# ID: svediakorp-per1147
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,305
# sentences: 944
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, Iduns N:r 38 (509) Prenumerationspris pr år; Idun ensam _ kr.
Iduns Model., fjorton dagsup pl.
» Iduns Modet., månadsuppl.
» Barn^rarderoben » Fredagen den 24 september 1897.
5 5 3 3 Byrå: Klara södra kyrkog.
16, Öppen kl. 10 — 5.
Redaktör och utgivare: FR ITH 10 F H E L L B E R G.
Träffas säkrast kl. 2 — 3.
Allm.
telef.
6147.
Rikstelef.
1046.
Till Redaktionssekr.
: J Nordling.
Tryckeri Aktiebolag.
10:de årg.
Utgifningstid: hvarje fredag.
Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad.
För » Platssökande » o. » Lediga platser » Lösnummerpris 15 Öre 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Hösmr endast för kompletteringar.)
Utländska annons.
70 öre pr nonp.-rad.
kvinnokonferensen: Lady Aberdeen, Internationella kvinnoförbundets president.
l u s t under dessa dagar — från den 2 1 — 2 3 september — är S *.
det den af Svenska kvinnornas nationalförbund anordnade konferensen pågått, och i anledning häraf vilja vi i dagens num- mer för våra läsarinnor teckna bilden af den kvinna, som står i spetsen för den mäktiga sammanslutning af olika länders kvinno- föreningar, som vi känna under namn af det Internationella kvinnoförbundet — the Inter- national Council of Women.
Lady Isabel Maria Aber- deen är yngsta dotter till en af Skotlands pearer, lord Tweldmouth, och blef 1877 gift med earlen af Aberdeen, John Campbell-Hamilton-Gor- don, äfven han tillhörande Skotlands pearskap och vice- konung af Kanada.
Med djupaste och varmaste intresse har lady Aberdeen omfattat kvinnorörelsen i dess olika skeden, områden och yttringar, men det är icke endast ett blott intresse hon gifver.
Med en stor intellek- tuel begåfnings tankeskärpa och sunda omdöme förenas hos henne en aldrig svikande energi och uthållighet, en varm entusiasm, och från den upphöjda ' samhällsställning, hon intar, samt omgifven och understödd af så väl sitt eget lands som Förenta staternas upplysta och yarmhjärtade kvinnor, skådar hon ut öfver kvinnosakens omfattande vid- der.
Främst i de aktivas led, är hon outtröttlig i sin verk- samhet, hållande föredrag och stiftande lokala kvinnoför- bund i skilda städer.
Hon är ordförande för de kanaden- siska kvinnornas nationalförbund såväl som ordförande i det Internationella kvinnoförbundet.
Uppslaget till denna konsolidering af de skilda föreningar, som omfatta kvinnokönets intressen, har utgått från Förenta staterna.
Vid kvinnokongressen i Washington 1888 bildades » The Inter- national Council of W o m e n », men dess egentliga organisation ägde dock rum först under världsutställningen i Chicago 1893.
Den 22 maj nämnda år hölls därstädes ett möte, besökt af delegerade från olika länder och af åtskilliga andra deltagare i den i sam- band med utställningen an- ordnade stora kvinnokongres- sen.
Genom de å detta möte förda förhandlingarna klar- gjordes, huru kvinnosaken borde kunna på det bästa och mest omfattande sätt främjas genom » ett interna- tionelt samarbete af natio- nella föreningar ».
Nödvän- digheten och fördelen af so- lidaritet mellan de olika na- tionernas på skilda områden verksamma kvinnor blefvo på det starkaste framhäfda.
Det beslöts enhälligt, att försök skulle göras att inom så många kulturländer som möjligt få till stånd kvinnliga national- förbund, förbund af inom lan- det bildade kvinnoföreningar, vare sig dessa föreningar ar- beta för.
något önskningsmål, som särskildt berör kvinno- frågan, eller deras verksamhet rör sig inom mera allmänna områden.
Ombud valdes, hvilka fingo den ansvarsfulla uppgiften att i sina respek- tive hemland befordra bildan-
IDUN 302 Icke för sig själf, utan för mänskligheten!
Motto för Kvinnokongressen i Chicago 1893. från massan, som tåligt bidande står det af dylika förbund och vara behjälpliga vara den fristad, där vi alla hämta krafter för för att höja sin starka röst.
vid deras organisation.
arbete utåt och dit vi återgå att finna hvila Det är jubelhymnen, och däruti Nationalförbund äro nu stiftade i Förenta — se där den grundton, som besjälar den instämmer en fulltonig harmoni, staterna, Kanada, Frankrike, Tyskland, kvinnas ord, hvars hand håller ordförande- en kör af hela hans folk.
Storbritannien och Sverige.
Förberedande klubban i det Internationella kvinnoför- Det är tacken för hvad han verkat har arbeten äro å bane i Danmark, Norge, Fin- bundet.
W. Ii.
K. under fem och tjugu år, land, Belgien och Italien.
att han del ' t deras sorg i kulna dar Internationella kvinnoförbundet är en och läkt månget svidande sår.
Att han eldat dem genom sitt snilles brand, sammanslutning af alla länders nationalför- att han offrat sig själf för sitt fosterland — bund, hvilka i sin ordning utgöras af inom för brödrafolkens väll de resp. länderna verksamma kvinnoföre- ningar.
Ett utslag af den samlade hyllning, som Samarbete på frihetens grund är själfva nu framburits till tronen genom furstligt hufvudprincipen för det Internationella kvin- äro nu ett minne blott, men ett minne, som lysande ombud från världens alla kanter kvarlämnat värme och ljus i våra sinnen.
noförbundet.
Nationalforbunden skola sträfva efter att vara i högsta möjliga grad natio- Som en man har Sveriges folk firat sitt och otaliga deputationer från vårt lands nella och representativa, söka att i sig upp- konungapars tjugufemåriga regeringsjubi- mest skilda gränser, vill dock Idun något taga alla i deras länder befintliga arbetande leum, och på det otvetydigaste har fram- dröja vid, då det är särskildt representativt kvinnor, oberoende af dessas olika politiska gått, att här, om någonsin, en otvungen för den svenska kvinnan och hennes tysta I måndags middag färg samt skilda uppfattningar af religiösa kärleksgärd inhöstades.
Den rad af lysande kärleksverksamhet.
och sociala frågor.
Föreningarna äga ingen festligheter, med hvilken hufvudstaden gått emottog nämligen h. m:t drottningen en rättighet att blanda sig i hvarandras ange- i spetsen för sitt land, har redan så utför- deputation af damer, representerande dels sjukvårdsföreningar, dels lägenheter och göras icke ansvariga för hvar- ligt skildrats i dagspressen, att det ej kan hufvudstadens andras åtgärder, och hvarje förening har vara Iduns uppgift att inlåta sig på några andra välgörenhetsföreningar, i hvilka kvin- fria händer att fullfölja sina egna syften referat, som endast blefve upprepningar, nor taga del, dels de två kvinnliga försvars- Fastmer skulle vi vilja gifva en tolkning föreningarna, tillsammans 40 olika kvinno- och arbeta för sitt eget mål.
sällskap.
Internationella kvinnoförbundets förnäm- af de känslor, som under dessa dagar rört sta uppgifter äro i kort sammanfattning föl- sig på djupet, de kärlekens och tacksamhe- Deputationen öfverlämnade till drottningen tens känslor för vårt furstepar, som blomma en vacker blomstergärd, en krona bunden jande: af ljusröda och hvita rosor, och hvilande att främja enighet samt ömsesidigt för- i skuggan af oräkneliga svenska hem.
Dock på ett hyende af blommor, hvars hörntofsar — de ha funnit och finna nog sitt uttryck stående och förtroende mellan alla nationers vår svaga röst förutan, och långt sedan utgjordes af olikfärgade band med de sär- inom olika områden verksamma kvinnor; skilda föreningarnas namn, broderade i gult att utgöra ett centrum, där hvarje för- festmusikens sista fanfar smattrande för- silke.
På hyendet hvilade ett guldbrode- enings kvinnliga arbetare kunna mötas hvart klingat, skola dessa gömda strängar skälfva radt band med inskrift: Till vår ädla, af genljud i svenska hjärtan.
— • femte år för att lära känna hvarandra och drottning.
lära af hvarandras arbete; samt att bereda Just i vår pressläggningsminnt anländer Professorskan Agda Montelius, represen- tillfälle för sådana kvinnliga arbetare af nu emellertid en insänd liten dikt, som i all alla nationer att förena sig om vissa ar- sin enkelhet på ett oskrymtadt sätt synes tant för Föreningen för välgörenhetens ord- betsuppgifter, som de tid efter annan kunna oss tolka den stämning, som under dessa nande, höll vid gäfvans öfverlämnande ett besluta om och som de tro skola inom sam- oförgätliga högtidsstunder besjälat vår huf- varmhjärtadt tal, hvarur följande må an- hälle, sed och lag befrämja tillämpningen vudstad och hela vårt land.
Vi kunna där- föras: De fosterländska högtids- dagarne af det gyllene budordet: » Allt hvad I vil- jen människorna skola göra eder, det gören I ock d e m ».
Se där ett sammandrag af de principer, hvarå det förbund är baseradt, för hvilket lady Aberdeen bär ledareskapet, och för hvil- ket hon i tanke, ord och handling helt gif- ver sig själf.
Såsom talarinna utmärker hon sig för en lika ingående sakkännedom och klar upp- fattning af de olika grenarnes särskilda syften och behof som af det stora helas hufvudmål.
Hon förstår att med den in- nerligaste känsla och allvar para kvinnligt behag och stundom en fin lekande humor.
I allt hvad hon yttrar, är det den varm- hjärtade, fint förstående kvinnan, som kom- mer oss till mötes.
En sann hemmets kvinna som hon är, är ock alla de af henne behjärtade idéernas mål att främst främja hemmets intressen.
Att hvarje kvinna må, i sin mån, såsom maka och moder, syster och vän, såsom lärarinna i skolan, som vårdarinna inom sjukhus och asyler eller hjälparinna för de hjälpbehöfvande, som gifvande eller mottagande, fatta hemintres- sets stora vikt och betydelse; att hvar och en med de gåfvor hon fått må bidraga att hålla elden klar och varm på hemmets härd, bildande så en kedja af vakteldar mot mör- ker, kyla och nöd; att ett godt hem må för ej neka oss nöjet att återgifva den: » Att vår drottning städse, trots sjukdom och kroppslig svaghet, med vaket, dådkraf- Stockholm den 18 sept.
1897. tigt intresse omfattat allt som kunnat höja kvinnan och öka hennes förmåga att gagna; Hvad täljer oss väl den jlaggprydäa stad, att från de rum, där landets moder under som strålar i festlig skrud, långa tider nödgats lefva osynlig för sitt och folkets hop, som i ändlös rad drar fram vid musikens ljud, folk, utgått ett tyst, men oaflåtligt sträf- och kanonernas dån och blommornas krans vande att hjälpa de lidande, stödja de svaga och ljusen, som täfla med stjärnornas glans och vacklande, upprätta de fallna och väl i bländfidlt fyrverkeri f rusta de unga för lifvets kamp, detta har för Sveriges kvinnor varit af omätlig bety- Att fira kung Oscars högtidsdag hans folk ha stämt möte här.
delse.
Mot höjderna riktas medvetet eller De kommit mangrant i glada lag, omedvetet allas blickar, och skåda de där de kommit från fjärran och när.
De kommit från torftäckt koja som slott ett flärdfritt, oförtröttadt arbete för andras att hylla monarken, alt se honom blott, väl, verkar den anblicken tändande och så kunglig, ståtlig och huld!
eggande och en hvar försöker i sin ringa mån följa föredömet.
Det är för allt detta, Hvad ädelt och skönt i hans rike fanns som vi bedja att å alla deras vägnar, som har mött uti dyrbar prakt att sluta kring fursten den jubelkrans, arbeta inom våra föreningar, få till eders som han vann med sitt snilles makt.
majestät hembära vårt innerliga tack.
Må De ha kommit från dagens möda och id, Guds välsignelse hvila öfver eders maj:t, de ha kommit i trasor från lifvets strid och måtte under många kommande år att glädjas en festlig dag.
Sveriges kvinnor få följa Sveriges drottning i all ädel sträfvan! » Och trumpna anleten lysa opp inför hans solljusa blick.
Drottningen var synbarligen rörd öfver I mulna hjärtan tänds åter hopp denna hyllning och tackade deputationen vid en hälsning, en vänlig nick.
Ty att väl han vill dem, en hvar det vet, i hjärtliga ord, med hvilka hon bad att få de ha rönt det förr, deras tro är det, uttrycka sitt varma intresse för och sin att kung Oscar är folket kär.
innerliga tacksamhet mot alla dem, som Hör blott det hurra, som jublande går arbeta för de lidande och olyckliga.
ur tusende varma bröst, Samma dag hade friherrinnan Torborg
IDUN 1897 Rappe audiens och öfverlämnade en adress från Svensk-amerikanska kvinnornas jäm- likhetsförening i Chicago.
Denna bestod af en på pergament textad lyckönskan till drottningen, med en stor mängd under- skrifter af framstående svensk-amerikanska kvinnor, innesluten i en konstnärligt sku- ren pärm.
Vidare hade Kristliga föreningen af unga kvinnor audiens och representerades därvid af hedersordföranden pastor Wadström och ordföranden fröken Anna Roos, hvilka till drottningen öfverlämnade en på pergament textad adress, innehållande en önskan om Guds välsignelse med anledning af rege- ringsjubileet.
* ^vinnol^on / erenserv lit mer och mer återtager vår hufvud- stad sin hvardagsprägel efter den jub- lande hyllningsfest, som ägnats vårt konunga- par och hvari hela vårt land deltagit.
Som en mäktig våg brusade öfver Sve- rige den glada hänförelsen, den lyste i illu- minationens strålande emblemer, den sköt mot höjden i raketers och stjärnbågars gnistrande prakt, nu gömmes den i sven- ska hjärtans djup som en helig eld, den där gör oss starka och förhoppningsfulla till allvarets och arbetets dag.
Det är ock med allvarliga och upphöjda syften, som kvinnor från alla delar af vårt land samt äfven representanter från broder- landet, Danmark och Finland samlats till den konferens, som anordnats af Svenska kvinnornas nationalförbund.
För detta för- bunds principer och ändamål hafva vi förut i detta nummer gifvit våra läsarinnor en redogörelse i den biografi, som åtföljer det å första sidan befintliga porträttet af lady Aberdeen.
Som konferensen tager sin början just samma dag, som denna veckas nummer af Idun lägges i press, är det blott en flyktig skildring från dess öppnande som vår referent i dag kan lämna våra läsarinnor.
Med varm samkänsla och förståelse vilja vi då först bringa deltagarinnorna — dessa nordens frid- kullor — vår hälsning med de bästa önskningar för främjandet af deras sak: att i fast för- ening vinna allt vidare mark för humani- tetens, barmhärtighetens och framåtskridan- dets intressen.
Bland de mera bemärkta deltagarne i konferensen må bland andra nämnas: frö- kan Gina Krog, en ifrig och kraftig för- kämpe för kvinnosaken i Norge.
Själf fe- daktris för denna rörelses organ » Nylænde *, har hon gjort sig känd för sina artiklars skarpt belysande och klara argumentering samt satiriska udd.
Fru Margareta Wullum, äfven från Norge, står i spetsen för det s. k. sanitetsförbundet, en förening mot- svarande Röda Korsföreningen här i Sve- rige, med den skillnad dock att den först- nämnda äfven under fredstid gifver det bistånd, som här hos oss reserverats för krigstid.
Från Danmark hafva kommit fru Elisabeth Selmer, som inom sitt hemland rest vida omkring och arbetat för nykterhetens och sedlighetens sak, samt fru Charlotte Norrie, f. Harbou, själf f. d. sjuksköterska och gift med en läkare; hennes sympatier och verksamhet ha isynnerhet ägnats sjuk- vården och förbättrandet af sjuksköterskor- nas ställning.
Fröken Lucina Hagman från Finland är ordförande i Finska kvinnoföre- ningen Unionen samt har utgifvit en b o k på finska om samuppfostran och de rön hon gjort i denna riktning.
Alla dessa damer hålla under de särskilda konferens- dagarne föredrag i de olika grenar af kvinno- verksamhet, som hvar och en af dem gjort till sitt hufvudintresse.
Klockan 11 i tisdags f. m. samlades konferensdeltagarne i Frimurarordens lokal, och sedan de omkring 250 deltagarinnorna fått hvar och en sitt medlemsmärke — en ljusgrön moarérosett — program och plats samt kören hunnit ordna sig, intog fröken Helena Munktell, som komponerat musiken till den af fröken Henrika Wid- mark författade kantaten, själf anförareplatsen och fulltonig och klar brusade dess » fram- åt » genom salen.
Fru Louise Pyk sjöng solo med innerlig värme.
Vi meddela här det vackra diktverket i dess helhet: Kör: Framåt vandra, barn af tiden, ' Pill den ljusa tempelgård, Där af kärleken och friden Kestes dig en helgad vård.
Se, dess pelarrad begjutes Utaf sol från himlens pell, Och dess höga port ej slntes Klosterlikt om enslig cell.
Där i frihet tanken stiger Till oändlig kärleks höjd, Och en fridens psalm dig viger Till ej anad segerfröjd.
Där ditt hjärta skall sig lära Ånglaskarors jubelord: » Gud i himlen vare ära, Frid det vare på vår jord! » Solo: Led våra vägar, Fader i ljuset, Lyft våra tankar Högt öfver gruset, Sänd dina strålar Af Kärleken blid, Gjut i vårt hjärta Din himmelska frid!
303 ferensmedlemmarne välkomna.
Hon er- inrade, hurusom kvinnofrågan allt fortfa- rande utgjorde en viktig insats i våra da- gars politiska, sociala och kulturella lif, men huru dess lösning fördröjdes genom den antagonism, som finnes mellan man- nens och kvinnans sträfvanden.
Förr än detta missförhållande häfts och likstäl- lighet mellan båda könen blifvit en verk- lighet, kan ej heller kvinnan rätt fullgöra sin uppgift.
Mannen kan ej fylla kvin- nans uppgifter, kvinnan ej mannens, men kvinnan bör äga.
frihet att söka sig arbete på de fält, dit hennes håg ocb fallenhet mana.
Talarinnan berörde därpå den gifta kvinnans rätt och de ändringar, som inom detta område — makans och modrens — vore önskliga, samt de hinder som ligga i vägen för önskningarnas förverkligande.
» Rätt först, godt sodan — förnekad rätt är förökad orätt » — voro hennes ord.
Där- på öfvergick hon till en öfverblick af sam- manslutningen mellan cle olika kvinnoför- eningarna och de nationella kvinnoförbun- dens uppkomst och syften samt betonade, att sammanhållningen måste vara det star- kaste modlet till framgång.
Många olika, intressen voro här förenade såsom länkarne i en kedja, och väl kunde meningsskiljaktig- heter uppstå, » men utan strid ingen f r i d ».
Må blott striden föras mod blanka vapen och öppet vizir.
(Applåder!)
Efter detta företogs val af funktionärer, hvarvid till konferensens ordförande valdes fru Ellen Ankarsvärd, till vice ordf. profes- sorskan A. Montelius, d:r Ellen Fries och fröken Hulda Lundin samt till sekreterare fröknarna S '.
Ulrich, B. Hübner och Hanna Andersson.
Efter valet upplästes följande telegram från Finland: » Framgång för edert arbete för frihet på, kristendomens grund.
Alexandra Gripenberg.
Mera hinna vi i ' dag ej meddela våra läsarinnor.
För de olika föredragen och diskussionerna skola vi i nästa veckas num- mer gifva ett sammanfattande referat.
Kör: Uppåt till den klippa sträfva, Där sin fyrbåk sanning tändt!
Att ej hjärtan vilse sväfva Blef dess ljus i världen sändt.
Sök dess klara låga värna, Trofast uti håg och sinn ', Att den lyser som en stjärna Seglaren i hamnen in!
Solo: Lär oss det höga Målet hinna, Gif att det ledande Ljuset vi rinna, Hjälp oss, o Fader, I bränningars brus, Styr Du vår farkost I sanningens ljus!
Solo m e d kör: Framåt!
Uppåt!
orden ljuda, Som vår lösen blifva må.
Allvar, enighet de bjuda, Om vårt mål vi skola nå.
Fast vi skilda vägar vandra, Sökande i världen vid, Finna vi till slut hvarandra, Uti kärlek, ljus och frid!
Därefter beträdde fru Ellen Ankarsvärd talarstolen och hälsade i hjärtliga ord kon- " Ett problem " med praktisk belysning.
En höstflyttningshumoresk af O.
D.
S å och se på våningar — eller åk — i minst nio fall af tio, då ni kommer till köket, mötes ni af samma svårlösta problem.
Men — ni märker det ej?!
Jaså!
Låt oss då belysa det med ett exempel!
Här är nu major Klackensporres kök.
Genast vid inträdet kan ni riktigt » känna i luften », att majorn fått sin älsklingsrätt, stekt sill, till frukosten.
En liten knubbig kokerska, med den hållning man får, när man lärt på fint hotell, tycks just njuta en viss sinnesro efter dagens första måltid.
Husets &gt;husa », mager femtonåring i frökens aflagda kläder, sätter ut frukostbrickan på fön- sterbordet.
i Diska med samma, så man blir af med det! » säger kokerskan.
» Ah-nej, jag vill städa ifrån rnig f ö r s t!
.
.
.
Sär dom inte har råd att ha serveringsrum, så.
.
. » » Hör man på tösen!
Du har väl aldrig sett ett serveringsrum, Mina lilla!
Man får hennes nåd grosshandlarn till måg, så nog får fröken serveringsrum, må du tro!
.
.
.
Men det blir min förtjänst, om han tycker om sig här i huset, för han lefver bara för mat, det har hennes nåd själf s a g t.
.
.
Och hennes nåd kan ingenting modernt ... ingenting! » Mina har gått.
I sängkammardörren sticker majorskan fram en spetsig näsa och ser nervös ut.
304 IDUN » Jag vill tala om maten.
.. Grosshandlarn är Pfschisch-isch-iischiisch-rrr-rrrr-sch-schiisch-isch till midda ' n.
.
.
Om Amanda först vädrar.
.
.
Det kommer sillos i rummen. » » Vaniljsåsen !.
..
Jag glömde!
.
.
.
A h l.
.
.
å-åh? » Näsan fnyser — dras tillbaka — synes åter.
Man kunde i knappast se för sig.
» Amanda vet, jag har lofvat värden.
.
.fönstret » Öppna dörrn! ».
.
.
inte dörrn !.
..
Intet matos i förstugan! » Artilleristen rusade mot dörren.
Nu står Amanda inför problemet — vid det » Nej!
.
.
.
nej!
.
..
Hon är ju där!
.
.
.
Öppna breda köksbordet framför det höga fönstret med fönstret! » innanfönster.
Han rusade mot fönstret — det vill säga emot O!
hvad » Dumbom » hade rätt!
» Ju simplare, bordet.
dess enklare, » sa han.
Några hans själsfränder ur Han var ej lång, hade med knapp nöd hållit senare generationer ha inredt de lägenheter, där målet.
Med en förtviflad blick upp mot fönster- bordet är inbygdt vid en sidovägg — och fönstret haken sträckte han sig framåt och kom i allt fritt att öppnas, som andra fönster f närmare beröring med klingande glas — tills Men här står Amanda, som sagdt, framför ett Amanda kunde lämna spiseln för att skjuta litet ' svårt problem.
Sträckt på tå, tryckande sig på brickorna.
öfver bordskanten, så att det gör ondt i magen, » Opp på bordet! » kommenderade hon.
lyckas hon genom ett par ansatser med kroppen Där var han nu, med knäna hopklämda för sträcka sin trinda arm så, att yttersta finger- att taga möjligast minsta plats, fick upp haken spetsarna på ett par tum när räcka upp mot — och så kroppen i en båge utåt golfvet, nära öfre fönsterhaken.
att fara baklänges, för att gifva plats åt innan- En kokerska bör verkligen ej vara » långfingrad », fönstret, hvilket också snart i hela sin bredd särdeles när hon, som Amanda, har en matfrisk skrapat öfver bordet och vid inre hörnet hvälft artillerist till fästman.
omkull ett blomglas — Dock, det där var blott en rörelse af pietet för Dörren från förstugan öppnades.
Majorskan den matmoderliga befallningen.
Amanda visste stannade på tröskeln och höll handen för ögonen.
ju, att hon måste upp på bordet.
Men ett in- Hennes första rörelse blef att slå upp dörren nanfönster går inåt — diskarna stodo framför, helt och hållet för att kunna begagna syn- och och, hvad mera var, hon var väl mätt och kände andningsorganer.
Hon tog ett steg framåt, fläm- ingen håg för gymnastik.
Hon gick direkt och tande: slog upp förstugudörren på vid gafvel.
» Hvad?
.
.
.
Hvem?
.
.
. » Tillfälligtvis kom ingen matlukt från köket Artilleristen släppte innanfönstret och sökte midtemot, men dörren stod ännu öppen, när handfäste mellan porslinet, krökte sig för att se hennes nåd trädde ut.
bakom sig, visste ej om han nu skulle öppna ytterfönstret eller låta bli, och medan han jäm- » Hvad var det jag sade.
.
.
Amanda!
.
.
.
» » Ja, det var så svårt att nå upp i fönstret.
.
.
kade på knäna, rördes oroligt de skinnbeklädda Kanske hennes nåd hjälper mig? » var det spet- delarna af hans person.
siga svaret.
» Säg, Amanda!
Ar det n:r 4? » Majorskan var kortare och fetare än kokerskan.
» Hennes nåd!
Jag är en anständig flicka!
Det gifves ögonblick, då man gör bäst att re- Det är n:r 1. » signera.
Med en åtbörd bjöd hon att dörren Majorskan gaf den djärfva skämterskan en stängdes och bestämde så rätterna med den lilla majestätisk blick och tog sin lorgnett.
ovärderligt fyndiga kokerskan.
» Jag förstår inte.
.
.
jag känner inte riktigt Efter ett par timmar syntes godt, att man igen.
.
.
» skulle ha middag och en fin sådan.
» Då är väl skinnet nytt, » sade Amanda för sig Husan hade plockat ut bättre servis och glas själf, medan hon ilade att stänga dörren, ty på bordet för att torkas, och bredvid stod ett gamla frökens röst hördes, gnällande öfver det fat röda rykande kräftor.
outhärdliga oset.
Inte svalades de bättre där än annorstädes i Han på bordet hade försiktigt kommit därhän, rummet, men de voro instinktmässigt satta vid att en kräfta från fatet med ett lätt » kratsch » fönstret, hvilket också var alldeles dunkelt af hoppade i golfvet, och han själf efter, baklänges imman.
som en lefvande kräfta — i ansiktet lik en kokt Buljongen ångade, och kokerskan hade just — och sist en äkta kopp.
hämtat grädde till vanilj såsen, som hon satte på » Det är det usla fönstret skuld till! » jämrade elden.
Amanda, i Aldrig öppnar jag det mer och aldrig Nu hördes en kort, rask knackning.
Hon spratt ber jag någon ann ' göra ' t heller!
.
.. Förr flyt- till och sprang att öppna.
En treflig liten ar- tar jag till den första i nästa månad. » tillerist klef in, stängde dörren med ena handen Nu vaknade den uppskakade majorskan till och tog henne om lifvet med den andra.
fullt medvetande af verkligheten.
» Men är du rysk, karl! » » Amanda! » framstötte hon nästan bevekligt, » klockan fem är han här! » » Ahnej, inte ännu! » » Hennes nåd, var inte rädd!
Maten svarar » Men jag har ingen tid.
.. du får gå strax.
.
jag för! » sade Amanda med återvunnen fattning.
Hennes n å d.
.
.
» Och n:r 4 gick allra rakaste väg ut genom » Gumman!
.
.
.
Hon står och pratar hos Gerells.
.
.
Jag ska till löjtnantens.
.
.
Den, som fick dörren, men, det måste nämnas till skam för hans matematiska begåfning, utan att vidare passa här i stället! » begrunda detta märkliga problem: » Att på en » Du har ju så gjort ock! » gifven vink ställa upp ett gifvet fönster bortom » Ja, men den tiden var inte du här! » » Nej, men hon var där, d u (.
.
.
hon midtemot! » ett gifvet bord, » hvilket problems lösning fordrar » Hå, det var ingenting — bara hon, som ville en så ytterst besvärlig konstruktion, att man ha en under hvar arm om söndagarne!
Men måste uppdraga sin egen person, som en annan likbent figur, på det gifna bordet etc., etc. jag.
.. jag.
.. retirerade. » Nej, i stället gick han i sälla drömmar om den » Ja, hon fragte också i söndags, om vi haft harstek.
.
.
Det osade så hare!
.
.
.
Hon gör allt dag han finge hemkomma till en älskad maka, försmädligt för mig, sätter opp gamla fröken i mottagen på långt håll med lockande os af fläsk mellandörren att klaga på matos för värden, så och potatis från egen härd — ty det finns verk- ligen förstugor, där man ej fruktar matlukt.
Ja, han går och tittar och snokar, så en kan ... » » Ack, min vackra t ö s.
.
.
låt värden ha sin det finns lägenheter till och med, där ingen be- höft klaga på att kraftbuljong och vaniljsås gång!
...
Jag vill ha en kyss! » Och kyssen brann af.
— Men omedelbart efter pöst öfver, och där möjligheten at " åstadkomma dess eld förnams ett fräsande, smattrande ljud, något som helst matos är och blir svåraste pro- som vid en gevärssalfva, uthållande, bedöf- blemet.
vande — • i.
.
.
» Buljongen!
.
.
.
Kitteln!
.
.
.
Jag hade ju flyt- tat den midtöfver!
Gå din väg!
.
.
.
Vi ha mid- dag ...
Hennes nåd ... » Men han stod midt i röken liksom besluten finnas ännu att tillgå å Iduns expedition af att våga allt.
BÅRNGARDEROBEff » Bara en till! » bad han med dämpad stämma.
» En enda!
.
.
.
så går jag.
.
.
En endah för innevarande år.
Mot insändande af 2 k r.
Hon kunde ej motstå, lade försiktigt kittel- i postanvisning erhållas alla de under året ut- locket åt sidan och slog sina bara armar om komna numren, äfvensom de återstående till årets slut.
hans hals.
Detta tillfälle att för billigt pris erhålla en » Älskar du mig? » sade han med högtidlig röst.
Hur gammal skall den kokerska vara, som i mängd mönster och modeller till barnkläder o. ett dylikt ögonblick ej kokar öfver maten!
» Hvad dyl. torde ej böra försummas.
Iduns Expedition.
ungdomsblodet dock kokar öfver! » kunde hennes nåd ha sagt med Tegnér.
* Några öfverblifna exemplar 1897 Ur almanaekans mysterier.
En historia om Ebba.
Ja, som alla våra läsarinnor redan kän- na, kommer nu vår hederliga, omedgörligfc stock-konservativa gamla almanacka att n ä - sta år bjuda på hela två nya kvinnonamn — tack vare » blå prinsens » utmärkta idé; att åt Sverige återbörda Carl X V: s dotter- dotter!
Det vackra, fornnordiska Ingeborg rycker in i själfva blomstermånaden den 28 maj, som för året betecknar ingenting min- dre än pingstaftonen, hänryckningshögtidens helgsmålskväll.
Och Ebba, som har fått göra välförtjänt sällskap, ger namn åt den 6 mars, andra söndagen i fastan.
Ingen kommer väl heller att begråta de gamla inhysingar, som fått lämna plats åt de populära damerna: herrar Germanus och Fulgentius.
Gange de i frid!
Däremot har en allmän önskan försports, att Ingeborg skulle få åtföljas af sin Frithiof — de äro ju ett i nordisk saga och sång — men så långt har nu inte kungl.
vetenskapsakade- mien vågat gå i revolutionär uppstudsighet mot sina » gamla gudar ».
Det har nog svidit tillräckligt att offra gullgossarne Ger- manus och Fulgentius!
Emellertid kan Idun berätta en sak, hvil- ken helt visst som ett pikant å propos skall intressera våra läsarinnor, ja, kanske själf- va Vetenskapsakademien, som säkerligen för länge sedan förgätit hvad den hade för » fukter » för sig på 1820-talet.
T y om den nu inbillar sig, att den för första gången släpper Ebba in i almanackan med år 1898, så misstar den sig fullkomligt!
Ebba har en gång förut haft sin plats i vår alma- nacka, ehuru den tyvärr blef af kort var- aktighet: ett enda år, hvarken mer eller mindre.
Historien om, hur detta tillgick, är rätt skämtsam och bevisar, att de lärde akademifarbrödernas hjärtan på den tiden voro vida mottagligare för ett artigt galan- teri än hvad numera tyckes vara fallet.
I medlet på 1820-talet fanns nere i Karls- krona en intagande, strålande vacker och synnerligen firad ung dam, fröken EbbaPalm- qvist.
I kretsen af sina beundrare, som för öfrigt räknade allt hvad samhället ägde af manlig blomma, beklagade hon sig en dag bitterligen öfver att Ebba ej befunnits vär- dig en plats i svenska almanackan och att således hon — som alla andra Ebbor — saknade namnsdag.
En gammal inflytelse- rik herre i sällskapet kände sig djupt be- rörd af den unga damens hjärtesorg och be- slöt i all tysthet att göra hvad han för- mådde till densammas lisande.
I djupaste hemlighet skref han upp till Stockholm, och fina relationer måste han ha haft bland » ve- derbörande », ty ett faktum blef, att i föl- jande års almanacka inrymdes namnet Ebba, till stor och glad öfverraskning för den fi- rade lilla Karlskronaskönheten, som på sin så oförväntade namnsdag högtidligen upp- vaktades af » hela staden », hvarvid öfver- lämnades ett exemplar af samhällets då en- da tidning, » Karlskrona Veckoblad », som inleddes med ståtliga gratulationsverser till Ebba.
Skulle nu någon betvifla sannfärdigheten af denna relation, behöfver vår Tomas endast slå upp den 26 november i 1826 års almanacka och skall där finna » svart på hvitt » på saken.
Den värda Stockholmsakademien måtte emellertid hastigt nog ha gripits af ruelse
IDUN 1897 öfver sin artiga svaghet, ty redan i nästa års almanacka fick Ebba åter stryka på fo- ten, och Linus återinsattes i de rättigheter, han ännu okvaldt åtnjuter.
Hjältinnan i denna lilla episod, fröken Ebba Palmqvist, blef snart därefter en lyck- lig maka och moder genom sitt giftermål med kommendören vid flottan grefve Gu- staf Edvard Ruuth, af hvilket äkta förbund ännu en son finnes i lifvet, nämligen hbf- stallmästaren grefve Gösta Euuth å Ruuths- bo fideikommiss i Skåne.
Men någon Ebba- dag fick hon aldrig mer fira eller upplefva!
Det blef först sekelslutet beskärdt att, un- der en annan svensk adelsdams ägid, be- reda en — vi skola väl hoppas det — var- aktigare plats åt Ebba i almanackan.
* " Hvad jag minns Oscar ".
J. N — g.
om kung Och tro icke, att I genom riglar och lås gören dem någon nytta.
» Förbjuden frukt smakar bäst. » H o n får det intrycket, att det måste vara något bättre, än hvad det verkligen är.
Och kommen på en annan plats, där icke så stor vikt fästes därvid, skall hon hejdlöst njuta af sin nyvunna frihet.
Viljen I verkligen vara i moders ställe för eder tjänarinna, så finns det så oändligt många andra medel, genom hvilka I lättare skolen nå målet.
Varen först och främst själfva, både i ord och gärningar, en föresyn för henne!
Låt henne märka, att hon kommit in i en ren atmosfer!
I kunnen genom edra samtal med henne omärkligt gifva hennes tankar en rätt riktning.
Visen henne lifvets faror i hela deras vidd, men på samma gång visen henne också, att hon inom sig bär kraft att kämpa sig igenom d e m!
Låten henne märka, att I liten på henne, och uppväcken hennes själfkänsla att därigenom lättare motstå frestelsen!
Det utfästa Iiederspriset Lären henne älska dygden för dess egen — ett större porträtt af h. m:t konungen skull och visen henne att » dygd är makt! » inom präktig, förgylld ram — har till- Visen henne, att följderna för en man äro erkänts signaturen A.
H. för uppsatsen få eller inga, då däremot hennes lif får en » I sjömanshjärtan » i förra numret, och fläck, som icke kan utplånas, och att hon torde märkets innehafvare för prisets öfver- därför i detta förhållande skall, så att säga, sändande godhetsfullt sätta sig i förbin- vara mannens samvete.
Öfvertygen henne delse med om att en man, huru djupt sjunken han Redaktionen.
vara må, dock i grund och botten måste f högakta en flicka m e d karaktär, han må motsäga det huru mycket han behagar!
Låten det dock icke blifva i predikostil, ty elå går det blott in genom det ena örat och ut genom det andra.
För en verkligt bildad, eget led.
en som verkligen besitter själens bildning, Tät redaktionen af Idun!
inte en sådan, som finner det under sin Jag hoppas, att Iduns redaktion ursäktar en fjänst- värdighet att samtala m e d sin tjänarinna, flicka hennes djärfhet att besvära med en artikel.
Men jag kom att läsa » Träldomsmärke- » i n:r 33 gifves det så många tillfällen att så ut den af Idun oeh jag fick ingen ro, förrän jag fiele svara goda säden, och det skall inte göras för- därpå.
gäfves, därpå är jag viss.
Det är många fel, jag vet det nog, men jag skutle Jag vet själf, genom egen erfarenhet, vara bra tacksam om » nåd får gå för rätt * och huru mycket godt en flicka har genom att, det finge komma till fruarnas kännedom.
I hopp om att min djärfhet blir ursäktad, skrifver med hög- då hon först kommer ut i lifvet, få en mat- aktning En tjänarinna.
moder som vårdar sig o m hennes andliga utveckling.
— Må vår Herre gifva henne sin välsignelse därför, j a g skall alltid min- I n:r 33 af Idun kom j a g händelsevis nas min första plats m e d tacksamhet.
Jag att läsa en artikel med ofvannämnda rubrik.
känner så mycket som j a g ville skrifva o m, Och som det gällde tjänstflickors sedlighet men j a g vet inte huru j a g skall finna pas- och matmödrars förhållande därtill, så hop- sande uttryckssätt.
I förstån nog ändå, huru pas j a g att Iduns läsarinnor inte misstycka jag menar det.
Det var bara det j a g ville några ord af en flicka ur de tjänandes eget säga med dessa rader, att genom att stänga led.
tjänsteflickorna inne, Vinnen I intet; hon » En annan Stockholmsfru » talar om c e skall blott, om hon en gång får råda sig olika samhällsklassernas uppkomst, därmed själf, så mycket lättare falla i frestarens belysande orsakerna, hvarför åsikterna äro våld.
En van roddare styr säkrare sin far- så olika i fråga om det passande i förhål- kost genom bränning och skär än en, som landet könen emellan bland » bättre » och aldrig skött en åra.
» sämre » folk.
Hon säger, att om hon be- Så är också förhållandet bland lifvets handlar tjänarinnan som sin dotter, hon då också har att fordra samma uppförande af stormar och blindskär.
Van och säker arm och målet i sikte, och hon skall med Guds henne som af sin egen dotter.
Hon funderar, om ett förbud för tjänst- hjälp lotsa sig i hamn.
Och så till sist, uppfostren edra söner flickor att efter en viss tid sällskapa med eller mottaga besök af manliga bekanta med aktning för kvinnan, möta de henne skulle kunna göra någon nytta i sedligt af- än i tjänarinnans eller fabriksflickans ske- pelse.
seende.
Många fruar skola nog m e d förakt rynka Men hon.
beräknar därvid icke, att det gifves husets unga dotter så många till- på näsan åt detta mitt första och troligtvis fällen att roa sig på, som en tjänarinna ej sista försök att skrifva i » Damernas egen kan få och ej heller begär.
Skall hon nu, tidning », menande, att j a g gjort bättre i som af sitt arbete är hindrad att deltaga att stoppa ett par strumpor eller dylikt.
i några nöjen den tid då det anses passande, Jag hoppas ändå att någon förstått min m e - alldeles utestängas därifrån?
Betänk, att hon ning och låter den öfverskyla bristerna.
Det Tjänstflicka.
också är ung, har samma längtan efter » nå- önskar innerligt en En Föst ur tjänarinnornas.
got roligt » som eder egen dotter.
* 305 Den första förkämpen.
Ett hundraårsminne.
3) et är ett egendomligt sammanträffan- de att » Svenska kvinnornas natio- nalförbunds konferens » blifvit utsatt att öppnas nära nog på hundrade årsdagen af den kvinnas död, hvars verksamhet i kvinno- emancipationens tjänst bildar epok i hela den- na rörelses historia.
Den 10 september hade jämt ett sekel förflutit, sedan Mary Woll- stonecraft slutade sin korta, men betydelse- fulla och af en intensiv verksamhet upp fyllda bana.
Mary Wollstonecraft föddes den 27 april 1759 i en af Londons förstäder och upp- växte i ett olyckligt hem, där en rå och utsväfvande fader och make misshandlade dottern och hennes moder.
Tanken på kvinnans materiella oaf hängighet, hennes själf befrielse, började härigenom tidigt gro i Marys själ.
Hennes första skrift med dess långa titel: » Tankar öfver döttrars uppfostran samt reflexioner öfver kvinnans uppförande i förhållande till lifvets vikti- gaste plikter » visar redan i flyktiga drag, hvarthän den blifvande reformatorn syftar.
Hennes förläggare Johnson blef Mary en högst värdefull bekantskap.
Efter fäderne- hemmets ruin hade hon åtagit sig föräldra- plikter för syskonen, och efter åtskilliga fåfänga försök att lifnära sig genom under- visning gick hon in på Johnsons förslag att uteslutande ägna sig åt skriftställen.
I sin förläggares hus råkade Mary många af Londons litterära storheter, särskildt de franska revolutionssvärmarne Thomas Payne och William Godvin, den senare hennes blifvande make.
Här var Mary i sitt element, och när 1790 Edmund Burkes » Reflexioner öfver franska revolutionen » utkommo ' och striden om människorättigheterna öfverflyttades på engelsk mark, kommo Marys egna innersta hjärtetankar i ovanlig friskhet, skärpa och omedelbarhet til!
utbrott, och världen hörde för första gången i boktiteln » A vindication of the rigths of women » (1792) uttrycket » kvinnans rättigheter ».
Boken erhöll en storartad framgång och Mary Wollstonecraft blef med ens en be- römdhet i England.
Några år senare in- gick hon sitt ofvan antydda äktenskap med William Godvin.
Deras husliga lycka blef emellertid k o r t: den 30 aug.
1797 gaf Mary lifvet åt en dotter, Shelleys blifvande maka, och den 10 sept.
var hennes korta, men märkliga bana fulländad.
Mary Wollstonecrafts stora arbete: » Kvin- nans rättigheter » är emellertid ännu allt- jämt ett verk, i hvilket man i det stora hela finner den nuvarande kvinnofrågans alla många punkter afhandlade eller åt- minstone antydda.
Vi svenskar ha dessutom en alldeles sär- skild anledning att erinra oss Mary Woll- stonecraft.
Sommaren 1795 företog hon nämligen en resa till Sverige, Norge och Danmark.
De bref, hon från denna färd hemsände, utgåfvos året därpå i bokform och gifva de varmaste uttryck åt hennes beundran för den nordiska naturens stor- slagenhet, för det lägre folkets enkelhet oeh ofördärfvade seder, men också åt hennes skarpa kritik af svenska missförhållanden, särskildt i fråga om kvinnans ställning och tjänarnes behandling.
•
IDUN 306 Från Iduns läsekrets.
Bland de mångfaldiga tacksägelseskrifvelser, som ingått till Lovisa Petterkvist med anledning af hennes utställningsbref i Idun, meddela vi här ännu en ur högen att tala för sig och alla de andra: 6tt tacl {till Lovisa Petterkvist.
» Tant Lova; » nu du slutat skrifva Uti vår kära Iduns spalt, Blott hjärtligt tack vi kunna gifva, På tonen hörer du dess halt.
Tack för hvar gång du oss beredde Åt skämtet friskt och muntert le, För hvarje gång som du oss ledde - Att rätt vår Utställning bese.
Vi länge glada nu ha vandrat Med dig och med din käre » Ruff », Och du oss säkert icke klandrat, Om vi ibland ha ' ropat » uff ».
Ty svaghet finns i all naturen Och trötthet är ett mänskligt fel, Som vi i sanning haft den turen Att få rätt mycket på vår del.
Dock att vi fullt vår sommar njutit Är din förtjänst, och den är stor, Du lif uti oss alla gjutit Med din ovanliga humor (!).
» Tant Lova, » så jag vågat kalla Vår kära Iduns bästa vän, Ett hjärtligt tack ifrån oss alla Kom " snart, ja, mycket snart igen!
Min önskan att dig hyllning bringa Har - gjort, att jag på lyran slog, Jag annars aldrig lyckas tvinga En tön ur den, som synes nog.
Öppet bref till Fru Lovisa Petterkvist, Från en af folkköksvärdinnorna på utställningen.
^ [enom Iduns alltid lika välvilliga postkontor sändes detta öppna bref till fru Lovisa Petterkvist med anledning af hennes reflexioner öfver utställningens folkkök (i Idun n:r 32) un- der förhoppning, att det läses med kärlekens glasögon: Den store människokännaren Andersen talar i en af sina många lärorika sagor (den hvilken han benämner » Snödrottningen ») om en spegel, som hade den egenskapen att hvem som såg i den fick allt, människor såväl som ting, » for- keerU för sig.
Om en enda liten, liten skärfva af denna underliga spegel inträngde i ett hjärta eller öga, så isades de till och kunde ej upp- fatta det som var stort och ädelt — men det var ej ögats eller hjärtats fel — det var skärfvans!
Den sagan hafva kanske de flesta af oss män- niskobarn, som hunnit ett stycke ut i lifvet, genomlefvat, medvetet eller omedvetet Det har gifvits tillfällen då vi bedömt lefvande och döda ting, ej sådana såsom de äro i sig själfva — vi hafva ej förmått eller velat sätta oss in i deras förhållanden — vi hafva dömt dem såsom vi för tillfället känt oss stämda och under in- verkan af den där lilla farliga skärfvan.
— Och säg, Lovisa, var det ej en sådan där liten skärf- va, som kom helt oförhappandes i din väg, när du trodde att det var » bara en barmhärtighets- inrättning » i stället för ett folkkök där ute på utställningen.
Barmhärtigheten bör göra och gör sin stora insats i lifvet — men här är och vore den ej på sin rätta plats.
Till folkköket komma arbetets söner och dött- rar i stora troppar med sin själfförvärfvade pen- ning i handen, gladt spörjande: » Hvad bjudes man på i dag? » Huru skulle de känna det, om maten gafs dem af barmhärtighet?
De skulle visst aldrig vända åter dag efter dag, som de nu göra.
Nog skulle kanske mången gång både de och vi önska, att måten serverades dem varmare — men vi känna förhållandena och veta att deras frihetsminuter äro räknade, för dem har det mera värde, mera nytta med sig att erhålla den genast.
Den som har tid och vill vänta, den får så gärna sin matportion så kokande het som endast ett ångkök kan bjuda.
Mer än gärna skulle vi se att knifvarne kun- de räckas lika blanka och skinande, som under de första timmarne af serveringen, men tiden vill ej räcka till mera än att diska dem rena och detta göres grundligt i hvar mans åsyn.
Lovisa lilla, du, som de flesta af oss hvilka stå här, är själf husmoder, och nog vilja både du och vi så fnnerligen gärna, att vårt eget rike skall vara mönstergilt, men huru ofta kan ej denna vår önskan af en eller annan anledning slå fel — och nog får din och vår » Ruff » mera än en gång tåligt bida till bättre dag kommer.
Och så är det här ute i den stora bikupan, mycket skulle den goda viljan önska hafva annorlunda, om det blott ginge för sig.
Vi anse oss ej ofelbara, vi äro endast några trådar i den rikt veckade mantel, som den väna mälardrottningen kastat äfven sina axlar i denna härliga sommar, svaga trådar som dock hafva sin betydelse, sin plats att fylla.
Kom, Lovisa, ställ dig ibland oss, låt skärfvan smälta, räck oss handen, hjälp att ändra hvad ej godt är.
Den utanför stående ser ofta skarpare, tydligare än den som står där inom.
Se på det unga Sverige, de som en gång skola taga vid där vi sluta, se, huru de komma led vid led, med tindrande blickar stå de där i valet och kvalet emellan köttbullar och skinka eller något dylikt, frågande hvarandra: » hvilket tar du, hvilket du? » De äro så viktiga, så lyckliga, de hafva ännu ej fått någon bit af skärfvan, som ser felen.
Man värmes vid att se dem och vill taga dem alla i famnen med ett: » signe Gud eder, I små, och låten eder alltid förblifva barn i hjärta och sinne! » Hedersgumma, har aldrig din bästa sidenkläd ning fått en fläck på de stora festerna därute i världen — nog hafva våra mera än en gång fått sin del af denna världens öfverflöd, men vi hafva så fint och i enrum hehandlat dem, så att ej någon skulle se eller ana att de fått en ska- vank.
Om så kan hända i festgemaken, så är det väl förlåtligt om här, där allt måste gå med svindlande fart, en eller annan soppskål gör en opåräknad kullerbytta och hamnar på orätt plats.
Brist finnes ej på näpna små pappersservietter att torka både munnen och fläckar med, om så behöf ves.
— Kom ut någon morgonstund och se, huru brödet skares i bitar af rena fina händer och ordnas på de rentvättade borden så smak- ligt som helst.
Se, huru de präktiga råämnena behandlas för dagens middag.
Har du någon bättre metod, så lär oss den.
Hvad trängseln beträffar, har den nog sin stora sanning, men den kommer sig däraf att folkköket från början hade en i vår tid ytterst sällsynt egenskap: det var för anspråkslöst, trodde ej att till dess ringa boning mångtusen personer skulle vilja komma för att mätta sin hunger.
Hade det kunnat ana detta, skulle portarne blifvit höga, väggarna vida.
Nu har det endast att vänligt ropa till sina gäster: » Låt sämja ge rum, vänta en stund, medan våra små tjänsteandar hinna torka af borden och taga bort de begagnade kärlen, innan ni slår er ned. » Skulle du, kvinna med det varma hjärtat, som vid många tillfällen visat, att du äger ett sådant, skulle du kunna, när du sitter däruppe i det trefna hemmet i Jockmock, omgifven af allt, som du äger dyrt och kärt, sända ut en hatets bann- stråle — nej, och åter tusen gånger nej!
Samma förhållande är det med oss!
Tjänarinnorna och sedligheten.
Den lilla uppsatsen » Träldomsmärke » i Idun n:r 33 bör genom sitt tänkvärda innehåll intressera hvarje sann husmor.
Tjänarinnorna äro, eller böra vara, de också, med- lemmar af den familj, hos hvilken de vistas.
Är nu dessa familjemedlemmars uppförande ej över- ensstämmande med det som är rätt och passande, så kastar detta uppförande en skugga öfver hela hemmet.
För öfrigt, den tjänarinna som ej sofver om nat- ten, hon utför illa sina sysslor om dagen, och dess- utom ger ett osedligt lefnadssält en allt annat än behaglig prägel åt hennes utseende ooh person.
Mindre angenämt är det att se en ung kvinua gå omkring i ens hem med sömniga ögon och bleka, slappa drag.
Det är just de icke anständiga tjänarinnorna, som ____ 1897 många familjer i småstäderna oeh på landsbygden ha att tacka för den där ofta förekommande oseden att manliga individer sent på kvällen eller på natten knacka på köks- eller jungfrukammarfönsterna eller prata, skratta och föra oväsen därutanför.
Detta oskick borde på det allra strängaste bekämpas af såväl husbondfolk som alla dem, som hafva till upp- gift att skydda hemmens ooh ordningens helgd.
Det gifves säkerligen i hvarje hem tillfälle för dess tjänarinnor, särskildt söndagseftermiddagarne, att några timmar sällskapa med vänner och bekanta, så att nattens och hvilans tid ej behöfver upptagas af denna förströelse.
Hvem unnar ej gärna den som arbetar både hvila oeh nöje, men bådadera i rätt tid.
Sedligheten är för såväl individen som nationen ett af de förnämsta villkoren för hälsa och lycka, därför är det en oafvislig plikt för hvar och en att i sin mån söka bidraga till sedlighetens höjande.
Låtom oss söka göra klart för de dåraktiga unga kvinnor, som vilja när som helst sällskapa med hvem de behaga, att den som behärskas af en dålig passion är en slaf, då däremot den som behärskar sina pas- sioner är en friboren varelse, han eller hon må ut föra det simplaste, mest förbisedda arbete.
Ingen nation kan tala om verklig frihet och upp- lysning, förrän dess olika individer göra sedligheten till en af religionens förnämsta plikter.
Kristus sä- ger: » Salige äro de renhjärtade, ty do skola se Gud. » De osedlige äro ej renhjärtade.
Måtte präster, lärare oeh husbondfolk ej tröttna att framhålla föi- de unga renhetens gudomliga väl- signelser och ingifva dem fasa för det onda, för allt som förgiftar såväl kropp som själ.
Måtte det inom vårt land uppväxa en stam af goda, sanna, renhjärtade unga kvinnor och tjänarin- nor, som hålla sig själfva oeh hemmen i ära.
Eua W — g.
* Kvartalsprenumeranter uppmanas att nu ofördröjligen verkställa pre- numerationen för sista kvartalet, på det intet afbroit i tidningens expedition må behöfva upp- stå.
Som bekant medföljer under detta kvartal till alla prenumeranter: Iduns ytterst intressanta och värdefulla j u l n u m m e r, hvilket i år med särskild anledning af tidningens tioårstillvaro till såväl omfång, utstyrsel som innehåll till och med kommer att öfverträffa föregående år- gångars.
Bäst därför att nu genast i god tid förnya kvartalsprenumeralionen!
Redaktionen af Idun.
U p notisboken.
Det bekanta kvinnliga läroverket i huf- vudstaden,.
den s. k. Ählinska skolan, firar vid denna tid sitt 50 års-jubileum.
Vid 17 års ålder grundade fröken Karin Ahlin år 1847 på Kungs- holmen en skola för flickor, hvilken genast fick 17 elever.
Ar 1859 voro lärjungarne 57, år 1867 flyttade skolan till Fredsgatan 19, och samtidigt växte antalet lärjungar.
År 1871 voro de 266, år 1875 400.
År 1887 flyttade skolan till den nuvarande lokalen vid Malmskilnadsgatan 52.
Under förra året var lärjungarnes antal 395, inne- varande hösttermin öfverstiger antalet 400.
Under det gångna halfseklet har skolan i lifvet utsändt mer än 4,000 elever.
Vid 67 års ålder kan alltså den vördnadsvärda stiftarinnan, än i dag skolans föreståndarinna, blicka tillbaka på en sällsynt berömvärd verksamhet i fosterlandets tjänst.
Kvinnlig medaljör.
Patriotiska sällskapets stora guldmedalj har tilldelats lärarinnan vid Murbeckska uppfostringsanstalten i Stockholm, fröken Erika Ericsson, som nu i nära 35 år ägnat ett plikttroget och nitiskt arbete åt denna in- rättnings tjänst.
Medaljen öfverlämnades åt fröken Ericsson vid inrättningens 150 års fest af
IDUN 1897 307 u - i K.
Dramatiska teatern gaf i onsdags sitt första ordföranden i styrelsen, prof. Oskar Montelius, mer.
Parketten, första raden och en del af den £ fl fl som tackade henne för hvad hon verkat samt andra voro reserverade för konungens in- och nya — eller åtminstone delvis nya — program ra J4 o m uttryckte den förhoppningen, att inrättningen utländska gäster denna afton, herrarne i stor för hösten.
Det upptog, utom den gamla väl- tJ fr&lt; ännu många år skulle få lyckan att räkna på uniform och damerna i glänsande ljusa toaletter.
kända » Kapten Puff eller storprataren », en fl P&lt; rf Naturligtvis såg man äfven på de platser, till italiensk enaktare » Jephtas dotter » och en » ju- ra fröken Ericssons stöd och hjälp.
, hvilka biljetter.
sålts, uteslutande en distingue- bileumspjes » af Frans Hedberg: » Mästerlotsens jo rf PH g) rad och högtidsklädd publik.
Allt bidrog så- minnesdag ».
Vi återkomma.
RA Kvinnan på apoteken.
Sex kvinnliga provi- lunda att breda ett sällsynt lysande skimmer Södra teatern har äfven bjudit på ett jubile- sorer finnas nu i Sverige.
Under innevarande öfver det hela, som sent skall förgätas.
umsstycke, som sedan i måndags ges som efter- o examensperiod har nämligen vid Farmaceutiska Klockan strax efter nio inträdde konungen rätt till » Durand och Durand ».
» Tvänne århun- - * institutet farmacie studiosiexamen aflagts af ej med sitt lysande följe, hvarvid hela publiken draden » framställer — i form af en framtidssyn mindre än fyra kvinnliga apotekselever, frök- reste sig och hofkapellet uppstämde under förste af en gammal fattig präst i slutet på 1700-talet O o narna: Agnes Hildegard Arvidson,-född 1875, elev hofkapellmästaren C. Nordqvists ledning en af — i tvänne tablåer först Karl Johans landstig- ra j4 å apot.
Lejonet i Malmö, är efter examen anställd denne komponerad ståtlig och anslående jubileums- ning på svensk jord, sedan hans sonson hyllad rf s å apot.
i Ronneby; Eva Eleonora Christofferson, festmarsch.
efter tjugufemårig fredsäll regering.
Det lilla f. 15 mars 1876; Gerda I.
A.
C. Borgström, f. Kom så Vilhelm Peterson-Bergers sagodrama- versifierade tillfällighetsstycket uppbäres af varm ta 25 december 1877, båda å apot.
Svanen i Kri- tiska festspel » Sveagaldrar », i 4 bilder.
Texten, patriotisk känsla och mottogs pä premieren myc- rf stianstad; samt Jenny Ulrika Larson, f. 31 decem- som äfven är skrifven af kompositören, alltigenom ket välvilligt af publiken.
ber 1877, tjänstgör å apot.
i Arvika.
på alliterationsvers, stundom afbruten af rimmad s De stora sångarfesterna på onsdagen och fre- Den första kvinnliga farmaceuten är, som Iduns vers, däri dock likaledes förekomma talrika O dagen i denna vecka kunna vi ej omnämna bokstafsrim, bör noga studeras af en hvar, som läsarinnor väl känna, fröken Leth, dotter till O apotekaren Leth i Karlshamn.
Den andra i ord- vid åhörandet vill någorlunda kunna följa med förrän i nästa nummer.
(4 ningen blef fröken Andréen från Borås, dotter innehållet i det musikaliska sagodramat.
Den är ingalunda lätt-tydd, hvilket ock synes vara veder- till fördelningsläkare Andréen.
börandes mening, enär man på festprogrammet inom parentes ansett sig böra angifva, hvad för- H) \ FÄR JRUKTERNA / ALLA.
Kvinnlig teknolog.
Innevarande hösttermin fattaren egentligen menat med hvad han skrifvit.
0 1 har tekniska högskolan erhållit sin första kvinn- Är sålunda meningen dunkel, så är emellertid liga elev, fröken Agnes Magnell.
Fröken Magnell, textens form så mycket klarare och vackrare, Af Fredrik Nyeander.
och vi hafva sällan sett så briljanta alliterationer.
som beredts för inträde vid Scfnvartzska skolan, Hr P.-B.
har häri sökt efterhärma Richard Wagner.
lär komma att utbildas till arkitekt.
1 JET är en blid sensommardag.
Solens Men det är nog ej endast häri.
Äfven i musiken har han tydligen ställt den store mästaren som * ~ gula sken faller genom en luft, så kri- och erkännas måste, att flerstädes mu- stalliskt klar, att man tycker sig se många Af Hulda Lundins » Handledning i meto- förebild, siken höjer sig till äkta wagneriansk storslagen- disk undervisning uti kvinnlig slöjd » har på het och kraft.
Instrumenteringen är ock med mil.
Det faller med vemodig glans på ti C.
E. Fritzes hofbokhandel utkommit en andra få undantag lyckligt gjord.
Öfver det hela med skog, redan lätt rodnande, äng, redan gul- upplaga, sedan den första, som utkom 1892, redan de rninga och långa recitativen hvilar dock en W nande.
Det faller på den gamla herrgårdens, hunnit blifva slutsåld.
Den nya upplagan, som monoton och tröttande enformighet, som ej är innehåller icke mindre än 95 teckningar af Ebba riktigt lämplig för ett festspel.
Ett felgrepp anse lindar, de hundråriga, som nu åter efter Carlin, däraf flere nya, kommer säkerligen att vi vara, att andra och tredje bilderna i festspelet en sommar blekna.
Det faller på trädgården liksom den första i vida kretsar fylla ett verkligt äro till innehållet så lika hvarandra, att det nära där äppleträden digna af rödmogen frukt, SE behof.
nog endast är de yttre dekorationerna, som skilja det faller metalliskt på de gyllene äpplena BL m dem åt.
Festspelet skulle gifvet hafva vunnit och rosenhägrarne, dinglande på sköra stjäl- på, att dessa båda bilder samarbetats till en.
S Kristine Dahl, den bekanta ihärdiga för- kar.
Det är vindstilla i trädgården.
Fruk- kämpen för den kvinnliga reformdräkten, har i Med allt detta förtjänar dock kompositören, på m fet dessa dagar ingått äktenskap med adjunkten hvilken man gärna vill ställa stora fordringar, ten är färdig att bärgas, men än har herr- fa erkännande för sitt verk, hvilket ock gifvet tyder gårdsfolket ej kommit m e d stegar och k o r Wilhelm Troye i Bergen.
9 på en mindre vanlig begåfning och ställer i ut- gar för att plocka ned den.
Man hör blott sikt, att han snart kan våga sig på lösandet af då och då ett äpple falla till marken, med U Nu, då hösten nalkas, och damerna skola djupare uppgifter i musikaliskt hänseende.
ett ljud, som liknar en suck.
.
.
förse sig med nya hattar, torde det vara på sin Ü Texten innebär en varm hyllning till kungen- Syrsorna sjunga i trädgårdsmuren, en plats att åter erinra om några or d, som af våra jubilaren: djurskyddsvänner förut ofta riktats till Sveriges bizarr, söfvande melodi.
De sjunga i det kvinnor: » Köpen aldrig för edra klädedräkter m a » Skön skall runan skäras yfviga vildvinet, som slingrar sig kring uppstoppade fåglar ej heller fjädrar af sådana som skedet prisar herrgårdsverandans spalier och börjar gå i fåglar, hvilka icke för matnyttiga ändamål än- efter fem och tjugu somrars sol. » &gt; dock måst uppoffras! » rödt.
.
.
o Det vore högeligen önskvärdt, att våra damer Det är en så stilla, väntansfull ton Personerna äro drotten (hr Séllergren), drott- o allmänt beaktade detta vid nu förestående val af ningen (stum person), Saga (fru Östberg), Svea luften, en så blidblek dager öfver hela prydnader till höst- och vinterhattarna.
Zoolo- (fru Linden), en yngling (hr Ödmann) och en mö Ü M fi ger och statsmän, jordbrukare och skogsodlare, (fröken Timlin), de båda senare betecknande huset.
Allt tycks vara dödt, ingen skrattar o alla äro ense om behofvet att på det kraftigaste folkets själ och hjärta, samt en härold; (hr Lejd- eher slamrar i denna sensommardagens elegi M söka skydda småfåglarna, om ej en obotlig ska- ström).
Sagas och Sveas partier äro de båda Det är som o m alla voro döda eller skulle da skall ske.
Tusentals kvinnor i skilda länder förnämsta och erhöllo ett alltigenom förträffligt till att d ö, som o m allt och alla vore trötta och äf alla samhällsklasser hafva också formli- utförande.
Äfven de öfriga rollinnehafvarne för- gen förbundit sig att aldrig bära en så dåraktig tjäna erkännande.
Med ett dylikt språk, som i och längtade efter sista andedraget och att prydnad.
Så har bl.
a. drottningen af Danmark falla liksom frukterna på gräsmattan.
.
.
detta festspel förekommer, är det dock mer än redan förlidet år uttalat sin lifliga anslutning till Alla äro dock icke döda i det bleka huset.
eljes nödvändigt, att texten tydligt uttalas.
Åt- dessa sträfvanden, och i våras uttryckte vår egen CO drottning sina varma sympatier för hvad den skilligt gick dock förloradt.
Af de vackra kö- Men man går så lätt därinne öfver golfven rerna från osynliga skogsandar och hafsjungfrur ty den gamle herrgårdsmannen är sjuk svenska kvinnoföreningen till djurens skydd hördes knappt ett ord.
Slutscenen med sköld- verkat i samma syfte.
mödansen var mycket effektfull, och stämningen Han sitter ensam inne i sitt rum, hvars stegras till varm entusiasm vid den ståtliga dörr han tillslutit, och den bleka dagern slutkören: silar sig in genom de stora rutorna, öfver hvilka markiserna halft nedfällts.
Teater och.
musik.
» Ilyllom då honom, i-§ Han sitter så blek och lutad på en stol som härskat har O J * G a l a s p e k t a k l e t å k. o p e r a n.
så länge till frihets fromma, med en massa papper i handen.
Han är tusenstämmigt tack Säkerligen har väl k. operans salong aldrig gråhårig och gråskäggig, det magra ansik för trogen vakt förr företett en så i ordets alla bemärkelser ly- tet är fullt af fåror, plöjda af lidande, och ur jublande hjärtan ljude! » sande anblick som vid galaspektaklet i tisdags •o melankolien blickar fram ur de trötta ögo- med anledning af h. m:t konungens regerings- nen, liksom ur kindens vemodiga.
.
.
jubileum.
Särskilda anordningar hade för till- 3 ° CÖ Dekorationerna voro synnerligen vackra, sär- fället vidtagits.
Sålunda hade raderna smyckats deles i den sista bilden med sin präktiga forn- Han ordnar sina papper, TY han känner med gröna guirlander, i hvilka omväxlande in- nordiska sal och det vackra månskensland skapet att han skall d ö.
Han har läst upp sitt skåp flätats blommor och glödlampor, och på öfre i bakgrunden.
parkett samt parterr hade uppförts en ny kung Efter styckets slut gick ridån ånyo upp för där alla värdehandlingarna ligga, tagit fram 0 1 lig loge, öfver hvilken tronade en kunglig krona, en tablå eller apoteos, då man bland annat såg de olika högarne, och nu lägger han dem omgifven af vackra draperier.
Midtplatsen i för- i luften sväfvande genier lagerkransa konung i den ordning, att man efter hans död sta stolraden i denna loge upptogs naturligtvis Oscar II:s byst.
Härvid utfördes » Ur svenska skall finna meningen med dem.
Testamente af h. m:t konungen, som till höger om sig hade bjärtans djup », i hvilken sång publiken instämde och allt skall vara klart.
Och hans efter kronprinsessorna Lovisa af Danmark och Victoria stående.
Ett lefve för konungen hade naturligt- af Sverige samt till vänster storfurstinnan Eli- vis nu varit på sin plats och skulle lika gifvet lämnade skola välsigna hans minne.
sabet af Ryssland och arfstorhertiginnan Hilda åtföljts af de lifligaste ovationer.
Alla inväntade Han skall dö — doktorn har sagt det.
Han af Baden.
Bakom dessa sutto ej mindre än 23 det ock synbarligen, men ingen kom sig märk- furstliga personer jämte en hel del andra gäster värdigt nog för att utbringa detsamma.
Och så är ej rädd för döden, hans lif har varit sorgligt, han har mist sin hustru, som nu och uppvaktande.
I den vanliga kungliga logen var den enastående föreställningen slut.
sutto diplomatiska kårens medlemmar med da- hvilar i familjegrafven, däruppe, i den liden,: % 1 m m U s ü w (£ &lt; ü BLAND nu BEFINTLIGA CACAOSORTER INTAGES SÄKERT FÖRNÄMSTA PLATSEN AF H U L T M A N S C A C A Redan 1888 intygade prof. Joh.
Lang i Lund, att Hultmans Cacao var fullt lita med van Houtens Cacao.
Hultmans Cacao kan således varmt re- O kommenderas till hvarje husmoder.
H IDUN 308 sø S.
W H ri- - P O: ™ s s " 88 f 3 D 3 D - s B) ert- Denna mörka makt tyckes nu den gamle herrgårdsmannen en ljus vänlig makt.
Den OD (* 3 » 3 E5 CO s SO C3 SS J£ » P " B e 3 O. » £.« CD |2 - (ff - «• O DO öfver hvilken solen lyser.
Han har länge väntat att få följa henne.
Det förefaller honom, som om han alltid längtat att få dö, ända sedan han varit liten, ty hans lif har varit så sorgligt — han har alltid varit sjuk, aldrig kunnat bli det han så gärna velat.
Den gången, då solstinget kom på den förfärliga manövern, då han var ung militär, det nästan dödande sol- stinget, som bröt hans bana och gjorde honom mjältsjuk och skygg för hela sitt lif.
.
.
Han sitter och tänker på det sol- stinget, som dödade hans lif och satte ho- n o m på denna gamla döda herrgård att i ensamhet glömmas af vänner, som gingo framåt i världen och blefvo hvad han velat bli.
Han sitter och tänker på det solstinget, den manövern, på öfversten som lät utföra manövern, fast den tropiska hettan borde sagt honom, att den var omöjlig att utföra utan stort men.
Många stupade också och togo skada för alltid.
Och han, den gamle herrgårdsmannen, tog värst skada, ty han var ifrigast.
Han tänker icke med hämd- tankar på öfversten, som begick detta fel.
T y han blef af skedad af kungens vrede, han blef också olycklig och är nu död.
Nej, den gamle herrgårdsmannen, som själf skall dö, tänker icke på honom, som för- därfvat hans lif.
T y kanhända var det ej hans fel — hvad lifvet menar med sina olyckor, kunna de dödlige ej veta, och icke alltid äro människorna skuld till dem, fast det ser så ut.
T y bakom dem står den mörka makt, som ingen känner och som ingen bör klandra.
.
.
I honom vi se En ambassdör Från hof vet vid isiga vatten; Men låtom oss le Med glädtigt humör Samt lyfta för honom på hatten.
Han delar ut kort — endast gula blad — Vi läsa hans namn, han ger sig åstad Ocn lämnar oss kvar uti natten.
r Tyd nu hans namn — här är hans kort — ö § ~ Ditt språkgeni ej båtar stort.
Ett fornsvenskt namn att börja med.
t » B K &lt; 99 Hur dagen blifver för en smed.
En väg hvars gläns man skarpt be- s g stämt.
Ett bibliskt namn du ofta nämnt.
Hvad nyttjas nödfallsvis som stol.
Namn på en varelse i kjol.
i » En läcker spis för kreatur.
Hvad följer efter snö och ur?
OJ Mot böljeslag en säker dam.
«_ lin SI Tabula magica.
* Innehållsförteckning.
Till kvinnokonferensen: Lady Aberdeen, Internationella kvinnoförbundets president; af W. B.
K.
(Med porträtt).
— De fosterländska högtidsdagarne — Kvinnokonferen- sen.
— » Ett p r o b l e m », med praktisk belysning; en höst- flyttningshumoresk af O. D.
— Ur almanackans mysterier; en historia o m Ebba af N — g.
— » Hvad jag minns o m kung Oscar »; det utlästa bederspriset.
— En röst ur tjä- narinnornas eget led; af Tjänstflicka.
— - Den första för- kämpen; ett hund ' aårsminne.
— Från Iduns läsekrets: Ett tack till Lovisa Petterkvist; af — a.
— Öppet b r e f till fru Petterkvist från en af folkköksvärdinnoma.
— TjSnarin- norna o c h sedligheten!
af Eva W — g — Ur notisboken.
— Teater och musik.
— När frukterna falla; skiss f ö r Idun af Fredrik Nycandsr.
— Tidsfördrif.
Jubileums-aritmogryf.
1 1 2 3 4 5 6 7 2 5 8 9 10 11 7 1 3 4 3 12 7 4 4 14 » 15 11 3 16 5 4 17 5 3 18 6 4 1 6 11 13 1 3 4 6 7 7 16 20 11 3 8 1 4 8 1 19 3 4 3 16 1 7 8 1 1 2 2 2 9 21 1 4 22 6 7 1 3 3 4 4 5 10 18 1 21 3 4 6 1 5 5 5 5 6 11 4 6 7 13 1 11 3 6 7 7 8 8 12 22 1 5 3 4 6 7 8 9 9 10 10 13 18 22 1 11 8 3 11 1 7 13 1 7 8 3 15 24 1 11 5 8 3 18 16 5 6 21 2 5 1 21 Omflytta talen i de 25 rutorna, så att sifferraderna — antingen man hopsummerar dem lodrätt, vågrätt eller diagonalt — gifva summan 27.
8.
L. Prokop.
1-5 2 — 5 3 — 5 2-5 Syrsorna sjunga där utanför i verandans vildvin; den gula dagern silar sig in i rummet, och man hör dofva suckar från trädgården.
.
.
Timmarne gå, snart är middagstimman.
Den gamle herrgårdsmannen har sagt till, att ingen får störa honom.
Han vill vara i ro.
Men nu är middagstimmen, och nu glän- tar en hand på dörren och en ung flicka visar sig!
Hon är lik moderns porträtt på väggen.
Fadern sitter med ryggen mot henne.
Hon smyger fram på tå och har ett ljust leende kring sina läppar.
Men när hon kommit fram till honom och ser honom i ansiktet, blir hon plötsligt blek, leendet bytes i ett uttryck af skräm- sel.
Hon vill skrika, men intet ljud kommer öfver hennes läppar, ty allt är så stilla.
.
.
Hon sjunker ned framför honom, lutar hufvudet i händerna mot hans knä och gråter.
.
.
en stilla kärlekens gråt öfver den gamle älskade fadern, hvars ro ändtligen kommit.
.. skall nu lösa honom från en tillvaro, hvars mening han aldrig fattat, han skall nu få förklaring på så mycket.
T y han tror, att lifvet skall fortsätta efter detta lif.
Han har af sina olyckor lärt sig t r o detta, ' och hans döda väna hustru har också lärt ho- nom det.
T y hon har varit hans tröstan- de ledsagerska.
den enda ljuspunkten i hans tillvaro, hvars frågetecken snart skall utplånas.
.
.
Han sitter och tänker på allt detta, medan papper efter papper vandrar genom hans darrande händer.
Han tänker på, huru godt han skall få det, när hans hjärta icke klappar mer och han kanske skall se sin väna, döda hustru igen.
T y det har hon sagt honom.
Man hör blott det lätta skramlandet af papperen.
.
.
Och han tänker på barnen, som han nu ställer det väl för.
Han skall lefva i deras minne som en ljus bild, liksom den älskade modern.
De skola sakna honom, och när de upphört att sakna honom, skola de intet sakna, ty dessa papper skänka dem hvad de behöfva.
Den gamle herrgårdsmannen ler ett lyck- ligt leende.
Han har uppgjort med alla, han är ingens fiende.
Han har varit god och ädelsinnad.
Han känner, att han ut- härdat sitt sorgliga lif med resignation, som nu gör honom lycklig!
Och hans fingrar stanna på papperet, han ser upp på väggen, där porträttet af hans döda hustru hänger.
Hennes bild tycks le mot honom, och då ler han mot henne.
Så sluter han ögonen, och så blir han sittande ...
Hvad växer uppå åsens kam?
Hur barnet fann sin karamell.
En lätt och vacker vinterfäll.
Hvad gjorde den som snufva fick?
Hvad efter tuppen sedigt gick.
Hvad vill den blinde framför allt?
Hur man lätt blir när det är kallt.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Ett djur som horn och klöfvar bär.
Hvad den ej tiden passar, är.
Sibylla, Logogryf.
Han åter är här.
Vi känna igen De melankoliska dragen.
Som alltid, han bär, Vår gamle vän, En vissnad blomma i kragen.
Med stjärnor i mängd är hans bröst betäckt, Sitt glänsande månsken han visar käckt, I rägn hans kappa är tvagen.
1897 ö. profet, ätbart, obehagligt.
Förträffligt fabrikat i Tröjor, Kalsonger, Skjortor, Heldragter etc. etc. i Kamgarn (J a e g e r s s y s t e m).
ÄlVcn B o m u l l ocn Ualfylle.
— S o m m a r - o c h Vinterlivalitéer 17 18 9 19 3 20 1 21 Ess.
Vokalförändringsgåta.
Med y = ett rör.
Med e = ett rör.
Med a = kan vara ett rör.
Boi.
14 5 10 5 2 8 3 11 22 23 10 11 23 8 1 16 24 251 21 1 3 18 11 M 1 | 6 4 4 Orden beteckna: 1) Frukt, 2) Dekoration, 3) Mansnamn, 4) Fiskred- ^ \ skap, 5) Svensk badort, 6) Kvinnonamn, 7) Ha de flesta böcker, 8) Djur, 9) Kvinnonamn, 10) Blom- ma, 11) Fisk, 12) Fettämne, 13) Mått, 14) Musikaliskt konstord, 15) Mat rätt, 16) Fisk, 17) Mansnamn, 18) Konsonant, 19) Vokal, 20) Fisk, 21) Svensk stad, 22) Växer i skogen, 23) Konsonant, 24) Saknar ingen, 25) Fisk.
Äro orden rätt lösta, bilda bokstäfverna i den lodräta mellersta radens rutor, lästa uppifrån och ned något som vi säkerligen alla, med anledning af jubileumsdagen, tillön- ska vår konung och drottning.
Moster Lisa.
Lösningar.
De inkapslade geografiska namnen.
Wenden.
T i d ö.
Glan.
Landsort.
Stettin.
Kullen.
Vasa.
Kap.
Kana.
Eibe.
Iran.
Po.
Öregrund.
Lovisa.
Oran.
Langrese.
Dundee.
Dagö.
Huron.
Ange.
Dvina.
Indus.
Halle.
Sala.
Assan.
Kent.
Winga.
Randers.
Ka- min.
K y m e n e.
Parma.
Madras.
Uppland.
Nain.
Og.
Aden.
Kemi.
Elbe.
M a r o c k o.
Or- leans.
Lidan.
Tenö.
Mandal.
Uler.
Warna.
Wismar.
Lima.
Seine.
Altona.
Juras.
Omsk.
Assens.
Sedan Lena Verdun.
Kabul.
Drau.
Erivan.
Chile.
Ida.
Åland.
JNerike.
Marne.
Marly.
Lofö.
Kina Tarn.
Å b o.
Kasan.
In- garö.
Tarta-iet.
Ösel.
K o m o.
Oder.
Jena.
Inn.
Para.
Mörrumså.
Dessau.
Adelsö.
Dels- b o.
Aar.
Arvika.
Mexiko.
Kansas.
Korsika.
Posen.
Ljusterö.
Malmö.
Don.
Gestilren.
Norge.
Örebro.
R i o.
Akaba.
Kaffa.
Taberg.
Tibet.
P ' orsvik.
Bergen.
Siena.
Dekan.
K o r - fu, l o v a Gent.
Natal.
Hammar.
Vormen.
Fånö.
Österrike.
Södertörn.
Trior.
Main.
Vestervik.
Reval.
Åre.
Jemtland.
Nebraska.
Oman.
Germanien.
Unden Kapri.
Särö.
Tiber.
Gefle.
Tabor.
Odessa.
Florens.
Nil.
Valetta.
Manila.
Kartum.
R a m a.
Ramnäs.
IngeriB.-inland.
Garip.
Turin.
Kaiin Dansk, ön.
Fulda.
Mark.
Kanin.
Troja.
Orel.
Adda.
Fyen.
Skeen.
Linde.
Tjust.
Kola.
Memel.
Kairo.
Bug.
Kiev.
Portland.
Elba.
Krain.
Santa Fé.
Trosa.
Tanger.
Skagen.
Åmål.
Kama.
Isar.
Ulm.
Tonkin.
Aspö.
Öresund.
Asele.
Obi.
Aller.
Varberg.
Hede.
Sko.
Tas- manien Marengo.
Lingen.
Armenien.
Moss.
Norfolk.
Skagern.
Aten.
Rostock.
Tebe.Riga.
Ararat.
Afrika.
Narva.
Ob.
R o m.
Peru.
Odense.
Arno.
Verden.
Anjala.
Viskan.
Unna.
Malaga.
Tomsk.
Kanton.
Sinai.
Orsa.
Gakul.
Lorient.
Kaskö.
Hjo.
Anderna.
Ek- sjö.
Småland.
Mur.
Aljaska.
Lund.
Kal- mar.
Dalmatien.
Java.
Titicaea.
Wien.
E m - m a.
Pisa.
Sin.
Utö.
Falster.
Erie.
T i m o r.
Enköping.
Tana.
Visby.
Ornäs.
Tivoli.
O- I nega.
Prut.
Priskurant och profver på begäran.
3 Bryggaregatan 3, 1 trappa upp, andra huset från Drottninggatan.
