# ID: svediakorp-per1149
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,789
# sentences: 595
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns Tryckeri 10:de årg.
Fredagen den 29 januari 1897.
N:r 4 (475).
Prenumerationspris pr å r: Idun ensam Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modet., mänadsuppl Barngarderobcn Redaktör och utgifvare: B y r å: kr.
t&gt; » i 5 6 8 3 FR I T H 10 F Klara södra kyrkog.
1 6, 1 tr. Ö p p e n kl. A l l m.
telef.
6 1 4 7.
R i k s t e l e f.
HELLBERG.
T r ä f f a s s ä k r a s t kl. 10-5.
1646.
2 — 3.
K e d a k t i o n s s e k r.
: J. Novating.
M a r t h a Aktiebolag Annonspris: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
hvarje fredag.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a p l a t s e r » 25 ö r e f ö r h v a r j e p ä b ö r j a d t t i o t a l s t a f v.
L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r e (l ö s n: r e n d a s t f ö r k o m p l e t t e r i n g a r.)
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r a d.
Utgifningstid: L e t h.
Sveriges första kvinnliga farmaceut.
I d u n i dag har n ö j e t att för sin läsekrets presentera den ttng- Ig / å domligt intagande bilden af vårt lands första kvinnliga farmaceut, alla träda in på banan.
Däraf hördes emellertid, förunderligt nog, ingenting.
insti- Å r gingo — men k. m:ts frisinnade medgifvande för kvinnornas kraf tutet i S t o c k h o l m m e d heder bestod sin examen, ha vi visserligen an- på likställighet med männen inom apotekaryrket förblef fortfarande en fröken Martha L e t h, hvilken den 21 dennes vid Farmaceutiska ledning att känna en berättigad tillfredsställelse.
för den Hvarje landvinning- kvinnliga intelligensen och det kvinnliga arbetet är oss k ä r; i död dock bokstaf, en af allmän hvilken ingen begagnade sig.
klagan öfver Samtidigt förspordes trängseln på allehanda andra lefnads- detta fall blandar sig emellertid banor, som tidigare öppnats f ö r för Idun kvinnoarbetet, en droppe stolthet till personlig » s e g e r r u s e t », då vi tro oss m e d visshet känna, att just de artiklar, som i våra såsom legraf, telefon m. post, te- fl.
V i ansågo då tiden vara in- ne att påpeka detta egendom- spalter förordat kvinnornas frani- liga missförhållande, o c h i vårt färd på denna yrkesbana, verk- nummer samt bidragit till det första re- 1893 sultat, hvarvid vi nu omsider stå.
R e d a n genom en kunglig kun- elev det kunna antagas samt farmaceutisk afläggande fullgjord tjänstgöring af de för kunskapsprof enahanda rättigheter, manlig och apotekare stadgade komma till efter erhålla som farmaceut. » land- Vi karens, apotek, » En sittning ».
med å februari som ingen tar i b e - des, att » kvinna yngling, 10 ämnet under rubrik huru lika den vinning — görelse af d.
12 juni 1891 förord- må, för f ö r e k o m en ny uppsats i framhöllo apotekareyrket, måste både däri, näst lä- betraktas som ansvarsfullaste och mest inbringande bland de verk- samhetsfält, hvartill dade ' kvinnan i den bil- vårt land er- hållit tillträde.
O c h då vi sett, till- huru hon lyckats på läkareba- För nan, hvarför om skulle I d u n s läsekrets meddelades den- trösta hennes na viktiga nyhet omedelbart där- den farmaceutiska?
vi miss- förmåga på D e n kända efter i en artikel » L a n d v i n n i n g », samvetsgrannhet o c h ihärdighet, hvari äfven lämnades några råd hvaraf och mänhet utmärkes, b o r d e väl ut- anvisningar kunde känna f ö r d e m, som sig hågade att blifva banbryterskor på det nya göra kvinnans en område, väl i denna tid ock hafva ende flickor, vara.
från skilda håll i vårt land inkommit m e d ansök- ningar till rättighet kallade k. och det m:t om denna därigenom fram- generella vandet f ö r sitt k ö n gon af dem skulle medgif- — att nå- först af huru kroppsligt väntat, att någon af de tre unga som för, i all- att hon skulle lyckas äfven på detta nya verksamhetsområdet.
M a n kunde vid borgen arbete träget och och både andligt afse- ansträngande det än m å D e t synes o c k, s o m om den- na nya framställning funnit mera förberedd vårt lands kvinnor långt än efter unga de jordmån en hos arbetssökande tidigare.
förspordes Ej genom
IDUN 26 1897 A r b e t s a m h e t ersätter till en stor del det bristande i s j ä l s g å f v o r n a; ihärdighet och flit kunna, l i k s o m tron, förflytta berg.
W. tidningsnotiser från olika landsändar, att en eller annan kvinna började sina elevår på a p o - tek.
F ö r att antagas till apotekselev fordrades vid denna tid — obligatorisk — klassens på läroverk.
år.
numera är kunskaper, latinlinien motsvarande af ett Elevtiden omfattar Därunder inhämtas studentexamen högre femte allmänt sedan minst tre de enklare praktiska hufvudstaden liga botanik, zoologi, dessa ämnen maceutiska kemi m. m, och aflägges sedan examen v i d institutet i Stockholm.
» farmacie-studiosus-examen ».
i Far- Detta är H ä r p å följer ånyo vändt till laborant Till slut sätt, har tenhet tad, vid institutet andra vidtager den och apotekare-examen ».
Och så serligen nog såsom sista examen, » provisors- ord om den unga banbry- Utrustad med ett aldrig ganska lång beredelsetid och blir hurtiga väsen.
H o n är dessutom en varm Särskildt ansträngande kropp älskar hon att efter slu- tjänstgöring friska upp och kande lawntennispartier.
om somrarna sinne m e d några stär- som ännu ett ä två år längre, men dock ingalunda kurs vid ett så.
dyr som universitet en motsvarande eller en idelig tystnaö!
2TTåne= ljus f ring bal ocb, fjäll;!
fpällens alla stjärnor gnistra uppå fnm » lens blåa päll.
Sjöng så Döbens ängel: " Brober, följ mig till ett stilla bo, bär jag sorg ocb, tröst sfall bringa, bär ett plågabt bröst få ro.
hon skött sitt kall till allmän belå- äro de sex läroåren till ända, vis- en ofta och några för- apotekare-examen.
och gjort sig o m t y c k t genom sitt ö p p - beredelse kurs faderns apotek o c h f ?ögtibsstämningl svikande gladt lynne och ett vänligt, intagande sportvän.
till vid terskans personlighet.
na, laborant, hvarefter betyg Fröken L e t h har nu åter- bereda sig till sin slutliga en 2-årig k. offent- s. k. f a r - K a r l s h a m n, f ö r att som välbeställd biträda år s. bestå sitt första 21 dennes, m e d synnerligen vackra som resultat, aflade.
praktisk tjänstgöriag å apotek under minst ett såsom att den ofvannämnda macie-studiosus-examen, hvilken hon, somnämndt, den göromålen å ett apotek samt studeras samtidigt härmed för lärdomsprof, Penn.
fackskola.
Där en älsflig jungfru fpiber reban länge i sin bäbb, men i mina rpita fläber må ben t&gt;äna nu bli fläbb; b,on nar gemmets ljusa Stråle, fyon vax fyemmets luft ocb; ton, men nu fjerren tecfnat b&gt;enne till att stå in » för sin tron. "
Under hela den tid, då man är anställd å ett apotek, ven erhålles någon till 100 nämligen fritt vivre samt årlig å lön, äf- 200 kr., f ö r en farmacie-studiosus till 400 å 600 kr.
o c h f ö r en provisor till 1000 ä 1200 kr.
D e t blir sålunda egentligen endast de 2 åren, hvarunder man v i d institutet läser på sin sista kapital.
dan examen, som kräfva ett studie- Till erhållande af eget apotek är se- kvinnlig apotekare lika berättigad som manlig, och att våra apoteksinnehafvare i all- mänhet hafva en tryggad och g o d, ofta riklig bärgning, är j u en känd sak.
En ytterligare bereddes uppmuntran genom de och » personliga från apotekarebanan af en Kvinnlig meddelades i I d u n s n:r tillskyndan De lärospånen från den nya, hit- så opröfvade yrkesbanan fram- lades torde ha varit af ett, kanske för hela framtiden afgörande, intresse f ö r många unga kvinnor, som stodo tvekande vid lifvets vägskäl.
Och efter denna korta 2tftonrobnab!
Sparf » frelsar fly, ocb, en fyär af ljusa anbar späfpar unber flaran sfy.
&lt;£n af bessa b / ärligt signar: " öfper fyela jorben frib! "
— Det är Julens ljufpa ängel, ty nu är bet julettö.
C Darrte t elev », hvilka 50 för år 1894. första praktiska och l^pögtibsstämning!
3ulens ängel unber tårar sjöng meb stäm » ma ston ocb, sfär: " Brober, ränta, panta ännu, ty ben fjelga 3ul är t / är.
£åt ben ljusa Strålen lysa än en gång så uarm, så öm, luften spalfa, tonen brömma än en gång sin rosenbröm.
erfarenheter tills af kvinnor här (2lnna Silow, Ööö vfö 2 0 åts ålöet.
) * uppgående f ö r en elev återblick kvinnliga apotekarfrågans » gång o c h på » den utveckling i vårt land förstå våra lärarinnor lätt nog våra 21n en ängel späfpar safta uti fnällens pur » purbräft; samma blåa fyimmelsögon, samma f / pita pingars fläft; samma piba bräft, som flabbrar, lifsom strålar öfper sjö, lifsom uti pinterbagar flingors ljusa, lätta snö.
Brober, låt ben nana jungfrun få af big sin b / ögtibsgärb: få ben sista gången jula pib en fär för » älbraf / ärb; alla glaba, unga minnen fyennes pacfra paft må bli, för att seban stilla spinna, lifsom trastens melobi. "
angenäma känslor, då våra blickar, liksom edra, i dag dröja Fröken vid bilden af Martha Augusta född i Jämshögs nov.
1877.
» vår första Elisabeth provi- Leth är församling i B l e k i n g e den 5 Hennes föräldrar äro innehafvaren af Karlshamns apotek, Fredrik L e t h, och hans maka, Helena Engström.
tillbragte sin första Den lilla Martha barndom i Blekings fagra bygder o c h åtnjöt där undervisning i h e m m e t.
Vid 11 högre års ålder läroverk för kurs och en tids inskrefs hon vid flickor.
skol- hon vid L u n d s allmänna läroverk till » öfre sjätte ».
examen D ä r p å började hon sin verk- » pillertrillare ».
Sedan hon i I / «!
år tjänstgjort som elev på 1 apoteket Fläkta Örn i Malmö och därvid » med stoiskt eller lugn mindre sellen », åhört e Sjöng så Döbens ängel: " Srober, jag i fpäll ej bär blir gäst, men på afstånb safta späfpar, ty bin fest är gläbjefest.
— — IfTen när benna ej är mera, bär jag fyenne öfper lanb, öfper fpällens gyllne öar b / än till epigtjetens stranb. "
privat undervisning i latin |og samhet s o m Lunds E f t e r slutad Döbens mtlba ängel är fyan.
£j \ t be späf- pat på en gång; ty be tälja samma saga, ty be sjunga sam » ma sång.
Julens ängel öppnar rumlen, uti 3 su= barnets namn, 2) Ööens ängel förer själar fyäban till (Subs fabersfamn.
åtskilliga torggubbars mer mustiga anmärkningar o m m a m - erhöll hon plats på sin fars apotek i K a r l s h a m n.
D ä r tjänstgjorde hon iytterligare 1V2 år och begaf sig därpå efter fullgjord elevtid till • Dotter till styckjunkare Gustaf Silow o c h hans maka, född Silow.
H o n blef ett offer för tuberkulosens mordängel.
Senaste julafton sväf- vade h o n mellan lif o c h d ö d; m e n s o m g e n o m ett under flämtade lifvets låga upp o c h slock- nade först dagen efter högtidens slut.
Däraf tanken i poemet.
H e n n e s sista ord till de sina v o r o: farväl, farväl!
Den unga flickan var &gt; hemmets ljusa stråle, dess luft o c h t o n », dess allt-i allo.
H o n ägde d j u p begåfning, s o m h o n flitigt odlade, framför allt gifna konstnärliga anlag.
/ 3ulen jublar, nejber glittra, solen spinner strålars garn; far ocb, mor pemobigt gläbjas fingo t / os sitt fära barn.
Dagen fom, ocb, böbens ängel b / Ptftar itvxta pingars par: pib ett t / pisfanbe farväl t / on till sin läng- tans Salem far.
IDUN 18b7 O r e n s ögon, Höben fyjärtan, binöen sorgens törnefrans; nej, sen upp i tron ocb; poppet, ofcan stjär » nors anoegfans; sen er 2tnna, b; ur b; on pinfar, t er safnaos sabbatsstunö, nu er gentus 6äruppe t be epigas förbunö.
mycket fint, motsvara hälsans och den verkliga et är en vansklig sak att sig flickan det barnets dräkt bli beroende f r å n b a r n d o m e n a t t alltid f i n n a b l o t t vackert, gå som diktan ut på är modernt, då komma och traktan i framtiden att alltid v a r a k l ä d d efter att sista både som dotter och hustru.
dyrbar att underhålla och redan därför skrämmer bort de unge männen, m e n dess- utom på o c k s å i h e l a sitt y t t r a l ä m n a r b e v i s e t en y t l i g h e t s a m t b r i s t a n d e het och en själfständig- karaktär, s o m lofva föga g o d t för sådan flickas Med till maka och de eleganta, efter sista m o d e t flickorna de duglighet skämta och dansa herrarne, enkla gifta de om de unge män, sig.
Detta gäller bör att bli ä n d å ifrigare giftermålsmäkler- rike- D å dräkten emel- k a n m y c k e t b i d r a g a till a t t g ö r a yttre en behagligt och tilldragande, modern vara noga med, att den, så i v a n o r för öfrigt.
också enkelhet E n m o r, s o m rätt älskar sina barn, s k ä m m e r ej gärna bort d e m m e d e t t ö n s k e m å l, a t t s å m å n g a flickor s o m m ö j - verflöd att eller e t t m y c k e t g o d t b o r d, h a r s v å r t finna den H o n v e t eller b o r d e s i g till r ä t t a i t a r f l i g a r e f ö r h å l l a n - o c h ofta har bittra strider att genom- t e n s k a p s i n g å e n d e, af s å d a n v i k t, a t t v i t r o t s a kämpa, nyssnämnda måste försaka, h v a d h o n f o r d o m ansett vara tanke o m Att en vår saken.
o m h o n längre fram lifvets sådan fråga kunnat uppstå visar på, att ett missförhållande hän- måtte äga nödtorft.
godt, men — Mannen hållspengar den o m k r i n g o s s, se vi e n stor skara o g i f t a k v i n - ett hem, nor, s o m under bättre förhållanden godt, smakligt bord m e d borde blifva utmärkta af ogifte män, om afhjälpas.
Ty skåda kunnat hustrur och mödrar, en här för hvilka det varit bättre, d e fört den gifte m a n n e n s ej sällan u p p - Det blifvande där är flickan vill öfverflöd nog hustrun hon lär emellertid växer upp i att förena ej n o g, att d e n unga ett sådant h e m, utan h o n bör ock från spädaste b a r n d o m vänjas lif fall finnes att ska Men hvilka äro orsakerna till, dessa båda, s o m skaptes för hvarandra, ej i ett sparsamhet.
att taga del i arbetet för detta h e m.
föra.
det att v ä x a u p p sig offrande, m e n d o c k m y c k e t mera förädlande ä n d e t egoistiska d e n u i de flesta äta så litet h u s - s o m m ö j l i g t, o c h d å gäller för som som vill s a m t i d i g t gifva vi rum, Det otaliga småsaker, s o m äfven det gan- unga barnet kan uträtta, d e t r e d a n tidigt får blicken hvarigenom skärpt för och mötas, utan snarare gå m e r och m e r åtskills?
blir u p p m ä r k s a m på, h v a d D e t är n o g m å n g a att å s t a d k o m m a s a m t bibehålla ordning och orsaker, s o m hjälpas åt, m e n f r ä m s t b l a n d d e s s a står d o c k ofta förvända uppfostran med flickornas däraf följan- hemma, harmoni.
musiken som fordras för alltid flic- redan kunna sedan ej be- att en kvinna skall husmor.
skola här invända, att det då att lära flickorna tjänarne i hushål- sådant fall äro b e n ä g n a att låta b a r n e n i köket.
ej Om flickornas komma uppfostran skall bli l i d a n d e p å d e t t a, är e n k l a s t e b o t e m e d l e t a t t ta en tjänare mindre, i synnerhet tjänare vanligtvis kosta mera som än två dubbelt mot en, m e n uträtta blott f ö g a m e r än en.
Det är för blifvande öfrigt ganska husmodern nyttigt för den a t t l ä r a s i g a t t e j allt för m y c k e t ö f v e r l ä m n a s åt l e j d a h ä n d e r s a m t a t t k o m m a till i n s i k t o m, a t t d e m å n g a t j ä - narna, i stadshushåll åtminstone, äro en lyx, som i utlandet endast de förmögnare kunna tillåta sig.
V i ha n å g o t längre uppehållit oss vid d e n på husliga om vikten varligare sig o m uppfostran, flickornas af ville uppfostran husmödrar, unga männen emedan bortgiftande deras dugliga, arbetsamma till d å d e all- i v a n l i g a s t e fall se efter enkelt o c h husligt u p p f o s t r a d e flickor.
Hushållsarbetet bör d o c k ej undan- tränga intelligensarbetet, utan tvärtom gå vid sidan däraf och bli en förströelse skolarbetet, s o m naturligtvis mas, då om i flickan mellan ej får f ö r s u m - j u m å s t e sättas i stånd att, s å b e h ö f s, k u n n a f ö r s ö r j a s i g s j ä l f eller fall af giftermål uppfostran, bör ha fått en sådan att h o n kan vara m a n n e n s j ä m - like i allmän b i l d n i n g.
D e lyckligaste, sun- daste och för vår tid mest lämpliga äkten- skap äro utan tvifvel de, där m a n o c h hustru såsom goda, i lifvets genom och trogna kamrater strid.
— stå jämsides D e t blir m o d e r n s sak att en förnuftig ett förståndigt tidsindelning i h e m m e t användande af ferierna o r d n a så, att h e n n e s dotter får en allsidig, harmonisk och väl förberedd går ut utbildning i lifvet, där det sannerligen i n t e är så g o d t o m friska, naturliga, praktiska och på samma gång bildade unga flickor, för att i c k e d e s s a skulle bli h y l l a d e o c h eftersökta af g o d a, f ö r s t å n d i g a Hittills I n v ä n d n i n g e n, att skolarbetet o c h i så h ö g g r a d l ä g g a b e s l a g p å de att skulle h a tillräckligt att g ö r a s a m t ej heller framhålla Enkelhet i kläder medför ligt blefve fara och här öppet uttala let tal betydelse.
sig hvilka visserligen m e d - för Många mödrar flickans stor å t m i n s t o n e v e t a, a t t e n p e r s o n, v a n v i d öf- sitt å t g ö r a n d e k a n b e f o r d r a ä k - finnas, unga f ä r g e r är h ä r v i d af att vara.
dern g e n o m bör vi lämpliga läcker m a t och dryck.
g i f t a, s å är f r å g a n, h u r u v i d a m o - som k u n n a bli en rätt oak- skor, än d e r e d a n förut h a f v a rykte o m sig M e n då det emellertid borde vara skola lära dela k u n s k a p, m e n m e r a sällan bibringa det Valet af möda lefvande intresse och den kärlek för saken, t a d t all e n k e l h e t, blir s m a k f u l l o c h k l ä d s a m.
för faran att k a n s k e anses vilja u p p m u n t r a våra s o m ej hafva öfver.
utan är n ä s t a n o m ö j l i g t N u är att m ä r k a, a t t m o d e d o c k a n e j b l o t t är och söka hushållsskolor, m o d e t, o c h h o n k o m m e r att bli m y c k e t d y r flickas i ansvar.
så, sköta ett hushåll o c h b e h ö f v a halfvuxna lertid yttra sig eget flickorna det af m o d e t s n y c k f u l l a v ä x l i n g a r.
V ä n j e r m a n d o m a r att förfoga täflingsartikeln.
Uppfostras tidigt naturligtvis blott i allmänhet och i synner- d e n n a f r å g a, d å rnan u t s ä t t e r fruar skönhe- tens kraf, m a n b ö r akta sig att låta r e d a n med Moderns plikter mot sina döttrar beträffande giftermåls ingående.
r i e r n a o c h l å t a d o t t e r n h j ä l p a till o r d e n t l i g t v i d m a t l a g n i n g, b a k o c h s y l t n i n g s a m t efter het Första an- en tid arbeta under klädda * ej göra det, då M a n b ö r b l o t t t i l l s e, a t t d e r a s k l ä d e r alltid moder.
Klas man språken därigenom växa i oroväckande grad.
hennes " (D, fyär åt mig go&amp;t para ", fypisfar r; on i aftonsus, „gläöje briefer jag ocb; frälsa ur (Buös ögons flara ljus. "
Se, f; on står me6 öppna armar ocb; ett strålelöje ler: " Q), pdlfomna, o, pdlfomna, 2tnna, 2tnna pälsar er I " bör 27 hafva vi män.
egentligen blott syssel- satt oss m e d m o d e r n s indirekta plikter m o t de stora anspråk, s o m gör att det erfordras kornas lära sina döttrar goda n å g r a h u s l i g a s y s s l o r, är b e f o g a d b l o t t i d e t vilja nu fallet, då m a n u p p s k j u t e r d e l t a g a n d e t i h u s - dessa naturligtvis m å s t e öfvas m e d stor för- inkomster synnerhet för att kunna s o m äfven m a n n e n n u för ställer s t o r a f o r d r i n g a r p å Om det sätta b o, i är s å, a t t flickornas o f t a e j är af r ä t t a r t o c h tiden lifvet.
dem stora anspråk, ger till storleken hustrur uppfostran anledningen på grund af s o m ej sällan v i d a af deras hemgift, till, deras öfversti- d å är det o c k s å h v a r j e m o d e r s p l i k t, s o m e j vill s t ä n g a utsikten för sin dotter att bli gift, att u p p - fostra henne förnuftigt.
D e t är i n g e n l ä t t s a k o c h f o r d r a r k a r a k - tär att i vår n j u t n i n g s l y s t n a o c h l y x ä l s k a n d e tid uppfostra språkslöst, ver.
sina barn så enkelt och som Enkelheten deras verkliga lycka sträcka an- kräf- sig både till kläder o c h hela lefnadssättet för öfrigt.
Äf- ven om bör att hållsgöromålen att m å n g a u n g a m ä n r y g g a tillbaka från att välja tid, m a n har råd att kläda sina flickor de till icke kunna hinna längre b e t e t är s o m s v å r a s t.
fram, då skolar- M e n låter m a n dot- lärospån i hushållet redan innan hon giftermåls tala o m siktighet o c h takt, o m stället för att t e r n d ä r e m o t, s å s o m r ä t t är, g ö r a s i n a f ö r - sta för något Redan sammans ingående, de direkta, de ej skola skada i gagna.
tidigt böra flickorna f å l e k a till- m e d g o s s a r, s å att d e l ä r a k ä n n a ä n n u b ö r j a t skolan, blir förhållandet natur- dem ligtvis helt annorlunda.
Vi hafva af ä l d r e o g i f t a k v i n n o r de under uppväxtåren j u s t aldrig ofvan sagts, T y har hon, såsom från tidigaste b a r n d o m vants a t t a r b e t a m e d i h e m m e t, så f o r t s ä t t e r h o n med äfven sig sedan naturligaste behof t. ex. och betraktar sak i världen, det såsom om den h o n i f a l l af e n g å n g m å s t e offra s i n fritid s å s o m v i d in- och utflyttningar vid bjudningar o.
s. v.
till landet, Sedermera när sko- och kunna gossar och främmande män bli n a t u r l i g a i umgänget.
samt aldrig k u n d e finna aldrig helt f ö r s u m m a s.
Vid denna tid- p u n k t k a n i n a n d r a g a s ä r s k i l d n y t t a af f e - med or- det; hvilket naturligtvis stötte tillbaka d e m, som möjligen ter.
Ofta n ä r m a t sig i allvarliga händer äfven, att got upp alldeles utmärker skilda från dem, sedan afsik- flickor, som gossar, för- älska sig i d e n förste, b ä s t e m a n, få kände det rätta hushållsgöromålen men att umgåtts därför längre fram vuxit träda tillbaka, hört, och s k y g g a i sällskap l a n ställer s t ö r r e k r a f p å h e n n e s t i d, m å s t e nog men ehuru s o m nå- de k o m m i t ut i v ä r l d e u, hvilket ej sällan blir deras olycka
IDUN 23 för hela lifvet.
flickorna M a n b ö r d ä r f ö r e j af s t ä n g a från umgänget med u t a n i stället s ö k a b e f o r d r a öppna sina lingar och utan dörrar män, familj, för i unge det g e n o m dem.
Många synnerhet om de att yng- de, som skulle säkerligen vara tacksamma, män, stå ytterst k u n d e få k o m m a in i g o d a h e m, i stället för att n ö d g a s tillbringa alla sina vikt är kvällar dock, komma ogeneradt vänligheten är fånga och dem kommer Af kunna turligt en snara, hvari man deras frihet, t y mellan och ungdomen då vill åstad- otvunget, bör vara m a n icke framhåller na- och man gör bäst bjuda äfven andra unga flickor, blott sina så i att egna.
bör samlifvet vara ordnadt aldrig bittert därefter.
blir att försaka beställsamma drifvits fylld och det blir dubbelt sedan, då tack vare Dessutom kan genom sådana taktlösa yttranden mången gryende k ä n s l a k v ä f v a s i s i n b r o d d, eller k u n n a u n g a människor, som eljes kanske funnit andra, bli skilda för alltid.
l e k e n är b å d e s t o l t o c h För hvarje tanken på moderns flicka ett lycka, denna fostran så f ö r b e r e d a ej blir att ensam.
att finnes det på i fjärran makans mången måste flickan, om att hennes också för den ogifta kvinnan ett stort värf att fylla, att det i värl- den är så m y c k e t att älska o c h omhulda, att verka och sträfva för, att det kan sanning lyckliggöra mare, i stället de små enkla, ofta upprepade samkvämen man att musicera, läsa m.
m.
råkas för i hemmen, enkla u n d f ä g r a d e n, om ock god Det är öfvad en bisak.
är vi drarna.
och smak- således en rätt här skulle vilja anbefalla mö- stora n y t t a n, att de u n g a bättre lärde k ä n n a a t t flere ä k t e n s k a p i n g i n g o s, o c h att dessa äfven blefvo lyckligare.
Skulle m o d e r n g e n o m makt vara förhindrad sammanföra sina så b ö r h o n tid.
med unge män, ut i v ä r l d e n p å en D e t är i n t e r ä t t a t t a f s t ä n g a d e u n g a flickorna från u m g ä n g e o c h tänka, att den \ soit qui mal kan nu ett hvem lyckligt är nämligen Del är oss under en eggelse år, Iduns krets tionde årgång, fostrat sina flickor rätt, så k a n h o n t r y g g t låta d e m försöka efter deras kunskaper sträfva att göra nytta i världen.
och s i n a e g n a v i n g a r o c h allt kunna utveckla olika äfven g o d a sådana skola då ej uteblifva.
uppnå sträcka sig emellertid grant sökt att fylla som beträffa ej moderns Har hon uppfostran, åt vår H e r r e gonsin Ty; gjort omsorgen ingen m ä n n i s k a kan nå- m e d visshet på förhand afgöra, om e n f l i c k a b l i r g i f t eller e j, d å d e b ä s t a o c h att ningar till grund individer, åt hvilkas författare, att föredrar gifta skar, i sig m e d Ehuru om modern hon måste haft tid ett grad skall u p p f o s t r a dottern så, hindra undvika om bli f ö r l o f v a d.
att onödigtvis och frubekanta önskvärdheten och a t t till den afgörande det är faktorer den unga än d e n ene, än d e n andre u n g e m a n - s o m lämplig friare.
F ö l j d e n är, a t t d e n Andren vackra för barn: viss mån » Det numrets » clou ».
idé något för årets till blir Nu gäller i text naturligtvis sedan mest tilltalar finna eller sak.
oss bild, eller Äfven om att den.
Alltså: i årets an- Detta för det julnummer, och till oss insändes utbetala vi en » dragande », fråga hufvudartikel 15 februari, att ej att utföra redaktionens till en af betecknas hvarandra.
endast idén, i all- kunna Sverige », kompletterande själfva förslag så porträtten motsvarande, julnummer, Jielsi bägge, är med hundra yngsta ljus här mottogs de som några digt hufvud, eller andra penndrag som före likaledes eller gifna riktningar och utsatt tid meddelar ett penningpris, mödan måste värdt.
Vi rader, vara kan således får — den, välkomna korn », lyder ordspråket, tiga förtjäna ringa Stookholm och kunna för aktnings- dessa med sina också därför bör ett ingen vår det visade för- hitta betänklighet påräkna i januari sig ringa läsa eller hysa någon Alla tacksamhet som kan inom Ull den ganska alla, höna an- skriftligen som därför hjärtligen för ofvan måhända betecknas blind sig ena — • af som i förhållande bedja att deltaga.
fyn- i den till oss » En anse här ett idé en god bägge slag.
upprik- intresset.
1897.
R e d a k t i o n e n af Idun.
&amp; Skiss för Idun af Alberto.
Och bal, ty gröna som träffas för kommer detta meddela en våra Det artister: skalde- är som Utförandet som persienner år lyckades en god är naturligtvis skiss, blir hvad äro i oss tala vi insändes den För som före träffa.
och bli endast sig sitt rum, tänder dessa Viktor om bör artists en i den är Ingeborg både sak, som till tilltalar 15 februari, oss om hennes in- hjärta utbredd på upp och och siden.
flyga.
chaiselon- Kärlekens M e k a n i s k t rul- det ljusa, burriga håret fäster r ö d a rosor däri, me- en bal mellan skyhöga — alper, dit vi — Ingeborg h a d e varit i Schweiz föregående ord ibland.
och någonting glädjande bal, sionen utbe- ligger af h ö g r ö d t vilja följa henne.
— en re- föt- lycka.
m i n n e t för h e n n e b o r t till en förfluten vinter.
årets Hon sinnes, dan års framställa.
särskildt skall b e d j a Tankar komma lar synnerligen om g l a d till ungdomens jublande alldeles Han till ned hand.
färg.
fråga det förslag mest kläda världen låge för hennes är Klädningen framgång, af icke den i att I n g e b o r g fäller O c k s å v e t h o n, a t t i k v ä l l skall gen, af hela det särskildt, inhämta ena — hög idé till 1897 omslaget sedan vidtalar.
till utan inne sig så f ö r u n d e r l i g t om ter emeller- vi ville Den ut- förnämsta prosauppsatser, dessa, nu är det skymmer.
känner julnummersomslag oss anvisning, daktionen stunden dessa lägga framstående förslag.
" Se vovLS ahne. "
kunna ett julnummers fortidet Oif julnummersomslag, a t t b l i g i f t, ä n n y t t i g t är, i s y n n e r h e t s o m svenska emeller- Julnummers-omslag et, och åtrå i gifva julnummer » Hemmet I vårt senaste julnummer kanske på hjässan u n g a f l i c k a n e j b l i r n a t u r l i g i sitt u m g ä n g e, a t t h o s h e n n e v a k n a r e n lifligare mänt intresse.
i vårt uppsatsen: hvilken i är: Iduns gjord utgjorde bekanta söka faktorer, får egna eller föreslå andra angående teckning att innehåll, l j u s o c h l a m p a s a m t b ö r j a r sin toalett.
af af tvänne Det ej numrets önsk- högtidsstämning.
omslag. '
sky i att densammas tillförene, läsning och och M å n g a f r u a r s h ö g s t a n ö j e är s ö k a s t ä l l a till » clou » konungaborgen », vär- nedlagt skulle Naturligtvis illustrerad popidärt.
och möjligt, i år att, som allmänhetens med för stor ligger ord den än än att känna fråga.
särskildt så dylikt sådan 1895 bemödan- pk julnumret godt resultat så vidt af a t t s n a r t att t a l a o m f ö r l o f n i n g a r de h o n blir gift, giftermål sina unga framkasta flickan förut år hög- en och de värdefullare skönlitterär stycken äl- s k i c k l i g att v ä l s k ö t a e n m a - dock tala partier; hon ej läses, densamma afseende oss julberättelser och o c h m o d e r s kall, o m flickan nen hon framför tycke.
att h o n göres bör Mer än en att g å ogift en man, som synnerhet allvarligt kas också Idun vid de anordningar, i äfven afgörandet j u bör öfverlämnas.
vara numret vald flicka med och, h e t i d e t t a fall, d ä r d e t g ä l l e r s j ä l f s t ä u d i g a slutliga under och intet kärare klokaste planer kunna misslyckas, i synner- egen vilja det jul- så att ett samarbete med vår läsekrets dem så har h o n m y c k e t o c h får sedan öfverlämna Iduns gunst, och kärkommen årgången ett möjligast tid intet samvets- dem, i synnerhet på » clou » är af riktningar.
För plikter i detta aiseende.
läse- ännu kvinnornas där i möjligt alli mer hem, rönt, bjuda vår vilja i de svenska redaktionen att g ö r a bekantskaper Längre Tillfällen åren att äfven Vi afslutning den, erkännande, om bättre.
dig ökade jämförligt, i hvarje upp- Sa- fullt bli en efterlängtad modern idé, sig.
något tidsgäst — en god att \ göra allt för det må kommer.
k. andra som framgång, En hufvudartikel af ovan- ligt ocfi synnerligt intresse.
den har de senaste Har aldrig s. med som pense. » förtjäna och alltjämt julnummer då en y följande: välvilliga våra som måhända uppen- en dag som en eller omständigheten, för julnumrets Ett pris af femtio (50) kr.
som, helst, infall, T r o l i g t är, att h a n kommer finna Med barelse från himmelen.
nog andra Hundra (100) kronor med några penndrag nummer rätte män- * omständigheternas döttrar skicka d e m » Honni ken att i sitt h e m k u n n a helt ett niskokjärta.
i D e n skulle d e s s u t o m m e d f ö r a den hvarandra, i där gästfrihet i stället för d e stora b j u d - ningarna och o c h där den lig, öde öfvertygad utfylla göra lif d e t blir h e n n e s måste bli de unga hvarandra detta och gäller det att i u p p - Hon Den betydelse En nog då j u lycka, värdelöst, gå hem, men försaka D e n u n g a kär- Ett pris af femtio (50) kr.
blyg.
hägrar eget hvar- ä g n a d e att b r i n g a när- de tanternas prat känslorna upp- öfver höfvan.
D e stora s u p é e r n a o c h balerna äro j u s t inte allsköns enkelhet och trefnad, ' ske om, M e n f ö r att u m g ä n g e t skall k u n n a bli d e t rätta, d e n n a i sig själf helt naturliga längtan kan- och ej k ä n n a på sig, att m a n m o t s a t s e n af h v a d m a n v e l a t.
Umgänget att ute bland kamrater.
att d e u n g e m ä n n e n 1897 H o n var den enda svenskan i pen- — därför k ä n d e h o n sig bra e n s a m Kom så en dag, då man blifvit b j u d e n p å bal, det där rysligt m ä r k v ä r d i g a » på bal », som Ingeborg aldrig fått vara m e d o m under skolåren h e m m a i Stockholm.
Så hon hon sig klädning, gladde också sig!
I röd klädning den kvällen — som mamma skickat klädde i röd henne.
tyll-
I D U N 1897 » Est-ce que les — och demoiselles sont prétes? » mademoiselle Durand stack in sin han ordet — p å sitt eldiga sätt s j ö n g h a n att gifva h o n o m lof till k ä r l e k e n s f ö r l o f v a d e trädgården.
-- spetsiga näsa, garnerad m e d dubbla pince-ne- zer, som gjorde klarsynt, i ägarinnan flickrum efter alldeles vådligt flickrum.
De voro och pris till » Italia tala o m la bella ».
Sedan började han sig själf, o m hennes land, det e n t i l l ä m n a d r e s a till land, där solen skiner f ä r d i g a alla s j u.
U t i studiesalen s a m l a d e s d e sommarnatt.
.
.
Ingeborg ett ögonblick för att granska o c h granskas.
i Det Förtjusande därinne, när de kommit, elska och voro de allesamman: » misser » enormt med stora stilig berlinska, borg — ja, sparrissmala hårknutar två i Mademoiselle » mes på hade sig.
» Mes sätt och andra.
att säga, hon började hon, e d e r c o m m e il faut vis.
Det minsta denna af m i g a t t h a f v a a n - bjudning, hvilket strider allmänna pensionsregler, att ångra h v a d j a g D e tre voro, så r ä d d, Hvarför kunde begripa, henne en längtan men efter m a m m a öfver s o m aldrig P å Ingeborgs kin- ström, i E n förtrollad deras det harmoni nervös ton sig i d a n s e n.
» Si, glädjestämning be- inre.
isiga unga pince-nez-blick paret, träf- o c h genast var för- trollningen s o m b r u t e n — I n g e b o r g blef stel kall.
Han tiggde — hon om flere nekade.
dansgr Han på såg då på henne så u n d e r l i g t sorgset, m e n b o n v a r bestämd.
— Å t e r satt I n g e b o r g b r e d v i d m a d e m o i s e l l e, åter och åter italienaren blef hade hon uppbjuden.
slutat att dansa.
Men Uti dörröppning stod han, timme med rynkad panna och dyster uppsyn.
sju rosenknopparna stuf vade in sig uti två vagnar, och i väg bar det på vintrig lands- väg mellan långa, till närmaste hemska stad.
vingårdsmurar Snö började falla och I n g e b o r g d r ö m d e.
A t t se s n ö n v ä r m d e h e n n e, b a r n e t f r å n h ö g a n N o r d, s å a t t all o r o t o g flykten, inom o c h å t e r k ä n d e s d e t l j u f t o c h stilla henne.
Snön där hemifrån för första kom ju till I n g e b o r g, med hälsning s o m for på bal gången.
F r a m m e!
Mademoiselle med rosenknoppar trasslade s i g u r a l l e h a n d a filtar o c h fördes s e d a n till e t t s t o r t t o a l e t t r u m.
E n s i s t a t i t t spegeln och så in i danssalen!
— Cere- moniösa bugningar för monsieur och m a d a m e, som gåfvo balen, presentation, d. v.
s. ett p é l e - m é l e af b a b e l s f ö r b i s t r a d e e f t e r n a m n, t y Schweiz är e t t k o s m o p o l i t i s k t l a n d, o c h d ä r satt n u p e n s i o n D u r a n d, tre flickor p å ena och fyra på andra sidan o m mademoiselle, vis- serligen uti skäraste fägring, m e n stela s o m eldgafflar.
Uppbjudning!
D e t for, alldeles utan lof, e t t r o s i g t l e e n d e, s o m af s p r i t t a n d e lif, ö f v e r Ingeborgs sant — drag.
N å g o n märkte det en pas- en u n g dans, och italienare.
Ingeborg H a n bad o m en svarade: sieur », riktigt, riktigt » merci, mon- kallt.
efter en timme, Ar- det gick likväl att stalt.
så lustigt kom- han ibland, treflig, att han Ingeborg måste draga på m u n och det glindrade hvitt mellan röda till f ö l j a n d e läppar.
Under Han bjöd äfven dans, och hon glömde vade honom upp s i g, lof- den.
pausen satt I n g e b o r g icke längre mademoisel- l e s s i d o r, u t a n i e t t af s m å r u m m e n t i l l s a m - med italienaren.
Nu var h o n riktigt sig själf, ett p i g g t o c h m u n t e r t Nästan glömsk naturbarn.
af e n p e n s i o n s f l i c k a s t v å n g, så olikt v å r a s v e n s k a skoltösers, h a d e gifvit Sverige honom och en liflig svenska E n af I n g e b o r g s d a n s - Han berättade, att d e n n e e n d a b a r n e t till e n m y c k e t vore ansedd läkare i beskrifning förhållanden, hon öfver medan h a n satt b r e d v i d p å en låg taburett, i tank- full l e k m e d h e n n e s s o l f j ä d e r.
Slutligen fick hastigt, och m e d det täcka hufvudet en när- då grep han tag i hennes der och böjde var m y c k e t ret sig ned späda hän- henne, som m i n d r e, så att det g u l d g u l a hå- kittlade h o n o m länge öfver i ansiktet.
Och såg h a n h e n n e in i blåa länge, barnaögon, s o m ville h a n skåda ä n d a n e d i h e n n e s själ, och härjande hviskade friden, han tre o r d: som bodde hänsynslöst » Je vous aime därnere, tre ord,.
.
.
» endast Musiken bru- sade därute, det gick rundt, rundt för I n g e - hon var kväfvande tunga nära ett falla o m k u l l.
En k ä n s l a af s k a m f ö r l a m a d e h e n n e s och ökade pulsens slag.
Säkerligen h a d e i n g e n af k a m r a t e r n a b l i f v i t f ö r o l ä m p a d som hon, hade obarmhärtigt vågat förolämpad.
tala ord o m Han k ä r l e k till henne, en pensionsflicka, s o m han icke kände.
om Tänk mademoiselle blott visste!
Men n e j, det v a r icke h e n n e s fel, o c h m e d s k ä l f v a n d e läp- par och vidgade, glänsande pupiller som d r ä n k t e ö g a t s m i l d a b l å, slet I n g e b o r g l o s s sina händer ur hans hårda grepp och ut i balsalen.
henne, och pension Durand Ack, flydde Mademioselle k o m just emot hvad de tyngde tog afsked.
henne, hans — sista tre ord, de uppfyllde under h e m f ä r d e n hela hennes det varelse.
inom aime, » Ideligen, henne: — » je ideligen vous vous uti, t u s e n d e t o n f a l l, g ä c k a n d e, så- rande, tyckte hon.
Om nits henne från för ringde aime, je att befria s n ö n föll fortfarande, blott fun- dem.
Och m e n den v ä r m d e icke Den längre.
unge sta- h o n k u n d e b l a n d pälsverk o c h d u n, o c h tår dem efter signoren hade i den den hälsat på bägge, men till schweiziska en g e m e n s a m ämnade v ä n till dagen därpå återvända Ännu en dans och pension d e sig I n g e b o r g.
permettrez » Ah, mademoiselle, vous m e de v o u s dire quelques m o t s pour au-revoir, » och han såg ut, att h o n ovillkorligen monsieur! » — så melankolisk svarade: Hvad » pourquoi skulle det väl göra?
Ingeborg fönstren önskade uti slå s i g n e d v i d ett af stora balsalen, m e n fördes af italienaren in i det åter öfvergifna kabinet- tet.
Ensam Som sin med honom i denna stund!
ett b l y g t barn ville hon helst springa väg — men sjönk hon ned, visste icke hvad.
stannade.
väntande Han U t i en på fåtölj något, stod stum hon italienare, hans förälskade serade henne kunde ej borg.
men hela gömd h o n blifva öfver sion.
henne — och sedan ens förnuft des mademoiselle.
.
att tänkt någonting fliekfantasier kanske kunde.
M e n så k o m där i hennes tankar, hon min- o c h f r a n s k a l ä x a n tills i morgon, och segern var hennes — elden i hjärtevrån slocknade.
Andtligen började han tala, besvor henne som en kär pro- den by, att s i g n o r e n t r ö t t n a t p å d e n p l a t o n i s k a ten och var borta.
Ingeborg blefvo Mademoiselle med » loin des yeux, flir- o c h liten ens kontanta igen loin d u coeur, » — — strax in- n a n I n g e b o r g å t e r v ä n d e till S v e r i g e, fick h o n v e t a, att italienaren i R o m förlofvat sig m e d en schweizisk målarinna, kände som mademoiselle till.
Ingeborg står vaknar framför skolpojke som uppsatt, rycker ur en spegeln.
och dröm, Håret är armarna upp där för hänga den ljusröda kamkoftan.
hon Ha- sig, m i n n e n a få res- pass och toaletten fullbordas oerfarna ett v ä l g ö r a n d e inflytande på med dagliga Ingeborg låtsade ej d ä r o m, o c h en vac- längesedan ett d e n n e m a n s v ä n o c h g e n o m bref- växling utöfva honom, öfverspända stannade tillsvidare i d e n staden och företog ker d a g h a d e d e t italienska b l o d e t svalnat, så röra sjudande hett, d j u p t ned i undan- sig tid i hvilken m a d o m o i s e l l e D u r a n d h a d e sin pen- hon endast Det började tändas från en längre m e n a d e r till h ä s t eller f o t s g e n o m magneti- först nu märkte Ingeborg, hjärtevrå, smögo hennes kvällen endast och honom.
mystiskt, dårat hon for mademoiselle Italienaren närbelägna slappt utefter som godt framför V a r d e t h a n själf, var d e t h a n s s y d - sinne, hade stigt blod, när så f r a m å t ett så f r ä m m a n d e sätt g e n t e m o t I n g e - sådan glöd brinner aldrig i svenska ländska hon hon däri, ansiktet bal.
Att han var vacker, det kunde hon En ögon.
— blickar gömde försvann Sedan led.
D u r a n d skulle b r y t a u p p.
Italienaren närma- pas, tår sin första Italien.
Tiden Ingeborg mamma R o m, hvars m a k a för längesedan dött.
på p å e n af d e s j u p l a t s e r n a v i d mans d å s j ö d d e t till i n o m h e n n e, sonen i huset, ledde samtalet på italienaren.
se.
skämtade ge- sig på m a d e h o n s i g d ö r r e n, u t a n e t t o r d till s v a r.
svarta vid hennes Oupphörligt snärjde sig deras blickar kavaljerer, finger.
var de intressanta, fastborrade hett och berusande.
seende.
resten och liksom i hvarann, och m a i takt, t y italienaren var särdeles öfver- För nedböjdt ögonen ett rendez-vous i pensions- reste böjning Men h e n n e, ovanligt lång o c h ståtlig för att vara Så där h a d e I n g e b o r g i c k e lärt sig d a n s a i Stockholm, men vudet Ingeborg stolt borg, m a r n a höll h a n korslagda öfver bröstet, huf- Mademioselle Durand, i svart siden, och de i personer arm i arm trädde de ut i Mademoiselles fade det.
färg, och m e d och balsalen.
härskade flere m e n n u v o r o alla italienaren föra signorina, » ett förr.
till bad hon varit en b l o d r ö d Madningens och hon där k o m sköt upp programmet endast liten I n g e b o r g kände så r ä d d.
icke der med i såg sig o m k r i n g D a n s e n h a d e t a g i t full f a r t i g e n, icke blefvo ännu rakare än p å allas l ä p p a r s p e l a d e stolt smålöje — alldeles mig hade utan att de märkt mot gjort! » » misserna » förut kommen försvunna.
felsteg etiketten, o c h vi äro ej längre vänner.
tagit sig de Inge- förstås något D e t är e n s t o r g o d h e t de och én dames, » dames, uppfören alla mot i nacken, holländskor med eng- midjor egna ögon var hon gränslöst ful, j ä m f ö r d harklade tre rummet.
land i största hast.
V a g n e n väntar, m a m m a o c h I n g e b o r g äro färdiga, och denna gång varmt än i väg uti sonen i familjen, glad, också så det det på bal, Det är äfven mera någonsin i Ingeborgs hjärta.
R e d a n uti tamburen så bär snöväder.
Och — » h a n », äldste h e n n e till m ö t e s.
glad.
där kommer litet H o n är senare.
.
.
d e t d ä r, att h o n kom inte blott lofvade Tore hvarendaste dans för den k v ä l l e n, u t a n h e l a sitt lilla j a g f ö r » t i d o c h evighet ».
motstå Hvem hans åtminstone behöfde selle skulle trofasta icke förresten » jag Ingeborg.
älskar Och kunnat dig » inte — alls h o n vara r ä d d för någon m a d e m o i - i dubbla pince-nezer heller, utan när
IDUN 30 d e sutto på t u m a n h a n d, fick T o r e hålla h e n - banérförerskor nes front s m å h ä n d e r uti sina stora, precis länge, som han lika s j ä l f h a d e l u s t till.
När de sedan foro i sunda förnuftets n a m n gör m o t sin nyckfulla härskarinna, fråndö- mer h e m, m a m m a och In- 1897 henne den missbrukade lagstiftnings- rätten på ett så vidsträckt o m r å d e s o m pro- g e b o r g, n o g faller det o c k s å n u tårar b l a n d menadtoalettens pälsverk och dun, då dottern förtror m o d e r n sak sin n y t t a n s r e p r e s e n t a n t e r i d e n af d e m rar!
jättestora » Tänk, blott ett lycka barn, » ekat flickas solskenstå- trott dig » om du besvara det » je vous aime, » och d å d e n kommit, hälften riktiga sade m a m m a, ögonblick där oöfverlagda » rätte » — så hans kärleksord klart som ogrumlade hjärta. » lycklig, Ingeborg, r e n t af skulle nu i min — ej Jilla Ja, h o n var öfverlycklig!
Fröken Augusta Lundin om de korta promenadkjolarne.
vi i förra n u m r e t m e d d e l a d e, hölls fredagen tinentals andra den stora 22 januari i hotel Con- sal Dräktreformföreningens » kjolmöte », trängsel besökt.
o c k här och liksom Då det första till förhandlingarna, om d ä r f ö r d j u p a d e s a m t l i f v a d e af friska tillflöden och små pikanta hvirflar, gifvetvis flöto i s a m m a s t r ö m b ä d d s o m sist, vilja endast vi anföra ett i n n i ä g g af spe- cielt intresse.
Formlig sensation väckte på mötet profes- sorskan Scholanders m e d d e l a n d e, att fröken Augusta vår Lundin, förnämsta kvinnliga a u k t o r i t e t p å m o d e t s o m r å d e, i e t t till h e n n e stäldt bref uttalat sina v a r m a sympatier för den korta, kjolen.
af d e af f r ö k e n gor är modet oberoende Med kännedom tongifvande promenad- o m att ett utlåtan- Lundin i kvinnliga kungsord för kvinnor, flertalet skyndade toalettfrå- af Sveriges v i a t t af d e b å d a d a m e r n a u t b e d j a oss tillstånd att offent- liggöra n ä m n d a skrifvelse, hvilken m e d älsk- värd beredvillighet gande.
görande ställdes till vårt förfo- Det, från m o d e s y n p u n k t sedt, epok- b r e f v e t är af f ö l j a n d e Stockholm professorskan ßcholanoler lydelse: 21 Jan.
07. l Jag får på det förbindligaste tacka för det stora förtroende och den utmärkta artighet Ni cisat mig genom Eder inbjudning.
Jag är den första att föreslå kvinnorna att kläda sig praktiskt och förståndigt.
Själf tycker jag mycket om turistdräkten och anser, att damer- na böra bära den alla dagar på gatan, liksom utomlands vanligen är fallet.
Hvad, model beträf- far, växlar det ju ståndigt, så det år ej oårdt att rätta sig därefter i denna fråga.
En fransyska bär sin långa klädning så, alt den oerkar kort, och aldrig för hon däri smids och dam hem i sina rum.
Men hon år alltid oäl klädd underlill, och går vackert, och därför ser det treßigt ut.
Våra damer däremot hafva i allmänhet fula, illahångande underkjolar samt ofta fula skodon och vanvårda sin gång ända från barndomen.
Där- för äro de oftast generade att Igfta sin klädning tillräckligt högt, för att den ej skall blifva smut- sig.
Dåruti ligger felet.
Den dam, som i 20 år varit en martyr för sin långa, släpande Madning, målte jålt sitt förstånd något sent utveckladt, eftersom hon ej kommit un- derfund med, alt det gick an att bära upp sin kjol eller göra den kort.
Jag anser alla dessa frågor så naturliga, att jag cj kan fatta,, att, det är något att orda om.
Som min tid i dessa dagar är mycket uppta- gen, kan jag ej lof va att infinna mig, men jag tillråder afgjordt korta, praktiska dräkter för gatan.
Med utmärkt högaktning Augusta och kallade revolten torde med Lundins snart skäl fria nog svenska sålunda gör g e m e n s a m vetenskapens och skall mot och den praktiska k u n n a h o p p a s, att själfständiga bli fram- modetyranniet.
gängse sömmerskekår Man fröken uppfattning i n o m hela och — dess vår kund- krets.
* * om med Lundin.
D e t är e t t m ä r k l i g t o c h g l ä d j a n d e t i d e n s R e c k e n, a t t e n af m o d e t s m e s t f r a m s k j u t n a K o n s t e n att s e r v e r a och passa upp.
För Idun af A — m.
1 itet hvarstädes nu för tiden får man tyvärr A * höra klagas öfver att tjänstefolket är så litet hemmastadt i sina sysslor o c h åligganden, sam- tidigt m e d att deras pretentioner äro i ständigt stigande, ntan att d o c k härför lämnas större va- luta än förut, n e j, snarare tvärtom.
V i d de årliga ombytena af tjänstefolk fram- träda m e r o c h mer svårigheterna att få en or- dentlig van o c h kunnig tjänare, o c h litet hvar känna vi till de obehag s o m medfölja ett tjänare- o m b y t e, hvilken tid det kräfver, innan man kom- mer i ordning eller hinner sätta tjänaren in i sina åligganden; månader kunna förgå och än- d o c k riskerar man att v i d halfårets eller årets slut blifva af m e d sin nyss indresserade tjänare; då denna tycker sig hafva lärt något, fått en o c h annan finare vana, kanske blifvit litet upp- klädd o c h uppfiffad, stiga hennes lönepretentio- ner, o c h så söker h o n sig en n y plats; n y tjä- nare måste nu anskaffas, så börjas samma u p p - fostringshistoria o c h samma elände igen.
Ä r det nu så omöjligt att verkligen k o m m a öfver en tjänare, som redan från början är inne i sina sysslor, o c h s o m särskildt har vana att servera eller passa u p p?
Ja, ibland ser det verk- ligen så ut, o c h hvar kan orsaken härtill ligga?
I de flesta fall är det emellertid icke tjänarens fel, utan vårt, vi husmödrars.
Visserligen finnas husmödrar, s o m ganska ordentligt inlära och upp- fostra sina tjänare — jag talar här och i det följande uteslutande o m kammarjungfrur, inne- jungfrur, som hafva städning, servering, uppass- ning inomhus om hand, — m e n det finnes ty värr äfven husmödrar — o c h i sanning ej så få — som göra platt ingenting för tjänarnes undervis- ning, utan för hvilka det är fullkomligt likgiltigt, huru de passa u p p och sköta sina åligganden, huru de kläda o c h skicka sig, o c h s o m hellre underkasta sig tjänarens herravälde o c h bestäm- melser, än de göra sig det besväret att rätta, undervisa o c h uppfostra d e m.
De enklaste grun- derna i serverings- eller uppassningskonsten äro emellertid icke — eller b o r d e åtminstone icke, förutsatt att man har god vilja — vara så svåra att inlära eller k o m m a under fund med, att icke hvilken husmor som helst m e d någon lefnads- erfarenhet kan åtaga sig lärarekallet härutinnan.
Den ena familjen kan visserligen vilja hafva den detaljen så ordnad, den andra så o. s. v., m e n i det stora hela finnas d o c k vissa för alla hushåll gemensamma anordningar, s o m hvarje tjänare bör känna, vissa allmänna konventionella regler i uppassnings- o c h serveringskonsten — som, o m äfven oskrifna, af alla böra tillämpas, säkerligen finnas inplantade hos hvarje husmor o c h s o m hon lärt sig antingen under sin upp- fostringstid i h e m m e t — eller, där denna saknats, under sin uppfostringstid sett praktiserade i lifvet.
Dessa allmänna anordningar o c h regler känna nog de flesta i verkligheten till, men de ligga kanske allt för djupt förborgade h o s en, för att genast vara till h a n d s; vanan har gjort att vi glömt bort d e m, förhållandena att vi ej kommit i till- fälle att draga nytta af d e m.
Bristen slutligen på en handbok i serverings- o c h uppassnings- konsten, m e d för tjänarne lättfattligt uppställda regler, har äfven gjort sitt till, att åt saken ej ägnats den uppmärksamhet som man bort.
Ins.
dristar sig nu att till behandling upptaga denna fråga, förvissad o m att i Iduns spalter en diskussion eller ett tankeutbyte skall uppstå o m rätta sättet och vägen att uppfostra våra tjänare, samt att möjligen någon af Iduns läsarinnor skall försöka uppsätta någon lämplig h a n d b o k eller » tjänarekatekes j; — " j u vidlyftigare diskussionen blifver, desto flere nyttiga råd o c h anvisningar kunna samlas till nytta för såväl oss själfva s o m våra tjänare.
Ins.
vill emellertid redan nu påpeka en o c h annan omständighet beträffande serverings- o c h uppassningskonsten, s o m hennes erfarenhet lärt henne, att man särskildt bör lägga vikt på.
H v a d här nedan säges gäller emellertid hufvudsakligast större h e m, där m a n har råd att hålla 2 ä 3 tjänare (1 kokerska, 1 barnjungfru eller 1 kam- marjungfru); i mindre h e m där blott en tjänare finnes, få naturligtvis fordringarna på henne i vissa afseenden ej ställas så högt s o m e l j e s; idealet b ö r man d o c k alltid sträfva efter.
Det viktigaste i ett h e m s o m en tjänare skall söka iakttaga o c h hvartill h o n isynnerhet bör uppfostras är renlighet o c h ordentlighet, både be- träffande sig själf o c h h v a d h o n har o m händer, o c h härutinnan kan ej heller en h u s m o r vara för nogräknad, vare sig m e d tjänarne eller m e d sig själf.
Den tjänare s o m från första början vänjes vid att se allt omkring sig rent o c h put- sadt, s o m själf måste uppträda snyggt o c h rent klädd — o m än aldrig så enkelt — den tjänaren får småningom vämjelse för allt orent o c h snus- kigt; det blir för henne småningom ett nödvän- digt behof att äfven å sin sida bidraga till snygg- het o c h ordning; uppfostras tjänarinnan åter i ett slarfvigt h e m, där h o n själf får uppträda i vårdslös, slarfvig o c h nerfläckad dräkt, där mat- m o d e r n själf föregår med dåligt exempel härut- innan, där kunna ingen renlighet o c h snygghet uppväxa, o c h där blir i de flesta fall allt h v a d tjänaren handskas m e d likadant som hon själf.
1 H o s hvarje människa finnes emellertid af na- turen nedlagdt en större eller mindre grad skön- hetssinne; det är detta s o m skall väckas och uppodlas.
Jag har ofta gjort den erfarenheten, att en tjänare m e d ett af naturen vackert utse- ende i allmänhet håller sig renare o c h finare, mera vårdar sitt yttre, än en m e d ett fult, o c h att de förra hafva mera håg o c h fallenhet för ordning och snygghet än de senare.
E j för att jag därmed vill säga, att man b ö r skaffa sig ute- slutande vackra tjänare, m e n i de flesta fall — o m man har tillfälle att välja, så äro renlighet och snygghet skönhetens följeslagare —; dess- u t o m gör det j u alltid ett godt intryck i ett h e m, o m tjänarne ej äro allt för anskrämliga — så att man mister aptiten hvar gång man ser på d e m.
I större o c h finare h e m kan man ha råd att hålla en särskild kammarjungfru, som uteslu- tande har att sköta all servering samt uppass- ning inomhus, o c h som således alltid b ö r finnas till hands att när s o m helst k o m m a in för att passa upp, mottaga visiter o c h besökande m. m.
E n sådan måste ständigt vara snyggt klädd, ty intet gör ett mera obehagligt intryck vid ett be- sök i en familj, än då man mötes af en illa och slarfvigt klädd jungfru, m e d håret i oordning, ärmarne uppkaflade o. s. v. D e n tanken tränger sig genast på e n: hurudant är detta h e m m e t egentligen?
Svaret utfaller n o g icke alltid till herrskapets fördel.
Mötes man åter af en snyggt klädd tjänare, s o m artigt niger, hjälper af m e d kappa o c h ga- loscher, tager mot paraplyet o. s. v., blir intryc- ket helt annat, i synnerhet s o m det i afseende å kostnader ofta betyder så litet, o m jag är snyggt klädd, i stället för illa o c h slarfvigt.
H v a d s o m alltid pryder en tjänare är den lilla hvita mössan på hufvudet — en mössa s o m i de flesta fall bör kunna tillverkas h e m m a o c h s o m i alla händelser e j b ö r öfverstiga 75 öre ä 1 kr.
H a r tjänaren därtill en ljus bomullsklädning m e d ett hvitt eller ljust förkläde, är hennes toalett visserligen enkel, m e n d o c k alltid prydlig.
Till en kammarjungfrus toalett b ö r därjämte alltid höra en svart klädning m e d hvitt förkläde, ehuru mången kanske tycker att en dylik toalett ser väl dyster ut, m e n anser jag för min del, i synnerhet vid högtidliga tillfällen, då flere tjänare äro inne på en gång, det vara en ytterst kläd- sam kostym.
Då jag städjer en tjänare tager jag alltid reda på, huru det är m e d deras kläd- förhållanden och gör äfven ibland till villkor för deras städjande, att de skola hafva minst 1 ljus bomullsklädning samt 1 svart, o c h brukar jag alltid vid julhelgen gifva tjänarne en klädning, helst någon mörkare o c h tjockare hvardags- klädning.
Då en tjänare skall öppna för att taga e m o t någon person o c h h o n ej känner den besökande, bör h o n alltid höfligt taga reda på, h v e m h o n har den äran anmäla eller hälsa ifrån o. s. v. Beroende på förut erhållna instruktioner af
IDUN I «97 matmodern eller det svar hon nu får eller o m herrskapet ej är hemma, antingen öppnar h o n dörren till mottagningsrummet o c h beder den besökande stiga in, eller ock underrättar hon d e m höfiigt o m att herrskapet ej är hemma, ej kan taga emot, att frun är sjuk o. s. v. (Forts.).
* 31 Den kända norska reformdräktsifra- rinnan fröken Kristine Dahl från Kristiania b e - söker nu åter Stockholm o c h håller i afton kl. 8 i Vetenskapsakademiens hörsal, föredrag om en rationel kvinnodräkt.
Fröken Dahl, s o m i sitt hemland vunnit stor framgång, höll redan i fjor ett föredrag här i Stockholm o c h meddelade vi då hennes porträtt o c h en redogörelse för hen- nes sträfvanden.
* U p n o t i s b o k e n.
Kvinnan i verken.
Tolf fruntimmer äro för närvarande anställda s o m ordinarie i post- verket.
Två äro postmästare, en förestår ett filialpostkontor, o c h de nio öfriga äro expedi- törer.
* Allmänt flickskolemöte i Sundsvall.
Till allmänt möte i Sundsvall den 12, 14 o c h 15 juni d. å. inbjudas, enligt utsändt cirkulär, lärare o c h lärarinnor äfvensom andra för och v i d den högre flickskolan verksamma personer.
Centralkomiténs ordförande är rektor E. Schwartz.
Förslag till diskussionsämnen insändas till sekreteraren, frö- k e n E m m a Mattsson i Stockholm, före den 1 nästkommande februari.
Hvem vill bli sjuksköterska i Neapel?
I skrifvelse till utrikesdepartementet har de För- enade rikenas konsul i Neapel W.
K l o u m a n in- berättat, att v i d det internationella sjukhuset i Neapel plats finnes ledig för två sjuksköterskor, s o m kunna tala tyska och engelska, m e d fast lön af 60 lire i månaden jämte kost och logis.
Efter ett års tjänst erhålles restitution af hafda rese- kostnader o c h efter två års tjänst jämväl fri hemresa.
Svenska sjuksköterskor, s o m reflek- tera härå, kunna insända sina ansökningar m e d attester till konsul K l o u m a n, s o m är m e d l e m af sjukhusets styrelse o c h på anfordran meddelar närmare upplysningar.
En gammal sträfsam och sparsam kvin- na var fröken Brita Katharina Lundberg, som afled härstädes den 7 januari.
F ö d d i Östuna församling i Upland 1809, har h o n tillbragt större delen af sin lefnad i A d o l f Fredriks församling i Stockholm.
Där har h o n en lång följd af år haft en mekanisk mangelaffär under den » gamla goda tiden », då h o n var nästan ensam o m denna nu ej längre ovanliga inrättning till husmödrars fromma.
G e n o m ihärdigt arbete o c h små anspråk på ifvet har h o n kunnat efterlämna en efter hennes stånd ej obetydlig sparpenning.
G e n o m testa- mente har h o n donerat denna — utom till åt- skilliga fjärmare släktingar — till följande väl- görenhetsinrättningar: A d o l f Fredriks barnhem för flickor 10,000 kronor, tjänarinnehemmet v i d 55 Surbrunnsgatan 10,000 kronor, konvalescent- h e m m e t vid Döbelnsgatan 5,000 kronor, Tysta skolan 2,000 kronor, Eugeniahemmet 2,000 kronor, Manilla 2,000 kronor, hvarjämte boets öfriga till- gångar k o m m a att tillfalla de fattiga i hennes födelseförsamling Östuna.
En vacker minnesvård.
D e n i förra vec- kan i Falun aflidna fröken Sara Bergström har till allmännyttiga ändamål donerat 114,500 kr., däraf 35,000 kr.
till af henne upprättade arbets- h e m m e t för flickor i Falun, 20,000 kr.
till upp- rättande af ett barnhem för gossar i Falun, 15,000 till beredande af två frisängar å länslasarettet, 10,000 kr.
till Sofiahemmet, 8,000 kr.
till skol- lofskolonier o c h 5,000 kr.
till barnhem för flickor i Falun.
Presidenten Carnots moder, fru Hippolyte Carnot, afled den 20 d:s i Paris, i följd af ett fall nyårsdagen, hvilket gifvit anledning till hjärn- inflammation.
Hennes kraftiga natur hade för öfrigt g e n o m sonens sorgliga slut fått en hård stöt, o c h, såsom » L e Temps » skrifver, » Caserios dolk, s o m dödade republikens president, förkor- tade äfven hennes lif. » Vår första universitetslärarinna.
Under nu instundande vårtermin vid Stockholms hög- skola har fil.
kand. amanuensen fröken Augusta Ä r n b ä c k förordnats att s o m biträdande lärare tjänstgöra vid zootomiska institutet.
Teater och musik.
Kungl.
operan gaf i lördags sin andra symfo- nikonsert för säsongen under anförande af förste hof kapellmästaren C. Nordqvist.
Programmet, s o m uteslutande upptog här förut utförda k o m - positioner, inleddes m e d H a y d n s af skönheter flödande symfoni i b-dur, s o m erhöll ett alltige- nom förträffligt utförande.
Den andra symfoni- en å programmet och tiliika aftonens hufvud- n u m m e r utgjordes af Schuberts • c-dur-symfoni, nu gifven för att fira hundraårsdagen af den ge- nialiske tonsättarens födelse.
Den af glödande inspiration o c h fantasi uppburna tonskapelsen åhördes m e d det lifligaste intresse o c h framkal- lade starkt bifall.
Programmet utfylldes m e d A.
Eubensons symfoniska intermezzo (n:r 2, a-dur), hvars andra sats, det lifliga vivacet, verkade sär- skildt anslående, samt Svendsens spirituella » Kar- neval i Paris ».
Konsertens alla n u m m e r gingo särdeles förtjänstfullt, o c h hr Nordqvist fick efter hvart o c h ett mottaga den talrika publikens hyll- ning.
K.
Dramatiska teaterns stora nyhet, Francois Coppées femaktsskådespel på vers » För kronan », gjorde på premieren en framgång, som d o c k svår- ligen kan betecknas högre än s o m en rätt varm succés d ' estime • — ej minst betingad af den sven- ske skaldens, grefve Carl Snoilskys, formfullän- dadt sköna tolkning.
Komantikens prakt o c h stora stil hvila glänsande öfver skaldeverket, men romantikens brist på realitet o c h äkta tids- färg låda det ock vid, o c h man sitter där därför ganska kall o c h ogripen inför de klingande känslo- utgjutelserna.
Handlingen spelar i Balkanbergen på 1400-talet under k a m p e n m o t den turkiska öf versvämningen.
Här en resumé i yttersta kort- h e t: Furst Mikael, s o m hjältemodigt försvarat Balkanlandet, känner sig ursinnig öfver att ha förbigåtts vid kungavalet och låter sig af sin illsluga grekiska gemål förledas att gå i komplott m e d turkarna, s o m lofva h o n o m kronan.
Men förräderiet upptäckes af hans son o c h denne måste till sist döda sin far i tväkamp för att hindra dess fullbordan o c h kunna tända varnings- signalen.
Men fadermordet tynger " h o n o m, o c h när han själf misstankes för faderns brott, offrar han sig själf o c h räddar m e d detta till det yt- tersta skärpta martyrskap faderns minne.
Häri är inflätad en rörande kärlekssaga: en zigenerska s o m den unge fursten räddat ur för- nedring, följer h o n o m äfven i hans martyrium o c h befriar h o n o m till sist därur g e n o m att ge h o n o m döden, hvarpå h o n äfven dödar sig själf.
Bland de uppträdande sätta vi främst fru Fahl- man s o m furst Mikaels onda genius, hans gemål Basilea.
Det var glöd, smidighet o c h fägring äfven denna framställning.
H r Hillberg s o m fur- sten hade flere m o m e n t af kraft o c h g o d verkan, men förföll till en beklagligt suddig o c h störande diktion.
H r Skånberg s o m hans ädle, olycklige son Constantin bär ståtligt u p p kostymen, kropps- ligen s o m andligen, ty i denna pjäs är äfven andlig- heten kostym från skaldeskrädderiet.
Fröken Jan- zon, zigenerskan Militza, verkade föga zigenerska, m e n deklamerade sin vers innerligt o c h fint.
H r Personne s o m den förklädde turkiske spionen gaf en god karaktärsstudie.
Uppsättningen var vacker, d o c k ej öfverdådig eller synnerligen uppseendeväckande.
I det hela torde man väl knappast ur detta länge utpuf- fade o c h motsedda nya program få fram fullt hvad man väntat — vare sig på publikens eller direktionens sida o m intressena.
Ibsenföreställningen å Vasateatern i måndags afton hade naturligtvis samlat en till sista plats fulltalig premiérepublik, sammansatt af det yp- persta af hvad hufvudstaden äger af intelligens, konstintresse o c h konstförstånd, o c h den förvän- tansfulla spänning, m e d hvilken man motsåg för- låtens uppgång, gaf från början den rätta hög- tidsstämningen.
Öfver den store diktarens sena- ste skapelse har redan så m y c k e t skrifvits o c h dryftats, o c h de i någon högre mening literärt intresserade i n o m vår läsekrets ha naturligtvis långt före detta skyndat att göra den till sin andliga egendom.
Det synes oss därför gagnlöst att här ingå på någon s o m helst utläggning af det tankedigra innehållet i » John Gabriel Bork- mans » fyra akter, detta den stora egoismens mäktiga sorgespel, utan vilja vi endast m e d några kortfattade ord dröja vid det utförande, det fick, o c h den verkan, det gjorde från Vasateaterns scen.
Som h u f v u d o m d ö m e bör då erkännas, att i allt hvad den yttre iscensättningen v i d k o m m e r en högst b e r ö m v ä r d smak o c h konstnärlighet till- lämpats, hvadan handlingens ram i allo er- b j ö d de därinom framträdande förutsättningar- na för den rätta stämningen.
Detta var ett regissörsverk, o c h att vi b e g y n n a m e d dess er- kännande beror därpå, att vi förmena, det just regissören gick från Borkmanpremiéren m e d de mest oomtvistliga lagrarne.
Den utsökta stilkonst, s o m präglade de bägge interiörerna — » deras där nere » o c h » hans där uppe » — i n o m det Bork- manska h e m m e t o c h äfven de, visserligen m e r a teatermässiga, m e n vackra o c h effektfulla fjärde- aktssceneriernaförtjäna uppriktigasteberömmelse.
Den pietet för diktverket s o m röjdes i enhvar den minsta af dessa yttre, m e n — när de så iakttagas — ingalunda oväsentliga detaljer gör, redan den, Vasateaterns framförande af det n3 a dramat till ett vackert stycke succés o c h en ge- digen konstnjutning.
r Så långt var således allt till det bästa bestal ldt.
Så fort vi emellertid vända oss till den person- liga framställningen, få genast den individuella uppfattningens kraf spelrum, vanskligheterna att fullt utfylla dessa på samma gång så enkla o c h d o c k så rikt komplicerade karak- tärer göra sig, i all sin svåröfvervinnelighet, gällande.
Ja, vi vilja säga oöf vervinnelighet!
Den säkraste skådespelarkonst måste här med natur- nödvändighet k o m m a mer eller mindre till korta o c h häri ligger ock förklaringen, hvarför Ibsens senare verk ovillkorligen s o m läsdramer verka mäktigast på hvarje mera innerligt mottagande sinne.
Ärliga o c h sant konstnärliga bemödanden gjor- des d o c k efter hela linien — delvis m e d afse- värd framgång.
H r Svennbergs B o r k m a n hade många ypperliga m o m e n t, i det hela d o c k för liten auktoritet, för liten öfverlägsenhet.
T y man måste här känna sig stå inför en öfverlägsen ande, öfverlägsen ända till det djupaste djupet af sin förnedring.
Fru Håkansson lyckades ej heller ge Ella B e n t h e i m m e r än — möjligen — half; ibland inspirerade glimtar, som värmde till.
.
.
så famlande tag, s o m maktlöst släppte.
.
.
A f g j o r d t för högt uppskrufvad i ihåligt klingande teaterpatos var fru Dorsch s o m fru Borkman.
Mest helstöpta verkade, enligt vår åsikt, d e tre figurerna i andra planet, hr de Wahl s o m Erhart, fröken Borgström s o m fru W i l t o n o c h hr V. Lund- berg s o m gamle Foldal — en liten fin, n e j, en stor prestation.
I ett som allt var emellertid denna Ibsenafton af sällsynt intresse.
Man tar gärna sanden med, o m man blott skymtar guldkornen i vasken.
Filharmoniska sällskapets andra abonnements- konsert under denna säsong äger rum instun- dande tisdag i Musikaliska Akademiens stora sal.
Programmet företer ett genomgående skandina- viskt innehåll, liksom förhållandet var v i d mot- svarande konsert i fjor.
* Det som " kommer " oeh det som " går ".
Skiss för Idun af Elisabeth B — m.
är lektor Einar Dahl k o m h e m o m midda- dagarna o c h stod utanför dörren till sin våning, brukade han ririga två slag, innan han öppnade.
V i d denna signal lämnade hans lilla sjuåriga värdinna byggbitarna, den stora dockan, eller h v a d hon eljes hade för händer, o c h sprang ut i tamburen.
Först ställde h o n bort käppen, o c h var vädret kallt eller regnigt, skulle ytterrocken af, men sedan blef h o n lyft u p p i fadrens ar- mar, oeh då tog h o n h o n o m o m halsen i en o m - famning lika lång för hvar dag.
Sedan k o m också lille b r o r för att hälsa.
H a n kunde icke springa så fort, liten och tjock som han var, och ej heller gjorde han sig sådan brådska s o m systern.
I salen stod bordet dukadt för tre.
E o s s
1 32 jttf ti vi fr ö Ff p p K 0: ~ ffl g BB S3 CD e-t- &lt; satt till höger, Nils till vänster o c h pappa i mid- t e n; den fjärde platsen hade varit tom halft an- nat år.
Pappa öste själf för soppan, under det bans wärdinna förde ordet ocb det lät s o m kvitter.
E n sådan liten k v i n n a!
H o n hade träffat fadrens bäste vän o c h detta berättade h o n nu, ty h o n förstod, att det skulle k o m m a fadren att se mindre allvarsam ut.
Det gjorde också så, ty han såg genast u p p från sin tallrik o c h ville höra mer.
Och lillan berättade.
H o n hade bannat h o n o m, för att han icke varit hos fadren på länge, o c h han hade snart lofvat att k o m m a.
Nu var lektor Dahls dystra utseende borta; tanken på denne jovialiske vän kunde k o m m a h o n o m att le, t. o. m. då han hade allvarligare saker att tänka på än denna dag.
Medvetandet o m att han hade ett dylikt besök att vänta och att han skulle få ett godt skratt gjorde h o n o m lätt till sinnes.
H a n ville höra ännu mer o m detta sammanträffande, m e n det hade blifvit så kort, ty » h ö k e n » hade kommit.
Den lilla hade d o c k vunnit sin afsikt: pappa såg mindre allvarsam ut, han skämtade, och de utgjorde ett muntert sällskap, de tre.
Efter middagen bars kaffet i n; en k o p p m e d tillbehör på en bricka.
Sådana små händer, som lade i socker, som skötte kannan o c h slogo i grädde, så att kaffet blef lagom b r u n t l Sådana försiktiga rörelser för att inte tappa koppen, då den räcktes åt fadren, där han halflåg på soffan.
D e t hade k o m m i t ett stort paket på förmid- dagen; det var nu öppnadt, o c h lillan såg hur m y c k e t b ö c k e r det innehöll.
Det tycktes göra henne bekymrad, ty h o n frågade orolig: » Och alla de där böckerna skall du läsa? » » Ja, alla. » » Å h, du blir så trött. » » N e j, visst inte. » Och h o n frågade vidare, ty h o n hade tanke på alla: » Finnes det tafvelböcker bland d e m?
» » Ja, det finnes sådana. » » D e m visar du oss i kväll. » » Ja, i kväll. » » Ja, då k o m m a vi. » Dörren stängdes försiktigt, o c h små fötter tram- S9 crcj CD Bidrag mottagas med tacksamhet.
CO S " Få * CD o 3 * J U eg a » S- * R, Logogryf.
Jag är en nyttig sak, Det ej förnekas kan, Beror förstås på smak, Om du m i g lämplig fann.
Jag riktigt fin kan vara, Men äfven grof och tvär.
Blott ej din omsorg spara A t t rost ej mig förtär.
Mitt värde är så ringa, Min storlek likaså, Jag kan den starke tvinga A t t b ö j a sig ändå.
Jag ofrid vållat har, Men glädje skänkt också.
Ibland jag orsak var A t t fången fri fick gå.
I mångas tjänst jag varit, Jag mången tvist har väckt, Men när min tid har farit, Jag dålig är o c h bräckt, Min lön för mödan då Blir också oftast den A t t tappas bort o c h trampas på Och kastas uti soplårn se ' n.
A f nio runor jag består, Jag hoppas du dem ej försmår.
H v a d uti riksda ' n man ofta hör.
O &lt;1i H v a d i för s j u k d o m så mången dör.
01 * 1 H v a d finns på taket m e d säkerhet?
Q ' JSS I hvad för något blir många b e t?
Ett djur s o m slingrar o c h vrider sig.
«3 0 C2 B-H i * O O Ett vapen s o m man förr bar i krig.
H v a d mången u n g m ö sig låter göra.
(=• Och något s o m kan till döden föra.
» r o GQ H v a d som j u alltid betalas bör.
t * t * Och hvad som säkert till b o r d e t hör.
te DUN 1S97 syster, gift m e d m a j o r Sewerin.
H o n hade bott i samma hus som brödren, sedan han förlorade sin hustru.
Samtidigt hade h o n åter tagit ho- n o m i sitt hägn, hvilket varit henne förmenadt under sju år.
H e n n e s forna välde daterade sig från barn- d o m e n; då hade den sjuklige gossen varit ett tacksamt föremål för h e n n e s lust att vårda o c h härska.
Sedan under studietiden hade h o n lyc- kats förhindra hans fullkomliga pliktförgätenhet mot sig själf o c h den yttre världen.
Och när han blifvit hufvudet högre än hon, förskaffat sig lektors värdighet samt ett stigande rykte som forskare, litade han sig fortfarande till hen- nes klara o m d ö m e o c h praktiska förmåga.
Men under alla dessa skiften hade det blott varit ge- n o m sin smidighet h o n lyckats tillskansa sig någon ledning, ty allt märkbart tryck skulle brödren genast afskuddat sig.
pade lätt i väg öfver golfvet i yttre rummet, ty " skule pappa hvila en stund.
nu När samma steg på utsatt tid ånyo hördes, lade lektorn bort papper o c h penna o c h tog i stället fram några böcker m e d brokigt yttre; dessa fingo plats på bordet framför soffan, och på det ställdes lampan.
Sedan öppnades porten till sagans rike, o c h dit in trädde den mång- kunnige mannen jämte de små.
M e n från väggen öfver soffan såg en kvinna ned på dessa tre hufvuden, lutade samman öfver bokens blad.
Den lugna glädje, h v a r o m hennes drag vittnade, tycktes omhägna d e m h o n lämnat samt dröja kvar i detta rum, ty där var ljust o c h gladt.
Allt därinne stod ännu s o m h o n ord- nat det.
V i d ena fönstret hade hennes sykorg sin plats.
Där brukade hon sitta om kvällarna, och när då mannen lyfte u p p hufvudet från ar- betet, såg han henne, nedlutad öfver sitt, eller ock möttes deras ö g o n, o c h de började ett samtal.
Men hon är borta n u; hvarför står då bordet kvar?
Jo, Rossi skall sitta där.
I det yttre r u m m e t står en hylla m e d böcker, alla bärande samma namnteckning.
Det är ej dessa b ö c k e r lektorn rådfrågar vid sitt arbete, ej heller sådana han stundom för- djupar sig i.
Hvilken skall då läsa d e m?
Jo, det skall Rossi.
Alla dessa goda förfat- tare, s o m riktat modrens själ, skola också dana barnets.
Den sörjande mannen önskar att h o s sin dotter återfinna de egenskaper den bort- gångna ägt.
I detta rum står också ett piano o c h bredvid det ett litet notskåp m e d sånghäften.
Om några år skall Rossi sjunga dessa visor.
Då skall dör- ren till salen stå på glänt, o c h hennes far skall sitta i sitt arbetsrum och tro sig förflyttad till baka till de sällaste dagarna i sitt lif.
Rossi var d o c k ej den enda värdinnan i detta h e m.
Det fanns ännu en.
Denna var lektorns H v a d heter trädet, s o m kottar bär?
Ett kvinnonamn s o m j u bibliskt är.
E n stad s o m f o r d o m så praktfull var.
H v a d mången varit i all sin dar.
H v a d k r o p p e n blifver, när den är död.
Och så ett namn på en viss sorts bröd.
H v a d kan du ofta när du är glad?
H v a d kallas hästar som gå i rad?
H v a d brukar b o n d e n på ängen göra?
Hvad kan o c k sömnen så retfullt störa?
H v a d b o r d e aldrig den rike vara?
Ett plagg till vintern du hälst bör spara.
H v a d heter busken m e d bär så små?
H v a d var det nu, s o m du stack dig på?
H v a d man behöfver, när man skall byka?
H v a d får du ' göra, när du skall stryka?
H v a d kan den ärlige aldrig göra?
Till h v a d plär b o n d e n sitt råglass föra?
Hvad heter drycken, så skön o c h varm?
H v a d slår du dörrn i så röd af harm?
H v a d uti backen så säkert är.
; H v a d uti leken du gifva plär.
H v a d uppå vågen där gungar lätt.
H u r » hån » benämnes på annat sätt.
H v a r svänger tärnan så yr i dans?
A f hvad är skeden i all sin glans?
Och nu jag hoppas att du förlåter — Farväl så länge, vi träffas åter.
Moster A t t hennes svägerska varit i stånd att beröfva henne denna dyrköpta makt, kunde h o n ej fatta eller förlåta, ej ens då h o n efter dennas d ö d fann huset i bästa skick, barnen väluppfostrade, tjänarne öfvertygade, att de aldrig mer skulle få en sådan matmor, samt brödren så förtvinad, att h o n fruktade det värsta.
Aldrig hade Einar Dahl varit så i behof af sin systers hjälp s o m då, o c h aldrig hade hen- nes inflytande varit så befäst s o m vid denna tid, då han g e n o m hennes hjälp kunde ostörd ägna sig åt sin saknad, sitt arbete åt barnen.
(Slut i nästa nar.)
Innehållsförteckning.
Martha Leth; Sveriges första kvinnliga farmaceut.
(M e d ^ p o r t r ä t t).
— V i d e n u n g flickas j o r d a f ä r d; d i k t a f Klas Byberg.
— M o d e r n s plikter m o t sina döttrar beträf- fande giftermåls ingående.
Första täflingsartikeln; af Homil soit qui mal y pense.
— H u n d r a (100) k r o n o r m e d n å g r a p e n n d r a g.
— » Je v o u s a i m e »; skiss f ö r I d u n a f Ålierto.
— Fröken Augusta Lundin o m de korta prome- n a d k j o l a r n e.
— K o n s t e n att s e r v e r a o c h p a s s a u p p; f ö r I d u n a f A — m.
— U r n o t i s b o k e n.
— T e a t e r o c h m u s i k.
— Det s o m » k o m m e r » o c h det s o m » går ».
Skiss f ö r I d u n af Elisaleth B — m.
— Tidsfördrif.
• Mitt sjätte ej i katt, men väl i hund.
Mitt sjunde finns såväl i barn s o m amma.
Mitt hela heter j u min egen m a m m a.
Dodo.
Amfikop (bortplockningsgåta).
Hufvudordet innehåller 6 bokstäf- yer o c h numren i gåtan antyda, huru många af dessa bokstäfver använ- das i hvart o c h ett af de nybildade orden.
M e d m y c k e n sex h o n till sin dotter sade Och goda råd på hennes hjärta l a d e: » H a n k o m m e r hit i kväll.
Låt se, min vän, Han säger nu hvad han ej sagt dig än!
Men tag ditt nya fem, o c h framför allt E n fyra robe, den passar din ge- stalt.
Visst två han tre, o c h det så det förslår, Men man har sett, att sådant där förgår. » Bilda figurer.
en kvadrat af dessa fem Dodo.
Fyrkantgåta.
1) 2) 3) 4) a d a e e g i i 1 1 1 1 t t 1 1 r fruntimmersnamn, halt djur, n a m n på en hjälte, pronomen.
Maj.
Sfinx.
Triangelgåta.
1 Lösningar.
Logogryf en: L ä k a r e n: l ä r k a, ä r l a, k l a r, Lea, Rakel, kanel, ren, Lena, nära, änka, k ä r n a, kräla, ek, al, arken, kal, räkel, klär, lake, räka, karl, er, kar, kärl, kran, len, eka, rek, kälen, län lera, läka, leka, är, kan, neka, lära, kela, kär, länk, earl, aln, knä, rak, elak, ära, klen.
Charaden: Takis.
Länkgåtan: A l e s s a n d r i a: al, ale, le, ess, sand, and, ria.
Ordgåtan: T ö r n r o s: tös, örn, r ö, n o s, ros, or, so.
Springaregåtan: Lisa.
Gåta.
Mitt första finns i måne, men ej i sol, Mitt andra e j i b o r d, m e n väl i stol.
Mitt tredje finns i fader, m e n ej i mor, Mitt fjärde ej i mig, m e n väl i bror.
Mitt femte finns i Linde, m e n ej i Lund, Geometrisk mosaikuppgift.
Siffrorna omkring triangeln skola utbytas m o t bokstäfver, så att 1, 2, 3, 4 bilda ett gossnamn, 1, 2, 2, 7 ett flicknamn o c h 4, 5, 6, 7 namn på ett musikinstrument, Dodo.
J a g satt v i d k u l l e n s b l o m s t e r f o t o c h kysste flickan där.
» Låt vara, » sade h o n m e d h o t, » h u r fasligt stygg d u är. » » Ha, » ropte trotsigt jag, » jag vill den krossa, s o m oss stör. » » V a r tyst, » h o n h v i s k a d e, » v a r still, att i n g e n h ä r oss h ö r.
»
