# ID: svediakorp-per114
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1894
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,230
# sentences: 978
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
.
.
.
.
.
7 -.
.
.
.
_ I.
.
.. h r TIDSKRIFT FOR '.
+.
.
J.
.
.-.
.
.
.
SOCIALA 06H LITTEMA- INTRESSEN - ' .I Evnst Bec7c~nma, Kvinnan och hufvudstadens fattigvård.
M w i a CederschiöZd, Ur de senaste årens litteratur i kvinnofrågan.
(Forts.) ' M.
AnhoZnz, På tröskeln till Asien.
v F., C&amp; ?., A.: ...
Ch.
Lefflers efterlämnade skrifter.
L '.
M.
C., Från riksdagen. '
Från våra ombud.
Meddelanden från Fredrika-Bremer-Förbndet; Fran skilda håll:.
.
.
, '.
&lt; -.
Förbindets medlemmar kr: 2: 50.
Pris pr årgång: För För icke medlemmar p 4: 00..
B o m u l l s - och Ylle-lKugdiner Tryckta Perkaler och $athitep B r (4 A Största f örlag i Skandinavien.
af Religiös litteratur: C) Fo&amp;erdand~st~eJsen.9 F-ecerrrpedM~~, 8 g 3 shsom: Biblar, Nya testamenten, BibeliUäggningar, ~ 110s @ - Ei&amp;okhoIm, ~ t t lKissionsskrifter, Lefhadsteckningnr, Bedttelser, BosMh&amp;.
.
m ' 3 lingar, Dagbetraktelser, Böneböcker, Advents- och P a s s f s a s l b e ~, Slinger, Bnrnskrifier, Planscher och Bilderböcker, TrantBter och Nyk= terhetsskrifter, h i l k a alla iinuas till försiiljniiig uti 2 Fosterlandsstiftelsens Missionsbokhandel .w L 34, ~~iistel * sar~urezsg (; ttcc~~.
?d smit hos iifrige bokhandlare i riket.
Fiillstiiiiiig Förlagskatrilog sundes p i begiirm grstis.
b8 w 4 % el AMALIA LUNDBERGS Eg SO Drottninggatan SO, L p.
rekommenderar sitt väl sorterade lager.
Rekvisitioner expedieras mot postförskoft.
Modenffiir för ~rrrnkap~or, Stookholm, rekommenderar sitt stora och rikhaltiga lager af Nouveaut6er far sHtludgen.
Sarskildt f %i.
rekominendera mitt stors lager af w Pelsverk for Pelskappair med därtill passande öfvertyger.
F Ö r kapitalister, särskildt frnntiminer, liar det Iange varit ett önslriiiiigsmål att kunna öfverläinna vhrden af sina värdepapper och skötseln af sina iffarer åt nhgon person eller institiitioii, som med absolut siikerliet förenade puiiktligliet ocli noggrannhet i utförandet af det anförtrodda iippdraget afveiisom prisbilligliet.
En sådaii institution ar Stoelrliolins Enskilda Banks Notariatafdelning (Lik Ra Nyg&amp;tu n 2 7, expeditionstid 10-41, so111 under garanti af Stockliolins Eiiskildn Hank åtager sig vård och förvaltiiing af enskilda ' personers och kassors vardepapper.
Exempel 1.
Om en person Iios Notariatafdelningeii deponerar obligatioiier, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna knpon- ger och tillliandaliåller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningeii utlottningar af obligationer och underrättar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillliörig obligation blifvit utlottad,.
samt lainnar förslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Oin inteckningar deponeras hos Notariatafdelningen underrättar Notariatafdelningen gäldenären daroni att rantorna % in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, Iivarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att iiiteckiiingarne blifva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos afdel- ningeii deponerad inteckning genoin uiiderl5lten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockliolins Eiislcildit Bank darigenom uppkommen skada.
Förvariiigsafgift: 50 öre för år ' pr 1,000 kronor af deposi- tionens värde, dock ej under tv8 kronor.
Specialaffär for Sy behör, 43 (h Brottninggatan 43 ö r n l ~ c s e t af lCZarauergsgat a n).
Billiga ocli bestämda priser.
SVARTVIKS rekommenderas äfven s&amp;som gardinstiirl~else, och.
.
finnes till salu hos alla d s o r t e k d e.
speieri- och diversehandlande i riket.
(G.
1184 ' 7).
uss0.n Aug.
(etablerad 1860), Försaljningslokaler: necilra Botten, em, tvd och ts * e tr. upp STOCKHOLM.
Stiirsta lager i Norden.
.
ICulorta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattklädningstyger Schalar och Resfiltar .m, m.. '
.- Observera!
Genoni direkta förbindelser med iii- och iit1,ziidets förnämsta fabrikanter kan.
jag erbjuda ofvanniiinda artiklar bättre och billigare %n .någon an- nan och torde en hvar genoin besök i mina lokaler eller genoin reqvisition a.f profver och varor lätt blifva öfver- tygad om fördelen att hos, m i g fylla sina beliof af dessa artildar. '
Kvinnan och huflrudstadens fattig- vård.
.
Utgifterna för fattigvarden inom rikets största fattig- v&amp;rdssamhalle befinna sig alltjämt i en oroväckande stigning.
Stockholms D fattigvirdsmillioii, rullar framåh som en lavin och sväller ar från å;, med det ena tiotusentalet efter det andra.
Att sadant sker under det att samtidigt hufvudsta- dens folkmängd endast längsanit tillväxer, ar i och för sig ett socialt symptom,, som synes i hög grad ägnadt att framkalla allvarliga bekymmer.
Och misstämningen ökas genom en allt mera rotfäst öfvertygelse att dessa stora belopp långt ifrån i sin helhet tjäna det syfte man med dem afsett.
Trots allt erlzännansvärdt nit hos dem, som närmast handhaf va fattigvården, föreligger, ifall denna öfvertygelse &amp; r riktig, ett olycksbringande koinmu- nnlt slöseri.
Fattigviirdens uppgift Kr att i största möjliga, mån göra fattigvården obehöflig.
Den af ålder eller sjukdom van- före, afvensom den viiriilöse minderirige, aga bide lagens och medksinslans rätt, att i fall af behof erhålla understöd.
Men i öfrigt borde fattigvardens hela karaktsr vara preventiv.
Dess ansträngningar böra gå, därpå, ut att förekomma eller undanrödja behofvet af dess anlitande.
Den motverkar sin egen uppgift, ifall den, öf verväldigab af detaljernas mång- fald och svhighet, släpper ur sikte denna sin första plikt.
Och om den låter förleda sig att utan noggrann undersök- ning och kraftig kontroll öfver understödens användande dela ut allmosor till höger och venster, så kan den i all sin val- mening förvandlas till en verklig sanlh&amp;llsfara.
Eller hvad blir val följden om, sisom det nu tyckes vara fallet, hundra- tusentals kronor plottras bort p&amp; ett satt som stundbni endast tjänar.
att, till förfå1lg för dem som ej f i något understöd, sup- plera arbetslönen, och som alltid frestar mottagaren att be- trakta fattighjiilp såsom ett.
slags biförtjänst, hvilken det
80.
- är så godt attots, då man kan f&amp; den, afven om man icke precis behöfver den?
Lyckligtvis tyckes det sent omsider ha kommit därhän, att Stockholms fattigvårdsförhiillanden skola underkastas den grundliga utredning, som är första steget mot en reform.
Fattigvkrdens revisorer hafva - pk initiativ, efter hvad allmänt kändt är, af ordföranden grefve Hugo E.
G. Hamilton, hvll- keii partinitet vid senaste val uteslöt frtin stadshllmalrtiges krets och därigenom medelbarligen frkn ordförandeplatsen inom revisionen - tr&amp;ng&amp; sig in bakom muren af med hvaran- dra föga samierkande nämnder, styrelser och delegationer af olika slag med deras pappersf örslansningar af förf attninga.r och reglementen u h all anda, och .gjort detta i medvetet syfte att icke sticka under stolen med sina ia.Mtagelser.
Deras nyligen i stadsfullmäktige behandlade revisionsberät- telse kastar i all sin korthet ett skarpt ljus öfver m h g a af bristerna i fattigvkdens invecklade organisation och kraft- förslösande maskineri.
Och stadsfullm~ktige ha beslutat att genom sitt beredningsutskott - fattigvårdsnamnden betrod- des ej med uppdraget - utreda hithörande frtigor.
Blaud revisorernes anmärkningar är det en som särskilde rör I~vinnans stiillning till fattigvården.
Revisorerne f örklara sig nämligen wej kunna undgå, att anmärka, att fattigvårds- nämnden hittills försummat en af lagen anvisad utväg att &amp; t f attig&amp;rden förvärfva f ör densamma synnerligen lämpliga krafter, i det att nanznden ic7ce nfigon enda giiizg insult 7;; v k t o ~ i fattigvårdsstyrelserna w.
Det är med anslutning till denna särskilda anmärkning i revisionsberättelsen, som jag, i enlighet med en af Dagnys redaktion uttalad önskfin, har vill göra några erinringar.
Deras syfte ar att bidraga till skapandet af en opinion, som tvingar Stockholm att ändtligen triida i spiren af de kom- muner i landsorten, som skyndat att följa lagens fingervis- ning.
Det ar nu sju år sedan riksdagen med anledning af en motion af hr F. Borg beslöt en skrifvelse till k. m: t med anhiillm om framläggande af förslag till sådan ändring af
gällaiide lag att kvinna, som är i lcommunala ärenden röst- berättigad, må, kunna väljas till ledamot af skolrå,d och fat- tigz; å~dsstyrelse, där denna icke på, landet utgöres af kommu- nalnämnd~.
Beslutet om skrifvelseförslaget fattades i Andra kammaren med en majoritet af några och tjugo röster.
1 Första kammaren hangde friigans utgång på, ett .h&amp;.
Där var.
det den förseglade sedeln som gaf utslaget; med 4 1 röster mot 40 räddades där den till sitt yttre obetydliga, men till sin iimebörd mycket viktiga reformen.
Riksdagen anförde i sin ' skrifvelse tungt vägande skäl för den begärda lagändringen.
Den erinrade främst diirom att fattigvå,rdsstyrelsernas göromkl enligt gällande förordning vore s&amp; många och kräfde så, mycken tid att det ofta kunde vara, för den af andra varf.
upptagne mannen, förenadt med stor sv&amp;ighet alt spå, tillfredsstillande sätt fullgöra desamma)).
Därtill kunde man ej undgå, att erkänna, att kvinnan agenom arten af sin begifning och de sysselsätt- ningar &amp; t hvilka hon i a m ä n h e t ägnade sig », vore synner- ligen val lämpad för fullgöraudet af en del af de skyldig- heter som författningen ålägger fattigvårdsstyrelse.
Särskilt kunde i detta afseende på,pekas fattigvå,rdsstyrelsens förplik- telse att tillse det Oamz,.
hvilkas underhall ilage ' fattigvhrds- samhidiet, D erhölle våzd och kristlig uppfostran D.
Äfven vore kvinnan i högre grad än mannen i besittning af)) den grannlagenhet ' och ömhet mot den nödstiilde)) som i väsentlig miin ökade värdet af meddelad hjälp, o.ch bidroge z~tt Bos den.
som blefve föremil därför, väcka och underhålla hågen att, så, vidt i hans förrniga stode, själf draga försorg för ' sig och de sina,.
Det dröjde tvii hr, till 1889 ars riksdag, innan rege- ringen var färdig med sin proposition - i ämnet.
.
Diivarande ecklesiastikministern Gunnar Wennerberg var den som å, re- geringens vagnar med känd vältalighet f ör de f örslagets runor i riksdagen.
Mot honom stod särskildt laudshöfding Berg- ström.
Stark i att klubba ib.jäl hvarje förslag, s i snart han i detsamma vädrade D onödiga nyheter D, hade lagiitskottets myndige ordförande äfven denna gång haft tillfredsställelsen att med klubbslag befästa ett afstyrkaude utlå,tande.
Oclzså, föreföll den k. propositioiiens nederlag s i mycket sannolikare som vid betänkandet endast voro fogade reservationer af tv&amp; ' '
ledamöter, hrr Lilienberg och Hans Andersson i Nö bbelöf, båda till hörande Andra kammaren.
Lyckligtvis vor0 emellertid utskottets skäl mer än lof- ligt svaga och sins emellan motsägande.
Det ryckte först i elden med det påstiiendet, att strafvandet efter att bereda kvinnan behörighet att väljas till ledamot af skolriid och fattigvårdsstyrelse icke skuile vara framkalladt af aniigot cerkligt, undw besffie~zde förhålkilde~t Iiunnt&amp; behof W.
Denna obevisade och obevisliga försäkran, som tycktes offentligt prolclamera kvinnans fuUst&amp;ndigcz umbärlighet just på de arbetsfält för hvillia hon allmänt p k g m anses äga en alldeles särskilt kallelse, skulle dock om den fatt st&amp; naken ha varit allt för stark.
Att s&amp; blodigt såra kviuiims kihslor utan att bedja om ursäkt kan iclre ens ett lagutskott.
P i samma galig som utskottet höfligt men bestämat stängde dörren.
för kvinna-n, ansåg det sig därför som en artig kaval- jer böra göra en vacker bugning och fra] r] sta.mina nigra sockersöta komplimanger om D allt .det g o p.
W som kVinnan ge- nom n sitt frivilliga.
bitrade a uträttat i folkskolans och framför allt i fattigvardens tjänst.
Och af skdant W synn.erligt vardef ullt biträde slmlle det icke finnas något W kännbart behof W?
Jo, men endast p i sätt och vis - och utskottet skyndar att närmare förklara; sig.
Förkla- ringens andemening - alltid samma artighet - tyckes vars den att detta, 8 värdefiilla och välsigiielserika biträde 2 skulle sars af en st % ytterst eterisk art, att det skulle alldeles demorali- sera.s genom att införas i svensk f örfattningssamling.
Om det staddgas i lagen byter det om natur.
Det blir då iclre längre såsom förut till gagn.
Trärtom slcall det då rmed- föra verkliga, okgenheter, icke minst för kviniian sjiilf s.
För öfrigt ser .sig utskottet nödgadt att servera annu ett beskt piller: kvinnans » naturliga begåfningc lampar sig icke för uppdrag i h v i h också ingiir .förvaltning af egen- dom som stundom uppgiir till ganska betydligt varde&gt;.
Ut- skottet underlater att iiiiiiina hrarifrån det fatt denna sin uppfattning.
Manne från våra banker och andra penninge- inrättningar eller från de större affärsföretag cif olika slag där kvinnor äro anstillda?
Har ma11 i dem gjort den erfaren- het, att kvinnor blott si ytterst f i undantagsfalls visa sig lämpliga och sköta sig till belatenhet?
Det stackars artiga utskottet måtte sjalf ha funnit denna sin dom öfver kvinnans naturliga begåfiiing nagot hård.
Ty omedelbart före den afstyrkande lrlämmen griper det 6nnu en.
ging till herdeflöjten och repeterar sin.
rondoletto om kvinnans r betydelsefulla och.
viilsignelserika verksamhet s på dessa områden - s under friviZlighetens form;.
.
\ Skal sa svaga, att ' de icke ens i Första kammaren kunnat hindra reformen, borde, tycker man, varit för.
alltid begrafna.
Men så ar långt ifrån fallet.
S&amp; snart man påpekar lämp- &amp; heten af kvinims inväljande i Stockholms fittigvårdsnam~id eller fattigvårdsstyrelser, sta de åter upp.
Då får man anyo höra att kvinnan ej bör tringas iii i kommunals institutio- ner, dar hon ar bunden af mer eller mindre stela former, i stiillet bör mall lata hennes eget hjiirta och förstånd få asf- göra hur hon vill utöfva sin valsignelsebringa.ide verksam- het, och framför allt ' vore ' det betanlligt att l i t a hennes lättrörda sinne deltaga, i bestkmmandet af fattigvårdsmedlens anviindande och anordningar inom de under densamma stå- ende inrättningar o. s. v. Som bekant ' handhafves hufvudstadens fattigvsrd af tv&amp; från hvarandra ganska fristående myndigheter: fattigvkds-.
iliirnnden och de särskilta territorialförsamli~gari~es fattigv&amp;rds- styrelser.
Fattigv~rdsnäiniideii, som htses &amp; f stadsfullmaktige, utgör enligt instruktionen e11 öfversty relse föy fattigvasendet.
Den förvaltar fattigvårdens medel, bevakar stadens rätt i för- hiillande till andra kommui ler, uppdrager å t.
sar skildte dele - gerade att s i frågor om barnavird och uppfostringshjälp s besluta med namndens rä,tt, öfvervakar de särskilda barrnher- tighetsinrättningarila, och eger i öfrigt att pk tjänligaste sätt ordna; och besörja den Jlmiiiilla fattigvarden, jämte aden dgrmed förenade tillsyn öfver sedlighet och ordnings, samt med hansyn till allt detta meddela de föreskrifter » som finnas lampliga och af behof påkallade s.
Under dessa af nämnden meddelade föreskrifter arbets de sarskildta f örsamliagarnes fattigvirdsstyrelser.
.Deras ledamö - ter utses af niimndeii, - endast församlingem kyrkoherde är sjalfskrifven ledamot - och hendhnf va s des närmaste och
omedelbara tillsynen å och varden om de fattiga inom för- samlingen D.
Till sitt biträde iiger skval nämnden som fattigvårdsslJ -- relsen att anlita rotemännen.
Dessa skola blaiid annat i den fattigvården spela samma roll som inom F. V. O. de s. k. besökarne.
De äga således i främsta rummet atdi göra sig noggrannt underrättade om hjälpsökandes och un- derstödstagares omständigheter och behof.
Men dessutom alagger dem instruktionen att hnfva tillsyn 6 dem som htnjuta fattigvArd och vaka daröfver att beviljsdt understöd behörigen användes, äfvensom att enskilda personer som af fattigvården mottagit barn eller andra till s&amp;rd eller försörj- ning fullgöra, sina skyldigheter; att egna spnerlig uppmark- samhet däriit &amp; t barn icke lämnas it vanvård, bettla eller begå annan vanart, samt tillse att de hållas till ordentlig skolghng; aht noggrant öfvervnka hvad som kan förekomma i afseende ti osedlighet och dryckenskap, samt i allmänhet å Iivarje förhållande som kan verka störande p i allmän ordning; att försk&amp;s sig kännedom om de i hufvudstaden befintliga valgörenhetsinriittningar, samt vilkoren f ör erhål- - 1ande af uuderstöd d ä r i f r h, samt ined nödiga anvisningar härom tillhandaga i behof stadda personer; att föra nog- granna förteckningar öfver hjdpsökande och uuderstödsta- gare; att - men det ar så godt %tt först som sist afbryta en lista som redan är nog l&amp;ng för a t t gifva förestalliiingen om ett ändlöst arbete; hvilket inom hvarje rote måste rida öfver- stiga möjligheterna för rotemannens krafter.
Haii kan helt enkelt icke, p&amp; ett tillfredsstallande sätt sköta allt detta.
Misstager jag mig om jag pistår att redan denna knappa konturteckning af fattigvkrdeus uppgifter och dess orgaiiisa- tion inom hufvudstaden i och för sig ar tillriicklig för att e n h v ~ r, som h m ögon att se och vill se, skall erkänna det berattigade i revisorernes Irlander mot fattigv0rdsnämden där- för att deu försummat att för futtigrttrdsstyrelser~iit, för~iirfva kvinnans f ör dess arbete B synnerligen lämpliga krafter w?
Behof vet af kvinnaiis medverkan och bestiimmanderiitt fraiiiträder kanslie tydligast ifriga om den fattigvirdeu dig- gande Oumct~: drd.
Hennes instinkt gör henne mer iin mannen klarsynt ilär det gäller barnen och sökaudet af ett hem för de smii som maste utackordenis.
Den kontroll öfver foster-
f öraldrarne, utan hvilken denna ut~ckorderiiig latt nedsjunker till ett illa beryktadt handtverk, ar hon biittre skickad att itaga sig an mannen.
Ja, sifven om hon ej kan .ega till- fälle att sjalf personligen utöfva den, s&amp; bör hon i och för ordnandet.
af de krafter som skola anvandas till kontrollens utförande, aga sate och stimma bide.i namnden och i fattig: vkdsstyrelse.
Hon.
har ock visat sig .rik p i initiativ, och de flesta af vira barnhem och skyddshem iiro grundade af kvinnan.
Äfven står hon mahiinda i fraga om seg ihiirdig- het framom mannen, d i det galler genomförandet af .en verklig fattigvård.
Slutligen hade nog riksdagen ratt, då den i sin ofvan- namnda skrifvelse framhöll .att kvinnan framför mannen eger L) grannlagenhet och .ömhet .mot den nödstalde B, egenskaper som görs henne särdeles skickad att tillse d&amp; sjuklingen och den åldrige behandlas med all den hiinsynsfullhet, ' som för- h&amp;llandena medgifvo.
Tror viil nigon - för att valja ett enda nära liggande exempel att &amp; n kvinnoi haft lagens ratt och åliggande att deltaga i öfvervakandet af försörj- ningsinrattningen p i Grubbens garde, de skulle unnat sig n i - gon ro, .förran dess dirhusafdelning - denna skamfl8ack, hvil- kel1 hopat blodskuld öfver vira hufvuden - lingt förr an nu skett, bortslwapats, trots allt hvad klolzskapen ordat o m att man först borde utröna om icke staden lagligen kan vältra öfver p&amp; staten kostnaderna för uppförapdet af ett iniinsk- ligt tillhill i t dessa de olyckligaste bland de olycklige?
M&amp; men ej föreställa sig att detta kvinnans okufliga deltaimde för lidandet betyder det s m m a som ett alltför lättrördt sinne, fardigt att lhta kiinslan springa bort med förstindet.
Eli tämligen.
rik erfarenhet af hennes arbete p i den enskilda valgörenhetens falt har öfvertygat mig att mannen ofta nog, när det kommer till stycket, långt före henne ar färdig att svika si.na principer och utan undersök- ning obetanksamt kasta ut nlmosor af tvifvelaktig nytta.
Kvinnan visar sig icke siillan mera medveten om ansvaret för ett sidant förfaringssätt, hon vet bättre, om j a g s i m&amp; uttrycka det, att välja sin tid, att icke låta hanfôra, sig af.
en kä,nslostamning, utan noga pröfva om och huru ett un- derstöd m&amp; vara till verklig nytta.
Talet oin att kvinnans känsliga hjärta skulle lagga hin- ' r - '.
.
der i vägen för hennes anvandande i fattigvårdens styrelse %r således endast ett tomt tall.
Nan kan snarare vända om satsen - eller såsom en bland de ph dessa omriden för- farnaste kvinnor uttryckt det:, att gifva understöd &amp; t lat- tingar och drinkare, af oföretagsamhetens och den bristande omtinksamhetens sarskildte representanter - det har hon för känsligt hjärta att vara med oms.
Hon kan ej vara med om ett B system B, som i sin släpphändta missplacering af de skattdragandes medel röfvar friin mingen som verk- ligen.
kan och vill varaktigt upphjiilpas och i stillet fostras oduglingar, kanske brottslingar.
Alldeles oafsedt den mordiska vinsten hkraf, för hvilken ingen yttre värdemätare finnes, medför sådan betanksamhet och daraf följande användning af medlen p&amp; deras .Iattci plats förvisso verklig besparing.
E t t liknande förhillande k m ock aga rum ifriga om kvin- nans inflytande pk f attighusens och f örsör jningsinr aktningarnes inre anordningar.
Genom kvinlig omtanke och kvinlig upp- - märksamhet på, detaljerna kan man ofta bereda understödsta- ga.rne en lyckligare och bättre tillvaro utan atit det beböfver blifva dyrare.
I England och Förenta staterna, dar man liinge- sedan med tacksamhet beredk kvinnan officiel plats i fattig- vhrdens styrelse, har man vid dessa stora hushhl1 på, mång- hundrade personer funnit kvinnans råd.
och insikter ovarder- liga.
Och jag betviflar alls icke hvad som föniihats af Englands banbryterska på detta omride, miss Louisa Twining, i hvilkens siillskap jag haft tillfälle att besöka fattighus i London, näriiiigen att inom de numera, sedan svira miss- förhallanden afl agsnats, allra f örtriiff ligast ordnade inrättinin- gar funnits mycket mer %n ' nbgon anar, som endast ett kvin- ligt öga lcunnat ~ p p t a c k a och genom hvars ändrande vik- tiga förbiittringar införts, utan att dette med nödvändighet behöft medföra ökad kostnad.
.
Det skulle vara af synnerligt inbesse att, s i snart sa- dant lampligen later sig göra, få lära kiinna erfarenheterna frhn de fattigvirdssamhällen i vårt eget land, dar kvinnor nu under e t t, eller annat år haft tillfälle att arbeta sisom med- lemmar af fifnttigvirdsstyrelse.
Antalet Gr visserligen ännu, ytterst ringa.
Men man bör därvid ej glömma, att p i lan- det lagen endast medgifver kvinnans invaljande dar kommu- e.
.nalniiiilnden icke jamviil utgör fattigvårdsst~relse.
Härigenom &amp; r med ytterst få iiiidmtng liviniians valbarhet inslzränkt.
.
till st " d erna:.
.
* * ' J: I Sveriges hufvudstad, soiu man vilntat skulle gå i spetsen för hela rörelsen, hai frågan om kvinnans deltagande i fattigvarden hittills r avancerat bakliinges r.
Redan i in.
struktionen för församlinwrnes fattigvårdsst~relse~ af d.
4 nov.
18 7 1 fanns stadgadt att inom hvarje distrikt i ' försam- lingen skulle finnas en ordningsman, till ' hvilken befattning kupde utses j ä ~ d 7cvinna .. Således hade församlingen då rättighet att anlita kvinnan till ett af de viktigaste göro- inklen inom fattigvarden.
Detta upphörde emellertid vid införandet af rotemansinstitutionen.
Och n är s&amp; närmare .tjugu &amp; r efter den ofvannärniida instruktionens utfärdande Stockholms stads fattigvårdsnämnd hade att afgifva utlatande rökande ' förslaget till lag om kviums.
inväljande i fattig- virdsstyrelse, hade man kommit s&amp; lin@ bakut, att niimn- - den fann sig föra$hteii att afstyrka fökslaget!
Den har sedan med orubblig konsekvens vidhållit denna sin ståndpunk$.
Denna konsekve~is iii * emellertid fran en annan synpunkt .en besynnerlig inlronsekvens.
T y i praktiken har man icke billler har i Stoclrholm kunnat undvara kvinnans bitriide.
Fattigvårdsaairinden räknar - det som sin särskilts f örtjänst att några af försatnlin~ar~ias fattigvkrdsstyrelser för tillsyn öfver de fattiga anvärida s. k. församlingsdia.konissor.
Ja, e11 ledamot af fattigvårdsstjrelse skrifver .följande.
oid, - i hvilka sannolikt hvar och en enskildt af fattigvårdsnamndens.
leda- möter ar villig att inst5mma: rfattigvård utan stöd och bi- ' stand af våra kvinnor rent af förefaller som .en otankbar- het ».
Och dock drager just den som yttrat dessa ord hiiftigt i harnad mot tanken pk att geuom kvinnans inväljande i fattigvårdsstyrelse eller nämnd skänka h-ne.
stödet af lagens ansvar och förplilztelser.
Hon är nog bra, men.
blott slsom frivillig.
» Oombedd och oansvarig »., då ar ho11 för- trilff lig.
Men dörren.
' till lagligt delta.g ?nde ', i f attigvardens rådslag och beslut hklles.
omsorgsfullt tillsluten.
Sker detta '.
af en onödig ömhet för kvinnans kvinlighet eller af en h d f t omedveten - fruktan för hennes kritik?
I alla händelser gäller det n u att skapa eii opinion som - vederbörande icke längre 1mnn.a motstå,.
Erwt Beclcman.
Ur de senaste arens litteratur i kvinnofrågan.
.
.
(Forts. frhn ' haft.
2,) Det var i Föreda statema kvinnosaksrörelsen föddes, och det ä r därifrån den spridt sig utöfver viklden.
Ingenstädes ha heller kvin norna tagit en s % betydlig del i sitt lands historia.
Under friliets- kriget gåfvo de de största bevis på mod, förstand, dugande kraft och sjalfuppoffrande fosterlandskärlek och vor0 icke sällan i dessa afseen- den ett föredöme ' för männen.
Det var Abigail ginith, hustru till John Adams, senare porenta staternas president, som uppgjorde pla- nen till slcilsmassan från England.
Det var kvinnor, som stiftade Anti-Tea-Leagues och Dauglitersiof-Lights föreningar.
Deras verksamma och kraftiga uppträdande under kriget hade gjort dem v81 förtjänta af a t t deras lands nya frihet och oberoende afven kommit deras kön till godo, men häraf blef intet.
Förgafves agiterade de, liöllo möten, uppsatte petitioner, allt för a t t få rösträtt.
Abigail Smith gjorde ett sista försök.
I mars 1776 skref hon till sin man: &gt;Om kvinnorna icke erhålla de rgttigheter de begära, äro vi beslutna a t t satta i gång ett uppror elnot er, och vi anse oss icke skyldiga a t t lyda lagar, i hvilkas antagande eller förkastande vi icke haft någon dels.
Denna rörelse saknade emellertid organisation och var vanmäktig a t t genoindrifva sina önskningar och sina reformer.
Kvinnornas for- dringar vunno ingen genklang, och kongressen i Washington förblef döf för deras klagan.
Men striden iterupptogs gång på gang, och kvinnofrågan gjor- des till föremil för oriikneliga förearag, möten och broschyrer.
Det var dock en sak, som mer än alt annat bidrog till frigans utveckling, och det var striden för slafveriets afskaffande, I denna strid kam- '.
.
pade kvinnorna i främsta ledet, de bildade de första antislafveriför- eningarna.
Den l 2 juli 1840 l&amp;ls i London en stor internationell kongress för slafveriets afskaffande.
De amerikanska kvinnoföreningarna ville vara representerade vid kongressen och hade sändt delegerade, nien kongressen nekade att mottaga dessa, emedan.
de voro kvinnor, och de måste återvända till sitt land, utan att hafva kunnat utföra sitt uppdrag.
.
Denna liandelse öppnade ögonen på de amerikanska kvinnorna, de insågo, att det icke var nog att begära ' negrernas frigörelse, utan att de äfven behöfde uppträda mot det ok, som tryckte dem själfva.
Alt sedan 1840 har ocksi ett korsthg pågått i F.örenta staterna för höjande af kvinnans ställning.
Å r 1848 hölls i Seneca Falls den första kvinnokongressen.
Sedan dess har nära ett halft arhundrade förflutit.
Negrerna i Nordamerikas Förenta stater hafva sedan länge varit i åtnjutande af alla medborgerliga rättigheter, men kvinnorca, undantagandes i en enda stat, sakna ännu medborgarens första rätt, den att utöfva inflytande p % sitt lands lagstiftning!
Likväl har icke denna rörelse varit utan sina välsignelserika följder p % kvinnornas ställning i familjen och staten.
Öfverallt har genom speciella lagar tillförsäkrats skydd för de unga flickorna och aktning för kvinnan.
Lagstiftarne ha frigjort den gifta kvinnan och tillerkänt henne lika rattigheter med mannen öfver hennes agendom och hennes barn.
Det finnes i Förenta staterna tv % olika system, soin tillämpas i afseende på den gifta kvinnans civila ställning.
Det ena, ägen- domsskilnadens, gör af den gifta kvinnan en juridisk personlig- het, fullt skild fran mannen.
Hon är icke längre.
ställd under mannens in %lsmanskap utan ä r, fullkomligt fri och obe- roende.
Hon förfogar fritt öfvei dl sin lösa och fasta ägendom och agei äfven att genom testamente disponera öfver den .. Utan mannens bistånd kan hon tala och svara inför domstoi.
ä agen ' t. o. m. för- bjuder l~varje öfverenskommelse .inellan makarna.
hvilken vore ' af den art, att den kunde fil1 den enes förman inskränka den andras frihet.
Detta system råder liiifvudsakligen i de östra staterna.
I de vestra staterna däremot gäller i allmänhet iigendomsgemen- skap makarna emellan.
Detta system, som först antogs i Kalifornien, skiljer sig dock betydligt frin hvad vår lagstiftning menar med ägen- domsgemeriskap.
Makarnas rättigheter och skyldigheter äro fiillkom.
ligt desamma inom iiktenskapet: Lagen har i afseende pk liustrun ' '
afskaffat alia diskvalifikationer, som icke samtidigt träffa mannen.
Modern har samma rättigheter och samma skyldigheter som fadern gent emot de omyndiga barnens vård, uppfostran och underhåll.
Hon delar med honom ratten att bestämma öfver barnens undervisning och framtid.
Ingen af de b8da makarna kan utan den andras samtycke afsliita något kontrakt.
.
Rörelsen för kvinnans rätt har dessutom åstadkoininit en mängd reformer.
till förmån för den kvinliga ungdomens uppfostran och under- visning.
I de flesta stater ar afven gossarnes undervisning anförtrodd %t kvinnor, samuppfostrau ar flerstädes införd, de unga flickorna er- hålla aileänt samma undervisning soin gossarne, högskolor och iini- versi-t st % dem öppna.
.
De barrierer, som i andra länder inskränka det.
kvinliga verksamhetsomr %det, hafva af lagstiftarna borttagits; Handtverk och fria yrken stå kvinnorna öppna.
Tusentals kvinnor agna sig åt läkarekallet.
I 25 stater och distriktet Colnmbia ha kvinnorna ratt att idka advokatyrket.
5Ianga äro Sven de statens ämbeten, som kunna beklädas af kvinnor, sal kunna de blifva fangelse- och skolinspektörer, sjukhus- och hospitalslakare, ledamöter af skol-, sjukhus- och fängelsestyrelser.
Vid tullverket, vid doinstolarna, vid de ministeriella byraerila, vid polisen, o. s. r.
äro kvinnor anställda.
I de ' Resta stater - ha kvinnorne rösträtt och valbarhet till skolrhden.
I Kansas äro de röstberättigade och valbara till den kommunala re- presentationen.
I Wyoming hafva de sedan 1869 b %de kommunal och politisk rösträtt, Samtidigt fingo de afren i nämnda stat ratt att sitta i jury.
Sistnämnda rättighet har gifvit de bästa resultat, hvilket bl, a. fraxnghr af en rapport af John Kingman, ledamot af Förenta stater- nas.
Iiogsta domstol.
Ur denna rapport anföra vi följande: 2 8 8 länge jiiryn ensamt utgjordes af män, var det ständigt omöi - ligt för domstolarna a t t.
f&amp; lagar niot dryckenskap, spel, osedlighet, oordning.
under olika former tillämpade.
Sedan några kvinnor suttit i juryn under hvarje session har det blifvit helt annorlimda.
De, tyvärr alltför ' f % kvinnor, som deltagit i juryns arbeten, hafva med framgång utfört sitt %liggande.
Hvarken i straff- eller civilmiil har inan sett nsgon dom ändrad i en process, där kvinnor deltagit i arbetet, och det ar helt naturligt: de följa med större uppmärksamhet malets g %iig; de granska noga alla handlingar; de l i t a mindre in- verka p % sig af affärsförbindelser och yttre hänsyn; de sköta med ett ord sagdt sitt uppdrag ined större samvetsgrannhet.
Det finnes intet exempel på att jurykvinnor %dragit sig Ilat eller att man brustit i vördnad mot dem.
Tvartom äro de allinht aktade och ansedda., Och i sjalfva domsalen liar kvinnornas närvaro haft '
ett godt iiitlytande, ' där rhder ordning, dekorum ' och männen iakttaga.
det mest vördnadsfulla sätt mot dem.
I alla afseendeu har .saleii an- tagit ett allvarligare utseende och rättsförhandlitigarna expedieras Iia- stigare.
Till slut vill jag förklara, att jag icke märkt någen af .de olägenheter, som ständigt anföras af dem, hvilka äro emot a t t kvin- norna få tillträde till det effentliga l i f v e t.
~.
.
Om vi ifrån den stora republiken pk hinsidan atlanten vända våra blickar till vår egen viirldsdel, niåste vi erkänna, a t t den i af- seende pk kvinnans ställning står betydligt efter, hvilket också fram- gfir af dessa redogörelser.
Nästan p i alla stadier af undervisningelis område är det säinre sörjdt ' för flickofnn an ' för gossarne.
I flere länder sasoin Tyskland, Ryssland, Spanien äro universiteten.
stängda för kvinnor.
Politisk rösträtt hafva de endast ' på ön Man samt inom godsägarklissen i den österrikiska monarkien, kommiinal rösträtt eri- dast ' i några få länder såsom England och .Sverige.
Ytterst f å plat- ser i statens tjänst, och dessa alltid af underordnadt slag, sta dem öppna.
Advokatyrket ä r ännu öfverallt stangdt .för dem, ehuru flere kvinnor aflaat fullständiga juridiska examina och så väl i Belgien som Italien sökt inträde p i advokatbanan.
Och den gifta kvinnans ställning iiiför civillagen, hurudan a r '. '
d % den?
.
.
_.
.
.
.
.
SI och ' med äktenskapet förlorar kvinnan alla sina rättigheter, Hon förlorar sin frihet och sitt oberoende.
Hon iindrar namn och antager sin mans nationalitet och ' har icke ' längre själf ' ratt a t t välja vistelseort.
Hon ar skyldig sin nian lydnad och ser sig ' tvungen a t t följa honom- hvar han behagar SI&amp; sig ned, t. o. m '.
om det ' vore p&amp; ett stalle, ' d#r pesten, rasade.
Om hustrun nekar a t t sammanbo med ' sin man, har denne rätt a t t med våld återföra henne till makarnes lieni.
Våra lagar %lägger hustrun plikten af absolut trohet utan ' att mannen är maerkastad samma plikt.
Öfver barnen äger modern in- gen rätt, utöfningen af f öraldramy ndiglieten tillkommer.
ensamt man- iien.
Äktenskapet liar icke endast den verkan, a t t det ohintetgör iiastrans frihet, utan det medför också för henne ett absolut jiridiskt oniyndighetstillstånd.
' Den gifta kvinnan får icke föra sin talan inför domstol, hon får icke bortskänka, afyttra, inteckna eller tillliandla sig iigendom utan mannens tillåtelse. '
H a r hon gift sig utan ' äktenskaps- förord, Iivilket i syiinerhet inom arbetsklassen är det vanliga, ser hon s i n ägendoin, sina räntor, sin arbetsförtjänst, sitt bohag falla i nian- '
nens hander.
Yår civillagstiftning gör af den gifta kvinnan en va- relse underlägsen slafven, ty inedau i det gamla Rom en husbonde kunde frigifva sin slaf, a.r det under trycket af våra lagar mannen förbjudet att afstå från nhgon af sina rättigheter på liiistruns person eller något af de prerogativ, hvilka tillkonimer honom som farnil- jens clief.
B ' Så skildrar Louis Frank den gifta kvinnans ställning och on1 hans skildring närmast afser de länder, pii hvars lagstiftning verlds- betvingaren Napoleon tryckt sin prägel s % val som sitt namn, finner den dock i mycket sin tillämpning afven pi % andra eiiropeiska länders lagstiftning, ehuru det bör erkännas, att seden i allmänhet är biittre an lagen.
a ~:: I: I 3 La Femme dans les Emplois ppzrblz ' cs~ har Louis Frank lit- förligt granskat en af de in %ng,z sidor af kvinnans ställnirig i sain- liället, som han iner eller mindre öfversiktligt behandlat i sin ofvan omskrifna bok ~ E s s a sur i la Condition politique de la Femme,.
Han redogör själf i företalet for anledningen till utgifvandet af sitt senaste arbete.
Med början af år 1893 öfvertog belgiska staten i flere stader telefontjänsten, hvilken förut legat i enskilda bolags händer.
Kvinnor hade allmänt och med stor framgång anvandts aF de enskilda bolagen, men detta förhkllande var icke i den konservative belgiske post- och telegrafministern Vandenpeerebooins smak, och han beslöt att göra en ändring häri.
Till detta ändamål föreskref han en examen, som äf- ven skulle aflaggas af de redan anstälda telefonisterna.
Fordringarna voro dock s&amp; höga - s % fordras bl.
a. kunskap i - såväl franska ocli flamländska som i två framniande sprak samt ganska stora insikter i matematik (kvadratrötter, lösning af ekvationer af andra graden etc), fysik och kemi - att enligt all sannolikhet telefonisterna icke skulle kunna genomgå denna pröfning, så mycket mer so111 de under sin trägna 10 timmars dagliga tjänstgöring icke torde h a h a mycken tid att bereda sig till denna examen, livilken nästan kan betraktas som en orimlighet, i synnerhet soni den högsta lön telefonisterna i statens tjänst erhiilla ' är 750 francs.
Detta var emellertid icke första gbngen ministern Vandenpeere- boom ipp tradt fiend tligt mot kvinliq verksain het.
Allt sedan han 1884 kom i spetsen för post- och telegrafdepartementet ha inga kvinnor fått tillträde till de tjiinster, som förut inoin dcssn verk statt '
deni öppna, och inan liar soiii iirsiikt för.
kvinnornas utesliitonde p$- statt att försökei ined deras anställande ej utfallit gynnsanit i ~ e l ~ i e n.
Frank liar diirföre med sin broschyr velat länpm en ikredning af resiiltcbten i andra läiider af kviiiriniis anviindaiide i statens ocli det allmäniias tjlnst, och lian redogor för samtliga förordningar och dekret .röraiide denna frapa, för antalet anstgllda kvinnor i, de olika länderna, beloppet a f, deras löner, villkoren för deras aiistiillande ocli avancp.inent, exnmensfordri ngar, anför vidare nt1.åtanden och oindöinen af departeinentschefeï och ininistrar rörande resnlta4en af kvinnors arbete på desso.
verlzsainlietsoinrAden.
Det är Frankrike aran tillkomnier att först Iiafva i t kvinnor öppnat tillträde till statstjiinst6r, och detta föi iner ' ä11 ett århnndi.de sedan.
Andra stater, diir kvinnor iiineliafvn tjiinster i det offentliga lifvet, hnfvudsakligen inom post-, telegraf- och telefoiiverlren, samt - vid.
järnvägsrne, men äfven ioom andra omriden, äro storbi ' itannien, Scliweiz, Hollaiicl, Italien, sianien, Sverige, orge ge, ' Ikninark, Fin- land, ~ ~ s l r l ~ n Österrike, cl, Ungern, ~umiinien, Ryssland, samtliga britiska koloiiier, flere af de sydamerikanska republikerna ocli Förenta staterna.
I sistn&amp;inda land inneliade 1891 icke mindre an 14,692 lrvinnor, tjänster inom olika grenar af förbiiiidsförvaltiiingei7, llvartill koin en mängd kvinnor, so111 voro aiist&amp;llda i de olika staterms s#r- skilda administrationer.
Af de ineddelade uppgifterna fr,zingkr, att kvinnornas verksain- liet laiiinat de blista resultat, öfverallt liar de anställda kviiiiit; irnsu.
antal ökats och flere vesl~samlietsomr~clen öppliilts för dem.
De oni- döinen, som afgifvits om det sätt, livainpå de skött sina &amp; ligganden, äro afven de fördelaktigiste.
Att efter Frank citei1a alla dessa omdöme!
sk,ulle fö- oss för l h g t, dock vilja vi s&amp;soni exempel anföra dem,: soin nfgifvits.
i tv&amp; i socialt och politiskt afseende så skilda länder s o m ~ y s s l a n d ocli Förenta st ?terila.
Den ryske rriinistern föi * koinmiiniltationsvlsendet yttrar i en rappoït af den 29 nov.
1892., Kvinnoarbetet kan ooiiitvistligen anses soin i alla .afseenden mycket fiirdelalztigt Allt niedan det är billigare än inannens, utföres det vanligen ytterst samvetsgrannt och punktligt och lainnar .i jiini-.
.
förelse med niäiiiiens ingeiiting öfrigt att; önska.&gt; I ett meddelande af den 27 sept.
1892 f r i n Förenta stateriias.
.
arbetsmi nisterium skrif ves:, .., Vi kiinna lainna er följande vittnesbörd frhn departeinentsclie- ferna och alla deni, soni Iiafva nilgon erfarenhet i iiiniiet: Alla erkänna ' ' *
94 / och betyga, a t t kvinnoarbetet, sedt i sin helhet, standigt varit pb det högsta tillfredsst~llande (eniinently satisfactory).
v.
p å gnind af denna utredning drager Frank den s l u t ' s a t ~ e n,,.
~ t t om försöken med kvinnors anställande i statens tjänst icke i Belgien utfallit lyckligt, beror d e t t a pk a t t den konservat ' iva regeringen a priore önskat experimentets misslyckande.
Men samtidigt förklarar - han, a t t lians arbete icke tillkommit i något partisyfte och tjllägger: .Försvaret af kvinnornas rättigheter bör icke vara ett monopol för något sarskildt politiskt parti.
.På detta omrkde fordrar billigheten, a t t upplysta män af alla partier racka hvarandra handen, då kvin- norna i vårt land icke äga ' någon erkänd politisk makt och ieke in0.m parlamentet aga nkgra .ombud, som kunna representera deras intressen ocli försvara deras rättiglieter.
s Med dessa högsinnade, ord af den belgiske författaren vilja vi för denna gång sluta vår öfversikt af nigra af de seiiaste arbetena inom kvinnosakslitteraturen för a t t möjligen en alinan gång Aterkomina till en granskning af .nå,gra andra, siirskildt ett par arbeten af stort intresse, so111 nyligen utkoinmit i vårt grannland Finland.
.
, ' Maric~ Cedwschiöld.
På tröskeln till Asien. '
Underligt kandes ' det att sätta foten på Asiens jord, detta gamla Asien, där vårt släktes vagga stått - urheininet för religioner och civilisationer - kontinenten ined det mystiska inre, hvarifrån vulka-.
ner af människokrafter sh ofta utsände sina lavaströmmar öfver Eu- ropa, skakande det i dess grundvalar.
Det var i Batzcm vid Svarta hafvet landstigningen skedde.
Man hade bara a t t vanda ryggen till liainnen, dar svarta ångbBtskolosser - tillräckligt fula för a t t vara från Europa - lago och lastade fo- togén för a t t f å ett lefvande och starkt intryck af a t t befinna sig i en.
ny världsdel.
Omkring femtio olika folk tra.ngcs inom Kaiikasusläiidernas icke alltför vidsträckta område, ocli på dessa s&amp;g ' nian redan har en brokig profkarta.
Den öfvervägsnde delen a f dessa inanniskor tycktes till- höra en lå.ngt ädlare race än de europeiska folken i alllnanhet, men här funnos ocksh typer ined utseenden .sh vilda, så hemska, så rof- .. djursliknande, a t t nykomlingen fattades af en ovillkorlig skräck.
Alla- -
' tycktes de besi9a ett öfvermått af fysisk kraft, alla vor0 de - beväp- nade till tanderiia, soin om den råa styrkans, dagar ännu icke.
vor0 räknade.
Blla biiro dräkter högst olika deni man ser i vhr.världsde1, och - för att göra intrycket fiillstäridigt - det kvinliga elementet lyste genom sin frånvaro.
J a, detta var Asien, det var tydligt, - Asien i sin kraft som i sitt barbari, i sina stelnade lifsforiner och dock med det iiråldriga adelsmärket på, pannan.
A t t se Iivilka villkor moder Evas döttrar lefde under i denna hennes egen världsdel intresserade mig naturligtvis i högsta grad.
A t t det var här som Islains inördande bojor tryckte kvinnan tyngst, det var mig icke obekant, ej heller att här fiinnos kristna folk, som lhtit sig påverka, af inuhammedansk- uppfattning, livad kvinnan beträffar.
Men historien hade, ocksh lärt mig, att bland alla de stackars träl- bundna systrarna skulle finnas en typ af ntprägladt godt gry, som försthtt- att förviirfva sig en för denna världsdel enastående frihet och som inäktat fostra frie män, hjältar och i häfderna verksamt ingripande kvinnor.
Det var i förgta rummet denna typ jag ville l ä r i kilnna.
Med makalös energi lm ryssarne lyckats, niedelst järnväg, för- binda en hamn vid det Svarta hafvet med en hanin vid det Kaspiska.
Hvad denna bana ha.r kostat, särskildt med afseende på människ.olif, lär vara förfärligt.
Banan g i r nämligen till att barja med genom vilda, träskuppfylda lirskogar, där sumparnes och den starka.
växtlig- hetens.
iitdunstiiingar alstra febrar så niördande, att människorna falla - för deras angrepp, som axet för lien p&amp; skördens dag.
Det är icke utan en känsla af tacksamhet - och djup tacksam- het and&amp; -, so111 man i dessa vilda trakter återser de skenor, Iivilka af poetiska resande i Europa så ofta blifvit förkättrade, och nog skulle man vara ett odjur af känslolöshet, om icke tanken dröjde med röfelse vid de tusende människolif, soin offrats för att bereda vag för dessa.
skenor och funnit en namnlös graf i denna mördande naturs famn.
Från Tiflis hade nian skrifvit till mig, att det alltid på dessa tåg fanns htininstone en dainkiipd och att jag ändtligeii borde skaffa mig plats i deniia.
På sainina gång hade man varnat mig för a t t taga handbagage ined i kiipdn.
Vägen gick naniligen genom trakter, där befolkningen hade en uppfattning af mitt ocli ditt, som stundorn blef ödesdiger för de resandes effekter.
.
.
, Efter a t t lia br %kat litet med de svbra ryslra bokstiifverna fann jag ganska riktigt dainkupén.
Det var en stor, treflig vagn i flera afdelningar med passage inidt igenom.
De första kviiiliga vasen mitt öga föll på var ett par eleganta damer, lirilkas toiletter röjde, a t t den parisiska sinakens spira icke bryees ens mot den kaukasiska is- miireii.
Det.
grämde mig - iiatiirligtvis -, men det tröstade mig något a t t Iiöra, det de vor0 ryskor.
Till ersättning fick jag ett litet ~ ä l l s k af ~ vackra ~ georgiskor a t t se pi, och det var riktigt iippfijskande a t t wärka, liur den trolska världsapiran förgäfves hade pröfvat sin makt p&amp; dem.
~ e hade ' ännii, i denna allt utjämnande tidsllder, mod a t t npptrada i sin nationaldräkt.
Senare såg jag, a t t deras lands- maninnor - med undantag af kanske ett tiotal at de förniimsta fa- miljerna .och bland dem endast de kviniiw, soin äro under 40-50 %r.
- envist hålla fast vid sin af kldei.
brukliga enkla, nien mycket klädaiide dräkt.
D e stora modeniagasinerria i Tiflis europeiska kvar- te!
locka väl - och fresta., tanker jag, ryskornas exeinpel likash, men änliii lia de ej lyckats bedraga detta sltöiilietsiilskande folks siikra smak, förvula dess.
blick för a t t dräkten skall frainliålla figurens före- traden i stället för a t t vaiistëlla den.
I damkiipén befunno sig vid mitt intriide äfven ett ungt ryskt par ocli en rysk herre med ti7i sinå söner.
Eli europeiska a r mycket for- dringsfull, .n+r det a r fråga om damkupén, ocli det var väl icke så underligt., om jag spände ett par frågande ögon i dessa Adanis sena afkomlingar;.
men till, inin förvåning läto de sig intet bekomma, utan förblefvo sittande lika lungt, soin vore det deras egen soffa.
I tanke a t t jag linde last miste, gick jag än en gling ut och såg på skylten.
Nej, det var riktigt.
, För damer * stod det.
&gt; S å ja, seder och bruk iiro ju s % olika,&gt; tänkte jag, xoch.
för resten kan det endast vara., betryggande a t t .ha ett par hyggliga lierrar niecl.~ -- Jag beslöt a t t kasta alla eiiropqiska föreställningar öfver bord, men ilar &gt;de hyggliga herrarnes började förvandla danikupén - die se heilige Hrille » -- i rökkupé, d&amp; kiiilcle j ag likväl icke iindcrlita a t t uppdraga jlinförelser med det ridderliga E~iropa och a t t utesluta Ryssland därifrån.
Snart voro vi omsvafvade af blåa skyar, nien när dessa böljade undan, iipp- täckte jag, att.
ryskorna boliiiade lika tappert som lierriiriie.
Det r a r först!
senare j ag erfor, a t t de rysl&lt;a danierna genoingåenile ar0 lirlelse- fulla rökare och a t t om inan vill iiiidg % tobaksrök, skall man vis- ligen akta sig för damkiipén.
Järnvägen.
a r icke inycltet, garnula],.
Ocksa betraktas » t k g e t ~ iiniiii som en foll~förliistelse.
Det var, # fven tinder tågets g h g, en
stäiidig ström af nyfikne genom var vagn.
~ I l voro a asiatiskt klädda, alla ' hårdt beväpnade: Den ena underliga uppenbarelsen eftki den andra kom in, tog oss i betraktande ocli gick ' vidare till nikta vaen.
.
.
Det var ett helt bildergalleri, soin drog förbi. '
Siiart visade det sig, hvarför kond ?1ztören1 iippeliöll s i g liela ti- de11 i vagnen.
Så länge de nyfikne förblefvo stående, ' sade lian Aldrig iikg ' ot till dem, hen dristade de a t t slå s i g ned, ' k o m ' l i a ~ genast i .verksamhet. '
V&amp; personen i fr&amp;ga mindre iälkliidd, blef lian utan krus utvisad, var han något bättre kl ' äad, följde en som ofta blef 1Ping nog, men soin dock genom ' koiiduktörens fasta, men höflige hhllning alltid slutade med att kupdn utrymdes, Eli gQng hände det, att en herre med mycket ' iiobelt utseende, i de georgiska furstarlies rika dräkt, kom in och slog sig ned; men då tycktes &amp; r väktare plötsligt ha fått bindel för ögonen.
Den ' nykomne fick ntan invändning staiiila kvar, och nöjd var jag, ty en på en g h g ståtli- gae och.
vackrare man liade jag aldrig sett. '
C e t var en verklig skön- hetsnjutning a t t betrakta iionoi~, och som lian iclce var oiidd&amp;lig nog ätt röka, utan snart fördjupade sig i läsningen af " en bok, liade jag.
- ostördt tillfälle a t t se närinkre på honom.
Ifiaft, spänstighet, intelligens ocli vilja präglade hela ' hans fram- triidande.
Hufvodet hade den ädlaste form, ögonen voiio djupa o&amp; s i g ilt mycket allvarliga, hållning och uttryck f~illandadt ädla.
a t t kiinna vara bKcle krigare ocli skald, och hade icke eii ' jiiriivags-.
vagn varit bakgrunden, ' så Ilade han ovillkorligen försatt.
.
betraktaren tillbaka till det georgiska riclclersl~apets inest lysande tid.
Frku triisken ocli iirskognrue ledde vägen i stark stigning,öfver bergen.
Trakten tycktes iiiycket klent bebygd.
Likväl passerade vi icke en enda station, som icke var öfverfull af folk; Man skall dar- för icke tro, a t t trafiken var liflig.
Långt ifrån.
Icke en af tjugo bland dessa m#nniskor hade något annat med taget a t t göra iin: att betiekta det.
Praktiga, manliga gestalter hade, de iiistan alla utan lindantag, rustade som för a t t draga i krig volso de, ocli iikval tyck- tes det vara desse, de maiiligaste af man, som liar hade öfvertagit den kvinligaste i f svagheter - nyfikenheten, Kyinnoma i$lfva syn- tes ' icke till.
En ocli annan gång såg jag ett kvinnoliufvnd i ett fönster - det mr allt.
Underligt nog tycktes de genoingåelide vara aiigripiia af taiidvark i högra kiiken, fiilaii inaste ovilll&lt;orligen koinina till den slutsatsen, eftersoiii de buro slöjan eller hnfvnddnkeii frim diagen, så a t t den täckte högra kinden och - 1iinn1ieii.
Först sen,aie erfor jag, a t t det a r gifta arineniskor, som binda in, sitt hiifvid.
på ' an '
detta sätt.
Det passande - detta tiisenhöfdade vidunder - föreskrif- ver-nämligen, att en ärbar hustru icke skall visa sin mun för någon aunan an sin man.
A t t hon för världen ser ut, som om hon lede af kronisk tandvärk, ökar endast hennes värde i hans ögon.
Det ä r egendomligt nog, a t t de kristne armenierna icke förmått hålla den asi- atiska svartsjiikan borta från sina hem.
I de större georgiska sta- derna ser man visserligen armeniskorna utan munband, men där ar det tydligen georgiernas exempel, som verkat befriande p&amp; deras stall- ning i det hela taget.
Georgierna äro nämligen det enda af Kauka- siens många folk, som tillåter k v i p a n att fritt röra sig ute i lifvet.
De iiro också ensamma om att gifva henne liögsätet i hemmen.
Vid stationen Rion nådde vi floden af samma namn.
Det är de gamles Phasis.
I dessa traktes var det, som Jason hemtade det gyllene skinnet efter att iian p&amp; bräcklig farkost hade trotsat det löm- skaste af.
alla haf.
Man skall ha sett denna klippiga, hamnlösa strand med dess vräkande bränningar, nian måste Ila varit omtumlad af dessa vågor för att först %, hvilken storbragd han utförde.
.
Ännu saiider Europa sina söner hit för att hemta guld - bide direkt 9ch indirekt för resten -, och jag såg vid Rion ett exeniplar, som visade att 3,000 år ä r en tidrymd, hrilken i grund och botten kan förvandla folk och släkten.
Det var en nng arkespratt af obe- stämd nationalitet, som trippade fram och tillbaka p % perrongen, svan- gande en liten elegant kapp mellan två behandskade fingrar.
På Bozcleva.rd des Italimzs hade han helt säkert gjort lycka för sin oklaii- derliga h&amp;llning, sin f ullandade sgentleman ' s dresss, men vid sidan af de ståtliga kaukasierna blef han en så tunn, fadd och trhngbröstad karrikatyr af en karl, att det var omöjligt att tillbakahålla ett löje.
Sedan spejade jag ifrigt efter spriittar bland de kaukasiska folken för att se, om de icke skulle framvisa lika goda karrikatyrer, men - jag bedyrar, att jag icke kunde upptäcka en enda.
Det var det un- derliga med dessa man, att hur soignerad dräkten an var, hur många finesser den an Ilade, så var det dock alltid deras personlighet, som i första rummet gjorde sig gällande.
Efter tolf timmars färd genom en natar af storslagen skönhet ankom jag till %$is, min första ststtion.
Tiflis, det forna Georgiens hufvudstad, ar nu hufvudstad tör hela Kaukasien och följaktligen det ställe, diir europeiskt lif och kultur träda tydligast fram i sin strid mot Asien.
Så kort tid har dock denna strid varat, att vår kultur endast ligger som ett skum på ytan och på en mycket begränsad yta ändå.
* - 3 *
' Är det iiiknga af Dagiiys läsarinnor, som kanna uågot nar- m ~ till e Georgien, månne?
Nar jag tviflar därpå, s % ar det därför att jag dömer efter mig sjalf, ocli jag får ärligt ' tillstå, att .nar jag för några %r sedan i Paris gjorde bekantskap ined en georgisk.fru och hennes .dotter; så visste jag icke stort mer om deras fosterland, än att det var berömdt för sina sköna kvinnor.
Damen i fråga hade mycket bättre reda på Sverige, och efter livad jag sedan på ort och ställe öfvertygat mig 0111, är vårt kära land alls icke något sterra imognita, för detta aflägsna folk- ii.
b. för de bildade.
I Tiflis bodde en georgisk familj, som t. o. in.
hade berest Sverige.
Både herre och fru voro förtjusta i de malla, hederliga svenskarne, hvilka aldrig försökte lura dem, som voro s&amp; förekomknde och artiga och so111 bara voro snåla på en enda sak -)) injölken~ till kaffet.
Våra gräddsnipor togo de för mjölkkannor.
Af inånga skäl fick jag lust att närmare lära kanna Georgieii, dess folk och historia.
Lyckligtvis fanns det en fransk öfveriä~tning a f en samling krönikor ocli historiska skrifter, som efter en kritisk granskning blifvit utgifven af en georgisk konung på 1700-talet.
Den var ratt besvärlig att koinina in i.
Tankegång och uttryckssätt vitt- ' nade oi-n en åskådning vida skild fran vår uppfattning;,, men det fak- tiska inneliållet var så öfverraskande, så.
betydelsefullt, att .det väckte mitt största intresse.
E t t folk, soiii förstår att offra något för sin tro och sin frihet, iniste väcka vår sympati, och sympatien vaxer till beundran, nar vi se, att det icke tröttnar i sin offervillighet.
Men hvad skola vi saga om ett litet folk, soni i full afsöndring från det kiistna Europa, om- gifvet rå alla sidor af inuhaminedaiier och hedningar, formått att un- der mer a n tzcseqz år bevara sin nationalitet och sitt språk och att rädda sin tro äfveii under frihetens skeppsbrott.
samt att aldrig uppge kam- pen - aldrig förrän iiii. '
.
Detta ha georgierna gjort.
Hela deras historia är berättelsen om eii fortgående strid &amp; ii mot perser, iiii mot turkar, än mot de vilda mongolerna.
Ofta dukade de väl imder för öfvermakten, men afven under Islains inest fanatiska period, äfven sedan Persien ined våld blifvit omvändt till profetens lära, förinådde lians anhängare dock ej att förkväfva kristeiidomen i det lilla Georgieii.
De braiide dess kyrkor, de släpade .tuseiitals af dess iiivåiiare i slafveri, och likväl förinådde de icke s % mycket soin att resa en moské i Tiflis ... Försök p&amp; försök gjordes, nien byggiiingen blef för llvar g å n i nedrifven, och så fruk-
tade voro dessa bergsbor för sin tapperhet, att fieiiden icke tordes drifva dein till det yttersta.
E n del af landet kristnades af en kvinlig apostel, deii heliga Nina, som lefde iinder Dickletians tid.
Folket var d % eldsdyrkase.
Det tyckes Iia w r i t soin pradisponeradt för kristendomen, ty redan iinder Konstantin den store framträder landet soin kristet rike.
Se- dan dess - ocli det var icke i g %r, som vi veta - liar Geoigieli varit vår tros outtröttlige och stiindigt kampande förpost i östern.
Riindtomkring afföllo de sinå, redan kristnade rikena, men Georgien stod fast.
A t t striderna och föibsakelserna ha fostrat m h g a stora karak- terer, det ligger i sakens natiir, ocli däröfver förvånas man icke.
Men hvad som inåste väcka vår beiindraiide öfverraskning, det ar, a t t georgierna, under ett lif p % fältfot iinder tusen å r och nier, kunnat und&amp; a t t förvildas, a t t de Biiiinat bevara sina seder och tänkesätt Iiiimanare iiu alla de andra l&lt;aukasiska folken och i synnerhet, a t t de icke låtit sig smittas af de kringboende folkens nedsiittaiide före- ställning on1 kvinnan.
En eiiropeiska liar icke vistats länge i dessa trakter, förrän Iion röner ett starkt odi mycket bestamdt intryck af den ringaktning - nej, det ar för litet sagdt, af det briitala förakt, hvarmed de har boende miil.iaiiin~eclanernczerna och i första runimet tartarerna betrakta Iwin- iian.
Hon ä r en mask iinder deras fot - ingenting annat, ett ting, Iivars liögsta varde a r liandelsrarans.
Tiirkarne iiro mindre råa i siii uppfattning och behandling af lieme.
E n del af deni gå t. o. m. s&amp; långt i tolerans, att de icke lägga något Iiiiider i vageii för deras kvinnor a t t roa sig med läsning; ej Iieller slå de ihjäl henne, i fall någoii af dem iiiider lasiiingeii skiille insupa en kättersk villfarelse om a t t hon också möjligen kunde Iia en sinula sjal; men perserna - ja, det a r visserligen icke för inte, som de Ila uppfunnit sitt rysliga ordstaf: &gt;om hönan försöket gala som en tupp, så vrid Iialsen af Iieiine !~ Hos perserna, de huinana, finbildade perserna, a r det näni- ligen, som deii asiatiska svartsjiikali och despotismen kulminerat.
Det ä r perserna, som haft det största inflytandet p&amp; Georgiens öde.
Så mycket miirkvardigare ar det därför, a t t dess folk lyckats bevara den iippfat tning af kviiitians varde, som kristendonieii skänkt det, illedaii bhde aruienier ocli de kringboende bergsfolken rölit s i starkt inflytande af persisk fördom, a t t det aniiii i dag Hi.
pifallaude.
Hvad kan vara orsaken till detta enast %ende sakföi.h&amp;llande?
Tvifvelsataii ligger den grunden i folkkarakteren och i en
, 101 viss inarkvärdig seghet, soi~i tillåtit cleii att genoiii alla skiften lihlla fast vid sin egendomlighet; helt visst lin också de Iiöga lifsniakter - tro och frihet -, som striden gallde, varit mäktigt medverkande or- saker; men ligger det icke ocksi nära till hands att tanka sig, att den georgiska kvinnan sjllf liar ägt ovanliga egenskaper, hvilka ' ovill- korligen ställt lienne på en framskjut&amp; plats i lifvet?
M&amp; ' får stöd för .detta antagande af ' landets historia, soiii ar full af niarkvärdiga kvinnor.
Georgiens största, inest lysande, mest värderade iia1n11 till-.
.
kör sålunda - en kvinna.
Det vore frestande att i detta ' sammanhang söka skildra hennes märkvärdiga lif, ineii diot detta skulle npptaga allt för mycket af ut- rymmet, ar det rådligt att hellre en ghng senare återkomma dartill.
För ögonblicket ber .jag blott liisariiinan att iitan bevis tro iniii för- säkran, att drottning Tamara är Georgiens största namn och att d t utan tvihel, om landet ej genom språk ocli Iiige varit afskildt från Europa, redsii länge skulle ha varit erkändt som liela medeltidens största kvinnonaniii.
.
.
:;: ': i: Niir vi bedöina ett lands ståiidpniikt, ' inåste vi göra det med dess egna förutsättningar till bakgriind - detta kan icke nog beto- nas.
Nar vi såliiiicla tala om kvinnans fria ställuiiig i Georgien, få v i icke i saiiiina andetag tanka på kvinnofrågans iitvecklingsst.adi~ini Iios oss.
Vi mhste se Ceorgien mot asiatisk bakgrund; forst då far det sin riktiga relief.
Lika litet bör nian bedönia en individ efter h r den tar sig iit i ett frarni~iaiide land, i förliållande till ett friiinmaiide folk.
Detta lärde mig inin georgiske bekantskap i Paris.
Den goda och priiktiga inaniiiskan tog sig, uppriktigt sagdt, så löjlig ut i den deinokratiska världsstaden vid Seiiie, att jag iakttog lieiiiie nästan som ett asiatiskt kiiriosiini.
Fiirstiniian C. var för första gåiigeii i vestra Europa, och den.
jämlikiiet, livarined de olika Itlasserna rörde sig om hvarai~dra, för- farade och stötte lieiiiie.
Bon reste visserligen - efter livad Iion pistod - iiicognito; men Biidh tycktes det föriiiirma lienne, att män- iiiskoströininen, som så känslolöst rullade förbi på boulevarderna, icke ' i- henne ovillkorligen s i g nigot apphöjdt - icke i henne igenkände lilrskarionan öfver jag vet icke liur i n h g a tiisen iinderliafvande, att-,, '
lingen af Bagratidemas l) sista drottning, den Ii j al temodiga Maria.
Uppassaren på hotellet - hvilken som bekant är amonsieim s&amp; godt som någon annan - måste hålla till godo med ~ t u o, och den lilla fnrstiman gaf en skdan icke den minsta tillsägelse, utan a t t hon antog en min, som de forne härskarne p % assyriska reliefer.
Det var myc- ket komiskt att se dessa brytningar mellan öster- och vesterland.
Men ännu lustigare var det, nar furstinnan skiille utse ht sig en restau- rant.
Det såg verkligen ut som oin hon ville lära det parisiska, packet&gt;, att ståndsskilnaden ar en helig inrättning, som inan icke ostraffadt trampar under fötterna.
Georgierna äro i allmänhet stora slösare, men detta var alls icke furstinnan C.
Det kunde sålunda icke falla henne in att besöka de bästa ställena, där man riskerade att få betala en 50 frcs för den simplaste middag.
Hon höll till godo med mindre fint och vai.
alls icke kinkig på inat; men just dar- för var det väl, som hon gick i en ständig fruktan att behöfva Ma i allt slags sällskap.
Hennes taktik var denna.
Näil hon fann en restaurant, som till- talade henne, ställde hon sig i dörren och ropade befallande: s hör hit, kypare!, Denne kom flygande och bugande, ty hur demokratiska an parisarne påst % sig vara, s&amp; ha de dock en mjuk rygg, nar de spåra börd eller rikedom.
Furstinnan fragade i sträng ton: ssgg mig hvad slags folk äter liar?
D - Den förbluffade kyparen försakrade natiirligtvis, att det eridast var det allra basta sällskap.
komma hit inte också kuskar och arbetare ?^ fortsatte furstinnan sin exainen, och man skall icke tro, att detta sades i förtroende - tvärtoin lat det som.
en utfordring till hvar ocli en, soin koin inom hörMill.
Först sedan kyparen bedyrat, att ingen af de nämnda kategorierna brukade visa sig på stallet, behagade den Österländska nåden träda, in.
Med allt detta var Iion mycket bildad - n. b. i j5mförelse med flertalet af de franska damerna; hon talade franska elegant och flytande, tyska rätt bra samt var mycket fin och förbindlig i sitt vä- sen, nar- hon hade att göra med någon, som hon icke pliktmässigt trodde sig böra betrakta du hazct en bas.
31en först ocli främst var hon en mycket uppoffrande mor.
Hennes unga, vackra dotter hade varit olycklig nog att bryta ett ben och att få skadan så illa läkt, att benet blef kortare än förut.
Lakarne föreskrefvo en ortopedisk sko, men denna knnde eiidastgöras Bagratideriias Stti regerade i Georgieii friin slutet af roo-talet unda 1801.
Dh loiidet periodvis kom under friininiaiide makter fick det likviil behhlle sim komiugar.
l) till k
i Paris - i sanning en lång väg efter en sko!
- och hos en be- stämd instriimentinakare.
Fiirsteii var .nästali blind och skulle just geiiomgå el; ögonoperation, furstinnan var konvalescent efter en sYå- rare reumatisk sjiikdoin - när jag träffade henne, lciinde hon icka gli litan, käpp och endast nied stort besvär komma upp i en vagn - och skon måste skaffas genast, ty flickan växte starkt.
A t t anförtro sitt barn till en främmande ville modern icke gå in på.
Hon bjöd en resvan, europeisk dam att följa ined, och så beghfvo sig de tre kvin- norna .lit i villatde värld.
Hur iifventyrlig denna fard måste ha.
före- kommit hennes Österländska fantasi, det fick jag sedan en god föreställ- ning om, men det var dock först efter att jag på närmare håll hade sett hvilket bekvaint lif georgiskorna föra i sina hem, först efter att jag fått personlig erfarenhet af liur otryggt deras eget land är, soni jag till fullo kunde skatta hennes uppoffring.
Hoii jämrade sig aldrig öfver besvärligheterna, försäkrade hennes sällskap, det var Iion allt för stolt till, och det fast lienies sjuka ben måtte ha varit henne till stor plåga i järnvägskupdn.
När jag Btersåg henne i hennes liein var det löjliga högmod, som i Paris fick så många anledningar att bryta fram, försvunnet.
~ i s s e r l i ~ e betraktades n de många tjänarne som lika rnknga djupt un- derlägsna väsen, men först och främst jämnades klyftan af personlig välvilja, för det andra tycktes detta förhållande så naturligt i denna del af världen -- inan hade intet tillfälle att aiist.älla jämförelser.
Hennes förtjänster trädde däremot s i mycket starkare fram.
Hon var icke begifven p&amp; nöjen, icke fåfäng, förde icke ett sysslolöst lif, som så inhnga af hennes systrar bland den högre adeln, utan hon gick helt och Iiallet iipp i sitt hem.
- Hon styrde detta, sina barn - och sin nian nied för.
resten - förståndigt och med kraft, och Iioii var varinlijärtad och barnihärtig.
Hon var mycket ifrig för att barnen skulle f&amp; en allsidig bildning och hade bkde en engelsk och en fransk guvernant till sina två flickor.
I de georgiska förniimare familjerna ar det icke sällsynt att träffa ett par europeiska lärarinnor i samma hem.
Därför törs jag dock ej pist %, att det i alliiiänliet ar - son1.110~ familjen C.
- längtan efter vetande, soni är den bestämmaiide orsaken därtill, Of- tast är det väl, som i ett annat hem, där jag hade tillfälle att iakt- tgga undervisningen, önskan att förskaffa döttrarria så mycket ' poli- tyr, som behöfves för att f å dem presenterade vid liofvet i S: t Peters- burg, livilkeii förinår föräl ' drarne att anskaffa s&amp; dyra lärarinnor.
E n gelskorna i syniierhet äro ' högt betalda.
För att undervisa 1 till 2 '.
.
tirniilar oin dagen i: sitt inodersint " t1 få de 1,000 riibel oin aret och all- ting fiitt.
' Dessatoin bli.
de behandlade som tillhörande herrskapet, Iivilket, som bel&lt;ant, icke korniner gukernanteina till del i ber&amp; hem-.
.
land.
.
För den stora klass, som icke ha råd ' att hålla lärarinnor i lieininet, lia ryssarile sörjt genoin iipprattaiidet af ' ett flickgymil&amp;- siiiiii efter eiiropeiskt mönster.
Där g % ' flickor af alla nationaliteter.
Om georgiskorna säga lärariiiiiokna, att de Ila ovanlig mottaglighet och en ~ a l l ~ y l l lätt t fattuingsg %fva, men att de äro stridiga och nästan omöjliga att böja under skoldisciplinen.
(Forts.) ' M. An7zohs.
Litteratur.
Efterlämnade skrifter '.
af ~ i n u C ' G~dott~h .Lof$er,.
D: m dz Ccucmel lo.
I110111 den svenska skönlitteratiiren l.iar, seclan första delen ' af iiovellsainliiigen, Ur lifvetw %r 1882 ntlroin, ingen kvinlig författares.
arbeten halsats med större intresse an frii Lefflers.
Och d&amp; vi nu efter författariniians död f&amp; del af lieriiies efterlämnade skrifter, ar deii förv#ntaii, livarined vi einot,taga hennes sista halsning till samtid och efterviixld, blandad med en kansla af djupt venlod öfver att.
den.
lianrl, som i s3.
hög grad visste at.t satta den omisskanneliga begbf- ningens stämpel p&amp; sina verk, ilii hvilar för alltid.
Första delen af fru Lefflers efterliiinnade skrifter börja.r med sagospelet Samingens viigcw.
En dikt af denna art - i mycket pk- mirinaiide om i in im el rikets nycklar » af Aug.
Strindberg - gifver en författare af frii Lefflers kynne rika tillfällen att svänga satireiis @ ss&amp; öfver lifvets missförliållnnden, synnerligast diir de grunda sig på ' niiiiis klig egennytta och fållinga.
Sagospelet &amp; r dock en diktart, som i vår t i d niipyeligen kan piriiklia popularitet, Prii Lefflers för- sök i den viigen ar ej Iieller odelndt lyckligt.
Innehållet blir allt för stort för for~nen och liopandet af tankar och intryck verkar tröttande och oroligt.
Äninet, som är ganska storshget i sin anläggning; m&amp; Ilar i korthet angifvas.
Vera - sanningen, lcanske imiittare sanniiigssökandet eller tviflet, -.
.. liar .töriiiga stigar.
att trampa.
Ofver allt ar Iion lienilös, p i jorden shsoni i liiminel ocli helvete, ocli den som älskar henne * iiog att ' följa henne.
på heiines tunga vandring, bringar lioii endast missilkiiingar och lidanden.
.
Ingenstiides .vill mau veta a f.
lienne, emedan hoii, hvai lioii går fram, sprider .tvifve1 ocli oro:, strid är ' sanning, fiid ar löp ii^.
.Mot det moderna saiiiliället riktas skarpa liiigg.
~ l i d e liyllnings- r festen vid den store kejsarens hof, wlian, livars rikes första griindval hett ' e frihet,, täfla skaror af förpinta, utslipade ahetare om att liylla priiisessan Speranza, soni skall Bterge dein hasa och lycka.
Vera uppinanar dem att icke sätta tro till dessa bedragliga löften om lycka, som skall skänkas från liöjdeii, utan hellre se sanningen modigt i ögonen.
Den fullkomliga.
lyckan skall aldrig harska på jorden, men arbetarnes villkor kunna föi.bät&amp;as, om de taga sitt öde i egna händer och ej förlora tiden med att lyssna till falska profetior .. Meii hon blir bortja- gad.
under hån och srnädeliser, ingen .. vill lyssna till hennes ord; alla ropa efter Speraiiza, soin skall föda sonen Felix, väildeiis frälsare.
De sogiala missförliållandena koinina åter på tal då Vera upp.
slikt mörkret ' s furste, hvars dotter man s&amp; ofta sagt uenne vars.
Hon ber) onom visa sitt rike och efter en vapdring genoni afgrunden, skildrad 8.
la Ilapte, loEva?
han att visa lienne det ' verkliga helvetet och för henne samt hennes följ,eslagare, Salvator, till ett torg i Lon- dons East-Eiid.
Här kiinna de sjalfva se iiur ypperligt satan iiirat- tat sitt rike: guld och svalt, för mycket arbete och för mycken lattja, glädjeflickor och fälsningssoldater, krog&amp; och missioiislius - allt samL ladt .på ett ställe - de, yttersta konsek~eiiseriia af det fyiidigtt system, hvarph satans rike i det moderna samhället är bygdt.
- - Äf ven Mii himmelen blir Vera bortjagad.
&gt;G&amp;, mi.n dotter, din plats &amp; r icke här, säger S: t Peter.
, Vera (iitbrytande): Är icke sanningssöl~aiidet vägen till sanniii- gen i 2 8: t Peter: Iiigali~.iida.
Tron är viigen till samingen.
.
&gt;Vera: Hvart leder då sanningssökandet 3.
2S: t Peter: Sanningsgkandet liar sitt mål i ' sig själ€.
Jii mer du söker, ju mer skall det ständigt iterstii dig att sölra.
Gh, stör icke liiin~nelens gliidje!
B Lifvets hela gryinma - kanske oundvikliga - disliarnioiii rym- mes i dessa repliker.
0 ' t: * *.
: i: '
Napolitanska bilder utgöra en samling naturskildringar, be- skrifningar af syditalienska bruk och egendomligheter samt sm&amp; fina stäinningsbitar.
&gt;När signor duca besöker sin landtgård~ samt » En amnias historia^ äro de mest betydande och tecknade med författa- rinnans vanliga öfverlagsna talang.
Det i r en klar och roaude fram- ställning af den omedelbara, vidskepliga, naiva och förslagna na- turellen hos söderns barn.
Flere af de smQ skisserna, vi namna särskildt o8nöfall i Na- poli?
och, Italienskt sonimarlif a, äro verkliga poein.
Om nigonsin ord kunna mua, ar det här.
Allt hvad naturen har fagrast, af luft, af sol, af ljus, af färg och lif strömmar öfver en vid läsningen af dessa italienska stamningsbilder med en sådan styrka, a t t man ej kan undgå att känna sig tjusad.
Skönare, på en gång rikt och enkelt, ha få samtida svensktc författare vetat att använda sitt modersmål.
A t t dessa toner ljuda oss till mötes frkn en främmande strand med den sydländska naturen som bakgrund, gör ej intrycket mindre lefvande.
Ur Zifvet (sista sanilingen) ntgör andra delen af fru Lefflers efterlämnade skrifter.
Utom fyra mindre skisser: » Ett underverk 3, som skildrar helbregdagörelse genom tron, &gt; E t t giftermål af tyckes, teckning ur allmogelifvet om en ung liastru, som förtryckes af svarföräldrarna,, Resa utrikes,, en liten tilltalande s. k. stamning, samt D Jämlikhets, en skarp laxa å t kvinlig tanklöshet och lattja, innehåller denna sista del början till två större berättelser Utomkring tiktenskapet och a !rå.ng horisont.
I ' den förra fAr läsaren endast göra deii allra flyktigaste be- kantskap med några unga kvinliga gymnaster, livilkas käcka, lefnads- friska vasen gör, att man beklagar det bekantskapen slutar med pre- sentationer.
Det skulle varit af intresse att se hur dessa karakterer utvecklast sig med afseende å berättelsens liufvudfråga, som jn äfven angifves af titeln, äktenskapet.
I Prång horisont hinna de i berättelsen uppträdande personerna att tillvinna sig icke blott iiitresse utan äfven sympati.
Figurerna äro, såsom alltid i fru Lefflers diktning, karakteristiskt tecknade, ined utpräglad individiialitet.
Det fel, som tendensdiktare så lätt göra sig skyldiga till, att låta lifs- och sanifundsproblemen suga must och märk nr de handlande personerna, spåras ej har.
Dessa problem kunna ju knappast undvikas - oeli böra det icke heller - i en
modern diktning, men fru Leffler låter dem aldrig skymma bort ka- rakteren.
Berättelsens titel angifver dess innebörd.
Små, instängda för- liållanden - ett slags ~rokrastek-säng - som ovillkorligen måste passa för alla.
Den tyrann, fru Leffler outtröttligast angripit med sin penna ar fördomen, slentrianen, gamla vanan, hvad namn man vill ge denna makt, som likt Peer Gynts Bajgen ropar sitt: r ddenom !r då iiidividiialiteten vill bryta sin egen väg utom den gamla upptram- pade, för alla gemensamma fåran.
, Trång horisont » tyckes vara ämnad ' till ett författarinnkns härnadståg i sanima syfte.
Antonia Vedberg, livars andliga växt förkväfves under ' trycket i Mmmet, Olga .Stålilhjelin, som skall skapa sig en framtid .som sån- gerska, Berta Malrn, foll~slcollärarinna~i med den försupne fadern, den lilla kacka pastorskan Holmberg, de tre enkenåderna m. fl.
äro alla tecknade ined fotografisk tydlighet och ovillkorligen börjar inaii ransaka i sitt minne livar man träffat originalen till dessa bilder.
Den för fru Leffler egendomliga förmågan att genom de obetydligaste smådrag gifva en persons hela karakteristik, visar sig äfven här.
Exempelvis.
vid födelsedagsfesten p % Rosenlund gästernas inträde i salongen.
Likaså kanna vi igen och beundra författarinnans fullkomliga objektivitet i skildringen af sina personer.
Aldrig ockrar hon p % lä- sarens känslor genom något slags idealiserande af eller kelande med, hjälte, eller » lijältinnar; för alla, smh och stora, svaga och starka, liar hon samiiia varmt försthende inedkansla.
E t t oafsliitadt verk, d&amp; det ar döden som afbrutit detsamma, ingifver alltid vemod; dubbelt så, nar den som såliinda krossats, varit en af de f % ph hvilken en gifmild försyn slösat intelligensens rikaste ghfvor, och p % hvilken samtiden därför haft rätt att tiilämpa skrif- tens ord: » den som mycket gifvet tir, af honom skall mycket varda ii tkraf d t ».
F. Cbg. '
- ' ',.
-- .-.-P Från riksdagen.
I ett föregående häfte af tidskriften redogjordes för de föräii- dringar i de kvidiga telegraJisternas löneförhållandefi, som skulle blifva en följd af regeringens i årets statsverksproposition framlagda förslag till ny st-at för telegrafverket.
Det framliölls, huru lönevillkoren för en del af detta verks kvinliga tj#nstepersonal skulle ställa sig sämre
än hittills varit förliållandet, da arbetet för de biträd ande telegra- fisterna skulle betydligt ökas, utan att aflöningeii sanitidigt höjdes. '
För en viss kategori af denna bitradespersonal ' skulle dessiitoin Iöneii reduceras till 700 kr.
om kret.
Några af andra kammarens ledanlöter hade upptradt 111ot dessa förändringar till det sämre, i det att ' herr Fredliolin ined iiistaininande af hrr ' Hedin, .Joliansson ocli Kydalil väckt inotion, att lägsta löne- graden, för telegrafister borde, oin den icke ansags kunna bibehikllas vid sitt nuvarande belopp (900 kr.
), icke sättas lägre än 800 kr., hvarjaiiite han föreslog, att %t de p % extra stat upptagila telefonisterna borde bkedas dels ålderstilltigg efter vissa års tjänstetid, dels ock vid afghng f r h tjaiiisten i följd af försvagad hiilsa, ådragen geiioin tjaast- göringeii, gratifikation, beräknad efter vissa procent af hela det uii- der tjänstetiden intjiinade ' arvodet.
I sin behandling af k. m: ts förslag och i saininauhang därmed af herr Fredholms motion liar statsutskottet förklarat rörande de ordinarie telegrafister, livillcas lön skiille sattas till ' TOO kr., att Iiär icke vore fraga oin att nedsatta lönevillkoren for en redan förefintlig personal, utan om inrattand.et af en ny aflöningsklass.
De 86 tele- grafister, soin.
i statsförslaget upptagits med en aflöning af 700 kr.
jämte tre ålderstillägg livart och ett pal 100 kr., vore afsedda att betjäna de interurbana telefonledniiigarna, och enligt de zqplysai~~gar utskottet inhenatat, skulle kompetensvillkoren för dessa nya platser stalla sig helt annorlunda än beträffande den kvinliga personal, som användes för den egentliga telegraftjanstgöringen.
Under det att för anstiillning i denna tjänstgöring fordrades såväl att hafva genomgltt ett fallstlindigt elementarlaroverk för flickor som att hafva aflpgt tele.
grafistexainen, skulle nämligen fordringarna % personalen i nu ifraga- varande lägsta lönegrad inskränkas till, föriitoin genomghgen praktisk kurs i telegraf- och telefonvasendet, vanlig folkskolebildning.
Vtskot tet anser därföre i betraktande af det lagre inktt af kunskaper ocli utbildning, som af ifrhgavarmde för telefontjänstgöring afsedda per- sonal skulle fordras, den af k. m: t föreslagna aflöningen rara väl afpassad.
För alla dem som tagit del af den i tidskriftens första liiifte förekoininande artikeln rörande telegrafisternas löneförli %llrr.uden, nikste det af ofvanstkende ' redogörelse synas som oin den däri uttalade protesten mot tillsättande af en ny löneklass af telegrafister med 700 kr.
i ordinarie lön, haft en felaktig förutsiittning till grund.
Detta är dock ej liändelsen, &amp; tininstone har den slutsats man måste draga ' '
af k. m: ts förslag näppeligen kunnat blifva aiinorlsnda.
Om de lägre koinpetensfordriu,onrne för den hberopade nya löneklassen sa- ger nämligen telegrafverkets förslag ingenting, och synes det som om statsutskottet först efter r inhemtade upplysningar B kunnat gifva för- slaget en sådan tydning, en tydning som icke direkt kan dragas nr ' förslaget och som ej sammanstäinmer med de uppgifter i ämnet vi kunnat erhålla, ej heller med den allmänna uppfattning som i denna fråga gjort sig gällande.
Äfven den del af herr Fredholms motion, som afser battre löne- villkor för de extra ordinarie telefonisterna afstyrkes af utskottet med.
den motivering, att ersättningen till telegrafverkets telefonister utgår med väsentligen olika belopp inom skilda delar af landet, beroende dels på lefnadskostnaderna å de särskilda platserna och dels, där staten öfvertagit ett enskildt telefonnät, p % de förmhner, som telefoni- sterna vid detta niit åtnjutit före detsammas öfvergåiig till staten.
.
Då de båda karnrarne rörande .telegrafverkets stat komniit till olika beslut, iir frågan ännu oafgjord.
.
Försök att i större eller mindre mån ändra den nu gällande -.
lagstiftningen rörande akta makars agendomsförhållanden och inskränka inannelis metlsn~ariskap öfver hustrun liafva g %ng på gång förekommit under de senaste årens riksdagar, men samtliga krönts af föga fram- gång.
Äfven vid ' årets riksdag gjordes ett försök i nämnda riktningi d % herr B.
P. Ersson i andra kavmaren väckte.
motion .om en skrif- velse till k. rn: t nied begäran om utarbetande och framläggande af fijrslag till lag i syfte att ene maken ej må utan den andres samtycke ingli s&amp;dan borgensförbindelse, som kan leda tili afhändande af boets iigendorn.
Lagutskottet liar i belinndling af denna motion förklarat,.
att.
det visserligen ansåge det önskvardt, att hustruns andel af boet bättre ' än f. n. vore förliillandet tryggades mot en lättsinnig förvaltning af boets angeliigeiilieter, meii i likhet med livad det vid 1890 års riks- dag, da en motion i enaha~da syfte förelåg till beliandling, yttrades, funne utskottet, att ett lagstadgande af shdant innehåll, som inotiona- ren föreslagit, utan tvifvel skulle medföra betydliga praktiska olagen- heter.
För att borgen, tecknad af eii 111a11, sknlle godkännas såsom siikerliet, skulle nämligen erfordras tillförlitlig upplysning Iiuruvida lian vore gift eller ej.
Hartill komme, att det föreslagna stadgandet,. '
. '
.
-.
om det blefve upphöjdt till lag, iitan trifvel mången gång skulle ined- föra, att den borgeiisförbindelse, som a f mannen begardes, och Iivilken icke kunde medföra nhgoii fördel för det gemensamma boet, skulle p&amp;- tecknas af hustrun.
I shdant fall blefve Iiustruns stallning vida sämre, än nu vore förhaillandet, då hon skyddades geiiom stadgandet i I l.
kap. 2 giftermklsbalken, enligt hvilket hustrun icke svarade för sådan gäld, som tillkommit genom mannens särskilda vvållande och förgörelse^.
På grurid af dessa skal och då utskottet för öfrigt föreställde sig, att genom den af motionaren föreslagna, inskrtinkningen i rattig- het för man att inga borgen motionens syfte i alla fall icke skulle vinnas, då en man ju utan hustruns samtycke skulle aga att utfärda skuldebref och &amp; växel ikläda sig betaliiingsskyldigliet, lieinstallde utskottet, att motionen icke m %tte till digou riksdagens Atgärd för- anleda.
Den afslogs likaledes af bkda kamrarna, af den första iitaii diskussion, af den andra efter ett anförande af motionären.
- Den politis7cn röstrattens utsträckning är en frhga soin år efter hr Aterkommer på riksdagens dagordning.
Äfven i &amp; r hade inom andra kammaren åtskilliga motioner väckts dels om streckets nedflyt- tande till 500 kr., dels om allmän rösträtt.
Dessa motioner afshgo dock endast rösträttens utsträckande till man.
3Ien i en reservation, som till konstitutionsutskottets afstyrkmde utlhtande afgifvits af herr Vaklin., förordar denne ett förslag om streckets nedflyttande till 500 kr., dock med den ändring att röstriitten äfven d t t e tilliromma kvinnor.
Herr Vahlins yrkande ledde helt naturligt ej till något resultat, upptogs ej ens till diskussion i kammaren.
Vi liafva dock velat om- nämna denna hans reservation, d % den risar, att krafvet p&amp; politisk rösträtt för kvinnor a r en fr@, som icke ar helt och liiillet främ- mande för vårt lands lagstiftare.
m. c.
Från våra ombud.
.
,., ...
Intet företag, vare sig af praktisk eller ideel .art, kan .l våra dagar Iiafva iitsikt att vinna förkofran med niindre detsamma, soin en af sina förnämsta priiiciper, hyllar sammanslutningens.
id&amp; Genomträngd af denna öfvertygelse söker af ven Wedrika-Bremer- ör- bundet på allt sätt främja en nära sammaiislutning, en allt lifligai-e samverkan mellan Förbnndets medelpunkt.
i Stockholm och dess.
för det helas besthd lika viktiga radier, de många i landsorten bos ?tta förbundsmedlemmarna.
Det var i samma syfte Dagnys redaktion i början af h e t till de på .olika platser i vårt vidsträckta land verk- samma ombuden ställde en vänlig uppmaning att lämna ' meddelanden om hvad som från de respektive orterna kiinde ligga .inom området för Förbundets intressen.
Dessa meddelanden och erfarenheter.
fr %n upplysta förbundsledamöter skulle det vara red.
en glädje att kunna göra sig till godo.
.
.
.
.
~ e n n a uppmaning har ej förklingat ohörd.
Vi hafva haft nöjet emottaga bref och meddelanden fr %n Malmö, Lund, Uddevalla, We- nersborg, Carlstad, Weste~is, Upsala och Säter, alla uttryckande varina sympatier för Förbundets sträfvanden.
Vi meddela har några af de upplysningar rörande kvinligt arbete och kvinlig verksainhet som dessa bref inneliålla, därvid uttalande den förhoppningen, att detta första uppshg till en närmare förbindelse mellan Förbundets tidskrift och dess vänner i landsorten, skall leda till ett allt lifligare utbyte af tankar, ett allt flitigare delgifvande af erfarenheter och rön, som kunna, tjäna de gemensamma intressena. '
Härmed en resumé af inneliållet af vira ärade landsortskorres- pondenters slriifvelser.
Förlidet å r erhöll Sverige, soiii bekant, sin andra kvinliga me- dicine doktor.
Det är i Malmö, fröken Hedda Anderson, född i sta- den, börjat sin verksaniliet som praktiserande friintiminerslakare och $et är med gladje vi af vår malmökorrespondent erfar, att fröken Andersoil redan från början af sin bana haft god frauigång,.
att till- loppet a f.
patienter är stort och hennes anseende i stigande.
- Om en annan arbeterska, ehuru på ett helt annat arbetsfalt, talar @ are brefvet från Malmö, niimligen fru Nanna Grönvall, stadens första,. '
kvinliga boktryckare.
Efter a t t i börjaii af sin bana Ila ti ' akasstruts mycket, skrifver v %r korrespondent,.
k r fru Grönvall, d l hon arbetar ordentligt, tillvunnit sig allt större förtroende och sysselsätter för nar- varande tre arbetare.
Detta soin bevis för ohållbarheten af den satsen, a t t kvinnorna iiro lika odugliga soiii ointresserade för praktiskt arbete.
Angående våra unga kvinliga studerande i den sydsvenska iini- versitetsstaden har en af dessa lämnat följande upplysningar.
D e kviu- liga studenterna vid Lunds universitet äro för närvarande 11.
Af dessa hafva 4 aflagt med.
kand.-examen, (af hvilka två afslutat den kliniska tjänstgöringen vid universitetet, de bhda andra fullgöra fös närvarande densamma).
E n har d a g t och en laser på medico fil.-examen; 2 hafva tagit fil.
kand. och studera den ena zoologi, den andra me- kanik för fil.
licentiaten.
D e öfriga 3 bereda sig till fil.
kand.-examen.
I afvaktan på några direkta meddelanden iifren f ~ a n en repre- sentant af den kvinliga afdelnirigen af Upaala stndentkkr, a r det oss e t t nöje a t t har delgifva några notiser frkn andra omi-aden af krinlig verksamhet som en Upsalakorrespondent benäget meddelat oss.
Kviqa- ligga sjukhj@sfören2ngen i Upsala, som bildades 1886, räknar nu 154 medlemmar.
Årsafgiften ä r sex kronor, jämte en krona i läkarafgift.
Sjukhjälp utbetalas med kr.
1: 40 pr dag i högst 90 dagar, begraf- ningshjalp med 100 kr., Iivilken summa vid inträffande dödsfall ut- debiteras p % samtliga medlemmar.
Intriidande medlem skall vara minst 18, högst 50 år.
Föreningen tycks bara sig bra l).
Förutom en kvinlig gymnastikförening, som i flera %r idkat Lings gymnastik tre gånger i reckac, har på senare tr bildats en skidklubb och en velocipedklubb, hrilken senare raknar 22 medlemriiar och äger 2 velocipeder, som till medlemmar uthyras för 15 öre till en tur på två timmar, för 25 öre en half dag och 50 öre en hel.
Till medlem antages ingen under 17 kr.
Årsafgiften som ä r 2 kr.
användes till underhM1 af maskinerna och den f örsta ulidervisningen - cirka tre timmar - 75 öre pr timme.
För flickor, som hela dagen äro biiiidna rid stillasittande arbete, tycks denna sport vara af ännu större betydelse an för andra.
E n nhgot öfvad velocipedrytderska kan nämligen med lätthet på 2 timmar göra - - - - -,.
Betriiffande ofvansthende notis tilliita vi oss liiiruieti meddcla som en liten upplysning för iielii, som möjligen nnstiilla jiiinfiirelser iueilan deiinn sjukkassa och likuaude inriittningar i Stovkholiii och aiinorstiitles, att det otvifvelaktigt ar, tack vare en del välvilliga personers oegeiiiiytts, hvilkn iug&amp; som inedleminer af kassan af intresse för saken, utan att begagna sig af dess förmåner, som akviuliga sjukhjälpsföreningen i Upsala&gt; kan erbjiida sina delegare s0 utomordentligt fördelaktiga iillkor.
l).
.
Ked.
' 1 l3 en proinenad på ll / s-2 ini1 och sålunda, uppfriskad af nya intryck, inträde ' i dagens ' arbete. '
Största vikt lägges vid att ingen öfverao~trängning får ilga rum.
Skiille ej exemplet från Upsala kunna mana till efterfoljd?
y e - locipedsport, bedrifven med måtta, kan ej vara annat a n uppfriskande och.
halsosain.
I Danmark bedrifv.es den också mycket, allmannare bland danier än här och dess nytta ser man ofta framhållen i de danska kvinnotidnii-igarna.
Med en hjärtlig tacksägelse till all&amp; dem, som hugnat oss med bref och vanli&amp;a upplysningai., uttala vi till sist den förhoppningen, .att vi allt framgent ofta måtte f&amp; mottaga sådana » frap våra örn bi id^: D ---.
.
+-.-.-.- Redaktionen.
D.
.
.
.
.
Meddelanden från, lFredrika-BremerL Förbundet.
Fältskärsexamen har aflagts af fröken Sofia .Hansson, soin, efter att liafva under en tid af 2l / 2 å r tjänstgjort p5 större sjukhus både säsom elev .och under- och öfversköterska, ifrån börjail af oktober ~ n i n a d 1893 deltagit i den kurs för utbildande af fältskär-sjuksköterskor,.
w n af Fredrika-Breiner-Fc ' orbundet blifvit anordnad.
.
.
?
:: Förbundets vårsamkväm agde rnnl den 3. april i hotell Contiaen- tals festvåniiig.
Det angeniima och talrikt besökta sa~kvaiiiet illu- Strerades, utom af vacker musik, af ett i liög grad iiitressant föredrag af professor Montelins öfver » Mariakulten D.
1: Allmänna stljlendiefonden.
Genoin ordföranden för lokalkoniiten i Ostersund, landshöfdingslcaii fru Tecla Asplund, liar till Janitlands lans afdelning af Allmänna Stipendiefonden öfverlainnats ' kronor sm-.
Komitén för utredning a f de till Danmark ' utvandrande allmoge- flickornas stallning och arbetsförhållanden liar såsom gåfya af Pa,trio-
tiska sällskapet erhållit 500 kronor för a t t därmed bekosta tryckning och spridning af upplysningar om de förändrade förhållanden rörande denna utvandring, som under de senare åren agt rum.
Nämnda trycksaker hafva expedierats till presterskapet i det sydliga Sveriges olika för- ' samlingar.
Dessutom har under året till de församlingar, hvarifrån utyandring i större utsträckning ännu pågår, en liten folkskrift, ~Attonde budet&gt;, blifvit afsiind.
Skriften utgick i en upplaga af .1,500 ex..
. '
rån skilda håll.
Sverige.
En kurs i popultir kirurgi (s. k. samaritkurs) har för ett antal.
af 20-30 damer hållits p %, Fredrika-Brenier-Förbundets byrå.
iiiider en tid af 5 veckor, med tvenne lektioner i hvarje vecka, under ledning af Förbundets lärai-inna i fältskärskurs, fröken A. Sterky. '
5 Yärldsufsfällningen i Chicago.
Först i dessa dagar hafva ut- atallningsföreniålen återkommit till Sverige, och på den svenska dam- komiténs byrå äro många händer ater i flitig verksamhet för ordnande och afsandande till de respektive ägarinnorna af de många olikartade alstren af deras flit.
Med tillfredsställelse har damkomitén sett sina bemödanden krönta af framgång i det att bland 60 utstallare, 44 erhållit pris.
Dessutom torde diplom koinma att utdelas till med- arbeterskor, shsom riterskor, räfverskor, sömmerskor ni.
fl., hvilka .af arbetsgifvare, soin själfva erhållit pris, dartill anmälas.
i4nnu återsthr dock en uppgift: anskaffande af medel för afslii- tande af damkomiténs arbete, och för detta ändamkl har koniitén be- slutit, att i början af maj anordna en tombola, af hvilken inkomsten är afsedd dels att betala ännu ouppgjorda räkningar,dels att i öfrigt bestrida de utgifter, livilka komma att erfordras.
Det är ocksh goda förhoppningar, att den tillämnade tombolan skall blifva inbringande och sålunda en ny framgång att lägga till de mknga förut vunna.
/ röken Ellen Key) vår framstående författarinna och föreläserska, som nyligen besökt .Kristiania, där hon sned den största frarngåiig gif- gifvit en del förläsningar, höll ' mindagen den 16 dennes i Tetenskaps- akademiens hörsal ett föredrag öfver ett af de ämnen, hvarom hon talat i Norge.
Detta ämne behandlade a Sveriges modernaste författare^, med hvilket namn frk.
Key betecknar C.
J.
L. Almqvist, denna genialiska, men oharmoniska diktarpersonlighet, i hvars lif och författarskap så många dunkla punkter förekomma, som hittills hvarkea hctns eller vår
tid ' niäktat tyda.
Frk.
Key förmådde ej heller, trots sin kända VM- talighet och den värme och entusiasm, hvarmed Iion tydligen sökt att tränga till djupet d sitt ämne, ge full klarhet %t den bild hon ville skildra.
Att detta afven tycks.
vara den allinanna uppfattningen bland ihörarne, framgår otvetydigt af de m8ng.a olika onidömen som före- ' draget framkallat s % val har som i v %rt norska grannland.
Att Iiär ingå på en niirmare granskning af detsamma nekar oss utrymmet; med anledning af frk.
Keys.
uppträdande i Norge tillåta vi oss dock yttra digra ord.
De i hög grad vilseledande och felaktiga uppgifter rörande den svenska föreläserskan, hvarined vissa Kristiania- blad serverat sina läsare, ha nämligen föranledt frk.
Key att .i den norska pressen införa ett » beriktigande % (detsamma har afven repro- ducerats i svenska tidningar) hvari hon rättar de beghgna misstagen, D % dessa emellertid genom sjiilfva sina öfverdrifter - de tillskrefvo frk.
Key allt som af betydenhet i Sverige under de senaste årtiondena uträttats af och för kvinnor - af ingen vare sig i Sverige eller Norge, som aldrig så litet är bekant med förliållandena kuunat tagas på allvar, borde en » dementi » från frk.
Keys sida näppeligen varit af nöden, allra.
ininst i den offensiva, i s&amp; väl ton som uttryck mindre värdiga forin,.
hvari den är .affattad.
I.
* Stads fullmakf~evalen.
Genom komniunalförordningen af %r 186 2 erhöllo kvinnor,.
soin för öfrigt uppfylla lagstadgade villkor, kommunal rösträtt.
Enligt h e t s röstliingder är antalet kommunalt röstberatti-.
gade kvinnor i Stockholm f: n.
6,484.
Tillsammans .disponera dessa.
.
kvinnor 77,251 röster.
Allt sedan 1887, d&amp; fragan först upptogs af Förehingen för Gift Kvinnas .Eganderätt, liar s % väl naninda förening soni.
Fredrika- Bremer-Förbundet sökt verka för ett lifligare deltagande från kvinnor: nas sida i koininunala val.
Vid stadsfullmäktigevaleii i Stockholin den 16-21 sistl. mars företogo de begge föreningarna geinensamt följande.
.
htgärder: Ur röstlängerna afskrefvos namnen p % sanitliga röstberättigade kvinnor jämte det antal röster, som tillkom hvar och en.
Vidare ut- sändes till 1917 röstberättigade kvinnor cirkidär, livari de uppmanades att b.egagna sin rösträtt.
Cirkullren iiineliöllo för öfrigt .fullgtandiga upplysningar om livad vid stadsfnllmäktigevalen vore att iakttaga, upp- gifter om valdagar och vallokaler för de olika kretsarna,,forinular till fiillinakt, o. s. v. På Fredrika-Bremer-Förbundets byrå och i Hedins och Berlins pappershandel vid Norrmalmstorg meddelades dessutom nnder valda- game vidare upplysningar, och vor0 där de ofvan omnämnda utdragen ur röstlängderna samt alla offentliggjorda .vallistor att tillgå.
Resultatet af dessa de bägge föreningarnas.
åtgärder visade sig i ett betydligt lifligare deltagande f r h kvinnornas sida i- valen än som varit förhallandet under de närmast föregkende aren.
.
:.
Sybehörs- &amp; Modeaffar, Kruses Pensionat &amp; Hotel Klarabergsgatan 62, Stockholm, tv8 minuters vag.
frtin Centralstationen, erbjuder shviil enkla som eleganta rum n. b. eller 2 och 3 tir.
Pris: fraii 1: 26 per dygn.
- Ref. Med.
Doktor E.
' W.
Wretlind, Stockholn~, Doktor * H. Akerström,.Upsala in.
fl.
Vaktinëstare nioter vid stationen.
P P i 4 t Aktiebolaget Parasiticida 1.
a ' 4 + +.
Renger mattor efter föreg8ende desinfektion fran-dam och smuts enligt ny metod; Rensor möbler, sëng- och .g&amp;ngklëcler fr&amp;n.iilal vigg- ohyra och andra parasiter; Renger rum och fartyg fr8n vBggohyra in.
m.; Redep tagel och rengör ' fjtidei: inedelst nykonstriieracle imskiner.
PeZssueevlk och mattor ewttagas t i Z I Imselwey6ng emot naaZ zcnder sommwen.
w holm kostnadsfritt.
Ehntning och.
h=rns&amp;indning inom.
.
.. Stock- ' Kontor: St. Vattugatan 12, n. b. Allm.
Tel. 73 73.
4 .. Bland hondratals intyg frhn lëkare och andra frmnstiiende per- soner sbaoni Professor Sandald, 1: e Stadsliikiknren i Upsala D: r Bchdtz, 1): r V e s t e m w k, Raniniarherrame Bz6réll och de la Gmdie, Entoniologen D: r Lampa in.
fl.
införa vi endast följaude af uAr förniimsta bakteriolog: PA anmodaii af Aktiebolnget Ki ?arnsiticids~ h a r underteclznod anstiilt expe- rimentala undersökningar for a t t utriine huruvida den metod som vid bolagcts a n s t d t Vnlhallaviigcn 10i anviindes för &amp; rotande af par ositer: ilfuoa efjeam h k - terieclödccmdc ~u~a ' 72ma och b a r hiirvid visut sig, a t t nervfeberns och kolerans smitt- iimne tillintetgörrqs somt a t t detta slmnolikt ëfven &amp; r förh5llnndet mad difteri- bakterien.
Med hiinsyn till denna sistniAmiida i.ifvensoni med hiinsyn till tuberkel- bacillen fort&amp; undersökningarna.
E. SEL-43rDER, Stocltholin den 15 murs 1894.
Docent i bakteriologi vid Karolinska institutet.
Annonser för DAONY upptagas a f f r ö k e n Imgebwrg B e r g e k ö m, 28 Östermalmsgatan.
f n-o-rcjai W L - A C T O S E R I ' N;.
~a ~ ' A i~.
- ... i: -- Y Klsmnknnde, $raftigt nilrande, h&amp;bsrrrn t ':!
.
Förordad af professorerna Olof .Hainriiarsteni; ' C.
Ei Bergstrand, in$.
d: r Ch.
Erii.
Hagdahl m. fl.
Hlilsoviiiiiieii, tidskrift för P l m k och enskild hiilsov&amp;rd, yttrad i sitt nimrner för den 1. februari följande: ".
» Sardetes nararbde och värder27ct såsom ett Jconcen€reradt och sn~) 1,aA: (r ' igt n&amp; * ingsmedeZ &amp; r afuen den, i JbuncleZn hos .oss irbforda Zac€oserineacao,: p ' Pris pr burk om kilo kr.
2&amp;0; l / i kilo kr.
- 1,30; l /, kilo kr.
0,70.
Erlitilles hos hrr specerihrmdlme samt i parti hos Th. W$WEOOV~ 8 C&amp;, stoekhoim Btoirt lager af ': BarnkiädeP för.
: alla aldiar, till ocli.aied 16 hr.
Oo,cZu t ygeP!
ATi ?ja, snia7cjhZZa modet- l e r!
BiZZiga priser!
Allm.
Telefon GE) 40.
2 Btora Vateugatan 8,.
, hörnhuset vid Brunkebergstorg.
d 0 Bazarsn ii ATox ?$mo 10.
.I H. NYSTROM.
Alla slags verktyg för laderplastik siiljas billigast hos PER FROM, Stockholm,!
54 ~ZstereanaameZsgatca~ % 64.
OBS.!
Saxar och krrifvar slipas.
T '.
j, Gunilla Viléns Handarbets-Atelier, 1 46 XKlarabergssgia %aA 463..
, Grundlig och imktisk undervisning lämnas elovc; i alla sligs handarbeten.
1iurs omfattande 50 tim. 15 l ~.
en, lektion, 2 tim 7 ' 5 ihe.
Resande i Stockholm uppmjiikl snrnmas p % min likdarbets-~tclier sasoni siiydcles 15mglig c&amp;rigenom, att clcven &amp; If fhr bostSmma lektionstidon fran 9 f. m. till 5 ' 0.
in.
OBS.!
Bestiihingar emotti~pns för uppritningar, monteri&amp;ar samt förfärdiginde af linnoutst~.i.slar.
.
1: p p Hygieniska OBS.+ Skodon tillverkas för Herrar, Damer ' och Prisbelönta a3 tfkt43eFisnriföreningen.
p - - -.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
Allt arbete utföres noggrnnnt och nf biista mnteisiel.
.
, - P.
G U S T.
P E T T E R S S O N, - -.
52 Drottninggatan.
62.
- 1 w i, l, ' I.
Förestetnjlarinna: Fröken H. Croniurj.
.
I, Nya =EKush&amp;llsskolans.
adatsal&amp;.
.
Vestsa Tradgfwdsgatan 1 9.
.
, OBS.
1.
Särskild matsal f ö r ' frsintimmer.
' I,.
, + X,.
.. -.
&gt;.
,, Hush&amp;llsskolan I (för bildade flickor).
Grundad 1881.
- i Reparationer verkställas väl och på bestam,d utlofvad tid.
.
=ya.
sak, p I j l.
- -
Barnang ens Patenterade ~jlljöll~tva (Patent nr 2290.)
Redan i iildsta tider v a r mjölken uppskattad ' soni ett framsttieride toalettmedel till hudens förskönalide, och ' iiiitida mejerskers fina hy och vackra ' hiinder utgöra talande bevis pa medlets förti. %fflighet.
Barnungens, ~ ~ j ö l k f v å ST l efter en patenterad metod direkt framst,&amp;ld fran naturlig mjölk, Bvadan densamma ovilkorligeu gör hyn och, hiiden I~vit, vacker och smidig, livarom en och livar kan öfvertyga sig genom nsgon tids dag- lig anviindiiing.
I följd af patentet kan ingen mer ?i tramstiilla denna tvkl.
Etiketterim (med bjömstiimpeln och Barniingens namn) gro inregi- strerad ' e; Obs-.
Obs.
Barn@n.qens Tekniska Fabrik,.
H. Maj$ E~nu~zgetzs ~ojtevmanhö~, Stockholm.
Wimans; Spisar och.
to&amp; '.
f6r ved ',.
Vedslöseri omöjligt.
Ugnanie icke l ?el+gda med nhgon lera, steka och griidda iitomordentligt jemnt, viil och ' fort.
.Inga ~b ?.iinnplåtar » a t t förnya.
De yppersta, intyg fran hela .l+ndet.
Kunna s e s i verksamhet och profvas B Ingeniöi E:: A. WIMANS Utställning och ~örsilljning, - l?
~ r e d e ~ u t u 17, h Stockholm.
Stoclrholm, Aftonbladets tryckeri 1894.
