# ID: svediakorp-per1121
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1897
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,541
# sentences: 652
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Stockholm, N; r 14 (485).
Iduns Tryckeri Fredagen den 9 april 1897.
Prenumerationspris pr å r: Idun ensam Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns M o d e t, månadsuppl.
Baxngarderoben Redaktör och utgifvare: B y r å: kr.
» » » 5 5 3 3 Klara södra kyrkog.
1 6, 1 tr. FRITH10F A l l m.
telef.
0 1 4 7.
R i k s t e l e f.
HELLBERG.
Träffas säkrast kl. Ö p p e n kl. 10 — 6.
16 46.
R e d a k t i o n s s e k r.
: J.
2 — 3.
Nordling.- Aktiebolag.
10:de årg.
Annonspris: Utgifningstid: 35 ö r e p r n o n p a r e i l l e r a d.
hvarje fredag.
F ö r » P l a t s s ö k a n d e » o. » L e d i g a platser » 25 ö r e f ö r h v a r j e p å b ö r j a d t t i o t a l s t a f v.
L ö s n u m m e r p r i s 15 ö r e (l ö s n: r e n d a s t f ö r k o m p l e t t e r i n g a r.)
U t l ä n d s k a a n n o n s.
70 ö r e p r n o n p.
- r a d.
Ika Peyron, I Jagens porträtt framställer bilden af en kvinnlig kompositör, som under det senaste årtiondet verkat inom vår inhemska tonkonst, nämligen fru Ika Peyron, hvilken antagit sitt förnamn, Ika, såsom F ö d d i Timrå socken i Norrland, i trakten af Sundsvall, den 1 juli upptogs hon grosshandlaren hans hustru, i sin Anton född Engström.
ken hon D e n lilla I k a ägde vid denna tid en vacker sångröst, hvil- dock senare genom sjuklighet förlorade, och det dröjde ej länge, innan hon kunde själf ackompagnera sina små sånger, m e d hvilka signatur f ö r sina arbeten.
1845, henne af en sedan äldre tider i huf vudstaden bekant lärarinna, fröken Louise spädaste ålder som eget barn af Asp och Enhörning.
dåvarande hon också ofta fick glädja sin närmaste vänkrets.
Efter några års pianostudier ansågs en annan lärare behöflig.
lilla Ika erhöll då Den till lärare dåvarande notarien, numera pro- fessor Ivar Hallström, hvilket erhöll dottern en utmärkt u p p - ansågs som och äfven var fostran.
stor heder.
Af att dessa sina fosterföräldrar Ingenting sparades f ö r skaffa henne de bästa lä- ett en H o n förvarar ännu bevis på hans välvilja för rare, lämplige att bibringa henne sin elev.
det största möjliga mål af kun- stycken, komponerade och skaper och utveckla hennes in- skrifna af läraren och Ika till- neboende själf var ägnade såsom bevis på hans b e - låtenhet m e d det sätt, hvarpå hon och varmt intresse- hade löst en svår uppgift.
F ö r ele- man skaps-begär Fadern med rad för reda kvinnan nya fält.
sträfvandena Särskildt att be- verksamhets- inom hälsovår- den ansåg han, att kvinnan hade ven kvarstår minnet af en sådan lektion outplånligt.
dietid ville därför låta till till Denna stu- Ikas konfir- Efter konfirmationen förde fa- utbil- dern sin dotter till L o n d o n, där läkare.
Men ditåt hon sattes i en pension för att låg ej hennes håg.
Hon hade fortsätta sin allmänbildning.
E f - ej sig dottern räckte mation.
en stor plats att fylla, och han da ned- stort kun- anlag.
en D e t är tre små piano- någon dragningskraft åt nå- got visst kunskapsfack, utan sam- lade sitt vetande där det mest intresserade henne.
ter hemkonsten vistades hon från ett utlandet par år i f ö r - äldrahemmet, till dess hon 1865 trädde i äktenskap med dåva- J ä m t e ett lefvande intresse f ö r rande konsuln för H a m b u r g, nu- bokliga studier r ö j d e hon äfven mera grosshandlaren och kommen- ett varmt sinne f ö r konsten och dören Ludvig i all synnerhet för den musika- Kärleken liska.
B e d a n vid fyra års ålder hade hon visat sig trifvas godt stod trots Peyron.
till musiken kvar- dessa yttre vid pianot, där hon efter gehör na började på letade en lärare, fram uppfångat.
de melodier, hon Dessa tidigt s k ö n j - föränd- ringar orubbad o c h pianostudier- annan mycket nytt, ehuru föl- äfven framstående i han facket.
bara anlag gjorde, att hon efter D e t var nämligen dåvarande lä- ett par år fick regelbunden un- raren i piano vid Musikaliska aka- dervisning å pianospelning.
demiens läroverk professor J.
van första grunderna häri De bibragtes Boom.
Hvarje vecka under
«DUN IOC 1897 I lifvets skola, dit vi blifvit satta, Guds under k u n n a vi blott barnsligt Den lärt sig minst, s o m t r o r att mest han v e t; V å r sanna bildning är v å r ödmjukhet.
W. två vintrar gästade han Ikas h e m, till dess d ö - ägnat sig åt denna den beröfvade som vän, som henne också med sin elev.
denne gode lärare och hade alla skäl att vara n ö j d » H o n studerade så snällt, » bru- kade han på sitt som bekant allt utom kruser- liga sätt ofta säga åt henne.
kall, om det uppfattas djupt ofvan anlag genom uppgift och hon har, så- påvisats, utvecklat dessa sina samvetsgranna stående lärare.
studier för fram- Mest har hon tills vidare gjordt sig känd genom sina arbeten inom pianomusiken och Men liksom öfriga uppgifter i lifvet kräfver j u familjemoderns här solosång-facket klingat i våra och flere af dessa konsertsalar.
af sångmusiken, » Fjäriln » Dit hafva höra t. ex. o c h » N i n a la lavan- daja » samt balladerna m e d obligat violin » S t r å - D e t k o m nu också en tid f ö r I k a, då plikter- ken » och na m o t h e m m e t och familjen måste skjuta an- romanserna: dra geland och ur A. och allvarligt, insatsen af hela intressen modern själf läroverken åt sidan.
den för personligheten.
Sina tre söner inträde i de förberedande gaf offentliga undervisningen.
De äro nu uppvuxna och ägna sig åt skilda banor K.
» Tonernas lif. » Bekanta äro ock » M e d en b u k e t t » till text af V e r - » Signes » Melins med samma text » Humleplockningen », visa » som Ludvig Norman tonsatt.
V ä r d att vinna allmän- nare spridning är äfven den nätta sångberceusen samt hafva i arf fått musikalisk begåfning, hvil- » I d y l l », ett af Ikas senaste arbeten.
ket gör, att familjens medlemmar själfva kunna ut nämnda tonstycken, som utförts af en del or- arrangera musiksoaréer i hemmet.
kestrar, äfvensom några i kyrkorna gifna körer, D å sönernas lärotid i hemmet gått till ända, kunde sin I k a åter m e d större frihet ägna sig åt käraste sysselsättning.
Vid sidan af an- lagen för musikens exekution hade hon i barndom sin omsätta känt redan en inre maning att själf sina känslor i toner.
D e försök hon bland dem en L o f s å n g, samt De för- orgelsuiten röja, cerade genren ska fynd, både lyckats s o m kallas göra de musikali- motiv, och förstått arbeta dessa motiv på ett tilltalande Hos be- sätt.
de förnämsta musikförläggarne i Stock- holm, den tidens sätt att se saken mal ä propos o c h ni.
fl., har I k a fått en del tonverk ntgifna äf- hon vensom dem därför.
Men då under de senaste tjugu åren fältet f ö r kvinnans verksam- het betydligt vidgats och man börjat tillåta hen- ne att åtminstone försöka tillvinna sig aktning och erkännande äfven på den skapande konstens område, var ansåg sig I k a oförhindrad ägna sig åt den musikaliska att på all- verksamhet, f ö r hvilken hon alltid haft det största intresset.
Hon började trapunkt därför af taga undervisning i kon- hofkapellmästaren Josef Dente och studerade därefter i sex till sju år harmoni och komposition f ö r hr E m i l Sjögren.
och praktik många hafva af af gingo de härvid här hand nedan i Teori hand omnämnda uppstått under denne lärares ögon.
Ikas tonverk hafva programmen, o c h upptagits sedan hon på Flere konsert- erhållit undervis- ning i instrumentation af violoncellisten kapellet Anton Andersen, och arbetena har hon i hof- orkesterat några af sina arbeten f ö r de mindre teatrarnes kapell.
I sällskapet N y a I d u n har I k a under några år både utfört musik och anordnat musikaliska föredrag.
Det är en bekant sak, att kvinnan pä den tonkonstens område har hårda duster skapande att utstå m e d sina manliga kolleger, som hafva svårt att i flyktiga logik, hennes hugskott, tonskapelser se utan hållning och annat än bindande känslosvammel utan inre reda och sam- manhang.
O c k s å kan det ej nekas, att åtskilliga kvinn- liga tonverk gifva skäl för en dylik opinion, Hedrande undantag finnas alltid och vi behöfva endast erinra Gröndahl, för att arbeten de kända Héritte-Viardot, visa, värdigt del mäns.
om att namnen Backer- Chaminade det finnes kvinnor, m. fl.
hvilkas kunna ställas vid sidan af en I vårt land hafva de kvinnliga k o m - positörerna hittills varit lätt räknade, o c h någ- ra verkligt varaktiga spår hafva de väl knappt hunnit under efterlämna de senaste i vår musikhistoria.
decennierna hafva Men åtskilliga tecken tydt på, att kvinnorna vilja pröfva sina krafter äfven på detta fält.
let af de kvinnor, som I k a tillhör anta- m e d naturlig kallelse Bäckman.
I blindo.
granna marknadsvimlet på lyxbasaren höres från hörn, af bladverk skuggadt, hur mandolinen röres.
Man varsnar icke konstnärn, likvisst hans trånadsveka, hans hulda fantasier för hågen sällsamt leka.
att tonsättarinnan äfven i n o m den mer kompli- då i den vägen åstadkom, ansågos emellertid m e d uppgaf I fatta: Abr.
hos Lundquist, Elkan &amp; Schildknecht W a r m u t h i Kristiania.
Och Nordens blonda dotter står helt förtrollad.
Föga det strödda glittret bländar dess själfullt fagra öga.
Förteck- ningen på dessa arbeten har följande utseende: 1.
Vokalmusik.
2 sånger: E i k e d o m, Två rosenblad.
— Fjä- riln (äfven texten af Ika).
— M e d en bukett.
— M e d första rosen.
— A f t o n b ö n.
— Signes visa.
— Idyll.
Allt detta är romanser.
Dess- utom finna vi damkören Davids 86 psalm, m e d orgel o c h piano, samt en Lofsång för blandad kör a capella.
2.
V i o l i n och p i a n o: H u m o r e s k o c h Komans.
3.
Piano: Tre karaktärsstycken.
— Gavotte, Chansonette.
— Polka-Caprice.
— V i d slottsruinen (vals).
— Nattskyar (nocturne), m e d dikt.
— Løft dit H o v e d, du raske G u t!
- - U n bibelot.
För fullständighetens meddelas en skull förteckning på må här också 1.
Vokalmusik: Norsk lyrik, 6 sånger.
— Dikter af Snoilsky, 4 sånger.
— Drei Lieder.
— D e u x romances.
— Tanken.
— En fin visa.
— Det våras, blandad kör.
— Kantat vid kvinnornas utställning i K ö - penhamn.
— Aurora, blandad kör.
— Morgon- stjärnan, blandad kör.
— Jubilate, blandad kör.
— Konfirmationshymn (för en son), blandad kör.
— Sång till Idun, damkor.
— Herr Lager o c h Skön Fager, damkor.
— 2 manskvartetter.
— A n d r a dylika för K. F. U.
M.
2.
S å n g, v i o l i n o c h p i a n o: Stråken, ballad.
— Tonernas lif.
3.
V i o l i n och p i a n o: Canon och mellansats.
— E n drömbild.
violoncell.
7.
Piano: I det fria, suite i 5 satser.
— V i d pianot, 2 häften.
— Sonat i 4 satser.
— Militärmarsch.
Bröllopsmarsch.
H.
G.
Bf lprirtm • * Jag där där och ser det sköna landet, guldorangen glöder, myrtenlunden doftar purpurdrufvan blöder.
Jag ser lagunens vatten och månlysta seglatser och marmorns hvita skimmer från trappor och palatser.
piano: o. O r g e l dch p i a n o: I skymningen.
6.
Två v i o l i n e r, a l t och Kvartett i tre satser.
8.
Orgel: Suite i tre satser.
— Hvad jag har drömt, han skådat och varmt i toner målar.
Italiens rika solsken Nu i mitt sinne strålar.
Ikas öfriga ton- verk: 4.
V i o l o n c e l l och Réverie.
Och till väninnans öra hon närmar läppar friska: » Hans hemlands språk jag känner, ett tack jag måste hviska.
ä r husmors bästa reda.
P r e n u m e r e r a S. hjälp- å när- m a s t e p o s t a n s t a l t.
H e l t å r 3 kr.
Jag ser en tarantella af bruna flickor dansad, jag ser en mur, af rosor och rankor fagert kransad. » Men öfver brunhylt konstnär tycks inga blomster dugga, där di ' ömmande han sitter i drifhuslagerns skugga.
IDUN 1897 Asido instrumentet han lagt och tycks knappt akta det » gratia », som flickan uttalar mjukt och sakta.
107 kan.
l ä r a s i g e n s t o r d e l af l ä x a n.
rigt är så ju äfven fördeladt, betungad.
hemarbetet att I ingen d a g blir förekomma, är gen nog mera ojämn, men um bör man väl af tanke, att skilligt, en de där hem- arbetsfördelnin- på bära omdöme stadi- själfva o c h efter- del d o c k ett på äfven särskildt för ändå öf- klena till barn, arbetet under själfva lektio- större v a k e n h e t o c h än i forna tider, samt kan- något på läxorna, o m blifvit tillbörligt förklarade o c h det finns andra dessa ej genomgång- orsaker, s o m kan- ske i än större m å n vålla ö f v e r a n s t r ä n g n i n g åstadkomma, arbetet blir en att b å d e skol- o c h allt d e n m y c k e t v a n l i g a m e d all m a k t t v i n - ytterst barn svårt att förstå, att bland ånyo hör drif öfveransträngda, målen äro delvis så låt u t b i l d a a n l a g e n, m e n betsmetoder, materielet.
bäst, stör- Vid måste undervisningen forbistring glosor utföra mycket den större skulle barnet ej i framtiden ligen kunna från att b a r n e n bli befogade, klago- då de fordra ett Men man med detta sig förbättrade ar- un- af d e t r i k a b i l d n i n g s - behöfva här blott påminna nade om de verkligen O m b a r n e n äro de ning begagna läxorna som en för förevänd- att ostördt k u n n a f ö r d j u p a roliga böcker.
sig i Flickor m e d romanen under förklädet o c h en l ä x b o k i h a n d e n äro k a n s k e i n g e n så o v a n l i g Ett företeelse.
a n n a t o n d t är, a t t b a r n e n i inte ha någon b e s t ä m d många arbetstid, utan att det öfverlämnas åt deras eget god- t y c k e, när de b e h a g a b ö r j a.
F ö l j d e n blir, att ofta uppskjutas till långt in får skulden för nom D å skolan gar, märker råder i de och då måste Och genom att om föräldrarne stran på öden, få mera i allmänhet språken i tal där äro så äro valfria, E n g r u n d o r s a k till glädje att och ha väl så öfveran- bortfalla och flickor- af ett arbete, s o m de k ä n d e ej öfverstege deras krafter.
F ö r m å n - gen klent vore det hvarje utrustad flicka o c h mycket sig m o d e r s m å l e t Om bättre, främmande vi myckenhet, de gosse uteslöte språk o c h endast s o m en framhållit o r s a k till själfva särskildt för m i n d r e b a r n, så v i l j a vi i d e t f ö l j a n d e gra äfven om lärde ordentligt.
hittills ansträngningen över- arbetets begåfvade n ä m n a nå- andra orsaker, s o m vi för vår del minstone gare.
Hit ett u p p m ä r k s a m t familjer.
anse för lika, o m hör då framför uppfostran, Man lott o c h ej som ej ännu åt- vikti- göra uppfo- öfverlämna under- och miss- s o m deras barn råka ut för.
Får bar- i stäf m o t dess ' föräldrars princip att » u p p - fostra sina barn i kärlek », få de dåliga be- beror de det på lärarens bättre vitsord, det a r m a, m i s s k ä n d a bar- a t t b r i s t a n d e b e g å f n i n g, l ä t t j a el- det anordningar i hemmet kunna till k l a g o m å l e n besinna inte sådana föräldrar.
D e t finnes ga målsmän, förnuftiga understödja som men utan om glömma, säkert från sko- förblindade lyckligtvis äfven mån- lärarne i som deras p å allt sätt mödosamma å a n d r a sidan äro d e ej så få, gensaga, mande, lyssna randen få duglighet, s o m ej förstått att rätt u n d e r v i s a Men och ej så har detta sin g r u n d i d e n förstes bristande värf, orättvisa, u n d e r en n y lärares l e d n i n g lan, na barnens n e t e n sträng tillsägelse, så g å r detta stick om s p r å k, så att D e t är e n d å l i g v a n a a f m å n g a f ö r ä l d r a r tyg, m a n k a n säga sig då af att skylla p å skolan alla o b e h a g enda.
skulle för verk.
vara anledningen att något sin e g e n läst tre språk, utan att k u n n a a n v ä n d a ett flickskolorna i stället detta torde bäst låta sig taga ler o l ä m p l i g a heder, åtminsto- n å g o t p å sina fordrin- de själfva k u n n a underlätta arbetet för de unga.
ring- det ge- hemmet.
för det närvarande ta eller i k l a g a p å l ä r a r e o c h l ä x o r tillse, i h v a d m å n nytta h a af a t t v e r k - men sedan den skada, barnet lidit en f ö r v ä n d u p p f o s t r a n ne ej kan afknappa lära till- på Att läxorna under sådana förhållanden ver- vildaste behärskade ar- öfverläm- åt sig själfva, h ä n d e r d e t g a n s k a lätt, att net.
mande skolan kontrollera, beta hela tiden.
s k r i f t.
D e t är s a n n e r l i g e n h v a r k e n till n y t - o m läxornas förberedelse på lärorummet, då barn ofta redan i äldrarne praktisk främmande ett någorlunda Då klagomål läxläsning.
allt å t s k o l a n s a m t af d e n n a v ä n t a språk, fastän deras gåf- hvilken Hur ordnade, s o m för barnet betydligt Vi sig ett.
man strängning jämsides utvecklat derlätta m o t t a g a n d e t ägna dans.
nödvändighet arbete skolan fordrar tid.
r ä c k a till att o r d e n t l i g t n a sig däraf.
större m å t t intellektuelt arbete.
ökade knappast engelska lans områden att bar- stackars hjärnorna, där franska, tyska p å s n a r t s a g d t alla s k o - oftast, kunna b o r d e f ö r ä l d r a r, m e r ä n n u är f a l l e t, b e g a g - nian ej barnens l ä n g e sitta v i d s i t t a r b e - te o c h h ä n g a öfver b ö c k e r n a, utan att för- med själf har redan en sådana stackars barn, s o m vor ökade fordringarna glömmer bekanta af ä m n e n, att h e m m e t inte inte på, så länge äro att de h a för m y c k e t läxor.
med an- Riktiga martyrer för föräldrarnes fåfänga sanning i detta, och äfven i ett be- också måste Skolan s t a d e l e n af d e s s det föräldrar och målsmän, D e t ligger n o g deras deras ovillkorligen sig tre f r ä m m a n d e ^^tändigt öfvervakas kvällarna, o c h tiden för s ö m n e n afknappas.
k a n b å d e läsa, spela o c h skära i net musikaliskt, Kamke.
Vidare D e få oförnuftigt är b l o t t att b e k l a g a, a t t s k o l a n sådan mångfald Hanna strängd.
betungande, kan ingen undra på, och slöjd.
van öfveran- läxorna bli b ö r h j ä l p a till a t t ö k a d e n s a m m a.
Ä r af i, t r ö t t a s f ö r s t o c h b l i r s å det trä, Ett varningens ord till mödrarna som ej öfvas, k r o p p, s o m e j är Föräldrar hafva framgång Läxor oeh öfveransträngning.
en både gäfvadt $ ta M e n krafter, och ka musik för Såda- i synnerhet som lagen äro olika, o c h m e n a, att o m Knutson.
l a p p till s k o l a n ä g n a sig ä f v e n åt göra det samma.
JJnna jämnmod obetydligaste de ofta samtidigt måste allmänhet Hon går som i en drömvärld, Hon frågar sig förvånad: » iYlånn ' konstens inre väsen är dunkel känslotrånad? » en den ej b a r n att g å läsvägen.
stackars barn kunna naturligtvis annat än öfveransträngda, Hon liknöjdt lyckan pröfVar vid tombolan och vinner en pappersros, hvars färgspel 1 lifvets purpur brinner.
skrifves Vid honom att underrätta o m, att.
v e d e r b ö r a n d e e j läst familjer att föräldrar ga obegåfvade På rosenläppar friska förstummas veka frasen, och blek hon vänder åter till marknaden och gasen.
anledning hem- börda.
Hit hör framför företeelsen, na obehag.
be- Detta beror naturligtvis det, uppmärksamhet Men faktum, o a k t a d t alla skolans u n g e och hindrar sätt att lära sig att m e d förslappas, är d e t hvarje små ö f v e r sin läxa.
nerna, där det fordras — ensam uti mörkret om sol och prakt han spelar.
Blind — för en likes öga han bilder skönt fördelar.
så den på att hindra hemarbetet, ansträngande Blind och om åt- barn, veransträngas.
och lilla pysslar Vid icke för m y c k e t hopas emellertid mödanden na.
den minsta o p a s s l i g h e t eller s k r å m a b e k l a g a r m a n att många ske därför lär d e t sig inte att ställa n å g r a sig själf.
på förhand göra undan så att Men en och på p å detta dag.
att 0 ve, den unga själen har inga speglar klara!
En midnatt utan stjärnor tycks blickens himmel vara.
öf- särskildt ungdomarne k u n n a v ä n t a så m y c k e t Sitt infall dock hon följer och vid hans sida dröjer, tills ebenfransadt öga sig ändtligt långsamt höjer.
För allmänhet de högre klasserna, skrifningar « i till och med instäm- till b a r n e n s f ö r k l e n a n d e y t t - sina lärare.
Sådana föräldrar att dylikt oförstånd l å n g s a m t, m e n undergräfver auktoriteten, ej blott l ä r a r e n s, u t a n ä f v e n d e r a s e g e n.
B a r n e t är e n skarpsynt domare öfver föräldrarnes svag- het.
Den uppfostran, hvilken, såsom i det fö- regående sades, föräldrarne e g e n lott, måste första dag.
En b ö r a t a g a p å sin börja nästan från ordnad, regelbunden delning, inga eftergifter barnets tidsin- för dess skrik, när allt d e n förkle- m a n vet, att det fått sin ordentliga skötsel, äger r u m i många samt barnet, Haf ställer i n g a k r a f p å en förnuftigt medlidande genomförd med barnet, hardning.
när det är
IDUN 108 s j u k t eller b e d r ö f v a d t, detsamma, Likväl utan kan härskning, lär barnet om men pjunka ej m e d det att behärska aldrig lära sig.
s j ä l f be- dess m o r v i d minsta anled- centrerade sätt, äro de naturligtvis sitta p å d e t v a n l i g a eller a t t hvilka N y t t i g t är, a t t mådde stigt ögnas utrop eller » jag k a n i n t e se b l o d », eller » j a g k a n i n t e ä t a d e t h ä r », eller mig d e n här l ä x a n », få ej tillåtas, u t a n m a n men att m a n i d e flesta makt visa barnet, f a l l k a n allt, h v a d m a n af b r o t t.
morgnarna sig ända sig, u p p till erfarenhet 6: sig göra.
Nöjen, borde att upp- under eller är f ö r u n g d o m e n fyllas, antingen icke.
de n u äro b e h a g l i g a O c h till d e s s a p l i k t e r, s o m fordras fullvuxen hvarje nadsställning människa, hon Redan arbetet.
supa särskildt af s k o l b a r n e t o c h i ö k a d t m å t t i aktning i hvilken än m å befinna sig, för sådant.
a t t d e t t a skall v a r a m ö j l i g t b ö r a Man o c h uppmärksamhet.
mot är då Kunskapsbetyget ej alltid e n g r a d m ä t a r e anlag och begåfning stor roll.
ständigt ånyo k o m m a Skulle föräldrarne gen bli ett efter gefär.
Arbetet går sedan synnerhet o m sker i ett väl u t v ä d r a d t r a m ning Skulle så dålig luft, och med i så o l ä m p l i g måste i göra i många då skulle samma liga hygieniska närhet.
M y c k e t till ställning, äfven och rätta ej nog sig öfver de de hem, kunna s o m n u skrifves på skolans den beryktade över- ansträngningen, kan till e n ' s t o r d e l skrif- hemmens.
tynande, glädjelöst fallet, d o c k ling, de hade lif, ej nå den detsamma.
D e t bör ej få l ä m n a sina läxor för att på besökande och dylikt.
S i t t a flere s y s k o n så ej är utveck- förhållanden Kvinnorna på utställningen.
IV.
» Iduns salong », Allas vår » Mun!
ställningen! » läsarinnor — hör jag hennes u t r o p a, d å de l ä s a ärade ofvanstående rubrik.
Ja, mina damer, I d u n k o m m e r naturligt- vis att vara Om med.
Idun uteblifvit, uraktlåtit, hvad om dess redaktion den n u ä m n a r göra, skulle h o n säkerligen blifvit utsatt för m i s s n ö j e från alla d e t u s e n d e n af t i d n i n g e n s prenumeranter, att varande och hvilka öfversvämma vår i sommar hufvudstad och lefnadslust kasta sig in utställningen.
M e n I d u n s ö k e r alltid t i l l m ö t e s g å s i n s t o r a läsekrets och vara densamma gagn och angenäm Den speciella till verkligt förströelse.
utställningsidé, som upp- m y c k e n m ö d a, efter m å n g f a l d i g a u n d e r h a n d - folk inte går o m k r i n g i r u m m e t och pratar lingar o c h m e d icke så o b e t y d l i g a k o s t n a d e r, s a m t afleder u p p m ä r k s a m h e t e n.
m e n I d u n ä g e r d o c k d e n s t o r a g l ä d j e n a t t stå så att nödfall inför en fait fortgång sparsamt som möjligt, ett besök för att lider, att räcka en hon visa arbete om då barnets själfverk- modern hjälpsam hand.
ett l e f v a n d e och försöka Däremot intresse för redo bör barnets att sätta sig in i s a m m a.
E j blott hennes detta och a l l t i d står det- b a r n h a r n y t t a af s p o r r a s till allt j ä m t n y a a n s t r ä n g - ningar, d å det t y c k e r o m att hålla m o d e r n s intresse v i d m a k t, utan h o n u t v e c k l a s själf samt lefver sitt sig in i o c h v ä x e r s a m m a n m e d barn.
G början inbjuda i sin där och kan * under kvinnovärlden eleganta hvila ut efter Genom det efter vid hela att ut- dess aflägga sommarsalong strapatserna uppförd Svensson.
älskvärda damer, efter befinna oss därute midt på tillmötesgående slottslika och framför blomstersmyc- Vi trädde in fram.
Vi dess behöfva resning e j leta höjer efter sig hela af denna h a f v a först ett par trappsteg, t y golfvet är n å g o t h ö j d t, o c h inne i den så b e f i n n a v i o s s m i d t luftiga, ljusa, glada och sommarsalongen.
Två öppna, endast hög- sidor skyddade äro af en utsikt öfver hela d e n stora hallen, af s i n salong.
den lämpligaste platsen sålunda Största u r v a l af U t s t y r s l a r var där be- s ö k a n d e m y l l r a o c h i hvilken för öfrigt det huf- vudsakligaste af k v i n n o s l ö j d Midt för ingången ger plats hvilken åt hylla m e d lunda panelsoffa, sig en vackert sitt b i b l i o t e k.
Iduns välkända redor » är e n s t o r n i s c h, s o m en b e k v ä m befinner alla röda är e x p o n e r a d t.
Här finna vi så- årgångar inbundna i de banden, och Iduns alla dess » Hjälp- hela romanbibliotek samt slutligen diverse uppslagsböcker.
således ganska m y c k e t vi hvila en stund.
D e t finnes att ö g n a uti, m e d a n Dessutom finna vi d e t stora d i v a n s b o r d e t f r a m f ö r soffan Mode-tidning » det senaste ni annars och kring litet svala stolar » Barngarderoben » af I d u n icke det hvilket läsa förrän — tack som modell vändas i den beställts på bekväma, placerade.
vare vis samma bordet, och äro sommarstolar tillmötesgående, prins samt själf, fått stora hvarstädes, äro af på » Iduns hemkomst.
Rundt öfrigt och numret kanske efter eder öfver skulpterad ett bevisats I d u n som Dessa — del- de, hvilka stora konsthallen, initiativ af d e n för lätta ynnestfullt an- och hvilka konstälskande Eugen.
d a m e r, ta- g e n p l a t s o c h s t r ä c k e n u t er r i k t i g t b e k v ä m t.
blickar öfverglida det hela, det vackra, hvälfda taket låten med ström, o c h hvartill originalet finnes af d e n s t o r a k v i n n o - Från de ö p p n a arkaderna har m a n den präktigaste vid Iduns fagra bild, modellerad platsen i hela Nordiska museet, edra ögon be- sin dröja af Q v a r n - i Göte- b o r g, o c h låten s l u t l i g e n e d e r t s k ö n h e t s s i n n e s m e k a s ' a f de vällukter, s o m u t s t r ö m m a från alla d e f a g r a b l o m s t e r, h v i l k a Linne-toosättningsartiMar s a m t Gardiner.
förfärdigas på å e g e n atelier efter nyaste å minst strax omgifningen.
framskjutna Order Iduns där låten, snart sagdt, den förnämsta och mest Stockholm.
pro- visoriska tillbyggnaden börjar, och gå vidare läckert m å l a d e fris, inredandet genom där den t a n k e s f ö r v e r k l i g a n d e — fick I d u n å t s i g u p p - Sedan och m o t N o r d i s k a m u s e e t s stilfulla, byggnad.
trakten midt i själfva hjärtat surret Industrihallen den stora midtingången, just Låten edra nödvändigheten i lifvet.
stora vackra nog och idéens upp- arbetets ordnande, låtom oss det jublande från utställningens l e d a n d e m ä n — de insågo värdet om V a r e n n u så älskvärda, m i n a välvilligaste EORG LEVY ' 5 LINNE|VIAGA5IN.
Drottninggatan 53, är Nåväl, vi glida g e n o m trängseln, vi s k y n d a utställningsfältet.
utställningen, för Läsas läxorna på of van n ä m n d a trägna, kon- och accompli ställningens h j ä l p a n å g o t litet.
D e t t a senare b ö r ske så samhet dess prägel.
k o r a t i v a pelare sträcka sig u p p m o t taket.
kära I d u n m e d på ut- stort och i pensel i hvitt hållen balustrad, hvarifrån smäckra, de- att sitter i n n e i a r b e t s r u m m e t, träarbetet, mina fullständigt runnit i » damernas egen redaktions » hjärna, B ä s t är a t t och hvälfda är s å l e d e s n u f ö r v e r k l i g a d, v i s s e r l i g e n modern sin det inre strålande till h ö g e r o c h d o m i n e r a r m ä r k s a m t o c h t r ä g e t.
D e t b ö r v a r a så s t ä l d t, hon kan öfvervaka läsningen C.
G. nu, salong, u n d e r arbetstiden, u t a n m å s t e alla läsa u p p - få vara ostörda, och att Och Vi t i l l s a m m a n s, bör m a n ej tillåta, att de prata barnen dekorationsmålare, att m e d färger stommen, byggaren rätt • til- hälsa eller o m gjort.
i det brusande lifvet på åt Själfva af som förtjusande u n d e r l e d n i n g af d e n v ä l k ä n d e g a m l e t e a t e r - föregående a n t i n g e n föra ett under gynsammare helt att begrunda harmoniska böc- sig snabb djärfva den, lilla det yttre som och rikta kosan sina ägna behagliga ga stackars barn, s o m nu k e r o c h s ä t t a s i g till s i t t a r b e t e s a m t låtelse väl den blifvande genast ta fram så planen och med fröjd det gifva blef Han den Grabow, kommer kade komma bör Carl d å t r o v i att d e t s k u l l e b l i b ä t t r e f ö r m å n - pro- menad, till salongen, och vår främste öfver t å l a i sin o m e d e l b a r a snart b a r n e t å t e r v ä n d t från sin konturer.
skissen erfarenhet g r u n d a d e råd, bristfäl- med Så mjuka v i alla sig efter våra i det få och vas på fordra absolut m ö d r a r n a ville n å g o t litet uttalade, på egen belys- som de och gjorde annan sofrummet.
vid burgna en det äldre, lagt sig, o c h få anordningarna, som de dock största j ä m n m o d konto, så k l e n föräldrar klandra och ondgöra med i Om barnen och och är s o m f å g e l n s v i n g e till a t t k a s t a f r a m t ä n k a o s s, att u t s t ä l l n i n g e n är ö p p n a d o c h a t t antin- barnen i skolan bestämd tid, då rika idéer komst och o m äfven släckt, bör m a n d u b b e l t så l ä t t, i belysning.
arbeta i en tillbaka, m o d e r n tillser, a t t l ä x l ä s n i n - god natt- bannlysas är s p ä c k a d m e d lampan en t i m m e u n - gen alldeles konstnärshjärna i alla f ä r g s k a l o r, o c h h v a r s h a n d tystnad e j h a t i l l å t e l s e a t t a r b e t a, u t a n b ö r a i stäl- let skickas ut i friska luften bifall.
gammal är » gif akt » för må en net, samvetsgrant middagen det ostörd, tillräcklig s ö m n arbete.
Omedelbart fulla redaktionen att en eller p å a n n a t s ä t t sig d a m e r n a s äger För fliten, att l å t a e t t s å d a n t b a r n sig smak, utföra p l a n e n, så att d e n för tillvinna Lyckligtvis verkliga utsökt dessa små förutskickningar h e m m e d dåliga d å är d e t e t t kvarsittare minskadt flitigt, grund att af l i k a s t o r v i k t s o m m a t utsätter kunde med n å g o t senare, då de skola ligga.
Sedan bar- flit spela man det att finna in- däre- på därvid barn kunskapsbetyg, skola draga lif.
bör alltid fordra g o d a v i t s o r d i om, sig, m e n det går b e t y d l i g t lättare, om föräldrar- föra ett verksamt, nyttigt klasserna, dryck.
Barn tycka i allmänhet inte o m att lägga lef- arbetet o c h lära sig ett fullgodt och En kanske som förorsaka egentligen skoltiden.
hör h e m m e t måste barnet alltid söka l ä m n a ne själfva af det 1- ä r o v i p å öfvertygade låter att pliktens kraf m å s t e ehuru göra i de högsta vak, vet, ha- borde egentligen ingen v e r k l i g e n v i l l.
B a r n e t skall v a r a s å f o s t r a d t, det en g å n g gällde al rang och trogen vän, s o m heter Viktor A n d r é n, hvars lägga låter af ännu igenom.
skolungdom inte exemplets kan inte om Senare än kl. nio lära måste genom » jag håglösa sättet läsa m e d o u p p h ö r l i g a u t b r i s t e r i t å r a r och.
k l a g a n.
Sådana tillförsäkrad, konstnärer läxorna » j a g k a n i n t e, ta d e n här m e d i c i n e n », mycket f o r t a r e i n h ä m t a d e, än o m b a r n e t t i l l a t e s a t t n i n g förlorar herraväldet öfver sig själf s a m t som: 1897 25 Kronor levereras fraktfritt närmaste beställning modeller.
järnvägs- äro eller ångbåtsstalion ordnade
IDUN 1897 i urnor på salongens balustraden hörn.
Och tränger hit så att den stillar bring i dem i Hjalmar borta och hör in, ' dämpad, i grupper musiken, melodiös och Den den från framför huf- vudrestauranten.
man tycks kvämlighet och bringa och älskvärdaste här t i l l g o d o s e er er i det i edert öra.
hörnet en den kan elegant genom damtoalett, kan målad d ö r r e n till smidiga » stilig » hafva både med är bringat edra kru- Varen lugna, där- edra kvicka sådan färdighet.
che- kanhända knappast nödvändigt Dessutom veta vi, att d a m e r n a finnes.
älska tele- d e t är så i n n e r l i g t r o l i g t a t t en väninna språka om något, som man glömt eller vill e r i n r a h e n n e om.
före er väninna, som ej ännu var » riktigt f ä r d i g ».
Ni vill underrätta h e n n e o m, ni befinner er o c h h v a r ni skola r å k a s.
utställningen i folkvimlet omöjligt.
kan Här tryggt: hvar » Kom ni till Iduns d u m i g på slaget är d e t j u där salong, 12. » ganska träffar Se där en ganska viktig s a k: en bestämd mötesplats, som icke kan bortblandas med att ha.
ni, m i n a under nat igenom ste innehåll coiffyr, ärade damer, n u hvilat Idun förmått bjuda dess välbekanta så och er belåtna m e d Då ni er måhända att säger med en öfver salongen nog » Behaga Damernas redan ni och teckna gyllene bok? » för länge sedan den vackert stra sidan och den därpå hvilande ren ».
och älskvärd bugning gest: edra ärade n a m n i — ha snidade pulpeten där p å sett vän- » ligga- Ni h a också sett de praktfulla, konst- närligt arbetade pärmarna, och ram dekorera väggen ha kommit icke äf % e n landet det därbortom vänfasta I från och glömda Bottenhafvet syster- komma ni, minnesgoda.
namn, Iduns aldrig v a r e n alla hjärtligt väl- komna!
Adolf Hel lander.
er utforska meningen som inom ofvanför, för m e d att glas korationen till och tydde därmed.
Jo, den vackra meningen och med salongsgeväret skrifbordet på, att det b e b o d d e s Endast rummets lampskenet; af ena på af e n hälft var skärm, och rum kunde rande i denna man klart upp- däremot g e n o m en d e l af i — yngling.
m a t t föll det den andra delen, d ä m p a d t stor väggen och bokhyllan Patienten var unge Ejnar Berg, som lifsfarligt s j u k i Läkaren fram bertermometern.
Temperaturen sedan morgonen, och namn.
inrista sina B o k e n k o m m e r s e d e r m e r a v i d utställ- ningens pärm, s l u t att i n f a t t a s i n ä m n d a p r ä k t i g a utgången förnämsta varas då också Iduns skola från e n af b o k b i n d eriatelierer, i Iduns arkiv såsom utställningen i Stockholm När tagligen hufvudstadens för ett att minne sist medtaga af 1897. n i t e c k n a t ert n a m n, s å f å r n i till för- ett litet an- minne m e d sina sådan stod blifvit älska, dö varit skuggor Nästa och lärare — - — unga.
—: reste gu hon hade o c h stolt öfver H o n lutade hufvudet m m P * i grubblerier.
hon henne P: år och De, som Och alltför l y c k l i g och försjönk Slutligen sa h v i l k e n h o n t r o t t lif- — på hufvudet utan tanke på den lätt ängsligt sig.
Ängslan öfvermäktiga.
och Hon må ste på k n ä anropa G u d o m att s k o n a h e n n e — skona henne.
andra Och hon gick bort i d e l e n af r u m m e t, u t o m krets, och kastade i brinnande u n g a lif — den sonens syn sig n e d f r a m f ö r en stol, böner för sin son, för hennes förstfödde.
hade satt förflutit, — - hans — ü fru Berg — detta bleka åringens!
Och anlete men frågade hon nästan and- » Ajo, » svarade doktorn, » f e b e r n är, s o m vervunnet.
« bli från lidelser plöjt skäggstubb nästan recept på skrifter sig n e d o c h antipyrin, gaf skref därpå några ett före- s a m t aflägsnade sig efter n å g r a del- Efter en steg från stund hördes sakta det yttre r u m m e t.
s i n m a n till m ö t e s o c h u n d e r r ä t t a d e h o n o m m e d några ord o m sonens tillstånd.
skakade satte sorgset på hufvudet sig tande borta honom Ack, hans vid Fadern och gick sin sons b ä d d, med bekymrade vackre, drag, och betrak- blickar.
präktige gosse!
kring hemsk föga stålsatt sig m o t h a ett ö g o n b l i c k s älskade g u b b e!
ansträngd.
Du Gå och lägg Gör Stackars är a l l d e l e s ö f v e r - d i g o c h f ö r s ö k att D u kan ä n d å inte skona i natt viker j a g inte från tillstånd, och det!
sans.
— väcker jag pock dig. » förmådde ser o c h faror.
Förspilld den stackars tviflan vid skredo lock en digt — bröder!
man — — lifvet, — — omogen hade förslösade ett förslöadt vilja — satt i ångestfull för- honom Och se träl- samvete •a-S utvecklingshistoria — det c den stackars m o d e r n stän- öfver!
— — Hennes exemplet en såsom för Ejnar, det hans yngre en tid k o m m i t, grannlaga ef- tystnad då med såsom en förlorad, ett var- Hvil- stackars hjärta här- genomlidit!
där, hennes förstfödde, och kämpade med döden.
— E t t låg han sorgebarn; slumra rare i följd d o c k h e n n e s kära- och förkrossad stol.
lutade ste barn, — 1 3 lof- eller m å h ä n d a s n a - Trött a o — m e n i t r o t s af d e t t a — till.
&gt; e o o rt B * 60 han m i n d r e ä n f ö r u t o c h t y c k t e s efter e n s t u n d sig fru B e r g tillbaka i sin u gåfvor exempel för sina y n g r e söner.
nu IS Ü B « där den ket martyrium hennes yrade själslidan- det gifvits tillfällen, då m o d e r n m å s t f r a m - hålla o - dess m ö t a n d e frestel- Sedan hade iakttagit under Gossen en ansikte, h ä n s y n till » ä l d s t e b r o r », o c h s l u t l i g e n h a d e och rummet.
bädd.
om en g å n g framhållit terföljansvärda framåt, att som ruf vade som hon MS a se Direkt från skolbänken h a d e tid sorgeämne, nande honom långsamt modern sonens Och med haka gaf detta en u n d e r l u s t a r o c h l i d e l s e r lägga hon s i g p å soffan i d e t y t t r e Timmarna gossens mörk h a n t r ä d t u t i d e t fria u n i v e r s i t e t s l i f v e t.
vande ynglingens » O, h a n får icke m ä r k a vår oro, o m h a n och åt tät, utståndna kännedom styrkas v å r?
skulle En och det låg ett skarpt, bittert utan förlamad s n y f t a d e till, o c h f ö r - l i k s o m öf Ö f v e r m o d i g g e n o m sin b e g å f n i n g, och Han kinder och d e m i s t a h o n o m j u s t n u, d å h a n s t o d i sin — bu den.
ande — d r o g h u s t r u n h o n o m u t ur r u m m e t.
hade g l e s t o c h t u n t till- blekhet bunden skräckt det fåror.
s o m talade o m — Skulle föll djupa kring hvars m u n smygande Fru Berg gick — gestalt sexton en panna, i hvilken tankar m a n k u n d e vänta, en smula högre nu m o t satte grå- TU under de gångna åren; Håret natten. » Han och unge n u låg det där tröttadt — baka löst.
den hufvudet rits h ö g t o c h spotskt är d e t?
» n u åldrad och sjukbädd.
H u r olika var icke d e n n a brutna och giriga blick, h v a r m e d fru Bergs ö g o n h ä n g d e » Hur långa och tunga, v i d sin sons vid honom.
M — alla f ö r e b å d a d e d e h o n o m d e n framtid.
o kinder djupa student, S-, bO ta han Och nu så ljust o c h l o f v a n d e.
han sorg blefvo h a d e stigit doktorn skakade Blir det d e n m i n s t a f ö r ä n d r i n g i h a n s bok ligga nad — sida.
och naturligtvis nämnda vet åter till l a m p a n m e d ty i figuren med ' S hufvud lefnadslust, — (B glädje Ack, hennes glädje, hen stolthet, framför fe- lunginflammation.
gick sofva!
salong, och feberglödande och nes År mig, utställning där m e d under ögonen.
— låg damer, u n g a och gamla, från när och fjärran, sommarens Ul f-&gt; urskilja fattiga och rika, hvilka besöka ' S ft en säng, öfver hvilken en läkare s t o d lutad.
min är d e n, a t t d e to lyck ifrågava- dunklet xa M gosse!
unga erinring pannan i handen sköld-de sitt rörelser — sin käre sextonåring.
från o c h m e d lyst m e n ni närmare om kanske v a r ett stort o c h luftigt r u m, hvars ifver af lif o c h n u låg han darne Skiss för Idun af Vera Vinge.
hela yttre — af på inför hennes vackraste I Jet varm tindrade kamrater — moder.
egen duktige den tämligen gängliga skulle En &gt; 1 tog sådan h a n för endast hållning som blek t a g a n d e o c h u p p m u n t r a n d e o r d till f r u B e r g.
dam, s o m dess vice värdinna, fram hänvisande Ni på innerligt träder den unga distinguerade kan betraktas och gästfrihet.
som har öfverinseendet en sena- er t o a l e t t ut i världsvimlet, Iduns den käck ånyo er eder, ög- spalters sett öfver bereda kasta och bra e n eller a n n a n k v a r t, n j u t i t af lilla k o m f o r t, nytt a n d r a, är alltid s När och och något, kantiga På nästan telefonera Hennes från,dem, som Östersjöns väna böljor smeka.
öfver N i h a r till e x e m p e l g å t t till u t s t ä l l n i n g e n — Rodnande tusental, vågor h o n till o c h pannan.
s i n a v a c k r a s k o l b e t y g o c h sitt p r e Ja, fingrar Eder tider n ä m n a, att telefon med mång s o m p i s k a s af v ä s t e r h a f v e t s spritlampa och dessa små att i våra fonen, i en v e l y r b l i r åter c h a r m a n t p å n å g r a ö g o n b l i c k.
Det komma mium.
för Kanhända sommarvärmen tänger, hvilka behandla — glömdt, sade lockar i oordning!
finnas Ni enbart — en liten strapatserna inne skull.
och ordnadt spratt mot såg sin g o s s e lig öfver d å n i j u finna att d e t der att på tillkommet stund handen m i t i n s t o r m a n d e till h e n n e, s t o l t o c h osynliga ciceronskap!
Helt visst komma, en ett par v e c k o r sedan, frisk o c h stark, k o m jag ögon, Bakom tillfredsställa fordringarna n u har med vänstra försvinna för läsarinnor, nes b ö r d i g a o c h rika slätter, från d e strän- hemlighet skärm.
eder Hon f r å n N o r r l a n d s h ä r l i g a f j ä l l t r a k t e r, f r å n Skå- där i n g e n t i n g lär vara väl inredd sådan.
och en N i ser d ä r i d e t ö f r e ni helt plötsligt inträda som det s o m slutat m i t t Efter sig m e d ha lynne!
låt m i g h v i s k a att be- gladaste E t t h a d e j a g så när g l ö m t, m i n a d a m e r men inbjudning utställningen.
ärade h e l a är d e n är p l a c e r a d i p a v i l j o n g e n att mina s k o l a ni alla där Allt Ja, där planen, och uttänkt för hjärtlig fria s a l o n g p å att kommer med; en ljuf, vida gjort öfver Idun åter snart b e s ö k a h e n n e s solglada o c h gäst- Meissners stora stråkorkester, midt af som n e r v e r, i stället f ö r uppror!
i 109 af d e t t a — Detta barn, som hon — då g = o o?
v == s - n a o as — « •=&gt; ;0 fl) &gt; t £ a 5 &gt; = C s o - a — — i = g £ = 2.« W
IDUN 110 han var en sextonårig ännu hörde pilt och för visso G u d s r i k e till.
— f ö r m e n a t att mordet på konungen.
bergs fästning 1897 H a n f ö r d e s till V a r - och kom aldrig därifrån.
o c h å t t i o år g a m m a l.
har bekostat ingå i friden, och hvilket hennes pockande själfviska ropat himlen henne.
att Högt skona åt lifvet och stönande tryckte hon åt hufvu- d e t n e r i s i n a h ä n d e r — e n b i l d af l i d a n d e cch förkrosselse.
Slutligen armar i gen.
Och kastade hon — sig — så hon.
sedan, brinnande är din vilja, » Stöt h o n o m Miskunda Barmhärtighet Herre!
— s e x t o n år sän- » Förläng nådatiden för om mumlade dig!
kvalfulla ned på knä, i sonen.
— Herre! » den mest sina och vacklade bort från vilsegångne, ifrån af så, l i k s o m för böner för den h o n sig, sträckte u t känsla öfvergifvenhet dig och öfver nåd Barmhärtighet för o icke honom, och nåd! » — o — låter liga J.Jå Peehlins August ' •••^ i Blanche en höstafton flyttnings veckan, hemkom till malmgård, fann han vid grinden, som ledde dit in, med ett två snyggt gammalt små fruntimmer hundar klädd, men i sittande knät.
Hon var ock m y c k e t torftigt — som då den, som erinrar sig f r ö k e n var väl tecknar dessa efter ra- erinra sig såväl henne som h e n n e s ä n n u m e r e g e n d o m l i g a och p å sin tid mycket bekanta Holsteinske ministern vid svenska hofvet i m e d l e t af f ö r r a å r h u n d r a d e t, r i k s f r i h e r r e n Johan von i Pechlin sitt äktenskap utom med sonen, den Pechlin, Josepha.
Edler v o n Lövvenbach, en ofvan grefvinna nämnde en dotter: Johanna ge- Juliana H o n var f ö d d i utlandet och hade där också var efter erhållit tidens sin u p p f o s t r a n, sed och smak hvilken » briljant ».
här gift m e d en m a j o r L o h m (icke adel) och d e l t o g i m å n g a år i sällskapslif vet, där det h o n, gjorde sig särskildt b e k a n t för sin k v i c k a o c h satiriska tunga.
Mannen i fattigdom, dog, och efterlämnande då äfven det hade i brodern, undanrycktes litiska för vindkast, sin o c h Hon nödgades dotterns gjorde det henne stöd, hon af t i d e n s p o - h o n själf sörja utkomst.
genom Stockholm ö p p n a en pensionsinrättning » för bättre m a n s berättade hon, döttrar », såsom måst nätter m e d flere och sina s m å följeslagare dena, och det hette i tillkännagifvan- hvilken pensionsinrättning t a g a s i n t i l l f l y k t i e n v e d b o d v i d n å g o n af blef bekant och b e r ö m d Ladugårdslandets Den ifrån hade rätta invånare, utkanter.
hon måst M e n äfven där- vika några för vedbodens vedfamnar, stod nu utan tak öfver och sitt g a m l a hon hufvud.
A l d r i g g i c k e n n ö d s t ä l l d eller l i d a n d e o h u l - p e n från B l a n c h e ' s m a l m g å r d, o c h den g a m l a damen, — genom t y en dame sitt visade belefvade erade sätt — h o n sig vara tal o c h s i t t distingu- i n b j ö d s att m e d sina fyrbenta vänner stiga in och vara kvar öfver natten.
De hemlösa omhuldades och fruntimret lien på vänligaste vis, presenterade sig s å s o m: frö- samt Lohm, omtalade, att h o n var af förnämlig b ö r d och att hennes m o r b r o r varit den historiskt Genom hon Blanche ' s dagen genhet.
tre ryktbare välvilliga därpå få flytta en byråar, gång att få, hvilken, hängt lilla huru men ville tala ögonblick officer med stora a n s p r å k p å a t t h ö r a till gens ligt, sin nedergång, » nådig general ' n ».
därefter inträdde dragen värja och en gardes- förklarade generalen häktad, anklagad för delaktighet i sällskapskretsarne, utan den omtalades föga.
från sin glans äfven e t t offer f ö r d e n » fria » lagstiftning, flickor hetsartiklarne ö f v e r s v ä m m a tiker ur och som munnen då ryckte sträng m o t på så stone Stockholms ett torftigt många kvinnor, lifvet — uppehålla från denna ännu icke Nog tid visade väl och Men samvetsgrant.
då äfven hvilka dystra af, i n g e n v i s s t e n å g o t ken Lohm, komst och hade tillvaro af g a m l a f r ö - hon alldeles och o m försvunnit, erinrade o m en gammal, tillvaro under utfattig upp- som och giktfull nu vorden, i det närmaste grundad på flere år f o r t s a t t » vigilans utan betalningsskyldighet ».
biljetter skola Lohm, till sina gängesvänner Hon bekanta om skref och erhållande h o n aldrig återgäldade.
en åter- ständiga forna um- lån, dem af H o n v a r illa k l ä d d, m e n pratsam och munter, som o m ingenting henne.
De » hemsökte », länge så bildade blifvit flesta sträfsamma och gumman, verkligen gång sett sig kyrkoherden hvilka den den genialiska högt kvinnan, lysande dagar och en hennes sådan bittra outtröttligaste af d e m, hyste deltagande för lott.
välgörare Hedrén i väl ålderdom, Bland berättades Jakob samt som hennes d. v. hans m a k a v a r i t, o c h d å d e s s a flyttade till b i s k o p s - huset i Linköping, tillflykt född under friherrinna uppgifves ha förlorade nöden.
Pechlin aflidit hon sin Majorskan på von bästa Lohm, Löwenbach, 1830-talet, några då hen- hennes utblottade be- K o r t därefter lästes i t i d n i n g a r n a: Välborna den 24 familj ur s i n a f ö r r a b e k a n t a s h å g - Blanches tidningsuppsats nes sannsagor utplånade.
fröken februari Johanna 1860, Det uppgifves, Katarina 80 år Lohm och 3 afled månader.
att h o n funnits sittande d ö d p å en trappa, m e d d e s m å t r o g n a h u n d a r n a förgäfves sökande s l i c k a lif i d e domnade händerna.
Hennes lott var j u lika m e d otaliga andra människobarns: för slockna i att födas i lyckans solljus nödens dystra icke här moln.
Och återupplifvats en senare släkt, o m h o n ej fått e n liten plats i samt hon en snillrik ej författares bildergalleri varit på m ö d e r n e t på historiens den sista namn blad.
* Från Iduns läsekrets.
Att denna mindre hörde, började friherrinnan var Hon var bu- bröd äro h o s m e r än en såväl sina elever, m e n under- i dittills m e d s i n a h a n d a r b e t e n k u n n a t å t m i n - Friherrinnan fortsatte d o c k som gossar, i halfpension.
mycket hon som s l u t e t af 1 8 5 0 - t a l e t tillät d e u t l ä n d s k a b i l l i g - och skolan i smått, m o t t o g mindre barn, tänkt med o c h efter ett par tiotal småningom icke svarade P e c h l i n, m e n ett Dock, hon blef g a m m a l, o c h m å h ä n d a blef fastslagits de högre nedsjönk förefallit m e r än vanligt någon qua- nipperbodarne inom en vanliga de att åt t e l n i n g e n af e n l y s a n d e s l ä k t, h v a r s som sin var det väl m e d det- år v a r L o h m ' s k a p e n s i o n e n e j m e r m o d e r n hade med L o h m s pension, ej kunde göra E m e l l e r t i d h a d e d e n, l i k s o m allt m ä n s k - lité.
tolfårig, likväl ur hon visste hvari h o n var utmärkt skicklig.
år e n s å d a n t o n f ö r eller m a m s e l l hon Hvarmed å t s k i l l i g a finare l y x a r t i k l a r, n å g o t hennes minne hade dag, då ungefär dennes hade alla, h o n i de y n g r e åren sys- i friherrinnan hon i öfver hela Sverige.
likt e n s n å g o n, af h e n n e s f o r n e samma, hvarmed förfärdiga af d ö d u p p e h ö l l sitt lif, och fattades General Pechlin moderns de mera ansedda familjerna, hvilken ej varit Gustaf och betjänt anmälde, att &gt;Han får vänta, » par gamle hållit k o n v e r s a t i o n e n i g å n g, n ä r inträdande därute för relatering, hos morbrodern, middagsbordet glädtighet Tid- snart uppfostringsanstalten att d e n u n g a f r ö k e n Syster- ändtligen en sig, blef fast.
från Frihetstiden hus å Blasieholmen.
en N y Illustrerad d e t g i c k till, n ä r d e n hade tankspridd, förmak.
tilldragelsen, egentligen varit på m i d d a g vid i efter sin tillfälliga gästs regering dottern af h e n n e s m o d e r o c h i general Peehlins omtalade ränksmidaren III:s b e s t o d d å af l i t e n s y d d t a f l a af s i l k e, den berätta, kunde tomma, Blanche ning försorg alldeles sade hon, förfärdigats en Pechlin.
Lohm ' ska u n d e r en tio ä f e m t o n i n i e n l i t e n lä- Hela hennes egendom gammaldags samt general v ä r d att beklagas.
lägenhet.
att i ej intressant sin v ä g, o f ö r s t å d d selsatte sig, n ä m l i g e n moder.
kunde och knappast beklagad, ehuru bekanta; förmodligen lifligt P å d e n p o p u l ä r e f ö r f a t t a r e n s v ä n l i g a tilltal, h o n blifvit husvill få, icke många, o m s å, t. e x.
, h a d e h o n i n g a s t r u m p o r i s k o r n a.
att Denna angenäm Stel, s t o l t, sträf o c h f r å n s t ö t a n d e, v a n d r a d e fröken Johanna af i sig eller ställa s i g i n, o m o c k b l o t t f ö r s t u n d e n.
tåld väl knappt någon göra soner högre sin verk- modern d e r, v a r u n g, h ö r d e h a n flere då g a m l a p e r - svensk 1859, finns lefvande, Lohm, men H o n blef systerdotter Nu Stockholm neral Schöldström.
små- o c k u p p t r ä d a u n d e r sitt namn.
Floor, För Idun af B i r g e r bekymmersammare.
af d e i B l a n c h e s en verklig person, och författaren henne hade Kvinnoöden och kvinnobilder.
flesta K a t a r i n a, t y c k e s f å t t f r e s t a eix t i l l v a r o, ä n n u berättelser uppträdande gestalterna var frö- honom!
* General de ken Lohm reste en Liksom Karl Johan Hennes enda efterlefvande dotter, Johanna * hjärta, m e d brinnande böner, an- Konung begrafningen.
lyssna.
En liten pys ställde flere gånger till mig denna fråga: » Brukar tant aldrig l y s s n a?
» F ö r hvarje gång han upprepade sin fråga, reflekterade jag m e r o c h m e r öfver hvad han egentligen kunde mena.
Själf hatar jag ordet lyssna o c h föraktar dem, s o m hafva den sorgliga ovanan.
Jag visste således att gossen aldrig hade sett mig göra det.
Då jag inte kunde reda ut hans fråga, gaf jag h o n o m en dag följande motfråga: » Hvarför frå- gar du det? » o c h får till min stora häpnad det svaret: » Det är fint ».
Sedan jag väl fått ögonen öppna, märkte jag snart att det är hans m o d e r, som lärt h o n o m att det är fint att lyssna.
H u r ofta har jag icke öfverraskat frun m e d att hon stått b a k o m dörrarna, låtsandes syssla än m e d ett än m e d ett annat.
I medvetandet af sitt simpla förehafvande.
har h o n d o c k ej kunnat hindra skammens rodnad att uppstiga i sitt an- lete.
Uppfostrad i ett enkelt, men godt h e m har jag alltid blifvit lärd att det är m y c k e t fult att lyssna.
I ett s. k. fint h e m erfar jag att det blifvit inprentadt i de små barnen att det är fint.
H v a d skall jag tro är det rätta?
Skall jag lära mina barn att lyssna eller skall jag förbjuda dem det?
I förra fallet bli de ansedda s o m fina barn i det senare fallet s o m — tarfliga.
— Helt hastigt sjönk jag i den lille gossens aktning, ty då jag aldrig lyssnar, kan jag ej bli ansedd för — fin.
» Undrande. » *
IDUN 1897 Ur notisboken.
Våra » tjänande systrars * ålderdom.
Föreningen till beredande af lifränta åt tjänare » höll sitt årsmöte i Stockholm den 31 mars.
In- komsterna under året ha varit 1,171 kr.
70 öre, hvilka åtgått till organisationskostnader, tryck- alster etc. Full decharge beviljades styrelsen.
I) e ur styrelsen utlottade ledamöterna återvaldes.
Ordföranden uppmanade de närvarande att ar- beta för insamlande af medel till den af styrel- sen biidade fonden o c h sekreteraren lade före- ningens medlemmar på hjärtat att värfva nya medlemmar o c h arbeta på att få tjänarne själfva att inse nyttan af föreningens verksamhet.
H a n n ä m n d e i detta sammanhang att genom byrån af tjänare insatts 1,395 kr.
i Ränte- o c h kapitalför- säkring sanstal ten.
» Hvita bandet ».
Fru Elisabeth Selmer trån K ö p e n h a m n, ordförande för föreningen Hvita Bandet i Danmark, k o m m e r att hålla föredrag härstädes i K. F. U.
K:s lokal den 12 dennes kl. half 8 e. m. o c h i Vetenskapsakademiens hörsal den 26 dennes.
I fjol bildades, som Idun redan omnämnt, härstädes en afdelning af nämnda före- ning m e d n a m n af » Svenska K v i n n o r s kristliga nykterhetsförening Hvita B a n d e t ».
Föreningen, s o m är utgången från Amerika o c h har till sitt m å l: » Nykterhet, sedlighet, uppfostran, kvinnans frigörelse, djurskydd o c h fredssträfvan », afser att i hela världen till ett helt förena kvinnans nykterhets- o c h sedlighetsarbete.
Dess märke är en hvit bandrosett.
Den bekanta modefirman Augusta Lun- din firade haromdagen sitt 30-årsjubileum.
Med anledning däraf gaf fröken L u n d i n frukost och supé för hela sin personal, räknande bortåt 175 individer.
Jubilaren fick af personalen emottaga en vacker antik skål, till hugfästande af den be- tydelsefulla ' £dagen.
Musikinstrumenten för dagen i n o m socie- teten o c h våra högsta hufvudstadskretsar äro m a n d o l n e n o c h guitarren.
I synnerhet damerna svärma nu för dessa gammaldags, hemtrefligt ro- mantiska instrument o c h taga lektioner i oänd- lighet.
E n bland de skickligaste o c h mest anli- tade lärarinnorna är fru Jenny Wimermark.
Fru W.
har n ü ock inöfvat ett damkapell, bestående af 10 unga Stockholmsflickor, trakterande de nämnda instrumenten, hvilka skola uppträda un- der utställningen och fägna våra öron m e d huf- vudsakligen svenska nationalmelodier.
För att vinna » scenvana » ha de börjat en liten förbere- delsesejour på » Berns salonger », o c h gouteras där lifligt de täcka unga virtuoserna i sina na- tionaldräkter och m e d sin smekande vackra na- tionella musik.
* Teater och musik.
Kungl.
operan, Bland de gästspel, som under de senare åren ägt r u m på k operans scen, stå nog signor Francesco d ' Andracle ' s s o m de främsta i konstnärligt hänseende.
Någon afmattning vi- sar sig ingalunda i hans prestatioaer, snarare tvärtom.
Lika förförisk o c h bedårande, s o m han är i Don Juans gestalt, lika gripande o c h stor- slagen är han såsom Vilhelm Tell.
Och publi- ken fyller alltjämt till sista plats operasalongen, då han uppträder, och lika hänförd är den alltid.
Men så är det ej heller hvar dag man på operasce- nen får i en person se både en förträfflig sån- gare o c h en ypperlig skådespelare.
H v a d signor d ' Andrade gifver är prägladt af verkligt lif och uppburet af ett såväl i vokalt som dramatiskt hänseende mönstergilt framställningssätt.
När detta n u m m e r lägges i press, hafva vi en- dast haft tillfälle att förnya bekanskapen m e d signor d ' Andrade i Don Juan och i Vilhelm Tell.
Men vi kunna konstatera, att publiken var för- tjust o c h hänförd.
Ett så gripande spel s o m i den förra operans sista akt eller i den senares tredje akt — för öfrigt så skilda — kan ej annat än göra ett outplånligt intryck.
V i sakna för öfrigt u t r y m m e att framdraga alla de förträffliga pointer, som erbjuda sig i dessa båda framställ- ningar.
De bilda sammanlagdt tvänne karaktärer af lika stor helgjutenhet, s o m de äro vidt skilda från hvarandra till innehåll.
Som i går torsdag skulle den framstående gä- sten uppträda som Figaro i » Barberaren ».
Södra teatern ger fortfarande för goda hus den muntra operetten » Clairette i dragonlägret ».
Frö- ken Hild.
Ohlsson, som innehar titelrollen, spelar friskt o c h käckt, o c h fröken Nilsson är en täck Berenice.
Operetten i sin helhet går m e d god fart o c h kläm o c h mottages af publiken m e d stort bifall.
Sångsällskapet 0.
D. från Upsala hade i sön- dags sin vanliga vårmatiné härstädes, och natur- turligtvis var Musikaliska akademien fylld till sista plats.
Programmet innehöll flere förträff- liga saker, bland annat den hela_första afdelnin- gen upptagande ode-symfonien » Öknen » af Feli- cien David, hvilken erhöll ett på det hela taget förtjänstfullt utförande.
A n d r a afdelningen, s o m inleddes af ouvertyren till » Friskytten », upptog sju körer för mansröster, bland dem de alltid gärna hörda » Sjung, sjung! » af Söderman, » Vår- vindar friska » af Jahnke o c h » Naar Morgenrøden luer » af Hartmann, samt Sjögrens präktiga » Bac- chanal » och kompositionen &gt;Vi ses igen » för ba- ryton o c h orkester af B u b e n Liljefors, en allde- les ny tonsättare, s o m härmed gjorde en särde- les förtjänstfull debut.
Det hela leddes m e d schwung af dir. musices Ivar Hedenblad.
* Litteratur.
Ord och bild.
A f denna särdeles talangfullt redigerade tidskrift, s o m alltmera visat sig fylla ett verkligt behof, har nu tredje häftet utkom- mit.
Det inledes af en stilistiskt ypperlig o c h sympatiskt hållen skildring, » Karl Nordström o c h det moderna stämningslandskapet », författad af Richard Bergh.
Artikeln vill belysa de s. k. sym- boliska tendenserna i nutidens konst g e n o m framställningen af en af deras framstående re- presentanter i vårt land.
Den är rikt illustrerad m e d målningar o c h teckningar af Karl Nord- ström; ett par af bilderna äro utförda i vacker trägravyr af fru Thekla Nordström.
En artikel för dagen är » K o r s o c h halfmåne på Kreta » af John af Klercker, äfven denna rikt illustrerad.
Författaren gifver en öfverblick öfver de strider, s o m föregått den nu utbrutna, den ödesdigraste af d e m alla.
Jane Gernandt-Claine berättar stäm- ningsfullt en karaktäristisk episod från Syd-xlfrika.
Hellen Lindgren anmäler Georg Brandes ' senaste arbete, det betydande verket o m William Shake- speare.
En kraftig dikt af Fröding, kallad » Al- kibiades », utgör häftets poetiska bidrag.
Dag- b o k e n innehåller bl.
a. en kort studie af John Kruse öfver Riberas målning » Sankt Bartolo- meus » i Nationalmuseum, hvilken i häftet är för första gången afbildad.
Svenska Turistföreningens årsskrift 1897.
Den lifskraftiga, i sann fosterländsk riktning verk- samma, Svenska Turistföreningen har i dagarna utsändt sin årsskrift för innevarande år.
I lik- het m e d sina föregångare bjuder äfven den n y a publikationen på ett intressant o c h omväxlande innehåll och k o m m e r helt säkert att hälsas lif- ligt välkommen i de många h e m, där man lärt sig att rätt uppskatta Turistföreningens verksam- het för befordrandet af en alltmera vidgad kän- n e d o m o m vårt sköna fosterland o c h dess folk.
B o k e n erhålles gratis af alla ledamöter (årsafgift 3 kronor), men kostar i bokhandeln 4 kr., äfven det ett billigt pris.
# " Familjemeddelanden ".
En faxniljeticLninff sådan som Idun, spridd och läst i de vidaste kretsar öfver hela lan- det, måste ovillkorligen vara det allra lämpligaste och närmast till hands liggande organet för alla tillkännagifvanden om födde, förlofvade, vigde och döde.
För visso är det just damerna in- om familjerna, som med det lifligaste intresset följa dessa tilldragelser inom hemmets värld, hvilka ge- nom det knappa annonsspråket dock uttrycka och innebära så mycket, och annonser af detta slag, in- förda i Idun, träffa där i vidare utsträckning den intresserade familjepubliken öfver hela vårt land än genom något annat svenskt tidningsorgan.
Under rubriken » Familj emeddélandenv ha vi där- för anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår annonsbilaga för dylika annonser och för dem fast- ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt annars beräknade annonspris eller för födelse- annons kr.
1: 50, för förlofnings- och vig- lii selannons kr.
2: — och för dödsannons in~ om ram kr.
5: —, ett pris som måste betrak ' tas som synnerligen moderat, då hänsyn tages till vår upplagas ovanliga storlek och den jämna och utbredda spridning tillkännayifvandet därigenom erhåller.
Heåaktionen af Idun, - * Inackorderad.
H u m o r e s k för Idun af R.
E.
J I. nackorderad 1 Dystra o r d!
H e m utan hemlif, mat utan kraft, människor utan deltagande vänlighet, ett maskineri, ämnadt att producera pänningar, en mammonskvarn.
.
.
Bosa Minell satt i en föga b e k v ä m länstol i ett föga komfor- tabelt rum o c h filosoferade ungefär så, men längre hann h o n e j, ty in rusade jungfru Tilda och begärde 50 öre till lagning af en stol, » som fröken suttit sönder. » » När satt jag sönder den, » tänkte Rosa, m e n fann rådligast att utan prote- ster lämna det o m b e d d a; o c h n u kunde hon fortsätta sina funderingar.
Ingen m å undra öf- ver, att dessa togo en allt dystrare vändning: det behöfs stark motståndskraft o c h bättre ner- ver, än hvad s o m bestås i våra dagar, f ö r att hålla humöret uppe, när man suttit lutad öfver en kontorspultpet en hel förmiddag o c h vid h e m - komsten får s o m styrkemedel litet soppa m e d vatten s o m hufvudbeståndsdel samt en biff, s o m trotsar både knif och tänder.
Biffarne hade i dag trotsat äfven värdinnans artificiella tuggred- skap, m e n allt hvad h o n sagt, var ett tröstande: » V i få väl slipa knif varne. » K n a p p t hade fröken Rosas tankar hunnit flyta tillbaka i sin dystra fåra, förrän dörren åter öppnades o c h frun i huset inträdde: » Ursäkta snälla fröken Minell, att jag stör, » började h o n, det var hennes stereotypa sätt att göra sitt in- träde; m e d denna ursäkt s o m inledning ansåg h o n sig också lugnt kunna störa henne huru många gånger s o m helst; » jag ville så rysligt gärna be fröken o m en tjänst, » fortsatte hon, o c h log så bevekande s o m möjligt, » jag tänkte gå till min svä- gerska, i kväll, o c h då k u n d e det passa så bra, o m Tilda fick gå h e m; jag har lofvat henne det så länge, m e n det tycks aldrig bli af, ty h o n har j u så sällan t i d; i dag skulle det passa så utmärkt, då jag är borta, fröken har väl någon släkting eller bekant att gå till, för se, det är ju tråkigt att sitta här ensam, o c h någon kvälls- mat kan naturligtvis ej bli lagad. » Ja, n o g hade h o n ett par släktingar alltid, det visste n o g fru Timmer, som i dag för tredje gån- gen; på två veckor skickade henne till d e m; det var bara hårdt att ej få sitta i lugn just i kväll, då hufvudet värkte o c h humöret var svagt, m e n det kunde väl ej hjälpas då.
Värdinnan aflägsnade sig efter väl förättadt arbete, o c h åter satt R o s a Minell allena m e d sina tankar.
» Jag undrar, h v a d h o n skall b e mig o m härnäst, h o n ber väl, att jag skall ligga ett par nätter hos mina släktin- gar, medan det storstädas i mitt rum, eller att jag skall fara bort bara på ett par veckor, me- dan tapeterna lagas, och när jag k o m m e r till- baka, lämnar h o n mig t a p e t r ä k n i n g e n.
.
.
» Det knackade: » Snälla fröken Minell, ursäkta att jag stör, jag kan omöjligt finna mina bottiner, fröken har väl inga att låna m i g?
» » Jag hade allt en liten tanke på att begagna dem själf, när j a g går till mina släktingar, » svarade Rosa, » m e n.
.
.
» » A c k, fröken, s o m är rik har nog tjocka kän- gor o c h reder sig utan, » föreslog fru Timmer.
Nåja, hvad var att göra, fru Timmer tog bottinerna o c h gick, m e d tusen tacksägelser naturligtvis.
F e m minuter gingo, o c h så k o m jungfru Tilda in, klädd i kappa och rödbandad hatt: » Jag går så tidigt, ty mitt hem ligger i utkanten af staden, fröken stannar väl ännu en stund, och då kunde fröken väl vara så inner- ligt g o d o c h höra efter, o m det knackar på köks- dörren, för de skulle k o m m a m e d smöret just vid denna tiden? » » Var det något m e r?
» frå- gade Rosa.
Jungfru Tilda, s o m var fullkomligt okänslig för inroni, svarade nekande och trop- pade af till sitt hem i förstaden.
Seså, nu äro de i väg, o c h nu skall det bli litet lugn, tänkte Rosa.
Dåraktiga tanke, knappt uttänkt, förrän fru Timmers gredelina hatt m e d ty åtföljande hufvud o c h k r o p p syntes i dörr- öppningen.
» Ursäkta, att jag stör, men jag kan omöjligt finna min paraply, fröken har väl ej händelsevis lånat d e n?
» » Jag brukar just ej låna saker, » sade Rosa m e d så m y c k e n tonvikt s o m möjligt på jag, det finns n o g i tamburen, jag
IDUN 112 ukall hjälpa att söka. » Det svaga skenet af en tändsticka var tillräckligt för att visa den felande paraplyn i ett hörn.
» O m lampan finge brinna, skulle fru T i m m e r finna sina saker m y c k e t lät- tare, » vågade Rosa föreslå.
» Fotogen kostar, » var det lakoniska svaret.
II.
1897 Fru Timmer hade fått en ny inackordering, provisor Faren, o c h det var ej utan, att stäm- ningen blifvit en smula lifligare, sedan han kom till, ty han lade hvarken vattniga soppor eller seglifvade biffar på hjärtat.
Värdinnans låne- mani visade inga afmattningssymptomer: h o n lånade » Lifvet på landet » af provisorn och han fann ena hälften i vedlåren, den andra aldrig; h o n lånade handskar af fröken Minell o c h åter- lämnade d e m efter cirka fyra påminnelser, m e n då felades tre fingrar på den ena h a n d s k e n: stackars fru Timmer hade haft värk o c h användt d e m s o m fingertutor.
H o n lånade näsdukar, när hennes egna v o r o i tvätten (hvilket inträffade förunderligt ofta, fast h o n annars ej utmärkte sig för öfverdrifven renlighet), o c h h o n lånade Rosas muff, när det var så pass kallt, att den beskedliga egarinnan nästan haft användning för den själf.
Provisorn beslöt i sin oskuld att bota henne, och en middag, när fru Timmer som bäst höll på att afhandla m e d R o s a, huruvida h o n ej blott för en enda gång kunde få låna hennes aftonkappa, ty hennes egen hade just gått sönder, föreslog han, att h o n skulle pröfva o m ej hans rock ginge an för ombytes skull.
Men han fick sitt rättvisa straff: » Nej tack, » sade fru Timmer o c h log så vänligt, » fröken Minell lånar mig så gärna sin kappa, m e n det vore bra roligt, o m jag en gång finge se på några af herr Faréns tidskrifter; jag ser, att där ligger så många inne på bordet. » Ödet i form af fru T i m m e r, s o m k o m in från köket, afbröt h o n o m.
H o n hade ganska goda ö g o n o c h märkte genast, att Rosas kinder hade mera färg, än hvad den timmerska mahtåll- ningen hittills lyckats åstadkomma.
» Det var värst, hvad fröken är varm, » sade hon deltagande, » ja, jag eldar n o g för mycket. » (Rosa hade be- traktat termometern strax före middag, och den hade visat + 1 2 °, m e n den var kanske ej juste- rad.)
» Jag ville gärna tala m e d fru Timmer o m en sak, » började herr Faren, innan Rosa hann svara.
» Å h, för all del, » sade fru Timmer o c h såg ytterst förväntansfull ut.
» Jo, se saken är den, att.
.
.
» » Kanske herr Faren ville tala m e d mig i enrum, » afbröt fru Timmer m e d stigande ny- fikenhet.
» Å n e j, för all del, » svarade provisorn, » det.
.
.
det var bara det, att jag tänkt säga u p p mig. » » Förlåt, snälla fru Timmer, m e n jag vet ej säkert, o m j a g stannar heller, » sade R o s a litet dröjande.
Man hade ätit m i d d a g: ärter, som v o r o » allt för nära brännpunkten », för att begagna provi- sorns uttryckssätt, samt katrinplommon m e d s. k. grädde, o c h man satt i det hörn af matsalen, som fru Timmer kallade » förmaket ».
Värdinnan hade gått ut i köket, lämnande sina båda inac- korderingar på tu man hand, hvilket m y c k e t Fru Timmer var s o m fallen från skyarne: » H v a d menar herr F a r e n?
H v a d står på, frö- ken Minell, » nästan tjöt den arma; » o c h jag, s o m användt min tid och mina krafter till att bereda trefnad för mina inackorderingar, jag som köpt kraftigare mat, än s o m b e h ö f s, jag s o m eldat m e r än jag haft råd till, jag s o m sli- mottagas med tacksamhet.
«.
' v * " * När solen gläntar På österns p o r t, ' Mitt hela nästan Bild utaf fliten Och födgeni, A f ordningssinne Och symmetri.
N a m n på en socken Järn vägsstation.
När Leila föddes, Hvad var då h o n?
H v a d bad ni vännen, Som gick f ö r b i?
V e r k t y g s o m fången K a n göra fri.
- hushållsinköp.
Innehållsförteckning.
I k a P e y r o n; a f H.
6.
S.
(M e d p o r t r ä t t).
— I b l i n d o; d i k t a f Anna Knutson.
— Läxor och öfveransträngning; e t t v a r n i n g s o r d t i l l m ö d r a r n a a f Hanna Kamke.
— K v i n - n o r n a på utställningen.
IV.
» Iduns salong. » Af Adolf Hellander.
— - E n m o d e r; s k i s s f ö r I d u n a f Vera Vinge.
— K v i n n o ö d e n o c h k v i n n o b i l d e r; f ö r I d u n a f Birger Schöld- ström; General Peehlins systerdotter.
— F r å n Iduns läse- k r e t s: A t t l y s s n a; a f " Undrande '.
— Ur notisboken.
— Teater och musik.
— Litteratur.
— Inackorderad; h u m o - r e s k f ö r I d u n af R.
E.
— T i d s f ö r d r i f.
Namngåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 6 9 9 11 7 9 11 12 6 9 11 En dräkt så smidig Och klädsamt fin.
Ett namn, förkortadt, För feminin.
13 1 4 10 13 14 10 11 11 15 Gymnastik- och Velocipedkostymer * Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. * Och Tim-tam.
5 Redskap för köket Ett, två, ja tre.
H v a d man på af- stand Plär kunna se.
Idun n i n g för våra h u s m ö d r a r vid rekvisitioner o c h 4 Ett gudavapen, Så sagan lär.
Och h v a d på bågen Just strängen är.
firman plägar offentliggöra g e n o m — helt visst till d e n bästa o c h pålitligaste l e d - 10 E n växt så nyttig Till — gissa h v a d?
På gröna gräset En lång hvit rad.
Hur ljungen växer På mossklädd sten.
H v a d han må finna Som går allen.
i sitt s l a g h o s o s s nästan e n a s t å e n d e H v a d skutan ligger Och väntar på.
H v a d dit man k o m m e r Man taga må.
Ett träd s o m blommar I sommarns dar.
H v a d mången bra karl Fördärfvat har.
Se ' n hufvudordet Ni nu har fått, Jag vill servera Det uti smått.
m e d detta n u m m e r d e n utförligt s p e c i - tid e m e l l a n 7 H v a d fingo barnen A f far, h varsin, " Då han blott hade En apelsin?
Där mästarn njuter Sin mödas lön, När m o r g o n s t u n d e n A r lugn o c h skön.
följer f i c e r a d e priskurant, s o m d e n f r a m s t å e n d e, j a, H v a d vårsol skänker Å t minsta strå.
H v a d för fler ' gåtor Nu sättas må.
5 C:o Handelsaktiebolag 00 • H v a d s o m man sällan Plär finna hvit.
E n s o m oartigt Tar mot visit.
H v a d snobben tycker Visst att han är.
En d r y c k för mången Kanske på bär.
Logogryf.
, F r å n P e r c y F. L u c k &amp; o H v a d gamla Grekland Ju ägde sju.
H v a d toffelhj alten Gaf åt sin fru.
Bidrag tit, släpat och sträfvat från m o r g o n till kväll.
.
.
och detta är lönen.
.
.
detta är l ö n e n; ni krossar mitt hjärta, » stönade hon, och det regn, som stormen förebådat, strömmade utför de fåriga kinderna.
Provisorn o c h fröken Minell tittade häpna på hvarandra; en sådan effekt hade de ej anat.
.
.
Svårt är att vara inackorderad, svå- rare att ej kunna k o m m a lös, utan att bringa folk i förtviflan, svårast af allt att behöfva krossa deras hjärtan.
För d e m, s o m undra » hur det g i c k », vill jag tala o m en sak, som egentligen ej hör hit: snart stod ett litet bröllop, där provisor Faren och Rosa Minell voro hufvudpersonerna, o c h där fru Timmer, iklädd svart silkessjal (som hon fått af provisorn) o c h crémefärgad spetsgarnityr (som hon lånat af Rosa) fungerade s o m värdinna.
sällan liände, af det enkla skälet, att hon helst vilje ha herr Faren för sig själf.
» H v a d tycks o m en middag s o m denna, » b ö l j a d e provisorn; » en förtjänst har då sådan här mathållning m e d sig, man behöfver ej vara rädd för att besväras af k o r p u l e n s; jag har magrat cirka 2 kilo under de två månader jag haft äran att vistas i fru Timmers hus, m e n — så m y c k e t mindre har man att bära på. » » Ni tar saken lugnt, ni, » menade Rosa, » jag för min del har föga lifskraft kvar, ty att sitta på kontoret fyra timmar o m förmiddagen och två o m eftermiddagen o c h o m kvällarne stoppa gummans strumpor och springa hennes ärenden, det är nästan mer än min fri- ska k r o p p står ut med. » » Nå.
.
.
jag.
.
.
jag har något tänkt på a t t.
.
.
att ha eget hushåll, » sade den säkre provisorn osäkert o c h tummade på det lilla s o m fanns kvar af borddukens fran- sar, » o c h ville fråga o m inte fröken.
.
.
fröken Rosa.
.
.
» tycks af den regimen ej ta skada; Blir kanske uti kanten litet våt.
Mitt tredje — säg, hur kunna defi- niera Ett något, s o m i prosa, poesi, Rätt ofta som » symbol » får para- dera, Så att det icke strax skall ' gen- kändt bli — Jag säger därför blott, att såsom prydnad Det kan betyda lofven, tro o c h — lydnad.
Blott ringa värde har mitt stackars hela För den, s o m aldrig saknat dagligt bröd, Men mången stackare — det kan ej fela — Har räddats g e n o m det från hun- gerns död.
S.
L.
6 1) mansnamn, 2) fruntimmers- namn, 3) mansnamn, 4) fruntim- mersnamn, 5) mansnamn, 6) frun- timmersnamn, 7) mansnamn, 8) frun- timmersnamn, 9) mansnamn.
Ä r o ofvanstående nio n a m n rätt funna, bilda deras begynnelsebok- stäfver, lästa uppifrån o c h ned, det tionde.
Moster Lisa.
Charad.
Om hand och fot det gäller att be- skrifva, Mitt första som en faktor då tas med, T y eljes skulle skissen oklar blifva, Samt hand o c h fot defekt på många led.
Mitt andra uti vatten jämt får bada — M e d litet rom uti emel- lanåt — Lösningar.
Logogryfen: D r ö m b i l d; m i l, il, r i m, r ö, mild, blid, öl, bi, lid, lim, id, m ö r, b ö r d, ö m, ö, död.
Charaden: Sparkstötting.
Anagramaritmogryfen.
1) r ä n t a, 2) ä n t r a, 3) t ä r n a, 4) t r ä n a, 5) Ä t r a n, 6) r ä t a n.
Förvandlingsgåtan: K a r l MikaelJBellman, A n n a Maria L e n n g r e n; Katharina, Astra- kan, r u b i n, L a n d s k r o n a, Methusalem, Isa- bella, kaviar, astronomi, Elba, Liverpool, Bretagne, Edison, lingon, Ludvig, Man- chester, aborre, natron.
Initialförvandlingsgåtan: and, Rolf, Lund, sand, n a m n, al.
Karlskrona; kalk, kust, rank, o r m, * ExtraTbestäUningar &amp; reparationer.
* Vidsticfaningar.
Från fabriken B r y g g a r e g a t a n andra huset från 3, 1 tr. upp, Drottninggatan.
