# ID: svediakorp-per116
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,633
# sentences: 749
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
,.
t ~.
-.
r.
.
.
% a.
5: e haft.
s FT FOB SOCIAlA: SOCH LITTERARA INTRESSEN.
.. &amp; m,.
.Marie s o p h i i ~ c i k a r t j-.
i *.
.
Ett meningsbyte i tidens frågor.
L-a JF., Tre dagar i Jotun ' heimen. '
Si@d Leijoia7tti5f1: ud; d Sommar.
y G. A-gy Kvinnoarbetet i Finland.
Dom&amp;co JTa&amp;l / - CoivaeaZe, Saknad, öfvers- a f Sigrid Leijonhufvud.
.
-.
Föreningen fi5r gift kvinnas eganderatt.
' Fr&amp;n .skilda.
håll.
.
.
.-.
.
.-.
- .. ' ' t, ', ', L, &lt; s., _. \.
\ s:.
.
.
.
Pr&amp; i.
.
.
&lt;,.
.
.
1.
- -, 2: 50.
&amp; +g&amp;ngl F ö r ~ö,rbundets.,medlemmar.: - .kr.
För icke rnedl ' emha ' r:.
-.
: 4: 00.
.., .-.
;) ' -,.
f Svenska BomulIsklSdningstyger, handviifda och Engelska Zephy~, Crepon och Oxford.
L Ö 54 g 2 %; Q) E?
~ s z.&amp; S 0 Drottninggatan 50, he; # * rekommenderar sitt val sorterade lager.
A +j5 0 a Rekvisif ioner expedieras mot postförskof f. Q g ' ", =; i: ' * d m $$.z w -- r = z u J O H I HOLMBLOM, l JIoclonlYiir för Dainkappor, Stockholm.
1 % hh iagst~ * iicZgci.~ * cIsgccttt,~~.
12, rekouiineiiderar sitt stura och rikhaltiga lager af alla NouveautBier f819 sarongen.
Sarskildt får rekommendera mitt stora lager af Pelsverk för Pdska (rpor ined &amp; till passande öfvertrger.
F ör kapitalister, särskildt fiuiitiiii~ner, har det lange varit ett öiiskiiingsinil att kiiiina öfverlämna vården af sina vardepapper och skiStseln at ' sina aff arer ht någon person eller ii~stitiition, so111 ined absoliit säkerhet förenade yiiiiktligliet och noggrannhet i utförandet af det aiiförtrodcla uppdinaget iifveiisoni prisbilligliet.
En sadin institution är Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (Lilla &amp; 7~gcctan 2 Y, expeditions tid 70-4), soin iiiider garanti af Stocklioliiis Eiiskilda Bniik (Itager sig vard och förvaltiiing af enskilda personers oc !i.
kassors värdepapper.
Exempel 1.
Oin en person hos Notariatafdeliiiiigei~ depollerar obligatioiier, inka,sser; tr Notoriataf delninge~i vid förf allotiderna kopoii- ger och tillliiiiidah&amp;ller cleponeiiteri iiifliitna medel.
Vidare efterser Notai.iatafdeliiingen utlottningar af obligationer och iindei.ïLittai.
depo- nenten - i god tid, ifall en denne tillliörig obligation blifvit iitlottad, samt lämnar förslag till ny placeriiig af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om iiiteckiiiiigar deponeras Iios Notariatafdeliiiiigen imderrattar Notariatafdelningen gäldenären därom att räntorna c7, in- teckningarna skola till afdeliiingeii inbetalas, livarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdeliiingeii att inteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en Iios afdel- ningen deponerad inteckning genom iinderlåteii föriiyelse skulle förfalla, ersätter Stockliollns Eiiskilda Bunk därigenom uppkominen skacla.
E ' örvnriiigsafgift: 50 öre för Ar p i 1,000 kronor af deposi- tionens värde, dock e j nnder två kronor.
Specialaffär for Sybehör, Billiga och bestämda priser.
SVARTVIKS Stärkelse rekommenderas afven sasom gardinstarkelse, och finnes till salu hos alla välsorterade speceri- (G.
11574) och diversehandlande i riket.
,
Aug.
Magnusson ', (etablerad 1860) Försäljningslokaler: .ne&amp;n botten, e %, tut2 och tre tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden af Kulörta o, Svarta Yllelrladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tirattkladningstyger.
.
Schalar och Kapptyger m, m, Observera!
Genom .direkta förbindelser med in- och iitlandets förnainsta fabrikanter kan jag erbjiida ofvannamda artildar bättre och billioare an nagoii an- nan och tokde en hvar Peiioin besök i inina lokaler eller genoin reqvisitioii af profver och varor lätt blifva öfver- tygad oin fördelen ' att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.
I I Profver p å begäran ~ 1 w le \ eton ' t ~ ~ 6 20 n 26.
61 4114Te1ef0n286i kostnadsfrittm k \ \ n.
.
Riks-k ?fon626. '
,.
.
,.
a
Och vid des stramf, &amp; r inga törnen gro Och i z p n brä7z~zkg drnuar, .kastat ankar.
Vår värld, om iinnw hon står fram för dzg, Va,!
skall dig symzs hvad hon alltid varit: En skzgg-ors l e, efz vihaam vandringsstig, En strimma so4 som skimrat - och som farit.
Ty db var god.
God var rE ?1 först och sist Och med ett oypet sikme för det riith.
Att ock i dina verk f a m s vadi och 67&amp;, Hzw gärna ock h r j d l t dk tillstod detta!
Och da var klok.
Att smaken vvnn ' lny ont, Att f6 talnfiger kwma trotm tiden, Det visste dzb, och 72Zr dia ot~rCzi9zg Kom, D 2 6 strackfe vapen och gick nojh?
z w strinetc.
L.f Och Tag Tag vare hvila~z, som dzg iii.
beskäm?, trefaldt &amp; t ddin lott i Ijlrsets d e!
mot min saknad, som en oferga~d, mot mitt ord att se&amp; man ser d i k a like!
TzLC kztlle~z) rCar han göms, dig2 bleka hama, A n skall jag kanske Ronzmn vziigra vårar Och stafia på ditt k ä d a) kika, nanm -- Så vida j a g kan skoitja det for t % ~.
e.- &amp; ?ao
Ett meningsbyte i tidens frågor.
Svensk t i d s k r i f t: D fiinligu fölfattaretyper)) för den naturalistiska riktningen på 1880-talet.
Af Elja Fqxell.
12-13 1iaEt.
(1893).
B En förklarilzg~ med anledning af Eva Fryxells uppsats: » Kvin- liga författaretyper för den natiii: alistiska riktningen på 1880- talet.))
Af Ellen Key.
14-15 liiift.
(1893).
w Repliker och rejZexiomrw föranledda af fröken Ellen ICeys upp- sats: %En förklaring.))
Af Eva fiyxeil.
16-17 haft.
(1893).
wIïCzcltwen och 7cristmdonzenw ined anlednipg af fröken Ellen Keys $En förklarings.
Af Jolm Personne.
20 haft.
(1893).
w Kristna ideal.
w Ett iiilägg af l7~eodor Holnzberg.
1 haft.
(1 894).
» E g o i s m och l y c k s a l i g h e t)).
Några tankar ined an- ledning af fröken Keys artikel %En förklaringw i Svensk tid- skrift.
Af 1MathiZda Roos.
Stockholm, Albert Bonniers förlag.
E n polemik, som ej har blott och bart politiska eller litterära och koiistnarliga, intressen till grund, utan berör djupare, olika lifsåskådningar omfattande frbgor, %r en till- räckligt ovanlig företeelse inom vårt samhälle för att, d&amp; den en gåmg förekommer, den ej sknlle väcka uppseende inom vida kretsal *.
Det är också med stor nppmarksamhet det märkliga ineningsutbyte blifvit följdt, som föreligger i ej: mindre än fem olika uppsatser, offentliggjorda i Svensk ticlslcrift, hvilkns titlar och författarenamu vi Ilgr ofvan an- gifvit, jamte en broschyr, vid Iivilken en af våra förnämsta kvinligs skriftställare fastat sitt namn.
Den omständigheten a t t striden - vi tveka ej a t t använda denna benamning, ehuru från så viil den ena som den andra sidan i både ton och uttryckssatt en fullkomlig värdighet, in&amp;ttfullhet och aktning för motståndarnes åsikter blifvit bibehallen - den omstandigheten, saga vi, a t t de båda, parter från hvilka striden utgått varit kvinnor, hvar och en representant för olika rilrtningm inom den tidsrörelse, som vanligen betecknas med benämningen 2 kvinnofråganw, har i ej ringa man bi- dragit att öka intresset för denna, polemik.
D&amp; vi nu afven å vår sida gå a t t upptaga ämnet, sker det ej i den afsikten att göm %nnu ett inlägg i de
allmänna lifsfrigor, som polemiken ställt under debatt.
Me- ningsutbytet rör sig emellertid ej blott omkring de polemi- serandes personliga stiiidpunkt till de olika lifstkhdningar de förfäkta, hela det kvinliga släktets stallning till dessa lifsfrågor innehar en s i framskjuten plats i denna strid, att tystnad å vtir sida ovedersägligt skulle betraktas som ett svikande af de idéer, hvilka det är var förnämsta uppgift att söka främja.
Ty äfven om vi ej känna oss träffade af talet D om obligatoriskt uppträdande i flock P och a öfverdrifna solidaritetskraf B (se Ellen Keys s En förklaring s sid. 4 49), som med en omisskännlig ironi riktats mot det Pkvinnosaks- parti D, vi smickra oss med att tillhöra, instamma vi alltför varmt i den, märkligt nog, frhn samma hall uttalade isikten, att P sammanslutning behöfves ännu länge inom kvinnosaken s, för att ej inse hvad vår plikt härutinnan bjuder.
Foga vi d&amp; därtill den sporre, som måste ligga i den friin ofvan &amp; be- ropade hall mot icke meningsfränder riktade beskyllningen för P olust att afhandls oppositionens inkast P, tro vi vårt uppträdande i ifrågavarande sak vare tillräckligt motiveradt.
Men innan vi gå att klargöra vår uppfattning af vissa för kvinnosaken viktiga frtigor, som berörts, skola vi.
söka lämna en så vidt möjligt &amp; skadlig framstallning af ghngen och innebörden af meningsutbytet.
Som en del af våra läsare möjligen ej haft tillfalle att följa detsamma i d a dess faser, tro vi att en kortfattad exposé daraf har e; j saknar sin be- f ogenhet.
* I början af förlidet år utkoin, som vi erinra oss, under namn af, Biografiska meddelandens, en minnesteckning öfrer rar, några f i må- nader förut i Neapel aflidiia, författarinna, Anne Charlotte Leffler, d: ssa di Cajanello.
Biografiens författare var den aflidnas förtrogna vän, fröken Ellen Key.
Boken väckte då den först utkom den största uppmärksamhet, Cet s a r ej en biografi i ordets vanliga bemärkelse, hållande sig strängt till en objektiv framställning af det förem&amp;l, som skulle skildras, biografen uttalade sig däri i en så bestanid me- ning rörande vissa lifs- och principfrkgor och det på sina ställen i en så agressiv ton, att om än boken från m h g a håll framkallade gillande och bifall, oppositionen, minst sagdt, r a r lika starkt representerad.
Att vi obetingadt ställde oss på den sistnänindas sida, beliöfva vi val ej an-
tyda.
Vi erinra blott om den i 5: te häftet af Dagnys .årgång för 1893 förekominande artikeln: &gt;Ellen Keys senaste arbete,, hvari vi, utan att inlita oss på ett utförligare bemötande af de åsikter, som i biografien öfver A. Ch.
Leffler gjorde sig gällande, med bestamdiiet yttrade oss i ogillande riktning mot vissa fröken Keys uttalailden.
Det var däremot jiist ' mot åsikterna, lifsåskådniiigen, i så väl Ellen Keys minnesteckning öfver A. Ch.
Leffler som i den senares berömda bioiiiafiska &amp; bete öfver Sonja Kovalevsky, som Eva Fryxell sedermera uppträdde med kraften och viirmenhos den, som under en längre lifserfarenhet vetat att tillkämpa sig en öfvertygelse ocli ej tvekar att försvara densamnia.
w1Cviiiliga författaretyper för den naturalistiska riktningen p % 1880-talet », kallar Eva Fryxell sin i Svensk tidskrift offentliggjorda artikel, som skulle utgöra första uppslaget till här berörda tippseende- väckande meningsstrid.
Det ar ett varmt och uppriktigt erkännande förf.
af uppsatsen agnar %t det litterära och kulturliistoriska värdet af de biografiska arbeten af och om de märkliga författarinnor, hon går att beliandla, ett varde, säger hon, som äii mer föfiöjes däraf att biografierna a skildra of örbeliållsamt utvecklingen hos tvenne högt begåf vade person- ligheter, af livilka den ena, Sonja Kovalevsky, otvifvelaktigt var ett snillew.
Men den förvånansvärda öfverensstäinmelse i känslor och åsikter, som förefinnes mellan dessa författarinnor och badas minnes- tecknare, Ellen Key, liar alstrat en ömsesidig öfvervardering, ' en ' stiiinning af beundran och växelprisning, som ovillkorligen framkallar misstro och lockar till inotsägelser.
De fragor, som upptaga ett.
väsentligt ruin i de åberopade bio- grafierna och livilka Eva Fryxell hufvudsakligen gör till föreinål för bemötande, äro de tre vännernas uppfattning af akta kvinlighet, af familjelifvet och kvinnans ställning inom, hemmet.
Och hur te sig dessa sporsiniil, frågar frk.
Fryxell, sedda i ljuset af den naturalistiska världsuppfattning, som hyllas af dessa tre, en åskådning soin de till- lämpa på alla förhållanden i lifvet och so111 behärskar liela deras tanke- och kanslovärld?
.
Först ocli främst erinras om, hurusom ringaktning, ja förakt för kvinnans egentliga kall och uppgift är ett af de mest i ögonen fallande dragen hos dessa författarinnor.
Icke A. Ch.
Lefflers och hennes ' viinners fullt berättigade klagan öfver de tyranniska band, livari det moderna samhallslifvets många konventionella hänsyn och bruk liålla nutidskvinnaii fangen, utan den iiiidervärdering af sann
kviiilighet, af det högsta kvinnoidealet, soni man s % ofta finner i deras skrifter och som återspeglas i deras lif.
Mer än en g5ng uttala fruarna Leffler och Kovalevsky sig ringaktande oui krinliglietens högsta egenskaper utan a t t det tyckes falla biografen in, soiii anför dessa yttranden, a t t dylika bekännelser äro nedsättande för hl-arje kvinna, hur högt hon än i intelligens må stk ö f w r sitt kön.
Kvinnans hufvud- uppgift a t t skapa hemmet, uppfostra det!
; ommande släktet, med andra ord, a t t » utföra hjärtats funktioner i saiiiliallskroppenv underskatta de fullkomligt.
I ögonen fallalicle ar deras oförnliga a t t » se det stora ' i ' d e t lillas, a t t ge erkännande &amp; t de högsta sjiilsegenskaper.
: skarleken och den goda * viljan ».
Och Iivail ligger nu denna missuppfattning af sann kvinlighet?
fortfar E v a Fryxell.
d r den ej djupast och närmast a t t söka i den förut åberopade lifsåskBdningeu, den af Spencer i system satta världs- uppfattning, som fått nainnet den agnostiska, hvilken beröfvar siiia anhängare ej blott tron pk allt som ej med förnuftet kan bevisas, utan äfven sedelärans lefvande och lifgifrande kärna, Kristusidealet?
Förlusten daraf medför ovillkorligen en iindervarclering af de kristiia, samliällsbevarande dygderna: renhet, kärlek, sj alfförsakelse, tglamod, ödnijulchet.
Den försakande kärlekens världsför-lösande ideal finiies ej till för de jordbuncliia agnostikerna.
Nen kärleksprincipen 110s Iiristeiidonieil kiinna de likviil ej fullt bortresoniiera.
D e ge den emellertid ett annat namn, altriiism (mot- sats till egoisin), ett begrepp, som dock ej intar samina plats soiii kärleken hos de kristna.
Det ä r en idé, en teori hlott, ej en öfrer känslor och hjärta, ja Clfver alla inaiiniskans lifsförliållanden bestäni- mande inakt, uppburen af ett personligt ideal, Kristus.
Sagon viirlds- omskapande mission är deii därför ej mäktig a t t utföra.
Det är ungefär på detta satt Eva Fryxell förklarar den siiregiia stallning som de tre författarinnorna intaga till den liäfdvuniia upp- fattningen af begreppet kvinligliet.
IIen afven begreppen kärlek, renhet, trollet erhålla, sedda genoin den naturalistiska varldsiskiid- ningens synglas, en helt annan tydning an den de kristna älskat a t t gifva dessa ord.
E j under a t t de i t idealismens laror lutande läsanie finna mycket af hvad i biografierna hänföres till dessa känslor, svår- fattligt, vilseledande och oklart.
Sarskildt kan ej forf.
till den hiir anförda artikeln undgå a t t med, ganska mycken skarpa bemöta Ellen Keys i biografien öfver fru Leffler uttalade uppfattning af kärleken, hvilken däri erldiller en s % öfverräldigaiide betydelse.
U a r k icke ordet taget i dess högsta begrepp, utan fattadt i den inei8 ensidiga I
bemärkelsen som erotiskt tycke, livilket ju af Ellen Key betecknas son1 B det centrala omridet af iniinsldigt lif ».
a f v e n kan ej &amp;; a Fryxell undgå a t t känna sig oangenämt be- rökl af den tvetydighet, livartill den i sammanhang härmed afgifna definitionen p % ordet &gt;frihet ?&gt; måste föranleda.
Ty, säger lion, shvarje yttrande, som kan tydas sh, att i förbjndelsen mellan man och kvinna friheten äger större rattskraf än trolieten, sinnenas kärlek större an hjärtats, livarje sådant yttrande vanhelgar den niänskliga indivi- dens ursprung ocli banar väg för den .fria kärleken s.
Detta i största möjliga korthet en sammanfattning af hiifvud- punkterna i Eva Frysells protestartik~l.
Ingen kvinna, Iiur föga lion än i teorien synes hålla på värdet af de som typiska för sann kvin- ligliet betecknade egenskaperna, kan undg % a t t känna sig kränkt af beskyllnirigen för förnekande af kvinligheteiis högsta ideal.
Äfven anser sig Ellen Key såsom &gt;den enda lefvande af de tre, soin typer för den naturalistiska riktningen belinlidlade författarinnorna böra följa maningen a t t lyfta den tvetydighetens slöja, som förmenas dölja dessa författarinnors åsikter i några af mänsklighetens lifsfrågor~.
E n plikt, som Iion finner desto mer bjudaiide.
mot sina vänners minne och sitt eget rinseencle, d&amp; de citat ur hennes biografiska arbeten, hvarmed vedersczknrne sökt styrka sina omdömen om clesamina, enligt Iieniies förinenaiide, dels äro » felaktiga eller sh stympade, a t t en annan me- ning an förf: s ur dem framgår,.
Och så afger Ellen Key siii märkliga, förklaring ».
Skada a t t denna djupsinniga och talangfulla uppsats, som vittnar om ett ovanligt intriingaiide i och förtrolighet med de nyaste forskningarna inom tän- kandets och vetandets värld, saknar denna formens ocli franiställnings- sättets klarhet, soix bortvisar Iivarje tvetydig tolkning, Iivalje möjlighet till iiiissiippfattiiiiig.
Denna för förf.
egendomliga stil, denna förkärlek för a t t insvepa tankens kärna i ett visserligen inhigeii gång forrn- fulländadt men ej alltid genomskinligt omhölje af fraser, tillskrifva ' vi till en del de misstydningar, för Iivilka, enligt förf: s egen utsago, henpes arbeten från icke meningsfränder ofta blifvit utsatta.
.
%En förklaring, lämnar till en början.
en utredning af den världsåskidning förf.
och hennes aflidna vanner omfattat, påvisande Iiiirusoni densamma kan hänföras till den lika (evolutionsteorin), livilken på alla onirådeii af mänskligt lif tillänipar utvecklingsteoriens, lagar och som från sedelärans ståndpunkt betraktad, fra.mhåller egoismens
och altruismens, s sj alf haf delsens och sj alf utplhnelsens~ lika berättigande.
De som fått denna syn på tingen fatta ej, vare sig inom moralens eller vetandets område, ett systein med strängt utstakade gränser.
De kmiia hemta impulser ur kristendomen lika så ya1 som ur hvilken trosform, hvilken världsåskådning som helst.
De tro ej på något icke bevisadt, ehiiru de D känna sig, genomträngda af vördnad för tillvarons hemlighetsfulla krafts.
Pissa sanningar kunna de därför omfatta med religiös hänförelse.
* Ty religion är allt som upplyfter våra själar.
D.
A t t Ellen Key och hennes meningsfränder ställa sig kritiskt till Kristusidealet, förutsatter ej, säger den förstnämnda, att de bort- visa all slags idealism.
De erkänna, att genom Kristus stora omda- ningar i seder och sinnen åstadkommits, att kristendomen frambringat mången adel personlighet, men Kristi spår leda icke allestädes, hicke dit, där mänskligt lif blommm i jordisk skönhet och lycka; ej ofta dit, dar forskaren uppdagar, snillet skapi.
eller frihetssannen striden.
Alla de större kristna dygderna liafva de sett hos andra reli- gionsbekannare om än ej, erkanna de, i samma fiillandning soni hos Kristus.
Men till samliällets bevarande fordras andra egenskaper, mot- satta de kristna dygderna.
J a.
är det icke Kristi försakelselära, som t. ex. inom den sociala frågan motarbetat den oinskapelse som Kristi karlekslära förberedt?
Så stå de kristliga dygderna mången ghng i strid mot mänsklighetens utveckling och förädlande.
De behöfva kom- pletteras af de hedniska dygderna.
Till dessa räknar frk.
Key bland annat, ssjiilfkansla och sjiilf- hafdelse, niod och lefnadslust, skaparglädje och skönhetskiklek ...
B Den människa, som är genomträngd af denna åskidning, af sjalfhiif- delsens och själfuppgifvelsens lika berättigande, den anser som sin första, sin heligaste plikt att ge ' sin egen person den högsta möjliga utveckling.
Ji mer vidd inanniskans hjärta liar, ju mer bredd hennes intelligens, ju mer tager hon vid alla förhhllanden i lifvet hänsyn till anlag, orngifningar och andra inflytanden.
D e som hylla denna upp- fattning tro ej på något absolut rätt eller orätt.
Sjalfförgätenliet 2s ej i hvarje hänseende det obetingadt ratta - ehuru rid tvifvelaktiga fall densamma torde böra sättas i fräinsta rummet.
E n allvarlig strafvan efter egen fullkomlighet och utveckling ä r lika berättigad, ja mera så, i betraktande däraf att detta inest motsvarar den mänsk- liga naturen.
S % är i korthet Ellen Keys frainstallning af de grundprinciper, livilka hon och hennes vänner uppställt som rättesnöre för sitt sedliga
och intellektuella lif och livilka, enligt frk.
Key, skulle finna sin full- komligaste, mest liarnioniska utveckling i A. Ch.
Lefflers person, livars » mest framträdande karaktersegenskap » intygar hennes ininnes- tecknare, D var just en stor jäinnvikt mellan osjalf viskhet och sj alf - viskhet n.
Det a r inot denna del af » E n förklaring », som meningarna skarpast bryta sig.
Så gendrifver lektor Personiie i sin artikel,, Kulturen och kristendomen,, klart och bevisande fröken Keys upp- fattning af sammanlianget mellan dessa båda begrepp.
H a n pkvisar, u t a n a a t t kunna dölja ett visst ironiskt smålöje öfver den » kvinliga logiken,, hurusom tvärt emot ' hvad » E n förklaringsr förf.
vill söka liafda, kristendomen och kulturen visserligen.
rönt intryck af hvar- andra, men icke.
äro en följd den ena af den andra.
&gt;Kristendomen vill f8radlande genomsyra kulturen, men a r något helt annat an kul- t u r e n.
~ Detta ji-imte en bestämd, på kraftiga exempel stödd protest mot den af frk.
Key framställda satsen, a t t kristendomen skulle predika en absolut försakelselara, en obetingad sjalfuppoffring och sjalfförglöm- melse, utgör hufvudinneliållet af Personnes på sak gående artikel.
Th. Holmberg i sitt inlägg » Kristna ideal », säger sig visser- ligen ej vilja lainna någon systematisk och djupt ingliende granskning af åskådningen i &gt; E n förklaring,, utan endast ha för afsikt a t t uttala w några tankar och synpunkter)) livartill densamma föranledt.
Dessa lians reflexioner Beröra således frhgor, som behandla konventionalismen, kvinnans inre frigörelse, kärlekens vasen, sedlighetens begrepp, öfver livilket d l t frk.
Key erkännes uttala sig p&amp; ett tankvlirdt och träffande satt, oin än hennes &amp; sikter ofta locka till motsägelser.
Men framför allt finner herr Holmberg, att hennes kritik öfver kristen- domen livarken ar sann eller träffande.
Ty, säger lian, äfven de kristna kuaiia hafda sitt jag, sin sak, sin ratt, historien länitiar de ojaf- aktigaste vittnesbörd om, att det icke a r kristendomen utan » den falska själfhafdelse, som är iiianskliglietens skötesynd under både för- kristna och efterkristna tidsåldrar,, som » hindrat världens s a m a franiit- skridande, människans frigörelse inat och utåt, huinanitetens seger ».
Till teologen-pedagogens skarpsinniga och slående, men fr %ii en viss hetsighet ej ' frigjorda inpass och den framstående folkhögskoleinannens inåttfulla om en högstamd idealism vittnande reflexioner, fogar nu Matliilda Roos i sin lilla bok &gt;Egoism och lycksaligliet » den tro- ende, kristna kvinnans allvarliga, af en intensivt kand indignation präglade gensaga mot vissa satser i .En förklarir&amp;.
Och att dessa djupast skulle beröra känsliga strängar i ' en tänkande kvinnas bröst
ligger i sakens natur.
Hon kan ej se: .det som man kallar högst och dyrbarast i lifvet allgripas)) o ' ch tiga, hon anser det som en » plikt a t t opponera ' sig, emedan hon ej nined resignation eller klagolåt » bör bevittna, &gt; ' att de höga lifssanningar, på Iivilka millioner lefvat och lefva nedrifvas)).
Hvad BIatli.
Roos skarpast och allvarligast beiiiiiter, är frk.
Keys definition af » själfliäfdelsen », en oiiiskrif velse, säger hon, af det mindre viil klingande ordet egoism.
Det finnes, eiiljgt Xath.
Roos,: ingen berättigad shdan, lika litet soiii berattigad synd » och det ä r eii motsatt uppfattning af den inaiiskliga natiirens rattskraf, som a r skulden till alla inissföi.li&amp;llande.ii i lifvet.
Nycket af hvad broschyren frainhiiller, sarskildt hvad som siiges oiii modersplikterna, träffar pricken, iir si saiiut, s&amp; öfvertygande, a t t en motsatt uppfattning ej kan stämplas annat an som ren förblindelse.
Xen i siii helhet betraktad ar frk.
Boos ' bok egoism och lycksa- lighet » sjalf snarare sen för ' xlaring~ ami z ett geninale ».
Boken gör ej heller ansprak p&amp; a t t öfvertyga, bevisa och bringa olika tankande till en annan öfvertygelse.
Den a r en trosbekännelse, ett öppet fram- laggand e af förf: s lifsåsikter, en protest.
och ett försvar.
Med allt.
erkännande af frk.
Roos ' frimodiga ocli viirdiga uppträdande, skiille man dock önska, a t t nian däri sparade något mindre af den ensidighet, som ä r j tyckes det, så oskiljaktig från en sann och lefvande öfvertygelse, samt a t t förf.
frigjort sig från en viss ton af uppbyggelseskrift, som för ett inlägg af denna a r t ej torde rara den bast valda.
Och a t t broscliyren ined alla sina sköna och iippliöjda tankar likviil kan förfela sitt aiidaiii %l, inåniie det ej narmast beror darpa, a t t de båda för- fattarinnorna med sina s&amp; olika lifsideal, sakna förutsattuingen för ett opart.iskt bedöinaiide af livarandra?
Detta intryck kan inan ej frigöra sig från vid lasandet af frk.
Roos ' broschyr.
Vi h f v e har, niigot ri afven f r å n b ö r j a n framhällit såsom vår afsildi, endast velat lämna en kortfattad exposé af den Fryxell-Keyska striden och de inlägg hvartill den- samma föranledt.
Det knappa utrymmet har tyvärr tvungit oss att göra denna exposé s&amp; ytterst summarisk, att ohvif vel- aktigt åtskilliga luckor förekomuin, för hrilkas fyllande vi endast kunna hanvisa till uppsatserna sjiilfva.
För öfrigt hafva vi i v å r öfversikt förbigatt det lrapitel i meningsut
bytet, som berör sedlighetsfrågan, ehuru detsamma upptager ett betydande rum i så, val frk.
Fryxells artiklar, som i Ellen.
Keys k förklaring^.
Ty att blott och bart referera de taiikar och genmälen, som korsat hvarmdra i en frtiga af &amp; mia natur, utan att söka klargöra sin egen ståndpunkt till den- samma, öfverensst~miner icke med vai.
uppfattning af sakens allvar.
Vi vilja för denna gång icke upptaga denna fråga, dock med afsikt att framdeles återkonlma till amiiet.
Hvad som för tillfället ligger oss narrnare, en.
sak, som vi ju iifven betonade i inlediiingen till vkr ~ippsats, 5r attl yttra oss rörande vissa uttalanden i kvinnofrBgs~n, l~vilkst~ frk.
Keys z, Förklaringz, inaehtillit.
Men 5fve.n har miste vi fatta oss helt kort, huru frestande det än skiille vara altt narrnare bemöta just de punkter i f&amp;.
Keys artikel, där förf.
friin den sförklarandes~ st&amp;ndpunlrt ansett sig böra öfvergå till D den ' anklagandes a.
Fröken Keys uppfattning af kvinnofrågans nuvarande sttindpunkt kaïineteckiias med uttrycket » koaveatioiialisrnerr, hvars definition lyder: » en.
outtalad öfverens ' J~om~nelse att)) siitta sken före viisende, form före iilileli&amp;ll, bisak före huf- vudsak r.
Det vis mot denna missriktning, som A. Ch.
Leffler, Sonja Kovalevsky, Ernst Ahlgren och med dem besliiktade sjalar, med det skrifns och talade ordets vapen och med -.
sitt föredöme gingo i härnad.
Det lir, enligt frk.
Key, i tveime slcarpt afskilda rikt- ningar, kvinnorörelsen i vårt l m d sönderfaller.
Till den ena raknas den s tidigare eniancipationen~ D till den andra, 8 den senare frigör els ens,^ förkaimpar, för hvilka ofvnilniimiidn framstående författarinnor voro de mest typiska, represen- tanterna.
De aldre einancipationsifrarna, de af x tantdogmeriias bundna, de s. k.
D kvinnosnkskvinnoriin », saitta friimst som sitt m&amp;l: häfdandet af 8 kviiinans rattigheter sksom miinniska s.
De yngre, frigörelsens målsm5n, striifva efter ratt hafda hvar kvinnas ratt som individualitet, d. v. s. ratten att obetingadt tro, kanna, tänka på, sitt eget satt, nar det ej kränker andras rättigheter.
.
De mest karakteristiska dragen hos de äldre förkam-
pnrne för kvinnosaken gro, förklarar förf., en viss oförmåga att försti motpartiets strafvanden, en svaghet för att sam- manblanda iisikter och personer, öfverdrif na solidaritetshaf, bristande vakenhet för kvimofrågans sammanhang med öf- riga var tids stora sociala spörsmål.
benägenhet för att intaga en fullkomligt absolut st&amp;ndpunkt till alla kvinno- saken rörande frågor m. m. m.
G. allt omshrifningar för de mer rakt på sak gående beteckningarna: ensidighet, oför- dragsamhet, trångsynthet och blind konserratism.
På, det motsatta partiets sida st&amp; de, som fatta » Izvinnosaken i dess djupare mening, som vilje hafda ett nytt emaiicipationsmå,l, individualitetens och ett nytt kvinnoideal, harmoniens,.
(För definitionen p&amp; detta senare se, En förklaringv sid. 445 och föl jancle.)
En närmare granskning af de salunda karakteriserade riktningarna i vår tids kvinnorörelse, af Bvilka den ena så- ledes skulle representera den sanna frigörelsen, den andra en trångbröstad konventionalism leder oss dock ovillkorligen till den slutsatsen, att brist på förstående af motpartiets striifvanden, att ett ensidigt eller intolerant uppfattningssätt d i det gäller bedömandet af andras åsikter ej uteslutande st&amp; att slcrifvn p i det ena pa.rtiets räkning.
Frk.
Key framhåller individun1iteteii.s oafvisliga ratt att göra sig gäliande, B individens s j~ifstandighetsförkla.ring D ar det motto hon och hennes meningsfränder satt som öfver- skrift på sitt program.
Ps hvilka Tar det nu: som, den tidigare kvinnoemancipation ens^ idher verkade som ett stort tryck, som ett tving, ett olidligt ok, hvilket man med alla, medel som stodo en till buds, borde afskudda sig?
Frk.
Key säger sjalf, att det gällde sele utpriiglade kvin- liga individualiteterna D och nämner, efter hvad vi redan pavisat, sina afliclna vänner: cle tre f örfattarinnorna Leffler, Kov~tlevslzy och Benedictssou som tjpiska för denna kategori af högre utvecklad e kvinnokarakterer.
I ett afseende kunna vi ge förf.
till » En förkla- ring v rätt.
I viss msn intaga snillena en iindantagsstiallning - - dock icke i sedligt afseende, där erkänna vi ingen sidan - för dem kan individualitetens utveckling raran hvars och ens ensak », undaiitagsmänniskor kunna möjligen utan att taga skada till sitt bättre jag genomga lifsförhtillanclen, hvilka
för gen.omsiiittsi~ar~niskorila skulle vara i~.eddragmde, och det &amp; r och fijrblir en ensidighet att mata människosl~lrtet i dess allmännelighet efter samma mittstock som de privilegierade un- dantagen.
Och, fråga vi, är det ej först genom hafdaudet af uiiiiiiiiska~ns ratt, som individuditeten finner sin sanna utveck- ling?
Och tilliimpa vi detta på kvinnofrågan, .de utpräg- lade individerna » kunna i sin stolts själfkaiisla betrakta ut- ve&amp;lingen som rhvars och.
ens ensa7ca, för det helas framåt skridande ar sclnzver7cn~z icke desto mindre ett oundgarigligt vill- kor och solidaritetskänslan ar icke hotande för en frisinnad utveckling, utan dess kraftigaste hafstang.
Detta ar grund- idén för kvinnorörelsen liksom för alla vår tids sociala rö- relser.
Frk.
Key beskyller den tidigare kvinnoemancipationens ni&amp;lsmaii för att förbise malet - friheten - under ver- kandet för medeln att nå, detta m&amp;l.
Det ar dock ej lätt att inse i hvilket afseeiide de medel, genom h i l k a faktiskt hittills verkats för kvinnosaken: utvidgade arbetsomriiden, ökade bildningstillfiill~i~, stegrade arbetsvarden, höjande af bild- ningsiiiviin, motverkat ernåendet af friheten.
Likaledes förefaller det egendomligt, att friin anh %ngsilre af den moderna, skolm höra B kapplöpningen efter bröd D, strafvan efter a t t .varii.
r~&amp;~oi * lunda mätta, framhållas såsom.
oförenligt med sann frigörelse.
E11 sådan rin,gakti~ing för de kraf, som kampen f ör tillvaron piitryckt manniskosläktet, hade mail allra minst vantat från det hall, som samtidigt satter astra,fvan för .lifsuppehälleta t. o. m. före karlekcp, såsom varande det f ör m&amp;iinislran Gest » centrala s.
Beskylli~ingen f ör oförmaga, att fatta, Bviniiofrågans.
saininanhang med de stora sociala, rörelserna, finna vi ej haller träffimde eller bevisad.
Den tid då kvinnofrågan såsom sLda,ii upphör att stå under debatt och endast k a l betraktas som en ur kultursynpunkt beaktmsviird företeelse ar tyviiri * iiniin långt aflagsen.
Men till dess sh skett iniste kvinnorna kollektivt, hvilket ju afveii af frk.
Key erkiinnes, upptriida i lrampen för sina allrniinmansklig+ rattigheter.
Det är visserligen, vill det syiias, intet stort och gro- fullt i- att tillhöra den D kompakta majoriteten D, att kunna riikna sig till den misstiinkta minoriteten D ar.
otvif velaktigt, oilistrålaclt med en langt större glans, allra helst nar denna ' '.
.
minoritet %r s&amp; ringa, att den X innesluter blott individen själf.
s Den s ensam gående8 äger okr beiiiidran och afund, ty hvem skulle ej önska att såsom fröken Key kunna saga sig aldrig hafve kränkt de ideal, vsom genomglödgat ens medvetande,, aldrig hafva anslutit sig till ideal, » som man djupt förnummit som varande lägre ?r Men den skompakta ma-joriteteils, den stora massan, som ej uppnitt de stora andliga vidderna, dar de höga idealerns vinka, skall den lämnas å t sitt öde?
För dem, som fatt öron att höra, ö g o n akt se, kunna de sköna, liymneriia om individualitetens rate, vinkatidet af frihetens mit1 verka lockande och sporrande, men de m h g a hvillzas andliga hörsel- och synnerver ej nåte den utveckling som fordras för ett fullt förstaende af miinsklighetcns hiig- sta kraf, för dem behöfves det p&amp; den rnöd~siimnia viigeii genom lifvet en stödjande, hjälpande, uppehållandc hand, en sidan som själf stöder sig på realiteternas fasta pelare, ej på, idealiteternas i molnen planterade fanstang.
Och det iir denna hand kvinnosakens rattia befrämjare söka racka sina systrar.
Eller, för att ej längre tala i metaforer: Den nutida kvinnorörelsen, ' baserad på samverkan och utmynnande i en mängd praktiska punkter, hvarigenom kvinnans 1ifsviUkor f ör- bähtras och höjas, långt ifrån att, som fröken Key föregif- ver, vara stöpt i lconventionalismens former,.
har tagit deii radikalaste af alla regler som riittesnöre för sina striifvanden: %De11 största möjliga lycka för det största möjliga antal.
Det var p % sensommaren högt uppe i Talders.
Jag hade drif- vit omkring några veckor i Norge, än med och an utan siillskap, un- gefär hur det föll sig, men alltid vid strålande lynne och god aptit.
Stortingsvalen pilgingo som ' bast.
De lkngsainina » hake:, hade iindt- ligen f %tt fötter under sig och lart sig agitera afven de; men så fort herrar juris professorer frhn Kristiania varit uppe i Gudbrandsdalen
och li&amp;llit folkmoten, hade Björnson &amp; komp.
ingen ro, förr an de rest efter och rifvit ned livad de förre byggt upp.
Alla talade politik med ett intresse, som vi i Sverige knappast kunna göra oss ett be- grepp 0111, - viirdsliusjiingfrur, skjutskarlar och skolpojkar - odi jag drog naturligtvis möjligaste nytta af deras erfarna omdömen.
I längden blefvo dock de dar resonnemangerna alltför naiva till och med för mig, ocli mina norska politiska synipatier fingo en välbeliöflig afkylning.
Så gick det däremot icke med niin beundran för Norges natur.
Den befann sig i staadigt stigande,.
och intrycket förflyktigas icke ined tiden.
' Litet hvar kan nog stundom önska sig Wordsworths föriniga a t t likasoin magasinera intryck af vacker natur.
Det är kan- handa inte heller så omöjligt, som det låter.
Visst kan det dagliga slitet och livardagströttlieten söfva minlieha för en tid, men s i komma de igen en kväll vid lampskenet liksoin vanliga tomtar, riiska oss i armen ocli utropa: » Minns du fjallbranterna i Jotunheimen?
.Dar kunde du gå 3 mil oiii dagen med ränsel på, och nu tröttnar du för litet arbete?
Krya upp dig, flicka lilla !&gt; - Och det känns, som blåste det fjällvind genom ruminet, ocli inan tar i ined nya tag, och så kryper man till kojs med samma siinda dagsverkartrötthet, hvarmed man sträckte ut sig p % halmmadrasserna i .de små turisthotellen.
Jotunheinien ja, - de$ var i alla fall det bästa al alltihop.
Det var en strålande augn&amp;idag, när jag begaf mig in i denna.vilda fjälltrakt, obebodd hela vintrarile, anda till, Sankt Hans, (midsom- mar), då isarna gå upp och några liotellvärdar flytta.
' dit för soinina- ren.
E n äldre engelsman i kortbyxor och damasker samt med twist- föreningens blåa emaljknapp på bröstet erbjöd sig vanligt a t t tjäust- göra som miii förare, då vi i alla fall skulle ha sainina vag.
Han hade tillbringat flere souirar i Norge.
Med oss följde äfven en nng jurist från Antwerpen, inr Louis B-@nk, livars ytterligt modärna pro- menaddrlikt jag betraktade med den akta turistens saveräua förakt.
Antagligen hade lian lika liten vördnad för mina järnbeslagon rsnsr- s t ~ v l e » r, som luktade » hvalrats-skosmsrrelse o Ibng väg.
Ännn var jag ovan vid bergbestigningar, och efter litet parla- nienterande l#t jag den hygglige engelsniannen bara min ränsel en bit, tills vi liunnit förbi det värsta stället, där man stundom .nästan måste krypa fram bland de lhga buskarne.
Efter ett par degars vandring i den starkande fjalluften var jag redan oberoende af dylik hjälp.
.
I: dlinanliet sk-g jag i Norge icke till så mycket af den sjalf-
viskhet, soin lios oss sh ofta förniår unga friska flickor att lassa hela högar af ytterplagg och dylikt på en ensam, kavaljer %.
Turistlifvet med dess nödvändiga frihet f r h konveiians bidrager nog till refor- mer i detta afseende.
Min följeslagare, mr P. berättade mig under v %r vandring nigot om en öfver hela Norge kand turist, miss Chefreys, som jag förut fr %n flere håll hört omtalas.
Det är en ung förmögen flicka, som af sin läkare blifvit tillrkdd att så mycket som möjligt vistas P fria luften och som nu j@ det mest energiska sätt tagit honom pA orden.
Hennes föräldrar äro döda, och nar hon blifvit myndig, väx- lade hon bort några engelska pundsedlar mot norskt guldmynt, sydde in detta i sitt skärp ocli reste till Norge.
Nii har hoii under de se- naste aren alldeles ensam genornströfvat landet f r h Lindesniis till Nordkap.
Utan föiwe, endast med kompass och karta liar hon ensiliii gått genom hela Jotiinheimen och bland annat p&amp; Lofoten bestigit en fjälltopp, dar förut ingen människa satt sin fot.
I norska turistför- eningens hrsbok s&amp; jag en upps; ~ts, Iivari hon sjalf beskrifver denna afventyrliga färd.
Kom hon inte fram på aniiat sätt, s&amp; simmade hon öfver de iskalla fjällsjöarna, ocli utan annat ytterplagg an eu pläd, kunde Iion ibland, nar hon gatt vilse, tillbringa hela natten ute på fjället.
Ibland hade Iiermes kladsr af snöstorm och hagel blilvit s&amp; illa tilltygade, att det norska bondfolket rent af tvekade att ge logi at den besynnerliga tösen, som inte heller kunde tala deras språk.
De, soin sett henne, saga .sig inie kunna begripa, hur den till växten ovanligt spädn och veka unga flickan kunnat stå ut med alla dessa strapatser.
3Ien glad och frisk föreföll hon alltid.
Hennes landsman, inr - P. och jag Lefunno oss nu uppe pk de stora ödsliga, kala fjiillvidderna, dar Iiorisonten endast begsiinsas af nigon snötackt bergjätte och griistens-zweiz, soin iiorriiiiinnen saga, var så förvillande, att turistföreuingen har och dar d i s t uppsätta svmdai.~, vägmärken ' af sten.
De11 belgiske juristen hade vi alldeles tappat bort, &gt; He walked so slowly B, tyckte engelsmannen.
.FOr att inri.int a liononi satte vi oss ned vid en liten bi.ick och togo fram vira mat- sackar, smörgås och cliokolad, som smakade förträffligt med det friska fjällvattnet till.
Belgiern, som sent om sider hann upp oss, falagade vattnet med en smula konjak ur sin resfiaska.
U r P., som med ett akta engelskt högmod talte om belgiern, ssom inte har något eget sprak och därför måste kunna alla andra folks tiiiigoniåln, hade iips gjort mig uppmärksain på, att monsieur Frank talte tyska, och snart voro belgiern och jag inne i ett lifligt sanital.
Engelsiilannen, som
' tycktes anse, att den, soni ägde den oskattbara lyckan af ett eget sprhlc, mycket val kiinde nmbära hvarje annat, kände sig påtagligen som tredje hjiilet under kärran ocli drog i väg före, oss med l5nga steg och .en eldröd bomullsnäsduk knutan omkring niössan.
Samtalet rörde sig i början kring unionsstriden, inen k0.m sliit- ligen in p % Sverlges iindervisningsväsen, som bdgierii Iiade ett .ovan- ligt intresse för.
Något norska Iiade lian lärt sig och tycktes eljes geiioni öfversättningar känna ratt väl till Ibsen och Björnsoii.
J a g var iiniiii fastsi ttaiide i beundran för w probleinlitteratiiren w och för- ?ökte af alla krafter öfvertyga sydländiiigen om, Iiiir frisk var nor- diska.
litteratur var.
wGesiind!
? », upprepade han niecl ett rent af komiskt littryck af liäpnacl i de intelligenta ögonen.
Han var iiritlir- ligtvis för mycket fransinan för att kunna första den siinda, lifskraftiga saiiiiiiigskärlek, soni är det, basts draget i den så mycket omskrikna » i.ealistiskaw.
litteraturen.
Den opinion, som kan hvissla ut * Gen-.
gaiigerew, pii sainina giiig, so111 deii njiiter af 35aupassaiits e1egaiit.a cyiiisiiier, den kali natiirligtvis i vår sträfva pi.oblenidi1ctning endast lia blick för formens Iiänsynslösliet och det .ofta ensidiga iitin&amp;.landet af sknggsidoi;.
Vår dispyt tystnade snart, di % en krökning af stigen ined ens för %iidi.ade iitsikten.
Dar lag framför oss Jot~inlieiinens iiiider.ligaste sjij, G,jende, långsträckt och inkliiind bland de vildaste fjällinassor.
Vnttnrt lir ljiist blagrönt ocli og.enoii~skinligt soiii den klaraste fal-g- niassa.
Eiidast p i nigot enstaka ställe, dar en forsande ströni störtar ned ErKii fjiilleii, bildas en lätt förändring i den gröna vatskan.
.
Hade jag sett Gjeiide afinilad, sliiille jag ovillkorligen ha kallat fargerna osaiiiia.
.Den ar djup som eii kalla och döljes af bergmassorna, tills liiilii konin-~er alldeles inpå densaniina.
Jag tog genast en bkt och beguf mig lit på sjön i siillskap nied ett par särdeles tystlåtne roddare, eii eiigelsmaii med indiantyp, makligt utsträckt i fören, och en ungm beiywsare, som nog haft l i k att prata, bara han Imde haft ii %gon, soiii \ .ille svara.
Det föll sig inte sh lätt, (1 % jag, som satt bakom Iioiioin längst ut i aktern, var alldeles föi~sjaiilceii i isyiien af den storartade, hemska taflan omkring oss.
D&amp; och d&amp; föll en rä&amp;idroppe och krpsade sakta deii ljiisgi %na spegelii.
Hade jag inte stiiiidoin sett upp mot deii allt nier inörknalide Iiinileii, skiille jag trott mig fara p % en u~iderjoïdislc sjö, så instaiigd k#iicle inaii sig bland dessa iiiö~lra fjiilljiittar.
J a g önskade eiidast, att askan skulle Ila ghtt, och tyckte ' mig iiastaii Iiöra det tiisenfaldiga ekot åter och ater kastas tillbaka frfin klippväggalm.
Plötsligt tyckte jag inig bland bessa vaggar
känna igen Besseggen, som jag hört s % mycket talas om.
Bergensaren ryckte till ocli smftlog, d % jag utan någon som lielst inledning fragade:, var det Bar, som Peer Gynt red på renbocken? » Hans tankegiiiig hade varit af samma slag, ocli jag njöt nu af att lia fått tag i nag011, som delade niina egna djupsinniga idéer om norsk litteratur och so111 inte heller talade något slags, utländskab, utan a det rene skandinn - Kl. var 9 p&amp; kralleii, när vi koinino fram till det lilla twist hotellet Gjendesheiin.
Alldeles utniattad af min första f jaUtiir, orkade jag ingenting äta, utan satte mig i en vrå af den ryiiiliga * spise- stuem med endast en kopp t6 framför mig.
Kring stora bordet satt ett inuntert sällskap unga norska turister, herrar och damer.
En liteii ljuslockig flicka med blka, pigga ögon liviskade rid niitt iiiti8iide tiiiii- Iigen högt åt sin granne:, en svensk student!, J a g gick strax iilil: på mitt rum, ett litet bås,.
som endast genoin en tiinn, oiii8lad hrld- vägg var skildt från det nästa, dar ett par engelsmän redan siirirkride af alla krafter.
Ett tvättställ och en väggfast säug med halininadrass och fyra yllefiltar - alla mycket beliöfliga i kylaii - utgjorde hela möbleringen.
Jag somnade ögonblickligen, trots de engelska tiniiiier- stockarna från ruininet bredvid.
Följande morgon blef det genast vandring af, men denna gliiiz vor0 vi ett sällskap pk 9 personer, daribland t r å kvinliga stiideiiter f r h Kristiania.
Den ena af dessa befanns rara ägarinnan till dit blå ögonen och de blonda lockarna, som Idragit sig niin uppmiirksaiii- het föregående kväll.
Hon och hennes systrar, som vor0 nied, roro afgjordt liögersinnade, trots det, att en deras bror var inedleiii af Steenska ininistaren.
Olikheten i %sikter frapperade inig; i Sverige bruka ju flickorna i politiska frågor varp elever af de inaiiliga familje- medleinmarna.
Att mina reskamrater roro stolta öfver sin bror, var i alla fall icke svårt att märka.
Äfven venstern hade dock en representant bland oss, och dartill en mycket betydande sådan.
Det Tar ingen mindre an dkraraiide formanden s i Kristiania vensterförening, professor H-d, en- svart - skäggig 50-irs pebersvend 8, livars ålder inte hindrade lioiioiii att vara fiillt ut så intresserad af flicksallskap, som någon iing herre kring de fem og tyve.
Han tycktes för öfrigt vara gammal va11 till de fyra systrarna i v %rt sallskap och behandlades af dessa med en viss noiiclialance, som i början förfärade min lojala Upsala-vördnad - 0
för professorer.
Medgifvas måste dock, att han inte såg särdeles rer spektabel ut med sin solkiga bomullshalsd~ik i stället för krage och sina långbyxor, som voro betydligt trasiga nedtill.
Men nog blef jag något förbluffad, när en af flickorila plötsligt utbrast:, De har så fillete Benklar, H-d!, Professorn själf tog saken lugnt och sade någonting om, att han glömt klippa af dem i kanten i morse.
Jag lyckades heller aldrig öfvervinna min motvilja mot det norska briiket, att flickor kalla herrar, som de icke lagt bort titlarlie med, vid tillnamnet, utan något n herr, framför.
Sedan vi kommit en bra bit, npphunnos vi af en iing engelsman, mr E., chapel-master .vid Holy Trinity Cliurch i London.
Någon ambetsvärdighet syntes lika litet till hos honom, som hos professorn.
Det är ju också helt naturligt, att man i fjällen slår ifrån sig allt » ex officio, och rätt och slatt blir människa.
En af de norska flickorna ansåg rent af, att man för några veckor borde Ila rätt att fh vara, glade, sunde dyrw.
Det ar heller inte möjligt att bli annat med det friliiftslif, vi förde.
Man går och man kliittrar, tills man, ~skriibsiiltenn och genomtrött, inte har någon annau tanke än längtan efter att få &gt;spise og soveb.
Ännii klingar lifligt för mina öron den oförställda Iiänförelse öfver ralld6les dejlig orret og multer, (laxöring och lijortro~l), hvarmed vi samtliga vid hemkoiiisten hälsade det välförsedda bordet i B spisestuen B.
Efter ett par timmars marsch hade vi n %tt en af världens allra liögst bellgna sjöar, Bessvandet.
Vid dess.
striiiider växa inga trad, och afven gräset inaste på de flesta ställen gi ' fva vika för reninossa och dylikt.
Litet längre upp har man nakna uren - stora stenblock - och liögst upp de tättpackade, fläcktals till is förvandlade snö- braerila.
Vi rodde nu fram till foten af Besshö, en af Jotunheimens högsta toppar, endast ett par hundra meter lägre an Galdhapiggen, iiien högre än Sveriges högsta berg, Kebnekaisse, som ar 2,136 meter öfver haf vet.
Uppe p&amp; uren Iivilade vi en stund, och så kom den varsta biten, snöbl %erna, dar nian m0ste hugga fast klackarna af alla krafter för att icke slinta.
.
Öfverst var snön nyfallen och kran].
Vi maste pulsa anda till knäna och voro ratt glada, nar vi hunnit toppen, so111 beteck- nades af en väldig stenhög, där en mängd turister i en gammal grön butelj nedlagt sina visitkort.
J a, här hade man nu framför sig nästan alla Jotunheimens gamla fjälljattar, d~inkelblå, delvis snötäckta och, vare sig de hette Glittertind eller ej, allesammans glittrande soni is- kristaller i kvällssolen.
Djupt ned i de gapande klyftorna syntes har
och dar en sj0 med siri klargröna eller blha yta alldeles skimrande i solskenet.
Länge hade jag stått dar iippe på Besshö, innan jag helt lyckades fiigöra mig från föreställningen, att hela landskapet endast var en faiitasiskapelse.
Vi måste emellertid tänka p % hemfarden för att kunna vara p % Gjendesheim före mörkrets inbrott.
Och nu följde en fard, soin jag aldrig skall glömma.
Solen liade med ens försrunnit fr %n fjälltop- parna ocli belyste med sin guldglans endast de afliigsna dalarna, soinliga belägna p&amp; nara 8 svenska mils afstand.
E t t tu tre fingo vi den vildaste snöstorm inidt i ansiktet.
Den medförde tillräckligt med vatten för att göra oss genomblöta, men var p&amp; samina gång så pass blandad med isbark, att det sved i skinnet rätt eftertryckligt.
Det var inte lätt att hålla ögonen öppna för att ej ga vilse, helst nigon stig icke fanns.
Nigra skidspår, som vi följt vid uppstigandet, voro snart försvunna.
T i hade .endast att springa och delvis glida ned för de andlösa snöbraerna, stödda på kiippar och paraplyer, föraren i spetsen och vi andra i gåsmarsch efter.
På det halaste och brantaste stället var det omöjligt att sta p % fötterna.
Vi måste satta oss ned ocll åka utför, af alla krafter bromsande med händerna.
annii nar jag vill, tycker jag mig se den lille tjocke, gr %skäggige professorn i denna värdiga stallning.
T i r elegante iiiige chapel-inaster, som hittills hjälte- modigt följt med, eliurii troligen under tyst förfäran, tappade allt kurage vid denna halsbrytande fard.
Föraren inaste taga honom under armen ocli leda liono111 ned för deii värsta sträckan.
Det var sedan komiskt att se-lians förlägenhet inför oss flickor, soin vagat oss ned utan hjälp.
Vi-d ' hemkomsten till Gjendesheiiii kl. 9 p&amp; aftonen rtkade jag min reskamrat från i gir, mo~lsieur Frank, som liela kviillen p i bästa ' satt iinderliöll sig med oss flickor dels på tyska och dels lik engelska.
Nar vi efter niåltideii samlat oss kring den öppna spiseln, s pejset~, med livar sin rykande kaffekopp, täflade belgiern och engels- mannen om att springa omkring med socker och grädde.
En gränslös munterhet uppväcktes därigenoni, att belgiern befanns rara okunnig om betydelsen af ordet sflirtation~, ehuru lian i praktigen visade sig ha saken på sina fem fingrar.
Följande dag reste lian ned till Kristin- nia, där han i egenskap af hckman skulle bevista en juristkongress.
Namnet Louis Frank hör för öfrigt vara vii1 bekant för Dzcgnp läsare.
Tidskriften har nyligen lämnat en längre redogörelse för tvenne franska arbeten, » La feinine dans les emplois ptiblics~ och,
~ E s s a i sur la Condition politique de la femme *, efter alla tecken att döma, författade af sainine ' man.
Kanske liar han också för.lange sedan i någon tidskrift i Ant- werpen skrifvit en reseskildring, dar lian troligen beskrifver de nor diska flickorna såsom Besynnerliga varelser, hvilka livarje sommar all- deles ensamma draga omkring i fjallen i pojkmössor och nied knölpåkar, utan att någonsin känna till livad nerver vill saga; Och ändå äro de inte mer barbariska, an att de samt och synnerligen aro studenter, tala flere friiinmande språk och veta, livad aflirtationx ar.
E t t bra kuriöst släkte, de där skandinaverna!
Nar jag lade mig på kvällen, stel i alla leder, var jag lifligt öfvertygad om, att jag knappast skulle kunna röra mig följande dag.
Icke desto mindre voro vi vid 12-tiden på inarsch för att bestiga Besseggmt.
Det ar denna fj allkam, som skilj eli essv vand et frin Gjende, och vi rodde nu fram till själfva kanten mellan sjöarna.
Det är en smal, gräsbevuxen strandremsa, dar ett större sällskap nätt och jamt får rum att slå ' sig ned.
På ena sidan tatt vid vkra fötter skvalpade det lugna, klara Bessvandet, inen p % andra sidan låg den .gröna ' Gjende djupt nere i en afgrund.
Den snida strandremsans genomskärande kunde liar åstadkomma ett vattenfall af ungefar samma höjd som Eiffeltornet.
Det skulle dock inte kunna vara så länge: snart skulle det nedforsande Beasvandet ha fyllt liela Gjeiide-dalen och öfversvammat alla de sinå turisthyddorna.
Utsikten ar emellertid till- rackligt märkvärdig sådan den är, utan alla Lessepska planer på konstgjorda förhdringar.
Det var nhgonting förunderligt att ligga så dar på kanten uiellan sjöarna och kasta sten ned i Gjende.
Man formligen liissnade, nar inail, dock först efter en stunds förlopp, hörde plasket mot vattenytan.
Här i nächeten var det, som en ung norsk student och en fröken f r h Kristiania en gång for några år sedan tillsammans klättrade ned i Gjeiidedalen.
Han hade klätt.rat förut och sökt fotfäste p i den tvarbranta bergväggen, och hon liade stigit pk lians axlar.
Nar de väl kommit .ned, var strandremsan inellaii fjället och sjön alltför smal för att tillåta någon vandring längs Gjende, och de måste skrika och hojta både länge och val, innan en båt kom och tog upp dem.
Och allt detta, bara för att kunna saga sig 11a gått ned för Besseggen på en väg, som ingen turist förr betradt!
Man vore frestad säga med- vår professor, att de inte förtjänt att lyckas så bra.
Händelsen karakteriserar norskt turistlif iifven därut- innan, Rtt de bida våghalsarina, så vidt jag vet, hvarken voro slak- tingar eller forlofvade.
a '.
För a t t vi ocksa skulle ha utfört nHgon bedrift, vigade vi oss upp for Besseggens brantaste ställe, frar?
bvilket resehandboken afrå- der hvar och en, som har anlag för svindel.
D e yngsta i sällskapet gingo upp med föraren i spetsen.
Delvis måste vi hjälpa oss fram afven med händerna, tills vi andtligen befrinno oss på ett smalt klipp- utsprång, dar vi flickor satte oss gränsle i en rad för a t t kunna saga, att vi verkligen ridit på Besseggen.
Höjden var svindlande.
Åt hvilket håll inan an fallit, hade man störtat ned i den vattenfylda af- grunden eller krossats mot klipporna.
Och just därför var det ' s$ förtjusande roligt att sitta dar uppe.
TTi inbillade oss också, a t t vi tagit oss högst imponerande ut dar på klippspetsen, men fingo endast höra, a t t vi sett ut som höns p % en pinne.
Och med den förklaringen måste vi nöja oss.
Följande dag kl. 9 p&amp; morgonen laninade jag Gjendesheirn och drog ensam på säterstigar och fjällsjöar ned å t Gansdal.
L-n 22011~,tl1tnitde liltdnr, Nyslaget hö För somntareits viitdar Sia vdiztkt strö.
Dn d~icker cd&amp; halsa i +@a dyag; Dzt dricker dig fyöja?
med huart n7tdetag.
Soizga dagnr Hastzgt forgå.
.
Siznrt skogar och hccgar Foröddn st&amp;.
Val dz?, O.IIZ da iiar i deiz kzllna höst B&amp; sortnnams skaiter i eget dröst.
W.
Kvinnoarbetet i Finland.
Den 16 sistlidne maj firade Finsk Kviniloförening sin 10-årsfest och kunde därvid se tillbaka på en lifaktig och välsignelsebringande verksainhet.
.
.
A&amp;rsmötet firades med föredrag, mnsik~ocli diskussion.
En otfärd till statsrådet Topeliiis ' egendom Björkiidden samt en festmiddag af- slntade festligheterna.
Vid desamma utdelades en redogörelse ' för Finsk Kviiinoförenings verksamhet åren 1884-94.
- Då denna verksanihet emellertid för Dagnys läsare torde vara tämligen väl känd genom de täta iippgifter tidskriften daroin innehållit, vilja vi i stället i kort- het redogöra för ett annat arbete, som samtidigt med vårfesten ut- gifvits af Finsk Kvi nnoförening nämligen: Kalender ö fver kvimo- arbetet i Finland, en bok genom hvars utgifvaiide föreningen lämnat ett nytt bevis på det praktiska, varmhjärtade och lifaktiga sätt livarpå den niabetar.
*: i: ' Sedan längre tid hade nian i Finland verkat för erhållandet af en statistisk utredning angående kvinnoarbetet inom landet.
Men så kom missväxtåret 1892 och gaf sak&amp; ett nytt uppslag.
Man frågade sig namligeii: som det ej vore inöjligt att htadkomma en kraftig vac- kelse, sarskildt rörande den kvinliga hemslöjdens och sådana närings- grenars be frani j ande, genom hvilka kvinnan direkt ' eller indirekt kunde bidraga till hemmets utkoinst s.
I sådaiit ' syfte viicktes f örslag om en iitstiillning af kvinnoarbeten och såsoni förberedelse beslöts att in- lienita så fullständigt som inöjligt upplysningar om kvinnoarbetet i Finland.
Insamlingen underlattades genom ett af senaten lamnadt anslag af 1,000 mark och fr %goformular omfattande kända brancher af kvinnoarbete utsarides till alla kommuner i landet.
Svar ' erhöllos från 400 sådana.
D % emellertid förslaget om en exposition måste förfalla, beslöt Finsk Kviiiiioförening att ined stöd af de insamlade uppgifterna at.
gifva: kalender öf ver kvinnoarbetet i Finlanda.
Densamma afser efter livad i företalet påvisas förnämligast: satt för landets kvinnor imderlatta valet af förvarfskällor, genom att larnna en öfversikt af slöjd- och förvärfsgrenar, iindervisningsan- stalter ni.
m.
» » att sprida kännedom om utöfvarinnor sarskildt af kvinlig hem- '
slöjd, yrken, konstindustri in.
m., sam?
sålunda verka förmedlande mellan arbetsgifvare och kvinliga arbetstagare och måhända gifva iin- pulser till ökad verksamhet på dessa omrhden; » att saniladt p % ett ställe gifva de möjligast fullständiga upplysnin- ga.r om den finska lcvi&amp;ans verksamhet pk olika arbetsomrgden, förr och nu, hvilka upplysningar eljest stå att f % endast genoin tidsödande forskning i äldre och nyare litteratur m.
in.
:) Innan vi öfvergfi till en granskning af arbetet torde den an- märkningen böra förutskickas, att det jii ligger i sakens natur, att en utredning som grundar sig p % sbenaget insddelade uppgifter frbn 400 kommiiner~ i viss niån mkste vara påverkad af den individuella uppfattningen hos ombuden i de resp. försainlingarne.
Detta förringar dock enligt vår mening knappast något af bokens varde.
Om en ellei annan siffra i själfva verket borde satts nigot högre eller lägre bety- der föga i jämförelse därmed att en så grundlig och mångsidig utrecl- ning kommit till stånd.
Kalenderns första afdeliiing lamnar en intressant historik öfver den kvinliga Itenzslöjden, hvilken allt sedan urniinnes tid idkats i Fir.- land.
Redan Kalevala talar därom och historiska urkiinder iiamiia beställningar af .Åbo lärft r, r karelska lärftet r o. s. r.
De l %iigvariga krigen under 1500 och 1600-talen, d&amp; kvinnans armar måste ersätta den manliga arbetskraften, som förnöttes pik slag- fälten, vor0 ej gynnsamma för den krinliga hemslöjden.
Rårarorna måste exporteras obearbetade och återköptes förädlade till mangdubbelt pris.
Med krigens upphörande återtogo dock kvinnorna sin hemslöjd sk att om dem skrifves: &gt;Hela vintern sitta kvinnorna.
hemma och spinna och vafva, i livilka arbeten de äro ganska behändiga,.
Af ofantlig betydelse för den kvinliga husslöjden blef Finska Hushållningssällskapets stiftande %r 1797, och hemslöjden sydes under de följande Aren hafva snabbt utvecklats, om ock en farlig konkurrent uppstått o i de uppblomstrande linne- och boinullsfabrikerna.
Xan be- tänkte i början ej att billigheten ofta r a r endast skenbar och att p8 de köpta väfnaderna ofta kunde tillämpas ordsprfiket: slatt fanget, liitt förgångeta.
» Man ihågkom icker heter det vidare, » att de långa viut- rarna Iios oss, iivilka tvinga allmogen att hUla sig inomhus, sarskildt lampa sig för hemslöjd, ty där sådan icke bedrifves, där förnötes tiden ofta under hhglös lättja.
Ej heller insig man att T %-t land, som sa
ofta ar hemsökt af inissväxt, i lieinslöjdens höjande kan finna en biiiidsförvandt mot nöd och brist$.
Nödåren på 1840-, 50- och 1860-talen gåfvo finnarna bittra lar- domar och kalendern anför siffror, hvilka gifva en förträfflig bild af den betydelse kvinnoslöjden kan liafva i .nödens stund.
V i anföra därför oafkortadt kalenderns ord: » Hvilka oerhörda anst-rängningar v %rt folk dessa %r gjorde för att geiiom export af kvinliga hemslöjdsalster öka sina genom nödåren minskade inkomster från jordbruket, skola följande exempel utvisa - Af vadmal exporterades: 1867 ....................... 1,547 kg.
1868 ......................... 51,749 » De följande .&amp;ren sjönk siffran till några hundratal kg.
Af 7z.alfylle exporterades ': 1867 ........................ 1,012 kg.
1868 ........................ 13,005 De följande hren sjönk siffran till några liundratal kg.
Af lhgarn, exporterades:.
1867 ..................... 201,565 kg.
1868 ..................... 132,926 » De följande åren utfördes obetydligt lingarn.
Af ullstrumpor exporterades:.
1867 ........................ 11,320 par 1868 ........................ 25,361 N.
.
1869 ........................ 34,729 De följande åren nedsjönk siffran till en obetydlighet.
.Genom dessa exempg får ' man., fortsatteii arbetet, aen föreställ- ning om den ofantliga inkomst, som den kvinliga hemslöjden kali be- rada landet.
Men vart folk liar med Iiansyn till fabrikerna och liem- slöjden haft att genomgå samina skola, soin de flesta andra folk.
Här liksom annorstädes, liaf va fabrikerna sin ' aningom vunnit allt större terräng B.
Af de kartor, som äro bilagd; kalendern, framgår, a t t ' sp8nad stHr högt uti större delen af i inland, under .det vafnaden uti jiimfö- relsevis få kouii-nuner får samma goda.vitsord.
Såväl spinad soni vaf- iiad synes dock ännu utgöra en viktig sysselsättning för kvinnorna p&amp; landsbygden, under det bruket att hemma förfärdiga kläder till familjens behof synes.
hafva aftagit.
.Okunnigheten i tillklippning och sömnad af de enklaste plagg är., skrifves.
det,, bland allmogekvinnorna i allmänhet ' större än man
skulle tro, och yrkessömmerskan användes icke Mott till hälgdagsdräk- ternas, men äfven till hvardagsdräkternas förfardigande ».
Detta har så mycket större betydelse då i en del af Finlands kommuner kvin- nornas rikedom besthr i deras kläder.
Om kvinnorna i östra Finland säges, att bruket fordrar, att en kvinna skall hafva flera tiotal linnen och att kvinnorna därför allmänt i en del socknar, sy nedre delen af grof säckväf, medan öfre delen göres af finare hemväfd boinull- lärft - en sed, som för öfrigt förekommer afven annorstädes i landet.))
Sedan kalendern framlagt en förteckning öfver de socknar, där spanad, vafriad och sömnad utöfvas shsom liemslöjd, delvis ntöfvas eller icke utöfvas samt därjämte lämnat förteckning öfver de komniuner, som tillverka hemslöjdsalster till afsalu, redogöres för de önsknings- niål rörande ' åtgärder för den kvinliga hemslöjdens höjande, hvilka uttalats till svar p % gjorda förfriigningar.
De flestas önskningsrniil galla undervisning i niigon form, modeller m. in.
f endast fr %n de kom- muner, där af staten eller Iandtbrnkssiillskapen nndefikllna väf- och handarbetsskolor hunnit verka någon tid, uttalas önskningsm %l rörande arbetsgifvare och förmedling vid arbetsprodukternas försäljning,.
Afdelningen n Jordbruket och dess bitlaringar, är af stort intresse, synnerligast på grund af den betydelse kvinnans arbete, å dessa oin- rhden äger mot hvad fallet a r i de flesta trakter i Rverige.
A t t kvinnan från urminnes tider deltagit i jordbruksarbetet, visas af svärdotterns klagan i Kalevala:, Foder samlade om våren, Svängde grepens skaft om vintern.
- - l i e n uti min svärmors ghrdar Räckte man åt mig beständigt Sämsta slagan uti rian, Gröfsta bråkan uti badstm, Strandens allra tyngsta klappträd, Boskapsgårdens längsta grepe.
v Finnarnas äldsta jordbrukssätt var svedjandet.
J a k t och fiske var.
hufvudnäringen och naturligtvis i främsta rummet om icke ute- slutande männens sysselsättning.
, Kvinnorna däremot voro, » säger kalendern,, i följd af dessa näringsförli %llanden, hänvisade mest till hemsysslor, bland hvilka då måste räknas äfven skötseln af det obe- tydliga jordbruket, först svederna, sedermera de fasta aikrarna.
Härur
torde iirspriiiigligen seden liafva iippstått, a t t kvinnan Iios oss deltager Krigstiderna, hvarpå Finlands historia ä r ' s &amp; rik, och livilka, jämte sedermera utvandringen af män, har gjort, att kvinnokönets öfverskott öfver det manliga ä r större i vart land än i Eiiropa öfverhiif vud *) hafva i.
detta afseende gjort sitt till a t t kvinnan i vårt land ofta nolens volew nödgats ägna sig åt jordbriiket och äfven sida vid sida med inaiiiien deltaga i det nyodlingsarbete, som följde efter krigen.
Ehiirii de pk en del trakter synas ha varit för- skonade från det allra tyngsta arbetet, deltogo de daremot ph andra orter i alla, afven de gröfsta göromål.^ I hiirii stor iitsträckning kvinnorna deltaga i jordbruksarbetet framgår afven af fdjande siffror: 1890 funnos i Finland 8,580 kvinliga possessionater ocli.
bönder, 2,516 kvinliga arrendatorer, krono- bönder ocli nybyggare, 4,093 jordtorpare, 1,538 öfriga torpare, 76.,857 i jordbrukets tjiinst anställda kvinliga tjänare (mot 67,438 ' manliga).
Därtill koininer a t t den jordbrukande befolkningens kvinliga fainilje- medlemmar - iitom hiifviidpersonen - hvilka i regeln alla kiinna antagas deltaga i jordbruksarbetet, steg till 548,498 (mot 386,136 inanliga).
D Ingen läroanstalt ä r i Finland öppen för lwinnor, soin önska studera j ' ordbruk; däremot fiinnos Kr 1892 ej mindre än 1 8 inejeri- skolor.
Antalet kvinliga elever vid dessa var 159.
Angående niejerister- lias aiivandiiing skrifves: a t t » föriitoiii vid mejerierna viiiria dessa sysselsättning, därigenom a t t landtbrukssällskapen iinderliålla liins- mejerister och inej erskor, hvilka på kallelse besöka liigenlietsinneliaf - vare och undervisa kvinnorna i kreatiirs.
skötsel ocli injölkhandtering.
2 Ä.fven för iindervisiiing i trädgårdsskötsel a r väl sörjdt i Fin- land.
Så niimiias 4 trädgårdsskolor, dar kvinnor erhålla iinclei.visiiiiig.
Vid dessa skolor erlägges ingen afgift och vid tvk af cleni lämnas t. o. m. bidtag till kostpenningar.
Särskilda stipendier finnas ock.
i jordbriiksarbetet.
.
ICvinnans inträde på naringsverksamlietens oinråie befordrades, då fiillstandig näringsfrihet genoinfördes år 1879, inen det onktadt synes den finska kvinnan icke mycket liafva ägnat sig å t yrkesverk- samhet och den förklaring kalendern lämnar därför synes oss var: \ ") Vid 1890 brs slut utgjorde den kviiiligo befolkilivgen 1,208,699 per- soner och den nianliga 1,171,641.
Mot 1,000 miiu koninio sAliinda ~111,aefiir 1,032 kvinnor.
.
' uttryck för förhållanden, som afven galla i Sverige, hvarför vi direkte citera boken: ?&gt;Ingen lag hindrar handtverksmastare att mottaga kvinnor som lärlingar och låta dem iitbilda sig till gesäller, inen tills vidare h a h a endast få yrkesutöfvar ' e tagit ett dylikt steg.
Orsaken liartill torde vara att söka dels i gammal sed, dels dari att flickor i regeln ägna sig %t ett yrke vid en mera framskriden ålder an gossar, livarför deras iindervisning i själfva handtverket omedelbart föriitsattes rid- taga, medan lärlingarna få göra nytta för sig med allehanda i mästarens Iiiis förekommande sysslor, innan eller jämte det deandervisas i yrket.
Å andra sidan hafva de kvinnoim, hvilka hittills iignat sig åt handt- verk, ofta iiog betraktat sitt arbete mera som en tillfällig iitvag att förtjäna sitt bröd tills de blifva gifta, an som ett yrke, i hvilket de skola arbeta sig upp genom alla grader.
Detta har rerkat hämmande så väl p % deras egen energi, som på arbetsgifvarens beredrillighet att nedlägga arbete pk deras ntbildning.
Följden har ocksi ' t varit den, att de flesta kvinnor icke kommit längre an till handtverkets lägsta grader och afven om de kvarstannat däri, anvandts till imderordnade arbeten.
Seden utgör dock det väsentligaste, hin8ret för kvinnans in trade på yrkesverksamlietens område, ty så Iiinge mästare endast nndantagsvis taga kvinnor i lära, fordras det hos de kt.Uznor, hvilka vilja agna sig åt hithörande banor, långt mera energi och företag- sainliet, an hos de gossar eller p g l i n g n r, hvilka inträda i lara.9 SBsom bevis för befogenheten af de iittalanden, som Iiär gjorts nam- nes, att eliiirii kvinnorna jii sedan gammalt sköta bakning, korftillrerkning iii.
m., ar det dock männen som i bagerierna, konditorierna och korf- inakerimna sköta arbetet.
Likaså ar förhållandet i Sverige.
Bland öfriga afdelningar i kalendern, som synas oss af specielt intresse, vilja vi framhålla kapitlen om a~~deruistzingen.
Redan p5 en af de första sidorna finner man ett märkligt uttalande af U. Cygnzeiis, afgifvet 1856: ~ K i i n n a af finansiella skäl ej flick- och gosskolor samtidigt inrättas, anser jag de förra nödvändigare an de senare.
Först och främst kan flickan redan i fädernehemmet bland yngre syskon mera gagna an gossen, som oftare ar på ntarbete och resor, och sedan hon blir mor, ar det hon, som i de flesta fall skall vara barnens första och enda, liksom hon helt risst ar deras bästa
lärarinna, om lion därtill liar kiinskap och god vilja.
Är det en obestridlig sanning att barnets fysiska och psykiska v$rd i dess späda; !der f&amp;eträdesvis tillhör modern och att de intryck barnet till sitt tionde kr emottager, djupast sitta kvar och bestämma dess riktning för Iiela iifvet, s % kan ej häller bestridas, att inaii, d % fråga &amp; r om folkbildning, företrildesvis bör sölra verka för kvinnans bildning.
D Föriitoin folkskolor och folkskoleseminarier uiiderliåller staten i E1iiiland afven en del friintirninersskolor, dar endast en terminsafgift af 20-40 finska mark erlägges, ocli dessutom äro 4 af statens ele- n~entarsltolor öppna för flickor.
Sailiskolor fiiinas f.
n.
8 i Finland och till dessas iinderliåll liar staten iiiider lAsåret 1893 -- 1894 bidragit med 65,300 inark. '
Oni nian Iiärtill lagger, att staten till de privata fruntiinmersskolorna under läsaret 1892-1893 lämnade ett bidrag af 137,000 mark, ink man val saga, att för kvinnans undervisning ar af staten långt frikostigare sörjdt i Finland än i Sverige.
Universitetet i Finland ar ännu icke öppet för kvinnor, men e ' fter särskild anhållan kali kviniia, erhalla rätt såväl att afligga stii- deiitexainen soin ock att studera vid iiiiiversitetet.
83 Irvinnor hafva f. ii.
aflagt studentexamen.
Nycket mera förtjänade, om utrymmet det tilläte, att anföras lir det intressanta arbetet, såsoin från afdelningarna för koizst.ilztlzcstri, eu7cvh-d och 7hiiZsov&amp;rd, kz; Uzlzoassociationer och kvin~zostiftelser in.
m., ofvanstaende torde emellertid i all sin ofiillstandighet hafva lämnat fiillgocla bevis p&amp; liiiïii griindligt och sczinvetsgramt v8ra finska syst.rar gått till vaga, da det gällde att utröna arten af alla de kiiggar, som den kvinliga arbetskraften insatt i sitt laids sainliallsinaskineri, och att ingen s&amp;daii vid recligeiingeii af detta verk ansetts oviktig eller undgått att beaktas.
.
, L. A-g.
AP Domenico Macry-Correale.
1iö11 fredageii den 25 inaj i Atlielieiiin för flickor sitt årsmöte iiiider redaktör H. Solilmans ordförandeskap.
Ars- ocli revisionsberättelsei.
föredrogos, och ' val förrättades efter afgaende st~relseledauiöter och revisorer.
Fil.
doktor Elle % B i e s meddelade därpa ett och anmat om k ~ i i i - naiis ställning i Förenta staterna och öfnrgick sedan till en kort skildring af en amerikansk kvinnas lif, frn Xyra Bra; ini~-ells, en af Förenta staternas första kviiiliga jurister, hvilken iiyligen afiidit.
Revisionssekreteraren C. Li~dilageli refererade ett intressant fall rörande den internationella ratten i fråga om gift kvinnas nationali-
tet.
Det.
rörde en svensk flicka i ett skånskt fiskläge, Iivilken blifvit gift med en norsk sjöman.
IkIakarna hade bosatt sig i hustruns liem- ort, ocli efter n %gra %r hade mannen öfvergifvit henne, Iivarigenoin hon blef nästan ställd utom lagen, då Iion hvarkeh inför svensk eller norsk lag kunde vinna skilsinessa från den försvunne mannen.
Vice häradshöfding Ead Staaf redogjorde för ett par fall från sin praktik som advokat, hvilka belyste svårigheterna för en Iinstru att enligt nu radande 1.agstiftiiing vinna boskilnad.
Af hr Staaffs anförande tog sig.
byråchefen grefve H. E.
G. Hamilton anledning yrka på att föreningen i följd af deii reaktio- nära riktning gent emot dess syften, som f. n. vore rådandi inom riksdagen, skulle fixera sina n#rmaste sträfvanden p&amp; en reform af boskiliiadslagen.
Herr Hellen, Lindgre.n refererade till slut en af Finsk Kviiino- förening utgifven Kalender om den finska kvinnans arbete p5 olika oinråden.
Från skilda hall.
Norge.
Sedllghetskonferensen i [ristiania.
Den 7-9 instundande september koninier i den iiolmska liufvndstadeii ett möte ined ofvansta- ende namn att Iiållas, hvartill inbjudning utfärdats till alla Skandi- naviens sedliglietsföreningnr och hvari sedlighetsvanner från alla nor.
dens lander aga tillrade.
Under kongressen, vid livilken särskilda möten för inan ocli sarskilda 7cvimonzöten skola anordnas, komina am- lien som för sedligheten äro af den mest genoingripande vikt att af- Iiandlas, i all synnerhet sådana aliiiien, heter.
det i inbjudningen, hvilka jainte sin juridiska betydelse, afven äro af 7hygienis7ct och &amp; mu mer af moralis7ct intresse.
Fiirlmid.
Konkordiaförbundet.
Vi Iiaf va vid föregående till- fiilleii oinnämnt, den under ofvaiistående ilanin kända finska kvinoföre- ningeii, Iivars iindamål är a t t.
bilda en stipendiefond for kvinnor.
Kon- kordiaförbiindet, sop snart Ban se tillbaka på en 10-krig verksainhet, förfogar redan öfver ett kapital af mer an 90,000 kr., hvadan det ej torde dröja lange, innan den %syftade fonden af .100,000 kr.
är sam- manbragt, då stipendier skola börja utdelas. '
IIDana~l8rB.
Dansk Kvindm~ !mfranBs f f t ~ s f e k o n f f ~ ör ~ kvinliga tj 2- nare, en inrättning af särdeles intresse för oss, d % densainma sknara sammanhänger med de svenska till Daninark invandrande tjänsteflic- kornas förhållanden, har, enligt hrad Dansk Kvindesamfunds ars- berättelse vet att omförrniila, afven under 1893 fortsatt sin verksam- het efter samnia plan som föregkende ar.
Af berättelsen framgår dock a t t Iiommissionskontorets arbete betydligt försvåras af den år från år allt mer framträdande bristen p&amp; dugligt tjänstefolk.
Så hade under året 2,200 arbetsgifvare anmält sig mot endast 1,200 arbetssökare, sett missförhållande s, säger Fastekontorets förestanda- rinna i sin Berättelse, f so in bland andra djupare liggande orsaker afven ä r att söka i den brist på aktning f ö r det kroppsliga arbetet, soiii i vår tid utmärker s % väl arbetaren själf som arbetsgifvaren.
Att åvHgabringa en bättre sakernas ordning i detta afseende är emel- lertid Fsstekontorets uppgift, hvarför detsamma vill beflita sig om att med all kraft fortsatta sin verksamhet.
Af de tjänsteflickor, som erhållit plats genom kontoret förekommo 4 svenskor, försedda med de af Fredrika-Breiner-Förbundet utfiirdade korten.
: i:: i: Il ' ysklm,iad.
Bund deutscher Frauenve~eine är namnet p&amp; ett ny- ligen i Tyskland organiseradt förbiiiid, hvilket utgör en sariimanslut- ning af alla landets kvinnoföreni~~gar, med undantag af dem hvilka bafva ett rent politiskt syfte, så väl som alla föreningar, dari kvin- nor ingå soin lika berättigade medleniinar och hvilka viilja en kvinna som sin representant i förbundets styrelse.
E v a r t annat år hfilles generalförsamling på olika orter, som bestämmas af styrelsen, hvilken för öfrigt p % intet satt inverkar p&amp; eller blandar sig i de enskilda föreningarnas inre angelägenheter.
Som ordförande i den på 4 kr valda förbundsstyrelsen utsågs fröken Augiista Schmidt, en af stifta- rionorna af Tysklands förnämsta kvinnoförening, Allgemeine dentsche Frauenverein, samt till vice, ordf. fru Anna Schepeler-Lette, ordf. i den berömda Letteveïein i Berlin.
lEmngPaa; iid.
polism matronor^, och deras anställande vid alla Englands polisstationer, utgjorde ett af diskussionsä~nnena vid det i London nyligen hållna Arsmötet af den under namn af ~TVomen ' s Liberal Federations kända kvinnoföreningen.
Miss Florencc Bal- garnie, lady Henry Somerset, m. fl.
framstaende representanter för kvinnorörelsen i England, framhöllo i vältaliga anföranden, stödda p&amp; personliga iakttagelser, det ur mänsklighetens och den alliniinna mo- ralens namn behjärtansvärda i åvägabringandet af en reform, enligt hvilken, i likhet med hvad fallet är i Amerika, åtminstone vid alla centralpolisstationer arresterade kvinnor och barn ställas iinder upp- sikt af kvinnor, s. k. m polis matron ors.
En resolution i detta syfte aflats af inötet.
Fredrika-Bremer-Förbundets byrå lämnas upplysningar skriftligen och munt- .angående arbetsomraden tillgäng- liga för kvinnor, sasom angående förbe- ligen redande kurser, intradesfordringar m. m .. Fredri ka-Bremer-f Orbundets Byrå, Stockholm, finfinnss anmälds hinliga arbetssökande såsom: lektions- gifvare i sprgk, svenska % m e n, musik, ' s %ng, ritning och mhlning, handarbeten ni.
m., svenska och utlandska larm- innor för hem och skolor, kontors- och shifbiträden, hus- förestiiiidarinnor, siillskap och biträden i hem, förelaserskor, gydonaster, ~juksköterslior m. fl.
Å Fredrika- Bremer- Förbundets B@ mottagas anm alningar till inträde i Förbundets Äfven personer, som hke .äro medlemmar af Förbundet, kunna blifva delegare i densamma.
Kla~abe~gogatam 59, S&amp;ocokhoPm, t \ % minuters v8.g f r h Centralstationen, erl) judcr crfkiil enkla soin deganta rum n.
11. eller 2 och 3 tr. Pris: friii, l: 23 per dygn.
- Ref. Med.
Doktor, B. W. Wretlind, Stockholm, Doktoa H. Atersfröm, ' Cpsala ni.
fl.
Vaktmästare möter rid stationen.
@ a m i n a g e ~ a r B ~ ~ I T w f ~ f O ~ i ~ E ~ ~ itldrar, T bill odn medi 16 Er.
Goda f.a / ge,=P 33p, ~ ~ p ~ z a J d " p r d m~dC ?&amp; Lo Zel *!
BiZZiga pnadser .P Allm.
Telefon 68 40. d 65fora VáafOmiganUam b, hörnhuset viil ~riinkeber,rr:: turg.
m~arerin A MOPPRDFO no.
no
...
&lt; W Z n I b o r g s LAGTOSEBI AGA0 Viilsinakmde, kraftigt niirnnde, ' hiil ' sosnn!
Förordad.
af professorerna Olof H-iiiniarsten, ' C.
E., Eergstraiid, ikd.
.
d: ï Ch.
Eiii.
Hagclalil- 111. fl.
Hiilsoviiiiiieir, tidskrift för allmiin och enikilcl Ii~lsovbrcl, yttr&amp; i sitt niiminer för den 1 februari följande:.
» Sli.racZeZes aziiavancZe och vä~cZei-i,7ct &amp;.
&amp; - et 7concer~t~e~ccclt O C ~ L sancch: i %@ ' ~~ii+iaai (j~r~ %eeZeZ {il * afuen den 6 e ' la kilo kr.
2,60; Pris pr blirk oiii l /, kilo kr.
1,30; ' 1, kilo kr.
0,70.
E r l d l e s Iios hi^ specerih: ~nclla~re samt i parti hos Th. I / Tfiimóorg &amp; 6: o, Stoek7~olnz~ Xongl.
Mofleverriiitör.
imans för ved och - ~ e d s l ö s e ï i Q&amp;ijligt.
S torf.
isar - ugn&amp;we icke belagda med nA ' goii lera, steka och grRdcl?
iitoiiioïdeutligt ' jemnt, 14,l och fort.
Iugw ~1) riinnplstax)) ' a t t förnya; De yppersta intyg-frhi liela landet.
Kanna ses:?
vcrksamliet och profvas ii Iiigeniijr E.
A. WIllIIANS Utställning odi Fiirsiiljning, l Y Fmaedsgutnn 17, ~iockholrn.
Gunilla Viléns Handarbets-Atelier, C+i.~incllig och pral&lt;tisk undervisning liirnnas elever i alla slags hzndarbcten.
II-urs oiiifatt,nncIa 50 tim.; I5 Im., en lektion, S tim., 75 ö m.
Resaude,i- ~ t k k h o l m upprnihkr s: riuitins ix % min I-lanclwbets-Atclier s k o m siircleles 1iin1,dig dlirigenom, a t t eleven sjslf fis bcstii.mma lektionstiden fr511 O f. m. till 5 e. u..
OBS.
!
: I ' iestiiilningar emottagas fijr uppritningsr, monteringar samt förfikligande nf linneutstyrslar.
Hydeniska OBS.
Skodon tillverkas for Herrar, Damer och Barn.
Prisbelönta, af Drnkt-Reforin föreningen.
!,.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
.
s R e Allt arbote iitf6rcs iioggrmint och af biista materielf ~ a r a t i o n e r verkstallas val och ~å bestämd utlofvad tid.
.
- s P. GUST.
P E T T E R S S O N, 52 Drottninggatan 52.!
.
Hos E.
T. Bea * gegglem ho7~77~ (xncleZ liar ' iitlroiiiiriit: Svenska och Finska Porträtt.
~ ~ r t e c l t r i i öfrer n ~ en portr %ttseinling, tillhörig B.
262 iblzcsk.tctioizer.
13 % 6 kr.
II: ' Första hsftet, med (S.
T.
A.
9889) Uragtreformforeningens.
modeller finnas hos ' Fröken JOSEFI-NE O L S O N.
.Id.
BZccs.it?
?aoI !wastorg 14.
-. '
.
. '
-.
.
..
i Redan i.
%ldsta.tideï - rar nijölkcu iippskrittnd FARRIKSMARKE!
soin ett fraiilstAende toalettmedel till liiidens förskönande, och iiqtids mejerskors iiva hy o c h.
vackra, 1i8iider utgörs.
talmide bevis p&amp;: medlets för tralffliglietl.
, Barnungens ~j6lktvål %r efter en pstenCer@d metod diseke frarnstnld från naturlig mjölk, hvndan - densammn ovilkorligen g6r hyn oc&amp; liuden lwit, vacker och smidig, hvarom eii.och livar: kali öfvertygs sig genom nhgon tids dag-: lig aqvR.nd ?ing. '
,.
.
: - I följa af psteiitet kan ingen, 5n viL.framst %lls denuh tv&amp;l.
Etikettenin, (med.
björiistampelu och Ba.rn5ugens.
nniun) %i0 inregi- ' 0b$ OhS.
.
.
- N y a Husb&amp;ll-sskolan.
(för ' bildndo flickor).
Grundad J881.
Föi ' eståiidariniia: B r ö k c ~ H., ~, Cro,niys.
.
.
; '.
.
.
-
