ä r k a n d e dräk- ter, s å s o m m e d h v i t a s v a j a n d e s l ö j o r, h v i l k e t p å vissa orter b e u n d r a s.
— Förunderligt sjoies d e t m i g, h u r u m a n r e n t af s y n e s b e m ö d a s i g att d r a g a d e u n g a s s i n n e till v ä r l d e n o c h flärden.
A t t far o c h m o r g e n o m n å g o n l i t e n g å f v a v i l j a h u g f ä s t a m i n n e t af e n b e - t y d e l s e f u l l d a g, är n a t u r l i g t n o g.
M e n m a s s a n af d e presenter, s m y c k e n o c h grannlåter, s o m v i d d e t t a tillfälle p l ä g a r r e g n a n e d öfver de unga, huru kan det vara möjligt a n n a t, ä n att ett u n g t s i n n e d ä r i g e n o m skall bli Eva d i s t r a h e r a d t?
Bland dessa lyckligare lottade konfirman- d e r, d e s s a ö f v e r k u l t u r e n s u n g a p l a n t o r, är d e t f ö r e t r ä d e s v i s en m i s s r i k t n i n g, s o m flore- rar o c h h v i l k e n j a g n u v i l l e ä g n a n å g r a o r d.
D e t är b l a n d d e s s a u n g a k o n f i r m a t i o n s - f l i c k o r j a g så o f t a v a r s n a r d e t e x a l t e r a d e u t t r y c k, s o m j a g så f ö g a älskar att se — d e t t a u t t r y c k, s o m d o c k så m å n g e n p r ä s t erfar e n s å d a n t i l l f r e d s s t ä l l e l s e v i d att h o s d e m finna.
M e n p å m i g g ö r d e t ett i n t r y c k, s o m h a d e här blifvit g j o r d blott en s å d d v i d vägen, d e n stora religiösa allfarväg, s o m heter känslosvall o c h känslosvärmeri, en väg, öfver h v i l k e n så m å n g e n s l a p p h e r d e l e d e r s i n a u n g a l a m in p å en andlig öken.
Och på d e n n a stråt vallar h a n sin u n g a h j o r d u n d e r beredelsetidens månader, o c h ofta framkallas h ä r i g e n o m h o s de u n g a ett slags känslorus, s o m m å n g e n g å n g tar s i g ett m y c k e t per- s o n l i g t u t t r y c k o c h f r a m t r ä d e r i ett s l a g s s v ä r m e r i, för att i c k e ' s ä g a a f g u d e r i, f ö r s j ä l a h e r d e n själf, ett a f g u d e r i, s o m h a n i m å n g a fall i n t e g ö r n å g o t f ö r att stäfja, u t a n p å g o d t r o f r ö j d a r s i g åt.
Jag skulle vilja tillropa d e m ett: För- s u m m e n i c k e att h o s d e s s a b a r n i n s k ä r p a v i k t e n äfven af det första b u d e t — » D u skall i n g a a n d r a g u d a r h a f v a f ö r m i g — » d e s s a p r ä s t e r, s o m så n a i v t finna s i g i r o l l e n att i n f ö r s i n a k o n f i r m a n d e r r e p r e s e n - t e r a ett s l a g s s t ä l l f ö r e t r ä d a r e f ö r d e n F a d e r, f ö r h v i l k e n d e s k u l l e f ö r s ö k a att vinna de u n g a s hjärtan.
V i d i n g e n p e r i o d i sitt lif är d e n u n g a flickan så m o t t a g l i g f ö r i n t r y c k o c h så b ö j d för ytterligheter s o m v i d d e n n a ålder, då k o n f i r m a t i o n s t i d e n infaller.
D e t är lätt n o g o c h t a c k s a m t n o g att h o s h e n n e v ä c k a detta religiösa svärmeri, s o m, närmare sedt, ofta k n a p p a s t är n å g o t a n n a t ä n öfver- spändhet, en exaltation, h v i l k e n d o c k — l y c k l i g t v i s!
— sällan b l i r l å n g v a r i g, u t a n s m å n i n g o m l ä g g e r s i g eller l ö p e r in i a n d r a fåror.
M å n g a af vårt lands präster, särskildt de y n g r e, göra sig i förutnämnda afseende — att t a g a ett d y l i k t r e l i g i ö s t » s v ä r m e r i » af starkt personlig färg för g o d t — kanske m å n g e n • g å n g i n a i v t själf b e d r ä g e r i — s a k e r till ett t a d e l v ä r d t b e t e e n d e.
Den oänd- l i g t stora frestelse d e t f ö r e n p r ä s t l i g - g e r i att v i n n a p o p u l a r i t e t, k a n e n h v a r inse, o c h den präst, s o m ger vika för d e n n a frestelse, k a n i s a n n i n g v i n n a e n m y c k e t lättköpt f r a m g å n g hos sina konfirmander.
M e n endast världsliga o c h slappa präster k u n n a — till o c h m e d o m e d v e t e t — g ö r a sig s k y l d i g a till d e n p r o f a n a, o v ä r d i g a s v a g - h e t, s o m l i g g e r i att u p p a m m a d e n ö f v e r - drifna o c h o s u n d a religiösa exaltation, s o m är allt f ö r v a n l i g b l a n d v å r k v i n n l i g a natt-
IDUN 1898 123 v a r d s u n g d o m, denna exaltation, hvilken oftast u t m y n n a r i ett s l a g s k u l t f ö r l ä r a r e n.
D e t ligger n å g o t mera förkastligt o c h sorgligt i denna deras nattvardsbarns öfverdrifna o c h o s u n d a b e u n d r a n, h v i l k e n prästerna tillstädja, ä n i d e n l ö j l i g a f å f ä n g a, s o m v i s a r s i g i att d e i städernas butikfönster k u n n a — likt teaterns k o r y f é e r o c h d i v o r — låta sina p o r t r ä t t v a r a u t s t ä l l d a till a f salu.
M e n — m a n g r i p e s i b å d a d e s s a fall a f e n k ä n s l a af m o t v i l j a, ett i n t r y c k af n å g o t h u m b u g s - mässigt o c h otillbörligt.
L å t o m oss vara på vår vakt m o t en dylik märglös konfirmationsberedelse, m o t denna k ä n s l o r n a s ö f v e r d r i f t, s o m är så v a n l i g b l a n d, våra u n g a nattvardsflickor!
L å t ö m oss anse den senare för h v a d den är: en ohelig exal- t a t i o n, ett s l a g s a n d l i g f a r s o t, s o m v å r a flickor fore bäst af att slippa g e n o m g å.
E n präst m e d djupt kristligt allvar o c h af m a n l i g t o c h s t o l t s k a p l y n n e finner d e t förra l i k a l i t e t f ö r e n l i g t m e d sin p l i k t s o m d e t s e n a r e m e d sin v ä r d i g h e t!
H a n b e m ö - d a r s i g att i n g j u t a a l l v a r h o s d e u n g a, stålsätta deras sinne o c h gifva d e m en väg- kost för lifvet.
För visso k o m m e r äfven m y c k e t af d e n s å d d, e n d y l i k a l l v a r e t s m a n g ö r, att f ö r k v ä f v a s b l a n d t ö r n e, m e n m y c k e t k o m m e r ä f v e n att b ä r a f r u k t trettiofaldt, sextiofaldt o c h hundradefaldt.
M e n för dessa andra präster, s o m odla u p p e n kult för sig själfva, — k a n utsädet, d e göra, v ä x a b ä t t r e ä n d e t s o m föll i s t e n ö r e n.
?
Skulle det väl m e d någon synnerlig sannolikhet k u n n a ä g a groddkraft, äfven o m det fölle i god jord?
e t v a r n u e n g å n g a f g j o r d t.
J a g skul- le i n t e m e d.
D e t v a r så d y r t.
Det v a r så b e s v ä r l i g t.
D e t v a r så s v å r t att få passande sällskap.
M a n k u n d e l ä s a lika b r a o m det i tidningarna.
.
.
M e n icke blott prästerna bära ansvaret för det ö f v e r s p ä n d a religiösa svärmeri, s o m är så v a n l i g t b l a n d v å r a k v i n n l i g a.
konfir- mander.
Ä f v e n föräldrarne göra sig ofta s k y l d i g a till e n k l a n d e r v ä r d o c h g o d t r o g e n slapphet.
D e t a g a sin d o t t e r s s v ä r m i s k a e x a l t a t i o n s å s o m ett b e v i s p å d e t unga h j ä r t a t s ä k t a o c h f r o m m a k u l t, h e n n e s af- g u d e r i f ö r l ä r a r e n f ö r ett ä k t a o c h s a n t v i t t n e s b ö r d o m d e t d j u p a i n t r y c k h a n s lär- domar gjort på henne, och de uppodla d ä r i g e n o m i o f ö r k l a r l i g b l i n d h e t sin u n g a d o t t e r s ö f v e r s p ä n d h e t o c h o f ö r s t å n d i stället f ö r att stäfja d e t.
i B l a n d g o s s a r f ö r e k o m m e r i c k e ett d y l i k t religiöst svärmeri.
D e äga kanske mindre religiös känsla än flickorna, m e n i öfrigt äro d e u n g a gossarne i sanning i c k e m i n d r e m o t t a g l i g a för g o d a i n t r y c k ä n d e s s a.
M å - h ä n d a är d e t e n k ä n s l a af s t y r k a, ett v i s s t o b ä n d i g t ö f v e r m o d, s o m v å l l a r, att d e m i n d r e ä n d e n k v i n n l i g a u n g d o m e n h a f v a b e h o f af att s ö k a sitt f o t f ä s t e i r e l i g i o n e n.
O c h m å - hända ligger det sålunda närmast en nega- t i v f ö r t j ä n s t i att d e i c k e f ö r b l a n d a k r i s t e n religion m e d en prästkult.
M a n n e n, j ä m f ö r d m e d k v i n n a n, är till h e l a sin l ä g g n i n g m e r a k r a s s o c h sinnlig.
Ja, h a n k a n till o c h m e d v a r a b e h ä f t a d m e d dessa egenskaper i utpräglad grad; m e n sin andes skatter bär han likväl högt, de sudlas e j, d e förblifva alltjämt ideala, upphöjda och andliga.
M e n d e n till h e l a sin f y s i s k a m ä n n i s k a m e r a s e d l i g t o c h m e r a fint d a n a d e k v i n n a n s y n e s ä g a e n m e r a jordbunden ande.
T y h o n h a r så o f t a e n viss b e n ä g e n h e t att försinnliga de högsta o c h m e s t u p p h ö j d a k ä n s l o r o c h t a n k a r, att draga n e d idealen.
O c h d e t är i d e n n a e g e n d o m l i g h e t i fråga o m kvinnan, n ä m n d a missriktning, hvilken v i så o f t a finna h o s v å r a k v i n n l i g a konfir- m a n d e r, d e l v i s h a r sin g r u n d.
D e t är till denna ofullkomliga och svaga kvinnliga b ö j e l s e p r ä s t e n, m e d v e t e t eller o m e d v e t e t, vädjar, då han b l a n d sina kvinnliga k o n - firmander utsår o c h inhöstar en känslornas — i c k e h j ä r t a t s — f r o d i g a s k ö r d, en s k ö r d i s t e n ö r e n af b l i n d h ä n f ö r e l s e o c h o h e l i g sentimentalitet.
Öda.
—] \ [är vi damer firade Ibsen.
M e n så m e d e n s b l e f j a g h e l t b e k l ä m d.
E n h a d e sett I b s e n här, en a n n a n h a d e sett h o n o m d ä r — j a g e n s a m h v a r k e n h ä r eller där.
I n t e h a d e j a g varit nere v i d tåget, när h a n k o m, i n t e v a r j a g m e d l e m af F ö r - f a t t a r e f ö r e n i n g e n, i n t e h ö r d e j a g till g r e f v e S n o i l s k y s u m g ä n g e eller h o t e l l R y d b e r g s h a b i t u é e r, i n t e v å g a d e j a g k l ä m i g till h e r r e o c h stjäla m i g till e n p l a t s v i d S t o c k h o l m s stads bankett, inte var j a g intervieware — m e n j a g v a r g u d s k e l o f kvinna, o c h d ä r i l å g k a n s k e ä n n u e n m ö j l i g h e t till r ä d d n i n g.
S k a r p t e l e f o n e r i n g till F r i t z e s.
» Antalet till k v i n n o r n a s I b s e n f e s t f u l l t e c k n a d t.
Li- s t o r n a i n d r a g n a.
» U r s i n n i g r i n g n i n g till » S v ä n i Luthagen ».
» K ä r a snälla lilla S v ä n, d u, s o m är e n af i n b j u d a r n a, kan d u i n t e skaffa mig en biljett?
Jag dör etc. » » Ska försöka. » V i s s, s o m o m j a g r e d a n s e t t I b s e n in i h v i t ö g a t, b ö r j a d e j a g s k r y t a ö f v e r m i n tur o c h kompletterade gladeligen m i n toalett.
S å p å l ö r d a g e n fick j a g å t e r b u d.
» Försent anmäld, sittande bord, placeringen redan gjord. » N u t o g d e t eld i alla k n u t a r.
» O m j a g l e f v a t p å S h a k e s p e a r e s tid o c h f ö r s u m m a t att se h o n o m, s k u l l e j a g k ä n t å n g e r o c h s a m - v e t s k v a l, » lär n å g o n h a f v a y t t r a t.
.
G ä l l e r icke det s a m m a m e d fog o m I b s e n?
Snart h a d e j a g Svän mellan skål o c h v ä g g.
T e l e f o n f a n f a r e r s m a t t r a d e i alla r i k t n i n g a r, o c h till slut l o f v a d e h o f m ä s t a r e n p å H a s - s e l b a c k e n r e s e r v e r a e n p l a t s åt — Muns tillfalliye referent.
I d u n s tillfällige referent — k o m d e t t a i h å g, o m r e f e r a t e t ej blir efter konstens regler.
Men i Svans kölvatten skulle j a g segla.
Ä n n u s k ä l f v a n d e af s i n n e s r ö r e l s e, i n f a n n j a g m i g hos m i n s k y d d s p a t r o n tre kvart före den utsatta tiden.
M a m m a h ö l l p å att klä sig i heliotropfärgadt siden, o c h pappa, s o m ä n n u i n t e e n s börjat s i n t o a l e t t, span- kulerade beskäftigt o m k r i n g i allehanda hus- liga bestyr.
Först skulle h a n spika u p p en n e d f a l l e n tafla, så s k u l l e h a n v i s a m i g n å g r a nyförvärfvade konstskatter, se ' n skulle han s y n å g r a s t y g n p å sin h v i t a h a l s d u k s r o s e t t, hvilket han, då tråden och nålen krånglade, naturligtvis g o d h e t s f u l l t ö f v e r l ä t åt m i g, o c h f ö r s t o c h sist s k u l l e h a n l e k a m e d barnen.
» N u s k a t a n t e n få se e n l e k, s o m L i s a lärt p a p p a!
» L i s a ställer s i g f r a m - f ö r sin far.
» H a r pappa varit i s k o g e n?
» — » Ja. » — » Såg pappa någon björn? » — » Ja. » — » Blef pappa r ä d d?
» — » Nej. » — » D e t ska vi se. » O c h Lisa blåser pappa i ö g o n e n, tills h a n s l u t e r d e m — ett s ä k e r t b e v i s p å att h a n ä n d å har v a r i t rädd.
» N u s k a v i l e k a l e k e n p å ett a n n a t s ä t t, » säger pappa.
» H a r Lisa varit i s k o l a n?
» — — » Ja. » » Ja. » » Såg Lisa någon s k o l m a m s e l l?
» — » Fick Lisa m y c k e t s m ä l l?
» — » Nej. » — » Det ska vi se. » Och » botten o p p », o c h k l a t s c h, k l a t s c h, k l a t s c h får s i g L i s a e n o v ä n t a d b a s t o n a d till e g e n o c h tan- tens häpnad samt småsyskonens stormande förtjusning.
I den gladaste stämning stufvade vi in o s s i v a g n e n, m a m m a o c h j a g fram-, p a p p a o c h l u t a n b a k l ä n g e s, d e n s e n a r e m e d huf- v u d e t i m i t t k n ä.
O c h så h o p p a r j a g ö f v e r f ä r d e n m e d alla d e s s t o k r o l i g a e p i s o d e r, ö f v e r inbjudare och inbjudarinnor o c h teet m e d alla d e s s s m å b r ö d, f ö r a n n a r s k o m m e r j a g a l d r i g f r a m till I b s e n, s o m j u s t n u står m i d t p å g o l f v e t, o m s k i m r a d af s t r å l a n d e ljus.
Liten o c h oansenlig, trots högklacka- d e skor, m e d två gnistrande ordensstjärnor p å f r a c k e n — d e n s t o r e m a n n e n s lilla s v a g - h e t — m e d ehapeau claque i s i n a k n u b b i g a små händer, m e d blida barnablickar bak guldbågade glasögon och under högvälfd, s n i l l e d i g e r p a n n a o c h m e d sitt r i k a h å r o c h s k ä g g i s a d t af d e s j u t t i o å r e n s v i n t e r.
Detta var således Ibsen.
Gud, min Gud, h v a d d e t är h ä r l i g t att f å h å l l a af, o c h d e t k ä n d e j a g att j a g k u n d e g ö r a m e d d e n lille m a n n e n.
I n f ö r h a n s p o r t r ä t t har j a g alltid s t å t t m e d r ä d d h å g a o c h b ä f v a n i m i t t hjärtas enfaldighet; inför h o n o m själf ge- n o m s t r ö m m a d e s j a g b l o t t af t a c k s a m h e t o c h ö m h e t s a m t e n n ä s t a n o b e t v i n g l i g l u s t att öppna famnen.
S e d a n fru H a n n a P a l m e m e d i n t a g a n d e b e h a g bjudit h o n o m de fagraste b l o m m o r till v ä l k o m s t, f ö r d e s s k a l d e n m e l l a n t ä t a le- d e r af v ö r d n a d s f u l l t b u g a n d e b e u n d r a r e o c h b e u n d r a r i n n o r af fru E l l e n A n c k a r s v ä r d b o r t till d e n för h o n o m b e s t ä m d a, f ö r g y l l d a h e - dersstolen i festsalens b a k g r u n d, där h a n sjönk ned, fryntligt o c h välvilligt granskande m ä n g d e n, o c h där sällskapets honoratiores efter h a n d g r u p p e r a d e s i g k r i n g h o n o m.
N u stormade u n g d o m e n fram i sluten.
trupp m e d spelmän i spetsen.
Det var Folk- d a n s e n s v ä n n e r, s o m, friska o c h b r o k i g a s o m ä n g e n s b l o m s t e r, s k a l d e n till ära u p p - f ö r d e n å g r a af s i n a m e s t k a r a k t ä r s f u l l a na- t i o n a l d a n s e r.
T ä n k t e I b s e n p å sitt hjärte- b a r n H i l d e W a n g e l, n ä r h a n s å g alla d e s s a små finlemmade jäntor m e d käcka, u n g d o m - liga låter?
H v a d v e t j a g?
V i s s t är, att h a n s a t t d ä r så h j ä r t a n s f ö r n ö j d, r ö r d e s i n a h ä n d e r till s m å b e t ä n k s a m m a a p p l å d e r o c h s e d a n b j ö d d e u n g a v a r a v ä l k o m n a till N o r g e.
S å f ä g n a d e h o n o m S v e n S c h o l a n d e r m e d sin h y l l n i n g s s å n g » Till Ö r n e n », sitt lutspel o c h sin B e l l m a n s s å n g, fru E l l e n G u l b r a n s o n m e d hans egna dikter » E n S v a n e » o c h » Sof, d u kasreste G u t e n m i n, » o c h o p e r a s å n g a r e n B e r g - ström m e d hans » B e r g m a n d e n ».
(Men, kära fru E l l e n G u l b r a n s o n, i c k e s ö f v e r m a n sin » lille G u t » m e d så h i m l a s t o r m a n d e t o n e r?
!)
U n d e r supén satt Ibsen vid hedersbordet mellan ordförandena i Fredrika-Bremer-För- b u n d e t o c h i d a m s ä l l s k a p e t I d u n, fru E l l e n A n c k a r s v ä r d o c h fröken Ellen K e y.
D å profes- s o r M o n t e l i u s i s i t t k r a f t i g a skåltal e r i n r a d e skalden o m hans kända yttrande » minori- teten har rätt », bekräftade skalden detta sitt g a m l a p å s t å e n d e m e d ett f ö r d e när- s i t t a n d e h ö r b a r t, o r y g g l i g t: » J a, alltid. » I de trefna kotterierna vid l å n g b o r d e n be- rättades mellan talen o c h de fosterländska sångerna under d e glädtigaste skrattsalfvor små skälmska, harmlösa anekdoter o m den vördade gästen o c h hans famösa hatt med s p e g e l i f o n d e n s a m t h e l u p p s ä t t n i n g af k a m m a r o c h borstar, hans ytterrock, hans o r d e n s l å d a, h a n s » fcutingar » s a m t a n n a t s m å t t o c h g o d t af allra a k t u e l l a s t e i n t r e s s e.
E f t e r kaffet v i d b å l a r n a f ä l l d e s å t e r m å n g -
I DU N et gyllene, fullödigt ord.
T y n g s t v ä g d e d o c k e n k v i n n a s — f r ö k e n E l l e n K e y s.
M e n så brann det » m e d hvit låga » och doftade s o m liljorna v i d hennes bröst.
A ' kvinnornas v ä g n a r y t t r a d e h o n sig så: Henrik I b s e n!
Du har under dessa dagar — och senast denna kväll — hört varma ord, g e n o m Ii vilka sagts dig, att du som diktare är älskad af svenska män o c h kvinnor.
Jag står här en- dast för att m e d några ord söka uttrycka det, för hvilket särskildt vi kvinnor tacka dig.
Under Hellas ' blomningstid uttalades en tanke, hvars djup den store talaren själf ej anade, när han riktade den till det atenska folket, som sörj- de de i striden d ö d a: » Tron, att lyckan består i friheten o c h friheten i modet .b Tid efter annan har någon stor ande på nytt o c h m e d en allt rikare innebörd utsagt samma tanke.
I vår tid har du, Henrik Ibsen, g e n o m hela din diktning uttalat denna maning till din samtid, o c h äfven du har låtit den ljuda öfver ett graffält, det, där så många af våra forna ideal vänta sin jordafärd.
I en tid, hvars företräden lika väl s o m dess fel, hvars konservativa lika väl s o m dess radi- kala tendenser sträfva att dana samhällsmedlem- mar utan personlighet, har du hos så väl män som kvinnor väckt lidelsen att fullt o c h fritt lefva ut sitt eget jag.
Men kvinnan behöfde i ännu högre grad än mannen denna din väckelse.
L i k s o m mannen är hon fortfarande h ä m m a d ge- n o m en lifsåskådning, s o m kräfver jagets dö- dande, en samhällsordning, s o m imdertrycker den.
Men h o n var dessutom — före den Ibsenska tidräkningen — hämmad af ett föråldradt kvinno ideal, s o m männen danat o c h efter hvilket kvin- norna bildade sig, de föreställningar, enligt hvil- ka den kvinnliga offervilligheten var det för mannens s o m kvinnans lycka obetingadt goda, m e n den kvinnliga själfhäfdelsen det obetingadt onda.
M o t detta kvinnoideal hade många röster höjt sig före din.
Men först när en stor diktare ut- talar en ny tanke, verkar den m e d en xrppenba- relses makt och myndighet.
Och när du, den store skalden, diktade in ditt nya kvinnoideal i tids- medvetandet, blef det icke blott kvinnans eget, utan äfven männens!
1 denna bemärkelse är det vi kunna ha rätt att kalla dig vår diktare, m e n däremot icke i den trängre meningen, att kvinnosaken i dig ägt en förkämpe.
Det finnes lyckligtvis icke någon sak, något parti, för hvilka d u kämpat; lyckligt- vis, ty du vore då icke Ibsen, personlighetens fanatiker, hvilken just g e n o m att vara detta o c h endast detta hos dina samtida, kvinnor s o m män, skapat vissheten: att personlighetens frigörelse är den enda lyckan, att modet att i alla lifvets stora s o m små ögonblick vara sig själf, det är enda vägen till denna lycka.
Du har sagt att ditt mål varit att revoltera människoanden o c h omdana samhällsordningen.
D u har därunder äfven gifvit kvinnan revoltens m o d och tviflets ande, så att hon vågat syna den ohållbara ma- skinsömmen i hvardags- eller festdräkten, m e d hvilken den bestående samfundsmoralen länge höljde hennes personlighet.
H o n som mannen har v i d din hand förts till upptäckten, att per- sonlighetens frigörelse innebär rätten att söka sig en egen väg o c h m o d e t att inse, huru en egen väg alltid måste bli en ensam väg; att den inne- bär viljan att älska, hata, arbeta, fela, lida på sitt eget sätt, efter sitt eget väsens lag, att den innebär frihet för alla personlighetens krafter och makter, icke som hittills undertryckandet af vissa sidor i personligheten för uppnåendet af ett visst ideal.
På din väg är personlighetens harmoni oändligt svår att vinna.
Och du vet, att dina tankar k o m m a att mana fram starka personligheter, långt innan de skapa sköna per- sonligheter.
M e n det skrämmer dig icke, ty du vet äfven, att kaos går före nyskapelsen, o c h du, skeptikern, som på samma gång kan d r ö m m a så fagra drömmar, vet äfven, att ur detta kaos skall framgå en mänuiskolifvets härlighet, sådan jor- den ännu icke bevittnat, att kvinnan o c h mannen slutligen skola finna ett nytt, rikare sätt att lefva, såväl livar för sig s o m tillsammans, när de bli verkliga troende på den nya religion, som är din, den enligt hvilken människonaturen skall följa sina egna lagar, utan att därvid skrämmas af nå- gon skuldkänsla; då själfhäfdelsen anses lika be- rättigad, lika betydelsefull för personlighetens värde o c h för lifvets fullhet s o m offervilligheten.
Och o m det i denna stund rundt o m i Europa, m e n särskildt i norden, finnes ett nytt släkte af män o c h kvinnor, hvilka i sitt personliga lif som i sitt äktenskapliga samlif allvarligt söka förverk- liga både den manliga o c h kvinnliga personlig- hetens frihet; o m i samhället s o m i h e m m e n kvinnans personlighet nu tar sin egen plats bred- vid mannen, då är det framför allt du, Henrik Ibsen, hvilken lärt man s o m kvinna, huru myc- ket rikare lifvet kan blifva för dem båda, sedan hängifvenheten består däri, att kvinnan på alla områden är en personlighet, s o m ger sig, icke en varelse, som kastar bort sig.
Genombrottet af detta nya ideal har kraft svåra strider, o c h mången kvinna skulle upp- gifvit striden, ifall icke du gifvit henne modet att trots allt följa sin af dig väckta instinkt o m vägen till en större lycka för både man o c h kvin- na.
Om du, s o m det synes mig, m e d något mil- dare blick ser på kvinnan än på mannen, så är det emedan du upptäckt: att när du vunnit oss kvinnor för ditt nya ideal, då ha vi mera helt och hänsynslöst än mannen sökt förverkliga det.
Du känner alla våra svagheter, m e n du känner äfven vår styrka, o c h du vet, att den finns i vårt hjärta i Du har visat, huru kärleken ofta varit en mans frälsning, o c h huru, när hans blindhet eller hårdhet • dödat kärlekslifvet » hos en kvinna, han för sig själf uttorkat lifvets yppersta kraftkälla.
I det nya rike, hvars store siare du är, har du icke gifvit samma plats åt tron o c h hoppet, som de äga i det rike, hvars sol dalar.
F ö r dig äro tviflet o c h sorgen större än tron o c h hoppet, m e n äfven för dig är fortfarande kärleken störst.
Och det är framför allt därför jag å kvinnornas vägnar tackar dig, tackar dig, för att du hos kvin- nan älskat o c h besjungit hennes kärlek, medan du lärt henne ett nytt o c h större sätt att älska!
När du s o m yngling uttalade det stolta beslu- tet, att du ville nå det största af allt, anade du kanske redan, livad detta är, o c h nu vet du det, sedan du nått det.
Det största af allt är att gifva världen nya ideal, att se dem spira i sam- tiden, men icke hinna upplefva deras fulla förverk- ligande.
I dina stilla stunder under dessa fest- veckor har du — som sagt, att den ensamme är den starkaste — helt visst tröstat dig m e d att Europas jubel icke betyder, att mänskligheten re- dan nått upp till dina tankars högt belägna vid- der.
Och — sedan jag nu tackat dig å de sven- ska kvinnornas vägnar för hvad du gifvit oss alla — så vill jag för egen del tacka dig, emedan du ännu, ehuru ombrusad af folkens hyllning, är den i m y c k e t oförstådde, den enastående och därför — alltjämt — den starkaste!
Stilla o c h i n å t v ä n d s a t t s k a l d e n u n d e r d e t t a s o m u n d e r f ö r e g å e n d e tal.
Men vid de sista o r d e n blixtrade det u n d e r h a n s buskiga bryn.
Och nog kunde bland de närvarande f r ö k e n E l l e n K e y t a g a åt s i g l e j o n p a r t e n af h a n s m e d j u b e l b e s v a r a d e, l å g m ä l d a tack för d e u förståelse han mött, en förståelse, s o m han ville göra fruktbärande i sin blifvande produktion, hvilken han hop- p a d e s ej måtte blifva ringa.
Och fröken Henrika W i d m a r k hyllade I b s e n m e d k l i n g a n d e v e r s o c h fru L o v i s a Petterkvist m e d ramaste Jockmocksprosa, och intendenten U p m a r k f r a m m a n a d e fru I b s e n s m e r ä n lofligt s k y m d a g e s t a l t.
O c h H e n r i k I b s e n v a r n ö j d, efter h v a d h a n själf sagt.
M e n j a g v a r i n t e så.
M i d t i m i n stilla h ä n r y c k n i n g g r ä m d e j a g m i g, g r ä m d e m i g o r e s o n l i g t ö f v e r att i c k e h ä n - s y n s l ö s t h a r ö f v a t e t t f a m n t a g från d e n g a m l e, d å h a n v i d kaffet s a t t e n s a m o c h värnlös i lagerträdets skugga.
Ella Rot.
. '
* _ Än en gång kvinnorna och försvaret.
Herr Redaktör!
(d u n s n u m m e r för den 25 mars innehåller un- y der rubriken » Frid på jorden » en varmhjär- tad artikel i fredsfrågan.
Jag delar f ö r t s åsikt, att krigets afskaffande är önskvärdt o c h att ut- vecklingen synes peka därhän.
M e n däremot finner jag flere uttalanden i artikeln o m kriget ensidiga, vare sig detta beror på att författarinnans uppfattning är sådan eller på att h o n i polemi- 1898 ken k o m m i t att endast betona den sida af saken, hvarigenom hon skiljer sig från sin motståndar- inna.
Då det enligt min åsikt ingalunda är likgiltigt, o m den svenska kvinnan afgör sin ställning till freds- o c h försvarsfrågan från en oriktig eller riktig uppfattning af kriget, tar jag mig friheten att anknyta följande reflektioner till » e n dotter af Sveas » artikel.
Jag ber särskildt få påpeka att jag ej vänder mig m o t artikeln i dess helhet, utan endast m o t vissa detaljer, hvilka, o m de lämnades oemotsagda, lätt skulle kunna slinka in i medvetandet såsom sanningar på samma gång s o m den vackra tendensen.
Först o c h främst vill jag skärskåda jämförel- sen mellan » hjältekonungens krig » o c h » Birger Jarls fridslagar ».
D e senare kostade enligt förf.
» icke en b l o d s d r o p p e ».
Jag tillåter mig betvifla detta.
Månne öfverheten fick bära svärdet för- gäfves vid genomförandet af d e m?
Månne den icke fått nödig makt att genomföra dem genom de blodiga slagen vid Sparrsätra o c h Herrevads- b r o?
För öfrigt synes mig ännu en likbets- punkt kunna uppletas mellan Birger Jarls o c h Gustaf I I Adolfs bragder.
Den senare synes mig också ha kämpat för genomförandet af en » frids- lag », men en internationell, religionsfridens, o c h genomförandet af den var väl värdt de offer det kräfde.
» Huru såg vårt land ut v i d hans d ö d?
» frågar förf.
Ja, n o g bar den tidens svenska folk tyn- gre b ö r d o r än » det skattetyngda o c h rösträtts- lösa svenska folket » i vår tid, m e n den hårda nödvändigheten hade tvingat till en exempellös utveckling af landets hjälpkällor, s o m äfven k o m följande tider till godo, o c h att Sverige ej varit alldeles utblottadt 1G32 är tydligt, eftersom det ännu i 16 år förmådde att m e d framgång fort- sätta kriget o c h utföra ännu ett.
Jag vill ej för- neka att många, ofantligt många utvecklings- möjligheter offrades, m e n det offret var ej för stort o c h motvägdes delvis af det af krigsbehof- ven framtvingade tidigare tillgodogörandet, som eljes ej så snart skulle k o m m i t till gagn.
Vidare manar oss förf.
att betänka krigets offer i människolif.
D e böra tagas i beräknin- gen vid ett fullständigt b e d ö m a n d e af detta krigs nytta o c h skada, m e n förringa ej en verk- lig krigshjältes ära.
Att förebrå en statsman eller fältherre, s o m i en rättvis fejd häfdat sin nations eller mänsklighetens sanna intressen, för- lusten af människolif, är s o m att förebrå en ki- rurg, s o m utfört en nödvändig amputation, för att han beröfvat patienten en lem.
Gustaf Adolf hade valet mellan en katolsk reaktions alla fasor och däraf följande hämmande af människosläk- tets utveckling samt ett krig, hvars olyckor han för sin del sökte efter förmåga mildra.
Det är hans ära o c h mänsklighetens lycka, att han offra- de vissa den europeiska mänsklighetens lemmar för att ej hela dess kropp skulle kastas i den katolska reaktiones helvete.
Blodsskulden faller på dem, s o m g e n o m sin fanatism nödvändiggjor- de offren af människolif.
Ja, nödvändigheten, det är en sak, s o m ej b ö r fattas för att ett företag skall få namn af bragd i g o d mening, m e n s o m ochså fullt rättfärdigar de offer det kräfver.
Den gamle kung Göstas o r d: » Görer n ö d d e krig, o n ö d d e fred », stå för mig s o m det visaste, s o m yttrats o m kriget.
De krig, s o m förts i den andan, ha väl icke * föga bidragit till vårt lands sanna välfärd o c h odling », o m de ock kostat-något.
Och då förtjäna väl de bragder o c h uppoffringar, s o m i d e m ut- förts, ett rum bland » hvad vårt folk frambragt ädelt, godt o c h skönt » vid sidan af, m e n hvar- ken framom eller efter, kulturens fredliga segrar, o c h äfven en o c h annan krigisk hjälte kan kan- ske få uppställas såsom mönster för Sveriges söner.
(Inom parentes sagdt, så menar väl förf.
icke, att kriget fordrar blodtörstiga hjältar.
Det följande motsäger det.)
Min m e n i n g är, att skall den svenska kvinnan kunna verka för fredsidén hos det u p p v ä x a n d e släktet, så att det ej under de sekler, s o m efter all sannolikhet måste förflyta, innan fredsrörelsen nått sitt mål, blir odugligt att fylla sin plikt att försvara fosterlandet, får h o n ej utgå från den åskådning, s o m stämplar alla krig såsom mass- mord, utan h o n måste erkänna, att o m än ett slags krig i sedligt afseende måste likställas m e d mordet, finnes det o c k ett slag, s o m har samma berättigande som den enskildes nödvärn.
Ej heller torde skillnaden mellan rättfärdiga och orättfärdiga krig sammanfalla m e d skillnaden mellan försvars- o c h anfallskrig, ty det skulle förutsätta, att allt det bestående v o r e rättvist.
O m t. ex. en makt sökte g e n o m krig befria Po- len, A r m e n i e n eller Kuba, så stode väl ej rätten
IDUN 1898 på försvararens sida, som blott sökte häfda sin förmenta rätt att bygga sin storhet på en annans förtryck.
Afvenledes b o r d e en svensk kvinna slå döförat till för de röster, talrikare än den ö p p n a för- svarsnihilismens, hvilka visserligen erkänna för- svarskrigets berättigande, men finna i bönen för krigsmakten en hädelse, i hvarje kraf på för- svarets stärkande militarism, o c h som ö p p e t tala o m att undandraga medel från försvaret, därvid stämplande detta såsom orättfärdigt.
Ä r o de då blinde [för att, o m vi försumma vår själfhäfdelse med vapen i hand, är det en moralisk o c h poli- tisk synd, s o m följes af olyckor såsom straff o c h ej af världsfreden, så sant s o m något godt ej kan k o m m a af en pliktförsummelse.
I sådan anda skulle, enligt min tanke, ungdo- men undervisas.
Sättet få vi öfverlämna till mödrarnas pedagogiska instinkt.
D o c k kan jag ej undertycka en anmärkning m o t » en dotter af Sveas » förkastelsedom öfver » krigshistorier ».
Ge- nomgår icke individen delvis samma utveckling som människosläktet?
Skulle icke liksom hos släktet äfven hos individen den naturliga utveck- lingen gå från beundran för den krigiska brag- den o c h den fysiska styrkan, öfver beundran för den intellektuella öfverlägsenheten, till hänförel sen för den moraliska, hvilken känsla naturligt- vis ej utesluter de förra.
En svensk man.
-- L — / - Örn kviry \ lig hemslöjd.
Några tankar om dess värde och befrämjande.
Af Hedvig Holmström.
(Forts.) S o m m a n ser, a n t a r f ö r f a t t a r e n att väf- k u n n i g h e t e n är p å v ä g att d ö u t ö f v e r a l l t i Sverige.
Lyckligtvis misstager han sig h v a d Skåne v i d k o m m e r o c h, s o m förra årets stora utställning tillräckligt bevisade, äfven rörande åtskilliga a n d r a l a n d s k a p.
Månget arbetarehem ä g e r l y c k a n att v å r d a s o c h u p p b ä r a s af k v i n n o r, s o m l i k n a d e m i D a n nemora.
M i n n ä r m a s t e g r a n n h u s t r u är e n s å d a n; af b a r n e n är ä l d s t e s o n e n u t e i t j ä n s t, den yngste i vaggan.
V ä f s t o l e n är i g å n g l å n g a stunder på d a g e n o c h där tillverkas i c k e b l o t t t y g till f a m i l j e n s b e h o f, u t a n ä f v e n i c k e så litet till salu.
D e n äldsta (1 2 - å r i g a) d o t t e r n v ä f d e u n d e r f e r i e r n a för- t i d e n s o m m a r s i n f ö r s t a r ä c k a o c h blir m e d t i d e n s ä k e r t e n l i k a d u g l i g o c h flitig k v i n n a som modren.
I England, industriens h e m l a n d, där m a n i c k e p å l ä n g e k ä n t till n å g o n e g e n t l i g h e m s l ö j d, finnas d o c k o r t e r, där m a n b ö r j a t i n s e å t m i n s t o n e d e t m o r a l i s k a v ä r d e t af kvinnligt handarbete och därför g ö r försök att i n f ö r a s å d a n t b l a n d b e f o l k n i n g e n.
En s v e n s k d a m, s o m ett p a r år haft sin v e r k - samhet i England, o c h där studerat konst- s l ö j d m.
m, m e d d e l a r d ä r o m i ett b r e f I f ö l j a n d e: » D e t är d e n e n g e l s k e skrifställaren, I m r Ruskin, s o m först v ä c k t e tanken på ett å t e r g å e n d e till d e n g a m l a h u s f l i t e n.
Denna t a n k e h a r s e d a n f ö r v e r k l i g a t s m e d s t ö d af y n g r e f r i s k a r e krafter, o c h n u i d k a s s e d a n n å g r a år u p p e i n o r r a E n g l a n d, i d e t s. k. sjödistriktet, där m r R u s k i n har sitt h e m, t i l l v e r k n i n g e n af l i n n e v ä f n a d till a f s a l u i h e m m e n, där linet b å d e spinnes o c h väfves s a m t j b l e k e s efter g a m m a l m e t o d p å g r ä s - vall.
B e f o l k n i n g e n är h ä r ö f v e r m y c k e t n ö j d o c h s p i n n e r s k o r, s o m j a g t a l a d e m e d, för- k l a r a d e, att d e a l d r i g f ö r u t v e t a t, h u r m å n g a lediga stunder de hade, ej heller h a d e d e f ö r s t å t t, att d e s s a k u n d e f ö r v a n d l a s i p e n - ningar.
m u n t r a t s a k e n i a f s i k t att g e n o m a r b e t e t h å l l a h u s t r u r n a m e r a v i d h e m m e n, s o m där- i g e n o m blifva m e r a tilldragande för m ä n n e n o c h h å l l a d e m från k r o g l i f v e t.
Mrs Poore l ä r d e s j ä l f u n d e r å r e t 9 3 att s p i n n a o c h v ä f v a f ö r att p e r s o n l i g e n k u n n a d e l t a g a i denna verksamhet. » I m å n g a t r a k t e r af S v e r i g e o c h i c k e m i n s t i månget fabrikssamhälle kunde dylik reform b e h ö f v a s, t y l å n g t ifrån d e flesta af d e s s a l i k n a D a n n e m o r a i d e t t a fall.
På många s t ä l l e n b å d e p å l a n d e t o c h i s t ä d e r n a an- v ä n d e s m y c k e n l e d i g t i d till flitigt säll- skapande o c h samtal, s o m icke äga något värde.
Och det synes s o m o m en del k v i n n o r m e d h u n n e allt m i n d r e a r b e t e, j u m e r t i d d e a n s e s i g d i s p o n e r a, så att slut- l i g e n ä f v e n h u s h å l l n i n g o c h m a t l a g n i n g få s i t t a e m e l l a n o c h m a t e n k ö p s så f ä r d i g l a g a d — och dyr — som möjligt.
F ö r d e n s o m h a f t tillfälle att se o c h j ä m - föra tillståndet i d e orter, samhällen o c h hem, där h e m s l ö j d e n idkas, o c h där d e n b l i f v i t b o r t l a g d, skall d e t i c k e finnas t v i f v e l o m att d e t är af s t ö r s t a v i k t att b e v a r a eller åter i n f ö r a d e n s a m m a.
V ä l äro d e knap- p a s t m å n g a, s o m i o r d o c h skrift m o t a r b e t a h e m s l ö j d e n, m e n s ä k e r t är att d e n l i k v ä l är p å v ä g att m å n g e n s t ä d e s d ö u t o c h att d e t fordras m y c k e t förståndigt o c h intresseradt a r b e t e f ö r att f r ä m j a d e n n a s a k m e d d e olika m e d e l, s o m på skilda orter o c h för o l i k a arter af s l ö j d b ä s t l ä m p a s i g.
Säkert k u n d e m a n från g r a n n l ä n d e r n a h ä m t a g o d a råd o c h e x e m p e l v i d detta arbete, t y d e b å d a n o r s k a h u s f l i t s - f ö r e n i n g a r n a * i Christi- ania och T r o n d h j e m visade vid Stockholms- u t s t ä l l n i n g e n p r o f o c h b e v i s p å d e n för- träffligaste o c h m e s t f r a m g å n g s r i k a v e r k - s a m h e t i n o m sitt o m r å d e, o c h m a n v e t, att d e t d a n s k a f o l k e t, m e d sin s t o r a f ö r m å g a af s a m m a n s l u t n i n g och samarbete, inga- l u u d a står N o r g e s efter i k r a f t i g t a r b e t e f ö r husflitens befrämjande.
Danskt Husflids- selskab i K ö b e n h a v n arbetar sedan m å n g a år t i l l b a k a m e d o m k r i n g 3 5 0 u n d e r o r d n a d e f ö r e n i n g a r i alla d e l a r af l a n d e t o c h m e d 3 0, 0 0 0 k r o n o r i statsanslag p å det verk- sammaste sätt för hemarbetets höjande.
Föreningen utgifver sedan 1 8 8 0 en tidning, anordnar slöjdkurser o c h utställningar samt utsänder reseombud o c h konsulenter.
Dess verksamhet omfattar både manlig o c h kvinn- lig slöjd.
E t t så s t o r a r t a d t a r b e t e f ö r h e m - s l ö j d e n s b e f r ä m j a n d e är m ö j l i g e n i c k e så af n ö d e n i S v e r i g e, s o m d e n v a r i t d e t i D a n m a r k, d ä r å t m i n s t o n e d e n kvinnliga hus- fliten v a r i t l å n g t m e r a i l ä g e r v a l l ä n i v å r t land.
M e n d e t är d o c k ö n s k v ä r d t att ä f v e n hos oss upplysta s l ö j d v ä n n e r sluta sig t i l l s a m m a n till v e r k s a m t s a m a r b e t e f ö r h e m - arbetets höjande.
V i ä g a s e d a n m å n g a år den bästa förutsättning och det bästa stöd f ö r en u t v i d g a d v e r k s a m h e t i d e n n a rikt- ning i föreningen » Handarbetets vänner », hvilken sedan 1 8 7 4 arbetar i Stockholm » för den kvinnliga hemslöjdens förädling i konstnärligt o c h fosterländskt syfte ».
Den äger o m k r i n g 1 0 0 0 betalande m e d l e m m a r o c h s t a t e n u n d e r s t ö d e r m e d årligt a n s l a g af 1, 2 0 0 k r o n o r d e s s f r a m g å n g s r i k a v e r k - s a m h e t, h v i l k e n, l e d d af k o n s t n ä r l i g t be- gåfvade o c h utbildade personer, vunnit det rikaste erkännande både inom och u t o m landet.
E n svensk slöjdvän kunde endast m e d t a c k s a m h e t s t a n n a f r a m f ö r d e s s utställ- ning förliden sommar.
Den omfattade m y c k e t I s y d v ä s t r a E n g l a n d finnes e n ort, d ä r ylleväfnader tillverkas i h e m m e n.
En major * » Den Norska Husflidsforeningen », Ohristi- Poore och hans hustru hafva d ä r u p p - | ania, och » Norsk Husflids V e n n e r », Trondhjem.
125 af h v a d s o m för o s s är d y r b a r t: hand- arbetet för det svenska h e m m e t, i nationell stil, k o n s t n ä r l i g t u t b i l d a d, o c h h a n d a r b e t e t i k y r k a n s t j ä n s t, så v ä l a n v ä n d t, att d e t f ö r m å d d e s t ä m m a s i n n e t till d j u p a s t e all- var och andakt.
» K u l t u r h i s t o r i s k a f ö r e n i n g e n » i L u n d för- e n a r s e d a n 1 8 8 2 v e r k s a m h e t e n för sitt ut- m ä r k t a m u s e u m m e d arbetet att utveckla och höja en sydsvensk konstslöjd, s o m torde ä g a e n g a n s k a stor e k o n o m i s k b e t y d e l s e, då de konstslöjdare den understöder och utbildar h u f v u d s a k l i g e n arbeta för försälj- ning.
D e n n a f ö r e n i n g af u n g e f ä r 8 0 0 b e - t a l a n d e m e d l e m m a r e r h å l l e r a n s l a g af s t a d e n L u n d s a m t M a l m ö h u s läns landsting o c h H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p, h a r a n o r d n a t utställ- n i n g a r i s k i l d a d e l a r af l a n d e t, ä f v e n i D a n m a r k, o c h utgrfver b å d e årsredogörelser samt tidskriften » Kulturhistoriska m e d d e - lende^i &gt;.
(Forts.) * Svar från liduns papperskorg.
Tolkadt af F. M.
C. nutider sekreterarns stora bord jag står tyvärr — och kan nu inte Men om i laget jag ock haft ett ord, jag aldrig uppå denna platsen stannat.
/ annat.
Ej mitt år » skuldregistret *, del är oisst.
— Det måste jag för läsaren förklara.
— Min stora » ondska * och min » arga list *, det år förtal och falska rykten bara.
Af och tar och allt hvad koinnor koka hop, gu ' nås, sända af till Idunsredaktionen, denne bästa bitarne, förstås, jag får sämsta, magraste portionen.
Till kealitet dock — ej till kvantitet — det är som ville man en Molock mata.
Men ej en sinekur är den diet, då man blir stoppad med hoad andra rata.
Än än än ån år det dåligt rimmade, än för rått, år det endast ben, och aldrig märgen, någon skämd och unken smak det fått, har utaf spenat det endast — färgen.
Än ån Än än allt för färskt — än ej på salt man spart, alltför hårdsmäli. — ån blott lösa maten.
för omoget — bara sura kart — » hop-joks » endast ifrån alla faten.
Ja, det år min » menu * dag efter dag.
Nog vill det till att ej få ondt i magen.
Och sedan heter det ändå, att jag bedragarn är — då själf jag blir bedragen!
Jag aldrig bedt om » oarma hjärtans bikt » och ej om låghalt oers, ej » rama prosan *.
Jag rår ej för, att sådant där så kvickt direkt till » dumma korgen * ställer kosan.
Kanhända är det någon attraktion, ty som man vet, söks maka utaf kaka.
Men från en dylik association jag drager mig med tacksamhet tillbaka.
För hvarje post, som Kalle bär hit in jag utaf inre fruktan står och skälfver.
Men glad och lättad blir jag i mitt sinn ' för hoar gång Britta upp och ner mig hvålfver.
Hon är den enda kvinna jag förstått och utaf hvilken jag förstås tillbaka.
De andra se i mig en buse blott, som utaf hjärtans lust de ville skaka.
Dock nu till dem ett lilel ord till sist — för sanningen går Idun själf i borgen —: Ej världen hafoer några snillen mist igenom mig — den stackars Papperskorgen.
IDUN 126 " Mödrar emellan. ' '
v. S o m ett litet preludium till min enkla uppsats beder jag hr redaktören intaga nedanstående lilla bref till fru Petterkvist m e d anledning af ett ord i hennes sista skrifvelse.
Kära, snälla fru Petterkvist!
Barnkammarhift sade ni.
Hvad menar ni där- m e d?
Oaktadt jag har tre små pysar att sköta o c h ställa m e d i barnkammaren, har jag aldrig känt annan barnkammarhift än den poesi o c h ljufva doft af oskuld o c h renhet, s o m alltid med- följer de små.
Skulle vi mödrar g e n o m våra små uppsatser kunna uppfylla vår kära Idun med något af den doften, då hafva vi verkligen nått ett vackert mål.
Kära, lilla fru Petterkvist, det är j u o m en k o m m a n d e generation af Iduns läsare o c h läsarinnor vi orda, därför må fru Pet- terkvist ej misstycka vår talträngdhet, utan i stäl- let gifva oss ett eller annat godt råd i ämnet.
Var isynnerhet ej rädd för vår Iduns » lugn och framtida välbestånd-&gt;; ty blir detta meningsutbyte oss mödrar emellan en hjälp att bättre fostra våra barn till k r o p p o c h själ, så skola de j u i en framtid kunna bidraga m e d mycket bättre alster till vår kära tidning än deras mödrar o c h mormödrar.
Då är ju mycket vunnet äfven i Iduns intresse.
Till sist, kära fru Petterkvist, ber jag eder kriticera mina åtgöranden i fråga o m barnens skötsel o c h vård; skulle jag i ett eller annat vinna edert bifall, blefve det mig till stor för- nöjelse.
Se häri ett bevis på mitt stora förtroende till edert o m d ö m e.
Lilla mor.
Tre små pysar, sade jag, den äldste o m fyra år o c h den yngste o m åtta månader — se där den lilla flock, som dagligen omgifver mig o c h ställer så stora anspråk pä sin mammas kärlek, tålamod o c h omtanke, men s o m i utbyte ger så mycket af det älskliga, s o m barnasinnet alltid sprider kring sig.
Tillbringa en hel dag m e d oss, var m e d vid morgontoaletten, måltiderna o c h lekstunderna, o c h se, hur omständigheterna lämpats i en liten tjänstemannafamilj.
Ser du, min barnkammare är ljus och stor, ett af de bästa r u m m e n; möblerna mycket enkla — trästolar och halfrunda bord vid fönstren, gulmålade träsängar — i mitt tycke lämpligare, d. v. s. varmare än järnsängar — m e d tagel- dynor, ett par trälådor i ena hörnet för bygg- pinnar o c h andra leksaker samt två enkla byråar, är det ej n o g fint för ett par rustibussar, s o m hafva oinskränkt makt öfver alla saker?
Kanske tror du att denna makt förstör ordningssinnet, jag tror det ej, ty de få allt hjälpa till att ställa i ordning efter sig, o c h du skulle se d e m, när de få lof att titta in i förmaket; då få de lära sig, att det endast är i barnkammaren, s o m sto- lar o c h b o r d kunna tjäna till järnvägståg, ång- båtar, hästar o. d.
Dagen börjas tidigt i barnkammaren; redan kl. s e x ä half sju hör man kvitter från de små sängarna.
Låt oss börja m e d den minsta, s o m ännu ligger i vagnen.
Blif ej förskräckt, när jag tager af filten o c h du får se, att han är lin- dad; så g a m m a l m o d i g t!
tänker du.
Ja, väl, men det är den tredje jag nu praktiserar m e d och har funnit att det gamla bepröfvade lindnings- sättet är det bästa.
I tre månader har jag lin- dat mina gossar både till natt- o c h dagtoalett — efter denna tid endast till nätterna.
Mycket mer skulle jag nog hafva att säga angående klädedräkten, såväl den minstes s o m de störres, men s o m jag i den frågan tyckes följa samma principer s o m » Mirran », skulle mitt ordande därom endast blifva ett upprepande af hennes meddelande.
Hufvudgrundsatsen är d o c k: största enkelhet, hvilken dock ej utesluter prydlighet.
Se nu på min lille: är han ej rar i sin röda stickade klädning o c h rena haklapp?
V e mig, o m jag skulle vara orsak till att hans sinne vän- des till flärd o c h fåfänga g e n o m att sätta på h o n o m bjäfs o c h grannlåt!
Nu till frukosten: hafregrynsgröt o c h uppkokt mjölk, omväxlande m e d ölsoppa, älsklingsrätten; litet längre fram på förmiddagen en k o p p kokt mjölk, färgad m e d — törs jag säga det — litet kaffe, femton droppar i bokstaflig mening.
Jag tror mig i den saken hafva de flesta e m o t mig, men har funnit, att chokoladen gör de små ma- garna så tröga.
Inga mellanmål; skulle det nå- 1898 gon gång behöfvas, lyder o r d e r n: » e n bit hårdt bröd! » Så börja älsklingslekarna — spårvagn o c h lo komotiv — hvilka aldrig mista nyhetens behag.
M a m m a o c h lillepys se på för att hjälpa tillrätta, när något k o m m e r i olag; kanske t. o. m.
rätt- visa måste skipas eller, ännu värre, olydnad eller osanning bestraffas.
Då måste riset fram för min störste, s o m blir så vek och smeksam efter en risbastu; m e n den mellersta beröfvar jag fri- heten för en stund, d. v. s. jag stänger in ho- nom i en garderob, ty han har visat sig så ore- sonligt styf efter aga m e d riset.
Mången ogillar helt säkert detta sista medel, men jag törs kom- m a fram m e d det, därför att jag har en så stor auktoritet b a k o m min rygg: den store barna- vännen Topelius.
Han omtalar o c h gillar denna metod från sitt eget b a r n d o m s h e m.
Dessa me- del i svårare fall, eljes beväpnar jag mig m e d tålamod o c h söker genom samtal förmå de små att inse, bekänna o c h bedja o m förlåtelse för sin förseelse.
» Fredskyssens åt m a m m a o c h bror, och så är allt godt igen.
E e n t hålls o c k hela barnet bäst, Om det i tvättyg klädes mest.
Blårandig kolt för liten sven Ä r treflig n o g på hvardagen.
Till s ö n d a g ståtar han kanske I klädning hvit — lull, lull!
Se, s e!
Men gör ej ungen fåfäng, m o r!
Det går, tyvärr, förrän du tror.
Intet får hindra vår dagliga promenad, knap- past vädret; o c h så hafva vi redan hunnit till middagstiden kl. half fyra.
Vill du vara m e d vid bordet; jag vågar inbjuda dig, ty bordsskick är en af våra regler utan undantag liksom höf- lighet m o t tjänarna.
Sund, kraftig, enkel föda har jag att bjuda m i n a barn, o c h — gärna föl- jande sederna från b a r n d o m s h e m m e t — intet får » rätas ».
Nu är jag rädd, att detta redan blifvit för långt, därför måste jag göra ett litet språng o c h ber dig titta in till oss kl. sju, den ordinarie lägg- tiden.
D e två äldsta klädas i sina långa natt- skjortor o c h en liten ylletröja utanpå samt läg- gas o c h somna utan vidare.
M e n så k o m m e r den minste, m o t hvilken jag varit ganska oför- ståndig.
H a n hai ' tagit sig vanan att både vyss- jas o c h sjungas till s ö m n s.
Jag varnar dig att införa en sådan sed i ditt hus, ty den är både tröttande o c h tidspillande.
Följ » Mirrans » grund- sats i det fallet.
Och frågorna bli fler o c h fler.
De rägna, störta, hvirfla ner.
Vill till minnsann, om m a m m a har Snart mera svar på lager kvar.
Ja, nu sofva de alla så sött, sedan de först befallt sig i Guds hand; o c h nu återstår för mig af dagen en hvilans o c h vederkvickelsens stund, under hvilken jag får hämta krafter till den k o m m a n d e dagens arbete o c h omsorger.
Till slut ett tack till » Mirran » för allt det goda och sunda h o n hade att meddela oss i frågan; mycket däraf skall jag tillägna m i g.
Lilla mor.
P.
S.
Skulle någon vilja gifva beskrifning på en lämplig nattdräkt för barn från 1 — 2 år?
D.
S.
VI.
A c k, Herre Gud, ett lindebarn, hvad ljutlig skatt att äga!
Men, snälla fruar, hör nu mig, hur ungen ni ska pläga!
Först klädes han helt mjukt o c h lätt I skjorta, blöja, mantel nätt Och liten lapp på baken — En tröja h ö r till saken —.
Se ' n måste » skatten » j u ha mat — H a n äter ej på silfverfat —, Serveras af fru mamma, När lillen vill anamma.
E n flaska gör ej h o n o m rädd, Om mjölken blott är väl utspädd (Famöst m e d hafrevatten — Och socker med, för katten!).
V i d nio måna ' r börjar han V v sked att äta — j o, m i n s a n n!
Vid tolf blir han båd rund o c h lång (!
), Om på m e n u ' n står » klar buljong » Och färska ägg med smör o c h bröd — Den ungen lider ingen nöd.
H a n traskar nu i byxor, kolt Och gör sin m a m m a riktigt stolt M e d sina fina seder — Högst sällan » våt », jag b e d e r!
— Och hans moral?
Den bildas lätt: När han fått skrika väl sig mätt, Han blir så spak och mjuk s o m vax Och lyder m a m m a s vilja strax.
Att sanning tala, lyda fort, Inlär ert barn, förr n det blir stort.
Att bocka, niga k o m m e r se ' n Och hålla näsan riktigt ren.
För möbler o c h för nerverna Så är ej hårda kängor bra.
I lappskor låt små fötter gå, De trippa då så tyst på tå.
Att tvätta, laga, sticka, sy Å t sina barn ger hufvudbry, Men allt är rama intet bara M o t att på deras frågor svara: » Men, snälla mamma, hvar bor G u d?
» » K a n änglar flyga dit m e d b u d?
» » Och säg hu, säg, hvar m a m m a tror, Att storken hitta lille b r o r?
» I våra tider kvinnor få Ju litet bildning utanpå.
Men svara barn!
En lärd magister Kan finna, att hans kunskap brister.
E n hufvudsak är den likväl, Att barnets både k r o p p o c h själ Få växa starka, fria till, Så fråga, barn, allt hvad ni vill!
Om eld o c h luft och jord o c h haf, Om d ö d o c h lif, o m himmel, graf!
För tidigt ingen börjar gå, Som skall ett h ö g r e lifsmål nå.
Brita.
VII.
En person frågade en gång en blomstervän: » Hvad skall jag göra för att mina b l o m m o r skola trifvas? » — svaret blef: » Se på d e m ofta ».
Där- m e d menade lian, att om hon ofta såg på sina älskade blommor, skulle h o n snart lära sig för- stå, hvad som fattades d e m och hvad hon hade att göra.
— Så o c k m e d våra barn!
En m o d e r måste umgås förtroligt m e d sitt barn, h o n skall lära det bedja, till henne skall barnet gå m e d sina små b e k y m m e r o c h få råd därför, o c h h o n skall lära det tala sanning; detta senare är en mycket viktig sak, likaså att modern såväl s o m fadern är bestämd o c h ej af svaghet för barnet låter det få sin vilja fram.
Nu har jag sagt det viktigaste för att icke tala om » barnkammarluften », m e n I d u n s redak- tion så väl s o m jag vet nog, att om vintern vä- drar man ett rum utmärkt, o m man eldar o c h öppnar fönster samtidigt, o c h o m s o m m a r e n kan man väl släppa in så mycket luft man vill ha.
Föröfrigt o m man håller barnet snyggt, badar det dagligen, låter det byta linne dagligen o c h ej låter våta, begagnade kläder ligga eller hänga kvar i barnkammaren, så behöfver ej luften där vara förfärlig.
En omtänksam m o d e r ser n o g efter att där blir » luftadt » i barnkammaren o c h barnen få då vara i annat ram, K a n s k e en oer- faren moder, s o m skall ' föda upp sitt barn m e d flaska, ej tänker på att h o n måste hafva två sådana för att den ena alltid skall vara ren.
Jag rengör min flaska i soda o c h vatten — slang, rör o c h napp måste hållas n o g a rena — man kan k ö p a små borstar särskildt för det ända- målet, o c h då allt blifvit väl sköljdt, lägges det i ett kärl fylldt m e d friskt vatten.
H v a r gång det späda barnet slutat äta, bör man tvätta det i munnen, detta tillgår på så vis att m a n lin- dar litet renad bomull o m lillfingret, doppar den i borsyrelösning o c h lätt o c h varligt stryker öf- ver barnets tunga o c h läppar.
Nej, nu måste jag sluta — som varm vän af de små k u n d e jag skrifvit mycket mer, m e n det får bli en annan gång.
— da.
VIII.
Från första stund ditt barn k o m till i världen En ring af kärlek kring din skatt du drog, M e n på den m ö d o s a m m a jordefärden Ä r ej ens detta för din älskling nog — Hvad du därnäst skall ge vill här jag säga Och, såsom Idun vill det, säga kort, Fast detta ämne nogsamt kunde locka På mången afväg » våra mödrar bort.
IDUN 1898 Först renlighet — från allra första dagen Låt tvål o c h vatten o c b, i kompani Med dessa, svala, friska luften lagen, Den okränkbara, i ert sofruiu bli!
I mjuk flanell skall pilten sedan sofva, Var lugn för det, förutan v a g g n i n g all, Tills liten mage åter mat behöfver Och af hans » gruff » du återkallas skall.
Kan då du ej din skrikhals ensam mätta, En rågskorp välling präktigt hjälper till, H e l t säkert hälsosamt o c h bra är detta, Om ungen annars riktigt trifvas vill.
Eätt lätt är ju att barnens kroppar vårda För den s o m verkligt vill dess sanna väl, Och m y c k e t svårare det är d e m skydda, Så att de ej ta skada till sin själ.
Nyckfull o c h obestämd får ingen vara Och allra minst ansvarsmedveten m o r — För hvarje fel skall h o n i tårar svara, När barnaskaran en gång blifvit stor.
Frö ' t till despot i gossens stolta sinne, B r o d d till kokett i flickans unga bröst — Du rycka måste d e m m e d rot ur j o r d e n, Med ris o c h aga eller blick o c h röst — Och så i stället kärlek till naturen, Till hvarje fattigare barn än de, Till land o c h folk, till b l o m m o r n a o c h djuren Och hela världen, s o m de kring sig s e; Så tro på m o r o c h far o c h deras kärlek, Och först o c h sist d e m lär att älska Gud, H v a d skönt han sagt, h v a d han har velat lära Med evangelium o c h sina bud.
F ö r s t när du offrat alla egna böner Och egna önskningarnas strida strosa — Ditt h o p p o m makt för makt åt dina söner, Din tro på lycka för din flickas d r ö m — Kan du ha rätt att kalla hvad du gifvit Å t dina barn det kärleksfulla h e m, Det är din plikt att bringa hvarje offer, Ty du blef deras, när du födde dem.
Gerda.
* Sveriges nionde kvinnliga läkare.
Fru Sigrid Engström, född Molander, har i dagarne aflagt med.
lic.-examen.
Fru Engström är dotter till öfverläkaren med.
dr J. Molander och hans maka, f. Dybeck.
Dödens skörd.
I söndags på m o r g o n e n afled härstädes hastigt i följd af hjärnblödning änke- fru Allona Biinsow, född Krutmejer, omkring 73 år gammal.
H o n var änka efter den i fjol aflid- ne store sågverksägaren grosshandlaren Fr. Bun- sow på Merlo.
Fru Biinsow, s o m städe haft öppet hjärta o c h ö p p e n hand för de fattiga, ut- öfvade i tysthet en m y c k e t stor välgörenhet, o c h underrättelsen o m hennes bortgång skall därför väcka vemod o c h saknad i vida kretsar bland armodets barn.
Närmast sörjes h o n af tre söner och en dotter, gift med ingeniör Claes Norström härstädes.
Fröken Amalia Lundberg, innehafvarinnan af den välkända tapisseriaffären i Drottninggatan n:r 50, afled den 15 dennes i en ålder af nära 63 år, till följd af en hastigt inträffad lungin- flammation.
Fröken Lundberg var förut under många år anställd s o m första biträde i Jacobsons bekanta affär i samma genre, innan hon för egen räkning etablerade sin o m n ä m n d a handel för garner o c h finare tapisseriarbeten, hvilken affär hon g e n o m en allmänt erkänd redbarhet, plikt- trohet o c h en aldrig svikande punktlighet lycka- des uppdrifva till en af de förnämsta i dess bransch i n o m landet o c h känd af hela hufvud- stadens tongifvande damvärld.
Kvinnan i posten.
Förlidet år begärde tyska rikspoststyrelsens chef upplysning af svenska generalpoststyrelsen, i hvilken omfattning o c h med hvad resultat kvinnor anställts i svensk posttjänst.
Generalpoststyrelsen har nu afgifvit ett uttömmande svar å denna förfrågan.
De svenska postanstalterna sysselsätta för när- varande omkring 400 kvinnor, af hvilka de flesta, 235, äro föreståndare för poststationer.
De ha en årlig godtgörelse m e d högst 600 kr., hvavtill k o m m a vissa extra inkomster.
De öfriga i svenska postverkets tjänst anställda kvinnorna ha sin tjänstgöring vid de fullständiga postanstalterna eller postkontoren, nämligen 2 såsom postmästare, 20 såsom postexpeditörer o c h 144 såsom extra biträden.
D e två kvinnliga postmästarne förestå post- kontor af en lägre klass o c h åtnjuta i aflöning 1,800 kr.
för år jämte två ålderstilläg å 400 kr.
hvartdera efter resp. 5 o c h 10 års väl vitsordad tjänstgöring.
Därjämte ha de omkring 700 kr.
för år i extra inkomster.
De kvinnliga postexpeditörerna ha en fast års- lön af 1,600 kr., hvartill k o m m a två ålderstillägg efter samma grunder, som nyss nämnts, o c h de kunna påräkna omkring £00 kr.
årligen i extra inkomster.
De kvinnliga extra biträdena åtnjuta omkring 750 kr.
för år, hvilken godtgörelse kan ökas hvart tredje år m e d 150 kr.
intill högst 1,350 kr.
För att kunna vinna anställning såsom post- mästare eller postexpeditör måste en kvinna ha uppnått myndig ålder o c h vara ogift eller änka.
Om h o n sedan gifter sig, anses hon ha lämnat sin anställning, men kan d o c k såsom extra bi- träde få kvarstå i postverkets tjänst.
Med afseende på den erfarenhet s o m i Sverige vunnits vid kvinnors användning i postverkets tjänst, kan man, yttrar poststyrelsen, säga att i allmänhet, hvad kvaliteten angår, kvinnornas ar- bete visat sig vara jämförligt m e d männens.
Yrkesstipendier för kvinnor.
Till Idun skrifves: 1 rikets andra stad, Göteborg, har nu nyligen bildats en lokalkomité af Fredrika Bre- mer Förbundet i syfte att insamla en stipendie- fond för Göteborgs o c h Bohuslän.
K o m i t é e n be- står af orföranden biskopinnan E. Bodhe, borg- mästarinnan L. Svanberg, fruarna I. Gibson, S. von Sydow, L. Hessle, N.
G o b o m, fröknarna Eva I i o d h e o c h F. Pallin, grosshandlare Olof Melin o c h bankdirektör C.
A u g.
Kjellberg, se- kreterare fröken A n n a K o c k u m.
Listor för bidrag cirkulera nu i staden, o c h att d ö m a af den välvilja hvarmed den gagnerika saken allmänt omfattats, har man g o d förhoppning om att i en snar framtid nå sitt mål.
K o m i t é e n har äfven haft tvänne s. k. sällskapssamman- komster, som varit talrikt besökta o c h hvarvid nettoinkomsten tillfallit stipendiefonden.
Den grundfond, s o m insamlades för några år sedan, belöper sig till 1,800 kr.
Saken är n u i goda händer, o c h kanske man snart kan stryka ut ettan o c h sätta till en nolla.
Den s o m lefver får s e!
* K.
Operan.
Veckans stora händelse på vår ly- riska scen har varit fru Ellen Gulbransons gäst- uppträdande s o m Brunnhilde i W a g n e r s storslag- na musikdrama » Valkyrian ».
Det är en fläkt af de stora bayreuthska traditionerna, som därvid, frisk o c h stärkande, slagit emot oss.
Fru Gul- bransons valkyria har, s o m bekant, skaffat sig en erkänd rangplats bland de senare årens mest framträdande gestalter på den wagnerska scenen, och kontinentens fordringsfullaste musikkritici hälsade vid 20-årsfestspelen i Bayreuth — juli, augusti 1896 — hennes Brunnhilde s o m helt en- kelt = idealisk ».
» Sällan har på någon skådebana personlig adel i apparitionen så harmoniskt före- nats med öfvertygande innerlighet i känslan till en verklig sångstorhet o c h beredt en så hög och ren scenisk njutning, » skref bland annat den framstående Dresdenkritikern Arthur Seidl.
Och sedan vi nu haft glädjen m e d egna ögon o c h öron från vår hufvudstads scen njuta denua fram- ställning, vilja vi gärna skrifva under.
Det är något på samma gång storvulet o c h inträngande innerligt i denna konst, glans o c h känsla i en äkta wagnersk sammangjutning.
Och stämman synes oss o c k vara en idealisk wagnerröst, klin- gande som stål, stark, ren o c h fyllig.
Bredvid fru Gulbransons himmelska sköldmö med hennes ädelt stora mått verkade n o g de öfriga framställarne ofrivilligt något förkrympta.
Erkännas måste dock tacksamt, att ensemblen i det hela var värd bästa erkännande.
Närmast 127 i lin o c h stilriktig illusion syntes oss fru Linden nå u p p m e d sin Fricka, m e n goda prestationer, både vokalt o c h dramatiskt, voro äfven fru Öst- bergs Sieglinde, hr Bratbosts Siegmund o c h hr Sellergrens Hunding.
Däremot förmådde hr Sö- derman ej gif va nödig auktoritet åt W o t a n; det blef en nästan parodisk västticks-valfader, detta, bland de resliga valkyriorha.
Under hr H e n n e b e r g s ledning skötte orkestern sin maktpåliggande uppgift m e d heder.
I ett som allt har detta framförande af det mäktiga verket i förbindelse m e d ett så intressant gäst- uppträdande varit ett événement i vårt musiklif, för hvars tillkomst direktionen förtjänar all tack- samhet.
Vasateatern hade i lördags på sin spellista upp- tagit Sudermanns bekanta, verkningsfulla dra- ma » H e m m e t », närmast för att bereda hufvud- staden tillfälle att se fru Hålcanson i Magdas roll, hvilken h o n förut m e d lysande framgång utfört i landsorten.
Den bild h o n ger af denna rikt begåfvade, stolt själfmedvetna friluftsnatur, s o m dock.
till sist efter ett förtvifladt motstånd kuf- vas o c h böjes under den konventionella auktori- tens o c h den trånga kälkborgarmoralens ok, är också af en helhetens glans o c h en detaljernas skiftning, s o m göra den till en af den begåfvade konstnärinnans .allra bästa skapelser.
Varmt var äfven bifallet, s o m den fullsatta premiére- salongen ägnade henne.
Såsom fadern, den de- spotiske gamle militären, hade desslikes hr Svenn- berg en af sina beaux jours, och godt på sin plats v o r o hr de Wahl s o m den unge prästen, fröken Gottschalk s o m den yngre systern samt fröken Rustan s o m den gamla tantfjollan.
Uppsättnin- gen bar s o m vanligt vittne o m hr Molanders fina urskiljning.
Programmet k o m m e r helt visst att samla många intresserade hus.
Musikföreningens femtionde konsert — den tjugu- femte i följd under professor Nerudas dirigent- skap — ägde rum förliden tisdag i Musikaliska akademiens stora sal, s o m dagen till ära var smyc- kad m e d L u d v i g Normans, föreningens ene stif- tares, byst, omgifven med en smakfull palm- o c h flaggdekoration.
På ett den store mästaren, den genialiske dirigenten o c h den lifskraftiga förening- en värdigt sätt utfördes därvid till hofkapellets orkesterackompagnemang Händels enkelt stor- slagna, af ljus o c h tröstfull religiositet präglade oratorium » Jefta ».
D e förnämsta solopartierna, anförtrodda åt grefvinnan Mathilda Taube och fru Dina Edling samt hrr G. F. Lundqvist o c h Salomon Smith, återgåfvos m e d ädel måttfullhet och innerlig känsla.
Bättre representanter för den barnsliga offervilligheten, den äktenskapliga kärleken, fadersömheten o c h flärdlös gammal- testamentlig mannakraft torde man få leta efter.
A f körerna, som i allmänhet utfördes med be- undransvärd kläm o c h precision, v o r o » K e r u b och Serafim » samt » Fördoldt, o Gud, ditt råd- slag är », synnerligen effektfulla.
Efter första afdelningen hyllades professor Neruda af sina entusiastiska disciplar m e d en jättestor lager- krans.
Bifallet var lifligt o c h huset i det när- maste utsåldt.
K o n u n g e n m e d uppvaktning be- vistade konserten.
Sven Scholander sjunger i kväll på Vetenskaps- akademien — naturligtvis för fullt o c h » begej- stradt » hns.
Svenska, tyska o c h franska visor och en hel afdelning Bellman.
H v a d göres väl mera påpekning behofl * Sandkorn Utkast för Idun af Ernst f Ziundquist.
astor L i n d e m a n låg i sin h ä n g m a t t a un- der de stora lönnarna ute i trädgården m e d en s l o c k n a d cigarrett i m u n g i p a n o c h e n u p p s l a g e n b o k i k n ä t.
H a n lät s i n då- siga blick glida ut öfver blomsterrabatterna, där eftermiddagssolen dallrade, o c h följde t a n k l ö s t e n s v ä r m af h v i t a fjärilar, s o m fladdrade t v e k s a m t ö f v e r d e praktfulla, h o - n i n g s l ö s a N i e l r o s o r n a, f ö r att s e d a n l i k s o m p å t y s t ö f v e r e n s k o m m e l s e slå n e r i d e s v a r t a penséernas bädd.
Ovan s o m han var vid k a l a s a n d e, v a r h a n ä n n u g a n s k a t r ö t t efter banketten i går, s o m hade räckt långt in p å n a t t e n.
D e t f r a s a d e o c h p r a s s l a d e så
IDUN 128 söfvande hans i lönnlöfven tunga öfver ögonlock föllo emellan dröm och vaka ändlös penséeblå ett lätt då en sand • såg han världsrymd, dunkel förnimmelse och annalkande för sig en flingor, Tätt bredvid honom stod • + &gt; " g e n o m en guldbågig pincenez.
Pastorn sprang O: u p p alldeles k l a r v a k e n: det var stadens främ- H ste a f f ä r s m a n, f e s t f ö r e m å l e t, j u b i l a r e n från d- p: i går, k o n s u l H j ä l m i e g e n h ö g person.
&gt;3 O m » Ursäkta, fl) herr konsul, » stammade den stället h a d e en så v a c k e r t r ä d g å r d, d å skulle h v a d är d e t, s o m i d a g skaffar m i g det skall j a g s ä g a vara fullt som förde mina er hela fram uppriktig.
dagen, mellan var nära att lura j a g väckte er, » svarade mjuk förbi, kom jag Nej, jag p å d e n i d é n att gå in går. » ber, jag var ju men att ni gjorde inte vara mig äran Och dessutom.
.
.
uppriktigt särskildt bland ju med på min i alla mina under på det är så svalt o c h s k ö n t.
.
.
alls inte a n d r a ett en kort har tänkt på trängt angenäma vara ha man Bidrag mottagas med tacksamhet.
CD CO Charad.
Att man hälsan vill bevara ^.r j u alltid klokt o c h rätt, Frågan är då sedan bara, Huru, o c h på hvilket sätt?
Vill du låna m i g ditt öra, Lyssna på mitt prat en stund, Skall jag flyktigt här beröra, Hur man kan bli frisk o c h sund.
minnen ^ _ 1 * » P B O p p Tag en del af en mitt andra.
Af mitt fjärde frukten blott, Tillredt väl — hvem kan det klandra — * — - a » Det är hälsosamt o c h godt.
festen varit a f s e d d att as- förföljd i?
?
Att mitt tredje CD t-i co • O e+ ef Vet du säkert Mången däraf O oo " o Frisk till både krafter gifver, ganska väl, också blifver k r o p p o c h själ.
= S S Kanske har du vid mitt hela, Vunnit hälsa, m o d o c h kraft.
Ja, då kan det icke fela, Att du nöje också haft.
•.
Moster Lisa.
O - Hg det, Apokop.
o 1 — 6: Först af allt här dig bjuds, a Någonting på ett fat; Det är smått, det är godt, Och kan räknas s o m mat.
ett höll o c h fällde det s m i c k r a n d e y t t r a n d e t hvars berättigande jag af mina för öfrigt offentliga o c h enskilda dom, aldrig inte då kom blick 3 6 7 8 ni för mig, åtminstone den er, en händelse såg, bevisar » Verkligen?
» Men jag inte t y c k e r o m så frågar har ni e m o t m i g?
var jag det, och det gjorde, att kunde uppräknande fram- åtskridande, utan blef helt öfverraskad, då j a g läste h a n s tal i t i d n i n g e n i m o r s e.
Jag kun- d e n ä m l i g e n i n t e ta m i n a ö g o n ifrån e r.
är väl så, kan jag tro, att all d e n: lif mig ömtåligt mina under hela här, gjort medborgare och Det gräns- vänlighet och sympati, hvarmed fåfäng.
, (Forts.) * O c h hvar- pastorn i en s o m j a g t r o d d e.
.
.
ni på hvarandra i går såg ni främmande Maria Nilsson; af Tora Kjellberg.
(Med porträtt.)
— I stenören; af Öda.
— När vi damer hyllade Ibsen; af Ella Rot.
— Än en gång kvinnorna och försvaret; af En svensk man.
— Om kvinnlig hemslöjd; några tankar om dess värde och befrämjande af Hedvig Holmström.
(Forts.) — Svar frän Iduns papperskorg; tolkadt af F. M.
C.
— » Mödrar emellan ».
V — VIII.
— Dr notisboken.
— Teater och musik.
— Sandkorn; utkast för Idun af Ernst Lund- quist.
— Tidsfördrif.
gefär s o m man vändt o m bladen i en b o k) så att de fått ofvanstående utseende, så är naturligt att orden i den sidans figurer måste läsas i o m v ä n d ordning — eller m e d an- dra ord, orden på d e n ena sidan o m den lodräta linien läsas från h ö g e r till vänster.
Uppgiften be- står också däri att finna hvilka af de båda sidornas figurer höra till d e utfällda.
Orden b e t e c k n a: 1) växt, 2) längdmått, 3) mans- namn, 4) djur, 5) svensk järnvägs- station, 6) samfärdsmedel, 7) signa- tur i Idun, 8) nord-europeisk stad, 9) förvaringsrum, 10) spelterm, 11) del af människokroppen.
O m vi nu, i händelse orden äro rätt lösta, tänka oss de utfällda fi- gurerna åter omkastade till den an- dra sidan, så bilda de bokstäfver som infalla i den mellersta radens rutor i den då u p p k o m n a regel- b u n d n a figuren, lästa uppifrån o c h ned, namnet på en framstående, populär personlighet.
2 — 6 maträtt; 3 — 7 sjunges.
Ä r o de rätta orden funna, bilda d e bokstäfver, s o m infalla i ytter- rutorna 1 — 8 benämning på någon- ting s o m allmänt förekommer i Skandinavien.
b — g.
Ordförvandlingsgåta.
1) glans dån = jullek, 2) finsk jiös = ej sill, 3) ce frinn m a b f = märke, 4) ofta rus fiolin = vetenskap, 5) kreta reff = handelsterm, 6) bloss bytt kne = d a m m a n d e, 7) bi kana oart = finns mången i Stockholm, 8) rest ridå = » quattuor s p e c i e s;, 9) bas p n e d a m = på samma gång afskiljande o c h sammanhållande.
D e u p p k o m n a ordens begynnelse- o c h slutbokstäfver gifva namnen på tvänne bohagsting.
6 — g.
Lösningar.
12 Lisa.
Ifyllnadsgåta.
13 | 10 7 8 1 5 2 12 6 10 2 1 | 3 11 13 | 12 V i föreställa oss att den meller- sta lodräta linien är en axel o c h att d e elfva figurerna äro rörliga, så att de kunna svänga kring den- samma.
O m vi sedan tänka oss den ena sidans figurer utfällda (un- på underläppen af d e f ö r t j ä n s t e r j a g i n l a g t o m s t a d e n s er D å skall j a g sätta pricken L. min Innehållsförteckning: utbrast början, rikta ni h ö j d e D e t vet jag inte af. » såg bortskämd ge som p å ett h ö g s t m i s s k l ä d a n d e o c h f ö r a k t f u l l t sätt. » mig er? » att att ö g o n b r y n e n ironiskt o c h sköt ut Moster 14, 11 af och jag af f r å g e t e c k e n, u t a n g ä r n a v i l l kan känne- en enda, j a g sedan inte m e d tillbörlig andakt 4 | 9 11 jag på som 5 7 handlingar, vållat n å g o n af m i n a m e d m ä n n i s k o r s k a d a —, långa det 2 uppleta mitt jag 1 kunnat att jag nu När vi hälsade 18 vac- andra hade landshöfdingen öfverhopat middagens 13 17 16 Då stadsbor öfver 16 af.
bara af d e d ä r de kära inte af d e t.
1 någon alla mig s e x t i o år o c h höra på landshöfdingens långa eller såra, m e n vet inte 10 j ja, Ja, j a g för- m å t t e stå n å g o t jag U tfäl 1 ni n g s - a r i t m o g r y f.
h — t o n af o f ö r s t ä l l d f ö r v å n i n g.
i. lager festtalet — fram som lösa hvad » Undvek före få gratulerade till m i n a emellan 1 — 2: Litet ord s o m ändå, På sitt tvära maner, K a n uttrycka ibland Mer än bokstäfver fler.
8.
I inte rikt ni bestämd det som o c h efter » Se ut, o c h slätt fraserna, så så o v ä n - d r o g er u n d a n omedveten 1 — 3: Epitet s o m är fult.
Någon tillit ej sätt Till det människobarn Man det ger m e d all rätt.
6 inte den köld, h v a r m e d 1 — 4: Plats där välja m a n får Ibland m y c k e t s o m h ö r Till hvad m u n n e n begär, Till h v a d m a g e n förstör.
1 * er k v i t t hvad? » klara papper i allting, pr I mitt första hälsa finnes Mera än i salubrin, Tages, om j a g rätt det minnes, Stundom in som medicin.
bli sätt m o t m i g i går.
1 — 5: Så hvad m å n g e n n o g har Velat » lura » dig m e d Samt du själf lurat andra - E n nutidens sed.
OJ S3 kra f ö r u n d v e k ni m i g i g å r?
h o n o m, och hvarnnder att sig b e er o m en f ö r k l a r i n g.
» något form, trädgårdsstolen s t y c k e ifrån tystnad, oss, Med l ö n n e n, pastor L i n d e m a n slog sig ner blef ha rent ut: in? » satte sig på den ena den f ö r att kan jag e r t i l l å t e l s e slår j a g m i g n e r h ä r i s k u g g a n.
» Han o c h för i går under fall hedersdag.
sagdt, har o c h j a g s k a l l i n t e u p p e h å l l a er l ä n g e.
p jag har ansikte står m y c k e t v ä l, a t t in- j a g vill tala m e d er o m.
» Nej tack, här aE f s &lt;9 i ingen slump, steg hit, ert alla i alla f a l l att Behagar konsuln stiga S 3g S| s Det var illa u p p, j a g m e n a r » P å ert » Ni M e n som jag gick den något C3 O c h j a g vill » E n förklaring.
.
.
på e n vänlig röst, och välljudande s o m en kvinnas.
är v ä l t r ö t t efter f e s t e n.
hit i går, er.
s o m det låter — har j a g n u gått direkt jag ... » rätt s å v i d t d e k o m m i t till a l l m ä n h e t e n s äran —?
» » Jo, förlägen helt vill n ä r m a r e p r ö f v a —, att m a n i hela r a d e n här. » ligt tror bjudarne.
» s o hälsa komma.
.
.
jag af i s o m m a r v ä r m e n A, sr komministerbo- inte och tacka för i CD slut- tag här 3 att konsuln frän att 3 sade j a g n o g inte h a d r ö j t så l ä n g e m e d att » Och och kunde fötter.
behaglig plats, » u n g e p r ä s t e n litet b r y d d, » j a g h ö r d e er i n t e D e t är j a g, s o m s k a l l b e o m u r s ä k t f ö r H nästan » J a g visste inte, en reslig, hvit- skäggig g a m m a l herre o c h betraktade h o n o m och blank ligen.
på ögonen.
e n t o n i g a p o r l a n d e t af å n, smaragdgrön deras » En knastrande att hörde det rann under med steg k o m h o n o m slå u p p som midt prickad af endast hufvud, och s n ö f a l l af b e v i n g a d e h v i t a r y c k a till o c h h a s t i g t B hans ihop, 1898 3 12 3 9 7 4 5 10 10 10 13 11 4 11 6 14 5 Logogryfen: April: pil, ripa, lipa, il, Arpi, Li, alp, al, ar, pari, par, ria, Ali, pir, ila, pilar, air, Jira, plira, liar, Lar.
Aritmo.,ryfen: » Brödrafolkens v ä l »: Ar- brå, Berga, Frövi, Gideå, Hjorted, Mofalla, Siafvie, Majorna, Forslanda, Söderköping, Fridletstad, Frinnaryd, Rydsnäs, Ludvika, Skräcka, Skillingo Paragrammet: Konstantinopel: Köpen- hamn, Ocker, Nordmark, Svensksund, Ta- vastehus, Aller, Nyland, Tyrolen, Inger- manland, Nysloit, Omberg, Pilsen, Elfkar- leby, Limmat.
Springaregåtan: Att världen ej är oss i lag, Vi veta att berätta.
Förslag man hvälfver på förslag Att komm: ' på det rätta.
Det bästa d o c k man förbiser Bland de förslag, s o m hvälfva: Att världen bättre blir, j u m e r Vi oss förbättra själfva.
Stamboks vers af Elias SeUstedt.
1 — 5 o c h 8 — 4 böra ej k o m m a, i häftig beröring m e d hvarandra; V ä g g o h y r a, M a l och B a k t e r i e r Aktiebolaget Desinfection.
u t r o t a s af i r u m, fartyg o.
bostäder, allt p å stället — utan bortförande af möbler.
Rikstel.
34.
— Kontor: I I A. VestraTrädgårdsg.
11 A.
— Allm.Tel.
7 4 9 4.
