# ID: svediakorp-per1165
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,470
# sentences: 586
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm .. N:r?
(478) Idunft Tryckeri Fredagen den 19 februari 1897.
Prenumerationspris pr å r: Idun ensam Iduns Modet-, fjorlondagsuppl.
Iduns Modet., mänadsuppl.
Earnjarderoben Redaktör E y r å: kr.
» » » 5: 5: 3:;;: — — — — Klara södra kyrkog.
1 6, 1 och utgifvare: Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Allm.
tftlef.
61-17 rMkpMrf 1fW&gt;.
R e d a k t i o n s s e k r.
: .7.
10:de årg.
Utgivningstid: F R IT H IO F HELLBERG.
Ö p p e n kl. 1 0 — 5.
Nordlijia.
Aktiebolag.
Annonspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
hvarje fredag.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a platser » 25 ö r e f ö r h v a r j e p ä b ö r j a d t tiotal s t a f v.
L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r e H ö s n:! '
e n d a s t f o r k o m p l e t t e r i n g a r.)
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 Öre p r n o n p.
- r a d.
Lillie Hegermann-Lindencrone, född Grenough.
J rogen sitt läsekrets 1 löfte att efter presentera tique, framställer d e n c r o n e, f. k v i n n l i g a e l i t e n af c o r p s för sin diploma- I d u n i d a g b i l d e n af f r u Lillie H e g e r m a n n - L i n - d. d a n s k e m i n i s t e r n s ä l s k v ä r d a, s p i r i t u e l l a o c h t a l a n g - fulla m a k a, ä n n u för några matiska de svenska ministerfruarna den kår och en af mest uppburna damerna inom societeten.
F ö r d e t till P a r i s a f f l y t t a n - de ministerparet de senaste har veckorna en rad l y s a n d e dagar sedan d o y e n n e i n o m vår diplo- de särställning, hvilken makas vinnande bröder hafva främmande, familj, de ytterligare stärkts genom personliga egenskaper.
haft glädjen och ännu för icke en m å n a d medlemmar det Oscars födelsedag vårt land, på festglädje dagarne Åt ven Posse och och grefvinna, grefvinnan samt tyske grefvinnan ministern von Steinburg, balen hos ministern vier soarén hos o c h fru bankdi- Wallenberg.
otvetydigt vittnat o m den vän- aktningsfulla sympati, som ministern och fru Hegermann-Lindencrone un- d e r sin s e x å r i g a v i s t e l s e i v å r t land dens vunnit inom hufvudsta- aristokratiska kretsar.
Såsom representant för en m e d s v e n s k a r n e så nära b e f r y n d a d nation som den danska, hvars konungahus ju dessutom d e t i n t i m a s t e är l i e r a d t vårt, har den danske på med mini- stern redan från första stund bland buden de främmande intagit en tillsatser.
deras öfriga fester i det minnesrika g a m l a braheska huset, Drottningga- tan 3 1, s e d a n m e r än ett halft århundrade tillbaka danskt nans grace o c h esprit förlänat Rou- n o m sin kordiala o c h v e m o d s - den och franske fulla prägel hafva dessa fester och europeiska denna ministerresidens, hafva värdin- S å v ä l g e n o m sin g l a n s s o m g e - skap och naturligtvis ve- Bray- och m a d a m e och rektören gref- Arvid hemtrefnad — då dansk derbörligen k r y d d a d e m e d ut- sökta meister m e d kronprins- m e d a n l e d n i n g af gästade gästfrihet, marherren g r e f v e A.
F. W a c h t - det konung under kabinettskam- i af sin r e g e n t - danska paret, s o m bland hvilka m å nämnas mid- hos hans stånds- s e d a n b j ö d o d e, s o m så ofta gifvits afskedsfester, och o c h ä r a n a t t u t i sitt h e m nordiska landet välkomna förr, - hans Oftare än sina sände- angenäm en egendomligt fängslande charme.
Redan vid den flyktigaste beröring m e d fru H e g e r m a n n - Lindencrone f å r m a n e n liflig förnimmelse af a t t m a n står inför en kvinna, s o m fört ett rikt och mycket, djupt.
växlande sett De vida yttre lif, sett och sett dragen af h e n n e s l e f n a d, här n e d a n åter- g i f n a, b e k r ä f t a till fullo d e t t a intryck.
På fädernet bördig från S v e r i g e — l i g g e r m å n n e däri e n af o r s a k e r n a till d e n d r a g n i n g hon nen?
utöfvar — på på svenska sin- mödernet från Frankrike, föddes fru mann Lindencrone i den tiga fabrikssta- handels- och den Boston Heger- vik- i Norra Amerika.
IDUN 50 D e n, s o m ej k a n f ö r d r a g a fiender, 1897 är icke v ä r d att hafva vänner.
L.
Af sin far ärfde hon sin mor namnet namnet hela det civiliserade ske stamfader, öfver G r e n o u g h, af Fay, kändt och aktadt i A m e r i k a, af sin som pä 1 tiO0-talet till A m e r i k a, n a m n e t L i l j e, ligadt till Lillie och i denna samhet, kulminerande sven- tibus, gaf flyttade dande landvinningar förkvinn- form inom Den dottern prinsen, i rakt nedstigande led.
Utrustad amerikanskan bilda sin unga n o g l y c k l i g a t t t i d i g t få präktiga stämma under ut- ledning i vets den eklatant stora 15 ligen rika musikaliska anlag, var d e n ett gjort inom s l ä k t e n p i e t e t s f u l l t r e s e r v e r a d t åt d e n ä l d s t a med i den henne af ko- n u n g e n t i l l d e l a d e g u l d m e d a l j e n L i t t e r i s e t ar- bevis på de hon på december 1891 prins E u g e n uppfördes samt diplomatiska pikanta och Majesty ' s Ship tid världen.
danska ministerhotellet och bety- så ringa flertalet kårens melodiösa Pinafore » näm- inför kron- af hof- operetten » Her (af A r t h u r Sulli- van, andra Garcia, p o n i s t), i n ö f v a d, a n o r d n a d o c h a n f ö r d af f r u ren.
Mau framtid den snillrike spanske förespådde som för en hon ändå Hegermann-Lindencrone vid 17 dande — denna frestande ut- plomater och officerare, b l a n d större en populäre lysande sångerska, men års å l d e r ö f v e r g a f sikt henne mästa- mest redan lockelse: platsen unga damer själf.
De uppträ- d e m en son o c h e n d o t t e r till v ä r d f o l k e t — å t e r g å f v o p å språket m e d smittande g o d t lynne, Af p å vissa håll m e d sång, som hon sålunda själfmant område, mål lät med hon från och m e d den Moulton amerikanske endast ningar en vid större sitt gifter- rentiern mr välgörenhetsföreställ- allmänhet få njuta, och verkligt artistskap, Hvass o c h Ella S t r a n d b e r g, Steinway-flygel värdinnans och ledning sin t a c k s a m m a uppgift.
Bifallet v a r d e t m e s t efter föreställningens från lämnades, som frikostigt företrädesvis mecenatskap Bosatt i mot dess utöfvare.
Paris och m e d u n g d o m l i g deltagande lerierna, uttryck i ett i lust de bländande festerna i Tui- fick den mrs Moulton graciösa och spirituella s n a r t t i l l t r ä d e till k e j s a r i n n a n Eugénies intimare umgängeskrets.
Då grund- lades mellan d e b å d a k v i n n o r n a en v ä n s k a p för lifvet, h v a r o m vittnar b l a n d Moultons sommarvistelser annat mrs hos den lycko- strålande kejsarinnan i Compiégne och hen- nes besök längre fram b ö j d a furstinnan med dess samt utvecklingen drag af af med sin genomtränga dongen familj flydde och lyckades den Paris brott skapets ett mrs tvåårigt Moulton Washington, Lindencrone.
andas band, utdelade genom hon ett p e n n d r a g vackraste i vänskap förmälde ministern det monarkisk af d a n s k a med inskrif- Alla öfriga d e i e n t r é n till » skeppet Pi- samt de uppträdandes n a m n i guld- t r y c k till d e n s p l e n d i d a s u p é, s o m afsluta- d e f e s t e n, v o r o i full ö f v e r e n s s t ä m m e l s e m e d de präktiga förmån dagen prins talrik inför publik och en med Till Nu de s t o r a sal distinguerad glänsande eko- resultat.
hafva mål.
de lätta ordskiftena, skratten, de dé fjäten, låga, halfkvädna mu- diplo- visorna på veka, främmande tungo- Salongerna i det danska s v e n s k a s a g a är all.
högre taga än det ministerho- stå större uppgifter, vidsträcktare tio- torde r e d o att dyrbara hegermannska nytt skede af minnen från h e n n e s lif, andra mot- boet, vyer, stoltare triumfer, m o t en b a k g r u n d sande där med kanske af glän- kejsardömets T.
K. dagar.
vara hvilken, mensamma utom personlig sympati, musikaliska intressen ge- förena Hr " Gunnars t&gt;isor. "
henne.
Från drades det solvarma, leende södern ministern ultima beor- H e g e r m a n - L i n d e n c r o n e di- Thule.
rekt till värd smidighet maka in i d e n y a f ö r h å l l a n d e n a, o c h r e d a n och Med beundrans- energi satte sig hans e t t år e f t e r s i n a n k o m s t till v å r t l a n d s l o g hon ådrog ett slag, som, på samma Och Och Och Och ute är tungt och mulet regnet sjunger sin sång, inne är mörkt och kulet tiden blir Gunnar lång.
Han Mot Och Och lutar sitt ljusa hufvud rutan och ut han ser tindrar, om solen har somnat ej tänker vakna mer.
Ha fåglarna glömt att stämma Sin jublande lofsång opp?
Vill ekorren mer ej gunga, Däruppe i björkens topp " ' Då knackar det sakta på rutan, Och Gunnar ser ifrigt ut: Det är liten munter gråsparf Månn han vill leka tittutf tjusande, evigt unga och fagra drottning, Margherita, med Nu somna snui trötta blommor 1 vinterblunden in, Och alla björkarna mistaf Den vackra skruden sin.
M e n i Paris, där salar, braheska, börjar jordmån ett de därpå af h e n n e s Italiens de förklingat, förbindliga Höstvisa.
uppfördes Continentals föreställning nomiskt anordningarna.
Karls folkkök därpå i Hotel samma och sceniska för henne regeringen.
Se Hans öppna famn Är din bästa hamn, Lig Hans fadershand.
För Ull lifvefs land.
ar- gästerna t e l l e t stå ö d e.
F r u H e g e r m a n n - L i n d e n c r o n e s Hegermann- åriga vistelse vid hofvet i R o m hennes af nejder.
frihetsluft; behållningen Hegermann-Linden- S.
P i n a f o r e ».
från Liten Gunnar kär, Hvart än vägen bär, Herren före dig En gång hem till sig.
blomsterkorg med breda eleganta korten m e d nafore » matiska stöd militärkor- I s j u år u n n a d e s återplanterades M. rangemang, med kammarherre tacksam- operettsäll- bärande i gyllene bokstäfver » H.
sikaliska danske hemlandets v ä g n a r till f r u hon slutligen änkestånd med på det aristokratiska c r o n e ett praktfull ten slut öfver- en hyllnings- och själfuppoff- fiendtliga o c h uppnå fredligare Efter Den af och U r s i t t af t y s k a r n e s b o m b e r pass att nöd storslagen antända palats i Paris i detta hetsgärd, till allt d e t t a v a r m r s M o u l t o n e t t åsyna vittne.
sig af drama, belägringen skräckscener dess ring — f ö r s p e l e t till f r a n s k - t y s k a och fruktansvärda ned- Carlo.
Det spännande början djupt på Chiselhurst och hennes villa nära M o n t e kriget, hos den Inför mor och far Gunnar tagit har Sina första steg På sin Icfnadsväg.
af t a k t p i n n e, p å ett m ä s t e r l i g t s ä t t lifliga, o c h tiden sina löste, vid hvar- under åt sitt l å g a n d e intresse för k o n s t e n gaf h o n den Vänd till pappa sen — Bara mod min vän!
Och hans starka, hand För dig strax i land!
respektive roller; orkestern, fröknarna Thora sin stegen.
Lilla rädda fot, Stappla mamma mot, Se, min öppna famn Är din säkra hamn!
ur s o c i e t e t e n s a m t di- engelska sin De första operettkom- vid egen härd s o m älskande och älskad maka.
h ä n v i s a d e till p r i v a t - o c h h o f l i f v e t s t r ä n g r e Slut dig, glada, blåa öga, Slumra sött en stund!, Susen sakta, höga björkar, Vakten Gunnars blund!
Hvisken, drömmar, i hans bra, Hvisken.
Ijuff och.
godt, Att hans aning sig må röra Om det goda blott.
medlemmar af f r a m s t å e n d e e u r o p e i s k a s å n g l ä r a r e, b l a n d Englands Séheffer.
gång det henne den mest smickrande uppmärk- Gunnars sängkammare.
Liten Gunnar middag so / ver Uti sitt gemak: Gröna luftiga gardiner, Höghvälfdt ljusblått tak, Och en matta mjuk som.
sammet Gunnar sig består, Och en vaggsång lusen stämmig Hvarje dag han får.
» Goddag, herr Gunnar, hur mår du?
Och hvad har du för dig nu??
y&gt;Äh, kära sparf jag är instängd, Och har så tråkigt, vet du? » » Ack, vänta Sä skall du Nyss skatan Som händer du bara, Gunnar, annat få se, berättade något nu ett, tu, tre!
En bländande snöhvit klädning Den mörka jorden skall få Och träden skimrande mantlar Med idel juveler på!
IDUN 1897 Och Uti Och Sin böljan lägger sig lydigt ett skrin af kristall, solen ur höstbhtnden vaken strålglans där spegla skall.
Men Har Med Och vintern, som sömmar dräkten, färdig ej hunnit den än pärlor, juveler och glitter allt hvad som hör till den.
Och Och Blott Med D e t gick här, s o m det gått i l a n d: alla m ä n p r i s a d e h ö g t deras eget de tre systrar- n a s s k ö n h e t, ' g u l d r i n g a r n e s - prakt, p ä r l o r n a s glans, och de små dansskorna sletos upp dussinvis, m e n i n g e n, i n g e n friare h a d e k o m - mit, när vintern g j o r d e slut p å fester i det f r ä m m a n d e » Vi därför får jorden vänta bli lite sorgsen och grå, för att än skönare synas silfverklädningen på!
sommarens konungariket.
så foro de dit.
ene vackrare än d e n sett tre sköna dem på hvarje fest och de och andre, s o m aldrig de glammade förr döttrar, andra, och af den de tre.
där På den i landet bland yngsta var var tiden den hände ondt om det, att och d e y n g r e af d e m h a d e d ä r t i l l u p p k o m - mit den tanke, att det var bäst att ej t a g a och dansade Men till icke heller de tre y n g l i n - de guld- och pärlprydda och glans, klang, med så kostliga fångas m e d prakt rätter och nog friare! » svarade: bägar- menade » ske mo med skummande ingen vin och bägarklang, friare b e g ä r d e n å g o n fastän de voro af d e tre som ko- klädda ställe u p p k o m m o stora salar, i i jorden och dess underliga hus m e d m å n g a hvilka därvid troll o c h o n d a andar hög- att b l a n d e n s a m i en stenkula och hölls för att v a r a man.
den an- gick nu de tre flickornas mo- sporde h o n o m, h v a d s o m vållade att hennes döttrar ej fått någon blifva kvitt att gifva bok o c h alla sina tre döttrar o c h f a n n att blef hon så s k ö n a som första gången för nu.
de Men så un- och taga dem sprang b o r t från henne, att till d ö r r e n f ö r a t t s t ä n g a lås och regel.
då den urgamle Till all lycka ungkarlens hon den med mindes hon ord, att syn- g l a s e t s k u l l e lära h e n n e o v ä n t a d e t i n g, o c h så lät h o n dörren och tittade stå p å ynglingar in och i det glänt.
och ensamme män öppna hemmet, först försiktigt, fruktande snaror, tryggare, när de sågo de sköna syst- r a r n a s y s s l a h v a r m e d sitt, s t u n d o m t a l a n d e vänliga, förståndiga ord m e d hvarandra och Till h o n o m der och en derligt ängslig, för att n å g o n k u n d e k o m m a sedan stor i på ängsligt en vis den tredje aldrig synts henne att s p ö r j a e n h u n d r a å r i g u n g k a r l, s o m b o d d e edra dem döttrar med och silkeskläder.
Och solen l y s t e så klart det till andra hemmet, unga där m y c k e t tal där dörren stod på glänt för e n s a m m a fåglar, s o m n y s s blifvit föräldrarnes bo ur drifna ut i villande världen, och för fåglar, s o m redan blifvit vilsna och frusna samt rutan i där sökte härberge.
Många, många u n d e r en prålande skylt, o c h för det t r e d j e stund.
Men hvarken de tre sköna systrarna att f å b o t m o t har eller d e r a s f ö r ä l d r a r aktade på detta tal, t y s a d e ett o c h d e n a n d r e ett bord a n n a t, o c h u n d e r t i d e n s j ö n k o ä n flere h e m till! » i j o r d e n o c h trollens m a k t blef ä n n u större.
han den ene mannen När de unga flickorna f ö r n u m m o detta, s k y l d e s o m l i g a af d e m s i n a a n s i k t e n af s o r g, men andra gingo ut i ödemarken och bröto m a r k s a m t o d l a d e l a n d, t y d e visste n u att där fanns rent för få m ä n Men i kungariket.
de tre s k ö n a systrarna ville h v a r k e n s k y l a s i n a a n s i k t e n eller g å u t i ödemarken, och och ej heller ville deras fader moder att de skulle g ö r a detta, så l ä n g e de ä n n u voro hvita som snö och röda s o m blod och här ännu funnos ogifte män i världen.
Därför togo föräldrarne och klädde sina tre döttrar i s i l k e s k l ä d e r, l a d e g u l d b a n d k r i n g d e r a s ar- m a r och pärlor kring eller s t o p p a s t r u m p o r.
fortfor den urgamle kärlekspilar skola sikta på den utvalda.
M e n ni k v i n n o r h a o m s k a p a t de varma hemmen, in, u t o m e n d a friare fanns d ä r ä n d å till vid gästabuden.
allt är oss och vi f r u k t a ror; därför på i detta döttrar till ett Den ingen dande råd våra tre frusna annat kungarike, » sade då vi få främmande, flyga de i g ö m d a sna- vi u t u r d e l y s a n d e b u r a r - som möjligt suckade hon.
skägg och svarade: d u låter h e m m e t s dagar af sju för dörr stå att eder härd.
F o d r a d e m e j, de bli lättare hemtama,- när de skola kvittra, för de det du gifvit skola snart upptäcka, ligga bland hennes om vår m o d e r g e n o m det glaset tänkte den äldsta systern, och såg s j ä l f g e n o m s y n g l a - set på h o n o m.
s e, d å var h a n f ö r v a n d - Och glödande ögon och a n d e d r ä k t, så h o n färad bort från h o n o m ut h o n o m o c h dref från drog sig samt jagade det solglada för- sedan hemmet.
den andra systern synglaset, honom som för och genom där rubbade, när h o n hjälpte h o n o m att s t r å till d e r a s g e m e n s a m m a b o.
Följer draga du att då ut.
beskåda min friare, s y n g l a s e t m å s t e se u t s o m d e n ädlaste prins i hela v ä r l d e n!
» sade den y n g - sta fjädrar genast nu fick är d e n s k ö n a s t e af d e t r e y n g l i n g a r n e glaset för d i t t t a k f i n n e s n å g o n liten f å g e l, s o m se p å s i n f r i a r e, o c h » M i g lyster att unga funnos.
fram bordet.
» Undrar där de som mor ej något o m det h o n fick ser, h u r v a c k e r m i n friare ä r!
» om ej skulle vara r ä d d för att få sina ungkarlar, sysaker på dem under gamla på någon för och glaset ensamma fåglar k u n n a få titta in och och » Mitt främmande att visa d e m sade dock sett, brännande smälte h a f v e t s is, reste föräldrarna m e d d e m för på friarne, men flickornas synglaset och såg g e n o m det » M e n k a n ej till land de tre systrarna.
D å t o g det underbara l a d till e t t v i l d d j u r m e d f ö r att f å m i n a t r e d ö t t - ynglingar, l a n d e t, o c h d e v o r o n u e j s e n a a t t f r i a till är. » i h u n d r a år, s ä g a m i g, h u r s t u n d v ä r m a sig v i d äta, diktadt, sålunda titta- de tre de, v a c k r a s t e o c h s t å t l i g a s t e i h e l a Nu tog grå att tre ej om lefvat så sig äfven skåda h o n o m s o m ett g r y m t a n d e f y r f o t a d j u r råd att få för hans stora b e k y m m e r döttrarna, och när solen de ogifta m ä n, som sitt behöfves silkesklädda d å i n o c h bli f o - gär- där solen l y s t e så v a r m.
att d ä r i g e n o m m o d e r n.
F a d e r n t y c k t e, att d e t v a r d y r b a r t sköna förbi sin en hundraårige ungkarlen strök begrun- är, resa m e d land, flaxa a t t bli f å n g a d e » S å är d e t!
» prisade dem.
flickor flaxa af utan att få k o m m a dit Vi så na så behändigt glänt många Bland d r a d e, m e n h e m t a m a b l i vi a l d r i g d ä r i g e n o m, ty att välja » H ä r äro rent för många då dörrarna öppnas på vid gafvel borgifta? » skönhet, m e n många, o s s till v i l s n a f å g l a r, s o m f r u s n a skall b e t e m i g h ö g t de tre systrarnas » V i ogifta män b e d t att få k o m m a in h a d e d e sina tankar p å hvar som voro rar och unga, alla ning i hemmet, där ä r o s k a p a d e till j ä g a r e, s o m m e d jag män, gamla O c h så ett ting vi själfva allestädes alla på ungkarlen, satt e n s a m i stenkulan.
du, som Och duk de in, b e f u n n o deras hals, satte s m å dit, där ynglingar och ogifte m ä n breda i d e t t a l a n d bli j a g a d e likt v i l l e b r å d, f a s t ä n d a n s s k o r på deras fötter s a m t f ö r d e d e m så funnos.
sett d e m och på höllos för ingen ungkarl hem hackat h a ni b j u d i t ut d e m rådslag andra förgäfves s m ö g o sig in o c h p l å g a d e svårligen d e m, s o m detta elände, och som en marknadsvara om öfver därinne.
I hela konungariket gick få a n d r a För dem.
allt, s o m f a n n s friare.
ungkarlen.
» F ö r det försia ned till enklare dräk- m o d e r n fram det lånta synglaset, såg g e n o m ket b e d r ö f v a d e, o c h i sin stora sorg beslöto d e den hundraårige sjönk flickorna Då valde den äldsta en spinnrock, Då kommo är d e t d i n m a n s o c h d i n f r ä m s t a ö n s k a n a t t andra uppstod blott taga det fram Så gaf h o n ter, och när d e h a d e iklädt sig dessa, räckte in alltså! » ett g ä s t a b u d, i glans det Häröfver små utvälja det s o m bäst låg för deras håg.
sorg i hela l a n d e t, t y d e t e n a h e m m e t efter hustru.
samt de d e m tre gånger nio ting för e t t till v å l l a r d e t, » s v a r a d e någon och pärlbanden dem » Tre ting och sig komma tillbaka. » af s i n a d ö t t r a r o c h l ä s t e i n allt för att tidsbruk.
I detta döttrarna, ogifte m ä n ting, skall d u synglaset s a t t e s i g g l a d a till h v a r s i n s y s s l a.
N u t o g men skönaste märkliga mig än någonsin.
och den några hon hvarje och prakt, m e d mat som på konuugens bord, hade här Modern återvände h e m, tog silkeskläderna, nungadöttrar.
ett äkta par, s o m s l i p a t i s e x t i o år dra en grytslef, dern, och fadern den ena vackrare än jag på Då blefvo fadern och modern mycket, m y c - tre som kunna m e d d e m, så deras små d a n s s k o r sletos värre » V i få själfva g ö r a g ä s t a b u d, Tredje täflingsartikeln.
godt, på det du m å systrarna, silkesklädda O c h där blef g j o r d t et var en g å n g dat detta systrarna.
beträffande giftermåls ingående.
på hvilket dansskorna garne friade Modems plikter mot sina döttrar glas, ungkarlar, » sade då fadern, och men i m i n stenkula, o c h när d u g e n o m det skå- guldringarna gästabnd, * skall d u lära m y c k e t s e h v a d g o d t är, s k a l l j a g l å n a d i g e t t s y n - m å s t e å t e r v ä n d a till v å r t e g e t l a n d; träffade Emmy Köhler.
råd, du nu ej anar; och lämna D å h ä n d e det sig, att tre y n g l i n g a r, d e n Gunnar han lutar sitt hufmd rutan och ut han ser, åt lilla glada sparfven flyger han nickar och ler.
mitt k a n s k e har där n u blifvit större tillgång på alla t i l l b a k a Så vänta du bara, Gunnar, Kanske ett par dar eller tre, Och om ej skatan har narrats, Så skall allt det där du få se! » Och Mot Och Som 51 till sig själf och satte det M e n, o v e!
I stället för d e n lingen som underbara ögat.
sköna yng- såg h o n då en lam, vingbruten örn, a l d r i g m e r s k u l l e f ö r m å h ö j a s i g m o t so- len.
H o n, som var den yngsta och vackraste
IDUN 52. af s y s t r a r n a, d r e f e j u t h o n o m gare fördärfvas för att ytterli- i den villande världen, fast h o n e j k u n d e t a g a h o n o m till sitt h j ä r t a, n ä r h o n såg, hur skarpa hans klorvoro o c h a t t h a n s hufvud vilda och bröst buro svåra m ä r k e n efter strider.
D e andra två systrarna funno män, hvilka ej voro förhäxade till o n d a d j u r, g i f t e sig 1897 Fru Hungerfords naturliga anlag för litterära sysselsättningar hade gjort sig bemärkta redan under hennes skoltid, då h o n alltid tog pris för sina uppsatser och ofta samlade kamraterna o m - kring sig, berättande de underbaraste historier ur egen fatabur.
När hon lämnade skolan, be- stämde hon sig själf för skriftställarbanan, o c h vid 18 års ålder utgaf hon sin första roman, » Phyllis ».
Framgången af detta förstlingsverk var så afgjord, att fortsättningen ej länge lät Om vi n u helt o c h hållet l ä m n a å de manliga individernas tanke o m d e m) fel o c h ligen göra m å n g a sido (du vet förut ovanor, som min säker- äktenskap mindre behag- l i g a, så l å t o s s tala n å g r a o r d o m v å r t e g e t värda kön.
Hvad alla som alltid förlofvade förvånat nästan mig är, utan undantag att äro m e d d e m, b y g g d e egna h é m, där rosiga barn så » i s j u n d e h i m m e l e n », m e n s å f å g i f t a f ö r - lekte och blifva till alla logo, men den yngste sade nej sina friare, t y h o n h a d e haft kvar Träffar den där.
man ett par, s o m varit gift nå- s k ö n e y n g l i n g e n så hjärtligt kär.
H o n s k y l d e g r a år, s å s e r m a n e j e t t s p å r af d e n dock begejstringen; äkta ut e j sitt a n s i k t e i s o r g o c h g i c k e j h e l l e r i ödemarken för att allena b r y t a midt i riket ensamma lar ett och gingo hem, deras äldre jungfrur hvar vilsekomna När de behöfde att för sin m a k a, ville hjälpa d e m för unga, tre solens systrarnas moder ej d e t till d e n ljus men Tro som till d e n g a m l e.
detta glas, » hemmets solstrålar.
Det andra sina döttrar, men väl att gifva ting, som plikter jag mot lärt, sina är att döttrar bland är ä f v e n att kunna sitta ner en stund vid dess härd s a m t, i n n a n d e f ö r v a n d l a s till v i l s n a f å g l a r, f å h j ä l p att b y g g a ett eget näste.
M e n säg m i g n u, d u e n s a m m e g a m l e, af h v i l k e t ä m n e du smält ditt u n d e r b a r a d u slipat d e t så k l a r t?
» » Glaset är af den synglas och frågade bästa hvari hon.
hjärteskärfva, s o m r ä d d a d e s, d å l i f v e t s l y c k a s l o g s i kras af en långa guldprydd år i min fällde öfver stenkula, » draårige ungkarlen Från den tigt gå i lån de för men de den bo hun- e n d r o p p e föll underbara glaset.
d a g e n b ö r j a d e d e t t a s y n g l a s fli- öfver försvunna det under att n ö d g a s svarade och ännu från hans ö g o n på det jorden, och har j a g slipat d e n skärfvan i salta tårar, j a g ensam kvinnohand, hela hemmen troll solljus, spred sig öfver och som konungariket, stego åter onda andar från hvarje upp och ur flydde nytt bo landet.
detta laste med du ».
dina ömhets- längre.
blir s å f o r t o c h en matrona?
Fru Hungerford hade helt visst ännu betydan- de litterära uppgifter att lösa, då dödens hand så plötsligt afbröt hennes sällsynt flitiga verksamhet.
H o n afled lugnt den 24 sistlidna januari till följd af ett recidiv i en redan öfverstånden tyfoid feber, omgifven af de kära, hon så högt älskat.
i —! — * * " J " Författarinnan till Molly Bawn ".
sjunde Käraste min En sådan blifvit Är så himmelen. ' '
vän!
lillan verkligen s t o r, a t t h o n r e d a n är nyhet!
Har förlofvad.
det ej bra t i d i g t?
ligaste lyckönskningar som jag Du ser, att d u skrifver, Dock, m i n a innner- har du, isynnerhet är så h j ä r t a n s glad.
att j a g, s o m s ä t t e r s å litet värde p å kärlek och k n a p p a s t tror att lyck- l i g a ä k t e n s k a p e x i s t e r a, n ä p p e l i g e n vill l y c k - önska dig.
J o, k ä r a lilla v ä n, j a g t r o r p å b ä g g e d e - larne, m e n du väl sådt m e d Vill så s a n g v i n i s k medgifva, du erfarenhet d u ä n är, så att d e t är f a s l i g t de verkligt lyckliga tillåta framför ringa tanke o m mig äktenskapen.
att m e d min m i g låta dig veta orsaken må tunn- därtill.
tioårs min så det; den unga af d e t f ö r s t a Ja, sig själf högt, äfven året i ä k t e n s k a p e t gör beror lifvet.
nu tycker tillräckligt o m färgen, ningar flickan d u lita p å, a t t m a n n e n ofta hela diga.
värdeful- egenskaper.
kan rat a l d r i g o m fin k ä r l e k, o c h d o c k i m i n t a n k e e n af d e s s Sätter vänta på sig.
Hennes nästa bok blef den be- kanta » Molly B a w n », en berättelse hvars titel har en viss hänsyftning på författarinnan själf, då » Molly Bawn » just var det smeknamn, s o m många af hennes vänner för henne begagnade.
I rask följd flöto nu från ' hennes flitiga penna » Lilian », » Mona », » Behagens döttrar », » Portia », » Doris », » Marvel », » En modern Circe » o c h hvad de allt heta, dessa äfven för svenska läsarinnor välbekanta romaner — allt s o m allt ett 40-tal större arbeten utom otaliga småberättelser för tidskrifter i England o c h Amerika.
På andra si- dan Atlanten gladde hon sig särskildt öfver stor popularitet, och allt hvad hon skref publicerades genast samtidigt i Amerika.
I Australien gjorde hennes arbeten äfven stor framgång.
På sven- ska har närmare ett tjugutal öfversatts, de flesta genom fru Mathilda Langlets skickliga hand, samt utgifvits på Fr. Skoglunds ansedda förlag.
Det senaste arbetet i svensk dräkt utgör den i fjol utkomna » Ett vågadt f ö r s ö k », men flere ännu oöfversatta lära inom den närmaste framtiden vara att vänta.
Soloman.
J * å, o m någon, af samtidens romanförfattarinnor A har inom vår kvinnovärld lyckats förvärfva en så stor publik som » författarinnan till Molly B a w n », mrs Hungerford, hvars nyligen timade frånfälle vi redan omnämnt.
V i äro i dag i till- fälle att infria vårt löfte o c h bringa våra läsa- rinnor det helt visst kärkomna porträttet af den omtyckta skriftställarinnan.
Fru Hungerfords flicknamn var Hamilton, o c h var ' hennes fader kyrkoherde i Bosscarberry i Irland.
Härstammande från en gammal o c h högt ansedd familj, gifte h o n sig för första gången redan v i d tidiga år, men efter ett endast 6-årigt äktenskap dog hennes man, efterlämnande den unga änkan o c h tre små döttrar.
A r 1883 in- gick h o n nytt äktenskap m e d m r H e n r y Hunger- ford, m e d hvilken h o n hade tre barn, en dotter o c h två söner.
Deras lyckliga, solida engelska landthem, s o m nu sköflats g e n o m makans och moderns död, var äfven beläget, i Irland, vid S:t Brendas i Cork.
blir Ofta hör m a n talas o m sann kärlek, d j u p dem den, » Ja, af d e n s v ä r m i s k a u n g a f l i c k a n är hålla h e m m e t s dörr p å glänt, så y n g l i n g a r fritt det e n s a k till, h v a r f ö r ofta var, mödrars deras det vulgär liten a t t d e t e j är e n m o d e r s p l i k t a t t s ö k a g i f t a bort — så r ä c k a d e litet kärlek, m e n tillfälle lära k ä n n a sig själfva, o c h det t r e d j e om hon yttrade: så i b ö r j a n som och vilja taga bort döttrarna, blifvit ej Och » D e t första var, att en m o - fel.
resonnerade hvarunder folk gör så sade hon ders h j ä r t a kan svida o c h ängslas, när friare komma måtte detta i en u n g f ä s t m ö, s o m » Ja, poesien betygelser, hundraårige där oftast m i g, l i f v e t är e j så r e n o n s p å p o e s i, Slösa hon är blir d e t e j b r a p r o s a i s k t?
» h v a r p å h a n svarade: längre känner fästman f r a m t i d a lif, » T r e u n d e r l i g a t i n g har j a g lärt att se g e n o m sin och tro synglaset, gick du, jag med kamrater s o m i kärlek o c h det underbara ungkarlen.
vid egen härd, och n o g Vet fåg- a t t d r a g a s t r å till e g e t b o.
återlämna genom att härden d e flesta fall v a r a u n g a f r u n s kunga- fritt u t o c h in b l a n d ädla fruar höfviska söka där prosans mark och odla land, utan b y g g d e den men göra Tag ju ej du väl, att j a g och talat moralise- den blinde ser d u, k ä r l e k o c h förlof- alltid f r u n t i m m e r detta som din lycka, utan tvärtom att få d e n lång s o m F a r v ä l, lilla som mångor- en dämpare som en på s p o r r e till lifvet.
barn!
Din gamla vän Isa.
* " Träume der Vergangenheit / Ett t r e t t i o å r s m i n n e f r å n J 1 skridskobanan.
För Idun af Frida Segerdahl-Nordström.
min ensamhet har jag suttit och erinrat mig, att det just nu är trettio år sedan » skridsko- kungen » Jackson Haines uppenbarade sig s o m en meteor på Stockholms horisont och därigenom åstadkom en verklig epok i den inhemska skrid- skoåkningens annaler.
Jag minnes ännu s o m i går, huru vi i min lilla enskilda skridskoklubb — bestående af jämnåriga vänner o c h bekanta, däribland ett par skogselever, Arvid Leijonflycht o c h Otto Hederström — hade samlats på Nybro- viken en eftermiddag och roade oss m e d åkning, när vår uppmärksamhet plötsligt blef fäst v i d att en åkarsläde körde ned på isen tätt intill banan o c h där stannade.
Den åkande, en ung man, kastade af sig sin stora päls o c h m e d ett h o p p var han nu nere på banan, där han nästan flygande, framglidande s o m en ande, gjorde de underbaraste steg o c h cirklar m e d en elegans, en styrka och smidighet i rörelserna, s o m vi aldrig haft b e g r e p p o m.
Hans försilfrade skrid- skor, som till formen v o r o olika våra, den smått koketta blå kostymen m e d sitt grå pälsverk, hans bröst täckt af glänsande ordnar o c h me- daljer, hans för öfrigt i alla afseenden ytterst behagliga apparition — allt försatte oss i mållös häpnad och k o m oss att studsa, stanna, stirrande på denna märkvärdiga uppenbarelse, s o m bara genom sin vackra konst fick fritt svängrum på banan, där han utvecklade hela sin färdighet, Hvilken himmelsskriande skillnad, när vi vå- gade några steg på våra gamla skridskor, som rasslade och skuro i isen v i d vändningar och skär,
DUN 1897 mot hans lätta, ljudlösa färd!
Och sådana kon- stiga steg o c h figurer han beskref i isen!
Ja, det var rent underbart, tyckte vi.
» H v e m är han? » » Hvad heter han '? » » Hvar- ifrån är han? » voro frågor, som korsades.
Men ingen visste någonting.
Efter omkring en half- timmes åkning sprang mannen med skridskor och allt åter upp i släden, svepte pälsen omkring sig och for sin väg, följd af allas undrande o c h b e u n d r a n d e blickar.
Quant å moi — jag spände af mig mina holländska skridskor, som jag förut varit så belåten med, o c h förklarade högt och heligt, att jag aldrig ville åka mer, ty nu före- k o m mig både min o c h de andras åkning som en eländig parodi på hvad jäg nyss sett, uppfattat och känt s o m skön konst.
H e m k o m m e n berät- tade jag för min far den besynnerliga händelsen, och han tröstade mig med att vi nog snart ge- nom tidningarna skulle få lösning på gåtan.
Så skedde också.
Det annonserades, att mr Jackson Haines från New-York (» skridskokungen&gt; kallad) skulle ge en föreställning vid musik på isen, i en inhägnad stor bana på Nybroviken.
Att jag var m e d bland de tusende åskådarena, faller af sig själft.
Hans uppträdande var utomordentligt fint, konstnärligt och vackert, o c h entusiasmen hos publiken, s o m aldrig förut sett någonting sådant i Stockholm, låter ej beskrifva sig.
Alla gingo vi hem med enhällig önskan att få se honom flera gånger — både » män, kvinnor och barn » voro lika förtjusta.
Emellertid kan jag icke minnas att jag såg h o n o m uppträda flere gånger det året, men följande vinter var han åter i Stockholm och tillkännagaf då i tidningar- na, att han tog emot ett begränsadt antal unga damer och herrar såsom elever i skridskoåkning.
Sedan åtskilliga antecknat sig, bestämdes en dag för enskild åkning på hans bana för att utvälja dem, som voro så pass försigkomna, att han ville antaga dem.
Det var icke många, som funno nåd för hans ö g o n, men till min stora glädje var jag en af dem.
Som väderleken var ogynnsam och kölden alltför bister, kunde jag icke vara med de första dagarne, m e n så snart jag började åka på banan, k o m mr Haines genast fram till mig ocli lärde mig så småningom att tillsammans med h o n o m åka både vals och mazurka.
Dessutom sökte jag efter bästa förmåga o c h m e d ihärdig flit härma efter de steg och figurer, jag såg h o n o m göra, ehuru jag naturligtvis aldrig lyckades riktigt.
De bästa bland de unga gossarne af eleverna var en vid namn Windrufva samt en annan gosse, som åkte med h o n o m på uppvisningen.
Det var m y c k e t svårt att lägga bort de gamla skridskor- na o c h börja åka med sådana af Jackson Haines modell.
Dessa senare tillverkades då i Eskils- tuna ocli kostade 15 o c h 12 riksdaler paret.
Men efter åtskilliga misslyckade försök gick det bra, ehuru det dröjde flere dagar, innan jag kände mig riktigt säker för att ej slå baklänges, hvilket var största svårigheten m e d d e m.
Februari gick hastigt, o c h i mars skulle han ge två föreställ- ningar och sedan resa.
Han frågade då, om några af eleverna ville göra h o n o m den äran att visa sig tillsammans med h o n o m i ett par num- mer.
Enär lektionerna voro kostnadsfria och gåfvos blott af intresse för saken, jakade vi gärna, sedan vi fått våra föräldrars och målsmäns sam- tycke.
De utvalda eleverna v o r o: undertecknad, en fröken Lieventhal samt en ung gosse, hvars namn jag ej hörde eller minnes.
Den bestämda dagen för föreställningen k o m med godt väder och god is, och m e d hjärtat i halsgropen af oro o c h rädsla beträdde jag den glatta banan inför en publik af närmare två tusen personer, s o m m e d hand- klappningar hälsade lärare o c h elev, när de till- sammans trådde dansen efter Fausts vals: » Träume der Vergangenheit ».
Bifallet steg till en åska af stampningar, bravorop o c h handklappningar, när dansen lyckligt var slut o c h jag försvann in i paviljongen på isen.
H u r det gick för de andra, därom har jag ett m y c k e t oklart begrepp, ty jag var s o m bedöfvad af den rädsla jag utstått.
När sedan mr Haines och hans impressario Jones på det hjärtligaste komplimenterade mig, gladde jag mig endast öfver att allt var väl öfverstån- det.
Nästa gång dansade jag mazurka med Haines, fröken Liewenthal vals.
Efter föreställningens slut anhöll mr Haines att vi s o m tacksamhets gärd och minne af h o n o m ville mottaga och bära en liten dekoration i f o r m af en skridsko m e d hans namn däri graveradt.
Den jag erhöll var af guld, de andras af silfver.
Haines uppträdde några gånger på kungl.
teatern i » Profeten » och på Djurgården i en feeri- pjes » Bockfoten ».
Ett par år därefter var han återigen i Rvssland, där han hade varit flere gån- Bättre än Stomatol och Aseptin af alla slag är 53 ger, innan han k o m till Sverige.
Där förkylde han sig i den skarpa kölden efter en skridsko- åkning inför hofvet, fick lunginflammation och dog — men skridskoåkningen, som han omskapade till skön konst, lefver och har utvecklat sig be- tydligt, ehuru jag aldrig sett någon åka med sådant behag, sådan styrka och elegans som den amerikanske » skridskokungen » Jackson Haines.
ken.
De o s s till m ö t e s Keland mina tidigast biskopen minnen ett af T e g n é r besök, gjorde som den i öfversta Wexiö gymnasium en afton minen i början 1840-talet.
Stenholm tor.
Denne S. u t m ä r k t e blidt lungsiktig och — dog talorgan, men En magister sig g e n o m Han också snart — förmåga lek- ett syn- stilla v ä s e n.
god af höstter- var då vikarierande teologie nerligen sitt af fräjdade afdelningen under var hade hes att undervisa i ämne Ifrågavarande sum i Norbecks satt i unga afton dörren och af talade, odelade öppnades armen ett lärobok i teologi.
katedern åhörares genomgicks pen- Stenholm följd af sina uppmärksamhet, och Tegnér, ledd sin b e t j ä n t, i n t r ä d d e.
p å t r a p p a n till v e s t i b u l e n, e t t utbragtes faldigt hurrande, » Tack under bland biskopen leende till var kropp frisk, s k a ni h a, m i n a u n g a v ä n n e r!
o c h v å r ä r o släkt! » Tegnér vid och voro denna själ.
den — tid bruten När förras både den senare var fortkomstledamöter ytterst svaga, h v a r e m o t under själens ohälsa kroppen rörde sig m e d må ledighet.
historier.
g i n g o på i omlopp Ösirabo.
här b e r ä t t a s, d o c k utan om den af dem En a n s p r å k på a t t v a r a s a n n, t y m a n h a r läst n å g o n t i n g d y l i k t från ett dårhus biskopens — om i utlandet.
mångårige jag ej Det och sades, pålitlige att betjänt miss minner mig, hette Jansson — en g å n g förmått genom sin husbonde att sin han fyndighet afstå från att u n d e r e t t a n f a l l af s i n n e s f ö r v i r r i n g k a s t a s i g utför biskopshusets balkong.
som helst » men rare göra, » påstods h o p p a nedifrån och en tasier o c h afstod » Det kan h v e m J. hafva sagt, o c h u p p, d e t är s v å - biskop sinnessjuke leddes mera värdigt. » Den härigenom på andra fan- från saltomortalet.
När m a n såg biskopens v a g n rulla g e n o m då Naturligt- af p r i m u s hvarpå celebre sjuklingen framstår i kom y t t r a d e, e n d a s t h ö r b a r t f ö r d e n ä r m a s t stå- Många För Idun af Wilhelm Bäckman.
träden Tegnér g y m n a s i s t e r n a, l e f v e r o p e t e f t e r f ö l j d e s af t r e - ende: pressade blad ur mitt ungdomsherbarium.
vördnadsvärda le / ve f ö r h o n o m Ungdom 5kaldeiTiinnen.
gamla a l l é e n s t o d o i full k n o p p n i n g.
Wexiö gator utåt l a n d s b y g d e n m e d b e s t ä m - m e l s e till n å g o t af d e k r i n g l i g g a n d e sätena, lärjungar.
till m e d r e s e n ä r e n, f ö r h v a r s a n k o m s t h e r r e - att Afböjande Stenholms uppmaning taga plats i katedern, s i d a n af den främste visningen fortgick d ä r e f t e r till damer att f å h ö r a a l l t f ö r n ä r g å n g n a k v i c k - heter.
denna jag tid minnes en medellängd, stapplande Tegnér, var han gubbe, kanske snarare gång, fet något än lockigt blondt hår.
Ögonen vid öfver mager, med slappa drag, tunt, en smula oordnadt, ursprungligen grått, måhända d o l d e s till nå- g o n d e l af ö g o n l o c k e n, m e n n ä r d e s s a i b l a n d lyfte sig, blixtrade det från pupillerna.
Mun- n e n a n t o g emellanåt en sarkastisk d r a g n i n g.
Öfver skorrande.
tillfället u t g j o r d e s j ä m t e skjortkrage.
Den mörka Dräkten doktorshatten af s v a r t h a l s d u k, l ö s t k n u t e n under utvikt öfverrocken var igenknäppt.
När eftermiddagsläsuiugen lade sig ungdomen gymnasii hölls, Tegnér Stenholms unga där vid aftonbön dagsarbetets En psalm- bönerna.
s ä t t att t e o l o g i s e r a.
dag sam- skald, nämligen Bottiger.
Han på till djupt H e n n e m i n n e s j a g s o m en I n g e - med sades vara Det uppför » Ack, hur s k a l d e n låtit majsol Det v a r en solig, vacker börjat utbreda Denna dag.
spetsen omväxlade våra fjällar ».
Våren hade en späd g r ö n s k a öfver mar- S a n c t å Den sörjande änkan slutade emellertid i Upsala sina dagar s o m professorska Bottiger några år bröllop före med sin denne andra man.
Till hade den lärde sitt Wexiö- hvarur j a g på- strof: » Liksom i sagan Disa vågar Sig i gamla Upsala in, Så i det nya Disa tågar Freja mer lik med Balder sin. » 9), biskopssätet.
ler » rasat ut bland dennes » När änkan på den slutna grafven beder, Där hennes lefnadsglädje g ö m m e r sig, Då hviskar saknaden: O, tag mig neder, Men hoppet svarar: tag mig u p p till dig. » Så länge Bottiger vistades å Ö s t r a b o, var och för W e x i ö - d a m e r n a s beundran.
denna tid lupen vissa timmar af p r o m e n e r a n d e uppfånga nyfikenhet Östrabo-alléen dast s o m l e d d e till till inrista: t a d e sig lyckliga, o m i sin befintliga graf svärfadern - i b r e d d, å t f ö l j d af lärare- sångarne Hon af make.
minnesvården kyrkogård han föremål härligt » Vintern på öfver förlusten med man alléen, är Wexiö mången af g y m n a s i i u n g d o m e n.
samt ett sorgset ansikte.
otröstlig tidigt bortgångne sig, e n f ö r s t a m a j, d å h a n p å sitt Ö s t r a b o personalen en gul l o c k ringlande n e d på ö m s e sidor o m » Hvad v.
8, på som dotter borgsgestalt ett h y l l n i n g s - k v ä d e, intryck en till T e g n é r.
mig följande (ps.
4 4 2 Wil- värds vän och minner M i t t a n d r a m i n n e af T e g n é r h ä r l e d e r s i g tågade, fyra sin Karl biskopshuset Disa Kullberg, skrifvit ynglingaskaran.
uppvaktades som Då nu under röster u p p s t ä m d e: gjorde gång gästade lektorn, greken och poeten A n d e r s Melander hvilken bisköpen slöt har s y n d a t » en friare till e n k e f r u den känslige skalden i snyftande gråt, hvilket med en annan helm med synts m y c k e t belåten klangfulla i slutade, hållits.
f ö r e o c h efter hade bönstunden, från — äfven s i n a l ä r a r e i en morgonbön på s a m m a rum vers afsjöngs brast med större lärosalar, liksom början af af På Östrabo balkong och i den långa, skug- k i n d e r n a l å g u t b r e d d en lätt r o d n a d.
H a n s tal var l å g m ä l d t jag sig u n d a n giga alléen såg j a g u n d e r min g y m n a s i s t t i d Sådan af drogo bra sätenas lärotimmens gärna det icke stod fruktan slut, d å ä f v e n a r b e t e t f ö r d a g e n s k u l l e u p p - för att vid höra.
.
man Under- satte sig T.
gymnasisten.
visste herre- v i s a l l m ä n u p p s t å n d e l s e af s å v ä l l ä r a r e s o m om var dagen damer, under öfver- hvilka skat- d e f å t t m ö t a eller e n - e n s k y m t af d e n » härlige » skalden, hvars sentimentala utgjutelser sjön- gos med familj.
ett i yttre.
JÉLii * iliLS S:t guitarrackompanjemang Bottiger hade Smålandsbygden Hans vackra också vid ovanligt i hvarje denna tid intressant ansiktsoval, infattad i Se professor Ernst Almqvists intyg i vår annons å bilagans första sida.
E r i k s Tekn.
Fabrik, Till landsorten mot offerier.«) f. Stockholm.
Allm.
Tel. 10810,
IDUN 54 en r a m pplisonger, melankoliska ögon kvinnohjärtan, helst när En stora, måste mörka, göra intryck för manlig f ö r h ö j es Skaldens anslående.
hans svaga denna skimmer.
af på skönhet, ett poetiskt dräkt var icke mindre mjuk, bredbrättad, ljusgrå filthatt b e s k u g g a d e blå Jag talar till er ifrån detta ställe, T y nti Herrans hand står lif och död, Och döden, grafvens bleke eforus, Har skickat sina förbud till mitt hjärta. » af s v a r t h å r o c h u n d e r h a k a n s a m - manväxta pannan, en lång mörk- slängkappa höljde ryggsidan i dekora- t i v a v e c k, eller l å g k a p p a n s högra framflik kastad öfver vänstra axeln.
Under kappan skymtade en svart enradig Det rådde så visste omtala, att den upsalien- siske skalden var m y c k e t n e r v ö s, s a m t biskopinnan att T e g n é r låtit k a p a h u f v u d e t hönsgårdens tuppar, för att Bottiger s k u l l e v ä c k a s af d e t i d i g a Bottigers sångmö af icke hanegallen.
h a r t r o t s allt klander f ö r p j u n k v a r i t m i g käx f r å n y n g l i n g a å l d e r n.
När jag k o m Gråbergs till U p s a l a, s k a f f a d e af Hemsö italienska jag mig grammatika s a m t ett l e x i k o n, för att söka tillägna m i g Petrarcas kades upp språk, hvilket i föreläsningar tol- af Bottiger.
mig, Jag att j a g arbetade så ansåg mig kunna nytta af föreläsningarna; första tillslutningen till men det pass draga redan ytterst vid glesa a u d i t o r i e t i B o t t i g e r s af k o n s t f ö r f a r n a k v i n n o - händer jag, med att broderier jag läsarens smyckade sal fann hvarken var m o g e n för före- utan tvifvel lärda textkritik, heller f a n n m i n a förväntningar afseende var å mående uppfyllda framställningssättet.
Petrarcas ej i Möjligen t o l k a r e i d e d a g a r n e af illa- indisponerad.
Bland gymnasiiungdomen en hoppgifvaude onsdag och i Wexiö fanns fattig yngling, som hvarje lördag hade Ö s t r a b o.
H a n fick då o m fri spisning middagarne på sitta m e d d e n b i s k o p l i g a f a m i l j e n till b o r d s.
F r a m - för Tegnérs butelj, plats s t o d alltid en hvilken några gånger han set.
fann sig föranlåten att bortflytta gla- D å log Tegnér samt och hade något skämt- infall.
Samma gymnasist hade förtroendet några eftermiddagstimmar efter biskopens i veckan diktamen.
att skrifva Denne låg då p å e n soffa i e t t i n r e r u m m e d e t t b o k s t ä l l fullt sig.
af smärre Handsekreteraren och behöfde af manuskriptpapper satt i ett y t t r e biskopens lågmälda diktamen.
Tegnér häröfver råka i misshumör, hände en gång luft i följande dum, Gud obekant.
det att hans otålighet gaf sig ord: » Gud är v i s o c h d u är vet allting, m e n är u p p t e c k n a r e n Möjligen han Sista månad och du hör ingen- Hvart handsekreteraren m e d tiden tog vägen, svann rum o f t a b e g ä r a r e p e t i t i o n till f ö l j d kunde ting.
» — framför i en o b e m ä r k t gången 1845. nasister, jag Jag som af d e t t a m i n n e d o g h a n t i d i g t eller såg T e g n é r var i juni v a r d å e n af d e s k u l l e a f g å till Terminsafslutningen för- lefnadsställning.
gym- universitetet.
var m y c k e t högtidlig; den bevistades af e n s t o r m ä n g d h o n o r a t i o - res, ett par korsdragande bispar hvaribland och tvänne generaler i vapenskrud.
Det var sista g å n g e n T e g n é r u p p t r ä d d e s o m eforus.
H a n var för tal.
Sitt svanesång, s v a g att s j ä l f u p p l ä s a sitt s k o l - versifierade som en rörande återfinnes i h a n s samlade skrifter, b ö r j a d e h a n afsked, så: » M e n stunden är förbi.
Jag måste sluta.
H v e m vet, kanhända är det sista gången sig o m Den i den surret stora af en salen, insekts u n d e r rörelse själf fram- lärarekallet på f ö l j a n d e sätt: 2 november De året efter gick Tegnér abituri, hvilka ur blifvit denna ter- tiden.
hugnade med s t i p e n d i e r eller p r e m i e r, f i n g o e m o t t a g a d e s s a af b i s k o p e n s egen hand.
Hvarje yngling m å s t e f ö r e a f s l u t a n d e t af s i n g y m n a s i i - k u r s till l ä r a r e k o l l e g i e t i n l ä m n a ett s. k. a f g å n g s s c r i p t u m med eget val.
Tegnér plägade taga stilprof.
med på Jag hade Andromakes originalets ämne efter d e l af d e s s a b i d r a g i t till en öfversättning och samlingen af e n d e l af H e k t o r s afsked versart.
ur Horners Härför fick Iliad, jag af m e d all skyldig h o n n ö r förbi för att m e d några ord — som sig bör — dröja vid de kvinnliga.
Vid » damernas täfling » togs alltså första pris af fröken Kerstin Damstedi från Stockholm o c h an- dra pris af fröken Eva Harting från Upsala.
V i d » täfling i samåkning » togs dessutom första pris af fröken Valborg Lagergren från Göteborg.
På måndagen uppträdde åter de tre pristaga- rinnorna på en extra föreställning i den mondäna Idrottsparken.
En närvarande referent ger i föl- jande ordalag en skildring af de unga idrotts- kvinnorna: Fröken Darnstedt är en m y c k e t ung, brunett sportdam i mörkblå, pälskantad kjol, rödt band o m armen, blågrön mössa o c h fläta nedåt ryggen.
H o n åker med sirlighet, behag o c h själfkänsla, s o m det anstår den s o m vunnit ett första pris, samt nästan utan koketteri, om någon, som födts att bära kjolar, kan uppträda utan koketteri, i synnerhet inför en publik, s o m ' räknar så många herrar.
Fröken Harting är en lång, ljus dam med fin grekisk profil o c h blått sidenband o m armen.
H o n syntes något stel o c h allvarsam i början, med en viss prägel af lärdomsstad öfver sig.
Men sina långa ytterskär gjorde h o n med elegans och » snits ».
Fröken Lagergren är en liten, pigg brunett med svart sammetskjol, som skimrar i solen, när hon svänger på stålskon, och gult band o m armen.
H o n kilade s o m en pil bland de andra och gjorde sina svängar med en viss kläm o c h hurtighet.
T e g n é r ett h e d e r s o m n ä m n a n d e s a m t 2 5 r i k s - daler banko många till penningar.
Ännu efter s i s t a o r d till m i g: lagern Kom och o m bara igen det gör d u k o m m e r tillbaka m e d eller i c k e, d e t g ö r h e l l e r värdigt med ett ingenting.
hufvud, som är lagern. » Dagens middag naren så » O m d u reser U p s a l a h ö g a r eller L u n d a g å r d, ingenting, de i högtidlighet i biskopshuset.
ocb hans inbjudne.
slutade Äfven med afgångskamrater Men vid stor minnesteck- hörde d e t t a tillfälle till bort- s k y m d e s T e g n é r af s å m å n g a s v a r t a k a f t a n e r och g u l d g l ä n s a n d e uniformer, att intet m i n n e af h o n o m därifrån står m i g åter.
* K * år h ö r j a g s o m o m d e v a r i t u t t a l a d e i går hans hvarur biskopen ifyllde äfven den unge g y m - innan då Tegnér minsafslutning och n a s i s t e n s g l a s, tills d e n f ö r s t å n d i g a b i s k o p - hört » Tunt plägar hvarje säde gro i Norden, Och u p p går ej hvart frö, s o m myllas ner; Men skall du därför icke så i j o r d e n?
G l ö m e j, att det är Gud, som växten ger. » portvins- anlitades en t y s t n a d kunde s a d e sina v e r s e r.
V i d s a m m a tillfälle y t t r a d e o m k r i n g hvars smala fällkrage o c h ett s t y c k e kedja.
Man man vinge, sammetsrock, nedför bröstet hängde en groflänkad gyllene 1897 Damer och idrott.
ronprinsens lawn tennis-klubb », årsbarn med Idrottsparken o c h lokalt förbunden med den- na, är en synnerligen lifskraftig företeelse, hvil- ket väl synes däraf, att den i närvarande stund räknar omkring 200 medlemmar, aktiva och passi- va, o c h sammanträder hvarje eftermiddag mellan kl. 3 och 6, då det fashionabla spelet bedrifs m e d lif och lust, ej minst af klubbens höge stif- tare och förstyre.
Någon viss kostym är ej föreskrifven, men af bekvämlighetsskäl bära da- merna i regel bluslif och normallånga kjolar, her- rarue sportskjortor och knäbyxor.
Hittills har klubben anställt täflingar endast mellan sina egna ledamöter; men dess afsikt lär vara att m e d ti- den pröfva sina krafter äfven m e d utanför stående.
Onsdagen den 10 d:s ägde i n o m klubben ett extra sammanträde rum, då de ledamöter, som under de på sista tiden anställda täflingarna af- gått med segern, af kronprinsen tilldelades pris.
Bland de sålunda hedrade befunno sig två da- mer, friherrinnan Emilie Blomstedt, iöåå Adelsvärd, gift m e d majoren vid generalstaben Johan Abra- ham Blomstedt, o c h grefvinnan Alice Trolle, född Gyldenstolpe, maka till kammarherre Erik Trolle.
Friherrinnan Blomstedt, s o m i fråga om elegans, smidighet och uthållighet vidutöfningen af nämnda idrott torde hafva få, o m ens några svenska med- täflarinnor, erhöll i tvåhandsspel för damer l:sta priset, kronprinsens hederspris, en guldbrosch i form af en racket m e d en därå anbragt äkta pärla, imiterande bollen, samt i fyrhandsspel för damer och herrar en silfverbägare.
Grefvinnan Trolle, likaledes en eminent förmåga på sportens område, tilldelades i det förstnämnda spelet 2:dra pris, en silfverbägare.
Årets stora » internationella skridskotäfiingar » utkämpades i lördags och söndags under lifligaste intresse och tillslutning å Nybrovikens blanka väd- jebana.
De manliga pristagarnes rad går Idun Från Iduns läsekrets.
Skymningsprat.
Jag tände min lampa, jag slog mig i r o; Af dagens tunga uttröttad var jag.
Jag tänkte att odla min själ, må du t r o!
Och sista n u m r e t af » Idun », det ta ' r jag.
Först läste jag då o m en dam så stark, Som dödade älgar, två åt gången, Och morkullor sköt i en kronopark, Men d o c k af ett manfolk till sist togs f å n g e n.
Se ' n var det en mor, som det rådet-gaf Att när man skall giftas på utkomsten tänka.
Ty kärleken dör o c h lägges i graf, Då kjolen hos frun börjar trådsliten blänka.
Jag grät m e d fru Eva för sådan en mat.
Blandad kötträtt är annars så härligt.
A t t » staa paa Ski » så stolt o c h kavat, Det blir för min corpus allt för besvärligt.
» B e k y m r a d e frågvisa », pröfva jag vill Om möjligt att svar eder vänskapsfullt gifva.
Men säg mig, » B r o d ö s », hvad tjänar väl till Att låta bordduken uppäten blifva.
D o c k har nu så skett, så tag det m e d ro, Stoppa nätt hålen, sy b l o m m o r på stoppen, Vädra se ' n flitigt, då kan du tro Aldrig nå ' n mått eller mal äter opp ' en.
» L.
TT. » är synd o m, hon kan ej få ren Palmträdet sitt från de gräshoppors plåga.
— Vånda o c h värk har hon ock i sitt ben, • V o r e ej bäst att en läkare fråga.
Att » Ledsen » är ledsen är klart s o m en dag.
Hårdhjärtade yngling, vänd åter, vänd åter!
Käraste » L e d s e n », jag tror dock, att jag- Nästan den stackarn af hjärtat förlåter.
A t t » Agnes » kan klaga för skinnbaggars skull, Då de beskedligt i väggen sig hålla, V i ha ju ryggen af norrbaggar full — Det kanske är något s o m klagan kan vålla.
Så ha vi » Tottan », s o m vinterkväll lång Måste ett sällskap till » gamla m o r » vara.
Skrif blott till mig för en enda gång, Jag vet så väl hvad jag ville dig svara.
Den bildade » Maja » i Kaimare stad Begär karaktär och sublima tankar, Helst manligt sällskap gör n o g henne glad, Där ensam i högre sfärer hon vankar.
Ja, nu mina damer, nu är det väl n o g Med visdomsprofven ur » Damernas egen ».
De eggade mig, så jag stapplande tog På skaldestråten de första stegen.
IDUN 1897 Säg, skola vi Till gumman Väl knappast Att herrarne enas och säga som så Minerva: » Förlåt oss, förlåt oss! » vi kunna undra därpå, grina så ofta åt oss.
— Alma B — r.
I » släpfrågan » » Tio Centimeter » — så parollen heter!
Lefve fria vändningar, bort med långa klädningar bort med dumma griller ined släp och baciller, med dam och bakterier och slika materier, med moder så fjolliga och galna och stolliga, med tyg-slöserier, och fantasterier, med kjoldraperier, och disharmonier!
T a n, I systrar många, som i Sverige byggen (talrika som myggen), ert förnuft tillfånga under trones lydnad till er egen prydnad!
Amorteren strax med en redig sax tio hela centimeter ifrån allt hvad kjoltyg beter!
går det se ' n alt sporta, leka, promenera, tala, konversera — bättre och parantare, starkare, bastantare blir ju så det bela, det kan icke fela.
Afgjordtdå, Isvenskakvin- nor, Iduns väna läsarinnor, att vi taga steget ut utan prut, att med släp det nu är slut?
Länge nog, mes oberes amies, ha vi nu sopat gatan åt det andra, starka kön, som där ses vandra.
Nu så må de själfva sopa allihopa!
Nu vi retirera, oss emancipera ifrån dammet, ifrån slammet — Mycket, mycket nättare, inte sant, det blir ju bra?
— Segersång: Victoria!
mycket, mycket lättare En svensk kvinna.
i den kjolen korta d o m s räkning, som af de unga själfva, hvilka där funnil utbildning i de ämnesgrenar skolans namn antyder.
Skolans läge är förtjusande invid kanalen i en villa med tre våningar, pittoreska tornrum och präktiga verandor.
All matlagning i skolan o c h alla husliga sysslor verkställas m e d elevernas biträde under uppsikt af en mångårig, van hus- moder.
Mellan frukost o c h middag äro, med undantag af de flickor, som » ha v e c k a n », d e andra sysselsatta med lektioner i språk, musik, sång, konstväfnad, litteraturhistoria m. m.
Hus- hållerskorna laga då under tiden maten, baka allt bröd som går åt, o c h vid måltiderna kriti- sera eller b e r ö m m a sedan skolföreståndarinnorna, de två kära » tanterna », de unga adepternas läro- spån.
Mellan middag och kaffet äro frihetens timmar slagna, då man skrifver bref, pratar o c h promenerar.
Vintertid finnas både skridskobana o c h skidlöpningsbackar, „ f v e n kan, o m så ön- skas, gymnastik erhållas.
På aftonen samlas man åter och då är all svenska bannlyst; under diskussiou och läsning öfvar man sig i talandet af franska, engelska o c h tyska.
Kl. 8 gemensam supé och bön, s o m afslutar det trägna dagsarbetet.
Se där i korthet programmet för denna n y - bildade pension, där det hela synes vara anlagdt på ett friskt och godt hemlif, åt hvilket hvarje moder m e d förtroende bör kunna öfver lämna sina döttrar.
* •• — Teater och musik.
Kungl.
operan gaf i söndags en symfonimatiné för att gifva tvänne af våra yngre tonsättare tillfälle att visa resultatet af de studier de s o m statssti- pendiater idkati musikkompositionens svårakonst.
Dessa båda v o r o hrr E. Ellberg och H. Alfvén, bägge medlemmar af k. hofkapellet.
Den förre U P n o t i s b o k e n.
framträdde m e d en symfoni i d-dur, den senare m e d en dylik i f-moll.
Båda kompositionerna r ö j - ingåi nu den glädjande under- de verklig begåfning hos sina tonsättare.
Visser- rättelsen, att i kronprinsessan Viktorias hälso- ligen spåras ej m y c k e t af originalitet, men det tillstånd en tydlig förbättring inträdt o c h att begär man ju ej heller af ett par ungdoms- eller hon dagligen vistas ute i den milda soliga luften.
debutarbeten.
H o s bägge röjes d o c k en mindre vanlig formbehandling samt anslående motiv.
Båda symfonierna voro populärt hållna — hr hennes Alfvéns moder, kanske något mera buren af fantasi o c h liar i förra veckan undergått en ögonoperation känsla — o c h väckte lifligt bifall hos den gan i följd af att högra ögats lins under senaste året ska talrika publiken.
De unga tonsättarne fram- blifvit så ogenomskinlig att dess aflägsnande kallades hvar sitt par gånger.
Samma uppmun- ansågs nödvändig.
Operationen förlöpte gynnsamt, tran och nästan ännu lifligare bifall ägnades hr men storhertiginnan behöfver nu en tid vara i 8.
Kjellström, hvilken utfyllde programmet m e d fullständig ro.
ett adagio o c h rondo-allegretto ur V i e u x t e m p s ' e-dur-konsert för violin.
H r K. har stora förut- sättningar att blifva en verkligt god violinist: fyllig, varm ton, känsligt föredrag, kraftig stråk- Lagutskottet har i anledning af motion af hr Hazén föring samt förståelse af hvad han spelar.
— föreslagit en framställning till k. m:t o m sådan Hofkapellets spel lämnade denna gång åtskilligt ändring eller tillägg till lagen angående tillsätt- öfrigt att önska, ehuru det anfördes af förste ning af prästerliga tjänster, att gift kvinna må hofkapellmästare 0.
Nordqvist.
i den utsträckning och under de villkor, s o m Konsert gifves i morgon lördag å k. operan, kunna finnas lämpliga o c h ändamålsenliga, vid hvarvid den framstående danska violinisten Frida prästval utöfva sin frånvarande mans rösträtt.
Schytte uppträder.
M e d anledning af en af hr O. Persson väckt motion om ändring af första punkten i § 2 af Vasateatern har under veckan återupptagit kap. 15 rättegångsbalken för tillförsäkrande åt Edvard Brandes bekanta tvåaktsstycke » Ett kvinna af rättigheten att inför rätta föra andras b e s ö k », hvarvid Florizels o c h Repholts roller talan, har utskottet afgifvit förslag till lagän- utföras af fru Häkanson o c h hr Svennberg, som dring i angifna syftet.
m e d framgång under många år spelat dem i landsorten.
Särskildt den stora uppgörelscesenen i andra akten dem emellan gifves m e d med- ryckande fart o c h känsla o c h gör ett kraftigt in- tryck.
H r Engelbrecht i K a j s roll är däremot m:t har för hvartdera af åren 1897, 1898 och icke synnerligen till sin fördel.
1899 tilldelat styrelser, föreståndare o c h förestån- darinnor för följande undervisningsanstalter i På söndags middag hade den publikkäre hr Stockholm nedanstående b e l o p p: de Wahls recett samlat en fullsatt salong, därvid Föreståndaren för Wallinska flickskolan, lektor understödd s o m han var genom lockelsen * af en P.
A.
B j ö r k m a n 3,000 kr., föreståndaren för Ly- författaredebut.
» Midnattssol », skådespel i 3 ak- ceum för flickor filosofie doktor G. Sjöberg 3,000, ter af en ung hr Ernst Didring, enligt uppgift styrelsen för Södermalms högre läroanstalt för flic- järnvägstjänsteman, visade sig vara ett erkän- kor 3,000, föreståndaren för Östermalms högre nansvärdt förstlingsverk.
Det skildrar i bjärta läroanstalt för flickor filosofie doktor E. Schwartz färger o c h i en serie delvis ganska verknings- 3,000, styrelsen för A t e n e u m för flickor 3,000, fulla taflor den bittra racestriden] mellan vårt föreståndarinnan för Ahlinska skolan Karin Ahlin nomandfolk lapparne och de på dem trängande 3,000, föreståndarinnan för K u n g s h o l m s elemen- och inkräktande nybyggarne, som ofta, tyvärr, tarskola för flickor Elisabeth Cederblom 1,700 ej sky så förhatliga medel i den hårda existens- samt föreståndarinnorna för A n n a Sandströms kampen s o m anläggandet af skogsbrand, natur- skola, A n n a Sandström, Maria Lodin o c h Thalia folkets demoraliserande genom brännvinets förban- Schoug 2,000 kr.
nelse o. s. v. I dessa konflikter är inflätadt ett romantiskt m o t i v, kärleken mellan nybyggarso- nen Lars o c h » lappkungens » unga dotter Sargit.
Trots hela den unga känslans motspänstighet blir är en institution, som väl förtjänar det de yttre förhållandenas hårda tryck till slut öf- verrnäktigt och barnen af oförenliga intressen goda anseende, hvaraf densamma k o m m i t i åt slitas ohjälpligt ur hvarandras famn.
Det natio- njutande, lika m y c k e t af alla de föräldrar o c h nella ämnet, den sceniskt pittoreska ram, hvartill målsmän, som anlitat densamma för sin ung- Från Mom Storhertiginnan af Maden, Lagutskottet och kvinnans rättigheter.
Statsunderstöd åt högre flickskolor, K. o • » Nya språk- och hushållsskolan i Söder- telje » 55 högfjällsnaturen o c h nomadlägerlifvet gifva an- ledning, o c h det i det hela förträffliga utförandet förenade sig ock att bereda stycket en obe- stridlig framgång.
Främst sätta vi fröken Gottschalks kraftiga och trovärdiga framställning af lappdottern Sargit.
Det var en talangfull prestation, s o m gör den unga framåtgående artisten all heder.
H r de Wahl, s o m naturligtvis särskildt flitigt hyllades, gjorde sig godt som hennes giljare Lars.
H r Eliason som den kärfve lappkungen Nila Lasko samt hr V. Lundberg s o m en afsigkommen gammal fattig- lapp bildade äfven ett par förträffliga typer.
Ny- byggarparet framställdes ej oäfvet af hr G. Banff och fröken Bustan.
Talrika inröpningar, sist äfven den unge för- fattaren, som kan ha skäl att glädja sig öfver denna vackra början på dramatikerns här h e m m a ej alltid just så blomsterströdda stig.
Drottning Blanka.
Historisk skiss för Idun af M a r i Mihi.
• f f j e t var en gång en gammal grefve af Namur * J som hade nio döttrar, den ena vackrare än den andra.
Men den yngsta, demoiselle Blanche, var den vackraste af dem alla.
Kvick var hon äfven o c h kär för folket, så att till och m e d de bistra knektarne i vaktstugan logo åt henne, i sina y f v i g a skägg, då h o n skred genom gallerpor- ten.
H o n var faderns älskningsbarn, hans dagars sista biomina, o c h han älskade att tälja henne sin gångna lefnads bleknade bragder.
Ofta hände så, att den lilla, ehuru blott ett tioårigt barn, gjorde h o n o m frågor, så att han, brydd för hvad ban borde svara, makade kronan på sned, rif- vande sig i hufvudet.
Men åren gingo, plantan blef träd, barnet blef u n g m ö, o c h i skuggan af slottsträdgårdens nyut- spruckna lindar växlade demoiselle Blanche o c h junker Ralph de Lacy kyssar o c h löften o m tro- het intill döden.
Det är så lätt att tala o m af- tonen medan man ännu skådar den g e n o m mor- gonsolens brokiga fjärrglas.
K o m så en riddare båld m e d tjänare o c h svenner till Namurs hof, o c h den riddaren var stadd på giljarefärd o c h han giljade hos den gamle gref- ven till hans yngsta dotter för sin herre, Hans Nåde konung Magnus af Sverige.
Och grefve Jean hade många döttrar att bortgifta och ett ringa land att styra, hvadan den ära, s o m så- lunda vederfors hans hus, gladde h o n o m mera än han gitte visa.
D o c k ville han ej gärna släppa ifrån sig sitt älsklingsbarn, ty hon var ju ännu så späd o c h v e k, så föga k o m m e n till åren.
— Jag äger några andra döttrar, sade han, hvil- ka ännu ej träd t i brudstol, o c h dessa äro lika fagra o c h flinka, ehuru äldre.
Månne ej min gun- stige broder af Sverige täckes vilja taga någon af dem till äkta.
N e j, demoiselle Blanche skulle det vara; an- nars finge man väl se sig o m efter en drottning ' vid hof ven i Blois eller Artois, menade herr Nils A m b j ö r n s s o n, hvilken var konung Magnus ' troman o c h fullmäktige.
Då b j ö d grefve Jean de svenska herrarne att förlusta sig något vid en remmare burgunder, me- dan han förkunnade deras budskap för sitt barn.
Därpå trädde han hasteligen till vindögat o c h kallade upp jungfrun ur grönan lund, där h o n rodnande lustvandrade m e d junker Balph.
— — Mitt barn, min ålderdoms tröst, min Blanche, hälsade han henne, gläd dig, ty du skall varda, drottning af allt Sveriges land.
Men h o n lindade blott sina små armar o m hans hals o c h slog u p p sina violblå ögon i smärtsam undran.
— O, fader, du vet j u att jag älskar junker Balph.
Inte vill du vända min kärlek i sorg.
Du vet ju, att jag svurit h o n o m trohet intill döden.
In- te vill du att ditt barn skall bryta sin ed.
Den gode Jean af Dampierre o c h Namur ref sig b e k y m r a d i sitt hvita hufvud o c h sade: bal- zampleu!
Han hade ofta anledning att göra så, den stackars gamle grefven.
Åter hade den flic- kan gjordt h o n o m svarslös.
Gärna skulle han väl sett, att hans lilla älsk- ling finge den dristige junkern, efter hvilken hen- nes hjärta trådde, gärna skulle han sändt rid- dar Nils tillbaka m e d ogjordt ärende, hade han blott giljat för en mindre förnämlig man än Mag- nus af Sverige.
Men en sluten krona, en drottningakrona.
— Ser du, mitt barn, sade han till sist, en drott
DUN 56 ningakrona är ett stort och förunderligt ting, större och förunderligare an de flesta andra.
Den skänker tröst för så inånga förluster, som man annars städse skulle begråta, glömska åt så mån- ga sorger som annas städse skulle gnaga.
Den skall äfven gifva dig m o d och styrka att bli en god husfru åt konung Magnus, en huld moder åt hans folk.
Låt oss nu hafva ordat till fylles häl o m, och gå ned att bjuda junker Ralph far- väl.
— Ja, min fader, neg demoiselle Blanche och gick.
I karnapet mötte hon en lång, skäggig riddare m e d en gyllene oxepanna konstrikt insydd på bröstet.
— Aren I herr Xils Ainbjörnson, sporde hon h o n o m.
Förbi, f ö r b i!
Det finnes ej ett ord på niänniskotunga Så skärande sorgset som detta, Och dock hvilar där en hemlig tjusning, Ty det visar tillbaka på en Svunnen lycka, .fa, på en svunnen lycka.
Ty smärtan bor oss städse när, Men glädjen ffyr.
Så följde hon riddar Nils och nådde omsider staden vid Lögens sträder, hvilken j u skulle blifva hennes hemvist.
Och de klädde den lilla grefve- dottern i purpur och hermelin, satte spiran i hennes hand och tryckte Sveriges tunga krona på hennes guldlockiga hufvud.
H o n måste le, då hon såg sig själf i den slipade silfverskifvan de hollo för henne.
Så glimrande fager hade hon inte ens varit vid sin frändes konungens af Fran- krike hof, då Ralph de Lacy brutit sin jungfru liga lans till hennes ära och undfått segerns lön ur hetmes liljehand.
— Men den gamle konung Magnus höll sitt un- ga vif så kär och ville så innerligen gärna se henne lycklig o c h nöjd.
Där blef ett lustigt lif på Stockholms gamla slott.
(i_vcklare och spel- män inkallades från Välskland, ty i slika konster v o r o de svenske släte.
Gigor o c h skallmejor klungo i de stora salarne, och liten Blanka sväng- de otröttlig o m i sidensko med riddare o c h sven- ner, tänkande vid sig själf i sitt sextonåriga sinne: Hvad det ändå är roligt att vara drottning!
Snart skänkte hon sin make och Sverige en son.
Gud hade gifvit h o n o m moderns guldgula lockar och folkungarnas dristiga vikingaögon.
Föräldrarne gåfvo honom namnet Erik efter far- fadern.
Och den pilten blef fru Blankas lyckas b l o m m a.
Han skulle bli så stor, den lille prins Erik, och hans namn skulle löpa öfver hela den vida världen, .medan hon skulle sitta där h e m m a o c h låta sina öron smekas af ryktet o m hans brag- ders tal.
» K o n u n g Erik den store var drottning Blankas son, » så skulle de trägne munkarna prän- ta i de digra krönikeböckerna.
Och hon lät ho- n o m gunga på sitt baldakinklädda knä och för- taide h o n o m om lifvets äfventyr och diktade ho- n o m den visa, som Sveriges mödrar sjungit för sina små alltsedan drottning Blankas dagar: — Så är mitt namn, hvad är edert, stoltsjung- fru, mäkle främlingen kärft, undrande hvad det- ta kunde k o m m a henne vid.
— I går var jag Blanche af Namur, i dag är jag Blanka af Sverige, svarade hon saktmodigt.
Då föll den stränge riddaren på knä, blottan de sitt hufvud och ödmjukt kyssande den lilla hand hon försagd räckte h o n o m.
— Jag vill söka blifva eder en god och en nå- dig drottning.
Ar det Svårt att vara drottning, riddar Nils?
— Eders nåde är en Guds ängel på jorden, vare mig Gud huldan, svor den tappre marsken vid sin riddareed.
Så gick hon ned i grönan lund, där junker Ralph bidade sitt hjärtas dam.
Så vandrade de båda unga hand i hand för sista gången, de van- drade s o m man vandrar bredvid en bår, där det käraste man ägde ligger mejadt.
— Det är förbi nu, Ralph, hviskade hon, o c h jag måste bjuda dig farväl, inte ett vanligt, utan ett långt, evigt farväl.
De säga, att ' jag skäll vara drottning af allt Sveriges land.
— Nej, du får inte kyssa mig mer, Ralph, du får ej trycka min hand — j o, det får du, men inte hårdt, Ralph, inte alls hårdt.
Men däruppe i vapensalen, på hvars gobelin- prydda väggar Namurs gyllene lejon i evighet jagat Dampierres röda falkar, däruppe vid de käc- ke riddares tafelrund lekte den gamle trubadu- ren på sin harpa o c h grät o c h s j ö n g: Bidrag mottagas med tacksamhet.
Mitt första nämns så gärna prosa, Men är för mången dock i grund Lifvets enda p o e s i; Materia i teori; Idealistiskt för en läckermund, En h u s m o r gläds ' — vill du det rosa.
Mitt andra, ett etheriskt väsen, Som lefver en sekund och dör, Är höstens vän o c h v å r e n s; Från vaggans rand till bårens I sitt sköt ' det kyla för, Men leker dock bland blad o c h gräsen.
SP ^3 x " p&gt; Pip, ~ • » » H v a d du har i handen redan, Svärtadt till ditt eget nöje.
Nu mitt tredje väcker löje, Men på dammig kungsväg, f o r d o m, Förde det till » landsens ände » Mången » höghet » — o, elände!
Fasligt lifligt är mitt fjärde, Men när det en stund har väsnats — Fräst o c h spottat — utan värde.
Låt din farkost stillsamt ligga, Om du märker att den saknar H v a d mitt femte man plär kalla, Eljes du hos hafsfrun vaknar.
O m man uppställer de f e m orden i en annan ordning än här ofvan an gif vits, så får man af deras initi- aler namnet på en af gammalt namn- kunnig skönhet.
Sibylla.
Triangelaritmogryf.
1) Mansnamn, 2) Flod i Amerika, 3) Vårarbete, 4) Medgifva.
5) För- bruka, 6) Arbete, 7) Konsonant.
1 Mitt tredje hörs på norrmäns tunga Mest efter hvarje menings slut.
Den s o m det dubblar blott Ett resultat har nått.
Som hvarje liten baby-snut Båd ' lalla kan o c h sjunga.
a * » 3 •o B » r s e e t- 13 Är mitt första.
K o m m e r sedan 6 12 8 9 12 1 10 8 ill 8 10 8 7 1 Moster Lisa.
Sifferlogogryf.
1, 8, 5, 3, 7, 2, 6 3 8, 5, 3, = = 6 4 4, 5, 6, 7, 8, 9 = sångare, ytmått, träd, = kärl, = djur, Snart lämnade äfven fru Brita hofvet och drog med sina båda barn på pilgrimsfärd till den he- liga grafven till stor gamman och lisa för hvar man, s o m stått den fromma frun nära.
Den for- na glädjen ville dock aldrig rätt återvända till k o - nungagården.
Helgonet, s o m bannande skridit genom dess salar, hade släckt festens ljusa bröl- loppsfacklor.
Tiderna mulnade allt mer, diger- döden härjade landet, de danske lågo hårdt på med örlog, och konungen själf var på ständiga resor i sina bägge riken.
(Forts.) * Innehållsförteckning.
L i l l i e H e g e r m a n n - L i n d e n c r o n e, f ö d d U r e n o u g h; a f T.
K.
(M e d p o r t r ä t t).
— Ur » G u n n a r s visor »; a f Emmy Köhler. — M o d e r n s plikter m o t sina döttrar ang. giftermåls ingåen- d e; t r e d j e t ä f l i n g s a r t i k e l n; a f Soloman.
— ' F ö r f a t t a r i n n a n till M o l l y B a w n ».
(M e d p o r t r ä t t).
— » I s j u n d e h i m m e l e n; a f Isa.
— » T r ä u m e d e r V e r g a n g e n h e i t »; ett 8 0 - å r s m i n n e från skridskobanan.
F ö r I d u n a f Frida Segerdahl-Nord- ström.
— S k a l d e m i n n e n; p r e s s a d e b l a d u r m i t t u n g d o m s - h e r b a r i u m; f ö r I d u n a f Wilhelm Bäckman.
— Damer och i d r o t t.
— F r å n I d u n s l ä s e k r e t s: S k y m n i n g s p r a t; a f Alma B — r.
I » s l ä p f r å g a n » »; a f En svensk kvinna.
-- Ur n o t i s - boken.
— Teater och musik.
— Drottning Blanka; histo- r i s k s k i s s f ö r I d u n a f Mari Mild.
— T i d s f ö r d r i f.
Stafvelsegåta.
Stafvelserna till öfre fältet: le, pet, mos, er, rör, er, ås, os, kos, ito, dja, rum, b e, kar, ta, qu, ät, pam, el, ran.
Stafvelser till nedre fältet: rod, men, ska, fa, il, ai, kla, ka, er, alt, pud, ska, pu, fik, m o, el, ra, on, f, c, ck, ta.
A f dessa stafvelser bildas in- alles 20 ord, af hvilka 10 k o m - ma i det öfre och 10 i det nedre af de båda fält, som åtskiljas genom den i figurens midt dragna vågräta (halffeta) linien.
Orden insättas, så att en bokstaf k o m - m e r i hvarje ruta af de uppifrån o c h nedåt gående rutraderna.
Orden till öfre fältet ä r o: 1) Berg- platå i Asien, 2) järvägsstation i Götaland, 3) biflod till Rhen, 4) å i södra Sverige 5) stad i Norge, 1 2 3 t v y * * * » i * * * * 8 9 10 sk. • * •• ». » • ».
j ' i * * &gt; &gt; V * • » » * • * » 10 9 8 6 4 3 6) mansnamn, 7) verb, 8) glasbruk i Småland, 9) stad i Sydamerika, 10) mansnamn.
Orden till nedre fältet ä r o: 1) sjö i Ryssland, 2) namn på fågel, 3) stad i Sverige, 4) reklamsätt, 5) hundras, ö) bergskedja i Asien, 7) del af fotbeklädnad, 8) sydfrukt, 9) stad i Asien, 10) del af båt.
Ä r o orden funna bijda de bokstäfver, s o m k o m m a i de med - Sfc utmärkta rutorna namnet på en svensk författarinna jämte namnet på ett af hen- nes verk.
Lösningen börjas från och m e d den helsvarta punkten och fortgår från vänster till höger figuren rundt.
Megel.
9, 7, 4, 9, 3, 9 Ej 1 Anagramgåta.
» 0 0.
5.
8 11 Den, s o m det fått det alltid bär, Och oftast fås det förr än tänder.
* " S Välj dig ifrån alfabetet [Mfl!
F e m bokstäfver efter tycke, •Q O tJ-H l Bilda däraf, äfvenledes, b b p Samma antal ord.
Ett smycke ^£ U p p å vattrad blågrön slöja 4 2 5 5 is 3 * - TS = Ss 2 Q O co i? » cd « g C » Mitt hela finns i alla länder, s-S * D o c k Frankland n o g dess stamort är.
Och den, s o m söka vill — bevars!
— o &amp; S K a n hitta det i Mars.
3 1 Rida, rida ranka, Hästen heter Blanka.
Liten riddare så rar Ä n n u inga sporrar har.
När du dem har vunnit, L n g d o m s r o försvunnit.
Men fru Brita Birgers dotter till ulfåsa och Olshanimar blef satt till hofmästarinna hos den unga drottningen.
H o n var en mäkta amper kvin- na, s o m talade hårda ord till fru Blanka, ord, s o m ett lif är för kort att kunna glömma.
H o n drog fram i dagen allt, s o m hviskades i löndom, och förevitade drottningen alla lustbarheter och syndiga tidsfördrif hon infört vid hofvet.
Men konung Magnus hviskade tröst till sin unga hu- stru, menande, att hon ej skulle låta slikt gå sig till sinnes, utan i stället bemöta den stränga frun som en lydig dotter, ty hon var befryndad med- rikets förnämligaste ätter, emedan hennes fader, lagman Birger, burit spangbrynjorna i sitt mär- ke, samt var vida beryktad för sin stora from- het och de mänga uppenbarelser, hvari den he- liga jungfrun visat sig för henne.
v » * Charad.
1897 8, (i, 5, 2, 2, 3 8, 3, 6, 1, 5 1 9, 3, 7, = fisk, = träd, 8 = fruntimmersnamn.
8 = fågel, 8 = fotbeklädnad.
Dodo.
Gåta.
Långa vägar går jag, Ondt och godt det spår jag, Väntas, fruktas, tages, lägges b o r t; Mången illa gör mig, Mången ryser för mig, D o c k jag mången kyss af kärlek fått.
E-tz.
Lösningar.
Logogrgfen: R ö n t g e n: Hen, g r ö n, on, get, nöt, r ö, r ö n n, ört, tre, g r e n, gen, ö r n, regn.
Länkcharadcn.- A s k u r n a: as, ask, skur, kur, urna.
Sifferlogognjfen: Stomatol: Otto, lots, mal, stolj ost, L o t, mast.
Akrostikonet: Alingsås: anka, Leda, igel, natt, garn, sena, åker, strida.
Bokstafsfyrkanten: S n ö r e n i 1 o n ö l o s t r e s å r e n t, r é (låtan: Telegrafstolpe.
Konsonantförändringsgåtan: Stade.
Skade, spade,
