# ID: svediakorp-per1174
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,579
# sentences: 722
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N:r 13 (536) Prenumerationspris pr år: Idun ensam _ kr.
5 Iduns Modet., fjortondagsuppl.
» 5 Iduns Modet., månadsuppl.
» 3 Bamgarderoben » 3 Fredagen den 1 april 1898.
Redaktör och Byrå: Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Öppen kl. 10 — 5.
A l l m.
telef.
6 1 4 7.
Rikstelef.
1 6 4 6.
utgifvare: R e d akti onssekr.
: J. Anna Nordling.
Utgifningstid: Iduns Kungl.
Hofboktr.
ll:te årg.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
hvarje fredag.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » 25 Öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre (lÖsn:r endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
7 0 öre pr nonp.-rad.
Wallenberg.
I pressen meddelades för någon tid sedan en notis af följande ly- delse: » Till ledamot af Kungliga kommittén för Sveriges deltagande i världsutställningen i Paris år 1900 har blifvit utsedd fru Anna Wallenberg, född von Sydow ».
Det torde ej vara mer än en mening om att Sveriges kvinnor ha stora skäl att känna sig tillfreds- ställda med den representant de sålunda erhållit i nämnda kom- mitté.
De som ha förmånen att känna fru Wallenberg personligen veta, att hon kommer att med heder fullgöra detta sitt upp- drag; och äfven de som känna henne endast genom hennes offentliga verksamhet se nog med trygg tillförsikt, att det lagts i hennes händer att i detta fall föra kvinnornas ru- nor med dm äran.
Detta hedersuppdrag är för Iduns redaktion ännu en anled- ning till de många förutvarande att meddela en teckning af fru Wallenbergs lif och af hennes sympatiska personlighet.
Anna von Sydow föddes i Stockholm den 26 augusti 1838.
Hennes föräldrar voro varfs- chefen vid flottans Stockholms- station, amiralen J.
Gr. von Sydow och dennes maka i 2:a giftet, Eleonora Wiggman.
Ami- ral von Sydow var en af sven- ska flottans erfarnaste och skick- ligaste officerare.
Genom den höga grad af fulländning han gaf skärgårdsvapnet anses han intaga en välförtjänt plats vid sidan af detsammas grundläg- gare, Aug.
Ehrensvärd.
Han var en » f lärdlös och enkel man », som ägde » djuphet i tankar » och » ihärdighet i handling », en man af » få ord och många gärnin- gar ».
Modern skildras som en fint bildad kvinna med utpräglade konstnärliga anlag och intressen.
Tillsammans med fyra bröder växte Anna von Sydow upp i ett lyckligt och gladt hem.
Ute på Skeppsholmen förde hon dessutom ett i kroppsligt afseende friskt och härdande lif, obundet af allt skol- tvång.
Modern var heDnes första lärarinna och gaf henne omsorgs- full undervisning, bl.
a. i teckning, för hvilket ämne hennes dotter tidigt visade afgjorda anlag.
Båda föräldrarne voro varmt in- tresserade af allmänna frågor, och dotterns smak riktades redan i barndomshemmet åt de verk- samhetsfält, där hon seder- mera lagt ned en stor del af sitt arbete.
Vid faderns död, år 1850, flyttade familjen in i staden.
Men ej heller då skic- kades Anna v. S. i skola.
Hon fick taga lektioner i åtskilliga ämnen, men för öfrigt genom själfstudium under moderns led- ning skaffa sig bokligt vetande.
En vinter tillbragte hon i en pension i England.
Det bör väl märkas, att de många till- fällen att erhålla kunskap, hvilka i form af föreläsningskurser och dylikt, stå nutidens unga kvinnor till buds, då hade inga eller nästan inga motsvarigheter.
Vi som snarare ha för mycket i den vägen, så att vi ej på långt när kunna begagna oss af allt som erbjudes, förstå knap- past, att inrättandet af en » Lä- rokurs för fruntimmer » af den tidens vetgiriga unga damer mot- togs med verkligt jubel.
En dy- lik kurs anordnades nämligen år 1858 af P.
A.
Siljeström och Martin Schiick m. fl.
Den öf- vertogs sedermera af staten och bildade grundvalen till det år 1861 inrättade Högre lärarinne- seminariet.
Anna von Sydow var en bland dem, som med begärlig- het grepo detta tillfälle att öka sina kunskaper.
Samtidigt utbil-
I D U N 98 1898 Sådana dina vanligaste tankar äro, sådant är o c k din själs skaplynne; ty själen får färg af tankarne.
Marctis Aurelius.
dade hon sina vackra anlag i målning, först hos professor Qvarnström, som välvilligt upplät sin atelicr för henne, sedermera hos F. J. Fager- lin och slutligen hos professor Boklund i en af honom anordnad kvinnlig målarskola.
Det var då meningen att hon i likhet med sina kamrater, bland hvilka märktes Hanna Tenge- lin, sedermera gift med M.
E. Winge, och Agnes Börjeson, skulle ägna sig åt måleriet.
Hennes lärare förespådde henne också en vac- ker framtid som konstnärinna.
Anna von Sydows lif fördes emellertid in på en helt ny bana, när hon år 1861 ingick äktenskap med bankdirektören A. O. Wallenberg.
Så var då Anna von Sydow vid ett par och tjugu års ålder ställd på en plats, där hennes egen personlighet skulle kraftigt utvecklas och där hon under många kommande år skulle ut- öfva ett inflytande, som visat sig vara både djupt och godt.
Nära tjugufem år framlefde de båda makarna vid hvarandras sida — ett lif, rikt på utveckling och sympati, rikt på glädje och lycka, men också med många luttrande pröf- ningar.
Han, mannen med det klara hufvudet, den snabba iakttagelseförmågan och den okuf- liga energien, behöfde i sanning en hustru, som han kunde tala med om sin verksamhet, sina planer och sina intressen, viss om att alltid finna deltagande, hjälp och förståelse.
Allt detta fann han hos den maka han valt.
Hans affärs- göromål, hans kommunala och riksdagsmanna- verksamhet, hans författarskap — i allt var hon.
initierad.
Ofta hände det, att han vid hemkomsten från en supé för sin hustru dik- terade en lång tidningsuppsats, som han da- gen därpå ville ha publicerad.
En ~af hans biografer säger, att » han dikterade sina upp- satser med en snabbhet, som nog var pröfvande för den skickligaste handsekreterare ».
Hans hustru bestod emellertid profvet i det fallet som i så många andra.
och i hur gynnsamma yttre och inre förhållan- den fru Wallenberg än lefde, så gafs det dock tillfällen, då skuggorna lägrade sig tätt på hennes stig.
Vi nämna här blott den fruktansvärda finanskrisen år 1878, som drog med sig så många olyckor i ekonomiskt afseende, men ur hvilken Stockholms enskilda bank, Wallen- bergs skapelse, utgick segrande.
Med orubb- ligt lugn, utan att ett ögonblick förlora besin- ningen, såg fru W.
faran fast i ögat; och man kan vara viss på att, om utgången blifvit en annan, bankdirektör Wallenberg skulle af sin hustru ha fått det bästa handtaget, när det gällt att ännu en gång bryta sig väg i lif vet.
» Den pröfningen », yttrade en gång fru W.
, » gaf mig en så stor moralisk styrka, att jag vid många tillfällen prisat mig lycklig, att den kom på min lott, och aldrig önskat den oge- nomgången. » Den 12 januari 1886 upplöstes genom A.
O. Wallenbergs död detta i hög grad harmoniska äktenskap.
Det var för den efterlefvande makan ett hårdt, till en början nästan förkrossande slag.
Men fru AV.
är i besittning af en ovanlig för- måga af själfbehärskning och hör dessutom till de människor, som alltid i prof ningens stund tillämpa Viktor Rydbergs ord » Din sorg är din, och du bör bära henne. » Sedan hon öfvervunnit den första bittra smärtan, gick hon åter ut i lifvet och bland människorna.
Där funnos många fält, där hon kunde arbeta, myc- ken nöd, som hon kunde lindra, således många plikter, som hon kunde åtaga sig och uppfylla, skaper det är som göra henne så synnerligen lämplig för dylika värf, så får man till svar: » Hennes stora organisationsförmåga, hennes klara blick, som aldrig skymmes af detaljerna, utan för st och främst ser enheten, vidare hennes snabba uppfattning, hennes villighet att per- sonligen åtaga sig arbete, hennes frihet från all auktoritetstro samt hennes från allt hvad småsinne heter fria karaktär, med ett ord hen- nes förmåga att alltid vara en stödjande, al- drig en tyngande kraft. » 1 en biografi öfver A.
O. Wallenberg heter det: » När han såg, att något allmännyttigt kunde åstadkommas genom ett kraftigt handtag, skyggade han icke, för möjligheten af en för- lust, att gripa in.
Han hjälpte gärna, när han trodde, att hjälp kunde något uträtta. » Dessa ord kunna i alla afseenden tillämpas på fru W.
Hon gifver gärna, och hon gifver med förstånd.
Den välgörenhet, som i många for- mer af henne utöfvas, kan i sanning kallas storartad.
Särskildt ligger det henne om hjär- tat att jämna vägen för fattiga och begåfvade konstnärer.
Själf har hon aldrig öfvergifvit sin ungdomskärlek till måleriet — i hennes hem finnas många vackra alster af hennes pensel —, och det är väl därför som konstens barn ligga henne särskildt om hjärtat.
Fru W.
är en förträfflig husmoder för sina underhafvande.
Och dessa äro ej få.
Utom sitt stora, magnifika hem i staden, beläget vid Kungsträdgården, äger fru W.
en landtegendom, Malmvik, på Lofön.
Där hvilar hon om som- maren ut efter den ansträngande vintersäson- gen.
Både där och i staden röjes i anord- ningarna den gedigna, konstnärliga smak, som utmärker hemmets härskarinna.
Och så har fru Wallenberg år efter år ar- betat i allmännyttiga och filantropiska företag och utöfvat en verksamhet, till hvilken ej många af vårt lands kvinnor i hennes ställning När fru Wallenberg tillfrågas om hvad som kunna uppvisa motstycke.
Det skulle bli allt- varit den bärande kraften i hennes lif, svarar för långt att uppräkna alla de styrelser och hon: » Min stora aktning för allt som namnes kommittéer, af hvilka fru W. varit medlem.
plikt och min vana att underordna allt under A. O. Wallenberg var en af riksdagens fli- Vi erinra särskildt om hennes verksamhet i denna samt min orubbliga tro på en af gudom- tigaste motionärer.
Bland hans motioner är föreningen Handarbetets vänner, hvars ord- lig försyn utstakad plan för hvarje individs det särskildt två, som vi ej kunna underlåta förande hon är sedan 1887.
Den storartade liksom för hela människosläktets lif. » att här påminna om, därför att man mellan utveckling, som under årens lopp kommit denna Att fru Wallenberg kunnat i så hög grad raderna kan läsa, att den kvinna, som stod ho- förening till del, skylies i betydlig mån fru ägna sig åt allmännyttig verksamhet, får ju i nom närmast, lärt honom att tänka högt om W:s nitiska och insiktsfulla ledning.
För de viss mån tillskrifvas hennes gynnsamma ställ- sträfvanden, för hvilka doktor Hazelius genom ning i ekonomiskt hänseende.
Hur många finns det kvinnliga släktet.
Det var han som 1884 väckte motioner om sina skapelser Nordiska museet och Skansen det ej emellertid som äro i besittning af lika stora sådan ändring i giftermålsbalken, » att man gjort sig till tolk, har han alltid i fru W.
förmåner, men hur lätt räknade äro ej de, söm i och hustru utan äktenskapsförord komme till funnit en varmt intresserad och i hög grad upp- likhet med fru W.
inse, att en dylik ställning- Hon har innehaft chef- medför kräfvande förpliktelser att vara till gagn sådan rätt som kan dem beredas att råda hvar offrande hjälparinna.
skapet vid alla de basarer och vårfester, som för sina medmänniskor!
Och äfven om fru för sig öfver sin före eller under äktenskapet ärfda eller förvärfda egendom », och om att hittills anordnats till förmån för nämnda in- W. lefvat i mera anspråkslösa förhållanden, så ogift kvinnas myndighetsålder mätte sättas till stitutioner, och flerfaldiga gånger har hon, vid hade tvifvelsutan grunddragen i hennes karak- kritiska tillfällen, varit den som räckt den tär blifvit de samma.
På hvilken plats hon 21 år.
hjälpande handen.
Också anser sig museets än blifvit ställd i lifvet, hade fru Anna Wal- Utom det att fru Wallenberg under alla för- ' stiftare till henne stå i en outplånlig tack- lenberg nog blifvit en » flärdlös och enkel » hållanden stod hjälpande och stödjande vid samhetsskuld.
kvinna smed djuphet i tankar » och » ihärdig- sin makes sida, hade hon att fylla moderliga och husmoderliga plikter af mer än vanligt Fru Wallenberg är ordförande i styrelserna het i handling », en kvinna » af få ord och stora dimensioner.
Redan vid hennes inträde för föreningen Handarbetets vänner, Kvinno- många gärningar ».
i hemmet funnos där fyra barn — mannens förbundet för Sveriges sjöförsvar, Fredrika- Gurli Linder.
från ett föregående gifte —, för hvilkas upp- Bremer-förbundets stipendiefonder, Lotten Wenn- * • fostran ansvaret lades i hennes händer, själf bergs fond och den Benedichska fonden, blef hon moder till fjorton barn, och i det- medlem af styrelserna för asylen för Pauvres Från Sofiahemmet har man begärt plats wallenbergska hemmet utöfvades alltid en stor honteux och Föreningen för välgörenhetens för följande rader: Då det af sjuksköterskan frö- artad gästfrihet.
Man kan lätt tänka sig ordnande samt den enda kvinnliga ledamoten i ken Ester Andersons lefnadsteckning, införd i hvilken fysisk och andlig spänstighet det for- Gripsholmsföreningens nämnd och i kungliga senaste numret af Idun, tyckes framgå, att hon drades af husets härskarinna, för att hon skulle kommittén för Sveriges deltagande i världsut- ännu vid sin död tillhörde Sofiahemmet, torde det böra framhållas, att hon efter slutad elev- kunna i alla skiften med lugn och jämnmod ställningen i Paris år 1900. kurs kvarstod i Hemmets tjänst endast något fylla sina plikter.
Ja, i alla skiften!
Ingen Frågar man dem som i styrelser och kommit- öfver ett år och lämnade detsamma våren 1895. människas lifsväg går fram i idel solljus, téer samarbetat med fru W., hvilka egen- •
I DU N 1898 Några blad ur min dagbok.
Mil Snorre / Tj^tt tack, du goda Snorre, • * - f för glädje, skämt och skratt!
Hvart ord blef till en sporre att taga allting gladt.
Vi låste och förnöjdes och log o först och sist.
Så mycket ljust där röjdes, du käcka optimist!
Så frisk som vårdagsflåkten du gjorde din entré.
I fin-de-siécle vakten vi mest glömt bort att le.
Så grått i grått var lifvet — då kom i stämning glad det några rader » skrifvet » där ifrån Gefte stad.
— III.
vl ag bor hos mina kusiner, » hade den lilla arbeterskan från elektriska sy- &lt;s H l fabriken sagt, när hon lämnade mig sin adress, men hon hade icke skrifvit upp dessa kusiners namn, så jag fick gå upp i tre olika uppgångar i det stora huset, innan jag fann henne.
Ingen, som jag frågade, kände till henne, men slutligen fann jag, tre trappor upp öfver gården, hennes visit- kort på en dörr, där det satt, till hälften doldt under ett större kort, på hvilket nam- net Svensson var ritadt i prydliga tryck- bokstäfver.
När jag ringde, hördes barnskrik och ifriga röster inifrån, en puckelryggig äldre kvinna öppnade.
» Jo, Gurli var hemma » — svarade hon på min fråga, men hon hvarken bad mig stiga in i den lilla tamburen eller gjorde min af att gå efter flickan.
» Kan jag få tala vid henne? » bad jag.
» Ja, det går väl an, » hon öppnade en dörr, men blef undanskuffad af en stor pojke, som k o m springande; på sina axlar bar han en liten skrikande pys på ett par år.
När han fick se mig, som emellertid gått in i tamburen, tvärstannade den store pojken och den lille slutade genast upp med sitt skrik, båda stirrade förvånade på mig.
Det var helt andra visor, af grått fanns ej ett grand.
Ack, alla goda disor, de måtte styrt din hand!
Du tecknar och du ritar, du ler med skalk i blick, och uti glada » bitar » du ger ett uddigt stick.
Men sårad blir dock ingen, ty harmlöst skämtet är.
Man ler i hela ringen, då Snorre träder när.
Man ler sitt bästa löje — just som man fordom log, når uti lust och nöje fru Lenngren ordet tog.
I det samma kom Gurli och bad mig för all del stiga in.
Hon hade icke väntat mig redan denna söndag och det var så skräpigt i tamburen och icke färdigstädadt i rummen, men jag var så välkommen i alla fall — försäkrade hon.
Och så förde hon mig in i ett rum, som skulle ha gjort ett ganska trefligt intryck, om icke luften därinne varit så dålig.
Det var snygga gardiner för fönstret och en soffa med röd- och hvitrandigt öfverdrag; öfver byrån satt en spegel i förgylld ram, och på ett hörn- skåp stod en makartbukett i en hög pors- linsvas.
Du samma glada sinne och varma känsla har, uti ditt hjärta inne bor samma friskhet kvar, och öfver allt man spårar ett vackert skimmer strödt, en fläkt af ljusa vårar, ett drag af rozenrödt.
När jag frågade Gurli, om detta var hen- nes, skrattade hon.
» Mitt, ånej, här bor min kusin Anna, hon, som är på cigarr- fabriken, och faster och Vilhelm, den store pojken, fröken såg.
Jag och min andra kusin Ebba, som är på samma fabrik som jag, bo här inne. » Därvid öppnade hon dör- ren till ett litet rum bredvid, som kanske var 2 meter långt, men knappast lika bredt.
Äfven där fauns en soffa — jag undrade huru de fått in den där — för öfrigt ut- gjordes möblemanget af en stol och ett litet bord vid fönstret.
Eldstad fanns ej, men en liten skrubb att hänga in kläder i.
Luften i detta rum var icke bättre än i det yttre, men fönstret stod på glänt.
Du vänligt mot oss nickar, du soligt på oss ser, ur ögat skälmen blickar, kring munnen glädjen ler — Vi visste uppå pricken precis, hur du såg ut, långt förrän Idun fick ' en, din ljusa bild, till slut!
Sjung ännu långe för oss med sol i ögonvrå, och glada stunder gör oss i hvardagslifvets grå!
Uti det ljusa nöjet den friska kraften gror, och bak det goda löjet ett vackert allvar bor.
En suensfi Af Gerda Meyersson.
» Vi ha inte kallt, ty grannarnas kök lig- ger här intill, » sade Gurli, » men nog är det trångt alltid, när Ebba och jag skola kläda oss på samma gång om morgnarna, för ingen af oss vill stiga upp tidigare än vi nödvändigt måste.
Ebba ligger i soffan och jag har sofflocket att ligga på. » kvinna.
Medan Gurli talade, stängde hon fönstret och lade i ordning några kläder, som lågo på soffan.
» Jag höll på att städa, när fröken kom, » förklarade hon.
99 » Nå, hvad betala ni i hyra för det här? » frågade jag.
» Jo, vi ge 4 kronor hvar i månaden, Ebba och jag, men då få vi kaffe om morg- narna, ja, utan dopp förstås.
Det kostar 300 om året, båda rummen och köket,-men i köket bor Amanda, den där ofärdiga, som öppnade åt fröken, hon ger bara 3 kronor i månaden, för hon har inte råd med mera, resten af hyran betalar faster och Anna.
Den lille pojken, det är en inackordering, ligger hos Amanda om nät- terna och hon ser efter honom om dagarna, för hon är alltid hemma.
Hon syr för bo- dar, förkläden och koftor och sådant där. » Nu kommo familjens öfriga medlemmar in och hälsade och vi slogo oss ner i det större rummet.
Gurli, hvars bekantskap jag gjort på ett samkväm för arbeterskor, var fortfarande den, som förde ordet.
Hen- nes kusin Ebba, som jag också träffat en gång, föreföll något blyg.
I motsats till Gurli, som var liflig och tycktes taga lifvet från den glada sidan, hade hon ett tungsint uttryck och talade mycket långsamt, men hon såg klok ut.
Jag frågade, hur hon trifdes på syfabri- ken.
» Ja, trifras, det kan man väl inte med ett sådant slaflif, » menade hon.
» Ett och ett hälft dussin skjortor hinner jag sy o m dagen, det blir 90 öre.
Tillklippta äro de förstås och knapphålen behöfva vi ej sy, men nog är det arbete på skjortor ändå, om de äro aldrig så enkla. » » Ebba är just inte så fortfärdig heller, » inföll hennes mor suckande.
» Gurli går det fortare för, hon hinner alltid mera. » » Ebba är j u inte så van vid arbetet än, » sade Gurli, » och så funderar hon så mycket. » » Hvad du pratar! » sökte Ebba afbryta henne.
» Jo, det är sant, » fortfor den språk- samma Gurli, » hon bara bråkar sin hjärna att fundera på, hvarför just hon skall vara fattig, när så många andra äro rika.
lag bryr mig inte om att grubbla på det, jag. » » Nej, det är nog det klokaste, » sade Ebbas äldre syster, Anna, en lång flicka med ett sjukligt utseende, » för börjar man grubbla på det, är det inte godt att hålla ut med det här eländiga lifvet. » Hon hade arbetat 3 år på en cigarrfabrik och förtjänade 12 kronor i veckan, men hon led jämt af hufvudvärk och sof illa o m nätterna.
Man blef klen af tobaks- arbetet, sade hon, somliga höllo bra ut, men andra blefvo alldeles förstörda, så att de måste sluta och försöka på något an- nat.
Emellertid slutade de redan kl. 7 i vinter, förut hade de arbetat från 8 till 8.
» Vi sluta icke förr än half 8, » sade Gurli.
» Nå, hvad göra ni o m kvällarna då? » frågade jag.
» Om kvällarna, » sade Ebba och såg upp, » då virkar jag. » Jag kunde inte låta bli att invända, att virkning var ett mycket olämpligt arbete för den, som hade stillasittande sysselsätt- ning hela dagen.
Men Ebba såg helt för- närmad ut.
» Virka är det roligaste jag vet, » sade hon.
» Hon sitter uppe och virkar till kl. 11 ibland, » berättade Gurli.
» Aldrig vill hon gå med iit och gå eller åka skridsko.
Jag virkar också, men inte är jag så tokig i det som hon! »
100 » Ja, men, » invände jag, » ni behöfver väl laga era kläder och tvätta och ordna litet åt er här hemma. » » Nej, » sade Ebba och Anna på en gång, » allt sånt där gör mamma! » » Ja, gunås, » bekräftade modren, » jag har nu en gång skämt bort dem med det.
När jag är ledig någon dag, för jag går i hjälphus, passar jag på att sy.
Men det vill något till att hålla Vilhelm hel och ren också.
Se, han är springpojke på ett kon- tor på Söder och måste vara snyggt klädd, hvad han förtjänar går åt till skodon och middagar åt honom. » » Ja, för jag vill ha ordentligt med mat, jag, » sade Vilhelm, som förut suttit tyst och låtsat läsa i en tidning, men nog följt med vårt samtal.
» Jag kan inte nöja mig med en half 25- öres middag som flickorna.
De ge förstås hällre ut sina pengar på grannlåt, de. » » Ah, det räcker minsann inte till någon grannlåt, » sade Gurli.
» Ebba och jag hämta oss middag från ett bra matställe nära fa- briken, vi få en bra portion för 25 öre, all- deles tillräckligt för oss att dela. » » Men i våras gick du och gaf ut 7 kro- nor för en sommarhatt, du, » retades Vil- helm.
» Rör det dig kanske? » Gurli rodnade, trots sin öfverlägsna ton.
» Man måste j u vara snygg, vet j a g, » förklarade hon vänd till mig.
Nu kom i den ofärdiga Amanda in med en bricka med kaffe.
Det var Anna, ci- garrarbeterskan, som bjöd.
I detsamma ringde det.
Ebba gick och öppnade och återkom, följd af en annan flicka, en liten ljushårig, blek varelse, som såg ut att vara vid pass 16 år.
» Hon bor här i huset, » berättade Gurli genast, » men hon vantrifs så rysligt hos sin värdinna, så hon skall flytta hit till oss nästa månad.
Hon är från landet och har inga bekanta i staden mer än vi. » » Hvar skall hon ligga då? » frågade jag och såg mig ovillkorligen omkring i det långt ifrån stora rummet.
» Jo, Vilhelm får ligga i tamburen eller i köket, där är god plats.
Däruppe, där Maria bor nu, äro de 5 stycken i det rum, som motsvarar det här, ja, det är 3 barn förstås.
Se, hon kan inte betala mer än 4 kronor i månaden, och då får man inte begära så mycket, hyrorna äro så dyra. » Den lilla Maria satt borta vid fönstret hos Ebba och drack kaffe.
De förde ett hviskande samtal.
» Hvad har hon för arbete? » frågade jag Gurli.
» Hon är på en glödlampsfabrik, men de ha så litet att göra, så flickorna få » fira » så mycket nu.
Hon förtjänar inte stort mer än en krona o m dagen, tror jag. » IDUN lem i en fackförening, hade rätt bra reda på löneförhållandena.
» I bryggerier t. ex. » berättade hon, » kunna arbeterskorna för- tjäna ända till 50, 60 kronor i månaden, .men så bli de också ofta så förstörda af reumatism, att de inte hålla ut många år. » Och strykerskor kände hon som förtjänade 15 kronor i veckan, » det var j u bra det också, fast nog var det ett hårdt arbete. » När jag tog afsked, satte Gurli hastigt på sig hatt och kappa och följde med.
H o n ville tala m e d mig ensam, sade hon.
Efter många omsvep kom hon fram med hvad hon ville.
Skulle jag inte vilja låna henne 10 kronor, frågade hon.
Hon hade pantsatt sin vinterkappa förra månaden, då hon var alldeles utan pengar, det var sommarkap- pan hon begagnade nu, men hon frös allt, i synnerhet om kvällarna.
Om hon nu löste ut kappan och betalade hyran, skulle hon inte få ett öre öfver, och hon behöfde sko- don också.
Men om 2 veckor skulle hon kunna betala igen det hon ville låna af mig.
På två veckor förtjänade hon minst 14 kronor.
» Men om ni ger mig 10 kronor af dessa 14, inte kan ni lefva två veckor på 4 kro- nor, inte. » » Det blir litet mer, för 1 krona har jag och 2 kronor kan jag få låna på sommar- kappan.
En krona måste jag lägga af hvar vecka till hyran, men det kommer nog att gå bra, fröken skall få sina pengar på dagen. » Det vill säga, hon hade 3 kronor, men i bästa eller rättare värsta fall, om hon be- lånade sommarkappan, 5 kronor att lefva på under 2 veckor.
I senare fallet 36, i förra 21 öre om dagen.
Hur var det möj- ligt att kunna äta sig mätt under sådana villkor?
» Man får rätta munnen efter matsäcken förstås, » skrattade Gurli, hon tog allting från den glada sidan.
» Middagen kostar mig j u bara 12 Va öre, ett fyraöres bröd består jag mig till kaffet om morgnarna och ett tvåöres äter jag till frukost, o m jag har råd, dricker jag mjölk också.
Till kvällen äter jag bröd och mjölk, faster bju- der mig förresten på en matbit ibland, men jag vill inte ligga henne till last. » Hon var så hurtig och frimodig och glad- lynt, trots sin fattigdom, hon var bara nit- ton år och ensam i världen, utan annat skydd än dessa släktingar, som voro lika fattiga som hon själf.
Strålande glad var hon, när hon fick låna den begärda tian, ty jag kunde icke säga nej, ehuru jag högst ogärna hjälper någon att sätta sig i skuld.
Precis två veckor senare kom hon och lämnade igen hvad hon lånat.
Nu var det ingen nöd, ty en äldre syster, som var i Amerika, hade skickat henne 15 kronor.
Och om Gurli ville, skulle systern om ett år skicka respengar, så hon finge komma dit öfver, hon också.
I Amerika hade man det j u så bra.
» Många ha det nog dåligt där också, » invände jag.
» Ja, det förstås, » medgaf Gurli, » men det skulle nog inte bli sämre för mig än här och då lönar det sig nog att försöka. » » Ja, det är så uselt så, » bekräftade Ma- ria, som hört hvad vi sagt.
» Kunde jag bara få något annat arbete, skulle jag sluta i morgon dag. » » Hon kan få plats som barnjungfru, men det vill hon inte, » sade den puckelryggiga, » tjäna äro flickor nu för tiden så rädda för. » » Jag är inte rädd alls, men jag vill lära mig polera silfver, det skall vara så in- * komstbringande, men det kostar visst myc- ket att lära sig. » Adam visste knappt, man säge hvad man Det blef nu ett allmänt samtal om de vill, olika yrken, i hvilka kvinnliga arbeterskor.
Af något paradis, då Eva ej var Ull.
användas.
Cigarrarbeterskan, som var med- S.
E, Brenner.
1898 " Mödrar emellan. "
.
i.
Bref från L o v i s a Petterkvist.
Utmärkte herr redaktör!
Inte alls för att jag har med saken att skaffa, men jag måste ändå säga, att det var alldeles grufligt oförsiktigt af utmärkte herr redaktören att släppa in alla Sveriges mödrar i Idun — och ge dem pris till!!!
A h du min värld — hvad prat det ska bli!
Det är så godt herr redaktören bere- der sig på att ge ut tidningen 48-spaltig efter detta.
Tror verkligen utmärkte herr redaktören, att det finns en mamma eller mormor, som inte har ett eller tio genier till barn och barnbarn?
Hvad mig angår, så har jag fem barn- barn, och den som kan finna något fel på dem — som genier betraktade — vill jag just se i synen.
De äro helt enkelt under- verk hvart eviga ett.
Hvad det där pratet om uppfostran angår, så tycker jag det är bara bosch.
Nog uppfostrade jag mina flic- kor efter vett och bästa förmåga, men äro de en smul bättre än barnbarnen, som jag inte uppfostrat alls?
Visst inte.
Då som nu för tiden uppfostrade folk ihjäl barnen, det är hvad de gjorde.
Låt de små stackarna vara i fred, säger jag, vrid inte och vräng inte på dem, studera inte så fasligt med böcker o m dem, utan studera i stället hvad barnen vill ha!
O m man riktigt noga föl- jer med det, så ska man få se, att barn, eller åtminstone barnbarn, aldrig begära hvad som är skadligt för dem — förr än de blifvit lärda, hvad som är skadligt.
Egentligen har jag bara ritat ihop det här för att varna redaktören, och det gör jag om igen.
Jag riktigt känner hvad det redan luktar barnkammare om Idun!
Och det vore väl alldeles rj sligt, om det skulle komma att ske!
Femtio (50) kronor i pris!
åt en mor som talar om sitt barn!!!
Ge den hellre 50 kronor, som kan hålla mun!
Inte om jag fick 1000 (ett tusen) kunde jag hålla mun ändå, om det gällar få tala om de änglarnas — mina barnbarns — alla meriter.
Redaktören skulle se dem — bar- nen menar jag.
T Det finns inte en dag, som de inte säga de utsöktaste kvickheter — isynnerhet Alf, och finkänsliga äro de, och estetiskt begåf- vade till det otroliga och förstående — till och med om mat!
Själfve Jörgen skulle bli slagen på fingrarna!!
Jag måste sluta.
Var så god och inte tryck det här — det är alldeles privat — och endast framkalladt af oro för tidningens lugn och framlida välbeställd!
Ruffen hälsar så rys- ligt!
Han har haft mässlingen, kan tänka sig.
Jag har skämts så öfver det, att jag nästan varit färdig att gräla på honom *, till dess jag fick se att ' kronprinssessan var så inner- ligt nådig och fick samma sjukdom.
Finns det något så förädlande som höga föredö- men!!!
Släpp inte in mödrarna och mor- mödrarna i Idun — det säger jag redak- törn.
— Jag känner dem jag — genom mig själf.
Med största och utsöktaste högaktning i brinnande fart Lovisa Petterkvist.
Jockmock d.
14. mars 98.
Den kära fru Looisas skämtsamma oarningar kanna ingalunda afskräcka oss från att fortgå på den inslagna vägen, hände nu hvad hända vill!
* När han blifvit frisk förstås!
[DUN 1898 Och vi hoppas att de ej heller skola på allvar afskräcka någon af våra läsarinnor.
Det är ju just det pi vilja uppnå: att genom en serie vitt- nesmål ur det upplefda och praktiserade le / vande U / vet gifva en ledning åt unga mödrar af mera personlig innebörd än den teoriserande facklitte- raturen kan bjuda.
Vi mena alldeles som fru Petterkvist: vinte så fasligt med böckerh — hellre litet sund praktik.
Och det är nu den som skall fram i Idun.
Äfven med risk alltså att det kan komma att i lukta barnkammare * ur några af Iduns spalter under de närmaste numren, bedja vi våra vänliga insändarinnor bara friskt gå på.
Den lukten skola vi nog sedan snart vädra ut med andra vindar.
Men ämnet är af tillräckligt stor vikt att väl förtjäna, någon stund upptaga det allmänna intresset.
Vi ha redan fått Jlere insändare, som bevisa, att mödrar i skilda landsändar behjärtat detta, och begynna i dag införandet.
Vi hoppas att jlere snart skola följa efter och vi hälsa alla, som kunna ha något i sak alt anföra, hjärtligen välkom- na — ej minst fru Petterkvist själf!
Red.
af Idun.
* II.
Med anledning af Iduns uppmaning till möd- rarna att utbyta åsikter om barnavård och upp- fostran, beder jag här få redogöra för det huf- vudsakliga i den plan jag följt och följer.
Men då mina barn, en gosse och en flicka, ej äro mer än respektive 3 och 1 * / s år gamla, är det ju endast inom ett begränsadt orm-åde min per- sonliga erfarenhet sträcker sig.
Mina barn äro och ha alltid varit friska, och tillskrifver jag detta mitt bemödande att från första början ej pjåska bort dem.
I det följande vill jag nu beskrifva vår- den och uppfostran af min lille gosse, i hufvud- sak är flickans hittills likadan, men hon är ju mindre, så det är mera instruktivt att tala om den äldre.
De 5 första månaderna badning hvarje kväll, på morgnarna öfversköljning med kallt vatten.
Tvättlappar användas, och anser jag det vara snyggare än svampar.
Beklädnad: skjorta, of- vanpå den en mjuk ylletröja, lapp, blöja, man- tel, linda, som dock ej lindades mer än ett par hvarf upptill, så att benen voro fria, samt, me- dan de voro mycket små, nafvellapp och linda.
Mössa har jag aldrig användt.
Min gosse uppföddes med flaska, och är det ju både mycket vanskligare och besvärligare, än när man kan amma dem; skillnaden fick jag se, ty flickan kunde jag amma.
Stor noggrannhet måste iakttagas med flaskor och nappar, mjölken kokas, spädes o. s. v., men att ingå i detalj om detta är helt visst öfverflödigt.
Här må dock nämnas, att Mellins Food är utmärkt för barn med dålig matsmältning och klena för öfrigt.
Sofrummet svalt, 13 — 15 grader; noggrann väd- ring af både rum och sängkläder.
Bädd: en liten spånkorg, öfverklädd med tvättyg, halmmadrass, en liten kudde, en stor vaxduk, lakan och en filt, bättre än täcke, emedan den ofta kan tvättas.
Noggrann matordning, 3 timmar mellan hvart mål, hvarvid gossen alltid togs upp och aldrig fick ligga i korgen och suga på flaskan.
Han var nästan aldrig utsatt för kräkningar, som of- tast äro en följd af oförståndig matordning, för mycket mat och för ofta.
Vid dålig grönaktig afföring användes våtvarma omslag, anlagda med största omsorg, gnidning på magen 5 minuter i taget och magens öfversköljning med kallt vat- ten hvarje gång omslaget byttes, d. v. s. mor- gon och afton.
Dessutom minskas maten.
Om nätterna gafs mat 2 gånger.
Aldrig fick någon vyssjning, vaggning eller dylikt förekomma till stor fasa för min ömsinta mamma.
Till att börja med skrek han förtvifladt, men upphörde gan- ska snart, när skriket ej hade önskad verkan.
Börjar man med den ordningen från allra första stunden, sparar man sig mycket besvär.
Från 6 till 12 månader: badning 2 gånger i veckan, tvättning med kallt vatten morgon och afton.
Efter 1 år få de allt framgent bada 1 gång i veckan, för öfrigt tvåltvättas de från topp till tå om kvällarna, sköljas äfven om morg- narna med kallt vatten.
Beklädnad: en 2 * /, dem.
bred virkad linda ett hvarf kring magen, hindrar förkylning; den få de ha till 2 års ålder.
Vidare skjorta, ett stickadt lifstycke, domestikbyxor, 2 stycken, små röda flanellkjolar, med breda linningar knäppta på lifstycket och nedtill languetterade med garn, en rakt hängande klädning, ej för lång, ty det blir hinderligt för krypandet, samt strumpor och sockor.
Började hålla fram gossen med den på- 101 följd, att han ganska snart lärde sig säga till, vid 1V års ålder äfven om nätterna.
Vid 10 månader fick han börja dricka mjölk ur kopp, skorpor och mjölk samt ägg fick han äfven så småningom.
Skorpvälling, som förr användes så mycket, påstås nu för tiden vara för hårdsmält för att vara nyttig.
Mycken vistelse i fria luften året om.
När man ser, att de små vilja resa sig, bör man i stället för sockorna ge dem ett par kän- gor, det ger stadga åt fotleden, men de böra ta- gas af emellanåt, då de trötta att börja med.
Gåendet bör ej påskyndas, ty då händer att be- nen bli krokiga.
Från 1 till 2 år samma beklädnad.
Nu få de ock flytta i en järnsäng med liknande sängklä- der.
Mat: ägg, buljong, köttbullar, litet fina grön- saker, fruktsoppor, hafrevälling och gröt.
Hvarje morgon klockan ' / 1 drack min gosse en stor tekopp hafrevälling.
Om somrarna har han bar- fota och bararmad fått sitta i en hög med fin sand, som vi låtit köra upp i trädgården.
Mina barn ha varit mycket sena med att gå, tala och få tänder, men det bör ej oroa någon moder, ty när det sedan börjar, går det på en gång, såvi- da inte sjuklighet är orsaken, och då får man naturligtvis tala vid läkare.
Ondt för tänder ha de just aldrig haft, endast litet diarré vid hvarje tandsprickningsperiod, men det skadar ej, om det ej blir för mycket.
Under slutet af denna period och 2 — 3 årsperioden bör- jar ock den egentliga uppfostran, och är det då två egenskaper hos modern, som måste göra sig gällande, nämligen lugn och betänksamhet.
Själf är jag visst ej så lugn, som jag önskade, men det underlättar betydligt.
Bestämd är jag däre- mot, och det var inte värdt för barnen att slippa undan något, de blifvit tillsagda om.
Det måste göras.
Nu skola barnen läras att vara vänliga, höfliga, tacka och hälsa, springa små ärenden, lägga i ordning kläder och leksaker, läsa till och från bordet, aftonbön m. m., hvad till god ord- ning hör.
Det går så bra, om de vänjas i tid.
Man bör tillse att de ej visa afundsjuka, att de gärna dela med sig af hvad de få o. s. v. Det är i mitt tycke mycket tråkigt, om barn äro bly- ga, men det kan förekommas, om man, fastän de att börja med gråta och skrika, låter dem gå fram och hälsa — låter någon främmande ta dem en stund.
Så har jag gjort med godt resultat.
Så fort det kommer någon, går t. o. m. flickan genast emot den besökande och niger.
Helt ti- digt böra de ock vänjas att vilja ha näsan put- sad, och bör en liten väska med näsduk ej sak- nas, samt att vara måna om att vara rena om an- sikte och händer och rädda om sina kläder.
Yttre renlighet befordrar inre renhet, det är säkert.
2 2 Vid 2 års ålder afskaffade jag klädningen och använder nu byxor, en liten veckad kjol och sjö- mansblus af mörkblått tyg, om somrarna syr jag samma modell af vanlig hvit domestik, garnerad med blått, det ser så trefligt ut.
Skjortan är vinter och sommar urvikt i halsen och lappen till blusen djupt urringad.
Nu äter han förstås hvad som helst, men jag är noga med måltidstimmarna.
Hans matord- ning är nu: kl. 8 hafrevälling och smörgås, kl. 11 choklad (båda delarna kokta på nysilad mjölk) och skorpor, kl. 2 middag, kl. / 6 kväll, vanli- gen smörgås och mjölk.
Klockan 6 läggas bar- nen och skakar jag då alltid deras kläder, så att det myckna dam, som samlar sig i dem, må för- svinna.
Söndagarna bortfaller hafrevällingen och få de då choklad och fattiga riddare.
Honung låter jag barnen få rätt mycket, det skall vara så nyttigt.
Hör jag att.
de börja hosta litet, ljummar jag genast honung några gånger, och så går det tillbaka med detsamma.
Mer än en dag har aldrig hostan räckt.
Hårdt bröd är nyt- tigt både för mage och tänder.
Ägg ha mina barn fått hvarje dag till 2 års ålder både ett och två, sedan mindre ofta, men om möjligt är att de kunna få är det helt säkert nyttigt.
sig illa.
Jag säger alltid åt mina barn, de må slå sig mycket eller litet: » Var bara morsk nu och säg: mjuka tjänare, farbror Knuff », med den påföljd, att de oftast börja skratta i stället för att gråta, och de slå sig ganska duktigt, utan att ens låtsas om det.
Därvidlag gör uppfostran un- derverk.
Min gosses käraste leksaker äro ett par töm- mar, en liten skottkärra och en från första da- gen hufvudlös häst.
Det är en outtömlig källa till glädje för honom.
Man får aktgifva på, att de behandla sina förmenta hästar med godhet; häromdagen kom jag öfver min lille gosse, när han med ett spö stod och slog den stol, som för tillfället var häst.
» Men inte får du göra så, » sade jag.
» Jo men mamma, så gör karlarna. » Se där exemplets maktl Hvad " nu aga angår, äro åsikterna helt olika.
Min lille pys har verkligen fått mycket ris, och med hans lynne är jag öfvertygad om, att han ej skulle vara så pass snäll och lydig, som han är, om jag underlåtit att aga honom, men nu snart får det just icke mer förekomma, nu blir att vädja till hans ambition.
Min lilla tös har ett helt annat lynne, hon behöfver endast sägas till allvarligt, så lyder hon.
Det där är ju så individuelt, och därvidlag måste tagas hänsyn till hvars och ens egenhet i lynne och karaktär.
Där, om någonsin, få ej alla skäras öfver en kam.
Ännu några ord, innan jag slutar: Tag vara på hvarje tillfälle att upplifva gamla sedvänjor, det är så tacksamt, barnen sätta så stort värde därpå.
Låt Lucia komma hvitklädd med lingon- riskrona med ljus uti och bjuda kaffe på Lucia- dagen, fira julen på gammaldags ärligt vis, låt dem få ha en eld på valborgsmässoafton, våfflor första maj, majstång midsommarafton, fira födel- sedagar o. s. v., men gör från början upp ett pro gram, som du sedan med få förÉ.ndringar följer år från år.
Att döma efter mig själf är det, som skulle det få ett större värde på så sätt: man vän- tar och längtar och målar ut för sig alla härligheter långt i förväg.
I sammanhang härmed vill jag nämna en sed, som jag, ehuru den är tysk till sitt ursprung, tagit fasta på, nämligen att på barnens födelsedagar på födelsedagsbordet ha så många tända ljus, som de haft födelsedagar.
Jag tyc- ker, att det är en vacker symbolik däri.
Ja, låt oss göra hemmet] så ljust och gladt som möjligt för våra älsklingar, hvar och en efter sin förmåga, jag tror, att isynnerhet när de bli äldre och få många hundra intressen, detta bidrager till att binda dem med oupplösliga band, i för- sta hand vid hemmet, men äfven i andra hand vid fosterlandet med alla dess stora minnen.
Det är dock hemmen, som lägga grunden till godt eller ondt, och visst är det ett stort ansvar vi mödrar ha.
y-Mirran ».
* Den blef lång, denna Mirrans uppsats, men då den ovillkorligen synes oss både tänkvärd och välskrifven, ha vi ej velat beskära den.
Dock uppmana vi ännu en gång kommande insända- rinnor att fatta sig sakligt och kort.
Då det är afsikten att många skola få bära fram sin me- ning, kan ej så stort utrvmme offras åt hvarje.
Bed.
- * 1 2 Sång och musik äro mina barn så förtjusta i, hvarje dag måste jag spela och sjunga för och med dem.
Min lille pys har redan stor reper- toar, 2 häften af » Sjung med oss mamma » kan han fullkomligt.
Så vill han gärna höra mamma berätta om sol och måne, fåglar, blommor, Gud och änglarna; sagor däremot bryr han sig ej än- nu om.
Han blir nog en stor vän af naturen, ty han riktigt studerar allting, så liten han är.
En dag kom han in ropade: » Mamma, de ' ä ' så vackert i dag, kom ut och se på himlen blå. » Kärlek till naturen är en god sak och bör med all makt uppodlas i barnahjärtat.
Äfven vill jag nämna några ord om att göra barnen härdiga, så att de ej grina och gnälla, det minsta de göra flågra ord om kvinnor och bad.
J *.
tt af de äldsta och allmännaste medel vi känna att bevara kroppen frisk och sund är badet i dess olika former.
För Ltt nu ej nämna de präktiga bad, som funnos i södra Europa och i Orienten på gamla Boms och Athens tid — och af hvilka den tidens författare gifvit ingå- ende beskrifningar — så voro äfven här i Nor- den ända tillbaka i hedenhös baden mycket all- männare begagnade af alla folkklasser än nu tilldags — vi syfta då främst på den i forntiden begagnade badformen badstu, hvilken i regel äfven af menige man togs hvarje lördag (lögerdag) för att bereda till en i dubbel måtto renare njutning af hvilodagen.
I årtusenden har således bad- stugubadet utgjort ett af folkmedicinens kraf- tigaste medel, och dess hygieniska betydelse, som ännu tyvärr allt för ofta underskattas, består i dess stärkande, lifvande och understödjande in- verkan på huden med dess viktiga funktioner.
Denna betydelse föll emellertid alltmer i glöm- ska, man nöjde sig med att bada kalla bad nå- gorlunda flitigt sommartiden, och på vintern någon enda gång, synnerligast vid de stora högtiderna, ett varmt karbad, vanligen i hemmet.
På lan-
IDUN 102 det brukas så ännu allmänt, och äfven i många tusende medelklasshem därstädes förekommer nästan aldrig ett varmt bad — annat än när doktorn ordinerar det för en eller annan sjuk- dom!
I det närmaste på samma sätt går det till i en del af våra mindre landsortsstäder, äfven i dem som på sommaren äro omtyckta och fre- kventerade badorter, men där endast en försvin- nande bråkdel af » infödingarne » — oaktadt de därtill ha både tillfälle och råd — vintertiden begagnar sig utaf den då en dag i veckan för bad öppna badanstalten 1 Sådant är ju bedröfligt, men visst icke öfverdrifvet.
Och hur har det varit här i vår egen hufvud- stad?
Ja, ej för längre tid tillbaka än 35 h 40 år sedan var nog tillståndet här i hufvudsak ej myc- bättre än i landsorten.
Visserligen funnos ju här äfven då flere allmänna bad, karbad, men det var först när den om balneologien så högt för- tjänte professor C. Ourman startade Stockholms Badhusaktiebolag och det s. k.
Stora Badhuset vid Malmtorgsgatan, som allmänheten begynte inse och flitigare än förr använda detta vårt bästa hälsomedel.
Sedan ha som bekant flere större badhus här uppstått, såsom Södra bad- inrättningen (hvilken snart ärnar anlägga filial i Katarina), Klara badhus vid Gamla Kungsholms- brogatan, samt Badhusbolagets filial vid Sture- plan, det s. k. Sturebadet, samtliga väl admini- strerade, propert och komfortabelt inredda och hvart och ett-med sin stabla kundkrets i de respektive stadsdelarna.
Äfven våra större lands- ortsstäder bestå sig nu litet hvar med mycket goda badhus — Göteborg, Malmö, Norrköping och Sundsvall kunna i det fallet täfla med huf- vudstaden — och i stort sedt har varmbadsfre- kvensen ej så litet tilltagit de senaste decen- nierna.
Ej så tyvärr hos kvinnorna och barnen, hvilka i allmänhet, äfven inom de högre klasserna, i hög grad försumma hudens vård.
Visserligen har frekvensen af kvinnliga badande ökats: till exempel i badhuset vid Malmtorgsgatan från 29,733 år 1887 till 37,248 år 1897 (däraf 4 281 badstu 1887.
6,720 år 1897); i badhuset vid Sture- gatan från 25,207 år 1887 till 42,747 år 1897; i Klara badhus (första kl. karbad) från 3,091 år 1890 till 8,341 1897 och andra klass d:o under samma tid från 6,802 till 8,768 samt varmlufts- baden (badstu) från 401 år 1893 till 987 år 1897 (tredje kl. d:o 3,768 år 1893 till 6,852 år 1896); å Södra badinrättningen från 5,467 första kl. kar- bad 1890 till 6,953 år 1897, andra kl. karbad från 10,998 år 1890 till 17,237 år 1897, andra kl. badstu från 1,249 år 1890 till 2,146 år 1897.
Hvad beträffar badstubaden i Klara och å Söder torde då böra anmärkas, att andra kl. badstu där är tillgänglig för fruntimmer blott 2 dagar i veckan, under det Stora badhuset har en särskild andra kl. badstu för damer.
Visserligen, sade vi här ofvan, har, såsom ju ock synes af siffrorna, frekvensen af kvinnliga badande något ökats, men med fäst afseende på att antalet kvinnor är ej obetydligt större än antalet män (år 1896 150,292 kvinnor mot 124,319 män) och att förhållandet mellan manliga och kvinnliga badande ställer sig i genomsnitt som 3: 1, för vissa badformer betydligt lägre, så är ju i alla fall antalet badande fruntimmer alldeles för litet.
Och det var just hit vi ville komma.
Fruntimren bada för litet — detta är ett axiom.
Den utsökt behagliga badform t. ex., som kallas varmhiftsbad, huru många fruntimmer finnas ej som aldrig satt sin fot inom ett dylikt bad.
Och dock finnes väl, om detta bad tages förståndigt — d. v. s. ej för långvarigt vistande inne i varmlufts - rummet, ordentlig afkylning och lämplig motion (exempelvis en stunds rask promenad) sedan man lämnat badet — knappast någon badform som är så verkligt hälsosam som just detta slags bad.
Det må dock ej förnekas, att fruntimren hit- tills blifvit mera styfmoderligt behandlade i af- seende på badstubad än skapelsens herrar.
Un- der det å Södra och Klara badhus ej finnes nå- gon särskild badstu för fruntimmer, utan dessa en dag i veckan få disponera manliga badstun, har visserligen Stora badhuset sin egen frun- timmersbadstu, men denna är, äfven efter den nyss skedda fullständiga renoveringen, något för liten n. b. för ett större antal badande.
Bolaget har därför två timmar på förmiddagarne hvarje tisdag och fredag anslagit 2:a kl. herrbadstu samt det nya präktiga simbadet (som står i för- bindelse med nämnda badstu) till fruntimrens disposition, och under de månader denna hittills varit upplåten har frekvensen afsevärdt ökats.
Själfva simhallens inredning m. m. har ju vid dess öppnande utförligt relaterats i de dagliga Bland nu befintliga Cacaosorter intages säkert förnämsta platsen af 1898 tidningarna, hvarför vi här af utrymmesskäl för- bigå densamma.
I förbigående vilja vi dock er- inra om, att själfva bassängen är den största hittills inom vårt land, ehuru badstubassängerna såväl i Sturebadet som i Klara ej heller äro obe- tydliga.
Simhallens bassäng är nämligen ej min- dre än 10 meter lång och 6 meter bred och dju- pet varierar mellan 1 och I.70 meter.
Den rym- mer 90,000 liter vatten.
- Vattnets temperatur är + 22° C.
Dessutom äro Turkiska badet i Stora badhuset och Varmluftsbadet i Sturebadhuset öppna för kvinnliga badande alla dagar kl. 10 — 12 f. m.
Ett önskemål vore ju, om 2 kl. herrbastu och simhallen en hel dag i veckan kunde ställas till de kvinnliga badandes disposition.
Efter hvad vi tro oss veta ställer sig badhusstyrelsen ej häller absolut afvisande gent emot en sådan åt- gärd, ehuru den blefve förenad med en och an- nan olägenhet.
Skulle frekvensen visa sig fort- farande tilltaga, torde den tvifvelsutan ej så länge låta vänta på sig.
Ett stort fel hos våra badande damer i all- mänhet är, att de, af fruktan för förkylning, i nio fall af tio förlägga sin badtimme till kväl- larna.
Det hygieniskt rätta är ju att bada före dagens hufvudmåltid, som är middagen.
Luften i badrummen kan ju i regel ej heller vara så _sund på kvällar som förmiddagar.
Den, som ej af arbete är hindrad, bör därför förlägga sin bad timme till någon af de närmaste tim- marna före middagen.
Till sist vilja vi som ett apropos omnämna, det äfven våra andra badhus ha planer på att utvidga sig.
Hvad beträffar Klara badhus, som på sin tid anlades af en i badteknik oerfaren person, så föreligger redan sedan 5 år tillbaka ett af dess nuvarande chef, den kände arkitekten V. Klemming (specialist på badteknikens område) utarbetadt förslag till en ståtlig simhall, af högst betydande dimensioner, särskildt rymlig frun- timmersbadstu och ett större antal rum för kar- bad m. m.
Projektet har hittills stannat på blotta papperet, enär man önskat någon längre tids erfarenhet angående badfrekvensens ökning för att därefter afpassa de eventuella nyanlägg- ningarna.
Och hvad Södra badhuset beträffar så ärnar (som ofvan antydts) dess bolag bygga en större filial i Katarina med fördelaktigt läge inom den- na stadsdel och hvarest det äfven är meningen att i görligaste mån tillgodose kvinnliga badan- des bekvämlighet och behof af större utrymme.
* A.
P. utom af syskon och släktingar af en stor kam- ratkrets och många vänner.
é Drottning Kristinas slända.
För några dagar sedan anlände till Stockholm från Göte- borg en liten samling antika möbler och hus- gerådssaker tillhörande aflidne landshöfdingen grefve Snoilskys sterbhus.
Bland möblemanget fanns äfven en liten tingest af ovanligaste slag — nämligen drottning Kristinas spinnrock från den tiden hon var barn och fick hålla tillgodo med småborgerligt arbete.
Den lilla tingesten är omkring 2 / fot hög och mycket sirlig.
Un- derställningen och skifvan äro af ask, hjulet af hvit gran, med tunna, svarfvade ekrar af svart ebenholts samt vingar, spolar och trampor af valnöt.
På flere ställen är namnet Christina ingraveradt under kunglig krona samt årtalen 1634, 1636, 1638.
Flere andra små inskriptioner finnas, men äro i det närmaste utplånade.
All metall, såsom vingtenar, » pedaler, nitar och hyskor äro af ren, blank koppar.
Den säregna antikviteten, hvilken trampats af den svenska storhetstidens kanske mest excentriska kvinna, är i alla delar ett litet konstverk och har tro- ligen förfärdigats i Nurnberg.
l 2 Fru Tyra Grafströms textilaffär, grun- dad förliden höst och inrymd i ett af hufvud- stadens millionpalats, huset nr 6 Birger Jarls- gatan, öppnade den 28 mars raden af vårens handarbetsutställningar.
Bland konstslöjdens oli- ka grenar var broderiet talrikast representeradt, bland mönstren förhärskade mer och mindre naturalistiska växtmotiv, och bland färgsamman- ställningarna gjorde sig den lysande kombina- tionen orange och grönt företrädesvis gällande.
Välförtjänt uppmärksamhet ådrog sig en ma- hpgnymöbel i empire med förgyllda metallbeslag af Mattsons tillverkning jämte tillhörande du- kar af grönt kläde med bård af gyllene lager- kvistar.
En annan exponerad möbel, snidad af fröken Bergström, briljerade med en beklädnad af konstrikt sammanflätad grön filt och smultron- färgadt läder.
Synnerligen förnämt, om ock nå- got dystert verkade en portiére i stålgrått och blått med barockmönster i applikation; färggladt prunkade en slik " med höstgula lönnblad på mörk- grön botten och en med glödande » rönndruf- vor » rikt ornerad duk.
Öfriga utställda före- mål — dörröfverstycken, stolbeklädnader i gobe- lin, kuddar, bordlöpare m. m.
— vittnade lika- ledes högt om stilkänsla och smak.
Påskblommor af allehanda slag till omväx- ling med våra egna inhemska påskliljor och ny- löfvade påskris erbjuder oss för en ringa pen- ning fru Laura Lindholm från sin välförsedda örtagård, 2 Via Santa Chiara i Genua, » la su- perba ».
Men beställningarna måste göras i tid, om ej blommorna skola komma post festum.
• Drottningens utländska resa.
Drottnin- gen har för afsikt att den 4 dennes afresa till Honnef för, att där vistas någon tid.
Drottnin- gen åtföljes på resan af statsfrun Munck, hof- fröken Bull och kammarherre Stjernsvärd.
Kronprinsessans hälsotillstånd.
Enligt meddelande från Amalfi anlände kronprinsen och kronprinsessan af Sverige och Norge dit i lördags.
Kronprinsessan var mycket medtagen af resan.
Från fru Lenngrens tid.
Den sista, hvil- ken personligen känt Anna Maria Lenngren, har nu aflidit i Stockholm, nämligen den vid sin bort- gång 88-åriga fröken Augusta Liwendahl.
Hennes föräldrar bodde i samma hus, nr 21 Beridare- bansgatan, där det Lenngrenska hemmet i många år befanns, och deras lilla dotter Augusta var den stora skaldinnans fröjd på hennes sista da- gar.
Dödens skörd.
Mångåriga slöjdlärarinnan vid Östermalms folkskola, fröken Amanda Fre- drika Charlotta Forsell, afled häromdagen efter en längre tids sjukdom i en ålder af nära 68 år.
Redan förliden höst sköflade en kiäftåkomma hennes trägna arbetskraft och hon erhöll då tjänstledighet för att å sjukhus undergå en svå- rare operation.
Hemkommen från sjukhuset, har hon varit fortfarande maktlös, nya åkommor följde och nu senast tillstötte lunginflammation, som efter fem veckors plågor slutligen lade den plikttrogna lärarinnan på bår.
Hon sörjes för- Kungl.
operan har återupptagit de båda populära operorna » Konung för en dag » och » Lohengrin ».
I de förra hafva de båda hufvudrollerna fått nya innehafvare, i det hr Lemon utför Zephoris ' parti och fröken Thulin Nemeas.
Båda reda sig ganska bra i sina nya uppgifter, särskildt den senare.
Hr L. tager sin roll något mera drastiskt än sina föregångare och blir väl bur- lesk; han är ej heller fullt lycklig i den talade dialogen.
— Matinén å k. operan Maria bebådelsedag hade samlat nästan fullt hus.
Den inleddes med en konsertafdelning, i hvilken k. hofkapellet ut- förde uvertyren till » Hebriderna » af Mendelssohn, hr Forsell sjöng vid förträfflig disposition en aria ur op. » Dinorah » samt hrr Zetterqmst och Aulin utförde en sats ur Bachs på senaste symfoni- konserten gifna konsert för 2 violiner.
Härpå uppfördes spanjoren Balaguers drama » Romeo och Julia », hvari titelrollerna tolkades på ett förträffligt sätt af hr Palme och fröken Janson.
Hr Örtengren gaf äfven en god bild af Oapuletti.
Till slut utfördes Dentes komiska 1-akts-opera » I Marocko » under liflig munterhet och stort bifall.
Tonsättaren, som själf anförde densamma, hälsades vid sitt inträde af skallande applåder.
— Till förmån för Kungliga teatrarnes pensions- inrättning uppföres instundande torsdag » Gerhard HULTMANSCACAO vid 1 8 9 7 års Konst- o c h Industriutställning i Stockholm.
(DUN 1898 Grim », dramatisk dikt i 5 akter af Tor Hedberg.
Stycket, i hvilket hrr Hillberg, far och son, hr Svennberg och fru Sandell ni.
fl.
uppträda, gif- ves endast denna gång.
barnen.
— Ja — hans blick ljusnade vid tan- ken på den lilla ljuslockiga, ostyriga Greta, hans ögonsten och bortskämda flicka.
Men, var hon nu egentligen så bortskämd?
Hon K.
Dramatiska teatern uppför i morgon för första gången » Ve den som ljuger! », sagospel i hade ju alldeles mammas smeksamma sätt 5 akter af F. Grillparzer, öfversäUning af Henrik och muntra, ljusa lynne.
Om han var vid Christiernsson.
Vi återkomma i nästa nummer aldrig så nedstämdt lynne och hon slog de till ett närmare omnämnande.
små armarna om hans hals och försäkrade, att han var den raraste pappa i hela värl- Aulinska kvartettens femte och sista kammar- musiksoaré utgjorde en i allo värdig afslutning den, och hon så började prata och berätta, på det lilla musiksällskapets konstnärliga sä- om hvar hon varit och hvad de lekt hela song.
Tyvärr var hr Stenhammar af sjukdom dagen, om alla konster, som Trisse kunde hindrad att uppträda och dela de hjärtliga bi falls- och tacksamhetsbevis, som af en fulltalig göra, och en hel hop andra lika viktiga sa- publik ägnades de unga konstnärerna.
1 stäl- ker, så blef pappa strax litet mindre nervös lett för flygeln hade klarinetten — öfverlägset och mera meddelsam: barnen skickades ut skött af direktör J. Kjellberg, - » ryckt in, och så bjöds man som hufvudnummer för kvällen på och mamma fick del af alla hans tankar Brahms förtjusande idylliska kvintett i h-moll och planer, och med sitt goda hufvud och för klarinett och stråkinstrument.
Det blef en glada lynne ställde hon allt i ett bättre sann njutning och glädje med denna tonprakt, detta utförande!
Dessutom upptog programmet ljus.
John däremot var sin pappas afbild, Svendsens stråkkvartett a-moll, opus 1, — ett i tyst och betänksam samt flitig och ordent- sanning beundransvärdt begynnarverk!
Och så lig.
Men så var han ju också hela 13 år, till sist Mozarts kvartett g-dur, verkande med en under det att liten Greta ännu blott var 8. gammal gobelins diskret graciösa färglek vid si- dan af Svendsens moderna impressionism.
En Om hon bara ej vore fullt så ostyrig och njutningsrik afton, ett vackert löfte för ännu pojkaktig.
Ett par gånger hade pappa rik- många liknande framtida högtidsstunder.
tigt allvarligt fått förmana henne, att hon borde vara litet mera stillsam och tillbaka- Hr 0.
Hamrins matiné i Berns salonger på Ma- dragen, som alla andra flickor vid hennes ria bebådelsedag hade samlat en talrik publik, som med oförställdt gillande njöt af det omväx- ålder brukade vara.
Ja, för en liten tid lande programmet.
Detta skattade i hos oss sedan, då hon klättrat upp i ett högt träd, mindre vanlig utsträckning åt en genre, som hade han till och med sagt henne, att om väl förtjänade allmännare odlas: den muntliga hon ej blefve mindre pojkaktig, fick han föredragningskonsten.
Att publikens förståelse för denna konstart ej fattas, bevisade ' nu det väl lof att aga henne, som man gör med lifliga intresse, som följde såväl matinégifvarens pojkar till sist.
På det hela taget gjorde som direktör Fredriksons, hr Bceclcströms och frö- ju allt detta ej så mycket, ty med sina ken Åhlanders föredrag af stycken på vers och små knubbiga lemmar och sin mjuka fina prosa, med växlande humoristiskt och allvarligt hy och klädd i sina små skära bomulls- innehåll.
Fröknarna Hulting och Thulin inskör- dade äfven rikt bifall för sina duo- och solo- klädningar, var hon ju så näpen och söt nummer, och hr Lundqvist tog åhörarne med som helst, men ändå — när han tänkte på storm genom sitt mäktiga utförande af Söder- sina systrar, då de voro små.
— De bru- manns Tannhäuserballad.
Den stora Meyder- kade leka med sina dockor och sydde och ska orkestern utfyllde på det förträffligaste pro- grammet med nummer af Liszt, Mozart och Che- virkade åt dem.
Månntro Greta kunde virka?
Det trodde han då knappt.
Mamma bara rubini.
skrattade åt hans bekymmer i den vägen.
En Wagner-Matiné af förträffligt slag gafs i söndags i Berns ' etablissement af den bekanta Hon hade varit likadan som barn, och nu tyska orkestern under anförande af hr Karl Mey- var hon ju huslig och kvinnlig tillräckligt, der, som här vunnit många vänner.
Program- eller hur?
Ja, hon blef nog bra med tiden, met upptog delar ur Niebelungen-cyklen, » Tristan det var nog ingen fara med det, inte.
och Isoide », » Lohengrin » och » Tannhäuser », jämte ett par uvertyrer, som förut ej utförts Kl. half åtta hade han sagt, att Greta härstädes, nämligen till » Kristofer Kolumbus » och öfver den engelska folksången » Eule Bri- skulle vara hemma.
Hon var ute och lekte tain ».
Alla numren fingo ett på det hela taget med John och de andra barnen i trakten.
godt utförande samt hälsades med intensivt bi- Pappa tog upp sin klocka och såg på den.
fall af publiken, som nästan fyllde den stora salongen, hvilket glädande visar, att intresset Den visade en kvart öfver sju.
Hvad som- för och förståelsen af den store mästaren allt- liga människor äro dumma.
Han tänkte just på den där sippa fru Bergman, som mera börja tränga igenom.
Sångsällskapet 0.
D. från Upsala, gammalt och satt bredvid honom på båten i middags.
välkändt, gifver sin sedvanliga vårmatiné i Mu- Hon hade frågat om, hvad Greta gjorde hela sikaliska akademien instundande söndag under dagarna, nu när mamma var borta.
Jo, hon anförande af dir. musices Ivar Hedenblad.
Pro- lekte visst med John och hans kamrater grammet är godt och fullt hus är på förhand Jaså, gifvet.
Biträde lämnas af Meissnerska orkestern, hela dagen, sade pappa skrattande.
ja se hennes flickor voro då så blyga, de förstärkt.
lekte hälst bara med hvarandra och dockorna, * mamma, pappa, barn, men Greta skulle ju vara så ostyrig och vild, hade hon hört sägas.
Skiss för Idun af M-l.
Det började blifva litet skumt nu och appa satt på verandan, läste tidningen klockan var just half åtta.
Egentligen var och rökte sin cigarr.
Han var just det redan bra sent för en liten flicka att ej vid bästa lynne i dag, den gode pappa.
gå landsvägen hem.
John följde henne nog Först och främst så var han gräsänkling, ty hem förstås, men ändå.
Om han skulle gå mamma hade rest bort på 8 dagar till sina uppåt vägen och möta henne.
En liten pojkflicka.
f föräldrar och lämnat honom helt ensam och öfvergifven med barnen och.
jungfrurna, och för det andra hade arbetet på byrån varit ansträngande och motigt hela dagen, och så den enerverande färden ut till landet på båten i gassande solhetta; — ja, och så först och sist att mamma inte var hemma och lyste upp det hela och gjorde honom glad och nöjd igen.
Han hade ju förstås A r ^ r t f t f i h w * W / i l i i l l l l l Y l r f l.
f t t y y V f l l J 1 C * 9 Mil T 1 / 1 I Pappa tände en ny cigarr, tog sin hatt och käpp och började gå låDgsamt framåt vägen.
Om en liten stund mötte han några karlar, som gingo hem från sitt arbete.
Strax därefter kommo ännu några och dessa voro rusiga och skrålade.
Det var ju bra att han gick emot Greta.
Så såg han åter på klockan, nu var den strax åtta.
Då voro nog barnen redan hemma, de hade i \ oh Ulll I PlWoriar Il f l l \ 1 I V V U X J l X l V t V A I 1 1 * Under tiden lekte barnen ute på ängen och hade gränslöst roligt.
De lekte röfvare och flickorna blefvo bortröfvade af gossar- na.
De hade byggt en riskoja och i den lågo röfvarna och berättade om sina be- drifter och äfventyr och läto sina fångar passa upp sig och lyda minsta vink.
Hvarje liten olydnad bestraffades strängt: den fe- lande bands vid ett träd och vilda krigs- danser uppfördes omkring henne.
Dessutom slog man henne med ris, naturligtvis bara på lek, — men ändå tyckte Greta att gos- sarna hade det mycket roligare.
Kunde inte hon också få vara röfvare?
» Du, i kjolar! » kom det föraktfullt.
Ja, men o m jag klär mig till gosse då?
Ja, då är d u.
också gosse.
Greta försvann ögonblickligen och sprang hem.
I blinken hade hon tagit af sin lilla klädning och sina kjolar.
Och så på med en af Johns sjömansblusar och ett par af hans blå och hvitrandiga knäbyxor.
Hon fick händelsevis fatt i ett par gamla och urvuxna, så bara hon kaflade upp byxbe- nen och tröjärmarna litet, så passade kosty- men utmärkt.
Så tog hon en af Johns jockeymössor, och så bar det i väg ut på ängen igen.
Där blef det stor förtjusning, när hon kom.
Nu fick hon också vara röf- vare.
Bill skulle hon heta, ty så hette den » bussiga » hjälten i en stilig indianbok, Karl hade läst.
Så började de leka » indianer på krigs- stråt ».
Greta fick vara med och jublade och skrek af förtjusning.
Hon gaf alls ej akt på, att de andra flickorna började gå hem en efter annan, utan bara hoppade, skuttade och skrek.
Hennes långa hår häng- de utslaget, och däri hade hon flätat kvistar och strån; hon var alldeles vild af bara glädje.
Men så till sist kom John och frågade, huru dags pappa sagt att hon skulle vara hemma.
— » Half åtta! » — Och klockan som redan var mycket öfver åtta.
Och så fick han henne då till sist med hem, hoppande och dansande, med kläderna i oordning och fulla med ris och mossa.
På gården gick pappa fortfarande af och an och väntade ytterst otåligt.
Var verkligen hans flicka så olydig?
Hon var ju hans stolthet, den enda flickan i hela familjen.
Han var ej orolig för henne, ty John var ju med, utan endast otålig öfver att hon ej kom.
Så småningom retade han.upp sig allt mer och mer.
Hon borde verkligen en gång straffas.
Kanske var han allt för svag för henne.
Fru Bergman hade kanske rätt: hon blef på detta vis en » pojkflicka ».
Det började sjuda inom honom.
Och så kom hon då till sist.
— Hans stolthet, hans flicka.
Sent på kvällen på landsvägen, klädd till pojke, med hängande hår, rufsig och tilltygad, röd och varm.
Pappas vanligen lugna sinne kokade plöts- ligt öfver.
Som ofta är fallet med annars stilla personer, blef han dess värre häftig, när han någon gång blef ond.
Han tog u t r o t a s a!
1 V 1 kanske gått en annan väg.
Pappa vände om hem.
Nej, ingen flicka var hemma än- nu.
Märkvärdigt!
Hon brukade då inte vara direkt olydig.
Pappa började otåligt gå af och an på gården.
f A k t i e b o l a g e t i r u m, fartyg o. bostäder, allt p å R i k 8 tel .34.
- kontor: stället - D e s i a f e c t i o utan bortförande af möbler.
I I A. Vestra Trädfjårdsa.
I I A.
- A l l m.
T e l.
y
IDUN 104 flickan i sina armar, bar in henne och » lade upp » henne öfver sitt knä.
Först fick hon ett par hårda rapp med käppen, så besinnade han sig så pass, att han släppte den och endast använde handen.
Tunga och hårda föllo slagen tätt efter hvarandra på den lilla tunnklädda, mjuka flickkroppen.
Först blef hon så rädd, att hon ej ens skrek, men så började hon kvida och jämra sig helt sakta.
Då släppte han henne.
Hon snyftade och skälfde i hela kroppen och gick helt stilla in i barnkammaren.
Där började hon kläda af sig för att gå till sängs.
Mat ville hon inte ha.
A h, hvad det brände och sved efter slagen!
Blodet sjöd i hela hennes lilla kropp.
Hon som knappt någonsin känt hvad aga ville säga.
Kanske en liten lugg af mamma och ett par gånger litet ris, men det var mycket, mycket länge sedan.
Hvad pappa måtte vara ledsen på henne, då han kunnat slå henne så.
Hon satte sig på sängkanten, men steg strax upp igen; det gjorde mera ond t när hon satt.
Tårarna tillrade fort- farande.
Ja, pappa hade gjort som han sagt.
Han hade agat henne som en poj- ke.
Hon hade hört, att pojkar kunde få så mycket smäll, att de inte kunde sitta på åtta dagar.
Det hade hon nog fått nu.
Hastigt tog hon på nattskjortan och kröp i säng.
Där låg hon och snyftade fortfaran- de.
Det värkte i hela kroppen, bäst låg hon på magen.
Tänk, om de andra bar- nen skulle få veta det; om det syntes 1 Så steg hon upp igen och smög sig till fön- stret, drog upp sin lilla skjorta och såg ef- ter.
Ja, där var fullt med stora röda mär- ken och långa ränder efter käppen, och när ITIDSFÖRDRIH Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Tillägnad F. M. O. Att jag i lifvet har en roll Att spela, nog de flesta känna.
Min ton går båd ' i dur och moll — Mitt instrument är blott en — penna.
Och om man se ' n förstår sig på Att mina tankar rätt bedöma, Så skall man säkert finna då Att mycket » guld » i dem sig gömma.
Jag också mången hyllning fått Dtaf den ärade publiken, Och ofta föll det på min lott Ett rättvist loford af kritiken.
Mitt namn det är nu gammalt re ' n, Det burits utaf mången kvinna.
Förstår man rätt betydelsen, Så, är det också lätt att finna.
En droppe utaf vatten, Och hvad den alltid är.
Hvad lyser uti natten?
H varm ed man ofta bär.
Ett ganska vanligt hinder Att mången ej kan gå.
Hvarmed man stundom binder.
Hvad tomten knogar på.
Hvad aldrig brukar klicka Att man på scen får se.
Ett smeknamn på en flicka.
Hvad tiggarn man bör ge.
Hvad plär man bönder göra?
(Det är dock ej så lätt.)
Hvad kan en dräkt förstöra?
En mycket enkel rätt.
Hvad brukar det om hösten, Kaffe 1898 hon böjde sig, stramade det förskräckligt.
Snyftande och darrande smög hon åter i säng.
På verandan gick pappa af och an och rökte.
Så kastade han bort cigarren, den smakade honom ej.
Häftigheten var nu alldeles bortblåst, och pappa ångrade sig nästan att han blifvit så ond.
Han hade kanske varit bra hårdhändt mot sin lilla flicka i alla fall.
Hon var j u så lättagad, att blott en sträng blick brukade komma henne att gråta, och nu hade han slagit henne.
Han visste själf e j, hur det egent- ligen gått till, men gosskläderna hade all- deles kommit honom att glömma, att hon var en liten tös.
Månntro hon ännu låg och grät?
Han bor- de väl ändå gå in och se efter, hur det var fatt med henne.
I sin säng låg liten Greta och snyftade, som om hennes lilla hjärta ville brista.
Hon var alldeles otröstlig öfver det hela: smärtan, skammen och att pappa var så ledsen på henne.
Så kom pappa in, satte sig på sängkan- ten och började tala vid henne och lugna henne.
Han talade om, hur ledsen pappa var öfver att behöfva vara sträng m o t sin flicka, att hon skulle bli en snäll och för- ståndig flicka, strök håret från hennes våta ansikte och sade, att pappa så gärna ville förlåta henne igen.
Hon slog armarna om hans hals, och kväfdt af snyftningar kom det: » förlåt.
.
.
förlåt mig, lilla pappa.« Han kysste och smekte henne o c h fick henne litet lugnare När löfven falla brådt?
Två namn vi ha på rösten.
Hvari nog mången spått.
Hvad stundom kanske händer Att man i kyrkan får.
Hvad man i vattnet » vänder ».
Hur » nasse » säkert mår.
En ganska märklig vara, Som ofta säljs i » gross ».
Hvari man " brukar fara.
Hvad ofta mättar oss.
Ett mycket omtyckt nöje Det bästa mången vet.
Om dumt, " hvad väcker löje?
En hjälp till renlighet.
Hvad mjölk ju alltid blifver, När den får stå en tid.
Hvad uti strupen rifver.
Hvad mången gör i strid.
Trädstammar utan rötter I jordens svarta famn.
En del af våra fötter.
Ett bibliskt kunganamn.
Nu kan det icke skada Om tillgift bedja få.
Förlåt min stora svada.
Ett enkelt tack också.
Moster Lisa.
Korsgåta.
_F 2 3 k k k k k k k 1 f ö l j e r m e d detta n u m m e r d e n utförligt s p e c i - ficerade priskurant, s o m den framstående och af v å r a l ä s a r i n n o r v ä l k ä n d a f i r m a n t i d efter a n n a n plägar offentliggöra g e n o m I d u n.
Innehållsförteckning: A l m a W a l l e n b e r g; af Gurli Linder.
(Med porträtt.)
— T i l l S n o r r e!
af En svensk kvinna.
— Några blad u r min d a g b o k; a f Gerda Meyerson.
III.
— » Mödrar emellan ».
I: B r e f f r å n Lovisa Petterkvist.
I I; af Mirran.
— Några ord o m k v i n n o r o c h b a d; a f A.
P.
— U r n o t i s b o k e n.
— T e a - t e r o c h m u s i k.
— E n l i t e n p o j k f l i c k a; skiss f ö r I d u n al M — l.
— Tidsfördrif.
aa rock rock rock rock rock rock rock rock rock rock rock rock rock rock rock s s s s s s s rock m m m m s rock m k k k m s rock, a r e e m kmek m s rock m k k k m s rock m m m m s rock s s s s s s s rock rock rock rock rock s s s s s s s Geografisk 1) 2) 3) 4) 5) 6) 7) 1, 2, 3, 7 = kvinnonamn, 6, 2, 1, 7 = d:o. namngåta.
stad i Asien, stat i Italien, öar tillhörande Amerika, stad i Italien, flod i Asien, flod i Tysk ' and, stad i Holland.
Lösningar.
Charaden: en, be, i, el, na, ut, ym, el, ra, ne, leu, p, ar, sk, i, ie, ter, va, n, we, dd, mo, g, i, nt, a, a, p. Aro orden rätt lösta, bilda be- gynnelse och slutbokstäfverna nam- nen på tvänne konungariken i Eu- ropa.
E 3) 7) Hellberg.
Tiargåtan: N o r d p o l e u: 1) o r o, 2) r a r, D a v i d, 4, P å a r p, 5) O c k e l b o, 0) L j u s d a l, Eremitage.
Ordoåtan: O s k a r s h a m n K a r l s k i o n a: 1) Os- nabriick, 2) s i l l t u n n a, 3) k a v i a r, 4) a m i - r a l, 5) R ä f s n ä s, 6) s o f s ä c k, 7) h u s a r e r, 8) A l b a n o, 9) M a x i m i l i a m, 10) N y k r o p p a.
Llopfogningsgåtan: A l a s k a: 1) C a n a d a, 2) A l t o n a, 3) H e w a r k, 4) L y s, 5) S a u, 6) a r t.
Prokoiien: Hufvudbry.
5 Aritmorem.
konsonant, behornadt djur, andligt väsen, ord med tre betydel konsonant.
Aster.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 = slott, 8, 7, 1, 3 = mansnamn, 7, 1, 2, 5 = d:o 7, 5, 4 = mansnamn, 8, 4, 2 = d:o 4, 8, 5, 7 = kvinnonamn, 4, 6, 8, 7 = d:o patentrostadt och konserveradt i enl. m e d Professor L i e b i g s m e t o d, h v a r i g e n o m d e t s t å r sig 1 flere m å n a d e r, i fina b l a n d n i n g a r: J a v a, M o c k a, P l a n l ä g e m fl, Sthlm- Förädlade iwiuuiuue • .., G ö r kaffet homogent, S n å l, n å l, å 1.
Sifferuppgiften Huru stafva till » Sardinien » 12 gånger med endast 74 bokstäfver?
Sibylla.
6 Fabriksbod 9 B i b l i o t e k s g a t a n, Från Percy F. Luck &amp; C:o Handelsaktiebolag Moster Lisa.
Li 1) 2) 3) 4) ser, 5) * Rebus.
I 3 4 och lade henne sedan ner, för att hon skulle sofva.
Så började hon snyfta igen, lika häftigt som nyss.
Det yar något mera hon måste säga pappa, men det tycktes hon ej kunna få fram.
Han måste taga upp henne i sitt knä, så gömde hon huf vudet vid hans bröst, och så kom det till slut!
» Pappa, slipper jag bada med de andra flickorna, för.
.
.
för — det syns fullt med fula märken i stjärten. » Han kysste henne, lofvade det och lade henne igen i sängen, tvättade med litet kallt vatten och hörde henne läsa sin afton- bön.
Om en liten stund sof lilla Greta godt.
Helt tyst smög pappa sig ut.
Stackars hans lilla tös, som han gått så hårdt åt!
» Gud ske lof att mamma kommer hem igen om söndag. » Vintern.
Vintern k o m m e r, g r å i synen, M e d sin b i t t r a k ö l d, sin s n ö.
Blott han r y n k a r ögonbrynen, M å s t e alla b l o m m o r d ö.
Löfven falla ned al träden.
J o r d o c h v a t t e n f r y s a till.
A f de m u n t r a f å g l a r s k v ä d e n N u ej h ö r s en e n d a d r i l l.
Kaffelill^nf-SPr ivtuieiiii&amp;utser, välsmakande, Begär hos er närmaste: sundt, a n a l y s e r a d e af D i r Setter berg oehIngeniörLandin närande handl.
K r o n b a f l e och och.
billigt.
t r t s t a l l n l n i t s h u i r e.
