# ID: svediakorp-per115
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,858
# sentences: 986
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I.
TIOSKRITT FOR SOCIRLA ' OCH: LITTLRAAA INTRESSIN I i '.
.
.
.
.
-;.
.
' 1.
.
.
.
,.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
, I.
.
.
.
.
.
.
-,,,.
,.
.
.
i.
_ _.
.
.
.
L, I, t:.
3.
.
.
.
.
.
.
.
,.
,.
.
- e,.
,,:,:, + *: - .. i .,,:.
.
.
.
.S, j&gt;: -:,.
,:.
.
-.
- -.
.
&amp; ?,diU 7IiaBZ.$t~ * t9iil, Hvad är sanning?
...
.
.FT~ * ecZrClc 1 ' - ettelnZrrnd, Vår yngsta poesi.
-.
JIC; AarIr.oZm, På tröskeln till Asien.
(Forts.) 1 i .L.
D., Lärarinnor och annonser., 7V., Upsala .kvinliga studentförening.
F. E., Några ord om den husliga hygienen,, '.
.
Stockholms internationélla.
1ära; innehem.
.
.
.
;.
.
.
.
edd del anden från Fredri ka-Bremer: Förbundet.
',,.
Från skilda håll. '
.
.
.
.
.
f- ' S.
- 9, '.
,.
-.
.
.
O.
- i.
Bilaga:.
F r e d r i k a ~ - ~ &amp; m e r - ~ ~ i b u.
n .. berättelse.
:; d.
e t s för.
1893. '
.
.
'.
,.
.
,
,.
.
.
.
.. L.
_ ... "
I '.
.
: -.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
, A.
.. Profver s i k d n s.
j p;?, hegilr-ii fsmko.
oiior sa; ii&amp;s bitt till niiïniristc jcriivtigs + 4 4 i + Pelssei~J~ och m.&amp;toii &amp; y t t r ~ ~ &amp;.
4 UZl ' Ji: ov~sev~~us~ * i~~~ erimt,.
.
.
,.
.
mrut ~ r n r l e r sommaven.
.
.
inom ~t * ck- - * ernining - och hems&amp;ning holm k o s t n a d s i r i ~.
~, ..
.:.
.
...
, -, s,,, - .4.
-, Kontor: S t.
Vnttugatiiii 12, 11. b. Allm.
Tel;.
Y3 73..
.
i~e1coii~iiieiidei.y sitt.
.
.
.
, stora ocli $dialtiga lager af alla.
.
Nouveaxi445er, f d), ' sS&amp;sa,ngen.
~ - -.
.
. '
f3iirslcildt får rek&amp;nnieiidei;?
&amp; tt stora leger af.
r Pelsverk] for Pelskappor, - ' iiiecl diirtill pssaiide öf ver~yger.
: '.
.
.,.
.
.
F ör kapitalister, särskildt fquntimmer, liar det länge varit ett önskningsniål att kiinna öfverlamna vården af sina värdepapper och skötseln af sina affarer.,åt någoii person eller institution, soin med absolut säkerhet föreiqle punktlighet och noggrannifet i utförandet af det anförtrodda iippdraiet afvensom prisbilligliet.
En såd.an institution är Stockliolms Enskilda Banks.
Notariatafdelning (Lilla Nygatan.
R Y, expeditions tid 10-41, som iinder garanti af ~tockliolins Enskilda Bank åtager sig vHrd och förvaltiiing af enskilda personers och kassors ' värdepapper.
.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatafdeliiiiigen deponerar obligatioiier, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kiipon- ger och tillliaiid,zli&amp;ller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notaiintafdel~iii~~ge~~ utlottningar af obligationer och underrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillliörig obligation blifvit utlottad, samt liimnar förslag till ny.
placeriiig.
af det ledigblifna kapitalet.
Exempel ' 2; Om in teckningar depon.eras hos Notariataf delningen iiiiderrattar.
Notariatafdelningen gäldeniiren därom att rantorna å iri- teckningarna skola till afdeliiingen inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att iiiteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en tios afdel- ningeii deponerad inteckning genom imderlåten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stookl~olms Enskilda Bank därigenom uppkoinmen skada.
Förvariiigsafgift: 50 öre för å r pr 1,000 kronor af deposi- tionens varde, dock ej under två kronor.
U L.
V O S S, Specialaffär för.
Sybehör, Billiga och bestiimda priser.
SVARTVIKS pvaMeZ6nta 1: ma Stärkelse rekommenderas äf ven såsoin gardinstarkelse, och finnes till salu hos alla välsorterade speceri- (G.
11847) och diversehandlande i riket.
,
(etablerad 1860) 46 48 Vesteriangpatan Försaljnin~slokaler: nedra 46 4 botten, en, tv&amp; och tre tr. upp STOCKHOLM.
Största lager i Norden af Kulörta o, Svar ta Ylleliladningstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvättklädningstyger Schalar och Kapptyger m, m, Observera!
Genom direkta förbindelser med iii- och utlandets förnämsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannamda artiklar bättre och billigare än nkgon an- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom ieqvisition af profver.
och varor lätt blifva öfver- tygad om fördelen att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.
8ik$-releton#n ' l1&amp; Profver på begäran R " vle \ etoa 1 e \ e 286 ' t~1~~~~ kostnadsfritt.
k \ \ mn bl^^^ Ia si
Hvad är sanning?
Hvad lil * snnuing?
Iin Kmzpf nni die Wel.~~nscl~aii- ung, Bekenntnisse eines Theologen.
Frhn originalets 12 upp- laga af Anna Forsell.
Med inledande afliandling om deii m e l ~ ~ s k världsteorien a af Viktor Rydberg.
Stocliholin .1594.
Det klagas i våra d a p r mycket ' öfver allmän lifsleda, som man nästan tyckes anse o&amp;terkalleligen förbunden med slutet af ett sekel.
Dylika sjukdomssymptomer lata sig nog också påvisa nu, likaväl som under förgångna tider.
SO-ta- lets gråkdla, mlalyseraniie problemlitteratur har nog, ined alla sina förtjänster &lt;af sanniilgskärlelr och imturtrohet, ganska mycket af tidens tvifvelsjulrn och pessimism på sitt syndare- gister.
Men gråv&amp;dersstämningen iii * lyckligtvis icke mer allena- hiirskande.
Den nästaii löjliga ängslan för att vara, » b a u d », att anvanda » fraser D, som s i länge klaf brnidit ungdomens längtan antt gifva uttryck &amp; t friskare tankar, börjar lämna &amp; t vissheten om, att hvarje %llvarlig strafvan för idéer- nas förveddigmde leder dessa fr&amp;n fraseriias område in p&amp; realiteternas.
En skdnn företeelse som exempelvis Lundegkrds D Prometheus D visar, att de gamla föraktade orden nidealisra D, » skönhet 8, » roinantik, åter börja komma till heders, - dock lyckligtvis sedan de genom att underkastas kritilrens skärseld fått en djupare och san.iiare innebörd.
Här ligger dock fa- ran nara till hands att komma ur askan i elden, att frkii den neptivn och hyperkritiska ståudpunlsten kasta sig huf- vudstiipa ins Blaue på jakt efter eu » forngliidje », hvars ma- teriella halt icke kan iipphjalpa dess ihålighet.
Niirvarande liksom flydda tider erbjuda nog exempel p&amp; den nara sliikt- skapen mellan raffinerad skönhetsdyrkaii och krass sensiialism.
I alla händelser a r icke en blott och bart estetisk pihytt- födelse.
tillraclrlig att bilda underlag för d l a områden af tidens oroliga, sjudande lif.
Här behöfs » kraftigt livardagsbröd, till tjänst f ö r hiinger., ej f ö r öfverflöd.~
Det behöfves ledning för de minga, som vaknat till insikt om agnosticismens tomhet och längta efter en positivt religiös lifsåskådning, utstii att kunna söka denna inom den traditionella kyrlcolaran, som på grund af vetenskapliga eller kvasi-vetenskapliga inkast blifvit f ör dem » ett hirdt tal ».
' Vi tanka icke liar på det » kalla, overksamma tvifleta, som hängifver sig &amp; t D otrons visshet,, då det p&amp; grund af ytlig oppositionslust icke anser sig kunna mottaga trons. ' ' ')
Vi tala on1 » det varma, sökande, pröfvmde tviflet~ som mingeii gåug kan dölja sig afveil bakom en viss yttre Iriiclrhet och tviirsäkerhet och som i våra dagar &amp; r af annan och djupare art &amp; u det, som genom Strauss ' och Renans numera till stor del föråldrade arbeten beharskade midten af detta ekrhundrade.
Det modena, tviflet 18ter sig icke nfspisa med iikgra, om iiii aldrig så välmenta rationalistiska föraijlc till lrompromicser mellan s. k. luthersk ortodoxi och n; rturvetenskapli forsk- ningsresultat.
Vore kristendomen dömd att sta eller falhi med den absoluta sanningen af stidana hypoteser, som dem Godet begagmr i sin afhandling om de sex skapelsedagarnii i » 13ibliska studier s, eller med vissa paradoxer i Drummonds snillrikii, arbete)) Naturens lagar och andens värld, så skullo visserligen en af våra mest kända fritänkare hafva rätt i sitt påsthende vid en offentlig diskussion, att » religionens fält minskas med stigande kulturs.
Ty hvarje nytt vetenskap ligt framsteg, som kullkastade nämnda hypoteser ock para- doxer, skulle därmed också rikta dråpslag &amp; t; kristendomen.
' som slntligen vore s drifven ur sina sista tillflyktsorter a.
J. dylika glada f örhoppningar om lcristendomens slutliga ödtl invagga sig nu fritiinkarne, härvid stödjande sig på en för- virrad sammanblandning af begreppet kristendom med begrep- pen ortodox dogmatik, undertro, obskurantism, asketism, eller hvad de nu heta, alls dessa medeltida vidunder, som det tycks höra till agnostikernas liufviidnöjen att få piska upp.
Nen under det de hålla, på som bast, gör teologien, - soni det tncksri.int bör erlriinnas, delvis sporrad just genom fritiin- karne - i nära anslutning till en lrritisk historieforskning sådana framsteg, att rollerna slutligen befinnas vara ombytta.
Det forna a framstegspartiet a intager, underbart att saga, den)) ") Se Viktor Rydbergs företal till öfrersiittn.
af Edwin Arnolds dikt, Asiens ljriss.
föråldrade ståidpunkten, och teologien stöder sig p&amp; veten- skapens senaste resultat.
Bevis skulle nog kunna anföras p&amp; sanningen af detta påstående, bl.
a. den teologiska^ delen af ' dr ' h n t o ~ i Nyströms kulturhistoria, som i en liten.
viilskrif ven och strängt vetenskaplig broschyr af en ung teolog, S.
A.
' Fries, underkastats en nedgörande kritik.
Tack vare en i smil inening frisinnad teologi, har det koiumit därhän, - att de kristna icke behöfva kanna marken gunga under sig för hvarje bibelkritikens eller n aturveteaskapeiis yxhugg på kyrko- läran.
Det har kommit därhän, att vi icke längre behöfvn den välmenta apologetikens försök att stödja kristendomens orubbliga byggnad med murkna stöttor, - att bevisa ska- pelsehistoriens öf verensstainmelse med geologim etc.
Dylika försök, som nästan skulle kriïina förleda oss att D bedja Gud be- vara OSS för våra väniier », bevisa endast, att icke ens teologerna sjalfva alltid förstått, hvad lcristendom ar, eller hiii.
stark den äkta kristendomens stallning &amp; r.
De kristna beböfvn icke, såsom under rationalismens tider, tigga vetenskapen om tillåtelse a t t få tro; de behöfva icke vikik tum för tum fr&amp;n sin ståndpunkt under ' hårdnackad, hopplös kamp för lifvet mot » moderna », segrande a, » ljusbringan de, &amp; skidningar.
Tvärtom, - e n af det unga Tysklands främste teologer hr, fullt skäl för s i t t p&amp;st&amp;end.e, att en verklig kristen bör vara den f örhoppningsf~dlaste i förh &amp; llande till vetenskapen, lik- som den verklige vetenskapsiiisiliien i barnslig gudsförtröstan bör finna kraft och frihet för sin verksmhet.
H ä r gälla Bacons så ofta anförda ord, » att litet filosofi för $ %a Gud, men m y cket filosofi för till honom ».
Bland f örlciiinparn e för en dylik, i basta mening modern åskådiling kunna - - med all olikhet i d.etaljerne - räknas sidaiin vetenskqsmä,n.
och kristne som Kingsley, Vikner, Drurnmond, Hariiaclr, Christoph Schrenipf m. fl.
~ e h n a unga lifsåskådning vill nu ingalunda tillniiita sig makteii att kunna gifva svar på nlailniskoandens d l a oroliga spörsmål.
Den vill icke åtaga sig a t t till smekande af en flack liberalism eller en löslig moral söka undanrödja de stötestenar och förargelseklippor, som äro oslriljaktigt för- bundna, med kristpndomens han sy nslöst stränga allvar., .Mån- gen äldre k~isteii skulle kanske t.
o. m. kunna stöta sig på, a t t den besvarar flere v ?nliga spörsuiiil med ett ärligt: s detta - &gt;).
.
kunna vi ej veta)).
Inför ett ödmjukt sanningssökande, som vill gifva både %Gud- och kejsaren,, både kristendom och vetenskap det, som hvar och en tillhör, måste med nödvän- dighet antalet trosläror p&amp; visst satt minskas.
Men hvad teolo- gien, d. v. s. vetenskapen om kristendomen, på detta satt så att saga förlorar i omfång, det vinner den i stället i djup och enhetlighet.
Den vinner i samma mån, som den grundar sig icke på naturvetenskapliga fakta eller filosofiska spekulationer eller elis på de kyrkliga bekännelseskrifternas efter sin tids utveckling lämpade dogmer, utan endast och allenast p&amp; Kristi historiska person och verlzsamhet.
Ty det gr icke sh, att hans strålande gestalt förbleknar inför den historiska forskningens fulla ljus.
Det är icke så,, att man vid studiet af honom, världshistoriens medelpunkt, måste af- säga sig den kritikförmåga, som man icke endast liar ratt, utan äfven skyldighet att använda vid hvarje annat historiskt studium.
Det behöfves inga fiirgade glasögon, inga dognia- tikens omvägar f ö r att lara kanna honom, som ännu alltjämt efter snart 2,000 års förlopp genom sin förmåga, aW omskapa och förnya bevisar sin fulla realitet.
Det ar % e j på andras vingar man når Gud, - vore än dessa » andra)) siidana m i n som Paulus, Augustinus eller Luther.
Tvärtom är det egeiit- ligen först, då man i sitt hjärtas innersta har vetat sig vara.
öfvergifven af all mänsklig auktoritet och beroende endast af Gud, som inan genom Kristus fullt kan tillägna sig den glada, handlingskraftiga gudsförtröstan, hvilken ensam kan gifva styrka å t slappa viljor och sjuka sinnen.
Men i så fall far inan också, erfara, att kristendomen ar varldsöfvervin- nelse, att » tron p&amp; Kristus 8.r en lifvets och utvecklingem makt .. och att det icke finns en gren af mänsklig kultur.
som icke genom hans inflytande kan riktas och förädlas.
Det är denna gudsförtröstan, grundad p&amp; detta personliga infly- tande, som vi kalla, 7xkte~zdonz. "
Mången tycker kanske, att detta ar alltför enkelt och vanligt.
Den förnyas så ofta i våra dagar, den gmdn hi- storien om Naaman, den spetiilske, som blef &amp; lagd att bada 7 gånger i Jordan och förargad utbrast: » äro icke de floder vid Damaskus bättre an alla vatten i Israel?))
- %&amp;o icke de positivistiska, agnostiska, teosofiska mastarne betydligt d jupsinnigare och tidsenligare an Kristus D, si@ vår tids)), '
-.
mä,nniskor.
Om de verkligen på allvar vilja söka efter svar, så saknas numera icke tillgång till dylika.
Bland annat erbjudes i dr Pehrs nyutgifna småskrifter)) I religiösa och kyrkliga, fragorr för den intresserade lekmannen en fram.- stallning af Kristi enkla evangelium, betydligt vardefullare för en protestantisk vesterlanding &amp; n vissa af Tolstois jam- förelsevis ytliga arbeten.
i hithörande frågor.
Till de bättre bland nyutkomna böcker på detta om- råde hör också den lilla bok,.
hvars titel utgör öfverskrift till denna uppsats.
Att boken tycks ha kommit som vatten i törstig jordmån, bevisas icke blott af de .l2 upplagor, den upplefvat i sitt hemland, utan a n m rner daraf, att i vårt lilla land dess första upplaga (2,000 ex.) på en månad blif- vit utsåld.
Författaren, som aInnu icke velat framträda med sitt namn inför offentligheten, innehar en jämförelsevis oansen- lig ställning såsom lmdtprest i Baden, men ä r patagligen en mångsidigt bildad man med eii viss tankeslcarpa och med vaken blick för lifvets förhållaiiden.
Han har icke ryggat tillbaka för a t t följa den gamle kristne teologen prof. Haupts uppmaning till teologerna: ~frigifven hela kritiken och lären att icke rygga tillbaka för någon konsekveiis))!
- Förf: s omutliga stranghet i detta afseende skulle kanske också på r n h g e u verka slrrammande, om icke hans au.spr&amp;kslöshet och religiositet på samma gåmg ingåfve det största förtroende.
I detta afseende, liksom afven genom språkets s l h h e t, som på grund af den ouisorgsfulla öfversattningen gör sig fullt giihncle, tiger han ett starkt sliikttycke med Pontus Vikner.
Boken Iir synbarligen, &amp;, som dess tyska titel angif- ver, författad, im K w p f uui die Waltan.schiiuuiig,~ och i rissa punkter torde ocksh en fiill6dig kristlig erfm-enhet koinma a t t opponera sig mot de resultah, hvartill förf.
kommer, sar- skildt med afseende p&amp; frågan om bönens betydelse.
Men han framtriider ej heller med anspråk på att lämna nå,got allrniiiigiltigt eller uttömiriancle svar på, Pilati friiga, » hvad ar sannings?
Och trots förf: s starkt frisinnade och toleranta riktning, kan icke med fog påstås, att han skattar &amp; t nhgon ytlig rationalism.
Dartill ar h m för varmt religiös i detta, ords egentligaste bemarkelse.
Klarast framtra- der denna religiositet i det sista, kapitlet, » kristendom och partier », dar förf.
framlagger sitt egentliga program.
Han,
betonar d5r bl.
a., hurusom 2 fromheten &amp; r ovillkorligen nöd- vändig för mSnniskans fulliindning.
En god mänilislm utan tro tillhör visserligen omedvetet Guds rike, men vi skola.
tillhöra det med vart fulla medvetande B.
Det skulle.
vara frestande a t t anföra många citat ur boken, men prof. Ryd- b e q s varma loford borde kunna göra hvmjt: annan rekom.
mendatioii öfverflödig.
tt vi Iiär hafva att göra med et&amp; arbete af ovanligare art, torde frarngii äfven däraf, att professor Rudin iiyligen gjort det till föremål för behalding på tvenne af sina an.- ddctsstunder för Upsala studenter.
Visst Sr, a t t boken genom att väcka upp likgiltiga autidsmäniliskor kommer att bidraga till f örverkligaudet af den lifsupppif t, förf.
uppstiil- ler för oss:, Vi måste vakna u r sömnen, det mörka rufvail- det, deii inre sönderslitenheten och gudsförgiitenhete~i till ett klart, ljust, fridfullt lif i Gud;.
nr triildomen till frihet.
Detta göres vBr tid behof och sker, där Kristi ande för- verldi gas.
» Lychh TIG Alström.
. '
- - UP vår yngsta poesi.
Röda skyar.
Dikter af Fredrik iVycn~zder.
Stockholm 1893.
Ronneby Bilder a.f Czwt Thelande~a.
Stockhol in 1.892.
Dikter af Be1n7tard Risberg.
Göteborg 1-893.
Idealisiileii rycker ånyo i11 i den iinga lyrikeii - Btininstoiie skönjes Hter början till en riktning, soin kastar åsido liela den Iwasi- moderiia litteriira ka.fdjargonen, 111e11 som lart vlrdefiilla tekniska grepp af realismeii och blifvit fullt förtrogen ined verkliglieteii omkring oss.
Rymden blinar, i~atiirens glada dagsljus undantränger diinrnaii och det trötta gasskenet eller det kalla elektriska ljiiset öfver storstadsgator och grander.
Fiilteiis och skogariies doft bortjagar den drifhnsliift, i livilkeii den store Jacobsens sina liarinare fostrade osiiiida plantor ineji praktfullt, men oakta färgstoff.
0hh de naturligs, osainmansatta, en kelt hjartliga käiisloriia koinma &amp; ter frain i de unges lyrik; skall det iinnn dröja, iiina !l deii stora eiitiisia ' srneii och deii stora poesien.
.
.
lyfta sina vingar i dess varliift?
De diktsaiulingar af unga debuterande författare!
livilkas naniii stå öfver dessa rader, äro saingiga uttryck för denna tidsriktning.
J a, delvis äro de två af dem, Nycaiiders och Risbergs, kanske mer iiitres- sant Iiärför iiii lir rent konstnärlig synpunkt.
Ingen trälar under det vittra inodeslafveri, som går på jakt efter .sista strömningen, och ängs- ligt införskrifver sina ideal från Paris ' seiiaste litt-erara Magasin du priii- temps.
Alla dessa iinge författare Iiafva nog stolthet att våga lyssna till vackra röster i sin egen sjal och försmå koketteriet med ur- artningssyinptoin, öfver Iivillca andra stoltsera i sainina själfbelå- teiilret, soin en indisk tiggare sages visa öfver sina sår och bölder.
En adel sveiisk författare liar nyss eftersport en ungdom: &gt;Kommer den?
- Fläktar i purpiirskyarne dess fana?, 6 Ä r det i en s8dany känsla lir Fredrik Nycander liar kallat sin diktsainling, Röda skyar?, - skyar, som i sin rodnad spegla något af deii uppg %ende solen?
Nycander ar, liksoin så mången annan ung lyriker, naturens poet ..
Han Iiar sett viklaiide svensk natur och tecknar med ganska iiitinla sin8drag bilder frLi slätt och skog, fjiilldal och skar.
Hans stil för- sinår fullstlndigt det seasiialir; t.iskt svulstiga, det osuiidt raffinerade; den ä r genomgående ärlig och rättfram.
Meii lian har medtagit för mycket, och lians iiaturslalclring lider ofta af följande brist.
Han uppradar en mängd i och för sig val iakttagna detaljer, inen den taiidamle och lifgifvande gnista, soin, 1iara.f bildar ett.
konstverk, ett poeni, deii kan saknas; man sammanhål1.er ej totalbilden utan med ett reflexionsar- bete, soni a n d k aldrig ger annat &amp; n mosaik.
S i kan författarens.
naturinålning blifva en dod och föga intressant naturbeskriffiing, och det personligt lyriska i ton tränges tillbaka: Detta ä r en oöf- vervunnen teknisk rest f r i n nrealisinens r dagar.
Exempel liarpi äro de för öfrigt lifliga ~ D j n r g h h l i f:, och rskogen sofver,; likaså första afdeliiingeii af, ' Vår i lnfteiiw och afven den tredje, Iivarest blott den vaclcra inledningsstrofeii ger en verklig helbild.
Däreinot har t. ex. det präktiga poemet I sensommartider en fart och ett lif, soin fullkom- ligt gifver ilhision af de från Iiafvet uppstigande ' sdrifvende skyar, som n u il: % frani öfver g h d u och bynrn i den sjiiligande stormen, och soin] %ter oss känna hela sceneriet.
Och i nzetanzorfos får allt lif, då.
skalden i sin intimitet ined skogs- .natiiren sliitligeii tycker sig .gå helt.
upp däri - en fantasirik, luftig.
skildring.
I ~Vallaresagm har förf.
gifvit ett lyriskt lefvande motiv ur svensk natur och svenskt folklif.
Som stamningsskildrare visar han sig afven i nagra Stockholmsbilder - kanske sarskildt i det af middagssol mattade ~ R o s e n d a l ehuru ~, ej heller har alla detaljer bidraga till helhetsintrycket.
Beslaktad ar ~ F r k n son im arv il lan^, en ljus, älskvärd idyll.
Vackra dikter af mera rent lyrisk karakter aro, Var moders dröm, och den ljufva &gt;Maria8 med dess vibrerande, ibland något Levertinska tonfall.
Bokens sista och i stort sedt kanske bästa afdelning Iieter B Människoöden D, som inneli %ller smil situationer eller varsnoveller u r det landt- och kustbefolkningslif, hvilket förf.
synes väl kanna.
Böjelsen för objektiv teckning blef i Nycanders lyrik stundom en allt för oiiistäiidlig beskrifning af, nature morte,; har gifrer den mera fritt och m6ra konstnärligt beliarskade resultat.
~Giinnar dör » ar ett stycke af verklig styrka och ingifvelse, och samma säkerhet i linierna visar &gt;Skeppar han se^.
Kanske saknar man likväl för mycket in- tryck af författarpersonliglieten i all denna objektivitet.
Hos Fredrik Nycander äro helt säkert utvecklingsmöjligheter förhanden.
Men lian är knappast öfverens med sig sjalf om sitt egentliga område.
Möjligen går han frbn natur alltmer öfver tili ~RiIanniskoöden~ och &amp; ter sin lyrik mindre verka för sig sjalf %n stråla ut f r h dessa.
Mera sofrad ar Cwt T7telanders lilla samling, Roi ?nebybilder D, af hvilka några år 1891 belönades med svenska akademiens andra pris.
Det område förf.
uppdragit åt sig Xr icke stort - dikterna skildra blott naturbilder från Ronneby med hvarjelianda staffage - men intensiteten är ratt betydlig, .och skalden liar verklig förndga a t t låta läsaren se och kanna så som lian sjalf s lett och kaniit; äfven om man aldrig besökt Ronneby, får man en föreställning om de skildrade scenerierila, soni måste komma ganska nara poetens egen.
Detta ar talang.
Eljes ar ju intet vanligare, an att dylik lokal poesi kan hafva affektionsvärde för förlat-taren utan att diirför kunna uppskattas af den främmande.
Men Thelander har ej blott personligt konstnarsöga for natur- skönhet och förmåga a t t återgifva den direkt ur intrycket, utan litte- rar mellanhand, han äger också en verklig egendomlighet i ton, en vise hurtig friskhet, parad med glädje öfver all den idylliska fägring han målar.
Och hur m h g a natiirdetaljer iifren dessa dikter än bjuda p&amp;
kommer något kiickt personligt med, som lifvar upp.
Diktaren fröj- dar sig å t den vackra vintern i staden, å t ws~lskenshärli~ dag med krya hammarslag^ liksom å t brasan och lampan, som under aftonen trefligt fiamina inomhus.
Och han målar lifvet rundtomkring, ett hur- tigt och näpet tecknadt staffage.
Eller ock målar han högblå, guld- glänsande soinmarstunder öfver de gula och gröna åkerfälten - med rörliga detaljer i den präktiga, Davids kulle,, mer kontemplativt i .At lerstorpasjö~ och i ~Espedalenw.
Denna poesi a r täck som Blekinge själft - och den a r naiv, medan t. ex. Ola Hanssons skfinska natur- bilder i all sin teknisks öfverliigsenliet » verka » rsffinerada ocli stii- derade, en atelierkonst som bekläinmer.
Curt Tlielanders form lir gerna konstrik med sammansatta, sling- rande strofbildningar, oftast ledig, utan skygghet för det oskolade nttrycket, ibland icke fri från hårdheter.
D e många faktiska enskild- lieterna kiinna lagga band på varsmusiken, och så utpragladt miisi- kalisk ar formen dlrför ej, som man skulle tro af den stimdom konst- rika strofen.
Stäinning framkallas i första rummet af målningen.
Ibland Blifva val detaljerna för många, äfven lir denna synpiinkt ', så a t t dikten saknar konstnärlig begränsning (tydligast i wstadspartiw).
Som prof på förf: s målningssatt och strofbyggnad må eljes lian- visas till dikten &gt;Afton p i K n r ö n ~, en liten pärla.
Utryininet för- bjuder tyvärr nbgra citat.
I andra stycken framskymtar ett lätt leende.
Meii detta leende l i ~ r intet som helst a t t göra med någon, ens den blidaste a r t ' komik - soin t.
ex. Selilstedts - utan framspriiiger iiteslu- tande ur en förnöjd, solig gliidtighet, som kanske bast uttryckes i förf: s ord: &gt;Hjlirtejiibel kli.iiga-r ned iiï solig sky, ' - - A hj3rtejubel öfver d1.t och alls.
H u r långt äro vi icke liar ifrån all vresighet ocli Iiatskhet lika- som från allt falskt manér!
Kiiiislaii a r lika akta som den raska och iitåtvfinda iakttagelseu ar iirspriinglig.
Tlielanders dikter iiro tydligen en lokalpoesi, som från karna- Qreii vnxit och grott i hans själ och som därför liar ett så intimt tycke.
Skall förf.
kiinna åstadkomma något inot.svarande d % denna föruts8ttniag saknas, d&amp; 11an niöjligen gifver sig i ' k a s t med större uppgifter?
Diktsamlingen a r s&amp; exkliisiv, a t t detta nästan synes tvif- velaktigt - men kan han det, liar man endast att lyckönska vår unga lyrik.
- r:
Den tredje af de debuterande skalder, som liar omnämnas, eller hr Bem7mrd Risberg, ter sig däremot ej soin egentlig lyriker, ehuru enstaka stycken finnas af rent lyrisk förtjanst (sksom Tidens makt, Segelfäxd, Vaudrarens kvällsång).
Xen flertalet äro iiog bleka och omarkerade; s i i allmänhet högtids- och minnesdikterna från Upsala med deras konventionella form.
Men ' man möter ett ädelt iskkdnings- sätt och sarskildt el1 vacker pietet; och öfverallt ar inneliållet i Ris- bergs dikter - med deras iiågot lågmälda ton - lika fritt fråii jar- gon soiii formen är utan spår af faiix-brillaiits.
F ö r f.
har emellertid medtagit ratt mycket, soin val egentligen liar affektionsvärde för Iionoiii sjalf.
Meii detta ter sig som studier i förlrAlIande till ett litet antal dikter, lrvilka iiro det viirderika i haf- tet och tydligt tillhöra dess senast diktade poesi.
Förf.
synes omsider lin funnit sin egen vag.
Haftet innehåller en cykel wBild ocli verklighet::, lirars dikter iiiycket afgjordare iiii Nycanders mann ni sko öden^ i dlinänhet äro sam- lingeiis bästa.
E t t verkligt underlag, en bestamd, i ett par fall tyd- ligen iipplefvad situation frigör den lyriska idran hos Risberg p&amp; ett helt aiinat satt än då lian diktar öfver ett enbart lyriskt stamnings- intryck.
Därför iiro hans i ini in ni sko öden^ utan den strängare objek- tivitet, soin vi sågo t. ex. Iios Sycandeis skeppar Hansea; deras värde ligger ganska niycket i den lyriska medkänslan.
Har liar man nu dikten, Gamle Pers, en enkel och trohjärtad skildring iir folkets lif, för hvilke ' t Risberg har bide öga och hjärta- en hyllning af vacker fijrsakande kärlek.
3 3Iodersvän tan » varierar telnat 011.1 tyst, iiiidangönid tillgifvenhet, som alltjiinit hoppas och tror.
Förf.
alskar den, tysta kraftena vare sig till dåd - i dess mest ansträngande forni, nämligen soin hardt dagligt slit - eller till kärlek.
Det står i samband med den frånvaro af allt larmande och preten- tiöst, som fördelaktigt iitinärker sl&lt;alden.
31en isynnerhet märkes den alltigenom erso on liga dikten » Venus på skäretv, säkert ett af de basta poeiii som skrifvits i Srerige under de senare hïeii En något iitförligiire granskning daraf a r lämpligare iiii ett iippeliåll vid saiiilingens obetydligheter.
I &gt;Venus på skärets liar en poetisk beghfniiig slagit ut i en stor karakteristisk blomma.
Dikten, ett hjärterop efter iiatur, bör ses i relief iiiot de bleka och:) litterärav akademiska festdikterna!
Här i samlingen st&amp; de senare da nästan som uttrycket för det ensidiga kiiltiirlif, f&amp;ii Ilvilket skalden trängtar ut.
Skalden läser ett grekiskt d r a m, iiien lian ar trött; blickeii.
faller på en Venus Milobild -- gudinnan, som i sin lugna, öfver manniskoaflan höjda skönhet blickar ut i ett overkligt fjärran.
Och liksom A4iskylos ' eller Sofokles ' hjältar nyss för ett ögonblick blifvit som toinma skuggor, så tillfredsställer ~vj heller gudinnans kyliga idealskönhet; blicken sjunker ifrån henne, hon har e.j lifvets viiriiie - och kontrastbilden manas omedvetet frain: arbetsriiminet onikring Iio- no111 försvinner och lians själ ser en fager idyll: D i soii.iiiiarlji.is, en viiiilig up, en litcri ekliiiniiiig skiirgtrc1sby.n.
Venus Rlilobilden blifvei.
s % i denna ined poetisk instiiikt f~iiiiia bakgrnnd en symbol af allt det ensidigt abstrakta, som tyvärr följer stiidielifvet och iitkrlifver eii dryg betalning fnr wvårt högre andliga lif.
D Och Iian ser för sin inre syn en annan Veniistyp, flickan i skärgårdsbyii: » Ett (Eli '?)
spaiiii ' i liaiideii, 11:; bara fötter @ r spRiistigt en hög \ - 5xt flicka förbi.r Hon ler ocli böjer sakta sitt liiif \ riid - och därpå följer en sent ypperlig mhliiing, so111 staller lienile lifslefvande ' .för oss i all lieniles sarina ocli sunda fägring.
- En dag hjiilper han lleiiiie och de andra ined ~iirlesbe~gningeii - och skildringen liksom doftar af rag, lyser af solslreii inellan skurarile; här fiiiiis ett lif, ej iitanföim skalden stiende, niipet ocli staffagelikt soin i Tlielanders lyriska Ronnebybilder nien som ingripande förgr.ii~idsliaiidliiig.
.
Formen i denna bit af poemet ar, ined sina raska iiiilaiide sliingriin, djgrfvare, lnera i god mening » leger » an eljes Iios Risberg.
Han finner efter siidesbergiiiiigen flicltan bredvid sig, varin ocli dafven af inödan.
D i kiiniier IMII der., so111 vore hvarje skranka inel- Ian de tvft Iiafven och de tvii sjalfva endast ett par siinda naturbarn.
Hon kominer Iionoiii tillinötes alldeles troskyldigt.
Men inecl ens går det upp för honoin, a t t haraf kan jii intet blifva och Iiaii dramer sig tillbaka f r h flickan, soiii - tydligen ej kan fatta Iivarför.
3 Han far ut mot kulturens offerväsen och tillagger följande, livars ' lclang är ' sällsynt äkta: ~Ocli stiiiicloiii jag nppriiimt en vacker saga att frhi onatiiren och .kifvet clragn för alltid till skgret lit tillbaka, förfiiiiiigeiis konstla (1c lust försaka.
viiljo kustbons striifsamma id och enkla fröjder, födan taga nr strandens Aker och fjiirdens vatteu, tjädern, älgen och siilen jaga; om degen möda och sömn om natten, vid härden i stugan lycks och frid, jag ung och hon min unga, maka., Och vid lampan i sitt arbetsbord, hos sina greker och sin stum- ma Venus Milo ser han %ter hela scenen, hur den varma, verkliga landtflickan gick förbi därute i sommarlandskapet och log, hur de för- stodo hvarandra - och janival det meningslösa afskedet.
%Hon grgter och jag - jag bittert ler., Denna stillsamma, allmänt mänskliga resignation verkar starkare an de argaste partiutfall mot kulturen.
I %Venus p %.
skar et^ finns så mycket natursinne och s i mycken ofördärfvad känsla, att dikten äfven innebär ett verkligt löfte.
Men, soni sagdt, flertalet af de tidigare skrifna dikter, förf.
medtagit, gå alldeles icke upp mot de har nämnda.
Dock hafva de - ofta en blid värme och gifva intrick af en försynt71et, som i sin aristo- kratiska sällspordhet icke är utan sin stolthet.
Iugen af dessa tre författare kan kallas för romantiker eller my- stiker.
Men en ideell varldsåsikt skönjes bakom deras värser; Ris- berg, stundoin Thelander uttalar den mera direkt, men iifven åt Ny- canders dikt har den skänkt harmoni.
Ur estetiskt-teknisk synpunkt äro Nycander och Thelander alltid och Risberg i sin bästa poesi rea- lister i sund mening.
Det synes, som skulle förbindelsen med Rune- berg återknytas.
Någon gång rör val Tlielanders teknik vid den döda naturbeskrifningens gräns och Nycaniier öfverskrider den ofta nog, medan Risbergs svagare stycken kunna skatta å t en äldre, mot- satt, mera abstrakt och på annat satt konventionell art utaf efterklang.
Dessa börjande skalder röja i hvarje fall tillvaron af ett nytt vittert släktled, som Sveriges ungdom liar att sympatiskt hälsa.
Äimu i V. v. Heidenstams wlifsglädje~ fanns en bottensats af pessimism; hvilkqn skilnad härvidlag mellan hans cymbaltoner och det t. ex. i Thelanders lyrik!
Och det ar naiv shng soliga ~lijärtejublet~ vi längta efter, naiv i sorg och glädje.
Fredrik Nycander har en dikt, Natten husvill^, kanske den
bästa i lians saniling.
' Hvad vill du, dunkelögda iiatt ' frågar han; ' Iiur koni du hit?
Jag har ej vrå eller bäfik för dig, s#tt dig darutaii- för!
I morgon hittar dig solen - då mkste du fly å öde stig! '
För den natt, som nu viker undan, har den andligen yngsta generationen icke bänk eller vrå.
Fredrik Vetterlzmi.
På tröskeln till Asien.
(' Forts.
fr. hiifte 3.)
Om de förnämes lius ar icke mycket att säga, ty de äro in- rättade efter europeiskt inönster.
Hvar familj liar sitt eget, väl till- bommade och bevakade hus.
Verandor och altaner spela en stor roll.
De äro mycket rymliga och möblerade som salonger sanit prydda med palmer ocli andra vackra växter.
Till hvarje hus måstc det finnas så många, att man livilken tid på dagen soni helst kan sitta på skuggsidan.
De fattiges hiis på landsbygden, i småstäderna och t. o. in.
i Tiflis ' utkanter iiro ingenting a n n a t an jordhålor, byggda och inrätta- de på samma satt, som de varit det sedan urminnes tider.
Oftast ligga de i en backsluttning, nedgrafda en aln ungefär i jorden.
Väg- gama beklädas med otillliuggna stenar och få p5 inre sidan en lätt öfversiiietning af kalk, golfvet al1 ingenting annat an den hardt till- stampade jorden, och taket bestar af bjälkar, täckta med jord ocli lera.
Fönstren iiro f i och små.
&amp; Ian känner sig förstämd, nar man träder ned i dessa half- mörka Iiålor, inan ryser, när man tänker på Iiurii släkte efter släkte genom årtusenden framlefvat sin tillvaro i denna dystra oingifning; och vi, den framskridna kulturens barn, vi häpna öf ' ver hur långt mänsklig förnöjsanihet kan drifvas.
Georgierna själfva sägn emeller- tid, att sundare bostäder finnas icke i deras torra fastlandsklimat.
Om sommaren äro de svala, om vintern hålla de varinen förtraffligt, och visst ar, att luften kännes märkvärdigt god där inne.
Visst ar ocksh, att de barn, som växa upp i dessa sacklier, som de kallas, se duktiga och genomsunda ut.
I det hela taget tyda de georgiska barnen på en synnerligen.
lifskraftig race.
Om de icke tillhörde en sådan, skulle de ej heller kunna lyckligen genomgå den traneringsmetod - eller hvad jag skall lralla det -, som de spada barnen nnderkastas, ända tills de fylla ett år, s&amp;ledes under den tid, livilken vi anse vara den ömtåligaste i barnets lif.
Mig upprörde den i högsta grad, men iiar jag tog i betraktande resultaten - ett skönt, friskt, kraftigt folk, utan till- stymmelse till nerrositet, anemi, hypokondri och hvad de allt lieta vårt iiiodarna sainliiLlles många pl5gor - dk visste jag verkligen icke, hvad jag skulle tanlra.
Hela det första aret tillbringar barnet liggaiide iitstrackt pk imyggeii, men icke ined de sink leininarna i frihet - långt i f r h.
Lin- dan a r liårdt åtdragen och börjar redan uppe vid axlarna.
Den till- Iliter icke den lille a t t ligga och fäkta med armarna, soiii barn tycka s&amp; mycket om, ty arniarna äro utsträckta efter kroppens liiiigd och iiiriillade tillika ined den.
A n mindre tillater den delikveiiten a t t sprattla med benen.
Sneda och krokiga ben iiro georgiernas fasa.
Därför sträckas de sniå benen och lindan viras s5 liårdt, att barnet blir styft soin ett vedtrad.
Man tror kanske, a t t det endast a r iin- der vissa timmar pk dagen, so111 denna insnörning sker.
- A11 nej, barnet fkr ligga på detta sätt både natt och dag och tages upp en- dast två ginger på dygnet.
Sb snart ombytet ar gjordt, skyndar man sig a t t rulla in det i fodralet igen.
Och renligheten?
f r i g a r man.
- s o, denna Iiålles så någorlunda vid makt pk ett mycket egendomligt siitt.
Barnet ligger i en lätt liten sang af trä, försedd med en grepe soni en korg och icke stijrre, äi?
a t t modern siitter den p&amp; sitt kria, när den lille sltall ha mat.
E t t stycke ofvanför sangens botten ligger ett lager af tunna spjelor, cch vid dessa ä r barnet fastsurradt l bottnen befinner sig ett riindt hål, livarigenom man leder en liteii in- rättning, som narinast ser ut som en tobakspipa ined l h g t ihkligt skaft.
Denna afledare a r förut fastbunden vid barnets kropp genom iindan, ocli nian kan göra sig ett begrepp om hur omöjligt det ä r f&amp;r den arma ungen a t t röra sig, nar inan liör a t t den fortsätter a t t tjänstgöra under ett lialft dygn.
Till förekommande af hudlöshet begagnas ett slags fin, torr jord.
Det ä r oinöjligt annat an a t t barnen måste lida förfärligt under detta första år.
Aldrig såg jag heller ett sålunda insiiördt barn skratta eller ens draga på munnen.
Flere ryskor, bosatta i Kaukasien, för- säkrade mig också, a t t dessa barn aldrig smhle.
Georgierna sjalfva äro emellertid mycket stolta öfver denna me-
tod.
De phtå, att det ar denna de lia att tacka för att de äro så välväxta, Och att de lia en liålliiing, som beundras af alla andra folk.
Hur.
Iiarined iin förliåller sig, barbarisk ar denna sed, inen i alla fall var det rätt intressant att se ett så kraftigt bevis inot Rous- seaus ' sats, att liiidiiingen skulle skadligt ocii för lifvet inverka på barnets karakter, göra clet till en ofri människa Hårdare kan inaii omöjligt linda barnen, än georgierna göra det, och dock torde det vara svirt att iiiina ett folk, som högre iilskat friheten, som gjort större offer för densainrna~ iiii de.
Man skall icke heller tro, att bar- nets hiiinöi.
blir tryckt för lifvet af denna beliandling.
Tvärtom ser clet ut, so111 oiii den inedfödda.
lifliglieten bröte fram ined så mycket mera fast, sedan Banden blifvit borttagria.
Efter en så sträng början att döma, skulle inan ju tro, att geor- giskorna aro mycket spartanslm niödrar, iileii tvartom.
Med denna första, beliandling tyckas d.e lm uttömt liela sin kraft till att vilja llgga bacd p&amp; barnet, ocli sedan får det utveckla sin iiatur i en tam- ligen obehindrad frihet.
Fäderna firo ännu svagare och lara vara all- deles omöjliga som uppfostrare.
Karakteristiskt skall ett svar vara, soni furst C. gaf en tysk lärarinna, nar hon bad honoiii att lägga en sinula baiid p i sonens alltför hetlefrade .temperament.
- wHur skall jag kunna saga &amp; got åt lionoin, han ar ju herre i husets ljöd denna fallitförklaring - Den tioårige gentleinannen var iiäniligen arftagare till.
namnet och godsen.
Hvad som förvånade niig sar, att banden mellan barn ocli för- iildrar, till trots för denna slappa iippfostran, vor0 s&amp; inarkviirdigt starka.
Den öiiisesidiga tillgifvenheten tycktes ha djupa och oslitliga rötter, ocli af den eiiropeiska respektlöslieteii gentemot den äldre ge- nerationen syntes icke ett spar.
Vi måste iiiiiiii.
en gång iterviinda till sacklieriia.
D e m in - redning ar värd nhgra ord.
Det ser icke ut som om ett ungt par behöfde stiafva länge för att samla tillräckligt till.
bosättningen.
Har 71on väft ett par iiiattoim och en sinula linne, har 71arz skrapat ihop till en t7~a7cti1 eller par, några grytor, fat ocli vattenkrus samt en niadrass, så kunna de tryggt lata presten läsa välsignelsen.
F&amp; de därtill af en eller annan val- görare en samovar med tekanna, sh fordra de icke mer af jordiskt - - Thokti iir en] %ng siiiigbrits af oiu: ' llndt trii.
bagage.
Blygsamma ' anspråk, eller hrii.?
Xen Iiar inaii har en inöbel, som tjanstgiir bide soin säng, stol och bord, är det också liittare att reda sig ined litet.
On1 dagen rullas niadrassen ihop och gömmes un- dan, en matta bredes på thaktin, och nu ar sängen förvandlad till en soffa, dar man sitter uppkrupen med benen under sig och till det bord,.
hvarpå inan intager sina måltider.
En liten duk bredes därvid på mattan.
Man äter ur saniina fat och betjänar sig ined fingrarna.
Det ar endast i de högre kretsarna bruket af knif och gaffel har trängt igenom.
Det enda, som lyser upp i dessa mörka och torft.iga hem, det enda, som ger ett tycke af hemtrefnad är inattan.
Ofta ar den ett verkligt konstverk i originel komposition och förtjusande färgsamman- sättning.
Tekniken är uppdrifven till en höjd, som nian icke, efter livad det säges, har motstycke till i Europa.
Fargerna blekna icke, fastan mattorna tvättas i det oändliga; vitfnad och material iiro sa?
förträffliga, att en god matta nästan icke kan slitas ut.
På den ofvan gifna bohagsförteckningen fattas något sa viktigt som ett handfat, och läsarinnan misstänker därför kanske, att det ar klent bestäldt med renligheten i dessa sacklier.
Icke vill jag påstå, att denna dygd i allmänhet ar högt utvecklad, men i detta fall iir det just en egendomlig uppfattning af densamma, som förhindrar bruket af tvättfat.
Georgierna anse det nämligen högst nialpropert att doppa handen två g h g e r i sainina vatten.
De tviitta sig därför alltid un- der rinnande vatten, som de samla upp i handens ihglighet.
Det ar en ganska besvtirlig procedur, innan man blifvit r a n därvid, men se- dan inan vunnit n %gon öfning, förefallef den ratt behaglig.
?dan rnkste naturligtvis alltid ha hjälp, nigon som star bredvid och sköter hand- kannan.
Det vatten, som rinner af, samlas i de bättre försedda hu- sen upp i ett slags bassäng med aflopp; i sacklierna uppsupes det af jordgolf vet.
Hvad som på främlingen gör ett högst öfrerraskande intryck är att se det vackra folket, i synnerhet kvinnorna i deras enkla men festliga dräkt, röra sig i dessa jordhålor.
Alla, både fattiga och rika, man och kvinnor, äro de utornor- dentligt val växta, och kvinnorna ha icke, som det så ofta ar fallet i varmare klimat, anlag för stark fetma.
De Iia ock&amp; för mycket skönhetssinne för att vilja genom konstiga medel framkalla ett artifi- cielt hull.
Den vanligen mörka, tätt atsittande, fotsida kliidiiingen visar hur vacker en figur kan vara, när snörlifvet icke har vanställt den.
Georgiskorna aiao smärta B soni cypresser u, efter hr-ad perserna Q
, påstå och smala om midjan,, men utan denna insnörning ined åtföl- jande starkt framspringande höfter, som så ofta kännetecknar snörlifs- iigliren; de äro lago~n fylliga, ha förtjusande vackra, lätt shit- tande skuldror och en formskön hals; därtill - äfven i den arbe- tande klassen - sinå och välformade hiinder, och fötter.
Kring mid- jau ä r den släta kjolen fast med ett skärp, som efter råd ocli lägenhet @ af sammet med guldbroderier, af siden eller taft.
~raixl ' till faller clet med.
två breda andar ncd till kjolens kant.
Hsacl soin ger dräkten sin festliga prägel a r liiifviidbeklädnaden, soni bares både iite och inne.
E n liten flat, guldbroderad sammets- barett, Iialfannan tuin hög endast, täcker lijiissan.
Ofvan denna lig- ger, konstinässigt hopviken, den .spetslrantade, livita tyllslöjan, som därifran faller ned öfver axlar och rygg.
Det är beundransvärdt, liur fraiche slöjan alltid är, den ser ständigt ut a t t vara nystruken .. Bak-, håret bäres i ett par hängaiide flätor och frain1ikre.t i tv % prliktiga lockar, som falla ?led på bröstet och bilda en vacker infattning till ansiktet.
Denna kvinnodräkt är den inest klädsanma jag någonsin sett.
Den ä r kysk ocli iirbar och likväl kommer hela ' figuren till sin ratt; därtill iii.
den naturlig och tillåter utvecklandet af mycken gratie; inen siikerligen fordrar den också en skön figur.
georgiska kvinnan ä r verkligen .beiindransvfirdt vacker, diiri liar ryktet r a t t; men jag vet icke, om det är därför a t t man har för mycket vackert a t t se på, eller om det beror på a t t typen är s i s t m ~ t utvecklad, a t t t. o. 111. deras, uttryck förefaller typiskt- - nog af p&amp; mig verkade kvinnornas utseende i lsngden något tröt- tande.
Dock inåste jag tilliigga, att nar inan narinare lärde känna nigon af dem, d&amp; försvann det typiska, och det individuela bröt fram.
D å kiinde clet i dessa ögon, som vanligen sågo så drömmande ut, Iiomnia e t t.
uttryck a l personligt rikt lif, af yster lefnadsgladje, af djup, stark kiinsla - något S&amp; strålande,.
a t t innn blandades.
Typen ar helt österlandsk.
Långa svarta ögonfransar gifva det inaiidelforiniga ögat ett uttryck af svilrineri, som il0~1.i aldrig blir sinäktande.
Brynen äro svarta och kraftiga, men fint tecknade.
Den lilla och förtjusande inuniieii liar ett allvarligt, bestainrit uttryck, och när den öppnar sig, ser inan två rader af de vackraste tänder man kan tänka sig.
Hyns färg är varm och präktig, ansiktsforinen fin, men något rund.
Kvihnornas satt att föra sig .ar s å naturligt, som om.
de aldrig ens: drönit om koketteri, ocli .det a r allti.genorn stiinipladt af kvinlig en.
värdighet och behag.
Men man säger, a t t niar de bli uppbrakta, iir det förbi med värdigheten, ja, a t t de d % förvandlas till rasande liyc- nor.
Detta fick jag dock aldrig tillfalls att se.
Personer, som kanna dem väl, påstå ocksh, a t t det ingalunda alltid ar med silkestassen, som de georgiska hustrurna beliarska sina man.
Det Iiter iilycket sannolikt, t y de varmhjärtade och ytterst expansiva, meii ocksa, indo- lenta och lättsinniga georgierna beliöfra utan tvifvel ledas ined fast hand.
Då de emellertid s5 allmant biija den alinars stolta iiackei1 under det sljufvas oket ocli, till trots för cietta, beinöta kvinnan niecl akta höfvisk ridderlighet, s&amp; far nian v51 anse det soiii ett tyst erkiiii- nsnde af hennes moraliska öfveïlägsenliet.
A t t husbonderiildct icke ar sh oomtviste1ico; t hans riittigl~et, tyckes fram&amp; af ett gammalt bröllopabrak, som iinnu sorgfälligt iakttages.
Nar brud och brudguin träda in i kyrkan skynda de sig ifïigt -- ibland t. o. in.
springande påstås det.
-- till koret, t y den, som först, sätter foten på vigselinattan, koiiiiner a t t f5 bestainina h r a r: &gt;skapet skall stå,.
Det a r sorgligt a t t se en gammal härlig, minnesrik bygnail förfalla, inen Iiurii inycket sorgligare and % a r det icke att se ett iidele folk, som spelat en historisk roll ocli soiii gjort det med så, mycket större lieder, som det varit glömdt och opiiaktadt af sina ti-osb~öder, g a så starkt tillbaka?
att upplösningen, undei.g&amp;ng tyckes hota.
Den fred, som införlifvandet iiied Ryssland skänkt landet, har niirnligeii icke bragt det valsigiielse - georgierna ha icke kuiiiiat bara medgangen lika bra, som inotgiirigen.
Detta folk, so111 si a t t säga föddes och dog på valplatsen, tyckes icke förin % att skaffa sig en verksamhet under freden, tyckes icke kunna fatta, a t t ocksa fredlig idrott kan vara förembl för allvarlig, inanlig strafran.
Deras sinnes spänstighet, deras sorglösa, glada iiiod, deras lifsgltidje finna ickc längt e den harda nödvaiidiglieteii att bryta sig emot; georgierna fin ni^ då icke någon bättre afledare för dem iiii nöjen och njutningar, iblaiitl af det biittre slaget, ofta dock oriirdiga.
Georgien har under det sista Iialfra Ei~hiindradet haft en rad rt.f utmärkta lyriska skalder.
Flera af dessa lin uppträdt varnande, straf- fande, nästan förtviflade öfsei den vaiiära, livari deras Yrorika folk nedsjunkit.
Hvad ha de uträttat?
Därom törs framlingeii naturligtvis icke döina, men livar ocli en
kan inse, att så länge arbetet - d. v. s. det pliktmässiga arbetet- anses s % helt och hkllet ovärdigt en man, s&amp; a r ingen väsentlig för- hiittring a t t viinta, livarken i ekonomiskt eller moraliskt afseende.
Det a r kvinnans stora inflytande, soin Hnnu liåller förfallet tillbaka.
Hon .är geiioingåeiide mera sparsam och mindre begifven.
på nöj e11 an mannen; lion ar dessiitoin variiit religiös och håller starkt på fainiljebaiidens helgd.
Däri iii.
det utan tvifvel, som hennes styrka ligger.
Det ä r dock endast den gifta kviiinan, som iitöfvar inflytande och iitujuter aktning och som, åtminstone för .så vidt jag kunnat f å reda diirpå, icke liar ii %gon annan inskräiikiiiag i sin frihet än a t t Iioii icke utan iiiannens samtycke kan öfverskrida Rysslaiids gränser.
Den ogifta gamla flickau däremot har intet anseende.
Hon deltar ej i sällsltapslifvet, nian iiiiinner henne icke ens inför franiinande männi- skor, utan göiriiner iinuan henne, p % sainina sätt soni man gömmer ett ledsamt faniiljeininiie.
För a t t undgå detta fruktade.
öde g&amp; flickorna hvar niindag till kyrkan Didiibd utanför Tiflis.
De Iiöra massan, tända sina vaxljus och göra, runden kring kyrkan, kyssande alla Iielgoiibilderna, inedan de briiinaiide bedja lielgonskaran oin a t t skaffa dein en inan.
Någon verksamhet i det yttre lifvet kiiriner kvinnan ännu iike liar.
Hon delar f~~llkoniligt mannens fördom 1not nybetet.
Tonen ar genoingåelide denna: iii.
man tvungen a t t arbeta, så gör inaii det, me?
inan göminer sitt kors:, för världen, ty nar iilaii visar sig för sina nieclm %iiniskol., forclrar liiisets anseende, a t t inaii ä r sysslolös.
Arbetet för viil&amp;örande andaniål anses dock mycket liedrande.
En vdmande insikt om arbetets nödvaiidigliet och heder och detta ädla, stolta folk skulle afven under cle nya förhållandena kunna.
bli vardigt sitt tasengriga stora iniiine.
.
nf.
AAOZ~ ?Z.
Lararinnor och annonser.
Annonsvaseiidet har, soin vi alla veta, i vår tid nått en oerhörd iitstrackuing; det har utvecklats till en koiist, ja, nära nog till en &gt;skön konst&gt;, inaii tanke blott på de stora handelsfirmoinas artistiskt utförda illustrerade puffar doch varuinarken: ' Det har gått så.långt, a t t: annonsafdelningen i en tidning eller, tidskrift i betanklig grad börjar
inkräkta p % texten, den allvarligare, litterärt anlagda läsaren till förfång, den mer praktiskt begåfvade publiken till hugnad och upp- byggelse, efter hvad vi gärna vilja tro.
Ty vare det l h g t i f r h oss att önska förringa värdet och betydelsen af annonseringen, denna viktiga faktor i vårt affärs- och haiidelslif, en yttring den, som så mycket annat, af vårt århundrades materiella utveckling.
Men annonseringen hiille sig huf rudsakligast inom affärs- och handelsvärldens gebiet l Det finnes oinrkden, där annonssei.ingssystemet, om än ej helt och hållet förkastligt, dock ar mindre på sin plats, och - här öfverga vi utan vidare omsvep t.ill det, hvartill vi vilja kom- nia - vi afse då i främsta rummet hvad till det uppväxande släktets uppfostran och utbildning hörer.
Naturligtvis menas ej här skolornas och de olika uppfostringsanstalternas oundgängliga annonser ocli an- mälningar, lika litet som de s. k. legala annonserna.
Nej, det är.
emot det inom enskilda familjer, allra helst pk landsbygden, veder- tagna bruket a t t vid valet af lärarinna uteslutande taga annonserin- gen till hjälp, som vi här skulle vilja rikta några anmärkningar.
L å t oss skarsk&amp;da saken något närniare.
En familj pH landet med två, tre, fyra döttrar, ofta en eller par söner, som skola aliisss upp&gt; till någon af storsk kol ans^ första klasser, önskar en lärarinna.
blan sätter ihop en annons ?ed den för dylika litterära alster brukliga forinu- leriiigen: * en skicklig guvernant, kunnig i språk, musik ocli alla van- liga skolämnen^ o. s. v. och insänder densamnia till en tidning, Stock- Iiolms Dagblad, Dagens Nyheter, Idiin eller något annat af vira större annonsblad.
Svar låta ej länge vänta p % sig.
De strömma in från östan ocli vestari.
Bref med skol- och prestbetyg, fotografier, intyg af alla slag formligen öfversvamma familjens postväska- Ned allt detta ma- terial framför sig sätter iiu frun i huset sig ned -.
fainiljefaderri bekymrar sig, frukta vi, oftast ej o m giivernenantsfrågan - för att utse en uppfostrarinna åt sina barn.
Tack vare betyg och vitsord bör ju detta vara en sina1 sak.
S % tyckes det, men vi äro öfvertygade om, att mer än en mo- der kiiiiner sig ganska rådvill och osäker, äfven efter det iioggranna- ste stiidiuiii af de inknga svaren.
Och ju mer inaii har att välja p i, desto rhdvillare st %r man där natiirligtvis.
Alla betyg äro vackra.
Nyanser förekomma visserligen, men huru afgöra skilnaden mellan alla dessa a och ab och ab+, dessa &gt;godkanda och med beröm god känds och livad de allt heta dessa lärdomstecken, hvilka ej brukades I
i friins skoltid och om hvars betydelse hon endast har en dunkel föreställning ...
Hon slutar med a t t staiina vid ett af svaren, det som efter noggrann jämförelse med de öfriga befinnes vara det s vackraste^.
Måhända är det betyg, jämte skolbetygen, man fast sig vid såsom särdeles förmånligt affattadt i fiiljande ordalag:, Fröken N.
N., som .varit lärarinna för våra barn, liar ined nit och skickligliet ledt deras iiiidervisning, samt liar under den tid hon vistats i vårt hem tillvunnit sig allas v8r välvilja o. s. v.,.
.
.
Onekligen ett mycket välvilligt och vackert vitsord, men i det liela huru intetsägande!
E j ett ord om hurn lång tid beniallda lar ' arinna vistats .på platsen, intet om elever- nas antal och alder, om hvilka aninen undervisningen omfattat in.
in.
- Ibland, faster man sig kanske vid en fotografi, som ser » hygglig och veflig u t, eller vid någon annan omständighet, som talar till den platssökandes förmån.
J a, i allt för mariga fall ar det, frukta vi, den minstbjadande i frhga om lön, * som vinner priset framför sina mer anspråksfulla niedsökaiide, eller ock den, som .jämte lärarinnans åligganden, förklarar sig villig a t t biträda i det husliga.
A r inaii samvetsgrann meddelar man sig ytterligare med den familj, där lgrarinnan .haft anställning.
I de allra flesta fall f8r man gyniisaiiiina svar på sina förfrågningar.
Hvein skulle ~iia hjarta att ge mindre förmånliga vitsord om den stackars flicka man haft i sitt hus, afven oni inaii varit aldrig så litet nöjd med lieiine?
Dessa vackra, intyg från fru X eller herr Z, personer, livilka man vanligen ej känner, ofta.
ej ens föriit Iiört omtalas, afgöra saken.
Lärarinnan .ar antagen och underrättas om a t t hon a r valkommen.
Vi vilja visst ej förneka a t t fall förekomma, di % ett dylikt för- faringssätt krönes med framgång.
Sådana kunna ju .förhållandena vara att annonseringen ä r den enda utväg, inan liar a t t tillgå för a t t vinna sitt Bndainål, aibetsgifvare så val som arbetssökare kunna ju koinnia a t t kanna sig fullt .belåtna.
Men i sk fall torde båda parterna ha skal a t t prisa siii goda tur.
T y nHgot annat an tur ar det icke, chancerna för a t t man å båda liållen grundligt missriiknat sig äro ininst sagdt lika stora.
Och det behöfves ej iiagon mycket skarp bevisföring, tro vi, för a t t hvarje tänkande moder skall ge oss ratt.
Vill man köpa en viirdefullare sak, t. ex. ett piano eller en häst, begagnar man sig vanligen ej af annonseringssystemet.
Känner man sig osäker på sin egen förmåga a t t bedöma föremålets duglighet, vänder man sig till en rådgifvare, på hvars oindöme och erfarenhet inom berörda omrhden
man anser sig kunna lita.
Skulle inaii d&amp; vid valet af den persoii, å t hvilken man vill anförtro det dyrbaraste man äger, sina bain, g&amp; till väga med mindre samvetsgrannhet och försiktighet? '
D e ungas uppfostran och handledning äro väl af större vikt än a t t man skulle v %ga i frkgor som röra desamma, begagna sig af en s&amp; oviss ucli af slumpen beroende metod som annonsering.
Ty livad ä r annonsering annat än ett lotteri, ett lotteri där kanske en på tnsen drager den högsta vinsten 3 D e talande skal vi Iiittills anfört emot lararinneannonseriia be- röra dock endast den ena partens intressen, arbetsgifvarens.
För densamma kan risken af ett olämpligt ra1 vara hetiinklig iiog, inrii i huru mycket högre grad gäller ej detta oin deii andra partcn, d m stackars lärarinnan själf, Iivars hela franitid och existens prisgifres å t det ovissa annonseringslotteriets cliancer!
H u r in %ngeii ung flicka har ej kännt sig bittert besviken på den plats, soni i annonsen lat så lockande!
Och ej underligt!
D e annonserade platserna äro inangeii gång sådana, där lönevi1,kor eller andra förhållanden gjort det omöj- ligt för skolförestindarinnor &amp; er en god platsförmedlingsbyrh att gifva förslag å lärarinna.
Den unga lärarinnan Iinr dessiitoni ofta föga personalkärinedom och mången g i n g lika liten praktisk blick.
Hon tror annonserna och underlåter innan hon antager eii plats att inheintn de upplysningar, föriitaii livilka aldrig en familj skulle an- taga lärarinna eller lärarinna antaga plats.
I sainmanhang härmed kan med fog den itniniirkiiingen liar vara på sin plats a t t i allmänhet de fordringar som af familjerna stallas på lärarinnorna äro öfverdrifvet stora.
Hur ofta blifva ej af den fa- milj, som engagerar eii lärariiiiia, dennas krafter och dugligliet tagna i anspråk till det allra yttersta utan a t t en motsvarande ersättning skänkes!
Ty, som vi ofvan anmPrkt, i alltför iiiiinga fall Pr det vid valet af guvernant, den som begär den minsta lön, som 4; tr företrädet.
I stället för a t t utg % från den grundsatsen, som borde vara deii enda ratta, a t t en god lärarinna ej kan nog högt betalas, gäller det alltför ofta vid engagerandet af en lärarinna, liltsoin vid andra aBärsupp- görelser,.
a t t söka erhklla det största iiiöjliga iitbyte för den ininstii möjliga kostnad.
Till livilken biitnad för E; &amp; ra1 larariniia som lär- jungar, därom torde mer än en bedröflig familjehistoria kunna tala.
A t t döma af annonserna och de muntligen och skriftligen fram-
.
ställda villkoren, tyckas dessutom de guveriiantsökaiide hemmen vänta sig, att alla fullkomlig !ieter.
och färdigheter skola finnas föpenade hos en ocli samma person.
E j nog nied att den lararidna som önskas, skall vara utrustad ined alla möjliga frainstiende personliga ege ?skaper, hon skall afven vara skicldig i alla äirinen, hiit- ' vudsakligast i utlandska sprak, därtill liga färdighet i musik och andra talanger .och till allt detta göres natiii.ligtvis anspråk på erfarenhet och iind.ervisningsvana, ' nieii singen som ar öfver 25 &amp; r (allra högst 30) göre.
sig besvär,, ungdom ar ett af de uttryckliga villkoren, som iippsttillas.
Denna iiiimera för larariniior ytterst knappt tillmätta &amp; Iders- griins ar, synes det oss, ett af de största, niisstag arbetsgifvarne göra sig skyldiga till.
Dessa gamla guvernanter, lika rika på erfarenhet soiii på år, som Iiandledt ett piir generationers uppfostran och livilka slu- ta som ett slags omhuldade, af alla aflikllna inventarier inom fa- miiljeriia,, torde vara fiillkoinligt okända företeelser i våra dagars sam- fiiiidslif.
Utan att alltför inycket vilja prisa gamla stammens guver- nanter, kan det dock ej bestridas, att den p i allt arbete tillänipliga sanningen, att det ar Aren som skänka erfarenhet och skicklighet, i fraiiista riiniiiiet galler kall sk ni,zktpiliggande och viktiga som lära- reqs ocli uppfostrarens.
Den saiina arbetskraften, allvar och erfaren- het iiro sallaii förenade med g ung do in ens före tri iden^, ocli det ar.lika kortsynt som oklokt ' af föräldrar, att vid valet af lärarinna lata de f k r e lefnadshren, ej meriterna för öfrigt, vara den bestainmande faktorn.
Vare detta sagdt utan att vilja nedsätta den unga arbetskraf- tens bersttigande att göra sig giillande.
Hnr slrnlle iiåjon erfaren- het Itunna viiiiias, om ej tillfälle beredas de iiiiga att pröfva sina krafter?
Bzf~ dock de h~ismödrai, som i sina hem rriottaga annn opröfr vnde iiiiga Iiirsriniior ej stiilla.
sina fordringar p % dessa för högt, ocli ini de oftare iin Iwad 1111 sker vara uppfyllda af en lefvande ansvarsk#nsla .gent emot dessa nya medlemmar a € deras familj.
Vi skulle önska att något iiieï al moderligt öfverseende, at ' den aldre er- farnare Irviiiiiaiis uppfostrande inflytaiide komme den unga lärarinnan vid hennes uttrade i lifvet till del från modern till de barn hon satts att Iiandleda.
Oändligt mycket mer skulle vara att säga i denna sak, om ansvar och .skyldighet, detta s i väl å lärarinnans soni fcziniljeinoderiis sida, det skiille dock för&amp; oss för långt fran am net, livarföre ofvanstieiide endast far galla som en litens afvikiiing därifrån,, Iivilken, i Betr; ~ktaiide af det behjärtansvärda i själfva saken, ej torde anses alltför obefogad.
V i hafva här i all korthet sökt påpeka nhgra af de betänkligheter, som vi funnit annonseringssystemet, tilläinpadt på barniippfostran, innebära, återstår a t t ge svar på den fråga, Iivilken siikerligen våra inpass framkallat: huru g å till väga vid valet af lararinna?
Svaret ger sig sjalf.
Vand er direkte till rektorerna och förestånda- rinnorna för våra högre kvinliga läroanstalter, i främsta rummet till Högre lärarinneseminariet i Stockholm, hvars f öreståndarinna j u äger de största förutsättningar a t t med oegennyttig samvetsgrannhet, parad rned erfarenhet och sakkunskap kunna lämna de erforderliga upplys- ningarna.
A t t genom detta direkta hänvändande till sjalfva den läro- anstalt, dai.
den unga kvinnan erhalllit sin utbildning, skdana tyvärr ej alldeles ovanliga fall undvikas, a t t underslef med betyg, ja rena be- drägerier i fr&amp;a on1 uppgifter och rekcrnmendationer bedrifvas, faller af sig sjalf.
Men utom det nu anförda sättet a t t vid val af lärarinna viinda sig direkte till seminariets och flickläroverkens förest %ndarinnor, vilja vi afven påpeka Fredrika-Bremer-Förbundet, hvars uppgift att r a r a en för- medlare mellan allmänlieten och bildade arbetssökande kvinnor, lara- rinnor ocli uppfostrarinnor, numera torde vara sk allmant kand, att vi ej Iiär närmare beliöfva redogöra därför.
Genom a t t mui~tligen eller skriftligen vända sig till Fredrika-Bremer-Förbundets byrå i Stockholi~, erhiillas uppgift och upplysning om lararinnor, så väl s %- dana som äro afsedda för elever på ett hiigre stadium, som enklare guvernanter rned inindre löneaiispr&amp;k, iiied ett ord lararekrafter och platser liimpade för olika andarnål ocli förhållanden.
Det ä r genoin eii noggrann pröfning af betyg och rekommendationer, som b y r h sökefi lära kanna de inskrifna arbetssökande för a t t sedan nied godt sam- vete kunna rekommendera dem till just sådan plats, som för hvar och eii kan vara lämplig.
Å andra sidan inbeintar byrio, så vidt möjligt, kännedom on1 arbetsgif varens förhhllanden.
Den omständigheten a t t Förbundets platsförmedlingsafdelning icke ar uppsatt för a t t bereda Förbundet en vinst, eller med andra ord för a t t drifcas som en afldt-, måste natiirligtvis i sin mån fördelaktigt inverka p i arbetets g h g.
Ja, sannolikheten för a t t familjen, genom a t t vid valet af lärarinna gal till vaga på ofvan antydda sätt, skall lia större utsikt a t t göra ett lämpligt val och a t t lärarinnan sjalf lättare erhaller en god plats, an om man tar sin tillflykt till det ovissa annonseringssystemet, synes oss ligga i sk öppen dag, a t t vi äro öfvertygade det saken blott behöfver palpekas för a t t vinna anklang hos alla allvarliga mödrar och uppfostrare.
L.
D.
Upsala kvinliga studentförening.
Nyligen förekom i Skånska Aftonbladet en uppgift p&amp; nuvarande antalet af vid vara universitet studerande kvinnor.
Tidningen liäpnar öfver deras fåtalighet i jainförelse ined det stora antal flickor, soni årligen xfilgger inogenlietsexainen.
Den undrar, livart de, soin icke fortsatta sina studier, egentligen taga vägen, och frågar nied en ton, soin tydligen skall vara spetsig, on1 inaii får antaga, a t t de lrvinliga studenterna på # ktenslrapsiilarlrnaden röna större efterfrågan än andra flickor.
Man tyckes tydligen icke liuiina tanka sig,.
a t t andra iitvii- gar an iiiiiveïsitetsstndier eller gifterinål stå dein till buds.
Lyckligt-.
vis är icke valet så begräns: iclt.
Studentbetyget liar visat sig vara en god rekoininendation till åtskilliga platser, icke ininst p&amp; lärarinne- banan.
P&amp; det hela taget ar det också en lycka, a t t tillströmningen af flickor till universiteten annii varit jäinf6relsevis ringa.
D e öfver- drifter, soin i början ofta åtfölja reformer, Iiafva inon1 detta om- råde.
icke i näinilvärd inhn låtit höra af sig.
Saken har, för a t t begagna ett af konservatisinens slagord, iitm#rkts af.
» e t t lugnt ocli sansadt frainåtskridande&gt;); och detta har utan tvifvel varit det bästa.
soin kunnat ske.
För a t t nu sarskildt tala on1 Upsala, så inses lätt, a t t de kvin- liga studenterna i början ickc lciiiinat lats synnerligen inycket tala oin sig, da antalet af de vid universitetet iiiskrifna under liela perio- den 1872-1880 Begraiisadt: sig till ett dussin.
Nggot kraf på sam- inanhållning eller » kZ~randa » kiinde också niider sådana förhållanden knappast göra sig gallande.
Detta kraf infann sig först på slutet af 80-talet, då antalet kvinliga studenter ökats så pass, a t t l2 till 1.5 p % en g å ~ i g vistiades vid ~llliversitetet.
Då dessa nu komiilo från skilda läroverk och bedrefvo .olikartade stiidiey, bl ' ef sammanhkllningen dem emellan gärna beroende af endast kotteriintressen .. E n ledsani följd liarnf var, att iiykoirilingarno icke Ilade den lätta tillgång * till umgänge med ocli hjälp af de äldre, som själfinant.
skiille Iiafva er- bjudit sig, oin solidaritetskanslan varit större.
Blan beslöt då försöka en förandring, och den 20 inars 1892 uppliistes förslag till stadgar och anställdes val af styrelse för Upsnla Icuidign studentförening, som allt sedan dess und+ terminerna haft regelbiindna samnianträden en gång i inånaden i för aftonen Iiyrd lokal.
Föreningens uppgift, » a t t ii tgöra ett sariiband niellaii de kvinliga studenterna vid Upsala liniversi tet », har inan lii ttils sukt fylla liiif v~dsnkligen genom anord- ' '
iiande af diskilssioner och föredrag, itfölj6a af något enklare sain - Irvam.
Rland de föredrag, som Iiållits af föreningens egna medlemmar, Iiafva tre t~tgjorts af reseskildringar, bl.
a. från soiniiiarvandringar i Xorge och JBtntland.
Bland öfriga ämnen, som varit föremål för be- handling, iiiiirkas: » Villidin I af Oranien:.
, &gt;Ibsens Bygrnitster 8olness:: och ~Kiiriosa ur papper frkn gustavianska tiden 7.
Diskiissioner Iiafva h&amp;llits öfser Anne Charlotte Lefflers bok om Sonja Ko~valevski och öfver striden i Svensk Tidskrift rnellan Eva Fryxell och billen Key.
Slutligen liar föreningen.
3 ginger haft a t t glädja sig bt besök af iitoin föi.eiiiiigeii staende personer, soin godlietsfullt Atagit sig a t t iiålla föredrag.
85, har d r Ellen Eries inledt en diskussion i kvinnofrrigaii, frii Ai~iin, Höjer gifvit en f~mnstalliiing: tf J.
J ?.
Oberliiis lif och verksamhet saiiit fröken biina Sandström inledt diskiissioii öfver flick.
skolans iiiiwib,ziide stallning.
Vid ett sainkvarn hösten 1892 besöktes föreningen af ett par kvinliga stiideiiter friin Kristiania, ocli till jubelfesten 1893 hade maii nöjet att sUsoni fö~eningeiis gaster halsa.
kvinliga kamrater från Stock- Iiolms liögskola, I m i d ocili Helsingfors.
Xed de finska kainraterna står föreningen d&amp; ocli d&amp; i skriftlig förbindelse.
Röster hade en ghng höjt sig mot föreiiiiigens bildande p5 grund af frtiktaii, a t t ett dylikt steg skulle tydas såsoiii försiik a t t liksoiii grunda egen nationsförening och diirigeiiotn skilja sig från den öfriga delen af stiidentkiiren.
S %goii dylik innebörd har mun dock aldrig inom föreningen velat inlagga i dess syften.
Sh vidt det a r oss bekant, har Upsala kvinliga studentförening icke rykte för a t t vara annat., an den verkligen fir: ctii förening af helt ocli ldllet privat natur till befrainjande af ett godt kaniratlif iiioin den krinliga delen af studentkaren.
Den goda s; iniiiiaiiliillninge~i bland de Irrinliga stil- deuterna har för ÖFrigt snarare gynnat iiii Iiindrat dessas deltagande i ainnesföi.eningar, * sasoin fysiska sällskapet, Iiistoiiska föreningen m.
fl., d l r itskilliga flickor iifve~i 1ia1Iit fiircdrag och deltagit i dis- kiissioiierua.
D e vid Upsala uiiiveraitet vistaitde kvinliga stiideiiterna äro innevarande term ' iii till antalet 20, af Iivilka 10 tillhöra Stockholms nation.
Bland dessa 20 a r eii fil.
ocli juris kandidat, 2 iiiedicintt kandidater, 5 filosofie kandidater, ' 7, s m ainna taga filosofie kandi-: !atexainen, och 5, som studera p&amp; inedicinsk-filosofisk exainen.
w.
J ' 143 Några ord om den husliga hygienen.
Det senaste århundradet, som inom alla vetenskapsgrenar riktat oss ined stora och genonigripande upptäckter liar särskildt gjort epok på hygienens område.
Allt större klarliet har spridts öfver arten och uppkomsten af de sjukdoinar, soin likt löinska fiender hota cleii iniinsk- liga organismen, och läkarkonsten gör dagligen stora fraiiisteg i knn- skapen om dessa iienders be: täinpaiide.
Men.
icke blott sjukomarnes bekämpande iitaii aniiu mer deras förebyggande star på den moderna Iiygieneiis progratii.
Och allt mer och iner vaknar incln alla sain- Iiallslager inedvetaiidet orri den roll renlighet och oi.d ' niiig jiist iiioiri våra liein spelar i den nutida hygienen.
Heininets vård liar i alla tider fallit på kvinnans lott, och det %r i frainsta ruininet liennes intresse ocli ansträngningar som tagas i ansprak; iiar det ' galler att tillämpa de ständigt ökade fordringarna ' på Iiälsovircleii inom detsainnia.
Vira moderna bostäder, där tjocka inattor, gardiner ocli väggbonader förekoinina i så riklig inangd, gro natiirligtvis långt mer an våra faders liem agnade att uppsainla dain och inikrober, och elinru liusinödrarne energiskt draga i liariiad mot ' dessa fiender vid de regelbundet återkoininande stora rengöringarna, är det kiiappast inöjligt att fullstandigt tillintetgöra alla de lialsofarliga par- tiklar, som liunni t saiiilas under långa iiihnader.
Då sinittosainina sjiikclomnr förekommit iiro vi jii iiimera, tvungna att] &amp; ta desinficera &amp; a bostäder, och dessa åtgärder lia redan börjat ingå i det alliniinnii~ medvetandet, men annii torde man ej till fullo hafva insett hvilkeii för- del ' son1 skiille eriias.
om nian äfveii i vanliga fall iäte rengöra sina sängkläder, inattor m. ni.
p % ett sätt, soin gjorde dein fiillstaiidigt fria f r h dam; sinuts och alla slags smittainiien. '
Hittills Ila vi Iiär i Sverige icke vetat af något sätt att i detta afseende fullstiiiidigt tillgodose hygienens ökade ansprak; Blen Iiel t nyligen liar för allinaiilieteii framtraclt en anstalt, soi-n kan racka oss en lijiilpsain Iland: vi mena det nybildade aktiebolaget Pcwasiticida i Stockliolin.
De flesta af denna tidskrifts läsare Ila iitaii tvifvel Iiört bolagets namn, inen säkert lia icke alla gjort sig reda för, livad detta bolag e.gentligeii Kr för något.
Man liar kanske klart för sig, att det ar en anstalt, soin inan liar att tillgå, om iiagot så obehagligt som vaggoliyra eller mal skulle innästla sig i våra bostäder, inen oni inaii genom en noggrann skötsel af sitt hein hittills varit förskonad från dessa skadedjur, så tänker man ej vidare pk, att nian kan beliöfm bolagets tjänst.
Och dock är ju iifven det bäst vårdade liem e j all- \
deles säkert för dessa inkräktare.
De kunna komma iii med en ny- köpt möbel eller lura på oss i den våning hvari vi inflytta, ja pk inånga andra sätt.
Vi känna visserligen åtskilliga metoder a t t utrota dem, men utom det att dessa äro mer och mindre osakra, med- föra de ofta obehaget af en länge kvarsittande obehaglig lukt, såsom fal- let ar t. ex. med rökning Parasiticida liar däremot lyckats uppfinna sådana metoder, att det kan aflägsna skadedjur på ett fullstiindigt gift- och lnktfritt satt, och utan att den minsta ogpnsainma förändring visar sig p i afven ömtåliga föremål.
Men Parasitieidas verksainhet ar alldeles icke inskriinkt till detta område.
Främst p % dess program ' står den husliga hygienen, och det tillgodoser densamma genom att kemiskt rena och desinficera niöbler, sängkläder, niattor, gardiner in.
in.
och dasigenoin på ett satt, som annars ej vore möjligt, aflägsna ur vara bostäder allt det dain och de hälsofarliga partiklar, som, ehuru för ögat osynliga, smyga sig in i lieminen.
Man ägnar nuinera så mycken omtanke åt sofrumniens lnftning och hygieniska inredning, men lika nödviindigt vore nog att på vissa inellantider grundligt låt@ desinficera, omstoppa och rengöra de dag- ligen begagnade sangkläderna.
Taglets uppredning och fjäderns h g - kokning ombestyres ock af Parasiticida med därför konstruerade maskiner.
Men bolaget liar äfven andra fördelar att bjuda våra husrnöclrar.
Det %tager sig bland annat desinficering och förvaring af pelsverk, rengöring af möbeltyg, af uppstoppade djur m. m., livasjämte det $ta- ger sig att nied en särskildt uppfiinnen apparat utföra piskningen af mattor.
Denna piskning, som lär nöta inattorna lkngt mindre äii den för hand, föregås alltid af desinfektion, och har man sedan att välja på att kvarlämna sina mattor till förvaring rid bolaget eller att f &amp; dem liein tillräckligt preparerade att motstå malens härjningar under sommaren.
En särskildt stor fördel är att alla effekter som rengöras, piskas eller förvaras vid bolaget fullständigt desinficeras, sk att man iindgkr den fara soin uppstår, d&amp; förenial från friska och sjuka liein piskas och förvaras tillsa.mmans.
Orn det tillfredsställande sätt, hvarpk bolaget utför sina ålig- ganden, ha flere frams-ende läkare och andra kända personer lain- nat intyg, och vore önskligt att alliniinheten.
ännu mer an hittills varit.
fallet, själf öfvertygade sig om de fördelar, som erbjudas af denna i sitt slag enasthende anstalt., livilken på många satt kan sägas F. E. fylla ett länge käiidt behof.
e Stockholms internationella lararinnehem.
.
Under förlidet å r innehöll Dagny en ii ' ppsats rörande behofvet af ett lärarinnehe~ii i St.ockholm.
Sedan denna tid har genom för saken intresserade personer frågan om ett sbdant henis upprättande.
förts steg för steg framåt.
E n komitd, soin i december tillsattes erhöll i uppdrag.
a t t vid- taga förberedande åtgärder för iddens förverkligande och då komitdn ansåg sig liafva fullgjort sitt uppdrag inbjödos för saken intresserade personer till ett möte i Schwartzska skolans lokal, fredagen den 11 in4.
Fru Kerfstedt Iiöl1 därvid ett varmhjartadt föredrag, påpekande behofvet af ett lärarinnellem för så väl svenskor soin iitlänclskor.
Därefter framlades en redogörelse för komitens verksamliet, som hufvudsakligen omfattat upprättande af förs1a.g till stadgar för en förening, som skiille taga frågan om hand, samt insamlande af pen- ningeinedel.
P k enskild väg hade erliållits kr.
1,000 och genom en af in: me Rend Millet anordnad soirde kr.
1,072..
Då- dessutom förbeiedelser voro vidtagna för anordnandet af en större bazar till förman f dr lärarinneheminet och då idden inom olika kretsar blifvit med mycken sympati mottagen, ans$@ sig koiniterade kunna såsom sin öfvertygelse uttala, a t t ett lärarinnehem borde kunna öppnas.
i Stockholm under niistkoinmande viiiter.
Förslaget till stadgar antogs efter n&amp;gra mindre ändringar, och framgbr af dessa a t t heiiiniets uppgift skall blifva att för liingre eller kortare tid erhjuda inackordering åt sådana bildade kvinnor, svenska eller utländska, so111 ägna sig åt iiildervisni~ig eller uppfostran.
Sär- skildt vill hemmet blifva en tillflyktsort för sådana lärarinnor, soin för tillfället sakna anställning eller som af hälsoskäl.
behöfva någon tids hvila.
I man af iitryinme skall heminet ock vara öppet för de kvin- nor, som vistas i Stockliolm i och för studier.
Sedan stadgarne blifvit godkända k&amp;stitaerade sig den.nya för- eningen under namnet, Föreningen för Stockholms inernationella lara- rinrieliemw och invaldes i styrelsen fruarna K. Boliman f. Riiffel, M. Frestadiiis, Rend Millet, A. Schulthess, D. Schwartz, W. Uppström och A. Wicander samt lektor J. Hiimble och pastor R. Osterinan.
Till dessas suppleanter valdes fru G. Linder samt fröknarna Th. Geijer och A. Ulrich .. Till revisorer valdes fröken Anna Lindhagen och rek- tor J. Löfvdn med fröken H. Palmqvist som suppleant.
fi: i:.
DB den id6, livars belijartansirärda syfte s 4 oredan på det varrna- ste sökt framh %lla nn tyckei blifva en verklighet, vilja vi liarrned uttala den förhoppningen, att det nya företaget inåtte liafva den framgång det goda ändamålet.förtjaiiar.
Genom sin platsförmedlingsbyrå kominer nain- ligen Förbundet dagligeii i förbindelse ined lärarinnor sk väl utlandska soni .inl#iidska f r h skilda delar af v i i t.
land ocli koinna till Stock- holm ' för olika iiiidainål, ocli har darföre rikligt tillfalle a t t iakttaga Iiuriiscjin var liiifviidstad lider en beklagansviird brist pk 121nplig.a p5 en gång goda och billiga inacltorderiiigsstlllen, dar denna ka.tegori af arbetande kviniior kunna finna tillfälliga lieiii.
Det liar onitala.de före- taget afser a t t delvis fylla denna brist, och lyckönska, vi vår liiifvud- stad a t t till sin l h g a lista på allmaiinyttiga inrättningar afven kiinna foga ett nytt nainn: » Stockliolms internatioiiella liirariiiiieheiii B.
Meddelanden från Fredri,ka-Bremer- Förbundet.
.
Fredrika- Bremer-Förbundets årsmöte @ de rim f red agen den 18 inaj i byråns lokal iiiider riksantikvarien Hildebrands ordförandeskap, Den vid inötet frmilagda hrslserattelseii hterfiiines i sin lielliet i detta liafte.
Den bär vittne om a t t Förbundet Iiaft a t t glädja sig å t en lif- lig verksamliet inoin sina olika afdeliiinqai., livarjainte en stegring i inedleinsantalet bevisar, att förbiindet allt iner ocli mer lyckats till- iii ina sig dlrn#iilietens aktning och förtroende.
Kass+förvaltarens rapport föredrogs och framgick därtir a t t För- biiiidets foiirler ökats ined 1,015: 50 samt a t t bokslutet utvisade en %rsvinst af 131: 15.: F1111 decliarge beviljades styrelsen.
Vid dlrefter företagna val, Btervaldes enlialligt de afgående styrelsemedlei~~inariia: frliarna E. Ankarsviird och A .. Höjer, frökeii A. Roos, liofinteiident,eii J. Börtzell, doktor C. Nyström samt revi- ' sionssekreter H. Roiitlieb.
Till styrelsesiippleanter återvaldes friiarila J. Joliii och G.
af Kliiitberg, fröknarna G. Hjelineriis ock M: Silow.
briikspatroii 9.
Nordei~sson samt nyvaldes fröken S. Ulrich.
Revi- sorena fru E. Odelberg, fröken A. Rossander och haradsliöfding A. Liiiidvall saiiit rev %sorssu$~learrtema frii S. Wisiiig, doktor W. Sved- bom, acli Iiäraclsliöfding V. Uppström omvaldes $f veiiledes.
Till sist uttalade ordföranden k ' Förbundets vagnar ett tack för allt arbete, soin till friinijaiide af Förbundets iippgifter.blifvit iitfördt, såväl af styrelsen och koinitder soin af b y r h '
Stlpendiefonderna.
F r h i den af onämnd gifvare stiftade stipen- diefonden för kvinnor, som studera medicin, har genom den af För- bundets styrelse utsedda valnämnden de för innevarande å r lediga sti- pendierna tilldelats: det a kr.
500 med.
kand. fröken Ellen Sandelin och det tCi kr.
400 med.
kand. fröken Sofie Holmgren.
Fredrika-Bremer-Förbundets sjukkassas årsmöte ägde rum den 25 april i Förbundets lokal under doktor C. Nyströms ordförande- skap.
Af årsberättelsen framgick a t t delegarnes antal vid 1893 ars slut utgjorde 214.
Under kret hade i sjukhjälp utdelats 2,565 kronor.
- Kassans kapital hade stigit med 1,082 kr.
och uppgick vid årets slut till 6,367 kr., hvaraf 5,435 kr.
tillhörde försäkringsfon- den och 933 kr.
reservfonden.
Under året hade sjukkassan blifvit inregistrerad och fått mottaga statsbidrag.
Full ansvarsfrihet bevil- jades styrelsen.
Till styrelsemedlemmar återvaldes professor P.
G. Rosén, doktor Carl Nyström, medicinalrådet D. Pontin ocli fröknarna A .. Itoos och T. Geijer.
Till styrelsesuppleanter återvaldes frii F. Lybeck och frö- ken G. von Plomgren samt nyvaldes fördelningsliikaren W. A. Edling i st. f. professor Sandahl, som aninält sitt utträde ur styrelsen.
Som revisor återvaldes fröken H. Casselli, och fröken A. Fabricius ingick i st. f. öfverstelöjtnant Elfving, som afsagt sig återval Till revisors- suppleanter invaldes lifmedikus G. Westfelt och fröken A. Dalilström.
.
Sarskildt påpekades till gagn för dem som vilja för framtiden försakra sig om hjälp vid sjukdoni, a t t afgift kan en gång för alla inbetalas till kassan.
4: Fredrika Bremer-Förbundets draktreform förenings årsmöte ägde rim den 30 mars i Förbundets lokal.
Af årsberättelsen framgår, a t t under %ret.flere nya modeller utarbetats, bland annat en turistdräkt, en kolt för ettkriga barn och underkläder för damer.
Stgrelsen er- 1iö11 full ansvarsfrihet.
Till styrelse för följande å r valdes fruarna Bendixon, Bolin, Gyllander, Kronberg, Paliiie och Scholarider, och till cleïas suppleanter: fru ' Cederschiöld och friherriniian de Geer samt frök- narna Berginan och Palmqvist.
Till revisorer valdes fröknarna Anna Kruse och Betty Hirscli ocli till revisorssuppleanter fru Nyström och fröken Bonnier.
9 f Fredrika Breiner-Förbundet valda ordinarie styrelsemedlem- mar äro fruarna Berg, Linder och fröken Gyldén, samt deras siipple- m t e r fru Jolin och fröken Lindliagen.
Alla fiireningens modeller, bland livilka markas utstyrsel för späda barn, koltkläder, skoldräkt, spoit- och turistdräkt, finnas a t t tillgtCi Iios.
fröken Josephine Ohls- son, Blasieliolmstorg 14, Stockholm.
Från skilda håll.
Norgo.
" Norske kvinders sociale og retslige stilling " af Gina Krog, är namnet på en nyligen oss tillsänd broschyr, utgifveii af Norsk Kvindessagsforening och iitarbetacl i anledning af Chicago- utställningen.
I snmmaoliang med liknande publilcation~r från andra länder torde vi framdeles återkomma, till en närmare granskning af det vardefiilla arbetet.
I: ' Finlind.
Marie Ehrnrooth ar ' namnet pPt en kvinna, Iivilkens verksainhet ar - f örlagd till ett oinråae, där llittills jämfärelsevis få af hennes 1cön vunnit anseeude, iiiiinligeii hospitall %karens.
Fröken Elirii- rooth, född 1849 ocli dotter af en fiiislr i rysk militiirtjänst anställd adels- man, ägnade sig redan f r h sin tidiga ungdoin åt medicinska stii- dier.
Seclaii hon med utinärkelse bestatt sina examina s&amp; val i Petersburg soin i Ziirichs medicinska skolor, blef hon för åtta år se- edan, efter livacl.
v i erfara af D Heniiiiet och saniliället », anställd som föresthiidare för afdelniiigen för ögonsjtikclomar vid S: t George Iios- .pitalet i Yeteïsbiirg.
Jämte denna sin verksainliet liar fröken Elirn- ~ 0 0 t h afven i sex år fiingerat ' som ögoiiliikare vid de petersburgska hospitaleim » Maria 3fagdalena » och ~ P e t r o Eovlofsky D.
Som bevis p % utstriickningeii af heriiies praktik m&amp; niiinilas, att patienternas aii- tal vid 8: t.
George hospital ibland uppgå till 150 o111 dagen och a t t de af fröken Elirnrootli under år 1.893 Behandlade ögonpatieiiterna uppgingo till 7,000.
Pi senare tider har fröken Elirnrootli utan iin- daiitag utfört alla de stöiye och svBrme ögonoperationerna, soi-n före- kommit p i hospitalerna i Petersburg.
D ~ T L ~ I Kommunal I L ~ ~.
rösfratf och valbarhet.
TJnder det a t t Englaiicls lagstiftande församling, efter livad en notis här nedan ut- visar, iiyligen .genomfört viktiga reformer i fråga om utvidgande af kvinnans kommunals rättigheter, har Daninark följ t en motsatt taktik.
Då lagförslaget 0111 kominiinal valrätt och valbarliet förekom till be- handling i ICöpenliaiiiiis landsting afslogs detsamina med f öl j ande kortfattade motivering: ~: l: ~andstinget f asthgller vid den åsikten, att det livarken skiille vara i saniliiillets eller kvinnornas eget intresse oni dessa erliölle vare sig valratt eller valbarhet inom kommiinen~.
1: En utställning a f kvinnoarbete i Köpenhamn, liar, som af noti- ser i så vii1 danska soin svenska tidningar framg&amp;tt, frkn Början va- rit afsedd att gga iui-n i den danska liufvudstaden instundande som- inar.
I spetsen för företaget stod en koinit6, ined kaininarlierrinnan Oxliolin soni ordförande, livillcen med stort nit ocli iliiirdighet verkat för att briiiga Företaget till stiiid.
Tankeii på en ittstallning redan
1894 liar einellertid måst öfvergifvas på griind af de sviriglieter som mött a t t erliålla nödigt statsanslag, dock Iioppas komitén, a t t den be- ramade iitstiillningen, på livilken redan s&amp; mycken energi och tanke- arbete blifvit nedlagd, niåtte-.
ko.nin~a till stånd sommaren 1895, ' en förhoppning i hvilkeii vi af Iijartat instainnia.
.
.
T yskli~iitl.
Tysklands f ö r s.
kvinl / ga filosofie doktor ar fröken Katlie Windsclieid, som den 1 6 sistlidne febr.
vid universitetet i Heidel- berg disputerade för sin doktorsgrad öfver ämnet: den engelska herdedikten &amp; !en l579 -- l6 % ».
Fröken MTindscl.ieid ar .föreståndarinna för det nybildade flickgymnasiet.
i Leipzig.
England.
Viktiga lagreformer.
Den 5 niars 1894 erhöll den s. k. Local Government Act kunglig sanktion.
Paragraferna 3, 20, 22 och 4 3 i denna lag röra kvinnornas rättigheter.
Enligt $5 3 och 20 skall icke kön eller gifterniål utgöra hinder för någon a t t Blifvn invald i försninlingsråden.
Paragraf 2 3 tillägger dock, a t t presidenten fös ett distriktsråd slrall, shvida detta uppdrag icke innehafves af en kvinna eller n&amp;on på annat satt diskva1ifei: ad person, fungera soin fredsdomare.
Denna punkt # r den enda inskränkning rörande kvin- nor, so111 förekommer i lagen.
Paragraf 4 3 bestämmer, a t t gifta kvinnor skola uppföras p i röstlängderna, s i vida de äro skyldiga att betala, skatt för enskild iigendoin; Hittills Ila i England endast ogifta kvinnor eller enkor iigt komii~iinal rösträtt.
Men genom lagen af den 5 inars 1894: liar denna ratt afven tillfallit gifte kvinnor.
DPL geiioin lagen af den 18 aug.
1882 agendoinsgeinenskapen mellan, akta makar iipphafts, blir det icke få gifta kvinnor, som bli röstberättigade.
Det var på parlamentsledamoten Mat Laïens förslag, soin !en gifta kvinnan i England tillerkänts sanima rattigheteP i kom iniinalt afseende som den ogifta.
,
Sybehörs- &amp; Modeaffar, Kruses Pensionat &amp; Hotel Klarabergsgatan 62, Stockholm, tvA iiiiiiiiters viig fi.511 Ceiitralstationen, erbjuder s h &amp; l enkla soni elegants riiin II.
13. eller 2 och 3 tr. 13 %: frin 1: 26 per dygn.
- Ref. Med.
Doktor E. W. Wretlind, Stockholin, Doktor-, H. Akerström, Uysda iu.
fl.
Vaktinilstare iiiöter vid stationen.
Bom enska olycXsrfallf4 !breiElkrti, s i g uti B o l a g e t F YL G I A kiiniis IiiL~iviinde sig till A M E L I N E STEREZY, Adress: Stockl&amp;oZm,, V a s a g a t a n 40.
TrKffns diirstKdes iriellsii 10-11 f. in.
och 6-6 e. iii.
BOKBINDARE, Laderplastik.
Alla slags verktyg för laderplastik säljas billigast Iios PER FROM, Stockholm, OBS.!
54 2l~etersumazw~e,2regutan / 54.
Saxar och kiiifvnr slipas.
Stort lager af Barnkläder for alla åldrar, till och iiiod 16 &amp; r. GocZa t7jger!
N g a, sn~) 2aJcf~,~ZZa model- teg *!
BiZZiga pviseq *!
Allm.
Telefon 68 40.
2 Stora Vattugatan 2, Iiiirnhuset vid Briinkebergstorg.
10 Bazaren A Norrbro 10.
' Gunilla Vilens Handapbets-Atelier.
a.
.
.
~ygiefika ..
Skodon tillverkas Driikt-1 ' Lcfoi.iiiförciiingen.
för~errir, Ilamer och Barn.
O.
.
Ii$.
!
1 ' 1-isbe1öiit: b: I F '.
w Reparationer.
A l ' lt ni-bol; o iit,fiii.es t ocli.
n f ' biista iiiatcricl.
w. verkstallas väl.
och på b e s t h d utlofvad tid.
Skodon tillverkas iifyen efter modern .fason.
iioggi.niiri. '
P.
G U S T.
, P E T T E R S - S O N; -.
.
5 2 ~ r o t t n i n s x a t a n - 52..
,: N y a (fiir ~ u s h % ï l s s k o l a.
n bildndo flickor).
.G Fniiilnd ' 1881 .., P ö i.
e s t h d n i ~ i ~ i r i a E ' rölreii: .lL.
Croi~iiic.
Nya ~ x u s ~ A l i s s ~ o i a Matsalar n s.
Vestra Tradgård.sga han 19.; ORS.
!
Siirskild initsal fiii.
frii \ ~iia~iner. '
,.
" R E g g,, h o s&amp; - 44 c 6 % 0 % ' rUk&amp;: " %Si4 w? '
.
p b &amp; D a ~, z {?
% ~ m ~ 3.G + .. CEQ 3 u.: &amp; u ', a g % ' $pl c - a.
.
b+z.
q .a * $q h - ' ' b w D- " M 05.$2.405 h * ".
' 6 " % au-c ' Z q m; a .T &amp;. '
$: %: g ?$ h 2, %=yz D w " -.
' +, ",; iu w 2 s.8 o aH-e, ' PI % ~ 0 ~ ~ x - p), a k 6: e g O F: Z &amp;.
: p4- a.
Q Q&amp; s,.
- E 4 3 %g ._ e.
a k ya g *, =b- &amp;, c ' 2 m:,;.
.
6 Cd .k S Barfiangens-TPatenterade J&amp;jölktv&amp; .f: Q 3 &amp; .S 2.2, q..
e a 6.1: 3k@ am, *.
, 3 a * % (" %-.
";; # O *. "
Q: 0 e:: .&amp;E&gt; % g.
gr-, 4.5: 8 &amp;,: z a w, .g w FISH,,.
-.
.
.
...
.
,.
+ (Tuteut nr 2290.)
', ' - u- 12edhi i %ldbtw tider var iiijölkeii uppslcnttwd;. '
soni ett frsiiistAeude toalettmedel till hndeiis, .. forskönnude, och iiutida niejerskors iiim hy - och yackra IGiider iitgöïa tn; lwii % bevis 13 %.
iiiedlets ' fösti.5-ffljghet.
.
.
.
Barnungens 1~lj61kfv6l.
: ix efter cu pate~.+eritd.
inet ' od direkt fr,zinstLl~ friiii.
ijgtiirlig in jölk, liVad,zn - ' il~ri~ ?ni~~,~ovi11i0rligeii gör .. 11y.n odli Iiuae~ --- l~v&lt;t, vnclcel: ' och snridig, livarom, en och: liv,i.i.
kali öf vertygw sig geiiotn n8goii.tiigs d&amp; ' lig aiiviiudiiing.
.
: I följd nP p ~ t e l i t e t kaii; iup-eu liies.
511 vi fr~nist5ll&amp; de ' nna tr&amp;l.
,.
Etikei+ertis (med - björustä~uiy&amp;i.
.
.
.
och B, ?-riiii; ngeus nsiiiu) 5x0 ' iiiregi-.
-.
-.
_.
_ '.
.
.
- ' stl.einde., 1 -.
.
,.
,: .c,.
s =.i: r E - g ' M g b S C * a.
.
.
, -.
....
.
- k &amp; " &amp; a-.
4 %:; e=e=.
E.
2.
g &amp; .Q &amp; Z 3- 4. '
t Obs. '
' % .ObS. '
I, garnängens rekniska.
l~=6b$, H.
~ n j: t 1~6&amp;$ens y.
. '
L HglE&amp;o.aiitö~, Stoc kh&amp;iz.~ '
