# ID: svediakorp-per1173
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,504
# sentences: 635
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm.
Iduns Kungl.
Hofboktr.
N:r 1 2 (535) Prenumerationspris p r år: Idun ensa m _ kr.
5 Iduns Modet.
, fjortondagsuppl.
» 5 Iduns Modet.
, månadsuppl.
» 3 Barngarderoben » 3 Fredagen de n 2 5 mar s 1898.
Byrå: Klara södr a kyrkog, 16, 1 tr. Öppen kl.
10 — 5.
Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1646.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG Träffas säkras t kl. 2 — 3.
.
Redaktionssekr.
: J. Nordling.
Ester Anderso F » Hoppet så g de n rose n blomma, Såg de n skönhe t so m de n gaf, Nu frå n rosenlunde n tomm a Ilar minne t til l e n graf.
; allen p å si n pos t i lifvet s junidag.
Vä n oc h fager, fris k oc h hurtig.
Såvä l til l sit t inr e so m yttr e e n helgjute n oc h san n bild a f e n norden s m ö i si n fulla kraft!
Så va r de n ung a Sofia - syster, hvar s sympatisk a bil d i da g pryder Iduns först a sida.
Hennes korta, me n rik a lef - nadssaga skol a v i n u sök a i några spridd a dra g delgifv a våra läsarinnor.
På de n seda n et t pa r hun - dra å r tillbak a fäderneärfd a gården Wall a i Fagr e försam - ling a f Skar a stif t födde s den 6 decembe r 187 1 Este r Anderson, de n mellerst a a f trenne syskon, de n gladaste, den ifrigaste, ehva d de t gällde lekar elle r läxor.
Si n först a undervisning emotto g Este r i hemme t oc h fullbordad e sedan sin a studie r vi d Skar a högre elementarlärover k fö r flickor, hvarifrå n ho n utgic k med d e högst a betyg.
Där - efter tillbragt e Este r någr a å r i föräldrahemmet.
Este r oc h hennes syster s varmast e ön - skan va r at t f å studer a til l läkare.
Denn a dera s önska n blef e j förverkligad, i ställe t ägnade d e sig båda åt sjukskö - terskans ansvarsfulla ' ' värf.
Den 2 3 ma j 189 2 antog s Ester so m ele v vi d Sofiahem - met i Stockhol m oc h genom - gick me d sto r hede r des s all a grader.
I de n enskild a sjuk - ll:te årg.
Utgifningstid: hvarje fredag.
Annonspris: 35 ör e pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Ledig a platser » 25 ör e fö r hvarj e päbörjad t tiota l stafv.
Lösnummerpris 1 5 öre (lösnrr endas t fö r kompletteringar.)
Utländska annons.
7 0 ör e p r nonp.-rad.
n vården verkad e Este r endas t et t pa r månader.
Ho n sto d un - der denn a tid, ka n ma n säga, so m e n ljuset s änge l vid e n såda n där långsa m sjukbädd, dä r de n en a dage n gifve r oc h de n andr a tager, dä r stride n mella n hop p oc h frukta n omväxl a oc h dä r om någonsi n sjuksköterskan s tålamo d oc h skicklighe t i sit t kal l tagas i anspråk.
De n platse n va r Este r i sannin g vuxen!
Min först a bekantska p me d Ester gjord e ja g unde r den - na tid, oc h aldri g gå r hen - nes stråland e bil d u r mit t minne, dana d so m hon va r at t taga oc h gifv a kärle k i rikast e mått.
San n oc h trofas t va r hon, me d någo t sällsyn t ren t och sund t s å til l krop p so m själ, begåfva d so m f å p å huf - vudets oc h hjärtat s vägnar.
Snart öppnade s ocks å et t vidsträckt arbetsfäl t fö r de n unga flickans stor a förmåga.
Till öfverskötersk a p å Falkö - pings ny a lasaret t antog s ho n d.
1 5 jun i 189 5 oc h kvarstan - nade dä r til l i februar i 1 8 9 7.
Väl va r ho n medvete n o m det ansvar, so m p å denn a plats lade s p å henne s ung a skuldror, me n innerli g oc h fast va r henne s föresat s at t offra si g fö r sin a lidand e med- människor.
Den 3 februar i 189 7 för - flyttades Este r til l Akademi - ska sjukhuse t i Upsala.
Kort, allt fö r kor t ti d fick ho n dä r arbeta, sällsyn t nitis k oc h skicklig.
Just i sitt kär a arbete skull e Ester såra s til l döds.
Et t ringa så r til l e n börja n oc h dock s å farligt.
All t hva d läkarekonsten ägd e ypperst, hvad systerli g kärle k oc h o m.
90 ' PPJ ^ 139S Familjelifvet ä r egenkärleken s skönast e graf, o c h frå n de n grafve n ha r sedlighete n si n upprinnelse.
P. Genberg.
vårdnad kund e gifv a slösade s me d full a händer öfve r de n ung a » systern ».
Me n för - gäfves va r al l mänskli g omsorg: döde n fullföljde si n gärning, brö t rosen, inna n et t enda a f des s bla d hunni t faln a fö r höstli g vind.
I roso r ble f ho n ocks å bäddad.
Läkare, patienter, kamrate r oc h vänner, all a gåfv o de si n blomstergär d å t de n ung a kvinnan, som unde r si n kort a lefnadsban a hunni t göra e n s å sto r insat s i lifvet.
På dage n et t å r efte r seda n Este r till - trädde si n plat s p å Akademisk a sjukhuse t fördes ho n därifrå n so m döden s brud.
Väge n gick til l henne s barndom s oc h först a ung - doms hem, de t gaml a kär a Walla.
Unde r dess ta k måst e ho n e n stun d still a bida, för at t fö r sist a gånge n sakt a smeka s a f mjuka modershänder.
Därifrå n förde s ho n till Fagr e åldrig a tempel, fra m til l samm a altarrund, vi d hvilken ho n komflrmerat s någ - ra å r förut.
Oc h s å til l sis t u t p å kyrko - gården, dä r e n älska d fade r föru t hvilar: vi d hans sid a bäddade s henne s graf.
Samm a lärare, kyrkoherde n N.
J.
Ternstedt, so m beredde Este r til l henne s först a nattvards - gång, invigd e ocks å henne s stof t å t för - gängelsen me d e n gripande betraktels e öfve r dessa o r d: Må jag icke göra hvad jag vill uti det som är mitt (Math.
20, 15).
Talare n på - visade, me d hur u mycke n godhet, men också genom sor g oc h stride r väge n lede s til l de t rätta målet, hur u v i me d undergifvenhe t och tacksamhe t m å böj a os s unde r Gud s vilja, ehva d ha n gifve r elle r tager.
— — Ack, du moder, som för barnen sörjer, Det skall han, som nu i vårens tid, Tog farväl af alla, små i norden Och gick bort från detta lifvets strid.
Hvad han gaf skcäl räcka alla tider, Hvar ett barnsligt hjärta ler och kvider, Skall det hinnas af Topelii frid.
Skald, från Finland, broderlandets bäste, Hvad du haft för våra barn ocli oss, Tack för det — vår djupa kärlek fäste Kring ditt namn odödlighetens bloss, Binde band af tro kring dina länder, Kring ditt Auras och ditt Sveas stränder, Kring den döde sångaren och oss!
Gid.
- -; Uppfostran til l osjälf - yiskhet.
Anförande vi d Tärn a folkhögskola s vinterfes t den 2 7 februari.
K Af Cecilia Bååth-Holmberg.
(Forts. o.
slut.)
ed til l barne n måst e v i gå; där skol a vi börja, menar han.
Me d li f oc h värm e omfattades ocks å bildande t a f d e s.
k.
» maj - föreningarna ».
De n först a stiftade s i Hel - singfors de n 1 maj 187 0 och afsåg småfåglar - nas skydd.
Liknand e föreninga r utbredd e sig snar t öfve r hel a landet.
A r 187 8 fanno s mer ä n 10 0 sådana, oc h me r ä n 30,00 0 barn vor o inskrifn a i dem.
Men s å afstannad e åte r denn a stor a rörel - Rik va r Ester s lifsgärning, kor t henne s se ino m barnavärlden.
Barne n växlad e om, lefnads saga.
Låto m os s afslut a de n me d och d e äldre, so m skull e led a dem, trött - skaldens betydelsefull a ord: nade.
Mång a lärar e i folkskolorn a vor o likgiltiga elle r motståndare, därfö r at t d e — — Klage n icke, nä r döde n sände r bud, ansågo gossarn a bör a f å saml a äg g oc h Grafkullen ä r et t trappsteg, so m närmar os s till uppstoppa fåglar.
D e uppmanad e snarar e Gud.
Och aldri g ligge r himlen s å nära mänskans famn, till djurplågeri.
Som nä r al l jordisk lycka försvinner so m en hamn.
Detta upprörd e Topelius.
I et t föredra g i Helsingfor s de n 2 2 jul i Då väx a minnet s roso r förutan törne n opp, Då tänd s som morgonrodnad odödlighetens hopp.
1891 uttala r ha n si n har m oc h si n sor g Då svarva r öfve r grifte n e j döden s änge l blott, öfver de n råhet, so m bli r e n följ d jus t häraf.
Uppståndelsen och lifvet ha r mänska n d å förstått.
Till-föräldrar oc h skolo r säge r han: » Hvarför uppfostre n I vilddjure t i män - Adelaide Nauchhoff.
niskan?
Vete n I icke, at t grymhe t förhärdar, att råhe t förvildar, at t djurplågar e ocks å • bli människoplågare?
» — — » Rätt fö r alla, » fortsätte r ha n vidare, » detta ä r utgångspunkten.
Läg g märk e til l hvad denn a fordra n innebär, nä r de n ut - T yst, den kommer, skuggan ifrån Finland, sträckes til l all t lefvande.
Rät t mo t e n få r Ifrån floret kring Topelii bår, ej var a orät t mo t e n annan, orät t mo t män - Sorgens ängel ifrån Björkeudden niskor få r e j var a rät t mo t djur.
Börj a Öfver Bottenhafvets böljor går, med denn a grundtanke, börj a ick e me d Går att lägga omkring Svea armen, människan, t y ho n ä r endas t e n de l a f ska - Pressa mot den kalla tomma barmen pelsen.
Börj a me d Gu d ofva n henn e oc h Sveriges ljusa glada unga vår- den lägr e skapelse n unde r henne; no g föl - Stackars gossen min, som rofullt slumrar, När din mamma torkar bort en tår, jer seda n tillämpninge n äfve n p å männi - Du fått sorg i natt som aldrig ännu, skovärlden. » Fast ditt barnahjärta ej förstår.
Och nä r hvarke n föreninga r elle r skolo r Hvem skall nu ditt unga hjärta lära visat si g var a verksamm a nog, d å vände r Älska hem oeh land och folk och ära, Topelius si g til l hemmen.
När ej barnavännen mer det får?
» Börja där, » säge r han, » börj a meda n bar - nen änn u är o hel t späda, lå t dess a lärdo - Hvem skall sjunga vårens vackra visa mar, praktiskt inöfvade, bl i edr a barn s lifs - För min flicka vid » den klara rand », Hvem skall kyssa Törneros i slottet luft! » Otur hundraårasömnens land?
Och ha n visa r vägen, so m hemme n h a Hvem skall hälsa från de finska barnen, att gå.
Hvem skall visa på de fina gamen TJtaf kärlek mellan våra land?
— » Jag ha r tänk t mig, » säge r ha n i et t « När barnavännen dog.
r J privatbref a f de n 1 7 apri l 1896, » at t hvarj e barn bord e hafv a en skyddsling, o m ocks å blott e n kattung e elle r e n blomm a i kruka n eller e n lite n syster, me n allti d något, so m medför ansvar.
Uta n dett a ständig a ansva r fruktar ja g at t all a god a föresatse r i da g befinnas i morgo n bortdunstad e i barndo - mens bl å luft.
» Denna tank e bli r s å småningo m e n älsk - lingstanke ho s de n vördad e åldringen.
Ä n n u senare, de n 2 2 februar i 1897, skrif - ver ha n därom: » Man ka n e j begär a a f barn, at t d e skol a förstå de n fullkomliga, omfattand e kärlek, som s å månge n äldr e ick e förstår.
— — Barnaögat se r allti d de t enskild a först; där - för ä r t.
ex.
djurskyd d i si n helhe t ofatt - ligt fö r barn, d e behöfv a koncentrer a si n kärlek p å e n bestämd skyddsling.
Lå t de m själfva välj a e n sådan, hvarifrå n so m helst; nog växe r kärleke n u t frå n de t minst a frö.
Men jus t dett a fr ö behöfves, t y vana n at t själft uppväx a unde r andra s skyd d oc h vår d alstrar ho s barne t mycke n själfviskhet.
» I änn u et t anna t bre f a f mycke t färsk t datum — d.
6 dec.
189 7 — återkomme r Topelius til l denn a si n älsklingstanke: » — — Ja g återkomme r til l mit t försla g om skyddslingar, me n s å at t dett a ick e bli r obligatoriskt, uta n frivilligt.
Kärleke n växe r ut so m et t fr ö frå n e n til l alla, oc h Gud s kärlek skal l var a utgångspunkten.
Gi f barnet ett svagar e at t beskydda, oc h de t skal l till - tala des s ädlar e känslor, p å samm a gån g barnet, själf t s å svagt, känne r si g smickrad t att kunn a beskydd a e n änn u svagar e » I e n lite n uppsat s elle r saga, kalla d » Änglarnas julklapp) », utveckla r Topeliu s ut - förligt sit t program.
Han låte r änglarn a rådgör a o m, hur u d e bäst skol a led a d e sm å människobarnen s sinne å t de t goda.
Hittill s h a d e lär t bar - nen at t förstå de t rätt a oc h vilja de t goda, men at t göra de t goda, s å lång t h a d e ä n ej kommit.
» D å », berätta r Topelius, » ä r blan d de m en ängel, me r ljusbl å ä n all a d e öfriga, oe h han ä r de t barnet s ängel, hvilke t e n gån g satt i frälsaren s fam n oc h fick han s väl - signelse.
Denn a barnänge l finner et t råd, han säge r til l d e rådville: Förstå n I ick e Guds kärlek?
Skull e et t människobar n nå - gonsin var a s å svagt, s å värnlöst, s å hjälp - löst, at t de t e j finner e n lefvand e varels e ännu svagare, värnlösar e oc h hjälplösar e än de t själf t är?
Göre n all a so m ja g skal l göra, nä r jule n kommer, oc h säge n i all a hem, i all a barnahjärta n samm a ord, so m jag skal l säg a til l barue n i de t hem, di t jag komme r so m julgäs t — — —.
Så vil l ja g göra, fortfo r ängeln.
Nä r granen ä r tän d oc h barne n församlade, vil l jag säg a någr a or d til l de t hemmet s fade r eller moder, nä r d e sluta t si n julbön.
Oc h fadern elle r moder n skol a upprep a min a or d för barnen, oc h barne n skol a f å välj a fritt, men nä r d e är o tvehågsna, skol a d e äldr e råda dem.
Ja g skal l säg a så: 1.
Gu d gifve r å t hvarj e bar n e n skydds - ling at t älsk a oc h försvara, p å de t at t barnet s kärlek til l denn a en a m å efte r han d väx a ut til l godhe t mo t alla.
IDUN 1898 2.
Hvarj e bar n öfve r et t å r gammal t skall til l si n skydslin g utvälj a e n lefvand e varelse, människ a dju r elle r marken s växt, som ä r svagar e ä n barne t själft.
3.
Denn a varels e skal l barne t vård a s å mycket de t kan, me n ick e bortklema, ick e gynna p å andra s bekostnad, ick e tillåt a något orätt, ond t elle r oskickligt.
4.
Oc h dett a all t skal l barne t gör a a f kärlek til l Gu d oc h han s skapad e verk.
— » Mycket, » s å sluta r Topeliu s si n saga, » mycket i denn a julgåfv a behöfve r förklara s för barnen.
O m Kar l vil l beskydd a e n un g fåle; o m Ann a hellr e välje r si n lill a kal f eller sit t hvit a lam; o m Vilhel m beskydda r en hund, me n Kari n föredrage r si n kvick a kattunge; o m Vikto r väljer si n tam a ekorr e och Els a si n ung a kanariefågel; o m Rickar d hellre beskydda r lill e bror, me n Lin a föräl - skar si g i si n löfkoja, so m ho n uppdragi t i kruka n all t ifrå n d e först a hjärtblade n; — hvem skal l d å Lill y beskydda, ho n so m än - nu ligge r i vaggan?
H v e m skal l de n fattig e tiggargossen beskydda, ha n so m själ f hung - rig oc h hjälplö s gå r frå n går d til l går d oc h begär sit t bröd?
Det vil l ja g säg a dig, besvara r Topeliu s själf sin a frågor.
Lill y skal l bespar a si n egen mamm a mycke t besvär, mycke t natt - vak, mycke n oro, o m ho n e j bråkar, e j kla - gar, me n allti d ä r tåli g oc h glad.
— — Så fatti g ä r e j helle r tiggargossen, at t e j den ledbrutn a lill a fågelungen, so m ha n fin - ner nedfalle n u r boet, oc h de t vilsegångn a barnet, so m ha n visa r väge n til l hemmet, är fattigar e ä n han.
Hvarj e tjänst, so m du frivillig t bevisa r e n annan, gö r di g i detta ögonblic k starkar e ä n han, oc h hvarj e gång d u försaka r di g själ f fö r e n annan, är de n andr e svagar e ä n du.
— — — Se, s å underlig t ä r de t i världen, at t svagast oc h fattigas t är o de, so m behöfv a och begär a d e mest a försakelse r a f andra, men starkas t oc h rikas t är o de, so m kunn a försaka sit t ege t fö r andra s glädje.
— — Detta skref s i e n lite n tidning, » Sylvia », 1895.
Följande somma r besökt e Topeliu s en go d vän oc h fan n til l si n glädj e oc h öfverrask - ning, at t han s or d falli t i go d jord, t y sa - gan o m » Änglarna s julklapp » had e mäktig t gripit huset s barnskara.
Vi d si n ankoms t en sommareftermidda g fan n ha n denna, gossar oc h flickor, e n hva r p å sit t håll, ifrig t sysselsatt me d at t vård a oc h hjälp a sin ut- korade skyddsling.
Den en a had e tagi t trädgården s tvinand e plantor, vattnad e oc h skött e dem, till s d e slogo ny a kraftig a skott; de n andr e had e valt å t si g de n gaml e lam e fiskargubbe n och hjälpt e hono m me d at t drag a han s no t i land, at t tjär a han s bå t o.
s.
v.
En tredj e had e p å si n lot t tagi t torpa - rens moderlös a barn.
E n fjärd e had e val t just si n ege n mamm a til l si n skyddslin g och ga f nog a ak t på, at t all t onödig t be - svär, all a sm å ledsamhete r skull e bespara s henne.
Kort oc h godt, hel a hemme t va r fylld t af barnen s glad a ifve r at t tjän a oc h me d fri vilj a glad t uppoffr a si g fö r andra.
» Gud välsign e ede r barnslig a kärle k oc h låte ede r f å glädj e i lifvet, » sad e Topeliu s djupt rörd, i de t ha n me d tårad e ögo n kysste dess a barn s blomstrand e kinder.
Oc h inom si g tänkt e han: » Lyckliga föräldrar, lycklig a hem!
» Att de t va r hans idé, so m d å buri t frukt, därpå tänkt e ha n icke.
Här påträff a v i ännu e n sinnrik etagére, svenskt I hvarj e hem, dä r denn a id é vinne r fot - fäste oc h omhuldande, skal l ocks å samm a arbete, hvilke n kan svänga s omkrin g så, att des s samtliga sido r blifv a lät t tillgängliga och hvilken lycka väx a up p fö r ung a oc h gamla.
därför ocks å använde s til l förvaringsställ e fö r uppslagsverk oc h dylikt.
P å etagere n stå r e n _ * byst a f Mikae l Agrikola, utför d a f skulptöre n C. Sjöstran d oc h e n gåfv a a f denn e till skalden.
Bokskåpen pryda s hä r me d byste r a f Rune - berg, Gusta f I I Adolf, Kar l X I I m.
fl.
Till biblioteksrumme t gränsar skalden s arbets - rum, et t a f d e minsta, i våninge n oc h til l si n För Idu n a f V.
L i n d m a n.
inredning ännu enklar e än de öfriga rummen.
Men talrika portföljer oc h manuskriptsamlingar vittn a en, so m haf t lycka n at t stift a personli g be- om de n sällsynt a produktivite t Z.
Topelius lagt kantskap me d Z.
Topelius, skal l e j lät t för - i dagen, en arbetsförmåga, so m ej ens i n i ålderns gäta d e högtidsstunde r samvaro n me d hono m höst sve k honom.
O m dess a yttrad e skalde n skänkte.
Ja g ha r blan d mång a andr a vari t del- dock hel t anspråkslöst: » Ide l gaml a papper, aktig a f denn a lycka, sammanträffa t me d de n hvilka förg å s å lätt.
» store bortgångn e båd e i han s idyllisk t vacker t Äfven hä r är o väggarn a behängd a me d taflor, belägna he m oc h äfve n i Finland s hufvudstad, bland hvilk a de n öfve r sänge n placerade, som och ja g tage r mi g härme d frihete n fö r Idun s föreställer Jair i dotter, va r han s älsklingstafla.
ärade iäsarinne - oc h läsarekret s lämn a någr a Vi nämn a sis t i dett a ru m — märk, det bäst a rön frå n min a besö k hemma hos skalden.
kommer hä r till sis t — det skrifbord, vid hvilket Björkudden — ja, s å hete r stället, de t vet a ju så mång a vackr a tanka r nedskrifvit s a f de n ädl e alla a f gammalt, oc h det ligge r vid pass et t sten - med silfverhåren.
kast frå n Östersundor n gård, p å en udd e i Sibb o Så hafv a v i änn u at t ord a någo t om matsale n socken a f Nyland, 2 2 kilometer från Helsingfors.
det ljusa glada rummet, med sitt möblemang i britt Snö oc h fros t svep a n u nature n oc h orngif - samt me d si n af skalden s svärson, artisten Ack e ningarna krin g de n enkla, me n smakfull a villa n Andersson, utförd a bred a lis t löpand e längs hela i tvänn e våningar, de n vä l skött a fruktträdgår - väggen ofva n fönstre n oc h framställand e e n hel dens trä n st å aflöfvade, blommorn a på blomster- liten näpe n saga.
Matsale n ligge r parallelt me d anläggningarna njut a a f si n vintersömn oc h slin- stora sale n oc h vette r å t gårdsplanen.
gerväxterna p å de n veranda, so m gränsa r til l I karaktärsbyggnade n finnas vidar e änn u ru m salen i byggnaden s mid t är o vissna, likso m oc k för skalden s dotter, författarinna n fröke n Toin i fågelsången e j änn u tonar.
Me n d u skull e h a Topelius, oc h författarinnan Alt a Dahlgren, sedan besökt ställe t i solljus a sommardagar, d å lus t länge bosat t här, sam t fö r köksdepartementet.
och li f rådd e öfverallt, då blommorna s färgprak t Rummen en trappa up p bebo s a f skaldens svensk- och solen s glitte r p å det nedanfö r liggand e sun- födde måg, artiste n Ack e Andersson, och dennes dets vågo r tjusad e öga t elle r bruse t frå n det maka, Z.
Topelius ' yngst a dotter, Ev a Topelius.
längre bor t belägn a vid a hafve t smekt e ditt öra, Sådant ä r i störst a korthe t skildrad t de t he m då fåglarn a frå n morgo n til l kväl l bragt e si n Z. Topeliu s had e utval t til l sit t otiu m på gamla kärleksfulla vårdar e oc h vä n si n enkl a hyllnin g dagar oc h dä r ha n had e de t s å lugn t oc h frid - i toner, d å skalden s hjärt a änn u klappad e fö r fullt lång t bort a frå n världslifvet s bulle r oc h allt godt, sant, stor t oc h ädel t i lifvet, fö r all a jäktan oc h dä r ha n n u sluti t sin a ögo n fö r all - lidande oc h förfördelad e t.
o.
na, d e a f s å mån - tid.
Öfverall t härskad e de n frid, so m blifvit ho- gen förgätn a djuren.
D u skull e hafv a vari t p å nom s å kär, oc h angåend e hvilke n ha n vi d et t Björkudden då!
besök til l sin a gäste r yttrade: Nåväl föl j me d mig, ja g skall sök a ledsaga dig » Då 1 blifven gamla, skole n I finna, hu r god t genom des s salar, dess a salar, därifrå n hvarj e det känn s at t hafv a de t lugn t oc h fridfull t om - onödig, tyngand e ly x ä r bannlyst, me n dä r all t kring sig.
» är s å smakfull t oc h ordnadt, me d et t or d s å Helsingfors de n 1 5 mar s 1898.
hemtrefligt.
Låtom os s d å til l e n börja n gör a e n tit t i n i stora sale n me d sin a mo t de t ofva n nämnd a sundet vettand e trenn e fönster.
I midte n a f densamm a stå r et t bor d beströd t med böcker, äldr e oc h nyare, de flesta tillägnade skalden a f resp.
författar e båd e i in - oc h utlan- S m å studie r fö r Idu n det.
Därinvi d varsn a v i de n sinnrik t konstru - erade konversationsstol, skalde n mottagi t so m af Emil Linders.
gåfva a f si n mångårig e förläggar e A.
Bonnier i Stockholm.
Vidar e finna v i hä r e n flygel oc h IX.
ett harmonium, smakfull a möbler, byste r oc h af inhemska konstnäre r målad e taflor, del s upp - Carl Snoilskvj.
hängda på ' väggarna, del s placerad e å stafflien.
Den öfve r flygeln hängand e tafla n framställe r » Jäg bringa r drufvor, ja g bringa r rosor, en sce n u r Regin a vo n Emmerit z vi d des s för - sta uppförand e oc h ä r utför d a f Ii.
W.
Ekman.
jag skänke r i a f mit t ung a vin; Angående densamm a yttrad e skalde n vi d et t a f på all a stigar, p å all a koso r våra besö k p å ställe t skämtsam t ungefä r följande, jag slå r de n glittrand e tamburin.
; efter at t hafv a påpekat, at t personerna s &amp; taflan Det ä r tydlig t at t i diktern a a f e n skald, konterfejer vor o trogn a afbilde r a f d e i pjese n uppträdande: » Ekma n va r e n spjufver; se, ha n hvars tecknin g ä r s å ful l a f lif, s å med - har måla t a f Oygmcus, bärand e de n svensk a ryckande, kvinnorn a e j skol a saknas.
D e fanan. » finnas dä r också, ä n dans a d e so m konst - Till vänste r o m sale n ä r beläge t et t me d väx- beriderskor p å e n » andalusiers » rygg, ä n ter rik t pryd t rum, " och hä r hänge r jämvä l et t i olj a uttord t medaljongporträt t a f de n hädan - vandra d e so m husfrua r i bonad e adelsge - mak elle r sitt a vi d lampan, syend e för ma- gångne skalden s äfve n aflidn a maka.
Till höge r o m sale n ä r biblioteksrumme t med ke elle r broder, so m stride r vi d Dybbö l sina rik a litterär a skatter.
Mella n d e tv å stör - eller Dannevirke.
sta bokskåpe n unde r et t a f fönstre n stå r et t Det hvila r e n egendomli g fägrin g öfve r bord oc h p å dett a ligge r vanligen den s.
k. främ- lingsboken, hvilke n reda n i börja n a f fjolåre t Snoilskys kvinnobilder.
Hur u sto r ä r e j upptog betydlig t öfve r 1,00 0 nam n p å besökar e Tatterskan i si n förtärand e kärle k til l sonen, af ställe t oc h flere a f de m dä r anbragt a teck - om hvar s piskrap p ho n säger: ningar, poem, note r m.
m.
Vi d högr a sidoväg- gen st å e n soffa, bor d oc h stolar, äfve n dett a » det känne s so m balsa m p å mi n kind.
: bord fullsat t a f böcker, dedicerad e til l skalde n Kvinnan, o m hvilke n de t heter, at t ho n ä r af resp.
förf.
V i fäst a os s i dett a ru m vidar e vid e n smakful l eldskär m pryd d me d pressad e » en nym f elle r bacchantinna, vilda blommor, oc h p å tal o m hvilken de n gamle som dansa t fö r brö d i kväl l — » yttrade e n gång, at t konste n kan dan a mycket, men nature n ä r doc k de n störst a konstnäre n är e j längr e kläd d i hämmande dräkt, uta n själf; de n ofvanfö r nys s nämnd a soff a hängda, är blot t e n förtvina d mor, so m ängsla s fö r af artiste n Liljelun d målad e taflan, föreställand e Kuddnäs invi d Nykarleby, Z. Topelius barndoms - sitt barn, so m ho n lås t i n i de t brinnand e hem; e n tali a a f skalde n vi d ti o år s ålder, han s huset.
far, mo r oc h syster; oc h mycke t mera.
Ibland låte r Snoilsk y e n kvinn a bl i häm - Topelii hem.
1) Skaldernas kvinnor.
IDUN nerska a f svunne n tid s orät t såso m i Konst- beriderskan, dä r » de, ho s hvilk a henne s frände r fåfängt tigg t e n bet a bröd, osa i de n sköna s hände r tanklöst a f sit t öfverrlöd.
Hon de m all a skal l bedraga, hämna sin a bröder s skymf, både gul d oc h hjärta n taga, Nemesis, förkläd d til l nymf.
» Stundom är o Snoilsky s kvinno r sådan a som de n skön a Katje, ho n so m kysse r spö - ket oc h offra r si n fägrin g fö r at t rädd a de n älskade, elle r ocks å likn a d e Gemma, so m förtröstansfullt tömme r de n bägare, hvar s dryck kunna t g e henn e döden.
Skaldens störst a kvinnogestalte r finne r man doc k i han s ståtlig a Svenska bilder.
Se denn a Aurora, so m älska r » Hans Kristoffer s oc h Ott o Vilhelm s land!
» M tro Man själf r henne, nä r ho n säge r o m si g » Då va r ja g svensk, ja g jubla t på Karvas, Duna s dag.
» Och me huru: d klappand e hjärt a läse r ma n » Här sto d Auror a p å dimmi g hed, en fage r syn!
Från yppig a skuldro r kappa n gle d och släpad e sobel n i dyn.
» Man förstå r hur u stiftsfru n i Quedling - burg drömme r o m de t fattig a Sverige, hvar s sol gic k ne d vi d Pultara, likso m ma n fat - tar de n stolt a Christin a Alexandra s längta n efter si n stor e fader s land.
Det ä r sann a adelskvinnor, diktare n skil - drar, nä r ha n berätta r o m Baner s ädl a maka, som uppmana r si n lill e so n at t glömma, eller nä r ha n tälje r o m Frun på SaMmlt, o m hvilken folke t säger: » Majorskan, j a ho n ä r äkta.
Om hva r oc h e n kvinna, so m förekommer i Snoilsky s dikter, gälle r liva d ha n själ f sagt, fas t me d anna n betydelse: » Jag ve t blott, jag, at t de n störst a kvinn a — alldeles ick e va r gjor d a f sten.
» Hans kvinno r är o ick e a f sten, d e st å för os s lefvand e oc h verkliga.
S n o r r e s rimkrönikor.
in.
Från alla missers land det budskap hit oss når, De Iröitnai på den dumma lyxen, Att kvinnan sig ännu med kjol består, Och vilja vandra uti bara byxen.
En » frigjord » liten miss för detta ändamål Har bildat nyss en liten klubb, Där hvarken kjol ej heller stubb På någon ledamot man tål.
Men som ännu det kunde stöta Den stackars mänsklighet, som ej är mogen för Att misser utan kjolar möta, En smula varsamhet man iakttaga bär — En klokhet jag ej nog kan prisa — När man skall ut på gatan gå För att offentligen sig visa, En kjol dras blygsamt ofvanpå, Som, hissas högre upp, alt folk sig vänja hinner, Tills den så småningom totalt försvinner.
Från samma stolla land jag nyligen försport, Hur man en märklig upptäckt gjort, Som hälsas skall med fröjd af mången liten mamma, En vagga funnits upp så sinnrikt sammansatt, Att när i den hon lagt sin kära lilla skatt, Så kan hon gå sin väg » me ' samma ».
Hon trycker på en knapp, och vaggan går på stund, Hon trycker på en ann, och nappen sticks i mun, Och så ett litet nät är skickligt spändt däröfver, Att ungen aldrig ramlar ur, Men ligger riktigt som i bur Och har så rart hvad han behöfver, Att mamma vandra kan allt efter eget val På föreläsning eller bal.
Att mänskligheten framåt skrider, Det är då riktigt visst och sant; Tänk blott hur vildt från kant till kant Man skvaltad blef i förra tider, Då man var skapad mer bastant.
Familjevaggan, gammal, nött på meden, Jag tycker riktigt än, att jag kan se den.
Här hemma ha vi hört om denna lärda bispen, Som uppå riksdan tall så vist och klokt om oss Och bedl oss om vårt bröd ej så med mannen slåss, Men hålla oss som förr till slefven och till vispen, Ty endast hemmet dock är kvinnans arbetsfält, Där hon skall laga mal och passa mannen snällt.
Men de som ej få man,, de många hundratusen, För dem är bäst att gå omkring som » hjälp » i husen, Ty del bevarar bäst ens ljufva kvinnlighet.
Han fann, den gode bisp, så fasansfull den tanken, Att kvinnor träffa på i posten och på banken Och ännu mer ändå vid universitet.
Nej!
Blott som mannens hjälp är hennes plats den rätta, Och de som öfver bli, om de nu ej bli mätta, Om en och ann af dem se ' n skulle dö af sväll, Så är det ju ändå så grufligt » ideell ».
Och så den gamla kosteliga fröken, Som så regerar uppå Lemneå, Malicen påstår, att man knappt sett » röken » Ännu af hennes » kära små »; Men hvarför kan man iclce tåligt vänta, Och hvarför källa jämt om hennes ränta Och inte låta gumman bli i frid.
Om hon slapp jaga styrelsen på flykten Och dementera alla onda rykten, Nog tror jag, hon fick barn i sinom tid.
Till sist en sak, som mig så plågsamt rört.
En spådom jag om » framlidsmannen » hört, Som är den sorgligaste jag har tänkt mig: En liten snillrik yankee-fru, Som » mannen » just studerar nu, Porträttet uti bladet skänkt mig.
Sen på velociped han skalat världen rundl, Blir det med ryggen bara strunt, Den böjer sig i krök alltmera, I bukt från hals och intill » slut » Och midtpå slår en puckel ut, Hvem vet, om inte det blir flera.
Och blicken stirrar fånigt fram, Och snart behöfver han ej kam, Då håret kommer att fallera Och blott blir borst af någon sort, Och sen gå alla tänder bort, Och så till sist hon vill bedyra En sak, jag tviflar mest uppå, Att han ej kan på benen stå, Men kryper kring på alla fyra.
1898 Vid tanken på hur det kan gå, Jag aldrig mer på mannen klagar, Man får väl vara nöjd ändå, Som han ser ut i våra dagar.
Men » framtidskvinnans » konterfej — Om man blir stolt, är väl förlåtligt — Så vackert målats och så ståtligt, Om ni vill tro mig eller ej, Af själf väste vår Ellen Key.
Snorre.
Ett h e m s m ö b l e r i n g.
För Idu n a f E.
G. Folcker.
II.
Gaml a möble r oc h nya.
(Forts.) Men Gustaviansk a stile n ha r såso m mo - destil i vå r ti d efterträd t rococon.
Des s enklare, me n full t s å elegant a forme r pass a oss, oc h v i tilltala s a f des s behaglig a orna - Fig. 10.
Ljusar m frå n 1700-talet s slut.
Gustaviansk.
mentik, oftas t me d moti v från blomstervärl - den, kransa r oc h kvista r a f lager, guirlan - der a f roso r oc h bukette r oc h blomsterkorga r af nejlikor, tulpane r elle r acklejor.
Äfve n här ä r de t p å lyxmöblern a so m ornamenti - Fig. 11.
Sekretä r frå n 1700-talet s slut.
Gustaviansk.
ken rikas t framträder; i marketeriarbete t p å byråar oc h skåp, i d e förgylld a snideriern a på spegla r oc h spegelbord, pendyle r oc h gueridoner.
Me n äfve n denn a sti l erbjude r
(DUN 7.898 i sin a enklar e forme r e n mäng d möbelty - per, hvilk a är o båd e praktisk a oc h vackra.
Jag erinra r hä r särskild t o m dess a byråar, chiffonierer, skrifbor d o.
s.
v.
i mahogn y utan inläggningar, me n me d enkla, vackr a mässingslister krin g lådo r oc h skifvor, hvilk a numera vunni t e n såda n popularite t ho s oss, att d e e j längr e kunn a motsvar a efterfrå - gan, uta n i mass a imitera s — me r elle r mindre troget.
Dess a möbler, so m hafv a taget betyd a ick e blot t at t därvi d använd a sådant bohag, so m tillhörd e tide n i fråga, utan äfve n at t anordn a dett a boha g s å so m på de n tide n va r bruk.
Båd a delarn a är o 93 detta n u s å mycke t brukad e oc h missbru - kade begrep p i e n vidsträcktar e mening, s å innebär de t e j at t e n möblerin g skal l var a historiskt riktig, uta n estetisk t riktig.
Ä r det blot t sti l i er t rum, s å ka n de t finnas så mång a stila r so m hälst.
Ett pa r exempe l p å brot t emo t denn a re - gel skol a gör a mi n menin g tydligare.
Fig. 14.
Sto l frå n 1800-talet s b ö r j a n.
Car l J o h a n s ti d Fig. 12.
Spegelbor d frå n 1700-talet s slu t Gustavianskt.
ett synnerlige n hemtrefiig t tycke, är o före - löpare til l de n » mahognystil », so m i oc h med empire n ble f härskand e frå n börja n af vår t århundrade.
Empiren s helförgylld a möbler me d des s gripa r oc h andr a klassi - ska fabeldjur, des s segergudinno r oc h la - gerkransar vor o skapad e fö r kejsare s oc h fur - stars gema k oc h pass a änn u i da g bättr e där ä n i enkla, borgerlig a hem.
Me n s å ä r ej falle t me d des s mahognymöbler, hvilk a hos os s fåt t e n s å alldele s särege n prägel, att ma n vä l kund e var a berättiga d gifv a stilen et t svensk t namn, so m då skull e var a Carl Johans-stil.
Dess a möble r tord e vä l fö r den n u lefvand e generatione n bredvi d sit t konstvärde äg a et t affektionsvärd e störr e ä n någon föregåend e stils, d e tillhör a de n ti d då vår a mormödra r » satt e b o », oc h fö r Fig. 13.
Chiffonie r frå n 1700-tales t slut.
Gustaviansk lika oförenlig a me d vår a vano r oc h behof.
Vi kunn a e j afst å frå n vår a fotogenlampo r för at t läs a vår a tidninga r vi d vaxljusen s matta sken, frå n vår a pianino n fö r at t spel a Mascagni p å spinet t elle r clavecin; frå n några a f dess a tuse n uppfinninga r fö r lifvet s trefnad oc h bekvämlighet, so m gjorts seda n våra förfäder s dagar.
Därfö r bli r ocks å de t stilenligaste ru m likas å olik t et t gema k frå n gamla tide r so m e n » riddardräkt » frå n et t kostym-magasin ä r oli k e n klädbona d frå n kung Gösta s dagar.
Fig. 17.
Sto l frå n Car i J o h a n s ti d (e m p i r e).
Jag så g e n gån g vi d et t besö k ho s vän - ner p å landet, dä r fru n i huse t va r skicklig » konstväfverska », någr a elegant a gustavian - ska taburette r öfverklädd a me d e n i kraftig a färger hålle n » opphämt a väf ».
Hä r had e tven - ne hva r fö r si g vackra sake r sammanställt s p å ett sätt, so m gjor t de t hel a oskön t och otill- fredsställande.
I et t anna t hem, ha r ja g låtit mi g berättas, ha r smake n fö r hvit a möbler gåt t därhän, at t ma n låti t hvitmål a sina gaml a vackr a mahognystola r fö r at t f å Fig. 15.
Soff a frä n Car l J o h a n s ti d (empire).
» Stilenlighet » ha r visserlige n ocks å fått e n friare tolkning, nämlige n så, at t et t ru m frå n en vis s ti d j u ka n innehåll a möble r frå n en föregående, ehur u e j frå n e n efterföljan - de tid: at t sålund a til l exempe l i e n inred - ning, so m til l hel a si n karaktä r ä r Gustav - iansk, kunn a finnas rococo, oc h barockmöb - ler, meda n empireföremål bör a vara uteslutn a därifrån.
De n ytterst a konsekvense n hära f skulle naturligtvi s var a at t et t modern t ru m kan innehåll a möble r frå n all a föregåend e.
många a f os s är o d e minne n frå n de t gaml a hemmet.
Måhänd a kunn a v i här i finna e n orsak til l empiren s nuvarand e modernitet; stilen syne s fö r öfrig t me d sin a tung a oc h stela former, si n tämlige n ledsamm a orna - rnentik knappas t var a de n rätta exponente n af moder n sma k oc h modern a behof.
Att möbler a et t ru m » stilenligt », hvilke t i vår a daga r utgjor t e n stolthe t oc h är a fö r så mång a so m » sat t b o », skulle vä l sträng t Fig. 18.
Sto l frå n Car l J o h a n s ti d (empire), Fig. 16.
T a b u r e t t frå n Car l J o h a n s ti d (empire).
perioder oc h doc k var a stilenligt.
Dett a ä r tvifvelsutau e n synnerlige n vanli g stilenlig - het, me n v i skol a se, at t ick e en s denn a alltid ä r s å riktig.
Tage r ma n nämlige n dem at t » g å ihop » me d de t öfriga, e n van - dalism s å mycke t ledsammar e so m den gic k under e n missförståd d stilenlighet s namn.
Ett tredj e exempe l oc h so m lite t hva r ha r haft erfarenhe t a f ä r de t tilltage t ho s många, som h a til l yrk e at t » restaurera » antik a möbler, at t å dylik a spik a fas t s å mång a beslag so m f å rum, o m d e ocks å aldri g s å
IDUN 94 litet pass a där, aldri g kunna t sitt a där.
Pu - bliken vil l s å h a det, förklarad e mi g e n gång e n dyli k » antikfabrikör », me n ja g vå - gar tro, at t de t i detta fal l ä r publiken, so m låter si g leda s oc h få r en dåli g ledning.
Tycka v i o m » antik a saker » fö r dera s egen skull, s å lå t os s behandl a de m såsom konstverk — i d e flesta fal l h a d e störr e konstvärde ä n e n moder n oljefärgstafl a — låt os s äg a någr a f å a f de m såso m ögon - fägnad, me n lå t os s ick e förvandl a vår a he m till musee r oc h fö r de n kär a stilenligheten s skull själfv a g å omkrin g dä r såso m lefvand e anakronismer.
Fig. 19.
Kron a frä n Car l J o h a n s ti d (empire).
Någon ege n möbelsti l har vår t århundrad e icke haft.
D e förgångn a tider s stila r h a tjänat os s til l mönste r oc h såso m sådan a efterföljt hvarandr a me d de n hastighet, so m alltid känneteckna t modet s ombytlig a rege - mente.
Me n äfve n mid t unde r denn a imita - tion ha r de t modern a lifvet s beho f gjor t si g gällande.
De n eftergjord a renässansen, roco - con, empire n h a användt s fö r ändamål, okän - da fö r dera s egn a tider, oc h de t modern a har me r oc h me r slagi t igenom.
Dett a moderna, so m säker t skal l resulter a i e n n y stil, o m e j i dett a s å i de t kommand e år - hundradet, känneteckna s a f e n sträfva n efte r enkelhet, praktiskhe t oc h bekvämlighet, och dessa egenskape r är o visserlige n e j d e säm - sta i fråg a o m vår a hem s möbler.
V i finn a dem reda n n u ho s åtskillig a speciel t moder- na möbelformer, t.
ex.
d e bred a sofforna, järnsängarna, wienerstolarna, d e inventiös a matborden o.
s.
v.
E n egenska p fatta s dock oftas t ho s dess a möbler, oc h de t ä r den vackr a formen.
Förs t d å denn a åte r förenas me d d e öfriga, skol a v i kunn a tal a om e n verklig t n y sti l i vå r möbelkonst.
4. att försvar a fosterland, mak a oc h barn, o m det e n gån g skull e behöfva s at t värn a vå r rätt at t lefv a såso m et t själfständig t folk.
Se tillbak a p å historien, d å vår t lan d ståt t Några ord med anledning af en insänd på brante n a f undergång!
Ha r de t vari t artikel i Idun n:r 7 &gt; Om kvinnliga fredsföreningar *.
män fostrad e fö r kriget, so m rädda t d e t?
Nej, mä n frå n plogen, bergshandteringe n J Je t tyckes, so m o m begreppe t foster - och verkstade n va r det, so m följd e Engel - ' landskärle k oc h dyrka n fö r militaris - brekt, Sturarn e oc h Gusta f Vas a oc h längr e men all t fö r oft a förblandas, oc h so m o m fram e n herti g Karl, e n Stenbock; oc h ja g en all t fö r trån g uppfattnin g i allmänhe t har aldri g hört, at t de beskylldes fö r feghe t eller veklighet, oc h doc k had e säker t inge n fästes vi d själfv a orde t fosterlandskärlek.
Innefattar ick e dett a or d kärleke n til l all t af de m fåt t til l lif s e n bråkde l a f d e krigs- hvad vår t fol k frambragt, godt, ädel t oc h historier, so m vår a bar n läs t vi d e n 1 4 — 1 5 skönt, vår t språk, vår a sträfvande n fö r ve- års ålder.
Svenska kvinno r kunn a no g älsk a sit t tenskaper, kons t oc h industri, likavä l so m kärleken til l de n torfva, dä r v i är o född a land oc h sit t folk, uta n at t hör a til l var e och so m buri t mä n oc h kvinnor, til l hvilk a sig freds - elle r försvarsföreningar.
Me n in - vi kunn a blick a up p me d stolthe t oc h kär - gen kvinna, so m hyse r e n san n fosterlands - lek?
Hafv a ick e v i svenska r s å stor a min - kärlek, ka n glömma, at t de t högst a v i män - nen p å de t fredlig a arbetet s fält, at t e n niskor kunn a sträfv a til l är: » Frid på jor- svensk histori a skull e kunn a skrifvas, so m den », oc h at t me d jorde n mena s ick e en - ingalunda vor e nästa n hel t oc h hålle t e n dast de n jord, som burit oss, utan hela jorden, krigshistoria, oc h so m opartisk t framställd e och at t all a des s inbyggar e är o vår a brö - den fredlig a idén s utveckling, lefnadssättet s der, so m all a hafv a samm a uppho f oc h Sveas dotter.
småningom förfinade, förädlad e form, lag - samma mål.
En stiftningsarbetet oc h s å vidare, uta n et t — — * - • ständigt braskand e me d vapenslamme r elle r pompösa skildringa r a f händelse r oc h per - U p notisboken.
soner, so m i själfv a verke t s å fög a bidra - Kronprinsessans hälsotillstånd.
Frå n Rom git til l vår t folk s sann a odlin g oc h välfärd, utan at t far a uppstod e fö r at t vår a hug - meddelas, at t kronprinsessa n Viktoria s förbätt - ring fortskride r långsamt.
Kronprinsessa n ä r store förfäder s bragde r utplånade s oc h at t fortfarande sängliggand e störr e dele n a f dagen.
våra söne r skull e fostra s til l et t veklig t släkte, e n generatio n a f dådlöshet?
* —: " Frid på jorden ".
1 Hvilket medförd e månn e störr e välsig - nelser: Birge r Jarl s fridslaga r eller, låto m oss säga, hjältekonungen s krig?
F å kunn a väl tvek a o m svaret.
D e förr a hafv a sprid t sin välsignels e geno m århundraden, d å d e senare — — — ja, hur u så g vä l vår t lan d ut efte r han s d ö d?
Oc h doc k kostad e Birger Jarl s fridslaga r ick e e n blodsdroppe, då dett a kri g kostad e — ack, hve m ka n räkna hur u mycke t blo d oc h tårar?
Var e det lång t ifrå n mi g at t vilj a förring a bety - delsen a f åtskillig a blan d vår a krigisk a minnen oc h vår a hjältar s ära, me n m å v i besinna oc h ick e fördölj a var e si g fö r os s själfva elle r vår a barn, at t hvarj e krigs - hjälte ha r vunni t si n är a p å bekostna d af tusend e oc h åte r tusend e människor, som oskyldig t slaktat s uta n nam n oc h ära, fö r at t ick e tal a o m all a änko r oc h faderlösa.
Oc h vor o vä l d e stor a hjältarn a äfven allti d san t stora, ädl a män, so m e n moder vil l uppställ a so m mönste r fö r si n son?
Kriget ä r ocks å ick e me r hva d de t varit, och de n ti d kommer, lå t var a förs t efte r århundraden, d å de t betrakta s fö r hva d de t är, de t sorgligast e bevi s p å människorna s råhet, e n afskyvär d kvarlefv a frå n vilden s ståndpunkt, d å hva r man s han d va r lyf t mot hva r man.
De n änglarne s hälsnin g som föregic k fridsfursten: » Frid på jorden » var inte t tom t ord; de n skall förverkligas, och v i hunn a skönj a i historien s gång, at t Under rubriken » Familjemeddelanden » ha vi utvecklingen sträfva r ditåt, fas t vi, kort - anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår an- synta, tyck a de t gå r all t fö r långsamt.
Lå - nonsbilaga för s. k. legala annonser och för dem fast- ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt tom os s doc k vis a vår a barn, at t dett a är idealet, oc h v i behöfv a ingalund a frukta, annars beräknade annonspris, eller för födelse-, för lofnings- och vigselannons kr.
J: 50 att d e därfö r skol a blifv a vekliga.
och för dödsannons inom ram hr.
5: — Freden fordra r lik a stor a hjälta r so m kri - ett pris som måste betraktas som synnerligen mode- rat, då hänsyn tages till vår upplagas ovanliga get, fas t ick e s å blodtörstiga, och de n so m storlek och den jämna och utbredda spridning till- fostrats at t älsk a sannin g oc h rätt, so m kännagifvandet därigenom erhåller.
lärt si g at t uppskatt a människovärde t ho s Redaktionen af Idun.
sin broder, äfve n o m ha n råka t b o p å an - dra sida n riksgränsen, ha n skal l no g dug a 3,.
" Familjemeddelanden ".
1898 Teater oc h musik.
Ibsen-jubileet.
Me d anlednin g a f Henri k Ibsen s 70-åra födelseda g i söndags, d å skalde n hyllade s inom e n sto r de l a f de n civiliserad e världen, hade äfve n våra störr e teatra r vela t ägn a e n gärd a f vördna d oc h tacksamhe t å t samtiden s störste dramatur g sam t til l de n ända n anordna t föreställningar, å hvilk a någr a a f Ibsen s drama - tiska dikte r komm o til l utförande.
Kungl.
operan gaf sålund a e n matiné, vi d hvil- ken uppförde s fjärd e oc h femt e aktern a u r de n storslagna dikte n » Bran d.
Titelrolle n oc h de n kvinnliga hufvudrolle n återgåfvo s a f hr oc h fru August lAndberg.
I fjärd e akte n va r de t fr u Lind - berg, so m mes t intresserad e geno m sit t vackr a framsägande a f Agnes ' rol l oc h de n varm a oc h sanna känsl a ho n försto d at t inlägg a i si n fram - ställning a f densamma.
V i h a e j mång a skåde - spelerskor, so m skull e lös t uppgiften s å bra.
O m ock Bran d måhänd a e j ligge r s å V ä l fö r hr Lind - bergs begåfning, s å måst e ma n doc k erkänna, att de n framståend e skådespelare n ga f e n go d bild a f de n unge, trosstark e prästen, so m drager till strid s mo t världens halfhe t i tro oc h lefverne.
Särskildt va r han s framställnin g a f go d verka n i sist a akten.
Viss a briste r i versen s framsä - gande, särskild t oc h e j sälla n förekommand e oriktig betonin g a f orden, bord e doc k bortarbe - tas.
A f d e öfrig a uppträdande, blan d hvilk a märktes sujette r båd e frå n opera n oc h dramati - ska teatern, förtjän a särskild t h r Bceckström so m prosten oc h fr u Sandell som Gerd att omnämnas.
Hr oc h fr u Lindber g hyllade s me d liflig t bifal l och mång a inropningar.
Til l stycke t utförde s den a f h r Henneberg komponerade, särdele s an - slående musiken.
— Matinén inledde s me d e n högstämd prolo g a f Daniel Fallström, so m själ f framsade densamm a oc h därfö r fick mottag a lif - ligt bifall.
På kvälle n had e K.
Dramatiska teatern anord- nat e n festföreställning, so m bevistade s a f e n högtidssmyckad oc h fulltali g publik.
Efte r e n stämningsfull prolo g a f Frans Hedberg, framsagd af direktö r Fredrikson, gic k täckelse t up p fö r skaldens mäktig a ungdomsdik t » Fr u Inge r til l Östråt ».
I fr u Inger s gestal t ådagalad e fr u Anna Lisa Hiuasser-Engelbrecht ännu en gång hvad börds och anda s bar n ho n ä r geno m storstila d anlägg - ning oc h mönstergil l diktio n a f si n roll.
De t är verklige n skada, at t denn a begåfnin g skal l så olycklig t nedtynga s a f e n ren t fysis k otymp - lighet.
H r Skånberg, som de n smidig t hale, för - föriske Nil s Lykk e had e e n beau jour, oc h fr u
1898 IDUN % Byström so m Fiin e gjord e erkännansvärda, de l vit kvar.
Ha n kund e ick e minnas, at t Vis lyckad e ansatser, ehur u visserlige n henne s jorden vari t skön, förrä n ho n ko m i n i han s apparition a f borgerli g täckhe t e j rät t kund e h n u — ti o å r efte r.
.
.
fylla förväntningarn a p å de n stolt a adelsjung - lif.
Oc frun.
I de t hel a vå r stycket s framförand e för - Och ha n skull e u t i de n stor a vid a tjänstfullt, oc h publike n synte s i n i de t sist a världen.
fängslad a f de n lång a föreställningen.
När ångbåte n lad e til l i de n lill a staden, Äfyen Vasateatern högtidlighöl l märkesdage n med e n talrik t bevista d föreställnin g a f &gt; Kungs- där ha n vuxi t upp, så g ha n me d främlin - ämnena », hvarvi d naturligtvi s särskild t h r Hill- gens ögo n p å d e ljus a huse n me d d e gaml a bergs genial a bis p Nicola s samlad e publiken s in- trädgårdarne i skydde t a f de n mörk a fäst - tresse oc h bifall.
ningen.
Oc h han s sjä l fyllde s a f ny a tan - Fjärde symfonikonserte n gaf s i lördag s å k.
operan til l förmån fö r k.
hofkapellet s pensions - kar oc h n y skönhet.
Där ste g kyrkoherde n ombord.
inrättning sam t unde r anförand e a f först e hof - kapellmästaren Nordqvist.
Programme t uppto g Han va r n u e n gammal, brute n ma n idel känd a saker, me n all a a f beståend e värde.
Som inledningsnumme r utförde s Haydn s d-dur - med darrand e rös t oc h stappland e steg; symfoni, i hvilke n särskild t menuette n n u so m men ha n känd e genas t ige n Edvin, hälsad e alltid to g brorslotte n a f bifallet.
Hufvudnumre t vänligt oc h ba d hono m sätt a si g vi d han s för aftone n utgjorde s a f Beethoven s pastoral - sida.
symfoni, so m afslö t konserten.
E n tonmålnin g » Det va r roligt, » sad e han, » mycke t ro - i bäst a bemärkelse, förfelar denn a symfon i aldrig att väck a de n Ulligast e anklang.
De n ä r oc k för ligt, at t ja g träffad e Petterson.
Ja g had e väl känd, fö r at t hä r utförlige n behöfv a omnäm- eljes tänk t skrifv a til l honom, me n dett a va r nas.
E n tonmålnin g a f hel t anna n karaktär, bättre.
Ja g ha r hört, at t ha n sköte r si g som genialisk, bländande, bedårande, va r aftonen s tredje orkesternumme r » Waldweben * u r Wagner s en he l kar l dä r bort a p å Oroust, arbeta r oc h musikdrama » Siegfried ».
Likso m öfrig a numme r är ordentlig.
Kronofogde n berömme r honom.
förträffligt utförd, framkallad e de n et t s å inten - Det ä r rolig t at t höra.
» sivt bifall, at t de n måst e omtagas.
So m fyllnads- » Nej, nej » — ha n gjord e en afböjand e rö - nummer i programme t had e insatt s Bach s kon - sert fö r tv å violiner, i hvilke n d e båd a violin - relse me d handen, d å Edvi n vill e tal a o m stämmorna skötte s a f konsertmästarne Setterqvist sin stor a tacksamhetsskul d — » me n ja g ön - och Aulin p å et t i all o förtjänstfull t sätt.
— skar, at t • hans moste r Beat a fåt t lefv a fö r Konserten, hvilken bevistades af h.
m:t konungen, hade naturligtvi s samla t s å god t so m full t hus.
att s e det.
Ha n gö r henn e sto r heder.
» Kyrkoherden had e hör t kronofogde n tala T v ä n n e matinée r gifva s Mari a Bebådelsedag, om Edvin s flit, oc h någo t å de n lill e skrif - den en a å k.
opera n til l förmå n fö r Artisterna s varens yttre, de t nöjd a uttrycke t i han s och litteratörerna s pensionsförening, de n andr a i Berns ' etablissemen t a f premieraktöre n Ossia n ansikte, d e snygg a varm a klädern a oc h de n Hamrin.
Vi d matinée n å k.
opera n upptage r välfyllda kappsäcke n tyckte s berättig a han s programmet e n konsertafdelning, » Kome o oc h loford.
Kyrkoherde n gladd e si g därå t a f e n Julia », dram a i tre akte r af Vikto r Balaguer sam t alldeles särskil d anledning, oc h ha n klap - Dentes » I Marocko », operacomiqu e i 1 akt.
Hr Ossian Hamrin biträde s a f kapellmästare n pade Edvi n vänlig t p å axeln.
» Hur ä r det, » sad e ha n efte r e n paus, Karl Meyde r me d orkester, fröknarn a Ahlander, Thulin oc h Hultin g sam t hr r Fredrikson, Lund - » Petterson ha r vä l ick e hör t mycke t a f qvist oc h Bseckströ m m.
ti.
sina syskon?
» Båda matinéern a är o mycke t lockand e oc h » Nej, » sad e Edvin.
» Äldst a bro r had e kunna e j anna t ä n rekommenderas.
varit öfve r i et t ärend e til l kronofogde n för snart et t å r se ' n.
D å had e d e sprakat s vid.
» » Jaså, ja.
Mycke t ka n händ a p å de n tiden.
Han s bro r Kar l — ha n hett e j u Karl — ha r bruti t båd a benen, falli t ne d Novell fö r Idn n a f Petra H. från masttoppe n i däc k — p å e n fisketur — oc h skada t si g svårt.
(Forts. o.
slut.)
Edvin had e ingentin g hört!
an ble f e n smul a nervös, j u närmr e de n » Det lä r gåt t hono m illa.
Ma n ve t j u stora dage n kom.
Ha n had e e n obestämd, aldrig, hu r mycke t so m ä r san t a f hva d sammansnörande känsl a at t ha n glöm t elle r folk säger, me n emellerti d lä r ha n h a druc - försummat något, hu r vä l förbered d ha n kit p å de t sista.
Pengarne, so m ha n fick än var.
af Beata, är o längese ' n slut; n u se ' n olyc - Men nä r ha n efte r et t lång t farvä l oc h kan ta ' r ha n fattighjälp.
Hustru n ä r e n snäll människa, ha r ja g hört, me n kle n til l oändliga viftninga r sto d ombor d p å ång - hälsan.
D e ha ' mång a barn.
» båten, so m skull e för a hono m til l Göteborg, och så g d e sm å gul a oc h röd a huse n s å Edvin sat t oc h så g ne d i däc k d å oc h småningom försvinn a i fjärran, d å ko m öfve r då, me d et t förstule t ögonkas t p å kyrko - honom e n jubland e känsl a a f frihet.
I herden.
Ha n sad e jus t ingentin g me r ä n några kort a timma r va r ha n lyckligar e ä n » åh » oc h » jaså », me n hande n knöt s krampak - någonsin föru t i sit t lif.
tigt o m plånboken.
En såda n vårdag!
Himle n va r bl å oc h » Petterson ha r aldri g vari t ho s dem, ja g luften ljum.
So m e n sto r hvi t fåge l gle d menar: för e olyckan?
» ångbåten fra m mellan - solbelyst a klippo r » Nej, » svarad e Edvin, » d e h a int e bed t och skär.
mig, oc h ja g ha r int e längtat.
So m kan - Edvin promenerad e långsam t fra m oc h ske kyrkoherde n vet, ä r de t femto n å r tillbaka p å däck.
E u såda n himme l oc h mellan mi g oc h Kalle, oc h d e andr a sys - ett sådan t ha f — nej, någo t vackrar e konen.
.
.
. » fann ma n aldrig, ne j ick e någonstan s i » Ja, ja g vet, ja g vet.
» Kyrkoherde n va r världen!
tankfull oc h allvarsam.
Han tänkt e p å sit t förflutn a li f oc h tac - » Jag vet, » fortsatt e ha n oc h så g u t å t kade Gu d fö r glädj e so m sorg.
Ha n tänk - hafvet, » d e h a int e vari t mycke t fö r dig, te p å Kari n oc h önskade, at t ho n ståt t vi d — ha n sad e dett a di g so m erinra n o m hans sida.
Ha n skull e vela t tack a henn e forna dagar, • — » me n d e h a aldri g haf t för all t hva d bo n vari t fö r honom.
Ho n mycket at t var a a f med, ja g mena r ekono - hade kasta t so m et t skimme r öfve r han s miskt.
D e had e egn a bar n at t tänk a på, ensamma, glädjelös a lif, oc h nä r ho n va r redan d å d u gic k i kolt.
Me n andr a för - borta, had e någo t a f dett a skimme r blif - sonade hva d d e bröto.
Ja g h a d e.
tänk t Den lill e skrifvaren.
K Väggohyra, Ma l oc h Bakterier fråga dig, o m d u skull e vilj a åtag a di g e n af Karl s pojkar.
D e so m är o tillräcklig t * s t gamla h a v i skaffa t platse r — elle r sat t i •a e 5 » § a- it * * 5 lära, me n dä r ä r e n lite n bytin g p å fem, sex år.
Ha n få r annar s komm a p å ro - ten.
D u ä r e n ensa m man, ja g trodd e d u U bo T H kanske had e lite t at t var a a f med.
D u p &lt; D • c3 I » O kunde betal a fö r hono m ho s kronofogden s eller någo n i närheten.
Ja, ja g vill e bar a fråga di g — efterso m dä r ä r sto r nöd.
» r-, mm Edvin ble f ömso m rö d oc h blek.
Han s C:tä — p,tn O läppar darrade.
tog C O » Kyrkoherde, » sad e ha n me d kväf d röst, a I £ » det ä r sant, at t ja g ä r ensam, oc h at t ja g O har e n spar d pennin g — här.
» Ha n visa - v .« » de plånboken.
» Me n o m et t hälf t år, kan - « * .&gt;£ ske- mindre, ha r ja g de n ick e mer.
I all a B T i J f dessa å r ha r ja g knoga t oc h spara t fö r at t få s e mi g o m i världe n oc h n u — i da g — rese r jag.
Sen, nä r ja g komme r til l baka, f å v i tala s vi d o m saken.
Int e lä r väl e n lite n skrifvarlö n räck a långt, me n någon skär f ka n ja g vä l lämna.
Int e fö r att ja g ä r skyldi g min a sysko n något, s — hans rös t ble f hår d oc h bitter, — » int e så mycke t so m få r ru m p å mi n nagel.
Me n för kyrkoherden s skul l s å.
.
.
seda n nä r jag komme r hem.
» Han talad e for t oc h bestäm dt, me n han s ögon irrad e hi t oc h dit, han s ansikt e va r blekt, oc h ha n andade s tungt.
» Som d u vill, » sad e kyrkoherden, » ja g ville bar a fråg a dig.
» D e talad e ick e längr e om saken, me n de n gamle s ansikt e va r sorg- set oc h ha n tänkt e på, at t ha n ick e längr e kunde hjälpa, s å so m ha n ville, oc h p å al l den nöd, so m ständig t visad e si g fö r honom, och Edvi n visst e oc h förstod, at t ha n tänk - te p å det.
Han träffad e seda n andr a bekant a om - bord, me n ha n to g vänlig t a f sked a f Edvi n och önskad e hono m lyckli g resa.
Den lill e skrifvare n sat t tys t oc h så g framför sig.
Sole n lyst e ick e mer, klippo r och skä r vor o gråa, hafve t va r grått.
Oupphörligt vänd e tankarn e tillbak a til l hans glädjelös a ungdom, ha n tänkt e p å huru ful t oc h ill a ha n blifvi t behandla d a f sina syskon, hur u inge n tänk t p å elle r bryt t sig o m honom, förrä n n u d å d e behöfd e hans hjälp.
Me n mo t si n vilj a så g ha n framför si g de n andr e lill e gosse n och hans öde.
Ha n undrade, o m han s äldr e bröde r vore lik a fadern, d å bord e gossen s li f blif - va snarlik t han s eget.
Ha n ryst e vi d tan - ken på, hu r ha n frukta t Kalle.
Det regnade, nä r båte n lad e til l i Göte - borg.
Me d si n kappsäc k i han d gic k ha n långsamt fö r at t tag a red a .p å båte n til l England.
De n skull e afg å tidig t morgonen därpå, oc h ha n skull e ligg a ombor d öfve r natten.
Ha n känd e si g tröt t oc h modstulen, regnet ökad e han s misstämning.
S å gic k han direk t ombor d oc h brydd e si g ick e o m att bes e staden; ha n had e j u ocks å vari t där förut.
s " gg cd CD a ni ti k O S ä Men ångbåte n lastad e til l sen t p å natten, där va r et t rasse l a f kedjor, et t tram p och U - ett dån.
Ha n kund e ick e somn a oc h han s hufvud värkte.
Nä r ha n ändtlige n slumra - de in, drömd e han, at t ha n va r et t bar n och bodd e ho s moste r Beata.
De t va r me d en känsl a a f obeskrifli g lättnad, ha n vak - nade, d å ångbåte n lad e ut.
: c * Han gic k up p p å däck, me n dä r va r kallt oc h ruskigt.
De t regnad e ocks å i da g och vinde n trängd e geno m han s varm a ylletröja rät t i n i själen.
D å d e kommi t ut til l hafs, börjad e båte n at t rulla.
I bö r 8 utrotas a f Aktiebolage t Desinfectio n i rum, farty g o.
bostäder, all t p å s t ä l l e t — uta n bortförand e a f möbler.
Rikstel.
34.
— Kontor: 1 1 A.
V e s t r a T r ä d g å r d s g.
1 1 A. — Allm.
T e l.
7494. u o (ti
IDUN jan tyckt e Edvi n endast, at t de t kände s underligt, s å småningo m ble f de t värre, han erfo r e n kvalmig, besynnerlig känsla.
.
.
Sedan — unde r hel a de n förskräcklig a resan — skild e ha n ick e p å daga r oc h nätter, me n önskade, d å ha n orkad e at t önska, at t ha n vari t dö d oc h begrafve n i land.
Då d e ging o up p fö r Themsen, sken sole n fram fö r först a gånge n seda n afresa n oc h lyste obarmhärtig t p å e n förkrympt, grön - blek lite n varelse, so m me d hopknäppt a händer sto d oc h så g ne d i glittre t p å vattnet.
Där oc h öfverall t så g ha n et t mager t litet barnaansikte.
Ha n visst e icke, o m de t var han s ege t elle r de n andres, d e tyckte s hafva smäl t samma n til l ett.
När ångbåte n efte r ått a dagar s lastnin g återvände hem, va r de n lill e skrifvare n om - bord.
Han s ansikt e ba r et t uttryc k a f underkastelse, me n ha n lo g ofta, et t stilla, mildt leende.
En såda n utomordentlig t angenä m veck a han had e upplefvat!
Ha n had e set t oc h hört allt oc h redt si g förträffligt me d språket.
Alla människo r had e vari t vänlig a oc h före - kommande emo t honom, särdele s förekom - mande.
Ha n afundade s kaptenen, so m vari t i Londo n sin a tjug u gånger.
Kaptenen undrad e på, at t her r Petterso n icke fortsatt e si n resa.
De t had e j u vari t meningen at t utsträck a de n til l Frankrike, Italien oc h kansk e änn u längre.
Elle r had e han missuppfattat?
» Nej viss t icke.
» Me n her r Petterso n hade ändra t sig.
» Ma n bö r ick e tag a allt - för mycke t p å e n gång, oc h ha n vill e be - | gagna si g a f de n god a lägenhete n öfver.
Han hoppade s — me d e n lite n rysnin g — att vädre t skull e var a gynnsamt.
Kaptene n trodde de t oc h ha n fick rätt.
Som e n spege l lå g Nordsjö n och vårsole n brände.
Kaptene n kund e ick e minna s e n bättre öfverfart.
— Hvad kronofogde n sade, nä r ha n k o m hem, fick inge n vet a: me n ått a da ' r senar e stod skrifvare n ho s kyrkoherde n i staden.
» Jag ha r tala t me d herrskape t ha n få r bo dä r i mit t ru m oc h ät a vi d dera s bord.
Jag skal l tag a hono m so m ege t bar n oc h göra hva d ja g kan, fö r at t ha n skal l f å de t bra.
O m kyrkoherde n vil l ordn a de t me d hans p a p p e r.
.
.
» Det lyst e so m et t solske n öfve r de n gam - les ansikte, oc h han tackad e Edvin, so m om det gäll t e n a f han s egna.
S å ko m de n lille gosse n til l kronofogdens.
Han va r et t vacker t barn, sto r fö r si n ålder, fris k oc h välskapad.
Hans lill a sän g fick st å intil l Edvin s och från morgone n när sole n väckt e honom, till s han o m kvälle n ble f omstoppad, tröt t oc h halfsofvande, va r de t farbro r oc h allti d far - bror ha n höl l si g till, s å oft a denne s göro - mål de t tilläto.
Eljes va r ha n hel a hushållet s gunstlin g — fö r Edvin s såvä l so m för si n ege n skul d — oc h skull e hafv a blifvi t bortskräm d o m icke farbro r hålli t emot, sträng, me n rättvi s och me d hvilke t öm t älskand e hjärta.
Ha n kunde sitt a upp e til l sen t p å natte n oc h med en oändlig t lån g trå d p å de n gröfst a nå l han kunna t finna sök a fäst a dingland e knap - par p å de n lill a kavaje n (hvilke t ha n för - öfrigt alldele s ick e behöfde).
Me n had e gos - Tiargåta.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
4 Charad.
Mitt första ä r et t vacker t hälsnings- ord, Fast n u de t räkna s til l * d e gamla » orden.
Mitt andra hö r no g til l begreppe t jord, Men höje r si g doc k högt, hög t öf - ver jorden.
2 25 10 3 26 11 6 27 28 29 12 _ \ 1_ 8 9 33 34 35 36 37 14 38 39 40 41 42 15 sen narrat s elle r vati t oarti g elle r ohjälp - sam.
.
.
d å ble f ha n de n stränge, obeveklig e domaren.
När gosse n so f oc h de t ick e fann s någr a knappar at t fästa, studerad e skrifvare n — de n gamle skrifvaren, so m han numer a oft a kalla - des — ick e längre » Reso r i främmande land », utan » Vår a barns uppfostran » och dylika läro - rika skrifter.
Ha n to g sitt faderskal l lik a all - varligt so m förr uppslagskatalogerna, gjord e ofta anteckninga r i kante n oc h förd e dag - bok öfve r pysen s framsteg.
Han lärd e hono m själ f at t läs a oc h under - visade hono m m e d klappand e hjärt a i geo - grafiens först a grunder.
Om söndagarn e lekt e de n lill e me d sin a jämnåriga vi d stranden.
D e had e barkbita r till båtar, stor a ståtlig a farty g » p å utlan - det », oc h farbro r Edvi n ga f de m destina - tionsort oc h berättad e fö r sin a intresserad e små åhörar e o m d e främmand e land, d e skulle besöka.
Men ick e all a båtarn e komm o riktig t åstad, uta n någr a a f de m låg o envis t kva r vid strande n elle r återvänd e efte r e n kor t utflykt.
D e vor o föremå l fö r et t stor t för - akt; endas t farbro r Edvi n to g de m någo t litet i försvar.
(Slut.)
* Innehållsförteekning i Ester Anderson; a f Adefaide Nauckhoff.
— När barna - vännen dog; poe m a f (Kd.
— iJppiostra n til l osjälfyisk - het; anförand e vi d Tärn a folkhögskol a a f Cecilia Bååth- Iiolmberg.
(Forts.
o.
slut.)
— &gt; Topelii hem; fö r Idu n a f P. Lindman.
— Skaldernas kvinnor; sm ä studie r för Idu n af Emil Linders.
IX.
Car l Snoilsky.
— Snorre s rimkrö - nikor.
III.
— Ft t hem s möblering; fö r Idu n a f E.
G. Folcker II: Gaml a möble r oi h nya.
(Forts, oc h slut).
— » Frid p å jorden »; någr a or d me d anlednin g a f e n insän d artikel i Idu n n: r 7 o m » Kvinnlig a fredsföreningar »; a f En Sveas dotter.
— D r notisboken.
— Teate r oc h musik.
— De n lill e skrifvaren; novel l fö r Idu n a f Petra B.
(Forts, o.
slut.)
— Tidsfördrif.
.
- .. „., —.
1 43 44 45 46 47 48 49 161 18 19 20 21 22 23 24 171 1 2 3 21, 8, n, 19, 1, r, 14.
X X X X X X X X X X X X X X X 21, 8, n, 19,1, r, 14 11, o, 13,13, e, 17 6,r, 23, 8, s, 22,14, e, 14, 1 3, l, d 18, 8, n 3, 8, t, 19,17, a 11,25, 1,4,18, i, 14 18, n, 25.
3,12, o, 19,19, h, 2,14, r, 22,14, k, r, 17, ö, 6,15,n,3,17, y 14,l,n, 13, 23, s, 19,1, a, 12,12, a, ' 3,12, o, 13, 13, o, 17 4, ö.
X X 4 5 6 X x| X X X | Tag 5 a, 1 b, 1 c, 4 d, 5 e, 1 g, X X 2 i, 1 j, 1 k, 4 I, 1 m, 3 n, G o, 3 p, 6 r, 1 s, 1 t, 1 u, 1 v, 1 å.
De me d kor s tecknad e rutorn a Mitt hela har viss t mycke t hufvud - Uppställ oc h ordna dess a i e n skola ifylla s me d bokstäfver, s å at t bry figur li k ofvanståend e så, at t i ru - de gifv a G geografiska namn.
Ra - Att kunn a all a kvinnohjärta n taga, torna 1, 9 oc h 1 7 lik a bokstäfve r Och säker t svå r ä r denn a uppgift, infalla, bokstäfvern a i d e yttr e ru - derna läsa s uppifrån — nedåt.
1) lan d i Amerika, 2) sta d i Eu - ty torna, läst a i följand e ordning: 1, ropa, 3) sta d i England, 4) flod i De måst e j u ha ' båd e trös t oc h ag a 1 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 — 1, 10, 11, Europa, o) dito, G) stad i Schweiz.
12, 13, 14, 15, 16, 1 7 — 9, 18, 19, Blända.
Sammanskjutas figurerna, bild a 20, 21, 22, 23, 24, 1 7 bild a 3 lika de G bokstäfverna i de n vågräta ra - ord, oc h läst a sålunda: 2, 25, 10 — den namne t p å e n half ö å norr a Prokop.
3, 26, 1.
1 — 4, 27, 28, 29.
1 2 — 5, halfklotet.
Bell.
Inbjud e n mitt första mitt tredje at t 30, 31, 32, 1 3 — 6, 33, 34, 35, 3G, smaka, 37, 1 4 — 7, 38, 39, 40, 41, 42, 15 Han sluka r begärlig t — jag tro r s å — 8, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 16, Ordgåta.
minsann.
i hva r ra d fö r si g gifv a et t begrip - 1) krabiicso n = Europeis k stad, Men bede r d u hono m blot t o m e n ligt ord.
brödkaka, 2) sult-linn a = trån g lägenhet, Orden beteckna: Törhända han svarar: » g å till någon 3) ri a va k = fö r smörgåsbordet, ann '! » 1 rade n (2 — 10) Själsyttring.
4) lia-ra m = befälhafvare, 5) frän-äs s = gamma l kungsgård, 2 » (3 — 11) Adjektiv.
6) ocks-sä f = fö r nordpolsfarare, Han kansk e dr g knappas t vil l lån a 3 » (4 — 12) Mansnamn.
mitt andra, 7) suh-rar e = e n striden s man, 4 » (5 — 13) Egendo m i Vä- 8) oba-na l = järnvägsstation, Fastän de t ä r värd t e j et t ör e e n stergötland.
gång.
9) inix-al-ami m = mansnamn, 5 rade n (6 - 14) Järnvägsstatio n 30) porka-ny p = järnvägsstation.
Ar d u likadan, di g e j höfve s at t Norrland.
Lästa uppifrån — ne d klandra.
6 rade n (7 — 15) D: o d:o.
J^ \ NAl^j ?V bild a först a oc h sista bok- Skänk d å e n mitt första e n vack - 7 » (8 — IG) Enslig bo- ^ - N J ^ ^ ^ ^ S ^ y V stäfvern a nam n å tvänn e rare sång!
ning.
/ zzh svensk a städer.
L — ris.
Brita.
E. O. N. i ' ^ Kaffe patentrostadt oc h konserverad t i enl.
me d Professo r I Liebigs metod, bvarigeno m de t stå r si g i flere månader, \ \ &lt;3&gt; \ L i fina blandningar: J a v a, M o c k a, P l a n t a g e m.
fl, \ %&gt; ™ J Fabriksbo d 9 B i b l i o t e k a g a t a n, Sthlm - Sifferuppgift.
H o pf o gn i ngsgåta.
5 30 31 32 13 I 1898 X + 12, 25, f, 21,1, n, 5, 2,1,12, 2, n, 1, 4, a, 5, 19, r, 24,4, e, 14, 9,15, r, 4, 15, c, 7, 21, a, 19,19, e, 14, 5, r, 22,18, a, 19, 8,1,12.
2, 5, d, 1,13, u, 14,19, r, 2, 5, o, 6,12, a, 17,18 q, 21, 24, d, 1,14, 14, 20, e, 9, 7, ö, 17,18, e, 141, n, 4, 2, d, 17, 8,1,12.
Af ofvanståend e verse r är o hva r tredje boksta f i hvarje versra d kvar - lämnad, d e öfrig a bokstäfvern a är o ersatta me d siffror.
Uppgifte n be - står i at t utbyt a siffrorn a me d de - ras respektiv e bokstäfver.
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen: Vågbrylaren: gryr, gran, ren, råg, våg, byte, brant, båge, vår, Ean, Vega, narr, tår, tryne, båt, gryta, Eva, Vera, Tyra, Greta, Ave, ny, våt, tåg, rå, rån, tyg, vårta, gren, gåta, grå, tråg, ben, agn, ivå, bår.
Charaden: Lek-sak.
Korsgåtun: 1) flaska, 2) lankor, 3) An- göra, 4) skolor, 5) korona, 6) Ararat.
Palindromarilmogri / fen: Orde n rättfram: 1) mark, 2) asar, 3) rasa, 4) kram.
Orde n omvända: 1) kram, 2) rasa, 3) asar, 4) mark.
Förädlade Kaffetillsatser, Gör kaffe t homogent, välsrtldkande, sundt närande och billigt.
Begär ho s e r närmast e handl.
K r o n b a f F e oc h l T ä » l f t l l u l i i i c * k « I l e.
f
