# ID: svediakorp-per1164
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,763
# sentences: 627
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredagen den 12 februari 1897.
N:r 6 (477) Prenumerationspris pr å r: Idun ensam Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modet., månadsuppl.
E a m j a r d e ro ben _ Redaktör och utgifvare: B y r å: kr » » » Klara södra kyrkog.
16, 1 tr. Öppen fel.
1 0 — 5.
Allm.
Tf-lcf.
0147.
F R I T H 10 F PikPtclef.
1046.
R e d a k t i o n s s e k r.
:, T. Gurli - r * - rågan om den moderna kvinnodräkten ur hygienisk och praktisk r synpunkt har på den senaste tiden ånyo lifligt förts under debatt.
Den närmaste anledningen härtill ha varit dels de i hufvudstaden hållna, synnerligen talrikt besökta agitationsmöten mot de långa pro- menadkjolarne, som vår Dräktreformförening nyligen anordnat, därvid vederbörligen understödd af ' framstående läkareauktoriteter, dels de föredrag om » en rationell kvinnodräkt », som den kända norska reform- dräktifrerskan fröken Kristine Dahl nu på en rundresa upp- repar i flere svenska städer.
Vi ha dock själfva vår Kri- stine Dahl, själfva en energisk oeh aldrig hvilande kvinna, som sedan många år tillbaka gjort sig till banbryterska för en rationell kvinnodräktsreform in- om vårt land.
Vi syfta här- med på fru Gurli Linder, hvars " bild Idun här bredvid har nöjet bringa sina läsarinnor.
Fru Linders namn må särskildt vara förtjänt att med erkännan- de nämnas i dessa » kjorteldis- kussionens » tider, då ju hon som ordförande är den drifvan- de kraften i vår Dräktreform- förening och då hon just i dessa dagar i vårt andra storstads- samhälle, i Göteborg, inför en synnerligen intresserad och tal- rik publik på skedd inbjudan föreläst om » en hygienisk och praktisk skoldräkt för flickor » — ett ämne som särskildt legat fru Linder på det varmaste om hjärtat.
Idun har under de gångna åren ofta varit i tillfälle att dröja vid Dräktreformföreningen oeh dess gagneliga verksamhet, senast i fjol, då föreningens tioårstillvaro hugfästes.
Af dess olika modeller ha vi ock i sinom tid meddelat åtskilliga HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Nordlien.
10:de årg.
Utgifningstid: Annonspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
hvarje fredag För » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a p l a t s e r » L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r e 25 ö r e f ö r h v a r j e p ä b o r j a d t t i o t a l s t a f v.
Hösnrr e n d a s t f ö r K o m p l e t t e r i n g a r.)
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 Öre p r n o n p.
- r a d.
Linder.
afbildningar.
Här är alltså i dag icke vår afsikt att närmare ingå på detta område; vi vilja endast framhålla, att fru Linder, allt sedan föreningens stiftande medlem af densamma, i två år varit dess sekre- terare samt under de senaste fem dess ordförande, och att de fram- gångar, föreningen efter hand vunnit för sina syften, främst torde få tillskrifvas hennes oaflåtliga och intelligenta arbete med penna och med ord.
Att hon personligen i sin dräkt helt och hållet tillämpar föreningens principer, är ju själf- klart.
G-urli Linder, eller, som hon före sitt giftermåls ingående hette, G-urli Peterson, föddes den 1 oktober 1S65 på Irvings- holm i Nerike, och voro för- äldrarne egendomsägaren K.
Gr. Peterson och hans maka, född Kavli, till börden norska.
Då dottern ännu endast var tio- årig, dog fadern.
Ungefär sam- tidigt inackorderas G-urli som helpensionär i fru Hammar- stedts på den tiden så väl an- sedda skola i Stockholm.
Hösten 1882 vann hon därifrån, endast 17-årig, inträde vid Högre lä- rarinneseminariet.
Äfven un- der seminarietiden hade hon emellertid sitt hem hos fru Hammarstedt, som då bodde på kyrkoherdebostället vid Danvi- ken.
De dagliga långa promena- derna till och från seminariet, ibland nog så strapatsiva genom köld och snö, gäf vo en hälsosam motvikt mot det trägna bokarbe- tet och bidrogo säkert i sin mån till att skänka den fysiska spän- stighet, som under de ansträn- gande studierna var den unga flickan till en god hjälp.
Också var hon under hela sin semi- narietid endast vid ett enda till- fälle frånvarande för sjukdom,
IDUN 42 1897 H v e m är den lyckligaste af t v å k v i n n o r?
det är hon, s o m älskar h ö g s t!
Ä r det hon, s o m är h ö g s t ä l s k a d?
A. och var sjukdomsorsaken den gången — att hon krossat näsan i en kälkbacke!
Ett klart förstånd och en snabb uppfattning, parade med flit, satte under dessa studieår Gurli Peterson i stånd att tillägna sig ett aktningsbjudande kunskapsmått.
I fröken Regina Pallin — seminariets dåvarande föreståndarinna — förvärfvade hon ock en vän, hvars stöd och moderliga ledning hon många gånger med tack- samhet sedan erinrat sig.
Kamratkretsen på seminariet räknade äfven en medlem, som numera inom vår vitterhet för- värfvat sig ett ryktbart namn, nämligen Selma Lagerlöf.
» Gösta Berlings » författarinna syss- lade redan då en smula med diktkonst; bland annat roade hon sig med att i en serie skämt- samma sonetter besjunga samtliga sina afdel- ningskamrater på seminariet.
Se här hennes karaktäristik af Gurli Peterson!
I " können sägnen, som kring latidet går, Hemsk så den kunde skrämma bort arméer, Om huru seminariets koryféer I spöklik dräkt man alltid skada får.
Pince-nez, galoscher och kortstubbadt hår, En klädning utan tecken till plisséer, Ett sätt, en upmsyn, hvassa som cactéer — Så har man matat ut dem år från år.
Då sanningen man härvid grymt förvrängde, De unga bittert orättvisan kände.
Till högre rymder deras klagan trängde.
Och milde gudar dem till räddning sände Ett ideal af grace och elegans, Som dem förvärfvar modets segerkrans.
Ja, så tedde hon sig redan då för tiden för alla sina kamrater — den blifvande reform- dräktskvinnan!
Låg däri månne ett omen för hennes framtida verksamhet?
Ty att dräkt- reformen ingalunda, som kanske ännu många oriktigt hålla före, behöfver vara oförenlig med estetikens och den goda smakens kraf, därpå torde sådana lefvande exempel som Gurli Linder och Kristine Dahl vara den mest öfvertygande bevisningen.
» Ni får ändå inte inbilla er — eller Iduns älskvärda läsarinnor — att jag som flicka var en så förskräcklig modedocka, som Selma La- gerlöfs verser kunna ge vid handen.
Det var alls inte farligt med den saken, » försäkrade leende fru Linder, när hon efter åtskilligt prut åt oss utlevererade den lilla sonetten.
Våren 1 8 8 5 aflade Gurli Peterson utgångs- examen från lärarinneseminariet oeh erhöll därvid på sitt diplom ej mindre än tio » be- römlig », af hvilka ett tilldelades henne för undervisningsskicklighet och ett annat för kun- skaper i svenska språket.
I juni 1 8 8 7 ingick hon äktenskap med sin forne lärare, den bekante filologen lektor Nils Linder.
Så väl före som efter sitt giftermål har Gurli Linder ägnat sig åt lärarinneverk- samhet och har dels i skolor, dels genom privatlektioner varit i tillfälle att undervisa i sitt älsklingsämne, modersmålet.
Fru Linder var ock den första, som skötte Fredrika-Bre- merförbundets hemstudiekurs i svenska språket.
Den rastlösa unga frun har vidare funnit tid att utöfva en ganska omfattande journalistisk verksamhet.
I ett par dagliga hufvudstadstid- ningar har hon sysslat med bokanmälningar och konstnärliga frågor, och för Iduns läsarin- nor kan det ej vara obekant, att hennes namn — och ännu oftare mer eller mindre » skyd- I dande märken » — återfunnits i våra spalter under uppsatser i ganska växlande ämnen, all- i tid dock utmärkta för tankegångens skärpa och formens klarhet.
Att Gurli Linder äger för- stånd och logik i ganska ovanlig grad måste äfven den märka, som kommer i endast ytlig beröring med henne, och hon låter ej som så många andra kvinnor » känslan springa bort med förnuftet ».
Att hon likväl äger en gan- ska stor fond af känsla visar sig bäst för den, som varit i tillfälle att se henne i umgänget med hennes tre små döttrar, åt hvilka hon ägnar sina bästa moderliga krafter.
Hvad nu särskildt dräktreformen, hennes stora » ledande intresse », vidkommer, har fru Linder upprepade gånger genom offentliga före- drag sökt bland allmänheten sprida dessa sina älsklingsidéer.
Hennes första offentliga upp- trädande ägde rum i Upsala i maj 1894; den 8 oktober 1896 höll hon i Vetenskapsakade- miens hörsal i Stockholm ett föredrag, däri hon påpekade olikheten mellan de underkläder, som af barn och vuxna kvinnor vanligast bäras, samt de af Dräktreformföreningen gillade mo- dellerna och framvisade de senares fördelar.
Och nu senast har Göteborg, som vi redan nämnt, blifvit delaktigt af hennes öfvertygande och spirituella framställningskonst.
Föredraget, som åhördes af så många intresserade som ut- rymmet medgaf, mottogs enligt Göteborgstid- ningarna med lifligt bifall.
Efter detsammas slut yttrade d:r Silfverschöld några tänkvärda ord om hygien i allmänhet, instämmande i fru L:s åsikter rörande det önskvärda i en dräkt- reform, och slutade med ett tack till fru Lin- der för hennes inlägg i en fråga, som så nära berör oss alla.
En så verksam och för ideella uppgifter itänd ande som Gurli Linders ställer sig dock stän- digt nya mål.
Hennes närmaste framtidstanke är nu att i hufvudstaden till hösten söka åstad- komma en föreläsningskurs för mödrar — en serie populära föredrag af fackmän inom olika ämnen, som särskildt kunna hafva betydelse för hemmens oeh det uppväxande släktets danarinnor, såsom » Hemmets hygien », » Barna- psykologi », » Förhållandet mellan hemmet och skolan » o. s. v. Fru Linder har redan lyckats intressera flere framstående personer för denna sak, och med kännedom om hennes energi oeh organisationsförmåga äro vi öfvertygade, att hon ej kommer att släppa den, förrän hon fört den till ett lyckligt slut.
Genom sina intagande personliga egenskaper, genom sitt vänliga, öppna och friskt humori- stiska väsen har fru Gurli Linder förvärfvat en talrik och hängifven vänkrets, och äfven inom de kretsar af hufvudstadens sällskapslif, dit hennes mans och hennes egna vetenskapliga och ideella intressen förnämligast hänvisa dem, är hon en uppburen och eftersökt deltagarinna.
N — g.
J.
* de Musset.
/ los gamla fröken.
lag var enhvar den 15 dennes afseende mare på måhända insänder Iduns redogörelsen förtjäna, ett godt julnummer.
i n:r 4!
som före förslag med Se den när- mamma gången om att vara på visit.
snäll och stilla, jag satt men där på blicken Nog af var flög en stolkant ytterst förundrad hit det sant, tunga att hon blommors var guld illa, och dit.
svåra var rik: hela ra- men kring den i krabbrödt snibblif klädda damen, som På öfver soffan pärlhvit hängde kanapé förgyllningskant, bestod Af sken af fanns ock och små vårprakt brokigt en var silket hvilket gröna glänste bjärt glad det styfva ett mönster, sippor samma men drottninglik.
och på i möbeltyget blad.
hvarje mattan; stol, nyss för- lägen jag trampat i ett blomsterhaf, försvunno Bland mjukt hundra bland där lilja småting, stegen och viol.
som man spridda ser, det fanns när också timmen en morian slog, han med klocka; syntes sirligt bocka och vifta med ett litet Där fanns en hon färdig stod stjärnbanér.
danserska, med till piruett snibbskor himmels- blåa.
Det rika hårets men anletet Där fanns så bucklor voro rosenrödt en vas med gråa, och spädt.
blommor af pors- lin, där fanns en bur med galler konstigt rutadt, en tropisk fågel och vaggade Vid denna att på du utbrast, fick satt med hufvud i ståltrådsgunga anblick ett hörn » Hvad jag Jag nu med Högt påmind Hundra kronor med några penndrag kan Nej, har tråkigt, ett häpet gamla fröken min mjuka lock.
jag hålla » burar, men fin.
glömde mig min rol, vackert stilla.
kakadora burar jag ögonkast af slätade från » Så lutadt tänkte lilla, » ej tål! » mor, pannan någon an- nan måhända ock, form hon blef stor. » tam och
IDUN 1897 Blott några ord — men fast jag ej for- h e t e n utaf.
stod dess innebörd, hur sympatiens emellan jag genast blixtliM flamma oss: nu fick tyst jag trosbekännelse.
hände, sig tände annat motsats Vid denna fläkt kväfda munterhet från jag tordes skratta, om hvarje sak, en mod.
genom besläktad sprang gyckla, som håg upp i låga, ystert mig på fråga hjärtat mellan för e t t frö sådana sar är d e t.
känner Det makar redan från till a t t alla, s o m h a f v a af l i f v e t.
gamla så e t t f r ö till s t r i d i g h e t e r, s o m h a r alla f ö r u t s ä t t n i n g a r det fåtal, s o m lifsåskådning väl äkta finnas växa, det inser n o g erfarenhet låg.
Och Här vid ordspåket: någon lag » lika barn en dock afskedskyss.
och sakta som slutade Den tala glädtigl om ljus ej gamla en småle solskenssträle, i hennes boning modern, b o r t sin som dotters bildningsgrad, n i n g o c h friarens spred.
heter i det uppfostran och begåf- mellan äktenskapskandidaterna, Ja, glädtig och fri var jag, från det tvång är visst jag och hade sant, hjärtans roligt.
Det vackra den gamla rummet blef mig snart för- blef min bästa Anna V döttrar, synda så m å t t o, att de hålla d e m i o k u n n i g h e t allt hvad många därtill unga hörer.
fruar, Jag som samtal.
har de underkastade.
lidanden Utom dem att på få d e l af som musik och barnen!
sörja för så m å n g a!
bra Men om med födan anser het det och att k u n n a gifva Men i en familj kärleksru- eller s m e k å r e t g å t t ö f v e r nötande enahanda blot- ens brister, när m a n n e n, den som barn på lisk o c h att sin hustrus okunnighet o c h tarf- uppfostran, då börjar han förakta henne och så äktenskapet.
grundlägges Men man ser i bildning närmande, till blifvit orsaken öfverseende begagna honom till e t t allt i n n e r l i g a r e för- mannen haft o c h hustrun varit k l o k n o g att sig af s i n m a n s k ä r l e k till a t t få till s i n l ä r a r e o c h h a f t b e g å f n i n g n o g att k u n n a tillgodogöra sig de kunskaper, s o m erbjudits g e n o m umgänget med den högre bildade.
Motsatta förhållandet bildningsgrad mellan makarnes s e v i o c k s å e x e m p e l p å i lif- vet, då mannens uppfostran o c h v a n o r för- mig, och den liknelsen hustruns från de högre; m e n detta fall t y c k e s f ö r e k o m m a m e r a s ä l l a n.
J a g a n s e r från en annan sida detta förhållande sedt hvilketlidande fall Det borde vara faderra ligger vilja gifva mera v a r a s ä m r e, t y i d e flesta det i mannens mannen sin k r a f t ö f v e r k v i n n a n.
g ö r a sig u n d e r r ä t t a d o m d e n tilltänkte m å g e n s fått s e d l i g a lif.
verstigande mannens fått vanor, för förståndiga föräldrar ingen om men jlighet.
J a g v i l l o c k s å p å p e k a n ö d v ä n d i g h e t e n af d e n rätta öfverensstämmelsen i ålder, liksom af att t a g a i b e t r a k t a n d e d e n o f ä r d, s o m k a n komma frön.
af ärfda sjukdomar Eller gör icke orätt, som, behäftad a n n a n - ärftlig en afkomma, bestämd På det från tuberkolos s k a f f a r till första eller världen lefnadsdagarne lif?
vet det icke ens, men plikt att g ö r a det i hennes och handla blifva sjukdom, kvinna därefter.
Kapitlet härom behandlas eftergifven, dessa, på öfvertag det är ställe skulle däremot Men har Om o c h ifrån ofantligt samma och min gång däri orsaker aldrig hört men som fråga o m familj blifvande de kommande rikedom att som mågs barnen.
mindre, bereda kan anser Om reda dem för finnes all vård penningar hufvudet.
Jag skyldig- existens.
så m å n g a b a r n blir o c h allt f o r t f a r a n d e höja och hatt, utan möjlighet sig ur en sådan än kroppsarbetarens.
att många ställning, sämre J a g är ö f v e r t y g a d af v å r a f ö r l o r a d e om existenser ut- g å t t u r s å d a n a f a m i l j e r till f ö r b a n n e l s e för sig själfva Ja, och som sina jag föräldrar.
sade, jag skulle t a g a reda på m i n blifvande m å g s åsikter a n g å e n d e för- äldrars icke ansvar mot sina barn, oeh o m öfverensstämde med mina, så de skulle jag af all m a k t s ö k a a f r å d a m i n d o t t e r f r å n det giftermålet.
Jag hör e j till d e n g r u p p till gående kvinnor, som öfverdrift anse äktenskapet och m o d e r s k a p e t för en förnedring för det femi- nina könet, jag anser t v ä r t o m att k v i n n a n s högsta lycka gjorda ligger däri betingelser.
Därför möjligt är j u under här ofvan önskar j a g att få M e n för att d e t skall alldeles n ö d v ä n d i g t att skaffa h e n n e b e k a n t s k a p m e d en m a n, m e d många m ä n, tills d e n r ä t t e Det är att h o n ju nödvändigt, finnes kommer.
att m ä n n e n veta till, a t t d e f å tillfälle till a t t studera hennes väsen, hennes karaktär, hen- nes personlighet, annars är det ju ingen m ö j l i g h e t till n å g o n ä k t e n s k a p l i g f ö r b i n d e l s e för henne.
Jag anser det vara hvarje mo- ders skyldighet lan att b e f r ä m j a u m g ä n g e t mel- d e u n g a af b ä g g e k ö n e n, kostar uppoffringar Ämnet ter m o t för för uppsatsen v a r: ingående.
När m a n väl finner äfven o m det föräldrarne.
moderns sina döttrar beträffande plik- giftermåls satt sig in däri, så m a n, att d ä r o m skulle k u n n a skrifvas utom Iduns uppmaning lägg fall söka plan, så slutar j a g draga det bästa och för passande att egna erfarenheter.
ligt att vidare Det in- hennes utvecklas är h ä r v i d l a g s k r i f v a l a g a r f ö r alla.
förstår att nu m e d en till h v a r m o d e r a t t u r m i t t med omöj- Den kloke individualisera.
Fru ju d e n all- be- svåra k a m p, att när anställningar understödja mora- att k u n n a h e d e r - Agnes.
och sätt d e b l i f v i t f u l l v ä x t a skaffa d e m Kanske anskaffas, att p å bästa lifvets i en barnska- t y där modern för härom olika någon åsikter i r å d e r, så b e t y d e r tillväxande ra bästa uppfostran, af till s k u l l e v a r a till f ö r d e l f ö r h e n n e.
J a g s k u l l e v a r l i g t l ä g g a n d e h v a r j e m o d e r p å h j ä r t a t att kontrahenter efter jag hjälp, mellan barn.
en hel v o l y m, m e n s o m j a g d å skulle k o m m a likaså att skaffa d e m å n g a b a r n e n insås sig nog i ämnet, s o m n u m e r a finnes mål stort äktenskapet.
göra, taga reda på min tillfälle sällan att gifter- förneka dotter blefve förlofvad, så skulle moder jag dotter.
hon h o n h a r ett h ä n v i s a r till d e n p o p u l ä r t f a c k l i g a l i t t e r a t u r u n d e r v i s a sin än Mannen fogar ligga öf- ungdomen svårt att jag göra något, som jag utförligt, hvarför I vårt land förekommer kvinnan så får h o n, o m split o c h t v e d r ä k t i rans all- känner och kunskaper vida öfver m a n n e n.
mannen, om att tillgå, icke icke lika lätt efter k v i n n a n, s o m h o n denna uppsats, för vidlyftigt för skulle flic- uppfostran finare annan detta tänker icke den unga hon moderns med eller till e t t e l ä n d i g t, s j u k l i g t allt kan, eller s j u k d o m s - den man är en natur att e f t e r f ö r k v i n n a n, h o n är v e k a r e, eftergifven, plikt — o c h vid hans frånfälle m o d e r n s — a t t D e t är e n g r a n n l a g a affär, å 3 st. D e t är i c k e n o 5 s v ä l t l ö n e r b e t a l d a k a s s ö r s k o r eller b o k h å l l a r e, proletariat i frack med d e dittills l e f v a t i, m e n kvinna k a n råka i g e n o m sin okun- att sex å l i g t slå s i g i g e n o m, a n d r a b l i f v a u s e l t, m e d fund de m e d tanke på den rent barnsliga oskuld, härutinnan.
med 1 4 å 1 5 år, u t a n n o g m i n dotter bortgift.
en ung 2 intelligent g r u n d vara nighet Tänk åt sina b a r n g r u n d e n med af d e n en med till e n n å g o t s å n ä r d r ä g l i g tillätes förfärande, till- svårare vara föräldrarnes de lägre trappstegen det mycket tak öfver äfven om är den i resor, i konst, En familj äfven stegen, glädjan- omöjligheten de nöjen, d e t b l i r 9 å 10. s i g från Det kan j u vara fysiska s j u t u s e n k r o n o r s i n k o m s t e r p e r år r e d e r s i g mycket sociala efter giftemålet.
rent sällskapslif.
Huru skrifva förrän de ligger ligt i själfva verket innebär, den k o m m e r j u därtill svårigheten, för att icke säga för i c k e h a f t e n a n i n g o m, h v a d ett ä k t e n s k a p - samlif barnaskara att t ä n k a p å d e få g e n o m g å, vetenskapligt bildade, börjar k o m m a under- om träffat försäkrat, att När det första hållande mellan makarne, då i Jag i att n å g r a af d e m b l i f v a k a s t a d e u r b o e t r e d a n ett Det äro tröttnat också exempel på, huru ofvan berörda miss- kroppskonstitution sina snart att k u n n a f ö l j a h o n o m i h a n s t a n - olyckan i det är f ö r u n d r a n s v ä r d t, h v a d m ö d r a r i d e t t a h ä n - emot ser stolthet oförmåga kanske — b e t i n g e l s e r till e t t l y c k l i g t ä k t e n s k a p, s o m synda Man en det en o m ö j l i g h e t att sörja för alla.
liga, vårdslösade i skola n u tala o m kontrahenternas släkt- seende bildade mannen förhållanden helt o c h hållet ignoreras.
s å är d e t i c k e l ä t t försvinnande p å sin o k u n n i g a h u s t r u p å g r u n d af h e n n e s tat hvars och (Slut fr. föreg.
n:r.)
i d e flesta fall bägge på, huru den kunnige, ve- och hvardagslifvets Knutson.
täflingsartikeln.
lif, å l d e r, h ä l s a o c h tenskapligt de ett g o d t råd.
set, s m e k m å n a d e n tant.
Moderns plikter mot sina döttrar beträffande giftermåls ingående.
Andra exempel kar och troligt, fröken att därvidlag gifva i lifvet sin sätta detta utan litteratur, mellan ett så v ä r l d e n e n så t a l r i k leka s a m t d å finner s t o r a o l i k - hänseendet till som möjligt, fredsställelse, står i b e g r e p p a t t g i f t a dotter, gör jämförelser det beklagansvärda lott deras hustrur därigenom så Om med syntes män, skaffa som är är i d e n l y c k l i g a s t ä l l n i n g e n.
pas- bäst. » Bekantskapen tyvärr en r e d a n i d e s s b ö r j a n däri- förhindras.
första dagen bägges Men olämplig- e n f r i t ä n k a r e.
D e t är att ett n ä r m a n d e skulle min D e t i n s e v i alla L i k a s å af g i f t e r m å l m e l l a n d j u p t religiös o c h stark 43 dem.
KAMRATEN ä r d e n b ä s t a g å f v a till d e unga.
Prenumerera på närmaste postanstalt.
Helt år 3 kr.
IDUN " Apotekarmedaljeris frånsida ".
- p r å n en ärad insändare, en för oss n a m n - r gifven examinerad apotekare, ha vi i kapitlet » kvinnan p å apotekarebanan » mot- tagit följande skrifvelse, hvilken v i ej vilja undertrycka, ehuru d e n visserligen synes oss alldeles f ö r pessimistisk m e d afseende på uppfattningen o m kvinnornas duglighet och utsikter p å det n y a arbetsfältet.
Af synnerlig vild v o r e n u d ä r f ö r, a t t n å g o n k v i n n l i g e l e v eller f a r m a c e n t af egen person- lig erfarenhet t o g e till o r d a f ö r a t t s a k e n måtte bli så allsidigt o c h oväldigt s o m m ö j - l i g t b e l y s t, ä f v e n från kvinnointressenas sida, o c h d e t n e d s l å e n d e i n t r y c k e t af detta k a n s k e väl ensidigt manliga inlägg i b e h ö r i g m å n mildras o c h korrigeras.
H e r r redaktör!
Uti n u m m e r 4 af eder ärade tidning presen- terades bilden af Sveriges första kvinnliga far- maceut, o c h detta hennes konterfej åtföljdes af en liten uppsats, som i ljusa färger målar de för- delar, s o m en kvinna går förlustig gerom att ej begagna sig af d e n henne sedan 6 år tillbaka medgifna rättigheten att » kunna s o m elev på apo- tek antagas o c h efter enahanda kunskapsprof erhålla enahanda rättigheter s o m manlig farma- ceut ».
Som möjligt är, det någon af Iduns unga läsa- rinnor, på grund af den öfver höfvan vackra framsida medaljen erhållit, skulle kunna k o m m a på den tanken att följa fröken Leths exempel, vågar j a g taga mig friheten vända på denna me- dalj, så att äfven dess frånsida blir synlig, till gagn f ö r dem, som tvekande stå vid lifvets vägskäl.
Som i Idun redan nämnts, är studentexamen numera obligatorisk.
Elevtiden sedermera är vis- serligev 3 år, m e n det är e j alls säkert, att exa- mensperioden infaller precis på 3-årsdagen af elevtjänstgöringen, ej heller får man taga som en gifven sak, att den resp. apoteksföreståndaren efter den tiden är villig eller ens anser sig kunna utfärda det erforderliga elevbetyget.
För att er- hålla tillstånd undergå farm.-studiosi-examenmåste nämligen från apoteksföreståndaren företes intyg öfver, att eleven äger tillräcklig erfarenhet, stadga o c h erforderliga insikter för att kunna såsom med- hjälpare på apotek tjänstgöra.
Efter slutad tjänstgöring genomgår eleven i Stockholm i allmänhet en circa 2 månaders lång repetitionskurs, s o m visserligen är frivillig, m e n dock numera anses så godt s o m obligatorisk.
Under dessa förhållanden understiger elevtiden sällan 3 ' / — 37 år.
E n farm. studios skall efter absolverad examen tjänstgöra å apotek minst 2 år, innan inträde v i d farm. institutet kan vinnas.
Inskrifning v i d in- stitutet sker dock endast på hösten hvartannat år, o c h har h o n aflagt sin studentexamen strax efter en sådan inskrifning, måste h o n således vänta 4 år.
Under denna tid har h o n dock sin bergning.
Apotekarexamen tager i anspråk minst 2 år, o c h studieplanen är sådan, att hvarje års kurs utgör ett afslutadt helt.
Underkännes hon i någon af årskurserna, måste h o n göra den full- ständigt o m — m e n först efter ett års intervall.
Alltså blir h o n g e n o m en eventuel skuggning » apotekare först 2 år senare, o c h denna ticlsut- dräkt vållar henne en ganska stor pekuniär för- lust.
Den kortaste tid, s o m åtgår f ö r att erhålla ett apotekarediplom, är, s o m synes af det sagda, under lyckligaste omständigheter T /., — 8 år.
3 2 1 Den minst betonade o c h likväl mörkaste poin- ten på apotekarebanan är den oerhördt långa tid det dröjer, innan man erhåller en själfständig ställning, sin egen » lilla kista » kan hon ej hoppas erhålla förrän minst Vt sekel förflutit, sedan den dag h o n aflade farm. stud. examen, o c h många gånger ej ens så snart.
H o n måste således vara begåfvad m e d en m e r än vanligt stor portion tålamod för att ej tröttna, innan den dagen ran- das.
För att n u k o m m a till de löneförmåner, som i allmänhet åtnjutas, så är n o g sannt, att en farm. studiosus erhåller 600 kr.
+ fritt vivre, hvilket senare numera delvis eller o c k helt o c h hållet är förvandladt i kontanter, likasom att eleven erhåller en liten pekuniär ersättning för sitt arbete.
Huruvida en kvinna emellertid kan påräkna samma förmåner, är säkert mycket tvif- velaktigt, enär h o n ingalunda kan göra samma skäl för sig vare sig s o m elev eller farmaceut.
H v a d särskildt nattjänst beträffar, hvilket i u o m Bättre än Stomatol Al etil Cl S l a g parentes sagdt utgör den oangenämaste delen af den farmaceutiska tjänstgöringen, så har m i g veterligt ingen af de kvinnor, s o m hafva varit eller fortfarande äro såsom elever på apotek an- ställda, hitintills gjort en enda elevnattvakt.
A t t lärotiden under sådana betingelser blifver bra mycket behagligare, är obestridligt, m e n den kvinnliga eleven kan då ej heller pretendera samma ersättning s o m den manliga.
O c h att flertalet af de kvinnliga elever, s o m för närva- rande finnas på banan, e j heller åtnjuta detta, torde jag våga påstå.
Härigenom får hon redan under elevtiden vidkännas / en större eller mindre pekuniär uppoffring.
Åtminstone på ett medelstort apotek skötes den farmaceutiska nattjänstgöringen af en stu- diosus — de exam, apotekarne äro merendels dräifrån befriade.
Således utgör nattvakten en väsentlig del af en kvinnlig studiosus ' tjänstgö- ring, o c h bär blir förhållandet enahanda för henne som under elevtiden.
Då h o n ej förmår fullgöra sina åligganden m e r än till hälften, kan h o n heller aldrig begära m e r än half ersättning.
Men, torde någon kanske invända, intet hinder finnes väl för henne att fullgöra äfven denna post af tjänstgöringen, o c h får jag därtill svara, att det för henne olämpliga i en sådan tjänstgöring kan en kvinnlig elev bäst själf göra reda för.
För att inskrifvas v i d farm. institutet i o c h för beredelse till apotekareexamen, måste före tes intyg o m en viss vana v i d laboratoriegöromål.
Detta s. k. laborantbetyg har t. o. m. en manlig studiosus ibland ganska svårt att anskaffa, eme- dan laboratorsbefattningen i allmänhet bestrides af en e x a m, apotekare, o c h j a g tror, att det skall bli mångfaldigt svårare för en kvinna att erhålla ett sådant, enär laboratoriegöromålen äro af den beskaffenhet, att en kvinna på egen hand o m ö j - ligt kan gå i land därmed o c h därför såsom laborant måste anses komplett omöjlig.
H v a d kvinnans lämplighet i öfrigt på apotekare- banan beträffar, så, o m fackmän därom hyste stora dubier, redan innan tillfälle gifvits se re- sultatet af ett försök, är d e n samstämmiga m e - ningen numera, att kvinnan på detta verksam- hetsfält måste betecknas såsom särdeles olämplig.
Att icke desto mindre för en tid sedan ett antal kvinnor blefvo s o m elever antagna, måste till- skrifvas den orsaken, att det en liten tid ansågs, o m j a g så får säga, » modernt » att på ett större apotek hafva en kvinnlig elev.
D e herrar apo- tekare, s o m då ej förmådde värna sig gent emot denna modets nyck, ångra förvisso n u sin svag- het.
A t t de unga kvinnor, s o m varit i tillfälle att pröfva sin lämplighet på banan, äro af samma åsikt, torde bäst synas däraf, att de 3, som g e n o m sin petition utverkade k. m:ts medgifvande, och sedan flere m e d d e m för länge sedan afgått från skådeplatsen.
Medgifvas måste, att det kan gifvas omstän- digheter, som betydligt kunna underlätta det svåra arbetet för den kvinnliga eleven, nämligen då h o n, s o m t. ex. nu Sveriges första kvinnliga farmaceut, äger förmånen hafva en nära släk- ting, s o m är apotekinnehafvare, en förmån s o m för henne måste vara af oskattbart värde.
Men en kvinna, s o m e j kan b e r ö m m a sig af att äga samma fördel, gör klokast uti att icke » taga i besittning denna n y a landvinning ».
Jag anser m i g m e d dessa rader hafva visat, att detta så mångprisade nya verksamhetsområde för kvinnan har sina stora skuggsidor, hufvud- sakligast beroende på, att en jämförelse mellan hennes och mannens arbete i n o m detta fack ej en gång kan ifrågakomma.
B CU Nobel ' arnes moder.
P ' å det N o b e l s k a namnet har i dessa dagar r fästats ej blott Sveriges, det tacksamma fosterlandets, b l i c k a r: en hel världs u p p m ä r k - samhet o c h beundran ha riktats m o t den h a n d - ling af storslagen frikostighet, genom hvilken den genialiske uppfinnaren o c h ädle människo- vännen A l f r e d N o b e l samlat glans kring sitt o c h sitt fäderneslands namn.
I d u n har därför känt sig öfvertygad, att det borde högeligen fägna svenska kvinnor att i sin tidning just nu möta bilden af den moder, s o m fostrat slika söner o c h i deras lif o c h gärning lämnat de djupa intrycken af sin egen u p p h ö j d a per- sonlighet.
G e n o m godhetsfullt tillmötesgående äro vi o c k i dag i tillfälle att återgifva bil- den af f r u Carolina N o b e l efter ett akvarell- porträtt af vår ryktbare målare Z o r n.
Familjen Ahlsell är en gammal Stockholms- f a m i l j, hvaraf flere medlemmar gjort sig kända såsom dugande ämbets- o c h tjänstemän, däri- bland äfven kamreraren Andreas Ahlsell.
I sitt giftermål m e d Carolina Wilhemina Roos- pigg.
hade kamrer Ahlsell flere barn, bland dem dottern Carolina Andrietta.
H o n var född den 30 sept.
1803 o c h uppfostrades i sitt goda o c h bildade föräldrahem, hvarför o c k, då hon af den 26-årige konduktören Immanuel Nobel år 1827 hemfördes som brud, denne därmed erhöll e j allenast en trogen följeslagerska genom lifvet, utan o c k en maka, begåfvad med åtskilliga goda egenskaper till komplettering af hans egen stora verksamhetsförmåga.
K o n d u k t ö r Nobel — in- geniör skulle han i våra dagar hafva kallats — var nämligen en mycket arbetsam o c h idog man o c h anställd hos den framstående byggmästaren o c h konstruktören, öfverste F r.
B l o m, hos hvilken han bland annat uppgjorde ritningarna till den s. k. Weylandts villa å Djurgården.
Dessutom hade han själf börjat att m e d framgång ägna sig åt konstruktions- och uppfinnareverksamhet f ö r att därigenom öka sina begränsade inkomster o c h verka allt mer gagnande inom sitt område.
Å r 1828 föddes i detta äktenskap äldste sonen R o b e r t H j a l m a r, år 1831 Ludvig I m m a - nuel o c h 1833 sonen A l f r e d Bernhard.
Makens omfattande kunskaper oeh storartade förslag kunde e j till fullo göra sig gällande här i lan- det, hvarför Immanuel N o b e l på ryske stats- rådet Haartmans uppmaningar år 1837 flyttade till Petersburg.
F r u Nobel o c h de tre sönerna kvarstannade dock under de närmaste f e m åren i Sverige.
D e t var f e m långa år.
Makens frånvaro från hemmet medförde naturligtvis alltid ökad o m - sorg o c h b e k y m m e r f ö r makan, isynnerhet un- der ett tidsskede, då ännu intet lönande ar- bete lämnades kvinnor, då de hvarken m e d hufvud eller hand fingo täfla m e d männen o m de f ö r lifvets nödtorft behöfliga inkomsterna.
G-ossarne b e h ö f d e skolundervisning; själf in- telligent o c h bildad arrangerade f r u N o b e l där- för en liten småbarnsskola, hvarigenom hon blef i tillfälle att e j allenast s o m en g o d o c h rättänkande moder öfvervaka sönernas upp- fostran i hemmet, utan o c k såsom en kunnig och ordentlig lärarinna hos dem inplanta de första nödiga kunskaperna.
H o n var alltså lycklig nog att själf helt o c h hållet f å leda sina gossar de första åren o c h äfven lycklig nog att b e - sitta de därtill erforderliga egenskaperna: f ö r - måga att från början ingjuta kärlek till det rätta o c h sanna, en högsinthet o c h ett ord- ningssinne, s o m blefvo bestämmande f ö r hela Till alla vänliga frågebe- sv ar ar in no r på vår afdelning för Frågor och Svar vilja vi rikta den eftertryckliga uppmaningen att hä- danefter godhetsfullt iakttaga att vid frågebe- svarandet alltid skrifua suaret på huarje särskild fråga på sin särskilda lapp.
Allt- så ej flere svar på samma papperslapp!
Detta är nödvändigt för att underlätta redaktionens arbete med de många svarens ordnande, och de som hädanefter ej iakttaga det, kunna ej heller påräkna sina svars införande.
OCh Aseptin af alla s l a e är 1897 S a i l C t A.
S T i l * — » • • EJ-rilSLS T=&gt; " T " O X * J Pressor S e.
i S Mm: t E r i k s E r n s t T e k Almqvists intyg å flaskorna.
n - Fabrik, Till landsorten m o t efterkraf.
Stockholm.
Allra.
T e l.
10310,
18i&gt;7 deras lif.
Att hon samtidigt fick röna stor gen- kärlek från sina gossar, var ju naturligt, och vi erinra oss härom särskildt en liten episod.
Robert, den äldste af gossarne, som mycket if rade för att blifva sjöman, fick tidigt nog denna sin önskan uppfylld.
Efter fyllda 12 år fick han nämligen som extra kajutvakt med- följa en bekant sjökapten å en långresa ända till Brasilien.
Roberts lilla månadshyra torde hafva användts till utrustning och andra nödvändiga behof, så att myc- ket fanns ej att förstöra; men kap- tenen gaf honom dock vid framkomsten ett par kronor för att därmed se sig om i Rio.
1 vanligaste fall snaska sådana ungdomar upp de bekomna slantarne i sydfrukter, apelsiner, dad- lar o. d., som den tiden voro mera sällsynta i Sverige än nu.
Det gjorde ieke Robert.
Han kom ombord med ett paket, som han sorgfälligt beva- rade.
Kaptenen förundrade sig något öfver denna återhållsamhet hos gos- sen och sporde honom, hvad han hade i paketet » Jo, » svarade Ro- bert, » kaffe till mamma, ty hon har ej fått sådant på länge. » Man kan tänka sig den glädje, med hvilken den goda modern ett par månader efteråt mottog denna gåfva af sin sonl Å r 1842 hade Nobel emellertid re- dan börjat göra lycka med sina upp- finningar i Ryssland, särskildt efter förevisandet för storfurst Mikael af ett par olika slag af minor, dels land- och dels sjöminor, som vid försvar skulle utöfva synnerlig kraftig verkan.
Storfursten arrangerade nu så, att Nobel fick en stor penningebelöning och många beställningar af ryska sta- ten.
Framtiden tedde sig allt ljusare, oeh han tog därför sin maka och gossarne till sig i St. Petersburg.
Nobels fabriksverksamhet utveckla- des, och firman blef allt mera an- sedd.
Under tiden uppfostrades sö- nerna; moderns kärlek för Sverige och svenska förhållanden föranledde att särskild undervis- ning i svenska språket och svensk historia meddelades dem af magister Santesson.
De- ras öfriga undervisning, i utländska språk med mera, bedrefs i utmärkta ryska läroverk, och fadern med sitt aldrig hvilande uppfinnare- geni samt sin vidlyftiga praktiska verksamhet ingöt hos dem det intresse för arbete, den öf- verblick och stora iakttagelseförmåga, som för dem alla blefvo betecknande.
A r 1859 återvände Nobel med sin familj, som 1843 ökats med ytterligare en son, Oscar Emil, till Sverige, mera rik på erfarenhet än på kapital.
Verkstaden hade öfverlämnats åt sonen Ludvig, som därför kvarstannade i St. Petersburg; Robert oeh Alfred voro vid hit- komsten äfven gamla karlar, och Emil var 16 år.
Nobel och hans fru bosatte sig först i närheten af Huddinge järnvägsstation, sedan vid Heleneborg.
Tillsammans med Alfred utarbe- tade fadern här sin metod för tillverkning af nitroglycerin, och fortsatte Alfred som bekant sedan med detta sprängämnes vidare utveckling till dynamit, spränggummi, ballistit m. fl.
geni- ala uppfinningar.
Nitroglycerinuppfinningen var nu visserligen gjord, och de tekniska fördelar, som dess till- lämpande kunde framkalla, uppfattades nogsamt af många framsynte män, men svår var dock tiden mellan uppfinningens första framträdande och dess utvecklande till affär — ej minst för fru Nobel, som härvid behöfde all sin kärleks- IDUN 45 fulla energi, sitt lugn och sin förmåga att hjälpa sig själf oeh de sina.
Den ljusning i affärshänseende, som så små- ningom följde, skulle dock tyvärr förmörkas af ännu allvarsammare skuggor än dem den eko- nomiska kampen kunnat framkalla.
Slag i slag föllo ödets hårda hugg.
Den 4 sept 1864 in- träffade omedelbart invid det Nobelska hemmet i den lilla fabriken å Heleneborg en våldsam deras, särskildt då, storartade och vackra skän- ker och förvarade dem som en erinran om de- ras framgångar och deras kärlek.
Själf fast- höll hon alltjämt vid sina enkla vanor från ti- digare år.
Det eleganta ekipage, som sönerna ställt till hennes förfogande, kom hon sålunda sällan sig för att personligen använda; men om hon kunde glädja en svag eller sjuk därmed, var det hennes största fröjd.
Likaså förbru- kade hon ej på långt när de sum- mor, hon bekom till sin hushållning.
Men kunde hon i tysthet hjälpa nå- gon, utgjorde detta henne en dubbel tillfredsställelse.
Många voro de tå- rar hon på så sätt borttorkade, många de på svaga skuldror tungt tryc- kande bördor hon aflyfte.
I frid fick fru Nobel sluta sina dagar den 7 dec.
1889, omgifven af många kära.
Sonen Ludvig hade då redan året förut skattat åt förgängel- sen; Robert och Alfred öfverlefde henne och dogo båda under år 1896.
Med fru Nobel bortgick en af de kvinnor, som i glädje som sorg, i lycka som olycka haft förmåga att hålla idealet högt, att ständigt sträfva för det sanna och goda oeh som genom sin uppfostrande makt vetat att öfverflytta sina bästa egenskaper på barn oeh barnbarn.
Frid öfver sådana mödrars minne 1 A. W. G.
Något om soppor.
K Fru Carolina Nobel.
Efter e n a k v a r e l l af L e o n a r d Zorn.
explosion, hvarid sonen Emil jämte ingeniör C.
E. Hertzman ögonblickligen omkommo och deras kvarlefvor kringspriddes i den närbelägna trädgården.
Den äldre Nobel själf drabbades af ett slaganfall och förblef därefter ständigt lam i sin ena arm.
För modern och makan i sanning hårda pröfningar och bitter bjärte- sorg!
De återstående sönerna lyckades visserligen efterhand att skapa sig ekonomiskt oberoende och förmögenhet, men minnet af den i sin ål- ders vår bortryckte ynglingen samt makens svåra sjuklighet under de återstående 8 lefnadsåren — Immanuel Nobel dog den 4 sept.
1872 — hvilade länge med tungt vemod öfver fru No- bels lif.
I sin ålders höst fick dock omsider den lyck- liga modern med lugn njuta sin ungdoms och medelålders utsäde i unga hjärtan.
Söners, svärdöttrars och barnbarns kärleksfullhet blef henne en rik belöning, och därtill kom att den gamla nu genom sönernas frikostighet sattes i tillfälle att utöfva, hvad hon högst af allt äl- skade: välgörenhet mot andra.
Hon kände sig för allt detta särdeles lycklig och tacksam mot Honom, som sänder alla gåfvor.
Den sista veckan af september kunde man årligen vara förvissad att träffa bröderna Ro- bert, Ludvig och Alfred Nobel i Stockholm, äfven om de eljes hade sin bostad i aflägsna länder.
De samlades då att gemensamt fira den älskade moderns födelsedag den 30 sept.
Hon mottog med rörd tacksamhet och glädje vad kan väl skrifvas o m s o p p o r?
Pinnes icke allt hvad s o m o m d e m kan sägas i en g o d k o k b o k?
Det kan n o g så tyckas, m e n s o m en gammal erfaren h u s m o r har jag d o c k några ord att härom skrifva till mina unga, m e r eller mindre sparsamma och förståndiga husmödrar.
Gif så ofta s o m möjligt din man en kraftig, god soppa, ty därpå sätta de flesta manner m y c k e t värde, då de o m middagen h e m k o m m a från ett ansträngande själs- eller kroppsarbete.
Jag vet många unga fruar, s o m nästan alldeles bannlyst soppan o c h i stället ersatt den m e d en lätt efterrätt såsom mera i fruns o c h tjänarnes smak.
Jag har ofta m e d mina unga frubekanta talat o m denna sak och alltid till efterrättens försvar fått den invändningen, att alla slags köttsoppor bli så dyra, o c h hvartill skall allt det m y c k n a sopp- köttet användas?
Jag vill härmed lära eder ett sätt att åstad- k o m m a några utmärkt goda o c h d o c k billiga o c h starka soppor.
K ö p hos hvilken slaktare s o m helst för femtio öre så kallade köttben, d. v. s. de ben, från hvilka skurits biff eller kött till malning.
V i d dessa sitter ännu m y c k e t kött, talg o c h senor.
K ö p så för 35 öre grönsaker af alla möjliga sorter till grönsoppa.
Låt slaktaren klyfva benen m y c k e t väl o c h låt d e m sedan koka tillika m e d selleri, purjo, en stor m o r o t, en pal- sternacka o c h, o m det finnes, en väl skrapad ost- kant.
Denna senare gör soppan blank o c h klar.
Soppan bör koka omkring sex timmar, innan den silas upp, samt väl skummas.
Ni har nu en stark, klar buljong, s o m räcker i ett mindre hus- håll för tre middagar, vare sig s o m klar buljong i koppar, då den bör färgas litet m e d soya, eller s o m juliensoppa.
Medan de kokta benen ännu äro varma, slås öfver d e m tre liter vatten o c h kokas däraf en god efterbuljong.
Till denna se- nare kokas n u alla de öfriga grönsakerna m e d litet smör, soppan redes m e d några skedblad mjöl, o c h när den skall serveras, vispas den u p p m e d tre äggulor o c h grädde samt saltas o c h kryddas med hvitpeppar.
Ni har nu en utmärkt god Victoria-soppa, s o m jag är öfvertygad o m skall falla edra män m y c k e t i smaken.
Det kött, som sedan skrapas af benen, använder man till korfkaka, sillsallat eller sillbullar.
På den upp- silade klara soppan bildar sig en tumstjoek hvit
IDUN 46 flottkaka, som i dessa dyra smörtider j u k o m m e r bra tillpass till stekning o c h äfven kan användas till bakning.
Medgif, att ni fått valuta för edra pengar!
Ä n n u en annan soppa vill jag lära eder laga, s o m ni kunna servera under n a m n af ärt- skockspuré, utan att någon skall kunna skilja den från en äkta sådan.
O m ni, s o m ofta hän- der i ett hushåll, ha gul ärtsoppa öfver från torsdagen, så tag en liter jordärtskockor, koka dem i vatten m e d ett stycke smör, tills de äro halfkokta, sila från ärterna o c h slå soppan i ärt- skocksspadet o c h låt detta koka tillsammans, tills ärtskockorna äro färdiga.
Vispa sedan u p p soppan i skålen m e d tre ägg o c h grädde.
K r y d d a m e d hvitpeppar eller cayennepeppar efter smak.
Viss o m alla förståndiga små husmödrars tack- samhet f ö r dessa mina råd angående goda och billiga soppor, beder jag eder blott: gör ett för- sök därmed!
En sak vill jag d o c k bereda eder på, nämligen att edra kokerskor, s o m nästan aldrig gilla spar- samhetsrön o c h dylikt, k o m m a att opponera sig häremot o c h liksom m i n gamla kokerska till en början kalla detta slags soppor » fattigmat », m e n låten e j detta afskräcka eder, utan tanken i stäl- let på, hvilken besparing I gören på veckans hushållspengar, på samma gång I b j u d e n på goda o c h smakliga, billiga o c h närande soppor. '
W. E.
U r n o t i s b o k e n.
" Handarbetets vänner " har under de senare dagarne haft en intressant utställning af några märkligare alster af svensk konstslöjd.
Synnerligen anslående voro d e båda gamla praktfulla, för matsalen i Halhvylska paläet bestämda hautelisse-tapeterna, den m i n d r e endast restaurerad, den större, afsedd för en långvägg, tillväfd till omkring två tredjedelar af sin längd af svenska, konstförfarne allmogehänder under samvetsgrann o c h insiktsfull ledning.
Tapeterna framställa i fina o c h diskreta färger en fransk park- o c h trädgårdsanläggning i 1700 talets stil, m e d tempel, fontäner, stela, snirklade rabatter, yppigt löfverk, genomflätadt m e d konvolvler, chrysantemum, rosor o c h förgätmigej samt gra- ciösa långhalsade o c h långstjärtade fåglar.
Kar- tongen för tillväfnaden är förfärdigad af arki- tekten Almqvist, s o m synes på ett särdeles lyck- ligt sätt hafva löst den svåra uppgiften att sätta sig in i och fortsätta i andan af ett påbegynt v e r k; valet af färgerna, så maktpåliggande i ett fall s o m detta, g ö r likaledes vederbörande all heder.
Tillväfnaden, den största, s o m Handar- betets vänner utfört i denna genre, har kraft ungefär tio månaders trägna arbete af tre ä fyra vana väfverskor.
Beträffande den likaledes utställda altarduks- spetsen, knypplad efter ritning af fröknarna W i - debeck o c h W e s t b e r g i Stockholm, torde man m e d skäl kunna säga, att d e n h ö r till de allra vackraste arbeten, s o m någonsin af konstskick- liga händer trollats fram p å e n knyppeldyna.
De stränga kraf, s o m paramentiken ställer på slika arbeten, äro af konstnärinnorna väl till- godosedda.
D e t stela, enkla, värdiga, s o m ut- märker denna stilart, gör kanske, att arbetet synes mindre effektfullt än knypplmgsarbeten efter modernare m ö n s t e r; men går man arbetet in på lifvet o c h granskar d e mångtusende ma- skorna, så finner man, att gedigenhet tryckt sin prägel p å detsamma o c h att de hundratals knyp- pelpinnarne här blifvit förda m e d ett tålamod o c h en kärleksfull omsorg, minnande o m nun- nornas pietetsfulla klosterarbeten.
* 1897 värdt.
H r Bratbost s o m Achilles hade däremot en m y c k e t svag afton.
D e öfriga fyllde sina plat- ser oklanderligt.
D e t hela led d o c k flerstädes af ojämnheter.
K.
Dramatiska teaterns nyaste program, s o m gick för första gången i tisdags afton, kan b e - tecknas s o m skäligen obetydligt.
Detta gäller nu — vi förmoda — odisputabelt o m den tyska lilla lever de rideaux ' en, » Tu o c h fyrtiosex », af H. Landsberger.
H r Personnes flytande friare- svada, s o m däri krönes m e d all framgångens hug- nad, tycktes emelleitid hålla publiken v i d godt humör, o c h fröken Janson var en m y c k e t älsk- värd o c h söt u n g fröken, s o m egentligen intet annat hade att bestyra än att rätta ögonblicket, strax före täckelsets fall, säga sitt af- o c h lyck- liggörande ja.
Denna obetydlighet — ursäktlig h o s en enakts » bagatell » — stämplade d o c k tyvärr äfven det därpå följande engelska treakters skådespelet: » Skiljovägen » af H. W. Esmond, trots d e stora tragiska later, hoplånade från allsköns gamla b e - kanta m e d både franska o c h spanska namn, d e t sökte taga sig.
T y i den engelska stopningen hade det råkat bli bastant pepprad godtköpsro- man af alla de n o g så högtidliga o c h tänkvärda konflikterna.
Omaka äktenskap, skakande själs- strider, ädla själar, dödande g i f t.
.
.
Men ingen gnista af någon författarens egen e l d!
Publik har n o g äfven sådant — m å nu den infinna sig.
Förlåtligt, o m skådespelarnes intresse blef föga intensivare än premiérpublikens för dessa figu- rer, klippta ur » Harpers W e e k l y » eller » Short Stories ».
Deras plikttrogna nit röjde sig dock och m å tacksammeligen erkännas.
» Den stora kvinnosjälen » pressade fram sina omätliga kär- lekskval i fru Sandells djupast hjärtegripande gurgelljud, o c h » den stora manliga » rullade fram sina reciproka känslor g e n o m h r Skånbergs mest talande ögonhvälfningar.
Hrr Hillberg, Johanson, Hedlund o c h Grunder stodo tappert bi m e d mån- ga korrekt solida engelska dygder — på hvilka d o c k dess värre ingen egentligen ville tro.
Mest personligt äkta voro n o g fröken Warbergs o c h hr Hamrins små strån till stacken: den förras friskt naiva ungdomlighet, den senares för kväl- len alldeles nypatenterade gnäggning.
Den åt- minstone var bestämdt h e m m a g j o r d på Lagårdsl ... förlåt, Östermalm.
Vasateatem har under den gångna veckan bjudit publiken tillfälle att anställa intressanta jämförelser mellan tvänne olika Borkman-fram ställningar, i det h r August Lindberg några gån- ger alternerat m e d h r Svennberg i denna roll.
Det är svårt att säga, åt hvilkendera af de båda skå- despelarnes tolkningar m a n vill gifva priset — deras uppfattning är ganska olikartad.
Det öf- verlägset imposanta h o s den fallne matadoren, s o m vi redan h o s h r Svennberg i någon m å n sak- nade, m e n s o m dock där åtminstone i en viss lugn trygghet gjorde sig bemärkt, k o m m e r ännu min- dre fram i hr Lindbergs framställning, s o m till gengäld glimtvis uppvärmes af en viss nervös glöd.
Att den Lindbergska B o r k m a n har många vänner i salongen och hvarje fall väcker stort intresse har ådagalagts af det lifliga bifallet.
I onsdags upptogs å denna scen Brandes be- kanta skådespel » Ett b e s ö k », till hvilket vi tor- de närmare återkomma.
Om söndag gifves en matiné till förmån för hr Anders de Wahl, hvarvid uppföres ett nytt svenskt original, » Midnattssol », drama i 3 akter m e d pro- log, af Ernst Didring.
Ä f v e n härom i nästa num- mer.
Fröken Frida Schytte, den unga danska violi- nisten, lär k o m m a att uppträda å en konsert v i d k. operan lördagen den 20 dennes.
Hr Ragnar Grevillius gifver konsert i Veten- skapsakdemien i dag fredag m e d biträde af fru Dagmar Möller, frkn.
A l m a Thulin, hr K. Kjell- ström m. fl.
Någon rekommendation behöfves således e j.
hennes hals.
långa lät h o n d e n falla u t öfver detsamma måste en smula för att toalettspegeln bruddräkten hennes unga stod i föll smärta träda Men i åt sidan för moder, s o m, nervös och hjärtnupen, tagit fästa den på Modershanden var dock myrtenkronan sin dotters något hjässa.
famlande, och fröken Nilsson stack beställsamt in en hårnål här o c h där o c h satte, m e d ett par lyckade grepp, m e r a stil p å f r u F o r s m a n s verk.
Den unga bruden lycklig till täcka ungdomliga ning skrämd blick m o t det anlete, s o m, i sin omgif- af t y l l o c h m y r t e n, å t e r k a s t a d e s af s p e - gelglaset.
hade I och m e d kronans påsättande det midt i hennes jublande lycka kom- mit öfver henne det s å g m e d e n till h ä l f t e n hälften viktiga taga, e n k ä n s l a af ä n g s l a n i n f ö r steg, hon stod i begrepp att o c h denna känsla återspeglades i de blåa ögonens tankfulla » Ack, blick.
lilla m a m m a!
» — plötsligt o m, d å fröken Edit vände sig Nilsson gick ut i det yttre r u m m e t, o c h h o n slog armarne moderns riktigt högtidligt stämd. » glädtig, m e n hennes och liksom hon nu skydd sista häftiga af f ö r s k r ä c k e l s e, d å gången s ö k t e sitt rätta modersfamnen.
» Fröken Edit!
begärde sade Hennes röst var rörelser voro förorsakade för i budet kring hals — » n u börjar j a g k ä n n a m i g jungfru H ä r är ett bref, skulle f r a m l ä m n a s Märta, hvilket genast, » som inkommit, utan att m o r o c h d o t t e r m ä r k t d e t.
Edit lösgjorde sig mildt ur m o d e r n s armar och mottog kan det vara, som brådskar muntert brefvet.
» H v a d i all världen och öppnade s å?
» sade hon det.
Hon skyggade ofrivilligt tillbaka, d å hennes ö g o n de första raderna; borde bevara öfverforo m e n k ä n s l a n af a t t h o n sin själfbehärskning förmådde h e n n e att v ä n d a sig bort, m e d a n h o n sluta- de läsningen af brefvet.
» Hvad var det? » » üh » — Edit frågade kramade modern.
mekaniskt brefvet i handen — » ingenting. » hade runnit upp på ihop H e n n e s röst var sväfvande, o c h ett par skarpa röda kinderna: tecknet hos henne på rubbad fläckar d e t säkra jämnvikt.
Modren kände och såg, att hennes barns » ingenting » betydde en störd hjärtefrid; m e n h o n teg, ty fadern o c h systern k o m m o in för att kasta en blick p å d e n u n g a bru- den, hvars hvita under Fru nes kinder småningom denna mönstring.
Forsmans yngsta blefvo snö- knän sviktade.
dotter försvann, D å hen- skickade h o n u n d e r n å g o n f ö r e v ä n d n i n g b o r t sin m a n.
— Ännu återstod det några ögonblick, h a n s k u l l e f ö r a d o t t e r n till » Mitt Och — barn, mitt barn!
fru Forsman » Hvad slöt innehåller innan brudstolen.
Hvad Edit i detta är d e t?
» sin famn.
förskräckliga bref? » ingenting, ingenting, på sig.
man i står ens mamma framför sitt r u m.
i den efter gestalt, stora D e n hvita mjuka veck och » Det känns blott litet inför det lyckligaste lif.
Ja, lilla.
hårdt kring fröken — häpnad.
d e t är ingenting, ingenting om. » med ögonblicket d u m å gärna läsa brefvet, j a g ä n d å inte k u n d e låta bli att för- råda m i n — Forsman hon den unga brudens blick, dräkten.
att b l i u p p s ö k t af h a t o c h i l l v i l j a, j u s t n ä r Skiss för Idun af Vera Vinge.
E o c h, m e d en p r ö f v a n d e Jag tror inte ett o r d däraf, » o c h Edit rätade En bröllopsresa.
dit brudens Därefter vecklade h o n ut den slöjan stolt Kungl.
operan återupptog i måndags Glucks opera » Iphigenia i A u l i s ».
Nu liksom förra gån- gen, ja kanske ännu mera, är det särskildt fru Linden, s o m g ö r sig gällande i Klytemnestras par- ti.
H e n n e s hela uppträdande o c h hennes sång äro här af gripande verkan.
H r Lundqvists Aga- m e m n o n är likaledes, särskildt i vokalt hänseen- de, en förträfflig prestation.
D e belönades båda m e d lifliga applåder.
Sådana k o m m o o c k frkn.
Thulin till del för hennes utförande af titelpar- tiet, s o m gjordes m y c k e t vårdadt o c h erkännans- (hjälpredan v i d den unga toalett) o r d n a d e m e d lätt h a n d r y s c h e t kring » Äh, « Teater och musik.
Nilsson Hon ett trygga talade eftertryck, lugnet.
D u ser själf — alls a t t b r y s i g d o c k m e d e n if v e r o c h s o m icke tillhöra det
IDUN 1897 » O, mitt barn! » sammandraget att det ingenting icke Moderns af s m ä r t a.
anlete var » Jag tror också, är a t t f ä s t a s i g v i d.
detta r u b b a ditt l u g n o c h ditt förtro- oaktadt hennes ansträngning härska sig — Låt ende! » » Tro i ryckte b r e f v e t till s i g f ö r a t t stycken, samma.
men Han fick i n g e n t i n g sammankramade det sig; men det ifrån rifva fadern inträdde i det- kasta märka.
i handen Hon och ämnade i någon annans h a n d finge det icke k o m m a, o c h därför s t o p - pade hon det, halft u t o m icke, » aktlig, sig m e d Fru en frimodig Forsman gästerna.
dande Strax vid mycket E d i t s t o n lät l u g n o c h faders men hand.
vacker Det var en och Hon hennes hör, att tryckte en Edits — tänkte modern och under- suck.
blick sökte b r u d g u m m e n, hvilken nalkades från m o t s a t t håll; m e n h o n vars- honom prästens såsom genom Brudgummens lågmäldt, brudens ett » j a » lät u p p - fast och tydligt.
hjärtat sådd, det En senare instufvadt kupé.
Bruden öppna fönstret, gestalt h ö j d e middagen öfvergjutna af e n s t a r k rodnad, i lutade sig sig b a k o m såg skymten vandterna och vännerna.
svunna.
Hon vände henne; Hon dotter men ständigt b e m ö d a d e sig o m att icke genom att synas iakttaga d e n lilla f r u n s h u f v u d vändes å t d e t h å l l, d ä r d o t t e r n satt, och hon hade endast öron för hennes i dag o v a n l i g a lifiighet.
suttit så Edit, s o m rätteligen skulle där s o m en liten f ö r s a g d, blyg, rod- Brudgummen gande på en icke fullt äkta Ändtligen Bruden reste fattade man sin sig lif- från brudgums bordet.
arm.
Var det champagnen, s o m k o m h e n n e att k ä n n a sig så k n ä s v a g?
H o n h a d e aldrig förr druc- kit som så mycket i dag.
Och — var d e t e n d a s t t v å t i m m a r, m ä n s u t t i t till b o r d s?
Hon tyckte nästan, hel evighet.
innan Ännu hon att sig varit s o m en behöfde kläda om sig.
Edit du kläda o m dig, » Edit gick hastigt linnet bränt in i sitt brudstassen.
låg det henne hon om det blef rum och afkastade bref, under som formligen dessa och hade timmar.
— H o n skulle sedermera, l u g n, läsa det å n y o o c h verkligen Nu var något att se, grubbla Jungfru Märta hjälpte henne den mörkblå resdräkten och att e f t e r d e n k o k e t t a lilla r e s h a t t e n.
satte den o c h d r o g r e d a n nen.
att påtaga framräckte där- Edit på- n u floret f ö r ö g o - Det gafs ingen förevändning för Märta kvardröja, lämnande utan hon mor och dotter » Mitt detta M e n så lossades läppar tryckas m o t sina.
l a d e s i g i c k e till h e n n e.
stinktlik f ö r n i m m e l s e hastigt på mildare, soffan ögonlock han en in- jag betraktade henne ned med en till h ä l f t e n ögonen, och Hennes sänkta öfver hon svarade de blott den om brefvet trycktes.
en huggorm » Ack, Edit, lyckligaste men jag känner människa du — — Det stunge hennes mig var, som d u är så s l u t e n.
som den jord, Hvarför? » » Å h, d e t är i n g e n t i n g, i n g e n t i n g.
» Hon pinades inför hans forskande, enträgna blick.
» Skilsmässan hon från de mina, » stammade slutligen.
ä l s k a d e, se p å honom, hade något sig mig! » slog upp m o t skrämdt, och den dolde strax.
» Det är något så a n s t r ä n g d t nast och uppbrottet detta.
så o v a n l i g t öfver från det. » Han han såg, de dina, s o m studerade han — vållat emellan o s s; jag en b e k y m r a d, att dig D e t är i c k e alle- Något har k o m m i t känner och slutet.
träffat hennes an- spänd min, den ömma Han » Det teg blick i började allena.
Edit ka- Men jag s a d e h o n efter ett par ö g o n - beslutsam glöda.
och hat, ton, och hennes kinder k a n r u b b a m i n t i l l f ö r s i k t till Och ett exalteradt u t t r y c k stack med handen i barmen och drog fram brefvet.
» Ack, man är åter sig. » nog en g a n s k a få m ä n, dylik mörk klen tröst, » grumlig återtog: hvars punkt.
— älskar mig bref! » Han hennes halft motsträfviga Långsamt dem.
för läste men den » Nåväl, att Och nu — lösgjorde kunna gif mig det mildt nr hand.
Edvard stade det s e d a n ifrån lät och riktade tillräckligt en s k u l d?
— — hans röst fast o c h klar m o t sin u n g a hustru.
du lif Dock och hans blick sänktes, h a n h ö j d e d e n snart å n y o brefvet och ka- sig p å soffan f r a m f ö r » D e t t a h a r i n t e t att s k a f f a m e d d e t, mitt oläkta misstänka.
tillade samvetssår k o m mig att O c h hur skulle det väl k u n n a t?
» h a n l i k s o m för sig själf.
» Det var d o c k en e g e n d o m l i g ö d e t s l e k, » återtog h a n, detta tokiga som D e t t a bref påhitt skulle blifva framtvang min det bekännelse.
är e n d a s t e t t v e r k af n a r r a k t i g - tror jag.
D e n, s o m s k r i f v i t d e t t a, är n å g o t rubbad.
D e t är e g e t — tror j a g gamla — att j a g mamsellen, som jag.
Hon också en ödets lek, aldrig berättat som bor om den i samma hus har förälskat sig i m i g lik- s o m i d e n f ö r r e i n n e h a f v a r e n af m i n a r u m.
— D e t v a r a n t a g l i g e n n å g o t s l a g s k ä n s l a af med som afhöll m i g från att tala dig därom.
— Jag har aldrig talat m e d människan ens.
— H o n har hugnat m i g m e d kärleksbref på kärleksbref, och j a g h a d e tro- ligen måst flytta efterhängsenhet, för att u n d k o m m a h e n n e s äfven o m det inte n u skett för m i t t giftermåls skull.
— D e t t a b r e f träf- fade i sanning ingen ömtålig punkt hos mig.
Jag kan knappt en g å n g vara o n d på g a m l a fjolliga dock.
varelsen.
Det fördärfvade » Lämnom detta! » » Du detta befängda med ett din bröllopsdag. » s a d e h a n efter ett par måste ano- har dig. » vetsagg, jag nu höra den du känt ömt hon det bekännelse sådan, minnet som med blickat in i m i n a, ett s t y n g, o m förödmjukande » Mången och förtroendefullt s å af f ö r ö d m j u k e l s e.
Hon bikt, bref framkallat, » tillade han visst ansträngdt lugn.
då den M e n — j a g är d e t dina rena blå barnaögon sinne.
skall visa dig, h u r u litet ett mig mig och hans ton antog som n y m t bref trodde N u trycker af s j ä l f f ö r r a k t.
gång, mitt — en länge- — till f ö l j d af d e t t a — » » D e t är e n h a n d l i n g af ill förmörkat Jag hade några ögonblick, men finns ögonblick.
punkten.
» Nåväl, ja, » bref, att d e t f i n n e s undan reser sig o c h h a m n a r ridderlighet, E d i t s t u n g a ö g o n l o c k h a d e s v å r t att l y f t a D e n blick, h o n omsider be- ögonblick h e t eller i l l v i l j a, e g e n t l i g e n e n d a s t d e t f ö r r a, hjärta.
på Guds gröna armarne k a n inte l ä m n a ett förflutet b a k o m sig; det » att olyckliga en mitt Han ett par säga dig, en bitter klang medel, det dock stilla, sidorna.
visade på brefvet, Det brände bröstet, m o t Det » I n n a n j a g n u läser detta dock m i n n e t däraf Han kan och ned utmed skjutit hvilken af visa ånej.
d e t är f ö r e n t a g g.
» blek sedan e n s t a f v i g t p å h a n s ö m m a tilltal.
fläck papper!
måste för nästan h a f v a rätt därtill.
på den hjärta som trycker mig.
som mötte icke hans blick.
— och jag skuld, H a n s sätt blef drog henne blick.
lågo blå medde- Han hade däraf.
och oeh Men hon vilja ä l s k a d e b a r n » • — m o d e r n s r ö s t l j ö d sade: vill detta tillbaka, m e d a n h o n drog p å sina långa gants de Suéde.
för- H o n låg länge endast, oeh hans passion allvarlig detta Nej henne dröjande och dem d r o g sig s t a d e e n d r ö j a n d e b l i c k k r i n g sitt f l i c k r u m, traktade tog siktsuttryck m e d öfver.
de säkra grepp, och hon kände hans skälfvande Jag du tycker dig ditt där slappt tillgifva sig.
Mellan korsetten kunde det ligga där.
när hör- röst.
anför- han icke skulle släppa h e n n e ur » Edit, min » Nu, barn, måste föllo stod besvarade icke dessa kyssar, h o n m o t - tillbaka.
des slutligen fru F o r s m a n s Hon Hon under denna stund, d r ö j d e i det längsta m e d att draga I kvar, detta var det en half t i m m e, nästan undvek modern och hon det länge och ängslan v e k o; hon önskade blott, varma, Åh, blifva Oron att tnig förtroende.
är u t a n n å g o n milda klang.
så.
emellan.
ånyo så sig l å n g s a m t o c h drö- armar.
bäst tyst och m e d slutna ö g o n kvar i hans f a m n.
såg ett p a r g å n g e r så frå- Edit, som o m han i hennes lighet funnit oss o m för att slutas i den otålige, läng- lugn, lycklig nande brud.
.
.
det ståtliga Nu voro armarnes sin genom af d e k v a r s t å e n d e hennes glänsande ögon och hennes oroa ut klassens henne.
fasta, t r y g g a n d e famntag.
lifliga s ä t t.
första Edit lutade sig ut o c h v i n k a d e hon nu brudparet och brudgummens o c h h e n n e s b o r d s k a v a l j e r f ö r v å n a d e sig öfver nervöst sig en är miss- våndas, sådant, som befann Det » Gif l u g n s skull veta, h v a d barn.
stund bekvämdt af n å g o t fordrande.
människo- att det icke lider o c h drabbas H a n s b l i c k m ö r k n a d e, t o n e n lät och tagg är d o c k i c k e s å s t å l s a t t m o t trons tande brudgummens kinder voro under frukost- stark, m e n själf att h i n n a sansa m i g.
är v i d a b ä t t r e, a t t allt är f n l l s t ä n d i g t k l a r t man.
Edit var stolt o c h gå ett att d u skall läsa det.
ögonblick.
stod kvar några skulle j a g har inte haft bristande s i n m o r o c h u t till s i n ifrån Fru Forsman inte, jag Men mig.
sprang säkra, stolta lugn h o s d e n u n g a v e k a Fru Forsmans efter Edit jande Forsman.
hjärta.
E d v a r d frågar D e t v e r k a d e n ä s t a n f r a p p e r a n d e att s e d e t t a Edit upprörd oro för mig, m a m m a!
» och röst nådde henne liksom från långt afstånd.
rördt, en d i m m a, öm, O, hys ingen b l y g a uttryck, hvilket för henne skulle varit det naturliga fick en klang, som lisade m o d e r n s träffat h e n n e s det milda, kastade sig i m o d e r n s armar, stämma nes u p p s y n Icke ögonblick för m i g dig. » de m o r!
» och det.
det s t r a x!
mig, just som vigseln, tror och hennes och förhindrade borde förstört lämnades till n u t ä n k a p å detta!, T a c k i stället, m i n älska- då hållning.
dotterns det in vill det låg något ovanligt stolt o c h fast i hen- och ingen- om jag Jag inskri- ung brud, » O, för- bref7 kan slita d e t i s t y c k e n; m e n h a n s h ä n - grepo » låt oss icke röst ljöd nu klar, nästan gäll, — församlade Edit ämnade der » a t t j a g b r y r m i g o m ett anonymt » Jag modern.
därefter k o m sin blek, nick mot g i c k i n till d e att be- detta.
.
.
. » t i n g r u b b a.
A c k, lilla m a m m a », — sig, i b a r m e n.
» G å n u i n, m i n lilla m a m m a!
» H o n v ä n d e nade » låt icke Min kärlek och mitt förtroende Edit det kväfd 47 den i c k e af sam- M e h j a g sköt åt sidan.
jag nu En skall
V nya präparat för tändernas ård= M At % O ±.
a i ory m 4nl g ö r a, v a r icke lätt, e j heller äro dylika b e - inte kännelser vanliga, o c h — d u v a r så u n g.
» aldrig rätt gärna väntat gifta eller 1897 Hon sig, o c h h o n hade begärt och äktenskap a f vände sitt b l e k a a n l e t e m o t s i n m a n såg p å honom så hjälplöst, så öfver- e n gifvet, s o m funnes det för henne intet att S e d a n k ä n d e j a g m i g f r i l u t a sitt h u f v u d e m o t, o c h h e n n e s ö g o n » A c k, låt det vara, låt d e t vara!
J a g be- handtverkare.
fylldes plötsligt m e d tårar.
höfver inte höra d i n bekännelse.
F ö r d e t från såväl ansvar s o m samvetsförebråelse, och s m å n i n g o m skakade j a g detta obehag- k o m m a n d e är d u m i g ansvar skyldig, icke H a n reste sig, djupt b e d r ö f v a d, o c h drog Edit s å g ängsligt i n i sin makes ögon.
mig.
för det förflutna, » utbrast h o n m e d en känsla liga af y t t e r l i g man modlöshet.
Efter e t t år gifte h o n s i g m e d minne nästan gjort, af m i g.
straffar M e n det onda sig omsider.
flutna k o m m e r a t t kasta sina s k u g g o r långt in o c h ditt Och h a n började berätta, hastigt och bråd- nu, m e d sorg o c h bitter » Jo, liten skande.
en Edit, åter höra det.
öfver D e t v a r d e n vanliga historien o m ungdomssynd, tusen d u behöfver sådan m ä n biktat, tusen s o m tusen sinom m e n s o m tusen o c h uraktlåta Det rådde tystnad tror I Edits blick v a r sänkt, fastän anletet v a r m o t mannen; men ' under berättel- den öfver e n lång stund.
kinder, » Edit, makas hjärtat funnos mit dessa ögonblick tillika Omsider tystnade han.
e n stolt lade att eller rörde förleda, sade sig.
» H o n v a r icke d u icke h o n slutligen m e d m a t t Han nickade.
att genom så? » svår mumlade stämma.
» D e t var knappast m i n afsikt detta det ord, Edit!
från mig. » » Och M e n misstyd Han J a g söker icke skjuta » Och finkänslig att förstå h a n borde gifva dessa o r d.
skulden Vi skola sig icke.
J a g hyste f ö r henne.
blef fortfarande hon? » aldrig någon E n student illsfotääf.
verklig kunde j u n4c Bidrag mottagas med tacksamhet.
iA Logogryf.
Ton / Hinbtnr I iOllIlillUIi (Tillägnad A.
A.
o c h L.
B.)
ndix, Josephson föir Sverige Los &amp; C 0, handlande.
Partiförsäljning Be Upptäckare af märkligt slag Mitt hela ä r; Han skådar tingen ljust o c h klart, Och vishet däraf lär.
Hans namn kring världen ljuda skall, Hans rykte blifva stort.
De lidande — i många fall — En verkligt tjänst han gjort.
Af småord bildas här e n tropp, Som o c k belysning g e r Å t mannen, s o m har funnit o p p H u r allt sig sannast ter.
Och n u ni gissa n o g helt snart, H v a d s o m b ö r vara uppenbart.
ÄSÄ.
fl Ett djur i höga norden.
Om vår ' n h u r ter sig jorden?
E n lågväxt buske se ' n, Som e j är allt f ö r len.
Ett litet djur så snällt.
Och ett s o m råmar gällt.
H v a d m y c k e t svagt o c h bräckligt är.
Och så ett träd m e d vackra bär.
H v a d hälsosamt kan vara, När m y c k e t sjuk man är.
H v a d af oändlig skara I ordningen d e n tredje är.
H v a d brukar fågeln sitta p å, När han sin visa drillar?
H u r är d e n väg m a n hälst vill gå, Men s o m d o c k lätt förvillar?
Till sist en fågel djärf o c h fri, Som g e n o m r y m d e n ilar.
Och hvad s o m faller lätt, när s k y Tätt öfver jorden hvilar.
land föllo åter och j a g är reskamrat. » tyst handen i kupén.
öfver dig trygg från m i g.
F ö r - hos mig!
J a g framtidslöfte, hos mig — Minuterna H o n höll ögonen o c h rörde g i n g o, o c h h o n o m före- G u r l i L i n d e r; a f /.
N — ff.
(M e d p o r t r ä t t).
— H o s g a m - l a f r ö k e n; p o e m a f Anna Knutson.
Moderns plikter m o t sina döttrar a n g.
giftermåls i n g å e n d e; a n d r a täflingsarti- keln.
A f Fru Agnes.
(Eoits.
o.
slut).
— » A p o t e k a r m e - daljens frånsida »; a f B — N o b e l ' a r n e s m o d e r; a f A. W. C.
— N å g o t o m s o p p o r; a f W E.
— U r n o t i s b o k e n.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— E n b r ö l l o p s r e s a; skiss f ö r I d u n a f Vera Vinge.
— Tidsfördrif.
d e s o m timmar.
» O, Edit, s e p å m i g!
» b a d h a n slutligen.
Nu ingen hjälp n i längre f å Att detta leta ut, Ty skulle m e r ni gissa på, Så t o g d e t aldrig slut.
Akrostikon.
S.
S. Länk-charad.
Från mitt första lif vet flytt, Men af lif d e t ändå spritter.
Å t mitt andra d u förtror Dina smycken, bjäfs o c h glitter.
I mitt fjärde kryper d u Gärna — är d e n än så dålig — Och afvaktar slutet där — På mitt tredje — snäll o c h tålig.
I salong o c h k o j a m e d K a n mitt femte prydnad vara, Men mitt hela — samma släkt — E j » till lyst » m a n nyttjar bara.
S.
L.
S iff e r l o g o g r y f.
G e n o m bokstäfvernas omflyttande i hvarje horisontal r a d bildas ett nytt o r d så, att begynnelsebokstäf- verna gifva namnet p å c n svensk stad.
|A k a n a a d e 1 E g i 1 t a n t r a n g n e s a k å r e s t r i Med k. Sibylla.
Bokstafsfyrkant.
e e e e e i 1 1 n n Till b a r n d o m s h e m m e t n n 0 r r r r s s s å ö ö t Och pilen muntert ifrån bågen flög.
Med p.
Ett verktyg blott, m e n fördt af skick- lig hand Jag riklig växtlighet åt mullen gifver.
På dödas h u s jag bygger o c k ibland.
2, 7 2, 1 8 = 3, 8 6 = 6 = 1, 2 3, 4, = mansnamn, = vägvisare, fisk, = möbel, näringsmedel, bibliskt namn, = del af fartyg, 5, 6, 7, 8 = läkemedel.
Lösningar.
En jättes dotter, maka till en g u d, Jag trifdes icke v i d d e vreda vågor, Där ståtlig b o r g han rest åt älskad brud.
åter j a g m i g smög, fjällen, sol gick n e d i lågor 3, 6, 8, 3, 4, 5, 1, 6, 7, 1, 8, 3, 4, 5, 1, % Grouse.
Konsonantförändringsgåta.
Där, b a k o m utbrast h a n slutligen, » d u Innehållsförteckning.
och mycket nytt och underbart tillsammans Det gammalt. » Edit, » det s o m ett välsignadt o c h haf förtroende för m i g!
se främmande blott d i n trofaste » Det d o g, ett par dagar känsla mina barnet? » » Hon?
v a r tillräckligt innebörd, » Tack, Edit, icke s i n kärlek s å s o m under — så gränslös, så ö m o c h d i g e j m e d motvilja att känna tager slutligen.
Så förnum- i hennes m u n.
den var hon.
sök ljöd af aldrig svar l å g intet reflekteradt; d e t att d u n u sökte ditt s k y d d e t t s k y d d h o s m i g, mot m i g.
» vår blott d e ord hennes innersta väsen lade » O c h h o n v a r äldre ä n d u?
» » Det det.
— Men gif mig tid! » H a n hade lidelse.
» Ack, drager s i n a r m kring s i n I hennes y t t r a n d e g ö r a min s k u l d mindre. » styrkan så u t a n genast.
» Äfven Edit hvarken ta- från d e n e n a axel.
stilla d e länge.
men ägde inneslutna i hans.
o c h lät henne gråta ut.
k r a f t e r n a till e n s t o r, allt f ö r l å t a n d e k ä r l e k; icke blick.
lade midja stodo d e dolda s a m m e t s k l ä d d a soffhörnet, d ö l j a n d e sina drag för hans voro h o n vände hufvudet Edvard o c h lutade s i g m o t d e t natur o c h e n o m e d v e t e n, m e n stark känsla af k v i n n l i g v ä r d i g h e t.
H e n n e s svar k o m pannan händer det sjunka m o t hans Forsman » Ack skall j a g s i d a n till d e n a n d r a, m e n s l u t l i g e n l ä t h o n förlåta o c h glömma? » Edit Hvad T å r a r n e f ö l l o y m n i g t, m e n stilla, u t f ö r h e n n e s detta? » d e t oerfarna m e d s i g själf.
älskade barn!
utropade h a n förtviflad.
Hennes ånger. » kunna mitt göra? » » Förlåta — j a.
» » Och sens lopp v ä n d e h o n sig åt sidan, lade han- barn, lif, d e t k ä n n e r j a g d u, a t t d u skall glömma att b e k ä n n a för sina hustrur.
riktadt mitt henne u p p i jämnhöjd D e t för- Allt skall o c h m å s t e ligga klart oss emellan. » i 1 aflapUlVer, TO Slag, 18011085 », Tandläkare da » Geo.
Forssmans m- j„„|_ DUN 48 Ordspråksgåtan: Den r å d lyder är v i s: 1) d o m h e r r e, 2) l e f v e r o p, 3) b a n d h u n d, 4) b a r r s k o g, 5) p u l s å d e r, 6) n y å r s d a g, 7) B o r n - h o l m, 8) V i m m e r b y, 9) v a l s t r i d, 1 0) K o r e - a n e r, 11) l a g e r r u m, 12) h ö k n ä s t e.
13) e n - t r ä g e n, 1 4) a f v e n b o k, 15).
R i n g s j ö n, 1 6) S a n - sibar.
Kapselgåtan: M i n, Harz, L a r, V a r, Etel- hem, Somme, Lynn, Passau, Prag, Dekan, Arie, T a n, Sinai, H a r l e m, S k o, Nerike, Kemi, Sorrento, Karpaterna, Garonne, S o m, Verona, Varga, Amager, Blekinge, Asien, Finland, Landsort, Antillerna, Dinan, Naa- man, Allak.
Trolös Dubbelpalindromen: Förvandlingsgåtan: Österrike: 1) Öster- s u n d, 2) S n ö h ä t t a n, 3) T r i p o l i s, 4] E s k i l s - t u n a, 5) R e g e n s b u r g, 6) R o s k i l d e, 7) I n g o l - s t a d t, 8) K r o a t i e n, 9) E l d s l a n d e t.
Diamantgåtan: A 1 m A b d 0 i n e r 1 d e b a r a P 0 t a t i s M a r i a J R a Gåta.
Jag är lång, j a g är rak, Har e j fram eller bak, Men är klädd uti » hattar » ä n d å; G e n o m r y m d öfver tak Med t.
Jag förmedlar mång ' s a k, Som kan röra b ä d ' stora o c h små.
I Tyskland stad m e d liflig industri, Trotsar väder o c h vind, Från hvilken hattar, spetsar m a n Fast beröfvad mitt skinn.
förskrifver, Ja, äfyen annat, s o m vi klä ' oss i.
Jag är spridd hela j o r d e n ikring.
JS — fe.
Sibylla.
1, a Vanja.
M n " 1 v 1 a - 1 " 1
