# ID: svediakorp-per117
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,090
# sentences: 1,202
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


FT F O R SOCIALA OCH.
.
LITTERARR INTRfSSEN UTGWYEN AF.
.
.
9.
:: -.
.
.
. '
,.
\.
.
-. '
, i ~i&amp;~l ' formpläret ...
.
. '
D.
~rn&amp;mcZu $erfnteryr: ~n resenär.
..,.
.
.
.
' Sven,.
~ a i d ~ r i vinn&amp; k, ställnini i d i t forntida Grekland.
X., Sommarlif.
.
-.
.
.
.
Litteratu *, HeZZelz %ilsdpeiG, Osynliga.
laskar.
i f Selma Lagerlöf.
.
.
.
.
Från skilda håll.
I.
.
2. i, i.
, L.
Fredrika-Bremer-FÖrbundtts adr;:.
: Drottninggatan 54,.
.
Almedahlhls Fabriks ~örsiilg ' ningsmagnsh rekoiiiineiiderar sitt stora och rikhaltiga lager af alla Nouveautéer f ~, sa r som ge^^.
Siirskildt får rel&lt;.oinmeiide ' ra in ' itt stora lager af i. Belsverk föi8 Pelsbappbr ' m e d diirtill passande: ofvhttyger.
l..
.. -.
- 1:.
, ... '
l?
ör kapitalister, särskildt huntiininer, liar det länge varit ett önskningsnilil att kunna öfverläiniia vården af sina värdepapper ocli skötseln af sina affärer Ht iiagon person eller institution, som med nbsoliit säkerhet föi-enade piinktligliet ocli noggrannhet i utförandet af det anförtrodda uppdraget äfvensom.prisbilli,aliet.
En sådan institution ar Stoclrholms Enskilda Banks Notariatafdelning (Li&amp; ?Zn ATygatnmm 2 Y, expeditionstid 10-41, soin iiiider garanti af Stockliolins Eiiskildn Bank åtager sig vård och förvaltning af enskilda personem och kassors värdepapper.
Exenipel 1.
Om en person hos Notariatafdelningen deponerar obligatioiier, inkasseral * Notai.iatafdeliiinge1~ vid förfallotiderna kupon- ger ocli tillhaiiddi~dler deponenten influtna inedel.
Vidare efterser Notailataf delningen utlottningar af obligationer och underrättar depo- iienteii i god tid, ifall eii denne tillhörig obligation blifvit utlottad, sani t Iiiiiinar f örslag till 1.1 J ' pincering af det Iedigblifiia kapitalet.
Exempel 2.
Oiri inteckningw.
deponeras Iios Notariatafdelningen rinderrlttar Notariatafdelningen giildenären (läroin att räntorna 5 in- teckningarila skola till afdeliiingeii inbetalas, Iivarefter de inedel, soin inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Xotariatafdelningen att inteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos afdel- ningen deponerad iiiteckiiing genoin underliten föriigelse skulle förfalla, ersätter Stockholins Eliskildit Bank dlirigeiioin uppkoiiimen skada.
Förvnriiigsnfgift: 50 öre för hr pi: 1,000 kronor af deposi- tionens varde,.
dock ej under t v i kronor.
specialaffär för Sybehör,.
Billiga och bestamda priser.
Smedman den äldres H AN DE L S-SKOL A Stockholm, Stortorget 16 .. Allm.
tel. 21 77.
Nya elever mottagas alla ticler på Aret.
- Anmälningstid 9-1.
Dugliga, bitraden erhållas frin skolan.
Revisioner och bokföringar iitföras till moderat pris.
OBS.!
Å bref anhiilles om fiillstiindig adress.
.
Aug.
Magnusson (etablerad 1860) -.
Försaljnine; slokaler: ne&amp;ra botten,.
era, tvd och tpe tr. upp STOCKHOLM.
Största l.ager i Norden Kulörta o, Svarta Y lleldadningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattlrladningstyger Schalar och Kapptyger m, m, L Obser~era!
Genom direkta förbindelser med in- och utlandets förnämsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvanniimda artiklar bättre och billigare än niigon an- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och ' varor lätt blif va öf ver- tygad om fördelen att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.
.
,
Vigselformuläret i den nya kyrko- handboken.
Nar för snart .ett år sedan det då församlade kyrko- mötet hade vigselformulalret under behandling, var det .icke många punkter i ' komitterades förslag, som blefvo före- m i l för en s i M i g diskussion som den om den ifrågasatta förandriagen, att uttrycket: » de t u skola vara.
e t t », skulle utbytas emot: L) de t u skola vara ett Lött 8.
Med stor rna- joritet förkastades just denna punkt, hvari föreslogs att åter- upptaga de orddag, som funnos i formularet före 1811, hvarest just detta ordet kött förekommer.
Enligt - hvad - som sports från de föregående öfverlaggningarna inom lcyrkomö- tets presterliga afdelning, hade afven dar allvarliga prote- ster höjts emot en sådan andring.
Emellertid föll förslaget i fråga om hela detta kapitel och darmed ansåg m m vigselförmularet riiddadt.
.
Nu före- ligger dock fiirdig i tryck den nya handboken, som redan vid det nya kyrkohretg begynnelse nastkommsnde adventsöndag skall börja begagnas vid alla kyrkligs förriittniiigar, och med häpnad finner .man att det omtvistade och förkastade uttryc- ket &amp; r insatt.
Den första tanke man fkr iir naturligtvis att detta måste vara olagligt, måste kunna öfverklagas, men så ar icke fallet.
Förklaringen ligger däri, att komitterade för det nya handbol~sförslaget bemyndigats att vidtaga jamk- ningm i afseende p i ordstallningar, språkliga uttryck, bibel- språks anförande efter den nya bibelöfversiittningen, .m.
m., och det egendomligs har intriiffat, att den sålunda revide- rade texten, som i sjalfva verket innefattar en andrin ' g, ja, ett upphafvan.de af kIryromötets beslut, af K.
M: t har blifvit gillad och stadfastad.
Det ar för Degnys lastwe icke obelcant huru kvinnorna sjSllfva, hvillca så ofta förebrås för likgiltighet i egen sak, för denna fraga om vigselform.uliiret ådagalagt ett lifliigt in- tresse och darom vittnar den serie artiklar, som i denna tid.- I,
skrift varit införda och i sartryck blifvit p&amp; flera h d 1 utdelade.
Den med stor spänning ' afvaktade utgången af kyrkomötets debatt väckte därför en berättigad tillfredsställelse hos de många man och kvinnor, som med ospard möda mbetat för bibehållaildet af det nuvarande formularet och emot in- förandet däri af det bibelspråk, som särsbildt betonar hustruns underdånighetsplikt.
I c7etfct afseeudc har ocksä ingen iin- dring skett, här kunde inga jämkningar företagas, och vi kunna iiiinu med stolthet siiga, att Sveriges kvinnor vid aktenskapets ingiiende möta en make, som cle lofva att a l s h, icke en herre som de lofva att lyda.
Denna punkt utgjorde för oss visserligen debattens medelpunkt, men därförutom knöts intresset luifvudsalrligen till striden om de ofvan anförda i sjalfva ritualen förekom- mande orden, och man lyss~iade med varm tnedkaiisla till kyrkans män, rika på kr och erfarenhet, livilka framhöllo huru motbjud.ande det skulle förefalla dem att begagna ett ord, som i iiärvmande tid ' måste viieka anstöt och a t t just vid vigseln och två, gå,nger efter hvaraiidia upprepa ordet kött.
En biskop fann det till och med revolterande, att man .satt till ett ord, som man tvekar att inför blygsamma människor namna vid ett vigseltillfälle r.
Äfven yttrades, att detta ord borde borttagas, emedan .det kan se ut s&amp; som om enheten vore en sinlig allena., samt att det vore särdeles olainpligt att råter införa detta krassa uttryck, c % det icke i nu giil- lande handbok är upptaget.
a När dessa och dylika omdömen fällas af dem, livilki å kyrkans och ämbetets vagnar äro kallade att uttala ett sadant ord, med hvilka kallslor skall då menigheten lyssna därtill?
Skall icke ett ungt brudpar ännu mera 8 revolteras D. en bruds blyge finkanslighet äniiu mera såras daraf, och detta på en d lifvets skönaste högtidsdagar?
Bi kunna blott instiiimma i hvad den kulida signaturen Esselde här förut yttrat, och som äfven nu iuom dagspresseii blifvit framhkllet, att reaktionära strafvanden sidana som detta atergående till gammaltestamentliga ord, bilder och begrepp, blott påskynda införandet af ci14iikteiiskapet, orni icke det obligatoriska s&amp; det fakiil@tiva, för d a svenska medborgare.
» Det går nog darhan ändå&gt;), siiger Eseelde, ' l = valfria.
- 187 » och behöfver ej innebiim nigon olycka, om det sker i lugn och under godvilligt tillmötesgtiende.
Men om lagen skulle framtvingas genom ett missgrepp af kyrkan och under for-.
.
men af en fientlighet mot henne, så vore det i sanning.
illa och skulle kunna göra klyftan mellan v i r kyrka och vått folk iiilnu större och mera hotande an den redan ar,.
Vi tillägga, att; efter detta önskvärdheten och behöfligheten af ratten att afsluta iiktenslrap inför borgerlig myndighet blifvit &amp; nnn mera, en sak att beifra, dess vikt för vårt folks nutida bildaingsstånclpnnlrt iianii mera belysande.
En resenär.
.Den trettonåriga dottern kom springande uppför backen, som ledde bakvägen till prestgården.
Hon störtade med a n.
a n i halsen in i salen, clär modern och hiisniamselle,n slitto och arbetade.
~B~animaw, ropade hon flämtande, » nu är pastor Viselius liar.
J a g såg honoin komma hkande på BrogBrds iiijölkkärra.
De stannade ' utanför boden.
B kara Berta », sade prostinnan till hjälpredan, som vistades i prost- garden för a t t inöfvas a t t styra ett eget hem, * g i då genast upp i iiygeln och gör i ordning i gästrummet - nej,, afbröt hon sig, * det gr ju saiint, dar kunna vi inte låta lionom bo *.
.
.
» Nej, för all del », ropade Eninia skrattande, » då krypa mö- blerna ut genom fönstret efterit.
* » Tyst Emma », sade modern med en tillrattavisande blick, » vi fk göra i ordning inellalikamiiiarii.
!
h g en af pigorna med dig och flytta ut ullknytena och väfskedar och allt skrap.
Det kan k g g a s på gästruinmet sk lange.
Lagg en lialmmadrass i botten på sängen, och så taga vi det rödrandika bolstret.
Mjiikt skall, han val ligga ändå, den stackars gubben.))
Hon reste sig ocli gick fram till linneskåpet.
&gt;Se liar ar lakan, öïogott och lianclduk, ocli hlr ar tvål. » w Som alclrig koniiner a t t begagnasa, inföll Enlma.
» Tyst flicka,, sade modern än en g h g.
* Se här har Berta ett par ljns och tändsticksask.
L å t det nu g å kvickt.
Ni kan gärna s l t t a p % en brasa i spiseln, så blir luften litet friskare.))
'
» J a, det kan då behöfvas~, inuttrade Emma, medan Berta-gick ut för a t t ställa i ordning åt pastorn.
Modern satte sig åter ned vid sitt arbete.
Man var i slntet af april, och luften var kall och blåsig.
Salen låg på sidan om förstu- gan med utsikt åt ghrden.
B J a g kommer ihåg, att den stackars gubben brukas skrifra bref, nar han sitter i ensamheten^, sade prostinnan efter en stund; » Spring upp på Victors rum och tag ned hans bläckhorn och gör rent det och fyll p&amp; bläck ur pappas flaska.
Tag iiagra ark papper inne i expe- ditionen och en penna.
J a, när jag tiinker pil saken, s5 kan du gärna be Lovisa bara h d a Victors skrifbord upp i inellankammasen, s % f å r han det litet trefligt, stackare. » » Det är närapå som om kungen skulle komma&gt;, sade Ernina, i det Iion tämligen motvilligt lade ifrån sig sin bok.
, Det kanske ocksh ä r en kung », sade prostinnan niildt.
» Kom- mer du inte ihåg: ' hvad I hafven gjort en af dessa ininsta, det liaf- ven I gjort mig1? » » Vänta Emma », sade Iion, d&amp; flickan redan var i dörren.
&gt;Vi akola taga ep af pappas skjortor och lagga på sängen., .D, Den vet mainina val, att han aldrig tar p % sig.
Tycker nggoii att lian ' skulle nännas det. » » J a g skall nog försöka att få honom till det.
den har g %ngeiis, sade prostinnan småleende.
» Vi ska lagga an p % Iionom bhde dn och jag, s % kanske det lyck as.^ » Var säker på a t t han stoppar den i sitt knyte och behåller den gamla trasan på sig,, sade Emma och försvann.
Prostinnan tog upp sitt arbete med en suck.
Hon hörde snart sin inans, raska och hurtiga steg på ghgvagen nedanför.
Hon reste sig och öppnade fönstret på glant.
» Vi få främmande,, sade hon.
Han såg upp.
Det var ingenting inarkvärdigt i blicken, intet vänligt småleende, allting alldeles hvardagligt, begge hade tan- karne på sitt arbete och sina plikter för dagen, men man kande and&amp; se, när deras ögon möttes, att mellan dem var allting klart, varmt och godt .. » Hvem ' dån, sade han.
, Det syns inga hjiilsphr i sanden? % » Det är pastorn », sade hon.
J a, kara du, vi fii.
» * Jaså, ' liar han kommit hit p i trakten nn.
väl ' göra ett rum i ordning då. » » Det liar jag redan ställt om », sade hon.
Han stod några ögonblick och såg öfver gården, som var krat- tad för första gången den våren.
Solen var i nedgående och kastade en bred ljnsrand in niellan visthusboden ocli.kbkstrappan.
Den snnd- dade vid trädens stammar och lyste som guld mot flygelbyggnadens fönster.
Plötsligt klärhtade .det tre slag för solnedgingen.
Det kom en stark känsla af hem och trefnad öfver prostens sinne i den stilla våraftoiien, ett erkännande .af allt det goda lian ägde i ett gagnande arbete, ett godt liein, liiistïu och barn, en känsla af rikedom, som ej så ofta låter förnimma sig mellan Iivardagslifvets srnk förtretligheter.
.- H a n.
såg framme vid vägens krökning en lang gestalt, rak och, ensam.
Den syntes så tydligt emot den ljusa aftonhimmelen, där den.
skred fram med jämna, nästan niilitariskt taktmässiga steg, och pro- sten vande sig om .mot sin lmstru.
2 % ska ' försöka att ha tålamod ined honom i det langsta; Anna, och att vara riktigt vanliga af lij.artat2, sade han.
» Ja, det vill jag, Verner)), var hennes svar.
Prosten satte sig p % gungbrädet nedanför fönstret, medan lian vantade på sin gast.
Emma kom just ut lir flygeln.
, Koin hit min flicka,, ropade lian.
» Ä r det du, som 1iar.ställt i ordning daruppe?
~ g bara tagit upp sNe-ej », sade Emma litet dröjande, ~ j liar bläckhornet.
w » Nå,.
kan c111 inte hitta pfi ilagot iner till hans trefnad~?
sade prosten med ett leende.
B E n ask iilsektpiilver D, fölyslog Erniiia.
Prostens panna mörknade.
, Jag vill inte höra nhgot skämt öfver olyckan,, sade lian. '
, Med det dar enda ordet, har du jagat bort af tonens fridsamina, harmoniska stämning.
Koni ihåg det till en aniian gång, Eininas, och i det hans ansikte återtog sitt viinliga iittryclq.
tillade Iian, wförsök nu att hitta p&amp; ilagot, so111 jag ar saker om att det fattas. » Enima, som blifvit röd alida iit i örsiiibbarne af tillrattavisiiin- geii, funderade ett ögonblick.
&gt;) Jag vet, pappa », sade lion darpå och sprang in i huset.
Hon kom Plter med .en 1Bng pipa och tobaksasken, och p i vapen till flygeln vande hon sig om, sträckte pipan i luften, viftade ined den och målog.
Prosten skg upp mot siii liiistru.
Hon inötte lians blick och d,e fö~stodo Bvarandra.
&lt;.
.
.
.
*: i:.
: i:
Nu kom den underliga gestalten in p&amp; gården.
Emma och Berta kommo tillbaka från sina bestyr, och alla voro samlade vid trappan för att taga emot honom.
Det klämtade på nytt tre slag i kyrkt.or- net, solen sjönk, och det drog en kall kåre in mellan iitliusbyggnaderna.
, ' Valkoinnien, pastor Viselius~, ropade prosten emot honom, » pa- storn koininer med våren i liälarne.
Det är litet kyligt i afton i alla fall.
Det är bäst vi gå in.
Har dn eii kopp tt!
&amp; t pastorii, Aniia ' ?~ Pastor Viselius, som nu följde familjen in, var lång.
och mager.
Håret skidle varit.
Iivitt, om det icke haft en srag anstrykning af grönt, liksom ett lätt mögel.
Näsan var skarp och krokig, ögonen, som siitto tätt tillsaminans, hade en slug blick under de buskiga bry.
' hen, läppaïne vor0 tunna och bestämda; hela lians sirliga li&amp;lliiiiig ocli lians satt att bära hiifviidet tydde snarare på militären än presteii, han kunde ganska val ha tagits för en grefve hvad utseeudet betriif- fade, en grefve från förra seklet, ty lians dräkt yar af iir8ldrigt snitt.
Han var åttiofein år.
Det visade sig i hela lims yasen, oaktadt halis ödmjiika och iitpräntadt artiga tal, en viss olmflig stolthet och sjllf- k#iisla, soin hindrade, att han någoiistiides blef behandlad soiii en tiggare.
.
Han hade haft goda kunskaper ocli hade som ung stiiderit vurit inforimtor i högförnäm a hus, där han möjligen blifvit behandlad på ett liögförnaint sätt.
E t t par ar efter sedan lian blifvit prestvigd, blef han missiverad från en församling till eii aniian, iiieii lian reste icke.
Vid pAminnelser f r h koiisistoriuin svarade lian helt enkelt:, Jag.
skall möjligen resa, såvida domkapitlet skickar] nig respengar.
Själf har jag ingenting att resa för.^ Då till dessa flerfaldiga ganger upprepade oliörsainheter Pfseii kom en historia af allvarsammare art, blef han slutligeii afsatt, och sedan dess hade han i sextio år ansett som sin speciella ratt.ighet att fara och gästa i stiftets prestgårdar.
Utan hem, iitan kvinlig om- vardnad, ensam ocli reserverad med afseeiide pk sina lränslor, var han, oaktadt lian veckotal var en årligen återkoinmande gäst, för alla okiiud.
Hans ungdoinsbekanta, vänner ägde han inga, hade dött iiiidan; ett nytt släkte hade växt upp omkying Iionoin, men soiii haii aldrig sys- selsatte sig ined barn eller ungdoin, var detta slakte hoiioni på satt och vis alldeles främinande.
Han hade under sin lifstid rest iner iiii de flesta människor, men han hade aldrig varit utom stiftets gränser, om man undantager de år han legat vid akademien.
Det var, liksoin genom en tyst öfverenskommelse, sed bland presterskapet, att man aldrig gjorde någon antydan om hans kringflackande, lien~lösa lif.
Han mottogs naturligtvis olika efter viiidfolkets olika åsikter om gäst- frihetens plikter, och ofta raknades ' lian nog soin ett af de onera, iivilka hörde till bostallet, och som inan måste finna sig i, men i all- mänhet visades lian val så pass mycken välvilja, som maii kunde be- gära för en person, hvilkeii själf stallde sig fiillkoinligt utom familjernas angelagenhetel * och intressen.
Emellertid hade tdet.
blifvit fraindukitdt; pastorn fick sin vanliga plats vid det lilla bordet vid fönstret, dit prostinnail från stora bordet.
ined vanlig omtanke förde livad soin var nödigt för hans supd.
Prosten gjorde en ' ocli nililan anmärkning.
o111 väderleken ocli en och annan frbga om ' den försainling, Iivarifråii, han senast koin, men pastorn svarade fkorcligt.
Han satt och åt ' ined god aptit, rak och stel som vanligt.
Nar iniltiden var slut, blef han mera meddelsain.
» H a r min nhdiga prostinna sett s i kallade pramaputtra-höns 3 » fragade han.
, Nej, jag liar aldrig sett dem, men jag liar Iiört a t t prosten Löfvdns liar sidana.
s ' » Prostinnan J~öfvBn skicltade med mig en liten korg med sådana ägg, ifall iniri nidiga prostinna skulle vilja lagga på en kull darutaf.
Den star kvar nere i boden., 8 % snällt af Iieiine », sade prostinnan.
» Den korgen kan du springs ned och hemta, Einma.
»; oskulle min iikdiga prostirma misstycka, om jag också fick upp mitt bagage?
Det ligger afveiiledes kvar därnere - ett nkgot större lalyte.
&gt;&gt; Eiriina kastade en olycklig blick på modern, och prostinnan sade: * Det kan Erikpojken lieinta och bara upp på pastorns ruin.
8iig till om det Emma. » Och Einnia försvann.
&gt;&gt;Har vördige herr prosten hört, a t t det skall byggas e t t så kalladt bönehus i Gottsanda? » frågade pastorn %ter, i det han vande sig till prosten.
» Nej, det har jag inte, inen sidana börja resa sig litet liar och livar.
J a g hoppas de skola blifva till samling ocli icke till skingrings, sade.
prosten ined en slick.
, Ja, det sker underliga ting », sade pastorn, » så mycket som ' börjar med böiie, och som ' man aldrig vetat af förr i varlden - böne- sainmankomster, bönemöten, bönelius, men om det alltsaininans slutar ined inera bön, det ar fragaii.
Men ar slutet godt s i är ju all- ting g o d t.
~ &gt; J a g kan inte gå in p&amp; den satsen)), sade prosten.
, Det a r.
I
bättre, om det är en god början, en god fortsättning och ett godt slut, an om det är bara det sista. » Pastorn kastade en hastig och hvass blick på honom.
%Högvördige herr prosten har utan tvifvel riitt », sade lian.
B Ordspråken ljuga ofta, förmodar jag.
s Nu kom bud till prosten, att en bondgumma ville tala ined lio- nom.
Prostinnan hade redan gått ut i köket.
Pastorn blef ensam.
Han satt och trummade med fingrarne på bordet en marsch, som blef allt hårdare och högljuddare ju längre han höll på.
alhmma, här är äggkorgen&gt;, sade Emma, i det hon kom in.
genom salsdörren, inen då hon märkte att ingen fanns i rummet mer an pastorn, stannade hon förlagen.
Nar hon såg honom sitta dar ensam och stirra ut på garden, medan han fortfarande trummade på bordet, tänkte hon pk faderns ord .on1 olyckan, och hennes hjärta blef helt vekt och ångerfullt.
Hon tog af sig hatten och gick fram och satte sig midt emot honom.
Uen, som han icke tycktes märka henne, anskg hon sig böra börja samtalet.
# Hur länge var pastorn på gotts anda ?^ sade hon.
Han såg p&amp; henne med en af sina hvassa blickar och teg.
, Så tråkigt det måtte vara att resa jämt %, fortsatte hon.
, Att resa litet, det vore nog roligt - men jämt. » Han trummade fortfarande och teg,, Är det rnhnga hr ?&gt; sade hon med litet lägre röst.
%Kan hoii rakna till fyra gånger femton? % sade lian och pii- rade på heiine.
~ O c l i inte lefvir väl pastorns mamma och pappa förstås, och inte har ya1 pastorn ' någon syster eller bror, och ingen fru eller barn - usch, jag tycker så rysligt synd om pastorn sk. » Han teg alltjämt.
&gt;Om pastorn ändå Ilade en egen byggning)), fortsatte hon, uoch en triidgård och en liniid och några höns.
Det finns inga djur, som äro så trefliga som höns., Pastorn reste sig upp lång och rak framför henne.
Han lade sin hand tungt på hennes axel.
sOch det finns inga människor, som äro s % grymma som små flickon, sade lian.
» Tank en sådan liten klen tunga, och en s % stor eld den kan tanda! » Hon såg upp på hononi med en förskräckt blick.
Hennes hjärta mognade ininst tvk år i det ögonblicket.
ISfodern kom in i detsainina.
» Nu skall jag följa pastorn upp på sitt rums, sade hon, » kny- tet ar ' redan kommet.
%
När de kommo ut i förstun, mötte dem prosten.
.Har har pa- storn några nummer af Vaktaren)), sade han.
» God natt, sof g o d t.
~ Prostinnan och pastorn gingo tillsaminans öfver gården och upp i flygelbyggnaden.
D e stego uppfor en kort trätrappa med nötta ateg och in i niellankammaren.
» J a g tände en brasa i spiselnr, sade hon, » men jag ser a t t den redan falnat ut.
H a r ligger litet ved upptrafvad mellan skåpet och väggen, ifall pastorn skulle klnna det ruskigt.
Nii har pastorn hvad han beliöfver, tanker jag.
Om pastorn a r snäll och tar den har natt- skjortan, s&amp; ska vi tvätta den andra och om d e t eljest ar något.
.
.&gt;, » Nej, det a r .ingenting, min allra nådigaste prostinna, allting a r bra, mycket mycket bra. » » N&amp;, godnatt d&amp;, pastor Viseliusw, sade hon med mild röst ocli räckte fralii lianden emot Iionoin.
H a n vande sig niot fönstret utan a t t t a hennes franirackta hand: $Den.
liar pr.estgården ser ut soin ett litet slott », sade han med ett kort skratt.
rNå, ja, flygeln ä r också bra, och min allraiötaste prostinna a r allra bast, och så flickan seJn. » ' Det var en underlig kontrast mellan hans stolta upprätta håll- ning, hans örnnäsa, hans skarpa ögon och ironien i hans ödmjuka ord.
Den slog prostinnaii för första gången.
Det var ju just det, gom var.
det underliga med.
honom, och som hon aldrig förr kunnat utfundera.
H a n stod dar som en gammal kung framför henne i vår- skyinningen.
» Skall jag tiinda ljuset åt pastorn? » sade Iion helt ' ödmjukt.
)) Min nådiga prostinna!
Ni öfverhopnr mig med godhet; Nej, jag ber, min nådiga ' prostinna, intet ljus annii. » d a, godnatt då », sade Iion med en suck.
Hon visste icke h r a r.
för, men hon kände sig sorgsen, nar hon gick ned för trappan igen.
: i: ' Han stod kvar i fönstret och så&amp; henne gå öfver gården.
D i höjde han sin knutna Iland, mager, tunn med tjocka blå ådror, skrumpen och knotig - med en kraft som kunde förfara.
, Ve&gt;, ropade haii, i det han hötte efter henne.
» I Iiuggoriiiars afföda.
Jag hatar, jag förbannar er: Ondt öfaer er allesamtnoiis, elaride öfver gamla och unga!
Må maten bränna er, ina taket falla öfver er, in&amp; traden krossa e n - Ban pustade lit ocli liemtade andan nied vidgadt ' bröst som om det varit den största .njutning a t t tala ut; och ' med ett ursinne, som ökades ined hvarje sekiind, lyfte haii också '
den andra lianden ucli skakade den liotande i Iiifteii, s m i - må - må elden falna ut p&amp; härden och det bli tomt - toiiit ocli svart och slockiiadt allting.
» .Han tystnade och lugnade sig sm&amp;iiingom.
Kfter en stund gick lian fram till skrifbordet.
» En gång,, iniiinlade lian, aslir också niiii timme, oc !i jag skall visa er hvad jag d; ' g er. » Han knöt ined stort besvär npp segelgarnet, livarined liaiis knyte var omlindadt, sökte bland en hop skriip, som var s,ainladt i en cigam- låda, fram en ljnsknekt a f.
bleck och en liten ljusbit.
Sedan lian val fått den fast p % knekten, tiinde han den, tog varsamt de bida ljusen ur stakame och lade dem i en större papplåda, som redaii förut innehöll några ljiis, och som tycktes afsedd till ett förrariugsmn för sådana.
Han lade alltsammans tillbaka i knytet itföljdt af prostens rena skjorta.
Därefter knöt lian ihop det p % samma konstinassiga sätt soni föriit.
Allt detta stök tycktes dock trötta lioiioni.
Han satt en stiiiiii framför skrifbordet, innan lian började skrifva ett bref.
Sliitligen skref han dock med liög redig ehuru något darrande stil: Jiingfrii Lovisa Tenstedt.
J a g ar mycket förviinad öfver din begäran.
Du säger att jag iir din morfar.
Det är ganska besynnerligt att du kan påsta det, eftersom di1 val vet, att jag aldrig varit gift.
Kan di1 tro att jag kunde hjälpa dig att satta iipp en ordent- lig strykinrattning, d % det i hela stiftet är viil bekant liiirnledes jag liar det?
Man skall akta sig för inrättningar, inin klbra jungfru Ten- stedt - det kan bli till en buse, soin fö~följer en miriniska liela lifvet.
J a, ja, jag inenar inte precis strykinrättningar, men niitt räd är, att Iion slir de dar tankarne ur hågen.
Oiii, sorn hoii säger, hon har hört, att jag blifvit afsatt från prestambetet för lieiilies mormors skull, så tyckes det mig att jag skulle lia haft nog omak för den personen, ifall det skulle vara sannt, ocli icke vidare behöfva Iia mo- lest af andra och tredje led.
Men slå hon döförat till för sådant eländigt tal, det är det råd jag kan ge.
Onda tiingor finnas godt om, men pengai.
äro tunnsådda liar i v#rlden.
Stryk hon fortfarande ensam med sina sm % järn, man bör akta sig att ha för många, s %- dana i elden.
Pastor Tina Vise1.i~~.
~Tiiii - - hm., Utan att lian vetat det hade ett minne dykt upp hos honom, miiiiiet af ett smelmamii, som han icke hört p i sext.io &amp; r.
Han nästan ryste, under det lian skref öfrer nied smi
bokstäfver iuotlieiis~.
Men det dar Tim stod dar andock ined sina tre Iiöga bokst2fve.r som en blek vålnad från en försvniinen tid.
Han lade skyndsamt ihop brefvet och förseglade det.
I detsanima kom tjHnstflickan upp ined vattenbrickan.
Det var seden dar i 1-set, att vattnet skulle lienitas frin kiillan i sista stun- den, s % att karaffineriia skiille imina, nar de bnros in i sofriinimen.
, G&amp;r posten i iiatt » 3 sade pastorn.
» Ja, inan far lämna bref till klockan tio nere i boden.w %Har prosten postbok 3 », Ja vars, det liar lian.&gt;, Var snäll och läiiina ner det Mir.
De kiiiins skrifva iipp det i boken.
Meii glöm det bara inte.
» Nej, för all del.
J a g springer strax., Nar pastorn blef ensam vek han npp en af tidningarne ocli ögnade i den.
Meii liaii lade den snart i f r h sig.
Han hade ingen riktig ro.
» Den där fördöinda flickniigen«, iniinilade lian ett par gån- ger.
D2rliå drog lian frain en pise af grof biildaii, som liaii Iiade liäiigaiide pk ett .snöre innanför vasteii.
Ulm den, drog lian ut iiiinu ett omslag af svart vaxduk ocli sist koin dar fram nhgra giiliiade ocli nötta.
liandlingar.
Han rakilade dein vid det fladdrande ljusskenet.
De vor0 nio, t v i af dem Boro iiya.
.Kan lade dein afsides inedan liaii tog upp sin slitna plånbok .. » Fem kroiior fick jag, då jag reste fr8n LöfvBiis, men liar fHr jag tio.
Jag känner mina P~ppeiilieimare)), sade haii ined ett sliigt leende.
Hnii stoppade sedeln tillbaka i plåii- bokeii och började därefter lhiigsarnt veckla iipp liandlingarne, under det lian sakta iiiiiiiilade siffror ocli tal.
Haii eggade upp sig si, att lian till sist förde cleiii en eftei aman till sin mim ocli 1.cysste deiii nied srnh korta, torra, siiiacltancle Isyssar.
BO, du giidomlig,z~, sade lian, 2 0 d11 liarliga inakt!
Dn iiï skö- nare an kvinnors kyssar, du iir säkrare än iniiiis ranskap, du Besegrar 8lderdon-1 ' och sjnkdoiii, di1 1iXler sinnet lifligt och krytt.
Härliga, trefaldt 1.iarliqa iiiakt, som ligger i dessa papper.
O111 jag inte lixde deni, s % skiille den gamle bedragaren inte ge mig en skilling.
E n sådan gammal sniken l~irnpsainlare ocli procentare son1 lian ar.
Men jag liar lioiioni fast.
Han lianger Iiar på kroken.
Haii törs inte neka att ta emot iniiin packor, för då sager jag iipp och tar ett af hans, praktiga hus.
Men snart, snart skall jag lm det med ranta ocl!
allt.
Mina gamla trogna inteckningar!, Han hade dem alla iitveclt- lade framför sig ock kysste dein p&amp; nytt, men just dh slocknade ljus- stumpen.
I början föreföll det honom soin om natten varit fullkomligt mörk, nien srniiningom, när han setat en stund, började hans Ögon vänja sig vid mörkret, och han fann att en svag ljusning kom genom fönstret bakom honom från stjärnhimlen utanför.
Han började i min- net genomga alla skuldsedlarnes siffror och sumnera dem för tn- sende gången.
Men han hade varit uppskakad denna afton mer än vanligt.
Hans sj alsspänning slappnade så småningom af.
Mörkret, den bekväma stolen och de kttiofem åren inverkade på hoiioin.
Han.
föll tillbaka mot ryggstödet och somnade.
När han efter ett par timmar vaknade, skakade han af köld.
Det var midnatt, och riiminet var beckmörkt.
Ban visste i förstone icke hvar lian var.
Men småningom började minnet iterkomma.
W H U B sade, han halfliögt, ss % kallt liar ar.
Xen sade hon inte den där ngden, att det 1Sg ved mellan skåpet och kakelugnen.
8 % kolmörkt liar är ».
Han lutade sig på sidan och började trefva p&amp; natt- duksbordet efter tändstickorna.
Men han hade sjalf flyttat dein, nar han tände ljuset, och han fann dem icke.
Han svor till, reste sig upp, fann veden, trafvade den i kakelngnen och började blåsa p i den.
Men alla kol från den föregående brasan voro redan slocknade, och han fick ingen eld.
Dk påminde han sig att lian hade en tändsticks- ask i byxfickan.
Han tog upp den.
Den innehöll blott en enda sticka.
» Nåja,, sade han med ett litet kort skratt, vi f i tanda ined den högarevördiges Vaktare,.
I mörkret tog lian tidningen från bor- det, föll på kn8 framför kakelugnen, skrynklade ihop den och stoppade den fast och säkert mellan traden.
Sh repade han eld och höll stickan under papperet.
Han låg dar p&amp; knä och såg hur det började flanima.
Men livad var det som stirrade emot honom ur lagorna?
V a r det icke lians eget namn, var det icke röda sigill och blå stämplar?
I början begrep lian det icke, och han gnodde sig förvirrad i ögonen.
Men plötsligt klarnade det i hans hufvud.
hålla, skrek han ursinnig, » hall du djäfvul till ' eld - Iiål1 Han ref med fingrarne i den, han sträckte sig säger jag dig - 8.
upp mot bordet och tog karaffinen och slungade i lågorna, men det bar a knastrade och krasade och brann, och det röda lacket dröp pk dc hvita träden som kåda, och de svarta flagorna flögo upp i skorstenen soin små fjärilsvingar.
Det hjälpte icke, lian fick nkgra svartbrända hörn af papper räddade, det var allt.
Han försökte krypa fram till stolen.
Men han kunde det icke.
Brasan fortfor att brinna muntert ' och lustigt, med sprittande, spra- kande lif, men lian låg hoprullad på golfvet som ett gammalt kladbylte.
Maii brukade icke väcka pastor Viselius i prostgården.
All borstning hade han undanbedt sig, och prostinnan unnade honom att ligga ostörd till långt fram på förmiddagen.
Frukost kunde han få nar han behagade.
Den var också denna morgon redan undanstökad för familjen,, och prosten hade dragit sig tillbaka till sitt rum, då han fick se en skepnad komma ut ifrån flygeln.
Den var ihopsjunken, så att inaii knappt märkte att den hade ett hufvud, och den skred framåt med små, ojlmna, stapplande steg.
Prosten förstod i förstone icke hvein det var.
Han gick ut i förstugan och mötte pastorn.
» Hur står det till i dag? % sade han, i det han vänligt tog lioiiom under minen och ledde honom in.
2Ä.r pastorn inte kry?, Pastorn såg upp på honom med en hjälplös, tiggande blick.
&gt;Vill prosten göra " niig den barmhärtigheten att skjutsa mig till stiftsstaden.
J a g skall inte sedan vidare besvara., &gt;Satt sig ner pastor Viseliiis.
Hur ar det nu egentligen?
Ä r pastorn sjuk?
Nog vore det di, bättre att staiiila här.
Pastorn skall inte beliöf va sakna någonting.
z,, Nej, nej, jag vill inte stanna.
Jag är inte sjuk.
J a g måste bara hem, till mitt barnbarn.
Vill inte prosten skjutsa mig - nu - genast.
W » Jo, det vill jag visst,, sade prosten, som blef rörd af den gamles hjälplösa utseende, %men först måste pastorn äta.,, Nej, nej, jag har inte tid att ata, sätt bara för., Trillan med den lilla halfkureii uppslagen befalldes fram, hö- säcken bands bakpå, pastorn kladdes på och tvangs att svalja några klunkar kaffe.
Dh det blef fråga om plats för knytet, ropade han.
häftigt till: w Knytet kan vara, låt oss bara ge oss i väg.
w Men knytet fick ruin ofvalip$ hösäcken och så for lian den feni mils l b g a farden till stiftsstaden, följd af familjens vanliga afskeds- rop, dem han icke tycktes höra.
Han satt hela dagen tillbakalutad mot suffletten utan att tala.
När hästen betade en timme på vägen, satt lian kvar i vagnen lika orörlig och tyst.
,
Fram emot kvällen körde de in i staden.
, Till strykerskan jungfrn Lovisa Tenstedts, sade han %t driingen, som hörde sig fös i en kryddbod och ' blef visad på riitt strit.
Det var en liten rödrnglad byggnad, som l %g p i en stenhäll uppkrupen inidt i backen neda.nför baksidan af biskopshiiset.
Deii såg ut a t t kunna falla ned när soni helst från sin höga plats.
För öfrigt vette den Rt en bakgata.
Vagnen staiinade nere vid den smala, knaggliga gatan.
, Det iir bast jag följer pastorn opp P, sade driingen, &gt;&gt; hiisten star ~iog *.
» Ja, det ar nog bast&gt;, sade pastorn.
Han hängde sig vid deii grofra karlens arm och hade svkrt ritt lyfta benen uppför backen.
S a r de koiiiino frani, sköto de upp dör- ren och stego in.
Ingen var i ruinniet iner än en iitig kriiina, sain satt pli soffan mellan staplar af rena kläder.
Hon hade ett bref i lianden, soiii liozi just vek ihop, nar de koiiiino in.
» &amp; i1 kvälls, sade driingen, shär liar vi nu andteligen Pitt hit pastorii.
x&gt;: jHvilken pastor?))
sade lioii, ty det r a r redan skumt nere vid dörren Pastorns liufvud hade fallit ner mot bröstet och lian teg.
» Ja, tromine jag vet livad ha.n lieters, sade drängen, för vi kallar honom bara pastorn lie min are.^ Flickan kom frani och såg pk dem.
Jaså; är det haii::, sade hon ined h i r d röst.
» J a, jag karms inte vid lionom, fiir det star i det liar brefvet a t t lian inte känns vid mej. » % L å t inig få ett litet Iiörn a t t dö på, Lorisas, sade pastorn och lyfte upp hufvudet.
&gt; D u ar j11 andå iiiitt barnbarn.&gt;, Jaså, Iliter det på den trallen nu », sade hon.
» Xej pass.
.Tag skref ed1 bad er om litet hjälp, aldrig så litet, just för a t t jag var ert barnbarn, Ni vet själf bäst hvad ni svarade, ni gamle girigbuk dar.
2, Bara ett enda litet liörns, iniimlade pastorn, som iiiinu liangde vid drängeiis arm, » en kort liten tid. » » Jag liar inga hörn », sade flickan, i det hou gick tillbaka och började rödja kläderna från sangen.
%Herre Gud, lion kan val inte vara så obartnliartig mot stac- k a r m, sade drängen, bhon får val ta ' n, för ag vet il&amp; inte lirar jag ska9 göra of ' en inte., &amp; len nu reste sig pastorn upprätt och rak.
Hans ögoii ljuii- gade och hans röst dundrade, när han sade: » Led lit mig och lägg L \
199 mig på stenliällen, ocli Fes er vag.
J a g vill inte nleF ligga i nOgon niänniskcboiiing.
.Jag liar gastat nog i mitt lif. ».
Men i detsainma gled lian f r i n driingens ar111 ped p % golfvet.
, Ser Iion nu », sade drängen.
Flickan blef radd: Hon ref täcket af sängen, redde till den nied lakan och kudde och sedan de.
tagit af honom li ?ns kliider, lijälptes de &amp; t att lägga hoiioili dar.
Så l l g haii till andra dagens KviiU.
Stiindtals sof lian, men äfven nar lian vail vaken lag lian alldeles tyst och stilla ocli följde Iieiine ined ögonen, dar Iion stod och strök och redde ined sina kläder.
Godt lag lian och varmt var det claiinne.
sökt a t t ge lionoin, men lian tog blott lielt litet.
Rfiat hade hon for-.
Slutligen p5 kvällen andra dagen började lian tala.
» Det hrir ar ditt hem, det Iilir, Lo.visaw,.
sade han.
, Ja, det 81- aldrig för r a r t %, sade.
hon.
» Men, du förtjänar det nied clitt arbete. » s k i i ja, slita fik en nog.,.
.
» Du försthr inte hvad dn siiger«, sade han svagt.
» Hein, arbete.
» Och me (!
ens; soin lian såg Iienlie st&amp; dar i sin ljiisa boiniills- klädning.
vid strykbinädet med ryggen mot honom, ocli de iena gardinerna för fönstret, och strykelden, soni brann i spiseln, ocli kaffepannaii p&amp; sin trefot frsinför Iionoin.
den, kom hela fainiljelifvets förloiade paradis för Han började att stöna och vrida sig.
' Allt livad haii i lif- Haii ville vet saknat grep ' sig med Iai~gtans klor .fast vid lionom.
lefva on1 igen - han ville -.
Efter en stund, under hvilken Ilan tycktes ansatt af v&amp;ldsanima pliigoi, strackte.
ha11 upp armarne i loften ocli ropade ined hög röst: &gt;Lovisa, ge mig iixidi lite kiirlelc.
3 » Hvar skulle jag ta den ifrinw?
sade hon hårdt.
&gt;Ni har min- sann inte varit s&amp; emot mig, att jag bar nhgon kärlek a t t ge.,) » Jag gaf dig en gang en silfverringv, sade lian matt.
» Ja, det var en liög.
Si har allt inhnga och stora gärningar att ininnas, ni., s E n silfverring~, sade lian igeii.
Han raknade nu icke, efter riiigens värde, utan efter den våldsainina strid det kostat honom a t t » Kära lilla köpa den.
Det var den enda seger han kunde minnas.
silfverrings, sade lian ined.
slocknad röst.
» Kanske ni vill ha den tillbalcs~, sade hon Iiånfiillt, ty Iion var ond, a t t han skulle ligga dar i hennes fina sang.
.x-
Men han svarade icke.
Hon strök p&amp;, fastan hon hörde hur Ban stönade och vhndades.
Slutligen ropade han igen, högre an förra gången: » Lovisa, var barmhärtig.
Ge mig lite kärlek.
Bara ett.
ord. » Hon vande sig om och s i g på honom, och hon blef rädd, sk dödsblekt var hans skarpa ansikte.
, En prest », tänkte hon.
Och sk kastade hon en halsduk på hufvndet och sprang rakt uppför backen till biskopsgården.
Därute gick biskopen själ£ och skar kvistar af sina ' trad.
wKom s, ropade flickan flämtande, sdet ligger en döende ner i min stuga.
Han skriker, och jag ar så rädd., Biskopen lade trädghrdsknifven, ifr&amp;.n sig och gick hastigt de få stegen ut för backen med henne.
Där låg pastor Visilius, den resande presten, fortfarande med arniarne i luften.
Nar han fick se flickan ropade han treiije gangen:.
, Ett enda kärlekens ord, Lovisa », men den g h g e n, lat det som ett helt lifs jämrande, törstande ångestskri.
Biskopen lutade sig öfver honom.
, Känner ni d&amp; ingenting om Guds kärlek, som ar till för allas, sade han.
Men den döendes armar föllo ned på tacket: Ban stirrade stelt på biskopen.
» Bara en siifverrings, sade han - och så rosslade det sakta i halsen på lionom och han var död.
Lovisa börjads högljudt gråta.
&gt; E t t så ' nt eländigt lif, som han fört », snyftade hon, » och nu ar han död, och jag var bara elak emot honom till det sista.
Hur skall det gå med honom och hur ska ' jag kunna f å förlåtelse?
w Biskopen stod stilla vid sangen.
» J a », sade lian mildt, liksoni för sig sjalf, snoga sedt, så kunna vi kanske inte göra mycket mer någon af oss an längta efter kärlek., Ananda Kerfstedt.
Den äldsta urkund vi äga för kännedomen om det forntida Grek- land, de homeriska dikterna, visa oss ett samhallstillst~nd, i iivilket kvinnan intager en aktad stallning och &amp; njuter en hög grad af frihet.
Grundvalen f ör sauihallsordningen är den p&amp; elzgifte bygda familj en.
Visserligen omtalas Iiär och hvar, a t t mannen utom sin laggifta hustru har en frilla i huset, inen detta synes icke hafva varit det vanliga förhållandet och, där det förekommer, har hustrun en helt aniian och mera aktad stallning an frillan; den förras barn hafva ocksa såsom iikta större arfsratt än den senares.
E t t undantag utgör på sätt och vis Priainos, koiiungen i Troja, hvilken utom Hekabe, den egentliga drottningen, har åtminstone en annan hustru, Laothae, jämt e åtskilliga frillor, men detta synes vara a t t rakna bland d e drag af Österländska seder, som Bomeros iclagt i skildringen at ' trojanerna i motsättning till de på andra sidan Egeiska hafvet boende grekerna.
D a sederna i den viirld, som Homeros beskrifver, ännu liafva åtskilligt kvar af det vilda tillstindets valdsainhet, ä r det naturligt, a t t kvinnorof ej sällan förekomina; och då en man f %r sig sin hustru på regelbundet satt af hennes fader, har uppgörelsen karakteren af ett köp, livarvid friaren bjiider fadern skänker och, dar flere tafla, den friare vanligen föredrages, som bjuder mest.
Detta oaktadt behandlades kvinnorna.
ständigt med mildhet, och de ntöfva stort inflytande på iilii.nneiis hand- lingssätt.
För en kvinnas skull företaga Greklands förenade furstar I~artiiget emot Troja, och för en kvinnas skiill utbryter emellan Aga- inemnon,de frainför Troja lägrade grekernas öfveranförare, och Achil- lem, deras yppersta kämpe, den ödesdigra tvist, livars förlopp och följder utgör ämnet för den ena af de lioineriska dikterna, Iliaden.
Eliuru fordringarne på trollet i äktenskapet icke äro desainina för iilaiiiien som för kvinnan raknas det afven den förre till största heder att visa tillgifvenliet och iiiidseende för sin liust.rii, ocli hon a r för lionom icke den till iinderdånigliet pliktiga tjänarinnan., utan fastmera den likställda följeslagarinnan geiioin lifvet, fiillt si aktad inom den åt henne genoin naturen anvisade verlriiingskretsen som han är inom sin.
Såsom de egenskaper, hvilka företrädesvis göra hust rnn kar för man- nen, framliållas - iitoin skönhet - godt förstlind och skicklighet i handarbeten.
I de skiiraste färger har skalden tecknat förhållandet emellan Hektor och hans maka Androniaclie; den nyss så.blodtörstiga kämpen visar sig, då han för en stiind återvänder från slagfältet till staden och dar saminanträffar med sin hustru och sitt barn, såsom den ömmaste make och fader.
I Penelope har skalden tecknat en oförgätlig bild af den trogna och iilskande hustrun, hvilken vårdar Iniset ht inannep ' under hans tjiigiiåriga bortvsro ocli stindaktigt vag- r a r att ingå ett nytt gifte, så länge det svagaste hopp ännu finnes a t t lian ä r i lifvet; Den tafla af .civiliseradty i fredligs förhållanden lefvande folk, soili skalden upprullar ' i teckningen af pliaiakerna, visar '
oss kvinnan i åtnjutande af aktning ocli frihet.
Drottningen sitter nnder samkvämet i konungapalatset v. sin makes sida, ocli, nar hon deltager i samtalet, lyssna de församlade aktningsfullt till hennes ord.
Haein minnes ej Homeros ' älskligaste kvinnogestalt, den phaiakiska konungadattern Nausikaa?
Det finnes ej minsta antydan om att hoii lefver iinder trycket af ofrihet och afsplirring.
Hon beger sig utan annat följe an några t.jiinariiiiior iitoin staden for att besörja linseta tvätt.
Hon besvarar vänligt och utan pryderi den skeppsbrutne fralll- lingens anhållan oin skydd, ledsagar honom till staden och visar ho- nom vägen till sina föraldrars Iius.
Afveni diir saintalal- hon med ho- nom fritt och otvunget.
Efter dessa korta antydningar om kvinnans stiillning, sådan den framträder i de homeriska dikterna, ink vi ofverspringa de iirliiiiidra- den (ovisst huru många), som skilja den tid, som triider oss till mötes i nämnda dikter, från den tid, d&amp; historiens dag börjar niigot klarare belysa det sociala tillstindet i Grekland, iiiiinligen det femte årliuu- dradet f.
Kr., de persiska krigens, Perikles och de pelopouesislra kri- gets tidehvarf, och nia vi med afseende p&amp; denna tid siirskildt fasta oss vid Athen, hvars förlihllandeu.
b %de äro bast kanda och erbjiida största intresset, enar Athen då var den grekiska världens s i val andliga som politiska iiiedelpunkt.
Vi möta här en anblick af helt annan art an hos Homeros.
Deii athenska borgarinnan lefde i ett tillstånd af ofrihet och iiuderordning, som narmar sig till hvad förhkllaiidet ar hos de inohaminedanska fol- ken i viira dagar.
Vi känna för litet om de mellanliggande %rliiin- dradena för att kiinna utröna hviika orsaker ledt till en shdan till- bakagang med afseende pk Irvinnans stallning, samtidigt med att ett väldigt framitskridande ägt rum i andra afseenden.
Det ink do&amp; besinnas, att hvad de homeriska dikterna gifva oss %r en af den poe- tiska fantasien skapad idealbild af manniskolifvet.
Hufvuddragen i sin teckning har skalden naturligtvis liemtat fran den honoiii omgif- vande verkligheten, men det ar icke lätt att arskilja lxilka drag han kan h s tillagt ur egen uppfinning för att göra bildert i lians ögon mera poetiskt tillfredsställaiide.
Det ar darföre ej omöjligt, att kvin.
nans stallning på skaldens tid varit langt mera ofri och tillbakasatt an den framträder i dikterna.
3Ien oafsedt denna fråga om utveck- lingsgången under de föregående århundrandena, ar det i alla handel- ser en anmärkningsvärd företeelse, att kvinnans belagenhet varit s %
nedtryckt i ett smliälle så utmärkt för hög bildning och1 ideel.
lyft- ning som det feinte &amp; rhuiidradets Atlien.
För a t t kunna förstå denna företeelse bör ' man först ocli framst Isiga märke till den Iios grekerna, liksom hos romarne ocli, som det synes, i allmänhet 110s folk af den ariska stammen, rådande uppfatt- ningen af famiZje91 och staten i deras förliållande till religion-en.
En- ligt denna uppfattning va^ familjen en genom bandet af en gemensam religion saininanhållen grupp af människor, hvilken icke blott utgjor- des af pijL jorden lefvande inedleniinar, nämligen husfadern, som var familjens styresman, Ilans hustru och afkoinlingar, så vida dessa icke - (de inanliga genom adoption, de lwinliga genoni gifte) öfvergått till en annan familj, sanit söners, sonsöners o. s. v. hustrur; den inneslöt också de aflidna förfäderna.
Hela följden af slaktled bildade ett oupp- lösligt helt.
Familjens aflidna medlemmar troddes från en annan värld agna deltagande och gifva hjälp å t sina i jordelifvet varande ättlingar, men de hade å sin sida aiisprillr på eii vis ' s dyrkan i forni af böner ocli offer fr %n d e k a iittlingars sida, en dyrkan, hvars sate dels var Iiusets härd dels de aflidnes gfafvar.
P&amp; fortvaron af denna dyrkan berodde deras lycka i den andra världen.
Get var dsrföre för den grekiska maiinen den heligaste plikt a t t lämna efter sig afkonilingar för a t t fortsätta släktens dyrkan af födäderna, p i samma gäng soni Iiaris eget intresse på det kraftigaste ma.nade lionom att på detta sätt.
tillförsiikra sig sjalf en lycklig fortvaro p&amp; andra sidan grafven.
Men endast sådana afkomlingar vor0 liartill Bgnade, som vor0 födda i ett under religioneiis h#lgd och med vissa cerenionier afslutadt aktenskap; i händelse af barnlösliet i äktenskapet, gjorde dock en i en viss reli- giös forin verkställd adoption till fylles för ändamalet.
Sedan staten iippst %tt genoin en förening af flere familjer, föreställde maii sig denna i närinaste analogi med en familj; dess alla medlemmar anshgos liar- stanima fran en gemensam ättfader, för kvilken inan fick ett namn genom a t t bilda e t t personnamn af folkiiairin.
Staten hade sina ge- mensamma gudar, Iivilkas dyrkan, om den skulle uppfylla sitt iiiida- inål a t t tillförsakra samhället de högre väsendenas skydd, icke fick utöfvas af andra än verkliga statsinedlemmar, d. v. s. siidana som vor0 födda af en borgare och en borgariiina i ett med de bestamda reli- giösa formerna afsliitadt aktenskap.
.
Det var darföre både ur statens och familjens syiipiiiikt af hög- sta vikt a t t medborgarlies blod h611s rent och.
fritt från all blandning ined fränimande fulk.
.Hos athenarne synes särskildt den nu skildrade uppfattningen af familjen och staten Iiafva synnerligen segt bibehiillit sig
under deras framåtskridande till en hög grad af civilisation.
Det ar måhända icke för djärft att i denna omständighet se en bidragande orsak därtill.
att det athenska folket uppnådde en så hög grad af .både politisk makt och andlig odling, ty historien synes visa, att de folk gå längst, som på samma gång de hafva öppen blick for nya förhållandens kraf, ändock bara aktning för det häfdvunna, sarskildt på familjelifvets område.
Jämte atlienarne må romarne och i nyare tider engelsmannen tjäna som exempel.
Den härskande öfvertygelsen om vikten af medborgarblodets ren- het hade helt naturligt till följd, att inan icke ville utsatta sig f ö r de faror i shdant hänseende, som ansågs kunna uppstå, genom en mera utsträckt friliet för kvinnorna, och att man darföre sökte hålla deras lif så mycket som möjligt inom hemmets skyddande murar.
I Athen var detta så mycket mera angeläget, som staden pk griind a.f sin stall- ning som stor handels- och industriort och som politisk Bufvudstad i ett stort statsförbund dragit till sig en mängd människor frkn andra håll, hvilka tillätos vistas på den atlienska statens omrkde och där drifva näring, utan att de dock annat an i undantagsfall upptogos till borgare.
Men afven andra orsaker bidrog0 till att nedtrycka kvinnans stallning i Athen på den tid, hvarom nu är fraga.
Athen hade under de persiska krigen med ens svingat sig upp till att vara den ledande staten i Grekland.
Härigenom kommo statsintressena och de högre kulturintressena att så upptaga den athenska borgarens sjiil, att dar icke blef mycket rum för de tankar och kiinslor, som lia familjen till föreniål.
Denna hade för honom endast så till rida nigon större betydelse, som den tjänade statens ändainiil, hrilket deii i främsta rummet gjorde därigenom, att den sörjde för fortplantaiidet af den.
äkta athenska stammen.
E n lätt förklarlig nationalstolthet, som såg i det athenska blodet något alldeles sarskildt ädelt och förfinadt, kunde icke annat an leda till en ytterligare skarpt omsorg om detta blods renhet och alltså till ytterligare inskränkning i kvinnornas frihet.
O m några politiska rättigheter för kvinnan kiinde under shdana förhållanden icke blifva tal.
Hon kunde icke ens blifra myndig inför lagen; därför svarades och karades inför ratta af fadern för den ogifta dottern, af mannen för hustrun och för den soni hvarken hade man eller fader, af någon bland de närmaste manliga anförvandterna.
Se vi %ter på det enskilda lifvet, så har kanhända icke på nggon tid och på något ställe varit mindre utrymme för lcvinnans inflytande an i det femte århundradets Athen.
Den athenske borgaren tillbragte sin dag
.
(nar lian icke var i fält) i folkförsamlingen, i råds-, embets- eller dom- stolslokalen eller ute på allmänna platser, dar statsnyheter kunde upp- fångas och statsangelägenheter kunde diskuteras med andra man; i sitt hem var han blott - om nätterna och vid måltiderna, hvilka oftast torde varit samkväm med inbjudna gäster, hvarvid husets kvinnor icke till- latos vara närvarande.
Tidens litteratur bar också öfverallt vittnes- börd om ett uteslutande intresse för staten och den högre kulturen och om likgiltighet för allt, son1 angick familjelifvet.
Typisk i sådant afseende är det peloponesiska krigets historieskrifvare Thukydides.
Betecknande för hans uppfattning af kvinnan ä r ett yttrande, som han låter Perikles falla i ett tal inför athenarne: wden största ara för en kviniiaw, säger han, war a t t blifva så litet som möjligt omtalad vare sig för godt eller ondt B.
Det perikleiska tidelivarf vets athenare, så- dan han tiiinligen tydlig står för oss i tidens litteratur, har också trots den bildning, den kraft och det fosterlandssinne, som utmärka honom, nhgot h k d t och ~iiii&amp;~nslöst, som bland anna.t visar sig i ett kallt för- akt för andra nationers rättigheter och intressen.
Hvad ofvan sagts om de atlienska kvinnornas stallning galler blott on1 borgarinnorna.
Meii det fanns i Atlien också en annan ganska talrik Idass af fria ' kvinnor, Iivilka utgjordes af dem, som voro .af utländsk börd, ocli af de frigifna slafvinnorna.
Dessa kunde icke ingå äktenskap med en athensk borgare, nien de voro just clärföre fria från de barid och iiiskränkningar, soin borgarinnorna voro underkastade.
Tack vare denna större frihet kunde de förvarfva en ledighet och en beliagfiillliet i unig#ngssättet, som de i isolering lefvande borgarinnorna icke lätt voro i tillfälle a t t uppnå; de fingo höra och se mycket mera af världen an de sistnämnda, ja, många bland dem tillägnade sig äfven en högre bildning, son1 stod i jämnhöjd ined de mest bildade inan- nem.
Om vi frklise den uteslutande bland dessa friimlingar och fri- gifna rekryterade klass af kvinnor, soni sålde ' sig åt livern som helst, iiitogo dessa icke-Borgerliga kvinnor en ganska betydelsefull och inga- lunda inissaktad ställning i Atheii.
Blånga ' bland dem ingingo förbin- delser för längre eller kortare tid, ja stundom för lifvet med sthenska borgare, ocli åt dessa s. k. hetarer agnades fran mannens sida icke blott tillgifvenliet, utan också ofta aktning af annat slag än den som visades borgarinnorna.
I dessa hetärers sfillskap funno männen hvad deras Iilistrur och systrar icke kunde erbj iida dem, nämligen behaget af lifliga ocli bildande samtal och nöjet a t t höra musik och sång.
Det var därför hos hetärerna, icke i familjens sköte; som den atlienske bor- garen sökte livila och vederltvickelse efter en &amp; t statsbestyr ägnad dag. '
Den roll hetärerna spelade.
i Athen var således icke ringa.
Och ju mäktigare den atlienska staten blef, ju större riliedomar sainlades d&amp;r, ilesto niera strömmade lycksökare dit från andra grekiska länder, men i synnerhet från, Mindre Asiens bildade och yppiga stader, och bland dessa befuiino sig också minga unga kvinnor, utmärkta f ör skön- het, snillriket och talanger.
(Forts.).
.
Sveqt Dahlgren. '
'. '
I.
Sommarlif, ' Vi befiilino oss seclan några veckor.
i Skåne och hade vandrat oss trötta pA de vida fruktbara sl.ätterna, beundrat de väldiga sädes- stackarna, svalkat oss i bokskogariies skugga 0011 enligt bygdens sed, ät ' it .mycket mat och god mat och mat i rättan tid^, d&amp; plötsligen langtaii efter en mera kuperad terräng, efter liöga berg och djupa dalar, grep oss med makt.
Jämtland och Dalarne, Norge och Schweitz hägrade och lockade i ' siiineii och minnen, och en vacker dag blef den i täta löfinassor inbäddade stugan oss för trång.
Vidare horisont ' och högre vyer skiille vi ' Iia!
Alltsk koinnienderades: klart till packning.
Och.
aldrig blef en dylik order snabbare.
och lättare utförd.
Xted en regnkappa och ett par reni~nar bildades ett litet prydligt väskformigt paket, i hvilket ellt v h t Hab und Gut för resaii placerades.
Och ' sh bar det af ' till stationen.
Tiii och ' retiir Helsingborg- Kattarp-Höganas giillande ett par dagar, just våra villkor.
Visst fick inan byta t i g tre gånger på Iialfannan timme och visst fick man vanta på stationerna för att riktigt lara sig den s ' kåiiska långmodig- heten, men frun Iiom iilaii andå till slut.
Vagn till Kullen?
J a, det var inte svårt att ' f&amp; Skjutsbönder trangde sig omkring oss och åkdonen ' stodo i rader; de flesta af char- $bancstypen, uta.11 skydd iiiot regn och sol, utan ryggstöd, liöga och rankiga; att konima upp i dem ' kr nästan lika besvärligt som att satta sig i sadeln utan kavgljershjälp.
Hästen är utmärkt, val född och va1 skött, ineii så iiro vi också i Skhile, skjutskainphrnes förlofvade knd.
Hvilket nöje det a;.
att rulla, fram p&amp; landsvagen, att prata med körsvennen och nicka.
åt de mötande, hur föga ' man saknar jarnvags- kupéns lyx, oiii det så vore första klassens .sammetskladda dyiior och slipade spegelglas.
T blåiiande fjiiriail framträda och resa sig höjd-. '
, 207 sträckningar och likasom de ganila pekerna ropade sitt: Thalatta, hafvet, liafvet!
s&amp; hälsa vi ined glädje berget, Kullen, var liingtaiis mål.
Vid det.
&amp; nila ståtliga %erresätet Krapperup stannade vi för att beskåda dess ålderdoinliga, något dystra prakt, och vi häpnade öfver de väldiga stenblock af hvilka uthuslängorna - ekonoinibygg- nader kallades de af oss, den ' nya tidens barn - äro uppförda, samt undrade hvad våra dagars strejklystna inarare slitille saga om ett s$- dant arbetsmaterial.
Längre bort ligger det modärha ocke en hus, erinrande om fransysk chateaustii, friskt ocli fritt med förtjusande läge i brynet af den huga bokskogen.
Nu börjar vägen att i långa krökningar närma sig Iiafvet ocli inom kort ar inan vid BIölle, ett mellanting af fiskläge, badort ocli sommarkoloni, liggande på be&amp;ets nedersta sluttning, just där vägen börjar att stiga.
Det något brokiga intrycket af byn eller hvad inan slcall kalla den tiimligeii utbredda byggiiadsko~ilplexeri, var för tillfallet ytterligare förliöjdt genom de fantasidräkter, hvari de unga flickorna voro klädda eller rättare ut.kladda.
Men då äfven nnglieri~arna visade sig i festdräkt på de flaggprydda ver; rndofna, var det tydligen nigon särskild högtidlighet som gjck af stapeln.
Tackar så iilycket!
- här ville vi icke stanna, helst soin den långa sorninardageii ännu hade ett par tiinmar kvar till aftonen.
Villigt gingo vi dock in pk skjyts- Bondens ' anli5lllan att vi skulle stiga a r och g2 uppför de första bac- karna,, som heïrskaperna alltid brukas, tillade han, synbarligen viss om att detta var en riiotivering af öfveïtygande kraft.
Men det vi- sade sig att hans medkänsla var större för hästens an för ' de resan- des ben, ty vi förlorade hoiiom &amp; art nr sikte uppe i bergskrökarila, och återfuiino honom icke förrän iila backarna yoro slut - val en Iialftiiniiies promenad.
Mödan fick dock sin lön genom den utsikt, so111 j11 högre upp v i koinino, öppnade sig allt inera öfver hafvet, stranden ocli slätten, och S&amp; liar frhn höjden syntes Mölles ' röda tak, hvita väggar och gröna t2ppor som en bukett kastad för bergets fot.
Nu voro vi uppe på platån och det gick ined starkaste fart pb den steniga vägen så att vi ruskades som ärtor i ett såll, till dess vi, ' fortfarande pk lierrskapsinan6r, kunde vi förstå af, kuskens segerstolta niin, i skarpt traf ined klatschande pisksmällar, rasslande hjul, biiller och bång, svängde il!
på Kullagårdeii.
Och Iivad är ' då detta ICulla- gården, där vlgen slutar uppe p i bergets krön, ph spetsen af dess utskjutande udde?
Vill inan vara artig, kallar inan det för en civili- sationeiis utpost, ett enklare liotell, ett landtligt pensionat; vill iiian vara iirlig, måste inan bekänna att den långs, låga träbyggningen med.
skylten srestauration och logis,, målad på en smal brädlapp öfver dörren, till sitt yttre närmast liknar en bykrog.
Karlar och pojkar, allt annat än välklädda och nytvättade, drefvo omkring knutarna, kring- vandrande tyska judar hade slagit upp sina kramlkdor, tömda ölflaskor rullade på b h k a r och bord, grymtande grisar hördes i betänklig narhet!
- Logis erbjöds oss i en liten sidobyggnad innehållande tvii rum, och vi kunde af särskild gunst få det inre; ett par Iierrar skulle komma senare och bo utanför, då all annan utgang än genom fönstret blef afskuren.
Vi tittade p % hvarandra, men hiir fanns intet annat v d &amp; n att vanda om samma vag vi kommit eller stanna och gå nattens okända öden till mötes.
Och att vlnda om, d&amp; solen just stod färdig att g % ned i hafvet, d % aftonskyarna redan började glöda, d&amp; fyren på sin branta klippa stod oss så nara - det kunde ej vara tal om något sådant.
Man var val ingen sybarit heller, och en natt ar jii ingen evighet!
Alltså afskedades ekipaget och icke lång stund därefter stodo vi utanför det inassiva fyrtornet soin, likt alla sadana, ger den trygga känslan af saiiilad kraft.
Bakom sig har man den smala bergkam- men, som mellan djupt inskärande vikar sträcker sig inat och nedåt landet, på tre sidor, i norr, öster och väster det rida hafvet, och nedanför vid den stupande strandväggens fot, där Kattegats och Sundets vatten mötas, en krans af lekande, skummiga vagor.
Dynin- gens jämna, rytmiska brus blef som ett eko af kanda toiier och i den mörknande kvällen tycktes oss att - hafvet var så hiirligt, Och liimlenerar si skön, Och alla vackra stjiirnor De skeno lilwt i sjön.
.
Den poetiska stämningeu framkallade äfven den poetiska frihe- ten, som vi hoppas Topelius nog skall förlåta oss.
3Ien hur Iiärlig iiii natten var, hur klart an fyrens blänkande öga strålade ut i rymdeii, blef det dock sent och vi m8ste gå tillbaka till Kullagården.
Ljus lyste i fönstren och snafvande öfver en hög tröskel stego vi in i det låga matrummet.
Här vore tre bord dukade för afton- måltiden, ined tolf platser vid hvarje bord.
Några och tjugu gäster, damer och herrar, hade redan intagit sina platser, samtliga, som det tycktes, försedda med briljcrnt aptit och dito limör.
Var ankomst afbröt knappast för ett ögonblick det sorlande samtalet, soin med stor liflighet fördes från bord till bord.
De flesta voro unga och glada, alla roro bekanta, alla ined en litpräglad gemytligiiet, soni icke lam-
nade något tvifvel om deras respektive nationaliteter; bland alla dessa danskar och tyskar voro vi för tillfället de enda som representerade svenskarna.
Vi kände oss dels något bortkomna, dels förvånade, men framför allt roade och det var icke lätt att hålla sig allvarsam.
Som allestades, livarest man icke får och icke bör stglla allt för stora an- språk på serveringen, höll inan sig helst till äggen; det ar s i tran- kilt att icke behöfva tanka på några experimenter i den högre matlagningskonsten.
.Efter slutad sup6 samlades alla på den klart inånbelysta gården, ocli har tillkommo några ungdomar, försedda nied alpstafvar.
Nu inåste vi skratta, dessa stafvar blefvo för komiska här på detta berg nied landsväg upp till toppen.
Inifrån huset hördes en n %got osäker manlig röst sjunga » Brusende vilde ström » med bred dansk accent, och känslofiillt föredrag, accompagnerad af ett otroligt dåligt piano.
Handklappningar och bravorop blefvo sångarens lön.
En gammal fru från ICöpeiihaniii, snakkesalig som de flesta danskor, slog sig ned bredvid oss och började prisa ställets alla förtriiffligheter, men först och sist den goda luften.
Och häri hade hon.
ratt, ty Kullens luft är utmärkt, lätt som fjällets, stark soin hafvets,.
mild som skogens, ingifvaiide ett posetivt välbehag, en smekning för lungorna.
Här inetis,de en tysk ungherre kunde man realisera turnarnes motto, blifva » frisch, frei, froh, froinmv - och afven han hade rätt.
8iiiAniiigoni skingrades sällskapet, vi uppsökte vart och bör- jade vid skenet af ett par oinaka ljusbitar inspektera detsamma.
Hin!
- litet var det soni en angbaltshytt, den ena sangen sned som en ktilkbacke för sinåbarn, den andra kort så att fötterna skulle få fri- luftsexercis öfver saligkanten; ' först maste man tvatta tvättfatet ocli sedan sig själf.
Vi iindveko att se på livarandra och började långsaiiit lösa upp våra reniinar.
Men d i befanns det att vår pålitliga heintrefnads- tomte hade i packningen insinugit det goda lynnets rosenfärgade glas- ögon och genast fick nian en annan syn på saken.
Nästan allting liar en skäintsaiii sida och det ar inte så konstigt att f&amp; den utåt om inan bara blundar för iriotsidan.
Den soii1 ' somnar med ett leende, på lapparna, finner det allde- les i sin ordning att blifva väckt af en solstråle.
Högsoinniarväder, klart, varnit, Iivilken tur!
Upp ocli ut redan tidigt pa morgonen medan det ännu ar tyst och stillsanit på Hiillagården, livarest fällda gardiner vittna 0111 worgonsluiriinerns ljufligliet.
Dar under det lum.
iniga trädet vilja vi ha vårt kaffe och dit få vi det ock.
Samtidigt upp- dök en karl med sjöniansliknande fasoner och började slå sina lof-,
var omkring oss.
Han s i g tydligen, a t t vi skulle bli ett lätt byte, och sk fort han närmade sig och började tala om hatar och segling voro vi också genast färdiga a t t nappa p % lians krok.
I l e n till Arildslage ville vi på förmiddagen, kunde han föra oss dit?
Jo, det gick godt an och för a t t riktigt demonstrera saken, vättc haii pekfingret i iiiunneii och uppritade därmed p i det onialade bordet, bredvid var kaffebricka, en karta öfver kusten.
Ju enklare ju simp- lare som geografisk lektion betraktadt.
Xannen r a r genast klar till afresan, vi voro också färdiga, han gick före, vi e f t e ~ och sökte oss ned till stranden utför backar och branter, diii- knappt en stig fanns.
Bhteii, som lag uppdragen p&amp; laxid, sattes i vattnet, seglet framtogs under en klipphäll, men d&amp; icke ett spar till brygga fanns, gällde det a t t dels krypande, dels hoppande från sten till sten och balanserande på lösa bradstumpar praktisera sig ombord.
Tänk a t t det gick, iitaii att ens skosulorna blefvo våta!
Nu skulle först grottorna besökas, dessa egendomliga forma- tioner, som v&amp;gs \ - allet åstadkommit, Iivilka med vilda, djarfra livalf och pelare framtriida soni en arkitekturfantasi, passande .för hafstrollens bouingar.
Sjön bröt sig oroligt därinne bland stenmassorna, det var icke godt a t t nalkas annat än långsamt och försiktigt roende.
N#r vi kommit lit på friare vatten och seglen blifvit hissade, länsade vi undan för god vind ned mot Skelderriken, och nu ville vi höra sägner och sagor om den underfulla straii- den, som vi följde på respektfullt afstknd, men ingenting fingo vi höra; här hade en ko halkat ner och en Iiiist stupat utföie och det var nog bedröfiigt, men vackert och rörande var det jnst ej.
E n lang historia om en nyligen bortstnleii båt kunde ej heller väcka vårt intresse och innan den berättelsen r a r slut voro vi frainnie.
On1 hos den skånslra dlinogen annu nkgon romantik finnes kvar, så hade vi uppsvear ingen slagruta för a t t locka den frain i ljuset.
Detta var icke v h t första i~esultatlösa försök.
, Arildslage liar blifvit kalladt för Sveriges (Iiipri!
- det låter just icke anspralkslöst, Grottor besökte r i pk ditvageii, det ar sannt, det var en likhet; men Knllagrottornas dystra, mörker erinrade föga om den hl2 grottans skimrande fargspel och den lilla fiskarbyn kan blott genoni sitt terrassforiniga lage p&amp;- minna om den tjusande ön utanför Sapoligolfen.
Annars - ju mindre inaii talar om den saken, ju bättre!
Och blott inan lösgör sig f r i n
I ' all.
alla Nedelhafsreininiscense~, ar ina11 @ rna ined om a t t prisa Arild, soni förekom äfveii oss ovanligt inbjudande.
Backe upp ocli backe ned sökte vi oss fram emellan snih tradgardar och byggning?, hvilka.
lago p å, bergsliittningen, utströdda son1 leksaker tir en traask.
Kai.
liar en talrik konstnärskoloni slagit ner sina bopilarpock det dröjde icke lange förrän vänner ocli bekanta $i,trfiff ades.
De ville giiriia, visa och vi ville gärna se alla Arilds vackraste s i d &amp; och s&amp; förde de oss ned till stranden, hvarest sönderslitna taggiga klippor bildade grupper, soin » verkade dekoration)), nästan oiiatiirligt teatraliska, eii- ligt deras mening.
Vi lade liiifve ' t .på sned ocli gjorde kikare af våra händer ocb tyckte sh ined, eliura vi nog aldrig på egen hand iipptäclct sidano konstiga synpunkter.
Vidare genom skog och iing uppåt, apiida till den högst belägna gården ined det ' iniponerande ilain- iiet Himmelstorp, ocli ut på de skoglösa höjderna, hvarest den piii.
purskiftande ljiingeii ~oi1-1 en tätt åtsittande dräkt smyger sig efter bergets väldiga len1 inar.
Nar vi kommo ned igen måste vi tanka på att fortsatta vkr fard och ville höra oss för om man kunde fb besöka grnfvorna i Höganas.
Fanns det telefon?
Om det fanns!
!
- det var också en diiin frtlga af den Soin varit k e d on1 a t t i Ouiksfjällen uppspara en embryonisk luft- kurort dit väg icke fanns, icke ens ddväg, men telefon redan var anskaffad.
.
Icke kunde vi dock litniiia.
- 4rild utan, a t t ha sett inor Cilla, lion som för flera år sedan började a t t hålla inat åt de inålare och iuAlarimior lrvilka soininar efter sominar hit &amp; tervanda och som ann11 i utvidgad skala fortsätter deniia sin verksamhet.
Den lilla, energiska, icke mera unga bondkvinnan är vida kaiid och förevigad i ord och i bild, men nu hade hennes, namn p&amp; ryktets och tidningspalteriias vingar flugit land och rike oinkriiig.
Kungen hade besökt S r i l d och fruko- sterat hos inor Cilla, soin iförd sin basta klut, deii likta gamla skånska liiifvudbonadeii, fick servera den liöga gästen.
Men lllO.r Cilla visste sin värld.
Niir hon i välineningens öfverinatt klappade kungen på axeln och som tilltalsord begagnade » han r, koin hon genast ihåg sig och bad w kunglig majestät w om ursäkt.
] jet stoltaste ögonblicket var andå nar kungen lofvsde skicka lienne sitt porträtt och hon nigande undrade om lion skiille vara värdig en shdan nid.
» Jo, mor Cillc ar värdig;), sa ' kungen - det ä r minrisann inte ininga som s&amp; fått kungsord på sin vardigliet.
Rast soin vi skrattade ocli skiiintade ltoin var skjuts, denna girig icke nkgoii kalescli eller droska eller annat utkndskt åltetyg, utan
en vanlig veritabel bondvagn.
Än se ' n?
Här var inte tid att krusa, tack och farväl, ocli vi rulla ned at slättbygden igen f r h andra sidan af berget, motsatt den p % hvilken vi farit upp.
På långt hå11 ser man de många skorstenarne vid Höganas hvarest de friska vindarna från Öresund ej förmå skingra rökmolnen, ej bortdrifva fabriksluften fr %n de långa gator af arbetarebostäder vi passera.
Vid gruföppnin- pen väntade oss en gammal förare, som försig oss med grufdräkter, dominoliknande fotsida niörka blusar med kapuschong, och fram- räckte de tända lamporna.
Det är en egendomlig situation att glida ned för schaktet med blott nkgra bräder emellan sig och det mörka djupet, en kansla icke af rädsla men af beklämmande undran, af en slags ängslan för allt det främmande och okända, som skall möta därnere.
Hvem liar icke läst om, icke hört beskrifvas hur det ser ut i en kolgrufva och efter andras skildringm sökt skapa sig en föreställning därom.
Det &amp; r ingen öfver- raskning att finna den stora kolelden d % man stannar vid korgstaden, att se de dunkla gestalterna syssla ocli röra sig däromkring, träda ut i eldskenet och åter förlora sig i mörkret.
Xen allt är mindre stäm- ningsfullt, mindre underbart än man väntat, hvarje svafvande sago- niinne om bergets höga salar med glittrande vaggar försvinner, allt # r sh trångt, så svart, taket ligger sk tryckande nära och det fladdrande ljuset från våra lampor gör blott skuggorna ännu djupare.
Vi föras genom stallets dubbla spiltrader; af de trettiofyra hästarne äro flera inne.
men inan ser hem endast som oklara konturer, man hör dem ej röra sig, en och annan vänder blott lugnt pk hiifviidet da vi gå förbi.
Man säger oss att de hafra det bra, att de ej van- trifvas och tvina bort i grufvorna, lir hvilka de aldrig mera komma i ljuset, - man blir dock vemodig att höra det.
Ute i g&amp;n- parna möta vi sedan hästar som ensamma återvända frkn arbetet; vi trycka oss mot väggen och de passera langsamt, spöklikt, nästan ljnd- löst, synas ett ögonblick, och drunkna strax åter i natten.
E t t slags vagn framföres, tv % bankar på hjul, och vi sätta oss ned för att åka framat, hvart och huru länge veta vi ej, hjälplöst, viljelöst lämnade %t andras ledning.
Omkring oss höres icke ett fotfdl, icke ett eko, graf- vens tystnad råder öfverallt, omedvetet tala vi sjalfva blott i hvisk- ningar.
Slutligen komma vi in i en större ort, hvarest arbetet för dagen nyss upphört och här visas oss liuru brytningen tillgir.
Här lyckas vi ock att skaka af oss hemskheten och betrakta vetgirigt de många lagren af svmtglänsaiide kol och mattsvarta bergarter, hvilka Allt Bar kolets färg.
Upp- regelbundet följa p % hvarandra.
kallande alla våra ofullständiga kunskaper om sigilliarier och ormbunksskogar, om trad högre och skönare an våra ädlaste palmer, börja vi utbyta funderingar om vaxtaftryck och förstenin- gar.
Den gamla föraren hörde på, men skakade på hufvadet å t våra frågor.
Shdant dar briikade nog herrarne tala om, sjalf visste han endast besked om grufdriften, om det olika värdet af de olika kol- flötsarna, om den eldfasta leran som för Höganasverken ar af s % stort varde, om arbetstiden och arbetslönen och mera sådant.
Och det kunde han godt veta, ty han hade kommit ner i grufvan som barn och var nu en femtioårs man.
På återvägen kommo vi .till afplank- ningar med dörrar vaktade af Iialfvuxna gossar, hvilka buro små lampor fastade i mössan; de öppnade dörrarne för oss utan ett ord, allvar- samma, tigande, gnomlika.
, &amp; !ed en känsla af lättnad återsågo vi den glödande gnistrande elden vid uppfordringsschaktet.
Nu voro vi snart uppe igen och aldrig hade val solen lyst så klart, aldrig hade traden synts oss mera gröna, himlen mera blå!
Höganas ar ett samliälle med omkring 4,000 innevånare och då nian ser dess torg och öppna platser, tror man sig vara i en stad och den icke en af de minsta i vårt land.
H a r mötte också den urbana civilisationens förfining, har funnos prydliga hus, vackra blomster- grupper, plaskande fontaner, ined intelligeus och skönhetssinne ordnade hem och parker.
H a r bjödos vi på doftande rosor och svällande druf- vor, h#r fingo vi höra om bruksbefolkningen, om deras lefnadsvillkor och familjeförhållanden, deras sorger och fröjder, om skolor och sjuk vård ocli mångt och mycket annat som lifligt intresserade oss.
VBr färd var i sanning rik på omvexling och kontraster, det kunde ej f örnekas. '
F r å n järnvägen sigo vi h y 0 de vidsträckta åkerfälten, välskötta som.
trädgårdar, hvilka genomskaras af banan, tiinnland efter tunnland, kilometer efter kilolometer, med talrika flockar af betande boskap hvilka kunde räknas i hundratal - och vi tyckte a t t allt detta var godt a t t hafva på denna sidan om siindet ocli gladdes å t moder Sveas rika kornbod.
Hem komino vi trötta, dammiga, Iiungriga, belåtna, trygga i medvetandet att val hafva begagnat vår tid.
Nar vi sedan talade om Kullaresan, och det hände ofta, blef refrängen alltid densainina: det var en treflig trip!
- och vi miii.nas dessa dagar som de basta af vårt korta sommarlif. '
x.
I Littera %ur.
.
.
Osynliga länkar, berättelser af Selma Lagerlöf.
Andra upp-.
lagaii.
Albert Bonniers förlag Dessa berättelser äro alla stämplade af fantasiens Sturm und Drang, af subjektivitetens inocl, och af n,zturkanslans protest mot för- konstlingen, och darigenoril lir denna samling i ton ocli uppfattning ' narsliikthd ined Gösta Berlings .saga, författarinnans första arbete.
Legenderna äro de basth af sainlingens Berättelser.
D e iiro syiiiboliska, ocli verkligheten behandlas soni oinkladiiad för den lyri- ska stäinningen.
Denna staiiining koininer har .fullt ocli obetvingligt frain: Då blir också ramen för skildringeii helst den tid, d " a r inan friast kan oniclikta förliållandena efter.
eget godtycke eller ined andra ord: sagotiden.
Förf at tarinnan finner i en af dessa berättelser varl- dens uppeliållande makt i kärleken.
Legevzdevz oon f&amp;gelboet handlar 01-11, Iiurn den gamla förtorkade eremiten bara vill förgöra världeii, ända till .dess lian finner doriiedagshistorieiis förd&amp;rfbriiigaiide spöke förin- tadt af et.t ärlepar, soin bygger fogelbo i hans hand, dar lian som pelarhelgon stbr färdig a t t nedkalla Sodoms och Goniorrhas eld ofver ett obotfärdigt släkte.
1 ' en annan berättelse söker hon r#ttens stora hemlighet.
.De fågelfrie * ä r en d; jupsiniiig beriittelse 01-11 tvenne # fridlösa, som bygga Iijoiielag, den ena en kärniiatur, en boiide, soiii för a t t hamna siii.
egen ära blifvit mördare, den andra en zigenarnatur utan alla inora- liska begrepp, en fiskarpojke, livars mol: a r af tattarblod och alltså haria enligt folktron.
Nar kamraten bibringar honom lärdoinen oin en vedergallning soin universums lag, oin straffet so111 en följd af hvarje brott mot varldsordiiingen, och så till slut berättar sin egen historia om Ii~miiden, soiii lian tog p&amp; sin älskades bakdantare, en munk; då ser den unge i sin äldre kaiiirat brottslingen, soin förtjänar dö, och han anger lionom.
Vid Berg Reses lik bekänner lian d i, a t t han dödat den, soin lärde Iionom; a t t » jordelis grundval heter rättfärdighet) &gt;.
Okeiist&amp;iiningen hos dessa båda .ensamnia, ur saiiihiillet utskjutna, som s t i ansikte inot ansikte med naturen, ar val återgifven.
Sten.kzmlet ar en annan.
forntidssaga.
Stenkumlet säges vara gamla kung Atle, men stenknmlet ä r egentligen stenkiliigen i ditt eget bröst, egoismen, som förstenar, och för denna stenkung blir kvinnan i berättelseii ett offer.
Han griper henne och krossar henne. '
,
Fantasiens rätt att njuta ocli tro på lifvet &amp; r ämnet i ' Petter AToord OCW fru Fasta.
F r u.
F a s t a ä r lifvet sjalf med träl och släp, och Petter Nord är vfirinlandspojken ined falitasiens Strh efter allt det härliga här på jorden, efter lifvets solsida.
Men Petter Nord kommer - pk nattsidan i stället, nar han stulit feiiltikroiian från priiicipalen.
Han vill häninas all den förödinjnkelse, soin sedan öfvergar lionoin, ven på denne, men när d e t koiiimer till ' stycket, mhste han förlåta CL " f hono~n.
H u r den gulbleka fru Fasta än p r e d h r, tror lian henne dock ej.
Denne lustige varinlandspoj $e, ett världens barn ined bru- sande lifslust, som ej vill ha med fru Fasta a t t göra, soin vill dansa värinlan.dspolska och vara siillskaplig, är förträffligt tecknad. '
H u r olycklig iii.
han ej på verlistarlen!
Där var det förbjudet a t t tala ' ioc ' ti däraf kom lian i tiggarevanor.
Han gjorde inga uppfiuningar iner, ty sedan lian skulle sköta fjiidrar och hjul på allvar, var det.
.
ingenting iloligt med dem längre - -.
Han hade ' inga rittor, iiiga ekorrar, alls intet a t t leka ined.
Han hade inte tid, han förstod, a t t allt sådant var bara onyttigt, och lian tänkte nied förfäran p i den tid, då han ännu slogs med gatpojkars.
, Dztnungen är allmänt och med ratta ansedd som samlingens pfirla.
Dunungen iii ett sextonårigt barn, en juogfru, en blomknopp, som livern som helst kan bryta.
Heimes friare och fästman, den ståt- lige Mauritz, iir en ung man, odrägligt sjalfbelåten, som majestätiskt ' beskyddar henne.
Han Iiar en onkel, patron Teodor, och till denne reser det anga paret i förhoppning a t t beveka honom a t t försörja Mauritz.
.Den rike ungkarlen befinnes vara ett naturbarn med humo: ristisk skeptisk uppfattning af världen.
Hjalten i glada ungkarlsgil- len, känner han sig med ens ung på nytt vid beröringen med den unga flickan, .äfven Iion fattar karlek för .honom, och det slutar med a t t hon afskedar fiistinannen.
Man finner af dessa beriittelser, Iinru pliktbegreppet trängt sig in i Selnla Lagerlö fs skriftstiillareskap.
Man spårar liiir visserligen intet forinpedanteri med ideela begrepp, men däremot alltid en moral i berättelsen.
Ja, till ocli med fantasiiniinniskan Petter Nord upp- fattar det som en plikt att vara lycklig, a t t vara stäilinings~iläiiniska.
0in man i Gösta Berlings saga tyckt sig finna, hnrusoin författarin- lian ansåg diktarilatiirerna som riiiinsklighetans öfverklass, skulle man nu snarare vilja saga, a t t Iion fattar reflexionsinänniskorna eller inoralisterna soin deniia öfverklass.
Det ä r alltså ett omslag man marker i detta nya arbete.
&gt;Var talet om diktarnatnrens öfverklass- stiillning en hyllning åt stiiinniilgarnas mhiigguderi, är tron på,
moralistens obevekliga credo %ter en hyllning åt begreppets mono- teisin.
Den ratta episka mångfalden kommer på detta sätt ofta ej fram i teckningen af personer och karakterer, och vi få i stället för en berättelse en fabel, ett lyriskt utbrott af författarinnans eget satt att se världen.
Det hela verkar mer soin allegori an verklighet.
Uan inarker ett modernt uppfostiadt sinne, soin gör revolt mot natur- anomalierna.
Hennes eremit blir onivand af fågelparet - ett rik- tigt pelarlielgon skulle knappast lm blifvit det.
Här kan dock gärna symbolen f &amp; vara symbol, allegorin liar rätt att vara overk- lig.
Värre är det i de moderna berattelsema.
S a r patron Teodor i Dunungen gbr ut i natten och kaniier LLogeï öfver sitt föregående lif bland glada dryckesbröder och samvetskval öfver sia Önskan att bli förenad med flickan med de klara ögonen och det rena hjiirtat, f r h hrars Iijärtetron Iiau totalt förjagat liögiidle lir Mauritz, har han en rädsla för sig sjalf, som hos honom knappast ar naturlig.
Hans anger och lians sorg äro en Hamlets, inen hans föregkende lif var bellmanskt.
Vi äro nu försäkrade om att deras äktenskap skall blifva ett monster- aktenskap, men skulle vi själfva fått gissa, hade vi kanske snarare trott, att den lilla Dunungen skulle fatt höra glasen klinga i sitt nya hem iner an det precis var lienne angenämt.
Denna konstruktion till förman för det moraliska intresset beror troligen darpb, att Selma Lagerlöf ar en allt för lyrisk natur fijr a t t - ännu åtminstone - ha lärt sig diktarens konst, resignationen un- der naturens lagar af orsak och verkan.
Vi införas af Selma Lagerlöf i Imflikter af den mest allvar- samma natur, konflikter, hvilka ofta skildras med verkligt öfverlagsen konst.
Hon älskar naturvildheten b %de hos natur och miinniskor, det djupa och dunkla, den svlrmodiga naturstiiiniiingens rufvande tystnad, den ensainnia skogsbacken eller skogstjariiets angsliga mörker.
Ocksk.
iniiiiniskan är för henne en gåta med outtalade begär och begrafna lidanden, dar t. o. in.
fantasiens glada lek ar en lek med elden, barnets lek eller okniiniglieteiis glada sorglöshet.
Fantasiens yrande djarfhet ar blott en onilrliidnad för begärens vilda lust.
Och det är nr detta, tern- peranlent, aningens drönilyiine, författariuuan därför liar lätt att fram- locka sagoskymningen och fk dess hemskhet ö f w r sina taflor.
Allt detta hos författarinnan ar natnr, men dar bredvid finns det en krilturens protest, som ej alltid iir koiistniirlig.
Hon ser nämligen
detta oreflekterade, denna lifskraft, soin bryter bojor och band, allt- för genomgående som en samvetets och den moraliska känslans protest, liksom om den enskildes samvete verkade med samma regelbundenhet soin den riktiga slutsatsen i en inornlisk katekes.
När den enskildes rattsbe- grepp äro så ofullständiga som de onekligen äro, är det ej alltid sa- k.ert att det moraliska medvetandet - det skuldtyngda sinnet - följer den brottslige eller kanske ens straffar honom.
Det är darfor det godas seger i hvarje enskild situation h&amp;- i lifvet blir så högst pro- blematisk.
Det %r därför ocks % det ideala samvetet ar så ytterst säll- synt, och vi, trots det a t t vi ha den ideala sainvetsregeln,, allt det I viljen människorna skola göra Eder, det gören I ock ' dem w, så ofta se brott beghgna mot sådana regler. "
Som Selma Lagerlöfs fara se vi icke den torre ' moralistens lik- formighet, men däremot ett slags underverkstro på det godas seger, p % samvetsmaktens allestädes närvaro i Iivart säïskildt fall.
För henne ar svårigheten icke.
att iippfatta de olika människornas speciella egen- domlighet skarpt, men att lihlla knraktererna konsekvent d. v. s. ej 1 %ta dein g % utom sin ram.
Hw tror för mycket p % den Iiänförda stämningens eggelse och förmåga att omgestalta.
Hon gör allt för stora eftergifter å t möjligheternas makt.
Diktaren, som vill uppfatta objektivt, måste se lifvet ntaii konstruerad symmetri och harmoni.
Dik- taren m %ste se i lifvets förli&amp;llanden karakterer, som ha gränser, hvilka ingen makt p % jorden Ban bringa dem att öfvergå.
Likasom det finns stora och goda karakterer.
som aga ett ozctplånligt siirmärke af en stor egen-.
dornlighet, sh finnas dar ock lika obevekliga onda och sinå, Iivilkas litenhet och begränsning snarare ar deras öde an deras fel.
' Den van- liga förklaringsgrunden, bristen på viljans fasthet, räcker ej till för dem.
Lika ofta, Iranske oftare, ä r deras skuld en andlig döfhet och blindhet, en abnormitet i den moraliska synapparaten och synförinågan.
A t t icke finna n %gon deus ex inachina i kai.aktersteckningen ar ' den moderne författarens svåra konst.
I » En fallen.
kung, liar författa- rinnan frigjort sig f&amp; alla nemesisbegrepp,.
och därför blir effekten här så slkende.
Där skildrar hon ett mänskligt nederlag, som är sh fint gripande, därför att däri ligger denna slumpens ironi, som krossar människans drömbyggnad med samina lätthet som ett korthus, och fast den ä r lika grann som detta.
Storheten, kungen&gt; ar helt enkelt en handtverkare, som orättvist misstänker sin hustru för otro- het, ger sig af från henne för att inbilla henne, att han ar borta, och så predikar sig själf varm om sitt eget lidande, till dess han blir något stort i egna och andras ögen, Han bar förmågan att hiinföra,
andra med sin sorg och så får lian veta, att lian endast ii~isstagit sig, att hustrun var honom trogen, att allt var en fantasibild, en dikt, hvmrined han undfägnat sitt sjuka h j ärta.
Men i samina ögonblick försvinner tron p i honoin sjalf som på nigot stort.
Han ar » den vanliges, och Ilans viiltaligliets slussar äro tillslutiia inför denna prosaiska upp- lösning på hans lifs sensationsdraina.
Sensationssk&amp;despelaren iiioni lionorn är död - ord fattas honom, när känslor fattas honom, och han återgkr till sitt förra intet. '
Denna historia är skrifven ined en sådan kraft, att inan helt och hållet ryckes med.
Stilen, som ar extatiskt öfverspänd, är så närsläktad med %iiinet, att jag liar svårt att underskrifva kritikens förkastelsedoin öfver den.
Däremot har Selina Lagerlöf i sin stil trots dess yppiga färgrikedoni dock ett man6r, soin gaiiska ofta minskar dess verkan.
ACijektiven må vara 11111 ' ~ in&amp;lande soin helst, denna störtsjö af beskrifvaiicle egenskapsord är icke iiaturiiitryckets sätt att.
ge liift åt sina upptäckter.
Oin K.ielland och Jakobsen ha gjort på samim sätt, förminskar det e j felet, ty det är alltid ett fel att låta folkvi~lin slå koloraturdrill.
Selma Lagerlöfs nya sainling är i alla ' händelser ett nytt bevis på hennes stora origiialitet och ett betydligt framsteg i konstnärligt smidig stil.
Hellen.
Linagra. '
~rån skilda håll.
Sverige.
» Stockholms internationella la rar inne hem^ Itonliner.
de- finitivt att öppnas på nyhet.
Redan .i Iiöst liar emellertid lokal blif- vit hyrd, 26 Kungsgatan.
hvari förestindariiinan, m: lle Louise Aiidr6,.
tagit.
sifi bostad.
E t t par pensionarer torde redan i i ~ i i heinmet blifva mottagna.
s: ' 0, Kvinnan och tradg&amp;dssköfseln.
I ' allt vidare kretsar, och det med ratta, tiar på de senaste Bren intresset för ~tritdgkdsdingen - spridt sig i vårt land.
Hittills liar det dock förnainligast varit man- nen, soi-ri ägnat, nigot allvarligare stiidinlp i t denna viktiga närings- gren.
.
Flere.
gånger har Dagny siikt att vacka kvinnans intresse för, trädgårdsoclling.
Nu synes afven den tanken liafva upptagits af an- dra ti.iidg&amp;rdsodlingeiis vänner.
Vid det i saiiiinanliang ined träd- gårdsiitställnii~gen i Göteborg i höst samlade mötet frarnhöllo iiairiligen flere talare, att det först och sist gällde att f&amp; deii på landsbygden.
.
bosatta kvinnan med i arbetet. '
.
I;: d,$ti: &amp; f&amp;e .,gnindlide * eda+ .år 1888, herr " R.
&amp; l$lin N O - d Ostergotlands ohh vikens $ ~ ~ d ~ l.
e l e v s k o G l a e.
n q ~ ~ n ~ e r s t ö a£ Uplands ' " l~~ish %~niii$ssällskap hag herr * &amp; bcfii satts i ståid att pet- taga digra obeinecllade triidghase~ever ' för son~inarku~s&amp;.
Afven bildade ' kvinnor få, som, be) ant, i ljerr Abelins trädgQdar tl111f211e.: .3.
s ~ stilitsel: &lt;.
,,.
: - .-2.
,;: .f ' att närr@r$ siit- sig9q i, t @ d ~ &amp; r d e n rätta Pl ' atsw ' finnas .+ii.nk- lediga till: d&amp; nya ' ' kars, ' son+ tog i i f i a böiian.
den 1 oktober.
Det vore glädjande om allmänheten ville visa hr Abelins triidgårdar det - intres,yi förtjäna.
.
.
.
s o ~ n.
!e-,.v&lt;rkligen.
.
.I ....
smp &amp; {der de&lt;n a vår.
Handatbetets.
vänner,,,:.
Ett .. .,textilf~rep~Hl, och sommar tagit mhnga af Forenii~geis sEi0kIigaste krafter i,.ansprfik,, .. var, III afd+ij,iig.skarin i gobelinvafnad, hvilken .skänktes tjll d a n s h krorIpr@y$ret,, såso~h, sllf v e r b ~ ö l l o p s ~ &amp; af f ~ ' ?fyratio a; syeiiska- ' diiner: pb ': initiativ af gref viqnan .M.
.Bonge osh.
, friherrinnan; S.; .,Beck-Friis.
D,enna afdelningsskari~i ' iii ' det .betydligaste @ bete: i, denna konstart,:,.
.
.
.
.
.
.
.
.
som utg&amp;tt fran föreningen Bandarbetets ' Vsnner.
Kompositionen ar xtförd- af.
frii .A.
Bobergyt .f.
~Scholander; " och.
.
gbbelinVafver !k$;.
.
.
.
.
.
, - rna.
.
väfnaden af Handarbetets Väniiers skickligaste Nilsson, jämte t ?eïiqe ', ?ndya; i f.
' foreilingeys väfverskor.
.
.
.
.
.,.
.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
I.
.
.
, * - ...
.
,;.
.
.
.
.
Sjuksköterskorsl anstäflande # å. / andsbygden v m bland andra a m e n S ', 8 föreinkl.
för disky ssion .. vid sv.enslra provinsialläkareföseningeiris nyligen W.
.
hållna hrsniöte i Stockholin ..
Denna för hela vårt 3and så viktiga reform inom sjukvården.
har redan inom vissa provinser oinfattats med.
intresse och anslag för utbildn~ide af f ö r iCndarrililet 3iiinplig.a sjukskötër- har i skor ha beviljats a f en del.
landsting '.
D01rt~r.-Nils~ ': @ ngInnd väsentlig man förtjänsten af.
att ' ha bragt frågan garmwe .sin lösning förnäinligast genoin siiia, ' s@ ' iika pro$chyrer i ämnet.
En dylik bro- schyr med titel: &gt; Oin sjnksköterskors anstallande å landsbygdena utde-.
.
,.
.
.
lades på ofvan beïorda möte.
.
I fråga 0111 landitidpens nhslkg f r ~ ~ b a ' i u af r n Hal- ~ ~ lands landsting, soiii besliitat att ' anställ$ en skolad.
sköterslsa inom hvard.e ?a,.
af - 1.anets. '
5 pi: ovingialliikaredistrikt~ ni ed en.
lön af, 500-. kr.
.. jämte vissa andra.
förinåner .. Vesternorrla~zds län liay- .. a£$en: tagit ett:.
godt steg, i önskvärd riktniig gen ' om .att.
anslå: 200 k;; .$t~hyd?
' ib$h eeh ';:: * af l ä i d s &amp; ohiminer, som Sj älf va.
+il '] a bidraga .,hed.
iiiiqsj 100: k.pnGr: ': till sköterskas ' aflöning.
Dessiit6111 liafva ~e,st~~norrla,iids, @ $6b+r@, h ' Kopgiarbetgs; Linl~öPiugs ' bcli l &amp; ~, l ~ ~ i ö la ?dsting l ~,, s gFtt f 6 ~ f.
q t ~ ~ ~ om utbildande af, sköterskor vid, sina resp. länslasar@t:.
.
.
.
i.
.
.
. '
.
r.
!. '.
* T:.
:.
: i.!
.
hag+ ' tg .. H a. ' a!
I.
.
B.
3.
r.
.
,.
.
.
: z ' ' ' I - % C ' w.
~ e d i c h e kon&amp;dafen.
+öken; Anna Stecksén tjänstgör under inne- varande Iiöstteriniii vid.
IG.wolinska .. Institutets patologisk-anatomiska, institution s&amp;soin e. o. ai-hanuens, med illiggande att-biträda vid de kandidatexamen.
grundläggande stiidierna i allmän patologi för ' medicine.
- '.
.
I:.
Sybehörs- &amp; Modeaffar, - Kriuses Pensionat &amp; H6tel Kla~abergsgatan StsekhoPm, 629, tvil minuters riig frhn Centralstationen, erbjuder s&amp;val enkla som elegants rum n. b. eller 2 och 3 tr. Pris: f r h o l: 26 per d y p.
Ref. Med.
Doktor E W. Wretlind, Stockholm, Doktor * H. Akerström, Cpsala m. fl.
Vaktmalstare möter vid stationen.
- N y a Hush %llsskolan (för bildade flickor).
Grundad 1881.
Förestandarinna: Fröken H. Crsnias.
Nya E O C u r s ~ a P n m ~ k l p e o a e r, n?
B s B C a t ~ a l m r Vestra ' 8 ' rädgå.rdsgatain le.
OBS.! '
Bärskild matsal för fruntimmer. '
ezmslza olyc %8sfaiif8rsre3sro1 sis ==&amp;P Bolaget F Y L G b A kunna hanviinda; sig till AMELINE STERLXEYC Adress: StoclchoErn, D6Behsgatem P A. Traffes dihrstädes mellan 10-11 f. m. och 5-6 e. m. StoH lagep af Barnklader fös alla kldrar, till och med P6 hr.
Boda tpger!
Nva, sntaIcfzcZZa m o d e t!
Allm.
Telefon 68 40.
Zer P BiZZiga p~ise9 * 2 Beorsr Vnttugatam 2, hörnhuset vid Brunkebergstorg.
8 0 Baearexa P Norrbro 90.
Laderplastik.
Alla slags verktyg f ör laderplastik s&amp;lj as billigast hos.
.
PER FROM, S t ockPlsim, 54 ~&amp;tea4eamweZegatam 6 4 OBS.!
Baxas oeh knifvar slipas,
JAKOB KULLE, 36 Drottninggatan 86- Svenska ' Konstvafnader och Broderier.
.
Egna originalmonsterarbeten.
Alla slags materialier.
n, Vafnader till alla andamal.
Ylle- och BomullsPörkladen.
Svenska lin [önster i fidrgtryck.
- 36 blad h kr.
7: .50., ATELIER ' l: sta klassens Fotografi-affkr!
Akta.
I ArZ1 xrG: Undertecknade sam anviindt H e r r * =el ~ i t s t r ö x h Collodin mot liktornar och kylknölar ha funnit medlet fullt motsvara ' sitt iinda- ' m&amp;l och kunna det derföre hos e n h k r till det basta rekommen- dera.
Å m i l den 3 maj 1886.
Liungberg, personer I.
0.
Geijer.
A. Ridman.
Undertecknad, som varit be- bepröf.c ?adt m e af en m h g d viirtor h a r del mot liktornar, svlirad e n o m anvandandet af 4ollAdipm vartor, hudhardnad friln Apotekaren Herr Axel Lit- ström i Falun blifvit f r i n dem och nageltring.
och h ~ l j befrind; i hvarföre Obs.
alltid denna in- helt kgistrerade etikett som jag omnamnda .medel hos enhvar till det basta rekommenderar.
garanti for varans akt- Mot.ala t Nykykke d.
27 aug het.
1886.
Auouet Axdn, Handlande COLLODIN.
tals Siiljea hos Per ?ym- och Bokhandlare 1 flagkor b 60 öre och I kmwcis *.
Franko mot i 7cr.
20 öre.
A X E ' L L I T S T R &amp; m, F m Z u n.
Tvätta med luft!
Nutidens mest sensationelia o. praktiska uppfinning!
.
Pneumatiska handtvättmaskinen UNDINE.
Patenterad i alla Iiinder.
Enklaste, basta ooh billigaste tvättmaskin i.v&amp;lden.
. '
Pris pr ntl~ck ibZott 6 kr.
Rengör tviitten f6rviinaiisviirdt Iltt; ' skonnr ' tvatten s8sorn ingen annan metod; undantranger blixtsnabbt alle andra tvättmaskiner.
Sparar arbete, aparm &amp; ti, sparar yeiiuiitgart Generalagentur för S v e ~ i g e:: '.
.
.
iJ-oSE31PH &amp; =JT.A, K o m g L =ofluveramt&amp; Underagenter antaaae i % alra platser.
..
' kvinnor, hu, börja åter vid.
~?
r r ~ i k e n ~. "
t ~ ä d i å.
~ ad&amp;+ da&lt;, den 1 Okt:.
.
N %rrna&amp;.
me ' dd&amp;as d ~ r &amp; r i l i ~ - ~ ~ ~ e r n ~ ~: ~ .Byrå, ö. '
r.
b.
~ Stock- h.
d.
. '
.
e.
t ~.
.
, ..
.,.
.
.,.
I holm el \ &amp; ' E&amp; Direlct6i R. Abdin, ~o&amp;il&amp;ns.
' tiidgårdir, .. Aby.
.
.
r,.
.
.
5 I i i:.
', .. t -.
Yid Öshmiidins högre ' liiroiiiislhlt fik ifli~kor, Roni~ienclörsgatqp.
13, bodföriug,, ineiideliis nnderi~isniug i hush~llsliira med .öniing i ~ i i ~ t h g i d i i g jhenderbete, stilliira in.
In.
.
I hvarje grupp .ho@, sex elever.
Anui~lniiigar iiiottngns i skolhuset I d.
1 / 2 ' 12-1 / 21 miclcl: och ai?
.. stitildaren D: r E. Schwwtz.
(G.
202467 i - - - nonse&amp; se&amp; för ' .. DA Q,N .. Y upptagas af -. '
.
n a,.
... .-: -.
.
.
.., -.
.
.
. '
. '
-.
.
.. &lt;.
.
.
.
.
.
.
.
.
.... ‘ A.
fröken w e b o r g Bergström, 31 Östermalmsg.,-f. d.
28,
- 46 ~ l ~ % ~?
&amp; b e ~ ' g ~ 4 ~ .6 g.
t.
.
m t.
&amp; k G; rundlig och ' Pi.aktisk iiiidcrvisninr: ' l iimuti; s elever i 611 % si: &amp; h&amp;darbeten. '
Kurs ' 50 tie.
Ii; b .., en lektion, 2 tim., 7.5 u ~ e.
13m; rndo i Stockholm uppuiiirky ' samiu; cc i,;!, niip 1rlikc1nrbct.s-~tclicr ' sk,suui - siirdele ' s lliuiisli,~ clBi.i~oriom, a t t eloven s.ithlf ' fi ' lr bcstibinrn: ~ lektionstiden f r h i 9 f. m. till 5 e. m..
ouif: itt: ind?
OBS.!
Bestiillningar emottagas för, uppritninlar, monteringar samt förfiirdigande af linneiit,styrslar.
Hygieniska Skodon tillverkas Dr5,kt-Refo: ~mföi: ei-~iiigep; för,, Herrar, Damer .och Barn.
-, OBS.
Prisbel önca. '
a,€ Skodon tillverkas afven efter modern - fason.
-.
.
!
.
.
' w A l l t arbeto ~iitföres~iioggrniiiih ecli - af bii.sta ' itintarid.- Reparationer verkställas val och på bestamdfutlofvad .. tid, ', .P.
G U S T.
P E T T E R S S O N, Drottninggatan 52..
.SS Mngccsin '.
for.
.
Spqlaq.
&amp;.
.
STOCKHO LM, Tafuelramar;.
.
, 22 ' Lilla ' Vattupa tan-22.
\ Alliii.
Telefon .51 79..
Srån Fosterlandsstiftelsens förlagsenpedition h a r nyss utkommitl Några tilldragelser ur.
l Baron ~ H e.
H. von Essensjefnad.
d d e l - a t i ' af e h o n o m sjelif. '.
I -.
.
.
.
- v.
Pris: i. X2 * &amp; a.
\. '
.
#.
i..
.
. '
:.
($: T; .. A.
10806) ~.
.
&gt;,.
.
J
